Astrid Lindgren

Pippi Lngstrump
Illustrationer av Ingrid Vang Nyman
Pippi flyttar in i Villa Villekulla
I utkanten av den lilla, lilla staden lg en gammal frfallen trdgrd. I trdgrden lg ett
gammalt hus, och i huset bodde Pippi Lngstrump. Hon var nio r och hon bodde dr
alldeles ensam .
Ingen mamma eller pappa hade hon och det var egentligen rtt sknt, fr p det viset
fanns det ingen som kunde sga till henne att hon skulle g och lgga sig just nr hon
hade som allra roligast, och ingen som kunde tvinga henne att ta fiskleverolja nr hon
hellre ville ha karameller .
En gng i tiden hade Pippi haft en pappa som hon tyckte frfrligt mycket om, ja, hon
hade frsts haft en mamma ocks, men det var s lnge sen s det kom hon inte alls
ihg. Mamman hade dtt nr Pippi bara var en liten, liten unge som lg i vaggan och
skrek s frskrckligt att ingen kunde vara i nrheten .
Pippi trodde att hennes mamma nu satt uppe i himlen och kikade ner p sin flicka genom
ett litet hl, och Pippi brukade ofta vinka upp till henne och sga :
"Var inte ngslig ! Jag klarar mej alltid !"
Sin pappa hade Pippi inte glmt. Han var sjkapten och seglade p de stora haven, och
Pippi hade seglat med honom p hans bt, nda tills pappan en gng under en storm
blste i sjn och frsvann .
Men Pippi var alldeles sker p att han en dag skulle komma tillbaka .
Hon trodde inte alls att han hade drunknat. Hon trodde att han hade flutit i land p en
dr det fanns fullt med negrer, och att hennes pappa hade blivit kung ver alla negrerna
och gick omkring med en gullkrona p huvudet hela dagarna .

"Min mamma r en ngel och min pappa r en negerkung, det r minsann inte alla barn
som har s fina frldrar ", brukade Pippi sga s frnjt. "Och nr min pappa bara fr
bygga sej en bt s kommer han och hmtar mej, och d blir jag en negerprinsessa. Hej
hopp, vad det ska bli livat !
Hennes pappa hade kpt det dr gamla huset som lg i trdgrden fr mnga r sen. Han
hade tnkt att han skulle bo dr med Pippi nr han blev gammal och inte orkade segla p
haven lngre .
Men s hnde ju det trkiga med att han blste i sjn, och medan Pippi vntade p att han
skulle komma tillbaka begav hon sig raka vgen hem till Villa Villekulla. Huset hette s.
Det stod dr mblerat och frdigt och vntade p henne. En vacker sommarkvll hade
hon sagt adj till alla matroserna p hennes pappas bt. De tyckte s mycket om Pippi,
och Pippi tyckte s mycket om dem .
"Aj, gossar", sa Pippi och kysste dem allihop p pannan i tur och ordning. "Var inte
ngsliga fr mej. Jag klarar mej alltid !"
Tv saker tog hon med sig frn bten. En liten apa som hette Herr Nilsson den hade
hon ftt av sin pappa och en stor kappsck full med gullpengar. Matroserna stod vid
relingen och tittade efter Pippi s lnge de kunde se henne. Hon gick stadigt utan att
vnda sig om med Herr Nilsson p axeln och kappscken i nven .
"Ett mrkvrdigt barn", sa en av matroserna och torkade en tr ur gat nr Pippi
frsvann i fjrran .
Han hade rtt. Pippi var ett mycket mrkvrdigt barn. Det allra mrkvrdigaste med
henne var att hon var s stark. Hon var s gruvligt stark att i hela vrlden fanns det
ingen polis som var s stark som hon. Hon kunde lyfta en hel hst om hon ville. Och det
ville hon. Hon hade en egen hst som hon hade kpt fr en av sina mnga gullpengar
samma dag hon kom hem till Villa Villekulla .

Hon hade alltid lngtat efter en egen hst. Och nu bodde han p verandan. Men nr Pippi
ville dricka sitt eftermiddagskaffe dr lyfte hon utan vidare ut honom i trdgrden .
Bredvid Villa Villekulla lg en annan trdgrd och ett annat hus. I det huset bodde en
pappa och en mamma med sina tv sm rara barn, en pojke och en flicka. Pojken hette
Tommy och flickan Annika.
Det var tv mycket snlla och vluppfostrade och lydiga barn. Aldrig bet Tommy p
naglarna och nstan alltid gjorde han det hans mamma bad honom. Annika brkade inte
nr hon inte fick sin vilja fram, och hon var alltid mycket prydlig i sm vlstrukna
bomullsklnningar som hon aktade sig noga fr att smutsa ner .
3

Tommy och Annika lekte s snllt med varandra i sin trdgrd, men de hade ofta nskat
sig en lekkamrat, och p den tiden d Pippi fortfarande seglade omkring p havet med sin
pappa brukade de ibland st och hnga vid staketet och sga till varandra :
"S fnigt att ingen kan flytta in i det dr huset ! Nn skulle bo dr, nn som hade barn ."
Den vackra sommarafton, d Pippi fr frsta gngen klev ver trskeln till Villa
Villekulla, var Tommy och Annika inte hemma. De hade farit bort fr att hlsa p sin
mormor en vecka. De hade drfr ingen aning om att ngon hade flyttat in i grannvillan,
och nr de frsta dagen efter hemkomsten stod vid sin grind och tittade ut p gatan visste
de fortfarande inte att det faktiskt fanns en lekkamrat s nra .
Just som de stod dr och undrade vad de skulle gra och om det mjligen skulle hnda
ngot trevligt den dan eller om det skulle bli en sn dr otrevlig dag nr det inte fanns
ngot att hitta p, just d ppnades grinden till Villa Villekulla och en liten flicka klev ut.
Det var den mrkvrdigaste flicka Tommy och Annika hade sett, och det var Pippi
Lngstrump som gick ut p morgonpromenad. S hr sg hon ut :
Hennes hr hade samma frg som en morot och var fltat i tv hrda fltor som stod rtt
ut. Hennes nsa hade samma fason som en mycket liten potatis, och den var alldeles
prickig av frknar. Under nsan satt en verkligen mycket bred mun med friska, vita
tnder .
Hennes klnning var rtt egendomlig. Pippi hade sjlv sytt den. Det var meningen att den
skulle bli bl, men det bla tyget rckte inte, s Pippi fick lov att sy dit lite rda tygbitar
hr och dr. P hennes lnga, smala ben satt ett par lnga strumpor, den ena brun och den
andra svart. Och s hade hon ett par svarta skor som var precis dubbelt s lnga som
hennes ftter. De skorna hade hennes pappa kpt t henne i Sydamerika fr att hon skulle
ha lite att vxa i och Pippi ville aldrig ha ngra andra .
Vad som kom Tommy och Annika att srskilt sprra upp gonen, det var apan som satt p
den frmmande flickans axel. Det var en liten markatta, kldd i bl byxor gul jacka och
4

vit halmhatt .
Pippi gick gatan fram. Hon gick med det ena benet p trottoaren och det andra i
rnnstenen .
Tommy och Annika tittade efter henne s lnge de kunde se henne. Om en stund kom hon
tillbaka. Och nu gick hon baklnges. Det var fr att hon skulle slippa vnda sig om nr
hon gick hem. D hon kom mitt fr Tommys och Annikas grind stannade hon. Barnen
tittade p varann under tystnad .
Till sist sa Tommy :
"Varfr gick du baklnges ?"
"Varfr jag gick baklnges?" sa Pippi. "Lever vi inte i ett fritt land kanske ? Fr man inte
g hur man vill ? Frresten ska jag sja dej, att i Egypten gr alla mnniskor p det viset,
och ingen tycker att det r det minsta konstigt ."
"Hur vet du det ?" frgade Tommy. "Du har vl inte varit i Egypten ."

"Om jag har varit i Egypten ! Jo, det kan du skriva opp att jag har. Jag har varit verallt
p hela jordklotet och sett mycket konstigare saker n folk som gr baklnges. Jag
undrar vad du skulle ha sagt om jag hade gtt p hnderna som folk gr i Bortre
Indien ?"
"Nu ljuger du allt ", sa Tommy.
Pippi funderade ett gonblick .
"Ja, du har rtt. Jag ljuger ", sa hon sorgset .
5

"Det r mycket fult att ljuga ", sa Annika, som nu ntligen vgade ppna munnen .
"Ja, det r mycket fult att ljuga ", sa Pippi nnu mera sorgset. "Men jag glmmer bort det
d och d, frstr du. Och hur kan du egentligen begra att ett litet barn, som har en
mamma som r en ngel och en pappa som r en negerkung, och som sjlv har seglat p
havet i hela sitt liv, ska kunna tala sanning alltid ? Och frresten ", sa hon och strlade
upp ver hela sitt frkniga ansikte, "ska jag sja er att i Kongo finns det inte en endaste
mnniska som talar sanning. Dom ljuger hela dagarna. Brjar klockan sju p morgonen
och hller p nda till solnedgngen. S att om jag skulle rka till att ljuga nn gng, s
fr ni frska frlta mej och komma ihg att det bara beror p att jag har varit lite fr
lnge i Kongo. Vi kan vl vara vnner nd, sj ?"
"Javisst ", sa Tommy och knde pltsligt att det hr nog inte skulle bli en av de trkiga
dagarna .
"Varfr skulle ni inte kunna ta frukost hos mej frresten ?" undrade Pippi .
"N, som sagt var ", sa Tommy, "varfr skulle vi inte kunna gra det ? Kom s gr vi !"
"Ja", sa Annika, "nu mesamma !"
"Men frst mste jag presentera er fr Herr Nilsson ", sa Pippi. Och d tog den lilla apan
av sig hatten och hlsade artigt .
Och s gick de in genom Villa Villekullas fallfrdiga trdgrdsgrind uppfr grusgngen
som kantades av gamla mossbelupna trd, riktigt fina klttertrd sg det ut till, fram till
villan och upp p verandan. Dr stod hsten och mumsade havre ur en soppskl .
"Varfr i all vrlden har du en hst p verandan ?" frgade Tommy. Alla hstar han knde
bodde i stall .
"Tja ", sa Pippi eftertnksamt. "I kket skulle han bara g i vgen. Och han trivs inte i
salongen ."
Tommy och Annika klappade hsten, och sen fortsatte de in i huset. Ett kk fanns dr och
en salong och ett sovrum. Men det sg ut som om Pippi hade glmt fredagsstdningen
6

den hr veckan .
Tommy och Annika tittade sig frsiktigt omkring, ifall den dr negerkungen skulle sitta i
ngot hrn. De hade aldrig sett ngon negerkung i hela sitt liv. Men ingen pappa syntes
till och ingen mamma heller, och Annika frgade ngsligt :
"Bor du hr alldeles ensam ?"
"Visst inte ", sa Pippi. "Herr Nilsson och hsten bor hr ju ocks ."
"Ja men, jag menar, har du ingen mamma eller pappa hr ?"
"Nej, inte det minsta ", sa Pippi glatt .
"Men vem sjer d till dej nr du ska g och lgga dej om kvllarna och snt dr ?"
frgade Annika .
"Det gr jag sjlv ", sa Pippi. "Frst sjer jag till en gng helt vnligt, och om jag inte
lyder d, s sjer jag till en gng till p skrpen, och om jag nd inte vill lyda s blir det
smrj, frstr ni ."
Helt och hllet frstod inte Tommy och Annika detta, men de tnkte att det kanske var ett
bra stt. Nu hade de emellertid kommit ut i kket, och Pippi skrek :
"Nu ska hr bakas pannekakas ,
nu ska hr vankas pannekankas ,
nu ska hr stekas pannekekas ."
Och s tog hon fram tre gg och kastade dem hgt upp i luften. Ett av ggen ramlade ner
i huvudet p henne och gick snder, s att ggulan rann lngt ner i gonen. Men de andra
fngade hon skickligt i en kastrull, dr de gick i kras .

"Jag har alltid hrt att ggula ska vara bra fr hret ", sa Pippi och torkade sig i gonen.
"Ni ska f se att det kommer att vxa s det knakar. I Brasilien gr frresten alla
mnniskor omkring med gg i hret. Men s finns dr heller inga flintskalliga. Det var
bara en gng som det var en gubbe som var s tokig s han t upp sina gg i stllet fr
att smrja dom i hret. Han blev ocks mycket riktigt flintskallig, och nr han visade sej
p gatorna uppstndelse blev det sn s radiopolisen fick lov att rycka ut ."
Medan hon talade hade Pippi behndigt plockat bort ggskalen
; plocka /, /; ; bort )
ur kastrullen med fingrarna. Nu tog hon en badborste som hngde p vggen och
brjade vispa pannkakssmet s att det stnkte kring vggarna. Till sist hllde hon det
som var kvar i en pannkakslagg som stod p spisen. Nr pannkakan var frdiggrddad p
ena sidan kastade hon den halvvgs upp i taket s att den vnde sig i luften och fngade
den sen p laggen igen. Och nr den var frdig kastade hon den tvrs ver kket direkt
p en tallrik som stod p bordet .
8

"t ", skrek hon, "t, innan den kallnar !"

Och Tommy och Annika t och tyckte att det var mycket god pannkaka. Eftert bjd
Pippi dem stiga in i salongen. Dr fanns bara en mbel. Det var en stor, stor klaffbyr
med mnga sm, sm ldor .
Pippi ppnade ldorna och visade Tommy och Annika alla de skatter hon hade
frvarade dr. Dr fanns mrkvrdiga fgelgg och konstiga snckor och stenar, sm fina
askar, vackra silverspeglar, prlhalsband och mycket annat som Pippi och hennes pappa
hade kpt under sina resor runt jordklotet. Pippi gav sina nya lekkamrater var sin present
till minne. Tommy fick en dolk med skimrande prlemorskaft och Annika en liten ask
vars lock var tckt med skra snckor. Inuti asken lg en ring med en grn sten i .

"Om ni skulle ta och g hem nu ", sa Pippi, "s att ni kan komma tillbaka igen i morgon.
Fr att om ni inte gr hem s kan ni ju inte komma tillbaka. Och det vore synd ."
Det tyckte Tommy och Annika ocks. Och s gick de hem. Frbi hsten som hade tit
upp all havren och ut genom grinden till Villa Villekulla. Herr Nilsson viftade med
hatten nr de gick .

PIPPI R SAKLETARE OCH RKAR I SLAGSML

Annika vaknade tidigt nsta morgon. Hon skuttade kvickt ur sngen och tassade bort till
Tommy .
"Vakna, Tommy ", sa hon och ryckte honom i armen, "vakna och lt oss g till den
9

skojiga flickan med dom stora skorna !"

Tommy blev med ens alldeles klarvaken .
"Jag visste nr jag lg och sov att det skulle vara nt roligt i dag, fast jag kom inte ihg
vad det var ", sa han och krngde av sig pyjamas jackan. Sen bar det av in i badrummet
med dem bda tv. De tvttade sig och borstade tnderna mycket fortare n vanligt,
klderna kom p hastigt och lustigt, och en hel timme tidigare n deras mamma hade
vntat kom de kande nerfr ledstngen frn vervningen och landade precis vid
frukostbordet dr de satte sig och ropade att de ville ha sin choklad nu medsamma .
"Vad ska det d bli av ", frgade deras mamma, "eftersom ni har s brttom ?"
"Vi ska g till den nya flickan i huset bredvid ", sa Tommy.
"Vi kanske blir dr hela dan ", sa Annika.
Just den morgonen hll Pippi p att baka pepparkakor. Hon hade gjort en jttestor deg
och kavlat ut p kksgolvet .
"Fr vet du vad "?, sa Pippi till sin lilla apa, "vad frslr egentligen en bakskiva nr man
ska baka minst femhundra pepparkakor ?"
Och dr lg hon nu p golvet och tog ut pepparkakshjrtan fr brinnande livet .
"Lt bli att kliva i degen Herr Nilsson, ", sa hon retligt, just som det ringde p drren .
Pippi sprang och ppnade. Hon var vit som en mjlnare nda uppifrn och ner, och nr
hon hjrtligt skakade hand med Tommy och Annika kom det en hel sky av mjl ver
dem .
"S trevligt att ni tittade in", sa hon och riste p frkldet s att det kom ett nytt
mjlmoln. Tommy och Annika fick s mycket mjl i halsen att de mste hosta .

10

"Vad hller du p med ?" frgade Tommy .

"Ja, om jag sjer att jag hller p att sota skorstenen s tror du mej inte nd, s knipslug
som du r ", sa Pippi. "Faktum r att jag bakar. Men det ska snart vara avklarat. Ni kan
sitta p vedlren s lnge ."
Pippi kunde arbeta fort hon ! Tommy och Annika satt p vedlren och sg p hur hon for
fram ver pepparkaksdegen och hur hon kastade kakorna p pltarna och hur hon
slungade pltarna in i ugnen. De tyckte att det var nstan som p bio .
"Klart ", sa Pippi till sist och slngde igen ugnsluckan efter de sista pltarna med ett
brak .
"Vad ska vi gra nu ?" undrade Tommy .
"Inte vet jag vad ni tnker gra ", sa Pippi. "Men sjlv fr jag inte ligga p latsidan. Jag r
en sakletare nmligen, och d har man aldrig en ledig stund ."
"Vad fr nt sa du att du var ?" frgade Annika.
"En sakletare."
"Vad r det ?" frgade Tommy.
"En som letar reda p saker vetja ! Vad skulle det annars vara ?" sa Pippi, medan hon
sopade ihop allt mjl som fanns p golvet till en liten hg. "Hela vrlden r full med
saker, och det behvs verkligen att nn letar reda p dom. Och det r just det som
sakletare gr ."
"Vad d fr saker ?" undrade Annika .
", allt mjligt", sa Pippi, "gullklimpar och strutsfjdrar och da rttor och sm, sm
11

muttrar och snt dr .

Tommy och Annika tyckte att det lt rtt trevligt och ville grna ocks bli sakletare, fast
Tommy sa att han hoppades han skulle hitta en gullklimp och inte en liten, liten mutter .
"Vi fr vl se vad det kan bli ", sa Pippi. "Alltid hittar man nt. Men nu fr vi raska oss,
s att det inte kommer ngra andra sakletare och plockar bort allt vad gullklimpar som
finns hr i trakten ."
Alla tre sakletarna gav sig i vg ut. De tyckte det var bst att brja leta runt omkring
villorna i omgivningen, fr Pippi sa att ven om det mycket vl kunde hnda att man
hittade en liten mutter lngt inne i en skog, s fanns i alla fall de bsta sakerna nstan
alltid dr det bodde mnniskor i nrheten .
"Fast fr all del ", sa hon. "Jag har sett exempel p motsatsen ocks. Jag minns en gng
nr jag var ute och letade efter saker i Borneos djungler. Precis mitt inne i urskogen, dr
aldrig nn mnniska satt sin fot, vad tror ni jag hittade dr ? Jo, ett riktigt snyggt trben.
Jag gav bort det sen t en gubbe som var enbent, och han sa att ett snt trben kunde inte
kpas fr pengar ."
Tommy och Annika tittade p Pippi fr att riktigt se efter hur en sakletare skulle bra sig
t. Och Pippi sprang frn den ena vgkanten till den andra skyggade med handen ver
gonen och letade och letade. Ibland krp hon p kn och stack in handen mellan
spjlorna i ett staket och sa besviket :
"Mrkvrdigt ! Jag tyckte precis att jag sg en gullklimp ."
"Fr man verkligen ta allting som man hittar ?" undrade Annika.
"Ja, allting som ligger p marken ", sa Pippi.
"Mrkvrdigt! Jag tyckte precis att jag sg en gullklimp."
Ett stycke lngre bort lg en gammal herre och sov i grngrset utanfr sin villa .
"Den dr ligger p marken", sa Pippi, "och vi har hittat honom. Vi tar'n !"
Tommy och Annika blev alldeles frskrckta .
12

"Nej, nej, Pippi, vi kan inte ta en farbror, det gr inte ", sa Tommy. "Vad skulle vi med
honom till frresten ?"
"Vad vi skulle ha honom till ? Den skulle man kunna ha till mycket. Vi kunde ha honom i
en liten kaninbur i stllet fr en kanin och mata honom med maskrosblad. Men om ni
inte vill s fr det va fr mej. Fast det retar mej att det kanske kommer nn annan
sakletare och knycker honom ."

De gick vidare. Pltsligt gav Pippi till ett riktigt illtjut .

"N, nu har jag aldrig sett p maken ", skrek hon och plockade upp en gammal rostig
pltburk ur grset. "Ett snt kap, ett snt kap ! Burkar kan man aldrig f fr mnga av ."
Tommy tittade lite misstroget p burken och sa :
"Vad kan man ha den till ?"
"O, den kan man ha till mycket ", sa Pippi. "Ett stt r att lgga kakor i den. D blir det
en sn dr trevlig Burk Med Kakor. Ett annat stt r att inte lgga kakor i den. D blir det
en Burk Utan Kakor, och det r visserligen inte riktigt lika trevligt, men det duger bra det
ocks ."
Hon synade burken som verkligen var rtt rostig och dessutom hade ett hl i botten .
"Det ser nrmast ut som om det hr vore en Burk Utan Kakor ", sa hon eftertnksamt.
"Men man kan ocks tuta den ver huvet och leka att det r mitt i natten .
Och det gjorde hon. Med burken p huvudet vandrade hon fram genom villakvarteret
som ett litet plttorn, och hon stannade inte frrn hon ramlade p magen ver ett
stltrdsstngsel. Det brakade vldigt, nr pltburken slog emot marken .
13

"Dr ser ni ", sa Pippi och tog av burken. "Hade jag inte haft den hr p mej, s hade jag
trattat direkt p ansiktet och slagit mej frdrvad "
"Ja men ", sa Annika, "om du inte hade haft burken p dej s hade du aldrig snvat p
stltrdsstngslet ."
Men innan hon hade hunnit tala till slut kom ett nytt tjut frn Pippi som triumferande
hll upp en tom trdrulle .
"Det tycks vara min lyckodag i dag ", sa hon. "En sn liten st, st trdrulle att blsa
spbubblor med eller hnga i ett snre runt halsen och ha till halsband ! Jag vill g hem
och gra det nu genast ."
Just d ppnades grinden till en villa i nrheten och en pojke kom utrusande .
Han sg rdd ut, och det var inte underligt, ty hack i hl efter honom kom fem stycken
pojkar. De hade snart ftt fatt honom och trngde honom in emot ett staket dr allihop
gick till anfall emot honom. Alla fem p en gng brjade boxa och sl honom. Han grt
och hll upp armarna fr ansiktet fr att skydda sig .
"P'n, grabbar ", skrek den strste och kraftigaste av pojkarna, "s att han aldrig trs visa
sej mer p den hr gatan !"
"O", sa Annika, "det r Ville som dom klr. Hur kan dom vara s elaka !"
"Det r den dr otcke Bengt. Han ska jmt slss ", sa Tommy. "Och fem mot en, vilka
fegingar !"
Pippi gick fram till pojkarna och knackade Bengt i ryggen med pekfingret .
"Hall dr ", sa hon. "r det meningen att ni ska gra mos av lille Ville direkt, eftersom
ni ger er p honom fem stycken p en gng ?"
14

Bengt vnde sig om och fick se en flicka som han aldrig hade trffat frr. En vilt
frmmande flicka som vgade peta p honom. Frst bara gapade han en stund av ren
frvning, och sen drog ett brett flin ver hans ansikte .
"Grabbar ", sa han, "grabbar! Slpp Ville och ta er en titt p den hr jntan. Alla tiders
jnta !"
Han slog sig p knna och skrattade. Och p ett gonblick hade de flockat sig omkring
Pippi allihop, alla utom Ville som torkade sina trar och frsiktigt gick och stllde sig
bredvid Tommy .
"Har ni sett snt hr hon har ! Rena rama brasan ! Och sna skor ", fortsatte Bengt. "Kan
inte jag f lna en av dom ? Jag skulle s grna vilja ut och ro, och jag har ingen bt ."
S tog han tag i Pippis ena flta men slppte den hastigt och sa:
"Oj, jag brnde mej !"
Och sen tog alla fem pojkarna i ring omkring Pippi och hoppade och skrek :
"Rdluvan, Rdluvan !"
Pippi stod mitt inne i ringen och log s vnligt. Bengt hade hoppats att hon skulle bli arg
eller brja grta, tminstone borde hon se rdd ut. Nr inget hjlpte knuffade han till
henne .
"Jag tycker inte du har nt vidare fint stt mot damer ", sa Pippi. Och s lyfte hon honom
p sina starka armar hgt upp i luften, och sen bar hon honom fram till en bjrk som
vxte dr och hngde upp honom tvrs ver en gren .
Sen tog hon nsta pojke och hngde upp honom p en annan gren, och sen tog hon nsta
och satte honom p grindstolpen utanfr en villa, och sen tog hon nsta och kastade
honom tvrs ver ett staket s att han blev sittande i en blomsterrabatt i trdgrden
innanfr. Och den sista av slagskmparna satte hon i en liten, liten leksakskrra som stod
p vgen .
Sen stod Pippi och Tommy och Annika och Ville och tittade p pojkarna ett slag, och
pojkarna var alldeles stumma av hpnad. Och Pippi sa:
15

"Ni r fega ! Ni ger er p en ensam pojke fem stycken. Det r fegt. Och sen brjar ni
knuffa en liten vrnls flicka ocks. Usch, s fult !"
"Kom nu, s gr vi hem ", sa hon till Tommy och Annika. Och till Ville sa hon :
"Om dom frsker kl dej nn mer gng, s kan du sja till mej ."
Och till Bengt som satt uppe i trdet och inte vgade rra sig sa hon:
"r det nt mer du har att sja om mitt hr eller mina skor, s r det bst du passar p nu
innan jag gr hem .
Men Bengt hade inget mer att sga om Pippis skor och inte om hennes hr heller. Och d
tog Pippi sin pltburk i ena nven och trdrullen i den andra och gick drifrn fljd av
Tommy och Annika .
Nr de kom hem i Pippis trdgrd sa Pippi :
"Kra hjrtanes, s frargligt ! Hr har jag hittat tv s fina saker, och ni har inte ftt
nnting. Ni mste leta lite till. Tommy, varfr tittar du inte i det dr gamla trdet ? Gamla
trd brukar vara bland dom allra bsta stllena fr en sakletare ."
Tommy sa att han trodde inte alls att Annika och han ngonsin skulle hitta ngot, men fr
att gra Pippi till viljes stack han ner handen i en frdjupning i trdstammen .
"Nmen ", sa han alldeles hpen och drog upp handen. Och i nypan hll han en fin, fin
anteckningsbok med lderprm. I en srskild hylsa satt en liten silverpenna .
"Det var vl konstigt ", sa Tommy.
"Dr ser du ", sa Pippi. "Det finns inget s bra som att vara sakletare. Och det r bara
underligt att det inte r fler som slr sej p jobbet. Snickare och skomakare och stare
och snt dr det kan dom bli, men sakletare, nej pass, det duger inte t dom !"
Och s sa hon till Annika :
"Varfr tar du inte och knner nere i den dr gamla stubben ? Man hittar praktiskt taget
alltid saker i gamla stubbar ."
Annika stack ner handen och fick nstan medsamma tag i ett rtt korallhalsband. Och
Tommy och hon stod bara och gapade en lng stund s hpna var de. Och de tnkte att
16

hdanefter skulle de vara sakletare varenda dag .

Pippi hade varit uppe halva natten och kastat boll, och nu knde han sig pltsligt smnig .
"Jag tror jag mste g och knyta mej ett slag ", sa hon. "Kan ni inte flja med in och
stoppa om mej ?"
Nr Pippi satt p sngkanten och tog av sig skorna tittade hon eftertnksamt p dem och
sa :
"Han skulle ut och ro, sa han, den dr Bengt. Pysch !" Hon fnyste fraktfullt. "Jag ska
lra honom ro, jag En annan gng !"
"Sj, Pippi ", sa Tommy vrdnadsfullt, "varfr har du s stora skor ?"
"Fr att kunna vicka med trna, vetja ", svarade hon. Sen la hon sig att sova. Hon sov
alltid med ftterna p huvudkudden och huvudet lngt nere under tcket .
"Dom sover s i Guatemala ", frskrade hon. "Och det r det enda riktiga sttet att sova
p. Och p s vis kan jag vicka med trna nr jag sover ocksa .
"Kan ni somna utan vaggsng ?" fortsatte hon. "Jag mste alltid sjunga fr mej en stund,
annars fr jag inte en blund i gona ."
Tommy och Annika hrde hur det brummade nere under tcket. Det var Pippi som sjng
sig till smns. Tyst och frsiktigt tassade de ut drifrn fr att inte stra henne. I drren
vnde de sig om och kastade en sista blick bort mot sngen. De sg inget annat n Pippis
ftter som vilade p kudden. Dr lg hon och vickade eftertryckligt med trna .
Och Tommy och Annika skuttade hem. Annika kramade hrt sitt korallhalsband i
17

handen .
"Va konstigt i alla fall", sa hon. "Tommy, du tror vl inte ... tror du att Pippi hade lagt dit
dom hr sakerna p frhand ?"
"Man vet inte ", sa Tommy. "Man vet egentligen ingenting nr det gller Pippi ".
PIPPI LEKER KULL MED POLISER
I den lilla staden blev det snart allmnt bekant att en flickunge p nio r bodde ensam i
Villa Villekulla. Stans tanter och farbrder tyckte inte alls att detta gick an. Alla barn
mste ju ha ngon som frmanade dem och alla barn mste g i skolan och lra sig
multiplikationstabellen. Och drfr bestmde alla tanterna och farbrderna att den lilla
flickan i Villa Villekulla genast mste sttas i ett barnhem .
En vacker eftermiddag hade Pippi bjudit Tommy och Annika till sig p kaffe och
pepparkakor. Hon dukade kaffet p verandatrappan. Dr var det s soligt och sknt, och
alla blommorna i Pippis trdgrd doftade. Herr Nilsson klttrade upp och ner p
verandarcket. Och d och d stack hsten fram nosen fr att bli bjuden p en pepparkaka
.
"Vad det nd r hrligt att leva ", sa Pippi och strckte ut benen s lngt hon kunde .
Just d kom det tv poliser i full uniform in genom grinden .
"Oj", sa Pippi. "Jag mste ha min lyckodag i dag ocks. Poliser r det bsta jag vet. Nst
rabarberkrm ."
Och hon gick emot poliserna med ansiktet strlande av frtjusning .
"r det hr den dr flickan som har flyttat in i Villa Villekulla ?" frgade den ene av
poliserna .
"Tvrtom ", sa Pippi. "Det hr r en mycket liten moster som bor p tredje vningen i
andra ndan av stan ."

18

Hon sa det bara fr att hon ville skoja lite med poliserna. Men de tyckte inte alls att det
var roligt. De sa att hon inte skulle frska gra sig kvick. Och s berttade de att snlla
mnniskor dr i stan hade ordnat s att hon skulle f plats i ett barnhem .
"Jag har redan plats i ett barnhem ", sa Pippi.
"Vad sjer du, r det redan ordnat ?" frgade den ene av poliserna. "Var ligger det
barnhemmet ?"
"Hr", sa Pippi stolt. "Jag r ett barn, och det hr r mitt hem, allts r det ett barnhem.
Och plats har jag hr, gott om plats ."
"Kra barn", sa polisen och log, "det dr frstr du inte. Du mste komma p ett riktigt
barnhem och f nn som ser till dej ."
"Fr man ha hstar med sej p erat barnhem ?" undrade Pippi .
"Nej, naturligtvis inte ", sa polisen.
"Det var vl det jag kunde tro ", sa Pippi dystert. "Na, men apor da ?
"Visst inte, det frstr du vl ."
"Jaha", sa Pippi, "d fr ni allt skaffa er ungar till erat barnhem nn annanstans. Jag
tnker inte flytta dit ."
"Ja, men frstr du inte att du mste g i skolan ?", sa polisen.
"Varfr mste man g i skolan ?"
"Fr att lra sej saker och ting frsts ."
"Vad d fr saker ?" undrade Pippi.
19

"Allt mjligt", sa polisen, "en hel massa nyttiga saker, multiplikationstabellen till
exempel ."
"Jag har klarat mej bra utan nn pluttifikationstabell i nio r ", sa Pippi. "Och d gr det
nog i fortsttningen ocks ."
"Ja, men tnk s trkigt det ska bli fr dej att vara s okunnig. Tnk nr du blir stor en
gng, och nn kanske kommer och frgar dej vad huvudstaden i Portugal heter och du d
inte kan svara ."
"Jag kan visst svara ", sa Pippi. "Jag bara svarar s hr : Om du r s frtvivlat angelgen
att f veta vad huvudstaden i Portugal heter, s skriv fr all del direkt till Portugal och
frga !"
"Ja, men tror du inte du skulle tycka det var trkigt att du inte sjlv visste det ?"
"Kan vl hnda ", sa Pippi. "Jag skulle vl ligga vaken ibland om kvllarna och undra
och undra : Vad i all sin dar heter huvudstan i Portugal ? Men man kan ju inte f ha roligt
jmt ", sa Pippi och stllde sig p hnderna ett tag. "Frresten har jag vatt i Lissabon med
min pappa ", fortsatte hon, dr hon stod upp och ner, fr hon kunde prata d ocks .
Men d sa en av poliserna att Pippi minsann inte skulle tro att hon fick gra som hon
sjlv ville. Hon fick allt lov att flja med till barnhemmet och det tvrt nd. Han gick
emot henne och tog tag i armen p henne .
Men Pippi gjorde sig hastigt ls, klappade till honom helt ltt och sa : "Kull !"
Och innan han hann blinka hade hon tagit ett skutt upp p verandarcket. Med ett par tag
var hon uppe p balkongen som lg ver verandan .
Poliserna hade inte lust att klttra efter samma vg. Drfr rusade de in i huset och upp i
vre vningen. Men nr de kom ut p balkongen var Pippi redan halvvgs uppe p taket.
Hon klttrade p takpannorna ungefr som om hon sjlv hade varit en apa. P ett
gonblick stod hon uppe p taksen och hoppade behndigt upp p skorstenen .
Nere p balkongen stod de bgge poliserna och rev sig i hret, och p grsmattan stod
Tommy och Annika och kikade upp p Pippi .
20

"Vad det r roligt att leka kull ", skrek Pippi. "Och vad det var snllt av er att komma hit.
Det r min lyckodag i dag ocks, det mrks tydligt ."
Nr poliserna hade funderat en stund gick de och hmtade en stege som de reste mot ena
husgaveln, och s klttrade de upp, den ena frst och den andra sen, fr att hmta ner
Pippi. Men de sg nog lite rdda ut nr de klev ut p taksen och brjade balansera i
riktning mot Pippi .
"Var inte rdda ", skrek Pippi. "Det r inget farligt. Bara roligt ."
"Vad det r roligt att leka kull", skrek Pippi. "Och vad det var snllt av er att komma hit.
Det r min lyckodag i dag ocks, det mrks tydligt."
Nr poliserna kom p tv stegs avstnd frn Pippi skuttade hon raskt ner frn skorstenen,
och under skrik och skratt sprang hon lngs taksen bort till den andra gaveln. Ett par
meter frn huset stod ett trd .
"Nu dyker jag ", skrek Pippi, och s hoppade hon rakt ner i trdets grnskande krona,
hngde sig fast vid en gren, dinglade ett slag fram och tillbaka och lt sig sen falla till
marken. Och sen pilade hon i vg till den andra gaveln och tog bort stegen .

21

Poliserna hade sett en aning snopna ut nr Pippi hoppade, men nd mera snopna blev de
nr de hade balanserat sig tillbaka lngs taksen och skulle klttra nerfr stegen. Frst
blev de frfrligt arga och skrek t Pippi som stod nedanfr och tittade p dem att hon
genast skulle stta dit stegen, annars skulle hon f se p annat .
"Varfr r ni s arga ?" sa Pippi frebrende. "Vi leker ju bara kull, och d ska man vl
va' vnner !"
Poliserna funderade en stund, och till sist sa den ene med frlgen rst :
"h, hr du, vill du inte vara hygglig och stta hit stegen s vi kan komma ner ?"
"S klart att jag vill ", sa Pippi och satte gonblickligen dit stegen. "Och sen kan vi vl
22

dricka kaffe och ha lite trevligt ihop ."

Men poliserna var minsann lmska, fr s fort de hade kommit ner p marken rusade de
p Pippi och skrek :
"Nu ska du fa, din otcka unge !"
Men d sa Pippi :
"Nej, nu har jag inte tid att leka lngre. Fast skojigt r det, det medger jag ."
Och s tog hon ett kraftigt tag i bltet p bda poliserna och bar dem lngs
trdgrdsgngen ut genom grinden och ut p vgen. Dr satte hon ner dem, och det
drjde en lng stund innan de kom sig fr att rra p sig .
"Vnta ett slag ", skrek Pippi och s sprang hon in i kket. Hon kom ut med ett par
pepparkakshjrtan och sa vnligt :
"Vill ni smaka ? Det gr vl inget att dom r lite brnda ."
Sen gick hon tillbaka till Tommy och Annika som stod dr med uppsprrade gon och
bara frundrade sig .

Och poliserna skyndade sig tillbaka till stan och sa till alla tanterna och farbrderna dr
att Pippi nog inte var riktigt lmplig p ett barnhem. De talade inte om att de hade varit
uppe p taket .
Och tanterna och farbrderna tyckte att det var vl bst att lta Pippi f bo kvar i Villa
Villekulla. Och om det var s att hon ville g i skolan, s fick hon ordna den saken sjlv .
23

Men Pippi och Tommy och Annika hade en riktigt trevlig eftermiddag. De fortsatte det
avbrutna kaffekalaset. Pippi krde i sig fjorton pepparkakor, och sen sa hon :
"Det dr var inte vad jag menar med riktiga sortens poliser. Nh ! Alldeles fr mycket
prat om barnhem och pluttifikation och Lissabon ."
Eftert lyfte hon ut hsten, och s red de p honom alla tre. Annika var frst rdd och
ville inte, men nr hon sg hur roligt Tommy och Pippi hade s fick Pippi lyfta upp
henne p hstryggen ocks. Och hsten skumpade runt, runt i trdgrden och Tommy
sjng : "Hr komma de svenske med buller och bng !"
Nr Tommy och Annika hade krupit till sngs den kvllen s sa Tommy :
"Annika, tycker du inte det r bra att Pippi har flyttat hit ?"
"S klart att jag tycker ", sa Annika.
"Jag minns inte ens en gng vad vi lekte frut, innan hon kom hit, minns du ?"
"Tja, vi spelade krocket och snt dr ", sa Annika. "Men det r liksom skojigare med
Pippi, tycker jag. Och med hstar och snt dr !"
PIPPI BRJAR SKOLAN
. Varje morgon klockan tta traskade de i vg hand i hand med skolbckerna under armen
.
Vid den tiden hll Pippi fr det mesta p att rykta sin hst eller kl p Herr Nilsson hans
lilla kostym. Eller ocks tog hon sin morgongymnastik, vilket gick till s att hon stllde
sig kapprak p golvet och gjorde 43 frivolter efter varann. Drefter brukade hon stta sig
p kksbordet och i allskns ro dricka en stor kopp kaffe med ostsmrgs till .
Tommy och Annika tittade alltid s lngtansfullt in mot Villa Villekulla nr de strvade i
vg till skolan. De skulle mycket hellre ha velat g och leka med Pippi. Om tminstone
Pippi ocks hade gtt i skolan s hade det vl ngorlunda gtt an .
"Tnk, s roligt vi kunde ha tillsammans nr vi gick hem frn skolan ", sa Tommy.
"Ja, nr vi gick dit ocks ", trodde Annika .
24

Ju mer de tnkte p det, desto trkigare tyckte de det var att inte Pippi gick i skolan, och
till sist beslt de att frska vertala henne att brja .
"Du anar inte en sn snll Frken vi har ", sa Tommy listigt till Pippi en eftermiddag, nr
han och Annika kom till Villa Villekulla efter att frst ordentligt ha lst sina lxor .
"Om du visste vad det r roligt i skolan ", bedyrade Annika. "Jag skulle bli tokig om jag
inte fick g dit .
Pippi satt p en pall och hll p att tvtta ftterna i en balja. Hon sa inget, bara vickade
till med trna ett tag s att vattnet stnkte runt omkring .
"Man behver inte vara dr s fasligt lnge ", fortsatte Tommy. "Bara till klockan tv ."
"Jaha, och s fr man jullov och psklov och sommarlov ", sa Annika.
"Om du visste vad det r roligt i skolan", bedyrade Annika. "Jag skulle bli tokig om jag
inte fick g dit.
Pippi bet sig eftertnksamt i stortn men satt fortfarande tyst. Pltsligt hvde hon
beslutsamt ut allt vattnet p kksgolvet s att Herr Nilsson som satt ett stycke drifrn
och lekte med en spegel fick sina byxor alldeles nerbltta .
"Det r orttvist ", sa Pippi strngt utan att bry sig om Herr Nilssons frtvivlan ver de
vta byxorna. "Det r absolut orttvist ! Jag tnker inte tla det !"
"Vad d fr nt ?" undrade Tommy .
"Om fyra mnader r det jul och d fr ni jullov. Men jag, vad fr jag ?" Pippis rst lt
sorgsen. "Inget jullov, inte det allra minsta lilla jullov ", sa hon klagande. "Hr mste bli
en ndring. I morgon brjar jag skolan ."
Tommy och Annika klappade hnderna av frtjusning .
"Hurra ! D vntar vi p dej utanfr vran port klockan tta ."
"Nehej ", sa Pippi, "s tidigt kan jag inte brja. Och frresten rider jag nog till skolan ."
Och det gjorde hon. Precis klockan tio dagen drp lyfte hon ner sin hst frn verandan,
och en stund senare fick alla mnniskor i den lilla staden brtt att rusa till fnstren fr
att se vad det var fr en hst som hade rkat i sken. Det vill sga de trodde att den hade
rkat i sken. Men det hade den inte. Det var bara Pippi som hade lite brttom att komma
25

till skolan .
I vildaste galopp sprngde hon in p skolgrden, hoppade av hsten mitt i farten, band
honom vid ett trd och slet upp drren till skolsalen med ett brakande som kom Tommy
och Annika och deras snlla klasskamrater att hoppa till i bnkarna .
"Hejsvejs ", hojtade Pippi och svngde sin stora hatt. "Kommer jag lagom till
pluttifikationen ?"
Tommy och Annika hade berttat fr sin Frken att det skulle komma en ny flicka som
hette Pippi Lngstrump. Och Frken hade ocks hrt talas om Pippi i den lilla staden.
Och eftersom hon var en mycket snll och trevlig Frken hade hon beslutat att gra allt
fr att Pippi skulle trivas i skolan .
Pippi slngde sig ner p en ledig bnk utan att ngon bad henne om det. Men Frken
brydde sig inte om hennes vrdslsa stt. Hon sa bara helt vnligt :
"Vlkommen till skolan, lilla Pippi. Jag hoppas att du ska trivas och att du ska lra dej
riktigt mycket ."
"Jaha, och jag hoppas att jag fr jullov ", sa Pippi. "Det r drfr jag har kommit hit.
Rttvisa framfr allt !"
"Om du frst skulle tala om fr mej ditt fullstndiga namn ", sa Frken, "s ska jag skriva
in dej i skolan ."
"Jag heter Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Lngstrump, dotter
till kapten Efraim Lngstrump, fordom havens skrck, numera negerkung. Pippi r
egentligen bara mitt smeknamn, fr pappa tyckte att Pippilotta var fr lngt att sja ."
"Jas ", sa Frken, "ja, d ska vi vl kalla dej Pippi vi ocks. Men om vi nu skulle ta och
prva dina kunskaper lite ", fortsatte hon. '"Du r ju stora flickan och kan vl redan en hel
del. Vi kan kanske brja med rkning. N, Pippi, kan du sja mej hur mycket 7 och 5 blir
tillsammans ?"
Pippi sg p henne, frvnad och misslynt. S sa hon :
26

"Ja, vet du det inte sjlv, s inte m du tro att jag tnker tala om det fr dej !"
Alla barnen stirrade frfrade p Pippi. Och Frken frklarade fr henne att p det viset
fick man inte svara i skolan. Man skulle inte kalla Frken fr "du", utan man skulle kalla
Frken fr "Frken" .
"Frlt s mycket ", sa Pippi ngerfullt. "Det visste jag inte. Jag ska inte gra s mer ."
"Nej, det vill jag hoppas ", sa Frken. "Och s ska jag tala om fr dej att 7 och 5 blir 12 ."
"Se dr ", sa Pippi. "Du visste det ju sjlv, vad frgar du fr d ? O, mitt nt, nu sa jag 'du'
till dej igen. Frlt ", sa hon och gav sig sjlv ett kraftigt nyp i rat .
Frken beslt att ltsas som ingenting. Hon fortsatte :
"N, Pippi, hur mycket tror du att 8 och 4 blir ?"
"Sisdr 67 ", trodde Pippi .
"Visst inte ", sa Frken. "8 och 4 blir 12."
"N, min gumma lilla, nu gr det fr lngt ", sa Pippi. "Du sa sjlv alldeles nyss att det r
7 och 5 som blir 12. Nn ordning fr det lova att vara ven i en skola. Frresten, om du r
s barnsligt frtjust i dom dr dumheterna, varfr stter du dej inte fr dej sjlv i en vr
och rknar och lter oss vara ifred s kan vi leka kull ? Nej men, nu sa jag ju 'du' igen",
skrek hon frfrad. "Kan du frlta mej bara den hr sista gngen ocks, s ska jag
frska komma ihg mej lite bttre i fortsttningen ?"
Frken sa att hon skulle gra det. Men hon trodde inte det var ngon id att frska lra
Pippi ngon mera rkning. Hon brjade frga de andra barnen i stllet .
"Kan Tommy svara mej p det hr ?", sa hon. "Om Lisa har 7 pplen och Axel har 9
pplen, hur mnga pplen har dom tillsammans ?"
"Ja, sj det du, Tommy ", hgg Pippi in. "Och s kan du p samma gng svara mej p det
hr : Om Lisa fr ont i magen och Axel nd mera ont i magen, vems r felet och var
hade dom knyckt pplena ?"
Frken frskte se ut som om hon inget hade hrt och vnde sig till Annika .
27

"Nu, Annika, ska du f ett exempel : Gustav var med sina kamrater p skolutflykt. Han
hade en krona nr han for, och 7 re nr han kom hem. Hur mycket hade han anvnt ?"
"Javisst ", sa Pippi, "och s vill jag veta varfr han var s slsaktig, och om det var
sockerdricka han kpte, och om han hade tvttat rona ordentligt innan han for hemifrn
."
Frken beslt att verge rkningen helt och hllet. Hon trodde att Pippi kanske skulle
tycka mera om att lra sig lsa. Drfr tog hon fram en liten vacker plansch frestllande
en igelkott. Framfr igelkottens nos stod bokstaven "i" .

"Nu, Pippi, ska du f se ngot roligt ", sa hon hurtigt. "Du ser hr en iiiiiigelkott. Och den
hr bokstaven framfr den heter 'i' ."
", det kan jag vl aldrig tro ", sa Pippi. "Jag tycker det ser ut som ett rakt streck med en
liten fluglort ver. Men jag skulle bra grna vilja veta vad igelkotten har med fluglorten
att gra ."
Frken tog fram nsta plansch som frestllde en orm och talade om fr Pippi att
bokstaven framfr hette "o" .
"P tal om ormar, ja ", sa Pippi, "s ska jag vl aldrig glmma den gngen nr jag slogs
med en jtteorm i Indien. Det var en sn grslig orm s ni kan inte tro, fjorton meter lng
var han och arg som ett bi, och varje dag t han upp fem stycken indier och tv sm barn
28

till efterrtt, och en gng kom han och ville ha mej till efterrtt, och han slingrade sej
omkring mej kratch men 'man har vl seglat ', sa jag och slog honom i huvet
bom och d vste han uiuiuiuiuitch ) och s slog
jag honom en gng till bom och puh s dog han, jas, det dr r bokstaven
'o', hgst mrkvrdigt !"
Pippi mste hmta andan ett tag. Och Frken, som nu brjade tycka att Pippi var ett
brkigt och besvrligt barn, freslog att klassen skulle rita ett slag i stllet. Skert skulle
Pippi sitta lugnt och stilla och rita, tnkte Frken. Och hon plockade fram papper och
pennor och delade ut bland barnen .
"Ni fr rita vad ni vill ", sa hon, och s satte hon sig sjlv vid katedern och brjade rtta
skrivbcker. Om en stund hjde hon blicken fr att se hur det gick med ritningen. D satt
alla barnen och tittade p Pippi som lg p golvet och ritade av hjrtans lust .

"Ja, men Pippi ", sa Frken otligt, "varfr ritar du inte p papperet ?"
"Det har jag ritat fullt fr lnge sen, men inte fr hela min hst rum p det dr lilla
fnuttiga papperet ", sa Pippi. "Just nu hller jag p med frambenen, men nr jag kommer
till svansen fr jag nog ge mej ut i korridoren ."
Frken funderade ihrdigt en stund .
29

"Tnk, om vi i stllet skulle ta och sjunga en liten sng ", freslog hon .
Alla barnen stllde sig upp vid bnkarna, alla utom Pippi, som lg kvar p golvet .
"Sjung ni, s vilar jag mej ett tag ", sa hon. "Fr mycket lrdom kan kncka den
friskaste ."
Men nu var det absolut slut p Frkens tlamod. Hon sa ifrn att alla barnen skulle g ut
p skolgrden, fr hon ville tala srskilt med Pippi .
Nr Frken och Pippi blev ensamma reste Pippi p sig och gick fram till katedern .
"Vet du vad ", sa hon, "jag menar vet du vad, Frken, det var frfrligt roligt att komma
hit och se hur ni har det. Men jag tror inte jag bryr mej om att g i skolan mera. Det fr
bli som det kan med jullovet. Det r alldeles fr mycket pplen och igelkuttar ch ormar
och snt dr. Jag blir precis yr i huvet. Jag hoppas att du, Frken, inte blir ledsen fr
det ."
Men d sa Frken att hon visst blev ledsen, allra mest fr att Pippi inte ville frska
uppfra sig ordentligt och att ingen flicka som bar sig t som Pippi kunde f g i skolan,
om hon ocks ville aldrig s grna .
"Har jag uppfrt mig illa ?" sa Pippi mycket frvnad. "Jamen, det visste jag inte sjlv ",
sa hon och sg s sorgsen ut. Ingen kunde se s sorgsen ut som Pippi nr hon var ledsen.
Hon stod tyst en stund, och sen sa hon med darr p rsten :
"Du frstr, Frken, att nr man har en mamma som r en ngel och en pappa som r
negerkung och man sjlv har seglat p havet i hela sitt liv, s vet man inte riktigt hur man
ska uppfra sej i skolan bland alla pplen och igelkuttar ."
D sa Frken att hon frstod det och att hon inte var ledsen p Pippi lngre, och att Pippi
kanske kunde komma tillbaka till skolan nr hon blev lite ldre. Och d sa Pippi alldeles
gldjestrlande :
"Jag tycker du r vldigt snll, Frken. Och hr ska du f, Frken !"
30

Ur fickan tog Pippi fram en liten fin guldklocka som hon la p katedern. Frken sa att
hon inte kunde ta emot en s dyrbar sak av Pippi, men d sa Pippi :
"Du mste ! Annars kommer jag hit i morgon igen, och det skulle bli ett snyggt
spektakel ."
Sen rusade Pippi ut p skolgrden och tog ett sprng upp p hsten. Alla barnen trngdes
omkring henne fr att klappa hsten och se hennes avfrd .
"Tacka vet jag skolorna i Argentina ", sa Pippi verlgset och tittade ner p barnen. "Dr
skulle ni g. Dr brjar psklovet tre dar efter jullovets slut, och nr psklovet r slut tar
det tre dar tills det blir sommarlov. Sommarlovet slutar den frsta november, och sen har
man frsts en dryg prs tills jullovet brjar den elfte november. Men det fr tas fr man
har i alla fall inga lxor. Det r strngt frbjudet att lsa lxor i Argentina .
Det hnder ibland att en eller annan argentinsk unge smyger sej in i en garderob och
sitter dr i hemlighet och lser lxor, men trste honom om hans mamma fr se det.
Rkning har dom inte alls i skolorna dr, och om det r nn unge som vet hur mycket 7
och 5 blir s fr han st i skamvrn hela dan ifall han r s dum s han talar om det fr
Frken. Lsning har dom bara p fredagarna, och d bara ifall det finns ngra bcker att
lsa i. Men det finns det aldrig ."
"Ja men, vad gr dom d i skolan? " undrade en liten pojke .
"ter karameller ", sa Pippi bestmt. "Det gr ett lngt rr frn en karamellfabrik i
nrheten direkt in i skolsalen, och dr forsar fram karameller hela dagarna, s barna har
fullt upp att gra med att ta ."
"Ja, men vad gr lrarinnan d ?" undrade en flicka .
"Plockar av papperet p karamellerna t barna, dumming dr ", sa Pippi. "Du trodde vl
inte att dom gjorde det sjlv ? Sllan ! Dom gr inte i skolan sjlv ens en gng. Dom
skickar sin bror ."
31

Pippi svngde sin stora hatt .

"Hej med er, ungar ", skrek hon glatt. "Nu ser ni inte mej p ett tag. Men kom alltid ihg
hur mnga pplen Axel hade, annars blir ni olyckliga. Hahaha!"
Med ett klingande skratt red Pippi ut genom porten s att smstenen yrde om
hsthovarna och skolans fnsterrutor skallrade .

PIPPI SITTER P GRIND OCH KLTTRAR I TRD

Utanfr Villa Villekulla satt Pippi, Tommy och Annika. Pippi satt p ena grindstolpen,
Annika p den andra och Tommy satt p grinden. Det var en varm och vacker dag i slutet
32

av augusti. Ett prontrd som vxte alldeles intill grinden strckte sina grenar s lngt
ner att barnen kunde sitta och plocka de godaste sm gulrda augustipron utan strre
besvr. De mumsade och t och spottade pronskrottar ut p vgen .
Villa Villekulla lg just dr den lilla staden slutade och landet brjade och dr gatan
vergick till landsvg. Folket i den lilla staden tyckte mycket om att promenera utt
Villekullahllet, fr drt lg stadens vackraste omgivningar .
Bst som barnen satt dr och t pron kom en flicka gende p vgen frn staden. Nr
hon fick syn p barnen stannade hon och frgade, ):
"Har ni sett min pappa g hr frbi? "
"Mja ", sa Pippi. "Hur sg han ut, hade han bl gon ?"
"Ja", sa flickan.
"Lagom stor, inte fr lng och inte fr kort ?"
"Ja", sa flickan.
"Svart hatt och svarta skor ?"
"Ja, just det ", sa flickan ivrigt .
"N, den har vi inte sett ", sa Pippi bestmt .
Flickan sg snopen ut och gick utan ett ord .
"Vnta lite ", skrek Pippi efter henne. "Var han flintskallig ?"
"Nej, det var han visst inte ", sa flickan ilsket .
"Tur fr honom ", sa Pippi och spottade ut en pronskrott .
Flickan skyndade i vg, men d ropade Pippi :
"Hade han onaturligt stora ron som rckte nda ner till axlarna ?"
"Nej", sa flickan och vnde sig hpen om. "Du menar vl inte att du har sett en karl g
frbi med s stora ron ?"
"Jag har aldrig sett nn som gr med rona ", sa Pippi. "Alla jag knner gr med
33

ftterna ."
"sch, vad du r dum, jag menar har du verkligen sett en karl som hade s stora ron ?"
"N ", sa Pippi. "Det finns ingen mnniska som har s stora ron. Det vore ju barockt.
Hur skulle det se ut ? Man kan inte ha s stora ron ."
"tminstone inte hr i landet ", la hon till efter en tankfull paus. "I Kina r det ju lite
annorlunda. Jag sg en gng i Shanghai en kines. Hans ron var s stora s han kunde
anvnda dom till slngkappa. Nr det regnade krp han bara in under rona och hade det
s varmt och sknt som helst. Fast rona hade det ju s lagom trevligt frsts. Om det var
srskilt dligt vder brukade han erbjuda sina vnner och bekanta att sl lger under hans
ron .
Dr satt dom och sjng sina sorgmodiga visor medan det ruskade ver. De tyckte mycket
om honom fr hans rons skull. Hai Shang hette han. Ni skulle ha sett nr Hai Shang
sprang till sitt arbete om morgnarna ! Han kom alltid sttande i sista minuten, fr han
tyckte s mycket om att sova lnge om morgnarna, och ni kan inte tro vad det sg stt ut
nr han kom rusande med rona som tv stora, gula segel bakom sej ."
Flickan hade hejdat sig och stod med gapande mun och hrde p Pippi. Och Tommy och
Annika kom sig inte fr att ta fler pron. De var fullt upptagna med att lyssna de ocks .
"Han hade fler barn n han kunde rkna, och den minsta hette Petter sa Pippi.
"Ja, men inte kan ett kinesbarn heta Petter ", invnde Tommy .
"Det var just vad hans fru sa t honom ocks. 'Inte kan ett kinesbarn heta Petter', sa hon.
Men Hai Shang var s frfrligt envis, och han sa att antingen skulle ungen heta Petter
eller ocks ingenting alls. Och s satte han sig i ett hrn och drog rona ver huvet och
bara tjurade. Och d mste hans stackars fru ge med sej frsts och ungen fick heta
Petter ."
"Jas ", sa Annika.
34

"Det var den leaste unge som fanns i hela Shanghai ", fortsatte Pippi. "Kinkig med
maten, s att mamman var rent olycklig. Ni vet vl att dom ter svalbon i Kina ? Och dr
satt mamman med en hel tallrik full med svalbon och skulle mata honom. 'S, lille Petter
', sa hon, 'nu tar vi ett svalbo fr pappa !' Men Petter bara knep ihop mun och ruskade p
huvet .
"Till sist blev Hai Shang s arg s han sa att ingen ny mat skulle lagas t Petter frrn
han hade tit ett svalbo fr pappa. Och nr Hai Shang hade sagt en sak s blev det s.
Samma svalbo kte ut och in frn kket frn maj till oktober. Den fjortonde juli tiggde
hans mamma att hon skulle f ge Petter ett par kttbullar, men Hai Shang sa nej ."
"Dumheter ", sa flickan p vgen .
"Ja, det var just vad Hai Shang sa ", fortsatte Pippi. "'Dumheter', sa han. 'Det r klart att
ungen kan ta svalboet om han bara lter bli att trilskas .' Men Petter bara knep ihop mun
hela tiden frn maj till oktober ."
"Ja, men hur kunde han d leva ?" sa Tommy hpet .
"Inte kunde han leva ", sa Pippi. "Han dog. Av ren tjurskallighet. Den artonde oktober.
Och begravdes den nittonde. Och den tjugonde kom en svala inflygande genom fnstret
och la gg i svalboet som stod p bordet. S det kom till nytta i alla fall. Ingen skada
skedd ", sa Pippi glatt. Sen tittade hon betnksamt p flickan som stod dr och sg
frbryllad ut .
"Vad du ser mrkvrdig ut ", sa Pippi. "Vad r det frgan om ? Du tror vl inte att jag
sitter hr och ljuger ? Vasa ?! Bara sj ifrn i s fall ", sa Pippi hotfullt och kavlade upp
rmarna .
"Nej, fr all del ", sa flickan frskrckt. "Inte vill jag precis sja att du ljuger, men ..."
"Inte det ", sa Pippi. "Men det r just det jag gr. Jag ljuger s tungan svartnar p mej,
hr du inte det ? Tror du verkligen att en unge kan leva utan mat frn maj till oktober ?
35

Fr all del, visst vet jag att dom kan klara sej utan mat s dr en tre, fyra mnader gott
och vl, men frn maj till oktober, det r ju s dumt s. Det begriper du vl att det r lgn.
Du fr inte lta folk inbilla dej vad som helst ."
D gick flickan drifrn och vnde sig inte om fler gnger .
"Vad folk kan vara godtrogna ", sa Pippi till Tommy och Annika. "Frn maj till oktober,
det r ju s dumt s !
S ropade hon efter flickan :
"N, vi har inte sett din pappa ! Vi har inte sett ngon flintskallig p hela dan i dag. Men i
gr gick det frbi sjutton stycken. Arm i arm !"
Pippis trdgrd var verkligen frtjusande. Den var inte vlsktt, det var den inte, men dr
fanns hrliga grsmattor som aldrig klipptes och gamla rosenbuskar som var fulla av vita
och gula och skra rosor, inte vidare fina visserligen, men de doftade ljuvligt. Rtt mnga
frukttrd vxte dr ocks och ngra urldriga gamla ekar och almar som det gick
utmrkt att klttra i .
I Tommys och Annikas trdgrd var det dligt bestllt med klttertrden, och deras
mamma var alltid s rdd att de skulle ramla ner och sl sig. Drfr hade de just inte
klttrat s mycket i sin dar .
Men nu sa Pippi :
"Om vi skulle ta och klttra upp i den dr eken ?"
Tommy skuttade gonblickligen ner frn grinden, frtjust ver frslaget. Annika var lite
mera betnksam, men nr hon sg att det var stora bulor p trdstammen som man kunde
kliva p, tyckte hon ocks att det skulle vara roligt att frska .
Ett par meter ovanfr marken delade sig eken i tv stammar, och dr den delade sig var
det precis som ett litet rum. Det drjde inte lnge frrn alla tre barnen satt dr. ver
deras huvuden bredde eken ut sin krona som ett grnt tak .

36

"Hr skulle vi kunna dricka kaffe ", sa Pippi. "Jag kilar in och kokar en skvtt ."
Tommy och Annika klappade i hnderna och ropade "bravo" .
Det drjde inte lnge frrn Pippi hade kaffet frdigt. Och bullar hade hon bakat dagen
frut. Hon stllde sig nedanfr eken och brjade singla upp kaffekoppar. Tommy och
Annika tog emot. Ibland var det eken som tog emot, s att tv kaffekoppar gick snder .
Men Pippi sprang in efter nya. Sen blev det bullarnas tur, och en lng stund yrde det i
luften av bullar. De gick tminstone inte snder. Till sist klttrade Pippi upp med
kaffekannan i ena handen, grdde hade hon i en flaska och socker i en liten ask .
Tommy och Annika tyckte att kaffe aldrig hade smakat s bra frr. De fick inte dricka
kaffe i vardagslag, bara nr de var bortbjudna. Och nu var de ju bortbjudna. Annika
spillde ut lite kaffe i knet. Det var frst varmt och vtt och sen blev det kallt och vtt,
men det gjorde ingenting, sa Annika.
Nr de var frdiga singlade Pippi ner kopparna p grsmattan .
"Jag vill se hur pass hllbart porslin dom gr i vra dagar ", sa hon.
En kopp och alla tre faten hll mrkvrdigt nog. Och kaffekannan gick bara pipen av p .
Rtt som det var tog Pippi sig fr att klttra lite hgre upp i trdet .
"Har man sett p maken ", skrek hon pltsligt. "Trdet r ihligt !"
Det var ett stort hl rtt in i stammen som lvverket hade dolt fr barnens blickar .
"O, fr jag ocks klttra upp och titta ", sa Tommy. Men han fick inget svar. "Pippi, var r
du ", ropade han oroligt .
D hrde de Pippis rst, men inte ovanifrn utan lngt nerifrn. Det lt som om den kom
frn underjorden .
"Jag r inuti trdet. Det r ihligt nda ner till marken. Om jag kikar ut genom en liten
spricka kan jag se kaffekannan p grset utanfr ."
"O, hur ska du komma upp ?" skrek Annika.

37

"Jag kommer aldrig upp ", sa Pippi. "Jag ska stanna hr tills jag blir pensionerad. Och ni
fr kasta ner mat till mej genom hlet dr uppe. Fem, sex gnger om dan ."
Annika brjade grta .
"Varfr srja, varfr klaga ", sa Pippi. "Kom ner hit i stllet ni ocks, s kan vi leka att vi
frsmktar i en fngelsehla ."
"Aldrig i livet ", sa Annika.
Fr skerhets skull klttrade hon ner ur trdet helt och hllet .
"Annika, jag ser dej genom springan ", skrek Pippi.
"Kliv inte p kaffekannan ! Det r en gammal hygglig kaffekanna som aldrig gjort en
mnniska nge' frnr. Och den kan ju inte r fr, att den inte har nn pip lngre ."
Annika gick fram till trdstammen, och genom en liten springa sg hon allra yttersta
spetsen av Pippis pekfinger. Detta trstade henne en hel del, men hon var fortfarande
orolig .
"Pippi, kan du verkligen inte komma upp ?" frgade hon.
Pippis pekfinger frsvann och det tog inte en minut frrn hennes ansikte stack ut genom
hlet uppe i trdet .
"Kanske jag kan om jag riktigt frsker ", sa hon och hll undan lvverket med hnderna
.
"Gr det s ltt att komma upp? " sa Tommy som fortfarande var kvar uppe i trdet. "D
vill jag ocks komma ner och frsmkta lite ."
"Nja ", sa Pippi, "jag tror vi ska hmta en stege ."
Hon kravlade sig ut ur hlet och hasade raskt ner p marken. Sen sprang hon efter en
stege, knkade upp den i trdet och stack ner den genom hlet .

38

Tommy var vild p att f g ner. Det var rtt besvrligt att klttra upp till hlet fr det
satt hgt upp, men Tommy var modig. Inte heller var han rdd fr att kliva in i den mrka
trdstammen. Annika sg honom frsvinna, och hon undrade mycket om hon skulle f se
honom ngon mer gng. Hon frskte kika in genom springan .
"Annika", hrde hon Tommys rst. "Du kan inte tro vad hr r underbart. Du mste
komma in hr ocks. Det r inte ett dugg farligt nr du har en stege att kliva p. Om du
bara gr det en gng s vill du inte gra nt annat sen ."
"r det skert ?" sa Annika.
39

"Absolut ", sa Tommy.

D klttrade Annika p sklvande ben upp i trdet igen, och Pippi hjlpte henne med den
sista svra biten. Hon ryggade tillbaka lite nr hon sg hur mrkt det var inne i stammen.
Men Pippi hll henne i handen och uppmuntrade henne .
"Var inte rdd, Annika ", hrde hon Tommy dr nerifrn. "Nu ser jag bena p dej, och jag
ska nog ta emot dej om du skulle ramla ."
Men Annika ramlade inte utan kom lyckligt och vl ner till Tommy. Om ett gonblick
kom Pippi efter .
"r hr inte kul ?" sa Tommy.
Och det mste Annika medge att det var. Det var inte alls s mrkt som hon hade trott,
fr det fll in ljus genom springan. Annika gick dit och kontrollerade att hon ocks kunde
se kaffekannan p grset utanfr .
"Det hr ska vi ha till vrt gmstlle ", sa Tommy. "Ingen kan veta att vi finns hr. Och
om dom gr hr utanfr och letar s kan vi se dom genom springan. Och d ska vi
skratta ."
"Vi kan ha en liten pinne och sticka ut genom springan och kitla dom med ", sa Pippi. "S
tror dom att det spkar ."
Vid denna tanke blev barnen s glada s de omfamnade varandra alla tre. D hrde de
gong-gongen som ringde till middag hemma hos Tommy och Annika .
"Va' larvigt ", sa Tommy. "Nu mste vi g hem. Men vi kommer hit i morgon, s fort vi
kommer frn skolan "
"Gr det ", sa Pippi.
Och s klttrade de uppfr stegen, frst Pippi, sen Annika och sist Tommy. Och s
klttrade de ner ur trdet, frst Pippi, sen Annika och sist Tommy.

40

PIPPI ORDNAR EN UTFLYKT

"I dag ska vi inte g i skolan ", sa Tommy till Pippi, "fr vi har skurlov ."
"Ha", skrek Pippi. "terigen en orttvisa ! Jag fr minsann inget skurlov, jag, fast det s
vl skulle behvas. Titta bara s kksgolvet ser ut ! Men frresten ", la hon till, "nr jag
tnker rtt p saken s kan jag skura nd utan lov. Och det tnker jag gra nu, skurlov
eller inte. Jag skulle vilja se den som kan hindra mej ! Stt er p kksbordet ni, s r ni
inte i vgen ."
Tommy och Annika krp lydigt upp p bordet, och dit hoppade ocks Herr Nilsson som
la sig att sova i Annikas kn .
Pippi vrmde en stor kittel med vatten som hon sen utan krus hllde ut p kksgolvet.
Drefter tog hon av sig sina stora skor och la dem ordentligt p brdfatet. Sen band hon
fast tv skurborstar p sina nakna ftter, och s kte hon skridskor ver hela golvet s att
det sa skvatt nr hon pljde fram genom vattnet .
"Jag borde nog ha blivit skridskoprinsessa ", sa hon och lyfte ena benet rakt upp i vdret,
s att skurborsten p hennes vnstra fot slog snder en bit av taklampan .
"Grace och behag har jag tminstone ", fortsatte hon och tog ett raskt sprng ver en stol
som stod i vgen fr henne .
"Sisja, nu r det nog rent ", sa hon till sist och tog av borstarna .
"Ska du inte torka golvet ?" undrade Annika .
"N, det fr soltorka ", sa Pippi. "Jag tror inte det frkyler sej, bara det hller sej i rrelse
."
Tommy och Annika kravlade sig nerfrn bordet och klev ver golvet s frsiktigt de
kunde fr att inte blta ner sig .
Ute sken solen frn en knallbl himmel. Det var en sdan dr strlande septemberdag nr
man fr lust att g i skogen. Pippi fick en id .
"Tnk, om vi skulle ta Herr Nilsson med oss och ge oss av p en liten utflykt ."
"O ja ", ropade Tommy och Annika hnryckta .
41

"Spring hem och frga eran mamma d ", sa Pippi, "s gr jag i ordning matscken under
tiden ."
Det tyckte Tommy och Annika var ett bra frslag. De rusade hem, och det drjde inte
lnge frrn de var tillbaka. D stod Pippi redan utanfr grinden med Herr Nilsson p
axeln, vandringsstav i den ena handen och en stor korg i den andra .
Barnen fljde frst landsvgen en bit, men vek sen av in i en hage dr en liten trevlig
gngstig slingrade sig fram mellan bjrkar och hasselsnr .
S smningom kom de fram till en grind, och bakom grinden lg en nnu vackrare hage.
Men mitt framfr grinden hade en ko gtt och stllt sig, och hon sg inte ut att vilja flytta
p sig .
Annika skrek t henne, och Tommy gick modigt fram och frskte fsa bort henne, men
hon rrde sig inte ur flcken utan bara glodde p barnen med sina stora kogon. Fr att
f ett slut p det hela satte Pippi ner korgen och gick fram och lyfte undan kon som
frlgen lufsade bort mellan hasselbuskarna .
"Tnk att kor kan vara s tjuriga ", sa Pippi och hoppade jmfota ver grinden. "Och vad
blir fljden ? Att tjurarna blir koriga frsts ! Det r verkligen ganska ruskigt att tnka
p ."
"En sn vacker, vacker hage ", skrek Annika frtjust och klev p alla stenar hon sg .
Tommy hade tagit med sig dolken som han ftt av Pippi, och han skar vandringsstavar t
bde sig och Annika. Han skar sig lite i tummen ocks, men det gjorde ingenting .
"Kanske man rentav borde plocka lite svamp ", sa Pippi och brt av en vacker, rd
flugsvamp. "Jag undrar om det gr att ta den ", fortsatte hon. . "I varje fall kan man inte
dricka den, s mycket vet jag, och d har man inget annat att vlja p n att ta den.
Kanske det gr !"
Hon bet ett stort stycke av svampen och svalde det .
"Det gick ", konstaterade hon frtjust. "Jomen, den hr ska vi minsann ta och stuva en
42

annan gng ", sa hon och kastade svampen hgt ver trdtopparna .
"Vad har du i korgen, Pippi ?" frgade Annika. "r det nt gott ?"
"Det sjer jag inte fr tusen kronor ", frskrade Pippi. "Frst ska vi hitta reda p en bra
plats dr vi kan duka ."
Barnen brjade ivrigt leta efter en sdan plats. Annika hittade en stor, flat sten som hon
tyckte var lmplig, men dr krp fullt av rdmyror, och "dom vill jag inte sitta hos, fr
dom r jag inte bekant med ", sa Pippi.
"Ja, och s bits dom ", sa Tommy.
"Gr dom ?" sa Pippi. "Bit igen d !"
S fick Tommy syn p en liten glnta mellan ett par hasselbuskar, och dr tyckte han att
de skulle stta sig .
"N du, dr r inte tillrckligt soligt fr att mina frknar ska trivas ", sa Pippi. "Och jag
tycker det r s snyggt med frknar ."
Ett stycke lngre bort lg ett litet berg som det gick ltt och behndigt att klttra upp p.
Och p berget fanns en liten solig avsats, precis som en balkong. Dr satte de sig .
"Nu fr ni blunda medan jag dukar upp ", sa Pippi. Tommy och Annika knep ihop gonen
s hrt de kunde, och de hrde hur Pippi ppnade korgen och prasslade med papper .
"Ett tv nitton, nu fr ni titta ", sa Pippi till sist. D tittade de. Och de skrek av frtjusning
nr de sg allt det goda som Pippi hade dukat fram p den kala berghllen. Dr lg sm
goda smrgsar med kttbullar och skinka, en hel trave pannkakor med socker p, flera
stycken sm bruna korvar och tre ananaspuddingar . Fr se Pippi hade lrt sig laga mat av
kocken p hennes pappas bt .
"Oj, vad det r trevligt med skurlov ", sa Tommy med munnen full av pannkaka. "Det
skulle man ha alla dar ."
"N, vet du vad ", sa Pippi, "s tokig r jag inte i att skura. Det r roligt, det r det visst
det, men inte varje dag, det skulle bli trttsamt ."
43

Till sist var barnen s mtta att de knappt kunde rra sig, och de satt stilla i solskenet och
bara njt .
"Jag undrar om det r svrt att flyga ", sa Pippi och tittade drmmande ver avsatsens
kant. Bergvggen stupade brant ner under dem och det var lngt till marken .
"Ner skulle man nog kunna lra sej att flyga ", fortsatte hon. "Det r skert vrre att flyga
upp. Men man kunde ju brja med det lttaste sttet. Jag tror minsann jag ska frska !"
"Nej, Pippi", skrek bde Tommy och Annika, "o, snlla Pippi, gr inte det !"
Men Pippi stod redan p kanten till bergstupet .
"Flyg, du fula fluga, flyg, och den fula flugan flg ", sa hon, och just nr hon sa "flg"
lyfte hon armarna och klev rtt ut i luften. Efter en halv sekund hrdes en duns. Det var
Pippi som slog i marken. Tommy och Annika lg p magen och kikade frskrckta ner p
henne. Pippi reste sig och borstade sig p knna .
"Jag glmde flaxa ", sa hon glatt. "Och s hade jag nog fr mycket pannkaka i magen ."
Just i det gonblicket kom barnen underfund med att Herr Nilsson var frsvunnen. Han
hade tydligen gett sig av p en alldeles egen liten utflykt .
De kom ihg att de hade sett honom sitta helt frnjsamt och tugga snder
matsckskorgen, men under Pippis flygvningar hade de glmt honom,
, ; va ). Och nu var
han borta .
Pippi blev s arg att hon kastade sin ena sko i en stor, djup vattenpl .
"Man skulle aldrig ta ngra apor med sej nr man gr nnstans ", sa hon. "Han borde fatt
stanna hemma och loppa hsten. Det hade varit rtt t honom ", fortsatte hon och klev ut i
plen fr att hmta skon. Vattnet rckte henne till midjan .
"Egentligen skulle man passa p och tvtta hret ocks ", sa Pippi och doppade ner
44

huvudet under vattnet s lnge att det brjade bubbla .

"N, d slapp man g till hrfrisrskan den hr gngen ", fortsatte hon frnjt nr hon
ntligen blev synlig igen. Hon klev upp ur plen och satte p sig skon. Och s tgade de i
vg fr att leta efter Herr Nilsson .
"Hr ni, s det klafsar om mej nr jag gr ", skrattade Pippi. "Det sger 'klafs, klafs' om
klnningen och 'kipp, kipp' i skorna. Det r verkligen skojigt. Jag tycker du ocks borde
frska det ", sa hon till Annika som gick dr s fin med ljusa silkelockar, skr klnning
och sm vita skinnskor .
"En annan gng ", sa den frstndiga Annika .
De gick vidare .
"Nog kan man vl bli arg p Herr Nilsson ", sa Pippi. "S dr gr han alltid. Han sprang
ifrn mej en gng i Surabaja ocks och tog plats som hembitrde hos en gammal
nkefru. Det dr sista var lgn frsts ", la hon till efter en paus .
Tommy freslog att de skulle g t var sitt hll och leta. Annika var lite rdd av sig och
ville frst inte, men Tommy sa :
"Du r vl inte feg heller !"
En sdan frsmdelse kunde Annika frsts inte tla. Och s gick alla tre barnen t var
sitt hll .
Tommy tog vgen ver en ng. Ngon Herr Nilsson hittade han inte, men han hittade
ngot annat. En tjur ! Eller rttare sagt, tjuren hittade Tommy, och tjuren tyckte inte om
Tommy, fr det var en arg och alls inte barnkr tjur .
Han kom rusande med snkt huvud och ett ohyggligt blande, och Tommy hvde upp ett
frskrckelsens illtjut som hrdes i hela skogen. Pippi och Annika hrde det ocks och
kom springande fr att se vad Tommy menade med sitt tjut. D hade tjuren redan hunnit
f Tommy p hornen och kastade honom hgt upp i luften .

45

"En sn ofrstndig tjur ", sa Pippi till Annika som grt alldeles frtvivlat. "Inte fr man
gra p det dr viset. Han smutsar ju ner Tommys vita sjmanskostym. Jag mste g och
tala frstnd med dumtjuren ."
Och det gjorde hon. Hon sprang fram och ryckte honom i svansen .
"Frlt att jag avbryter ", sa hon, och eftersom hon ryckte hrt
) vnde sig tjuren om och fick se ett nytt barn som han ocks ville ta p hornen .
"Som sagt, frlt att jag avbryter ", sa Pippi igen. "Och frlt att jag bryter av ", la hon till
och brt av det ena hornet p tjuren. "Det r inte modernt med tv horn i r ", sa hon. "I
r har alla bttre tjurar bara ett horn. Om ens ngot, sa hon och brt av det andra ocks .
Eftersom tjurar inte har ngon knsel i hornen visste tjuren inte om att hans horn var
borta. Han stngade friskt p nd, och om det hade varit ngon annan n Pippi s hade
det nog bara blivit mos av den ungen .
"Hahaha, lt bli att kittla mej ", skrek Pippi. "Du anar inte hur kittlig jag r. Haha, sluta,
sluta, jag skrattar ihjl mej !"
Men tjuren slutade inte, och till sist hoppade Pippi upp p hans rygg fr att f en stunds
lugn. S vidare lugnt blev det frsts inte, fr tjuren tyckte inte om att ha Pippi p
ryggen. Han gjorde de allra vrsta krumbukter fr att f av henne, men hon bara knep t
benen och satt kvar .
Tjuren rusade fram och tillbaka p ngen och blade, s att det stod som en rk ur
nsborrarna p honom. Pippi skrattade och skrek och vinkade t Tommy och Annika som
stod ett stycke drifrn darrande som asplv. Tjuren snodde runt, runt och frskte kasta
av Pippi .
"Hr dansar jag med lilla vnnen min ", gnolade Pippi och satt kvar. Till sist blev tjuren
s trtt s han la sig ner p marken och nskade att det inte skulle finnas ngra barn i
vrlden. Han hade frresten aldrig tyckt att det var srskilt ndvndigt med ungar .
46

"Tnkte du sova middag nu ?" frgade Pippi artigt. " D ska jag inte stra ."
Hon steg ner frn hans rygg och gick bort till Tommy och Annika, Tommy hade grtit
lite. Han hade ett sr p ena armen, men Annika hade virat om sin nsduk s det gjorde
inte ont lngre .
"O, Pippi", ropade Annika full av upphetsning, nr Pippi kom .
"Sch", viskade Pippi. "Vck inte tjuren ! Han sover, och om vi vcker honom blir han
bara kinkig ."
"Herr Nilsson, Herr Nilsson, var r du ?" skrek hon i nsta minut med hg rst utan att
bry sig om tjurens middagssmn. "Vi mste g hem ."
Och sannerligen, dr satt Herr Nilsson uppkrupen i en tall. Han sg p svansen och sg
ledsen ut. Fr en sn liten apa var det ju inte s roligt att bli lmnad ensam i skogen. Nu
skuttade han ner frn tallen och upp p Pippis axel, och han viftade med halmhatten som
alltid nr han var riktigt glad .
"Jas, du hade inte blitt hembitrde den hr gngen ", sa Pippi och strk honom ver
ryggen. "sch, det var ju lgn, var s sant ", tillade hon. "Ja men, om det var sant kunde
det ju inte vara lgn ", fortsatte hon sina funderingar. "Ni ska f se att nr allt kommer
omkring, s har han kanske faktiskt varit hembitrde i Surabaja i alla fall. Och d vet jag
vem som ska f gra kttbullarna hdanefter ."
Och s vandrade de hemt. Pippi fortfarande med klafsande klnning och kippande skor.
Tommy och Annika tyckte att de hade haft en underbar dag trots tjuren, och de sjng en
sng som de hade lrt sig i skolan. Det var egentligen en sommarvisa och nu var det ju
snart hst, men de tyckte att den passade bra nd .
"I sommarens soliga dagar
vi g genom skogar och hagar ,
47

p frdens besvr ingen klagar ,

vi sjunga var vi g. Hll, hll,
du som r ung
kom med och sjung
och sitt ej hemma sl och tung .
Vr sngartropp
den gngar opp
p kullens allra hgsta topp .
I sommarens soliga dagar
vi sjunga var vi g. Hll, hll!"
Pippi sjng ocks, men hon hade inte riktigt samma ord, utan hon sjng s hr :
"I sommarens soliga dagar
jag gr genom skogar och hagar ,
gr ackurat som jag behagar ,
och det klafsar, nr jag gr .
Klafs p, klafs p !
Och i min sko ,
dr m ni tro ,
det sger msom kipp och tjo ,
fr skon ' blt
och tjur'n ett nt ,
och jag, jag gillar risgrynsgrt .
I sommarens soliga dagar,
det klafsar, var jag gr. Klafs p, klafs p!"

48

PIPPI GR P CIRKUS
Det hade kommit en cirkus till den lilla staden, och alla barn sprang till sina mammor och
pappor och tiggde att f g dit. Det gjorde ocks Tommy och Annika, och deras snlla
pappa tog strax fram ngra skna silverkronor och gav dem .
Med pengarna hrt tryckta i handen rusade de i vg till Pippi. Hon var p verandan hos
hsten. Hon hll p att flta hans svans i sm fltor som hon prydde med rda rosetter .
"Det r hans fdelsedag i dag, tror jag ", sa hon. "Och drfr mste han vara fin ."
"Pippi", sa Tommy flmtande, fr de hade sprungit s fort, "Pippi, vill du g med p
cirkus ?"
"Jag kan g med p vad som helst ", sa Pippi, "men om jag kan g med p surkus vet jag
inte, fr jag vet inte vad surkus r fr nnting. Gr det ont ?"
"Vad du r tokig ", sa Tommy. "Inte gr det ont ! Det r ju skoj, vetja ! Hstar och
pellejnsar och vackra damer som gr p lina !"
"Men det kostar pengar ", sa Annika och ppnade sin lilla hand fr att se efter att dr
fortfarande lg en stor blank tvkrona och tv femtioringar .
"Jag r rik som ett troll ", sa Pippi, "s nog kan jag kpa mej en surkus alltid. Fast det
kommer att bli trngt om jag ska ha fler hstar. Pellejnsarna och dom vackra damerna
kan jag nog trava in i mangelbon, men det dr med hstarna blir vrre ."
"Toker ", sa Tommy. "Inte ska du kpa cirkusen inte. Det kostar pengar att g dit och
titta, frstr du vl ."
"Bevare mej ", skrek Pippi och knep ihop gonen. "Kostar det pengar att titta ?! Och hr
gr jag och glor hela dagarna ! Vem vet hur mycket pengar jag har glott opp fr redan !"
S smningom ppnade hon frsiktigt det ena gat, och det rullade runt, runt i huvudet p
henne .
"Kosta vad det kosta vill ", sa hon, "nu mste jag ta mej en titt !"
Till sist lyckades i alla fall Tommy och Annika frklara fr Pippi vad cirkus var fr
49

ngot. D gick Pippi och tog fram ngra gullpengar ur sin kappsck .
Drp satte hon p sig sin hatt som var stor som ett kvarnhjul och s traskade de i vg till
cirkusen .
Fullt med folk trngdes utanfr cirkustltet och framfr biljettluckan var det lng k.
Men s smningom blev det Pippis tur. Hon stack in huvudet i luckan, glodde stint p den
gamla rara damen som satt dr, och sa:
"Hur mycket kostar det att titta p dej d ?"
Men den gamla damen var frn utlandet, s hon frstod inte vad Pippi menade, utan
svarade :
"Lilla flicka, det koschtar fem krner b fersta blats och tre krner b ntra blats och en
krne b schtblats ."
"Jas ", sa Pippi, "men d fr du lova att du gr p lina ocks .
Nu ingrep Tommy och sa att Pippi skulle ha en andraplatsbiljett. Pippi rckte fram en
gullpeng, och den gamla damen tittade misstroget p den. Hon bet i den ocks fr att se
att den var riktig. Till sist blev hon vertygad om att den verkligen var av guld, och Pippi
fick sin biljett. Dessutom fick hon en hel massa silverpengar tillbaka i vxel .
"Vad ska jag med alla dom dr sm otcka vita pengarna ?" sa Pippi misslynt. "Behll
dom vetja, s kan jag f titta p dej tv gnger i stllet. B scht-blats ."
Eftersom Pippi absolut inte ville ha ngra pengar tillbaka bytte damen ut hennes biljett
mot en frstaplatsbiljett och gav ocks Tommy och Annika frstaplatsbiljetter utan att
de behvde lmna ngra pengar alls .
P det sttet kom Pippi, Tommy och Annika att sitta p ngra mycket fina, rda stolar
alldeles intill manegen. Tommy och Annika vnde sig om flera gnger fr att vinka t
sina skolkamrater som satt mycket lngre bort .

50

"Det var en underlig kta det hr ", sa Pippi och sg sig frvnad omkring. "Men dom har
spillt ut sgspn p golvet, ser jag. Inte fr att jag r s noga p't, men det ser slarvigt ut,
tycker jag ."
Tommy frklarade fr Pippi att det var sgspn p golvet i alla cirkusar fr hstarna att
springa i .
P en estrad satt cirkusens musikkr som pltsligt brjade spela en dundrande marsch.
Pippi klappade vilt i hnderna och hoppade upp och ner i stolen av frtjusning .
"Kostar det att hra ocks, eller fr man gra det gratis ?" undrade hon .
Just d drogs skynket t sidan frn artistingngen, och cirkusdirektren i svart frack och
med piska i handen kom inspringande och med honom tio stycken vita hstar med rda
plymer p huvudet .
Cirkusdirektren smllde med piskan, och hstarna sprang runt manegen. S smllde
direktren med piskan igen, och d stllde sig alla hstarna med frambenen uppe p
barriren som omgav manegen .
En av hstarna hade stannat alldeles framfr barnens plats. Annika tyckte inte om att f
en hst s nra inp sig, s hon krp bakt i stolen s lngt hon kunde. Men Pippi bjde
sig fram, lyfte upp hstens framben och sa :
"Tjnare p dej ! Jag kan hlsa s mycket frn min hst. Han har ocks fdelsedag i dag,
fast han har rosetter i svansen i stllet fr p huvet ."
Som tur var slppte Pippi hstens fot innan cirkusdirektren klatschade med piskan nsta
gng, fr d hoppade alla hstarna ner frn barriren och brjade springa igen .
Nr numret var slut bockade sig direktren artigt, och hstarna sprang ut. gonblicket
drp ppnade sig skynket igen fr en blndvit hst, och p hans rygg stod en skn dam
kldd i grna silke-triker. Hon hette Miss Carmencita, stod det i programmet .
Hsten travade runt i sgspnen, och Miss Carmencita stod dr s lugn och log. Men d
51

hnde ngot. Just nr hsten passerade Pippis plats kom ngot susande i luften, och det
var ingen annan n Pippi sjlv. Och dr stod hon nu p hstryggen bakom Miss
Carmencita. Miss Carmencita blev frst s hpen att hon nstan ramlade av hsten. Sen
blev hon arg. Hon brjade sl med hnderna bakom sig fr att f Pippi att hoppa av. Men
det lyckades inte .

"Lugna ner dej ett par hekto ", sa Pippi. "Det r vl inte bara du som ska ha roligt. En
annan har vl ocks betalt, kan jag tro !"
D ville Miss Carmencita sjlv hoppa av, men det lyckades inte heller, fr Pippi hll ett
stadigt tag om magen p henne. Och d kunde alla mnniskorna i cirkusen inte lta bli att
skratta. Det sg s tokigt ut, tyckte de, med den vackra Miss Carmencita fasthllen av en
liten rdhrig unge, som stod dr p hstryggen med sina stora skor och sg ut som om
hon aldrig hade gjort annat n upptrtt p cirkus .
Men cirkusdirektren skrattade inte. Han gjorde ett tecken t sina rdkldda vaktmstare
att springa fram och hejda hsten .
"r numret redan slut ?" sa Pippi besviken. "Just nr vi hade s skojigt !"
"Schtigga onge ", vste cirkusdirektren mellan tnderna, "ge dej i vg !"
52

Pippi tittade bedrvat p honom .

"Vad nu d ", sa hon, "varfr r du arg p mej ? Jag trodde att det var meningen att vi
skulle ha trevligt ."
Hon skuttade ner frn hsten och gick och satte sig p sin plats. Men nu kom det tv
stycken stora vaktmstare fr att kasta ut henne. De tog tag i henne och frskte lyfta
henne .
Det gick inte. Pippi satt precis stilla, och det fanns inga mjligheter att rubba henne ur
flcken, fast de tog i s mycket de orkade. Och d ryckte de p axlarna och gick drifrn .
Under tiden hade nsta nummer brjat. Det var Miss Elvira som skulle g p lina. Hon
hade skr tyllkjol och en skr parasoll i handen .
Med sm ntta steg sprang hon ut p linan. Hon svngde med benen och gjorde alla
mjliga konster. Det sg s stt ut. Hon visade ocks att hon till och med kunde g
baklnges p den smala linan. Men nr hon kom tillbaka till den lilla plattformen i ndan
av linan och vnde sig om, s stod Pippi dr .
"Vad sa du nu d ?" sa Pippi frtjust nr hon sg Miss Elviras hpna min. Miss Elvira sa
ingenting alls utan hoppade ner frn linan och kastade sig om halsen p cirkusdirektren
som var hennes pappa. Och cirkusdirektren skickade om igen fram sina vaktmstare fr
att kasta ut Pippi. Den hr gngen skickade han fem. Men d skrek alla mnniskorna i
cirkusen :
"Lt henne vara ! Vi vill se den rdhriga jntan !"
Och s stampade de med ftterna och klappade i hnderna .
Pippi sprang ut p linan. Och Miss Elviras konster var ingenting mot vad Pippi kunde.
Nr hon kom ut mitt p linan strckte hon ena benet rakt upp i vdret, och hennes stora
sko bredde ut sig som ett tak ver hennes huvud. Hon bjde lite p foten s att hon kom
t att kvillra sig bakom rat med den .

53

Cirkusdirektren var inte alls njd med att Pippi upptrdde p hans cirkus. Han ville bli
av med henne. Och drfr smg han sig fram och lossade p den mekanism som hll
linan spnd, och han trodde skert att Pippi skulle ramla ner .
Men det gjorde inte Pippi. Hon satte linan i gungning i stllet. Fram och tillbaka svngde
linan. Pippi gungade fortare och fortare, och s pltsligt tog hon ett skutt ut i luften
och hamnade direkt p cirkusdirektren. Han blev s rdd att han brjade springa .
"Det var mej en roliger hst ", sa Pippi. "Men varfr har du inga tofsar i hret ?"
Nu tyckte Pippi att det var dags att vnda tillbaka till Tommy och Annika. Hon klev av
cirkusdirektren och gick och satte sig, och s skulle nsta nummer brja. Det drjde en
stund, fr cirkusdirektren mste frst g ut och dricka ett glas vatten och kamma sig i
hret. Men sedan kom han in bugade sig fr publiken och sa :
"Mine damer och mine herrer ! Om ett gonplick kommer ni att ra schkde alle tiders
strste onderverk, den schtarkaste mannen i vrlden. Schtarke Adolf, som nnu ingen har
besgrat. Var s god, mine damer och herrer, hr kommer Schtarke Adolf !"
Och in i manegen klev en jttestor karl. Han var kldd i kttfrgade triker och hade ett
leopardskinn om magen. Och han bugade sig fr publiken och sg mycket belten ut .
"Se pare vilka moschkler ", sa cirkusdirektren och klmde p Starke Adolfs arm, dr
musklerna svllde som klot under huden .
"Och nu, mine damer och herrer, nu kommer jag med min verklikt fine erbjutande ! Vem
bland eder vgar opptage en brottningskamp med Schtarke Adolf, vem vgar ferska
besgra vrldens schtarkaste man ? Huntra krner utpetales till den som kan besgra
Schtarke Adolf, huntra krner, petnk det, mine damer och herrer ! Var s goda ! Vem
trter fram ?"
Ingen trdde fram .
"Vad sa han ?" frgade Pippi. "Och varfr talar han arabiska ?"
"Han sa att den som kan kl den dr stora karlen ska f hundra kronor ", sa Tommy.

54

"Det kan jag ", sa Pippi. "Men jag tycker det r synd att kl honom, fr han ser snll ut ."
"Nmen, det kan du vl nd inte ", sa Annika. "Det r ju vrldens starkaste karl !"
"Karl, ja!" sa Pippi, "men jag r vrldens starkaste flicka, betnk det !"
Under tiden hll Starke Adolf p med att lyfta stora jrnklot och bja tjocka jrnstnger
p mitten fr att visa hur stark han var .
"N, min herrskap ", skrek cirkusdirektren, "r det verkliken ingen som nskar fertjne
huntra krner, schkall jak verkliken vare tvungen att pehlle dem fr mej sjlv ?" sa han
och viftade med hundralappen .
"Nej, det tycker jag verkliken inte ", sa Pippi och klev ver barriren in p manegen .
Cirkusdirektren blev alldeles vild nr han fick se henne .
"G, ferschvinn jak vill inte se dej, ", vste han .
"Varfr ska du jmt vara s ovnlig ", sa Pippi frebrende "Jag vill ju bara slss med
Starke Adolf ."
"Det hr r ingen blats fer skmtsamheter ", sa cirkusdirektren. "G bart, innan Schtarke
Adolf kan hre din unferskmthet !"
"Nej, det tycker jag verkliken inte", sa Pippi och klev ver barriren in p manegen.
Men Pippi gick rakt frbi cirkusdirektren och fram till Starke Adolf. Hon tog tag i hans
stora hand och skakade den hjrtligt .
"N, ska vi tampas ett slag, du och jag ?" sa hon.
Starke Adolf tittade p henne och begrep ingenting .
"Om en minut stter jag igng ", sa Pippi.
Och det gjorde hon. Hon tog ett ordentligt livtag p Starke Adolf, och innan ngon visste
hur det hade gtt till hade hon lagt honom p mattan. Starke Adolf rusade upp alldeles
rd i ansiktet .

55

"Heja, Pippi ", skrek Tommy och Annika. Det hrde alla mnniskorna i cirkusen, och d
skrek de "Heja, Pippi", de ocks. Cirkusdirektren satt p barriren och vred sina hnder.
Han var arg. Men Starke Adolf var nd argare. Han hade inte i hela sitt liv varit med om
ngonting s frfrligt. Och nu skulle han minsann visa den dr rdhriga flickan vad
Starke Adolf egentligen var fr en karl .
Han rusade p henne och tog ett livtag. Men Pippi stod fast som en klippa .
"Bttre kan du ", sa hon fr att muntra upp honom .
Men s bnde hon sig ls ur hans grepp, och om ett gonblick lg Starke Adolf p mattan
igen. Pippi stod bredvid och vntade. Hon behvde inte vnta lnge. Med ett vrl reste
han sig och stormade emot henne igen .
"Tiddelipom och piddelidej", sa Pippi.
Alla mnniskorna i cirkusen stampade med ftterna och kastade sina mssor upp i taket
och skrek :
"Heja Pippi! "
Nr Starke Adolf fr tredje gngen kom rusande lyfte Pippi honom hgt i vdret och bar
honom med raka armar runt i manegen. Drp la hon honom om igen p mattan och hll
honom fast dr .

56

"Nu, lillgubben, tycker jag vi inte bryr oss om det hr lngre ", sa hon. "Roligare n s
hr blir det i alla fall inte ."
"Pippi r segrare, Pippi r segrare ", skrek alla mnniskorna i cirkusen.
Starke Adolf slank ut det fortaste han kunde. Och cirkusdirektren blev tvungen att g
fram och rcka Pippi hundralappen, fast han sg ut som om han hellre skulle ha velat ta
upp henne .
"Varsgod, min frken ", sa han, "varsgod, huntra krner !"
"Den dr ", sa Pippi fraktfullt, "vad ska jag med den dr papperslappen till ? Den kan du
ta och steka sill i, om du vill !"
S gick hon tillbaka till sin plats .
"Det var en lngvarig surkus det hr ", sa hon till Tommy och Annika. "En liten tupplur
kan aldrig skada. Men vck mej, om det r nt mer jag behver hjlpa till med ."
Och s la hon sig bakt i stolen och somnade tvrt. Och dr lg hon och snarkade, medan
pellejnsar och svrdslukare och ormmnniskor visade sina konster fr Tommy och
Annika och alla de andra mnniskorna i cirkusen .
"Men jag tycker i alla fall att Pippi var bst ", viskade Tommy till Annika .

57

PIPPI FR BESK AV TJUVAR

Efter Pippis upptrdande p cirkusen fanns det ingen mnniska i den lilla staden som inte
visste hur rysligt stark hon var. Det stod till och med i tidningen om henne. Men
mnniskor som bodde p andra platser knde frsts inte till vem Pippi var .
En mrk hstkvll kom tv luffare vandrande p vgen frbi Villa Villekulla. Luffarna
var tv ruskiga tjuvar som hade gett sig ut p vandring genom landet fr att se om de
kunde hitta ngot att knycka. De sg att det lyste i fnsterna p Villa Villekulla, och de
bestmde sig fr att g in och be om en smrgs .
Pippi hade den kvllen tmt ut alla sina gullpengar p kksgolvet och satt och rknade
dem. Hon kunde visserligen inte rkna ngot vidare, men hon gjorde det nd ibland. Fr
ordningens skull .
"... sjuttifem, sjuttisex, sjuttisju, sjuttitta, sjutti-nio, sjuttitio, sjuttielva, sjuttitolv,
sjuttitretton, sjutti-sjutton ... usch, vad jag blir sjuttig i halsen ! Det finns vl i all sin dar
ngra andra nuffror i nuffreriet, javisst, nu minns jag, hundrafyra, tusen, det r minsann
mycket pengar det ", sa Pippi.
Just d bultade det p drren .
"Stig in eller st kvar, hur ni behagar ", ropade Pippi. "Jag trugar ingen !"
Drren ppnades och de tv luffarna kom in. Gissa om de gjorde stora gon nr de sg
en liten rdhrig flicka sitta dr alldeles ensam p golvet och rkna pengar !

58

"r du ensam hemma ?" frgade de listigt .

"Ingalunda ", sa Pippi. "Herr Nilsson r ocks hemma ."
Tjuvarna kunde ju inte grna veta att Herr Nilsson var en liten apa som just lg och sov i
sin grnmlade sng med ett docktcke ver magen. De trodde det var husets herre som
hette Nilsson, och de blinkade menande t varandra .
"Vi kan komma tillbaka lite senare ", menade de med den blinkningen, men till Pippi sa
de :
"Ja, vi gick bara in fr att frga vad klockan r ."
De var s ivriga att de inte tnkte p ngon smrgs mera .
"Stora, starka karlar som inte vet vad klockan r ", sa Pippi. "Vad har ni egentligen ftt
fr slags uppfostran ? Klockan r en liten rund manick som sger tick tack och som gr
och gr och aldrig kommer till drren. Kan ni fler gtor, s bara kr fram med dom ", sa
Pippi uppmuntrande .
Luffarna trodde att Pippi var fr liten att frst sig p klockan, s de vnde utan ett ord
och gick ut igen .

59

"Jag begr inte att ni ska sja 'tack'", skrek Pippi efter dem, "men ni kunde tminstone
kosta p er att sja 'tick'. Ni har ju inte vanligt klockvett ! Men fr all del, far i frid ", sa
Pippi och tergick till sina pengar .
Vlutkomna gnuggade luffarna hnderna av frtjusning .
"Sg du s mycket pengar ! Milda makter !" sa den ene .
"Ja, ibland har man tur ", sa den andre. "Det enda vi behver gra r att vnta tills
flickungen och den dr Nilsson har somnat. Sen smyger vi oss in och lgger vantarna p
alltihop ."
De satte sig under en ek i trdgrden fr att vnta. Det fll ett strilande regn och de var
mycket hungriga, s det var egentligen rtt otrevligt, men tanken p de mnga pengarna
hll dem p gott humr nd .
I alla villor slcktes ljusen undan fr undan, men i Villa Villekulla lyste det fortfarande.
Pippi hll nmligen p att lra sig dansa schottis, och hon ville inte g och lgga sig
frrn hon var sker p att hon verkligen kunde. Till sist blev det i alla fall mrkt i Villa
Villekullas fnster ocks .
Luffarna vntade en god stund till fr att vara skra p att Herr Nilsson skulle ha somnat.
Men till sist smg de sig fram till kksingngen och beredde sig att frska ppna
drren med sina inbrottsverktyg. Den ene av dem han hette Blom frresten kom
emellertid av en ren hndelse att knna p drren. Och den var inte lst .
"Tror du folk r kloka ", viskade han till sin kamrat. "Drren r ju ppen, vetja !"
"S mycket bttre fr oss ", svarade kamraten, en svarthrig karl som kallades DunderKarlsson av dem som knde honom .
Dunder-Karlsson tnde sin ficklampa, och s smg de sig in i kket. Dr fanns ingen. I
rummet bredvid hade Pippi sin sovplats, och dr stod ocks Herr Nilssons lilla docksng .

60

Dunder-Karlsson ppnade drren och kikade frsiktigt in. Det var lugnt och tyst, och han
lt sin ficklampa spela runt rummet. Nr ljusstrlen trffade Pippis sng sg de bda
luffarna till sin hpnad ingenting annat n ett par ftter som vilade p huvudkudden.
Pippi hade som vanligt huvudet under tcket nere vid fotndan av sngen .
"Det dr mste vara flickungen ", viskade Dunder-Karlsson till Blom. "Och hon sover
nog ordentligt. Men var nnstans r Nilsson, tror du ?"
"Herr Nilsson, om jag fr be ", hrdes Pippis lugna rst under tcket. "Herr Nilsson
ligger i den lilla grna docksngen ."
Luffarna blev s frskrckta att de hll p att rusa ut omedelbart. Men s kom de att
tnka p vad Pippi hade sagt. Att Herr Nilsson lg i docksngen. I ficklampans sken fick
de ocks syn p docksngen och den lilla apan som lg i den. Dunder-Karlsson kunde
inte lta bli att skratta .
"Blom", sa han, "Herr Nilsson r en apa, haha-ha !"
"Ja, vad trodde du han var ", hrdes Pippis lugna rst under tcket. "En
grsklippningsmaskin ?"
"r inte din mamma och pappa hemma ?" frgade Blom.
"N", sa Pippi. "Dom r borta ! Alldeles borta !"
Dunder-Karlsson och Blom blev s frtjusta att de skrockade .

61

"Hr du, min flicka lilla ", sa Dunder-Karlsson. "Kom fram s fr vi prata med dej !"
"N, jag sover ", sa Pippi. "r det frgan om gtor igen ? Fr i s fall kan ni frst gissa
den hr :
Vad r det fr en klocka som gr och gr och aldrig kommer till drren ?"
Men nu tog Blom helt resolut och lyfte tcket av Pippi .
"Kan du dansa schottis ?" frgade Pippi och sg honom allvarligt in i gonen. "Det kan
jag !"
"Du frgar s mycket ", sa Dunder-Karlsson. "Kan inte vi f frga lite ocks. Var har du
till exempel pengarna du hade p golvet i jns ?"
"I kappscken dr p skpet ", svarade Pippi sanningsenligt .
Dunder-Karlsson och Blom flinade .
"Jag hoppas du inte har nt emot att vi tar dom, lilla vn ", sa Dunder-Karlsson.
", fr all del ", sa Pippi. "Visst inte !"
Varp Blom gick fram och lyfte ner kappscken .
"Jag hoppas du inte har nt emot att jag tar dom tillbaks, lilla vn ", sa Pippi, klev upp ur
sngen och fram till Blom .
Blom visste inte riktigt hur det gick till, men kappscken befann sig hastigt och lustigt i
Pippis hand .
"Inget skmt ", sa Dunder-Karlsson argt. "Hit med kappscken !"
Han tog Pippi hrt i armen och frskte rycka till sig det efterlngtade bytet .
"Skmta mej hit och skmta mej dit ", sa Pippi och lyfte upp Dunder-Karlsson p skpet.
Minuten eftert satt Blom dr ocks. D blev de bda luffarna rdda. De brjade frst att
Pippi inte precis var ngon vanlig flicka. Men kappscken lockade dem s att de glmde
bort sin rdsla .
"P en gng, Blom", skrek Dunder-Karlsson, och s hoppade de ner frn skpet och
strtade sig ver Pippi som hll kappscken i handen. Men Pippi petade till dem med
62

pekfingret s att de satte sig i var sitt hrn. Innan de hade hunnit resa sig upp hade Pippi
ftt fram ett rep, och kvickt som tanken surrade hon fast armar och ben p de bgge
tjuvarna. Nu blev det en annan lt i pipan .
"Snlla, goda frken ", bad Dunder-Karlsson. "Frlt oss, vi skmtade ju bara ! Gr oss
inget illa, vi r ju bara tv stackars fattiga luffare som kom in fr att be om lite mat .
Blom brjade till och med grta en skvtt .
Pippi stllde ordentligt upp kappscken p skpet igen. S vnde hon sig mot sina fngar
.
"Kan nn av er dansa schottis ?"
"Tja, mja ", sa Dunder-Karlsson, "det kan vi vl bda tv, tnker jag ."
"O, s roligt ", sa Pippi och klappade i hnderna. "Kan vi inte dansa ett tag ? Jag har just
lrt mej, frstr ni ."
"Jo, fr all del ", sa Dunder-Karlsson ngot frbryllad .
D tog Pippi en stor sax och klippte av repen som fngslade hennes gster .
"Men vi har ju ingen musik ", sa Pippi bekymrat. S fick hon en id .
"Kan inte du blsa p kam ", sa hon till Blom, "s dansar jag med honom dr ." Hon
pekade p Dunder-Karlsson .
Jod, Blom kunde visst blsa p kam. Och det gjorde han s att det hrdes i hela huset .
Herr Nilsson satte sig yrvaket upp i sngen lagom fr att se Pippi svnga runt med
Dunder-Karlsson .
Hon var gravallvarlig, och hon dansade med en energi som om det gllde livet .

63

Till sist ville Blom inte blsa p kammen lngre, fr han pstod att det kitlade s
obarmhrtigt p munnen. Och Dunder-Karlsson, som hade traskat lngs vgarna hela
dan, brjade bli trtt i benen .
"Snlla ni, bara en liten stund till ", tiggde Pippi och dansade vidare. Och Blom och
Dunder-Karlsson hade bara att fortstta .
Nr klockan var tre p natten sa Pippi :
"O, jag skulle kunna hlla p tills torsdag ! Men ni kanske r trtta och hungriga ?"
Det var just vad de var, fast de tordes knappt sga det. Men Pippi plockade fram ur
skafferiet brd och ost och smr och skinka och kall stek och mjlk och s satte de sig
kring bordet, Blom och Dunder-Karlsson och Pippi, och t tills de var nrap fyrkantiga .
Pippi hllde lite mjlk i sitt ena ra .
"Det r bra fr rsprng ", sa hon.
"Stackare, har du fatt rsprng ?" sa Blom.
"N", sa Pippi, "men jag kanske fr !"
Till sist reste sig de bda luffarna, tackade s mycket fr maten och bad att f sga adj .
64

"Hva det var roligt att ni kom ! Mste ni verkligen redan g ?" sa Pippi beklagande .
"Aldrig har jag sett nn som kan dansa schottis som du, min sockergris ", sa hon till
Dunder-Karlsson.
"va dej flitigt att spela p kam ", sa hon till Blom, "s knner du inte att det kitlar ."
Just nr de stod i drren kom Pippi sttande och gav dem var sin gullpeng .
"Det har ni rligen frtjnt ", sa hon.
"Hva det var roligt att ni kom! Mste ni verkligen redan g?" sa Pippi beklagande.

65

PIPPI GR P KAFFEREP
Tommys och Annikas mamma skulle ha kafferep fr ngra damer, och eftersom hon nd
hade bakat s att det rckte tyckte hon att Tommy och Annika kunde f bjuda Pippi p
samma gng. Hon skulle f minst besvr med sina egna ungar p det sttet, trodde hon .
Tommy och Annika blev hjrtans glada nr de fick hra detta, och de sprang genast ver
till Pippi fr att bjuda henne. Pippi gick i sin trdgrd och vattnade de fattiga blommor
som nnu fanns kvar med en gammal rostig vattenkanna. Eftersom regnet just den dan
forsade ner frn himlen, s sa Tommy till Pippi att det vl nd var bra ondigt .
"Jo, det kan du sja ", sa Pippi frtrytsamt. "Men har jag legat vaken hela natten och
glatt mej t att f g upp och vattna, s lter jag inte hindra mej av lite regn, skriv opp det
!"
Nu kom Annika fram med den frtjusande nyheten om kafferepet .
"Kafferep ... jag ?!" skrek Pippi och blev s nervs att hon brjade vattna Tommy i stllet
fr den rosenbuske som det egentligen var frga om. "O, hur ska det g ? Oj, vad jag blir
nervs ! Tnk, om jag inte kan uppfra mej !"
"Det kan du visst det ", sa Annika.
"Var inte s sker p det ", sa Pippi. "Jag frsker nog, m du tro, men jag har mrkt flera
gnger att folk inte tycker att jag kan uppfra mej, och det fastn jag sttt i och uppfrt
mej s bra jag nnsin kunnat. P sjn var vi aldrig s noga med snt dr. Men jag lovar att
jag ska lgga manken till ordentligt i dag, s ni inte ska behva skmmas fr mej ."
"Fint ", sa Tommy och s pilade han och Annika hem igen i regnvdret .
"I eftermiddag klockan tre, glm inte det ", skrek Annika och kikade fram under
paraplyet .
Klockan tre p eftermiddagen steg en mycket fin frken uppfr trappan till familjen
Settergrens villa .
Det var Pippi Lngstrump. Det rda hret bar hon fr ovanlighetens skull utslaget, och
det fll som en lejonman omkring henne. Sin mun hade hon mlat knallande rd med en
66

rdkrita, och s hade hon sotat gonbrynen s att hon sg nstan farlig ut. Med rdkritan
hade hon ocks mlat alla naglarna, och p skorna hade hon satt stora, grna rosetter .
"Jag skulle tro att jag blir finast p det hr kalaset ", mumlade hon beltet fr sig sjlv nr
hon ringde p drren .
I familjen Settergrens vardagsrum satt det tre frnma damer och s Tommy och Annika
och deras mamma. Ett hrligt kaffebord stod dukat dr, och i den ppna spisen brann en
brasa. Damerna pratade lugnt och stilla med varann, och Tommy och Annika satt i soffan
och tittade i ett album. Allt var s fridfullt ...
Men pltsligt strdes friden .
"I gevr !"
Ett genomtrngande rop kom ute frn tamburen, och i nsta minut stod Pippi Lngstrump
p trskeln. Hon hade ropat s hgt och s ovntat att damerna riktigt hoppade till .
"Avdelning framt MARSCH !" ljd nsta rop, och Pippi gick med taktfasta steg fram till
fru Settergren .
"Avdelning HALT !" Hon stannade .
"Armar framt strck, ett, TV ", skrek hon och grep med sina bda hnder om fru
Settergrens ena, vilken hon hjrtligt skakade .
"Knna BJ ", skrek hon och neg vackert. S log hon mot fru Settergren och sa med sin
vanliga rst :
"Jag r nmligen rtt blyg av mej, s att om jag inte tar det med kommando s skulle jag
bara st i tamburen och trilskas och inte vga g in ."
Drefter rusade hon fram till de andra damerna och kysste dem p kinden .
"Charmngt, charmngt, p min ra ", sa hon, fr det hade hon hrt en fin herre sga t
en dam en gng. Och sen satte hon sig i den bsta stol hon fick syn p. Fru Settergren
hade tnkt sig att barnen skulle hlla till uppe i Tommys och Annikas rum, men Pippi satt
lugnt kvar, slog sig p knna och sa med en titt p kaffebordet :
67

"Det dr ser minsann gott ut. Nr ska vi brja ?"

I samma gonblick kom Ella, familjens hembitrde, med kaffekannan, och fru Settergren
sa :
"Varsgoda !"
"Pax frsten ", skrek Pippi och var framme vid bordet i tv skutt. Hon rafsade ihop s
mnga kakor hon ngonsin kunde komma t p en tallrik, slngde fem sockerbitar i en
kaffekopp, tmde halva grdd-kannan i kaffekoppen och drog sig sen tillbaka till stolen
med sitt rov innan damerna ens hade hunnit fram till bordet .
Pippi strckte ut benen framfr sig och placerade kakfatet mellan tspetsarna. Sen
doppade hon friskt i kaffekoppen och krde in s mycket kakor i munnen att hon inte
kunde f fram ett ord, hur mycket hon n frskte. I en handvndning hade hon gjort slut
p kakorna p fatet. Hon reste sig, slog p tallriken som p en tamburin och gick fram
till bordet fr att se efter om det fanns ngra kakor kvar .
Damerna tittade ogillande p henne, men det mrkte hon inte. Muntert smpratande gick
hon runt bordet och hgg en kaka hr och en kaka dr .
"Det var verkligen snllt att bjuda mej ", sa hon. "Jag har aldrig varit p ett kafferep frr
."
Det stod en stor grddtrta p bordet. I mitten var den prydd med en rd konfektbit. Pippi
stod med hnderna p ryggen och tittade p den. Pltsligt bjde hon sig ner och hgg
konfektbiten med munnen. Men hon dk lite fr hastigt, och nr hon kom upp igen var
hela hennes ansikte igenmurat med grdde .
"Hahaha", skrattade Pippi, "nu kan vi leka blindbock, fr hr har vi minsann blindbocken
gratis. Jag ser inte ett dugg ."
Hon strckte ut tungan och slickade bort all grdden .
"Ja, det var ju en frfrlig olycka det hr ", sa hon. "Och trtan r i alla fall
tillspillogiven, s det r lika bra att jag ter upp den med en gng ."
68

Och det gjorde hon. Hon gick lst p den med trtspaden, och inom mycket kort tid var
hela trtan frsvunnen. Pippi klappade sig beltet p magen. Fru Settergren hade gtt ut i
kket ett slag och visste inget om olyckan med trtan. Men de andra damerna tittade
mycket strngt p Pippi. De skulle nog ocks ha velat ha lite trta .
Pippi mrkte att de sg missnjda ut och hon beslt att muntra upp dem .
"Nu ska ni inte vara lessna fr en sn liten olyckshndelse ", sa hon trstande.
"Huvudsaken r att man r frisk. Och p kafferep ska man ha roligt ."
Hon tog sockersklen och strdde ut alla sockerbitarna p golvet .
69

"Nmen, vad vill det hr sja ?" skrek hon gllt. "Hur kunde jag ta s fel ! Jag trodde det
var strsocker, frstr ni. Men nr olyckan r framme s r den. Lyckligtvis finns det bara
en sak att gra om man rkar str ut bitsocker och det r att bita i strsocker ."
Med dessa ord tog hon en sockerstrare som stod p bordet, hllde ut lite strsocker p
tungan och bet kraftigt .
"Sisja ", sa hon, "hjlper inte det, s hjlper ingenting ."
Drp tog hon sockerstraren och strdde ut rtt mycket strsocker p golvet .
"Mrk vl, att det hr r strsocker ," sa hon. "S jag r i min fulla rtt. Vad ska man ha
strsocker till om man inte ska str det, det skulle roa mej att veta ."
Men nu kom fru Settergren in, och nr hon fick se det utspillda sockret
) tog hon Pippi hrt i armen och ledde henne bort till
Tommy och Annika i soffan. Sen gick hon sjlv och satte sig hos damerna och bjd dem
ta ptr. Att trtan var frsvunnen gjorde henne bara glad. Hon trodde att hennes gster
hade tyckt s mycket om den att de hade tit upp alltihop .
Pippi, Tommy och Annika pratade stillsamt borta i soffan. Brasan sprakade i spisen.
Damerna drack ptr och allt var lugnt och fridfullt igen. Och som det ibland hnder p
kafferep brjade damerna att tala om sina hembitrden. Det var nog inga vidare bra
hembitrden de hade ftt tag i, fr de var inte alls njda med dem, och de kom verens
om att egentligen borde man inte ha ngra hembitrden. Det var mycket bttre att gra
allting sjlv, fr d visste man tminstone att det blev ordentligt gjort .
Pippi satt i soffan och hrde p, och nr damerna hade hllit p en stund sa hon :
"Min mormor hade en gng ett hembitrde som hette Malin. Hon hade kylknlar p
ftterna, men annars var det inget fel p henne. Det enda trkiga var att s fort det kom
frmmande rusade hon fram och bet dom i bena. Och skllde ! Oj, vad hon skllde ! Det
hrdes i hela kvarteret. Men det var bara som hon var lekfull. Fast det frstod inte dom
frmmande alla gnger .

70

"Det kom en gammal prostinna till mormor en gng just nr Malin var ny p platsen, och
nr Malin kom sttande och hgg tnderna i smalbenet p henne gav prostinnan upp ett
tjut som skrmde Malin s pass s hon bet ihop tnderna nd hrdare .
"Och sen kunde hon inte komma loss. Hon satt fast i prostinnan nda till fredan. S
mormor fick skala potatisen sjlv den dan. Men s blev det d ntligen ordentligt gjort
ocks. Hon skalade s duktigt, s nr det var frdigt fanns det ingen potatis alls. Bara skal
!
"Men efter den fredan kom aldrig prostinnan till mormor mer. Hon frstod sej inte p
skoj. Och Malin som var s skmtsam och glad ! Fast fr all del, hon kunde vara lttsttt
ibland hon ocks, det kan man inte frneka. En gng, nr mormor krde en gaffel i rat
p henne, gick hon och tjurade en hel dag ."
Pippi sg sig omkring och log vnligt .
"Jaha, det var Malin det, ja ", sa hon och rullade tummarna ver varandra .
Damerna sg ut som om de inte hade hrt ngot. De fortsatte att prata .
"Om min Rosa tminstone vore renlig ", sa fru Berggren, "s skulle jag mjligen kunna
ha henne kvar. Men hon r en riktig gris ."
"D skulle ni ha sett Malin ", hgg Pippi in. "Malin var s in i vassen lortaktig s det var
en frjd att se det, sa mormor. Mormor trodde i det lngsta att hon var en negerflicka, fr
att hon var s mrk i skinnet, men det var minsann den mest tvttkta lort alltihop. Och
en gng p en basar p Stadshotellet fick hon frsta pris fr sina sorgkanter p naglarna.
Ja, jmmer och elnde, vad den mnniskan var lortaktig ", sa Pippi glatt .
Fru Settergren kastade en strng blick p henne .
"Kan ni tnka er ", sa fru Granberg. "Hromkvllen, nr min Britta skulle g bort, s
lnade hon utan vidare min bla sidenklnning, r det inte hjden i alla fall ?"
"Jas minsann ", sa Pippi. "Hon tycks i stort sett vara av samma skrot och korn som
Malin, kan jag hra. Mormor hade en skr undertrja som hon tyckte frfrligt mycket
71

om. Men det vrsta var att Malin ocks tyckte om den. Och varenda morgon trtte
mormor och Malin om vem som skulle ha undertrjan. Till sist kom dom verens om att
dom skulle ha den varannan dag, s att det blev rttvist .
"Men tnk nd, vad Malin kunde vara marig ! Ibland kunde hon komma inspringande
nr det inte alls var hennes tur och sja : 'Hr vankas minsann inget rotmos om jag inte
fr ha den skra ulltrjan !' Tja, vad skulle mormor gra ? Rotmos var hennes
lsklingsrtt. Det var bara att ge Malin trjan det ! Och nr hon vl hade ftt den gick
hon ut i kket, s snllt som helst, och stllde sig att stta rotmos s att det sprt kring
vggarna ."
Det blev tyst en liten stund. Men s sa fru Alexandersson:
"Jag r ju inte absolut sker p det, men jag misstnker starkt att min Hulda stjl. Jag har
faktiskt mrkt att det har kommit bort saker ."
"Malin", brjade Pippi, men d sa fru Settergren bestmt : "Barnen fr g upp i
barnkammaren gonblickligen !"
"Ja men, jag skulle bara bertta att Malin stal ocks ", sa Pippi. "Som en korp ! Lst och
fast ! Hon brukade g upp mitt i natten och stjla lite, fr annars kunde hon inte sova
lugnt, sa hon. En gng knck hon mormors piano och trkade ner det i versta ldan i sin
byr. Hon var mycket fingerfrdig, sa mormor ."
Nu tog Tommy och Annika Pippi under armen och drog ivg med henne uppfr trappan.
Damerna drack tretr, och fru Settergren sa:
"Inte fr att jag precis vill klaga p min Ella, men slr snder porslin, det gr hon ."
Ett rtt huvud blev synligt uppe i trappan .
"P tal om Malin ", sa Pippi, "s kanske ni undrar om hon brukade sl snder nt porslin.
Jo, det skulle man kunna pst ! Hon hade tagit en srskild veckodag till att sl snder
porslin p .

72

"Det var p tisdagarna, sa mormor. Och redan vid femtiden p tisdagsmorgnarna kunde
man hra den prktiga flickan st i kket och panga porslin. Hon brjade med
kaffekoppar och glas och andra lttare saker och fortsatte sen med dom djupa tallrikarna
och sen med dom flata och slutade med stekfat och sopp-terriner. Det var ett brak i kket
hela frmiddan, s det var en gldje t det, sa mormor.
"Och om Malin fick nn tid ver framp eftermiddan, s gick hon in i salongen med en
liten hammare och dunkade ner dom antika ostindiska tallrikarna som hngde dr p
vggarna. Mormor kpte nytt porslin om onsdagarna ", sa Pippi och frsvann uppfr
trappan som en hoppgubbe i en ask .
Men nu var det slut med fru Settergrens tlamod. Hon sprang uppfr trappan, in i
barnkammaren och fram till Pippi som just hade brjat lra Tommy st p huvudet .
"Du fr aldrig komma hit mera ", sa fru Settergren, "nr du br dej s illa t ."
Pippi sg frvnat p henne, och lngsamt fylldes hennes gon med trar .
"Det var vl det jag kunde tro ", sa hon, "att jag inte kunde uppfra mej ! Det r inte lnt
att frska, jag kan i alla fall aldrig lra mej det. Jag skulle ha stannat kvar p sjn ."
S neg hon fr fru Settergren, sa adj till Tommy och Annika och gick lngsamt nerfr
trappan .
Men nu skulle damerna ocks g hem. Pippi satte sig p galoschhyllan i tamburen och
tittade p dem medan de satte p sig sina hattar och kappor .
"Vad ledsamt att ni inte gillar era hembitrden ", sa hon. "Ni skulle ha en sn som Malin !
Maken till bra piga finns inte, sa alltid mormor. Tnk, en gng en jul nr Malin skulle
servera helstekt gris, vet ni vad hon gjorde d ?
"Hon hade lst i kokboken att julgrisen skulle serveras med krusat papper i rona och ett
pple i munnen. Och stackars Malin begrep inte att det var grisen som skulle ha pplet.
Ni skulle ha sett henne nr hon kom in p julafton, kldd i serveringsfrklde och med ett
73

stort gravenstein i munnen. Mormor sa till henne: 'Du r ett nt, Malin!'

"Och Malin kunde ju inte f fram ett ord till sitt frsvar utan bara vifta med rona s att
kruspapperet ruskade. Hon frskte nog sja nt, men det blev bara 'blubb, blubb, blubb'.
Och inte kunde hon ju bita folk i bena som hon var van, och nd kom det s mycket
frmmande just den dan. Ja, det var ingen rolig julafton fr stackars lilla Malin ", sa Pippi
sorgset .
Damerna var nu pkldda och sa ett sista adj till fru Settergren. Och Pippi sprang fram
till henne och viskade :
"Frlt att jag inte kunde uppfra mej ! Aj !"
Sen svngde hon p sig sin stora hatt och fljde efter damerna. Men utanfr grinden
skildes deras vgar. Pippi gick t Villa Villekulla till och damerna t andra hllet .
Nr de hade gtt ett stycke hrde de ett flmtande bakom sig. Det var Pippi som kom
skenande .
"Ni m tro att mormor srjde nr hon miste Malin. Tnk en tisdagsmorgon, nr Malin
knappt hade hunnit sl snder mer n ett dussin tekoppar, rymde hon sin vg och gick till
sjss. S mormor fick knacka porslinet sjlv den dan. Och hon var ju inte van, stackarn,
utan fick blsor i hnderna .
Malin sg hon aldrig mera till. Och det var synd p en sn prima piga, sa mormor."
S gick Pippi, och damerna skyndade vidare. Men nr de hade gtt ett par hundra meter
hrde de p lngt hll Pippi, som skrek med sina lungors fulla kraft :
"H-o-n s-o-p-a-d-e a-l-d-r-i-g u-n-d-e-r s--n-g-a-r-n-a, M-a-1-i-n !"

74

PIPPI UPPTRDER SOM LIVRDDARE

En sndagseftermiddag satt Pippi och funderade p vad hon skulle gra. Tommy och
Annika var med sin pappa och mamma borta p tebjudning, s dem kunde hon inte vnta
besk av, =
).
Dagen hade varit full av trevliga sysselsttningar. Hon hade stigit upp tidigt och serverat
Herr Nilsson saft och bullar p sngen. Han sg s npen ut, nr han satt dr i sin ljusbl
nattskjorta och hll glaset med bda hnderna .
Sen hade hon matat och ryktat hsten och berttat fr honom ett lngt ventyr frn sina
resor p havet. Drefter hade hon gtt in i salongen och gjort en stor mlning p tapeten.
Mlningen frestllde en tjock dam i rd klnning och svart hatt. I ena handen hll hon
en gul blomma och i den andra en dd rtta .

75

Det var en mycket vacker mlning, tyckte Pippi. Den prydde upp hela rummet. Drefter
hade hon satt sig vid sin klaffbyr och tittat p alla sina fgelgg och snckor, och d
kom hon ihg alla de underbara platser dr hon och hennes pappa hade samlat ihop dem,
och alla de sm trevliga butiker runt om i vrlden dr de hade kpt alla de fina sakerna
som nu fanns i ldorna i hennes byr. Drp hade hon frskt lra Herr Nilsson att dansa
schottis, men han ville inte .
Ett slag funderade hon p att frska med hsten, men hur det var krp hon i stllet ner i
vedlren och stngde locket ver sig. Hon lekte att hon var en sardin i en sardinlda, och
det var bara s trkigt att inte Tommy och Annika var med s kunde de ha ftt vara
76

sardiner ocks .
Men nu brjade det mrkna. Hon pressade sin lilla potatisnsa mot fnsterrutan och
tittade ut i hstskymningen. D kom hon att tnka p att hon inte hade ftt sig ngon
ridtur p ett par dagar, och hon bestmde sig fr att ta sig en nu med detsamma. Det
skulle bli en trevlig avslutning p en angenm sndag .
Hon gick drfr och tog p sig sin stora hatt, hmtade Herr Nilsson, som satt i en vr och
lekte med ngra stenkulor, sadlade hsten och lyfte ner honom frn verandan. Och s red
de i vg, Herr Nilsson p Pippi och Pippi p hsten .
Det var rtt kallt och vgarna var frusna, och det skramlade duktigt nr de kom farande.
Herr Nilsson satt p Pippis axel och frskte gripa tag i ngra trdgrenar frn de trd de
for frbi. Men Pippi red s fort s det lyckades inte. Dremot fick han tskilliga klatschar
om ronen av frbisusande trdgrenar, och han hade svrt att f halmhatten att sitta kvar
p sin plats .
Pippi red genom den lilla staden, och mnniskorna tryckte sig ngsligt upp mot
husvggarna nr hon stormade frbi .
Den lilla staden hade frsts ett torg. Dr lg ett litet gulmlat rdhus och flera gamla
vackra envningsbyggnader. Ett stort skrlle till hus lg dr ocks. Det var en nyuppfrd
trevningsbyggnad som kallades "Skyskrapan", drfr att den var hgre n alla hus i
staden .
S hr p sndagseftermiddagen verkade den lilla staden mycket stilla och fridfull. Men
pltsligt brts stillheten av hga rop :
"Det brinner i Skyskrapan ! Eld! Eld !"
Frn alla hll kom mnniskor springande med uppsprrade gon. En brandbil krde
genom gatorna under ihrdigt tutande, och de sm barnen i staden, som alltid annars
tyckte det var s roligt att se brandbilen, grt nu av frskrckelse, drfr att de trodde att
det skulle brja brinna i deras hus ocks .
77

P torget utanfr Skyskrapan samlades fullt med folk som polisen frskte mota undan,
s att brandbilen skulle kunna komma fram. Ur Skyskrapans fnster trngde flammande
lgor, och rk och gnistor omvrvde brandsoldaterna som modigt satte igng med att
slcka elden .
Elden hade brjat p nedre botten men spred sig hastigt upp genom de vre vningarna.
D fick mnniskorna som stod frsamlade p torget pltsligt se en syn som kom dem att
flmta till av frskrckelse. Allra hgst uppe i huset fanns en vindskupa, och i
vindskupans fnster, som just ppnades av en liten barnhand, stod tv sm pojkar och
ropade p hjlp .
"Vi kan inte komma ut, fr nn har gjort en brasa i trappan ", skrek den strste .
Han var fem r gammal, och hans bror var ett r yngre. Deras mamma hade gtt ett
rende, och dr stod de nu alldeles ensamma. Mnga mnniskor nere p torget brjade
grta och brandchefen sg orolig ut. Det fanns visserligen en stege p brandbilen, men
den rckte inte p lngt nr s hgt upp .
Att g in i huset och hmta barnen var omjligt. En stor frtvivlan kom ver
mnniskorna p torget nr de frstod att det inte gick att hjlpa barnen. Och de sm
stackarna stod dr uppe och bara grt. Det skulle inte drja mnga minuter frrn elden
kom in i vindskupan ocks .
Mitt ibland mnniskorna p torget satt Pippi p sin hst. Hon tittade intresserat p
brandbilen och funderade p om hon skulle kpa sig en likadan. Hon tyckte om den fr
att den var rd och fr att den hade frt s mycket ovsen nr den krde genom gatorna.
Sen tittade hon p den sprakande elden, och hon tyckte det var trevligt nr det fll ngra
gnistor p henne .
S smningom la hon mrke till de sm pojkarna i vindskupan. Till hennes frvning sg
de inte ut att tycka att eldsvdan var ngot vidare rolig. Det var mer n hon kunde frst,
och till sist mste hon frga dem som stod runt omkring henne :
78

"Varfr skriker barna ?"

Frst fick hon bara snyftningar till svar, men till slut var det en tjock herre som sa :
"Ja, vad tror du ? Tror du inte att du sjlv skulle skrika om du stod dr uppe och inte
kunde komma ner ? "Jag skriker aldrig ", sa Pippi. "Men om dom nu ntligen vill komma
ner, varfr r det d ingen som hjlper dom ?"
"Drfr att det inte gr naturligtvis ", sa den tjocke herrn .
Pippi funderade ett slag .
"Kan nn skaffa hit ett lngt rep ?" sa hon.
"Vad skulle det tjna till ?" sa den tjocke herrn. "Barnen r fr sm fr att klttra ner p
ett rep. Och hur skulle du frresten bra dej t fr att f upp repet till dom ?"
", man har vl seglat ", sa Pippi lugnt. "Jag vill ha ett rep ."
Det var ingen som trodde att det skulle tjna ngonting till, men hur det var s fick Pippi i
alla fall ett rep .
Vid Skyskrapans gavel vxte ett hgt trd. Trdets krona var ungefr i jmnhjd med
vindskupans fnster. Men mellan trdet och fnstret var det ett avstnd p tminstone tre
meter. Och trdstammen var jmn och utan ngra grenar att kliva p. Inte ens Pippi skulle
kunna klttra upp dr .
Elden brann, barnen i vindskupan skrek, och alla mnniskorna p torget grt .
Pippi klev av hsten och gick fram till trdet. S tog hon repet och band fast det i svansen
p Herr Nilsson .
"Nu ska du vara Pippis snlla pojke ", sa hon. S satte hon honom p trdstammen och
gav honom en liten knuff. Han frstod mycket vl vad han skulle gra. Och han klttrade
lydigt uppfr trdstammen. Fr en liten apa var det ju ingen konst att gra det .
Alla mnniskorna p torget hll andan och tittade p Herr Nilsson. Snart hade han ntt
trdets krona. Dr satt han p en gren och tittade p Pippi. Hon vinkade t honom att han
79

skulle komma ner igen. Det gjorde han, men han klttrade ner p andra sidan om
trdgrenen. S att nr Herr Nilsson kom ner p marken igen lg repet tvrs ver grenen
och hngde nu dubbelt med bda ndarna nere vid marken .
"Du, Herr Nilsson, du r s klok s du kan bli professor nr som helst ", sa Pippi och
lste upp knuten som band den ena repndan vid Herr Nilssons svans .
Alldeles i nrheten hll man p att reparera ett hus. Pippi sprang dit och fick tag i en lng
planka. S tog hon plankan under armen, sprang till trdet, grep tag i repet med den
lediga handen, och s tog hon spjrn mot trdstammen med ftterna .
Raskt och behndigt klttrade hon uppfr stammen, och mnniskorna slutade att grta i
ren frvning .
Nr hon hade ntt trdkronan la hon plankan tvrs ver en tjock gren och skt den
frsiktigt ver till vindskupans fnster. Och s lg plankan dr som en bro mellan
trdkronan och fnstret .

80

Mnniskorna nere p torget stod alldeles tysta. De kunde ingenting sga av bara
spnning. Pippi klev ut p plankan. Hon log vnligt mot de bda pojkarna i vindskupan .
"Vad ni ser ledsna ut ", sa hon. "Har ni ont i magen ?"
Hon sprang ver plankan och hoppade in i vindskupan .
"Hr knns varmt ", sa hon. "Hr behver ni inte elda mer i dag, det kan jag garantera.
Och p sin hjd fyra pinnar i spisen i morgon, skulle jag tro ."
S tog hon en pojke p vardera armen och klev ut p plankan igen .
Nu ska ni ntligen f lite roligt ", sa hon. "Det hr r nstan som att g p lina ."
Och nr hon kom mitt p plankan lyfte hon ena benet i vdret, precis som hon hade gjort
81

p cirkusen. D gick det ett sus genom folkmassan nere p torget, och nr Pippi strax
eftert tappade sin ena sko var det flera ldre damer som svimmade. Men Pippi kom
lyckligt och vl ver till trdet med pojkarna, och d hurrade alla mnniskorna nere p
torget s att det dnade i den mrka kvllen och verrstade eldens brus .
S halade Pippi till sig repet och gjorde fast den ena ndan stadigt vid en gren. Drp
band hon fast en av pojkarna i repets andra nda och firade honom lngsamt och
frsiktigt ner till den verlyckliga mamman som stod p torget och vntade. Hon kastade
sig genast ver sin pojke och kramade honom med trar i gonen. Men Pippi skrek:
"Gr loss repet, vetja ! Det finns ju en unge till, och han kan inte heller flyga ."
Och s hjlptes folk t att knyta upp knuten s att pojken blev fri. Pippi kunde gra
ordentliga knopar hon ! Det hade hon lrt sig p sjn. S halade hon till sig repet igen,
och det blev den andre pojkens tur att bli nerfirad .
Nu var Pippi ensam kvar i trdet. Hon sprang ut p plankan, och alla mnniskorna tittade
p henne och undrade vad hon tnkte gra. Pippi dansade fram och tillbaka p den smala
plankan. Hon hjde och snkte armarna s vackert och sjng med hes rst, som ntt och
jmnt hrdes ner till mnniskorna p torget :
"Det brinner en eld ,
den brinner s klar ,
den brinner i tusen kransar ,
den brinner fr dej
och den brinner fr mej
och den brinner fr alla som dansar !"
Allteftersom hon sjng dansade hon vildare och vildare, och mnga av mnniskorna p
torget blundade av frskrckelse, fr de trodde att hon skulle ramla ner och sl ihjl sig.
Stora flammor slog ut genom vindskupans fnster, och i eldskenet kunde de se Pippi s
tydligt. Hon hjde armarna mot kvllshimlen, och medan ett regn av gnistor fll ver
82

henne skrek hon hgt :

"En sn rolig, rolig, rolig eldsvda !"
S tog hon ett sprng rtt p repet .
"Tjo ", skrek hon, och s firade hon sig ner till marken med en fart som en oljad blixt .
"Ett fyrfaldigt hurra fr Pippi Lngstrump, hon leve ", skrek brandchefen .
"Hurra, hurra, hurra, hurra", ropade alla mnniskorna. Men en var det som hurrade fem
gnger. Och det var Pippi.

83

PIPPI FIRAR FDELSEDAG

En dag hittade Tommy och Annika ett brev i sin brevlda .
TIL TMMY ANIKA stod det utanp. Och nr de ppnade det hittade de ett kort, dr
det stod s hr :
TMMY ANIKA SKA KOMA TIL PIPPI P FLSEKALAS I MRRGN FTERMIDDAG. KLEDSEL: VA NI VIL .
Tommy och Annika blev s glada s de brjade hoppa och dansa. De frstod mycket vl
vad det stod p kortet, fast det var lite underligt stavat. Pippi hade haft ett rysligt besvr
med att skriva det. Visserligen hade hon inte knts vid bokstaven "i" den dr gngen i
skolan, men faktum var, att lite grann kunde hon skriva i alla fall .

P den tiden nr hon seglade p havet, brukade en av matroserna p hennes pappas bt

sitta med henne p akterdcket ibland om kvllarna och frska lra henne skriva.
Tyvrr var Pippi inte ngon vidare uthllig lrjunge. Rtt som det var kunde hon sga :
"Nej, Fridolf", (han hette Fridolf, den dr matrosen) "nej, Fridolf, nu ger vi katten i det
hr, nu klttrar jag opp i masttoppen och tittar efter vad det blir fr vder i morgon ."
S drfr var det inte underligt att det gick trgt med skrivningen. En hel natt satt hon
och plitade p det dr bjudningskortet, och framp morgonkvisten nr stjrnorna just hll
p att blekna ver Villa Villekullas tak, tassade hon ver till Tommys och Annikas villa
och stoppade ner brevet i deras lda .
S fort Tommy och Annika kom hem frn skolan brjade de gra sig fina till bjudningen.
84

Annika bad sin mamma krusa henne i hret. Det gjorde hennes mamma, och s band hon
ett stort skrt sidenband i Annikas hr. Tommy kammade sig med vatten fr att hret
skulle ligga riktigt sltt. Han ville minsann inte vara lockig han .
Sen ville Annika stta p sig sin allra finaste klnning, men d sa mamma att det var inte
vrt, fr Annika brukade sllan vara riktigt ren och prydlig nr hon kom hem frn Pippi.
S Annika fick nja sig med sin nst finaste. Tommy brydde sig inte s mycket om vad
han hade fr klder, bara han var ngorlunda snygg .
De hade frsts kpt en present t Pippi. De hade tagit pengarna ur sina egna spargrisar,
och p hemvgen frn skolan hade de sprungit in i leksaks-affren vid Storgatan och
kpt en mycket fin ja, vad det var skulle vara en hemlighet s lnge. Nu lg presenten
insvept i grnt papper och med mycket snren om, och nr Tommy och Annika var
frdiga tog Tommy paketet, och s traskade de i vg, fljda av mammas ivriga
frmaningar att akta klderna. Annika skulle ocks f bra paketet en bit, och nr de
lmnade fram det skulle de hlla i det bda tv, kom de verens om .
Man var nu inne i november mnad, och skymningen kom tidigt. Nr Tommy och Annika
gick in genom Villa Villekullas grind hll de varandra hrt i handen, fr det var bra nog
mrkt i Pippis trdgrd, och de gamla trden som just hll p att tappa sina sista blad
susade s dystert. "Hstaktigt ", sa Tommy. S mycket trevligare var det att se alla de
upplysta fnstren i Villa Villekulla och veta att man skulle dit p fdelsedagskalas .
I vanliga fall brukade Tommy och Annika kila in kksvgen, men i dag gick de stora
ingngen. Hsten syntes inte till p verandan. Tommy knackade belevat p drren.
Drinifrn hrdes en dov rst :
"Vem kommer i den mrka natt p vgen till mitt hus, r det ett spke eller blott en liten
fattig mus ?
"Nej, Pippi, det r vi ", skrek Annika. "ppna !"
D ppnade Pippi.
85

"O, Pippi, varfr sa du det dr om 'spke', jag blev s rdd ", sa Annika och glmde
alldeles bort att gratulera Pippi .
Pippi skrattade hjrtligt och slog upp drren till kket. Oj, vad det var sknt att komma in
i ljus och vrme ! Fdelsedagsfesten skulle vara i kket, fr dr var trevligast. Det fanns
bara tv rum p nedre botten. Det ena var salongen, och dr fanns ju bara en mbel, och
det andra var Pippis sovrum .
Men kket var stort och rymligt, och Pippi hade gjort s fint och i ordning dr. P golvet
hade hon lagt mattor, och p bordet lg en ny duk som Pippi hade sytt. Blommorna som
hon hade broderat sg visserligen rtt mrkvrdiga ut, men Pippi pstod att det vxte
sdana blommor i Bortre Indien, och d var ju allt som det skulle .
Gardinerna var frdragna och i spisen brann det s det knastrade. P vedlren satt Herr
Nilsson och slog tv grytlock mot varandra, och lngst borta i en vr stod hsten. Han var
ocks bjuden p festen frsts .
Nu kom Tommy och Annika ntligen ihg att de skulle gratulera Pippi. Tommy bockade
och Annika neg, och s lmnade de fram det grna paketet och sa : "Har den ran att
gratulera ." Pippi tackade och slet ivrigt upp paketet. Och dr lg en speldosa ! Pippi blev
rent tokig av frtjusning .
Hon klappade Tommy, och hon klappade Annika, och hon klappade speldosan, och hon
klappade omslagspapperet. S vevade hon p speldosan, och med mycket pling och
plong kom dr fram en melodi som nog skulle frestlla "Ack, du kre Augustin ".
Pippi vevade och vevade och tycktes glmsk av allt annat. Men pltsligt kom hon ihg
ngot .
"Kra hjrtanes, ni mste ju ocks f era fdelsedagspresenter ", sa hon.
"Jamen, det r inte vran fdelsedag ", sa Tommy och Annika.
Pippi tittade hpet p dem .
86

"N, men jag har ju fdelsedag vetja, och d kan jag vl ge er fdelsedagspresenter ocks
? Eller str det skrivet nnstans i era lxbcker att man inte kan det ? r det nnting med
pluttifikationen som gr att det inte gr ?"
Pippi vevade och vevade och tycktes glmsk av allt annat. Men pltsligt kom hon ihg
ngot.

"Nej, det r klart att det gr ", sa Tommy. "Fast det brukas inte. Men jag fr min del vill
grna ha en present ."
"Jag med ", sa Annika.
D sprang Pippi in i salongen och hmtade tv paket som lg p klaffbyrn. Nr Tommy
ppnade sitt paket hittade han en sorts liten fljt av elfenben, och i Annikas paket lg en
vacker brosch i form av en fjril. Fjrilens vingar var besatta med rda, bl och grna
stenar .
Nr nu alla hade ftt sina fdelsedagspresenter var det tid att g till bords. Massor av
kakor och bullar stod uppdukade p bordet. Kakorna var rtt konstiga i fasonen, men
Pippi pstod att de hade sna kakor i Kina .
S hllde Pippi upp choklad med vispgrdde i kopparna, och sedan var det meningen att
man skulle stta sig. Men d sa Tommy:
"Nr mamma och pappa har middag s fr alltid herrarna ett kort, dr det str vilken dam
dom ska fra till bordet. Det tycker jag vi skulle ha ocks ."
"Kr i vind ", sa Pippi.
"Fast det blir vrre fr oss, eftersom det bara r jag som r herre ", sa Tommy tvehgset .
", prat ", sa Pippi. "Tror du att Herr Nilsson r en frken kanske ?"
87

"N visst n, jag glmde ju Herr Nilsson ", sa Tommy.

Och s satte han sig p vedlren och skrev p ett kort :
Herr Settergren behagade fra frken Lngstrump .
"Herr Settergren, det r jag det ", sa han beltet och visade Pippi kortet. S skrev han p
nsta kort :
Herr Nilsson behagade fra frken Settergren .
Herr Settergren behagade fra frken Lngstrump.
"Jamen, hsten mste ocks ha ett kort ", sa Pippi bestmt. "ven om han inte fr sitta
med vid bordet !"
Och s skrev Tommy efter Pippis diktamen p nsta kort :
Hsten behagade st kvar i hrnet, s fr han kakor och socker .
Pippi hll kortet under nosen p hsten och sa :
"Ls hr och sj vad du tycker !"
Hsten behagade st kvar i hrnet, s fr han kakor och socker.
Och eftersom hsten inte hade ngra invndningar att gra bjd Tommy Pippi armen och
gick till bords. Herr Nilsson gjorde inga ansatser att bjuda upp Annika, s Annika tog helt
resolut och lyfte fram honom till bordet .
Men han vgrade att sitta p ngon stol, han satte sig direkt p bordet. Inte heller ville
han ha choklad med vispgrdde, men nr Pippi hllde vatten i hans kopp grep han den
med bda hnderna och drack .
Annika och Tommy och Pippi mumsade och t, och Annika sa att om det var sna kakor
de hade i Kina, s skulle hon flytta till Kina nr hon blev stor .
Nr Herr Nilsson hade tmt sin kopp vnde han upp och ner p den och satte den p
huvudet. Nr Pippi fick se det gjorde hon likadant, men eftersom hon inte hade druckit ur
all chokladen kom det en liten rnnil nerfr hennes panna och fortsatte ver nsan. Men
sen stack Pippi ut tungan och hejdade den .
"Ingenting fr g till spillo ", sa hon.
88

Tommy och Annika slickade frst ur sina koppar ordentligt innan de satte dem p
huvudet .
Nr allesammans var mtta och beltna och hsten hade ftt vad han skulle ha tog Pippi
ett raskt grepp i borddukens fyra ndar och lyfte av den, s att koppar och kakfat ramlade
om varann som i en sck. Hela byltet stoppade hon ner i vedlren .
"Jag vill alltid snygga upp lite s fort jag har tit ", sa hon.
Och sen skulle man leka. Pippi freslog att de skulle leka en lek som hette "Inte stta
golvet ". Den var mycket enkel. Det enda man hade att gra var att kravla runt hela kket
utan att en endaste gng stta sin fot p golvet. Pippi skuttade runt p ett gonblick. Men
ven fr Tommy och Annika gick det rtt bra .
Man brjade vid diskbnken, och om man gjorde sig tillrckligt bredbent gick det att
komma ver till spisen och frn spisen till vedlren, frn vedlren ver hatthyllan och
ner p bordet och drifrn ver tv stolar till hrnskpet .
Mellan hrnskpet och diskbnken var det ett avstnd p flera meter, men dr stod
lyckligtvis hsten, och om man klttrade upp p honom vid svansndan och hasade ner
vid huvudndan, och s i rtta gonblicket gjorde en knyck, s hamnade man direkt p
diskbnken .

89

Nr de hade hllit p en stund, och Annikas klnning inte lngre var hennes nst finaste
utan bara hennes nst nst nst finaste, och Tommy hade blivit s svart som en stare,
beslt de att hitta p ngot annat .
"Om vi skulle g upp p vind och hlsa p gastarna ", freslog Pippi .
Annika flmtade till .
"Fi... fi... finns det gastar p vind ?" sa hon.
"Om det finns ! Massvis ", sa Pippi. "Det kryllar av olika sorts gastar och spken dr
oppe. Man snvar p dom helt enkelt. Ska vi g dit ?"
"O", sa Annika och sg frebrende p Pippi .
"Mamma har sagt att det finns inga spken och gastar ", sa Tommy morskt .
"Tror jag det ", sa Pippi. "Ingen annanstans n hr, fr dom bor p min vind alla som
finns. Och det lnar sej inte att be dom flytta. Men dom r inte farliga. Dom bara nyper
en i armarna s det blir blmrken, och s tjuter dom. Och spelar kglor med sina huven
."
"Spe... spe... spelar dom kglor med sina huven?" viskade Annika.
90

"Just vad dom gr ", sa Pippi. "Kom s gr vi opp och pratar med dom. Jag r fin p
kglor ."
Tommy ville inte visa att han var rdd, och p stt och vis ville han nog grna se en gast.
Det skulle vara ngot att bertta fr pojkarna i skolan. Dessutom trstade han sig med att
gastarna nog inte skulle vga sig p Pippi .
Han bestmde sig fr att g med. Den arma Annika ville p inga villkor, men s kom hon
att tnka p att mjligen en liten, liten gast kunde slinka ner till henne medan hon satt
ensam i kket. Och det avgjorde saken ! Hellre tillsammans med Pippi och Tommy bland
tusen gastar n ensam med det minsta lilla gastbarn i kket !
Pippi gick frst. Hon ppnade drren till vindstrappan. Det var kolsvart. Tommy hll ett
stadigt tag i Pippi. Och Annika ett nd stadigare i Tommy. S gick de uppfr trappan.
Det knakade och knarrade fr varje steg de tog. Tommy brjade undra om det inte hade
varit bttre att lta bli, och Annika behvde inte undra. Hon var sker p den saken .
S smningom tog trappan slut och de stod p vinden. Alldeles mrkt var dr, s nr som
p en liten mnstrimma som fll tvrs ver golvet. Det suckade och pep i alla vrr nr
vinden blste in genom springorna .
"Hej, alla gastar ", skrek Pippi.
Men om det fanns ngon gast dr s svarade han tminstone inte .
"Var det inte det jag kunde tro ", sa Pippi. "Dom har gtt p styrelsesammantrde i Spkoch Gasteri-freningen ."
En suck av lttnad undslapp Annika, och hon hoppades att sammantrdet skulle rcka
riktigt lnge. Men just d hrdes ett frfrligt lte borta frn ett hrn av vinden .
"Kluitt ", lt det, och gonblicket eftert sg Tommy ngot komma susande mot honom
i dunklet. Han knde att det flktade till honom i pannan, och sg ngot svart frsvinna ut
genom ett litet fnster som stod ppet. Han skrek i himlens sky :
"En gast, en gast !"
91

Och Annika stmde in .

"Den stackarn kommer fr sent till sammantrdet ", sa Pippi. "Om det nu var en gast !
Och inte en uggla ! Frresten finns det inga gastar ", fortsatte hon efter en stund, "s ju
mer jag tnker p det, ju mer var det en uggla. Den som pstr att det finns gastar ska jag
vrida om nsan p ."
"Jamen, det sa du ju sjlv ", sa Annika.
"Jas, gjorde jag det ?" sa Pippi. "D ska jag minsann ocks vrida om nsan p mej ."
Och hon tog ett stadigt tag om sin egen nsa och vred om .
Efter detta knde sig Tommy och Annika lite lugnare. De var till och med s modiga att
de vgade g fram till fnstret och titta ut ver trdgrden. Stora, mrka skyar drev frbi
p himlen och gjorde sitt bsta fr att skymma mnen. Och trden susade .
Tommy och Annika vnde sig om. Men d o, s frfrligt sg de en vit gestalt som
kom emot dem .
"Ett spke !" skrek Tommy vilt .
Annika var s rdd att hon inte ens kunde skrika. Gestalten kom allt nrmare och Tommy
och Annika kramade varandra och blundade. Men d hrde de spket sga :
"Titta, vad jag hittade ! Pappas nattskjorta lg i en gammal sjmanskista hr borta. Om
jag lgger opp den neromkring s kan jag faktiskt ha den ."
Pippi kom fram till dem med nattskjortan slafsande om benen .
"O, Pippi, jag kunde ha dtt av frskrckelse ", sa Annika.
"Jamen, nattskjortor r inget farliga ", bedyrade Pippi. "Dom bits inte annat n till
sjlvfrsvar ."
Pippi bestmde sig nu fr att genomska sjmanskistan ordentligt. Hon lyfte fram den till
fnstret och slog upp locket, s att det sparsamma mnljuset fll ver innehllet .
Dr lg en hel del gamla klder som hon vrkte ut p vindsgolvet. Vidare lg dr en
kikare, ett par gamla bcker, tre pistoler, en vrja och en pse med gullpengar .
92

"Tiddelipom och piddelidej", sa Pippi beltet .

"S spnnande ", sa Tommy.
Pippi samlade ihop alltsammans i nattskjortan, och s gick de ner i kket igen. Annika
var mycket njd med att komma ifrn vinden .
"Lt aldrig barn handskas med skjutvapen ", sa Pippi och tog en pistol i vardera handen.
"I annat fall kan det ltt hnda en olycka ", sa hon och tryckte av bda pistolerna p en
gng. "Det dr smllde duktigt ", konstaterade hon och tittade upp i taket. Det syntes tv
hl dr kulorna hade gtt in .
"Vem vet ", sa hon frhoppningsfullt, "kanske kulorna har gtt tvrs igenom taket och
trffat nn av gastarna i bena. Det ska lra dom att tnka sig fr lite, nr dom hrnst
mnar stta igng och skrmma sm oskyldiga barn. Fr att ven om dom inte finns, s
behver dom vl inte skrmma folk frn vettet fr det, skulle jag tro. Vill ni ha var sin
pistol frresten ?" frgade hon.
Tommy blev hnfrd, och Annika ville ocks grna ha en pistol, bara den inte var laddad
.
"Nu kan vi bilda ett rvarband om vi vill ", sa Pippi och satte kikaren fr gonen. "Med
den hr kan jag nstan se lopporna i Sydamerika, tror jag ", fortsatte hon. "Den blir ocks
bra att ha om vi ska bilda rvarband ."
Just d bultade det p drren. Det var Tommys och Annikas pappa som kom fr att hmta
hem sina barn. Det var lggdags fr lnge sen, pstod han. Tommy och Annika fick brtt
att tacka och sga adj och samla ihop sina tillhrigheter, fljten och broschen och
pistolerna .
Pippi fljde sina gster ut p verandan och sg dem frsvinna nert trdgrdsgngen
. De vnde sig om och vinkade t Pippi. Ljuset inifrn fll ver henne. Dr stod
hon med sina styva, rda fltor och i sin pappas nattskjorta som slafsade om ftterna p
henne. I ena handen hll hon pistolen och i den andra vrjan. Hon skyldrade med den .

93

Nr Tommy och Annika och deras pappa kom till grinden hrde de att hon ropade ngot
efter dem. De stannade och lyssnade. Det susade i trden s att de knappt kunde hra
henne. Men de hrde i alla fall .
"Jag ska bli sjrvare nr jag blir stor ", skrek hon. "Ska ni det ?"

"Jag ska bli sjrvare nr jag blir stor", skrek hon. "Ska ni det?

94