Mihai Eminescu

Hesperos

("Diktens titel p rumnska r Luceafrul, av latinets Lucifer, som betyder aftonstjrnan. Eftersom Lucifer
p svenska r synonym med Djvulen och aftonstjrnan inte associeras med manlighet, valde jag det
grekiska namnet p aftonstjrnan Hesperos, som i dikten alternerar med Hyperion." - Jan Milos frklaring
till titelns val)

Det var en gng, berttas det,

I sagorna besjungen
En prinsessa som alla vet
Som gva ftts till kungen.

Hans enda barn och gunstling fin

Den fagraste av trnor
Jungfruglig uti trnors ring
Som mnen ibland stjrnor.

Frn slottgemaket ses hon g

Var kvll hon stegen vnder
Mot fnstret dit Hesperos d
Sin mrka skuggbild snder.

Han ver havet svvar ner

Och sprider sina strlars glans
Dr svarta skeppen sig beger
ver vgor ngonstans.

Var natt hans stjrna lyser klar

Av lngtan sjlen fylles
Och krlek het blir Hesperos svar
Nr mnens sken frgylles.

Sitt huvud stilla lutar hon

Mot snvit hand i drmmar
Oss ljuvt frvillar krlekstron
Till hennes sjl den strmmar.
Var afton s hans stjrna klar
Till prinsessan kommer in
I fnstret syns, och hon s rar
I hans ga blickar in.

Han fljer jungfrun steg fr steg

Till hennes vilolger
I glitter hjes s hans vg
Och krleken hon ger.

Nu smnens vila sker hon

Han fr betrakta henne
Hans blickar smeker henne mt
Ej lmnar hennes nne.

Frn spegeln glider strlen fram

ver ansiktet det bleka
Ljus ver gonen sprider han
Vill varsamt kroppen smeka.

Hon leende i spegeln sg

Hesperos sklvande blick
Till bdden dr i smn hon lg
Nu hans heta nskan gick.

Hon suckar och i smnen ber

S stilla med tyst lngtan:
"Herre kr, kom till jorden ner
Det r min enda trngtan.

Kom Hesperos, kom ned och giv

Min varma nskan lisa
Lys upp min kammare, mitt liv
Gr mina tankar visa."

Han lycklig blir av hennes tal

Allt klarare hans ljus
Han kastar sig i havets dal
Och in i vgors brus.

I vattnet just p denna plats

Sprids mnga stora ringar
Och nu en sttlig prins tar sats
Han sig ur havet svingar.

Genom fnstret s han trder in

Dit nu han flugit ltt
Med svprydd stav i handen sin
Som ledsagat honom rtt.

En ung vojvod framtrder hr

Med mjukt och gyllne hr
Hans kalla axlar bara r
I purpurmantel han str.

Med blekt anlete kallt och vitt

Ej levande, ej dd
Men gonen dock blickar fritt
Och med en sllsam gld.

"Jag kommit frn en himmelsk sfr

Att uppfylla din bn
Ty himlen r min fader kr
Och havet moder skn.

Att vara nr dig, mild och god

S jag ditt anlet ser
Jag stigit har ur mrkan flod
Frn ljusets hjder ner.

O, kom min kra! Lmna nu

Det liv du levt p jorden
Ty Hesperos r jag och du
Min skna brud r vorden.

I vakra slottet av korall

En boning kan du f
Och havets vrld dr nere skall
I vrdnad vid porten st."

"S skn du r, en himmelsk gud

Lik nglar i en drm
Men ej jag lyder dessa bud
Frn frmling het och m.

Du kom ifrn en oknd vrld

Med frmmande tal och skick
Jag lever dock, men du r dd
Jag isas av din blick."

S vnder dagarna sin bild

Och ter, alltid ter
Kom Hesperos och lyste mild
Upp molnens dunkla gtor.

P drmmens vgar sig beger

En tanke fylld av smrta
Och trn efter Hesperos
Nu tnds i hennes hjrta:

"Kom Hesperos, kom ner och giv

Min varma nskan lisa
Lys upp min kammare, mitt liv
Gr mina tankar visa."

I hjden hr han hennes rst

D slocknar stjrneljuset
Frtvivlan fyller nu hans brst
Av stormar hr man bruset.

Och himlarna gungande tiger

Ty vrlden str i lgor
En sttlig prins uppstiger
Ur Kaos svallande vgor.
P hans skna och lockiga hr
En krona av eld man ser
Han svvar i solens spr
Sina himlar verger.

I tankar ser han p sin brud

Som krlekslgan fick
Hans anlet vaxblekt mot svart skrud
Av skuggor fylls hans blick.

Hans gon underbara

I krleks flamma blder
Tv lidelser ostillbara
I djupet sakta glder.

"Det var mig svrt att rymden stor

Frsaka, till dig fly
Den mrka natten r min mor
Min far r hgan sky.

O, kom min kra, lmna nu

Den vrld vari du dvaldes
Ty jag r Hesperos och du
Till brud t mig utvaldes.

O kom, o kom - ditt blonda hr

Med stjrnekrans jag krner
Frn mina himlar till dig nr
Mer ljus n jorden rner."

"O, skn du r, en drm du r

En stark demon - nd
Den vg som till ditt rike br
Jag likvl ej skall g.

Din krleks grymma andedrkt

Mitt arma hjrta srar
Ditt gas lgor ofrtckt
Frbrnner mig i trar."

"Utskta ord jag knner ej

Vet hur svaren lyder
Om n du talat klart till mig
Ditt sprk jag inte tyder.

Om du i sanning vill att jag

Din lskade skall vara
Fly hit till jorden denna dag
Med krlek skall jag svara."

"Jag offra skall ett evigt liv

fr kyssen du mig sknker
och hemska kval jag lider nu
ty blott p dig jag tnker.

I synd jag terfdas skall

Och f en annan tro
Min evighet skall offras d
Och jorden jag bebo."

I hjden stiger Hesperos

Han himlavalvet lmnar
Av krlek blir hans hjrta stumt
Han sig till jorden mnar.

***

Vid denna tid page Catalin

En listig sven och fager
Vid varje slottsbankett slr upp
Av viner i sitt lager.

Sin drottning alltid fljer han

Och hennes slp br upp
En slug och djrv bastard han r
Och stolt liksom en tupp.

Han ser p flickan skn i smyg

Till Catalina gr
Han inte r sdeles blyg,
Hon vacker som en vr.

Nu skn hon blivit som en dag

En blomma klar att plocka
Vr Catalin har lovat dyrt
Att hennes krlek locka.

In i en vr han henne drar

Till brstet henne trycker.
"Vad vill du Catalin, du har
Frvirrat mig med nycker."

"Vad jag vill? Kan du ej frst -

Vi lskar ju varandra!
Min kyss skall dina lppar n,
Den fljs av mnga andra."

"Jag vet ej vad du vill med mig,

Mig lmna, g nu bort!
Jag ddligt kr r ej i dig -
I Hesperos, helt kort!"

"Du ingenting frstr! Jag svr

Jag vet och kan dig visa,
Var bara lugn, vad krlek r
Skall jag nu strax bevisa.

Jag lger armarna om dig

Lgg dina om min hals
Krleken skall betvinga dig
Du ngrar intet alls.

Nr jag i dina gon ser

Betrakta mig helt stilla
Jag bjer huvudet mot dig ner
Res dig p t, min lilla.

Vnd upp ditt ansikte mot mig

Och blicka i mig in
Tills du i mig frlskar dig
Fr evigt sen blir min.

Om krlek allt fr du lra

Dess poetiska magik
Och nr jag hller dig nra
Dina kyssar gr mig rik."

Hon lyssnade stilla drp

Och fngslades av hans rst
n villig, ovillig s
Hon gmde hans ord i sitt brst.

"Jag knde dig redan som barn",

hon viskade med lg stmma.
"Och du var vild, ett riktigt skarn,
dig kunde ingen hmma.

Men aftonstjrnan visar sig

Dycker upp ur havets vg
Min Hesperos som lskar mig
P himlen jag ter sg.

Jag gonfransar snker

Och fller en hemlig tr
Nr havet skummar och blnker
Och upp till hans boning nr.

Han lyser klar med krleksgld

Fr att s smrtan lindra
Nu stiger han mot mnen rd
Mot stjrnorna som tindra.
"Ett kyligt sken oss sorgset nr
Frn vrlden ovan jorden
Han r mig kr, en knsla ren
Men r mig fjrran vorden

Och dagen drfr r s lng

Och torr som knens sand
Men natten helig lycka br
Till mig i drmmens land."

"Du r ett barn, tid att vi gr,

vi flyr till fjrran hamn
snart man frlorar vra spr
och glmmer vra namn.

Vi leva skall p mnskostt

Ett stilla fridfullt liv,
Att glmma hemmet r din rtt
Och Hesperos frdriv."

D Hesperos sin himmel nr

Allt hgre vingen slog -
Och myriader r frsvann
Nr frn vr jord han drog.

Frn stjrnehimlen lngre ner

Mot stjrnorna i hjden
n blixt som ljungar nu man ser
Som namnet ver nejden.

Lngt bort frn jorden i ett slag

Mot rymdens ljus han hjes
Liksom p vrldens frsta dag
P himlen ljuset rjes.

En ocean av ljus man ser

Sig verallt nu sprida
Men Hesperos upp sig beger
Han vill ej mer hr bida.

Ty flykten visste ingen grns

Som av oss kan beskdas
I Kaos tidens gng ej knns
Den likvl vill bebdas.

Det intet finns, men finns nd

I rymden dock han svvar
Av lngtan fylles nu hans sjl
Han ser dess djup, och bvar.

"Frn mrkrets tunga evighet

Befria mig, min Gud,
Jag prisa vill Din helighet
Och lyda Dina bud.

Allt lmnar jag fr ett nytt liv

S trtt p det jag har
O Herre, hr min bn, frbliv
Du ddens upphov, livets svar.

Men terta mitt eviga liv

Och evig eld som brnner,
En krlekstimma nu mig giv
Jag sdan lngtan knner.

Ur Kaos har jag, Herre, ftts,

Dit vill jag tervnda
Av jordens frid jag nu har mtts,
Lt detta, Fader, hnda."

"Hyperion, du p jorden var.

Dr nere, djupt i fjrran.
Jag intet under ger som svar,
Frgves blir din lngtan.
Jag ej till mnniska dig gr
Gestaltad som en man
Ty mnskligheten om den dr
Dock terfdas kan.

Ack, mnskolivet r s kort

En illusion i drmmar
Frn vgor som har flutit bort
Nu nya mot oss strmmar.

Om lyckan r oss n s blid

Frdrv r deras den
Vi vet ej rum, vi vet ej tid
Fr oss ej knd r dden.

I evighetens gamla spr

Allt levande finns till
Om solens bana slutet nr
En ny sol komma vill.

Allt levande av dden fljs

Som ett pinande trnesting
Av ddens skugga livet dljs
Men terfds i ring.

Hyperion, finn ditt revir

I hjdens ljusa ort
Din rtta boning hr frblir
Vid himens hga port.

Jag ber dig: tag och hj din rst

Och sjung en ljuvlig sng
Om bergen och om skogens trst
Om havets och tng.

Ditt vrde visa med ett dd

Att man ej dig styra kan
En vrld jag ger dig uten nd -
Regera den som man!

Du kan f fartyg, mast vid mast

Och hrar land frn land
Far ver haven utan rast
Frn ddens kalla hand.

Fr vem ger du ett evigt liv?

Har vrdet du frsttt?
Om du p jordens rund frblir -
Vad faller p din lott?"

***

Hyperion i sitt eget land

Dess hrskare nu r
Han ljuset sprider med sin hand
S som han stdse plr.

Se, sol och skymning st i strid,

I mrkret natten tiger.
P nytt fr mnen r det tid,
Ur havets djup den stiger.

Se gnistors guld i kvllens vind

Allt ver stig och mark.
Vi ser hr under hgan lind
Tv lskande i en park.

"Lgg nu ditt huvud mot min brst,

kra, lt det vila s!
I skydd av himlen, mig till trst
Av krlek jag suckar d.

Din krlek lt ej sina nu

Ge oss din milda trst,
Sknk i passionens pina du
Oss lugnet i ditt brst.
Min levnad vervaka
Och lindra sorg s stor.
Jag krlek m frsaka,
Ty hoppet hos dig bor."

Hyperion frn himlens hjd

Ser deras undran kas.
Se, hur i krleks ljuva frjd
De i ett famntag mtas!

Tv huvuden med lingult hr

Bland blommorna p marken.
Frn trden som i lvskrud str
Blad svvar ner i parken.

I krlek hjer hon sin blick,

Ser aftonstjrnan rd.
Han hennes tr veta fick,
Ser hennes krleksnd.

"Kom till mig ner, du Hesperos mild,

P mnstrlen far ned.
I mina tankar finns din bild,
Kom, lycka mig bered."

Som frr han svvar mngen gng

Och skdar skog och sltter,
Begrundar intighetens prng
I rymdens ljusa ntter.

Men likvl ej frn himlens hjd

Han vill till jorden ter:
"O, kvinna av frgngligt stoft,
du allas kyss tillter.

I jordisk trnghet lever ni,

Dess lycka mta skall.
Jag lever sjlv i himmelsk frid,
r oddlig och kall."