Vilhelm Ekelund

Samlade dikter
1

S V EN S K A K LA S S I K E R
utgivna av s ve nsk a a k a de m i e n
vilhelm ekelund samlade dikter i
 Vilhelm Ekelund

Samlade dikter
Under redaktion av Jonas Ellerstrm
och med inledning av Katarina Frostenson

SVENSK A KLA SS I KER

utg i v n a av s v e n s k a a k a de m i e n
i samverkan med
b o k f r lag e t at l a n t i s
 Vilhelm Ekelund
Samlade dikter I
Atlantis, Stockholm

2004
inledning : Katarina Frostenson
och Svenska Akademien
text : Vilhelm Ekelundsamfundet
textredigering, kommentarer
och ordfrklaringar :
Jonas Ellerstrm och
Svenska Akademien

formgivning och typografi:

Anders Ljungman och Johan Melbi

pdf-generering :
Megin Media 2005
 Innehll

Volym I

Katarina Frostenson : Om Vilhelm Ekelunds lyrik . . . . . . . . . . . . . . . . xiii

tidiga dikter (18971899)

Mnsilver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Kvll vid Sundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Mnsken vid Kullaberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Vid Mlarstrand och stervg
I Haga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Sommarnatt i skrgrden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Ensamhetens stmningar IIII . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
I hgsommartid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
I kvllsolsbrand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Kornblixt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Sven Tyste . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Sensommarkvll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
P Kolmrden III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
Nr skymning faller 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Vrknning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Ur vandringsboken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

vrbris (1900)

I. Sknska motiv
Mars-vr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
Skrdefest . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
Sydsknskt kustparti . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
Miniatyrer IIII . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
Slttbilder IIV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
Vaka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
Idyll III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
II
Vision . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42
Bundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
Decemberskymning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
Rga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
Ungskog . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
Dagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
Betesda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
Hemdrmmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
Armod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50
Vid horisont . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
En drm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
Pan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
En visa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
Havsstillhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
Vr vid Sknes kust . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

III. Sm tavlor
Marskvll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
Utanfr blomsterbutiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
P reveln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
Vid krrsjn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61
Sknska vinterkvllar III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
I pilhcken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63
Grdsinterir . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
Nu hamrar blsten mot rutan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
ver sen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66

syner (1901)

Inledningssng
Till Sknheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

I. Syner
Den gamla grden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
Frger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
I vrdshuset vid Sundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
Det frsta vrregnet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
Det gamla sklget drmmer III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77
Ernst Ahlgren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
Svrmodet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
Hymn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
Symbol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82
Vintervrme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
Ensamhet IIV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
Frn barndomen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87
Harpan (efter Richard Dehmel) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88
Plataner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89
Vgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91
September p sen IIV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92
ver havet sjunker en stjrna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97

II. Ett landskap

I. (Dr vi st ute p den ppna plattformen) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
II. Maj vid havet 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

III. Stilla dagar

I. (Kring valntstrdens tomma grenar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
II. Ensam jul . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
III. (Oktoberkvll. Mot skyls bakgrund) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
IV. Tristesse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
V. (En toning, den sista, mtar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
VI. I uppvaknandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
VII. Barfrost . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
VIII. (Nu stiga rkarna sakta frn sen) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
IX. Fre ovder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
X. Dehmel : Stiller Gang . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110

IV
I en bokhage om vren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110
Tv visor (efter Robert Burns) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
En oknd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112
Aprilsndag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
Nu sjunges Maj i grd och by III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
Tystnadens slott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117
Det snar ver sltten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117
Efter natten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118
Siesta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119
S str jag ter p sens kam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120
Anslaget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
Natur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122
Musik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
Intermezzo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
Snljus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124
Vaknandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126
Vlkerfrhling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126
Tystnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128
Lrdagskvllen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128
P resa (efter Li-tai-po och Richard Dehmel) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129
Stillhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129
En februarimorgon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131
Skymningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133
Kvarnen (efter Emile Verhaeren) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133
En kall och klar och mnvit vrnatt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134
Verlaine-stmning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135
En natt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135
Vrsyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136
Ord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137

melodier i skymning (1902)

Tillgnan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141

Mot andra landen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142

Kastanjetrden trtta luta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143
Vrfrudag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144
I denna stumma kvll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144
Psyke i grnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145
Sknskt vinterstycke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146
Dden III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147
Sngm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148
Staden (efter Theodor Storm) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149
Avsked . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150
Lnn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151
Stum sng III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151
Purpur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152
Frnedring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153
Tschaikowski . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154
Penitens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154
Sorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155
Nr den lmska fega tanken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156
Drm p vgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156
Nocturner III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157
Till havet III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159
Sngen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160
Sonett, in i ditt tempel vill jag stiga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160
Det vta kornets doft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161
Mot alla stjrnor spanar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162
Hn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162
Hlderlin IIII . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163
Inspiration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165
Epitaf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165
Trdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
(Hruppifrn hade jag sett det) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
Stagnelius III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167
Den hemliga liljan III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168
Ro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170
Somna vill jag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170
sen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171
Dalen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172
Beredelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173
Dianas hymn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173
Nr skogen sprang ut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174
Gryningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175
D voro bokarna ljusa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176
Hlsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176
Des Esseintes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177
Sorgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178
Psk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179
Frbi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
Ringsj-vr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
Paysage de songe . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182
Du tysta gra morgon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183
Ur Stefan Georges diktning
I. ns herre . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183
II. Till Phaon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184
III. Erinna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185
IV. (Den hga hckens jmna grna spetsar gunga) . . . . . . . . . . . . 185
V. (Vi vandra upp och ned den gamla bokalln) . . . . . . . . . . . . . . . . 186
VI. (Av lena sngers flje buren) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186
VII. (Din sorg jag vet) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187
Visioner och harmonier
I. (I sommarmnens sken) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187
II. (Hr saktar kllan sina vgors gng) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189
III. Klart lyser du fr mig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189
IV. Sjlarnes sng . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191
V. (Knappt bl var luften) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192
VI. Sekund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193
VII. Helg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193
VIII. Drmmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
IX. Hymn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197
X. Stormen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198
XI. Odi profanum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199
XII. Kllan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200

elegier (1903)

Blomning i natten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203

Genius . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204
Vintern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205
(ver oss den ltta skuggan) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206
(I drmmar trden st) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208
(Som den som ffngt ur en fasans drm) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208
(Uti min sjl Frdelse slog ned) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209
(Min sjl, vak upp ur dina tunga drmmar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209
(Ett frtidigt allvar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210
(En livets ljuva dikt) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211
P resa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211
Ljus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212
Heinrich, das Kind . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212
Som ett stjrnfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213
(Du kunde ju ej veta) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213
Till Apollon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214
Uppenbaring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214
Rader vid Axel Wallengrens grav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214
Final . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215
(Nr du d var gngen) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216
Hemlngtan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217
Hstmorgonen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218
Symposium . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218
Vnnerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220

I. Tenera Laurus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222

II. (Dr lngt inne) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
III. (Hr r gott fr mig att vandra) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224
IV. (Heta natten mrknar kvalmig) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225
V. (Ack, hjrtats lngtan har ej hem i vrlden) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
VI. (Och likvl, o natt) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
VII. I skymningen vid n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227
VIII. (Dunkel av bleka stjrnor) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228
IX. (En gng jag mtte dig) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228
X. (Det var den smrtan i ditt anlets drag) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229
XI. Den dde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230
XII. (Fr ingen diktar jag) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230

frn 1900-talets brjan (19011905)

Vrnatten i hagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233

I barndomen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233
Nocturne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234
(En natt som ingen annan klar och len) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234
Efter Stefan George . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235
Frmlingen [av Charles Baudelaire] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235
Nocturne av James Whistler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236
(En dag frgr, och natten stundar de) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237
(Ve mig !) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237

Kommentarer och ordfrklaringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239

 Om Vilhelm Ekelunds lyrik
av Katarina Frostenson

I begynnelsen var landskapet, den vida sltten och havsstranden.

Det var ett tillstnd av stillhet runt trakterna. En vntan p att
ngot skulle visa sig i det ppna ; det som inte kan tala, som ald-
rig kan ga en rst, utan enbart r.
Nr man gr in i Vilhelm Ekelunds dikter gr man in i en
blick som mter, nstan mter landskapet. I en rad dikter ger
en tergivningsakt rum. Omsorgsfullt avbildas drag och kontu-
rer; strandlinjen, revelns rfing, trdets nakna silhuett, slttens
fror och utstrckthet.
Det r ett orrligt, liksom skendtt landskap s gr en sklv-
ning genom det, en kre, ett ljussken, en svag, avlgsen ton.
Lugnet lgger sig ver markerna igen. Skeendet upprepas, det
liknar ibland en automatik

Som tysta, svala hnder

stryker lngsamt vrnattsvinden ver havet.

Vilhelm Ekelund beskrev hur han i unga r hade en synkraft,

en frmga att uppleva naturen grekiskt. Det r som om det
jungfruliga, ytterligt klara seendet uppstr i dikterna nr jaget
str infr det tidiga-eviga landskapet.
Den varaktigheten r stark i ett verk dr annars motsatser
och spnningar rder. Hos Ekelund pgr en kamp mellan dag
och natt, klarhet och dunkel, hrdhet och vekhet, heroism och
melankoli. Mellan mrkret som tynger och mrkret som rd-
dar, mellan ljuset som upplyfter, och ljuset som gr ont.

Ngon vidare lyckad natur r jag ej min moraliska karaktr r

hgst tvetydig, med era hl i det r vl drfr min diktning ser

xiii
 k at a r i n a f r o s t e n s o n

litet fatal ut ! Mycket hrd, mycket vek. (Ur brev till Gustaf-Otto
Adelborg 10.5.1906.)

Vilhelm Ekelund fddes r 1880 i det lilla sknska samhllet

Stehag dr fadern var smedmstare. Han debuterade som brd-
mogen 20-ring med samlingen Vrbris och genomgick sedan
en rasande snabb utveckling som poet. Vgor av bilder och ton-
fall drog genom hans sprk innan han ndde fram till sina eg-
naste ord, och en ny begynnelse. Frn debuten 1900 till sam-
lingen Dithyramber i aftonglans (1906) utkom sju diktsamlingar,
det gick i snitt ett r mellan bckerna. De sju ren utstrlar
skande och rymmer en underskning av former och uttryck
inom den klassiska diktningen och modernismens fria vers.
Vilhelm Ekelund var livet igenom indragen i ett intensivt sam-
tal med vrldslitteraturen, han sttte och bltte sina intryck i
esser och brev och lsningarna avsatte tydliga spr i hans litte-
rra texter. Under perioden som lyriker omvandlade han snabbt
en rad lsupplevelser till eget sprk. Ola Hanssons svrmodiga,
vlljudande landskapspoesi blev avgrande fr utvecklingen av
de tidiga naturdikterna, liksom Paul Verlaines nyanseringskonst
och stmningsmleri. Friedrich Hlderlin, Hugo von Hofmanns-
thal och Friedrich Nietzsche gav impulserna till uppbrott och
frvandling under den mer extatiska fasen. Vilhelm Ekelund
tycks ibland ha svalt sina frebilders tonfall direkt, bara ltit dem
smlta in i det egna sprket.
Hur eget det nu blev Ekelund tog allts p ett mrkligt to-
talt stt intryck, ngot som kan verka frmmande fr hans obe-
roende, avgrnsande natur. Sjlv talade han om att han var sla-
gen av heroerna; han upplevde det ofta som att han visste fr
mycket om dikt fr att kunna skriva inspirerat och friskt. Tyd-
ligt r dock att han prvade och omprvade, upphjde och fr-
kastade sina frebilders sprk och attityder processen talar
om ett grundligt skande, nstan ett slags genomgng.

xiv
 o m v i l h e l m e k e l u n d s ly r i k

I ett av sina mnga brev skriver Vilhelm Ekelund att det

egentligen upplysande eller tankevckande i mitt frfattarskap
ligger mera i dess hela rrelses historia och stt att reda ut sig
(livskamp) n i ngon avskild och avgrnsad tankesammanfatt-
ning, ngot begrnsat, genomfrt motiv. Det nnes egentligen
ingen bok av mig. Fr vlvilliga gon kunde det hela vara en
sdan, eller en liknelse till en sdan.
Inom den lyriska produktionen kan dock ett par faser urskil-
jas. I de frsta samlingarna, Vrbris och Syner, r blicken starkt
koncentrerad p landskapet. Det nns inget som str mellan
gat och vrlden. Ljuslummiga dungar och kala bruna sltter
ligger dr, kullar med svarta trdkronor och nakna strnders
silverljus terges.
Det mrkliga med dessa naturdikter r deras knsliga tergiv-
ning av luftens och ljusets egenskaper. Vilhelm Ekelund hade
en enastende frmga att gra elementen syn- och knnbara :

I luft som lyser glansigt mjukt

str brynet tecknat mrkt och ttt
mot solnedgngens vida duk.
I bokens smckert glesa topp
str halvljust mtande ett sken
av skrt och brunrtt violett
en toning sprd kring dunig knopp,
ett stnk av guld lngs naken gren.

Ekelunds skildringar av naturens linjer och frger liknar en dop-

akt, ett namngivande i krlekens tecken, och texterna lever av
den rena lngtan att se och terge. Det r ur viljan att troget av-
bilda den avhllna platsen som de mrkliga uttrycken uppstr.
F frfattare kan mta sig med Vilhelm Ekelund nr det gller
att uppnna ord fr att frmedla frger, att s lngt det gr
terge skiftningen: i bronsrtt, mjllvitt, kyligtbltt, mattviolett,
ygsandsvitt, frvrsbrunt, frostgrtt, likgrtt

xv
 k at a r i n a f r o s t e n s o n

Det nns inte minst en rad ord som skall framvisa det gr
Ekelund var en av det grs vktare. Paul Verlaines ord i Art
potique om den gr visan, dr det obestmda och det exakta
frenas, blev tidigt en ledstjrna. Liksom den verlaineska upp-
mrksamheten p nyanserna.
Det gr omfattar bde sjlens lgsta, mest trstlsa tillstnd,
och en skn tomhet, en vila i det kravlst knslolsa. Ekelund
upprepar grna ordet i sina rader, omtagningen skapar stock-
ning i satsen och lystring :

Den vita akacian slog ut en kvll

som stod s vissen
ensam och gr p gra asfalten

Nr Vilhelm Ekelund mtte staden, under sin resa till Berlin

1902, kom asfalten och stadsmnniskan att bli en del av den gr
vrlden. Det r i synnerhet prosadikterna som fr bra fram
scenerna ur metropolens liv. Hr blottas mnniskans ansikte i
all sin nakenhet, fjrran det klara huvud, den rena gossepanna
som s ofta visar sig i poesin, en platonsk urbild lik.
I staden slits blicken upp av det hrjade livet, av verklighetens
ra massa. Ett plgat kvinnoansikte framtrder som en skrm-
mande art av skugga och frnvaro, ett svart hl. En nrhet till
andra utsatta och srade existenser uppstr. Minnen och intryck
kan hr strmma genom diktjaget och ge stunder av paradoxal
ro i det kaotiska, som i dikten Vnnerna dr tv ljusgestalter,
romantikerna Tieck och Wackenroder, visar sig, en stillsam in-
nerlig bild som kommen ur gatans od av skrande ljud och
rotlsa mnniskor.
Dessa ovntade frbindelser ger den Ekelundska lyriken nr-
varo och liv ; linjerna som spnns mellan d och nu, mellan oli-
ka platser och vrldar, tankar och traditioner, mellan grtt och
grtt. Poesin som en mtesplats.

xvi
 o m v i l h e l m e k e l u n d s ly r i k

Efter de frsta samlingarnas lugna blick p vrlden ppnas

Ekelunds sprk och fr en tydligare rst, ett jag str fram infr
naturen. Ett du visar sig likas, verkliga och litterra gestalter
tar plats. Konturerna mellan yttre och inre blir vagare, jaget och
vrlden vvs samman. Jaget lmnar sin utsiktsplats, sker, till-
talar och verfr sin smrta. Naturen fr bra upp smktande
sjlstillstnd.
Hr framtrder Ekelund som impressionist, mlar dagning-
ar, dunkel, tcken och ljusstrimmor. Hela naturen sklver som
en sjl i hnfrelse. Det nns inte lngre ngon grns mellan
sjlen och landskapet. Allting glider, fuktas och glnser samti-
digt som det, i de allra naste dikterna, nns en stark, fast kon-
kretion, ngonting av yttersta klarhet.
Naturen ensam Sjlen i naturen Sjlen ensam, s
kan, i stora drag, de vxlande tillstnden i Vilhelm Ekelunds
diktning beskrivas. Det sjunger heter den frsta dikten i Ha-
vets stjrna. Sprket tar med tiden allt brantare kliv, diktens and-
ning blir snabbare. Hjrtat svller och jaget fr strre spelrum
fr sin klagan, sina frgor.
Vilhelm Ekelund hade en stark knsla fr lyrikens hga ton,
fr den hymniska dikten. Han skriver med lidelse om Friedrich
Hlderlins verk och gestalt : Hans vers r det hgsta den tys-
ka lyriken ntt. [- - -] Hans roman Hyperion r ven ngot av
det vackraste som nns. Han r verkligen en av de vackraste
mnniskor som skridit ver den hr besynnerliga planeten.
Ekelund knde den svindel sprket kan skapa nr det lter lju-
den tala, nr orden blir till ngot mer och annat, blir musik.
Han var gripen av de rena tonerna i Psaltarens sprk, han lyss-
nade till stigningarna hos Hlderlin, till Stagnelius suckar. Han
hade gehr och var, med eget ord, sngtrstig.
Men nr det egna sprket stts i stor rrelse och sker efter
sngtonen mister det ngot av sin srart. Dess ljusverkan avtar,
den sinnliga konkretionen blir svagare. Det blir glesare mellan

xvii
 k at a r i n a f r o s t e n s o n

de mrkliga frgorden. Fr att sng skall bli till mste orden

bindas vid varandra, bilda kedja, haka i varandras ljud. De ms-
te kta varandra, de kan inte strla solitrt.
Att detta av ljud uppfyllda rum var klarhetsdyrkaren frm-
mande, kanske till och med hotande, r inte otroligt. Lysande
linjer drnktes i svllande sng. I konturen, i den klara linjen
lg ju det tidiga och starka idealet :

Och i hstens lysande och lena

djupa luft st alla
linjer rena,
tydliga och kalla.

Anders Olsson beskriver i essn Ekelunds hunger hur Vil-

helm Ekelund kmpade med sin vekhet och mot det kvinn-
liga i sprket. Han menar att Ekelund blev alltmer upptagen
av att svlta ut det knslotunga sprk som modernismen hade
bringat honom. Han gav sig en diet av hunger och ljus, fr
att frdriva den melankoli, de sjukliga affekter och den plg-
samma sjlvcentrering som sjlslandskapens dikt hotade att
snka ner honom i.
Man kan iaktta hur ord som signalerar vild, okontrollerbar
vxtlighet sker sig in i sprket vid den tid d sngtonen fr
svlla. Den avgudade, rena mnviolen trngs undan av en fet
rd stngel till vxt : en sumpkaprifol. Grenarna strcker sig inte
suvernt mot himlen, de klnger och snrjer likt en nrgng-
en kropp. Drag av rentvagning och besvrjelse mrks tydligast
i Dithyramber i aftonglans, dr jaget vill frhrda sin sjl till
dden. Svngningarna r hftiga : taggig sjlvhvdelse lever sida
vid sida med en varmt strmmande hjrtedikt i folkviseton
(Hjrtats vaggvisa).
Man kan f knslan att frfattaren skte ta in alla de lyriska
tonfall han behrskade i sin bok, att han ville brddfylla ut-

xviii
 o m v i l h e l m e k e l u n d s ly r i k

trycket. Att han sedan tog sats med hjlp av nietzscheanskt trot-
siga rader, fr att skriva sig rakt genom dikten, ut till en plats
dr det var klart igen.
1906 var ett mycket produktivt r, Vilhelm Ekelund utgav d
tre bcker. Det var ocks en tid av djupa tvivel : skrivrttan
satt i sin hla i Lund och gnagdes av sjlvfrakt och trande
frgor. I ett av sina mest intressanta brev, enligt Ekelund sjlv
det frsta verkliga brev han skrev, adresserat till Amelie Bjerre
f. Posse 24 . 4 .1906, rannsakar han sina strvanden och mjlig-
heter att bli en riktig poet : Ty en diktare blir man endast ge-
nom att vara en mnniska. Det r ngot kolossalt renhjrtat och
genomskinligt i karaktren som gr en diktare, en diktare i po-
sitiv mening.
Det r vackert uttryckt, inte sant ? S kommer de fasansfulla,
dekapiterande orden : Jag r ett abstractum, ett negativ, beg-
vat med litet artistisk smak och frstnd. Min poesi r ett ond-
ligt resonemang om poesi.
Det r ord det gr ont att lsa. Hrda, orttvisa och sjlvbe-
straffande men med ett korn av sanning i sig. Det nns ett l-
tande av vissa bilder, ett drag av utlggning och frklaring som
trttar vid lsningen av Vilhelm Ekelunds lyrik. Talrika r b-
nerna till skaparkraften, ja, talet om dikten, i stllet fr dikten
sjlv, dess gestalt.
I sin inledning till epigramversttningarna, som ingr i des-
sa samlade dikter, ger Ekelund ett slags frklaring till den bryt-
ning med den lyriska poesin som gde rum runt 1906. Han be-
skriver ett brst som inte str ut med spnningen av lidelsefull
lyrism och istllet sker pentameterns lugna rytm, liknad vid
en jmn havsdyning p en ensam strand.
Dithyramber i aftonglans rymmer bde rasande sng, st hjr-
tedikt, stilla meditation och naken beknnelse. Efter den boken
byter Ekelunds sprk riktning p ett avgrande stt. Nietz-
sches aforismer blir tndande fr den tankediktning han vill ut-

xix
 k at a r i n a f r o s t e n s o n

veckla. Pindaros, som han alltid avgudat, leder honom mot det
skarpa, sprngande sprk han trr. Dikter blir fortfarande till,
men i en helt annan, ringare omfattning. Poesin r inte lngre
huvudsaken, den r lagd t sidan, undantrngd, kanske utdri-
ven.
Ekelund terkommer under ren till sitt avstndstagande frn
lyriken. Hans knsla fr Hlderlin gick sannolikt aldrig frlo-
rad men han skte med alla medel ringa in dennes fall ; den
frhatliga vekheten. Han skjuter vassa pilar mot den svagsinta
kvinnliga poesin : Den lyriska olyckligheten : feghet, fe-
minin trubbighet i tankeverktygen, feminint sjlvmedlidande,
bristande sanningsintresse. ven nej framfr allt hos de strs-
te. (Bge och lyra.)
De lyriska dikterna r sannolikt inte den mest inytelserika
delen av Vilhelm Ekelunds verk. Det r nog aforismerna, det
knappa, motsatssprngfyllda talet ; Ekelunds ordar. I mellan-
rummen, i fogarna mellan stavelserna och i mellanrummen mel-
lan orden lever spnningar och motsatser, utan att tnjas ut av
rytm. Tankediktens strva landskap befriade Ekelund frn ore-
na element som berttelse, fantasi.
I det egenartade, verkligt avlyssnade, mrkligt lysande sprk
som fds efter den intensiva lyriska fasen gapar avstndsrum-
met, hr hrs Ekelunds musa : Penia (Brist). Satserna strlar
som solitrer, ntligen av den sol han ville ha.
Det r just ordet som ger satsen liv och om detta talar en av
de sista dikterna, om en stark och grundlggande ordkrlek. Det
nns annars i produktionen ett antal dikter som gr skapandet
till ett slags religion (Sonett, in i ditt tempel vill jag stiga,
Kullaberget), som kmpar fr att upprtthlla en grns mel-
lan den ra verkligheten och den upphjda, strlande konsten.
Nr denna tskillnad hotas uppstr den strda dikten. Dik-
terna r fulla av tillbedjan och knfall infr diktens tempel, nog
s prvande att ta del av.

xx
 o m v i l h e l m e k e l u n d s ly r i k

Det saknas inte heller paralleller mellan den missfrstdde,

frfljde konstnren och mnniskosonen som dog fr sitt ord.
Men viktigare n denna heroisering r den starka nrhet till
ordet som nns hos lologen Ekelund. Hans ordtro blev allt
mer knnbar, i och med att stavelserna ck den framskjutna
plats fragmentet gav dem. Det strl-ande. Liv-givande. Ordet.
Heroiska viljeblixtar, ljuva bad i sjlens purpurljus, strlar av
klarbltt renande havsljus och underbart milt solgult sken
Vilhelm Ekelund r i synnerhet en stor ljusdiktare. Han r en
frfattare som kan f ordet kall att strla vackert, lika vl
som han kan skapa hnfrd dallrande ljuslummighet. Ljuset,
det dubbla, lockar till drunkningsdd och sknt frsvinnande,
ljuset klyver och frintar likt en blixt.
Det r bde fngslande och prvande att flja dessa strider,
att utsttas fr de oavbrutet uppammande konikthrdarna i
Vilhelm Ekelunds sprk. Att hra hur poeten pumpar upp sitt
brst i heroiska stlade gester, fr att i nsta gonblick suck-
ande be att hjrtat skall f brista.
Det r en vldig rrelses historia, en omvlvande vg. Den r
kantad av vktarorden klar, ren, hg, arm; de beteck-
nar en upphjd, avgrnsad, manlig vrld men str ocks fr en
stor, vidppen mottaglighet. Under vgen mts vi av sllsynta
ljusrum, som de glesa dikterna med sina konstlsa omtagning-
ar och sin stakande rst, som frebdar Gunnar Bjrlings dikt-
ning. Naturdikterna som sammansmlter klarhet och dunkel,
milt skimrande havsljus och sndersprngande himmelssken.
Stadsdikterna om frmlingar som korsar varandras spr i det
rum dr livssret blottas och ett ansikte blir till. Och de nakna
beknnelserna dr en enkel stmma flls ut och bara talar :

h det nns stunder, d s ensam

sig sjlen knner, att det smrtar
att se sin hand.

xxi
 k at a r i n a f r o s t e n s o n

F diktare ger samma plats t stumheten, osgbarhetsknslan.

Ensamheten tar hos Ekelund nstan gestalt, blir en varelse.
Det r verhuvudtaget vrt att iaktta hur vrlden trder fram,
hur saker och sken visar sig i Vilhelm Ekelunds poesi. Den fan-
tastiska vitvarelsen, den slingrande vgen, eller spket-vren.
Det vittfrgrenade, livgivande trdet som slpper ljus genom
sitt grenverk, en bild fr sjlva sprket. Den gestalten r nog
den viktigaste och verkligaste, en knsla som frstrks av den
lilla starkt drabbande dikt som avslutar resan.
Tidiga dikter
(18971899)
 tidiga dikter

Mnsilver

Mellan brustna skyar fram hon trder,

Nattens drottning, vnlig, blid ;
Sknt i silversmyckad prakt beklder
Sj och land i midnattstid.

Se, hur vgen silvras, se hur strlar

Darra trolskt i insjns famn !
Se, hur berget hrligt prlar
I en frgprakt utan namn !

Lugnt hon skrider fram sin tysta ban;

Som en huldrik skyddsgud blickar
ver sj och skog, p fur och gran,
Jorden krlig hlsning skickar.

*
S hon vandrat ren utan tal,
S hon silvrat hav och strand,
Strlar silat genom skogens sal
Milt och stds med givmild hand.

Sekler hon sett fdas, sekler svinna

Sprlst uti tidens sand
Mnskoslkten sg hon vandra, hinna
Slutligt evighetens land.

3
 vilhelm ekelund

Kvll vid Sundet

Att sjunka i doftande klver

och ktas av aftonens vind,
att drmmande blicka p havet,
dr solen lutar sin kind !

Hur ljuvligt att svas vid bljeslag,

som klinga i smekande, lena tag !

Se gullgula skyar, som skda

ur spegeln i lgande gld,
och tcknen, som fjrran dr ringla,
d Zephyr till dansen dem bd.
*
Helt sakta dr glider en ngbt
fram genom det blnkande Sund.
En strimma av rk n betecknar
hans vg ver bljornas rund.

Frn stranden dr nere mitt ra

nu trffas av glttiga rop,
frn jublande gossar, som plaska
i vgen, en stojande hop.

Men fjrran ur dimmor och tcken

dr reser sig stolt Kullaberg,
av solen, som svinner i vster,
omgjutet i strlande frg.
*

4
 tidiga dikter

Ren blnker i mrknade vgen

en stjrna ur bristande sky,
och blickar frn synranden Luna
med silvrig och skinande hy.

Hur ljuvligt d svas vid bljeslag,

som klinga i smekande, lena tag !

Mnsken vid Kullaberg

Sakta i bjrkarnas vajande kronor

susar kvllens dende vind,
och mot havets jmnade spegel
mnen lutar sin gula kind.

Lngsamt glider ett slappat segel

bort ver glittrande bljestrt,
men ur skogens mrknade salar
trnger skllornas pinglande lt.

Som en jtte mot tndande stjrneringen

stiger granitens mrka topp,
dr p hissnande brant och stupa
ljungen bldande klnger opp.

Men ur djupet svande trnger,

sorlande, bljornas dova brus
mot de sekelriga hllar
under fyrens blnkande ljus.
*

5
 vilhelm ekelund

Hgre stiger i stjrnstrdda rymden

tyst ver mrkbl grund
Lunas drmmande klot och slr en
silverbro ver hav och sund.

Tystnad snks ver hll och vatten,

skogen slumrar i skimrande bad.
Blott under bjrkarnas ljusa kronor
hrs en kllas silverkaskad

Vid Mlarstrand och stervg

Bilder och stmningar

I Haga

Och junikvlls dallrande skymning

drar in ver lundar och snr
med glitter och glans i grsen
av daggens nyfllda tr.

I brustna, addrande slingor

sig smyger med tysta fjt
av dagerns bleknade strlar
ett solgenomstinget nt.

Det drager i mattrtt skimmer

kring furornas vlvda rund,
det mtar i bleka strimmor
i susande bjrkars lund.

6
 tidiga dikter

Men dunkelt glder i viken

den slocknande solens brand,
och skyarna glimma i purpur
vid vsterns tckniga rand.
*
Hr stojet och glammet dr inne
bak lummiga bjrkridn
och viskande stmmor i dunklet
och prassel i lv och strn.

I Brunnsvikens mrknade vatten

se stjrnornas tysta tg
med drmmande, fagert skimmer
kring spegelns somnade vg.

Nu klingar ur skogens gmma

en sprittande, yster sng,
som enar sig dunkelt, sllsamt
med midnattsklockornas gng.

Och natten r full av stmning

av gravlagda minnens tg
med hgring av sekel som bddats
i tidernas strida vg.

II

Sommarnatt i skrgrden

Stor och glimmande dalar solen mellan furornas dunkelrda

stammar. Dr inne driva skuggor och dagrar sitt vxlande spel,
medan slocknande ljusglimtar mta i bleka strimmor kring tal-

7
 vilhelm ekelund

larnes mrka allvarsgrnska, leka i mattrda slingor ver de-

skrens bruna stup.
Och lngre int blnar skogen med stumma, hgtidsfulla djup,
med skymning i gungande kronor, med tjrnarnes svarta vatten,
dr porsen gr i rda skaror ver myrens svekfulla gungy.
Solen gr ner ver fjrdar och sund, ver bljor stundom vag-
gande i mrkgrna, dallrande skiftningar, stundom glittrande
som silverblnk, stundom tonande hn i ett matt stlgrtt, som
lngsamt yter samman med horisontens djupa bl. Och
sommarnatten, ljus och fager, snker sig drmmande ned kring
skr och vg, medan luften r full av doft och svalka och sme-
kande bljebrus.
Dr borta skymtar jag i kvllningens matta ljus med vna
bjrkdungar och ngsmattors skra grnska en leende, vrfager
holme, som stiger upp ur skymningsdunklet likt en hgring, vil-
ken man varje gonblick vntar f se svva bort och fryktigas
med vgornas bla vidder till ett tonlst intet. Djup och hem-
lighetsfull ruvar tystnaden ver skren, som svarta och skarpa
teckna sig mot aftonhimlen. Mellan bjrkarnas viskande hngen
skymtar nymnens bleka skra, som stiger dr borta ver syn-
randen, medan i vster Venus ammande sjunker bakom sko-
garne. Och nattens tysta slja faller ttare och ttare ; blott hr
och dr mellan trdens smrta stammar smyger en svag glimt
frn ngon blja, som glittrat till dr ute i det bleka mnljuset.
Med vaggande gng ilar nattvinden genom dunklet och kom-
mer skuggorna att addra och spela under de vajande kronorna.
Men stanfrn genom susande skogar, ver dunkla fjrdar trng-
er dovt och hemlighetsfullt, som en gripande, mktig natthymn
ett fjrran brus. Det r brnningarnes gng dr sterut.
***
Det glimtade till, och en dallrande ljusning
slog in mellan bjrkarnas lv ;

8
 tidiga dikter

drute smg sakta en lngsam krusning

och fjrdarnas spegel klv.

Och vinden, som sorlande gick genom bladen

i gryningens brytningsstund,
frn ngen dr nere med lnga raden
av star bar doft i daggig lund.
*
Ur fjrdarnas djup se furornas stammar
i gyllene morgongld,
som mtar och brinner och ammar
och vller strimmande dunkelrd.

En pelare stiger tyst mellan trden

av ljusbl, buktande rk
frn skaretorget med gra brden,
jag skymtar vid bckens krk.

Och dimmorna lyfta sakta p viken,

som glimmar dr blank och vid,
men fjrran ur havets blnande riken
gr Helios med dagens oro och id.

Ensamhetens stmningar

Har du vilat en natt djupt i skogarnes djup,

nr med sorlande, vaggande gng
drog i tallarnes kronor vindsusets sng
och det gick som en suck ibland klyftor och stup ;

9
 vilhelm ekelund

Har du suttit i midnattens tystnadsstund

i de vinande moarnas skymningsnatt
och frnummit kring askgra viddens rund
som en vefylld ton, som sjnk och slocknade matt :

D har tystnadens salighetsrusning du knt,

som till domnad ro vaggar enslingens sjl,
som sver de jktande tankar som brnt
och i bojor hans hg lagt till trl.

Du har anat den balsam fr lngtans kval,

som i tystnad och ensamhet gms,
som sjunker p drmsjukt sinne s svalkande sval,
som nr daggen ur morgonens sklar tms.

II

Drute sjunger en fgel

bland lindarnas grna blad,
och kvllsoln glimmande tmmer
kring na slingor en gyllne kaskad.

Det viskar sakta i lven

en smekande, len musik
som minner om sus i sven,
nr mnen gr ver insjvik.

Det r som klunge ett avsked

i vstanvaggad gren,
nr dagen slocknande drjer
med blekt hndende sken.

10
 tidiga dikter

III

Det suckar, det klagar och stnar

bland trden i kyrkogrdens all,
ur sviktande grenar det dnar
en gripande sorgemusik.

Tyst glider ur jagande skyar

den blekgula mnen fram,
och strlarna hoppa och halka
kring gravkors och mossig stam.

Men vissnade, gula och rda,

de addra i yrande dans,
i prasslande virvel de skrumpna,
frtorkade bladen ur sommarens krans.

De breda en blodad mantel

kring bnkar och gngarnas sand,
de samlas i frgrika hgar
vid gravkullens fuktiga rand.

Det r som hlles i natten

en ddsfest bland gravkors och marmorsten,
och ser du frgngelsens frger
vemodigt vid mnens sken.

Det suckar, det klagar och stnar

i hliga toner i natt,
ur sviktande grenar det dnar
en gripande sorgemusik.

11
 vilhelm ekelund

I hgsommartid
En bild frn sknska sltten

Mitt p sltten ligger en aldunge.

Har du ngon gng givit akt p den egendomliga dager, som
just nr solen blossar som mest dr utanfr, samlar sig sval och
tt mellan dessa dunkla, allvarsamma alar, vilka med sina frodi-
ga, blgrna blad och glatta, metalliska bark se ut, eller tmins-
tone alltid frefalla mig, som om ngot av slttens egendomlig-
het likasom koncentrerat sig hos dem.
Det r den omgivande grnskan, som ger t halvdagern en till-
sats av ngot dunkelt djupbltt, tyngre och bestmdare n det
tunna, svvande bl, som man ser utbrett under ett valv av bokar.
Och genom ppningarna mellan bladen sllas sm rrliga sol-
ckar runda och dallrande ned ver sankmarkens feta vxtlig-
het, medan lngre int, dr dungen ppnar sig till ett litet glad,
en bred, spelande solstrimma ligger in. Sorlande gr sommar-
vinden genom bladen, prasslar i vassgrs och Carduus, frasar
sakta bland duniga viden med vajande dallergrs, som strva upp
mellan de multnande hopar av avfallet ris och lavverdragna
kvistar, vilka under rens lopp smningom bildat ett ttt snr
under de knotiga buskgrenarna.
Och jag lter blicken ila ut ur det svala dunklet under alarnas
prasslande kronor, ut ver den ljusa, leende sltten, dr den lig-
ger vid och vn med ndlsa vidder, drnkta i hgsommarsolens
gnistrande ljusod.
S lngt gat nr ett enda gungande hav av sdesflt, dr vin-
den stryker fram lngsamt, smekande, rullande den ena vgen
efter den andra hn mot sakta tonande fjrran, dr frgerna sm-
ningom lsas och rgfltens glada ljusa smlter samman med
halvmoget vetes tunga grnbl i vxling med kornets gula skift-
ningar.

12
 tidiga dikter

ngsligt skriande kretsar en vipa ver flten, ur vilka hr och

var, liksom utkastade p mf, de rda knutarna av en grd
sticka upp, inbddad mellan lindar med gula blom, dr bien
surra och vinden spelar.
Ett moln gled framfr solen, och skuggorna fllo. Lngsamt
seglar det frbi, och solen trder sakta fram. D r det som dro-
ge sig ver sltten ett leende, tryggt och trohjrtat, och Sundet
vlver ter vid synranden sina glittrande bljor, blankt som en
dragen svrdsklinga.
*

Fager r sltten i solnedgngen. Nr det stora glimmande klo-

tet vilar dr borta p sin svllande molnbdd och de rda str-
larna fr sista gngen strimma hn ver flten, d fr sltten ett
underligt drag av lugn och vila, som smyger sig tyst och vlg-
rande genom den kvllsljumma luften.
En vderkvarn slamrar sakta med de tunga vingarna, gnisslar
smnigt kring sin knarrande axel, medan korna lngdraget och en-
tonigt stmma upp sina rmanden nere p den dimmiga maden.
S gr solen ned. En sista reex darrar nnu mot Lundado-
mens tvillingtorn, som teckna sig i fjrran mot den tckniga ho-
risonten.
Och fyrarna brja glimma dr borta ver Sundet, mta som
spetsiga skarpa eldtungor upp genom vita dimskyar, som lng-
samt ringla in ver sltten.
Stort och tigande svallar skymningsmrkret kring ngar och
grden, dr nattvinden far tung och sande genom rda, daggi-
ga klverblommor, som vippa frnumstigt med sina stora run-
da huvud.
En hund skller till i en grd ett ngsligt, ensamt tjut, som
ekar mot den gamla vderkvarnen, vars vilande vingar fr lnge-
sen somnat in.
Det r det enda, som str slttens tystnad.

13
 vilhelm ekelund

I kvllsolsbrand
Bild frn Sundet

Fagert r Sundet, nr vintersnn blnker kring strnderna mot

djupbl ismngda bljor ; fagert r det om vren, d islossning-
en gr och skummet yr kring sjungande vgor, som jubla fram
sin vrljusa frihetshymn, som en trnadsmttad sng om led-
ungsfrder och ventyrsstrt ; och en sregen anblick bjuder det,
nr hsten infattat de matt stlglnsande vidderna i sin ram av
gult och rtt, nr strandhavren bleknar och benvedsbuskarne
lysa med brandrda br.
Men aldrig fr du se Sundet s drmmande fagert som en
hgsommarkvll, d solen dalar och dess sista avskedsglimtar
spela kring synrandens tnda skyar. Glittrande silverpaljet-
ter leka i solstrdda vgor, dr speglade skyar glida. Hr och dr
gr en krusning lngsamt, dallrande och drager efter sig breda
strimmor, som blixtra och glimma likt ofantliga skstim. I fjr-
ran, dr Selands kust gr som ett bltt band, ligger en dunkel,
djuprd ton ver bljorna. Det r kvllskyarnes gld, som vl-
ler ned och speglas i de bla dukarne.
Sakta brja molnen glida uppt, och en sval vind med doft av
tng och slta stryker int land. Den tunga massan vid synran-
den stter sig i rrelse, enstaka skyar ha redan gjort sig fria och
styra lngsamt kurs uppt den blanka himlakupan.
Men nnu myllrar det i det orediga vimlet, hr och dr pp-
nas djupa rmnor i den bla, psande molnbdden, och dr-
inom glimmar och glder det som oder av smltande metall.
S skjuter den ena tunga kolossen efter den andra i sakta mak
uppt, medan den undre solhalvan redan r skymd bakom Se-
lands skogar.
Och i den mn som valvet tckes av rodnande skyar, strm-
ma purpurdena ut ver vgrymden nedanfr lngst borta i

14
 tidiga dikter

vster djupt karmosinrtt, s med en skiftning i gult, slutligen

klart ljusrtt.
P stranden tndas glimmande rutor i stugorna, sklget lig-
ger som i ett vimmel av ljusa blixtar, som skra och korsa var-
andra i oredigt virrvarr. Kvllen breder sitt svaga rosenskimmer
ver hed och ngsmark, dr strandklen str i tta snr med
kttigt vgiga, blgrna blad och na ljusrda blommor. Lga
videbuskar vxlande med stubbig benved skjuta upp i vatten-
brynet med rtterna insnrjda i multnande tngrevor. Men lng-
re uppt p den torra hedmarken vagga hstklockans djupa kal-
kar fr den lena kvllsvinden, som far med prassel och sorl som
av hemliga viskningar genom vass och vildhavre.
Ur kvllsdimmornas ltta or hjer sig i fjrran Kullaberg
likt en jttevg som stelnat mitt i sin gng. Nu gjuter solen ett
sista dallrande sken kring hllarnes mrka toppar drborta, dr
Sundet vidgar sig och Selands kust tonar bort i ett grbltt
tcken.
Vgorna ha mrknat, och msarna skjuta under dsligt skri-
ande ttt utmed de skummiga kammarna, som frsande spruta
upp mot deras vita, snabba vingar.
Doft av skogsmynta och enris strmmar ut ur en glesvuxen
dunge av al och slg, medan ockar av dansande fjun lngsamt
simma genom luften frn ett par popplar, som ensamma och ty-
nande satt sig fast p sandreven.
Dr ute smyger en blek strimma ver vattnet, och mnen gli-
der i detsamma fram bakom alarna, som skjuta lnga skuggor
framfr sig. Genom den svala luften trnger melankoliskt, ns-
tan ngsligt en ngbts tunga rmande. S blir allt tyst. Endast
vinden suckar i strandsnren.

15
 vilhelm ekelund

Kornblixt

Skymningen har dragit in ver sltten, ringlande sig gr och obe-

stmd genom sommarnattens tunga, varma luft, suddande ut pil-
vallarnas tysta krymplingar, tills blott ngra otydliga silhouetter
simma omkring som skumma, redlsa vrak i de vita tcknen.
Det ligger som en dov, tryckande vntan i luften, ngot ngs-
ligt, bidande i de nervsa sklvningar, varmed d och d en svag,
kvalmig pust lngsamt och matt stryker ver de gula veteflten
utan att mkta stadkomma ens en tillstymmelse till vg i de
tunga massorna. Det r som frehades ngonstdes ett hemligt
rdslag, vars avvaktande framkallade denna spnda, dova vntan,
vilkens tystnad stundom brytes liksom av ett upproriskt knot
eller av ett otligt suckande, nr heta vindkast rassla genom de
lga videna.
Stjrnorna glimma matt som genom ett rtt tcken av vr-
me, och Mars sitter stor och sllsam lik en blodklump ver den
dimsljade horisonten.
Om en stund ser det ut som skulle naturens tunga vntan upp-
fyllas. Bla massiva moln med en ton av koppar ver sig hava
brjat skjuta upp i vster och skockas i tta skaror, liksom tvek-
samma om vart de skola stlla frden. Nr Sundets fyrar am-
ma till, r det som slickades de undre lagren av deras skarpa eld-
tungor, och ett svagt blixtliknande sken smyger ver de mrka
massorna. Men nnu lter himmelen vnta p sig.
D kommer det. Fram genom hopade dunkla skyar dansar
ltt och lekande den frsta blixten som ett lfte om svala skurar
och livande ktar. Och det r som om ginge frn trstande
flt en lttnadens djupa suck, d i detsamma den friska, lena natt-
vinden brjar sorla fram.
Bleka och addrande avlsa varandra de mtande lgorna,
somliga spridande sig i ljusa vindlar lngs horisonten, andra am-

16
 tidiga dikter

mande upp ver de blgr skyarna fr att hastigt slockna med

ett tynande, dmpat sken. Stundom mta de till p samma gng,
ringla som ormar in under molnmassorna, vilkas kanter de br-
ma med sitt blvita sken ; s slingra de sig om varandra i en
ammande omfamning, splittras i rda, dallrande mtningar,
som strmma i dansande lgor ut ver synranden fr att snabbt
d hn och kvvas bakom de tunga molnkolosserna.
Och vinden har tystnat och den stora tckniga sltten ligger
som domnad, drunknad i det suddiga halvmrkret, varur d
och d en kornknarr kraxar till, argt och smnigt. Hr och dr
mtar ett svagt litet sken till frn ngon ruta, dr blixtreexen
speglats, medan veteflten ligga som ett hav av klargult guld,
nr det blaktiga skenet addrar ver dem, oroligt, ngsligt som
en vindskakad lyktas.
I vxling med blixtarna slunga fyrarna sina skarpa, vssade str-
lar upp genom nattcknen, stundom vrvas de in i en blndvit
blixt, s att de gula eldtungorna bjrt och sllsamt teckna sig p
den ett gonblick spnda duken med dess dunkla bakgrund av
sakta drivande skyar.
Ett nattg rullar med dovt, entonigt rasslande ver sltten.
Lngs de blanka skenorna lpa lnga reexer, slingrande sig oav-
brutet framt som rda glnsande ormar. Nu gr tget in mellan
mrka rader av planterade grantrd, genom vilkas glesa grns-
ka de upplysta fnstren skymta i myllrande, oredigt virrvarr. S
frsvinna de sista rda och gula lyktorna, hjulens monotona bul-
ler dr lngsamt bort, och tystnaden sjunker ter ver sltten.
Men hela natten fortfara kornblixtarnas smygande bgar med
sin ljudlsa dans vid horisonten.

17
 vilhelm ekelund

Sven Tyste
Teckning frn Sundet

Det ligger sol ver grna vngar

och frodiga, friska lvskogshult ;
frn klverfltet s stt det ngar,
av vippande, mrkrda blommor fullt.
Likt slingrande orm mellan brdiga flten
smyger landsvgens dammiga led,
n kring vrljusa lvskogsblten,
n genom trskig myr och ljungvxt hed.
I fjrran, dr synranden sakta frtonar,
rullar sin silvervg det glittrande Sund,
men dovt ver bljande sltter tonar
malmens stmma frn tvillingtornen i Lund.
*
Lngs vgen, kantad av knotiga pilar,
skrider en hukad, dyster gestalt.
Kring solig nejd hans blick jmt ilar,
och blicken har ngot skyggt och kallt.
Och ofta han vnder sig om och spejar frsiktigt,
som trodde sig jmt han fljd.
Det glunkas i bygd, det r med Sven Tystes
samvet ej riktigt,
och hjrnan r lngesen dimomhljd.
Nu stannar han borta vid landsvgsdiket
vid rishgen, hopad p fuktig ren,
dr krkorna bruka om psken sniket
plundra till bona p alegren.

18
 tidiga dikter

Han stryker med solbrynta handen

ett tag ver pannan bred,
som ville han skingra det moln, som anden
frer p villsam led.

S skrattar han till, och krkorna axa

skrmda ur svarta frornas rad
och susa skrnande kring och kraxa
argt ver krr och mad.
*
Det ligger sol ver grna vngar
och frodiga, friska lvskogshult,
frn klverfltet s stt det ngar,
av vippande mrkrda blommor fullt.

Sensommarkvll

Rda glimtar i dallrande mtning

g ver himlen, vlvande blank och klar,
fram ur blodiga svalg som ppnas och vidga sig
som till en andehmtning,
vlla ur molnens smltande rmnor,
avskedsfacklor lika, dem solen tnder,
som nr sista glimmande glden far
tyst ur slocknande brnder.

Kvlljumma vindslag i suckande sklvning

stryka lent ver kornaxblja,
lngsamt drivande strmoln styra
frd ver fstets vlvning.

19
 vilhelm ekelund

Tonande sakta yta landskapets linjer samman,

tcknen ren ver trsken gunga,
skymningsskuggorna nejden hlja,
tigande, allvarstunga.

Dagens avskedsfacklor ha brunnit

sakta bland synrandsdimmorna ner,
sista tynande glansen runnit
ut ver sltten matt.
Hstklockans kalkar slutit sig,
slocknande dagrars blekrda strimmor
genom halvdunklet gjutit sig
trolskt i augustinatt.

P Kolmrden
Vandringsintryck

Ser du dagern, som blekrd slocknar bland bjrk

och fur,
hur den mtande sjunker i skogens djup,
och kullarna tecknas mot luftens bla azur,
dr kvllskyn vaggar i gld sin ltta slup.
*
Djupt under mig skogens tjrn
med pors kring gungande dy
i dsliga, svarta vatten
just nu en skrvit sky.

20
 tidiga dikter

Dr borta en vindvrkt fura

p stupets ormbunkskransade kant,
kanhnda hon drmmer om svunna tider
av sjudande kraft p hllens brant.

Det mtade till bland trden

ur skymningens dunkel gr
ett addrande, blekrtt skimmer
med glimt ver mrknade snr.

Det stiger ur milans brnder,

som kolna i skogens djup,
och vlver i rda strimmor
kring furornas dunkla stup.

II

Hur det susar och viskar i kvll

i de bgnande tallarnas valv,
som droge kring myrar och hll
en suck, som ur skogarnas dunkel skalv.

Hr r vemodsstmning i nattliga djup,

hr r klang som av smrtfylld ton
nr det mrknar kring klyftornas mossiga stup
och natten gr svart ver skogen och mon.

Och mktigt drager i gungande valv av tall

som en aningens brusningsvg ;
den stiger vllande fram ur vindens svall
och gjutes trolskt ver drmfylld hg.

21
 vilhelm ekelund

Nr skymning faller

Tunga och tigande vltrade molnmassorna upp ver den lga

oktoberhimlen. Sltten bredde sig skum och vid nda bort mot
solnedgngen, dr den liksom t ihop med de gulbleka frg-
spelen, liksom tonade bort och frsvann lngt fjrran in under
skyvggen, bakom vilken man tyckte sig ana ett ondligt per-
spektiv.
S kommo tcken dragande dr borta frn vster, dr Sundet
gick, och det sg ut som om dess matta, solkiga blyglans med
ens brjat vlla in ver vidderna. Nu rinner den tung och
dsig ver sankmarken, nu lpa de vgiga, sugande polyparmar-
na till storms mot pilvallarna, nu ringla sig bleka strimmor likt
en skygg frtrupp ver maden, nu dallrar det tunna oret som
en ngslig vntan ver backdraget.
Och jag tycker mig frnimma som ett sus av ngot dunkelt
som glider mig frbi, som ett sorl av tunga aningar
Det tog till att blsa, kyligt och genomtrngande. n var det
som en stnande jmmer bland almarna uppe p backkrnet,
n lt det som ett sakta kvidande, nr vinden tog i de risiga pi-
larna, n kom det i sm, halvt avbrutna suckar som frn en mo-
der som nynnar sitt barn till smns och som icke vgar ge fullt
luft t sitt tunga sinne av fruktan att den lille skall vakna.
Dr drog en krra p den knaggliga byvgen, och hjulens ond-
sinta skrllande ljd entonigt och vresigt genom kvllen. En
skata skrattade till borta p maden, och en hund lt hra ett
sklvande, utdraget skall i en grd.
S blir det tyst igen.

Lrd. 22 Okt. 1898

22
 tidiga dikter

Och dimmorna rulla i gulgr ring

ver tungsinta vida sltter,
som skvalande regn bltt leriga opp
under stormiga, svarta oktoberntter.

Det kluckar sakta mot fnsterbleck,

det duggar immigt mot rutan,
ur prasslande grenar i hagtornshck
falla dropparna tta och strida.

Kring dsliga flt ryker regnet vitt,

och plarna glimma i nypljda fror,
men ur dikena lyser det solkigt fram
som lnga gulgra skror.

Det kvllas sakta, och trden st

mot suddig himmel som gr silhouetter,
blott stundtals far mot rutan ett stnk
av regnet, som skvalar och skvtter.

Och tystnaden sjunker stor och mjuk,

som ville den smyga sonande balsam
kring aggande tanke, som grmt sig sjuk
i hstens tungsinta, sorgsna ntter.

Lund 23 Okt. 1898

23
 vilhelm ekelund

Vrknning

Stor, vdeldslik ammar solnedgngen ver en rkig synrand.

Hela dagen har det varit som vr i luften med denna obeskriv-
liga stmning ver slttlandskapets nakna vidder, dr de breda
sig i sin tysta ndlshet och liksom plnas ut, tona bort under
ljusa, solgenombrutna tcken, som dmpa alla skarpa dagrar och
mjuka och smidiga glida hn ver slttens lnga vglinjer.
Det har varit vr i luften, vr, fastn grset ligger i vissna to-
vor i dikeskanterna och den enda grnskan r vintersddens fad-
da, ljusbleka ; vr, fastn luftens disiga bl ej streckats av de frs-
ta svalornas ykt.
Och vinden har strukit in i lnga, lena slag ver krar med fet,
svartbl mylla ; stark och ren har den kommit dr borta frn ha-
vet, vars lnga rta skra nu brjar anlpas av kvllskyarnes matt-
rda reexer.
Och det har varit bubblande och sorl av kllsprng i var dikes-
ren, medan krarnes fror sttt fyllda med tvatten som blnkt
och glimmat i solen.
Fjrran ver sanka, vattenfyllda mader ligger en sista m-
tande ljusning av den sprda kvlldagern. Det har med ens bli-
vit s tyst kring de kalla, dda vidderna, dr rkarna i tunna pe-
lare stiga mot en kallt bl himmel. S tyst att jag kan hra hur
dropparne falla frn pilarnes rostrda grenar och med ett sakta
plaskande dtt och monotont sl mot grdets stenar.
Med ens tog det till att blsa, kyligt och genomtrngande. n
var det som en stnande jmmer bland almarne uppe p back-
krnet, n lt det som ett sakta kvidande, nr vinden tog i de
risiga pilarne, n kom det i sm, halvt avbrutna suckar, som ett
sus av ngot dunkelt som glider frbi, som en tung aning .
Dr drog en krra p den knaggliga byvgen, och hjulens en-
toniga skrllande ljuder vresigt och ondsint genom kvllen. En

24
 tidiga dikter

skata skrattade till borta p maden, och en hund lt hra ett

sklvande, utdraget skall ngonstdes i en grd.
S blir det tyst.

Ur vandringsboken

Tvrs ver sen gr det stora dalstrket.

Vildskog str runt och ttt och ogenomtrngligt p de vida
platerna dr uppe, springer ut p de rda granitblocken, vilkas
hallar och torn lysa genom lvet, tar sats mot de trappgavel-
liknande utsprngen och kastar sig i slingrande brder ut ver
slntor och fall, dr rasen pljt lnga gator mellan vita skelett
av omkomna trd, tills den slutligen i grna skumvder sjunker
ner ver kullarna och upplses i fridsamma hag- och ngsidyl-
ler.
Gr man fram genom lien, som man hr nmner dalbottnen,
r det som man vandrade in i ett omtligt skepp av fantastisk
arkitektur. Under vldiga rundbgsvalv av matt rosenrd sand-
sten spnner vildhumlen sina ljusgrna kolonner. Uppe i skre-
vorna snor sig den vilda kaprifolen, hnger ner i buskiga knip-
pen ver blocken likt sllsamma ornament, och lngst uppe
lysa jtteblklockors och konvolvlers stora ljusbl och blekrda
klockor. Och dr uppe ver ett hisnande stup hnger predik-
stolen med en cirkelabsid av spda bjrkar bakom sig.
Stundom lper ett sidostrk in i huvuddalen, liksom bildan-
de kn. Detta r korsskret. Hr r sgnens frtrollade land.
Hr sova jttestugorna inne i storskogsfriden, hr tassar grv-
lingen bland brten och rs, och dermss och ugglor ha bo i
storfolkets vergivna hallar. Hr hller Skogsnuan till, och
mngen har sett hennes grna livstycke ver den bla kjolen
dyka upp ur hagarna. Hr gr i krr och skvalpande mossar den

25
 vilhelm ekelund

vita Bckhsten, den farliga Bckhsten, om vars onda konster

de gamle hade mycket att frtlja.
Och hr vxer den hemlighetsfulla midsommarnattsrten, vars
frn falla till marken klockan p slaget tolv om midsommar-
natten. Den som d kan uppfnga dessa frn i fallet, innan de
nnu berrt marken, han blir osynlig, s lnge han br dem p
sig. Alla ls och reglar ppna sig fr honom.
Lvfllningen har brjat, nnu helt omrkligt inne i skogs-
djupen ; men hr och dr ute p de glesare snkorna och slutt-
ningarna lyser det till i en grll gul lga. Bokarna st med in-
slag i bronsrtt och det naste matta guldbrunt. Luften r sval
och vit, och horisonten lyser avlgsnare i den djupa klarheten.
En sdan morgon r skogen vacker. Sllsamma stillhet ! den
frsta vinteraningens ddkalla tystnad. Ej en kvist rr sig, men
d och d gr det som ett skyggt, tveksamt knastrande och knp-
pande av grenar genom skogen, liknande brndernas snder-
fallande i kaminen en skymningsstund. Stundom prasslar ett
lv genom kvistntet.
Hundarna sklla int skogen, och surrandet av en trska
hrs tydligt, fast avlgset nerifrn bygden.
En stor svart korp yger tungt upp ver skogen.

Stenestad 1899
VRBRIS
(1900)
 vrbris

I
SKNSKA MOTIV

Mars-vr

Mjuk och dmpad faller marskvllens bleka dager ver ett sltt-
landskaps lnga vglinjer.
Dr ute kring de nakna vidderna str frvrens sprda tyst-
nad, aningsfull som en glad bidan och full av spirningstidens
drmmande helgdagsstillhet. ver svarta, nypljda krar stry-
ker vinden i sugande, lnga slag, n tvande och sakta som en
mjuk rytm, n i stora, dnande fng som vldsamt rusa in mot
vallarnes pilar och trycka sig in under de risiga kronorna, vilka
slutas hop som jttekglor under de vldiga famntagen.
Dr borta frn havet kommer den, de ljusa lftenas sjungan-
de vind. Stark och jublande som en livets stora Panssng, fr-
nyelsens mktiga frihetshymn, sveper den in ver slttens tysta
ondlighet, rensande och befriande, fylld av havssltans och den
svarta myllans rena dofter.
Och det r som sloge en toning emot mig av alltets stora vr-
symfoni, som knde jag stiga dr ute frn vta marker en blj-
ning av all groningstidens sklvande jubel, av all vrens fest-
stmda id.
*

En markvg gr fram genom den lga snkan och gr ett mrkt,

svngande streck mitt i vintersddens fadda, ljusbleka grnska.
Hr r marken sank, och vattnet str blankbrunt i dikena. Ett
lngt pilgrde lper d och d i sin tysta dslighet frn marker-
na ut mot den ensamma vgen. Ngra krralar skjuta upp i en
klunga med skrt ljusgrna blomhngen i det svarta kvistverket.

29
 vilhelm ekelund

Och jag fljer sakta den tysta vgen, dr den svnger trist och
gr som en trtt tanke ut ver den nakna ondligheten.
En vildgskil strcker fram norrut hgt ver mig genom den
blanka kvllsluften. Ett gonblick frnimmer jag det smattran-
de suset av deras spnda vingar. Borta ver maden snka de sig
en stund, s skjuta de med ett i starka, briga slag upp i nord-
vst, ut mot kusten, ut mot havet, som ligger som en upphjd
skra i synranden ; och snart har den svarta trekanten frsvun-
nit in i det rkiga aftondiset.
*
Genom tystnaden stiger sakta en sng.
Vekt och drmmande som vrens tysta vemod blja tonerna
ut i den bidande marskvllsstillheten. Det r ngot tveksamt,
skyggt i den en smula tunna rsten, och ibland hrs det som
lge en grt kvvd inunder en enkel vrvisa, som ljuder bor-
ta frn utkanten av byn, framsjungen med ngot av frvrens
sprda vemodsstmning i den tunna ickrsten :

Nu blomma alla hagar,

nu stundar vrens hopp,
men tungt g mina dagar
sitt vemods vanda lopp.

Nu spirar brodd ur marken,

dr tjlens boja smalt,
nu stiger sav i barken,
och ljus och drm r allt.

Men tungt g mina tankar

sitt vemods vanda led,
och ensam kring jag vankar
och knyter lngtans ked.
*

30
 vrbris

Fjrran ver sanka, vattenfyllda mader ligger en sista mtan-

de ljusning av den tunna kvllsdagern. Det har med ens blivit
s tyst kring de kalla, dda vidderna, dr rkarna brja stiga i
sakta vindlar mot en kallt bl himmel. S tyst att jag kan hra
hur dropparna falla frn piltrdens kvistar och med ett svagt
plaskande dtt och monotont sl mot grdets stenar.
Det tog till att blsa, kyligt och genomtrngande. n var det
som en stnande jmmer bland almarne uppe p backkrnet,
n lt det som ett sakta kvidande, nr vinden tog i de risiga
pilarna, n kom det i sm, halvt avbrutna suckar som ett sus av
ngot dunkelt som glider frbi, som en tung aning.
Dr drog en krra p den knaggliga byvgen, och hjulens en-
toniga skrllande skr vresigt och ondsint genom kvllen. En
skata skrattade till i en plommonhck, och en hund lt hra ett
sklvande, utdraget skall borta i en grd.
S blir det tyst.

Skrdefest

Hos Jeppa Truls i ngaby

i natt str gldjen hgt i sky
med gillesras och glam ;
ty folket rar skrdefest,
p logen dansen gr som bst
med skratt och stoj och damm.
Och Jeppa sitter glad och mtt
och blickar njd t Maren
och tittar p hur rappt och ttt
det virvlar om med paren.

31
 vilhelm ekelund

Han suckar sllt och bolmar rk,

han har ftt slut p slp och stk
och hstens brda id.
Han tar en klunk ur brddat stop
och sluter gat halvt ihop
och ler i slummern blid.
Men runt p golvets fasta ler
med skutt och kaprioler
gr dansen efter handklavr
och gnllande oler.

Det virvlar runt i hets och ng,

i vilda sprng, i bukt och svng
med stim av skratt och rop.
Och ickorna ha stass och band,
men pojkarna ftt tr p tand
och tralla allihop.
Det gr i svaj likt sv i vind,
och takets bjlkar runga,
det ammar hett i blick och kind,
och fasta barmar gunga.
*
Dr utanfr str ljum och blid
septembernatt kring hult och lid
i hstens sprda glans.
Det skymtar vitt i hasselpark,
det klingar till av steg mot mark
likt skygga steg i dans.
Det viskar med frstulna skratt
och fnittrande och tassel,
med kvvda skri bland snrens kratt
och tisslande och prassel.

32
 vrbris

Det knastrar till bland stigens str

av steg som dansa fram p t
en dans i blodets takt ;
det rasslar skyggt i kvist och gren,
dr natten faller ljum och len
i hagens skumma schakt.
Men lngst i norr gryr fjrran opp
en ik av dagningsstrimman,
kring sens lvskogsljusa topp
drar sakta hstnattsdimman.

Sydsknskt kustparti

Kring strandens kullrade dyner

en frvrens bleka natt.
P havet blnker i fjrran
en skeppslanterna matt.

I skumvita brder en skymtning

av revlarnas gulgr sand.
Runt om ver svarta vidder
st bleka ljus int land.
*
Med snrjiga, snodda rtter
i vita ygsandsflt,
dr kretsande msar skria
kring nakna strnder gllt,

st hedens magra barrtrd

bland tuvig, grbrun ljung.

33
 vilhelm ekelund

I stormvridna glesa kronor

gr blsten dnande tung.

Ur ppning i mrka massor

en skymt av en vit kontur
tar form i dunklet och blir till
en kyrkas rappade mur.

Men tyst ver granarnes grenar,

dr sanden smattrar och yr,
str likt ett spejande ga
i fjrrsken uddens fyr.

Miniatyrer

Sensommarkvll. I tcknigt soldis

str byn med gavelrst och tak,
frn smedjans skorsten stiger rken
mot hgbl aftonhimmel pelarrak.

Med vita grdar ligger bygden

i lummigt hgn av pil och lind,
i luften ljuda stoj och buller
av barn som leka vid en trdgrdsgrind.

Det lyser gult i solnedgngen

av vgens sammansnodda halm.
Ren hstens rost och klara kyla
stt bruna inslag bland kastanj och alm.
*

34
 vrbris

Du svala hst med dmpat stilla

och mjuka dagrars sprda sken,
nr hg str himlens matta kupa
och frgen bleks p brinkens kala ren.

Du r mig kr, lik stilla glansen

ur drmmargons vida blick ;
din tysta ro, din klara kyla
r som en skogens kllas svala drick.

II

Det r skymningstimmen.
Frn min stugas ntta sten
ser jag skuggan skrida
ver vg och ren,

ser jag kern lysa

gul i hstens gyllne skrud,
hr jag stim och sorl av
bygdens glada ljud.

I mitt ra klingar
sgnens milda luta klar,
visans vallmotunga
ord om fjrrandar.

Det r skymningstimmen.
Frn min stugas trskelsten
ser jag natten stiga,
natten ljum och len.

35
 vilhelm ekelund

III

Mot kvll det lider. ver sen hnger

i vindstill luft ett vrregnstckens or,
ur grdens lnnar majkvllsfriskhet trnger,
och allt r tystnad, tigande och stor.
Det mrknar sakta, genom fnstret ngar
en od av doft ur vta trnrossnr,
i bltung skymning drunkna flt och vngar,
dr regnet duggnt ver sden str.
En droppkaskad ur multna piltrdsgrenar
slr dtt och ensamt emot grdets stenar.

Det r den stund d allt r signad ro

och tystnadens mystik all nejden viger,
d som i vntan kvllens skymning tiger
och vit gr dimman ver mad och mo.
Det r den stund d som en bljning stiger
emot en varm av all den vrens rga
som bugnande i blom och spirning str,
d frgers spel i halvljus vvnad vga
och vinden tvande frn havet gr.

Nu slcks det sista bygdens bleka ljus,

i tcknigt vrregnsdis jag dunkelt hr
det sista vildgsstrckets svaga sus,
nr tyst jag skjuter fnstrets luckor fr.

36
 vrbris

Slttbilder

Frostren och hg ver sltten

str himmelen klingande klar,
ur istapp i takskggens brtten
gnistrande droppstnk far.

Kring sarna smnigt vindlar

rken ur stugorna opp,
rimfrostens vita bindlar
tina i pilarnas topp.

Och byn ligger sndagsstilla

och dsar bak lnn och alm,
talgoxar sakta pilla
med nbben bland grdens halm.

II

Vinterdagen sjunker lngsamt

ned i kvllens bleka grnad,
runt kring slttens tysta vidder
darrar aftondisets spnad.

Gul reex i rostrd mtning

slocknar ned bland madens glar.
Vgen ligger vid och de,
snn har smlt i gula plar.

Askgr molnvgg ppnas sakta

bygdens alla rutor glimma,

37
 vilhelm ekelund

och ur ttnat aftontcken

skiner Sundets solskensstrimma.

III

Oktobersolsken faller
kring hstpljda krar vitt.
Bak dungens grenverksgaller
av blvit himmel ett streck.

Med stammar metalliskt slta

st aspar i snrrtt rad,
det doftar av mull och vta
och ruttnande, rda lv.

I brynets vida ljusning

bland hasslarnes tta snr
det dallrar i stndig krusning
en solskensvg av frg.

IV

Det mrknar, mrknar mer och mer,

i svarta moln gr solen ner,
och krrens glimtar slckas.
Av nakna pilars spn
silhuetten mrkt jag ser
frn backens lnga krn
mot rostrd aftonhimmel strckas.

Nu tndas ljusen runt kring sltten,

och under takens gra brtten
slr lyktsken ver skumma vngen

38
 vrbris

Det mrknar, mrknar mer och mer,

dr tungt och trtt lngs de hed
jag gr mot bygden ned
i bittra tankar fngen.

Vaka

Genom rullgardinens brutna mnster dansar tunn och blek

gryningsljusets matta strimma som en krmind sagas lek.
Tyst jag skjuter lampan undan, lutar huvudet och ser,
hur det rda skimret brcker genom diset mer och mer.

Och min sjl blir ter full av gamla minnens frjd och ve,
och det r som genom trar sge jag emot mig le
all min levnads stumma saknad, all min tysta lngtans gld,
allt mitt starka hopp och all den lust som otmd brann och
sjd.

Brusa hr jag genom gmda schakter minnets svala od,

medan dmpat ljusrtt ute lyser gryningsstrimmans blod.
Mjukt i dallring frger skymta bakom gats slutna lock,
tysta glida kring mig vakans stumma bilder ock vid ock.

Och jag ser den ljusa sltten med dess tysta gamla hus,
ser den slumra vid och vit i mnskensnattens skygga ljus
slttens stora, stumma natt med sabbatsfrjd och
sabbatsro,
ljum och ljus med doft och drm, nr vrens sdd och ring
gro.

ter vandrar jag den gamla vgen framt i alln,

dr igenom valvets brutna skuggor vitt slr mnens sken,

39
 vilhelm ekelund

dr kastanjens ljusa blommor lysa mellan ldrig alm,

och dr lnnens skra hngen glimma gult som logens halm.

Hembygdstoner hr jag susa ver vngen lent och mjukt,

likt en mor som vyssar tyst till smns sitt barn som ligger
sjukt,
svall av lnga dyningar, som genom rgen sakta g,
ser jag glida fjrran hn mot horisonten tunn och bl.

Drmtyst mellan vita stammar som en viskning vinden gr,

och jag andas rusad ljummig doft av save, slg och vr.
Hgtidsfull jag skrider lngsamt genom gamla lnnalln,
dr som barn jag lekt och dr jag knner varje vgens sten.

Rop och sorl och tunga vagnars dova slammer, larm och
skrll
trngde pltsligt in, en sprvagns ringning, skarp, brutal och
gll
skar sig genom rummet. Bak gardinen dagens vassa ljus.
Upp jag spratt. I lampan veken brann nnu med dmpat sus.

Idyll

Sol och spelande vrljust glitter

runt i buktande vassig strand.
ran vilar jag, lngsamt glider
bten in mellan grna land.

Mrt och abborr f brtt vid grundet,

nder snattra i strandens grs.

40
 vrbris

n ett rtag, och sakta gungar

ekan in under lummigt ns.

Brisen spelar kring grna uddar,

sorlar dmpat i bukt och vik.
Och dr ppnar sig vid och morgonljus
fjrdens vattrade bla ik.

Alar mrka och allvarstysta

utmed strnderna st p vakt,
och jag drmmer mig hn till ngon
ny och underbar sagans trakt.

Kanske stiger den dr ur tcknen

drmmens vinkande ljusa strand,
kanske glimmar det dr ur vgen
undrets blnande lyckoland.

II

Nu drmma de tyst dr ute

i majnatt, de bla land.
Ur bokarnas ljusa lvverk
hrs kledrans drill frn strand.

Nu skimra de, land och vatten

i blaste prlemor,
nu stiger p lena vingslag
tystnaden klar och stor.

Min majnattsdrm vill jag bida

p grnaste brink vid strand,
tills vrnattens stjrnor sjunka
bak gryningsbla land.

41
 vilhelm ekelund

II

Vision

Jag drmde det stod skimmer kring tinnar och hus

av aftondagerns frgstnk, och mattrtt ljus
lg i halvskumma slingor ver vngen.
Jag drmde att jag vandrade sorgetung i hg
lngs vgen som i lnnarnas skymning lg,
och min sjl var i bedrvelse fngen.

Och mig tycktes som om suset, nr jag vandrade frbi,

var mig vlbekant med vemodig hlsning uti,
men jag sjlv var som vorden en annan.
S vankar jag allt vidare frbi alla led,
tills slutligen jag trtt vid en vgkant sjunker ned
och lutar mot marken pannan.

En skymtning mellan dungarne jag fngar av n,

dr den glimmar genom oret av hggar och sln
och kullarnas ljusa lindar.
Men jag knner det som vore allt inom mig dtt
och smutsat och i stycken och vrkt och frtt
fr himmelens alla vindar.

S drmmer jag mig sitta dr bruten och gr,

tills natten ver vgarna tyst faller p
och stjrneblnk p himlen upprunnit.
D griper jag om staven med sklvande hand
och vandrar igen utver vgar och land
att ska en lycka som svunnit.

42
 vrbris

Bundet

Det nns en dikt som aldrig satts p prnt,

men sjungits ut som stycke blott och del,
det nns en strng som nnu ingen spnt,
en bunden ton som aldrig klungit hel.

Ty kunde ord och strngar tolka rtt

den bundna ton som lngtar att bli fri,
ur djup av kval dem inga mtt ha mtt
d skulle stiga avgrundshemskt ett skri,

ett ngestrop att vcka upp en jord

ur grnders skymning som ett skdn sl,
frn snrda strupar skulle hest ett ord
om tigen nd i smrtans sklvning g.

Men ve det brst dr bunden ton gjorts fri,

och ve dens hand som spnde orrd strng !
Hans liv blev ekot av ett ngestskri,
och nattens vila skulle y hans sng.

Men ack, om blott en dallring innerst ljd

med toning av den strng som hand ej spnt,
om i vr sng ett ndskris ngest sjd,
vem aktade ett krossat instrument !

43
 vilhelm ekelund

Decemberskymning

Rostrd glimmar genom gulgr diset horisontens rand,

och drunder tona slttens vidder hn som fjrran strand ;
gat drmmer ndlst, anat perspektiv bak skrljus sky,
dr den slumrar under tcknen, sltten, tyst med by vid by.

Apelns grenar slamra sakta, nr med sus och suckar gr

genom risigt grenverk vinden. Tyst mot fnstret regnet slr.
Vita rinna dimmans skyar ver kern, sid och sank,
just dr grtt i rken tona hn de sista stadens plank.

Trnga frstadsgator skymta svagt med lyktors tunna ljus,

addrande i suddigt skimmer lngs med ndens gra hus.
Och det knns som kvalm och ngslan, medan blicken
hoppls gr
ver svarta sar, dr i tunga skyar rken str.

Och min tanke letar fridls kring bland grndens skumma

vrr,
spanar ffngt, sker sorgsen, vet ej mlet dit den trr.
Men d ser jag tndas sakta, blnka genom rkig natt
bleka ljus bak smala fnsterrutor, sjukt och tunt och matt.

Dunkla skuggor ser jag stundom skymta bak en gr gardin,

och jag ser en barnprol sig tydligt teckna, skarp och n.
Och min tanke vilar. Varma den mot mig sakta g,
och jag knner sympatiens svall i lena vgor sl.

44
 vrbris

Rga

En stackars enda gnista

av salighet som farit,
av vad som en gng varit
en fattig glimt en sista

jag mer n rgan skattar

av sllheten och lusten,
ty dla druvomusten
blott stunden innefattar.

Kanhnda blott minuten,

kanhnda blott sekunden
min lycka hller bunden,
min sllhet innesluten ;

men denna stund skall sknka

mig livets strsta rga,
en eld som varm skall lga
och sent i minnet blnka.

Och lyckans kraft i sjlen

skall denna elden gjuta,
och livets sdd skall skjuta
som brodd ur smlta tjlen.

45
 vilhelm ekelund

Ungskog

Jag gick och strk i hagarna en dag,

nr vrens fagerlek stod vn p marken
och sunnanfrn drog vind i lena slag
bland nyutspruckna bjrkarna i parken.

Jag gick och gick och gladdes nr jag sg

hur vnt det spirade ur smlta tjlen,
och det kom sol och solskensglans i hg
med vrens vl och rikedom i sjlen.

Men nu tog stigen slut, och smvxt glad

sig ppnar dsligt bortom grdets stenar,
till hlften snrmark och till hlften mad
med glesa lvtrd mellan pors och enar.

Och jag frstod att det var ungskogsmark

och trdde tveksam ut p magra leden,
dr bjrken tvinade med ljusgul bark
och boken stod med mgelvitt i veden.

Och vindfllsris lg ver marken ttt

med snrjigt trne ltat hop i revor,
och rost och fukt p unga rtter frtt
frn fjolrslvens multna efterlevor.

Var detta ungtrdskraft, var denna mark

med krokigt vuxna vidjeskott i snren
den jord, ur vilken alstringsrik och stark
vi vntade den nya framtidsvren ?

46
 vrbris

Dagning

De gmt sig undan, nattens gra uvar,

ur stup och klyftor bryta hesa skri,
de sitta bvande likt fega tjuvar,
dr mrkret nnu ver hulten ruvar :
nu stnde nattens makter ndigt bi !

En ljusning sterut ur molnen skjuter,

i dagningssken st redan slttens flt ;
kring sens toppar gryningsfrg sig gjuter,
dr rven ljusskygg i sin lya tjuter
och ekens uggla skriar ngsligt gllt.

Det luftar upp. Se dagningen r nra !

Nu vike nattens onda drmmar bort.
S stnden upp att bringa dagen ra,
m vi g ut att fritt vr hyllning bra
den nya dag som nalkas inom kort !

M vi st upp till hgtidsfestens gamman

och hlsa tankens nya morgonljus,
den fjrran glimmande Prometheusamman,
och lindom festens kransar glttigt samman
vid citterspels och harposlagens brus.

47
 vilhelm ekelund

Betesda

Var gng en strle frklarad

stiger av ljuset till jorden,
var gng en gnista av ovan
gmd r i sngen och orden,

r det en ngel som nalkas

ndrik vr fattiga boning,
r det en ngel som skrider
fram med lften och soning.

ngeln som rr med sitt nger

dammens frpestade vatten,
ngeln som stiger frn ovan
ned till jorden och natten,

det r den tndande, rena

tanken som vrmer och glder,
tanken som liv ger t dagen,
sonar, hugsvalar och stder.

Hemdrmmar

Dr ligger ett fng p bordet

av spda kvistar av slg,
ur fjuniga knoppar det stiger
som doft av ro och helg.

Det var dr borta i kanten

av vimlande stadsalln,

48
 vrbris

jag smg mig tyst till att bryta

en blommande vacker gren.

S sitter jag nu i drmmar

och ser p min vackra skatt,
och doften jag andas r doften
ur hembygdens snr och kratt.

Jag ser den ljusa vgen,

som vit i vrtorkan lg,
jag hr det susa drmlikt
i vngens vajande rg.

Jag gr under blommiga pilar

med svrmar av surrande bin,
jag lyss frn mossar och mader
till vipornas fjrran skrin.

Och in i gmdaste vrar

av sjlens lnnliga schakt
det dallrar av toner som binda
med minnenas stumma makt.

Jag knner det ljusa jublet

av vrens unga fest,
jag knner det spira sakta
vad allt jag lskat mest.

49
 vilhelm ekelund

Armod

Det r en liten stationsby mitt ute i sltten.

Tget har nyss stannat, och genom det ppna kupfnstret
uppfngar jag en skymt av det lilla samhllet. ver gavlar och
tak ligger julieftermiddagens vita solljus, de sm rda tegelhu-
sen sova bakom nerrullade gardiner, och p rabatterna st pio-
ner och digitalis och sloka i solhettan. Bortom stationsbyggna-
den lper vgen ut och frsvinner nedt bygden, dr kyrkspiran
stiger ur sdeshavet.
Lngst ute i horisonten en rad hga popplar. Det r herrgrds-
alln.
Ljudet av en sg, som gr nere i ett av husen, hres tydligt
genom den tryckande sommarstillheten. D och d faller hy-
veln in med sitt lnga, smniga hvitsch hvitsch s blir det
med ens andlst tyst ngra gonblick, tills ntligen en tgsignal
skr sig ut ur tystnaden och framkallar ett enstmmigt pustan-
de och suckande av lttnad i de kvava kuperna. Det r det fr-
senade tget som vi invnta.
P den trnga brdplattformen mellan de bgge tgen har det
blivit ett myllrande liv. Det r en hel skara av lustresande lant-
folk p vg till skogen, vilka ha tgombyte hr.
Det r ett spring och ett jktande fram och ter, korgar och mat-
scksskrin med buteljhalsar stickande upp under locken plockas
ut ur vagnarne och stuvas in p nytt under skratt och uppslup-
penhet ; det r idel unga, sorglsa stmmor, klingande glada med
all den oreekterade gldjens ljusa lyckoklang i tonfallen.
Och ver den glada tavlan faller julidagens vita solljus, varmt
och blndande frn en kornbl himmel, medan luften str fylld
med det sorlande stimmet av de glada rsterna och de sorglsa
skratten.
Som jag str dr, frn mitt fnster fljande den rrliga scenen,

50
 vrbris

faller pltsligt min blick p ett ansikte i en av det sist anlnda

tgets kuper. Det r vagnen nrmast lokomotivet. Fnstret r
fllt endast till hlften samt frsett med galler. Fngkupn !
Det r en gammal kvinna med tunna, skarpa drag i ett kan-
tigt, ngot brett ansikte. Det glesa hret ligger sltt och benat,
pannan har ett brett veck tvrs ver gonen.
gonen ! Aldrig skall jag glmma den blick som ur de smrt-
samt hopdragna pupillerna riktades mot mig. Det var knappast
frtvivlan, som talade ur dessa gon. Det var den stelnade, re-
signerade sorgen, som upphrt att blda, stum och iskall, bot-
tenfrusen.
Icke ett gonblick lmnade hennes blickar det glada vimlet
dr ute i det vita solljuset, det sg ut som om hon icke ville g
miste om en detalj av scenen, som om hennes giriga gon ville
suga till sig varje strle av solen och livet allt det som hon
skulle lmna.
Och som jag sg henne st dr med den frusna glansen i sina
sjunkna gon och stirra ned p den stojande skaran, slog det
mig, att ingen givit akt p henne. Dr hade hon sttt och lyss-
nat till skratten och de bekymmerslsa rsterna, de iskalla blick-
arne hade andats sin frost ver deras ljusa drkter och glada an-
sikten, och ingen hade anat henne.
Och nr tget var gnget, skulle hon st dr fortfarande och
flja med blickarne den bortilande vagnsraden, tills den fr-
svunnit som en svart, glidande ormlinje lngt in i det gula sol-
diset.
Och hennes ngestfyllda gon skulle igen stirra ut ver den
tysta banlinjen med den tomma plattformen, ut kring de soliga
sltterna, dr sommarglindret dallrade ver grdena och skr-
den stundade

51
 vilhelm ekelund

Vid horisont

Upp frn havet, dr det blnkte mrkbltt under en dallrande,

vitgyllne luft, drog brisen och prasslade i kornkrarne p syd-
sluttningen av sen.
Under mig bredde sig sltten i grtt morgondis, men dr bort-
om lg heden i soluppgngen som under ett ammande guld-
skrp nda ned till havsstranden, dr de vita dynerna lade en bln-
dande silvervd kring bukten och vattnet.
Upp ur vgskummet dko msarnes spetsiga vingar, teckna-
de sig i glidande silhuetter mot den svartrda tngbrden och
sneddade in ver dynerna, dr strandrgen lyste blgrn i pors-
strckningen.
Lngt ute i horisonten t en vit sky likt en svvande skugga,
dr morgonhimlens drmmande prlemor tonade samman med
havets tunga mrkbl. Havsstillhet morgonstillhet.
Och min sjl stod full av hgtidstankar, svala tankar med en-
samhetens och de vida synernas vilande ro.
Som en fjrran musik sjng havets brus i mina ron, sorlan-
de, gungande likt rytmer och dansande tonstnk, dmpat och
sklvande som i trnadsdjup bvan, stigande i jubel och seger-
trots
Bortom havet lg synrandens sjunkande bge lik en dallrande
frlt med ondlighetens bla fjrran-strnder bakom. Och jag
sg seglen svlla ute p de mrkbl vattnen, och min sjl var
bvande full av krleksstark lngtan till de tysta vidderna och
de stora synerna

52
 vrbris

En drm

En drm som jag ofta drmmer r denna.

Jag gr framt en liten vg i min hembygd, uppfr ett stenigt
backdrag. Det r en gammal, vergiven markvg, helt egendom-
lig med sina snrjiga rsen och gula lerbrinkar p bda sidor.
Ett stlle vxer en stor der, och i backslntan str fullt med
vildtrne, sln- och videbuskar.
Det r en dag p frvren nra kvll, och luften r ljum med
en egen glansig matthet i tonen. Vgen har brjat vitna i den
frsta vrtorkan, hjulspren skjuta skarpa ryggar, och p gng-
stigen utanfr krbanan r det sprickor och remnor i leran.
I drmmen str jag ter p den gamla brinken uppe i backen
och ser hembyns rda tegeltak och vita skorstenshuvar skjuta
upp mellan apeltrd och plommonhckar. Kalkstrukna vggar
skina genom grenverket, och i ett takfnster brinner det som
blndande vita blixtar av solreexerna.
S kommer det andra momentet i min drm, och jag str lu-
tad ver ett snr med lga videbuskar, som vxa i brinkslutt-
ningen. Jag bjer grenarne undan, en efter en, och en svag doft
av jord och fuktig grnska stiger upp.
Och jag ser allt med en vervldigande tydlighet det hop-
ltade kvistntet mellan grenarna, frvittrade ormbunksstock-
ar som reda sig till att sl blad, de multna fjorrslven och de
vissna, bastbruna grsstrna det r med samma glada spn-
ning jag i drmmen viker undan grenarna som d jag som barn
hr uppe i backen under den gamla busken letade de frsta vr-
tecknen.
Ty dr nere mellan de snrjiga vidertterna ha anemonerna
brjat skjuta upp, och en och annan knopp hller redan p att
spricka sm vitrda knoppar med en skiftning i blekt ljusgult
ute i spetsen, dr bladen sitta hoprullade, frdiga att vecklas ut.

53
 vilhelm ekelund

Och som jag drmmer mig st dr uppe vid den gamla v-

gen, omgiven av frvrens djupa tystnad, har jag en pltslig fr-
nimmelse av all den stumma, osynliga makt, med vilken hem-
bygden omspinner min sjl, knner jag med verstrmmande
intensitet, hur varje ber av mitt hjrta med tusen trdar r bun-
den vid dess modersrtter.

Pan
Till Emil Klens minne

Ej vill jag sjunga p skaldens grav

om sorg och om hmmad ban,
ej vill jag hckla p dets glav,
nej, jag vill sjunga en sng om Pan !
*
Det sades vl titt, att den store var dd,
det blev vl hjt mnget vredens ord,
nr gllt i hulten hans pipa ljd
om gldje och lust p jord.

Och vl blev han lyst, den store, i bann

av kyrkans fder och fromme mn,
vl taltes varnande ord till kvinna och man
och mest till ungm och sven.

De vise fder, de mente nog,

de gjort p visan ett slut,
men bst som saven i bjrken slog,
stack den gamle ur hulten sitt bockskgg ut.

54
 vrbris

Och ter klang s pockande gllt

hans nverpipa i mark och snr,
och ter ljudade ut kring tegar och flt
hans sng om jsande saft och vr.

Det var som av rusande rytm en mktig od,

som omotstndlig ur skogen rann,
den smg i lena vgor i mnniskoblod,
tills hett det ter i pulsarne brann
*
Du gamle Pan, vl m du flla en tr
p vigde sngarens grav,
vl m du grta vid skaldens br :
sin bsta ton ju dig dock han gav.

Och vl m du hgna hans vilostad

med skogssnrens bsta doft,
vl m du kransa med blom och blad
den kulle som gmmer hans stoft !

En visa

Som vattnens lsta rikedom,

nr smlt r snn om vren,
som vindens lek i apelns blom
och doft av slg ur snren,
s r min lngtans ljusa vg
med frgers lust och drm i hg.

55
 vilhelm ekelund

Och mnget vackert ventyr

dr trollas fram ur vecken
av diktens vida garnityr,
nr vrens unga tecken
runt om i lid och lundar hjs
och savens kraft i bjrken rjs.

Och blir det s en vrens dag,

p lngfrd ut vi drage,
min lngtans snlla falk och jag
allt ver ng och hage.
Ty underlig r vrens makt
med fagerlek och blomsterprakt.

Havsstillhet

Hr str himlens bleka lyftning

hg kring hav och strand,
hr gr likt en sorgsen snyftning
vgens slag mot land.

Hr har frigjord tanke vida

rum att frdas i,
hr r ljuvt fr rat bida
alltets symfoni.

Hr dr himlens tomma vlvning

siarhg och stum
famnar i en lngsam sklvning
vattnens de rum,

56
 vrbris

hr kan fritt ditt hjrta tmma

all sin klagan ut,
hr r ljuvt att ostrd drmma
livets drm till slut.

Vr vid Sknes kust

Det r sndagsmorgon med sunnanblst ifrn havet.

Det r tonstnk i luften och rytmers svikt
i brisens dnande gng.
Och himlen str hg i skiraste frvrsbltt
ver takens grllrda tegel,
och luften r mttad av slta och tng.
Men fjrran ute gr havets band
i mrkbltt om dynernas sand,
och viken str full av lnsande segel.

Det r sol ver bygden och glans av kastanjernas knoppar,

det r kvitter och sng ver bruna hedar
och spirande spdgrnt grs.
Med kalkade lngor och stackar och trd
ligger byn i sndagsstillhet och dsar
lngs strandens buktande ns.
Det str gnistrande blnk av takskggens dropp,
bak almar och lnn stiger rken opp
ver takens torvlagda sar.
*
Hr ute i strandens ppning
har blsten byggt sig torn
med vldiga vita vallar
av glindrande ygsandskorn.

57
 vilhelm ekelund

S tyst, s andlst stilla

ej minsta ljud mig nr.
Blott sanden som yr och prasslar
i naket pilhckssnr.

Och havet som rullar nra

blir kyligtbltt i frg,
nr solen blndande lyser
p bankarnas mjllvita berg.

Och glider ett strmolns skugga

lngs revelns gra band,
blir kusten ett skrmmande dystert,
fantastiskt deland.

III
SM TAVLOR

Marskvll

Hgt i synrandens skra

stiger en kvarn i silhuett,
kring halvskumma, tysta vidder
ett vrregn faller ttt.

Mrkningen vxer tvande,

luften r kvlltung och ljum,
kring mig vilar en vrkvlls
stillhet, bidande, stum.

58
 vrbris

Klagande skr genom rymden

ngsligt en vipas skri,
lngt hn i skymningens fjrran
ljuder en vismelodi.

Nu blser frn havet sunnan

i sorlande vaggning ltt,
runt ver skumma vidder
ett vrregn faller ttt.

Utanfr blomsterbutiken

Ur matta och sjunkna gon

jag sg hur det skt en glans,
jag sg hur det fuktigt lyste
bak skimrande gonfrans.

Hon stannat vid blomsterbutiken

med en svulten parvel vid hand,
dr stodo de tv och tryckte
sig ttt mot rutans rand.

Mhnda det var ett minne

som gav t kinden gld,
mhnda det var en vrdrm
som nu lg grusad och dd.

Och pilten blickar halvt ngsligt,

halvt frgande upp p mor,
det var som en halvvckt aning
ver hans anlet for.

59
 vilhelm ekelund

S stodo i tystnad de bda

med gon i klartnd brand,
och parveln ngrade tveksam
p rutan med mager hand.

P reveln

Det led mot kvlln. En svaggult tecknad rand

i molnigt synrandsfjrran lngsamt svann,
och sorgset tigande kring revlens band
ett marskvllstckens vita vgsvall rann.

Det var som glede ngot dunkelt, kallt

med varje tckensky mig tyst frbi,
en sorgsen aning svrmodstung om allt
det ve som aldrig tolkats i ett skri ;

om sorg som bakom slutna lppar gmts,

om kval som vgas fullt av inga ord,
de ofrstdda mngas sorg som glmts,
nr festligt reddes livets gillesbord.

Det mrknat. Tvande en skms gled,

dr fjrran hav och natt tillhopasmlt.
Men ver revlens tysta deled
drog dimman ut kring strandens ygsandsflt.

60
 vrbris

Vid krrsjn

Septemberdag. Bak strmolns galler

syns himlen frostvitt bl,
i snrens bruna lvverk lyser
en strle d och d.

Hur sllsamt blekgult dagern sklver

med sprda frgspels lek,
n dystert hotfull ver heden,
n dallrande och vek.

Jag str frsnkt i svala drmmar

vid krrsjns nakna strand
och ser hur kvllens rda segel
spnns ut i gld och brand.

I vissna svstrn susar vinden

med rytmisk sllsam gng,
min sjl str fylld till brdden
av stum och ordls sng.

Svart, svart och ngsligt stilla

kring blanka vattens rund,
blott stundom dovt ett bljslag
mot naken torvbddsgrund.

61
 vilhelm ekelund

Sknska vinterkvllar

Nu faller stillhet vida,

och kvllens ro blir ljus,
den vita sltten sover
med tystnadssnkta hus.

Bak sens dunkla skogar

str skenet rosigt rtt.
Snart sista dova ljudet
av bygdens slagor dtt.

Och skuggan strckes djupsvart

av kyrkans vita torn,
det gnistrar ver skaren
med silverbla korn.

II

Det r den stund d karmosinmrkt rd

det mtar till mot rutans frusna is
en sista ton av solnedgngens gld,
dr tyst den glimmar genom kvllens dis.

Det r den stund d varje sklvning hrs,

nr minsta kvist i grdens ask och alm
av vindens tysta slag och vaggning rrs
och sakta prassel gr i stackens halm.

Det r den tystnadsstund d lent en strm

emot en slr av slttens kvllningsro,

62
 vrbris

d allt r skr mystik och vaken drm

och diset rosigt str kring mad och mo.

I pilhcken
Sommarstycke

Juli r det. ver grdets stenar

dallrar sommarglindret av och till ;
trnet blommar invid vgens renar.
Sjn str blank och still.
ver sdeshavets ljusa sltter
leker sunnanvindens mjuka bljgng,
vandrar sommardagens heta sus.
Jonas Speleman frn sen
traskar lngsamt genom vgens grus.

Tung och kvav i slttens lnga backar

middagsvrmen som ett gldregn str.
Rd och varm r gubben. Svetten lackar
genom skgg och hr.
Brnnvinet r bra mot vrmen
och han trevar fram butelj ur psen,
tar sig n en stadig middagsklunk,
slingrar hit och dit frsiktigt,
kryssar sakta fram i svlig lunk.

Brnnvinet r bra mot vrmen

nu strk sista bottenskvtten med.
Jonas torkar sig om mun med rmen.
Huvut snks p sned.
Och han strvar fram i bukt och slingring.

63
 vilhelm ekelund

Fan till vg att g i krkar !

Likt ett skepp i storm gr nu hans strt,
tills han trnar mot och stupar
invid vgen i ett pilhcksbrt.

Och hans huvud sjunker tungt mot psen,

svd av sommardagens tusen ljud,
somnar Jonas Speleman frn sen,
salig som en gud.
Flaskan drunknar mellan grs och blklint,
sista droppen glittrar till p bottnen
klart och skarpt i julisolens ljus.
Runt ur hckens gmslen hres
stim av insektssvrmars surr och sus.

Vitt i blomning lysa derns klasar,

humlen klnger snrjigt vilt och ttt.
Genom trdens grna svajning frasar
brisen tonlst ltt.
Och dr ute stiga runt i soldis
slttens vita byar. Fjrran blnar
sen lik en vg i hejdad gng.
ver grdets grna brinkar
sjunger rgen slummerstilla sng.

Grdsinterir

Mellan dungens alm och pilar skjuta

pittoreska gavelstycken fram,
sneda, brdbekldda vggar luta
gra ver gssens blanka damm.

64
 vrbris

Under grdens frvrsbruna almar

i skymunnan str en snedhjult vagn,
ttt kring upptvnda ntta skalmar
hnga hela fng av str och agn.

Mossgr tak med torvbelagda sar

sluta runt om middagsstilla grd,
bort frn stranden trnger skri av msar,
och i porten skymtar havets brd.

Nu hamrar blsten mot rutan

Nu hamrar blsten mot rutan

i disig novemberkvll,
det knpper i alla knutar,
det knakar med dn och skrll.

Jag sitter vid fnstret ensam

och fljer skymningens gng,
medan aftonbrasan sjunger
i ugnen sin glada sng.

Nu mtar mot immig ruta

den sista reexen gul.
Dr ute i stackens gmslen
ha sparvarne krupit i skjul.

Det gnisslar gnlligt, och jeln

slr huttrande runt sin stng,
i sande, tunga ilar
stryker vind ver mrknad vng.

65
 vilhelm ekelund

Jag ser mig sitta som gosse

med armbg mot fnsterkarm,
en kvll med skytung himmel
och dunkande blst och larm,

och speja mot samma jel

genom ttnande aftondis
och vnta ett vindens lfte
om frost och blankbl is.
*
Nu hamrar blsten mot rutan
i disig novemberkvll,
det knpper i alla knutar,
det knakar med dn och skrll.

ver sen

Oktoberkvll. Mot skyls bakgrund

st bokarne i bronsrd skrud.
I vindls stillhet tiger allt,
blott stundom fjrran bortt sen
av knckta kvistar gr ett ljud
s sprtt, s klangrent klart och kallt
som isens knpp en vintermorgon.

Jag vandrar upp i solnedgngen

mot sens branta grstenskam.
Av blekrtt ljus en od slr in
p barrbestrdda vta stigar
och smyger tyst frn stam till stam

66
 vrbris

i skygga slingor utmed kvist och pinn

bland snrens brnda senhstgrnska.

Och allt r hstklar ro och tystnad

med luft som andas kall och ren
och doft som strmmar dvet frn.
I genomskinlig klarhet lyser
var frgtons fall kring kvist och gren,
var dagers spel bland hagens trn,
var slingas lek i lvets dallring.

Och denna djupa senhstklarhet,

som lyser bakom lvets frans
och sveper lent kring hedens stup
sitt genomskinligt bleka skimmer,
str fr min sjl med sllsam glans
likt ett omtligt gas djup
av drm och skdan fyllt till brdden.
SYNER
(1901)
 syner

INLEDNINGSSNG

Till Sknheten

Hgre, hgre om mig spnner

stillhet sina jttevingar,
ej en ton ur skogen klingar,
ej ur djupen runt ett ljud
br om liv ett bud.
Och jag knner,
medan rymderna sig vlva
under mig, en oro sklva,
sllsam andakts djupa, stilla
gldje i min sjl.

Drm och syn och dunkel villa

syns mig allt i dessa rena
underbara himlars lena
strlar, ny och osedd glnser
synen utan slut och grnser,
medan hgre, hgre spnner
kring mig stillhet sina vingar
orrligt lyfta jttevingar.
*
I den tysta middagsstunden
hgt mot vrligt-ljusa skyn
stiger lunden
slummerstilla fr min syn ;

71
 vilhelm ekelund

ver havet, ver landen,

ver ndlst vida djup
hr p randen
av en klippas mrka stup.

Som ur fjrran rymder gngen

fram ur djupa dova schakt,
hr jag, fngen
av min egna stmnings makt,

trdens susning sakta klinga

fram sitt veka drmmeri,
andas, svinga
ut i ton och melodi.

Och ur varje lundens krona

i de ljusa lvens gng
hr jag tona
samma hgtidsfulla sng,

sng som djup och mktig svller

brnningstark frn stam till stam,
sng som vller
vek ur vita blomvalv fram.

Och den syns mig helig, lunden,

gudainvigd, sagolik,
helig stunden,
helig denna hymns mystik :

Medan ver mig i ljusa

blomstertempels ltta loft
hymner susa
badande i ljummig doft,

72
 syner

medan lunden kring mig hjer

sina kronors jmna sus,
kn jag bjer,
Sknhet, i ditt hga ljus.

I
SYNER

Den gamla grden

Nu vrkvllsskymning bl och sval

med stnk av sidenskrt och rtt
bak parkens spda lvverksgaller.
Nu blekgul glans, som svagt och sprtt
slr upp mot himlens bl opal
och slocknande mot dunklet faller.

I kojan vid sin frstubro

den gamle hunden somnat hn
med tassen under lurvig haka.
Och allt r ljus och helgklar ro
med doft frn hagens krsbrstrn
och gammalstmning, sgn och vaka.

I grdens mrka vattenho

likt en sar p grnsvart grund
den frsta majnattsstjrnan glimmar.
I skugga ligger grdens rund.
Med drm och sus och skymningsro
dra sakta nattens vrbl timmar.

73
 vilhelm ekelund

Och medan tyst en vrljum strm

av doft ur rtasng och park
med majnattsngor rummet fyller,
jag drmmer ver bordets ark
i majnattsljus en majnattsdrm
om gammaltid och bl idyller.

Frger

Solnedgngens stilla klarhet

ligger som ett or av guldbrunt stoft,
som ett dallrande och varmt skimmer
av rosigt mattviolett.
Ur regntungt grdask
lyfter havet. Sakta
brjar det bla att spela,
medan ytterst ute
ver den lnga, vita strandremsan,
mot den svagt gula horisonten
lper en rand av rgigt grnt.

Som en ytande tunn hinna

av skirt ljusrtt guld
sprider sig int viken aftonljuset.
Lngst borta ett strk
av matt silverfrgade streck,
lena, smltande,
snart tonande av
mot det varma
sakta ytande rda.

74
 syner

Knappt frnimbar
andas dyningen
ur den ljudlsa stillheten
mot hamnarmens mur.

Och mot fonden av

bltt och guldviolett
ser jag sklget
utifrn min bt
teckna sig nt och luftigt,
orrligt
med alla linjer ytande
i den genomskinliga,
guldstoftmttade luften.
*
En skeppslanterna
lyser svagt rtt
lngt,
lngt sterut.

I vrdshuset vid Sundet

Hstmorgonfriskhet ; luft, som klingar

metalliskt klart, eteriskt ljust och rent
likt en ondlig skrtbl klockas kupa,
dr klangen darrande och sakta svvar,
frnimbar, vvd av tusen skra ljud :
av blad som klingar emot grdens stenar,
av vg, som andas svalt och lent frn stranden,

75
 vilhelm ekelund

av spindeltrd som ver marken brister,

av ljus som rinner mellan lnnens grenar,
av sus som svingar
i piltrdshckens na bladverks bljning
*
In i min sjl en toning sakta klingar,
hg, klar och ljus jag knner tyst den stiga,
knner den stark och jublande sig svinga,
knner den bada luftigt ren min sjl :

som ur ondligt fjrran nr den mig,

hg, klar och ljus och sakta bvande
likt vrens lrksng ver frusna hedar.

Det frsta vrregnet

Som ett nt av svarta spindelvvar

hnga trdens vta grenar.
I den tysta februarinatten
sjunger sakta, klingar, svvar
fram ur dldens snr och stenar
suset av en kllas vatten.

I den tysta februarinatten

grter himlen stilla.

76
 syner

Det gamla sklget drmmer

Det gamla sklget drmmer.

I daggsval juninatt
n drjt ett svvande skimmer,
ett rosenrtt och matt.

Dr inne ur skumma grdar

str doft av blomtyngd hgg.
Jasminen drmmer i skuggan
av gulvitt skinande vgg.

Det gamla sklget drmmer

vid spegelstilla sund,
och natten lycker sakta
sitt ga igen i blund.

Men tyst ur havet rinner

fullmnen blank och rund.
Jasminen drmmer i skuggan
om julis blomningsstund.

II

I majmiddagens stillhet
en regnskur forsat nyss,
till gatans strmmande vatten
ifrn mitt fnster jag lyss.

Och silvergr r luften

och silver havets frg,

77
 vilhelm ekelund

i silverdis frlora
sig kustens lga berg.

Det ryker i vita skyar

ur ngande trdgrdsmark,
det dryper i strida oder
frn kastanjernas grova bark.

Och kllsprng sorla klingande

i varje dikesren,
och runtom stiger sakta
en andning stark och ren.

Det gamla sklget vilar

i drmtyst stillhet snkt,
och allting domnar hn i
ett ngbads ljumhet drnkt.

Ernst Ahlgren

Senhstkvllen
dmpat och tvande faller p.

ver den svarta pljningen,

dr nyss det lyste
av rostrtt och cinnober
i de lnga strecken av vattenfyllda fror,
snker sig mrkret ttt.
Rasslande skr sig tget
fram genom blsten.

78
 syner

I den tomma kupn

sitter jag vid fnstret och stirrar ut,
ut i den trstlsa, svarta skymningen.
Mellan rader av
halvt avlvade alar
genom de kolsvart tecknade stammarnas galler
blnker skymtvis
silvermatt,
stundom svagt rosafrgat
Ringsjns vatten.
Innerst vid strandbrdden
under de gula vass-strna
frbrinner lngsamt det sista kvllsljuset.

D pltsligt r det
som bleve tystnaden dr ute
nnu bottenlsare,
mrkret nnu mera ngsligt
d pltsligt varsnar jag
stirrande mot mig genom mrkret
tv stora kvalfyllda, stumma
kvinnogon.
Och jag ser och ser
ser all den namnlsa vndan
i dessa gon,
ser allt det pinade,
ngestfulla,
bldande,
ser de brinnande,
smrtefullt sammandragna pupillerna
borra sig mot mig,
knner dem stinga
gldhett, vansinnigt.

79
 vilhelm ekelund

Och jag bjer mig,

och jag sklver infr dessa gon,
infr den stolta smrtan,
infr det delt sorgsna
i denna djupa, stumt slocknande blick.
Och medan dr ute alarnes svarta massor
svinna undan i allt det svarta
susande mrkret,
medan tget rasslar och skakar
utmed kanten av
knappt mer skymtande Ringsjvatten,
fljer mig alltjmt
ett par stora,
tysta kvinnogon.

Svrmodet

Stilla,
vlnadsstilla,
glider du upp i min smnlsa natt,
ngestfulla syn :

ver kyliga,
stumma, srjande linjer
ser jag skyarna hnga tungt,
grbl, stora.
Isande, rols
sluter sig om mig havsdsligheten.

Pltsligt
bvar genom rymden ett sken ;

80
 syner

hastigt tilltagande
sprider det sig ver allt,
och de fjrran hjdernas
oredigt stigande linjer
lysa med brm av fosforgrnt
genom skymningen.

ver havet ppnas himmelen lngsamt.

Som ett vilt lgande,

lnge terhllet ngestskri
skr sig en grllgul rmna
fram ur den svarta himmelen.
Med tusen lurande,
grumligt lysande vanvettsgon
stirrar skymningen mot mig.

Och genom den andlsa,

skrmt vntande,
ddstilla tystnaden
falla pltsligt stora tunga,
isande
droppar av kallsvett.

Hymn

Hr p bergets de sprng,
hgt i ljuset strckt,
nr mig suset bvande
av Din andes kt :

81
 vilhelm ekelund

Dig till mte, Sol, o Sol,

bvar himlen all,
Dig till mte, lngtande
hves havets svall ;

Dig till mte, klingande

stiga luftens ljud,
Dig, o Sol, min sjl, min bn !
Liv som sjlv r gud !

Symbol

Jag ser dig, Hst, i mina vakna drmmar,

hur jttevldig, jttehg du str
med huvud bjt, som ovan molnen rcker ;
ditt djupa ga med den hrda glansen,
med svrmodsglden under gonfransen,
det bleka glorieskimret om ditt hr ;
jag ser dig, Hst, hur stumt din hand du strcker,
din bleka, genomskinligt bleka hand,
hur rtt och brunt emellan bjda knogar
det lyser prktigt, blder, brinner, strmmar

och djupt dr nere mellan mrka land

en ljusning tnds av tusen tysta skogar.

82
 syner

Vintervrme

Som det varma stnket

ver nypljd mark
i en helgtyst vraftontimma
ser jag vinterkvllningens ljus
brunsvartgyllne glimma
utmed popplarnes frusna bark :
tycker mig frnimma
viskande
svagt och skyggt den
avlgsna vrens sus,
tycker mig se det varma stnket
som en darrande guldvg glimma
ver nypljd mark
i en helgtyst vraftontimma.

Ensamhet

Genom sluttningens tta blommande hasslar

lyser havet vrligt mrkbltt.
Inne i snrjena
slr vrdoften mot mig
n, svag,
och de blsippkantade rnnilarne
blixtra som silverstreck
utefter sluttningarna.

83
 vilhelm ekelund

Ensamhet,
smrteljuva !
Vrdoft fr min sjl

Som en genomskinlig rymd

sluter du dig om mig,
djup, stilla,
och jag knner min vilja spnnas
mot ondliga ml,
kraft genomstrmma mig,
och mitt brst lyfter sig
som frn en kvvande tyngd.

Lttad andas jag,

min rygg rtar sig,
min ande traktar
mot omtliga rymder,
mot min egen slumrande
daggfriskt vinkande vrld

Ensamhet,
smrteljuva !
Vrdoft fr min sjl

II

Silvermattbl
vrdagg glimmar
ver grdets
mossiga stenar ;
sakta mellan
nakna grenar

84
 syner

stjrnljus vitt och

darrande simmar.
*
Som tysta, svala hnder
stryker lngsamt vrnattsvinden ver havet.

Som tysta, mjuka hnder

knner jag den snudda mot mitt ansikte,
stryka lent ver min panna.
Kring mig
i det svala, sammetsbruna mrkret
darra stjrnorna.
Och en ondlig frid snker sig ver mig,
genombvar mig,
br mig som p stilla bljor
hn genom rummet, hn genom ondligheten,
knsells, gripen av naturens egen
saliga ro.

III

I middagsstillhet snkta
nu vila bygd och hav,
i samma klarhet drnkta
av julis vita glans.
I havet jmnt och stilla
ej minsta dyning slr
och ej frn nr och fjrran
en ton, ett ljud mig nr.

Och vattnens jmna yta

och luftens na gld

85
 vilhelm ekelund

tillhopa lena yta

i en ondlighet.
En enda mktig himmel
r luft och hav och berg
av samma ljusltt bla
och sidenskra frg.
*
Som vita punkter,
luftigt bddade
i de fjrran strndernas
skirt tckniga bl
skjuta sklgenas
vita skorstenar upp.
Som ckar av
tande vit sn
i en aprildags
berusande friskhet

Och p den sidenmjuka,

ljusdruckna himmelen
hjer sig ver horisonten
den svvande bruna skuggningen
av en osynlig ngares rk.
*
En enda mktig himmel !
Som drm och syn r allt,
i versinnlig, strlande,
frklarad ren gestalt.

Och havets svala vindar

mig nya snger bra.

86
 syner

Min sjl r glad, r stilla,

min sjl r himlen nra !

IV

I krrets stjrnljusa
orrliga vatten
st de blommande slnen speglade,
stilla, slumrande
som vita skyar
den tystaste timmen

Och daggen faller.

Bltindrande
lysa ngarna runt.

Och i varenda droppe

speglar sig ondligheten,
den bltindrande ondligheten.

Frn barndomen

Dr ute sjunger en fgel

bland lindarnas ljusa blad,
kring na slingor darrar
kvllsolens guldkaskad.

Det viskar sakta i lven,

en smekande len musik,
som minner om sus i sven,
nr mnen gr ver insjvik

87
 vilhelm ekelund

Dr ute sjunger en fgel

bland grdens gamla trd.
Som siden bljar glansen
hn ver mognande sd.

Harpan
Efter Richard Dehmel

Mot rymd som mrknar stiger sen fram

i kvllens slocknande och bleka dager,
ur bruna grenar sklver skogens dn,
ljudlst och snabbt en svrm av krkor drager
upp ver sen.

Hr under dessa furor gick jag redan

nr n min sjl ej stormens rster knde,
nr n er susnings dova fjrranton
med lngtans ve min sjl ej brnde,
I dunkla jttar runt !

I glesa rader stiger stam vid stam,

i mrka massor vlvning invid vlvning
med samma ton av vild och kuvad smrta
och samma spel av dolda krafters sklvning
som frr en gng.

En str dr, hgt mot rymdens dunkel strckt,

guldbrun frn rot till topp den hjer sig
och sndersplittrad till en jttehand,
som sklvande och lngsamt bjer sig
ut ver skogen stumt.

88
 syner

Och suset stiger smattrande och vasst,

och genom ngrarna det gr en kamp,
och darrande och ristande de strckas,
som slete de i raseri och kramp
i en frtrollad harpas strngar.

Och ifrn harpan gr en himmelston

i mktigt brus frn vster och till ster,
du dystra ton, hur vl jag knner dig !
Ur bruna grenar stiga skogens rster :
Kom storm, hr mig !

Hur har jag lngtat bittert efter en,

som kunde helt min hand och mktigt fatta,
hur har jag lngtat efter dig du ende !
Min hand, min hand ! den kunde ingen fatta,
d slog jag vilt min hand.

Och suset stiger smattrande och vasst

i mktig vg frn vster och till ster,
ljudlst och snabbt en svrm av krkor drager ;
ur bruna grenar stiga skogens rster :
Kom storm, hr mig !

Plataner

ver parken dar

oktobermnskenet tungt och fuktigt lysande.
Ur dunklet
frn de skuggiga gngarna,
frn bnkar och soffor

89
 vilhelm ekelund

ljuder det runt om mig

av skratt och viskningar,
dmpat, hemlighetsfullt.
Stundom skymtar ett vitt tyg
eller en prol
belyst i ett band
av det gula sklvande mnskenet.

ver mig
i de vldiga jtteplatanernas lvmassor
gnistrar det brandrtt,
lyser det citrongult fuktigt,
dunkelgldande ;
och de vita ckarna
p stammar och grenar
stirra emot mig spklikt,
myllrande ur mrkret.

Men dr ute
ver de svarta krarna,
dr mnskenet simmar stumt
ver de frostbrnda
i daggen matt lysande betblasten
dr ute,
nstan snuddande vid den svarta jordlinjen,
skiner en stjrna
lgt ver sltten.
I en lng, lng
n, sipprande tunn strle
yter dess ljus
lngsamt, lngsamt,
svrmodigt, ngestfullt
fram ver mrkret.

90
 syner

Du bleka, na
svrmodiga strle,
fr mig r du
som en snyftning,
en trtt grt
inne i mrkret

Vgen

Det lider fram mot afton.

Runt om mig sover sltten ;
jag vandrar ensam uppt vgen,
som rinner snrrtt in i dimman
och tonar bort och svinner sprlst undan.
En kvll i maj med luften tung
och kvalmigt fuktig utan vind
och regn som lses sipprande ur rken
och fyller luften med sin varma nga.

Jag vandrar ensam uppt vgen,

den ndlst gr och tomma vgen.
Jag ser ej slutet blott en dimgr strimma,
som lper uppt, uppt stndigt
och rinner bort i rken.
Och stndigt tyngre hnger luften,
och stndigt ttare sig packar dimman.
Mig r som hade sol och himmel vikit
fr evigt, evigt undan.
Mitt hjrta klappar tungt och ngsligt
o denna dova ngslan,
o denna vindlst stilla tystnad,

91
 vilhelm ekelund

o denna evigt tomma dimma,

dr intet hjrta klappar mot mig
Min sjl trstar efter en bl rmna,
en blixt i detta dova tcken,
en storm i denna kvava stillhet.

Men stndigt tyngre hnger luften

och stndigt mera kvalmigt ljum.

Runt om mig sover sltten.

Jag stirrar ngsligt uppt vgen,

den stndigt snrrtt gr och tomma,
jag ser ej slut, ej luft, ej himmel
blott samma evigt tomma dimma,
dr intet hjrta klappar mot mig !

September p sen

Septemberdagens frger sakta

ha brunnit ner i halvljust dunkel
med gld till hlften slckta ;
mot horisontens bleka guld,
som snabbt i glans frbrinner,
st trdens grenar strckta.

I versinnligt stilla klarhet,

som ej en molnrand stnger,
ej vassa toner bryta,

92
 syner

nu vilar sltten
i ljus som nsta gonblick
skall d i bronsmrk mtan
dess vida linjer yta.

O ljusa dd, o blida klarhet,

septembers stumma lngtan,
med underbara stmmor hr jag
dig till mig sakta tala,
med sllsam syn du fyller
min sjl, med ljus och jubel
och drmmar svala.

September ! Ljusa, stilla mnad,

mitt sinne vederkvicker
med helg och klara bilder
din skimmergjutna dager.
Din himmels blida allvar
med ro och sllsam stmning
min sjl betager.

II

Brisen kar, och i vida,

vida horisonters blten
lngsamt glida
byarna och flten.

Synen vidgar sig bestndigt,

allting slumrar, allting tiger,
medan stndigt
hgre upp jag stiger.

93
 vilhelm ekelund

Horisontens rand sig snker,

havets morgonljusa skra
blnker
alltjmt mera nra.

Och i hstens lysande och lena

djupa luft st alla
linjer rena,
tydliga och kalla.

Lvet vajar tyst fr brisen,

allting slumrar, allting tiger,
upp ur disen
havet sakta stiger.
*
Klarhet, klarhet !
Alla horisonter sjunkna !
Fr mitt ga allting svinner.

Klarhet, klarhet,
du som ver hsten brinner,
uti dig min sjl vill drunkna,
uti ditt omtligt vida,
djupa stumma ga
vill mitt vsen glida,
vill min sjl sig lga.

III

Septemberafton skyls vlver

sin skimmerdrnkta himmels kupa
kring sens vida topp,

94
 syner

dr genomskinligt blinkande
den vita luften sklver
och lnga skuggor stupa.

Och glansomstrlad, ljus och fager

i solnedgngens svala timma
str gamla pilalln,
och gamla bruna kronor
som guldkupoler simma
i gul fantastisk dager.

Kring varje trd det str en strlning,

som dallrande och lngsamt andas,
en ljusod sakta lgande
Ett virrvarr, brandgult, blndande,
dr strlning korsar strlning
och ljus och dunkel blandas.

Knappt sknjer jag den smala vgen.

Som i en ymnig versvmning
av ljus vill allting drunkna ;
jag vandrar framt halvt i drm
och halvt i sllsam stmning
av mystisk gammal sgen.

Tills mellan tvenne jttestammar

upp ur min drm jag pltsligt spritter :
runt om mig allting brinner,
kring alla kronor mtande
en gloria str och ammar
i blekt smaragdgrnt glitter.

95
 vilhelm ekelund

IV

Guldklart mellan bokarnas glesa stammar

lyser senhstkvllningen ;
sakta rr sig,
andas och rinner oavbrutet
den immigt gldande ljusoden
in under de bruna lven.

I de nakna grenarna
klingar det stundom
klart, metalliskt
som en bristande, utdragen violinton.

Och det ndlsa guldfltet

lgar upp dr nere,
breder sig nnu ndlsare,
horisontlst, drnkande allt
i sin gnistrande, lidelsefulla gld.
vergjutna lngs sidorna
av darrande, mrkt guld
strcka sig bokstammarna
hotfullt, hgtidligt
mot den ondliga himmelsfonden.

Och jag frnimmer ter

genom det snabbt vxande dunklet
det bristande, utdragna suset,
den klingande veka tonen
ur de skra grenarna.

96
 syner

ver havet sjunker en stjrna

ver havet sjunker en stjrna,

stilla, srjande
ser jag dess strle slckas,
ser jag den lngsamt kvvas.
Den enda stjrnan i natten
*
Dock skall jag alltid knna
din blick flja mig,
lysa vnligt i min natt,
dock skall du alltid skina ver min vg,
stilla, srjande,
stjrna, du som slocknade fr mig !
*
Dock skall din blick mig flja,
din blick den stilla, rena,
dock skall jag alltid knna
din ande kring mig svva,

kring mig som den lena

varma brisen blja.

97
 vilhelm ekelund

II
ETT LANDSKAP

Dr vi st ute p den ppna plattformen, medan tget med syd-

ostbrisen vrkande in frn sidan mdosamt arbetar sig fram, ha
vi redan kunnat frmrka en stigande fuktighet i luften, som lik-
som gr kasten tyngre, mindre elastiska och ger oss illusionen
av ett ttt mne, som tget klyver sig ut igenom.
Landskapet, som nyss lg fr oss i veka, lugna linjer med slutt-
ningarnas konturer inbddade i ett glansigt, lysande bl, har
ftt ngot fruset, frglst i tonen ett landskap som verkar stm-
ning just genom sin stmningslshet. Det bla i dagern har
smningom frlorat glansen och trubbats av till ett smnigt,
ogenomskinligt grdask.
Brisen kar stndigt, fuktigare och fuktigare ; vindkasten bli
tyngre, och till slut har man frnimmelsen av ngot massivt
som sveper in, ett vtt lrft, som snuddar mot en.
Nr vi nsta gng stiga ut ur kupn och tget stannar, har det
hela undergtt en s fullstndig frvandling, att vi ett gon-
blick st dr helt blndade och bortkomna.
Under ett tindrande vitt solsken lyser det mot oss ett idylliskt
litet virrvarr av sm vita grdar med rda tegeltak, mellan vilka
kastanjetrden blixtra med bristfrdiga knoppar och almarna
sna ner sitt bruna blomstoft.
Det str dr, det hela, med ett nstan frandligat nt uttryck,
ljust tecknat mot en grund av soldisskir vrhimmel med brutna
galler av genomskinliga strmoln.
Och havet : frst ett brett, djupt mrkt blte s lngt blicken
nr t sder, dr den ljumma luften, som strmmar in med bri-

98
 syner

sen, str som ett dunstigt or i dallring ver det bl. Det skju-
ter vidare lngt upp i norr, likt en vldig kil, som smningom
spetsas och blir tunnare i frgen. Dr utanfr gr stiltjen med
glansigt gra strk, stundom mattare, stundom med en toning
t prlemor, dr vinden spelar p. : Simrishamn.
*
Lngt nere under de stora nakna strandbackarna ligger sklget
inkilat med sin klunga av vitkalkade hus, p vilka de vita skor-
stenshuvarna lysa nnu vitare, nr de teckna sig luftigt mot den
djupbl havsfonden. Det r sndagsmorgon med stillhet runt-
om. Dyningens jmna sus nere frn stranden trnger upp ltt
och med ngot avlgset i den dmpade tonen.
Stararna yga visslande ut och in bland holkarna uppe i alm-
trden.
Framfr oss ligger den tomma bygatan med vindande kors-
virkegavlar och solgula tak, i trdgrdarna st saffran och hel-
leborus i blom, och en halvtutslagen avenbokshck lyser med
grna inslag. Och staffaget : p en frstusten en gumma inslum-
rad ver ett tidningsblad.
*

En milslng, bred strcka av blndande vit sand, hr och dr

med sm tindrande blanka glar ver den frrdiska kvicksan-
den ; en grusig s med rullsten och bjrnbrssnr, vilken stund-
om ppnar sig i en snrig klyfta fr att slppa fram ett susande
drag Dr bakom i svart teckning mot luften en naken berg-
kgla med stupet springande ut ver havsrymden, en jttekgla
i vackling : det r Stenshuvud.
Stranden snker sig smningom, de grusiga backknallarna sl-
tas ut och verg till kullar med na, jmna sluttningar, vars ut-
kanter garneras av gles lgskog, dr murgrnan ofta tar in sig
och blnker med grnsvartskimrande blad. Bakom kullarna pp-

99
 vilhelm ekelund

nar sig i stora skna vglinjer den vidstrckta strandmaden med

en skoning av tta ngshag, som p kanterna blja ut i nputsa-
de vder av hagtorns-, sln- och brakvedssnr. En ljus, ppen
strand med en vid blick int dungar och ngar t ena sidan och
t den andra ett ondligt perspektiv av luft och vatten i en ond-
lig rikedom av nyanser ett hav som lyser och gnistrar och
spelar i en frg, som kommer en att uppge varje tanke p att
ska tergiva den
*
Kring strnder som sjunka i blndvitt fall
med dyningens glitter i kanten
str frvrens dager blvitt kall
i frusen glans genom blsten.
P solvarm, sluttande ljusgrn brink
jag vilar i l under branten.

Det viner, smattrar och sydvstlen

stryker bris ver slntor och snrjen,
dr sptt det spirar p tinad ren
och krren blinka i solen stilla.
Men luftigt bl stiga sarna runt
och sidenskirt ljusa i frgen.

Och sllsamt lysande, djupnat bl

blir havets frg, nr en stiltje drager
i fjrran ute en glansigt gr
och jmnad strimma som sjunker matt
mot viddens dmpade dager.

100
 syner

II

Maj vid havet

Ur tcknigt vitgr himmel

med rmnor i skyarnas ked
sig silar en stlljus strimma
i mattbl havet ned.

Och solvitt simmar diset

lngs glitterkantad vik,
och runt dr ute lyfta
i blnad ik vid ik.

Jag ligger p hagens sluttning

i bljning lvet gr,
och suset andas dmpat
frn strand dr dyningen slr.

Bak granars mrka spetsnt

en tyllvit vd av sand,
i blnkande djupbltt lyser
dr ovan havets band.

Och vrens skyar glida,

all luften tindrar i ljus,
och runt i stranden skina
sm vita skarehus.

101
 vilhelm ekelund

Nu skymmer det ute kring de strand,

och tyngre blir dyningens dn ;
i norr ver havet str matt violett
en toning vsterifrn.
Och rken ngar ur krren ttt,
dr guldblankt lyser ett streck ibland
ur snrjet av hassel och sln.

Ur ttnande grtt stiger brnningens mur

i glasgrnt sken emot strndernas stup,
och svallets vinande vita skur
str speglad inne i blanksvart djup.

Mitt ra r fullt av havets musik,

dess ordlst klagande sng
med stnk av rster i snyftning och skrik,
som drnkas i brnningens gng.

Nu smlta de samman grtt i grtt

dr ute hav och rymd,
och svart str natten dr nyss jag gtt,
i mrker r stigen skymd.

Mitt hjrta r tungt av havets musik,

mitt ga r trtt vid stirrande grtt
Jag ville att sol stod ver vik
och morgon lyste bltt.

102
 syner

Det gula strecket sjunker

bak stranden mer och mer,
och blekgrn dager silar
i klyftans dunkel ner.

Av sln som ymnigt blommar

str doften n och svag,
och nktergalen sjunger
i strandens skumma hag.

I glans av guld och violett

r tecknad varje gren.
Den ljusa natten skrider
med bleka stjrnors sken.

Nu slocknar sista glansen

lngs klyftans gra mur.
Mot havets dunkel tecknar
sig brynets bl kontur.

De lyfta sakta, strndernas band,

ur en majmorgons bristande dis,
och havet mornar sig bltt efter hand
fr sjungande sydlig bris ;
och dungarna stiga luftiga bl
ur lysande tunna or,
och dyningen vxer vrkande vit
mot klitterna brant och stor.

103
 vilhelm ekelund

Jag strvar i strndernas sandiga backar,

jag snubblar bland stenar och tng,
jag ligger p rygg i den soliga brinken
och lyss till dyningens gng.

Och brisen kar och stryker

i sjungande fart lngs hedar och fall,
och luften r full av all stormens musik,
och skummet sprutar i blndvitt svall !

Min sjl r rusig av sol och vind,

mitt ra av havets sng,
jag driver i strndernas sandiga backar,
jag driver dagen lng

III
STILLA DAGAR

Kring valntstrdens tomma grenar

oktoberhimlen all sin ljusod tmmer,
det glittrar ver grus och stenar
av tusen skra spindeltrdar ;
och medan allting redan bdar
om natt och mrkertid,
i luftens svala dunkel
en guldton n och svrmodsbrddad drmmer.

104
 syner

II

Ensam jul

Decemberdagens bleka ljusstrm rinner

ljudlst bland trdens glesa massor undan,
som sammetsbruna grenar dunkelt strcka
mot luftens dda, glanslst hrda bl.

Och det r jul och trist och ngsligt de,

som hade livets eget bleka de
med allt det bleka ljuset runnit undan,
och nr det mrknar mrknar trist och grtt,
str dmens skugga ver graven.

III

Oktoberkvll. Mot skyls bakgrund

st bokarna i bronsrd skrud.
I vindls stillhet tiger allt,
blott stundom fjrran bortt sen
av knckta kvistar gr ett ljud,
s sprtt, s klangrent klart och kallt
som isens knpp en vintermorgon.

Jag vandrar upp i solnedgngen

mot sens branta grstenskam.
Av blekrtt ljus en od slr in
p barrbestrdda vta stigar
och smyger tyst frn stam till stam
i skygga slingor utmed kvist och pinn
bland snrens brnda senhstgrnska.

105
 vilhelm ekelund

Och allt r hstklar ro och tystnad

med luft som andas kall och ren
och doft som strmmar dvet frn.
I genomskinlig klarhet lyser
var frgtons fall kring kvist och gren,
var dagers spel bland hagens trn,
var slingas lek i lvets dallring.
Och denna djupa senhstklarhet,
som lyser bakom lvets frans
och sveper lent kring hedens stup
sitt genomskinligt bleka skimmer,
str fr min sjl med sllsam glans,
likt ett omtligt gas djup
av drm och skdan fyllt till brdden.

IV

Tristesse

Senhstkvllen tyst sig snker,

sakta faller
skymning ver mark och by ;
mellan piltrds glesa galler
blekgult blnker
fram oktobermnens ny.
Tyst mot natten skymning skrider,
vgen lyser
blank med vattenfyllda spr ;
och dr rtt i ljusen
vgens breda strimma
som ett blodigt blte gr,
str en ensam hund och fryser,

106
 syner

skakar, kvider,
smyger mellan husen
bort i kvllens ra dimma.

En toning, den sista, mtar

ur diset i brunt violett,
nu mrknar det tyst dr ute
kring vinterstilla sltt.

I tystnad ligger bygden,

det skiner ur fnstren matt.
Ett strk av vilsna fglar
drar ut i vindls natt.

P taket str jeln stilla

mot luften i svart silhuett ;
nu mrknar det tyst dr ute
kring vinterstilla sltt.

VI

I uppvaknandet

Det var ett stort ppet, linjemjukt bljande landskap. Vgen

svngde mellan lga rullstenssar, dr lvskogen t ut i na
buktningar, nnu helt glest ver sluttningarna. En tidig maj-
dag med luft som stod mjukt, glanslst vitgr och vek, solig
stillhet runt om.
Jag hade stannat p en punkt dr vgen brts ver ett back-
drag, lmnande utsikt nedt en rad jmsides utlpande lga s-
grenar, som skymtvis dko upp, den ena bakom den andra.

107
 vilhelm ekelund

P den nrmaste sluttningen vxte en lng jmn l av bokar,

lyftande sig upp ur vrdiset och med ngot samtidigt svvande
och stilla i grenntens orrliga strckning. Som tecknade i kol
to deras stammar mot den vita solrksfonden, luftiga och
smckra likt glidande skuggor i de glanslst vitgra dagrarna.
Det var ngot hgtidsfullt, nobelt bjudande i dessa sjlfulla
linjer, ngot av mysteriets ro och bidan, det fdandes fridfulla
allvar. Ett silande gulvitt solljus rann i oavbrutet dallrande spel
mellan kronorna, kom det hela att andas och leva.
Och i den veka, soliga stillheten frnam jag det nya livets frs-
ta sprda anslag, vaknandets frsta ljusa lyckoton.

VII

Barfrost

Sammetsbrunt sig hopar

vinterskymningens dunkel ttt ;
rda och lysande
stiga rkarna
ver tyst och barfrusen sltt,
och i vgens gropar
blinkar vattnet,
sakta frysande.

Och den sista svaga

vinden lgger sig, allt r
andlst tigande,
medan rda dimmor draga
ver mnen, upp i ster
hastigt stigande.

108
 syner

VIII

Nu stiga rkarna sakta frn sen

ur byarnas stugor i vinterlig kvll,
och kldbebdande, hemsk och gll
hrs ugglans lt ifrn arnas frusna mader,
men dovt trnger slamret ur stallen och bsen
dr korna st tysta och dsa i lnga rader.

Och nattvindssus r i lnnen och almen,

dr grenarna ge sig i svliga slag,
och jeln vrider sig svligt ett tag
med gnlligt gnissel kring frusna stngen.
Det kar i blsten, det prasslar i halmen,
och sande tung stryker vind ver skumma vngen.

IX

Fre ovder

Av rk som lngsamt driver,

r horisonten skymd ;
i fjrran stadens tinnar
st svart mot mrknad rymd.

Och genom rk som svvar

in ver halvljus vik,
av vsterhimlen lyser
en svavelgulblek ik.

Men ver de marker

och ver slumrad by
i hotfull tystnad skrider
en sotsvart hagelsky.

109
 vilhelm ekelund

Dehmel : Stiller Gang

Mot kvll det grnar. Sakta brinner

hstsolens bleka guld till slut.
Kring kerns stubb drar dimman ut,
knappt mer jag vgen nner.
Snart kommer natten allting svinner
Frbi.

IV

I en bokhage om vren

I luft som lyser glansigt mjukt

str brynet tecknat mrkt och ttt
mot solnedgngens vida duk.
I bokens smckert glesa topp
slr halvljust mtande ett sken
av skrt och brunrtt violett
en toning sprd kring dunig knopp,
ett stnk av guld lngs naken gren.

Och doften stiger dvet len

av grs som spirar ymnigt fram
i ljusgrn vd p brinkens ren.
Med blanka streck i brunsvart glans

110
 syner

ett kllsprng tyst i mossan gr

och bubblar ut i vassig damm,
dr myggen stimmat upp till dans
kring slokig krrals lga snr.

Tv visor
Efter Robert Burns

Det kvllas tyst, i naken ljung

gr blsten vinande och tung,
snart drager mrkret svart och ttt
lngs hedens bruna desltt ;
nu sker jgaren till ron
och alla fglar sina bon,
men tungt och trtt jag vankar hr
vid sorgsen stilla strand av Ayr.

Farvl du Coilas gamla dal,

min lyckas dal, min krleks dal ;
farvl du sltt, farvl du hed,
dr gldjens sol i moln gick ned.
Du mina minnens rika land,
med tusen trdar, tusen band
vid dig mitt hjrta lnkat r,
du vackra dal, du strand av Ayr.

II

Du od, som sorlar, o sakta din strm,

du susande sv, str ej hennes drm,

111
 vilhelm ekelund

dr hon vilar, min kra, p blomsdd bdd !

Du dansande od, sl ltt mot din brdd !

Du vipa, som yr ver strandens mad,

du duva, som kuttrar i skuggigt glad,
du koltrast, som drillar i skymningen nra,
str ej med din sng min slumrande kra !

Hur luftigt, hur nt genom aftonens dis

ser jag alarna svaja i vrsval bris !
Smyg sakta, o od, och aftonen lng
jag sjunger ditt lov i min dmpade sng.

Hur fagert ditt lopp mellan dungarna hn

ser jag glida i glans, hur majskymningsvn
din strand ser jag stiga med bjrkar och pilar,
hur grset str lent, dr min lskade vilar !

Du dansande od, sl ltt mot din brdd,

dr hon vilar, min kra, p blomsdd bdd !
Du od, som sorlar, o sakta din gng,
och jag sjunger ditt lov i min dmpade sng.

En oknd

I Stigamo bland rs och snr,

dr gllt ur lidens mrker gr
kring sen ugglans hesa lt,
dr tjut av rv och skri av korp
hrs dsligt vilt om kvllen,
dr grvling gr bland kumlets brt

112
 syner

och ljungen blekts p hllen,

str Strykar-Daniels gra torp.

Hans hr r vitt, hans rygg i krk

och knapp och skum av stugans rk
hans gamlingsgas matta syn.
Till hlften dolsk och dmjukt blyg
likt en med ont beslagen
gr blicken bakom tunga bryn
till hlften slugt frslagen
och skelande och smtt i smyg.

Det sgs i bygden, att hans liv

gtt hetsigt fram med kamp och kiv,
det glunkas om frdolda ting
Hans stuga str bland hedens snr,
dr brant och vild r sen,
men sjlv han stryker bygden kring,
p ryggen dinglar psen,
ur trskon synas fotens tr.

I mark och skog, p stigls hed

gr Strykar-Daniels vandrarled,
hans slkt, hans stam vet ingen av.
Kanhnda har hans livsvg gtt
p skum och oknd bana,
kanhnda tungt har dets glav
p vg som vi ej ana,
hans levnads vilsna farkost ntt.

113
 vilhelm ekelund

Aprilsndag

ver lga, helgdagstysta sltter

stiga vderkvarnars svarta skrov,
tecknade i skarpa silhuetter
runt i horisontens vida flt.
Mitt i vrmen ligger byn och dsar
sndagsmorgon i april,
bakom lnga torvbelagda sar
skymtar havet mellan alm och pil.

ver dammen, dr med gula fransar

str en krokigt vuxen gammal al,
surrande i soln ett myggstim dansar
runt kring snattrande gra gss.
Fram ur halvutspruckna lvtrdsdungar
stiger rken sakta opp,
sunnanvind i lngsam dyning gungar
fgelholkar i kastanjens topp.

Gamla kvarnen i det gistna skjulet

slumrar vergiven, gr och glmd,
runt kring ntta, vattenfrtta hjulet
spinna murgrnsklngen sina nt.

Stillhet runt. Bak grdens gula lider

krafsa hns bland tng och halm.
Vgen vit och de. Stundom glider
snabbt drver skuggan av en ms.

114
 syner

Nu sjunges Maj i grd och by

Nu sjunges Maj i grd och by,

nu lvas takens brtten,
och bleka stjrnor stilla gry
i vrglans ver sltten.

Det kvllas tyst, p skuggsval grd

sig skymningsdunklet snker,
och bakom lvets skra brd
en nytnd mne blnker.

Jag vandrar hem lngs sens krn,

nr djupbl skuggan strckes
av snrig hassels tta spn
och aftonskenet slckes.

Dr nere stiger bygden fram

ur skymningsbla skogar,
och dmpat ljuda sng och glam
frn lek i lund och logar.
*
Nu sjunges Maj i grd och by,
nu lvas takens brtten,
och bleka stjrnor stilla gry
i vrglans ver sltten.

115
 vilhelm ekelund

II

Vrt tak med hggens lv vi sirat,

och vajande fr kvllens vind
st ljusa kvistarna vi virat
om grdens gamla gallergrind.

Vi hlsa dig, du vr, som skrider

med spel och sng i varje hus,
och vntande mot sommarns tider
vi skda trygga i ditt ljus.

Du Maj, som enat oss tillsamman,

du hugne rikt vrt hus och grd,
vr vntan fyll med spel och gamman,
giv kraften vxt och krmpan vrd.

Lt vderleken tjnlig bliva,

att grnske nu bd krr och mark.
Vr ledsnads timmar att frdriva
p stngerna hng humlen stark.

S sttom lv i takens brtten

och stmmom upp vr Valborgs-sng
att runt frn by till by kring sltten
m eko svara natten lng !

116
 syner

Tystnadens slott

Jag har sett i drm dess tinnar lysa

ver gryningsbla, sagodunkla
skogars vida vgor.
Jag har sett i drm dess spirors resning,
marmorns kyligtrena bgar strckta
emot morgonrodnans lgor.

Som frn vida havs ondlighet,

som ett sus av vingar hrdes vindens
gng i trdens toppar.
Evighetens snabba timslag hrde
genom rymden jag i drmmen glida
som ett fall av tunga droppar.

Det snar ver sltten

Det snar ver sltten

i tyst decembernatt,
i vita vidder sknjer
jag bygd och grdar matt.

Du sorgsna vg dr ute
i mrker, ruvande ttt,
med svngande gra vindlar
kring vinterdslig sltt,

du r som min trtta tanke

i fjttrande mrker frtt,

117
 vilhelm ekelund

du vita vg, du frusna

i vinterdslig sltt.
*
Det snar ver sltten
i tyst decembernatt,
ur viddens fjrran skiner
en ensam ruta matt.

Efter natten

Lngt jag gtt. Och alla vgar skumma !

Som frn fjrran obekanta kuster
ljd emot mig mrkrets susning,
tills ur skuggorna, som bla sklvde,
ver granskogsdunklet slog den frsta
dagens tvekande och stumma ljusning.

Morgon, morgon ! Prisad du som ppnar

mrkrets ngestslja, du som visar
vg i kvalets tunga dimma,
jag vill snka mig i dina svala,
rena djupa rymders klarhet, medan
molnens facklor ver bergen glimma.

Upp p bergen vill jag glttigt stiga,

medan luftens alla morgonkrer
runt ur djupen klinga.
Ty jag knner ter livets rika
lyckovarma den strmma, ter
hoppet upp mot nya rymder svinga.

118
 syner

Siesta

Nu stiga viken runt de bla landen

ur genomskinligt junimorgondis,
det dallrar soligt ver grdets ris,
det spelar vind i lvets ltta galler.
I skymningssken som dmpat faller
str sval och ljus min vackra vr vid stranden.

Och dagern silar ned i sakta sklvning

ljusmttad, mjuk lngs varje gren,
och luften andas ver grdet len
sin kt av hav och tng och sol och slta,
som samman nt med doften smlta
av junifriskt i daggigt lvverks vlvning.

Och ormbunksblad i lngsam vajning blja,

och spindeltrdar genom grset g,
det spelar sol ned ver stigens str
med gyllne ljusblnk int glad och dungar,
dr gul melampyrum i vinden gungar
och trnrossnren vita revor hlja.

Jag lter timme efter timme glida,

och boken faller sakta ur min hand,
mens frmiddagens vita skyar skrida
med ltta skuggor ver strandens sand.

119
 vilhelm ekelund

S str jag ter p sens kam

S str jag ter p sens kam

med skogen dr bakom mig stam vid stam
och under mig slttens hav ;
och solnedgngen sin eldskrift ristar
med addrande bloss lngs markens kvistar
och bokarnas gra lav.

S str jag ter p sens krn,

ser bygden i spelande kvllningsljus
med dunnt knoppande pilars spn
kring byar och vita hus.
*
Nu ville jag nna en frg s ren,
nu ville jag ga en ton s sprd,
att av all din fgring, mitt vida land,
en samklang i sngen ljd.

Jag ville fnga en kt

av din vrmorgons bris i min dikt,
av viddernas ljusmelodi
ett solstnk i rytmens svikt.

Men orden tveka och slockna ner

likt ddvedsmt i en hstens natt,
och frg som skulle stigit i dur
blir tynande blek och matt.

120
 syner

Anslaget

Det klingar sakta

ur hasslarnes snr.
En visa n och
sprittande gr

utver sluttningars
jmna fall,
igenom sniga
skogen all.

Och nejden andls

vntar och lyss ;
upp ver skogen
ljusnar det tyst.

All nejden vilar

drmmande still.
D klingar det jublande
pltsligt till :

Den frsta vrrnniln

framt brt,
ur brt och snrjen
ver sluttningen skt.

Det klingar sakta

ur hasslarnes snr.
En visa n och
sprittande gr.

121
 vilhelm ekelund

Natur

Ett isklart sken i horisonten vxer

en genomskinlig, vass och isgrn skuggning,
som griper om sig, skr och frter hastigt
p eftermiddagshimlens frusna bl.
Och bakom denna stndigt hgre skuggning
tycks horisonten vidgas sjlv och vxa
avlgsen mer och mer i ljudls stillhet
och lysande i stndigt strre klarhet.

Min blick, min sjl, mitt vsen drager, suger

den till sig, denna synrands dunkla trollmakt
fr mina ron ringer suset kring mig :
ett granhags svllande och veka mollton
och dri blandat, sluttningarnas glla
och smattrande och skarpa vin av bokar.

Ett gonblick i svindel ryggar jag

tillbaka infr denna klarhets avgrund
som suger, suger
och famlar efter std och griper om
ett trd. Den kalla febern viker hastigt,
i matta dror vnder blodet om.
Som frn en levande jag knner
en ljummig vrme blja mot mig.
Det lever, lever allt omkring mig
i livsvarm andning, allting ser
med gon djupnade i tystnad p mig.
Natur, ditt stora varma hjrta knner
jag bulta mot mig i mitt egets takt.

122
 syner

Musik

S ljust, s blitt, s lyckostilla

kan morgonhimlen tona !
Och p den skira grunden vaggar
ett trd sin krona.

I trdet hr jag genom fnstret

en fgel sakta sjunga,
ned i mitt sinne vek jag knner
en strm av toner gunga.

Jag lyssnar stilla, allting hr jag

i samma jubel tona.
Och p den skira grunden vaggar
ett trd sin krona.

Intermezzo

Omkring mig tystnade

sorl och skratt,
dr mitt i vimlet
jag tungsint satt.

Och allting svann som

undan i rk :
ett ansikte upp ur
tcknet dk.

Och pltsligt, vntande

tyst frnam

123
vilhelm ekelund

en sng jag tona

sakta fram.

Osynligt allting
svann och vek
dr stum jag satt och
lyssnande blek.

Mitt hjrta grips av

namnlst ve
fr dessa gon,
som p mig se.

Och kring mig stillnade

sorl och tal.
Som bris frn havet
ren och sval

igenom kvalmet
mot mig strk.
Ett ansikte upp ur
tcknet dk.

Snljus

I snljus skinande
skogen str,
dr hgst p sen
suset vinande
gr och svller,
dnar och gr.

124
 syner

Igenom skog som

gnistrar vitt
vr slde far i
sakta skritt.

Det blev med ett s

andlst still,
en gren blott svngde
av och till.

Och himlen frgar

p yrsnn av sig
djup och bl.
Igenom tystnaden
d och d
ett trd som sviktande
fjrran gav sig,
i blsten kved.
Emellan kvistarnes
na galler
snstoft siktande
lngsamt faller
p oss ned.

Med ett s andlst

tyst det blev
en ekorr ver oss
sakta klev.

125
 vilhelm ekelund

Vaknandet

En n och vek och spd gestalt,

jag ser dig tveksam trda fram
ur poppellundens skugga,
dr tyst och ltt kring varje stam,
kring strn och stenar verallt
en marssols ljusblnk dugga.
Du str dr nyss till livet vaknad,
du snker skyggt din smala arm
och stiger fram till randen
av poppellundens bleka skugga,
dr drivan smalt, den sista.
I dina gons dunkla drmmar
bor outtalad, namnls saknad,
den darrar vekt, den vita handen,
din outvecklat spda barm
av ordls sng vill brista ;
och medan kring dig sakta strmmar
en marsdags vita solljus ner,
du str dr spanande och ser
i stum och sviken vntan ver landen.

Vlkerfrhling
Frn en folkpark

I den halvljusa bleka

vraftonskymningen drmmer
parken i skugga sval,
ver almarne tmmer

126
 syner

dagern sista veka

glansen, medan runtom
sakta i stillheten ljuda
skratt och dmpat tal.

Ren och kylande ngar

fram med lena vindar
doft av nysprungna blad.
Under alm och lindar
svinna parkens gngar
undan i skymning. Ute
mrknar det hastigt ver
sndagsstilla stad.

Och mot vrkvllens na

grund av glanssprngd dimma
ser jag i dager svag
fram ur gulddis skina
gon som sjlfullt glimma
mot mig, anletens bleka
tankfullt stilla drag.

Sidenskrgul slr en
sista tvekande ljusning
upp ver staden ett band.
Och min ande, lyssnande,
genom tystnaden nr en
kt av den stora vren,
ton av dess dunkla susning,
medan det stillnar ute
ver mrknande land.

127
 vilhelm ekelund

Tystnad

Lik en solig rmna,

stilla och ljus i en vardags grtt,
tystnad, kommer du,
ppnande himlen ver mig :
mitt i sorlet helgfrid kan du bjuda,

nr du snker dig
i min sjl,
daggsval, rensande
som en junimorgons doft
och mitt vsens alla klockor ljuda.

Lrdagskvllen

Som en skuggning, strckt mot vitgr dimma

lyser nnu
ver lindarna svagt och otydligt
kyrkans gulvita rappning fram.

Aftonstjrnan
stor och trnfull
brinner genom grenarnas svarta nt.

Och det tystnar

stilla, underligt

Trtt och sorgmodigt

lngt, lngt borta
gr en sg.

128
 syner

P resa
Efter Li-tai-po och Richard Dehmel

I natten vaknande, ser

jag sakta mot min sng
en vit och lysande strimma
p golvets brder skrida.
Mnne dagningen ? Tvekande
lyfter jag huvudet
och jag ser
i det vida
mnskenet glimma
mot mig ner.
Och jag snker,
snker mitt huvud och tnker
p min hembygd.

Stillhet

Det har fallit en smula sn under dagen, frst regnblandad och

ls i stora vta ingor, men s mot kvll sprang vinden p nord-
vst, och det blev n, kornig sn med lindrig frost. Nu lg det
tunna ljusa tcket s dunltt och nt p de tillfrusna vgarna,
och ver plarna och dikena, vilka ntt och jmnt hunnit grd-
das av en svag ishinna, drog det som stndiga krusningar av yr-
ande snstoft.
Mrkningen hller p att falla, men uppe p backarna strcka
sig pilraderna nnu, nt tecknade mot en smal, blek skra i syn-
randen.

129
 vilhelm ekelund

En sdan kvll knner man stillheten underbart blid det rin-

ner upp i en ngot av julstmningens och barndomsminnenas
lena vrme.
Dr ligger bygatan med vindande lervggar och grnaktiga
rutor, ur vilka ljuset kastar sig i sm strliga knippen upp under
den rufsiga takskggshalmen ; dr st ppeltrden med vitt i
grenklykorna och kvistntet strckt mot den silvermattgr af-
tonhimlen ; dr gr det gamla grdet med skator i piltrden och
sparvar inkrupna i slnriset
Det str dr allt s ondligt vlbekant, s stillsamt och hem-
varmt.
Och medan jag i skymningen gr vgen lngsamt framt, tn-
ker jag endast p dessa rader :

Uti min sjl det tras,

tinar och vras
med samma tysta jubel, samma
innerliga frid
som frr som barn jag knde,
nr ljusen man tnde
i alla byar sltten runt
i julaftontid.

130
 syner

En februarimorgon
Cest bien la pire peine
de ne savoir pourquoi,
sans amour et sans haine
mon cur a tant de peine.
Paul Verlaine

Frn mitt fnster ser jag

frmiddagens klara,
sorgset bleka ljus
stilla svva
ver grdens vta stenar,
ver gatans tysta hus,
genomvva
frukttrdgrdars bara
kronors bruna grenar.
Ljusomutna
rrda utav sakta vindar
ser jag parkens lindar
strcka brutna
grennts glesa galler,
ser den bleka
luftens glitter leka
i de mrka trdens mitt,
medan ver dammen faller
skarpt och vitt
regn av tunna ljusstnk.
*
Dr tonar i mitt ra
en havets vrmelodi,

131
 vilhelm ekelund

och upp fr blicken springer

ett sollyst strandparti.

Det gnistrar ur snrens gmmen,

dr sista vintersnn smalt,
det tindrar av sprungna knoppar,
och ljus och jubel r allt.

P vita vgen skrider

solbltet gult som halm,
och rda tegel lysa
bak knoppande, vrbrun alm.

Och havet tryggt och soligt

mot vida strnder slr
med andning bred och mktig,
och brisen gr

I ljus st lid och backar

och strandens vita hus,
och sens kammar simma
i prlemoljus

I ljus r allting badat,

i skimmer allting drnkt,
i spirningstidens stillhet
och skra drmmar snkt.

Men allt det ljusa, goda,

som runt om mot mig ler,
uti mitt sinne gjuter
en strm av svrmod ner.

132
 syner

Och luftens glada jubel

och vrens frjd och vl
till brdden kvvande fyller
med ngst och ve min sjl.

Skymningar

ver gatornas dda gra

trstls, slpande blytung hnger
dimman. Knappt ett oredigt ljussken
blekt och darrande
genom sotsvarta muren trnger.

Varje tanke som skt mot luft,

pinad, mtande ddstrtt faller,
sjunker frysande blek tillbaka,
famlar ngestfull
som en fgel mot burens galler.

Kvarnen
Efter Emile Verhaeren

Mot luft som trist och grtt och melankoliskt skymmer,

den gamla kvarnen tyst med trtta armar str
och vnder, vnder om och om sitt gra segel
i stum och matt silhuett som faller, gr och gr.

En vinterafton tung av svrmod blek sig snker,

och allting somnar in i dov och tungsint ro ;
ur brynets glesa djup ett hjulspr nnu blnker
en ensam strimma hn mot svartnad horisont.

133
 vilhelm ekelund

Och runt om kvarnen hr och dr en kk, ett kyffe

som spken glida fram ur slttens bleka natt,
och lampan p sin krok i loftet kalkgrtt, naket
ett suddigt ljussken slr p vgg och fnster matt.

Och som de st dr kk vid kk i klunga mrk,

blir varje ruta till en blick som ngsligt vaktar
och fljer spejande den gamla kvarnens vingar,
som vnder famlar trtt, och vnder, vnder saktar.

En kall och klar och mnvit vrnatt

En kall och klar och mnvit vrnatt

p tysta gator tyst sig snker.

Jag driver utan ml jag tnker

p bokarne vid insjns vatten
och pltsligt knner jag mot mig isa
vrkylig doft frn krrens vatten,
frn alarnes klungor, frn tta kratten ;
och pltsligt hr jag ttt invid mig
det gamla kllsprnget sakta tala
och nynna fr sig sjlv sin svala
vemodigt stilla slummervisa

jag driver utan ml jag tnker

p bokarne vid insjns vatten.

134
 syner

Verlaine-stmning
Pour mon coeur qui sennuie
o le chant de la pluie !

Det regnar ver staden,

det regnar tyst och sakta
p gatans tysta hus.

Frn mjukt besljad himmel

igenom skymningen silar
ett milt och dmpat ljus.

O denna veka, stilla

vrkvllsmelankoli !
och regnets sakta sus

Mitt hjrta grter tyst

En natt

Jag sitter ensam vaken

i de och smntyst hus,
med blrd lga i staken
mtar mitt nedbrunna ljus.
Det ryker upp frn krret
i fullmnljusa natten,
igenom rken lyser
guldstrimmat blankt dess vatten.

I daggen skimrar det na

bjrklvet vrligt sptt,

135
 vilhelm ekelund

och under grdet skina

smrblomstren gult och ttt.
D pltsligt brister rken
itu ver krrets vatten,
fr svala gryningsbrisen
det prasslar i alla kratten.

Vrsyn

Lik en vederkvickande dagg

snker du dig ned i min sjl,
vrsyn, ljussyn,
trstande, pnyttfdande.

Och jag ser en aprilmorgons himmel

ppna sig ver mig
som ett sammetmrkbltt
och nymorgnat ga.
nnu ligger vl
i dlders och snkors strk den bleka vinterskuggan,
krypande rdd utefter marken,
krympande sig i frfran
infr allt det segerjublande
vitgyllne ljuset.

Och jag ser en duva komma ygande

sakta ver de glesa liderna.
Guld och bltt r hennes frg.

Guldduva

136
 syner

Ord

nnu frysande
efter badet i julimorgonen
knner jag i vllustig rysning
den heta sanden vrma genom mina lemmar,
medan i nra horisonter
msarna svrma,
dykande ttt
ur bltt guldskimrande tcken opp.

Dessa horisonter !
Dessa horisonter svepta i ett enda prktigt lysande,
matt gnistrande,
stndigt dallrande or av
ljust och dunstigt bltt.
Och dr inne
bakom den glidande sljan :
vgtopparnes snvitt blndande punkter,
de sprutande vita skumkaskaderna ;
de dansande vgornas dn.
Och dr tcknet uppt frtunnas,
dr den bla dunsten brister itu
och seglar med brisen
som ikar av ett rullande bltt skum :
vilken glans !
Frg av stl och prlemor.
*
Ord ! Hur fattiga !
Hur vanmktiga !

137
 vilhelm ekelund

Hur dda !
Hur gra !
Hur tunga !

Som bly fallen I,

dr jag ville se er dansande,
blodvarmt levande,
vederkvickande min ande,
lysande,
sprutande av frger !

Och med sdana ord

ville jag mla dig, Hav !

Som en skndare
knner jag mig.
MELODIER I SKYMNING
(1902)
 melodier i skymning

Tillgnan
t

Alltid var mig Din sng helig i sorgens tid,

som en levande rst ofta vid sidan ljd den,
nr ensam i dunkla oden
frmling gick jag och allting teg ;

nr mitt hjrta med skrck isande klden slog

och frintande klar sanningens ljungeldslika
skrift bjde mig ned till jorden,
fridls, hemls och utan ml.

Aldrig mtte en sjl hlsande lika klang,

alltid rann som i sand dyraste hjrteblodet
bort fruktlst, och alltid var vr
lngtan vilsen och utan hem.

Ensam rinner min vg Tystnadens hav emot,

ensam vandrar jag hn mot det eviga mrkret ;
ack, frostiga kten knde
redan ofta frstummad sjl.

Nu, det skymmer en kvll, gatornas buller dr,

lt mig hra igen vnliga stmmans lena
blitt sjungande tysta dyning
hr mot frmmande fjrran kust.

Sommarns blnande bris likna jag vill Din dikt,

kllors vlljud och tyst addrande rankans skugga,
svalt lysande marmorgrdars
sus ondliga havens glans.

141
 vilhelm ekelund

Hjrtats heliga kraft, ensamma sinnets eld

vldigt fyller Din sng, ingen frnam dess stmma :
ack, sklvande hjrtats visa
ohrd alltid i larmet klang !

Medan lttare sng skrdade tidens lov,

sjlens eviga ord sjng Du frgves ensam
sjng mitt ibland spe och skratt Din
djupt allvarliga starka sng.

Fast av ringare tt, vgar jag nalkas Dig ;

fastn enklare sng mig frunnades : dock den
svrmodiga starka lgan
sjunger hgt i mitt hjrtas valv.

Stundom ljd i min sng kanske ett hjrtas slag,

stundom darrade vl levande rst i orden ;
hgt ljudande rena klangen
stundom fngade ock min sjl.

Mot andra landen

S vid min sida str i natt du ter,

den svala daggen glimmar i ditt hr,
emot mig strm av rena dofter gr ;
i toner vederkvickt mitt hjrta grter.

Ditt tysta ga strlar klart och stilla

som stjrnan i en vrens gryningsstund
framblixtrar ljust ur himlens djupa grund
och fjrran bort smndruckna fglar drilla.

142
 melodier i skymning

Och stilla leder du mig hn vid handen,

mitt ga drunknar i ditt djupa ga,
och medan stjrnor lysa i det hga,
vi vandra ensamma mot andra landen.

Kastanjetrden trtta luta

Kastanjetrden trtta luta

efter regnet sina tunga
vita spirors blom.
Syrenernas
stora vta klasar
sakta gunga.
Skyggt och tvekande
brjar redan
nktergalen sjunga.

Hjrta, och du knner

pnyttfdelsens,
stillhetens ondliga lisa
strmma ver dig :
hjrta, och dock r din sng
denna molltons
denna stumma lngtansvisa.

143
 vilhelm ekelund

Vrfrudag

Nu blommar i det svala milda ljuset

Vrfrudaglken, kyligt blek och skr,
frn vrsvlld bck allt hgre klingar suset,
och hasseln sina frsta hngen br.

Och det r redan lnga milda dagar,

i glitterljus och gyllne bltt sin gng
dra vita strmoln ver flt och hagar,
och rymden tonar fest och livets sng.

Men faller kvllen p, o bleka skra

Vrfrudagsstjrna i det kalla suset,
du tycks mig sllsam ngslans uttryck bra,
dr spd du sklver i det sista ljuset.

Ditt ga stumt mot solen hn du vnder

som sjunker snabbt bak svllda ars vatten,
en ngslig bn ur frostig kvll du snder
och sluter darrande din kalk fr natten.

I denna stumma kvll

Jag har sett stjrnor skina om vrntterna

genom vita frukttrdslundars blom :
vta, stora
simmande, vita
daggbriljanter
i det stora
tysta rummet

144
 melodier i skymning

Och densamma tystnaden r det

som stiger, stiger,
vller upp omkring mig,
nr du ser p mig,
frebrende utan att veta,
och din blick sger mig allt,
dr du gr stum, ensam
i den stora stumma vrlden
med sina ledsamma njen

Psyke i grnden

ter kommer du, morgon, utan svalka !

Som en ngest utan trar hnger
dovt ditt vita sklvande tcken ver
brnnhet all och gatornas stenar.
Som av vdeld svedda, sitta lven
krympta och svarta i det heta dammet,
luften darrar, och trden stumt i vdjan
strcka mot himlen skrumpna grenar.
*
I ett fnster i grnden str hon lutad,
handen tryckt mot vrkande tinning, nyss ur
rols slummers drmmar vaknad
str och stirrar tomt mot dag, som vntar
gr och de, i en de blick av
ddstrtt leda och trls saknad.

I dina gon innerst inne, lik en

ensam blomma mellan svarta stammar
i en skog som elden hrjat,

145
 vilhelm ekelund

nnu en fattig rest av en vacker lngtan

undan skvlingen, undan livets stora
skonlst hrjande brand sig brgat.

Stum, orrlig som du str dr, syns du

mig frmer och hgre n de andra,
fr ditt anlet en frklaring,
i en smrteglorias bleka strlar
hgt omuten str du fr mig som en
Sjlens egen uppenbaring.

Dina blickars jagade ngest, dina

gons stumma rop och maktlsa vdjan
svider mig i brstet, svider
som en grt som ffngt sker bnda
sig frlsande fram och all sin vnda
ut i mtande jmmer kvider.

Sknskt vinterstycke

Till kvll fabrikens pipa tutar

signalen skarp och gll.
Den trtta dagen sakta lutar
sig ner i ljudls kvll.

Mot strimma blankhrd, tunn och frusen

i synrand utan sky
sig teckna mrkt de gamla husen
i tyst och snig by.

Runt om blott vitt. De sista glden

av frgen runnit ur.

146
 melodier i skymning

Mot vster kal och vit som dden

en ndls snkontur.

Men hgt i himlen, varm och lcker

i ljusgult tegels glans
sig brnneriets skorsten strcker
med rk i lustig dans.

Dden

I vra barnsligt trygga lyckodrmmar

mot stndigt mera rika
och nya saligheters solskensstrmmar
med sorglst mod vi ka ;
och obetnksamma vi lta
den ena gyllne vren p den andra
frbi oss vandra

Dden ler t hela vrlden,

vet ej
om han skall skratta eller grta
str och nskar mycket nje
lycka till p frden !
med ett gott ironiskt lje.

Dden sger varken ja eller nej

147
 vilhelm ekelund

II

Det r juni, det blser sakta

hr upp frn tindrande sj,
s lent att knappast lyftes
en inga av hggarnas sn.

Och stora ltta skyar

i vit och luftig rad
p morgonljusa banan
dra seglande stad.

Omkring mig grset sluter

sin bljning tyst och sval,
och bl och vita blomster
st runt i viskande tal.

Den tanken br min sjl som

ut i ett strandlst hav,
att samma sus en morgon
skall susa ver min grav.

Sngm

S gick du bort frn mig, min dag blev de

och grtt och dumt och trist vad frr mig glatt,
frgves lyssnade jag varje natt
om ej som frr din tysta stmma ljde.

Och det blev dag, och ljusets bleka de

mig hlsade p nytt, dr stum jag satt

148
 melodier i skymning

och mindes som ett eko svagt och matt

din rst, men som ett eko frn de dde.

S gick du bort frn mig, min sol, mitt std,

mitt svrmods ljusa stjrna, och jag mktar
ej lngre ensamhetens mrker bra.

Sjukt r mitt hjrta, sjuk min sjl frsmktar

av trstan efter dig, du enda kra,
frutan dig r livet ngst och dd !

Staden
Efter Theodor Storm

Dr ligger gr p stranden gr
och lngt avsides staden,
tung hnger dimman p,
ur de tystnad brusar havet
entonigt omkring staden.

Ej susar skog, ej fgel fri

slr drillar hr om vren,
vildgssen blott med dsligt skri
i hstnattsmrkret dra frbi,
i sanden prassla snren.

Dock hnger all min sjl vid dig,

du gra stad vid havet,
dock ler min ungdom n fr mig
som fjrran trollglans ver dig,
du gra stad vid havet.

149
 vilhelm ekelund

Avsked

Regnmrk sommarafton
skymmer gr och kall.
Tungsint skogen tystnar.
Snart r sommarn all.

Runt omkring mig ttt

allt i svart begravet.
Under trdens vta tak
gr jag ned mot havet.

Havet lyser nnu

under en molnbdd gr ;
knappt hr uppe dess svaga
dynings suckar n.

Havet ler sitt tysta,

sorgsna leende blitt,
runt str allting stilla,
ljusnande tyst och vitt.

Hav, du trsterika,
vid sin ddsskymnings mte
nu allting lugnt vill luta
sig till ditt skte.

Hav, du milda, p dig

nu allt i krlek blickar,
hav, du milda, till dig
sitt dende avsked skickar.

150
 melodier i skymning

Lnn

S ltta och ljusa mot vrluft bl

i rader lnnarnas kronor st
med blom i gula fransar,
i spelande ljus frn stam till stam
lngs glada soliga vgen fram
en sjungande sunnan dansar.

Du gyllne trd, jag lskar dig ver allt,

du r med din ljusa ltta gestalt
som en barndomssndags minne,
en vit och lng och ndlst ljus,
ett majvders sunnanljumma sus
om blnande sens tinne.

Stum sng

Din ljusa gosseblyga rst

hur hjrtats strngar darra !
Din rst
en dagg av balsam droppar
ned p mitt hjrta.

Alla de gra dagarnes damm !

Ack, min sjl r lik en vissen
halvt frtvinad rt vid vgen,

151
 vilhelm ekelund

som bjer sitt huvud

i det frkvvande
vita torra dammet.

Nderika
vrregnsmilda de,
ver mig rinn

II

Du r som en sng. Som en sng lever du i min sjl ; som en

visa, vilken aldrig fr bli ord, br jag dig vart jag gr.
Kring din barnsligt darrande mun sklver all din skra kyska
sjls fruktan fr livets smutsighet och ofrstndiga hrdhet.
Som d ett milt regn faller en vrmorgon genom det besljade
solskenet frn orrliga vita skyar och hela himmelen r som
en glnsande trad blick : din blick.
Du r som en sng. Jag br dig vart jag gr.

Purpur

En underhimmel vill i kvll jag drmma

till purpurn i din stmmas melodi !
Majskymningsdofter genom rymden strmma,
en bris omrklig, simmande frbi.

Dr syns ej stjrna och ej sky ; men skra

och veka tcken veka som din stmma
uti sin svepning hav och himmel bra
och var kontur osynligt versvmma.

152
 melodier i skymning

Och sakta efterhand sin mantel fller

den varma Natten. Dagen rcker handen
och sjunker darrande i famnen ner

och mot sin lskling mt till mte ler :

ur rymdens skra klara gra vller
ett ljust rtt band ned ver himlaranden.

Frnedring

Detta r det svraste :

nr jag vaken om natten
ser dig fr min syn
omgiven av frmmande mnniskor
det hesa sorlet av ra rster
ser dina blickars nd,
knner i mig ditt eget hjrtas bultan,
hur det blir stort av terhllen snyftan,
frnedringens brda och bitter ensamhet
och hur grten vill brista
under darrande gonlock.
Brist, mitt hjrta !
brist

153
 vilhelm ekelund

Tschaikowski
Kpenhamn 5 juli 1902

Hur darrar allt mitt vsens grund.

Ack, hjrtats snyftan har ej ord,
r som en svagsints grt vid vgen,
nr kvllen mrknar.

Gud ngel Namnlse ! r det Du sjlv,

som grter
i denna heliga sng? Du sjlv,
som skrider ver dessa mrka flt,
Din vita skugga, som bjer sig mot jorden
ver oss som Du lmnat
att frgs i mrker och ensamma kval ?
Du sjlv som
grter ver livet

Penitens

I kanten av kyrkogrden
en ensam lilja str,
en pskens gula lilja
i sen och naken vr.

Den lyser ver havet,

den lyser ver land
p liten vansktt kulle
i stor och sllsam brand.

154
 melodier i skymning

Du r min lngtans lilja,

du lilja ver hav,
i tungsinta vrkvllsdunklet
jag sitter vid din grav.

Gestalt av renhet, ljusa

som lyser i min natt,
allt lngre stdse bort
du fr mig svinner matt.

Gestalt av ljus, o stilla

stjrna ver dunkelt bryn,
jag skall dig aldrig n,
o fjrran renhetssyn.

I kld mitt vsen ryser.

O Tomhets bleka hamn,
mitt blod i ngst frfryser
fr klden i din famn.

Sorg

De dsliga strndernas kullar

mrkna mot tungsint natt,
ur gr och regntung skymning
lyser en rnnil matt.

En grt, en tonls snyftning,

som darrar ver hav
och trtt och famlande sjunker
den ljudlst i sin grav.

155
 vilhelm ekelund

Nr den lmska fega tanken

Nr den lmska fega tanken

kommer ver min sjl

d svartnar solen
d heter livet
Evigt Fientligt,
Evigt Frmmande ;
som ett grtt och bubblande skum,
som en dimmig molnvgg
vltar den upp i sjlen,
stiger stor och skrmmande
allt-versvmmande,
vxer brusande snabb och stum,

tills min sjl r blott ett

ddstyst skymmande svart och de rum.

Drm p vgen

Sov jag
eller drmde vaken ?
dr jag lg vid vallen,
trtt av vandring
i den heta
sdesbljande
middagsljusa sltten.

Ligga icke
Sarons sltter fr min syn ?

156
 melodier i skymning

Sgo ej i detta nu
mina gon
Mstaren
med de tolv
vandra genom sdesflten ?

Har min sjl ej darrat

infr denna blicken,
fylld av smrtans
outsgliga :

lsken I mig ?

Nocturner

P allt mrker jag det : p det tunna bl mrkret, p den dvna

skuggan, p tystnaden i luften : den frsta vraftonen.
Den frsta vraftonen ! ter r det en kvll med svalt och
stilla regn, ett lngsamt dalande duggregn som liksom tyckes
tveka i sitt fall, liksom vervgande, obeslutsamt en kvll med
tysta gator, tysta ensamma parker, dr grenarnas dropp melan-
koliskt mter tystnaden.
Och tyst som under dessa nnu tomma trd, tyst som i denna
aftons orrliga luft, s tyst blir det i min sjl, s ngestfullt tyst,
som hade alla livsens vll runnit bort och min sjl satt ensam
kvar med sin tomhet under denna ngsliga himmel, dr intet
rrs och ingen fgel sjunger.
Du frsta, mrka, tysta vrkvll ! Aldrig bvar mitt hjrta s
som infr dig, aldrig vmjes min sjl vid sin gra kyla och sitt

157
 vilhelm ekelund

dda armod s som infr dig. Du r rkenskapens bittra tim-

me ; alla de fula de dagarna radar du upp fr min blick ; som
en fredls, jagad framt i skrck och vmjelse fr mig sjlv,
vandrar jag utan ml. de ligga de alla, mitt livs vgar, de,
och jag vntar intet.

II

En sllsam vision frfljer mig.

Jag str vid randen av ett de stort flt, grtt som den gra
skymningen, vilken faller stumt omkring mig, en svrmodig
vinterdags tunga skymning. Det r utkanten av en kyrkogrd
som jag har framfr mig, och lngt borta i skumrasket st mr-
ka trd med hga gravstenar mellan. ver de stubbiga tuvorna
springer en stor svart fgel, nstan s stor som en kaja, oavbru-
tet och liksom skande fram och tillbaka med ngsliga axan-
den p vingarna.
ver mitt hjrta ligger kvvande hrt en stor smrta, och
min sjl r som bedvad, utan syn, frgves letar mitt minne :
hur kom jag hit ? Vad har hnt ? Allt r borta i en vansinnig
stirrande tomhet.
I den leriga marken halka mina steg, med vmjelse varsnar
jag att jag trampar ibland gravar, en liten samling lga kullar,
uppkastade utan ordning hrs och tvrs avsides fr sig hr ute i
den de slippriga marken och med murkna trstubbar till mr-
ken i kanten.
Pltsligt frnimmer jag i mrkret den kvidande jmmern av
en hund ; ttt tryckt till marken med nosen mot jorden ligger
den utstrckt ver en nyuppkastad kulle. Gripen av frlamande
skrck, sjunker jag p kn och igenknner den gamle hunden,
som var min lekkamrat i barndomen. Och p den vita trplen
sitter kajan, den tama kajungen som jag hade som barn.
P den vita plen ett namn

158
 melodier i skymning

Till havet

O Hav, mitt hjrtas goda trstarinna,

var natt i drm frnimmer jag ditt tal,
du lgger balsam ljuv kring sr, som brinna,
mitt vsen badar du i eter sval.

O Hav, nr skum av ngst min syn frblindas

och sjlen vndas i sin onda drm,
r du den arm jag knner sakta lindas
omkring mitt huvud lskande och m.

Och mrkret faller frn min syn, och soligt

r ter livet, natten full av ljus,
o Hav, mitt hjrta somnar ter roligt,
min sjl fr lugn vid dina sngers sus.

II

Dock gripes sjlen av ett dunkelt kval

infr ditt gas lnnligt stumma smrta,
ditt drmmar-allvars blida majestt,
o Hav, med gtfull bvan slr mitt hjrta.

Din vila r ej frid, ditt lugn ej ro,

ett grubbels svrmod trnar i ditt ga,
som speglar tankspritt skyarna som g
likt tysta drmmars skuggor i det hga.

159
 vilhelm ekelund

Sngen

Som den ensamma kllan

i en sval lund om hsten
rinner tonar
klart stilla,
medan det klingar runt om
i den gyllne luften
och p alla sidor
himmelen lyser stilla
mellan stammarna,
vilar och lyssnar

Min sng !
s ville jag dig ;
som en klar hymn
skulle du stiga mot ljuset
tillbedjande i stolt gldje,
badad i ljuset.

Min sng

Sonett, in i ditt tempel vill jag stiga

Sonett, in i ditt tempel vill jag stiga,

hur dina bgvalv spnnas kyligt svala !
Springbrunnens vatten hrs ur dunklet tala,
jag vill min sjl t mystisk andakt viga.

Hur lngt r hr till livets fattigt kala

och mulna flt, hur alla rster tiga,

160
 melodier i skymning

som velat frr mitt vsens lugn bekriga,

hur klar en ro jag knner sakta dala !

Liv, du syns mig som en fjrran drm,

en syn i feberngst, en sllsam villa,
ett hav dr djupt i dunklet stjrnor blnka.

Hur ljust r hr, hur klart, hur ndlst stilla !

S vill jag glmma, glmma tidens strm,
jag vill min sjl i mystisk andakt snka.

Det vta kornets doft

Det vta kornets doft tungt ver nejden vilar,

augustikvllens luft r kvalmigt vt och ljum
och tcknig, utan vind ; besljat mnljus silar
i lngsamt de ned kring rymden de, skum.

Och vart jag vnder mig, r trakten som en sj

av dunkelt saffransgult, som vgar, rinner, simmar
och grnvitt guld, som blekt och trolskt ur dunklen
glimmar
p axens toppar och p ngars slagna h.

S gr jag lngre in och lngre, lngre snker

mig ned i denna glans, som tyckes sakta frysa
och stelna fast och hrd ju mer den tcknet drnker.
Dtt skiner fltens korn, dtt trdens kronor lysa.

161
 vilhelm ekelund

Mot alla stjrnor spanar

Mot alla stjrnor spanar

min blick i denna natt,
din nrhets kt jag anar
jag ser en skymtning matt.

I lven leker suset,

och natten lyssnar still,
i bleka vrnattsljuset
tar dagen lngsamt till.

Mig tyckes natten bra

ditt namn i svag musik,
mig tycks du r mig nra,
du som min sjl r lik.

Hn

Orrlig, tung den varma luften str,

ej kt, ej pust i dunkelt lv sig rra,
osynlig hand vill andedrkten snra,
i dov beklmnings vnda hjrtat slr.

Och jorden trstar som ett brandhett sr,

och grenar prassla sprtt och visset skra,
som var det hst ; ej annars ljud att hra.
I ngest timme efter timme gr.

162
 melodier i skymning

D blixtrar det. Och redan stort och nra

hrs pltsligt mullrets klanglst hrda dn.
Snart blixt p blixt igenom mrkret skra.

Men ej en droppe faller. Natten lng

ej rrs en kt i lvets mrka fng.
I bla blixtar lyser himlens hn.

Hlderlin

Wohl ist das Herz wach, doch mir zrnt, mich

Hemmt die erstaunende Nacht nun immer.

I
(An die Parzen)

Blott n en sommar unnen, o gudar milt

och n en hst till mognade snger mig,
att villigare sen mitt hjrta
briste, av toner och dikt hugsvalat !

Du sjl, som ffngt stred fr din gudomsrtt,

vl nns fr dig i skuggornas vrld ej ro ;
dock, har mitt verk fullbordats frst och
dikten, den heliga, en gng lyckats :

Vlkommen sen, o skuggornas bleka fred !

Njd gr jag hn, om ocks mitt strngaspel
ej ned mig leder, njd : ty en gng
gudar jag liknat, och mer behvs ej.

163
 vilhelm ekelund

II

I detta gas klara stillhet drunkna !

jag hr dig sknhetsrusig mystiskt tala,
i bergets luft jag gr, den djupa svala ;
dr under alla vidder bl och sjunkna.

Vad bryr mig livet ord frutan mening

mot det att saligt, saligt rusig somna
i alltets modersskte in och domna
som vxt i jord med jorden i frening.

I detta gonblick din uppenbaring,

Natur, frnimmer jag och allts frklaring
i denna sklvande sekund av lycka.

Jag sjlv r allt, och allt r gud ! Lt klinga,

min sjl, din hymn och hgt mot klarhet svinga
och drnk vart tvivel, glm att bojor trycka.

III

Och stilla gr du hn. Ditt de redan kallar.

Septemberljuset darrar kring den bleka pannan
likt toner som hndallra sprtt och sakta brista.

Emot dig redan mrkret stumt och gtfullt svallar,

i rymdens dunkel dr din klara hymn, din sista.
S gr du hn. Mig r du kr som ingen annan.

164
 melodier i skymning

Inspiration

Dock aldrig s som nu i denna sena

och bleka vrens natt frnam
jag dig, du tysta ton, du tysta lena
emot mig ljuda lnnligt fram,
min hembygds ton, min ungdoms bleka visa,
du ton av mystiskt vrnattssus,
min sjls musik, min andes ve och lisa,
till hlften dunkel, hlften ljus.
Med hjrtat vekt jag hr dig le och grta
i vaken syn och halvljus drm ;
min levnads ord, min egen gta
r gmd i dessa toners strm.

Epitaf
Till minnet av Stphane Mallarm

S r Din dikt : en sval och blid oktober

som den vars strlar nu min afton lyser ;
ej mera bladen falla, det r stilla,
den gamla trdgrden r full av ljuset
frn tunna ltta moln som dlja solen,
den sakta sjunkande. Snart blir det tyst,
p gatan domnar bullret, det r afton.
Din bok jag lter falla ner p bnken,
i trdens dunkelbla glesa kronor
det sista ljuset klingande far bort :
s r Din dikt, s klingar fr min sjl
Din melankoliskt milda vers, o blide Dde.

165
 vilhelm ekelund

Trdet

Bl som ett hav var luften bakom trdet,

bl som ett hav och djup av mktig stillhet
och eftermiddagsglansens stora klarhet
Ett trd som alla andra, och dock sllsamt !
frnimmer n jag varje linjes dallring
i detta stumma spel av ljus som rann ;
och som en blixt, en gtfull uppenbaring
stod denna stora sjlfullhet fr mig,
vars vsen ej jag tyda kan men glds
att kunna nrma mig och ana.

h r u p p i f r n h a d e j a g sett det, sett havet som en svvan-

de vg ligga och lysa milslngt avlgset och nd s sllsamt
nra att jag tyckte mig frnimma dess doft mitt igenom den
heta julidagen. Och vilken doft ver allt ! Under och uppenba-
relser vart mina gon vndes melodier uppfngade i stilla
salighet, i glad och tacksam hngivenhet.
Och allt r som det var. Havet r samma svvande ljusvg, ver
det andas samma na gld; mitt ga berusas, skepnader och bil-
der leva fr min syn som vckta av en trollstav. Och likvl vn-
tar jag. Ngot r borta, ngot som var dr som en varm bris
ver porlande soligt vatten, ngot som var dr som ett lent ton-
fall, en tyst klang, ett frtroligt leende Det r dtt fr mig,
detta landskap, dtt, ty det talar ej.
Och jag tnker p livet. Hur mnga rster som tystna under
vgen ! Hur mnga melodier som upphra att f vra hjrtan att
klappa ! Hur mnga landskap som bli stumma

166
 melodier i skymning

Stagnelius

S har jag fordom suttit som i dag

och lyssnat till din rst, den svrmodsblida,
hr har jag sett din tysta vlnad skrida,
hr har jag ofta skymtat dina drag.

Hr i de fjrran hstligt stilla dalar,

dr kllans sorl frstummar ibland snren,
Du till mitt hjrta n som fordom talar,
gestalt som fljde mig frn barndomsren.

II

Den gta som vr sjl i livet ngslar,

har ingen lsning bortom ddens drr,
frblndningen som andens blickar fngslar,
rder dr evigt p vr syn som frr.

Utur den djupa drm, vrt liv omspnner,

skall sjlen aldrig vakna, ingen grav
den trnad slcka, som oss evigt brnner
likt stjrnan ensam i ett tcknigt hav.

Skald som jag lskar, r ej s det svar,

i natt jag tydde i ditt gas gta,
dr ensam vid en dunkel strand jag satt ?

Dock vad kan sjukt och tungsint grubbel bta,

s lnge Sknhet lyser kring oss klar,
s lnge stjrnor tindra som i natt !

167
 vilhelm ekelund

Den hemliga liljan

Som duggat ned ur majmilt bl,

s ljust och sptt
det frsta lvet linden kltt ;
runt om fontnens glitter
magnolietrden blomma,
men n r marken kall
och n ej vintern all,
och n st kronor tomma.
*
Uti min sjl, som i ett or
av ljumma ljusa tcken, bor
en underblomma tyst och skr,
och dunkelt lyfter, blad vid blad,
en lnnlig lngtans sakta vind
dess kalk ur kllans skymning.
*
Dr ver vlver blitt och rent
sig i min sjl ett tonfullt rum ;
o ljusa rst, mitt skydd, min trst
och hjlp i hjrtats vnda,
hur fylles all min sjl av dig,
hur lyser all min sjl av dig,
sng utan ord, din melodi
all havets sorgsna sknhet tonar.

168
melodier i skymning

II

Du min aldrig hrda,

av ingen levande drmda
melodi, som jag br
och som jag vill vrda !
Du som ljuder
i mina bsta stunder,
skall jag en gng
f giva dig fram
ren och hel ?
Som en brnnande snyftan
har du fyllt min sjl,
stundom i drmmar,
stundom vaken,
alltfr vldig,
alltfr stark kanske fr mitt hjrta
som sviktat under din od ;
ack ! som en verfylld skl,
hgt buren p rdda hnder,
br dig min sjl,
o du min kraste !
Du min hemliga lilja
Du min ofdda melodi !

169
 vilhelm ekelund

Ro

Den svra dagen redan

nu lutar mot sitt fall ;
en dunkel sky dr nedan
r himlen klar och kall.

Min sjl, var trst, var stilla,

mitt hjrta, kvv ditt skri !
Hur snart blir allting stilla,
hur snart r allt frbi.

Somna vill jag

Somna vill jag hr p den mjuka

mossans bdd frn allt mitt sjuka
sinnes kval,
somna vill jag hr och stilla vnta,
stilla vnta i fromma bner, Heliga,
trstande moder Natur, ditt tal.

Redan tonade i min sjl, Frbarmerska,

dina melodier tysta hugsvalande,
och ur snriga hagars skymning
Pans, den heliges, syrinx ljd.

Somna vill jag hr p den mjuka

mossans bdd frn allt mitt sjuka
sinnes nd.

170
 melodier i skymning

sen

Du r det glada solskensland,

du s med ljusbl tinne,
som lser hjrtats trnga band
och blser sol i sinne ;
till dig, till dig min lngtan gr,
nr i min sjl det skymmer,
nr sorgens hand mitt hjrta slr
och all min livslust rymmer.

Helst ser jag dig som nu idag,

nr smlt r snn den sista,
nr vinden blser blid och svag
och bokens knoppar brista.
Dr simmar p ditt krn en bl
och ltt och ortunn slja,
i skrevan gula slgar st,
som mjukt i vind sig bja.

Runt om r luften full av sus

av vattusprng som sjunga,
frn dld till dld slr ekos brus,
och alla grenar gunga
Du r mitt glada solskensland,
du s med ljusbl tinne,
du gr mitt hjrta fritt frn band
och hgt och ltt i sinne.

171
 vilhelm ekelund

Dalen

Som nr i smnls natt en ngsligt vntad,

krkommen grynings ljus frlser sinnet
frn syners vnda, i min sjl helt sakta
ett minne dagas.

Det lyser till det mtar genom tcken,

jag vntar aningsfull, jag knner doft
av dagg p vissna blad, frn nypljd mark
och genom sjlen vller pltsligt sjungande
i vg p vg en od av solig vrme

Den vida dalen ligger sndagsstilla

i ljus oktobermorgons svala tystnad ;
s stilla r det, dr jag sakta vandrar
p smala pilevgen, att ej rrs
det minsta halmstr, som i trden hnger,
s tyst, att nr jag stannar hr jag tydligt
hur vattnet slr och bubblar ner i n,
dr trgt den yter genom slammig mad.

Och ljus och blid mot fjrran horisonts

guldmttat prlgr luft str ldrig kyrka.

Och denna syn och detta blida minne

av sorgls vandring utan ml
med all sin lyckas tysta jubel
ger ter frg t vardagstrist och grtt,
gr vekt mitt hjrta.

172
 melodier i skymning

Beredelse

Till andakt stmmer du min hg p nytt,

o Ensamhet, min sjl fr ter vingar,
till hymn du ter lsta anden tvingar,
till pris och jubel ver natt som ytt.

Befriad ter kan min sjl sig lyfta

ur vardagsgrtt mot rymder nya, ljusa,
och friska strmmar genom sinnet susa,
som lsta kllsprng i en dunkel klyfta.

Du dag, vars frsta daggregns prlor stnka,

min sjl r redo att p nytt sig snka
i dina dens bad, det kyska, svala.

Hur nya snger genom sjlen vlla !

O, Ensamhet, du r den starka klla,
vars sorl allena till min sjl kan tala.

Dianas hymn

Nu silvernt ur skra lvet klingar

din hymn, Diana, varje kvllens stund,
frn gren till gren i nyutsprucken lund
en kr av spda stmmor sakta svingar.

Besljat mjukt de vta ngar glimma

i bla tckenor bland trdens sus
och snda blomsterdofter upp som simma
i bleka skimret av ditt veka ljus.

173
 vilhelm ekelund

Nu r den trolska dygnets stund

d gren vid gren av hemlig tonmakt bvar,
frn trd till trd i nyutsprucken lund
en kr av spda stmmor slvltt svvar.

Nr skogen sprang ut

Lngsamt, tvande faller regnet,

luften r tcknig och ljum,
skogen sover i stillhet vida,
sover djup och skum
majmorgon tida.

Sjn i dimman vilar stilla.

Lngt ifrn,
lngt ifrn
stundom hrs en
koltrast drilla.
ter faller
tystnad, knappast rrs en
gren i trdens galler.

Lngsamt, skimrande faller regnet,

rken stiger bl och ljum,
skogen susar i dunkel vida,
susar sval och skum
majmorgon tida.

174
melodier i skymning

Gryningen

Juninatt mot dagning lider.

Mellan bokskogens
yttersta stammar,
metalliskt glnsande
i brynets skymning
strlar Venus vit
ver en ndls
vit horisont.

Det blnker vitt

om rnnlvens na dun.

Sknhetssyn
ljusa stilla
med stilla,
andaktsfulla ord
vill jag nalkas dig,
dmjuk, bvande
bjer jag mina knn,
frnimmande din gudom
och ditt tals trst.

Dock, hellre vill jag gmma dig

i min sjls innersta
heligaste helgedom,
dr allt mitt vsen
frstummar och lyssnar,
dr alla ord tystna
som kunde sudla din skrhet,

Hga otkomliga.

175
 vilhelm ekelund

D voro bokarna ljusa

D voro bokarna ljusa, d var n av

simmande vit ranunkels ar sllad,
ljus sin krona hggen gungade hr dr
gosse jag vandrat.

Tyst det regnar. Himlen hnger lgt p

glesa kronor. En vissling ; tget stter
ter i gng. Mot sakta mrknande kvll jag
frdas vnls.

Hlsning

I denna stumma kvll ej gren sig bjer

bland parkens trd, oktobers milda sken
n kring de milsvitt mrka landen drjer ;
av guld omuten lyser varje gren.

Nu hastigt mrknar det, men nr jag vnder

i stilla skymning ned mot bygdens hus,
ur havets fjrran, fjrran dis sig tnder
emot mig tyst en vnlig rmna ljus.

S nra r du mig, s pltsligt nra

du svvar upp ur mrkret fr min syn,
som ville du min sjl en hlsning bra,
o fjrran skimmer ver havets bryn.

Och i min sjl en ljusning stilla brcker

en varm och dallrande och solljus strm,

176
 melodier i skymning

som nr oss frsta gryningskvittret vcker

och snabbt frjagar nattens onda drm.

Din stumma hlsning i min sjl en aning,

en tveksam tanke har till livet tnt,
din stumma hlsning var min sjl en maning,
ett vrbud i min natt ur fjrran snt.

Kanhnda skall en dag mig hlsning svara,

kanhnda skall i fjrran tid en gng
en sjl som min uti sitt djup bevara
en hemlig klang, ett tonfall av min sng.

Des Esseintes

En tredje-klass kup, en vt och kall

frpinad sjunker jag mot bnkens std.
En timme gr var timme r en dd.
Dr ute slr och skvalar regnets fall.

Det gr mot kvll. Det skymmer de, trist.

Jag somnar in och vcks och somnar vcks,
som nr ett ljus gr ut och mtar slcks
slr upp igen och faller ner till sist.

Dock underligt ! Var gng ditt Fontenay,

ditt luxusa Fontenay jag ser
i min vision ironiskt bittert ler
ur hstkvllns rusk en tredje-klass kup.

177
 vilhelm ekelund

Sorgen

P kyrkogrden blomma hyacinter och tulpaner hyacinter

svala och lysande i skuggan mot dunkelgrn cypress, tulpaner
brinnande som ppna rda hjrtan upp ur den nakna jorden.
Det r vr, mnniskor d dagligen, och fr var kvll som gr
blir doften starkare och starkare frn de mnga nya blomster-
hgarna.
All denna prlande sorg, hur on ! Hur hgrstad !
Det ligger en grav lngt ute i den yttersta kanten av kyrko-
grden, ensam i den steniga marken. Det r knappt en grav,
dr r ingen vackert upplagd kulle ver den, det r helt enkelt
en grop och ingenting vidare ; jord och tuvor slngda upp
huller om buller runt om i brdskan. P den graven ligga inga
kransar, dr str rtt och sltt ett trlkt, en ribba med ett fel-
stavat namn inskuret med kniv :
E L E N
Om kvllarna gr jag drute, och mitt hjrta blir dmjukt infr
denna ensamma grav, som ligger dr liksom p nd, s utan n-
gon avsikt att vdja till den levandes deltagande, s lngt borta
frn de rikes bullrande sorg
Den r som en dikt fr mig, den graven. En stilla sorgens
symbol, s rrande enkel som sorgen r sorgen som blott vill
gmma sig bort frn mnniskorna, freda sig fr alla vlmenta
ord, d i stillhet lngt lngt undan i den doldaste vrn i skogen
som det ddsskjutna djuret. Kanske r det ingen mer n jag i
hela vida vrlden, som tnker p denna grav ; hit kommer ald-
rig ngon

178
 melodier i skymning

Psk

In ver mossens breda snriga sltt

aprilstorm rasande stryker,
kring stackarnas toppar i yrande virvel ttt
det bruna dammet ryker.
Bland gra ladornas murkna brden nger
blsten med dunkande nvars brak ;
i moln av stickor och spn p rmnat tak
ett lkte dinglar och svnger.

Men nere i mad, dr bottnen har brjat tina,

bland hga grs och snr,
dr frusna tranbr i vtan skina
och blstens vin ej nr,
betar en skuttande hare.
Ett blnk i fjrran, dr synrand ppnar sig fritt
av Ringsjns vatten, stickande skarpt och vitt
som snstoft p frusen skare.

Nu lugnar det av mot solens fall,

och still blir aftonens dager,
frn pol till pol str himmelen blek och kall,
dr ej en skytapp drager.
Ett ensamt trd lngt ute dr glden domnar
r tecknat svagt mot solens halvsjunkna klot,
i skymning brun som duggande regn av sot
den gra mossen somnar.

179
 vilhelm ekelund

Frbi

S solblankt stilla ligger n

i vrkvllsdager rosigt skr ;

av frukttrdsblom och vita sln

en daggfrisk doft mig vinden br.

S drmlikt ljust den gamla byn

i lnnallens svaga sus

str tecknad fager fr min syn

mot vrkvllshimlens na ljus

en lyckostilla, blid idyll

i tryggt och fridsamt hgn

av apeltrd och knotig hyll

en barndomsdrm, en barndomssgn

Det mrknat ver solig strt,

ur fjrran klagar vipans skri.

Med strmmen driver tyst min bt

frbi

180
melodier i skymning

Ringsj-vr

Nu blser ljumma vindar,

i lnga blida dagar
i ljus sig rymden klr.
Det gror i strandens hagar,
dr redan bok och lindar
ftt rodnad n och skr.

P sjn ett glitter leker.

Likt silvervita lgor
str skummet invid strand,
och brisen ljuvligt smeker,
och lnga ljusa vgor
sl sjungande mot land.

Nu lossnar det i marken,

den tunga vintertjlen
ger efter och gr bort.
Det sjuder sng i sjlen
likt saften som i barken
nu stiger inom kort.

Och sol det blir i sinne

och sol i hjrtats skrymslen
och alla mrka vrr
fr blst som susar inne
i skogens gmda skymslen
och fejar minsta snr.

181
 vilhelm ekelund

Paysage de songe

Du r mig sllsamt, gtofulla land,

med dessa kullars allvarsstumma rand
och dessa linjers sorg, som evigt klaga.

Hr under dessa trd, som sorgset luta,

vill jag mig lgga ned och gat sluta
och ter lyssna till din mrka saga.

Med frger trnande i mystiskt ljus

min sjl du sver i ett mystiskt rus,
du bringar hjrtat sllsam ro, du bleka

och svrmodssjuka landskap, nr i svala

vrskymningsljusets den, rosigt veka,
din sjl till min jag knner dunkelt tala.

I smrtsam vllust mina sinnen domna,

jag ville snyfta och jag ville grta,
i evigt drmlst glida ner och somna.

Och medan havet grtt av skuggor tckes

och kvllens brand bak kala kullar slckes,
du grubblar ter p din gamla gta.

182
 melodier i skymning

Du tysta gra morgon

Du tysta gra morgon

utan en fgels skri,
djupt i din blick du gmmer
en slumrande melodi.

Uti ditt ga lyser

ett varmt och fuktigt sken.
Dr inne i skogen droppar
det tyst frn gren till gren.

Du tysta blida himmel

med silvergrtt uti,
du r som en skygg och
slumrande melodi.

UR STEFAN GEORGES DIKTNING

ns herre

Av skarne frtljes denna sgen :

Att p en i sder, rik p olja
och dla stenar som i sanden gnistra,
en fgel levat, av s sllsam storlek,
att nr han stod p marken, kunde han

183
 vilhelm ekelund

med nbbet bryta ned de hgsta kronor ;

och d han sina vingar, vilka lyste
som tyrer-snckans saft, i ykten bredde,
var han att se lik ett dunkelt moln.
Om dagen var han borta och frsvunnen
och hll sig dold i tta skogen, men
om kvllarna nr luften svalkades
och doften steg av salt och tngens friskhet,
kom han till stranden ned och lt sin stmma,
sin ljuva stmma hras, s att strax
delner, sngens vnner, kommo simmande
frn havet, fullt av gyllne fjdrar, gyllne gnistor.
S skall han levat ifrn tidens brjan
och skdats endast av vinddrivne sjmn,
ty nr fr frsta gngen mnniskor
med gunstig vind och vita segel nalkades,
skall han ha stigit upp p hgsta toppen
att taga avsked av sitt kra land
och sedan utbrett sina purpurvingar
och dragit fjrran under dmpad klagan.

II

Till Phaon

Ren skrden nalkades ; det var en afton,

bakom kullen blekt hnrunno
de skarpa strlarna, vi gingo sakta
lngs den smala oden under
din hembygds ltta trd, varandra minnande
vra mstares oddliga snger.
Av deras toner burna hn, vi stodo
lnge stilla samman, frr

184
 melodier i skymning

varandra frmmande, nu arm om skuldra.

ver oss de tunna molnen
sakta drogo, av och an sig axen rrde.
Om ock stundom vra sjlar
en hemlig fruktan grep, att denna lycka
sent oss ter skulle unnas :
den lade milda skuggor ver dina,
Phaon, och p mina vgar.

III

Erinna

De sga att vid mina snger lven

och stjrnorna p himlen tjusta bva,
att snabba vgorna bli still och lyssna,
ja, mnniskor sig trsta och frsonas.
Erinna vet det ej och knner ej.
Hon str allen vid havet stum och tnker :
S var Eurialus i tvlingsleken,
s kom han smyckad ifrn gstabudet

IV

Den hga hckens jmna grna spetsar gunga

i aftonljuset av och an i sakta svall.
Emot oss komma barn i rad vid rad som sjunga
hr under denna himmels ljusa trygga hall.

Oss griper samma hjrtats djupa ngslan bda,

och nrmre, nrmre kommer alltjmt sngen :
vi voro lyckliga, ack ! blott den gngen,
nr dessa hckar ej vi kunde verskda.

185
 vilhelm ekelund

Vi vandra upp och ned den gamla bokalln.

Septemberglansen varm i gyllne rikedom
dess kronor lyser milt, och ifrn gngens grindar
se vi fr andra gng vrt mandeltrd i blom.

Och bnken r dr, fri frn skugga str den mitt i

det vita ljuset, runt omkring r trdens brus,
och vg p vg gr sakta skridande frbi oss
och sver in oss ljuvt i sina rytmers sus.

Vi sitta lyssnande och slutna ttt tillsamman

och sjunka sakta ned i denna klangvgs svall
och vckas endast nr i vindens paus och saktning
mot marken dmpat slr den mogna fruktens fall.

VI

Av lena sngers flje buren,

dig blev ej vgen svr.
Mig vntar mrkret, bleka stigar
och vissna tistelsnr.

Ditt ga drmmer redan

hur sren lkas fort
och fjrran drar din tanke
frut till sker ort.

Jag frgar gldjearm : vem hjlper,

nr snn igen har ytt,
vem hjlper d mig brja
en vr, en maj p nytt ?

186
 melodier i skymning

VII

Din sorg jag vet och vet du kommer

som en, vars sjl p trar arm
frn livet ren i livet yktat
och ytt frn lek och festens larm.

Hr r det stilla, genom fnstret

gr luften mild med doft av hst,
hr r det svalt, hr stillas oron,
hr r fr ngslig frgan trst.

VISIONER OCH HARMONIER

Frklingat har hanens rop, och ren dag r nr,
ur darrande grenars lv gr sval daggens doft :
vak upp, o betryckta hjrta,
slut ditt frbund med Gud !
Att svrja din skna ed dig lyft, o min sng !
Beredd r min sjl att djupt i andakt frsnkt
hgt tyda och prisa, himmel,
din stmmas hga tal.
(Efter August von Platen)

I sommarmnens sken
den gamla gatan ligger ter fr mig,
den gamla gatan i den tysta staden,
popplarnes stad, den tysta vita staden.
Dr nere vandrar oden, rastls frmling,
med snabba bljor tyst och allvarsam,
och poppeltrdens smala skuggor darra.

187
 vilhelm ekelund

Det var ej sommarmnens sken den gngen,

men ljus av sn som smalt och dropp som stnkte
och glans som brann om bruna vta grenar ;
sn lg i glesa ockar ver trden,
som tinade och rann i na strlar,
och ver allting var det lagt
ett sken s varmt av bltt som duggade,
att nr en droppe fll i detta bl
blev vattnet lysande av sllsamt skimmer
och spred en gloria av silverbltt

Ah, denna frg och detta rena ljus

och denna lyckas djupa glada stillhet
som bar min sjl liksom p tysta vingar,
allt famnande, i allting knnande :
ah, denna blick av m och fuktig glans
i detta ljusa lugna stora bl !


Var r jag ? Blndad viker min blick tillbaka.
S stilla r det, och dock hrde
jag nyss hur allting tonade fullt tillsamman,
och klart det klang frn dalar och skog och ngar
och luften sakta darrade, som om hnder
osynlig harpas strngar rrde.

S klar den vita daggen i grset rinner,

och fltens dofter andas svala ;
jag vill min sjl till klingande hgtid lyfta,
att ren som lundens klla min sng m stiga
till pris och tack t dig, som mig vrdig ansett,
Natur, att hra din stmma tala.

188
 melodier i skymning

II

Hr saktar kllan sina vgors gng

och varligt mellan bddens stenar smyger,
en ensam fgel skyggt och ljudlst yger ;
allt syns frstummat av en hemlig sng.

Se, trden lyssnande sitt lvvalv bja,

de na grenarne ej andning rr,
knappt ens mitt eget hjrtas slag jag hr,
allt hller andan, tiden sjlv vill drja.

ngdofter stiga ngande ur grsen ;

en hemlig aning mina steg betvingar,
och tveksam stannande jag lyssnar stum.
Jag ser ej trden mer : ett gtfullt vsen
r varje trd, en hymn som sakta svingar,
en sjl som jag i ett ondligt rum.

III

Klart lyser du fr mig

Ein tiefres Heimweh hat mich berfallen,
als wenn es auf die stille Haide regnet,
wenn im Gebirg die fernen Glocken hallen.
Lenau

Klart lyser du fr mig, o hga drm,

din mening fattar jag, symbol av allt
vad sjlen snyftande i maktls trnad
tillbaka yktar mot, den evigt slutna
jrntunga drren om frgngen frid ;
du gmmer smrtsam vederkvickelse,

189
 vilhelm ekelund

du r den syn som helst jag sluter

i hjrtat in, du r den gyllne bild,
som gjuter kvalfull vllust i mitt sinne.

Och blomma efter blomma vecklas ut,

den vita prakten lngsamt hjer sig
och stiger darrande p smala stnglar
och fyller himlen

O sknhet, sknhet ! Rusig sklver

min sjl i mte dig, en offerlga
min ande lik upp till dig brinner ;
som vgen hver sig och stormar
och i ett saligt gonblick
vill hela himlens ljusmngd famna
och brytes, vacklar, dr och faller
men sedan strtar sig med trotsig styrka
i vanvettsvlan upp p nytt
o sknhet, sknhet, s mitt hjrta bvar,
s lgar anden i sitt dunkla kval,
frbannande sin eldtrst och sin vanmakt,
frbannande sin krlek.

Och blomma efter blomma vecklas ut

ett glanshav ytande av luft och vatten,
som ligga speglade uti varandra
och smlta till en ndls mktig himmel,
mig omger, viljels jag bres nedfr
en strm av ljudlst rinnande, omrkligt
hnytande och tidls ro : en lng,
en lng sekund som rymmer evigheten.

Den vita prakten lngsamt hjer sig

och stiger darrande p smala stnglar

190
 melodier i skymning

och fyller himlen

tills allting pltsligt stelnar i en kramp :
den vita glansen sklver, rmnar
och slocknar i ett stumt och naket dunkel.
Och stngel efter stngel bjer sig,
blad efter blad och blomma efter blomma
frblder lngsamt, falnar, lossnar,
sjunker ;
vanmktig, viljels jag sjunker sjlv,
allt viker fr min syn, som bly r blodet
i mina dror
som bly mitt hjrta och jag sjunker, sjunker

IV

Sjlarnes sng

I solnedgngen andas trden sakta.

Jag bres bort i denna ljuva stillhet,

med skrpta sinnen knnande jag lever
i varje linjes rytm och tysta andning
bakom mig allt i djupet sjnk och slcktes
och vilande p sakta lyfta vingar,
min sjl kan stiga som en vg i suset
och hvas, smlta i den djupa klangen.

Knappt anas solnedgngen.

Det gr blir endast mera ltt och skrt

och varmt och levande av inre ljus
som icke sknjes, trden andas sakta.
S fr min sjl ett inre ljus sig tnder,

191
 vilhelm ekelund

och pltsligt seende, jag varsnar klarhet

och ande, liv ur tusen tysta gon,
och rster hr jag, hjrtan dunkelt klappa
och hr igen mitt eget hjrta klappa.

Och alla hjrtan klappa tungt i mrkret,

och alla sjlars hymner hr jag stiga
o Evighet, infr din blick jag sjunker.

Knappt bl var luften :

mattvit
eller mattvitbl
som persiska syrener i ett milt duggregn.

Som bedvad satt jag,

lyssnande av hela min sjl.
En outsglig ljuv domning
smg som en smekning
genom alla mina nerver.

Detta gonblick
detta gonblick d allt talade
teg och talade med mig,
och min sjl lg
som en vit sj
speglande allt,
frnimmande i allt
allt och sig sjlv

192
 melodier i skymning

VI

Sekund

Denna strand och dessa vita dyner

lvet skrt mot soligt bl
dessa bilder, dessa trstens syner,
som i sjlen hga st !
Sekund av ljuv frening,
sekund av ndls ro,
av allt vad bst och renast
i sjlen ftt bo :
du allenast
ger min levnad ter ml och mening.

VII

Helg

ver kvllsgrtt skymmande hav i ett vrregns duggande or

reser sig bergets kgla de svart och stor,
luften vek och gr ligger som ett dunfall ltt och vtt,
dyningens svaga suckar andas ur osynligt fjrran grtt ;
kvllen r vek av svrmod, vek av vrliga drmmar
svrmodsveka rinnande ver min sjl som tysta tonande
strmmar.
Helgens ljus ur strndernas hus st ett fr ett ur rken tnda,
skimrande sm bckar av eld genom vta blom av apel snda,
och p bergets svarta hjssa brinner en eldtunga rd och matt
upp mot vrhimlens stjrnlsa tungsinnesstumma natt ;
djupt i ett rykande tckens vltande tta or
lyser den i tystnaden, vxer i girig tr varmt lgande stor.
Heliga eld som kmpar i kvav och tungsint gld,

193
 vilhelm ekelund

s r du min sjls eld lik, som kmpar i natt och svr nd,
som lngtade stiga som ett rent och ljust lgande svrd,
hja sig ver de stum vrld
till sin bvande himmelsfrd.

VIII

Drmmen

Jag rds fr smnen efter denna drm,

jag vill ej somna, icke ter snkas
i denna dds och ngests svarta dal,
dr nyss jag vandrade.
S vill jag vnta dagen och befriarn.

Det var en trakt som ingen annan frr

jag skdat eller drmt ; frvridna trd
som svarta jtteormar ringlade
i mrkret ver mig, och alla nakna,
s nakna, att ej minsta vissna blad
frgnget liv och svunna safter rjde.
Och steg fr steg och ofta snubblande
och vjande fr dessa tusen armar,
som tycktes strcka sig som fr att gripa
och krama mig till dds i sina ringlar
stred jag frgves fr att komma ut
ur denna helvetsskog, dr svarta dimmor
sin fukt i mina lungor giftigt drpo
och togo andedrkten lngsamt frn mig.

Hur kom jag hit, hur kom jag bort frn vgen
och mnniskorna ? grubblar tanken svarsls,
och lurande med galna gula gon

194
 melodier i skymning

vansinnet ser p mig, i skrck jag darrar

frn fot till huvud, och jag beder upprtt
mot en osynlig himmel strckt, till alla
mitt hjrtas gudar, luft och skog och hav,
till dig, o sol : frbarmen eder !

Och ddstrtt famlande jag sjnk till jorden

och pressade mitt ansikte mot jorden.
Och dslighetens mrker jrntungt lade
sig p min sjl, och i min hjrnas rum
blev varje minne slckt, i dvalsmn sjnk jag
och drmde i min drm om krrets vatten,
det sorgsna gat med den tysta blicken,
som tycktes viska medlidsamma ord
om trst och vila i den stora smnen,
den stora eviga.

I lngtan mina armar strckte jag

och vaknade tillbaka i min drm.

Och reste mig igen med spnda sinnen

och skte ter steg fr steg att famla
mig fram bland snr och kummel, vilka grepo
som med osynlig hand om mina ftter.
Och ofta stannade jag fr att lyssna
med girigt ra efter minsta ljud,
men allt var natt och dd och stum frstening
i denna grav ; det enda,
som tycktes leva hr och stndigt rrdes,
var detta svarta tcken ver mig,
det var ett bljande och sakta adder
som utav tunga or och dremellan
en smutsigt gr och suddig ik

195
 vilhelm ekelund

som gjorde allt det svarta stort och synligt.

Hur lngt jag ter vandrat vet jag ej,
ej heller om p nytt i drm jag somnat,
nr denna syn steg ned uti min sjl

Jag sg jag drmde i min drm mig se

hur dessa tunga svarta tckendukar
begynte pltsligt darra av och an
och smningom och sakta fyllas
av ett ondligt myllrande och vimmel
av stora vita stjrnor, strre
och vitare n morgonstjrnan sjlv,
och mellan dessa vita lyste
de gra strimmorna i silvergrtt,
som duggade och darrade och gungade
i band och trdar genom trdens grenar
och stundom samlades och t tillhopa
till en ofantlig buktig vintergata.

Mitt ibland stjrnorna jag lg frblndad,

av helig skrck betogs min sjl
och andakt infr denna hga sknhet,
som var fr stor, fr blndande och vldig
fr mig.

Och nya stjrnor slogo stndigt ut

som vita liljekalkar daggvtt blixtrande.

Du syn, du uppenbarelse och gud

till aska brnner du min sjl, ditt ljus
r allt fr vldigt och din sknhet
fr stor fr mig, fr stormande och full.

196
 melodier i skymning

Och i mitt brst det kved och suckade

av lngtan efter allt det gamla mrkret,
och ter drmde jag om krrets vatten,
det sorgsna gat med den tysta blicken,
som tycktes viska medlidsamma ord
om trst och vila i den stora smnen,
den stora eviga.

Och pltsligt knde jag igen

hur i mitt brst det bnde upp och skalv
och kved och brast och gav upp anden

och vaknade.

IX

Hymn

Svll sng, svll hgt, svll ver allt

min sjls trstande land !
Storm, frlsare, nalkas du
yger du ver susande vrvatten ?
I min sjl r kmpande ljus,
ddsngsligt mtande ver svart vatten
frnekandets ngest och lamande tvivel.
ver ett dunkelt hav
glider mitt segel in i den brinnande kvllen,
ver kyligt grna vgor
addra de sista bleka gnistorna ;
sng hr jag tona,
strlar springande brista,
vgor klinga,
dunkelt talande

197
 vilhelm ekelund

mrkt tona ;
ver en osynlig jtteharpas strngar
yger min bt,
i mig svller dess klang,
mitt brst vill sprngas,
jubla och snyfta i ondliga melodier
strngar, vart bren I mig ?

Stormen

Ett mrker fll ver mig,

en skugga som av jtternars vingar omslt mig,
underliga ljud fyllde mitt ra,
luften var bvande omkring mig
som ett vldigt klappande hjrta.
Och jag hrde dig nalkas

Din ande r gldande som elds sus,

i din stmma r kampens jubel
och hat och ljungande frakt
och hnet av vredgade blixtar,
men ditt hjrta r ruvande ver tungt mrker
och svrmod.

I din ykt r allt havets musik,

ditt hjrta klappar med havets slag,
och havets lngtan r ver dig ;
frbi mig yger du,
och jag hr ditt vldsamma hjrtas klappning,
hr din frtvivlan skria ur molnen
mktige slav som jag sjlv !

198
 melodier i skymning

en dres stnande r din sng,

frgves rister du skogarna,
frgves spelar du p sviktande stammar,
frgves ryter din ilska,
frgves smdar ditt hat
vanmktige slav som jag sjlv !

XI

Odi profanum

Dikt, du heliga,
du min sjls svalka
och saliga vederkvickelse,
av falla bojorna,
nr du nalkas,
verskuggande sjlen.

Dig skulle jag svika !

Dig ej lngre hrsam,
skulle jag bja mina knn
fr mngdens idoler

Allt vill jag lmna,

frgta allt
och skilt frn dagens sorl
ditt tempel bygga,
aktande blott din rst,
dig tjnande,
dig dyrkande.

Dikt, du heliga,
av falla bojorna,

199
 vilhelm ekelund

nr du nalkas,
strlande visioner
lysa natten.

XII

Kllan

Hr under dessa trd med hga

och mktigt bredda jttekronors valv
r luften tung och full av giftig dunst,
som strmmar upp frn krrens skmda vatten.
Den ruttna vassen prasslar av och till
oroligt fr en pltslig vindils stt,
som pltsligt gjorde mrkret levande,
ett mrker som av tomma gonhlors.
En klla lever hr mitt ibland trsken
men rr sig knappast, tyckes ngsligt tveka
om vg och riktning, trttna och bli stilla,
frtvivlande om rddning och om utgng.

Dunkelt dess vatten r, men detta mrker

r det som speglar stjrnorna.
Och detta kyliga och de mrker,
som tyckes ruva endast p sig sjlv
och p sitt eget mrker, kan ibland
bli levande av lngtan efter ljus.

Mitt ibland trsken lever hr en klla.

ELEGIER
(1903)
 elegier

Blomning i natten

Den vita akacian slog ut en kvll

som stod s vissen
ensam och gr p gra asfalten ;
nu den strlar s helgtyst ljus
ver bullret och ygande damm,
blommar och lyser i nattens bl.

Du vita akacia,
som doftar s nt
som hggarna dofta
vid kllan en majnatt i dungen,
jag hlsar dig vek,
du sjunger en hemlighetsfull
tyst och darrande sng
akacia skr, akacia vit,
jag knner, jag knner
din blomnings darrande sng.

Nu sval och dunkel

vilar rymden.

Natt, o frbarmande,
till dig trngta de,
hos dig nna de
hem :
ansikten darrande,
gon som pinade
skyggat undan mrkt och bittert,

du skyler dem.

203
 vilhelm ekelund

Nu glad, min sjl,

dig lyft att hn
i doft bland stjrnor strmma.

Genius

Genom dessa dunkla ren

ser jag stundom stjrnor
ver dunkla molnbryn
i en pltslig klarhet simma.

Genom dessa dunkla ren,

dr jag ofta trodde
att den gode ngeln vikit frn mig,

har han dock

o under av nd !
fljt mig troget ;

ty stundom nr i
vermktiga kvalet
min ande dignat,

har jag pltsligt knt hans

skna krleksgons
blick ned i mitt hjrta
stinga hett likt
varma trars rinnande.

204
 elegier

Vintern

S lnge, ack lnge

du fjrran drjde,
min sjls vn,
min sng,
min trstare,
Genius trognaste !
Och jag gick bland frmmande,
sorgls
och vrlden var dd,
och mitt hjrta vilade
i vardagens likgiltighet,
bekymmerslst,
vl vetande,
att jag gde dig i trygghet.

Men nu,
vintern har kommit
ack, min sjl r liksom trden
om dagen stilla,
i skymningen vaknande till oroliga drmmar
som en fgel
ver svarta oceanen,
nra att frtrttas,
s darrar mitt hjrta.
Kommer du,
kommer du?
att jag ej frtvivlar,
att jag m n
till den vrliga stranden,
o min rddare !

205
 vilhelm ekelund

Hoc, iucunde, tibi poema.

v e r o s s den ltta skuggan

av platanernas n spda lvtak fll.

Det var i den varmaste vrtiden,

den sknaste dagen,
d p en gng vittblossande och lik en klar
hgt gldjejublande hgt brusande kor
sig magnoliorna i orkneliga tal lyfta
frn sitt dunkla trd och upplta sin darrande renhet
fr den nektariska morgonen,
full av tindrande gnistor.
*
Athenes lskling syns mig bst jag likna
din strlande gestalts glansdruckna sknhet ;
i dina gons ljus r mig som lyste
ett sken av samma gyllne morgon nr
Telemachos lngs purpurdunkla havet
med Nestors son, sitt hjrtas lskade
av gudalik gestalt, frn sandigt Pylos
for bort till Sparta.

Ej gratiers klarhet kring min vagga lyste,

blott landets enkla genier tysta logo,
och i mitt ra ren som gosse
mig lundens kllor melodin frtrodde.
Och om ock kanske du i mig ej funnit
odel resvn, darrade jag ofta
som en ovrdig och frmten d
frn dina lppar gudars frjd jag kysste.
*

206
 elegier

Att du ej mig vergivit

vill som hgsta nd jag
alltid prisa,

o Vnskap, du
livets bsta,
du naste
osgbara,
du lilja fr dem som srja,
o du Renhets blomma,
av vrlden frsmdd
min mun darrar
d jag nmner dig,
mitt hjrta lyfter sig,
och min sjls gon
se en purpursky
simma ut igenom
strlande rymder ;

att jag ter fr knna

dina vita vingar verskugga mig
fastn smutsat och frgiftat mitt sinne
och ej lngre
ett hem dig vrdigt,

vill som hgsta nd jag

alltid dmjuk prisa.

207
 vilhelm ekelund

i d r m m a r trden st.
ver de bleka strnder
det mrknar fort och skumt till afton ner.
Hur lyser skymning bl ! O Vr, jag ser
en Psyke skr med skygga lyfta hnder,

dig ver staden st. n milt frdrjer

sig kring ditt huvud dagens sken, det sista,
men i ditt brst, som stumma bner hjer,
all nattens bittra lngtans bckar brista.

Och er och er g stjrnor fram. O Vr,

o Psyke spd med skygga lyfta hnder,
hur blek sig stjrnan vid din hjssa tnder,
hur darrar dunklet vid ditt veka hr.

s o m d e n s o m f f n g t ur en fasans drm
frsker vakna, medan brstet kmpar
under en helvetslast,
jag vrlden stundom ser.
O I, som gliden mig i denna dunklets dal frbi,
hur ltt hndrmmande ! Hur trygg er vandring,
hur ljus er blick !
O vaknen, vaknen ! Sen,
min sjl frgs.
Sg ej ert ga spket ? Stod allena
ansikte mot ansikte jag med livets
skrckfulla makt, frstenad
och bleknade och dog fr mig allena

208
 elegier

likt tomma skuggor nr ett ljus har tnts

uti ett svindlande fall
vrlden all ?

u t i m i n s j l Frdelse slog ned

med skrck och trls ngest i sitt flje,
tungt i ett de mrkers svarta hlje
min sjl sig jmrande i kvalen vred.

Det skymmer. Allt frmrkas, allt ljud dr,

och alla vgar ligga ddstyst de ;
emot mig svallar mrkrets tunga de.
Osynlig hand min strupe lngsamt snr.

Vart yr jag hn ? Vart mina blickar vnda ?

Min sjl r stadd i nd och utan ro.
Frutan krlek, utan gud och tro,

vem skall jag bnens heta mtan snda ?

Ty fr min sjl sig inga stjrnor tnda,
dr stum frdelse har tagit bo.

m i n s j l , va k u p p ur dina tunga drmmar,

se allting jublar, mark och lundar tala,
och vederkvickelse frn hjden strmmar,
min sjl, vak upp, min sjl lt dig hugsvala.

Ej ngslans mrka makter mer dig kvve,

och ddlst tvivels sjuka tankar vike,

209
 vilhelm ekelund

fritt ver kvalm och dunkel hgt du svve.

Dig sjlv frtro, din skna lngtans rike !

Ren luftens rster och det tysta suset

i dunkla trd en gryning sp som brcker :
min sjl, nns ingen rst som dig uppvcker !

Min sjl, vak upp, dig hj p spnstig vinge,

och utur mrkret stark din lngtan svinge :
jag skall, jag vill, jag mste fram till ljuset !

e t t f rt i d i g t allvar
r omkring din mun,
och nu mitt i frsta ljuva blomningstiden
r du redan ensam,
r dr redan
tystnad kring dig.
Ser jag dig,
s svller mitt hjrta
tungsinnigt
ja du skall en gng
knna
nd,
ja du skall en kvll segna
i en namnls ensamhet,
och du ville
sluta de dda tingen
i din famn

210
 elegier

e n l i v e t s l j u va d i k t , en purpurvr
du r ; din gng ltt ver grset svvar ;
kring marmorhalsen morgonljuset bvar,
ett rosendoft om dina lemmar str.

Du r den dla syn som magiskt vcker

mitt hjrtas tillit till det dunkla livet
en ljusrd gryning upp ur ngest brcker,
och sjlen glad sig lutar tryggt till livet.

Ett stjrnfall lik, en blndljus uppenbaring,

argeiisk gosse fll i nymfers klla.
O grten, grten tyst, I strngar frusna !

ver min sjl jag knner purprat vlla

all livets gtas ljuvaste frklaring
i mrka vatten tndas upp och ljusna.

P resa

En stilla stad ;
vrafton ljus.
Tget hll.
Det blev s helgstilla,
tyst.
Det var lrdagskvll.
Mellan ngar
lngt lngt hn
strcker sig
blommande frukttrdsall.

211
 vilhelm ekelund

En kyrkklocka ringde.

Mitt hjrta, var har du

hem ?

Ljus

Nr kvll i sjlens himmel skymmer,

nr livets sista stjrnljus rymmer
och sjlen vnder om p de frden
och vill g hem och har ej hem i vrlden

O rddande frsvar ! o hga

och klara fste i det svarta bruset :
o ljuva styrka uti ljuset,
heliga sknhet, av ditt ga !

Heinrich, das Kind

Almarne st och vagga

bruna knoppande
kronor i det bl,
sunnanvindar
ljumma
driva vita skyar.
Vita skyar, vita skyar,
som gn,
ej mot norr och
ej mot sder
drager min lngtan !

212
 elegier

Intet jag mig vntar,

vr, av dig,
vntar endast,
lngtar endast
vila i
jordens mrka hus.

(Tiergarten)

Som ett stjrnfall

Som ett stjrnfall

ned i dunkla havet
glider
midnatt andls :
lik ett enda
stumt och smrtfyllt
ga vakande
natten str och spejar
som ett stjrnfall
fll du i min sjl.

d u k u n d e j u ej veta
ack, jag r ej som jag synes ;
skna ting uti min sjl tyst bo,
medan stelnad, stum, orrlig
invid livets od jag sitter,
ville
strcka ut min hand jag kan ej.

213
 vilhelm ekelund

Till Apollon

Nr jag dignar under frdmjukelse,

nr min sjl svider under
fraktet och hatande blickar,
o d r du min rddare,

ty jag har knt dig,

knt rusiga heta dden
uti strmmande ljuvlig eld.

Uppenbaring

Du r mig mer :
ditt blommande, fagra blod
tnde stundom
fr min sjl ett mktigt ljus,
och jag sg med hjrtat varmt
livets frdolda goda mening
ur dina gon hemligt blicka.

Rader vid Axel Wallengrens grav

(Berlin)

Varma kvllen kommer sakta ;

dagen ville drja.
Grn str alm och lind
i sin frsta glesa slja.

214
 elegier

Eken n med grenar tomma.

Men i krona frisk och glatt
hggen yvig str.
Grna hggen strax vill blomma,
och boken slr
ut i natt.
*
Ej fr den som borta gr,
lngt frn hemmets kust,
blommar sommar, knoppas vr,
vxer blomstrens lust.
Vart han gr en skugga fryser,
frsta blom som lyser,
frsta grnt i vren ler
sting hans hjrta ger.

Final

I kvll r himlen ter

s blek och hg och klar
med sakta grnt i frgen
som bdar hsttid snar.
n solen uppe r,
men sparsamt ljuset rinner,
i trdens svarta massor
det mrkt och tungsint brinner.
I kalla skuggor ligger
den bleka vida sj.
Mot solen ndlst strcker
ett kornflt vitt som sn.

215
 vilhelm ekelund

n r d u d var gngen,
o hur kom denna tystnad
i det stora mnskofulla huset :
ej en rst
ej steg i trappor.
Jag var blott ett enda
skri, ett enda stelnat.
Och s pltsligt
dr djupt nere
i den dunkla dagen
rets mrkaste tid var inne
Eros, Eros !
Villat har du
mina sinnen,
djupt och ngsligt
r min sjl frvirrad,
svvar redls
utan fste
som om pltsligt
i mig rrts en
lnnlig punkt
sprang en skrcksyn
upp i sjlen,
tog min dova
och frstenat stumma smrta
sagohemsk livslevande gestalt
Eros, Eros !
vad fr sng
redls och barbarisk
har du lagt upp min mun !
Och dock :

216
 elegier

skiner icke
i min sjl ett tempel
ljust, hgtidligt
som en dagnings glans om vren ;
sjunger icke
i mitt hjrtas rum en lga
stark att fylla med sin jmna susning
strofer av ovansklig
ode och sonett ?

Hemlngtan

Vita bleka trnrosor

kpte jag i natt p gatan.
Nu, jag vaknar
dagen r uppe !
Himmelen :
varmt sydlndskt dunkelbl,
in genom fnstren
strlar !
Och friskt som nr havsvind
nymornad susar,
gatans muntra sorl
tusenstmmigt, dmpat
melodiskt tonar upp.
Ett tg rullar ut i morgonrymden.
Vita bleka rosor p mitt bord
i det darrande solimret
fr mina gon de simma,
gunga och vaggas

217
 vilhelm ekelund

lngt lngt ut
p den svala bla rymden.
Sluter jag gonen,
st de och lysa
i det mrka synfltet
likt en ock av vilda svanor
i en stersjvik en marsdag

Hstmorgonen

Gyllne st morgonens trd, och den milda dden

lyser ver kronorna.

Tonande livets vg, som sjunker,

i ditt de sjlv en droppe,
trad gldjes lust och speglande under,
till att lyftas, famnande ljuset
och frgs och brista men ej d

hjer jag hjrtats lov

till dig, till dig !
i mitt blod din sommar susar,
tonande ljuva Liv !

Symposium

Ja, du r vrt skna land

i blod levande vordet,
ja, du br i din gestalts ljuvhet,

218
 elegier

i na lemmars dla byggnad,

kindens blont purprade sken,
i djupt glnsande gons makt
allt detta skna lands ljus.

Men om din pannas renhet :

musik
av klara veka vers.

Ja, din sng skulle bra

i ord omglnsta,
ord varmt strlande,
ord av doft och n luft
allt vrt lands sknhet :

land klart, sydligt,

smekt av milt ljus
och havsglansens bl mjukt skimrande or :

land dr lager blommar,

platanos vek uthrdar vintern
och Zeus skna trd
p stark lyft stam
ljusfamnande mktigt hjer
den dla kronans vlvning
och Hyakinthos, lilja ver liljor,
br i purpuriskt tecken
gudens klagan.

219
 vilhelm ekelund

Vnnerna
O auch mir ist das Andenken an unsre
Spaziergnge das heiligste das ich kenne.
Heinrich Wackenroder: Briefe an L. Tieck

O svrmodstimme i den stora staden

d solen blek gr bort ned under dova randen
av rk som glder tung och mrkbltt hnger
n inga ljus ha tnts. I kolbl juliafton skymmer
Berlin.
En hst p gatan ligger dd ett vitt och grtt
skelett.
Allt-verdvande.
minut efter minut
som ett skslag
hgbanans tg :
Hallesches Thor.

Var kvll nr jag vnder hem

jag gr hr.
Men mitt i det frvirrade bruset,
ver skriken och larmet
kan det hnda ibland
att det faller i sjlen
helig stillhet :

upp str en bild.

I sommaren frsta
det r en morgon
hr lgo sm tysta hus
bakom tppor och hckar och trd :
fr hundra r tillbaka.

220
 elegier

Tv gestalter
nrmande sig, skymta,
och i sjlen sig lyfter, vidgas saligt
en rymd ondlig
ljusdallrande
mhetsbvande.

Ut i solrymden
de stilla trda
och nu tyst
stanna,
tvenne huvud
snka sig ver
boken,
kinder mta
lent strlande
vrme av varandra,
armar smekande
om unga lena
skuldror lgga sig,
gon djupna mrkt
i trohet,
blicka upp och
mtas i strlande
krleks-omfamning.
*
Frn dammet och bullret
in i dunklet av kajernas trd jag vnder,
dr hemlsa sova
p bnkarna
huvuden sjunkna i hnderna,
barn grta tyst i mrkret

221
 vilhelm ekelund

O ! welche Freude haben die Menschen. Froh

Gehn an Gestaden Einsame.
Hlderlin

Tenera Laurus

Jag kom var dag hit att se dig,

ty jag har utvalt dig bland alla

frn frsta gng mitt ga sg dig.
Din krona r mer spd och ltt n andra
och nnu ej fullt utbredd nstan som en gosse.

Nu r det skna varma dagar i april,

och alla platser ligga badade
i sljor tindrande och bla. Redan lnge
magnolian blommat ja till och med platanen
har nstan slagit ut.
Jag vntade p dina blommors doft.

Och denna kvll

liv, utav sknhet allt fr uppfyllt ! ofta
mig ngslar djupt din fullhet, rdvillt
mitt ga letar efter hamn och trygd,
o sknhet, ofta verstrmmar du fr ljuvt
med sra frjder
och slr mitt hjrta, som darrar alltfr ltt.

Nu strlar himlen dunkel som en mrk viol.

En enda stjrna har kvllt fram
rakt ver ditt huvud och glnser i ditt hr.

222
 elegier

Jag kysser daggen av ditt hr och lter blommorna

smeka min kind.

O stjrna som darrar,

r i din blick kanhnda blicken av en som i kvll
med hjrtat fullt av ondlig krleks grt
och av ondlig sknhets smrta
p sin kust i det fjrran ndlsa
grter mot hemlsa rymder utan ml
trar av oslckliga brnnande sjlens ve ?

II

Dr lngt inne
i den sista djupa bakgrden
dr r skymning mitt p strlande dagen.
I alla rummen
som gravlukt
och en grgrn dager.
I korridorerna de kolmrka
tog fukten andedrkten frn en.
Hr vxte du, naste lilja
dlaste blodet
blev blekt i denna luft
p sammets-kind.
Hr rann din sorgsna barndom,
hr frddes din ungdom.
Du skulle lysa
i strlande strofer,
men jag kan icke
kan blott grta dessa rader
i den de gatan.

223
 vilhelm ekelund

III

Hr r gott fr mig att vandra,

lugn fr trtta sinnet :
kvllen fre lngfredagen.
Hr lngt uppe glesnar strmmen,
det blir tyst och ensamt
och det r som om i luften
kvar ett sus hr drjde
utav magra furut
som en gng p dessa backar
sjng sitt vemod
tid nr stolta breda gatan
blott var slingrig landsvg
i en sandig mrkisk by
innan jtten, som dr nere
blnar fram ur vrligt tcken,
strckte hit sin arm.
Hr ej brusar strmmen,
hr det saktar
tunga tankar hr i frihet andas,
gon i bekymmer mtas
mdrars tunga gon
barns gra svultna anlet
hr r gott att knna
hur det grter stilla,
tyst och ensamt ;
tysta dunkla livet
ser p mig
med sina ensamma
tunga stumma gon,
fulla utav sorgsen mening
och djupa av

224
 elegier

hgtidligt stilla allvar.

O vad vill du ?
O vad vill du sga ?

IV

Heta natten mrknar kvalmig.

Asfalten dnar
under strmmen av rusande vagnar.
Genom ntet av gungande gnistrande jrntrd,
ur den mrkbl dovt gldande
horisontens tta bank av rk

en stjrna darrar.

Min sjl,
min darrande sjl,
vart gr du ?

Grter ?

Ja du grter.
Hur tung, hur tung
du klnger dig om min hals !
s tung,
att jag knappt orkar
slpa
mig upp med dig,
dit upp, vi bo,
hgt ver det gnistrande jrnntet,
ver strmmen av dnande vagnar,
ver de dunkla taken
s tung, o min darrande sjl,

225
 vilhelm ekelund

att jag fll ned p golvet

hgt grtande
med dig i famnen.

Ack, hjrtats lngtan har ej hem i vrlden,

och ofta d vi skildes var min sjl
lik den husville vandrarn, som
vid barnens lekplats suttit vek om kvllen
och glmt sin nd fr klang av stmmor klara
till dess de milda strlar frebda
den trtta dagens nra slut och ro,
och det r tyst och ljust och ljuvligt stilla,
allt ler i skymning vn mot vilans timmar,
och lekars buller stannar av och domnar.
Snart glada platsen ligger tom och tyst,
det sista skrattet dr i vgens skymning.
Kring honom tystnaden och natt,
d sjlen upp str i sin hga gta,
ser sig, frnimmer sig och lyfter
sitt anlet grtande och knner
sig sjl.

VI

Och likvl,
o natt !
Fast nu, jag gr
ut i jublet av morgonen, ut i
septemberrymden,
livet ter
sjunger en ljus,

226
 elegier

ljus strlande visa,

smeker min sjl
ter till ro, till tro
o natt !
Likvl kan ej ditt minne d,
aldrig den stunden ur sinnet sltas ut,
d jag visste
d skarpt, klart
pltsligt ppnat
fritt frn svekets bindel
sjlens ga
sg i iskall visshet
livets sanna anlet.

Dag, o dag !
Ljuva
strlande
jordens dag !
Aldrig skall jag sjunga
din sng.
Mrkret mig fattade.

VII

I skymningen vid n

ter hr den tysta ljumma

hstekvll jag sakta gr,
in frn parkens lvvalv skumma
hospitalets klocka slr.

Stilla allting in i blida

tcken sjunker mer och mer.

227
 vilhelm ekelund

Ifrn vgens almar glida

vta lven ljudlst ner.

Barndomsminnen tysta veka

sakta, mjukt fr sjlen st,
liksom lena kinder smeka
de och se med gon bl.

VIII

Dunkel av bleka stjrnor himmelens vlvning

strdd
skugga i doft under junilindar.

ter hlsar jag dig, ljuva stilla plats

r mig som du gmde
ngot ngot, vet ej
av mitt eget vsen,
fastn skumt och
fastn skyggt och frmmat
det p mig ser.
Ngot till mig talar :
som i smn
och som lngt bort
tyst och ensamt
med en lg, vemodig
gossestmma.

IX

En gng jag mtte dig. Solstrlens frd

igenom rols storm din sknhets tjusning
mig syntes lik, dr mitt i gatans brusning
du gick, en sllsam gst i denna vrld.

228
 elegier

Blekgyllne rosor liknar jag din hy,

ditt gas ljus en verjordisk eter
och stjrnors tystnad bakom fjrran sky,
men p din mun brann Eros saligheter.

Mig blev s tyst i denna stund, som kunde

all vrlden vikit hn : som om mig bunde
blott en sekund vid livets dunkla strm.

Du gick frbi. Och ter livet skrider.

Kld i mitt hjrta ! Frys till dds var drm.
Mig vnta inga blida knoppningstider.

Det var den smrtan i ditt anlets drag

som, d den ler tyst, liknar grten nra,
vars stumma sprk mot livet sjlv tycks bra
anklagan : ffngt dr mitt hjrtas dag.

Det var ett uttryck som hos en frtrogen

med visshet djup : mig blir ej sommarn lng
den blickens kvvda sorg, vars tysta sng
r som ett vilsegnget barn i skogen.

O frmling, mtt i denna dunkla od,

dr Drmmen famlande med rdda hnder
framglider mlls mellan bleka strnder :

som i mitt vsens strngar grep och tvang en

svidande ton : vad sng var i ditt blod ?
Av lyran i din sjl frnam jag klangen ?

229
 vilhelm ekelund

XI

Den dde

I dessa verser, dr ditt vsen blder,

var mngen gng min sjl s djupt frlorad,
att som i smn jag vandrat mnga timmar.
O Sngens gud, o hga makt som vet att
blott hgsta sknheten min sjl kan dra,
o lt, o lt mig s frblda :

p det att nr en gng mig stenen tcker,

dr uppe i det skna ljuset en m vandra,
vars ga lyser, nr mitt ord han minnes.

XII

Fr ingen diktar jag. Fr ingen brinner,

I, mina vers, er dunkla lgas sus !
I ljuva stunden inget gas ljus
fr tanken, inget hjrtas ml jag nner.

Dock kanske, kanske kom det att ibland,

nr det i sjlen brast av lnge stumma
och frusna toners od likt vrregn ljumma,
min tanke skt mot stngda himlars rand.

O fjrran ende, som nr jag ej nnes

och ej min sng, ej ens min grav mer minnes,
skall lyssna ljuvt frlorad till min rst :

O vet, till dig var alla dessa snger !

O vet, till dig jag sorgsen mnga gnger
i kvllen kom att grta vid ditt brst.
Frn 1900-talets brjan
(19011905)
 frn 1900-talets brjan

Vrnatten i hagen

Lngs hasseltrdens gng

sig stilla dunklet snker,
matt lysa hngens gull,
och dagg i stjrnljus blnker.
Den ljusa natten lng
nymnen blekt nedglimmar
p fltens svarta mull.
Av blid och dmpad sng
i ljumma groningstimmar
r hagens skymning full.

I barndomen

En natt i maj. I djupbrunt violett

hn ver n de sista ljusen runno,
med frg av blod och dunkelt purpur brunno
lngs strandens kant svrdsliljans facklor ttt.

I gungning av och an de rrdes ltt,

djupt in i mrkret skymtade och svunno
med lgors virrvarr, vilka blekt frrunno
i bruna dunklet ver somnad sltt.

O Natt, vad sllsam lust, vad dunkelt vl,

nr i ditt gas hav fr frsta gng
i frjd och vllustskrck min blick sig snkte !

Och ver tysta land gick klar en sng

av nktergal och trast, och i min sjl
mysteriets tusen stjrneunder blnkte.

233
 vilhelm ekelund

Nocturne

Syrenens doft str ljum i juninatten,

i dagg det glnser vitt p grusad gng,
men ver grsets plan och dammens vatten
str trdens tta skugga mrk och lng.

Och lgt drnere bakom backen sitter

en mne blndvitt lysande och rund,
i lven tindrar nt och grtt ett glitter
som ver grs i morgondaggig lund.

e n n at t som ingen annan klar och len.

I guld och prlemor sig vitt frgyller
den hga luften, lvets massa fyller
med guldbrunt stoft fullmnens sken.

I parkens mrker skyggt och ltt det frasar,

dr bl syren och vit sig dunkelt mnga
och grenar bugnande och tyngda hnga
av tusen guldbestnkta vta klasar.

En natt som ingen annan ljus och len

ur tta vildrossnrens skumma gmma
hrs nktergalen silvertonklart sjunga.

Nu medan dofterna i natten strmma

av vt syren, vill jag min ande gunga
i rytmers doft av bl och vit syren.

234
 frn 1900-talets brjan

Efter Stefan George

Ja hell och tack t dig ! Vlsignad du som

ur mrkret kallade mitt liv och rckte
en sker hand, du som min sjl i dessa
ddsveckors glansomgjutna klarhet vckte.

Den fjrran enda vill jag tro du liknar,

mitt bsta ord till offer vill jag bra,
fr din skull andra sngens toner lra,
den fjrran enda vill jag tro du liknar.

Frmlingen
[ av Charles Baudelaire]

Vad lskar du mest, gtfulle frmling : din far, din mor, din
syster, din bror ?
Jag har varken far eller mor eller syster eller bror.
Dina vnner ?
Du talar ett ord, vars innebrd jag icke knner.
Ditt fdernesland ?
Jag vet ej under vilken latitud det r belget.
Sknheten ?
Evig och ideal, skulle jag lska den.
Guldet ?
Jag hatar det s som du hatar Gud.
Men vad lskar du, underlige frmling ?
Jag lskar skyarna skyarna som g dr de underliga
skyarna !

235
 vilhelm ekelund

Nocturne av James Whistler

En od i en slja av blekt och svvande silverljusbltt, som tyck-

es lngsamt falla ut mot ett osynligt ondligt av drmmande him-
melsrum, en vision som knappt ftt kontur, som nnu r helt
och hllet musik, som nnu ej lst sig ur den melodi som ftt
den ; skymten av en stad stiger mot azuren p den andra sidan
med hgtidligt stilla ljus och torn som otydligt resa sig i skym-
ningen. Hela tavlan tyckes svva ; dr r en rrelse i den som av
en lngsamt fallande slja eller som av ett lngt tg, som sakta
glider upp ur en fjrran horisont med svagt blinkande ljus i en
hstkvlls mrker. S frnam jag denna tysta melodi av luft
och vatten. Ty den r verkligen melodi, denna mlning ; den r
redan upplst i de ytande tcknen dr ute dr grnsen fr m-
leriet slutar och musiken brjar. Det r som om man varje gon-
blick vntade att f se allt lyfta sig och tona bort i en sakta me-
lodi. Det r samma knsla av svindel som vid lsningen av ngra
moderna poeter ibland pltsligt kan taga en med sig : nr man
med ens liksom knner marken g undan ftterna fr en, nr or-
den bli till ngot annat, frmer n ord, nr sprkets fasta grns
knnes vika och sorlet frn det stora havet, som gr ndlst dr
utanfr, redan omvrver en med sitt sus.

236
 frn 1900-talets brjan

blek frgngelse
betcker flten.
Stagnelius

e n d a g f r g r , och natten stundar de,

frglmda toner bjuda bitter trst,
likt hstmnskenets fruset bleka de,
min luta, klingar blekt din svaga rst.

Ej dina veka toner mer mig rra

och ej din klagans bleka lngtanssng
med ljud som darra sprtt och ngsligt skra
likt dagrars spel av frvrsskyars gng.

Sjung mig en sng om lnder aldrig drmda

i stillhet grnsls som ett grnslst hav,
sv mig i rus av under aldrig drmda,

sv mig i rus av drmmar aldrig drmda,

sjung mig en sng om lnder evigt gmda
i stillhet grnsls som en grnsls grav.

ve mig !
Eros sjlv
mtte min vg.
Evigt osll
skall jag vandra.
 Kommentarer och ordfrklaringar
av Jonas Ellerstrm

Fr frsta gngen utges nu Vilhelm Ekelunds samlade dikter,

frn de frsta frsken i tidningar och tidskrifter vid sexton rs
lder till de sista, postumt publicerade fragmenten frn sextio-
rsldern. Den poetiska delen av Ekelunds frfattarskap brukar
anges ligga mellan ren 1900 och 1906, ibland med tillskott av
den ttonde diktsamling som ingick i Bcker och vandringar
(1910). Dessa tv volymer strcker sig frn 1897 till 1943, och
ven om handboksbilden av den brant stigande, tvrt avbrutna
lyriska banan inte i grunden r felaktig ger utgvan mjlighet
fr lsaren att bilda sig en mer nyanserad uppfattning.
Fr frsta gngen presenteras ocks Ekelunds lyriska produk-
tion i tydlig kronologisk fljd. D frfattaren sjlv 1913 gjorde
ett frsta urval frn sjuksngen i Kpenhamn, dr han strandat
efter fysiskt och psykiskt pfrestande exilr i Berlin, innehll
det enbart dikter som publicerats i bokform. Baksidans frteck-
ning ver arbeten av Vilhelm Ekelund antydde att diktsamling-
ar och prosabcker tillsammans utgjorde en strre enhet, ett
frfattarskap. Bokens frsta avdelning angavs innehlla dikter
frn 1899 1903; redan dr skts grnsen bortom debutret.
Nsta urval gjordes i tre band r 1921, och hr medtogs ocks
i egna avdelningar eller mer diskret infogade vad Ekelund
kallade dikter frn skilda tider, utan nrmare angivelser av
vilka r de hrstammade frn.
Nr den frsta samlingsutgvan av Ekelunds dikter gjordes i
serien Den svenska lyriken r 1951, tv r efter hans dd,
behlls benmningen liksom bristen p datering. r 1970 ut-
gav Nils Gsta Valdn en volym efterlmnade dikter, Hjrtats
vaggvisor, som innehll dikter ur tidningar och tidskrifter samt
ur kvarltenskapen en mindre del av detta vrdefulla material

239
 kommentarer och ordfrklaringar

ingick i den andra samlingsutgvan som utkom till hundrars-

minnet av Ekelunds fdelse 1980. Drefter har ytterligare ng-
ra dikter kommit i dagen, senast under arbetet med denna ut-
gva, som tryggt kan bra sitt namn Samlade dikter. Hr ingr
originalsamlingarna i fullstndigt skick, liksom versttnings-
volymen Grekisk bukett och det lyriska materialet ur Bcker och
vandringar och P havsstranden (1922). I sektioner mellan dessa
har samlats dikter ur tidningar, tidskrifter, manuskript och brev,
nytt svl som tidigare i bokform tillgngligt material, och hr-
igenom vidgas och klarnar bilden av Vilhelm Ekelunds lyriska
frfattarskap.
Utgvans text fljer originalupplagorna med hnsyn tagen till
bevarade manuskript, tryck i tidningar och tidskrifter etc. Ma-
nuskript, dremot ej korrektur, till samlingarna frn Syner (1901)
t.o.m. Havets stjrna (1906) nns bevarade i Bonniers arkiv. Till
de p andra frlag utgivna Vrbris, Grekisk bukett och Bcker och
vandringar nns varken manuskript eller korrektur bevarade.
Till Dithyramber i aftonglans nns manuskript p Lunds univer-
sitetsbibliotek. Fr dikter som inte ingr i samlingarna fljs
frstatryck om inte annat anges. Texten r nystavad i enlighet
med principerna fr Svenska Akademiens klassikerutgivning.
S behandlades ocks mnga av de texter Ekelund snde fr
publicering i dagspress ; i sina bcker behll han hrdnackat
gammalstavning till sin dd.
Textetableringen kompliceras ngot av det faktum att Vil-
helm Ekelund var en irrationell korrekturlsare : petig vad gll-
de vissa detaljer, obekymrad vad gllde andra och med tiden
alltmer ovillig att p nytt konfrontera sin text. Han ville redan
1902 verlmna granskningen av sin tredje diktsamling till en
bekant (brev nr 5) och frklarade sig hsten 1906 (brev nr 45)
aldrig intressera sig fr andra n sina oskrivna dikter. Han kun-
de ndra och lgga till i manus, och ven lmna luckor fr ifyll-
ning p korrekturstadiet, men i allt vsentligt tycks dikten fr

240
 kommentarer och ordfrklaringar

honom ha varit klar i och med att manuskriptet avsndes. Ng-

ra sttarmissar har undgtt honom, och ett antal normalisering-
ar (t. ex. av hans vana att skriva mnadsnamn med versal) har
han uppenbarligen godknt eller inte funnit det mdan vrt att
brka om. Infr de omtryck i urvalsvolymer som nmnts ovan
njde han sig med att skicka listor p dikttitlar till frlaget och
bearbetade mycket sllan sina dikter : i de fall detta skedde, vil-
ket redovisas i det fljande, strk han rader eller strofer men
lade aldrig till ngot. Fr denna utgvas del medfr bristen i
Vilhelm Ekelunds annars s markanta synskrpa inget mer dra-
matiskt n att manuskripten i ett antal fall getts prioritet ver
textens tryckta form.
Utver ordfrklaringar i enlighet med praxis fr serien inne-
hller den fljande kommentaren biograska och bibliogras-
ka data och uppgifter om original till de versttningar som fr
Ekelund var en integrerad del av den poetiska verksamheten.
Hr ryms hnvisningar till studier i Ekelunds poesi liksom till
relevanta textstllen inom frfattarskapet. Dessa hade, liksom
hnvisningarna till inspirationskllor fr fraser och enskilda
dikter, kunnat gras betydligt utfrligare. Det urval jag gjort
har avsikten att gra bakgrunden till ett antal dikter tydligare
och att visa hur Ekelunds med tiden alltmer begreppscentrera-
de frfattarskap redan i sin poetiska fas visar en ovanlig kns-
lighet fr ords och uttrycks strlkraft.
Litteraturen om Vilhelm Ekelund r omfattande och jag har
haft stor nytta av och hmtat mnga uppgifter ur den. Viktiga
verk i sammanhanget r Algot Werins biogra i tv delar Vil-
helm Ekelund 18801908 (1960) och Vilhelm Ekelund 19081925
(1961), liksom de tv volymerna Brev 18961916 (1968) och
Brev 19171949 (1970). Till dessa hnvisas med frfattarnamn
respektive brevnummer. Andra utgvor som ofta hnvisas till
r de av Nils Gsta Valdn utgivna sjlvbiograska anteckning-
arna i Hemkomst och flykt (1972), frsedda med overtrffat kun-

241
 kommentarer och ordfrklaringar

niga och klarsynta kommentarer, och artiklarna och resebreven

i Den ensammes stmningar, som jag sjlv gav ut 1984. Eva-Britta
Sthls Vilhelm Ekelunds estetiska mysticism (1984) r den mest
omfattande och intrngande studien i hans poesi och har jmte
uppsatser och bcker av Valdn, Carl-Henning Wijkmark, Per
Erik Ljung och Claes Schaar kommit till god anvndning, till-
sammans med andra verk som nmns i det fljande och rekom-
menderas fr vidare lsning.
Ett antal personer har varit till hjlp under arbetet : Marie Pet-
tersson har scannat texterna, Elisabeth Mansn och Per Lennart
Mnsson har gjort nt- och litteraturskningar, Lars-Hkan
Svensson, Jan Stolpe och Lars Rydbeck har svarat p frgor r-
rande antiken, Sven Jnsson har gett botaniska och Bengt af
Klintberg folkloristiska upplysningar och Stefan Borg och Len-
nart Leopold har jag vnt mig till nr det gllt Sren Kierke-
gaard eller Bengt Lidforss. Barbro Ek p Bonniers arkiv har
liksom personalen p Lunds stadsbibliotek och Lunds univer-
sitetsbiblioteks handskriftsavdelning, dr det omfattande Eke-
lundarkivet frvaras, varit mycket tillmtesgende. Frmst vill
jag tacka Nils Gsta Valdn, som har lst hela kommentaren
och freslagit ndringar och tillgg.
 kommentarer och ordfrklaringar

tidiga dikter (18971899)

Vilhelm Ekelunds relativt ftaliga dikter fre debuten i bokform visar

naturligt nog hur han prvar olika uttryck. De kan eka av Viktor Ryd-
berg, som sviten Ensamhetens stmningar, och visa spr av Fr-
ding, men snart nog r det den nnu unga sknska dikttradition vilken
grundats av A.U. Bth som tonringen Ekelund medvetet ansluter
till. Senare mindes han tidiga lyckliga r av frsta diktarfrder, d
efterlikning av ljuset och friskheten dr ute var hela mitt enkla pro-
gram som mnniska, som konstnr (Spr och tecken, 1930, s. 166).
Dikterna bygger ofta p intryck frn lnga vandringar ; likt en land-
skapsmlare som Carl Fredrik Hill ngra decennier tidigare sker Eke-
lund upp miljer, knda fr sin natursknhet. Hans mlarga, sinnet
fr ljusskiftningar och frgspel, r exceptionellt i ord formulerar han
samma erfarenheter som impressionisterna gjort, se exempelvis be-
skrivningen av ljusets frg inne i en aldunge i tredje stycket av I hg-
sommartid. Ekelunds botaniska intresse r ocks uppenbart frn br-
jan en anteckning frn 1920-talet (Hemkomst och flykt nr 14) nm-
ner, i samband med barndomslsning av Stevensons Skattkammarn,
strvtg ver den stora underbara Rnneholmsmossen vid Ringsjn,
knd och dyrkad av alla sanna botanister. Den var min Skatt-.
Vilhelm Ekelund frskte sig ocks p att skriva berttande prosa
och ck tv sdana texter tryckta. Han vergav snabbt detta ; prosa-
dikten eller prosaskissen, stmningsbilden som ocks Ola Hansson od-
lat, blev dremot en form han fortsatte anvnda med allt strre kon-
centration. Av initialerna i sitt fullstndiga namn Otto Vilhelm Ekelund
gjorde han sig signaturen Ove, som vergavs efter bokdebuten 1900.
En anteckning frn omkring 1915 (Hemkomst och flykt nr 15) om ej
bevarade litterra frsk i 16 17-rsldern, d Ekelund sger sig ha
varit medvetet-omedvetet besluten att bli frfattare, visar ett tidigt
intresse fr metrik och klassiska former: Lngvariga strider med hexa-
metern. En lngre dikt i detta versslag om Kullamannen. En annan
episk dikt med fornnordiskt motiv i rimmade jamber : ttehgen.
Utan att dra fr stora vxlar p skaldefrsk om vars innehll vi ald-
rig kommer att f veta ngot mer, tycker man sig hr skymta ett stort
tema hos Ekelund : freningen av nordiskt och klassiskt, som i titeln
p aforismsamlingen frn 1914 och essn Nordiskt Arkadien i den
frsta prosaboken Antikt ideal (1909), dr just Kullaberg i nordvstra

243
 kommentarer och ordfrklaringar

Skne utgr mtesplatsen. De tidiga, i tidningar och tidskrifter tryck-

ta dikterna r ofta litterrt trevande men intressanta av samma skl,
fr de spr de lgger in i det fortsatta frfattarskapet.

3 Mnsilver
Tryckt i Sknska Dagbladets sndagsbilaga Hemmet 11. 7.
1897. Signerad Ove. Ekelunds frsta knda dikt han hade
nnu inte fyllt sjutton r och den enda dr han anvnder
stor begynnelsebokstav fr varje rad. Bygger troligen p in-
tryck frn Ivsjn i nordstra Skne, dit Ekelund fotvand-
rade med skolkamrater sommaren 1892 eller 1893. Rimparet
tysta ban / fur och gran frekommer som bekant ocks i Tom-
ten av Viktor Rydberg, den frfattare som var den frsta
och naste litterra upplevelsen (Bcker och vandringar, and-
ra utgvan, 1923, s. 173). Se brev nr 169 och Nils Gsta Val-
dn : Hur Vilhelm Ekelund blev Ove i Vetenskapssocieteten i
Lund rsbok 1991 s. 131 ff.
huldrik: rik p vlvilja.
stds: (fr stdse) alltid.

4 Kvll vid Sundet

Tryckt i veckotidningen Figaro 28.8.1897. Signerad Ove. Sun-

resund. Kullaberg, ocks kallat Kullen, beskte Ekelund fr

frsta gngen under den ovan nmnda sommarvandringen p
tidigt 1890-tal ; platsen kom att spela en viktig roll i hans fr-
fattarskap. Se Valdn a. a. s. 134 ff. Bilden av de badande gos-
sarna i femte strofen terkommer med helt annan laddning i
Nyss med en brnnande pil i samlingen Havets stjrna.
spegeln: vattenspegeln.
Zephyr: Den personierade vstan- eller vrvinden i grekisk my-
tologi.
bd: bjd.
hans vg: dess vg (ngbtens).
5 Luna: Mngudinnan i romersk mytologi, hr mnen.

Mnsken vid Kullaberg

Tryckt i Figaro 18. 6. 1898. Signerad Ove.

244
 kommentarer och ordfrklaringar

stupa: stup.
fyrens blnkande ljus: Kullens fyr, ursprungligen frn 1561, elekt-
rierades 1937; r 1898 var dess ljusklla en fotogenlampa.
6 Lunas [] klot: mnen.

I Haga
Tryckt i Malm-Tidningen 21. 7. 1898 som del II av serien
Vid Mlarstrand och stervg, i bokform ffg i Hjrtats
vaggvisor. Del I av serien, en stockholmsk prosaskiss med ti-
teln P hinsidan Sdra Bergen, stod dagen innan i samma
tidning och trycktes i bokform i Den ensammes stmningar.
Bda signerade Ove. Sommaren 1898 fotvandrade den ny-
blivne studenten Ekelund samman med skolkamraten Efra-
im Lindstam till Stockholm ; intrycken gav material till dessa
texter och dikterna frn Kolmrden. Se Ivar Kjederqvists bi-
drag till En bok om Vilhelm Ekelund (1950) s. 33 ff och Werin
s. 42 ff. Femte strofens stoj och glam och viskande stmmor
i dunklet har en parallell i frsta diktsamlingens Skrde-
fest men pminner naturligtvis mest om Frdings Det var
dans bort i vgen.
dagerns: dagsljusets.

7 Sommarnatt i skrgrden
Tryckt i Malm-Tidningen 21. 7. 1898 som del III av Vid
Mlarstrand och stervg, i bokform ffg i Hjrtats vaggvi-
sor. Signerad Ove. Miljn r allts Stockholms skrgrd, dr
Ekelund beskte Vaxholm; se K.A. Svensson, Vilhelm Ekelund
i samtal och brev 19221949 (1958) s. 366 f. Kombinationen av
prosaskiss och dikt var inte ovanlig i tiden.
dagrar: belysningar, ljusskiftningar.
9 star: sm hstackar.
Helios: Solguden i grekisk mytologi, hr solen.
id: verksamhet, it.

Ensamhetens stmningar IIII

Tryckt i tidskriften Nordisk Revy, hfte 7 / 8 1898, i bokform
ffg i Den ensammes stmningar. Sviten signerad Ove. Nr II
omarbetades till Frn barndomen i Syner. Dikterna fr-

245
 kommentarer och ordfrklaringar

medlades till den av Erik Thyselius redigerade Nordisk Revy

av Emil Klen, som d satt i Malm-Tidningens redaktion.
Se brev nr 2 med not.
10 vefylld: sorgfylld.
som klunge: som om det klingade.
11 dnar: dundrar.

12 I hgsommartid
Tryckt i Malm-Tidningen 5. 8. 1898, i bokform ffg i Hjrtats
vaggvisor. Signerad Ove.
glad: glnta.
Carduus: Krustistel, Carduus crispus.
vn: fager, vacker.
13 maden: En mad r en sank ngsmark.
Lundadomens tvillingtorn: De tv tornen p Lunds domkyrka.

14 I kvllsolsbrand
Tryckt i Malm-Tidningen 13. 8. 1898, i bokform ffg i Hjr-
tats vaggvisor. Signerad Ove.
ledungsfrder: vikingafrder.
Selands: Sjllands.
15 hstklockans [] kalkar: Hstklockan, Gentiana pneumonanthe,
r en syd- och vstsvensk blomma med stora, klocklika, mrk-
bl blommor.

16 Kornblixt
Tryckt i Malm-Tidningen 20. 8. 1898, i bokform ffg i Hjr-
tats vaggvisor. Signerad Ove. Jfr inledningen till essn Barn-
domsliv i Veri similia II (1916).
som om ginge: som om det gick.
17 brma: kantar.
kornknarr: Nattaktiv, idag ovanlig marklevande hnsfgel vars
biotop r sdesflt ; dess latinska namn Crex crex r ljudhr-
mande.

18 Sven Tyste
Tryckt i Figaro 20. 8. 1898. Signerad Ove. Under dikten stod
fljande not, som syftar p tredje strofen i mittpartiet : (Man
torde erinra sig den i Skne och andra landskap gngse se-

246
 kommentarer och ordfrklaringar

den, att vandraren kastar en riskvist e. d. p den plats, dr en-

ligt sgen ngot blodsdd frvats.) Undertiteln Teckning
frn Sundet ( jfr I kvllsolsbrand) r ngot missvisande,
miljn r lundasltten och diktens mittparti kan tnkas bygga
p berttelser Ekelund hrt under sin tid som informator p
en grd i trakten av Lberd vid Vombsjn sommaren 1896.
I ett sent brev minns Ekelund : Jag nedskrev alla anekdoter
och allt mjligt snack, som jag hrde berttas dr och det
var inte litet (brev nr 331). Dikten En oknd frn kalen-
dern I skilda frger (1900, omtryckt i Syner) och berttelsen
Dr sen gr fram (Malm-Tidningen 12.9.1898, omtryckt
i Den ensammes stmningar) r andra exempel p drastiska
folklivsberttelser omvandlade till poetiska genrebilder med
Bth och Turgenjev som av Ekelund sjlv utpekade lro-
mstare (Hemkomst och flykt nr 20). Se Valdn a. a. s. 137 ff.
vngar: grden, flt.
[lvskogs]hult: dungar.
malmens stmma: Kyrkklockklangen.
tvillingtornen i Lund: Stadens domkyrka.

19 Sensommarkvll
Tryckt i Malm-Tidningen 26. 8. 1898, i bokform ffg i Hjr-
tats vaggvisor. Signerad Ove. Titeln och avslutningsordet au-
gustinatt ger vid handen att Ekelund omedelbart snt in den
nyskrivna dikten fr publicering.
avskedsfacklor: Ordet syftar p bruket att tnda facklor vid be-
gravningar.

20 P Kolmrden III
Tryckt i Malm-Tidningen 1. 10. 1898, i bokform ffg i Den
ensammes stmningar. Signerad Ove. Ett resultat av sommar-
vandringen till Stockholm. Se Tage Aurells bidrag till En bok
om Vilhelm Ekelund s. 150.
azur: Himlens bl.
skrvit: ren och vit.

22 Nr skymning faller 12
Ur anteckningsboken Berttelser och Skizzer (i lm och

247
 kommentarer och ordfrklaringar

kopia p Lunds universitetsbibliotek), i vilken Ekelund frn

september 1898 till april 1899 frde in dikter, folklivsbert-
telser, prosaskisser och den oavslutade, delvis sjlvbiograska
berttelsen Oroligt blod. Se Werin s. 51 och 44 ff. Tryckt i
bokform ffg i Hjrtats vaggvisor. Den dystra bilden av sltten
motsvarar Ekelunds egna stmningslgen : familjen hade hs-
ten 1894 yttat frn det omvxlande Ringsjlandskapet med
dess kullar och skogsdungar in till Lund med dess omgivan-
de platta odlingslandskap, vilket Ekelund till skillnad frn
A.U. Bth och Ola Hansson inte knde sig hemma i eller
uppskattade.
polyparmarna: Polyper r vattenlevande nsseldjur med lnga
tentakler.
pilvallarna: Rader av planterade pilar utmed flt och lngs upp-
farter till grdar, en typiskt sknsk freteelse.
backdraget: backsluttningen.
23 aggande: trande, plgande.

24 Vrknning
Tryckt i Malm-Tidningen 27. 4. 1899, i bokform ffg i Hjr-
tats vaggvisor. Signerad Ove. I Berttelser och Skizzer da-
terad Lund. Lrd. 11 Febr. 1899. Texten utnyttjar slutet av
Nr skymning faller 1 ur samma anteckningsbok ; de tre
sista styckena bildar, ytterligare slipade, slutet av inlednings-
texten Mars-vr i debutsamlingen Vrbris.
anlpas: frgas.
grdets: hr stengrdsgrdens.

25 Ur vandringsboken
Tryckt i den lundensiska studentkalendern Vrboken maj 1902.
I tryck daterade Ekelund sllan sina texter, men var hr upp-
enbarligen angelgen att visa dennas ldre ursprung. Den
trycktes samman med tre dikter som senare p ret ingick i
Melodier i skymning. Till Stenestad p Sdersens sydslutt-
ning Det gamla Stenestad, dr man ser s lngt ut i vrl-
den (Antikt ideal s. 177) fotvandrade Ekelund ofta. Se
Edwin Malmstrm, Den unge Vilhelm Ekelund i Svensk
Litteraturtidskrift 1951, s. 51 f. Texten visar ett intresse fr

248
 kommentarer och ordfrklaringar

folktro som troligen har samband med lsning av Ewa

Wigstrms (signaturen Ave) uppteckningar frn dessa trak-
ter, exempelvis i Folkdiktning (1880). Se vidare Werin s. 61 f
och 341 f.
det stora dalstrket: Skralid p Sdersen i nordvstra Skne.
lvet: lvverket.
hallar: Hr avses branta klippor, bergstup, som i platsnamnet
Klva hallar p Sdersen. I textens fjrde stycke har ordet
betydelsen salar.
lien: liden, som i namnet Skralid.
skepp: Det lngsgende partiet av en kyrka.
konvolvlers: Vxtslktet Convolvulus, vindor; hr avses troligen
snrvindan, Convolvulus (numera Calystegia) sepium.
jttestugorna: Jttestugor r grottliknande formationer i klippan
som troddes vara bostder fr jttar, storfolket.
Skogsnuan: Folktrogestalten skogssnuvan, skogsret.
livstycke: Linne med fsten fr strumpeband.
26 Bckhsten: Sknsk folktrogestalt, oftast kallad Bckahsten, en
motsvarighet till ncken.
midsommarnattsrten: I folktron anses ormbunksfrn (eg. spo-
rer) ge osynlighet om de fngas innan de sjunkit till marken
p midsommarnatten.

vrbris (1900)

Vilhelm Ekelunds debutdiktsamling utgavs av Svanbcks frlag p

vren 1900. Tidigare p ret hade han ftt sina frsta dikter i bokform
tryckta i antologin I skilda frger, utgiven i Lund av Ph. Lindstedts
universitetsbokhandel. Boken, en fr sin tid typisk s kallad student-
kalender, innehll bidrag av Mauritz Krook, Alfred Fjelner, Vilhelm
Ekelund och Nils P. Svensson. Var och en hade 38 sidor till sitt frfo-
gande ; enkla deltitelblad angav respektive frfattares namn men bo-
ken innehll ingen annan presentation av de medverkande. Under
Vilhelm Ekelunds namn angavs inom parentes den pseudonym, Ove,
under vilken han gjort sig knd. P samma stt hade de tre dikter som
under rubriken Sknska motiv trycktes i Malm-Tidningens lr-
dagsbilaga Solglimten 13. 1. 1900 annonserats ; det var frsta gngen
namnet Vilhelm Ekelund frekom i tryck.

249
 kommentarer och ordfrklaringar

I Svensk Litteraturtidskrift 1950, s. 143 f, ger Gabriel Jnsson date-

ringar till dikterna i debutsamlingen, verfrda i undertecknads ex-
emplar av boken frn ett exemplar som enligt uppgift hade tillhrt
Bengt Lidforss. Det framgr av dessa att Ekelund hade samlat p sig
ett s pass stort material sedan vintern 1898 att han svl i antologin
som i Vrbris helt kunde avst frn att trycka om sina tidigaste texter.
I skilda frger utkom i mars 1900, Vrbris i april, men skillnaden mel-
lan att utkomma i ett lokalt sammanhang och i eget namn p ett stock-
holmsfrlag var uppenbarligen s stor att upprepningar inte med-
frde ngra betnkligheter alla dikter som ingick i antologin tryck-
tes om i Vrbris med undantag av tv versttningar och en dikt som
ck st ver till nsta samling. Texterna visar heller inte spr av ngon
omfattande bearbetning infr terpubliceringen. Det enda egentliga
undantaget, prosaskissen Vid horisont, har kommenterats i Sknes
litteraturhistoria (1996) bd I, s. 74, av Per Erik Ljung. I vrigt rr nd-
ringarna i huvudsak interpunktion och stavning.
Vrbris r den tydligast sknska av Ekelunds diktsamlingar, hr do-
minerar landskapsobservationer, ofta gjorda under ensamma kvlls-
eller nattvandringar, ver iakttagelser av de egna stmningslgena. De
huvudsakligen fallande rytmerna ger dock en grundlggande melan-
koli, vilken markeras genom texternas avsaknad av mnniskor, frutom
ngra avsigkomna existenser. Det var ocks som en fryngring av den
sknska landskapspoesin som Vrbris uppskattades, bland annat av
Lidforss som lagt mrke till Ekelund redan i samband med antologin.
I Arbetet 4. 4. 1900 skrev Lidforss : Han r skald i varje tum, och
skulle han hlla vad han lovar, kommer hans namn en gng att f den
klang, som r frmenad oss andra ddliga.
Vrbris trycktes i 1000 exemplar, av vilka fram till och med 1906
inte er n 279 hade slts. Restupplagan vertogs 1911 av Framtidens
frlag i Malm, som snde ut boken i handeln under nytt frlags-
namn med hjlp av en tryckt etikett klistrad p frmre omslaget.

29 Mars-vr
Daterad Febr. 1899. Tryckt i Malm-Tidningen 27.4.1899
och 29. 3. 1900 med fljande redaktionella not : Ur en p
A.-B. Svanbcks frlag i Stockholm i dagarne utkommande
diktsamling Vrbris av Vilhelm Ekelund (Ove) meddela vi
ovanstende stmningsfulla stycke. I en tidningsartikel frn

250
 kommentarer och ordfrklaringar

1920 talar Ekelund om tidig lsning och om hur Bths,

Strindbergs och Ola Hanssons mars-vrartade naturer gri-
pit honom i hans innersta (Social-Demokraten 12. 11. 1920,
omtryckt i andra utgvan av Bcker och vandringar som avsnitt
I av Ola Hansson, se s. 173). Ekelunds frfattarskap r frn
brjan tydligt rstidsanknutet, ofta anges redan p de inle-
dande raderna av en dikt huruvida den utspelar sig under ex-
empelvis de fredragna vren eller hsten. Efterhand blir rs-
tiderna mindre uppenbara i bckerna, men av brev framgr
att deras betydelse som arbetsvillkor, inspiration och symbo-
ler kvarstr.
Panssng: Pan r i grekisk mytologi en pipspelande herde- och
skogsgud, frbunden med vr och pnyttfdelse.
markvg: Liten grusvg.
krralar: Klibbal, Alnus glutinosa.
skrt [ljusgrna]: milt.
30 Nu blomma alla hagar []: Denna vrvisa r rimligen hopsatt
av Ekelund sjlv kring ngra konventionella rim och fraser.
Ngon visa med samma inledningsrad nns inte frtecknad i
Svenskt visarkivs register.
ked: kedja.

31 Skrdefest
Daterad 1 maj 1899. Ingick i I skilda frger som Skrde-
fest. Svl denna dikt som I pilhcken lnar mnster frn
Frding.
Jeppa Truls: Genitivapostrofen anger att det gller Jeppa Truls-
sons grd och hushll.
Maren: Personnamn, i dikten Jeppas hustru.
32 kaprioler: krumsprng.
lid: backe.

33 Sydsknskt kustparti
Daterad Febr. 1899. Tryckt i Malm-Tidningen 24.3.1899,
signerad Ove. Ingick i I skilda frger som Vr vid Sknes
kust 2.
kullrade: bljande.

251
 kommentarer och ordfrklaringar

34 Miniatyrer IIII
Daterade 10 aug. 1899, 25 juli 1899 respektive 4 aug.
1899. Nr I och III (den senare tryckt i Solglimten 13. 1.
1900) ingick i I skilda frger som Slttbilder 1 och 2. Hr
har nr I en substantiell ndring : bleka till mjuka i strof 4. Nr
III hade i tidningstrycket jultrdsgrenar fr piltrdsgrenar, vil-
ket troligen r ett feltryck.
gavelrst: gavelflt.
smedjans skorsten: Ekelunds far var smed i Stehag.
vgens [] halm: Halm spreds p grusvgar fr att hindra dam-
met att ryka.
35 brinkens: sluttningens.
ren: kant.
drick: dryck.
vallmotunga: Uttrycket syftar p (opie)vallmons bedvande, s-
vande effekt.
36 rga: verd.
bugnande: bgnande, dignande.
tvande: tvekande.

37 Slttbilder IIV
Daterade 11 dec. 1898, 1899 (slutet), 1899 (slutet) re-
spektive 31 okt. 1899. Nr I tryckt i Malm-Tidningen 31.1.
1899, signerad Ove. Nr IV (tryckt i Solglimten 13. 1. 1900)
ingick i I skilda frger som Slttbilder 3.
spnad: spunna garn.
38 Sundets: resunds.

39 Vaka
Daterad 27 nov. 1898. Tryckt i Nordisk Revy, hfte 11/12
1898, signerad Ove.
krmind: kr fr minnet.
lampan: hr fotogenlampan.
ve: kval, olycka.
ring: grda, rsvxt.
40 skra hngen: Ordet skr betyder hr som s gott som alltid hos
Ekelund ren, klar, n o. d.

252
 kommentarer och ordfrklaringar

Idyll III
Odaterad respektive daterad 1899 (slutet). Se Lars Gustaf
Anderssons bidrag till antologin Drmmens Vin, Ordets Blod
(2004).
41 kledrans: taltrastens.

42 Vision
Daterad 25 jan. 1899. Ingick i I skilda frger.
led: grdsgrdsgrindar.

43 Bundet
Daterad 15 febr. 1899. Tryckt i Malm-Tidningen 4.3.1899,
signerad Ove. Ingick i I skilda frger.
aktade: brydde sig om.

44 Decemberskymning
Daterad Nov. 1898. Tryckt i Nordisk Revy, hfte 11/12
1898, signerad Ove.
skrljus: ren och ljus.
sid: lglnt.
ndens gra hus: En fattigstadsdel i Lund kallades Nden.
sar: taksar.

45 Rga
Daterad 22 jan. 1899.

46 Ungskog
Daterad 26 jan. 1899. Ingick i I skilda frger. Dikten r n-
got s ovanligt i Ekelunds verk som ett stycke litteraturpolitik
i symbolisk form. Svl den sknska konsten som litteraturen
hade sedan brjan av 1880-talet hvdat sin egenart gentemot
Uppsverige ; hr frhller sig Ekelund tveksam till tervx-
ten, men anvnder i slutraden pronomenet vi. Han skulle inte
vidare komma att uppfatta sig som del av en rrelse.
fagerlek: fgring.

47 Dagning
Daterad 21 april 1899. Tryckt i Solglimten 17. 3. 1900, sig-
nerad Ove.

253
 kommentarer och ordfrklaringar

luftar upp: brjar blsa.

Prometheusflamman: Titanen Prometeus stal elden frn de gre-
kiska gudarna och gav den till mnniskorna. I litteratur och
konst str han ofta som symbol fr uppror och kulturutveck-
ling.

48 Betesda
Daterad 1899 (slutet). I Johannesevangeliets femte kapitel,
vers 213, nmns dammen (badet) Betesda i Jerusalem, vars
vatten ansgs hlsobringande. Det r den vanliga frestll-
ningen att nglar stiger ned frn himlen och renar frgiftade
vattensamlingar ( jmfr mytbildningen kring enhrningen,
som ocks kan vara en Kristussymbol), snarare n evangeliets
berttelse om hur Jesus botar en sjuk, som ligger bakom Eke-
lunds dikt.

Hemdrmmar
Daterad 29 dec. 1898. Ingick i I skilda frger.
49 kratt: busksnr.

50 Armod
Daterad 15 juli 1899.
51 [sommar]glindret: glittret.

52 Vid horisont
Daterad 20 juli 1899. Ingick i I skilda frger, hr med rela-
tivt stora ndringar framfr allt i stycke 2.

53 En drm
Daterad 24 juni 1899. Motivet med de frsta vrblommor-
na och deras koppling till minnet av vrdagsjmningstidens
lycka i barndomen (dagboksblad frn 1910-talet) terkom-
mer med stark laddning p era stllen i Ekelunds diktning,
exempelvis i Skendd och Anemoner i Dithyramber i af-
tonglans. Se Werin s. 22 ff.
anemonerna: Vitsippa, Anemone nemorosa.

54 Pan
Daterad 15 dec. 1898, tryckt i Malm-Tidningen 24. 12

254
 kommentarer och ordfrklaringar

detta r, signerad Ove. Tillgnad poeten och prosafrfatta-

ren Emil Klen (1868 1898), som hjlpt Ekelund att f tidi-
ga dikter publicerade; se kommentar till Ensamhetens stm-
ningar i fregende avdelning. Dedikationens stavning rt-
tad frn originalets accentlsa Kleen. Se vidare En natt som
ingen annan klar och len i avdelningen Frn 1900-talets
brjan. Klen hade avlidit i struptuberkulos den 10 decem-
ber.
hckla p dets glav: klandra det, av hckla kritisera och glav
svrd, spjut.
titt: ofta.
att den store var dd: Grekisk mytologi rymmer en berttelse om
den store Pans dd. Uttrycket har ofta anvnts i littera-
turen, exempelvis av Elizabeth Barrett Browning i dikten
The Dead Pan .
lust: Pan framstlls med horn, bockskgg och bockben ; gestal-
ten har stark erotisk laddning.
55 vigde sngarens: Uttrycket avser Klen.

En visa
Daterad 6 jan. 1899.
56 snlla: snabba.

Havsstillhet
Daterad 27 jan. 1899.

57 Vr vid Sknes kust

Daterad Febr. 1900. Ingick i I skilda frger som Vr vid
Sknes kust 1.

58 Marskvll
Daterad 26 mars 1899. Tryckt i Solglimten 13. 1. 1900.

59 Utanfr blomsterbutiken
Daterad Jan. 1899. Ingick i I skilda frger som Utanfr
blomsterboden, hr med motsvarande ndring av ordvalet i
strof 2.

255
 kommentarer och ordfrklaringar

60 P reveln
Daterad Febr. 1899. Tryckt i Malm-Tidningen 9. 6. 1899,
signerad Ove.
revlens: Annan bjning av titelsubstantivet.
deled: tom vg.

61 Vid krrsjn
Daterad Aug. 1899.

62 Sknska vinterkvllar III

Daterade Jan. 1900 respektive Jan. 1899. Tryckta i Sol-
glimten 3. 2. 1900, signerade Ove, med titeln Nu faller still-
het vida och undertiteln Sknskt vinterstycke. Nr II
tidigare tryckt i Malm-Tidningen som Helg 12. 1. 1899,
signerad Ove. Ingick i I skilda frger som Nu faller stillhet
vida 12. Vad gller dessa dikters och hela samlingens fr-
hllande till fregngaren A.U. Bth, se Werin s. 54 ff.

63 I pilhcken
Daterad 5 sept. 1899.

64 Grdsinterir
Daterad Febr. 1899.
65 skymunnan: skymundan.

Nu hamrar blsten mot rutan

Daterad Jan. 1900.
skjul: skydd.

66 ver sen
Daterad 4 nov. 1899. Ingick i I skilda frger.
67 dvet: fuktigt.

syner (1901)

Ekelunds andra diktsamling Syner utkom p Albert Bonniers frlag i

april 1901. Den var hans frsta bok p ett stort frlag och gavs en p-
kostad utstyrsel. Ingeborg Uddns omslag r ett av de elegantaste frn

256
 kommentarer och ordfrklaringar

tiden, med en mjukt frdriven rdorange bakgrund mot vilken vita

krysantemumblommor str ut i relief. Intrycket dras ner av att fr-
fattarens i mossgrnt tryckta namn r felstavat som Wilhelm Eke-
lund (titelsidan har dock korrekt stavning). Boken r uppdelad i fyra
avdelningar fregngna av en inledningssng: Syner, Ett landskap, Stil-
la dagar och en namnls sista avdelning. Med sina 132 sidor, nra fyr-
tio er n debutens, r Syner Ekelunds mest omfngsrika diktsamling.
I Syner r blicken mer personlig n i den fregende bokens land-
skapsbilder, iakttagelsen fr som titeln anger drag av syn, vision och
drm. Utrop och invokationer blir vanligare, ord som frnimmer,
vsen, sjl och ande blir frekventa. Ekelunds hantering av rim
r ledigare och skrare, friversen intrder och form- och rytmregist-
ret breddas ven om troker och fallande versmtt fortstter att do-
minera. Anknytningen till den kontinentala symbolismen blir tydlig
genom versttningar av och motton frn Richard Dehmel och Paul
Verlaine; dolt i bakgrunden nns inytandet frn Ola Hanssons 1880-
talspoesi. Eva-Britta Sthls tidigare nmnda avhandling rymmer myck-
et material om Ekelunds valfrndskaper ; tillgg nns i Nils Gsta
Valdn : Litterra inuenser hos lyrikern Ekelund i Vetenskapssocie-
teten i Lund rsbok 19971998.
tskilliga av bokens dikter tillkom under en resa samman med Bengt
Lidforss till sydstra Skne vren 1900. Lidforss (1868 1913), docent
i botanik och stridbar skribent i den socialdemokratiska pressen, stu-
derade bjrnbrsarters utbredning och uppskte lokaler p Linderds-
sen, framfr allt dess utlpare i Hanbukten, Stenshuvud. Ekelund
sknkte Lidforss ett exemplar av Syner med dedikationen Till Bengt
frn hans tillgivne Ove och dateringar och platsangivelser fr de en-
skilda dikterna. De nmnda orterna ligger alla i Skne. Senare datum
i manuskriptet tycks ange tid fr renskrift eller slutbearbetning. Den
stormiga relationen mellan Ekelund och Lidforss, som upphrde ng-
ra r senare, behandlas i Werin s. 66 82.
Mycket litet av bokens innehll hade publicerats i tidningar och tid-
skrifter. Under sommaren och hsten 1900 hade Ekelund dremot
framtrtt som skribent i Arbetet, frmst med bokrecensioner, bl. a. av
Henri-Frdric Amiels En drmmares dagbok. Kontakten med tid-
ningen frmedlades av Lidforss, och den satiriska tonen i Skalder i
Svenska akademien, som trycktes 13. 6 (i bokform ffg i Den ensammes
stmningar), tyder p ett samarbete dem emellan i detta fall.

257
 kommentarer och ordfrklaringar

71 Till Sknheten
Daterad Stenshuvud Maj 1900. Se Paul Tenngarts bidrag
till Drmmens Vin, Ordets Blod.
72 ljummig: ljummen

73 Den gamla grden

Daterad Lund Juni 1900. Se Louise Vinges bidrag till Drm-
mens Vin, Ordets Blod.
sidenskrt: sidenmatt, sidenmjukt.
sgn: sgen.
74 rtasng: kryddtrdgrd.

Frger
Daterad Kivik Maj 1900 (i manus Kivik Juli 1900). Om
frgorden, som spelar en viktig roll i hela samlingen, se Nils
Nilsson : Ngra stildrag i Vilhelm Ekelunds lyrik (1942) s. 30 f
och 39 f.
skirt: tunt, genomskinligt.
75 hamnarmens: pirens.

I vrdshuset vid Sundet

Daterad Bjrred Sept. 1900.
eteriskt: luftigt, versinnligt.
skrtbl: rent bl.

76 Det frsta vrregnet

Daterad Lund Mars 1900. Se Lars Gustafsson : Strandhugg
i svensk poesi (1977) s. 68 72, men ocks Inge Knutssons re-
cension av denna bok i Kristianstadsbladet 18. 3. 1977.
dldens: den lilla dalens.

77 Det gamla fisklget drmmer III

Daterad Kivik Maj 1900.
lycker: sluter.

78 Ernst Ahlgren
Daterad ngelholm Okt. 1900. Ernst Ahlgren var frfat-
tarnamn fr Victoria Benedictsson (1850 1888), vars roma-

258
Frsta manusbladet till Frger i Syner (1901). Bonniers arkiv.
 kommentarer och ordfrklaringar

ner och noveller var en viktig del av den unga sknska littera-
turen. Hon begick sjlvmord i Kpenhamn efter en olycklig
krleksaffr med Georg Brandes. Ekelunds mor hade varit i
tjnst hos familjen Benedictsson i Hrby, vilket kan ha kat
hans intresse fr det tragiska frfattardet, som han behand-
lade ven i artikeln Kpenhamnsdag, tryckt i Svenska Dag-
bladet 7. 2. 1908, i bokform i Tyska utsikter (1913 ). I den skri-
ver Ekelund : Ernst Ahlgrens bild har fljt mig ofta hr
hr och i ensamma kvllar vid Ringsjn.
cinnober: hgrtt.

80 Svrmodet
Daterad Lund Nov. 1900.

81 Hymn
Daterad Stenshuvud Maj 1900. Ekelund citerade i sin re-
cension av Karl-Erik Forsslunds Storgrden en strof ur den-
nes Solsngen, som har berringspunkter med Hymn
(Arbetet 14.5.1900, i bokform ffg i Den ensammes stmningar).

82 Symbol
Daterad Lund Okt. 1900.

83 Vintervrme
Daterad Lund Dec. 1900.

Ensamhet IIV
Nr II och IV daterade Stenshuvud Maj 1900 (kan glla
ven nr I ), nr III daterad Stenshuvud Juni 1900.
snrjena: snren.

87 Frn barndomen
Ekelund ndrade sllan i en gng publicerade dikter. Denna
omarbetning av en dikt frn 1898, nr II i sviten Ensamhe-
tens stmningar, visar hur skickligt han kunde gra det.

88 Harpan
Daterad Skurup Nov. 1900. En versttning av Die Har-

260
 kommentarer och ordfrklaringar

fe ur samlingen Weib und Welt (1896) av Richard Dehmel

(18631920), som vid denna tid blivit en viktig inuens. Eke-
lund skrev om Dehmels poetiska frfattarskap i den frsta
artikeln i sin ambitisa serie Europeisk diktning (Malm-
Tidningen 3.10.1901, i bokform ffg i Den ensammes stmning-
ar), och snde Dehmel texten i urklipp. Se brev nr 4 med not,
samt vad gller denna och andra versttningar Werin s. 91 ff.
runt: hr runtomkring.
89 ristande: skakande.

Plataner
Daterad Lund Okt. 1900. Av trdslktet Platanus r hy-
bridplatanen, P. hybrida, hrdig i sdra Sverige. I Lund nns
den planterad p Clemenstorget.
90 de vita flckarna: Platanens bark faller av i agor, vilket gr att
stammar och grenar blir brokiga.
jordlinjen: horisonten.

91 Vgen
Daterad Degeberga Maj 1900.

92 September p sen IIV

Daterad Skurup och Veberd Sept. 1900.
94 lga: bada.

97 ver havet sjunker en stjrna

Daterad Stenshuvud April 1900. Vad gller stjrnmotivet i
denna och tskilliga andra dikter, t. ex. Plataner, se Carl-
Erik af Geijerstam : Om stjrnor i Vilhelm Ekelunds lyrik i
Ekelundstudier 191276 (1976).

98 Ett landskap I
Daterad Simrishamn Maj 1900. Tryckt i Arbetet 28.5.1900
under rubriken Sknsk stkust. Texten skildrar Ekelunds
och Lidforss resa till de sterlenska bjrnbrslokalerna, dr-
av pronomenet vi. Slutet visar ffg en misstro mot sprkets fr-
mga att terge intryck, som stegrades i Ord och S str
jag ter p sens kam.

261
 kommentarer och ordfrklaringar

lrft: vvt tyg.

99 vindande: skeva.
saffran: krokus.
helleborus: Det rr sig om julrosen, Helleborus niger, som r
vitblommande, eller om den grna julrosen H. viridis ( jfr
Berlinbilder VIII i Tyska utsikter, s. 32).
drag: .
100 [ngs]hag: hagar.
fall: sluttning, brant.
slntor: sluttningar.

101 Ett landskap II. Maj vid havet 14

Daterad Stenshuvud Maj 1900.
103 klitterna: sanddynerna.

104 Stilla dagar IX

Sviten daterad Lund Dec. 1900. Nr III avslutade Ekelunds
avsnitt av I skilda frger som ver sen och stod med sam-
ma titel i Vrbris. Skillnaderna de tre versionerna emellan rr
interpunktion och stavning. Nr X r en versttning med bi-
behllen titel av en Dehmel-dikt ur Weib und Welt.
105 mrknar mrknar: Samma rytmiska upprepning frekommer
i Slttbilder IV i Vrbris.
dmens: domkyrkans.
108 fil: rad.

110 I en bokhage om vren

Daterad Dalby Maj 1900. Lokalen r nuvarande national-
parken Dalby sderskog.
vd: Lngsmalt stycke tyg eller tapet.

111 Tv visor (efter Robert Burns) III

Daterade Lund April 1899. Ingick i I skilda frger. Frsta
strofen i nr I hade dr mens i stllet fr men, antagligen en
sammandragning av medans. Originaltitlarna r Song (The
gloomy night is gathring fast) frn 1786 resp. Afton Water
(Flow gently, sweet Afton) frn 1789. versttningarna r av
originalens strof 1 och 4 resp. utgr en kondensering av ur-
sprungliga sex strofer.

262
 kommentarer och ordfrklaringar

112 En oknd
Daterad Skralid Juni 1899. Ingick i I skilda frger. Dikten
minner om Frding och ger redan intryck av att tillhra ett
fr frfattaren passerat stadium.
lidens: hr dalbottnens.
113 psen: hr tiggarpsen.
glav: svrd.

114 Aprilsndag
Daterad Simrishamn Maj 1900.
gula fransar: Alens hngen.
lider: uthus, skjul.

115 Nu sjunges Maj i grd och by III

Daterad Lund Juni 1899. Diktens bakgrund r den syd-
svenska seden att en bys unga mn p valborgsmssoafton
gick frn grd till grd och mot gvor sjng en majvisa ; gr-
na kvistar sattes i taken p de hus som beskts.
116 du hugne: m du gldja.
humlen stark: Humle r en huvudingrediens vid lbryggning.
sttom: lt oss stta.

117 Tystnadens slott

Daterad Lund 1900.

Det snar ver sltten

Daterad Lund Dec. 1900.

118 Efter natten

Daterad Lund Dec. 1900.

119 Siesta
Daterad Stenshuvud Maj 1900.
melampyrum: ngskovall, Melampyrum pratense.

120 S str jag ter p sens kam

Daterad Veberd Sept. 1900. Detta gller frsta delen av
dikten ; andra delen trycktes i Arbetet 28. 5. 1900.

263
 kommentarer och ordfrklaringar

ddved[sflmt]: murken ved.

121 Anslaget
Daterad April 1900 (i ms 22 Jan. 1901).

122 Natur
Daterad Kgerd Nov. 1900.

123 Musik
Daterad Lund Juni 1900 (i ms 4 Febr. 1901).

Intermezzo
Daterad Lund Dec. 1900 (i ms 2 Febr. 1901). Jfr Ernst
Ahlgren.

124 Snljus
Daterad Stenestad Dec. 1900.
125 siktande: silande.

126 Vaknandet
Daterad Lund 1900 och med angivelsen Till en Bck-
lin. Den mlning av den tyske konstnren Arnold Bcklin
(18271901) som utgr diktens bakgrund r Frhlings Er-
wachen (1873), som Ekelund har sett i reproduktion.

Vlkerfrhling
Daterad Malm Maj 1900 (i ms 26 Jan. 1901). Bengt Lid-
forss ville intressera Ekelund fr den unga socialdemokratin,
som hade sitt fste i Malm. Denna dikt fr ses som en tve-
kande sympatiyttring. Den tyska titeln betyder Folkens vr;
slagordet myntades av Ludwig Brne (1786 1837) och fre-
kom inom arbetarrrelsen som beteckning p en tidsanda
prglad av uppbrottsstmning och kad frstelse mellan fol-
ken.
127 nysprungna: nyutspruckna.

128 Tystnad
Daterad Lund Nov. 1900 (i ms 19 Febr. 1901).

264
 kommentarer och ordfrklaringar

Lrdagskvllen
Daterad Lund Nov. 1900 (i ms 18 Febr. 1901 och med
angivelsen Stenestad fr ett r sen).

129 P resa
Daterad Lund 1900. I Richard Dehmels samling Aber die
Liebe (1893) ingr tre dikter efter den kinesiske poeten frn
700-talet Li-Tai-Po, vars namn nu transkriberas Li Bai. F-
rebilden fr P resa r dock i frsta hand en versttning
av Tankar under en stilla natt av Hans Emil Larsson i Ki-
nesiska dikter p svensk vers (1894).

Stillhet
Saknar datering. Prosadikten avslutas med ett citat ur Ola
Hanssons Hembygdsvisor i samlingen Notturno (1885).

131 En februarimorgon
Daterad Lund Febr. 1901. Mottot r slutstrofen frn Paul
Verlaines dikt Il pleure dans mon cur i samlingen Ro-
mances sans paroles (1874, Snger utan ord, jfr dikttiteln
Stum sng i Ekelunds nsta bok). Det kan versttas: Den
strsta smrtan r att inte veta varfr mitt hjrta, utan att
knna krlek eller hat, lider s.
132 springer: hr dyker upp.

133 Skymningar
Daterad Lund 1901.

Kvarnen
Daterad Skurup Nov. 1900 (i ms 23 Jan. 1901). En ver-
sttning av en dikt frn den belgiske poeten mile Verhae-
rens (18551916) symbolistiska period. Ekelund hmtade tro-
ligen dikten ur antologin Potes daujourdhui 18801900, re-
digerad av Adolphe van Bever och Paul Lautaud.

134 En kall och klar och mnvit vrnatt

Daterad Lund 1901 (i ms 23 Jan. 1901).

265
 kommentarer och ordfrklaringar

135 Verlaine-stmning
Daterad Lund 1901. Ocks detta motto (som kan verst-
tas Fr mitt hjrta som knner leda, regnets sng) r ur Il
pleure dans mon cur ; diktens slutrad r nra nog en ver-
sttning av denna titel. Frsta raden ekar det Rimbaud-citat
som str som motto fr Verlaines dikt : Il pleut doucement
sur la ville.

En natt
Daterad Stenshuvud 1900.

136 Vrsyn
Daterad Lund Febr. 1901.

137 Ord
Daterad Stenshuvud 1900. Bernt Olsson skriver om denna
och andra sprkkritiska dikter hos Ekelund p s. 171198 i
Vid sprkets grnser (1995).

melodier i skymning (1902)

Vilhelm Ekelund sammanstllde sin tredje diktsamling under som-

maren 1902. I mnadsskiftet september / oktober meddelade han Bon-
niers p ett brevkort frn Berlin : Bokens namn : Melodier i skym-
ning. Ekelund kan tala om sitt hjrtas sng som denna stumma lng-
tansvisa, men i samlingen mter ocks mer hgstmda tonfall dr
sng stavas med versalt S och dikten kallas som du heliga. Ambi-
tionerna r hgre n tidigare ordet eldtrst lyser fram och rck-
vidden lngre. I oktober 1901 hade Ekelund fr Malm-Tidningen
skrivit en serie om fem stora artiklar under rubriken Europeisk dikt-
ning, huvudsakligen om symbolistiska frfattare. Den belsenhet i den
samtida litteraturen han visar dr lyser igenom ocks i de egna dikter-
na med deras rikedom p andra frfattarnamn, motton och allusioner.
versttningsinslaget bestr nu inte bara av enskilda dikter utan ock-
s av en lngre svit, Ur Stefan Georges diktning, och ven egna dik-
ter arrangeras till en avslutande svit med strre ansprk n tidigare.
Ingeborg Uddns bermda omslag i jugendstil understrk titelns
mjuka melankoli med en matt blgrn frgskala och en bild som illust-

266
 kommentarer och ordfrklaringar

rerade Kastanjetrden trtta luta, en dikt som liksom era andra i

denna Ekelunds bst mottagna samling vann omedelbar anklang. Tyd-
ligare n frr ville Ekelund ge sin dikt ett tilltal : varje trd uppfattas
som ett vsen, en sjl som jag i ett ondligt rum, och blommors ge-
stalter tycks ofta smlta samman med mnniskors. Tonen kan bli tyd-
ligt erotisk som i Klart lyser du fr mig, men ensamhetens stm-
ningar dominerar och innebr inte alltid trst som i Beredelse.
Den introspektion som tfljde det kade intresset fr mnniskor blev
smrtsam : Ekelund talar om sitt sjuka / sinnes kval, mardrmsmo-
tiv visar sig fr frsta gngen och melankolins svarta sol lyser i Nr
den lmska fega tanken.
De disharmoniska inslagen r skert lttare att uppfatta i efterhand,
liksom det allvar som ligger bakom ocks en konventionell fras som
Det mrknat ver solig strt. Men dikten var inte lngre sjlvklar
fr Ekelund, trots att han bara befann sig i brjan av vad samtiden
uppfattade som en lovande frfattarbana.

141 Tillgnan
Ekelund var ovillig att fr Albert Bonnier avslja vem dikten
var tillgnad (brev nr 5). Fyra r senare gjorde han det i ett
brev till Amelie Posse, gift Bjerre : Jag har aldrig sagt till
ngon mnniska vem jag menade ; det var min drm att en
gng trffa en det skulle naturligtvis vara en blond gosse
och inte en blond icka som frstod vad jag frstod. Till
honom skulle jag d fr frsta gngen fylla i namnet (brev
nr 27). Den det gller r den tyske poeten August von Platen
(17961835), som i denna samling ocks gett mottot fr Vi-
sioner och harmonier. Nr Ekelund lt dikten avsluta sitt
trebandsurval 1921 lade han till den fljande not : En tid
mycket upptagen av Platen, skte jag i en dikt (1902) att tolka
mina intryck och knslor angende denna skaldepersonlig-
het. Det alltfr vidlyftiga poemet kunde mjligen frtjna att
upptagas, om ej fr annat kanske fr det metriska experimen-
tets skull. Versmttet r fritt asklepiadiskt och har frebilder
hos svl Platen som Horatius. Den mest omfattande gransk-
ningen av Ekelunds metrik har Eva Lilja Norrlind gjort i
Studier i svensk fri vers (1981) dr hon ocks behandlar en an-
nan pionjr p omrdet, Edith Sdergran.

267
Manus till Kastanjetrden trtta luta med titelndring.
Bonniers arkiv.
 kommentarer och ordfrklaringar

142 klang: klingade.

Mot andra landen

Tryckt i Gteborgs Handels- och Sjfarts-Tidning 14.1.1902
under titeln Dikten.

143 Kastanjetrden trtta luta

Tryckt i Illustrerad svensk tidskrift nr 9 1901, septembernum-
ret, och i Gteborgs Handels- och Sjfarts-Tidning 14. 1.
1902, vid bda tillfllena under titeln Stum sng. Denna
ndrades i manuskriptet, titeln gavs i stllet t en annan av
samlingens dikter. Se vidare Jan Olov Ullns bidrag till anto-
login Den strsta lyckan (1999), srskilt s. 79 och s. 83.
lisa: lindring, trst.

144 Vrfrudag
Tryckt i Social-Demokraten 25. 3. 1902. Vrfrudagen r ett
folkligt namn p Marie bebdelsedag, som infaller just 25. 3.
Vrfrudaglken: Vrlk, Gagea lutea.
skr: ren.
Vrfrudagsstjrna: Annat namn p vrlken, som har en stjrn-
formad blomma med sex kronblad.

I denna stumma kvll

Tryckt i den radikala lundakalendern Majgreven 1902, som
under en fljd av r kring sekelskiftet utkom till frste maj.
Dikten hade d frstaradstiteln Jag har sett stjrnor skina
om vrntterna.

145 Psyke i grnden

Psyke r mnniskans sjl i grekisk mytologi, framstlld som
fgel, fjril eller i kvinnogestalt. Fjrde strofen i dikten pekar
fram mot tredje strofen i Lunaria i Dithyramber i afton-
glans.

Sknskt vinterstycke
147 brnneriets: Avser ett brnnvinsbrnneri ; sdana var vanliga i
sknska jordbruksbygder.

269
 kommentarer och ordfrklaringar

Dden III
fika: strva efter.
148 hggarnas sn: Hggarnas vita blommor.

Sngm
Tryckt i Illustrerad svensk tidskrift nr 9 1901. Sonetten blev
en ny form fr Ekelund detta r. Frestllningen om sng-
mn, snggudinnan som diktarens personierade inspiration
hrstammar frn den grekiska mytologin, dr de nio muserna
representerade skilda konster och vetenskaper.

149 Staden
En versttning av Die Stadt av den nordtyske poeten
Theodor Storm (18171888), som Ekelund p nytt intresse-
rade sig fr under exilren i Tyskland. Se del III av artikelse-
rien I Kiel (Tyska utsikter s. 4447).

150 Avsked
Tryckt i den lundensiska studentkalendern Vrboken maj 1902.
all: frbi, slut.
vitt: Hr genusbjning av vid.

151 Lnn
Tryckt i Vrboken 1902. En all av lnn och kastanj ledde upp
till Ekelunds barndomshem i Hassle utanfr Stehag. Den
gamla lnnallen, dr som barn jag lekt omnmns frsta
gngen i debutsamlingens Vaka, strof 5 och 7. Hr har to-
nen blivit mer personlig, trdet ett freml fr tilltal. Se vi-
dare Per Erik Ljungs bidrag till antologin Ett nytt sprk (2002).
sens tinne: Det r i de esta fall Sdersen, vars utlpare strck-
er sig ned mot Ringsjbygden, som avses nr Ekelund talar
om sar.

Purpur
153 ljust rtt: Samma ordsammanstllning frekommer i den
mrkliga dikten Nu fallen undan i In Candidum.

154 Tschaikowski
Ekelund fljer en tysk translitterering av den ryske tonstta-

270
 kommentarer och ordfrklaringar

rens namn. Det r troligt att det var Tjajkovskijs personlig-

het och liv snarare n hans musik som fascinerade Ekelund,
som enligt Edwin Malmstrm var nra nog tondv (Malm-
strm a. a. s. 59). Denne har ocks spritt historien att Eke-
lund inte var nrvarande under den konsert p Tivoli som
diktens datering anger. Jfr Werin s. 109 med not.

Penitens
Dikttiteln betyder Botgring.
155 hamn: gestalt.

156 Drm p vgen

Sarons: Saron r en brdig kustsltt mellan Jaffa och Karmel,
som besjungs i Hga visan i Bibeln.
157 Mstaren med de tolv: Kristus och apostlarna.
lsken I mig?: Diktens slutfrga r ett citat ur avskedstalet till
lrjungarna, Johannesevangeliet 14:15.

Nocturner III
Titeln r pluralform av nocturne (fr.) nattstycke. Termen an-
vnds frmst om musik och mlningar.
livsens vll: livets kllsprng.

159 Till havet III

Tryckt i Malm-Tidningen 15.6.1901. I Dikter III (1921) med-
togs inte andra delen.
eter: Ordet eter betyder i poetiska sammanhang vanligen him-
larymd, men hr r det tnkbart att Ekelund avser den ltt-
yktiga vtskan dietyleter, som inom medicinen anvnts som
narkosmedel.
roligt: lugnt.

160 Sonett, in i ditt tempel vill jag stiga

Tryckt i Malm-Tidningen 5. 6. 1901 och i Illustrerad svensk
tidskrift nr 9 1901.

161 Det vta kornets doft

vgar: hr bljar.

271
 kommentarer och ordfrklaringar

162 Hn
Jfr prosaskissen Kornblixt i avdelningen Tidiga dikter,
som har samma motiv.

163 Hlderlin IIII

Del II tryckt i Malm-Tidningen 22. 6. 1901. Den tyske poe-
ten Friedrich Hlderlin (1770 1843) hr liksom August von
Platen till de klassiskt orienterade frfattare som fr Eke-
lunds del kom att eftertrda symbolister som Dehmel och
George. Se Werin s. 146 157. Mottot r hmtat ur dikten
Chiron och kan versttas : Frvisso r hjrtat vaket, men
den frunderliga natten vredgar och hmmar mig alltjmt.
Avsnitt I av diktsviten r en versttning av An die Parzen
(Till parcerna) frn 1798, en av Hlderlins mest bermda
dikter. Parcerna r desgudinnorna i romersk mytologi. Om
Ekelund och Hlderlin se Eva-Britta Sthls bidrag till Den
strsta lyckan.
skuggornas bleka fred: Uttrycket avser ddsriket, Hades.
strngaspel: Ordet betyder strnginstrument i allmnhet, hr
avses skaldetecknet framfr andra, lyran.
164 allt r gud: Jfr slutraden i frra diktsamlingens Hymn.

165 Inspiration
Tryckt i Illustrerad svensk tidskrift nr 9 1901 och i Vrboken
1902.

Epitaf
Dikten, d titells, avslutade avsnitt IV av Ekelunds artikel-
serie Europeisk diktning (Malm-Tidningen 22. 10. 1901).
Stphane Mallarm (184298) hrde inte till de frfattare som
kom att flja Ekelund : Plutarch har en poet mer att lra av
n Verlaine och Mallarm heter det i Antikt ideal s. 67. Vid
omtrycket i frsta bandet av Dikter (1921) strks tillgnan.
Epitaf: Gravskrift, Minnestavla.

166 Hruppifrn hade jag sett det

Dikten r en av mnga hos Ekelund dr havet skymtar i syn-
randen ; i det acka sknska landskapet ger sarna milsvid ut-

272
 kommentarer och ordfrklaringar

sikt. Den r ocks den frsta dikt som i bokform str utan ti-
tel, lt vara att tidigare dikter med frstaradstitel kan tnkas
till dels ha ftt dessa av sttare, redaktrer och utgivare. Dik-
ten kan uppfattas som ett avsked till landskapspoesin.

167 Stagnelius III

Slutraden i diktens frsta del talar om Erik Johan Stagnelius
(17931823) som en gestalt som fljde mig frn barndoms-
ren. Hans inytande p Ekelunds poesi r tydligast i sena-
re samlingar som In Candidum och Havets stjrna.
frstummar: Ekelund anvnder hr liksom i Ett ansikte i Ha-
vets stjrna verbet aktivt.
bta: hjlpa.

168 Den hemliga liljan III

fontnens glitter: Sceneriet pminner om Universitetsplatsen i
Lund.
169 en verfylld skl: Denna symbol fr inspiration och produktivi-
tet och de krafter som hotar dem terkommer i prosan frn
Berlinren, se exempelvis Antikt Ideal s. 78.

170 Ro
Tryckt i Illustrerad svensk tidskrift nr 9 1901. Algot Werin
har ppekat ( s. 371 f ) att dikten r ett motstycke till Goethes
Wanderers Nachtlied (ber allen Gipfeln), vars nyckel-
ord r Ruh. Ekelunds melodiska och rytmiskt varierade
poesi har lockat mnga kompositrer ; exempelvis tonsattes
Ro av Ture Rangstrm 1919.

Somna vill jag

Tryckt i Illustrerad svensk tidskrift nr 9 1901.
Pans: Pan r herdeguden i grekisk mytologi.
syrinx: panjt.

171 sen
Tryckt i Majgreven 1902.

172 Dalen
Tryckt i Malm-Tidningen 4. 5. 1901 och i Illustrerad svensk

273
 kommentarer och ordfrklaringar

tidskrift nr 7 1901, julinumret. Enligt Malmstrm a. a. s. 58

r lokalen Kvlingens dalgng nordost om Lund, och kyr-
kan som skymtar i fjrde strofen Grdstnga kyrka.
pilevgen: Vg kantad av planterade piltrd.

173 Beredelse
Tryckt i Malm-Tidningen 22. 6. 1901.

Dianas hymn
Tryckt i Gteborgs Handels- och Sjfarts-Tidning 14.1.1902.
Diana: Jaktens och naturens gudinna i romersk mytologi.
174 slvltt: silverltt.

Nr skogen sprang ut
tida: tidigt.

175 Gryningen
skrhet: renhet.

176 D voro bokarna ljusa

Sven Wifstrand har i sitt bidrag till Europas hjrta (1983) be-
stmt lokalen till Sjholmens jrnvgsstation nordost om Ste-
hag, vid Rnnens utlopp ur Ringsjn. En motsvarighet p
prosa till dikten nns i Berlinbilder VIII (Tyska utsikter
s. 35 f, artikeln ursprungligen tryckt i Arbetet 22. 5. 1909 un-
der titeln Sommar). Dikten r ett av de tidigaste exemplen
p Ekelunds anvndande av klassiska versmtt, hr fritt be-
handlad sapsk strof.
vit ranunkels ar: Vattenmja, Ranunculus aquatilis, eller skld-
mja, R. peltatus. Bda vxterna har blad och blommor som
yter p vattenytan.

Hlsning
brcker: gryr.

177 Des Esseintes

Dikten har sin titel efter huvudpersonen i dekadensens vikti-
gaste verk, rebours (1884; Mot strmmen) av Joris-Karl Huys-

274
 kommentarer och ordfrklaringar

mans (1848 1907). Fontenay r i romanen namnet p den

aristokratiske Des Esseintes gods.

178 Sorgen
Se Anders Mortensens bidrag till Drmmens Vin, Ordets Blod.
felstavat namn: Namnet r rimligen Ellen.

179 Psk
Lokalen r Rnneholms mosse mellan Hassle och Ringsjn.
lkte: trribba.

180 Frbi
Tryckt i Malm-Tidningen 4. 5. 1901.
skr: hr mjuk, n.
den gamla byn: Hassle, jfr Lnn.
hyll: der.

182 Paysage de songe

Den franska titeln betyder Drmlandskap.

183 Ur Stefan Georges diktning

De dikter av den tyske poeten Stefan George (1868 1933)
som Ekelund versatt i denna svit r hmtade ur samlingarna
Die Bcher der Hirten- und Preisgedichte (1895) och Das Jahr
der Seele (1897). En ess i den sju r senare utkomna Antikt
ideal br titeln Stefan George men handlar symptomatiskt
nog vl s mycket om Nietzsche och om lyrisk konst verhu-
vudtaget. Se vidare Werin s. 112 ff och Carl-Henning Wijk-
marks bidrag till Ekelundstudier 191276, ett utdrag ur hans
uppsats Symbolistinuenser hos Vilhelm Ekelund i Sam-
laren 1968.
184 tyrer-snckans saft: Purpursnckan skades framfr allt i stra
Medelhavet utanfr den feniciska staden Tyros.
delfiner, sngens vnner: I grekisk mytologi rddades skalden Ari-
on frn att drunkna genom att en deln tog honom p sin
rygg och bar honom till kusten.
Phaon: Enligt en antik legend gavs den gamle mannen Phaon
sin ungdom tillbaka av krleksgudinnan Afrodite.

275
 Omslag till Elegier (1903). Ernst Norlinds bild hade
tidigare ackompanjerat Hymn till havet och Apollon d dikten,
som kom att ing i In Candidum, trycktes i tidskriften Frn Skne.
 kommentarer och ordfrklaringar

185 Erinna: Kvinnlig grekisk poet frn 4:e rh. f. Kr. Diktens an-
knytning till den antika frebilden r hr liksom i de vriga
George-dikterna ls.
Eurialus: Hos Vergilius r Euryalus Aeneas fljeslagare, i ro-
mersk mytologi vn till Nisus, ddades jmte denne i krig.
186 mandeltrd i blom: Mandeltrdet blommar tidigt och kan vissa
r blomma ven p hsten.
gldjearm: fattig p gldje.

187 Visioner och harmonier

Svitens motto, versatt av Ekelund, r hmtat ur Platens dikt
Morgenklage ; mottot till nr III r slutterzinen ur sonetten
Stimme des Kindes av Nikolaus Lenau (180250). Det kan
versttas : En djupare hemlngtan har drabbat mig n nr
det regnar p den stilla heden, n nr de fjrran klockorna
ljuder frn bergen.
190 i mte dig: dig till mtes.
[vanvetts]vlan: strvan, anstrngning.
191 falnar: bleknar, vissnar.
194 en trakt: Strofen har likheter med ppningsscenen i Dantes In-
ferno ; associationerna understryks av versmttet.
195 kummel: stenrsen.
199 Odi profanum [vulgus]: Orden r ur ett ode av Horatius (Carm.
III :1:1) och kan versttas Jag avskyr den ra [hopen].

elegier (1903)

Ekelund for till Berlin i slutet av augusti 1902 och stannade dr till
juli 1903. Det var hans frsta lngre utlandsresa och blev hans mest
intensiva journalistiska period. Till Svenska Dagbladet och Arbetet
snde han resebrev, litteraturartiklar, konst- och teateranmlningar ;
ett antal togs senare in i Tyska utsikter, vriga nns i Den ensammes stm-
ningar. Ekelund visar hr en pfallande reportertalang, nykenhet, in-
tressebredd och iakttagelsefrmga. Ocks diktsamlingen Elegier, som
utkom i november 1903, r ptagligt prglad av storstadsvistelsen. Re-
dan p frsta diktens tredje rad mter asfalten.
Samlingen var mindre omfngsrik n de tv fregende, 60 sidor,
hade ett strre format och mer spartansk typogra. Titeln liksom Ernst

277
 kommentarer och ordfrklaringar

Norlinds svartvita omslagsbild slog an den klassicerande tonen. Ori-

enteringen mot det antika via Stagnelius, Hlderlin och Platen blir
tydlig i Elegier, namn och gestalter ur den grekiska mytologin har inte
lngre bara allmnt dekorativ funktion. Formellt var samlingen mind-
re vidlyftig ; skert behrskad frivers och sonetter, mer terhllsamma
i ton och ordval n tidigare, dominerar. Ett effektivt anvndande av
blankrader skapade luft i dikterna och gav enskilda rader stor preg-
nans. Ekelund betraktade sjlv samlingen som ngot fr honom nytt,
och fortsatte att i urvalsvolymerna 1913 och 1921 dra en grns i sitt
lyriska frfattarskap vid ret 1903.
Mnniskan har i Elegier tagit diktens plats som freml fr tillbed-
jan och tr, stmningen r mer sensuellt frttad. Eros har blivit en
kraft som inspirerar men ocks frvillar. Mnniskans sknhet sknker
trst och ger starkare livsmotivering n vad religionen och losoen
kan. Men sinnesanspnningen gr ocks jaget srbart mitt hjrta,
som darrar alltfr ltt och verkar kunna stra dikten, gra den red-
ls och barbarisk dr den borde nna ett mer solbelyst, behrskat
uttryck. Denna inre konikt kom att spela en allt viktigare roll i det
fortsatta frfattarskapet.

203 Blomning i natten

Tryckt i tidskriften Varia oktober 1903, s. 549, och i Malm-
Tidningens lrdagsbilaga Solglimten 31. 10. 1903.
akacian: Robinia pseudoacacia, en s. k. falsk akacia eller robinia.
helgtyst: I ms helgstill.

204 Genius
En genius r i romersk mytologi en skyddsande fr den en-
skilde, fr ett folk eller en plats. I Ekelunds dikter yter det
latinska manliga begreppet samman med det grekiska kvinn-
liga musa, snggudinna. Jfr fljande dikt, Vintern.

205 Vintern
Tryckt i Svenska Dagbladet 15. 3. 1903, d utan titel.

206 (ver oss den ltta skuggan)

Mottot r ur en dikt av Catullus, riktad till hans vn Licinius
Calvus, och betyder Till dig, min kre, denna dikt. Jfr We-
rin s. 176.

278
 kommentarer och ordfrklaringar

kor: kr.
nektariska: Nektar, honungssaft, r gudarnas dryck i grekisk my-
tologi. Adjektivformen kan betyda nektarsmakande, nek-
tardoftande.
Athenes lskling: Athena r vishetens och ven krigets gudinna i
grekisk mytologi. Med uttrycket Athenes lskling avses hr
Telemachos, son till Odysseus och Penelope. Se Odyssens
frsta sng.
Nestors son: Den ldrige kung Nestor av Pylos (nuv. Navarino
p vstra kusten av Peloponnesos) deltog i trojanska kriget.
Med hans son Peisistratos far Telemachos med hst och vagn
till Sparta fr att f hjlp med att efterska den frsvunne
Odysseus. Se Odyssen 3: 482497.
gratiers: I romersk mytologi r de tre gratierna, gracerna, beha-
gets gudinnor. De motsvaras i grekisk mytologi av chariter-
na.
genier: Plural av genius skyddsande.

208 (I drmmar trden st)

Tryckt i Ord och Bild nr 4 1903, s. 186.
Psyke: Mnniskans sjl i grekisk mytologi.

(Som den som ffngt ur en fasans drm)

Tryckt i Svenska Dagbladet 15. 3. 1903.
fasans: I ms ndrat frn djvulsk.

209 (Uti min sjl Frdelse slog ned)

Dikten har anknytning till Stagnelius, inte minst vad gller
nyckelordet Frdelse ( jfr Vn! i frdelsens stund). Se We-
rin s. 129 f.

(Min sjl, vak upp ur dina tunga drmmar)

I ms har dikten den verstrukna titeln Morgonen.
hugsvala: trsta.

210 (Ett frtidigt allvar)

segna: sjunka till marken.

279
 kommentarer och ordfrklaringar

211 (En livets ljuva dikt)

argeiisk gosse: Orden avser Herakles unge, vackre fljeslagare Hy-
las, som d han skulle hmta vatten drogs ned i kllan av nym-
fer (kvinnliga naturgudomligheter) och drunknade. Theokri-
tos berttar historien i sin trettonde idyll. Motivet nns ock-
s hos Propertius och Ovidius.

P resa
Jfr D voro bokarna ljusa, vars andra strof denna dikt har
likheter med. Ocks Li Tai Po-variationen i Melodier i skym-
ning gavs titeln P resa.

212 Heinrich, das Kind

En staty av en medeltida sagofurste, Heinrich das Kind von
Brabant, stod i dvarande Siegesallee i Berlin. Dikttiteln fr
frsts frmst som en lokalangivelse.
213 Tiergarten: Berlins strsta park, centralt belgen. Under vistel-
sen i staden 1902 03 bodde Ekelund p tre skilda adresser,
hela tiden i nrheten av Tiergarten, som Siegesallee lpte ge-
nom. Se Werin not till s. 161.

214 Till Apollon

Apollon r bland annat skaldekonstens gud i grekisk mytolo-
gi. Hans attribut r lyran men ocks bgen, en symbolkom-
bination som Ekelund skrev om i aforismsamlingen Bge och
lyra (1912) s. 30 ff.
strmmande ljuvlig eld: Jfr formuleringen om konstsamlingen i
Kaiser Friedrich-museet i resebrevet Berlin-hst (Svenska
Dagbladet 7. 9. 1902, i bokform i Den ensammes stmningar) :
Och dr r strmmande ljuvlig eld fr hjrtat : Botticelli, i
dina nglars melodi.

Uppenbaring
Tryckt i Ord och Bild nr 4 1903.

Rader vid Axel Wallengrens grav

Tryckt i Arbetet 1. 4. 1903. Axel Wallengren (1865 96) var
Aftonbladets korrespondent i Berlin frn 1895 och dog dr i

280
 kommentarer och ordfrklaringar

tuberkulos. Han ligger begravd p Neuer Schneberger Fried-

hof. Ekelund intresserade sig mer fr den nstmde poeten
Wallengren n fr hans burdusa alter ego Falstaff, fakir, och
hade i Social-Demokraten 5. 3. 1902 under rubriken Sknsk
lyrik. II recenserat den postuma volymen Ur Axel Wallen-
grens skrifter (i bokform ffg i Den ensammes stmningar). To-
nen i Ekelunds dikt, med dess enkla rim, ansluter till den
friska omedelbarhet, det klingande vrglitter han upp-
skattade hos poetkollegan. Ekelund har rimligen ocks dragit
en parallell mellan sig sjlv och Wallengren som svenskar
och frmlingar i Berlin.

216 (Nr du d var gngen)

Eros: Krleksguden i grekisk mytologi.
Villat: Frvillat.
217 ode och sonett: Traditionsrika diktformer.

Hemlngtan
I ms med anteckningen : Kvarglmt poem. Insttes ungefr
mitten av frsta avdelning. V. E.
rullar: I ms glider.

218 Symposium
Titeln r den latinska formen av det grekiska ordet symposion,
som betyder gstabud, dryckeslag. Det r ocks titeln p
en av de mest bekanta av Platons dialoger, vilken Ekelund
kpte i Berlin december 1902 i Schleiermachers versttning.
Till det som har intresserat honom i dialogen hr rimligen
diskussionen om homosexualitet och den sikt Sokrates fram-
fr, att Eros hjlper mnniskan att n kunskap om det skna
och sanna, en tanke som i denna samling fr uttryck i En li-
vets ljuva dikt och Uppenbaring. Se vidare kapitlet Pla-
tonsk Eros i Werin s. 174182.
219 vers: verser.
platanos: (gr.) platan.
Zeus skna trd: Zeus r den hgste guden i den grekiska myto-
login. Hans srskilda trd r eken.
dla: I ms ndrat frn stolta.

281
Manus till Hstmorgonen i Elegier. Bonniers arkiv.
 kommentarer och ordfrklaringar

Hyakinthos: I grekisk mytologi en vacker yngling som lskades

av Apollon. Han ddades d den svartsjuke Zefyros, vstan-
vinden, drev en diskus kastad av Apollon ur kurs. Ur hans
blod vxte en blomma, hyacinten, p vars vita kronblad man i
rtt tyckte sig lsa Apollons klagorop Ai, ai.

220 Vnnerna
Titelns tv vnner r de romantiska poeterna Wilhelm Hein-
rich Wackenroder (177398) och Ludwig Tieck (17731853).
Mottot r ett citat ur ett av Wackenroders brev till Tieck och
kan versttas : O ocks fr mig r minnet av vra prome-
nader det heligaste jag vet. Se vidare Per Erik Ljungs bi-
drag till Drmmens Vin, Ordets Blod.
kolbl: mrkbl, svartbl.
hgbanans tg: Jrnvgsspren var i Berlin ofta dragna ver gatu-
niv.
Hallesches Thor: Stadsdel i Berlin.
221 kajernas: Avser kajerna utmed oden Spree, som yter genom
Berlin. Se vidare andra stycket av Ekelunds resebrev Berlin-
hst (Svenska Dagbladet 7. 9. 1902, i bokform i Den ensam-
mes stmningar).

222 Mottot fr den namnlsa svit som avslutar Elegier r hm-

tat ur Hlderlins Der Frhling, en dikt frn hans sjuk-
domstid. Det kan versttas : O ! vilken gldje knner inte
mnniskorna. Lyckliga vandrar p strnderna de ensamma.
Av svitens delar hade nr IX, En gng jag mtte dig,
tryckts i Ord och Bild nr 4 1903. Nils Gsta Valdn har p-
pekat en motivisk likhet mellan denna och Baudelaires sonett
une passante (Werin s. 180 med not). Se vidare Anders
Palms bidrag till Drmmens Vin, Ordets Blod.
Nr XI, Den dde, hade tryckts i Varia september 1903,
s. 532. Werin antar att dikten skrivits med tanke p Platen,
men fr ocks fram Hlderlin som tnkbart alternativ. Se
Werin s. 180 resp. 190.
Nr IV har i ms den verstrukna titeln Hem vid natten,
som istllet anvndes fr en dikt i nsta samling.
Tenera Laurus: (lat.) Spd lager.

283
 kommentarer och ordfrklaringar

skna varma dagar etc.: Jfr Vrfrudag i Melodier i skymning,

strof 2. Bda stllena visar med likartade fraser en knslighet
fr rstids- och frgskiftningar som r typisk fr Ekelund och
som han kunde fra med in i den klassicerande fasen av sin
diktning.
trygd: trygghet.
sra: sregna, egenartade.
kvllt fram: brustit fram.
224 mrkisk: Liggande i landskapet Mark Brandenburg, vilket om-
ger Berlin.
jtten: Den vxande storstaden Berlin.
anlet: ansikten.
225 vagnar: Hr avses sprvagnar. Ljudet frn sprvagnarna och
gnistorna frn luftledningarna framstr som en hotfull sym-
bol fr staden med dess jkt och folktthet i Ekelunds texter
frn Berlin, se exempelvis Berlinbilder I i Tyska utsikter s. 5ff.
s tung: I ms ndrat frn Du r s tung i kvll.
227 hospitalets: Lokalen r troligen parken kring mentalsjukhuset
S: t Lars i sdra Lund, vid denna tid kallat hospitalet. Genom
parken rinner Hje .
229 eter: vrldsrymd.

frn 1900-talets brjan (19011905)

Frn bokdebuten och fram till 1906 utnyttjade Ekelund det allra mes-
ta av vad han skrev i lyrisk form i sina bcker. Han blev efterhand fr-
siktig med att frhandspublicera dikter, mn om att de skulle framtr-
da som delar av en helhet. I ett brev till Karl Otto Bonnier talar han
om den kommande Havets stjrna som en diktsamling i den gngse
meningen, icke av den nstan novellaktiga karaktr som utmrkt Ele-
gier och In Cand., dr jag avsiktligt slutit mig kring en bild (brev nr
14). I denna avdelning har samlats de ftaliga texter frn perioden
som trycktes i tidningar och tidskrifter men inte togs med i samling-
arna, dessutom sdant som strks p manusstadiet. Fyra sonetter med
rubriken Stumma dagar, omnmnda i brev till frlaget, som lyftes
ut ur ms till Melodier i skymning gr inte att identiera och r mjligen
frlorade.

284
 kommentarer och ordfrklaringar

233 Vrnatten i hagen

Tryckt i Malm-Tidningen 4. 5. 1901, i bokform i Dikter III.
Dessemellan lt Ekelund trycka dikten i Social-Demokraten
28. 2. 1916, samman med den sena dikten Helgdagsafton :
ett ovanligt exempel p att Ekelund, under en period d han
sysslade med sjlvbiograska motiv, kunde tervnda till sin
ungdoms rimmade landskapspoesi.

I barndomen
Tryckt i Malm-Tidningen 5. 6. 1901. Se fr denna och fl-
jande dikt Nils Gsta Valdn: Vilhelm Ekelund och Malm-
Tidningen i Tidskrift fr litteraturvetenskap nr 23 1992,
s. 118 ff.
svrdsliljans: Omkring 1915 skrev Ekelund (Hemkomst och flykt
nr 15) om sina naturupplevelser sommaren 1894, den sista
innan familjen yttade till Lund: Extatiska gonblick i Rn-
nedalen. Skogsstjrnan (Trientalis) spelade en sregen roll
fr mig bland blommorna, liksom Svrdsliljan (Iris).

234 Nocturne
Tryckt i Malm-Tidningen 19. 6. 1901.

En natt som ingen annan klar och len

Tryckt i Svenska Dagbladet 15. 3. 1903. En tidigare fattning
stod i Illustrerad Svensk Tidskrift nr 9 1901 under titeln Emil
Klen. Sonetten, en form som ofta anvndes av Klen, ut-
gr Ekelunds andra minnesdikt ver den ldre poeten, lt
vara att den i det senare trycket frlorade den karaktren ge-
nom titelns borttagande. Dikten varierar stmningar hos na-
turskildraren Klen snarare n att som den tidigare minnes-
dikten Pan i Vrbris understryka hans karaktr av pote
maudit, en frdmd poet med Verlaines ord. Att det i ter-
zinerna varierade frsta rimmet ocks utgr ett rim p nam-
net Klen r skert ingen tillfllighet.
syren: Den starkt doftande syrenen, liksom nktergalen fr-
knippad bde med det exotiska Persien och med Skne / Sve-
rige, r en av Klens emblematiska blommor (se En syrn-
visa i dennes sista samling Jasminer frn 1898).

285
 kommentarer och ordfrklaringar

235 Efter Stefan George

Ingr i manuskriptet till Melodier i skymning p baksidan av
ett manusblad till den svit versttningar som br rubriken
Ur Stefan Georges diktning. Originalet ternns i Geor-
ges samling Das Jahr der Seele under titeln Ja heil und dank
dir die den segen brachte ! Carl-Henning Wijkmark har i
sitt bidrag till Ekelundstudier 191276 ppekat att andra stro-
fen i original har starkare homoerotisk laddning.
hell: hr hyllning.
Den fjrran enda: Ekelund utnyttjade frasen frn sin verstt-
ning i frsta terzinen av slutsonetten i Elegier.
andra sngens toner lra: Jfr den senare Leopardiversttningen
i Bcker och vandringar.

Frmlingen
Tryckt i Majgreven 1902, dr den utan angiven titel avsluta-
de artikeln BaudelairePrzybyszewski med genreangivel-
sen En randteckning och signerad V. E. Originalet inleder
Baudelaires Petits pomes en prose under titeln Ltranger.
versttningen trycktes i bokform ffg i Hjrtats vaggvisor, hela
artikeln str i Den ensammes stmningar. Vren 1902 frgade
Ekelund Bonniers om frlaget var intresserat av en verstt-
ning av Baudelaires bok med en inledande uppsats, av vilken
texten i Majgreven rimligen r en del. Frslaget, som inte kom
att realiseras, visar hur Ekelund prvade olika stt att skra
en frfattartillvaro. Han freslog senare samma vr ocks en
versttning av en bok som skert skulle gra sig Stanis-
law Przybyszewskis anarkistroman Satans Kinder. Se We-
rin s. 102 f och noter till artikeln i Den ensammes stmningar
s. 157.
latitud: breddgrad.

236 Nocturne av James Whistler

Tryckt i Svenska Dagbladet 7. 9. 1902 som del av resebrevet
Berlin-hst, vilket ingr i Den ensammes stmningar. Det
utbrutna partiet, vars lyriska karaktr uppmrksammades av
Werin (s. 164 f ), trycktes i Hjrtats vaggvisor under samma ti-
tel som anvnts hr. Ekelunds konstintresse r pfallande un-

286
Manus till En dag frgr, och natten stundar de, som lyftes ut
ur Elegier. Bonniers arkiv.
 kommentarer och ordfrklaringar

der den frsta Berlinvistelsen: han sg bland annat secessions-

utstllningen p Charlottenburg, lockad av namnet Whistler,
som han mtt i Joris-Karl Huysmans esssamling Certains.
James McNeill Whistler (18341903) ses nu som en banbry-
tare fr symbolismen ; den mlning Ekelund beskriver kan
vara Nocturne i bltt och silver, idag p Tate Gallery.

237 (En dag frgr, och natten stundar de)

Ingr i manuskriptet till Elegier, lyftes ut p Ekelunds beg-
ran i brev till Karl Otto Bonnier 23. 10. 1903. Sonetten cite-
ras i Werin s. 130 och trycktes i Hjrtats vaggvisor. Mottot, ur
Stagnelius Till Snggudinnan (1812), anvndes ursprung-
ligen till Uti min sjl Frdelse slog ned i samma samling.

(Ve mig!)
Ingr i manuskriptet till In Candidum som motto fr sviten
Candidus. Citeras i Werin s. 425, tryckt som det frsta av
en fljd brottstycken i Hjrtats vaggvisor s. 91.
osll: olycklig.