Den hr artikeln har av Wikipedias skribenter bedmts vara en bra artikel.

Europeiska unionens utbredning och utvidgning[redigera | redigera wikitext]

(Omdirigerad frn Europeiska unionens medlemsstater)

Europeiska unionen
Kandidatlnder
Potentiella kandidatlnder
Europeiska unionens utbredning och utvidgning syftar p unionens geografiska
utbredning och dess framtida utvidgning.

Nr EU:s fregngare, Europeiska kol- och stlgemenskapen, bildades 1952 var det
ett viktigt steg i strvan att frverkliga drmmen om en lngvarig fred i Europa.
Sedan dess har organisationens administrativa struktur frndrats och antalet
medlemslnder kat.

ven om EU och dess fregngare har upplevt stora frndringar bde i administrativ
struktur och antal medlemslnder, vntar fortfarande mnga av Europas lnder p att
ges mjligheten att delta i unionens arbete. 2004 utvidgades unionen med tio nya
medlemsstater. Detta var ett historiskt gonblick bde fr EU och dess
medlemsstater d detta var EU:s genom tiderna strsta utvidgning, men nnu mer fr
de nya medlemsstaterna i steuropa. Denna 'kontinentens terfrening' satte
slutligen punkt fr den delning av kontinenten som skedde efter andra vrldskriget
och fortsatte under kalla kriget. 1 januari 2007 fortsatte utvidgningen sterut, d
Bulgarien och Rumnien antogs som unionens 26:e respektive 27:e medlemsstater.
Kroatien anslt sig till unionen den 1 juli 2013.

Fler lnder str dock p tur. I dagslget finns det fem erknda kandidatlnder,
Turkiet, Montenegro, Albanien, Makedonien, och Serbien,[1] varav de tv frstnmnda
har inlett medlemskapsfrhandlingar med EU. Utver det finns det tv potentiella
kandidatlnder, Bosnien och Hercegovina och Kosovo, som har utlovats medlemskap p
lngre sikt.[2] EU:s frdrag tillter alla europeiska lnder att ska medlemskap,
men ett antal lnder i vstra och stra Europa driver inte frgan om medlemskap fr
nrvarande.

Innehll [dlj]
1 Utbredning i Europa
1.1 Grundarstaterna och den frsta utvidgningen
1.2 Utvidgningarna under 1980- och 1990-talen
1.3 steuropa frenas med vst
2 Associerade territorier
3 Utvidgningen
3.1 Kandidatlnder
3.1.1 Albanien
3.1.2 Makedonien
3.1.3 Montenegro
3.1.4 Serbien
3.1.5 Turkiet
3.1.6 Medlemsfrhandlingarna i detalj
3.2 Potentiella kandidatlnder
3.2.1 Bosnien och Hercegovina
3.2.2 Kosovo
3.3 Andra lnder i stra Europa och i Asien
3.3.1 Armenien
3.3.2 Azerbajdzjan
3.3.3 Georgien
3.3.4 Kazakstan
3.3.5 Moldavien
3.3.6 Ryssland
3.3.7 Ukraina
3.3.8 Vitryssland
3.4 Lnder i vstra Europa
3.4.1 Island
3.4.2 Norge
3.4.3 Schweiz
3.4.4 Mikrostater
3.5 Territorier och sjlvstyrande omrden
4 Att lmna Europeiska unionen
4.1 Lnder
4.2 Omrden
5 Tidslinje
6 Se ven
7 Referenser
7.1 Noter
Utbredning i Europa[redigera | redigera wikitext]
Grundarstaterna och den frsta utvidgningen[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstater 1952-1973
Grundarstater
Stater som anslt 1973
Den europeiska integrationen efter andra vrldskriget brjade med grundandet av den
Europeiska kol- och stlgemenskapen r 1952. Ett frslag om att bilda ett gemensamt
frsvar stoppades av Frankrikes nationalfrsamling r 1954. Istllet bildades den
betydligt mindre omfattande militra organisationen Vsteuropeiska unionen, medan
gemenskapens politiska samarbete inriktades mer p affrsverksamhet och ekonomi.
Frn brjan var sex lnder medlemmar i Europeiska kol- och stlgemenskapen;
Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederlnderna och Vsttyskland.

Storbritannien valde att st utanfr det europeiska samarbetet. Orsakerna var flera
men hade sin grund i Storbritanniens roll som kolonial stormakt. Britterna hade
fortfarande en bild av sig sjlva som vrldens "tredje supermakt" efter USA och
Sovjetunionen och storslagna tankar om det Brittiska samvldets roll som
internationell arena och samarbetsforum. Storbritannien hade vid den hr tiden en
aningen hgre levnadsstandard n vissa lnder p den europeiska kontinenten och
stora kolgruvor som ocks pverkade beslutet om att inte g in i ett europeiskt
samarbete vid denna tidpunkt.

Under 1960-talet fljde nya diskussioner om ett brittiskt medlemskap, men

Frankrikes president Charles de Gaulle motsatte sig ett dylikt medlemskap. de
Gaulle var orolig fr att Frankrikes ledande stllning inom unionen skulle hotas av
ett eventuellt brittiskt medlemskap. r 1962 och 1967 gick drfr brittiska
frhandlingar om intet. Detta pverkade ven Danmarks och Irlands
medlemskapsfrhandlingarna. Sverige valde efter politiska diskussioner att ocks
st utanfr, ven om vissa paragrafer i 1974 rs grundlag skrevs in som en
frberedelse fr medlemskap. r 1973 gick slutligen Storbritannien, Danmark och
Irland med i EG, sedan Frankrikes nye president Georges Pompidou valt en mer
kompromissinriktad linje. Norge anskte men valde efter en folkomrstning att st
utanfr samarbetet, trots omfattande handel med Danmark, Storbritannien och fler
EG-lnder.

Utvidgningarna under 1980- och 1990-talen[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstater 1976-1995
Europeiska gemenskaperna
Stater som anslt under 80-talet
Stater som anslt under 90-talet
r 1976 inleddes frhandlingar med Grekland. Ett grekiskt medlemskap hade
diskuterats sedan 1960-talet, men frhindrats av den grekiska militrens
maktvertagande r 1967. En annan faktor var Greklands svaga ekonomi, vilken var
betydligt mindre utvecklad n EG-lndernas. Grekland blev medlem r 1981. 1977
inleddes medlemsfrhandlingar med de tv tidigare diktaturerna i Sydvsteuropa
Portugal och Spanien, vilka blev medlemmar r 1986. Diskussionerna rrde till stora
delar samma frgor som frhandlingar med Grekland, men tog dock lngre tid d man
bland annat hade mer omfattande diskussioner kring fiskerttigheter.

r 1990 utvidgades den internationella organisationens territorium d DDR

(sttyskland) infrlivades med Frbundsrepubliken Tyskland (Vsttyskland). Det
frenade Tysklands roll i EU har diskuterats flitigt. Det tyska-franska samarbetet
var under unionens tidiga historia avgrande fr dess utveckling. Genom
Maastrichtfrdraget, vilket undertecknades 1992, utvidgades de Europeiska
gemenskaperna (EG) till att ven omfatta utrikes- och skerhetspolitik, samt
rttsliga och inrikes frgor och organisationen gavs det nya namnet Europeiska
unionen (EU). Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) fick i sin tur namnet
Europeiska gemenskapen (EG) och inordnades i en av unionens tre s kallade pelare.

r 1991 inledde EG frhandlingar med Finland, Sverige och sterrike. Alla tre
lnderna hade tidigare valt att st utanfr unionen; i Sveriges och sterrikes fall
p grund av deras tidigare militra och politiska neutralitet, i Finlands fall p
grund av dess avtal med dvarande Sovjetunionen. Dessa tre hade istllet valt andra
samarbeten s som EFTA och vad betrffar Sverige och Finland ven Nordiska rdet.
Alla tre lnderna hade i stor utstrckning redan anpassat sig till EU:s
lagstiftning genom EES-avtalet och drfr gick medlemsfrhandlingar snabbare n vid
tidigare unionsutvidgningar. r 1995 upptogs dessa tre stater som nya
unionsmedlemmar.

steuropa frenas med vst[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstater 2004-2007
Europeiska unionen
Stater som anslt 2004
Stater som anslt 2007
r 2004 skedde EU:s hittills strsta utvidgning d tio nya lnder blev medlemmar
samtidigt. De flesta lnderna ingick i stblocket under kalla kriget. Det var bara
Cypern och Malta som inte hade frflutet frn stblocket. Sledes blev utvidgningen
2004 slutet p den splittring som lnge delat Europa i tv lger. Den stora
utvidgningen innebar ocks att unionen, rknat som en stat, blev den sjunde strsta
i vrlden till ytan, den tredje folkrikaste och den strsta ekonomin rknat i BNP.
1 maj 2004 blev Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien,
Slovenien, Tjeckien och Ungern fullvrdiga EU-medlemmar.

Den frsta stutvidgningen fljdes tre r senare av en andra stutvidgning. 1

januari 2007 var det Bulgariens och Rumniens tur att bli en del av unionen.
Lnderna var p grnsen att f medlemskapet frskjutet ngot r. Men den 26
september 2006 gav Europeiska kommissionen till slut klartecken fr en anslutning.
Mnga lnder infrde dock regleringar fr att bland annat skydda mot en
"massinvandring" frn de bda lnderna, ssom gjordes gentemot alla nya
stmedlemmar. Dessa regleringar upphrde 2014. Kroatien blev medlem den 1 juli
2013. Det har tagit omkring 10 r frn anskan till medlemskap fr de lnder som
blev medlemmar efter 2000.

Successivt kommer de nya ststatsmedlemmarna att delta i samtliga av EU:s

samarbeten, dribland eurosamarbetet och Schengenavtalet. 21 december 2007 blev nio
av de tio medlemsstater som anslt sig till unionen 2004 fullvrdiga medlemmar ven
i Schengensamarbetet. Nr det gller euron kommer de nya medlemsstaterna att
ansluta sig allt eftersom de uppfyller de s kallade konvergenskriterierna.
Hittills har Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Slovakien och Slovenien
infrt euron som valuta.
Associerade territorier[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Territorier associerade med Europeiska unionen
Special member state territories and the European Union.svg

Europeiska unionen
OMR-omrden
OCT-omrden
Omrden sui generis
Danmark Grnland
Frankrike Clippertonn
Frankrike Franska Guyana
Frankrike Franska Polynesien
Frankrike Franska sydterritorierna
Frankrike Guadeloupe
Frankrike Martinique
Frankrike Mayotte
Frankrike Nya Kaledonien
Frankrike Runion
Frankrike Saint-Martin
Frankrike Saint-Barthlemy
Frankrike Saint-Pierre och Miquelon
Frankrike Wallis och Futuna
Nederlnderna Nederlndska
Vstindien
Portugal Azorerna
Portugal Madeira
Spanien Kanariearna
Storbritannien Anguilla
Storbritannien Bermuda
Storbritannien Brittiska Antarktis
Storbritannien Brittiska
Jungfruarna
Storbritannien Brittiska territoriet
i Indiska oceanen
Storbritannien Caymanarna
Storbritannien Falklandsarna
Storbritannien Montserrat
Storbritannien Pitcairnarna
Storbritannien Sankt Helena, Ascension
och Tristan da Cunha
Storbritannien Sydgeorgien och
Sydsandwicharna
Storbritannien Turks- och Caicosarna

Kanariearna

Bermuda

Melilla
Fastn EU r en union fr europeiska lnder, s tillhr en del territorier utanfr
Europa ocks EU, medan andra omrden tillhr EU:s medlemsstater utan att tillhra
EU. I frdraget om upprttandet av Europeiska gemenskapen finns bestmmelser om tv
huvudkategorier av sdana omrden. Den frsta kategorin r de yttersta randomrdena
(OMR-omrden), som ingr i EU men som tnjuter vissa undantag p grund av sin
geografiska avlgsenhet och ekonomiska beroende av ett ftal produkter.[3] Den
andra kategorin r de utomeuropeiska lnderna och territorierna (OCT-omrden), som
str utanfr EU men som nd deltar i vissa av EU:s samarbeten och har frihandel
med unionen.[4] Drutver finns det territorier som ligger i Europa, men som nd
tnjuter vissa srskilda undantag. Bestmmelserna om dessa omrdena terfinns
vanligtvis i ngot protokoll som r fogat till moderlandets anslutningsfrdrag.[5]
[6][7][8][9][10][11]

Omrden som rknas som yttersta randomrden (OMR-omrden) r de portugisiska

grupperna Azorerna och Madeira, den spanska gruppen Kanariearna och de franska
utomeuropeiska departementen, inklusive arna Saint-Barthlemy och Saint-Martin.
Dessa omrden omfattas av EU:s lagstiftning, anvnder euron som valuta men kan till
exempel ha undantag frn EU:s momsunion eller Schengensamarbetet.

Till de utomeuropeiska lnderna och territorierna (OCT-omrden) ingr danska

Grnland, de franska utomeuropeiska frvaltningsomrdena samt Nya Kaledonien och
Franska sydterritorierna, de nederlndska grupperna i Vstindien och de brittiska
utomeuropeiska territorierna. De utomeuropeiska territorierna str utanfr EU:s
moms- och tullunion samt Schengensamarbetet, och vanligtvis ocks eurosamarbetet.
[12][13] Huvuddelen av de brittiska omrdena finns i Centralamerika, medan
Frankrikes territorier r spridda vrlden ver. Detta r ett arv frn tiden d
Storbritannien och Frankrike var stora kolonialmakter.

Bland de vriga territorierna, som varken ingr som yttersta randomrden eller som
utomeuropeiska lnder och territorier, ingr bland annat de brittiska omrdena
Akrotiri och Dhekelia, Bermuda, Kanalarna, Isle of Man och Gibraltar, den danska
gruppen Frarna, den finska gruppen land, de spanska exklaverna Ceuta och
Melilla i Marocko samt ett antal mindre omrden som tillhr Grekland, Italien och
Tyskland. Dessa omrden har vitt skilda undantag frn olika delar av EU:s
lagstiftning eller frdjupade samarbeten. Det kan till exempel handla om att ngot
omrde inte ingr i moms- eller tullunionen,[12][13] eurosamarbetet,
Schengensamarbetet eller helt str utanfr alla EU:s samarbeten.

ven Nordcypern, som inte r erknt som en sjlvstndig stat av EU, utan som anses
vara en del av EU-landet Cypern, omfattas av srskilda bestmmelser med hnsyn till
att den cypriotiska regeringen inte har kontroll ver omrdet.[14] Dessa undantag
grundar sig p ett protokoll som r fogat till Cyperns anslutningsfrdrag, och som
kan upphvas av Europeiska unionens rd vid ett eventuellt terfrenande av n.[14]

Utvidgningen[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionen, exklusive Storbritannien

Storbritannien, som har aviserat sin avsikt om uttrde ur EU
Kandidatlnder
Potentiella kandidatlnder
ven om EU har utvidgats med hg fart p senare r vntar fortfarande mnga
europeiska lnder p att f bli medlemmar. Kpenhamnskriterierna kallas de krav som
ett anslutande land mste uppfylla fr att f bli medlem och som omfattar krav p
demokrati, rttsstat, marknadsekonomi, etablerad handel med EU-lnderna och
antagande av EU:s direktiv. Fr nrvarande finns det fem s kallade kandidatlnder:
Albanien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet. Drutver har EU lovat
medlemskap p lngre sikt fr samtliga lnder p vstra Balkan. De vsteuropeiska
lnderna Norge och Schweiz har valt att inte ansluta sig till unionen, trots att de
uppfyller Kpenhamnskriterierna, eftersom de inte anser det vara en frdel fr dem.

Nr ett kandidatland avslutat medlemsfrhandlingar med EU och skrivit p ett

anslutningsfrdrag blir landet ett anslutningsland,[15] det sista steget innan
landet upptas som fullvrdig medlem i EU. Ett anslutningsland har nrvarortt vid
Europeiska rdets och Europeiska unionens rds sammantrden i egenskap av
observatr, men saknar rstrtt.
Kandidatlnder[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionen
Kandidatlnder
Potentiella kandidatlnder
Alla europeiska lnder har mjlighet att anska om medlemskap i Europeiska unionen.
Det r Europeiska rdet som med enhllighet beslutar om ett lands
medlemskapsanskan ska godknnas eller inte. Om Europeiska rdet, efter diskussion
med Europeiska kommissionen och Europaparlamentet, godknner medlemskapsanskan
erhller landet status som kandidatland. Fr att kunna pbrja frhandlingarna om
medlemskap krvs dock att kandidatlandet uppfyller Kpenhamnskriterierna om
demokrati, mnskliga rttigheter med mera. Frhandlingarna leder slutligen till ett
anslutningsfrdrag, som mste ratificeras, godknnas, i alla medlemsstater i hela
unionen samt i det anskande landet innan det kan trda i kraft.
Anslutningsfrdraget innebr att det anskande landet blir fullvrdig medlem i
unionen.[16] I dagslget finns det fem kandidatlnder: Albanien, Makedonien,
Montenegro, Serbien och Turkiet.[16]

Albanien[redigera | redigera wikitext]

Albanien
Albanien blev 2003 det frsta landet av de potentiella kandidatlnderna att brja
frhandla om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Avtalet skrevs under den 12
juni 2006 och var det frsta stora steget infr Albaniens fullvrdiga medlemskap i
EU. Efter att samtliga medlemsstater inom EU hade ratificerat avtalet, trdde det i
kraft den 1 april 2009. Den 28 april 2009 anskte landet officiellt om EU-
medlemskap.[17] 2010 fick albaner visumfrihet i EU, utom Storbritannien och Irland.
Den 10 oktober 2012 rekommenderade Europeiska kommissionen att Albanien skulle ges
kandidatstatus, p villkor att vissa frhllanden frbttrades, bland annat att
valet i juni 2013 gick korrekt till. En EU-rapport frn oktober 2013 skrev att
valet gick ordnat till och i juni 2014 beviljades landet kandidatstatus.

Albaniens framgngar i samarbetet med EU beror frmst p landets ekonomiska och

politiska stabilitet. Landet har blivit mer och mer integrerat i EU:s institutioner
och NATO och har bibehllit sin position som en stabiliserande faktor och en stark
allierad till USA och Vsteuropa i det konfliktdrabbade och delade Balkan. Albanien
inbjds till Nato-medlemskap den 3 april 2008 och blev officiellt medlem i
frsvarsalliansen den 1 april 2009.[18] Vstra Balkans medlemskap i Europeiska
unionen ses som en hg prioritet bland EU:s tjnstemn inom utvidgningen, som har
bekrftat att vstra Balkans framtid ligger inom Europeiska unionen.[19]

Makedonien[redigera | redigera wikitext]

Makedonien
Makedonien anskte om medlemskap i mars 2004 och blev kandidatland 2005. Landet
uppfyller dock inte Kpenhamnskriterierna och har drfr inte ftt inleda
medlemskapsfrhandlingar. Premirminister Nikola Gruevski har freslagit att landet
kan bli EU-medlem 2012 eller 2013, ngot som inte officiellt varken har bekrftats
eller dementerats av Europeiska kommissionen.[20] Makedonien har framfr allt stora
inrikesproblem nr det gller korruption, den organiserade brottsligheten och
spnningar mellan olika etniska grupper.[21][22] I en rapport som publicerades av
kommissionen den 14 oktober 2009 fresls det att Makedonien tillts pbrja
frhandlingar med EU om medlemskap.[23][24]

Makedonien har ven dock andra stora problem som mste lsas innan landet kan f
ett fullt medlemskap i unionen. Framfr allt nr det gller det ekonomiska biten.
Makedonien har ett av Europas hgsta arbetslshet, 34.8 % av befolkningen anses
vara arbetslsa [25]. Enligt Sida r fattigdomen i landet ocks ett stort problem.
[21]

Ett stort problem i Makedoniens framtida medlemskapsfrhandlingar kommer att vara

dess dispyt med Grekland om Makedoniens namn. Makedonien r ocks namnet p en
provins i Grekland, som hvdar att landet Makedonien frsker att gra ansprk p
delar av Greklands historia. Denna dispyt mste lsas innan landet kan bli medlem,
eftersom alla medlemsstaters godknnande krvs fr att ett land ska kunna bli
medlem. Under 2008 meddelade den grekiska regeringen att Makedonien inte kommer att
kunna bli varken EU- eller NATO-medlem s lnge de bda lnderna inte kommit
verens om landets namn.

Montenegro[redigera | redigera wikitext]

Montenegro
Montenegro rstade i maj 2006 fr sjlvstndighet och blev sjlvstndigt den 3 juni
2006 frn Serbien och Montenegro. Montenegro inledde egna frhandlingar om
stabiliserings- och associeringsavtal med EU i september samma r. Avtalet skrevs
under den 15 oktober 2007 och trdde i kraft den 1 maj 2010.[26] Den 15 december
2008 anskte landet som det frsta av de potentiella kandidatlnderna om EU-
medlemskap.[27] Europeiska rdet beslutade vid sitt decembermte 2010 att ge
Montenegro kandidatstatus.[1] Medlemskapsfrhandlingarna inleddes den 29 juni 2012.
[28]

Monenegro har frmst problem med ekologiska, juridiska och brottsrelaterade

problem, som kan hindra landets anskan. Landet skrev under ett avtal med den
bulgariska regeringen i december 2007 som innebr att Bulgarien ska hjlpa
Montenegro med dess EU-integration under de fljande tre ren.[29]

Landet anvnde tidigare den tyska D-marken som sin valuta, men sedan euron ersatte
D-marken har Montenegro istllet ensidigt anvnt euron som sin valuta.

Serbien[redigera | redigera wikitext]

Serbien
Serbien har, i likhet med vriga vstra Balkan, utlovats medlemskap p lngre sikt
av EU. Landets regering har som ml att fra landet in i EU. Regeringen anskte
drfr om medlemskap den 22 december 2009.[30][31] Europeiska unionens rd
beslutade den 25 oktober 2010 att Europeiska kommissionen skulle utreda Serbiens
anskan.[32] Europeiska rdet gav Serbien status som kandidatland den 1 mars 2012,
[33] och medlemskapsfrhandlingar startade 21 januari 2014. Den 14 december 2015
ppnades de tv frsta kapitlen i frhandlingarna. Den 18 juli 2016 ppnades
ytterligare tv.[34]

Den 7 november 2007 pbrjades frhandlingarna om ett stabiliserings- och

associeringsavtal (SA-avtal) med Europeiska unionen, vilket var det frsta steget
mot EU-medlemskap. Den 29 april 2008 skrevs landets avtal under, men det var
tvunget att godknnas av samtliga EU-medlemsstater innan det kunde trda i kraft.
Den 22 juli 2013 godknde unionen avtalet efter att alla medlemsstater hade
ratificerat det. Drmed trder avtalet i kraft den 1 september 2013.

Den stora sttestenen i Serbiens anslutning till EU och ratificeringen av dess SA-
avtal har varit gripandet av krigsfrbrytaren Ratko Mladi, som EU:s medlemsstater
krvde att Serbien skulle gripa och utlmna till Internationella
krigsfrbrytartribunalen fr det forna Jugoslavien i Haag. Serbiens regering sa att
man inte visste var Mladi befann sig. En stor vndning i Serbiens relation till EU
kom nr landet grep Mladi den 26 maj 2011 och utlmnade honom till Haag. Serbien
har sedan dess krvt att landets medlemskapsfrhandlingar pbrjas omgende.[35]
Ytterligare ett stort problem kvarstr dock fortfarande fr Serbien, nmligen
frgan om Kosovos sjlvstndighet. Serbien gr ansprk p Kosovo och erknner inte
Kosovo som en suvern stat. Samtidigt har majoriteten av EU:s medlemsstater, 22 av
27, erknt Kosovo som en sjlvstndig stat.

Turkiet[redigera | redigera wikitext]

Turkiet
Turkiet anskte om medlemskap redan 1987, men blev kandidatland frst 1999. Inte
frrn i slutet av 2004 beslutade Europeiska rdet att medlemskapsfrhandlingar
skulle inledas med Turkiet.[22] Frhandlingar om EU-medlemskap pbrjades 2005 och
hittills har 13 av 35 kapitel ppnats, varav ett avslutats.[36] Landet anses
uppfylla Kpenhamnskriterierna tillrckligt vl, men mste gra frbttringar nr
det gller yttrandefrihet, kvinnors och barns rttigheter och religionsfrihet.
Turkiet mste ocks bekmpa korruptionen i landet, frbttra kurdernas situation
samt minska militrens politiska inflytande.

Dessutom erknner inte Turkiet ett av EU:s medlemslnder, Cypern, utan har istllet
som enda land erknt Nordcypern. S lnge Turkiet inte erknner Cypern, och inte
accepterar ett frenande av hela n, kan landet inte bli EU-medlem. De senaste
terfreningssamtalen p Cypern, som pbrjades under 2008, kan dock utmynna i att
Cypern terfrenas, vilket skulle underltta fr Turkiets medlemskapsfrhandlingar.
[22] EU beslutade den 11 december 2006 att frysa frhandlingarna inom tta kapitel
och att inte avsluta ngra fler kapitel frrn dispyten mellan Turkiet och Cypern
r lst. Den 25 juni 2013 beslutade EU:s utrikesministrar att frhandlingarna
skulle terupptas med Turkiet, men inte frrn tidigast oktober samma r.[37]

Medlemsfrhandlingarna i detalj[redigera | redigera wikitext]

ppnade kapitel
Avslutade kapitel
Frysta kapitel
Kapitlen i unionsrtten Albanien Island[38] Makedonien Montenegro Serbien
Turkiet
1. Fri rrlighet fr varor 2012-12-18 2006-12-11
2. Fri rrlighet fr arbetstagare 2011-10-19 2009-12-08
3. Etableringsrtt och frihet att tillhandahlla tjnster
2006-12-11
4. Fri rrlighet fr kapital 2014-06-24 2008-12-19
5. Offentlig upphandling 2011-06-27 2013-12-18 2016-12-13
6. Bolagsrtt 2011-12-12 2013-12-18 2008-06-17
7. Immaterialrtt 2011-10-19 2014-03-31 2017-06-21 2008-06-17
8. Konkurrenspolitik 2012-12-18
9. Finansiella tjnster 2012-10-24 2015-06-22 2006-12-11
10. Informationssamhllet och medier 2011-06-27 2014-03-31
2008-12-19
11. Jordbruk 2016-12-13 2006-12-11
12. Livsmedelsskerhet, veterinr- och vxtskyddspolitik 2016-
06-30 2010-06-30
13. Fiske 2016-06-30 2006-12-11
14. Transportpolitik 2012-06-22 2015-12-21 2006-12-11
15. Energi 2012-03-30 2015-12-21 2009-12-08
16. Skatter 2012-12-18 2015-06-22 2009-06-30
17. Ekonomisk och monetr politik 2012-12-18 2015-12-14
18. Statistik 2012-10-24 2014-12-16 2007-06-26
19. Socialpolitik och sysselsttning 2012-06-22 2016-12-13
20. Fretags- och industripolitik 2011-12-12 2013-12-18 2017-02-27
2007-03-29
21. Transeuropeiska nt 2011-12-12 2015-06-22 2007-12-19
22. Regionalpolitik och samordning av strukturinstrument 2012-12-18
2013-11-05
23. Rttsvsen och grundlggande rttigheter 2011-12-12 2013-12-18
 2016-07-18 2009-12-08
24. Frihet, skerhet och rttvisa 2013-12-18 2016-07-18 2009-
12-08
25. Vetenskap och forskning 2011-06-27 2012-12-18 2016-12-13 2006-
06-12
26. Utbildning och kultur 2011-06-27 2013-04-15 2017-02-27 2009-
12-08
27. Milj 2012-12-18 2009-12-21
28. Konsumentskydd och hlsoskydd 2012-03-30 2014-12-16 2007-
12-19
29. Tullunionen 2012-10-24 2014-12-16 2017-06-21 2006-12-11
30. Yttre frbindelser 2012-12-18 2015-06-22 2006-12-11
31. Utrikes-, skerhets- och frsvarspolitik 2012-03-30 2014-06-24
2009-12-08
32. Finansiell kontroll 2012-06-22 2014-06-24 2015-12-14 2007-06-26
33. Finansiella bestmmelser och budgetbestmmelser 2011-12-12 2014-
12-16 2016-06-30
34. Institutioner 2007-06-25
35. vrigt 2015-12-14
Potentiella kandidatlnder[redigera | redigera wikitext]

Vid Europeiska rdets mte i Thessaloniki 2003 utlovades medlemskap fr lnderna p

Balkan.
2000 lovade Europeiska rdet att lnderna p vstra Balkan skulle kunna bli
medlemmar i EU. Vid Europeiska rdets mte i Thessaloniki 2003 utlovades dessutom
medlemskap p lngre sikt. De lnder som ligger p Balkan, men som i nulget varken
r EU-medlemmar eller kandidatlnder, kallas drfr fr potentiella kandidatlnder.
ven Island rknades frn juli 2009 till juli 2010 som ett potentiellt
kandidatland.[2]

Frhandlingarna med EU frsvras ofta p grund av lndernas politiska och

ekonomiska instabilitet samt korruption. Relationen mellan EU och Serbien
frsmrades ocks till fljd av Kosovos sjlvstndighetsdeklaration och att flera
EU-lnder erknner Kosovo som en sjlvstndig stat. Eftersom frhandlingar om
medlemskap inte har pbrjats med dessa lnder ses medlemskap som ett lngsiktigt
ml.

Bosnien och Hercegovina[redigera | redigera wikitext]

Bosnien och Hercegovina

Bosnien och Hercegovinas anslutning till Europeiska unionen str infr en del
ekonomiska och politiska problem idag. Landet har visserligen p senare tid brjat
gra lngsamma men stadiga framsteg, inklusive samarbete med Internationella
krigsfrbrytartribunalen fr det forna Jugoslavien i Haag, men har fortfarande
problem med bland annat korruption[39].

Den 24 februari 2015 rstade Bosnien-Hercegovinas parlament igenom ett tagande om

att gra omfattande sociala, ekonomiska och politiska reformer fr att komma
nrmare EU. Beslutet r landets frsta steg mot unionen p sju r och rstades
igenom i samband med ett besk av EU:s utrikeschef Federica Mogherini. De vntade
reformerna r ett krav frn EU fr att landet i framtiden ska f kandidatstatus.
Efter beslutet vntas landet nu anpassa sig till EU:s politik i frgor om bland
annat handel, korruption och utbildning. Enligt Mogherini kommer nrmandet ocks
att skapa ett tydligare och skrare ramverk fr utlndska investerare som vill
etablera sig i Bosnien-Hercegovina, vilket i sin tur ska skapa fler jobb i landet.

Den 15 februari 2016 skickade Bosnien och Hercegovina in sin frsta anskan om EU
medlemskap[40]. [41].Bosnien Hercegovina vntas f kadidatstatus r 2017[42].
Kosovo[redigera | redigera wikitext]

Kosovo
Kosovo utropade sjlvstndighet den 17 februari 2008 frn Serbien. Eftersom inte
alla EU-lnder har erknt Kosovo som en sjlvstndig stat, r Kosovos framtida
mjligheter som EU-medlem ngot oklara. I dagslget har 22 av EU:s 27 medlemsstater
erknt Kosovo som en sjlvstndig stat, medan Spanien, Rumnien, Slovakien, Cypern
och Grekland har avsttt frn att erknna landet, frmst p grund av den
traditionellt historiska vnskapen med Serbien och orolighet fr de egna problemen
med separatister.

Kosovo, under skerhetsrdets resolution 1244, betraktas dock av EU som ett

potentiellt kandidatland. Landet har nnu inte anskt om EU-medlemskap och har inte
heller inlett frhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Landet
anvnde tidigare den tyska D-marken som sin valuta, men sedan euron ersatte D-
marken har Kosovo istllet ensidigt anvnt euron som sin valuta.

Andra lnder i stra Europa och i Asien[redigera | redigera wikitext]

Rysslands president Dmitrij Medvedev och Gazproms ordfrande Aleksej Miller.

Flera andra lnder har EU-medlemskap som ett uttalat ml ven om dessa lnder inte
har kommit lika lngt i samarbetena med EU. Exempelvis har Ukrainas regering
uttalat sig positivt angende framtida medlemskap. Efter den orangea revolutionen i
landet r 2004 har man gjort betydande framsteg i demokratisk riktning. EU:s
relationer med vriga ststater r mer eller mindre frostiga. Till exempel har EU
tidvis infrt sanktioner mot Vitryssland p grund av landets bristande demokrati.
Relationen med Ryssland och Ukraina frsmrades efter rysk-ukrainska gaskonflikten
2009. Europeiska kommissionens ordfrande, Jos Manuel Barroso, sa att han hade
frlorat frtroendet fr bda lnderna.[43]

Andra steuropeiska eller asiatiska stater s som Moldavien, Vitryssland, Armenien

och Azerbajdzjan, kommer frmodligen inte att bli EU-medlemmar inom en verskdlig
framtid. Flera av lnderna har inte EU-medlemskap som ett uttalat ml, och skulle
inte i vilket fall som helst kvalificera sig fr EU-medlemskap. Lnderna uppvisar
stora brister i Kpenhamnskriterierna, som omfattar bland annat krav p demokrati,
en fungerande marknadsekonomi och att rttsstatens principer tillmpas. Samtliga av
dessa lnder utom Kazakstan deltar helt eller delvis i EU:s stliga partnerskap.

Armenien[redigera | redigera wikitext]

Armenien
Armenien ligger geografiskt i Sydvstasien men precis som Cypern och Georgien anses
landet traditionellt sett ha starka kulturella band till Europa.

Flera armeniska tjnstemn har uttryckt sin nskan om att landet ska bli EU-medlem.
[44] Opinionsmtningar har pekat p att det finns ett starkt std fr ett
medlemskap. I en mtning frn 2005 uppgav 64 % av de tillfrgade att de var fr ett
medlemskap medan 11,8 % uppgav att de var emot.[45]

Armenien r fortfarande i konflikt med grannlandet Azerbajdzjan om Nagorno-

Karabach. Sedan 1994 r det eldupphr men fortfarande finns det spnningar mellan
lnderna. Efter mnga r med nstintill oavbruten recession har landet upplevt en
av vrldens hgsta tillvxttakter de senaste ren.[46] Armenien rankas p plats 31
enligt indexet fr ekonomisk frihet, vilket r en bttre placering n fr EU-lnder
som Frankrike, Italien och Portugal.[47]

Metsamor krnkraftverk, som ligger 40 km vster om Jerevan, r byggt p toppen av

ett seismologiskt aktivt omrde och var en frga som diskuterades i frhandlingar
mellan Armenien och EU. I slutet av 2007 beslutade Armeniens regering att
krnkraftverket ska stngas, i enlighet med EU:s grannskapspolitik.[48] Detta
vntas ske 2016, nr den nuvarande driftperioden fr krnkraftverket tar slut.[49]

Azerbajdzjan[redigera | redigera wikitext]

Azerbajdzjan
Azerbajdzjan r ett sekulrt land med en mestadels shia-muslimsk turkisk
befolkning, som skulle behva komma till rtta med ett flertal problem fr att
kunna kvalificera sig som ett potentiellt kandidatland. Det oljerika landet har
gjort frbttringar av sin infrastruktur, men mycket av pengarna frn landets hga
tillvxt verkar inte komma de smst stllda till godo, trots att landet r strre
och mer teknologiskt modernt n sina grannar. Landet lider ocks av "nederlndska
sjukan", d olja r landets frmsta exportvara, vilket gr tillverkningsindustrin
mindre konkurrenskraftig.[50] Korruption r ett annat allvarligt problem, och de
senaste presidentvalen har prglats av anklagelser frn oppositionen och har
kritiserats av internationella oberoende observatrer fr att inte ha genomfrts p
ett fritt, rttvist och demokratiskt stt. Landet behver ocks lsa konflikten om
Nagorno-Karabach med grannlandet Armenien. Azerbajdzjans stora militrutgifter och
den krigiska retoriken frn landets ledare har blivit ngot av ett alarm fr EU,
som nskar att ltta p spnningarna i omrdet.

Azerbajdzjans regering har inte uttryckt ngon nskan om att ansluta landet till
EU, men om landet ansker om medlemskap r det mycket troligt att anslutningen
frdrjs p grund av problem liknande de Turkiet har.

Georgien[redigera | redigera wikitext]

Georgien
Georgiens tidigare president Micheil Saakasjvili uttalade en nskan att Georgien
ska g med i EU. Denna synvinkel som tydligt har uttalats vid flera tidpunkter som
vgar till USA, EU och Nato har strkts i ett frsk att g ifrn den ryska sfren
av influensen.

Dispyten om Sydossetien och Abchazien utgr dock ett stort hinder i frhandlingarna
med bde Ryssland och EU. I Adzjarien togs ett stort steg fr att skydda landets
territoriella integritet nr den auktoritra ledaren Aslan Abasjidze tvingades att
avg i maj 2004. Dock har konflikten trappats upp igen med anledning av kriget i
Georgien 2008.

Georgien r ansett som det troligaste landet i Kaukasus att g med i EU, speciellt
efter Rosenrevolutionen. De territoriella dispyterna och korruptionen[klla behvs]
utgr dock fortfarande stora problem fr att landet ska kunna bli medlem i unionen.
Landet har nnu inte anskt om medlemskap i EU, men har som uttalat ml att bli
medlem i bde Nato och Europeiska unionen p lngre sikt.

Under 2014 ingick Georgien ett associeringsavtal med EU.

Kazakstan[redigera | redigera wikitext]

Kazakstan
Kazakstan, som har en liten del av sitt territorium i Europa (vster om
Uralfloden), r ansett som en europeisk nation av Europardet, vilket uttrycks i
ett officiellt uttalande av Europardet 1999, och r drfr berttigat till fullt
medlemskap i Europardet.[51] Trots detta har ngra diskussioner om EU-medlemskap
inte varit aktuella. Kazakstan har sina strsta stder lngt frn den europeiska
delen, och nnu lngre frn EU-lnderna. Kazakstans regering har skt medlemskap i
Europardet, men landet har liksom Vitryssland nekats intrde i organisationen, d
man inte uppfyller kriteriet om demokratiskt styrelseskick. Det kazakiska
utrikesministeriet har ven visat intresse fr den europeiska grannskapspolitiken.
[52] Kazakstans president Nursultan Nazarbajev har freslagit en centralasiatisk
union som ett alternativ till EU-medlemskap.

ven om Kazakstan skulle visa intresse fr EU-medlemskap r det mycket otroligt att
landet inom de kommande ren skulle kunna bli medlem i EU. Landet visar stora
brister angende Kpenhamnskriterierna, inte minst gllande kraven p demokrati och
yttrandefrihet, vilket ocks r anledningen till att landet inte har ftt
medlemskap i Europardet, trots att det har anskt om det.

Moldavien[redigera | redigera wikitext]

Moldavien
Moldavien har som uttalat ml att ansluta sig till Europeiska unionen.[53] Fr
tillfllet hller Moldavien p att implementera sin frsta treriga handlingsplan
inom ramen fr EU:s grannskapspolitik. Moldavien har dock flera problem som mste
lsas innan landet ver huvud taget kan kvalificera sig fr EU-medlemskap.
Bristande demokrati och garanterandet av rttsstatens principer gr att landet inte
uppfyller Kpenhamnskriterierna. Landets ledande parti, kommunistpartiet, har fr
vrigt vxlat mellan att fresprka bttre relationer med Europa och ett djupare
samarbete med Ryssland.

ven ekonomiskt diskvalificerar sig Moldavien, som r Europas fattigaste land och
drtill r fattigdomen i landet stor, 90 % av befolkningen uppskattas att leva i
ngon grad av fattigdom (2000).[54] Kpenhamnskriterierna omfattar ven krav p
ekonomisk standard och, framfr allt, att landet har en fungerande marknadsekonomi.
Landet kommer inte att kunna bli EU-medlem under verskdlig framtid. Valet i april
2009 ledde dessutom till vldsamma demonstrationer och en frvrrad relation med
grannlandet och EU-medlemmen Rumnien.[55] Efter ytterligare ett val i juli 2009,
bildades en ny regering bestende av fyra proeuropeiska smpartier. Varken
kommunistpartiet eller den proeuropeiska koalitionen fick dock tillrckligt med
mandat fr att utse en ny president.[56]

Utver det mste Moldavien ven lsa konflikten med utbrytarrepubliken

Transnistrien. Transnistrien har eget postvsende, polis, tullmyndighet, militrt
frsvar, valuta, centralbank, konstitution, rttsvsende, skattelagstiftning,
regering och parlament, trots att utbrytarrepubliken inte har erknts av ngot land
nnu.[57] Presidenten Igor Smirnov anklagas fr att han styr Transnistrien som en
diktator. Enligt AmnestyPress r stra Moldavien navet fr trafficking,
penningtvtt samt smuggling av droger och vapen. Det finns ekonomer i landet som
hvdar att detta ocks str fr en del av Moldaviens ekonomi. Frn moldavisk sida
har det endast ett ftal steg tagits fr att lsa konflikten.[58]

Under 2014 ingick Moldavien ett associeringsavtal med EU.

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Ryssland
Fr nrvarande r sannolikheten fr att Ryssland ska ansluta sig till EU inom
verskdlig framtid mycket liten. Analytiker har sagt att Ryssland r "rtionden
ifrn" att kvalificera sig fr EU-medlemskap.[59] Fre detta ryska presidenten
Vladimir Putin har sagt att ett ryskt EU-medlemskap varken skulle gynna Rysslands
eller EU:s intressen, men att ett ttare samarbete vore bra, inklusive upprttandet
av de fyra gemensamma omrdena mellan Ryssland och EU, vilket omfattar samarbete
inom ekonomi, utbildning och forskning enligt en verenskommelse frn 2003.[60][61]
[62] Exklaven Kaliningrad r fortfarande ett problem mellan EU och Ryssland, bland
annat krvs visum fr markresor mellan Kaliningrad och vriga Ryssland, liksom de
baltiska EU-medlemmarnas behandling av den ryska minoriteten, bl.a. att ryska r
inte officiellt sprk dr.
I oktober 2008 sa Italiens premirminister Silvio Berlusconi att "jag betraktar
Ryssland som ett vstland och min plan r att det ska bli mjligt fr den ryska
federationen att bli medlem i Europeiska unionen inom de kommande ren" och uppgav
att han hade haft den hr visionen under mnga r.[63]

Ukraina[redigera | redigera wikitext]

Ukraina
Mnga politiska fraktioner i Ukraina fresprkar EU-medlemskap och ett djupare
samarbete med Europa medan andra r mer skeptiska och fresprkar ett samarbete med
Ryssland. Dessutom uppfyller landet Kpenhamnskriterierna mycket vl, inte minst
nr det gller demokrati dr det har gjorts stora frbttringar samt att
medborgarnas rttigheter har strkts. Men mnga inom EU r desto mer skeptiska till
Ukrainas framtidsutsikter. 2002 sa Europeiska kommissionens dvarande kommissionr
med ansvar fr utvidgningen, Gnter Verheugen, att "ett europeiskt perspektiv" fr
Ukraina inte ndvndigtvis behver innebra medlemskap inom 10 eller 20 r, men att
det inte utesluter att det finns en sdan mjlighet. Vid ett mte i april 2004,
strax innan den stora utvidgningen som skedde i maj samma r, beviljade inte EU:s
ministrar Ukraina statusen som marknadsekonomi. Detta var emellertid innan den
orangea revolutionen i Ukraina.

Enligt en opinionsunderskning frn Oleksandr Razumkov Centre for Economic and

Political Studies (December 2008) var majoriteten av ukrainarna fr ett EU-
medlemskap; 44,7 % var fr och 35,2 % emot. Detta betyder att Ukraina har ett
folkligt std fr att landet kan s smningom bli EU-medlem.[64]
Opinionsunderskningen visar ocks att i de vstra, centrala och norra delarna av
landet r man mest positiv till ett medlemskap, medan opinionen r mer skeptisk i
de sdra och stra delarna, dr banden till Ryssland r starkare. I vstra Ukraina
r omkring 70 % fr och 30 % emot ett EU-medlemskap, i Kiev r 65 % fr och 35 %
emot, i stra och sdra Ukraina r 85 % emot och 15 % fr.

Orangea revolutionen i slutet av 2004 frbttrade Ukrainas europeiska

framtidsutsikter. Landets nye president, Viktor Jusjtjenko, antydde att han skulle
trycka p EU fr djupare samarbete, och beskrev en fyrpunktsplan: erknnandet av
Ukraina som en marknadsekonomi, medlemskap i Vrldshandelsorganisationen,
associering med Europeiska unionen och slutligen fullt medlemskap.[65] Enligt en
del bedmare kan Ukraina bli EU-medlem redan ngon gng under 2010-talet.[66][67]
[68] Behandlingen av oppositionsledaren Julia Tymosjenko har givit protester frn
EU och anklagelser om skenrttegng och politisk hmnd, ngot som inte frbttrat
EU:s syn p Ukraina och mnga ukrainares syn p EU.

Under 2014 ingick Ukraina ett associeringsavtal med EU.

Vitryssland[redigera | redigera wikitext]

Vitryssland
msesidiga relationer upprttades mellan EU och Vitryssland redan vid Vitrysslands
sjlvstndighet 1991. Efter att Aleksandr Lukasjenko blev landets president 1994,
har relationen mellan Minsk och EU frsmrats och har frblivit kall och
distanserad. Relationerna har dock frbttrats ngot sedan oktober 2008.[69][70]
[71][72] Bland annat har EU:s resefrbud fr Aleksandr Lukasjenko och hans vitryska
medarbetare lyfts.[73] Tjnstemn inom EU hade befarat att Vitryssland annars
riskerar att komma nnu mer under ryskt inflytande.[73]

Trots detta r relationerna fortfarande mycket kalla mellan unionen och

Vitryssland. Vitryssland ingr redan i en annan union, med Ryssland, och har inget
uttalat ml att bli medlem i EU. ven om Vitryssland skulle vilja bli medlem,
skulle landet inte uppfylla kraven p bland annat demokrati, rttsstat och en
fungerande marknadsekonomi, de s kallade Kpenhamnskriterierna. Drfr r det
hgst osannolikt att landet skulle bli medlem inom en verskdlig framtid.

Lnder i vstra Europa[redigera | redigera wikitext]

Island r inte medlem i EU, men har anskt om medlemskap.

Trots att de uppfyller bde de politiska och ekonomiska kraven fr att f bli
medlemmar i EU, str bde Norge och Schweiz utanfr EU. De tv lnderna tnjuter
god ekonomisk levnadsstandard och uppfyller kraven p stabila institutioner och
demokrati. Huruvida lnderna i framtiden blir EU-medlemmar eller inte beror snarare
p folkopinionen i lnderna. Bde Norge och Schweiz har anskt om EU-medlemskap
tidigare, men p grund av negativa utslag i folkomrstningar har lnderna avbrutit
sina frhandlingar med EU. Eftersom EU:s medlemsavgift baseras p lndernas ekonomi
och EU-bidragen mycket p mngden jordbruk (vilket bde Norge, Island och Schweiz
har lite av p grund av bergighet) och frekomsten av fattiga regioner, s skulle
medlemskap vara en direkt nackdel fr dem, om de fr frihandel via avtal nd,
vilket de ftt.

Fram till den 16 juli 2009 ingick ven Island i den hr kategorin. D anskte dock
landet om medlemskap och erhll statusen som ett potentiellt kandidatland. Island
fryste 2013 frhandlingarna om medlemskap p grund av dligt inhemskt std fr
medlemskap.

Inte heller de europeiska mikrostaterna Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino

och Vatikanstaten r medlemmar i EU, men r betydligt mindre till bde yta och
invnarantal jmfrt med Norge och Schweiz.

Island[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Island och Europeiska unionen

Island
Den 16 juli 2009[74] anskte Island fr frsta gngen om medlemskap i EU. Dagen
innan hade det islndska alltinget rstat ja till ett frslag frn regeringen att
anska om medlemskap. En formell ceremoni hlls i Stockholm den 23 juli 2009.

Anskan var i stort sett ett resultat av finanskrisen p Island 2008. Krisen hade
lett till en kraftig nedgng i den islndska ekonomin samtidigt som stdet fr ett
EU-medlemskap, och i synnerhet infrandet av euron, kade kraftigt.[75]
Finanskrisen ledde ocks till ett regeringsskifte efter ett nyval i april 2009,
vars resultat banade vg fr anskan.

Eftersom Island redan tillmpar stora delar av EU:s lagstiftning genom att landet
ingr i EES, vntades det kunna bli medlem snabbt. Landet erhll statusen som ett
potentiellt kandidatland direkt efter att kommissionen hade informerats om anskan.
[2] Kommissionen rekommenderade efter en utredning den 24 februari 2010 Europeiska
unionens rd att inleda frhandlingar.[76]

Europeiska unionens rd beslutade den 17 juni att ge Island officiell

kandidatstatus och att inleda frhandlingar, vilka inleddes den 27 juli 2010.[77]
Frhandlingarna inleddes med en noggrann genomgng av situationen om Islands
uppfyllande av EU:s regler, ngot som avslutades i juni 2011. Den 27 juni 2011
startade de egentliga frhandlingarna med ppnande av kapitel fr kapitel.[78]
Redan den frsta dagen ppnades fyra kapitel och tv avslutades, vilket var
rekordsnabbt.[79]

Senare har frhandlingarna gtt trgare, och flera av de mer problematiska kapitlen
var i brjan av 2013 inte ppnade. De tidsplaner som uttalats av hga politiker har
inte alls stmt, och det r drmed svrt att sga nr frhandlingarna kan vara
klara. Det anses av mnga att Island behver ngot slags undantag frn
fiskereglerna, annars lr medlemskapet falla i folkomrstningen. Opinionsmtningar
under 2010 och framt pekar p att majoriteten av det islndska folket r negativ
till medlemskap, ganska tydligt s under 2012.

I juni 2013 frystes frhandlingarna av den nyvalda islndska regeringen (bestende

av de EU-kritiska partier som vunnit valet). Det anses nu vara osannolikt att
Island blir medlem inom verskdlig tid [80] Regeringen beslutade i februari 2014
ska ett parlamentsbeslut att formellt dra tillbaka anskan.[81] Islands regering
meddelade rdet 12 mars 2015 att landet inte lngre ska betraktas som ett
kandidatland.[74]

Norge[redigera | redigera wikitext]

Norge
Norge har anskt om EG- eller EU-medlemskap tre gnger och r det land som flest
gnger anskt om medlemskap. Trots det str Norge fortfarande utanfr unionen.
Detta beror p att Norges anslutning varje gng har avbrutits.

Frsta gngen avbrts Norges anslutning p grund av att Frankrikes dvarande

president Charles de Gaulle lade in sitt veto mot att Storbritannien skulle f bli
medlem i EU. De tv andra gngerna avbrts Norges anslutning p grund av att de
folkomrstningar som hlls fll ut med negativt resultat. Drfr har Norge
frblivit utanfr EU.

Motstndet mot EU har p 2000-talet varit kompakt. I maj 2008 visade en

opinionsunderskning p ett rekordmotstnd mot EU i Norge.[82] I juli 2009 hade
skillnaden mellan ja-sidan och nej-sidan dock tergtt till den lgsta nivn p tv
r, vilket ansgs bero p dels finanskrisen, dels Islands medlemskapsanskan.[83]
Om Norge skulle anska om EU-medlemskap fr en fjrde gng, skulle
medlemskapsfrhandlingarna troligen g snabbt, dels med tanke p att landet redan
tv gnger tidigare har frhandlat fram anslutningsfrdrag, dels drfr att landet
redan ingr i Europeiska ekonomiska samarbetsomrdet och tillmpar sledes mnga av
EU:s beslut och regler.

Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Schweiz och Europeiska unionen

Schweiz
Schweiz har en lng tradition av neutralitet och drfr har EU-medlemskap varit en
kontroversiell frga. I maj 1992 anskte Schweiz om EU-medlemskap, men efter en
folkomrstning om anslutning till Europeiska ekonomiska samarbetsomrdet (EES), med
negativt utfall, frystes landets frhandlingar med unionen. Inte frrn i juni 2016
beslutade Schweiz senat att dra tillbaka anskan.[84]

Landet har runt 2002 ingtt sju bilaterala avtal med EU, istllet fr medlemskapet
i EES. De innebr ett deltagande i inre marknaden, bland annat fri rrlighet fr
varor och fr personer som r medborgare i EU/EES eller Schweiz. Landets politiska
ledning r positiv till ett EU-medlemskap p lngre sikt, men anser att det i
nulget inte r aktuellt.

2001 folkomrstade Schweiz efter ett medborgarinitiativ om landet omedelbart skulle

lyfta medlemskapsanskan igen, men resultatet var ett nej och drfr frblev
landets anskan vilande. 2005 folkomrstade Schweiz igen, denna gng om ett
medlemskap i Schengensamarbetet. Utslaget var ett ja, vilket innebar att landet
anslt sig till samarbetet den 12 december 2008, vilket anses vara ett nrmande
till EU. Relationerna har 2014 blivit frostigare efter en schweizisk folkomrstning
som sa att den fria rrligheten fr EU-medborgare ska begrnsas, i strid med EU:s
regler och bilaterala avtal.

Mikrostater[redigera | redigera wikitext]

De europeiska mikrostaterna r inte medlemmar i EU, men deltar i vissa samarbeten,
s som euron.
Utver Norge och Schweiz str mikrostaterna Andorra, Liechtenstein, Monaco, San
Marino och Vatikanstaten utanfr EU. Av dessa lnder r det enbart Liechtenstein
som ngonsin anskt om EU-medlemskap. Det skedde i samband med att Schweiz anskte
om medlemskap, och anskan drogs tillbaka samtidigt som Schweiz fryste sin
medlemskapsanskan.

Monaco, San Marino och Vatikanstaten samarbetar intimt med EU, anvnder euron som
valuta och har srskilda valutaavtal som tillter dem att prgla egna euromynt.
Dessa tre mikrostater har ocks i praktiken ppna grnser till EU. Liechtenstein
har ppna grnser, och har traditionellt ett intimt samarbete med Schweiz.
Samarbetet med Andorra r mindre integrerat, till exempel har Andorra och EU inte
ppna grnser mellan varandra.

Om mikrostaterna i framtiden blir medlemmar i EU skulle det innebra att de

tillsammans med Malta blir unionens minsta stater, bde till yta och befolkning.
Det r mycket troligt att EU istllet inleder ett nnu nrmare samarbete, utan att
mikrostaterna blir fullvrdiga medlemmar, eftersom det skulle innebr att de skulle
f oproportionerligt mycket inflytande, inte minst i beslut som tas med enhllighet
i Europeiska unionens rd. Det r ocks mjligt att lnderna integreras nrmare i
andra europeiska lnder, exempelvis behandlas Monaco i Schengensamarbetet som om
det vore en del av Frankrike.

Vatikanstaten har inte allmnna val, och anses inte vara en demokrati, utan en stat
som r rent religist styrd. Monaco och Liechtenstein r demokratier, men
respektive prins anses ha fr stor makt fr att lnderna ska passa i EU. Andorra
och San Marino r mer normalt demokratiskt styrda. Det finns dr vissa partier som
r fr medlemskap och vissa emot.

Territorier och sjlvstyrande omrden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Territorier associerade med Europeiska unionen
Bland de territorier och sjlvstyrande omrden som hr till medlemsstaterna,
frekommer ibland frndringar av deras niv av sjlvstndighet och huruvida de
tillhr EU (frdrag och direktiv gller) eller inte.

Mayotte r en i Indiska Oceanen som frr var ett sjlvstyrande franskt

frvaltningsomrde, men som sedan 2011 r en del av Frankrike. Mayotte blev en del
av EU 1 januari 2014.

De nederlndska omrdena Bonaire, Saba och Sint Eustatius blev 2010 delar av
Nederlnderna, frn att tidigare varit sjlvstyrande nederlndska omrden. De r
inte med EU men det finns (2012) planer p att de ska g med i framtiden.

I gengld planerar Saint-Martins franska del lmna EU vid ett nnu ej bestmt
tillflle, eftersom omrdet blivit ett sjlvstyrande franskt frvaltningsomrde.

Att lmna Europeiska unionen[redigera | redigera wikitext]

Lnder[redigera | redigera wikitext]
Historia
I EG/EU:s historia finns inget tidigare exempel p att ett medlemsland lmnat
unionen.

Mjliga lnder
I Storbritannien har det i alla r varit blandat std fr tanken att vara med i
unionen. Tanken att lmna den har varit p dagordningen. En folkomrstning p
frgan om Storbritannien ska lmna unionen hlls den 23 juni 2016, och gav
resultatet att landet ska lmna EU. Den brittiska regeringen begrde officiellt
uttrde den 29 mars 2017. Detta triggade igng en frhandlingsprocess med unionen
som vntas ta tminstone tv r att slutfra.

Regelverk
Huvudartikel: Uttrde ur Europeiska unionen
r 2009 infrdes med Lissabonfrdraget ett formellt tillvgagngsstt fr en
medlemsstat som vill lmna unionen, ngot som inte fanns frut. Det str i artikel
50 i frdraget om Europeiska unionen[85]. I korthet beslutar landet i enlighet med
sin konstitution om uttrde, varvid ett frdrag sedan mste frhandlas avseende
villkor och framtida samarbete. Det finns en tidsgrns p tv r frn landets
beslut, d landet automatiskt uttrder, om det inte begr en frlngning. Eventuell
senare teranslutning sker med de vanliga reglerna fr nya medlemslnder. Innan
2009 fanns inget avtalat tillvgagngsstt, utan alla medlemslnder skulle behvt
godknna ndringar av frdragen s att ett land stryks ur dem.

Omrden[redigera | redigera wikitext]

Historia
Dremot har delar av medlemslnder lmnat EG/EU, ven om inget frskt ter bli
medlem. Ett enda sjlvstndigt land har bildats efter att ha varit en del av EG/EU
och ett medlemsland, och det r Algeriet, del av Frankrike (r 1962), som inte
frskt bli en del av EG/EU. Fler nya lnder har bildats, som har hrt till
medlemslnder, men inte varit del av EG/EU, utan varit sjlvstyrande OCT-omrden.
Tv omrden har lmnat EU, men behllit en koppling till moderlandet, nmligen
Grnland (1985) och Saint Barthlemy (2012).

Mjliga omrden
Det finns ngra omrden som ligger i Europa och som r delar av medlemslnder, dr
det finns lngt gngna planer, dessutom med relativt stort opinionsstd, p att
bilda sjlvstndiga stater. Dessa planeras vara egna medlemslnder. Ngra av dessa
r: Skottland (del av Storbritannien), Flandern, Vallonien (bda del av Belgien)
och Katalonien (del av Spanien). En folkomrstning om sjlvstndighet i Skottland
hsten 2014 avvisade frslaget om utbrytning. Nrmast aktuellt efter det r
Katalonien, men Spaniens regering har frskt motarbeta planerna. Se Katalanism.

Regelverk
Det finns inget uttryckligt definierat om ett omrde bryter sig ur ett medlemsland
fr att bli ett sjlvstndigt land som vill bli medlem. Kommissionens ordfrande
Barroso har sagt [86] att sdana nya lnder mste ska medlemskap p nytt och
omfrhandla undantag de kan ha haft innan. Det tog cirka 10 r fr de lnder som
blev medlem 2004-2013.

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

Se ven[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionen
Politiska system inom Europeiska unionen
Stabiliserings- och associeringsavtal
Territorier associerade med Europeiska unionen
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
^ [a b] Montenegro is officially awarded EU candidate status (p engelska).
EUobserver. 17 december 2010. Arkiverad frn originalet den 18 december 2010. Lst
17 december 2010.
^ [a b c] Potentiella kandidater. Europeiska kommissionen. 18 juli 2009. Lst 18
juli 2009.
^ Artikel 299.2 i Frdraget om upprttandet av Europeiska gemenskapen
^ Artikel 182 i Frdraget om upprttandet av Europeiska gemenskapen
^ Protokoll om Gibraltar fogat till anslutningsfrdraget 1972
^ Protokoll om Frarna fogat till anslutningsfrdraget 1972
^ Protokoll om Kanalarna och Isle of Man fogat till anslutningsfrdraget 1972
^ Protokoll om Ceuta och Melilla fogat till anslutningsfrdraget 1985
^ Protokoll om land fogat till anslutningsfrdraget 1994
^ Protokoll om Frenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands suverna
basomrden i Cypern fogat till anslutningsfrdraget 2003
^ Protokoll om Cypern fogat till anslutningsfrdraget 2003
^ [a b] Artikel 6 i Rdets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett
gemensamt system fr mervrdesskatt. EUR-Lex. 28 november 2006. Lst 21 januari
2009.
^ [a b] Artikel 3 i Europaparlamentets och rdets frordning (EG) nr 450/2008 av
den 23 april 2008 om faststllande av en tullkodex fr gemenskapen (Moderniserad
tullkodex). EUR-Lex. 4 juni 2008. Lst 21 januari 2009.
^ [a b] Protokoll nr 10 om Cypern. Eur-Lex. Lst 8 augusti 2008.
^ Europa.eu
^ [a b] S gr ett land med i EU. EU-upplysningen. 7 februari 2008. Lst 28 maj
2012.
^ Albania Officially Files its EU Candidacy Bid (p engelska). BalkanInsight.com.
28 april 2009. Lst 28 april 2009.
^ Nato welcomes Albania and Croatia (p engelska). BBC News. 1 april 2008. Lst 1
april 2009.
^ Western Balkans: Enhancing the European perspective (p engelska) (PDF).
Europeiska kommissionen. 5 mars 2008. Arkiverad frn originalet den 9 april 2008.
Lst 25 december 2008.
^ Mazedoniens Premier Gruevski im Interview: "Beitrittsverhandlungen ab 2008" (p
tyska). Der Standard. 7 november 2006. Lst 7 november 2006.
^ [a b] http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Europa/Makedonien/Utvecklingen-
i-Makedonien/
^ [a b c] Fler lnder vill g med i EU. EU-upplysningen. 8 maj 2008. Lst 28 maj
2012.
^ Macedonia is ready to start membership talks (p engelska). European Voice. 15
oktober 2009. Lst 15 oktober 2009.
^ EU gives green light for Macedonia accession talks (p engelska). EUobserver.
14 oktober 2009. Lst 15 oktober 2009.
^ Unemployment rate(%) - Color Coded World Map - Europe.
^ Agreement details (p engelska). Europeiska unionens rd. Lst 31 mars 2010.
^ Montenegro formally applies to join European Union (p engelska). News.bg. 6
december 2007. Arkiverad frn originalet den 17 december 2008. Lst 15 december
2008.
^ MONTENEGRO: OPENING OF NEGOTIATIONS BIG STEP TOWARDS EU MEMBERSHIP (p
engelska). Europeiska kommissionen. Lst 6 juli 2010.
^ Bulgaria Will Support Montenegro in Their EU Integration (p engelska).
EUbusiness. 15 december 2008. Lst 15 december 2008.
^ Serbia to launch EU membership bid: PM (p engelska). EUbusiness. 19 december
2009. Lst 19 december 2009.
^ Serbia makes 'historic' EU bid (p engelska). EUbusiness. 22 december 2009.
Lst 22 december 2009.
^ Serbia takes step forward in bid to join EU (p engelska). EUbusiness. 25
oktober 2010. Lst 25 oktober 2010.
^ Serbia gets EU candidate status, Romania gets nothing (p engelska).
EUobserver. 2 mars 2012. Lst 2 mars 2012.
^ EU advances on Serbia talks despite UK departure
^ Serbia pushes for EU membership after Mladic arrest (p engelska). EUbusiness.
1 juni 2011. Lst 1 juni 2011.
^ EU opens new chapter of membership talks with Turkey (p engelska). EUbusiness.
30 juni 2010. Lst 30 juni 2010.
^ EU agrees to reopen Turkey membership talks (p engelska). France24.com. 25
juni 2013. Lst 25 juni 2013.
^ Island avbrt sina frhandlingar under 2013 och regeringen betraktar inte landet
som ett kandidatland sedan mars 2015.
^ [1]
^ [2]
^ [3]
^ [4]
^ EU cannot trust Russia or Ukraine, Barroso says (p engelska). EUobserver. 20
januari 2009. Lst 21 januari 2009.
^ INTERVIEW WITH RA NATIONAL ASSEMBLY SPEAKER ARTUR BAGHDASARYAN (p engelska).
ARMINFO. 26 september 2005. Arkiverad frn originalet den 7 juni 2007. Lst 20
januari 2009.
^ Poll finds strong support for Armenian entry into EU (p engelska). Ministry of
Foreign Affairs of The Republic of Armenia Official Site. 7 januari 2005. Arkiverad
frn originalet den 20 november 2010. Lst 20 januari 2009.
^ Markarian, Atom. IMF Heaps More Praise On Armenia (p engelska). Lst 13
januari 2007.
^ Index of Economic Freedom 2009 (p engelska). The Heritage Foundation.
^ 2007 Review: Foreign policy and the pursuit of Nagorno-Karabakh settlement (p
engelska). ArmeniaNow.com. 11 januari 2008. Lst 16 januari 2008.
^ Nuclear Power in Armenia (p engelska). World Nuclear Association. 1 september
2008. Lst 20 januari 2009.
^ Boom and gloom (p engelska). The Economist. 8 mars 2007. Lst 20 januari 2009.
^ Kazakhstan may become full member of PACE, Ivinsky (p engelska). inform.kz. 26
maj 2006. Lst 26 december 2008.
^ Kazakhstan (p engelska). Europeiska kommissionen. Lst 26 december 2008.
^ Moldova will prove that it can and has chances to become EU member - president
(p engelska). Moldpres News Agency. 19 juni 2007. Lst 21 januari 2009.
^ Moldavien - Kooperation Utan Grnser - hjlper fattiga bekmpa fattigdomen.
^ Romania offers citizenship to Moldovans (p engelska). EurActiv.com. 15 april
2009. Lst 16 april 2009.
^ Moldovan parties form government (p engelska). BBC News. 8 augusti 2009. Lst
9 augusti 2009.
^ Money: Pridnestrovie's own currency
^ http://www2.amnesty.se/ap.nsf/0/9ab843c0fb30e1a8c125708c003ab6e0?OpenDocument
^ West or East for Russia? (p engelska). The Washington Post. 9 juni 2001. Lst
21 januari 2009.
^ Four spaces (p ryska). Rossiyskaya. 10 november 2005. Lst 21 januari 2009.
^ Intervju med Rysslands talesman fr utrikesfrgor Alexander V. Yakovenko om
Ryssland och EU (p ryska). RIA. 10 november 2005. Lst 21 januari 2009.
^ Four spaces (p ryska). TKS. 23 april 2004. Lst 21 januari 2009.
^ Berlusconi says he wants Russia to join the EU (p engelska). Agence France-
Presse. 15 oktober 2008. Arkiverad frn originalet den 4 december 2008. Lst 21
januari 2009.
^ http://www.kyivpost.com/news/nation/detail/32462/
^ EU urged to accept Ukraine as member (p engelska). EUobserver. 13 december
2004. Arkiverad frn originalet den 24 maj 2005. Lst 21 januari 2009.
^ http://euobserver.com/9/28676
^ http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/europe/article4719154.ece
^ http://www.euractiv.com/en/east-mediterranean/prospect-ukraine-eu-membership-
realistic/article-134615#
^ 'Time to turn the page' on EU-Belarus ties: OSCE (p engelska). canada.com. 7
oktober 2008. Arkiverad frn originalet den 5 november 2012. Lst 21 januari 2009.
^ Belarus hopes to negotiate trade agreement with EC (p engelska). Trend
Capital. 22 oktober 2008. Lst 21 januari 2009.
^ Dialogue between parliaments of Belarus, EU countries to continue developing
(p engelska). Trend News. 22 oktober 2008. Lst 21 januari 2009.
^ EU customs services express interest in close cooperation with Belarus (p
engelska). Trend News. 14 oktober 2008. Lst 21 januari 2009.
^ [a b] Lukashenko hails lifting of EU travel ban (p engelska). canada.com. 20
oktober 2008. Arkiverad frn originalet den 5 november 2012. Lst 21 januari 2009.
^ [a b] [5]
^ Most Icelanders want to join EU and eurozone after crisis (p engelska).
EUbusiness. 27 oktober 2008. Lst 2 november 2008.
^ EU gr tummen upp fr Island. Dagens Nyheter. 24 februari 2010. Lst 24
februari 2010.
^ Brussels worried about falling support for EU in Iceland (p engelska).
EUobserver. 27 juli 2010. Lst 28 juli 2010.
^ Iceland kick-starts EU accession talks (p engelska). EurActiv.com. 16 juni
2011. Lst 16 juni 2011.
^ Iceland sets record in EU accession talks (p engelska). EurActiv.com. 28 juni
2011. Lst 28 juni 2011.
^ Iceland's EU bid is over, commission told
^ Iceland moves to withdraw EU application
^ kat EU-motstnd i Norge. Dagens Nyheter. 11 maj 2008. Lst 12 maj 2008.
^ Flere tilhengere av EU (p norska). P4 Radio. 17 augusti 2009. Lst 18 augusti
2009.
^ Swiss senate confirms formal end to EU bid (euobserver 2016-06-15)
^ Frdraget om Europeiska unionen (26/10/2012)
^ Scottish independence: EC's Barroso says new states need 'apply to join EU'
[Dlj]
v r
Europeiska unionen
Demografi Integration Officiella sprk Politiska partier Skepticism
Symboler Val
Historia
Europeiska kol- och stlgemenskapen Europeiska ekonomiska gemenskapen
Europeiska atomenergigemenskapen Europeiska gemenskapen Vsteuropeiska unionen
European stars.svg
Utbredning
Anslutningskriterier Associerade territorier Politiska system
Institutioner
Europaparlamentet Europeiska rdet Rdet Europeiska kommissionen Europeiska
unionens domstol Europeiska centralbanken Europeiska revisionsrtten
Unionsrtten
Arbetsrtt Frdrag Internationella avtal Frordningar Direktiv
Unionsmedborgarskap Territoriellt tillmpningsomrde
Ekonomi
Budget Euro Euromynt Eurosedlar Euroomrdet
Yttre tgrder
Europeiska utrikestjnsten Hga representanten Utrikes- och skerhetspolitik
Skerhets- och frsvarspolitik Yttre frbindelser
Inre tgrder
Inre marknaden Frihet, skerhet och rttvisa Ekonomisk och monetr politik
Jordbrukspolitik Infrastruktur
Europeiska unionen EU-portalen
Europeiska unionens flagga EU-portalen temasidan fr Europeiska unionen p
svensksprkiga Wikipedia.

Kategori: Europeiska unionens utbredning och utvidgning

Navigeringsmeny
Inte inloggadDiskussionBidragSkapa kontoLogga
inArtikelDiskussionVisaRedigeraRedigera wikitextVisa historikSk

Sk p Wikipedia
G till
Huvudsida
Deltagarportalen
Skriv en ny artikel
Bybrunnen
Senaste ndringarna
Slumpartikel (bot)
Ladda upp filer
Std Wikipedia
Kontakta Wikipedia
Hjlp
Skriv ut/exportera
Skapa en bok
Ladda ner som PDF
Utskriftsvnlig version
P andra projekt
Bilder & media
Verktyg
Sidor som lnkar hit
Relaterade ndringar
Specialsidor
Permanent lnk
Sidinformation
Wikidataobjekt
Anvnd denna sida som referens
Sprk

English
Espaol
Franais
Bahasa Indonesia
Portugus

Suomi

29 fler
Redigera lnkar
Sidan redigerades senast den 17 juli 2017 kl. 17.07.
Wikipedias text r tillgnglig under licensen Creative Commons Erknnande-dela-lika
3.0 Unported. Fr bilder, se respektive bildsida (klicka p bilden). Se vidare
Wikipedia:Upphovsrtt och anvndarvillkor.
Wikimedias integritetspolicyOm WikipediaFrbehllUtvecklareCookie statementMobil
vyWikimedia Foundation Powered by MediaWiki