This is a reproduction of a library book that was digitized

by Google as part of an ongoing effort to preserve the

information in books and make it universally accessible.

http://books.google.com

@mman-a

4.2522

42.235@

1f

Numana;

EZZD/L

fmuvuam
@10S-Manif,

.22:5

ro.

`\.uf-umvms/0.

famme

ur-muren@

. \
fO/un'zmlw?`

-10`

.Ewzcmh

52;

`@HAMON

E_czw.

Qs/

zu.

-M/YSME..

.\\\i uRARYof

`232225

? los maar

`a

:c:
>
:o

"

J/saJMNnqHX

\\\E`UN|VERS//)_

"_"

x.:

,SQP-(All FOR@

*s

-"

'fomvJ-Jo

-50

@sul/umm"

\.uRARY0%
z
2
ES
SI

KW

sarai@

22:35

"~7

42.9:35

ffaoanvn

55.

@uf-UNIVERS@

"

.
23225

E_E

4m.:

lqkF-f,,xllfoli/
-5:
f'
--

` F094/4

sa
Afomvuw`

S522??

..

z.

3m www

z.

22:35

-1*

`$522:

...
..>_

. cAurom/f

@wan/mo@
,

:U

gi*
-501

--5229

/SHMNI "

3m www;

-"

-,

_\or

.
z

..

gdowcuff,

.O_S
m..

-1*

$103 ANCHE!)

-1%

\\\E UNIVERS/f;
Q,
-\

.\\\EUBRARY0,

fuman-Ni"

Hmmm

J/saaMNnw"

'MommaN`

@mmm/4,

Ewnznn

faomvm

/y.

zzw

sommo
oli-(Aurora,
i

$522?

tulflllll

7
~H\\\f

.siw

``-

1%

..0)

wax/mo;

www

-..

x/.

sm

S526

3J,

(mi umvms/f,

./y.

mz

@Q

`1_,

f/Sawxn-m"

QEZ

. 2555.

aw
wvs

`311_

10mm; ,

@ms`/mmm,
..-. _

@RUNNERS/@_

'

-UNIVERS/

m5-.

@www

foxuvuanav

.,5
.

-
.S-o

mman-N"

1H*

2z

//saamNn-m

aosnvJ-so
~\

OB'

-.

>_2=.

$822:

@www3-Jo9$525;

mx

425:22@

22:5

25.

-AE UBRARY

.hwof

2.225

summa

FINSKA FORNMINNESFRENINGENS

TIDSKRIFT.

SUMEN MUINAISMUIST-YHTIN

AIKAKAUSKIRJA.

',-

'/' K

Vxl

Va -

_.

l/

ff, (f j

HELSINGISS/,
K'
I-(;/?l
1877.

'

Muinastieteellist, kirjallsuutta..
Castrn, M. A. Utdrag ur ett bref, dateradt Kuolajrv den 3 e
cember 1841. Nordiska resor och Forskningar VI, s. 43-52.
Ensiminen yleisempikatnhdus Suomen muinaisjnnksiin. Lapnramn-ol-sta eli uu

e ovat p-loprth-m ! eroitettavat; Lapinhaudat pohjanperill vt jnnksi

Lappalaisten asunnnieta; toisia t poronhaudat, jotka joskus ovat kivitettyj. Jih-nrouk
tavataan alla Suomen rantamailla, vaan ei tiettvsti Kalajokea pohjempana;
niit aanstaan

myakin Innokm-,

lapnki-rkoka, hdenkukm-ks; ne

" luultavaatl Ruot

salaisten lmutoja; samaa syntyperii. lienevt Jatulnlm-halkn.

Fellman, J. Fornlemningar frn Stenldern uti sterbotten i Fin

land.

Annaler for Nordisk Oldkyndighed og Historie 1846.

S. 3o4-311.

Lnettelo Etel Pohjanmaalla lydetyist k1vikaluista, joista enimmxt o kirkko

herranapulaisen J. F. Beinius-en ja C. Emelen kermi. Nden seaaaa oli useita
soikeita nuolenkovasimia. Tm on Suomessa ensiminen kirjotus, jossa mu1naisjnnk
gimme luetaan eriniseen tieteelliseen aikakauteen. Kirjotusta senraa Fortrgnelse " df
af /(- Pastor Jacob Fellman lil Lappajrm- Wasa hin i Finland til Oldskft-Selska

bet for Musset oversrndla Oldsagzr. S. 311, 312. Fellman oli seuralle ettnt korupiir
leisen luukoristuksen, 3 kiviasetta ja soikean kovasimen.

(a, M. A. 0m kurganer eller s. k. Tschudkummel iden Minu

sinska kretsen (1847). Nordiska Resor och Forskningar VI, s. 129-137.
Kermus Minusinskin piirikunnan hautakummuista kmtojan omien tutkimukaien
mukaan. On vastaseksi tirkeimpi niiden tuntem1seen.

Castrn, M. A. Frslag till en underskning af de i Finland be

ntlige grafknmlen (1851). Nordisk. resor och Forskningar VI, s. 145-147.
Ehdotus Keis. Venjn Maantioteelliselle Seurallo Suomen hautarauniojen
miseen, jutta voitaisiin niim verrata mu1naishautoihin Venjll ja Sipiriassa.

Bomansson, K. A. 0m lands Fornminnen. Akademisk Afhand

ling. Helsingfors 1858. S. 1-39 (Bidrag till Finlands historie. S. 40-69). 8:0.
Ahvenanmaan hautakummnista ja muia muinaisjnnks1et.

Bomansson, K. A. ia Presterskapets berttelser om Monumen

ter och Antiqviteter i Finland 1667-1674. Suomi 1858, s. 117-148.
Sislt Snomen muinaiajnnksist kertomuksia, j papisto v. !867-14 lhetti
hallitukselle seuraavista seuraknnnista: Hummm-land ja Ecker, . Kumlinge, Jumala,
Saltvik, Kk, Lemland, F1nstrm, Korpo, Taivaasalo, Hag.pappila?, Janakkal, Lap
v, Nrpi, Maalahti, Muetasaari, Lailn-a, Whkyr, Ilmajoki ja Paltamo.

Holmberg, H. J, Katalog fver Kejserlign. Alexanders-Universitetets

Etnograska Snmlingar. Helsingfors 1859. S. 1-44. 8:0.
Tss jaettiin Suomen mninaiskalusto ensi kerran tieteelliseen jrjestykseen.

-5, Il. J. Frteckning och Al-bildningar af Finska Fornlem

nngnr. I. Stenldern. Il. Bronsldern. Bidrag till Finlands Naturknne
dom, Etnogra och Statistik, utgifua af Finska Vetenskaps-Societeten. IX hf
tet. Helsingfors1863. S. 1-36. 8:0. 2o kuvataulua.
Tm ynn jn museo-luettelo " ensi perustukaen tieteellsello mninais
tutkinnolle Suomessa. Teokaesta luetaan A. . Freudenthal'in tekem tarkastelu
kauskirjasan. Lttenr Tidskrf! 1864, s. 117-122.

A. 0. Freudenthal. fversigt af . Nylands as fornlemnin

gar. Kaksi kuvataulua.
65-7o. Helsinki 1874.

Suomen Muinasmuisto-Yhtin Aikakauskirja I, s.

Kertomus Im-Uuamaan e muinaisjnnksist.

Ehl-strm, Carl R.
storiallinen Arkisto V.

0m grafhgar i nrheten af Enare kyrka. Hi

Helsinki 1876.

S. 81, 82.

 FORNMINNESFRENINGENS

TIDSKRIFT.

SUMEN MUiNAiSMUIST-YHTIN

AIKAKAUSKIRJA.
Il.

HELSINGISS,
`Suomalasen Kirjallisunden Seu1-an kirjupainossa, 1877.

.Jr_I l

sIsLT. INNEHLL.
Om nylndska mans- ochlkvinnonamn under medeltiden. Af A. 0.

Freudenthal

. .

. . .

S.

1.

6l.

Kiinteit. Muinaisjnnksi. Loimijoen kihlakunnassa. Suomen Tiede

seuran myntmill. matkarahoilla luetellut K. .

Loimijoen kihlakunnan pakanuuden-aikaisia lytj. Luetellut J. R.

Aspelin.....................1ol.

Vidskepelser insamlade bland allmogen Petalaks. Meddelade af

.

131.

Vertailevasta muinaistutkinnosta. Kirjottanut J. R. Aapelin

Jatulintarhat Suomen rntamailla. Kirjottanut J. R Aspelin

frkeu Alma Slfverarm .

l37.
, 155.

Sommaire. - Explication des gravures

, 165.

1931
4
A
2
YKOCK
AXEL

268789

Rttelser:
S. 8 r. 11 str fdubblades ls: frdubblades.
14 r. 6 ett i dombref i ett dombref.
35 r. 26 Kaiir
Kairi.
56 r. 25 flj.
f1-eg.

Panovirheit:
Sivu

63, rivi 23
73, 33
74,
8

on: muodostuu virstan pit. lue: 7 virstan pituinen.

Hapun
Hopun.
Kauko

Kouko.

76,

39

.,

84,
9l,
92,

110,

122,
127,
l28,

22
lalan kyln

Talalnn kylin.
1o
., Karlan kyln

Karhulan kyln.
8 lima: siit parin virstan pss on toinen, nimelt
Kinnenbauta,
l8 on: Woltin
lue: Wuolteen.
36
Kakkulan

Kakkulaisten.
38
Woltin
,.
Wuolteen.
13
Takalan
,
Takkulan.
5
Tolaln

Talalan.

Sep

Seppi

Om nylndska mans- och kvinnonamn

under medeltiden.
Af

A, 0. Freudenthal,
Svl ur lingvistisk som etnogrask och historisk synpunkt erbjuda
mans- och kvinno-namnen ej ringa intresse. Sprkforskaren upp
dagar i dem spr af lnge sedan frldrade eller ur bruk gngna
ord och ljudfrhllanden, etnografen och hfdatecknaren ransaka
deras betydelse, hrkomst och anvndning samt finna hr vrde
fulla vinkar om folkets vrldsskdning, lynne, inre utveckling och
yttre samfrdsel. Ty de flesta, om ej alla namn ro ursprungligen
appellativa, antingen enkla eller sammansatta, eller afledda frn
appellativa med bibehllen betydelse, och d, t minstone slnge
denna betydelse var klar och allmnt frstdd, frldrarne genom
de namn de gfvo sina bam ville utmrka de egenskaper de hlst
ville se dem besitta, mste de mest brukade namnens art st i

det nrmaste samband med folklynnet och i sin mon vara en ex

ponent af detta.

Ju mera oblandad och afskild en folkstam r,

dess bttre bibehlla dess namn sin inhemska prgel, men ju flere
namn af frmmande ursprung vi hos den samma nna, dess mera

uppblandad har den blifvit eller i dess strre samfrdsel har den
trdt till andra nationer. Likas har ett ombyte af religion ett
vsentligt inflytande p namnen, ty trosdogmerna eller religions
historiens framstende personligheter gifva, ssom vi tydligast se
hos de katolska folken, upphofvet till de allra esta dopnamn,
och skulle vi af vre fders hfder knna ingenting mer n deras
namn, som i dem spelat en rol, skulle vi nd med tmlig sker
het kunna sga nr de gamle sagudarne gfvo rum fr ,,hvite
Krists dyrkan. Dri ter att trots det kristna dopet s mnga
af de hedniska nordmannanamnen vid makt hllos s lnge, ja,
delvis nda till vra dagar, se vi ett bevis fr den krlek till
det fdernerfda, till det p egen grund vuxna, som utgr ett af
det nordiska folklynnets allmnnast funna grunddrag. Annu ro
inom svl hgre som lgre slgter rftliga dopnamn hgst vanliga.
1

2
Till och med anser jag mig kunna vga det pstendet att, om
icke namnens egentliga betydelse frdunklats till fljd af sprkets
smningom skeende omdaning, nnu flere af dem skulle mktat
hlla sig i bruk vid sidan af de genom kristendomen inkomna
namnen och kanske skulle bortlagts frst d, nr de egenskaper,
som genom dem utmrktes, blefve ansedde ssom fel, ej som
frtjnster hos innehafvaren.
I den yngre Eddan (Skldsk. 31) finnas freskrifter, huru

man i skaldesprk m omskrifva orden man och kvinna. t

skilliga af dessa tyckas hafva fljts, om ock sannolikt omedvetet,
fven vid daningen af nomina propria. En man skall nmnas,
heter det, efter sina verk, sin egendom, sin tt eller afkomma,
sina egenskaper eller bragder, vapen, skepp; rtt r ock att som
omskrifning fr man nytja alla gudanamn eller lfvanamn, men att
varda nmd med jttenamn r skymfligt. En kvinna ter skall
nmnas efter all kvinnobonad, guld och delstenar, l eller vin
eller .annan dryck, som hon isknker, fvensom efter all frrtt
ning, som henne anstr; rtt r ock att nmna kvinnor efter
deras egenskaper, egendom eller tt, samt att uppkalla dem efter
alla gudinnor eller valkyrjor, norner eller diser.
Vi kunna i enlighet hrmed, enr det af histo1ien r vl
bekant att hrnad var en af nordbons frnmsta sysselsttningar,

vnta, att de gamla nordiska namnen skola fretrdesvis drom

bra vitne. Vi mrka ock i dem en mngd ord svl betydande
strid och krig som drtill hrande freml och vapen, ssom spjut,
svrd, yxa, pil, skld, hjlm, brynja m. fl. Vidare antydas genom
dem de egenskaper, som krigaren tarfvade fr att utmrka sig
och vinna seger i st1iden. Dessa egenskaper, ssom mod, styrka,
vighet, snabbhet, list, grymhet, blodtrst m. fl. terfunnos hos de
nordiske skogarnes rofdjur, hvarfr det r mycket vanligt att
ssom namn eller i namns sammansttningar nna bjrn, ulf, m,
hk, orm, korp, mrd o. a. samt det mytiska grip; ej hller voro
mnniskans klokaste, modigaste och trognaste husdjur hunden
och hsten p den tiden s fraktade, att ej mn nmdes efter
dem. Ocks adjektiv med dylika eller nrslgtade betydelser ing
ofta i namnen. Sammaledes voro visdom, kunnighet, rikedom
vrderade egenskaper och antydas drfr i mansnamnen svl
som hos kvinnorna fgring, huslighet, mildhet, mhet och om
vrdnad o. s. v. fven efter brg, sten, skog, tr, , holme, sj,

3
, haf och mnga flere naturfreml vordo mnge uppkallade.
Hrkomsten och fdelseorten gfvo ofta anledning till namn och
likas frndskapsbenmningar ssom fader, moder, syster och
broder, det sista nytjadt som dopnamn n i dag. Slutligen nna
vi, ssom ock ofvan nmde regler fr skaldernes omskrifningar
gifva vid handen, de gamla hedniska gudanamnen, tminstone
Tors och Frs, hafva utort synnerligen vigtiga och ofta anvnda
element vid sammansttning eller hrledning af nomina propria,
hvilket torde st i-samband med den forna vattensningen eller
den dopet motsvarande hedniska ceremoni, hvarvid ett nyfdt
barn namngafs. Det invigdes slunda till srskild tjnst t den
guddomlighet, efter hvilken det nmdes, och anfrtroddes t
dess skydd, likasom under den katolska tiden ngot visst skydds
helgon utkorades t den nyfdde, som i dopet namngafs detta till
ra eller minnelse.
Mycket vore n att sga om detta rika och fga bearbetade
mne, men jag fvergr till behandlingen af min egentliga uppgift:
en utredning af de mans- och kvinnonamn, som i ldre tider
eller intill medlet af 16:de rhundradet brnkades i Nylands svenska
socknar, fvensom deras betydelse. Dessa namn har jag skt
troget tergifva s, som de finnas upptecknade i de urkunder,
hvaraf jag begagnat mig, med den skilnad, att jag har utfylt de
tal1ika frkortningarna och i alla namnen tecknat stor begynnelse
bokstaf, oaktadt sm initialer i handskrifterna ro vanliga. - De
frnmsta kllor jag anlitat hafva varit fljande och komma att
anfras med nedanstende frkortningar:
B: skb: Skatt Booken af Borg ln r 1540 (manu
skript, frvaradt i senatsarkivet i Helsingfors sign. n:o 2920).
Gller socknarna Helsinge, Sibbo, Borg, Prn och Pyttis, under
hvilka den tiden inbegrepos (utom andra) fven de nuvarande Tusby,
Mrskom, Lapptrsk och Strmfors.
bg skb: Skatteboken paa Rassborg Ao 1541
(mskr. frv. dr sammastdes sign. n:o 2924). Gller socknarna
Karis, Ing, Sjunde, Kyrksltt och Esbo.
bg nebskb = Nebbeskatt Bocken pro a:o 1549 af
Raseborgs slotts ln (mskr. frv. dr sammastdes sign. n:o
2975). Gller socknarna Tenala och Pojo.
Svb = S v a r t b o k e n eller de afskrifter af bo domkyrkas

4
medeltidshandlingar, som frvaras i senatsarkivet och i Helsing
fors universitets bibliotek (mskr.).

DIG.: Senatsarkivets afskrifter ur De la Gardieska ar

kivet (mskr.).
Wa.: Afskrifter af medeltidshandlingar rrande

Finland gjorda af framl. docenten Waaranen och nu isenats

arkivets vrjo (mskr.).
Grim. = Afskrifter i senatsarkivets ego af medeltidshand
lingar frvarade Gerkns grd i Lojo socken (mskr.).
Arv. = Arvidssons handlingar (tr.).
Grbl. = Grnblads nya kllor till Finlands medeltidshisto
ria. Frsta samlingen (tr).
Dess utom originala prmebref, afskrifter af Skoklosters s. k.
Codex Aboensis, af Gammelbacka och Sarflax grds gamla ego
handlingar, jordebcker fr ren 1541, 1553, 1554 och 1601, alla
frvarade i senatsarkivet, samt nyaste jordeboken.

Abirn, run. Abiarn (se LILJEGBEN: Runurkunder n:o

213); i Sdermanl. L. frekommer namnet Abiornson. Abirn
(bjrn) r sammansatt af fsv. a, fn. d.. och fsv. ,
biom, fn. bjrn: bjrn. I ett dombref dat. Borgl 1405 ns
namnet Abirn (Wa-).
Abraham (hebr. mngdens eller en talrik afkommas fader).
Namnet frekommer nnu i Nyland icke sllan, men var i ldre

tider jmfrelsevis fga brukadt. r 1541 nmnas t. ex. Abra

ham Jenson i Abrahamsby, Kyrksltt, Knudt Abrahamsson
i Mora och Matz Abrahamsson i Kerreby, bgge i Karis
(by skb).

Mhreecht r likasom Albert en nyare form af det fht.

Adalperaht, sammansatt af : del och peraht, berht: bjrt,
lysande, (se art. Berta). Namnet str enstaka i mina samlingar
af nylndska namn frn ldre tider, nmligen J acop Albreechts
son i Backaby, Karis 1541 (by skb.).

Alfver, fn. lfr, ett fabelaktigt naturvsen, sv. lf pl. (r

eller, nyare, lfva pl. (; eddan skiljer mellan Uslfar = ljus
lfvar och dkklfar eller /r = svartlfvar. Var i forntiden
ej ovanligt mansnamn och nytjas som sdant n i dag p Island
och i Norge. Frn Nyland knner jag det blott som ett hemmans
namn i Ing: Alfver.

Ambrosius (grek. : oddlig, guddomlig) var ett

ovanligt namn. Jns Ambrosiusson i Pickalla, Sjunde,
nmnes i by skb. 1541.

Anders var drimot fordom och r nnu ett i Nyland mycket

nytjadt namn, hrledt frn grek. wjo, genit. vpg d. . en
man. Det ternnes i alla socknar och brukades i ldre tider
fven under formen Andris; s t. ex. omtalas i Karis socken
Andris Gter r 1392 (Am), Andris Kmpe i Ing 1409
(WaJ, Andris Talfwe i Karis 1424 (Am) Andris Triels
son ibd. 1455 (Grkn). Nu fr tiden plgar i dagligt tal An

ders frvandlas till Ante och frmodligen har denna form gamla
anor, emedan den ofta frekommer fven i ortnamnen, ssom
Antebacka, Anteby och Anteble i Ka1is, Anteby i Prn,
Anteskog i Pojo samt redan 1424 i mansnamnet Aune Antes

son Lafwe i Karis (Am). fvens Anders: Anders Skar

penbergh i Tenala 1414 och Anders Jngeldsson dr smst.
1418 (Ww), Anders Wise i Karis 1466 (Grim.) och Anders
Eiolfson i Ing 1492 (Am), samt i ortnamnen Andersble i
Tenala, Anders Prsons by i Pyttis, Galnandersbllei
Borg socken. I 1500-talets skattebcker ternnes Anders

(frkort. And) utomordentligt ofta.

Anna (hebr. den bendade, den behagliga), nu ett s vanligt `
namn, var fordom i Nyland, tyckes det, hgst sllsynt. Jag kan
anfra blott Anna i Bierkenes, Pojo 1549 (by nbskb.).
Arn, Arne fsv. am, m, fn. m: rn. Redan p runstenar
frekommer namnet (t. ex. LILJEGR. n:o 364 Aurn, n:o 1331

Urn, n:o 33 Arni).

r 1409 nmnes en Arne Joanson i Ing

(Wa.) och 1492 Arn Olofsson i samma socken (Am).

Arvid, sammansatt af det nyss nmda am eller snarare en

svag form draf am- (dock frekom i Sverige fven formen Arn

, LILJ. n:o 1452, Arnvidus) och fsv. m-ur, viper, fn. m-r:
tr, hvilket metaforiskt i fornsprket nytjas att beteckna en
kmpe, hjlte ,,rir { at hann er......vir vganna,, [Sklda
31], en ordlek, som ej i vrt nuvarande sprk kan tergifvas.

Arvid betyder sledes rnkmpen. Det frekom ofta iNyland

i ldre tider och r nnu icke ovanligt hrstdes. I de kll
skrifter jag fr denna afhandling anlitat stafvas namnet p olika
stt: Arffuid j Bk satt 1409 i nmden i Ing socken (Wa.);
r 1540 nmnas (B: skb): Arued Larson iBalsblle, Borg,

6
en annan Arued Larson i Taffuestby, y, Aruid Monson
i Skomarblle, Prn (nu i Mrskom), Aruid Clson i Em
beblle och Enuald Aruidson i Saruelax, Prn; r 1541
(bg ): Arffuidt Nijlsson i Breidsby och en annan med
samma namn i Kallekulla, bgge i Ing, Michill Arffuids
son i Gromarble dr smst., Arffuedt Tordsson i Tacca
schog och Morthen Arffuidsson i Fantzeby, Esbo; r 1549
(bg ): Olof Aruedsson i Germundeby, Tenala, Erich

Aruedsson istherby och Lasse Arvidsson i Skold, Pojo.

Af Arvid afledt r hemmansnamnet Arvids i Esbo.
Assmunder *, Usmund, fn. smundr af ss: gud och mundr:
dos, manipulus, alts analogt med grekiska namnet @eocgog **.
fven p runstenar frekomma de bda ofvan stende formerna
af net: Asmuntr LILJEGR. mo 993 och Osmuntr ibd. n:o
70. Assmunder i Sippoble var nmdeman i Tenala r 1395

(Wa.) och r 1540 omtalas Osmund Prsson i Staffansby i

Helsinge (B: sicb). Med detta mansnamn sammmansatta ro
Osmundsby, Asmundeby och Osmundsble, byanamn i Ka
ris, och afledning, ehuru stympad, r hemmansnamnet smus i
Helsinge.

Atzur, Namnet synes motsvara det isl. zurr och det lati
niserade forndanska namnet Atzerus. I fornsv. stafvas det p
tiere stt: s i vstgtalagen Aszur, r 1320 (Sv. Dipl. )
Aszerus, p runstenar LILJEGR. n:o 6 Asur, n: 316 Usur, n:o
719 Osur. Frsta stafvelsen i detta dunkla namn vore man
frestad tro vara ss: gud, enr sz ofta skrefs i st. f. ss, men
betnklighet uppstr genom den islndska formen, dr u-omljudet
tyder p ett ursprungligt a, ej ; senare stafvelsen -m- r afled
ningsndelse, frekommande fven i mansnamnet Gizur. En
annan hrledning stder sig p ett forntyskt namn: Ansher, Ans
ar = saherre, men stter p samma svrighet i isl. formen;
ocks runst. Ansvar (LILJ. n:o 181) har man jmfrt, fven detta
* Denna namnform fvensom run. Asmuntr vederlgga P. A.
pstende att ae med Aas eller As have det sregne ved sig, at de

endog indenfor de nordiske Sprogs Omraade ere sregne for Nordmnd og

Islndinger. De Sveuske og Danske ude nemlig, detmindste i al den
Tid, fra hvilken vi have skriftlige Levninger, Aas eller As i slige Nam
Sammenstninger som )Es og Es. (Saml. Afhh. bd. IV s. 34).

** RrDqv1s-r: Svanska Sprkels Lagar bd II B. 36.

7
i strid mot isl. Eller skulle det isl. zurr vara ett annat namn
med olika upphof*? Ragnald Atzursson omtalas ssom
nmdeman i Ing r 1409 (Wa. ( DZG.).

, Aun r ett ur den fornnordiska sagoliteraturen bekant

namn, som fven upptrder under formema An, n och Ani, jfr
run. Anno, LILJ. n:o 1189. SVE: Yngl. Sag. s. 31 n. 5 sam
manstller namnet med fornhgt. anu: farfader. I Nyland om
nmnas Aun i Furaby, Karis, r 1392 och Anne Antesson\
Lafwe fvenledes i Karis r 1424 (Am).
Axar. Om ej detta namn i anseende till medeltidens mng
skiftande och ofta felaktiga stafningsstt fr antagas vara det
samma som det ofvan nmda Aszur, Atznr, frestas man att fr
klara det som genitivform af x d. . yxa, hvilken dock i ldre sprket
var xar, frst nyare isl. azar. I Tenala fans nmligen r 1395
en man vid namn Swen Axarsson (Wa. t DIG), dr sledes
Axar just vore genitiv, om den ytterligare tillagda genitivndel
sen -s nge anses vara felskrifning ssom ptagligen r fallet t.
ex. i Sonasson, Mannasson, om hvilka lngre fram. Vl kan in
vndas att formen axar icke blott r frmmande fr den ldre
islndskan, utan ock, hvad hr mera betyder, fr fornsvenskan,

dr ordet i nomin. har ,

eller ym- och i genit. upptrder

som yzar **, men andra sidan m pminnas om att a i nstan

alla andra germansprk r detta ords stamvokal: got. aqizi, fht.
achus, mht. abs, nht. awt, ffris. , fsx. acus, agsx. (was, eax,
eng. axe, hvadan ej underligt vore, om fo1men maar, hvilken p
sts vara nyare, i sj-lfva verket funnes vara den ldre. Att ter
n: kunnat anvndas som proprium, nnes af analogin med skld,
spjut . a. Annorlunda kunde axar frklaras genom antagandet
att -ar ej vore genitivndelse, utan den i fornnordiska namn s
vanliga slutstafvelsen , som motsvaras af det fornhgtyska
heri: beherskare t. ex. Gnnnarr = Guntheri, nyhgt. Gnther,
Valdarr = Waltheri, nht. Walther, Axar(r) alts yxbeherskarn.
Axel, som nu fr tiden r ett vanligt nylndskt namn, fre
kommer i mina kllskrifter endast hgst sllan, t. ex. r 1541
Peder Axelsson i Godasble, Ing (by ska). Namnet r
* D!r-:ramen i Rummp'rachschatz sid. 248 hrlder detta frn fn. asso.

betydande rn (?).
*" Se Rrnov!s-r: Svenska sprkets Lagar, bd Il sid. 76.

ingalunda hrledt' frn latinska axis, an r en nyare frvrid

ning* af fornn. Aslkr l. A'sleikr sammansatt af ss: gud oeh
: lek, sledes egentligen gudarnes lek, men d man frestlde

sig, att gudarne och Valhalls frige invnare intet strre nje
knde n
betyder i
, jfr
runstenar

striden och fr den skull drmed roade sig alla da,

det gamla skaldesprket .gudarnes lek intet annat n
de likartade uttrycken Oins leikr, Hildar leikr. P
ternnes namnet: Oslaik (ace), Aslaks (gen), LILJ.

n: 219.

Bali var namnet p en mycket anlitad mnristare, hvars

namn drfr ofta str p runstenar. D en na sllan fdubb
lades, r man berttigad att anse Bali :Balli af : bld,
tappen'. I Nyland ingr namnet m hnda i sammansttningen af
ortnamnet Balsblle, Pm.
}, Bncth, Bnt (lat. : vlsignad). Var och
r ej ovanligt mansnamn i Nyland: Benct Jngelson aff
Jngewaldzby i Karis li 1424 (Am); r 1540 (Bul skb):

Bncth skreddar iHelsinge, Bnt Brtilson i Kuggesundby,

Borg, Eskil Benctson i Morskeby, n. v. Mrskom kyrkoby,
Helie Bnctson i Erlandzblle och Brtil Bnctson i

Greggeblle, bgge i Prn; r 1541-(bg skb): Bencht

Frosthennsson i Brnickebacka, Karis. Hraf byanamnen
Benctsby i Esbo, Bengtsmora- i Karis, Bntzby (fven
Ben gdzby) i Borg samt hemmansnamnet Bengtas i Sjunde.
Bernardus r latinisering af . Perinhart, Pernhart,
som r sammansatt af bero: bjrn (i sammansatta nomina propria
bern, ) och adj. hart: . Bernardus i Store Sannes,
Karis, omtalas 1541 (Rbg skb.).

Bers, fn. Bersi, fd. Barse, af : sl (rot: bar), r

egel. appellativum och betyder bjrn. P runstenar Barsa
(acc.) LILJEGR. n:o 1479. Det frekom (sannolkt som ett till
namn elle1I binamn) i Nyland I 1404, d Eliffuer Bers i Te~
nala omtalas ( Wa.). Om det, under formen Barse ingr i sam
mansttningen af byanamnen Barskulla, Barsgrd i Karis, r
s mycket oskrare, som det fven gifves ett appellativum bars,
* Se Mlmcn: Erkebkop Absalom rette Nam? (Samledc
Afhh. bd. III s. 632 ff.) samt Kola: det dansko Folkesprog i Snderjylland
bd. II, s. 3.

9
betydande fartyg. Redan i fornsprket assimilerades r med s
i detta ord, s att af bers-a- vardt besse-. I denna form fortlefver
ordet i en mngd landsml, fven nylndskan, bsse d. . gumse
och ingr m hnda i hemmansnamnet Bssiar, som frekommer
i Sjunde, Ing och Karis socknar.
Berta betyder den klara, ljusa, jfr fn. -, fd. bert, nsv.
bjrt, got. bairhts. Draf sammansatt r byanamnet Bertby och
afledt hemmansnamnet Bertas, bgge i Helsinge. Namnet, nu
ganska vanligt, r egentligen tyskt och det nht. Bertha mot
svaras af fht. Perahta af adj. berht, peraht: bjrt. Det run
stenar frekommande Birita (t. ex. LILJ. n:o 1903) r kanske

motsvarighet till Bertha, men sanuolikare till Birgitta, se nedan.

!" se Brtil.

Blorn se Birn.
Birger, fsv. Birghir, Byrghir d. . brgaren, skyddaren, af
fsv. bz-argha [obrutet rg], byrghia: servare, e ferre. Bir
ger Biskop satt i nmden i Ing r 1409 (Wa).

Birgitta, Biritt r vl feminin motsvarighet till Birger. Bir

gitta i Rsble, Karis, och Birgitta i Thvera, , upp
tagas i bg skb r 1541. Biritt enkia i Valby, Lojo, nmnes
1549 i bg nebskb. och det r sannolikt, att detta namn r en
frkortning af Birgitta (jfr Brita, Britta af det per metathesin

uppkomna Brigitta), ej fornform af Bertha, se ofvan. Som upp

lysande ma nmnas, att i samma handskrift frekommer namnet
Maritt (= Margareta) i Kyrkstad, Lojo, fvenledes med utfallet g.
Birn, Byrn, Blorn, ett vanligt namn, jfr art. Abirn. P
runstenar frekommer det mycket ofta under vxlande former s
som Biarn (vanligast), Biurn, Biorn, Biern, Biairn, Biaurn,
Buorn, Birn (ldsta formen), Burn, Born m. fl. Likasom detta
ords anglosaxiska motsvarighet beam s ofta anvndes metaforiskt
att utmrka en man, en hjlte, att dess ursprungliga betydelse
slutligen uttrngdes af denna fve1frda, s nytjade ock vre fr
fder ssom ett af de vanligaste mansnamn detta appellativ n
ensamt, n i sammansttningar. fven Nylands svenskar gjorde
hrifrn intet undantag och jag har antecknat: i stra Nyland
bl. a.: Heemming Birnsson och Olaff Birnsson i Helsinge
r 1417 (Arv.); r 1540 (Bui skh): Tomas Birnsson i Hel

singe Kyrkeby, Olof Birnsson i Brattnes, Borg, Per

Birnsson i Morskeby (d. . Mrskom), Birn Ericksoni

10
Skinnarby och Biorn Monson i Prtnor bgge i s; i
Vstra Nyland: litle Biorn i Tenala 1392, Birn aff glemo
dr smst. (monne n. v. Elimo i Pojo?) r 1404, Birn Rag
valdzson nmdeman i Ing 1409 och en man af samma namn
i samma socken r 1462, kanske den samme (desse enl. Wa);
Magnus Byrnsson i Ing 1492 (Arv.); r 1541 (bg skb):
Nils Birnsson i Broo, Karis, Pedher Birnsson i Kempe
backa, Ing, Jns Birnnson och Morthen Birnson i Ga
velsbacka, Kyrksltt, Olaff Birnson i Fowglewyck, Sjun
de; r 1549 (bg nebskb.): Birn Nilisson i Rilax och Birn

Andersson i Jngewalsko, Tenala. - Till en mngd ortnamn i

Nyland har detta mansnamn gifvit upphof ssom Birnable,
Karis, Birnebolstad och Birsby, Pojo, Bjrnsi Helsinge
och Sibbo, Bjns i Kyrksltt. Drimot tyckes Birnwiik,
byanamn i Helsinge och Strmfors socknar, sannolikare vara en
sammansttning med appellativet bjrn.
B0, fn. bi; den fornsvenska motsvarigheten boi: colonus,
incola nytjas blott i sammansttnngar, likas det nsv. bo t. ex.
landbo, bo. Som mansnamn var ordet ej ovanligt i forn- och
medeltiden, ehuru jag icke funnit det i Nyland sjlfstndigt, utan
blott ssom frsta ledi sammansatta byanamnet Bosgrd, Borg.
Pa runstenar Bui, LILJEGR. n:o 1228.
Bergh, Borghe, fsv. borgh, fn. borg. Som dessa appellativ
ro feminina, ing de ofta som senare led i sammansatta
kvinnonamn (jfr artt. Ingeberg, Ramborgh, Valborgh), men ovan
ligt r att fnna Borg som mansnamn iforntiden *. Imellertid
lefde r 1422 i Pyttis en man vid namn Borghej Kirkeble
och 1455 i samma socken en Brgh aff Aans (Svb.).

Enligt

sgnen har Borg socken sitt namn efter en sjrfvare Borg,

som dr bygde sig ett faste, den nu s. k. Borgbacken **.

Bote, Botte af fsv. bot, fn. bo-t: bot, hjlp. J Onis Bottes
son i Pyttis omtalas 1422 (Svb), Bote Michelsson var n03nIde
man i Inga 1492 (Are.) och 1540 omtalas Anders Botesson i
Tomasby, Sibbo, Tomos Boteson i Gambelby, Prn, Bote
* Enl. Mwscu: 0m Betydm-ngen af von nationale Name sttcr man p
Borge, Borger ssom frvrngning af Birger i forskjellige Docnmenter
skrevne af Ukyndige (Samt. Afhh. bd IV s. 51).
** FnsuDsN-nul.: 0m svenska ortnamn i Nyland sid 7.

1l
Person i Kankeblle dr smst. m. fl. (Bui slt-1).). Hraf sam
mansatt r mjligen namnet Botby, Bottby i Helsinge och e;
hemmansnamnet Botans i Ing.
!" r ett hemmansnamn i Karis. Det r icke otroligt,
att detta r en frdrfvad form af kvinnonamnet Bothild, isl.
Bthildr, mn. Botilter (LILJEGR. n:o 1639) sammansatt afbot,
se ofvan, och -: slag, strid, som ofta ingr i sammansatta
kvinnonamn och d ej sllan bortkastar aspiratan t. ex. Bv-ildr,
Ey-ildr, att-, Yngv-ildr. Hildr r ock ett valky1jenamn,
hvadan Hildar leikr: Hilds lek i skaldekonsten var en vanlig meta
for utrnrkande striden, kriget. De moderna kvinnonamnen Hilda
oeh Hildur ro misslyckade efterbildningar af Hildr. Annars
kunde Botil ock anses vara stympning af Botvald p samma stt
som Bertil af Bertwald, se art. Brtil.

Botvid af bot (se art. Bote) och m-jiur, viper, m-r (se art.
Arvid). Namnet har blifvit mest bekant genom att det bars af
aposteln S:t Botvid frn Sdermanland, men eljes r det p
Gotland, som de af bot afledda eller sammansatta namnen ro

vanligast, hvarfr Gotlands talrika, ehuru jmfrelsevis unga

runstenar gifva bevis. Namnet Botvid [/] frekommer dr
t. ex. stenen n: 1701 LILJEGR. (=n:o 18 hos : Gamma
Urkunder), 1724 = 1737 LILJ. (n:o 72 hos SVE), Butvibr (SVE
n:o 57), Butvibir (SVE n:o 67) m. fl. Jfr Botaibr, Botaukr,
Botbiern, Bobfn-br (Botfribr), Botiaub, Butmuntr, Butraifr, Botulfr,
Botvarbr, Butvi, alla p Gotland. I Nyland nmnas Botvid Hin
riksson i Vster Wijkby, Helsinge, Nils Botvidson i Hinds

by, Pyttis (nu i Lapptrsk), m. fl. r 1540 (Bm skb).

Brid, fn. Brei, af fn. brezr, fsv. breper, Gotl. L. r:
bred. D diftongen ez- i nylndskan r allmn, hindrar intet att
antaga byanamnet Breidzby i Ing. vara en sammansttning af
detta mansnamn, hvarimot betydelsen af namnen Breydengh,
Breydwiik i Karis tyckes gifva vid handen, att det r adjektivet
bred, som i dem ingr.
, fn. br, fsv. bro: bro. Som ordet r femininum och
ovanligt ssom namn, r det mjligt att det r felskrifning i st.
f. Bror, Broder, ett vanligt namn bde frr och nu. Olotl
Broson i Kulloby, Borg 1540 (l- skb), Lasse Brosson i
Fall, Sjunde 1541 (bg skb).

_ ._ .vs-.__- __

_-._..-

__,

_ -_. -..m-_.- -L _, _ _-

12

, fn. Brsi.

Ordet, som egentligen r ett appellati

vnm och betyder bock, fortlefver nnu i tskilliga svenska lands

ml. - Mjligen r frn mansnamnet Bruse alledt hemmansnamnet
Brusas i Helsinge och Sibbo. P runstenar r det ej ovanligt:
s t. ex. nmnes stenen n:o 1049 hos LILJEGR. en man vid
namn Brusi, som lt resa sten efter sin broder lhil, hvilken
varb tauln- i Tafstalonti (= Tavastland).
Bryt, fsv. och in.
frvaltare. Ordet, som i ldre
tider stundom frekom som mansnamn (jfr eng. steward id.),
ingr kanske i nylndska byanamnet Brytible, Tenala. fven
nytjades det som tillnamn, se nedan.
Bugge, run. Buki (L1LJEGR. n:ris 189, 978, 1163); jfr fsv.
bygya, fn. byggja: bygga. Torstenn Buggesson i Hest,
Pojo 1549 (bg nebskb.)
Byrn se Birn.
Bncth, Bnt se Benet.
Brfll, Berlll, frkortning af Berthold (lat. Bartholdus),
ett forntyskt namn med skiftande former: Berhtwald, Berthuald,
Bertolt In. fl. Sammansatt af adj. berht, bert: bjrt (se art.
Berta) och hold, holt, fn. hollr, fsv. balder: huld. Eller ook har
namnets senare led sitt upphof frn wald, fn. r l. alda- her
skare, sasom antydes af sdana former som Berhtwald, Brt
oaldus, i hvilken sist nmda o tyckes hafva uppsttt af u,
ter af w, sledes Bertwald*. Namnet Bartil vari ldre
tider ett bland de vanligaste i Nyland och jag inskrnker mig
till att anfora endast fljande exempel p dess frekomst hr: i
stra Nyland r 1540 (B: skb): -til Olson i Bertby, Hel

singe, Brtil J15non i Kyrkiofierdung, Sibbo, Brtill

Matsson i Brattnes, Borg, Brtil Hokonson i Saruelax
by, Prn, Brtil Andersson i Tesioby, Strmfors, Brtil
Hendriksson i Prtnorby, Pyttis. I Vstra Nyland var det lika
vanligt: s t. ex. nmnas r 1549 (bg nebskb.) i en enda socken,
Pojo, ej mindre an 12 bnder med namnet Brtil. Bland ort
namnen har hemmansnamnet Bertils i Tenala draf sitt upphof.

fven Bartolomeus frkortas, mindre riktigt, till Brtil.

Clasz, Claws, Uls d. . Klas, frkortning af Niklas,
* Se GRIMM: Deutsche Grammatik bd 1I s. 533.

13
Nikolaus, se art. Niclis.

Clasz Hindson i Anteby, Pyt

tis, clss Nilson i Tyrnloby, Borg, Eskn Olsson i Gijs- I

larblle, Prn, r 1540 (B: skb), Claws Olson i Kempe
backa, Ing 1541 (Rbg skb). Hraf hemmansnamnet Klasas i
i Sjunde.

, Clemit, af lat. elemens: mild; vanligt helgon- ch l

pfvenamn samti norden under medeltiden (likasom nidag p ls
land) ej sllan nytjadt som dopnamn. Frn Nyland m aniiras
Clemit Kuse, som r 1462 satt i nmden i Ing (Wa.), och
Clemetth Korp iJackarby, Borg 1540 (Bxl skb). Hraf
sammansatta ro byanamnen Clemetzby i Borg och Clemet
skoby i Helsinge.
Grlster=Krister, Kristr d. . Kristus, ej sllan nyt
jadt som nordiskt mansnamn under medeltiden. P runstenar
frekommer det blott ssom kallan af frlsaren i den vanliga
bnen Kristr hialbi salu hans: Kristus hjlpe hans sjl! r
1540 nmnes i Sibbo Staffan Oristerson (B: skb).
-

Crlsteifer (grek. Xpwroqao'pog: Kristusbrare) fordom i Ny

land ett ovanligt mansnamn, som dock en och annan gng p
tr'as. S t. ex. nmnes 1540 i Sibbo Cristoffer Olson i

stersundom (Bu skb).

Dan, egentligen en Dansk, jfr det i forntiden ganska van
liga Hlfdan d. . half-dansk, dansk till hlften, p fdernet
eller mdernet. Namnet Dan frekommer p tskilliga runstenar
under formen Tan t. e. LILJEGR. nm-s 119, 634, `398 (acc.) m.
fl., men r oskert hvad Nyland betrlar. Jag har nmljgen ej
funnit det ssom sjlfstndigt mansnamn, utan blott i samman
sttningen af byanamnet Dansbacka i Sjunde, hvilket lika val kan
hrledas af app. dans eller ock af namnet Daniel i likhet med
Dansker i Estland, som draf har sitt upphof *.
Daniel (se ofvan) hebr. den af Gud ingifne domaren.
Daud, Dauidt, hebr. den lskade. Namnet var fga vanligt i
i Nyland i ldre tider, t. ex. Dauid Pedersson, nmdeman i
Tenala 1438 (Sub), Jacop Dauidtson i Benctzby och en an
nan med samma namn i Dowidtzby, bgge i Esbo r 1541
(Rbg skb.).

` * Russwuma: / bd I s. 128.

14

Dnnius, Dnius, latiniserad form af Tnne, som torde vara

en frvrnguing af det fn. IJundr, ett af Odens namn enl. Grim
nsml str. 54. Till bevis drfr kan m hnda tjna, att det n.
v. Tnnesj hrad i Halland fordom hette Thundrosherred. Eljes
fversttes Tnne p latin fven med Antonius. - Ionss Da
niusson nmnes ett i dombref dat. Karis 1466 (GvknJ, Dnnius
Andersson i Persble, Pojo, omtalas 1549 (bg nebskb.),
Tnne i Walby, Lojo 1563 ().
Ebba fem. och Ebbe . Det senare motsvaras troligen af
det p runstenar frekom1nande namnet Abi (LILJEGR. n:ris 1425,
1447, 1837 m. fl.). Namnens betydelse r dunkel, jfr dock kan
hnda det fn. vb. dep. abbast: oroa, besvra. Ebbe och Ebba
sledes kanske den besvrlige, den knarriga. Hustru Ebba i
Brasbacka, Borgl socken, nmnes 1540 (Bui skb.) och Ebbei
Skogom dr smst. omtalas r 1404 (Wa. dk DIG.) Af Ebba
eller Ebbe kommer frmodligen byanamnet Ebb om fvenledes i
Borg, som kan vara en sammandragning af samma slag som t.
ex. det n. v. Tanum i Norge fordom Tnheimr, Hedrum fordom

Heiarheimr, Modum frr Mheimr m. fl. Jfr c]; byanamnet

Eskilom i Liljendal (art. Eskil).
Eiolf, det fn. Eyjlfr l. Eyjlfr, sammansatt antingen af
ey: eller af ey, ei, adv. betydande alltid (jfr got. aiu, .
o, io, ags. va, , eng. aye), men ssom prefix i sammansttningar

vanligt frstrkningsord (i svenskan -)+ lfr, lfr (i smns.),

fsv. ulcer, run. ulfr, se t. ex. LILJ. n:ris 77, 99, 213 m. l. Aiulfr
skulle vara runsprkets motsvarighet till Eiolf, men dr finnes
blott det likartade Aibiu-rn, Aibiern (LILJEGR. n:ris 1034, 1571).
Anders Eiolfson hette en nmdeman i Ing r 1492 (Ara).
Elang af frstrkande prefixen e- (se fregeude namn) och
fsv. langerfn. langr: lng. Elang Michilsson i Sunansund,
Elang Matzon i Lindekulla och Elang Jensson i Gunnar
backa hette tre bnder i Ing r 1541, samtidigt fans en Elang
Jenson i Pylkebacka i Sjunde (Rbg skb).

Elifer, Eliffuer, fn. eylfr, efr: alltid lefvande, evig; mans

namn p ruustenar under formen Ailifr (LILJ. n:ris 186, 2013),
Ilifr (ibd. n:ris 226, 457), ocks det motsvarande kvinnonamnet
frekommer: Ailif (LILJEGR. n:o 187).

D den nu fr den bruk

liga formen af namnet Elifer r Elof och det i gamla p latin

skrifna dokument terges med Elavus, kan det dock fven anses

15
vara uppkommet p samma stt som Olof, hvadan sledes dess
senare led re en frkortning af r (se artt. Gudelef, Olaffer).
Eliffuer Bers i Tenala socken omtalas r 1404 och Eliferi
Waktapae i Strmfors 1405 (Wa)

Elijnn, Elin, frkortning af grek. Helena (; betyder

fackla), run. IElin (LILJEGR. n:o 1827).

I Nyland nmnas i ldre

tider Elin i Vstby, Borg., r 1540 (Bui skb), Elijnn i

Soolbergh, Ing, och Elin i ffreby, Kyrksltt, r 1541 (bg
skb.) samt Elin i Gunneby, Tenala r 1549 (g nebskb).
Byanamnet Ellijns i Ing, nu Elisj, r lirmodligen samman
sttning af detta kvinnonamn.

Elsa, frkortning af Elisabeth (hebr. Guds ed). Elsa

enkia i Alsp och Elsa i Vittelax omtalas i -lenala socken r
1549 (bg nebskb).
Enevaldh, Enuald, Eynivald terns i fn. ssom appellativ |
/- l. einvaldz-: envldsherskare, monark, och var i l6:de rh.
ett i Nyland mycket nytjadt mansnamn t. ex. Enevaldh i Hoff
varble, Borg r 1526 (Wa), Enuald Prson i Keymeby
och Enuald Jopson i Stor Hoplaxby, Helsinge, Enuald
Person i Monneby, Enuald Siffridzson i Lille Pling och
Enuald Jnsson i Orreby, Borg, Enuald Anderssonilnge
ualsblle, Prn, Marcus och Oloff Enualssner i Vest
Pyttisby, Pyttis, alle 1540 ( skb), Eyniwald i Store San
nes, Karis, och Eyniwaldh i Hagoo, Ing, 1541 (bg skb).

` Erik betyder den alltid mktige och r sammansatt af ei-,

- (se art. Eiolf) och fsv. raker, fn. rkr, egentl. mktig, sedan
rik, jfr got. reiks: 'vuao, hvilket adjektiv ingr i sammanstt
ningen af en mngd germaniska mansnamn. Namnet Erik, som
p runstenar frekommer under formen Airikr (t. ex. LILJ. n:ris
458, 601, 605, o. fl.), var i Nyland fordom rtt vanligt och r
nnu i bruk. Det skrefs p flerehanda stt och jag har antecknat
mnge nylndske mn med detta namn, ssom: Eric Bryti, nm
deman i Ing r 1409, och Eriich i Pickala, som satt i nm
den i Sjunde 1494 (Wa.)

Vidare, ur 16:de seklets skatte

bcker: Erik Syluastsson i Gambelby, Helsinge, Erick Seff

redtson i Londblle, Borg, Erik Henriksen i Fadersalby

(n. v. Fasarby) och Erich Sigfridson i Drumbom, bgge i

Prn (B: skb); Erich Swarwar i Swarwarble, Inga (Rbg
skb); Erich Giselson i Gunneby, Tenala, Erich Aruedsson

16
i stherby och Erich Iuarsson i Twerminne, bgge i Pojo
(bg nebskb.). Erik ingr frkortadt ihemmansnamnet Ers i
Ing och Esbo samt i byanamnet Ersby i Tenala, ldre Erikisby.
Jerk, J erker var fordom en vanlig form af namnet Erik: den
terfins i ortnamnen Gerikenss, Gerckenes n. v. Eriksns
Sibbo, Gerkns iLojo och Gerk i Esbo.
Erlander, Aerland motsvaras af fn. och isl. mansnamnet
Erleudr; ordet r egentligen ett adjektiv r [af partikeln r
l. er: ur och land] betydande utlndsk; run. Arlantr, LILJEGR.
n:o 1465. I Nyland omtalas Erlandh Bredh som nmdeman i
Ing 1409, Erlander Hulte, nmdeman i Tenala r 1414 (Wa.)
och 1415 (Sab) samt Aerland Krook i samma socken r 1438
(Svb.)

Byanamnet Erlandsble i Prn r hraf sammansatt.

Ernest (ty. ernst: allvar) frekommer, s vidt jag funnit, blott

en gng i de kllskrifter jag hr rdfrgat, nmligen r 1541
Ernest Mogenson i Sderskog, Esbo (bg skb).

Eruast, run. Erfastr (LILJ. n:o 296), Irnfastr (ibd. n:o

382), Ernfastr (ibd. mo 366), Arnfastr (ibd. nso 33), Arfastr
(ibd. n:o 86), Ornfastr (ibd. n:o 1282). Frsta sammanstt
ningsleden frekommer alts omvxlande med och utan n och
utgres sannolikt af ordet ari, am l. m: rn (jfr namnen Arn
och Arvid); andra leden uppvisar vl adj. : fast` se art.
Gudwast. Namnet var ej ovanligt i Nyland i ldre tider; s om
talas Eruast Anderson i uetzblle, Lars Eruastson iTa

vastby och Hinrik Eruastson i Mecheleby alle i Helsinge,

Anders Eruastson /esters11lon1i$ibbo,8185111n Erwast
son i Lfkoske i Borg (r 1540 enl. Bui skb); Philippus
Erwastzon i Bondareby, Kyrksltt, Erwasth i Rdskoogh,
Esbo (r 1541 enl. bg skb). Ett hemman i sist nmda socken
heter Ervast.
I
Eskel, Eskell, Eschill motsvaras af fn. Askell, sammansatt
af a'ss: gud (se art. Assmunder) och i, so1n r en vanlig fr
kortning af ketill: kittel, ett i namn bde p mn och kvinnor
s ensamt som i sammansttningar ofta nytjadt appellativ (femi
nint katla). Orsaken hrtill var dels kittelns oumbrlighet fr
den husliga hrden, dels och frnmligast hans egenskap af ett
heligt offerkril, hvari det t gudarne invigda olferdjurets ktt
kokades, jfr t. ex. Heimskr. Hkan d. godes Saga k. 18. P run
stenarne finnes svl namnet Eskil (t. ex. LILJEGR. n:ris 864,

17
895, 1151) som Askil (ibd. n:ris 210, 331, 638 m. fl.) Enligt
de kllor jag rdfrgat var detta namn i Nyland p 1500:talet ett
af de vanligaste, ssom synes af fljande dock ingalunda fnllstn
diga frteckning: Eskill Jopson i Meyleby, Helsinge, Eskil
Nilsson i Normoby, Sibbo; Eschil Person i Lille Kroxnesby,
Eskil

Hendrikson

i Brattnes, Eskil

Andersson i Jor

dansblle, Eskill Nilson och Eskel Hanson i Jackarby,

Eschil Person i-Clemetzby, Eskil Person i Ylikesby,
Eskil Olson i Norikesby, Eskil Andersson i Ebbom,-Eskil
Olson i Geddrag, alle desse i Borg; Eskil Olson i Wa
sarby, Eskil Olson och Eskil Anderson i orlomby, Lasse
Eskilson i Ingeualsblle,

Siffrit Eskilson i Greuenes,

Eskil Benctson i Morskeby, Eskil Jnson i Malmsby,

lEskil Clson i Gijslarblle, SefridEskilson i Kuskoske, alle
iPrn; Eskil Jonson i Degerby, EskilPersoni st-Pyttisby,
Pyttis (1540 B: skb); vidare: Eschill Andersson i Broo och
Eschill i Birnable, Kas, Jens Eskilson iEvyskogh,
Kyrksltt, Eschill Person i Neglsby, Eskill Nielson i
Kkelax och Eskill Person i Muleby, Esbo, Eschill i Kyu
nar, Eschill Wijkar i Wijkarby och Eschill Jacopsoni
Lempteby, Sjunde (r 1541 Rbg skb); ytterligare: Eskiill
Michillson i Draxvik och Eskil Anderson i Elij, Pojo,
Eskill Jrenson i Barkarble och Eskill Olson i Kivito
kijby i Tenala (r 1549 bg nebskb). Bland nylndska mans
namn frn 14:de och 15:de rh. har jag drimot knappast an
t'rffat Eskil. Byanamn hraf sammansatta har jag funnit i
Nylands stligaste (fnska) socken, Weckelax, umligen Eskilsby
och i Prn (Liljendals kapell) Eskilom* sammandragning af
Eskil och heim, se om Ebbom under art. Ebbe.
Esl-lid r det fn. strr, som r sammansatt antingen af
st: krlek eller af ss: gud, som i namn framfr r och stundom
framfr l inskjuter ett t**. fven senare leden i sammansttnin
gen r osker till, u1sprung och betydelse likasom fven till skrif
stt i det svl Astrir som strr frekomma; vid dess tolk

* P Gotland fins ett motsvarande ortnamn Yskilairn enl. Siivn:

Gutm-ka Urkunde-r e. 75.

** CLmsnY and 7!080ss01:[g Dictionary s. 46.

18
ning kan man antingen hafva i {nke vb. ra: ri(la*, eller tro

en (fr frigt ej ovanlig) afresis af subst. 1116r: fred eller adj.

frr: fager hr hafva egt rum r111n. Detta kvinnonamn var i
forntiden i hela norden allmnt och r s nnu i Island. P
runstenar trffar man det n som Astrib (LILJ. n:o 459) n som
Estrid (ibd n:o 562), och fven en fornsvensk form med slut-o`
i nominativas Astriber anfres
I Nyland nmnes r 1549
Estrid enkia i Finneby, Tenala socken (bg nebskb).

Evald af prefixen e- (8e art. Eiolf) och r: herskare (jfr

Enevaldh). Hemmansnamnet Evals i Karis socken r afledning
af detta mansnamn.
Eynivald se Enevaldh.

Fader, fsv. fajir, fn. (r: fader.

Ordet nytjas som mans

namn redan i igspula (ldrc eddan) samt p runstenar, se

LlLJEGR. n:ris-1447 och 1448. Anders Faderson i Sarue
salby, Prn, omtalas r 1540 (Bui skb.) och byanamnet Fader
salby, n. v. Fasarby, i samma socken r af mansnamnet enligt
all sannolikhet sammansatt.
Faste, fn. fasti, svag form af adj. : fast, frekommer
p runstenar ssom mansnamn F asti (t. ex. LlLJ. n:ris 158, 277,

462-64 m. fl.) fven Fastir (ibd. n:o 818), Fastar (ibd. n:o
151). N amnet ingr sannolikt i sammansttningen af nylndska
byanamnen Fasteble i Helsinge och Fastarby i Tenala.

Find, fn. Finnr, mn. Finr (LILJEGR. n:o 2019), ett i hela
den skandinaviska norden nytjadt mansnamn betydande en fintlig,
uppfnningsrik man. Det str nmligen i frndskap till vb. firma

och emedan i detta ord ro en assimilation af n och en fl

* Mjligen bra da de med sammansatta kvinnonamnen frknip
pas med valkyrjorna, som tnktes ride gon-om luften och sittande till hst
skda de ddliges strider; jfr t. ex. Hkonarm-l str. 1l:
- valkyrjur In111ltu
In19111!- af mars baki;
och str. 13:
Rla vit n skulum,

kva hin fiks sksgul.

** P. A. i sin afh. tig af vors natfmale Nanne f
verstter namnet mod Kjrerligheds Heftiglied af hrir (rttare hrir): An
std. Paroxysme. (Se l!11ns Saml. Afhh bd IV sidd. 36 & 72).

*** Rrnqv1s-r: Svenska Sprkets Lagar bd II sid. 264.

-_

-.

______.`

19
jande dental, ssom synes t. ex. af got. , fht. och ags.
findan, nht. finden, hafva vi i det nylndska Find i sjlfva verket
en ldre form af namnet n i vrt fornsprk. Thomas Finds
son var r 1395 nmdeman i Tenala (Wa). Hvad angr ort
namnen Finneby i Borg, Strmfors och Tenala, Finnebacka
i Karis, Finneble och Finnpada i Ing, Finns i Esbo, kan
det icke afgras, om de ro sammansatta af mans- eller folk
namnet. De etnograska frhllandena i vra dagar lemna ingen
ledning; s t. ex. ro Finnbyboarne i Strmfors socken svenskar
under det att-det nrliggande Svenskby till strre delen har nsk
- befolkning.
Fransz, frkortning af Franciscus, som r latinsk diminu
tvform af Frank, ett folknamn betydande fri. Frans r nu fr
tiden ett ganska vanligt nylndskt namn, och redan ildre tider

var det ej okndt hrstdes. S t. ex. omtalas 1540 (Bui skb)

Fransz Enualszon i Ripuby, Helsinge, samt Fransz Larson
i Masseby och en annan med samma namn iltdskogby, bda
i Sibbo. I sammansttningen af byanamn ingr icke Frans, men
bland hemmansnamnen, hvilka ro jmfrelsevis yngre, nnas
Frantsas i Sibbo och Frants i Esbo.

Fredrik, isl. Frirekr, r icke mycket gammalt i Norden,

men har som germaniskt-tyskt mansnamn urgamla anor ssom vi
se af det got. Fribareiks, fht. Fridurih af frida: fred och
rieh?? l. rhh: mktig. Namnet, nuiNyland vanligt, frekom fordom
sllan. S nmnes r 1540 i Prn socken Bertil Fredrichson
i Hardom by.
Frode, egentligen den vise [fn frr: vis], var ett i forn
tiden icke okndt mansnamn; ocks p runstenar frekommer det,
L1LJEGR. n:ris 1096 och 1492. Jag har icke funnit det ssom
sjlfstndigt i Nyland, men vl icke osannolikt i ortnamnen Fro
denes, Kyrksltt, samt Frodanes, Frodas i Sjunde.
Frodhwid, Froduit r sammansatt af fror: vis (se freg.
art.) och fsv. zfije'r, fn. m-r: tr, men metaforiskt fven kmpe,
hjlte (se art. Arvid). Namnet r tmligen ovanligt och tyckes i
Nyland hafva varit egendomligt fr den stligaste af svenskar be
bodda socknen, Pyttis. Dr omtalas nmligen r 1455 Magnus

Frodhwidsson () och r 1540 Oloff Froduitzson i

Andsby (Bai sicb).

. _..

Samtidigt fans i vstre delen af socknen

____-...___

2O
(n. v. Strmfors socken) en man vid namn Tomos Froduickson
(kanske Froduitzson?).
frekommer i Nyland blott en enda gng nmli
gen i Karis socken, (r r 1541 nmnes Bencht Frosthenus
son i Brnickebacka (bg skb) Hrledningen r tvetydig,
ty anfingen kan man sammanstlla namnet med Froste * ett
fordom ej ovanligt mansnamn, run. Frusti(LILJEGR. n: 404), af
frost: gelatio, eller ock r det intet hinder i vgen fr antagan
det att Frosthenn r runstenarnes Frustin (LILJEGR. n:ris 388,
479 m. fl.), Frustain (ibd. n:ris 407, 444 m. fl.), Fraistain `
(ibd. n:ris 467 och 492) eller Fraustain (ibd. n:ris 835 och 842),sammansatta af gudanamnet Fr, fn. Freyr, som r det got.
franja: herre, och sten, run. stain, fn. steim1, alts analogt med
Torsten. P samme sten (LILJ. n:o 444) nmnas ock tv br
der Frust-ain och Purstain: Frsten och Trsten.

Hrtill kom

mer att Frosthenn aka vl kan vara en felskrifning i skatte

boken r Frsthenn, emedan skilnaden mellan och i dessa
gamla handskrifter mindre strngt fasthlles: s ser man t. ex.
Biorn, Josse, Odhwidh i st. f. Birn, Jsse, dhwidh och tvrwm
lof fr Olof, Trgils fr Torgils. Detta r dock kanske icke
alltid felskrifning, utan kan bero p dialektegendomlighet. Ty n
i dag har nylandsmletb' i vissa ord och p vissa otter kort ,
motsvarande skriftsvenskans o; jfr art. Odhwidh.
Frdger, som framtrder i namnet Jngredhe Frdgers
dotter i Karis socken r 1457 (Grim), anser jag ienlighet med
det nyss nmda st i st. f. Frodger af fn. fr: vis (se art.
Frodhw1d) och ye: spjut, som ofta ingr inordiska namns sam
mansttniugar. Eller monne Frdger bra tagas ssom Frid
ger? Jfr run. Fribgair (LILJEGR. n: 1742).

Gabriel, hebr. Guds tjnare.

Draf hemmansnamnet Ga

briels i Kyrksltt.

Gadloif. r 1478 nnes en Gadloff Jnsson i Sjunde

socken nmd i en handling tillhrande den Waaranenska sam

ngen af afskrifter i senatsarkivet.

Sidoformerna 0lof1 och Ole'

(se nedan art. Olaer) ro upplysande fr senare leden i detta

* HYL-rn-N-CAVALLIUB: Vrend oeh Virdarne lu] lI sid. 283.

** FREUDENTAL: 0m svenska allmogemlet i Nyland s. 33 f.

2l
namn och d troligen i st. f. Gad- bort skrifvas (eller lsas?)
Gud-, anser jag namnet vara det samma som Gudleff, hvarom
se d. art.
Gamle, fn. Gamli, egentligen svag form af adj. gamall: gam
mal. Frekommer p runstenarne ssom mansnamn i bde stark
och svag form: Kamal (t. ex. LILJEGR. n:ris 166, 210, 475, 651
m. fl.), Kamla (gen. af Kamli ibd. 1844). Itskilliga nylndska
ortnamn ingr ordet gammel-, gambel-, men r sannolikt i alla
e, utom kanske i hemmansnamnet Gamlas, Helsinge. Att
i detta ord slunda ing genitivndelser, den ena tillhrande
den svago, den andra den starka bjningen, r i ortnamnen ingen
ting ovallligt och orsaken r den att den frra snart frsvann
1n- sprket och sledes blef ofrstdd i de ortnamn, hvari den
ingick.

Ger, fn. gai-rr: spjut, run. Kair (LILJEGR. n:ris 14,81 m.fl.)
ingr m hnda i sammansttningen af byanamnet Gerby iPrn
socken.
Germund, fn. Geirmundr, sammansatt af ge- (se freg.
art.) och mund/r, hvilket utom betydelsen dos, manipulus (se art.
Assmunder) sannolikt ock betydt skydd, beskyddare,jfr fht. munt:
protector, ag. mund: protectio, tutela, nht. vormund, fn. formynd
an-, nsv. frmyndare; sledes spjutskyddaren, krigaren. P run
stenar fins namnet under formerna Kirmuntr, Kairmuntr, Kir
munr m. fl. (LILJEGR. n:ris 8, 441, 910 o. a.). Hraf samman
satta ro byanamnen Germundby i Tenala samt Germund
svidja i angrnsande Finnby kapell, som hr till bo n.

Gertrudh, fn. Geirbrr, af det ofvan nmda geirr: nt

och Prr, som var namnet p Tors och Sifs dotter, men ock
utmrkte en valkyrja och i skaldekonsten nytjades att beteckna
kvinna; jfr adj. prugr: stark, mktig. en gotlndsk runsten
frekommer namnet under fo1men Gartrud (SvE: Guin. Urk. n:o
103 jfr_ LlLJ. n:o 1748; enl. den frres not 120 auf. arb. s. 78
uttalas det gutniska namnet Gairbrubr nnu p Gotland som
Gartru eller Gadrut). Gertrudh Jnsdotter i Sibb omtalas
1556 (Gr/m).
Gest, fn. Gestr, run. Kiastr (LILJ. n:o 786), egentligen ett
appellativ betydande frmling, gst, fsv. str, gister. Ingr
m hnda i byanamnet Gstarby, Gesterby, som frekommer i

Tenala, Kyrksltt och Sibbo socknar.

Bisel, fn. Gsl, Gsli, fsr. Gisl, Gisli, run. Kisl, Kisli
(se t. ex. LILJ. n:ris 49, 97, 98, 121, 1379 m. fl.).

Urdet bety

der gislan, men fven vktare* och var svl ensamt som i 5an!
mansttningar fordom ofta nytjadt ssom mansnamn. I Nyland
omtalas r 1549 Erich Giselsson i Gunneby, Tenala (bg

webskb) och af namnet Gisel ro sammansatta de i Prn f0re

kommande byanamnen Gijslarblle och Gislon1, hvilket
senare se frklaringen af Ebbom i art. Ebbe.
Grgoris [grek ygmfgwg: den vaksamme] r frkortadt
till Greghes, Gres (i Danmark Grejs) oc11 Gregge. Gress
Larsson i Klockskoby, Helsinge, Gres Reinalson i Taf
fuestby, Pyttis m. fl. nmnas 1540 (1i- skb) Greghes Nil
son i Kpeby, Esbo, r 1541 (bg 510.). Greggeblle, n. v.
Grggble, r ett ortnanm i Prn. fven Grels, hemmansnamu
i Sjunde, har vl hraf sitt upphof.

Srym, fn. Grimmr, fsv. Grimber, run. Krimbr, Krim

(LILJ. n:ris 658, 854, 1337 m. fl.) egentligen ett adj. grym, fsv.

yrymber, grimbcr, eller ock motsvarande det fn. Grmr af grma:

ett slags htta eller mask, sedan grimma. Nanmet torde 11ter
ilmas i hemmansnamnet Uryms i Kyrksltt.

Glideleif, Gudlef, Gudleifuir, run. Kublaifr, Kublifr,

KublifirfLlLJEGR. n:ri 153, 273, 805, 1053), motsvaras af ett.
fn. Guloif r, sammansatt af gur [eller gr]: strid och Icif-r af
leif-: lemning, kvarltenskap, alts egentligen stridens lemning,

den, som fverlefver stn-den, jfr namnet Hjrleifr: den, som af

svrdet lemnas. Gudleffuir domare omtalas i Ing r 1409
och Oloff Gudleffsson [alias: Gudmundsson och i entre0je
afskrift Gudalffsson] fans i Sjunde r 1420 (Wa.). Detta
mansnamn ingr dess utom ! ett ortnamn, som bildar en lnk
mellan detta och fljande namn, nmligen Gudeleffsble ilng
r 1440, som har sidoformen Gudlffsble och ret drp, 1441,
Gudhlogsble**. Detta olnbyte af g och v (resp. lf, 17u) r

* Jfl- CLE/mmf and VmPUssoN: IML-Engl. Dicliouary.

Om Durrlsmcns

afvkande tolkning i Runensprachsahat: s. 139 50 Rr1mvIsT: Srenska Sprkels

Lagaf bd II s. 262. Jfr fven MUNcs framstllning i hans afh. 0m Betyd

ningen af voro nationale Name (Saml. Afhh. bd IV s. 82 f.).
** Dessa namn flnnas 1 samtida handlingar, hvilka, dock blotti styrkta
afskrifter, frvaras Ing sockens kyrkoarkiv,

23

enligt med en lika vanlig som allmnt utbredd ljudlag, hvilken

srskildt i de nordiska sprken och landsmle-n visat sig mycket
verksam*.
Gudhlog, fn. Gulaugr . eller Gulaug f. sammansatt af
gur [gmmr] se freg. art. och laag: bad, hvilket r genus femi
ninum och dlfr oftast nytjas till bildande af kvinnonamn, men
fven med tillsats af det maskulina slut-r ingr isammansttnin
gen af mansnamn **. P runstenar frekomma formerna Kub
lauk, Kubluk m. fl. (LILJEGR. n:ris 457, 1291). Namnet Grudh-.
log [Gudlg] ingr i det nyss nmda byanamnet G0dhlogs
ble i Ing samt i Gudelsble i Kyrksltt (r 1541, nu
Gullos), och i Karis omtalas r 1424 Stora Gudlogh bergh
(Am).

Gudmund, Gudmundhr, fn. Gumundr, fsv. Gubmunder,

run. Kulm!untr (LILJEGR. n:ris 239, 710, 1055 m. fl.) kan an
tingen a1ises sammansatt af gul): gud och mundr: gfva, sledes
lika betydande med Assmunder, se d. art., eller c1; tergifvas
med stridsskyddaren (gur-l-mundr, se art. Germund). I-l-enala
nmnes r 1399 (Wa.) Gudmundher i Kaegro (dat. afKgra,
n. v. formen r Kgra) och Per Gudmundsson i Rekoby i
samma socken omtalas :1r 1549 (bg webskb).
udwast, fsv. Gubvaster, Gudvastzcr, run. Kubfastr
(L1LJEGR~n:ris 170, 171, 174, 221 . fl.), sammansatt antingen af

yup eller af gur (se freg. art.) och : fast (se Eruast). Olaff
(udwastson i Pyttis socken omnmnes r 1422 (Svb)
Gudze [jfr tysk. Gtz] r ngon dunkel afledning eller sam
mansttning af frenmda yup; namnet frekommer i andra me
deltidshandlingar skrifvet Guzi, Guz. Gudze Larisson i
Esbo r 1502 (Gr/m).

Gumme fsv. och fn. gumi: man, jfr nsv. brud-gum, brud
gumme. Som mansnamn frekommer ordet under formen Kumi
p runstenar (LILJ. n:ris 270 och 682) och i svenska medeltids

* En: Bidrag till lllmn de konsonantska ljudlagarna ss. 56,

262 m. il., F!mUm-:NTAL: 0m svenska allmogemkt i Nyland 44. Jfr ock

det i 1541 rs jordebok frekommande Lojuenea i Ing med namnets u. v.

form, som r Lgm'la.
** SvE; Yngl. Saga k. 26' vill drfr tergfva Gulaugr med den

(stridshete?) i drabbningen sig lgande.

24
handlngar soIn Gummo, Gummi eller Gummo (Sv. Dipl.) I
Nyland har jag vl icke funnit det som sjlfstndigt mansnamn,
1nen drimot i here ortnamns sammansttningar sso1n Gumb l0
i Tenala, Ing, Esbo, Sibbo och Pyttis, Gumbacka i Kyrksltt,
Gumtkt i Helsinge, Gummanes i Pojo r 1460. Det sista
namnet uppvisar den utdda svaga bjningens genitivndelse -a;
n. V. formen af detta ortnamn r Gumns.

Gunnar, run. Kunar (. n:ris 63, 196, 402, 434 m.

`fl.), fn. Gunnarr d. . stridens herre, af gmmr: strid och ndel
sen -arr, hvarom se under art. ar. I Tenala socken nmnas
r 1549 (Rbg nebskb.) Gunnar Jacobsson samt Anders och
Olof Gunnarssner, alle i 110ng by, och i fljande nylndska
ortnamu ingr namnet Gunnar: Gunnarsby i Esbo, Kyrksltt
och Lojo, Gunnarsble i Ing, Gunnarsbacka dr smst.,
Gunnarskulla i Kyrksltt, Gunnars i Ing och Tenala.
Grdhr, i Sv. Diplomat. Gyrderus, Gyurderus, jfr run.
Kurbi, Karbir, Kirbir (LILJ. n:ris 67, 461, 394 m. fl.) af fsv.
g, gyrjm, giordha, fn. gyra: omgjorda, sledes den omor
dade d. . den rustade, stridsfrdige kmpen. Grdher Gafuel
satt 1399 i nmden i Tenala ( Wa).
- Gsta r en frkortning af det fsv. Gzstaver, latiniseradt
Gdstavus, Gzstavus, nsv. Gustaf. Den fornnorska motsvarig
heten r Gautstafr, sammansatt af Gautr, ett af 0dens namn (d. .
giutaren, skaparen), och staff: staf; med ()dens staf beteckna
des bildlikt spjutet, jfr namnen Ger, Spjut o. a. en runsten
(LILJEGR. n:o 1286) fnnes ett namn Kusta, som DIETERICH* an
ser vara = Kubstafr eller Kautstafr, hvilket senare vore ru
nisk motsvarighet till Gtstaf. Gustaf r (likasom Karl) nu fr`
tiden ett lsklingsnamn i Nyland, 1nen s var det icke i ldre
tider, frn hvilka jag ej kan anfra ngot enda exempel p. bruket
af detta namn som mansnamn. Afledt draf r hemmansnamnet
Gstas i Sibbo.
Gter, lte r det fn. Gantr, Gauti, run. Kautr(L1LJ.
n:ri 203, 528, 1614), Kauti (ibd. 1098 n1. fl.) Namnet beteck
nar, som ofvan sades, Oden, skaparen, men fven (i svag form)
en man af gtisk stam, enligt BJRN HALDoRsEN; .,dock mrkes
i svensk fornskrift ingen singularis (utom de runstungna namnen)
* Runensprachschatz 51(1. l21.

25
invnder hrimot RYDQv1sT*. Annorlunda n som singularis af
folknamnet anvndt ssom binamn kan jap,r likvl ej fatta den got
lndska runstenens Aupvaltr Kauti (LILJ. n:o 1773, SVE:

Gutn. Urk. nro 142).

fven bland de nylndska namnen ns ett

h-rmed analogt nmligen An dris Gter, nmdeman i Karis r

1392 (Are.) och kanske fven ett annat: Pedher Gdth i Do
mareby, Ing, r

1541 (Rbg skb).

Dessa binamn mste v

anses p samma stt, som appositionsorden i namnsammanstll

ningarna Arvid Smlnnng, Nils Vstgte, Tore Helsing, nmligen

ssom folk- eller stam-namn, angifvande hrkomsten, i hvilken

hndelse det nylndska Gter visar, att BJRN HALDoRsENs ofvan
anfrda sats br utstrckas fven till den starka formen. Som
otvifvelaktigt mansnamn upptrder drimot Gte inamnet Niels

J tesson i Lojo r 1417 (Grkn.) I Ing fins hemmansnamnet

Gter, vanligen skrifvet _.,Jter af okunnighet om rtta betydelsen.
Hada, Hadd jfr fn. Hr, gen. a-a-, namnet p Balders
blinde broder och ofrivillige baneman. Detta har frmodligen
upphof af appellativet f. strid, hvars fornhgtyska motsvarig
het hada ingr i en mngd mans- och kvinnonamns sammanstt
ningar bl. a. adn-, n. v. He/ig. Hade mter oss m
hnda i nylndska byanamnet Haddom i Prn d. . Had-heim,

jfr Ebbom i art. Ebbe.

llmming Se Heming.
Hake, fn. och run. a (LILJ. n: 1240), egentligen en
haJce, krak, d. v. s. en hllfast motstndare, frklarar SvE *"-*.
Var i forntiden ett ej ovanligt mansnamn och (raf r enligt all
sannolikhet afledt hemmansnamnet Hakas i Borg. Vidkommande
dess ndelse jfr om Gamlas i art. Gamle.
Hakon, Haaken se Hokon.
" r en stympning af namnet Halfdan, run. Half
tan, Halfntan (LILJ. n:ris 20, 157, 453 m. fl.) betydande en,
som r till hlften af dansk brd. Med formen Halden jfr det
latiniserade Haldanus, som ofta frekommer hos Saxo. Hal
den i Horsabek var nmdeman i Karis r 1392 (Avv.) och
Jonis Haldensson i Ing 1 1462 (Wa). I 1554 rs jordebok

`* Svenska Sprkets Lugar bd Il s. 199.

** GRIMM: Deutsche Grammatik bd II s. 460.
*ll* Ynglinga .Saya kap. 25 not. 4.

26
upptages byanamnet Haldensble i sist nmda socken, det n. v.
Halfdels, som visserligen i anseende till sammansttningens senare
led r till oigenknnelighet vanstldt, men har frre leden full
stndigare n ngon af de ldre formerna.

Halfast, fn. Hallfastr, sammansatt af : hll, klippa och

[-1)-: fast (se artt. Eruast, Gudwast). Jren Halfastson i
Kulloby omtalas i Borg socken r 1540 (Bui skb).
, Haluard, fn. Hallvarr, som antingen r samman
satt af frenmda halb- eller ock af , gen. [-ar: sal och

Iva-rr, hvilket som sjlfstndigt ord fr u-omljud af vokalen, alts

-vr-r, fsv. varber, got. wards: vktare. Namnet betecknade' se
des ursprungligen innehafvaren af en vktaretjnst (jfr art. Bryti);
det frekommer ock p en runsten, LlLJEGR. n:o 1714, Halvars
(gen.) I Nyland nmnas r 1540 (Bui skb) Hans Haluarsson
i Vster Wijkby, Erick Haluarsson i Staffansby och en
annan med samma namn i Skomarble by, alle iHelsinge socken;
vidare upptager samma urkund i Tesio by af s socken (n.
v. Tessj i Strmfors) Per och Jns Haluard, hvilket senare
tyckes hr vara icke ett frnamn, utan ett tillnamn. Sdana,
tagna af yrken eller tjnstebefattningar, voro redan p den tiden
ej ovanliga, hvarom lngre fram. I Helsinge socken fins ett hem
mansnamn Halfvars.
Hannus, Hans - af Johannes (hebr. Gud har fr
barmat sig). Hannus Hornhws satt i en nmd iBorg socken
r 1405 (Wa.). r 1540 omtalas (Bui skb) Eskel Hanson i
Jackarby i Borg och Hans Haluarsson i Vster Wijkby i
Helsinge. Hannus -r ett hemmansnamn i Karis och Esbo samt
Hannusas i Helsinge.
Hard, run. Harbur (LILJEGR. n:ris 329, 1082, 1600) r ee
ligen ett adjektiv fsv. harper, f11. har6r: hrd. Som sjlfstndigt
mansnamn har jag ej funnit det i Nyland, men sannolikt det
i byanamnen Hardzby, Sjunde, och Hardom, Prn, jfr Ebbom
i art. Ebbe.

l-laltmand tyckes vara lnadt frn tyskan och sammansatt

af fht. : hrd och man: man, fht. Hartman, jfr Hart
wic. Hartmand Thidimandsson i Ingewalsby, Karis, 1541
(bg skb).
Halie, um. Helki, Halki (LILJ. n:ris 208, 348, 890), mot
svaras af fn. Helgi, som egentligen r svag form af adj. heildgr,

2'7
fsv. /-: helig. Ocks feminina formen Halka frekommer
p runstenar (LlLJ. n:o 386) det fn. Helga, hvilket vackra kvinno
namn i vra dagar ter begynt upptagas svl i denna nordiska
form som i den frryskade Olga. r 1540 funnos (Bui skb)
Helie Bnctson i Erlandsblle, Helie Simonson i Anteby
och Helie Plson i Hommansby,allein.v.Prn socken, ehuru
de bgge senare byarne d fr tiden rknades till Pyttis. Om
byanamnet Helgenes i Kyrksltt r en sammansttning af nam
net Helge eller af adjektivet, kan jag ej afgra; sannolikt dr
imot r att mansnamnet mter oss iHelgeboda och kvinno
namnet i Helg, som r 1444 skrefs Helghuaa, men dessa bgge ortnamn ro ej nylndska, utan tillhra bo lns grannsocknar
mot Nyland
Hemng, Hmming, run. Himinkr, Haminkr (L1LJ. n:ris
408, 557, 1374 m. fl.), fn. IIemingr, som betyder lrdelen af en
hst- eller nthud. En sko gjord af sdant lder nytjades vid
forntidens adoptionsceremonier och detta gaf troligen anledning
till mansnamnet**. Hmming Birnsson var nmdeman i Hel

singe r 1417 och duidh Hemingsson i Sjunde r 1420

(Wa.).

I Ing r Hemming ett hemmansnamn.

Hening, aedt af fn. : hane.

Henrik Heningson i

Jackarby, Jns, Nils och Per Heningssner i Hiruehorby

samt Matt och Jns Heningssner i Mentzeby, alle i Borg

socken r 1540 (B12 skb).
Henrik, Hinrik, Hindrik, n. v. isl. Hinrekr, r frstinyare
tider anvndt i norden som mansnamn samt sannolikt ett ln frn
tyskan. Ordets forntyska form Haimirich, Heimrih visar, att
det r en sammansttning af got. hmmm, fht. heim, som redan
i medelhgtyskan hade biformen hem: hraf Heinrich. Om
senare leden i sammansttningen se art. Fredrik. Henrik torde
alts betyda: den i hemmet mktige, hemfursten. Namnet, som
nu i Nyland r ganska vanligt, frekommer fven icke sllan i de
kllor jag anlitat fr denna afhandling, dock fretrdesvis i
delen af landskapet, dr under medeltiden berringcn med ster
* Jfr FREUDENTAL: Om svenska ortnamn i Egentliga Finland s. lt.
** Cm-:Asmr and VIGPUssoN: Icelandic-english dictionary s. 255.
*** r egentligen acc. af haims: by, med adverbiel betydelse.

sammansttningar draf se Gnmx: Deut. Gram. bd II s. 460 & 755.

Om

28
sjprovinsernas tyskar var lifligare i anseende bl. a. drtill att
Helsinge s den tiden rika laxske samt patronatsrtten fver
Borg socken och alla dess kapell voro frlnade t Padis klosteri
Estland. I ett dombref dat. Borg r 1405 (Wa.) anfras
ssom ande nmden bl. a. Henrik Grefve och Henrik
Spildason; i Borg lns skattebok fr r 1540 nnmas: Bot
vid Hinriksson i Vster Wijkbyi Helsinge, Eskil Hendrik
son i Brattnes och Henrik Heningson i Jackarby, bda i
Borg socken, Erik Henrikson i Fadersalby, Prn,
Hndrik Wilkinson i Finneby i. vstre delen af Pyttis, numera
-Strmfors socken, Brtil Hendrikson i Prtnorby istre
P)ttis m. fl. I fljande gamla nylndska ortnamn ingr namnet
Henrik eller med inskjutet eufoniskt d Hindrik, ssom det
fortfarande uttalas i Nyland, d det ej, som vanligt, frkortas till
. Hinku: Hindriksby eller Hindersby iKyrksltt, Hinders
ns i Helsinge, Hinseby l. Hindsby i Sibbo, Hindsby
l. Hendersby i Pyttis (nu i Lapptrsk s:n), Hindsble iPojo
samt, i frkor-tning, Hinkable i Pyttis och (fin.) Heykebyi
Helsnge. Hinders och Hinds ro hemmansnamn det frrai
Ing, det senare i Esbo.
Herman, Hrman kunde ganska v antagas vara ett nor
diskt namn, sammansatt af herr: br och a: man, alts hr
man, krigare, men r enligt all sannt, likasom det re
gende, ett n frn tyskan.

Detta frndrar dock icke namnets

betydelse, ty ocks det fht. Heri-man betyder miles; fven i

agsx. frekommer hereman bde som appellativum betydande kri
gare och (i Beovulf) som proprium; fr frigt ro i alla german
sprk (nordiskan icke minst) namn sammansatta med har (got.
harjis, fht. & fsx. heri, ags. here, fn. herr o.s.v.)mycketallmnna,
ssom hos s krigiska stammar vl var att a. Herman i
a), Tenala, nmnes r 1414 (Wa.) och 1415 (Svb), Haer
man Haermansson satt i nmden i Karis r 1466 (Grim.) och
1549 lefde i Pojo Per Hermansson i Elij,i'l`enala Herman
Person i Grunsund (bg nebskb). Namnet Herman ingr i
Hermans, Pojo, samt kanske Ermandall i vstre , eme
dan allmogen i denna del af lng socken n i dag talar en dia
lekt, bland hvars egenheter r bortlemnandet af uddljudande h*.
* Detta r eljes karaktristiskt fr millet, i Karis, vstlig grann

29
Hindrlk, Hinrik se Henrik.

Hokon, Hken, Haaken, Hakon; under alla desea former

frekommer i de kllor jag begagnat det fn. Hkon, fsv. Hakun,
fvens runstenarnes (jfr LILJEGR. n:ris 83, 333, 601, 713 m. fl.).
Frsta leden i sammansttningen utgres af adj. hdr: hg, hvil
ket fven ingr i en mngd andra namn ssorn Hrekr, Hvarr
m. l.; andra leden m jmfras med det sjlfstndiga namnet
Kour i igspula samt med appellativet -- och fsv. och fn.
kga/n: kn, tt, slgt. Draf tyckes framg, att Hkon betyder
den hgttade, hgburne. Hakon Hgh var r 1399 n1nde
man i Tenala socken (Wa), r 1540 nmnas i stre Nyland (B12
skb) Hokon Jnson i Hokonsblle, Sibbo, Brtil Hokon
son i Saruelax och Hendrik Hokonson i Andersby, bgge
i Prn; i vstre Nyland r 1541 (bg skb): Olaff Hkenson
i Espoby, Esbo, Haaken i Karskoo, i Sjunde, Jns a
kennsson i Horsebeck, Karis. - Sammansatta af detta mans

namn ro ortnamnen Hokonsarff i Tenala och Hokonsblle

i Sibbo.
Holger, fn. Hlmgeirr, run. Hulmkair, Hulmkir (LILJ.
n:ris 71, 80, 361, 493 In. fl.). I nylndska formen af namnet har
bortfallit ur frsta leden* likasom i fljande uamn. Samman
sttningen utgres af fn. hlmr: holme-l-geiw: spjut (se art.
Ger). Jns Holgersson i Juma-lvijck, Karis, omtalas r 1541
(Rbg skb).
Holsten, stympning af Holmsten'l-*, fn. Hlmsteinn af
klm-r: holme (se freg.) och steinn: sten (jfr art. Sten); p run
stenar Hulmstain, Hulmstin (LILJEGR. n:ris 21, 27, 381, 850
m. fl.) Jns Holstenson i Teruiockesby (n. v. Tervike) i
Prn nmnes r 1540 (Bui `skb) och i Svartboken omtalas r

1422 Jonis Holstensson i Pyttis.

socken

till

se

FREL'DENTAL:

Holstenes i Sjunde (n. v.

0m sl-e-nska allmogemlet i !

40.
* Detta var fven annanstdes vanligt, jfr : Betydningen af
von nationale s. 111 (Saml. Afhh. bd IV).

I Sv. Diplomatarium ro

tlere medeltidshandlingar intagna, hvilka uppvsa formerna Holgerus, Hu l

gerus jmte Holmgerus, Hulmgerus.

** : nyss auf. arb. I Svenskt- Diplomatarium filmer man n

Holmstanus, im Holstanus.

30
Hllstens) och Holstensnes i Karis (n.v. Hllsns) ro s111n1nnn
sttningar af mansnamnet Holsten.

Hken se Hokon.
Ill'uar, IuarYifuar, nsv. och run. Ivar (LILJ. n:ris 562,
1135, 1237), fn. lvarr, sammansatt af fn. (1jr [ags. 110, fht. iam,
nht. 0172e]: idegran, sedan bge, emedan bgar oftast ordes af
detta slags tr, samt, i andra leden, af den i fornnordiska mans
namn ofta nytjade slutstafvelsen -ara-, det fht. keri: herre (se art.
Axar mot slutet), alts bgens herre, bgherskaren. I Nyland
var nanmet ej ovanligt i ldre tider; jag anfr ur mina kllor:
Iffuar Person i Normoby, Sibbo, Iffuar Mattzson i 11nd5
prsonsby, Pyttis, Yffuar Olson i Monneby och Yffuar Jns
son i Tyrmoby, bgge i Borg socken (B: skb. 1540); vidare
Matz Iffuerson i Nummeby, Esbo (1541 bg skb), Erich
Iuarsson i Twerminne, Pojo, Lasse Iuarsson iHangs by,
Tenala (1549 bg nebskb). I Sibbo ns ett hemmansnamn Ivars.
Inge, Inghe, mansnamn, och Inga, kvinnonam; bda fre
komma p mnstenar Inki och Inka (LILJ. n:ris 359, 496-498,

902 10. fl.). Det fn. Yngvi motsvaras sannolikt af Inge, this
name was national among the ancient Swedes [CLEASBY], hvadan
namnet r ett af vra ldsta knda och nr upp till den mytiska
tiden. Det anvndes fordom i Nyland rtt ofta, ssom: r 1420
Olof Jngesson, nmdeman `i Sjunde (Wa.), r 1457 .Inge
Sonasson i Karis (Grkn) r 1540 (Bui skb) Jns Ingeson
i Lfkoske by, Per Ingeson i Orreby och en annan man med
samma namn i Michelsblle, alle i Borg socken; r 1541 (bg
skb) Jnghe i Smijdzby och Anders Jngeson i Romsareby,
bgge i Karis, Jnge Nielson i Fantzeby, Esbo. -I nylndska
ortnamnen ingr ej Inge, (om man ej fr anse namnet Engesb y
i Sjunde draf sammansatt, emedan ocks i danska ortnamn*
1nge fvergr till Enge), hvarimot kvinnonamnet Inga terns i
hemmansnamnet Ingas (kunde dock fven antagas konnna af
Inge, jfr Gamlas i art. Gamle) i Esbo och Sjunde fvensom i
socknenamnet Ing51.
* Jfr E: dansk@ og norske stedsnavne i Nordisk Tdskrift
10r Oldkyndighed bd hft 1 sid. 97.
"'* Sannolikheten af att det r kvinnonamnet Inga, ej motsvarandl`A
mansnamn. som gifvit upphof t socknenamnet Ing. har jag skt framhlla
i 5:10 hft af Album ulg. af Nylndingar s. 54.
..

31
Ingeborg ingr i byanamnet Ingebergsby, nu Imbergsby i
Sibbo. Namnet r sammansatt af det nstfregende, Inge, och
borg, hvilket ord r nra beslgtadt med fn. bjarg, bjrg och borg.
Slunda r Ingeberg m hnda blott en ovanlig* form af Inge
borg, fsv. Ingiborgh, fn. Ingibjrg, run. Inkiburk (LILJEGR.
n:o 957).
lngel, Ingeld, run. Inkialtr (LILJEGR. n:ris 408, 478, 1311),
fsv. Ingialder, fn. Ingjaldr, af Inge och afledningsndelsen
-alfZr, som egentligen r ett sjlfst-mdigt ord valdr: herskare, jfr
art. Ingevald nedan samt fht. Inguald, Ingolt. En med Ingel
analog stympning af namnet visar run. Ingal (LILJ. n:o 1498)

kanske ock Ikil (ibd. n:o 476, ifr Ikimar, Ikifastr) "". r 1418
omtalas Anders Jngeldsson i Tenala (Wa.) och 1424 sat

nmden i Karis en Benct Jngelson aff Ingewaldzby (Am).

Namnet ingr i ortnamnen Inglas i Esbo och Ingelsby i
Kyrksltt.
lngemarus i Karisble, Helsinge socken, nmnes r 1417
(Aw.) Ingemar, fn. Ingimarr, r ett i forntiden ej ovanligt
och nnu brukligt namn, som motsvaras af det fht. Ingumar,
sammansatt af n, fn. Ingi-l-mri, fn. mrr: bermd, utmrkt.
Det frekommer p mnstenar under forernaInkimar(L1LJ. n:o
923), Ikimar (ibd. n:m-s 484, 853), Inkmar (ibd. n:ris 435, 1117).
lngemund, fn. Ingimundr, run. Inkimuntr, Ikimuntr,
un- (LILJEGR. n:ris 101, 146, 580 m. fl.), sammansatt af
Inge och m1mdr, se art. Gudmund. I Helsinge Stalansby fans
r 1540 en man vid namn Jns Ingemundsson (ui skb).
, Ingredhe, run. Inkrib, g-, Ilri1Ilri[(LILJ. n:ris 300, 398, 435, 1852), fsv. Ingiriber, fn. Ingirr, r ett
kvinnonamn, sammansatt af mansnamnet Ingi och rreller fw'r,
hvaro1n se art. Estrid. Jngereth i Prestekulla i Tenala nm
nes r 1408 (Wa.) och Jngredhe Fredgersdotter i Karis r
1457 (Grim.) Af Ingrid var Inger en frkortning (fven af f
Ingegerd) och (ra! r aledt hemmansnamnet Ingers i Ing.
* 1 fornhgtyskan fmnes namnet In goberga motsvarande det {n.lug
bjrg, se : betydm-ngm af voro nationale Naz-m (Saml. Afhh. bd
IV s. 47).

** : Runempmchschatz s. 2o7 tror Ikil vara det fn. fgull,

men detta betyder igel, ej som D. vill, Sm-helnwein (fn. fgulkur) och
torde ga nog hafva tjnat till namn

32
lngevald, run. Inkivaltr, Ihvaltr, Inkvalr (LILJEGB. n:ris
83, 903, 1002 m. fl.) af Inge och valdo, se artt. Enevaldh, Ingel
m. fl. Namnet var fordom i Nyland ej ovanligt: Wlffuer Inge
ualdzson satt 1405 i nmden i Karis (r1'.)*, WlffJngeualds
son i Loya sokn (Lojo) frekom s. . (Grbl), Jngeualdh .
Pulson i Lojo 1417 (Grkn), Ingeuald Nilson i Mon
neby, Borg 1540 (ui 8kb). Hrmed ro ock tskilliga bya
namn sammansatta ssom Ingevalskog i Tenala, Ingevaldzby
i Karis, Ingevalzkijla (nu Ingarskila) i Ing, Ingeualsblle
i Prn.

Ingevast, run. Inkifastr (LILJ. n:ris 18, 553, 580 m. fi.)

med biformerna Ikifastr (ibd. n:ris 102, 150 1n. fl.) och Ikfastr
(ibd. n:o 654) af Inge och `fasz'r (se artt. Eruast, Faste, Gudwast
m. fl.). Draf byanamnet Ingevasteby, Ingvastby i Esbo.

lngolif, fn. Inglfr, run. Inkulfr, Ikulfr (LILJ. n:ris 130,

577). fven i detta namns sammansttning ingr Inge jmte
ulfr, -lfr, hvarom se art. Eolf. Ingolff Dikn i Karis omta
las i brjan af 15:de rh. (Grbl. och Wa. ).

Ingredhe se Ingereth.
Ingvar, run. Inkvar, Ikval (LILJ. n:ris 220, 436, 437, 484,
517 1n. fl.) rysk. Igor, motsvaras af fn. Yngvarr d. . e
herskaren, se artt. Inge och ar, Gunnar, Iffuar. IIng fans
r 1409 en man vid namn Jngwar Mikaelsson (IWL).
se Iluar.
Jacob, sammandr. Jop, frvrngdt J eppe, (llebr. hlhlla
ren), frekommer gotlndska runstenar under formen J akaupr
(LILJ. n:o 1702 = n:o 19 i SvEs Gutm-ska Urkunder). Namnet
var frr rtt allmnt i Nyland t. ex. Jop Sigfridsson i Skatt
mansby och Eskill Jopson i Meyleby, bgge iHelsinge,
Sifridt Jopson i Jackarby, Borg, Sefret Jopson i Sene
treskby, Prn, Jordan Jopson i Tesioby, Pyttis (1540 Bu

skb); Eschill Jacopson i Lempteby, Sjunde (1541 bg skb.)

Jacob Hult i Rilax och Gunar Jacobsso-n i Hangsby,
bgge i -I'enala (1549 bg nebskb). -- J eppe som sjlfstndigt
mansnamn har jag icke funnit i Nyland, men vl torde hemmans
namnet Jeppans i Karis draf vara en afledning.

* Namnes fven ett bref af s. . hos Grnblad.

5.?
u.

33
Jesper r en genom det danska Esben, spen = Esbern
uppkommen frvrngning af det fn. sbjrn, run. Asbiurn
(L1LJGR.n:ris 10, 28, 228 m. fl.), Esbiarn (ibd n:o 129) af ss: 1
gud (se art. Eskel) och bjm (se artt. Abirn, Birn). Hvad det
fverfldiga j-et i Jesper vidkommer, r dess inskjutande fram
fr e ingalunda ovanligt ide nordiska sprken jfr fn.ekoch dan. jeg,
dan. hjem och sv. hem, mansnamnet Jerkm- = Erik, byanamnet Jelsby
i Karis frut Elzby o. s. v. Seffred Jespersson i Gambel
gordby, Helsinge, omtalas r 1540 (Bui skb).
loan, lon, lonis, lns, lens, losse och lusse ro alla fr
kortningar af Johannes, se art. Hannus. Af dessa frekomma
Joan och Jon runstenar (L1LJEGR. n:ris 82, 253, 306, 617,
1680 In. fl.) och de fn. J an, J n, vordo allmnt brukliga redan
i elfte rhundradet. I Nyland r namnet Johan nu fr tiden ett
af de vanligaste och var det redan i ldre tider, men frvrngdt
p flere stt. Ur de af mig anlitade kllskrifter anfr jag fl
jande exempel: Jon Ragnason i Karis r 1392 (Aw), Jnis
Garpp i Borg 1405 (Wa.), Arne Joansson i Ing 1409 (Ufa),

Jonis Torkillson i Helsinge 1417 (Ar11.), Jusse Sigvalds-I

son

Sjunde

1420

(lVaJ,

Jonis

Holstensson,

Jonis

Sundhzson och Jonis Bottesson alle iPyttis 1422 (Svb)

Josse synne (i ett senare bref finne) aff Thotala i Karis
1424 (Am), Jonis Swenske, Jonis Haldensson och Josse
Bambare, alle i Ing 1462 (Wa), Jns Buk i Sjunde 1471

(Wa), Gadloff J nsson dr sammast. 1478 (Wa). I skatte

bckerna frn 1500:talet r J ns eller Jens ett af de vanliga
ste namnen, hvar fljande (lngt ifrn fullstndiga) samling m5.
tjna till prof. r 1540 (13:11 skb): Jns Ingemundsson i
Staffansby och Jns Siffredzson i Ripuby, Helsinge, Ho
kon Jnson i Hokonsblle, Jns Bertilson i Hangby och
Siffridt Jnson i Treskendaby, Sibbo, Jns Sigfredtson
iStigsblle, Seffret Jnsson i Sigeblle, en annan Sef
fret Jnsson i Rinumby, Yffuar Jnsson i Tyrmoby,
Jns Ingeson i Lfkoskeby, Enuald Jnsson i Orreby
och Jns Heningson i Hiruehorby, Borg socken, Jns
Siffridsson i Morskeby, Eskl Jnson i Malmsby, Br
til Jnson i Kuskoskeby och Jns Holstensson i Teru
iockesby, Prn, Eskl Jnson i Degerby, Staffan Jns
son i Hindsby, Jns Haluard i Tesioby och Jns Sif
3

34

ridson i Vest Clasarby, Pyttis; vidare r 1541 (; skb):

Jns Kurritti i Kurtebacka, Esbo, Jns Birnnson i
Gave lsbacka, Jens Sijwaldsson i Strmsby, Jens
Raualsson i ffreby och Jens Eskilson i Evijskogh,

Kyrksltt, Jns A-mbrosiusson i Pickalla och Jens Suar

var i Sunanble, Sjunde, Elang Jensson i Gunnar
backs., Ing, Jns Holgersson i Jumalvijck och Jns
Sonnasson i Beergh, Karis, samt 1549 (Rbg nebskb) ns
-I-idimansson i Draxvik, Pojo, och Ions Tordesson i Par

gasby, Tenala. - Ortnamn afledda frn eller sammansatta med

dettanamn ro: Joonsbacka och Jnsble i Karis, Jsseby i
\Sjunde, J ussas i Kyrksltt och J nsas i Helsinge.

lop se Jacob.
Jordan (hebr. den nedstigande, nedflytande) r vl ett dop
namn gifvet till erinran om frlsarens dpelse i den slunda nm
da floden. Det var under medeltiden icke ovanligt i norden och
nnur1540frekom det iNyland: Jordan Nilson i Paffuals

by, Pr Jordanson i Hindsby, Siffrid Jordanson dr

smst., Jordan Prson i Labbeby och Jordan Jopson i Te

sioby, allei Pyttis socken; Hendrik Jordanson i ster

peling, Borg (Bui skb). Di-u-med sammansatta ro bynnamnen
Jordansby i Tenala och Jordansblle i Borg socken.
` Iren, lrghen, Orian, Oryan ro medeltidsfrsvenskningar
af helgonnamnet Georg (grek. yagyg eller yegywg d. 1.jo11l
brukare, kerman). Detta helgon var mycket ansedt och prisa

des i mer n en medeltida visa och sgen, s t. ex. uppstmde

svenska hren den gamla Sankt-rjans san Vid begynnelsen af

slaget Brunkeberg.

Som mansnamn frekom det drfr ofta

nog och fveniNyland: Jren Bonde i Mortensby och Hen

rik riansson i Dickursby, Helsinge, Jren Halfastson i
Kulloby, Borg, nmnas 1540 (Bui skb);r1541(Rbg skb)

Jrghen Jenson och Michill ryansson i ffwerby, Kyrk

sltt; r1549(Rbgnebskb) Eskill Jrensson i Barkarble,
Tenala.
lte se Gter.
\
Kadrin, frkortning af kvinnonamnet Katarina (af grek.
naeago-g: ren, obeflckad). Namnet frekommer ck p yngre
gotlndska) runstenar under formen Katrin (LILJ. n:o 1782 =
\

35
SvEs n:o 155).

Kadrin Olsdotter i Greuenesby, Prn,

nmnes 1540 (Bui skb).

Kalf, fsv. Kalver, runst. och fn. Kalfr, - (LILJ. n:ris

61, 76, 188 m. fl.). Som ordet, om ock ett i forntiden ej ovan
ligt mansnamn, dock naturligtvis vida oftare nytjades ssom ap
pellativ, r det mycket tvifvelaktigt, om det ej r i senare bety
delsen, som det ingr i vissa nylndska ortnamns sammansttnin
gar t. ex. Kalfdal i Tenala, Kalf i Sjunde och flst. Som
sjlfstndigt mansnamn har jag ej funnit det i Nyland nytjadt.
Karl, run. Karl samt under samma form frekommande all
mntinorden bde f1r och nu ssom appellativum och proprium,
tyckes dock bland nylndska allmogen i ldre tider hafva varit ett
lngt mindre vanligt namn n nu. T. ex. r 1462 Karl Olsson
nmdeman i Ing (Wa.), r 1540: Nils Karlsson i Ripuby,
Helsinge, och en annan med samma namn i Ytterkervoby,
Sibbo, (Bui skb); r 1549: Karll Olsson i Randzkulla, Pojo

(Rby nebskb). Mjligen r byanamnet Karleby i Borg med mans

namnet Karl sammansatt.

Keerl, Keri r ett dunkelt namn, som i mina kllskrifter

frekommer 2 gnger: r 1405 satt i nmden i Karis Niclis
Keeris on () och samme man nmnes samma r Niclis
Kerisson (Am). Att namnet vore ortt lst, torde slunda icke
.kunna i frga sttas, d tv s framstende forskare drom ro
ense, men som jag icke annanstdes funnit namnet Keri brukadt

vare sig i Nyland eller i andra nordiska landskap, tyckes dess

kthet med skl kunna betviflas. Runstenarnes Kaiir, som lig
ger nrmast fr jmfrelsen, r vl endast svag form af Kair =
fn. ge-: spjut, ett s ensamt som i sammansttningar ofta fre
kommande mansnamn.

Ketil, Kettill, Kedel, som motsvaras af runstenarnes Kitil, l

Katil (LILJ. n:ris 11, 46,205, 300 m. fl), fsv. Ktil, fn. Ketill,
omtalades under art. Eskel. Ketil Bille i Tenala nmnes r 1438
(Svb), Kettill Andersson i Steinswyck, Esbo, r 1541
(by skb), Anders Kedelsson och Matz Kedelsson i Hang- l
sby, Matz Kedelsson i Svidiakulla, alle iTenala r

1549 (Rbg nebskb). fven i ortnamns sammansttningar ingr

mansnamnet Ketil ssom i Ketilsbotz i Tenala, Ketils
mora i Ing.
Kljrstinn, per metathesin uppkommen frvrngning af lat.

36
ehfistian-a: kristen. Kijrstinn i Fagernes, Karis, r 1541
(b skb).
Knut, fn. n, ett namn enligt sgnen tillflligtvis en gng

gfvet ett hittebarn, som var insvept i ett linneklde, hvar en

nut var slagen. Namnet, i brjan nskrnkt till Danmark, vardt
sedan mycket allmnt i norden och r det n. P rnnstenar
Knutr (t. ex. LILJEGR. n:ris 264, 387, 761 m. fl.). Frn Nyland
kunna anfras, t. ex. bland flere, mansnamnen Knut Jopson i
Domarby, Helsinge, Knut Michelson iSibbo Kyrkeby,
Staffan

Knutsson

Anteby,

Pyttis, r 1540 (Bui skb.)

Knudt Mogensson i Drsby, Karis, Knudt Jacopsoni

Jefwersble, Ing, r 1541 (bg skb) samt hemmansnamnen
Knuts i Kyrksltt och, kanske, Knutars i Borg och Sibbo.

Kruk, fn. Krkr, run. Krukr(L1LJEGR.n:ris 74,598). Som

namnet fven under ldre medeltiden var sllsynt, men drimot som
appellativ vanligt, r det sannolikt, att det r appellativet, som
ngr i sammansttningen af byanamnet Krokeby, Kroukby,
nu Krokby i Tenala, samt hemmansnamnet Krokars i Sibbo.
Som sjlfstndigt mansnamn har jag ej funnit det i Nyland.

Kre, fn. Kri, run. Kari (LILJEGR. n:ris 404, 836, 1954
m. fl.). Namnet, som egentligen betyder kre, vindpust,frekommer re-dan ssom mytiskt, betecknande en af Fornjots sner vind
guden Kre, och vardt sedan eej sill21nbrkadtmansnam men
r ej funnet i Nyland annorlunda in kanske i ortnamn sdana
som Krs i Ing, Krble i Sjunde, Krsbacka i Esbo,
Kl-ble i Helsinge.
_
Ktilmul'ld, sammansatt af Ktil (se artt. Eskel, Ketil) och
mzmdr (se artt. Germund, Ingemund). Nanmet terlns otvifvel
aktigt i byanamnet Ktilmundzby, som enligt handlingar af
skrfna ur De la Gardieska arkivet i Lund fans i Tenala socken
r 1404.

Senare r det frsvunnet, men m hnda det samma

som Ketilsbotz i en af de ldre jordebckerna.

Laurencius, frkortadtLaurentz, Lauris, Lars, Lasse,
alla af lat. Laurentius: frn staden Laurentum iItalien. Nam
net, hvars runform r Lafrans (LILJ. n:o 1693 m. fl.), frekom
mer redan i de ldsta handlingar rrande Nyland och varder p

1500:talet mycket allmnt.

S omtalas 1395 Laurentz yars

son i Tenala (Wa), Laurencius uidsson i Helsinge 1417

och Lauris Mannasson i Karis 1427 (Ara). Af de mnge mn

37
med namnet Lars eller Lasse, som nmnas i de nylndska skat
tebckerna frn 16:de rhundradet, m exempelvis anfras: r
1540 (Bx skb): Lars Eruastson i Tavastby, Helsinge, Lasse
Torstenson i Norringsbll, Sibbo, Seffret Larson i Hind
hoorby, Borg, Lasse Eskilson i Ingeualsblle, P-rn,
Arued Larson i Taffuestby, Pyttis; a'tr 1541 (bg skb):Lasse
sthenson i Danskaby, Kyrksltt, Lasse Ravaldsson i
Duvekulla, Sjunde, Lasse Thidemandsson i Ingevalz
kijla, Ing, Lasse Sioualdsson iBelleby, Karis; r 1549
(bg nebskbJ: Lasse Arvidsson i Skold, Pojo, Lasse

Iuarsson i Hangsby, Tenala. Hemmansnamnet Lassa i

Ingt r frmodligen afledt frn Lasse, men i andra nylndska
ortnamn har jug ej funnit det.

Lindvid, af fn. limi: lind och vir: tr; namnet har alts
ordagrant betydelsen lindtr, jfr artt. Arvid, Botvid, men sanno
likare synes vid knnedom om vre frfders bjelse fr liknelser
och metaforiska talestt en annan frklaring. Det fn. ordet limi
betyder nmligen ej blott trslaget lind, utan ock skld, emedan
skldar vanligast frfrdigades af lindtr; p samma stt och af
likartad orsak betydde askr asktr och , y-r idegran och bge
o. s. v. Sammansttningens senare led @fr betyder, ssom sa,
tr och r en alldeles i det gamla skaldesprkets anda
gjord omskrifning af begreppet kmpe, stridsman *. Namnet var
i Nyland ej ovanligt och hade skiftande former: i Svartboken

nmnes Linvidus habitans in parochia Tenale 1345, och 1418

omtalas (Wa) Lindewid Pdhersson dr smst.; Lindued
Tordsson i Esbo r 1502 (), Anders Linuetzsoni

Kappalby, Pys, 1540 (B12 skb), Niels Lindvidsson i Kyl

mela och Olaff Linduidhson i Gumble, bgge i Esbo soc
ken r 1541 (Rbg skb), Michill n/idsson i Vijk, Tenala,
1549 (bg nebskb). -- I sist nmda socken fans r 1415 enligt
Svartboken byanamnet Linvidzby, som r sammansatt af mans
namnet Lindvid.
Limlal r utan tvifvel frvrngning af Lindvald d. .sl1ld
herskaren (bind + valdr, se freg. art. samt artt. Enevald, Inge
vald) Per Linualson i Taffuestby frekom i Pyttis 1541
(Bui skb).

* Jfr t. ex. Kormaks saga kap. 16 v. 5: djaldviv-nzskldtrn,

stridsmm.

268739

38
Lucas: den lysande. P 1500-talet nner man ngon gng
detta mansnamn, t. ex. Lucas Jnson i Payby, Helsinge, Lu
cas Jopson i Skawablle, Borg 1540 (Bui skb), Jons Lu
casson i Melsarby, Tenala 1549 (bg nebskb).
Madlin, Malin, frkoltningar af Magdalena (bibl. hemma
` fra-n staden Magdala i Galileen). Madlin Henddotter i Se
uetreskby, Prn 1540 (Bai skb) och Malin enkia i Plke,
Tenala 1549 (bg nebskb).
l
Magge r ett namn, som otvifvelaktigt ingr i byanamnen
Magns i Karis, p 1400-talet Maggans, och Maggble i
Ing, i ldre jordebcker Maggable. Namnet har sledes alt
utseende af att hafva varit ett masculinum med svag bjning och
drfr troligen ett mansnamn, men sges af PETERSEN i hans
aihandling danske g norske stedsnavne* vara honkn. Jag
har icke funnit det annanstdes, ej hller r dess betydelse klar.
Vore det kvinnonamn, kunde det antagas vara frkortning af
Margareta, hvars dagligtalsform nnu t. ex. i N1pes socken i

I sterbotten r Magg.

Magnus, smdr. Mons, (eg. ett lat. adj. bet. stok), ir ett
numera i de nordiska landen ganska vanligt mansnamn, frst bu
ret af norske konungen Magnus den gode, som uppnmdes
efter Carolus magnus**. Ocks i Nyland var det i dre
tider mycket nytjadt: Magnus Brunkae iKarls nmnes 1405
(Grbl), Magnus Doblare i Ing 1409 (Wa), Magnus Thy
nioson i Karis 1424 och Magnus Tordsson dr smst. 1427
(Am), Magnus Frodhvidhsson i Pyttis 1455 (S1/11),Mag
nus Blundare och Magnus Lappe 1- Ing 1462 (Wa), Ma'g
nus By rnsson dr smst.

1492 (Aw).

I 1500-talets skatte

bcker upptr-a-der rtt ofta den frkortade formen Mons, fven

Mons, ogens. I Helsinge fins ortnamnet Monsas, i Borg
Mnsas.

Manne, har man *" gissat vara det samma som fn. Magni,
l.

Tors son, men det r troligen en sammandragning af Magnus;

s r namnet n i dag t minstone i Nyland. Lauris Mannas
,son i Karis omtalas r 1427 (Aw.) och Olaff Mannasson dr
* Nordisk Tidskr.- f. Oldkyndighed bd , hft. 1, s. 98.
** Heiskringla, Ola/s saga, hins helga kap. 131.

*** KOK: D66 dansk-e Folkesprog i Sndorjylland bd II s. 37.

39

smst. 1455 (Grkn).

ro dessa former riktiga, skulle nominativ

formen rtteligen vara Manna, ej Manne, men troligare synes

att hr bort skrifvas (eller lsas?) Mannason, d Manna r
den vanliga (svaga) genitivformen af masculinum Mann e. M annis r ett ortnamn i Sbbo.
Marcus r ett vanligt romerskt frnamn (fven ett lat. ap
pellativum betydande hammare). Det nytjades under katolska ti
den i norden och anvndes i Nyland ej alldeles sllan t. e. Mar
cus Bertilson i Svenskeby och Marcus Enualsoni Vest
Pyttisby, Pyttis 1540 (Bui skb).
, Margrete, Maritt, fn.Margrt,1-un.Marhet(LILJ.
n:o 1696, SVE n:o 7). Namnet kommer af grek yagyagmg, lat.
margarita: prla, som dock PLINIUS frmodar vara en vox bar
bara,
GRIMM anser dilfr* nagyagm vara det tht. meri
km-oz, (som pit fn. skulle motsvaras af mar-grjt, sammansatt af
marr: haf -| ; sten). Margeth j Meckele, Bjrn, jmte

hennes syster Ingereth i Prestekulla, Tenala, nmnas 1408

(Wa.), Margrete i Hermela, Karis, och Margrete i Malm,
Ing, 1541 (bg skb), Maritt i Kyrkestad, Lojo 1549 (bg
nebskb).

Mattia, , Matz, , frkortningar af Mattias (hebr.

Guds gfva) Mattis Brunka satt r 1405 i nmden i Karis
socken. I 16-de rh. var namnet ett af de vanligaste i Nyland,
ssom det r nnu. Jag anfr blott fljande exx. r 1540 (12
skb): Matts Seffredsson iNakblle och Matts St5ffan
son i Bertby, Helsinge, en annan Matts Staffansson i Spjut
sund, Sibbo,Matt Wolmerson i Vstby, Matts Raualson
i Sigeblle, Matt Enualdson i Sderpling och en lika
nmd man i Sundby, Borg, Matz Halsz i Segersby och
Matt Enualsson i Serkelaxby, Prn, Iffuar Mattzsoni
Andsprsonsby och Mats Torstog i Abborfors, Pyttis. r
1541 (bg skb): Mattz Sperring iManckeby och Matz
Tordson i Matteby, Esbo, Elang Matzon iLindekulla,

Ing. r 1549 (bg nebskb): Matz Kedelsson i Hangsby,

Tenala.

Mattas -r ett vanligt hemlnansnamn och sannolikt in

* har hrom en frn G!unms afvikande sigt, se hans Etymolo

giache Forschungen auf dem Gebiete der Indo-Germanischen Sprachen bdIs 262.

40

gr Matte som frra led i de sanimansatta byanamnen Matteby

i Esbo, Mattarby i Kyrksltt och Mattisbacka i Sjunde.
Mikael (hebr. hvem som Gnd) jmte frvrngningarna Mic
l, Michill, Michil, Mickil, var och r lika vanligt som det
fregende namnet nytjadt i Nyland och redan p runstenar kal
las det mktiga helgonet Mikal, Mikial (LILJ. n:ris 1479,1571
o. a). : 1409 suto inmden i Ing socken litzle Mikael
och J ngwar Mikaelsson (Wa.) och ur 1500-talets skattebcker
m exempelvis anfras: Sifredt Mickelson i Nachskogby,
Sibbo, Brtil Mickilson i Hindsby och Siffrid Michilson
i Vireblle, Pyttis, Elang Michilsson i Sunansund och

Michill Arffuidsson i Gromarble, Ing, Michill r-.

yanssoni ffwerby,Kyrksltt,MichillRawaldssoniFlytt,
Sjunde, Eskiill Michillsson i Draxvik, Pojo, Michill
Lindvidsson iVijk, Tenala. Ortnamnen Mickelsblle i
Borg och Michils-piltom (sannolikt Mickels sners hem, jfr
Ebbom) i Prn ro hrmed sammansatta.
Mons se Magnus. `
Morten, ", lat. Martinus, var namn p. tskilliga
helgon och martyrer. P. runstenar fins namnet Martin (LILJ.
n:ris 1224, 1974) och n. v` isl. formen r Martein. Som exem

pel p namnets frekomst i Nyland i ldre tider m anfras: 1540

(Bui skb): Staffan Mortensson i Norsby, Sibbo, Morten
Siffridson-i Kuskoskeby, Prn; 1541 (bg 8161)): Mor
then BirnnsoniGavelsbacka, Kyrksltt, Morthen Arff

vidsson i Fantzeb y, Esbo. I tre socknar finnes det hrmed

sammansatta ortnamnet M ortensby, nmligeni Esbo, Helsinge

och Sibbo.
_
Niclis, Nilis, Nils ro alla likasom det frut afhandlade
Clasz, frkortningar af Nikolaus (grek. vm/laog d. . folkbe
segraren), p runstenarNikulas (LILJEGR. n:ris 30, 1602, 1613
m. fl.). Niclis Keerisson och Niclis Dikn i Karis 1405
(GrbZ.),.Niclis Sonasson och Niclis Kazmpe ilng 1409
(Wa), Niels Jtesson i Lojo 1417 (); Ingeuald Nil
son i Monneby, Eskill Nilson iJackarby, Nils Hening
son i Hiruehorby och Sifrid Nilson i Svartbecby, Borg,
Jordan NilsoniPaffualsby, Nils BotvidsoniHindsby,

Siffrid Nilson i Konungxblle, Py 1540 (B:skb.); Nils

Birnsson i Broo, Ix~aris, Arffvidt Nijlssoni Breidzby,
n

41

Ing, Eskill Nielson i Kkelax och Niels Lindvidssoni

Kylmela, Esbo, 1541 (bg skb); Birn Nilisson i Rilax,
Tenala 1549 (bg nebskb). Af Nils r Niss en sammandrag
ning och under denna form ingr namnet i sammansttningen af
Nissebacka i Karis och i Niss i Esbo; Nilsas fins i Ing
och utgr afledning af Nils.

Odhwidh r i anseende till det i ldre skriftsprket s van

liga ombytet af o och , hvarom se ofvan art. Frosthenn samt
RYDQVIST: Svenska Sprakets Lugar bd IV s. 63 ff., att anses =

dhvidh, fn. Auvir, af aur, fsv. pe'r: rikedom och m-r:

, man (jfr artt. Arvid, Botvid, Lindvid). I den yngre eller s.
k. Snorra Eddan frekommer auv-fr: rikedomstret ssom ett ap
pellativ bet. en frikostig man och p en runsten (LlLJ. n:r 274)
lses namnet Obvibr samt fvenledes Obmontr, [ags. Ead
mund, eng. Edmund].

z-tr 1415 (Svb).

Odhwidh Olafson Tenala nmnes

Se nedan art. duidh.

lafl.er, lailuer, 0Ieff, 0|of, , 0Iu1f. Namnen-hvilket

i Nyland likasom i den skandinaviska norden i allmnhet var ett
af de ge, frekommer i mina kllskrfifter under alla dessa
skiftande former och dess utom sammandraget (i genitivus) till
Ols. Betydelsen r dunkel, men ldsta formen tyckes va
rit Anleifr, sedan leifr, lfr, 0lfr,* pil. runstenar U
lafr, Olafr, Olafvir, Olifr (LILJ. n:ris 18, 66, 78 m. fl.); om
sammansttningens senare led -lefr se art. Gudeleif.

Fljande

exempel p namnets frekomst i Nyland m anfras: Olaff Si g

withson i Karis 1392 (Arv), Olaffer Styttinge i Borg1405,

Olaff Rydz i Ing 1409, dwid Olaffsson i Tenala 1414

(alla enl. Wa),Olaff Birnsson i Helsinge 1417 (Arv), Oleff
Waltarson i Lojo sannna r (, Olaff Gudleffsson och
Olof Jngesson i Sjunde 1420 (Wa), Olaff Mannasson iKa
ris 1455 (Grim), Olaff Bakare i Ing 1462 (Wa), 0laff5i
gwrdsson 1 Karis 1466 (Gfkn), Oloff Ragvaldsson i Sjun

de 1471 och sten Oloffsson dr smst 1478 (Wa), Arn

Olofsson i Ing 1492 (Ann).

Ur 1500-talets skattebcker bl.

* Jfr : g1. Sag-a, sid. 4o, Kon: dot danske Folkesprog i Snderjyllaml
bdI sid.223 och bd Il sid. 42, Cnmsnv and V1orvssos: Icelandic-English dictio
na-ry, : Belydningm af von nationale sS. 132 ff., 147 ff_

(Saml. Afhh. bd IV).

42

fl. a. desse: Olof Staffanssoni Ottnesby, Helsinge, Brtil

Olsson i Bogby, Sibbo, OlofBirnssoniBrattnes, Borg,

lof (sic) Raualson i Saruelax, Prn, Olof Froduitz

son i Andsby, ys (alle 1540 enl. Bui skb); Olaff Lind
uidhson i Gumble, Esbo, Olaff Birnson i Fowgle
wyck, Sjunde, Oluff Person i Mora, Ing (1541 enl. b
skb); Olof Aruedsson i Germundeby, Tenala(1549 bg
ebi). - Ortnamn, i hvilkas sammansttning mansnamnet Olof
ingr eller som (ra! hrledts, ro Oloff Staffanssonsbyi
Ing (p 1500-talet, numera. frswnnen ur jordeboken) Oleffsby
i Esbo, Olsble i Tenala, Olla ilng, samt frmodligen Olars
i Karis, Ing och Esbo.

0lwer motsvaras af fn. lvir, afledt af l, och kanske af run

stenarnes Alvir (LILJEGR. n:s 1069, 1375) emedan stamvokaleni
subst. l ursprungligen varit a, r ags. eala, eng. ale, ocks det

got. ': olja.

Olwer thstenson i Karis 1302 (Arzu).

Om

o i st. .f. se art. Odhw1dh.

Osmund se Assmunder.
slmund, som frekommer 1540 i namnet Seffre-t Ostmund
s o n i Sv ) ckb y, Pyttis (Bul skb), torde, om det ej r skr'el
ist. f. Osmund, f a11ses vara det samma som stmun d, hvilket
skulle motsvaras af ett fn. Austmundr, sannnansatt af austr:
ster och mumlr, hvarom se art. Germund.
Paual, Pawal, Pul, smdr. Pl, Pol, alla frvrngningar
af Paulus (lat. adj. Paulus l. paullus, grek. mzgog liten,ringa).
Namnet, ehnru inkommet i en senare tid, blef snart i norden
mycket_ allmlnt, fven p Island, dr Pall r ett bland de van
lgaste 1nansnamnen. P namnets frekomst i ldre tider i Ny
land m anfras fljande exempel: Paual Rennare och Pa
wal -l-rgilsson suto i nmden i Karis r 1405 (Ar11.o. Grbl),
Jngeualdh Pulson i Lojo omtalas 1417 (Grkn.) ochi16:de

rhundradets skattebcker finnas upptagna bl. a. Sefiret Pol

son i Ebbomby, Borg, Helie Plson i Hommansby, Prn,
och Brtil Plson i Tesioliy, ys (1540 B12 skb). Flere
ortnamn ro af detta mansnamn sammansatta eller afledda: Paff
ualsby eller Povalsby i Polsllglle i Prn, Pvals i

Helsinge, Paalsby i Kyrksltt, l'vals1nalni i Sjunde, P

valzbacka och Pllsble i lng.
i
Peder, smdr. Per, Pr, r frvrngning af Petrus (grek.

43

ns-zpog: sten, nrpa: klippa).

Namnet var fordom ett af de allra

vanligaste i Nyland, hvadan jag ndgas inskrnka mig till endast

fljande exempel: Peder Rytz satt i nmden i Tenala r 1414
och sammastdes frekom r 1418 Lindewid Pdhersson (Wa),
Peder Krok i Karis 1424 och Per Raualsson i Ing 1492
(Ann), Pdher Starke i Karis 1457 (); Pr Tordson i

Meyleby, Helsinge, Staffan Person i Nachskogby, Sibbo,

Per Ingeson i Orreby, Borg, Per Birnson i Morskeby,
Prn, Pr Bertilson i Finneby, Pyttis (alle 1540 enl.
skb); Eschill Person i Neglsby, Esbo, Pedher Birnsson
i Kempebacka, Ing, Peder Tordsson i Fijnnebacka, Karis
(1541 enl. bg skb); Torsten Persson i Espingsker, Pojo,
Per Gudmundsson i Rekoby, Tenala (1549 enl. bg nebskb)
m. 1i. I ortnamnen Persble i Pojo samt Perssy i Karis
ingr Per och af namnets i dagligt tal anvnda(diminutiv?) form
Pelle ro afiedda hemmansnamuen Pella i Ing och Pellas i
Esbo. I Pyttis socken fans p 1500-talet Ands Prsons by, nu
frsvunnen ur jordeboken Det i Kyrksltt frekommande namnet
Hilapers har jag i en annan uppsats* visat vara en v21nstll
ning af Hille-Pers d. . den helige Pers l. Petri (nmligen grd
eller hemman).

Philippus, smdr. Philpus (g1-ek.plkmnog: hstvn). IKyrk

sltt nmnes 1541 Philippus Ervastz-on i Bondareby (bg
skb), i Helsinge Philpus Staffanson i Lille Hoplaxby 1540
(Bui skb) m. fl; i sist nmda socken finna vi ortnalnnet Fil pus.

Pol, Pl se Paual,
Pr se Peder.
Ragna r ett kvinnonamn afledt af subst. rgn l. regz-n n.
pl. numina. r 1392 fans i Karis en man, nmd Jon Ragna
son (Ara), men om vi hr verkligen hafva en sammansttning
med kvinnonamnet Ragna r oskert bde emedan tillnamnet d
bort skrifvas Ragnasson eller, \ldre, Ragnoson, och emedan
det var ovanligt, att moflrens namn ingick i sonens tillnamn. Af
grande ro dock icke dessa skl, enr det medeltida -s:
r vrdslst och vacklande samt tskilliga, om n sllsynta, fall
ro knda, d sonens tillnamn hnvisade p modren, ej p fadren,
* 0m migra svenska ortnam-n i/ (i Album utgifvet af Ny
lndingar.

V.

Hfors 1872).

44

(oftast af det skl, att den senare dtt igossens tidiga barndom).
Det mansnamn, som motsvarar Ragna, r Reginn, icke mig
veterligen Ragne: funnes den sist nmda formen, re gtan lst,
ty Ragna r draf regelrtt genitivus. Eller r kanske Rag
nason felskrifningi st. f. Ranason, Ragnarsson?

Ragvald, Ragual, , Ball-uald, Raual ro sidoformer

eller stympningar af fsv. mansnamnet Ragnvalder, run. Rahn
valtr, Raknvaltr (LILJEGR. n:ris 397, 436, 437), fn.Rgnvaldr,
som r sammansatt af rgn, se freg. art., och valdr, se artt.
Enevaldh, Ingevald, Linual.

I ldre tider var detta namn ej sll

synt i Nyland, ssom fljande exempelvisa: Ragnald Atzursson

och Birn Ragualdzson suto i nmden i Ing 1409, Raguald
var nmdeman i Sjunde r1420, Ragual Larisson fans i Ing
1462, Birn Ragvaldsson och Oloff Ragvaldsson iSjunde
1471 (alle desse enl. Wa), Per Raualsson i Ing 1492 ();
r -1540 Matts Raualsson i Sigeblle, Borg, lof Raualson
i Sarnelax, Pm, Tomos Raualson i Gislomby och en an
uan med sama namn i Skinnarby, Pyttis (desse enl. Bul skb);
r 1541 (enl. bg skb) Jenns Raualsson i ffreby,Kyrksltt,
Michill Ravaldsson i Flytt, Lasse Raualdson i Duwekulla
och Olaff Rawaldsson i Normalm, Sjunde, Raffuald i In
gewalzkijla och Anders Ravaldson i Thechta, Ing. Ort
namn afledda af Ragvald ro Ragvalls i Sjunde, Rafvals i
Ing, Raval i Kyrksltt.
Rambrgl'l, kvinnonamn sammansatt af ramr: stark och borgk:
borg, en vanlig bestndsdel i sammansatta kvinnonamn, so1n10ot
svaras af fn.
hjlp, s t. ex. rfsv. Ingiborgh = fn. Ingi
bjrg, jfr art. Ingeberg. En annan sigt om uppkomsten afnam
net Ran1borgh tyckes hyllas af RYDQVIST, hvilken upptager
Ramborgh blott som en biform af Ragnborgh *. Dessa namn
frekomma dock bgge redan p runstenar: Ramborgar (LILJ.
n:o 1685) och Raknburk(ibd.n:o 925). IEsbo socken fans r1541

en Ramborgh i Bodebeck (enl. bg skb).

Ramunder, egentligen vl Ram-munder af rafmr: stark
och mundr: beskyddare, se art. Germund. Ssom jag annanst
des** skt visa genom analogin med ortnamn i Sverige, torde
* Svenska Sprkets Lagav~ bd ll1 s. 153.
** Om svenska ortnamn i ! s. 24.

45

de mnga med Rams- sammansatta nylndska ortnamnen pminna

om den vldige jttebesegraren Ramunder hin unge, af hvars
frunderliga bragder mot jttarne sng och sgen fver alt iNy
land bevara drpliga minnen.

Rasmus r frkortning af Erasmus (grek. ga-ayio: lsk

lig). Namnet nytjades ganska sllan i Nyland: s t. ex.Rasmus
Olson i Geddragby, Borg 1540 (Bul skb), Rasmus Olsson
i Lnhamar, Pojo 1549 (Rbg nebskb).
Raual, Ravald se a
Relnal, som ingr i mansnamnet Gres Reinalson i Taffuestby i y socken 1540 (Bul skb), r sammandragning af
Reginald d. . Reginvaldr, egentligen samma namn
Rgnvaldr, Ragnvalder, se art. Ragvald. Det nht. Rein
hold r ock samma namn, emedan det genom mellanformen Rei
nold uppkommit af ett ursprungligt Reinwald *, jfr art. Brtil.
P. franska Regnault.
Saxe, mn. Saksi, Sahsi(LILJEGR. n:ris 17, 354, 837,m. fl.),
afledt af fn. saakort enggadt svrd. Namnet var i forntiden icke
ovanligt, men d det, som bekant, tillika r ett folkslags namn,
kan jag icke afgra, huluvida byanalnnet Saxeby, nu Saxby, i
Borg socken r sammansatt med mans- eller folknamnet. Som

sjlfstndigt mansnamn har jag ej i Nyland funnit Saxe.

Sibb, run. Sibi (LILJ. n:ris 65, 283, 441 m. fl.), har sam
manstlts med got. sibia, fn. sif: slgtskap, vnskap och ter
gifvits med: den milde, den vnlige **. Jag har i en annan upp
satsWe redogjort fr den arfsgen i Sibbo, som uppgifver en
Sibb ssom denna sockens frste bebyggare och namngifvare, och l
fven i ett ortnamn i Tenala, Sibble, mter oss troligen detta
mansnamn.
Seger Sigbiorn
och bium:betyder
bjrn, segerbjrn
se art. Birn.
och .
r runstenar
sammansatt
frekommer
af
namnet under formerna Sikbiarn, Sikbiurn (LILJEGR.n:ris 294,
545, 1061, 1133 m. fl.). I Tenala nmnes r 1392 en man vid
namn Sigbiorn Pycko (Wa. & DlG).

* Se GRIMM: Deutsche Grammatik bd II s. 334.

** Jfr Dm-nzmcu: Runempraehechatz s. 292; : det d Folkesprog
i Snderjylland bd II s. 46.
*** 0m - i Nyland (i tidskr. Land och Folk r 1874 tjrde
haftet.)

46

Sige, Slgge, d. . segraren var euligt myten namn p en af

Odens sner, de frjdade Vlsungarnes stamfader, men nytjades
som ett mansnamn ocks i yngre tider; dock var Siggi fven en
diminutiv form Sigurd, se nedan. Det ingr i sammanstt
ningen af ortnamnen Sigeblle eller Siggeble i Borg och
Ing, Siggeby i Tenala, och i Siggans i Sjunde, Sigg i Karis
och Kyrksltt.

Sigfrid, fsv. Sighfriber, run. Sihfribr, Sighfribr(L1LJEGR.

n:ris 1731, 1810 = SVES n:o 187), sammansatt af sir/her, fn.
sig'r: seger och, frier, fn. [ fred. Ocks i de ldre tyska
sprken terfins namnet, fht. Sigufrid, . Sigefred, som GRIMM
fverstter med: der durch den sieg den frieden gehende. Sig
frd var [jmte Staffan] det kanske vanligaste namnet i Nyland
p 1500-talet, men i handlingar frn ldre tider frekommer det
knappast hrstdes, undantagandes mjligen r 1395 Sigwri
Tharo i-Tenala (Wa),- dock kan Sigwri nstan hllre anses st

i st. f. Sigurd n fr Sigfrid. Intet namn fins ide gamla skat

tebckerna under s mnga olika former som detta (jag har rk
nat fver 20) och jag inskrnker mig till anfrande af fljande
exempel frn stra Nyland (enl. Bui skb 1540), tillggande att
lngt fiere svl drifrn som frn vstre delen af landskapet
kunde st till buds. I Helsinge socken: Sifrid Olson i Ta
vastby,Sefreth Anderson i Yfiosby, Seffred Jesperssoni
Gambelgordby, Sefret Olsson i Konungxblle; i Sibbo
socken: Seffreth Andersson i Masseby, Sefredh Larson i

(")ffuer Kervoby, Siffridt Jnson i Treskendaby, Sifreth

Michelson i Nachskogby och Siffreth Person i Normoby;
i Borg socken: Seffret Jnsson i Sigeblle, Erich Sef
fredtson i Londblle, Jns Sigfredtson i Stigsblle, Sig
fridt Matzson i Galnandersblle, Brtil Siffredtson iLo
haby; i Prn socken: SiffritEskilsoniGreuenesby,Sigfrid
Person iRysundby, Sefred Erikson i Teytomby, Sefrid
Eskilson i Kuskoskeby, Sefredt Sigfridson i Erlandz
blle; iPyttissocken SiffridNilsoniStorAbborfors,Seffred
Matzson i Tesioby m. fl. I ortnamn: SigfridsiBorg,Sigfreds i Sjunde.
Sigvald, frvrngdt Sijwald, Sziwald, betyder segerher
ren af sigr: seger och valdr: herskare, jfr artt. Enevaldh, Inge
vald, Ragvald m. fl. P runstenar Sihualti, Sikualti(L1LJ.
n:ris 188, 714, 858), fn. Sigvaldi (a; form). Sighualdus i

47
Henelax 1351 (Svb); Jusse Sigualdsson sattinmdeni Sjun
de, 1420 (Wa), Sziwald iBolareby, Karis, och Jens Sij

waldszon iStrmsby, Kyrksltt, omtalas 1541 (bg skb), Siuald

Matzon i Siualble, Tenala 1549 (bg nebskb). Ortnamn a
vi terfinna namnet Sigvald, ro Sivaldble i Tenala, Sivals
backa och Seffvalds, nu Sevalls, i Kyrksltt.
-

Sigwith, run. Sikvibr (LILJ. n:ris 186, 318,` 327 In. fl.),
frekommer sasom appellativum sig-vir d. . segertret, den se
gerrike kmpen,i de gamle skaldernes bildrika sprk. Som mans
namn var det, ssom runurkuuderna utvisa, rtt ofta ny
Sverige, men i Nyland har ; ej funnit det mer n en gng nm
gen r 1392, d Olaff Sigwithson i Karis omtalas (Am).
Sigwrd, frvrngdtSiur, fsv. Sighurber, fn. Sigurr. Run
fonnen Sikuarbr och fn. Sigvarr af sig/r: segeroch -(s
som sjlfstndigt appellativum vrr): vktare, vrdare visa oss
namnets betydelse och fven folkvisans Sevar Snarensven *,
som r ingen annan n den vidtbesjungne, drplige hjalten Si
gurd Ffnesbane, bevisar identiteten af namnen Sigvard och
Sigurd, slunda vederlggande GRIMM, hvilken vill hrleda det fn.
Sigurrfrnfornhgtyskan genom frmedling af ett . Sigefred,
Sigeferd. I Nyland nmnes r 1466 Olaff Sigwrdsson i Ka
ris () och 1549 fans i Pojo socken Thomas Siursson i
Skldargorden. Att Siur r frvrngning af Sigurd, hvilket
ma hnda synes ngon vara tvifvel underkastadt, bevisas af de
friska kmpavisorna om Sigurd Fafnesbane, som i dem nmnes
Sjrur. Om namnet Sigwri r ofvan taladt, se art. Sigfrid.
Hemmansnamnet Sigurs i Kyrksltt r afledning af Sl-gurd och
fvens Sigur i Ing.

, Syluast r frmodligen det samma som Sylvester

(egentl. skogsbyggaren), ett namn p a katolska helgon.
Erik Syluastsson i Gambelby, Helsinge, Siluast Hendson
i Linkoskeby, Pyttis, nmnas r 1540 (Bui skb).

Silvastas

_r ett hemmansnamn i Helsinge socken.

Simon (hebr. den bnhrde). Simon Hansson i Domar
by, Helsinge, Simon Seffretzson i Londblle, Borg, Staf
n Simonsson i Kankeblle, Sifrid Simonson i Gereby
* Anvmssox: Svenska fornenger del. I sid. 45.

'w -_-__
1_.; "

48

och en annan med samma namn i Garpgrden, Prn, Helie Si

monson i Anteby, Pyttis, m. fi. (1540 Bui skb).
Siouald, fn. Sjvaldr, d. . sjns beherskare, sammansatt
af spar: sj och ) se artt. Enevaldh, Sigvald m. fl. Lasse
Sioualdsson i Belleby, Karis (1541 bg skb).
Skali och Skari ro tv till betydelsen dunkla och sllan
nytjade mansnamn, som frekomma p ett par runstenar (LILJ.
n:ris 119 och 836). Mer n tvifvelaktigt synes drfr, om man
f.r anse dem ing i byanamnen Skalble, nu Skallble, och
Skarsble, bgge i Tenala.
Skegge, fn. Skeggi af skegg, fsv. skgg, skig: skgg,
alts: den skggige. Ehuru namnet ej hrde till de vanligaste i
forntiden, ej hller r af mig funnet som sjlfstndigt mansnamn
i Nyland enligt de kllskrifter jag anlitat, r det dock mjligt
att det mter oss iortnamnen Skeggeble, nu Skggble, i Te
nala och Skggas i Helsinge.

Skerlakir, anser jag vara det fn. skrleikr af skwrr: skr,

ren och -leikw afledningsstafvelsen -lck Att Skerlakir kan vara

det samma som Skerlakr visa oss t. ex. namnformerna But

vibir och Butvibr* och fr identiteten af - och la'kr vitna
namnen Asleikr och slakr, Porleikr och Porlakr. Vid
kommande ter anvndandet som proprium af det abstrakta sub
stantivet skeerleikr, m erinras om att drmed betecknades en af
jungfru Marias oftast nmda egenskaper, hvars begagnande till
katolskt dopnamn icke innebr ngon orimlighet. I de urkunder
jag rdfrgat i afseende nylndska personnamn frekommer
detta namn ssom brukadt af allmoge blott en gng nmligen r
1395 Skerlakir Genka i Tenala (Wa). I samma socken var
herra Andvidher Skrlaxon kyrkoherde r 1414 (Wa. och
DlG).
Skld var fordom s/l appellativum som proprium: s t.
ex. hette en af Odens sner Skjldr, frn hvilken Skldungar
nes unga-$1tt nedstammade. Svrt r att afgra, om det r ap:
pellativet eller propriet, som ingr i de nylndska ortnamnen
Skldargordh**, nu Skllargrd, i Pojo, Skioldaraby i Karis
(r 1407 enl. Grbl), Skio(l)dvik, Skllvik i Borg.
._g..

* Se art. Botvid. Jfr ook SDEuvALL: Hufrudepokerna af svenska

ibadm-ng sid. 13 not. 4.
** Detta namn r srdeles intressant (15.196r det bibehllit den

f _'.r--WW

49

Smell, fn. Smir, r likas i fornsprket svl appellati

som proprium; det frekommer fven i runskrift (t. ex.L1LJ.
n:o 1307). So1n mansnamn yhar jag blott en gng funnit det i,
Nyland nmligen Henrich Smedsson iKolsarby, Kyrksltt,
1541 (bg skb), men oftare som tillnanm och mjligen i det sam
mansatta ortnamnet Smidsby, som ns i Karis, Kyrksltt och
Esbo socknar.

Sone, , Swny, run. Suni (LILJ. n:o 523) torde i an

seende till den korta stamvokalen bra afledas frn fn. sum-,
: son. icke frn sn: frsoning, ssom DIETERICH, MUNCH och

KOK mena *.

Sonr frekonuner i likhet med Fabir och Mir

ssom personnamn (jfr t. ex. igsjmla i ldre Eddan), och Broder, sammandraget Bror, r ett n i dag nytjadt mansnamn. r 1409 nmnes i Ing Niclis Sonason (Wa); Swny Laugh

_ i Karis r 1424 (Ara), dr sammastdes sten Sonasson** r

1455 och 1466 samt Jnge nassn' r 1457 (Grk-n): An
ders Sonason i Morskeby, Prn (nu Mrskom) r1540 (Bul skb);
Jns Sonnasson** i Beergh, Karis, r 1541 (bg skb); Suni
Person i Bolstad, Pojo 1549 (bg nebskb) In. fl. Ortnamnsam

mansatta eller afledda af detta namn ro Sonabacka i Pojo,

Sonaby i Helsinge, Suna i Esbo och kanske Suni i Borg:
alla dessa uttalas med kort stamvokal (kort ppet o elleru), hvil
ket i ans. till Nylandsmlets stora forntrohet i afs. , kvantitets
frhllanden r upplysande fir namnets hrledning.
Spalt, run. Sbakr (LILJ. n:o 1276), r egentligen ett adj.
betydande vis. Namnet torde hafva gifvit upphof t ortnamnen
Spakans I Pojo och kanske Spakis i Borg.

Spiut, run. Sbiut (LILJ. n:o.979), r egentligen ett appella

_ tiv, fn. spjt: spjut, men anvndes sasom det like. betydande ger
(se d. art.) stundom som proprium. Det ingr i ortnamnen Spi11

.ble, Spiutzble i Tenala och Spjutsondby i Sibbo.

Spilde ar frmodligen _det-fn. spjalli, som betyder en, hvil
gamla genitivndelsen -ar lfn. ], under det att i ldsta handskrifter
ses ej annan gen. sg. n namnet -, se Rrnnvis-r: Svenska Sprkets
Lagar bd II s. 149.
* Se -rE: rt s. 262, Museu: 0m Betydningen af
rare nationale Nal/ne s. 18o. (Saml. Afhh. bd IV), Kok: det d Follceeprog
i- Snderjylland bd 1I s. 50.
** Dubbelskrifningen af e r troligen oriktig, jfr art. Manne.

50
ken samsprkar med en annan.

P runstenar frekommer en

sammansttning af detta namn Sbialbulii, Sbialtbubi (LILJ.

n:ris 385, 517), men enkelt har jag icke funnit det. I stra Ny
land nmnes r 1405 Henric Spiseldasson (Wa).
Stefan, frvrngning af det grek. azzpauog: krans, belning,
ra. Nanmet frekommer sllau i de ldre handlingarna rrande
Nyland (s t. ex. r 1409 Staffan Wlfsson i Ing (Wa), men
r p 1500-talet ett af de vanligast nytjade. Fljande exempel,
tagna p mf ur 1540 rs skattebok fr Borg n, m anfras:
Staffan Sigfridsson i Ogelby, Staffan Olson i Mortensby,
Staffan 'l-omaszon i Korblle, Helsinge, Staffan Mortenson
i Norsby, Staffan Person i Nachskogby, Staffan Crister
son i Normoby, Sibbo, Staffan Erwastson i Lfkoskeby,
Siffrid Staffanson i Svartbecby, Borg, Staffan Simonsson
i Kankeblle, Staffan Erickson i Hrckep, Staffan Lar
son i Drumbom, Prni, Staffan Knutson i Anteby, Staffan

Jnsson i Hindsby, Staffan Tomosson i Vest-Pyttisby,

Pyttis, m. fl. -- I Helsinge socken finnas ortnamnen Staffansby,
Staffas och Stansvik (sammandraget af Staffansvik), men i
-andra nylndska socknar har ej detta s allmnt brukliga namn
gifvit anledning till ortbenlimningar.
Siarki: den starke, r ett mansnamn, som frekommer p
en runsten (LILJ. n:o 1250); mjligen ingr det fven i nyludska ortnamnet Starkom i Karis, hvilket kan vara sammandragning
af Starkaheim jfr Ebbom, Eskilom (a1tt. Ebbe, Eskil).

Sten, run. Stain (LILJ. n:ris 348, 513, 734 m. fl.), fn.
Steinn: sten, anvndt som proprium svl enkelt som i samman
sttningar, jfr artt. Frosthenn, Holsten. Per Ste uson i Michels

blle, Borg, nmnes r 1540 (B1l skb). Om Sten ssom

appellativum eller proprium ingr i de sammansatta ortnamnen
Stensble i Borg och Stensvik (Steinswyck) i Esbo, kan
icke afgras.

Sthiirbiorn, run. Stirbiarn, Stirbirn, Sturbiarn, Stur

biurn (LILJ. n:ris 939, 711, 559, 203), fn. Styrbjrn, samman
sa: af styrr: buller, strid och bjrn, se art. Birn. I Tenala
socken fans r 1399 en man vid namn Sthirbiorn (Wa).

Stlg, fn. Stgr, som egentligen r ett appellativ stig, be

slgtadt med st. vb. sfiga, g: stiga, hvaraf prees. participii

51

ocks brukades som mansnamn: den stigande.

det, i ortnamnet Stigsby i Borg socken.

Stig ingr,tyckes

Stubbe, Stubbe, fn. Stobbi, Stubbi: stubbe, stump, ur

sprungligen ett knamn p en kort, understsig man, sedan ett
iierestdes nytjadt nomen proprium. I Nyland nmnes r 1424
Stobbe aff Norreby, Karis (Arv.) och sannnolikt ro hrmed
sammansatta ortnamnen Stubbeble, Stobble i Ing och
Stubby, nn Stubbans i Kyrksltt.
Sundh r ett namn, hvilket jag icke har funnit annanstdes
i Nvland n i Pyttis r 1422, d Jonis Snndhzson och Olaff

Sundzsson suto i nmden drstdes (Svb). Sund har i forn

sprket samma betydelse som nu.
Svane, Svan, fn. Svanr, betyder egentligen an, men r i
fornsprket fven nomen proprium och ingr ssom sdant kan
hnde. i byanamnet Svanaby i Esbo r 1541, nu frsvunnet nr
jordeboken.

Sven, run. Suain (LILJEGR. n:ris 127, 264, 283 m. fl.), fn.
Sveinn; det var i forntiden ett mycket vanligt namn, betydande
sven, gosse, och nytjas ssom sdant nnu. I de af mig anlitade
urkunder rrande Nyl r det tmligen sllsynt. Som exempel
m anfras: Sven yiarsson r 1392, Swen Axarsson 1395
och jar Svensson 1414 alle i Tenala socken (Wa.); Litla
Swen satt i nmden i Karis r 1405 (Gr-bl); Michill Swends
son i Mora dr smst., Andhers Swendsson i Swenskeby,
Ing, Swend Person i Gumble, Esbo, r 1541 (bgskb).
Af Sven alledt r hemmansnamnet Sveins, som frekommeri
Karis, Ingal och Esbo socknar, samt nppvisar den fr skriftsven
skan frmmande, men i nylndska allmogemlet vanliga * diftongen
ei. Jfr den fornnorska samt run-formen af namnet.
Swny se Sone.
Syluast se Siluast.

Thijdemand, Thidlmand, Tideman, Tidiman torde fa jm

fras med det rnnstenar frekommande namnetTibkumi(L1LJ.
n:ris 600, 714, 736); jag r det vara sammansatt af fsv. ,

fn. .- folk och fsv. mandar, , fn. mar: man; fornnorska

formen blefve alts jmar och Tibkumi skulle motsvaras

af fn. Pjgumi.

Emedan Pj i sammansttningar ofta hade

* Se FnEUDnN-n-ML; 0m svenska allmogemlel yi Nyland

27.

52

betydelserna stor, god, duglig, tapper och dess utom fornsprket

eger det alldeles likartade ordet Pjmenni d. . en tapper man,
har sannolikt namnet Thidimand samma betydelse. Fr det
formella sammanfrandet af Pj- och Thid- talar utom det
nmda runstensnamnet, hvars T i st. f. I1 i uddljudet dock kan
ingifva betnkligheter, det i Vstmannalagen frekommande Pip
borinn, som formelt gerna kan fras till *. Mjligt r ock
att tyskt inflytande hr gjort sig gllande (jfr artt. Hartmand,

Henrik, Herman), enr fn. -rer r `ty. Diet-rich**, fn.

-marr ty. Diet-mar o. s. v. l Pyttis socken lefde r 1540
tv mn vid namn Per och Lasse Tindemanson, (= Tide
manson?) bgge i Hirffuekoskeby (Bui skb); r 1541 nmnas
art11nd Thidimandsson i Ingewalsby, Karis, och Lasse
Thijdemandsson i Ingewalzkijla, Ing (bg skb), samt r
1549 Jons Tidimansson i Draxuik. Pojo (Rbg n).

Thomas, Tomos har hebreiskt upphof och betyder tvilling.

Namnet var fordom och r n icke ovanligt iNyland; t. ex. Tho
mas Findsson i Tenala 1395 och Thomas Wargh i Ing1409
(Wa), Tomos

auall

Masseby, Staffan Tomaszon i

Korblle och Tomas Seffretson i Gambelby, Helsinge, T

mos Bertilson i Saruesalby och Tomos Boteson i Gam
belby, Lm, Tomos Raualson i Gislomby, en annan man
med samma namn i Skinnarby, Tomos Froduickson i Oster
Vactarp och a) Tomosson i Vest Pyttisby` Pyttis
socken r 1540 (Bui skb), Thomas Siursson i Skldargor
den, Pojo, 1549 (bg nebskb). Hrmed ro sammansatta ort
namnen Tomasby i Sibbo och -l-omasble i Pojo.

Tllynia? Thynlo? - 1424 nmnes i Karis Magnus Thy

noson (Arb).

Monne ?

Eller kanske ngon frvrng

ning af Dnnius, Tnne? (se d. art).

rd, run. Porbr, Pur1>r (LILJ. n:ris 101, 468, 891, 934
m. fl.), fn. Prr***, af Prr: Tor, dunderguden. Tordh aff
Asmundeb y, Karis r 1424, och Magnus Tordson (r sannna
stdes r 1427 (Arb), Lindued Tordsson i Esbo 1502 (Grim),

Pr Tordson i Meyleby, Helsinge 1540 (Bui skb), Peder

* RrDov!s-r: Svenska Sprkets Lagar lid s. 1o8.
** Ilraf sedan det svenska lnnamnet Didrik.
*** Egetligen en sanimandragning af rrr ssom visats af Moscu
i hans afh. 0m Betydningen af vore nalionale Nanne s. 189 (Saml. Afhh. bd lV).

53

Tordsson i Fijnnebacka och Morthen Tordsson i Norby,

Karis, en annan Pedher TordsoniBijlleskog,Ing,Arffuedt
T-(lsoni Taccasc och Matz Tordson i Matteby, Esbo
r 1541 (bg skbJ, Ions Tordesson i Pargasby,Tenala1549
(bg nebskb). - Hraf sammansatta ro ortnamnen Tordeby i
Pojo och Ing, Tordsbacka i Ing, Tordsy i Karis.
Torkill, run. Purktil och sammandr. lurkil (LILJ. n:ris
41, 542, 851, 986 m. fl.), fn. Porkell, sammansatt af Prr (se
freg. art.) ocl1 retill (se artt. Eskel, Ketil). Jonis Torkillson
i Helsinge r 1417 (Am).
Tnrla r ett kvinnonamn i Lojo r 1382 (GrknJ, som jag
anser vara sammansatt_ af Prr (se art. Tord) och leif, feminin
form af lei/fr, se art. Gudelelf, hvarigenom namnet synes vara ana
logt med fn. kvinnonamnet s_leif. Att kan frvrngas till
laff visar mansnamnet Olaffer [se ofvanil, som uppsttt af
Anleifr.
, run. Purstin, Porstin, Pnrstain, Iorstainm.
fl. former (LILJEGR. n:ris 27, 100, 207, 234 o. a.), fn. Por
steinn, sammansatt af Prr (se art. Tord) ovh Steinn: sten, jfr
det likartade namnet Frosthenn i det fregende. r 1540 fans
i Sibbo socken en Lasse Torstenson i Norringsbll (Bui
skb) och i Pojo nmnas r 1549 (bg nebskb.) Torsten Pers
son i Espingsker, Torstenn Persson och -l-orstenn Bugges
son i Hest.
Twre, fsv. latiniseradt Thurirus, Thorirus, Thuro (Sv.
Dipl. IV), run. 111rir, Porir (LILJ. n:ris 112, 259, 260, 456 m.
fl.), fn. Prir, afedt frn 1rr (se art. Tord). Namnet var och
r nnu mycket brukadt, men tyckes i Nyland i ldre tider hafva
varit sllsynt. I Kyrksltt nmnes r 1541 en Andhers Twre
Sonn i Kaarby (bg skb).
Tnne se Dnnius,
Trgils, Triels, r i anseende till det frut nmda omby
tet mellan o och (se artt. Frosthenn, Odhvidh) att fattas =
Torgils, sammansatt af Prr (se art. Tord) ocl1 gils, en per me
tathesin uppkommen,i sammansttningar vanlig biform af fsv.
gsl, run. , fn. gsl: gislan, vktare, se art. Gisel. P run
stenar filmes namnet under formen Iurkisl (LILJ. n:ris 389,737,
~903 n1. f1.), i fn. Porgils. awal Trgilsson satt r 1405 i

54
nmden i Karis (Arv. ( Grbl.) och en man vid namn Andl-is
Terielsson lefde i samma socken r 1455 (Gfkn.).
Ubbo, run. Ubir, Ubi (LILJEGR. n:ris 121, 453, 849 m. fl.);
fn. Ubbi var svl ett nomen proprium som ett knamn *, och
betydde frmodligen barsk, vresig, enr det draf afledda verbum
ybbask tergifves med: taga p, sig en barsk min. Det n.v. Obb
ns i Kyrksltt socken hette i ldre tider Ubbenes, hvali tro
ligen namnet Ubbe ingr.

Uni r ett mansnamn, som nnes p runstenar (t. e. LILJ.

n:ris 385, 415 m. fl.) och fven i nordiska sagoliteraturen: Une
den danske hette, som kndt, en af Islands frste bebyggare
eller landnmsmn. Det fn. una betyder_ vara belten med, njuta,
hvadan Uni torde kunna fversttas med: den njde, den lyckli-ge.
Ortnamnet Unas i Borg kan hraf vara afledt. Se 111135n
delsen -as i detta och dylika namn art. Gaulle.
Valburg, tysk. Walpurgis, ett i medeltiden och nnu gan
ska vanligt nordiskt kvinnonanm, sammansatt antingen af valr:
de slag-ne (jfr val-plats) eller af 1fa1-, som i sammansttningar
betyder vlsk, utlndsk (jfr val-nt) och borg, se art. Ram
borgh
I le urkunder, jag fr denna afhandlings utarbetaude
genomgtt, har jag icke ptrffat kvinnona11mety Valberg fre
kommande i Nyland, men att det hr likasom i andra svenska
landsndar varit i bruk, visas af ortnamnet Valborgs i Sibbo.
Waltar rjer spr af tysk inflytelse: det fht. Walthari,
Waltheri br motsvaras af ett fn. Valdarr, sammansatt af
; vlde, makt och -am om hvilken ndelse i afledda (resp.
sammansatta) mansnamn se art. Axar. Oleff Waltarson i Lojo
r 1417 (Grim), Matthis Walthrson i Kavelby, Sjunde,

1541 (bg ska).

Vkar, fn. Vkarr, af vik: vik och den nyss nmda afied
ningsndelsen -am sledes: vikherskaren. Hraf troligen ortnam
net Vikars i Sjunde.
wilkin r ett ur sagoliteraturen kndt, men till sin betydelse
d11nlelt*** nan; kon. Vilkinus af Vilkinaland frekommer

* Fornmamla g- XI: ,.lfr, er ubbi var kalla-.

MUNC: 0m Betydnngen af voro nationale Narno s. 199 (Saml-Afhb..
bd IV) frklarar ValborgzValdborg af Mld, se art. Waltar.

*** r det kanske sligt med fht. , n1!1. : marcidus?

_Il '

"

_....__-..~-

__1-DY...

__`

_. 4...,

_.

55
i Thidreks af Bern saga, af Peringskjld kallad Vilkina Saga. I
Nyland nmnes Hindrick Wilkinson i Finneby i Pyttis 1540
( skh).

har vl i likhet med eng. William och franska

Guillaume nppsttt af det fn. Vilhjlm r, sammansatt af lvil:
lust, nskan och bjI-m/r: hjlm; namnet utmrker sledes bildlikt
en framgngsrik krigare. Nu fr tiden r det under sin tyska
form Wilhelm (fht. Wilihelm) ett af de i Nyland vanligast nyt
jade mansnamn, men i de kllskrifter, som br beropas, har jag
blott funnit Henrik Willam i Ominnesby, Borg 1540 (8:
skb). Willam tyckes slunda hafva varit mannens tillnamn ch
han. var kanske en utlnding, likasom enligt all sannolikhet den
samtidigt i samma socken nmde Oyte dorddey i Birke
bac-.ka by.
Vimund, sammansatt af fsv. vi: helgedom och mundr, se
art. Germund. P en rnnsten (LILJ. n:o 1266) fins namnet under
formen Vimtr och motsvaras af fn. Vmnndr, alts tempel
skyddaren. Det utgr frra leden i sammansttningen afortnam
net Wimundble i Tenala, nu Vimonble.

Wincentlus (af lat. vineere: segra) frekommer ngon enda

gng som mansnamn i Nyland i ldre tider. S t. ex. 1541 Win

centius i anc11eby, Esbo (bg skb).

`
, run. Uitkar (LILJ. n:o 402), anser DIETERICH* vara
en sammandragning af vitakarl d. . vrdkasevktare; namnet
kunde ocl1 tagas som afledning (-ar1-) af vb. vitka, eng. bewiteh:
frtrolla, samt skulle sledes betyda trollkarl (synon. vitkz). I
Kyrksltt fins byanamnet Vitkars.

wlll, wllfwe-r, run. Ulfr (LILJ. n:ris 77, 99, 213 m. fl.),
fsv. Ulver, fn. Ulfr, betyder ulf och var ett vanligt mansnamn
svl ensamt som i sammansttningar, jfr artt. Eiolf, Ingol. I_
Nyland frekommer det ngra gnger i vra ldsta m-kunder, s
som r 1405 Wlff Jngeualdsson i Loya d.
Lojo (Grbl), s.
. satt Wlffwer Ingeualdzson i nmden iKaris (Grbl. Arv.)
och bland nmden i Ing r 1409 fans en Staffan Wlffsson
(Ww). Om Ulf ssom proprium eller appellativum ingr det gamla
ortnamnet Ulffsundsby i Esbo, nu frsvunnet, kan icke afgras.

Wolmer r frvrngning af fht. Woldimar, hvilket enligt en

* Rummprachachatz s. 42.

-v'

-..f--~ we

56

gissning* hrledes af fht. , got. vulpus: gloria; senare le

den i san1mansttningen r tvifvels u det fht. mri, got. mers,
hvarom se art. Ingemarus. I Borg socken funnos r 1540 Matt
Wolmerson
i Vstbyy och Per Wolmerson i Serkierfby
(Bul skb)

Ylfuar se nar.
duidh, dwd, se art. Odhvidh. Det r icke otroligt, att
den Odhwidh Olafson i Tenala r 1415, som omtalas i
boken (jfr sist beropade art. i det fregende), r samme man,
hvilken i en urkund af fregende r och frn samma socken
nmnes dwid Olaffsson (Wa.). I Sjunde satt i nmden r

1420 en dnidh Heningsson (Wa).

dwar fr kanske i anseende till de gamla handskrifternas
mindre korrekte skrifstt anses vara en stympning af a,
sammansatt af fsv. er: rikedom och varber: vrdare, sledes den
rtta fornsvenska formen af det nu ocks inorden s vanliga frn
engelskan lnade Edward [af agsx. ed = ber -l-reard = arer].
Rikedomsvrdaren r ett med det fornnordiska poetiska tale
sttet fullt fverensstmmande uttryck, betecknande: en rik man.
r drimot formen d- bokstafligen riktig, mste namnet an
ses vara sammansatt af prefixen d-, fsv. }, fn. -, som ut
mrker : (t. ex. d-knd d. . ltt att nna) ochfsv. adj.
var: varsam, uppmrksam. d- Olaffsson i Tenala omtalas
r 1414 ( Ww). Skl finnas ock att anse mannen vara den samme,

som nmnes dvidh Olaffsson, se flj. art.

, iar, yal', yiar r ett mansnamn, som genom e
ljudet
visar sitt nylndska skaplynne **". Det rnmligen sam
mansatt af nyl. z-, fsv. , fn. ey: och -arr, den i fornnordiska
namn s vanliga ndelsen, hvarom se artt. Axar, Gunnar, Iffuar

m. fl. ar betyder sledes herskarn. Namnet frekom, s vidt

mina ki-llskrifter upplysa, blott i Tenala socken, dr 1392 omta

.* Af GRAPE i Althochckutsahe Sprachschatz.

** P samma stt fn. Ilvarr i st. f. HaIvarr enl. anta
gae, se halls afl). Om Betydningon af L-ore nationale Nal/ne s. 2o3 (Sami.
Afhll. bd IV).
*H Se FREUDHN-ruAL: 0m svenska allmogemlet -i Nylaml28. Emedall
de forna tveljnden dock l-veni ngm f andra svenskalandsml delvis bibehllit
sig, [inner man ocks annanstdes n i Nyland formerns, iarus, yarus
vid an af arus (Sv. Diplomatarinm III-V).

L4

57

las Sven yiarsson, 1395 Lanrentz yarsson m2h1414 ar

.Svensson (alle enl. Wa.) Den sist nmde r troligen samme
man som ar Suenson, hvilken enligt Svartboken fans i summa
socken fljande r, 1415.

rian, ryan se art. Jren.

sten, sten, sthen, run. Austain, Ustin m. m. (LILJEGR.
n:ris 103, 363, 455 m. fl.), fn. Eysteinn. -Namnet r samman
af fsv. och sten. I Nyland nmnas ren 1455 och 1466 sten
[en] Sonasson i Karis (Grkn), 1478 sten Oloffsson i
Sjunde (Wa), 1541 Lasse sthensson iDanskaby, Kyrk

sltt, och Jns sthensson i Breydeugh, Karis (Rbg skin).

thsten, som frekommer i namnet Olwer thstenson i
Karis 1392 (Arta), :-r troligen samma namn som frcgende, elluru
felskrifvet, eller c1: utgres tirra leden i sammansttningen af

fsv. r: rikedom, se art. d-.

_
uid, run. Auibur (LILJEGR. n:o 204), r sammansatt af fsv.
och l. o'ier: tr och betyder altstret,metaf. kmpen,
se art. Arvid. I Helsinge socken nmnes r 1417 en Lauren
cius uidsson (Arv), som under namnet Laris uidson fven
omtalas i Skoklosters Codex Aboensis, hvarur afskrifter frvaras

i hrvarande s_enatsarkiv. Hans uedsson i Gunneby, Tenala

1549 (bg nebskb.).

Ortnamnen vetzblle, nu fvitsble,i

Helsinge, wyskogh, nu Evitskog, i Kyrksltt, wesby, nu

fvitsby, i Sjunde torde f anses vara sammansttningar af mans- namnet Ovid.

Till slut m vi as en blick p de tillnamn, hvilka redan

under dessa tider brja (ramtra, ehuru endast undantagsvis,
emedan de allmnt ersatte-s, ssom n i dag i allgsnare lands
orter, af fadrens i genitivus med vidfogadt -son eller-dattes'.
Af detta skl erbjuda de ssom varande yngre sprkbildningar
lngt mindre lingvistiskt intresse n frnamnen och ro oftast
lnade frn. namnen p -byn eller p vissa yrken, mbeteu och
virdigheter eller egenskaper, djurs och folkslagsnamn o. dyl.
. ex. af byu: Lasse Meyle i Meyleby, Erich Munk iMuncksby,
Hinrich Palm i Plmby, Lasse Kwrth i Kurteby,EschillWijkar
i_Vijkareby, Erich Swarwar i Swarwarble, Thomas Barkar i
Barkarble. Af yrlqen, imbctm och u-irdigheter: Olaff Timber
U

_ww-*_W

58
man, Anders Smed, Niils Smiidh i Osmundzby, Simon Skred
` dar, Olaff Bakare, Olof Ryttar i Jackarby, Josse Bamba-re
_ [d. . trumslagare], Per Homman [d.
drabant, lifknekt],Panal
Rennar. Anders Krogar, Brtil Brukar i Ebbom, Eric Bryti

[d. . frvaltare], Jren Bonde i Mortensby, Birger Biskop,

Gudleffuir Domare, Magnus Dobla-re (de tre sistnmde suto
i nmden i Ing r 1409 Wa), Ingolf _och Niclis Dikn i Ka
- _ ris, Lauris Hertoghe och Henric Grefve (desse tv sutoinm

den i Borg 1405, Wa.) - Namn p eyenskaper, nytiade-s

` som tillnamn, terfinnas t. ex. i fljande: Nils Hord [hrdi] i
Sjunde, Olof Hwijt i S-kawablle i Borg, Hakon Hgh ocl1.1
_ nis Lang i Tenala, Pedher Lille iErmedall Ing, Pzudher Starke
.och _Anders Wise, bgge i Karis, Mats`Torstog [d. 11. trstig]i
Stor Abborfors i Pyttis, Folkslags mmm ssm tillnamn: Andris
Gter i Karis (se art. Gter), Olof Svenske i Lnhamar i Pojo,
Jonis Swenske i Inga, Ola- Rydz dar sammastdes, Peder
Rytz i Tenala, Mattis 'l-hyzske i Borg, Josse Finne affThotala
i Karis, Magnus Lappe i Ing. Dju'rnamn ssom tillnamn:
Clemetth Korp i Jackarby i Borg, Clsz Other [utter? jfr fn.
otr, nyl. offer] i Edesby i Pirnt, I-llili'ner Berslbjrn? fn. bersi]
i Tenala, Thomas Wargh i Inga, Erich Basse (fsv. ibctydelsen

vildsvin) i Esbo m. fi.

.`

Jmte dessa frekomma tillnanm fven-af andra betydelser

och tagna af andra anledningar, ssom: Olof Rut*t Helsinge,
Anders.Garp** i Ingeualsblle i P-rn., Jiinis Garpp** iBorg,
Clemit Anders
stdes,
Kuse***Knagge
i Ing, iAndris
Skioldwik,
och Niclis-Ka-mpe
Borga, [Brland dr
Krook
samma-.
och Ketil Bille [af bill'r] i Tenala, 1rl1l611lt6[afl111lt d.

skogsbacke] drsmst., Olaffer Stytting-e i Borg-. [sty/tta sv.dial..`

d. sttta, stdja], Jns Buk i-Sjunde, Matz .Halsz iSegersby, _
Pru, Niils Rock i Kijla, Ing, Swny Laugh .[t`n. laug, fsv. lgh:
bad] och Anne Antesson Lafwe, bgge i Karis, Lauris_ Staetia

[std? fsv. Jf] dr salnmastdes.

* Enl. Innes Glossarium Sviogotheum betyder ruta: vagari, discurrero,

0l! rulebuss: grassatOr.
- _
`
:

** Garp: homo andax viribus snis_prfdens (Imm a. a).

*** Kuss: ) .vitulus, ) metaphorice ita, dicitur vir, qui snper-aliosj
imperium affectat, quceteros in ordinem cogit (Imm a.- a.).
`

-l' Se RYDQv1sT: Svenska Sprkets La-gar bd II Is. 203: s-tli m.,stpa

f., staf) n. alla betydande std. _

"59
Ngra tilluamn ro finska, ssom ndris Talfwe [vinter?
fiu. ] i Karis 1392, Sigbiorn Pycko [liten? {in_pz-kku] i Tenala
s. ., Jns Kurki [tranen fin. ] i Lfkoskeby i Borg 1540,
Jns Kurritti [? jfr fin. kurrittaa: piper, kvker] i Kurtebacka i
Esbo 1541. -- Uppko1nsten eller betydelsen af ngra f tillnamn,
ssom Dorddey,. Genka, Hornhws, Tharo, kan jag icke fr-.
klara.

._wn

U-niVL'RSITY of CALIFORNII
AT
LOS ANGELES
LIBRARY

E5/y.

fummo@

zuw.

- :ya

35@

s55 5r

.2.9:

QES

//5

,S/__: :QJ
Er

1ro-vg: ?
12a/ES

Muur) -

co. b\l

niw

finura-soi*

;
25% ?

/szemrn .\,"
in

ni-UNIVERS#

.sz/

.a

.$2 :5.5.

alos-Ascun,

-1*"

2.22@

xm.;

.rer-funest,

:Ea/

/`

\\\\E |`|\-E5/_

4H

55

\\\I

:Si 51./

czz

___w

222:24@

mmv soi

m. .nu`

M/YSwSEV

25.5

7,

#sui/urnas

fous/21min*r

,3HE-UNIVERS#

Sz/y.

- annir) is `

Ea/w
225..

/0;

013225

lor-muros

ssamm-nn"

summers;

22252.

-`

.s/_22%

>=<

Q55 Er

.g .

.sz/s?

( lili

\\\I.UERARY.0,`

orc/lumpy,

2.9:

-ff/salama un"

asumir

Q:
C

Nos-Aucun,

qu uBRARYof

il

foluvaanr

un ruvmiv

un \

ni /E
_Q
.

2vIOIIIVJ .

.QS

@tm/v

nl uuu im@

f] mw son):

19:25

,.-.,_.,.

farm-sow

mman-3W-

-50

`f//sainsn nu"

sz

-_.ioslucf

if-muros@

lor-muori?,

ntuNwERs/a

finaal so

Sra/?

:Emsaa

ur umm/f,

sommo*

f.

iE/s

fourmi-i6-

orf/mrow,

.s
l

O
.

/OllVllllll 1\\

'ffaolnvJ-Jo

-/

Ourselves/f)

serum/mvo,

5ms/zama..

X(u-ululnmf

#sui/urines@

.__z_<

/;

`Q2-5-_@

-1*

QF-CAU FOI?

Immun-m9

.,

mnu-sow

AOS-ANCHE!)

-$522227

@franosi/4

720mm@

@os-Aucun,

@.<..

(/" als*
s _r

"zwemmer
;

J/siu/urm 1ux

E232

35:53.

.. .

ntuuvuu/f

.G_wg

.ovgzw

$=_/.

soi

`\\-|20

er uan/uro _

mismo

222%.

un mures/

.s

/OliVlllll 3%

#marsan-u8

..

.s

ws Aucun,

QQ.

stumm

OF-CAIIFOIM/

S.

Y0/turnen
?

780i HVJ-J0'
zzpw

`(src/infof?

\\ llBRARY

`.zzs

ff`aoinrnlor

@sauna-nn"
$52526

_?

..

ei-uamYO

5
-

lllilllllilllillllllll
1w

12