1

Krigets lagar

Central lagerhållning:
Försvarets bok- och blankettförråd
2

FÖRSVARSMAKTEN 2003-10-27 19 100:75 704

Högkvarteret
Operativa Insatsledningen

Utbildningspaket Krigets Lagar 2003 års utgåva

Utbildningspaketet Krigets Lagar innehållande följande delar:

- Lärarhandledning (LHL Krigets lagar M7734-171002)
- CD ROM (Krigets Lagar CDR M7734-179021)
- Affisch (Aff Krigets Lagar M7740-704912)

Godkänns för användning från och med 2004-01-01.

Utbildningspaketet ersätter Krigets Lagar (M7734-170001) 1996 års utgåva med

lärarhandledning (M7734-171001).

JAN JONSSON
C OPIL
Christer Svensson
GRO PLAN

© 2003 Försvarsmakten, Stockholm

Arbetsgrupp
Ämnesexpert: Örlkn Christer Svensson, HKV GRO
Projektledare: Staffan Ekman/Åke Spets,
Sörman Information & Media AB
Bildproduktion: Russel Lindqvist, Sörman Information & Media AB
Grafisk formgivning: Lena Mattisson/Lena Eriksson,
Sörman Information & Media AB
Kvalitetssäkring: Magnus Sandbu, HKV JUR
Tryckeri: Edita Norstedts Tryckeri, Stockholm
 3

Innehållsförteckning
Förord .......................................................................................................... 5
ÖB Förord.................................................................................................... 6

Kapitel 1 Historik och folkrättens system .............................................. 7

Historik .................................................................................................. 7
Folkrättens system ................................................................................ 8

Kapitel 2 Grundläggande principer, indelning av den humanitära

rätten och viktiga konventioner ....................................................... 13
Grundläggande principer .................................................................. 13
Indelning av den humanitära rätten ................................................ 16
Viktiga konventioner.......................................................................... 18

Kapitel 3 Personer med folkrättsligt skydd ......................................... 21

Principiell indelning i personalkategorier ...................................... 21

Kapitel 4 Kombattanter ........................................................................... 23

Allmänt ................................................................................................ 23
Kombattanter inom Försvarsmakten ............................................... 23
Kombattanter inom övrigt totalförsvar ........................................... 24
Övriga kombattanter .......................................................................... 25

Kapitel 5 Personer med särskilt folkrättsligt skydd ........................... 27

Allmänt ................................................................................................ 27
Inom reguljära förband ...................................................................... 27
Övrigt totalförsvar .............................................................................. 30
Övriga ................................................................................................... 31

Kapitel 6 Civila ......................................................................................... 33

Allmänt ................................................................................................ 33

Kapitel 7 Krigsfångars skyldigheter och rättigheter .......................... 35

Allmänt ................................................................................................ 35
Krigsfånges skyldigheter ................................................................... 35
Krigsfånges rättigheter ...................................................................... 35
Krigsfångförband ............................................................................... 36
Fånglägerbataljon ............................................................................... 36
Fångkompanier ................................................................................... 37
Transport av fångar ............................................................................ 37

Kapitel 8 Personer med begränsat folkrättsligt skydd ....................... 39

Allmänt ................................................................................................ 39
Legosoldater ........................................................................................ 39
Spioner ................................................................................................. 40
”Krigets banditer” .............................................................................. 40
4

Kapitel 9 Folkrättsligt skyddade objekt, anläggningar och

områden ............................................................................................. 41
Militära sjukvårdsenheter och sjuktransporter ............................. 41
Tillfälliga sjuktransportfordon ......................................................... 42
Civila sjukhus, civila sjuktransporter ............................................. 42
Civilförsvarets materiel .................................................................... 42
Civil egendom .................................................................................... 43
Kulturföremål ..................................................................................... 43
Farliga krafter ..................................................................................... 44
Naturliga miljön................................................................................. 45
Egendom oundgängligen nödvändig för civilbefolkningen ....... 45

Kapitel 10 Folkrättsliga kännetecken ................................................... 47

Allmänt ............................................................................................... 47
Militär och civil sjukvård.................................................................. 47
Själavårdspersonal ............................................................................. 48
Civilförsvarets personal och materiel ............................................. 48
Sjukvårds- och säkerhetszoner ........................................................ 49
Skydd av kulturföremål .................................................................... 49
Farliga krafter ..................................................................................... 49
Krigsfångläger .................................................................................... 50
Parlamentär ........................................................................................ 50

Kapitel 11 Soldatregler ........................................................................... 51

Allmänt ............................................................................................... 51
Soldatregel 1 ....................................................................................... 51
Soldatregel 2 ....................................................................................... 52
Soldatregel 3 ....................................................................................... 53
Soldatregel 4 ....................................................................................... 53
Soldatregel 5 ....................................................................................... 54
Soldatregel 6 ....................................................................................... 54
Soldatregel 7 ....................................................................................... 55
Soldatregel 8 ....................................................................................... 55
Särskilda bestämmelser för sjökriget .............................................. 56
Särskilda bestämmelser för luftkriget ............................................ 56

Kapitel 12 Applikatoriska exempel ...................................................... 57

Kapitel 13
Tillämpningsövningar....................................................................... 71
 5

Förord

Folkrätt är det samlade begreppet på regler och lagar som styr um-
gänget mellan stater i såväl fred som kris och krig. Inom Försvarsmak-
ten är det huvudsakligen de regler som gäller i krig som är föremål för
utbildning. Tonvikten i detta utbildningspaket är därför lagd på kri-
gets lagar eller som det också benämns humanitär rätt i krig.

Denna lärarhandledning är avsedd att vara ett stöd till den instruktör
som använder utbildningsmaterialet Krigets lagar. Möjlighet finns för
instruktören att hämta bilder ur detta material för framställning av ex-
empelvis stordiabilder.

I huvudsak ska texten vara till hjälp för att kunna utveckla det budskap
som respektive avsnitt har att förmedla.

Materialet är anpassat till de mest grundläggande bestämmelserna i

den humanitära rätten på soldatnivån men kan även användas i under-
visningen på skolor inom samtliga nivåer.

Det applikatoriska exemplet är framtaget 1995 av Per Lothigius vid då-

varande UhC, men har bearbetats för denna utgåva av utbildnings-
paketet.

Bildserien har genom sin grundläggande karaktär även användnings-

områden utanför Försvarsmakten.

Som komplement till˙denna lärarhandledning kan följande litteratur

användas:

Krigets Lagar (SOU 1979:73)

Konventionssamling avseende Krigets Lagar ( FöD)

Ove Bring: Folkrätt för Totalförsvaret (Fritzes ISBN 91-38-50243-7)

6

ÖB förord

Ett lands försvar utgör grunden för folkets självbestämmande. Militära

maktmedel kan dock missbrukas. Ett flertal exempel finns i historien
men också i nutid.

Var kan man hitta information om vad som är rätt och fel?
Vem säger stopp när övergrepp sker? Vem påtalar missförhållanden?

Sverige har haft förmånen av en lång tidsperiod av fred men ämnet

folkrätt är alltid aktuellt inte minst beroende på Sveriges internatio-
nella engagemang.

Det är viktigt att folkrätten efterlevs och det framgår av Sveriges åta-
ganden att utbildning och information om krigets lagar skall ske såväl
i fred som under väpnad konflikt. Det är viktigt att folkrätten är känd
av personal på samtliga nivåer.

Utbildningen skall genomföras så att den sker med inriktning mot den
enskildes befattning både vad gäller rättigheter som skyldigheter. Dess-
utom skall den sättas in i sitt sammanhang med såväl teori som praktik

Varje chef och soldat skall kunna säga: Jag vet var gränsen går.

Syftet med detta utbildningspaket är att öka förståelsen för krigets la-
gar samt att underlätta utbildning i ämnet.
 7

Kapitel 1
Historik och folkrättens system

Historik

Minnesruta
• Folkrättshistoria
Mer praktiska än humana hänsyn
• S:t Petersburgsdeklarationen 1868
”Det enda legitima mål staterna äger uppställa under
krig är försvagandet av fiendens militära krafter”
• Haagkonferensen1899
”De krigförande hava icke oinskränkt frihet i fråga
om val av medel för att skada fienden” Bild 1:1. Historik
Konvention mot DumDum-kulor
Förbud mot våld mot civila, plundring och mordbrand

Regler för krigföringen kan härledas långt tillbaka i historien. De regler

som då sattes upp kom inte till av humanitär hänsyn utan skapades
mer av praktiska skäl. Det fanns tidigt en strävan hos de krigförande
att begränsa användningen av eld och skogsskövling som stridsmetoder,
vilket kunde medföra långvarig skada på stora områden. Ett annat ex-
empel på mycket gamla regler utgörs av förbud mot att förgifta vatten-
källor, eftersom denna typ av ”krigföring” fick mycket långvariga skad-
liga följder och därigenom förhindrade mänsklig bosättning i dessa om-
råden.

Dessa mer praktiska regler kompletterades senare av regler med en mer

humanitär inriktning. Redan på 500-talet f. Kr införde härskaren Manu
i Indien ett förbud mot användning av förgiftade vapen. Historien kan
ge exempel på många regler som behandlar just vapenverkan. En grund-
läggande princip i krigets lagar fastslogs i S:t Petersburg år 1868. I denna
deklaration (S:t Petersburgsdeklarationen) förklaras det att ”det enda
legitima mål staterna äger uppställa under krig är försvagandet av fien-
dens militära krafter”, vilket innebar att det ansågs vara tillräckligt att
sätta största möjliga antalet fiender ur stridbart skick. En grundläggande
inställning var att vapen och stridsmetoder som onödigtvis förvärrar
lidandet hos soldater som skadas borde förbjudas. Dessa tankar utveck-
lades vid Haagkonferensen 1899. De deltagande staterna enades då om
8

att ”de krigförande hava icke oinskränkt frihet i fråga

om val av medel för att skada fienden”. Det som emel-
lertid gjort att 1899 års konferens gått till historien är att
de deltagande staterna enades om ett förbud mot använd-
ning av så kallade Dumdum-kulor.1

Civilbefolkningens svåra lidanden i krig har också i his-

toriskt perspektiv uppmärksammats i en rad internatio-
nella regler som bland annat förbjuder våld mot civila,
plundring och mordbrand.
Bild 1:2. Henri Dunant (foto från Röda Korset)
De viktigaste konventionerna till skydd för krigets offer
är 1949 års Genèvekonventioner. Dessa har sin grund i
ett initiativ av Röda Korsets grundare Henri Dunant.2 Dunants bok
”Minnen från Solferino” bidrog till antagandet av den första Röda kors-
konventionen 1864 ”angående förbättrandet av sårade militärers vård i
fält”. 1864 års konvention har under åren ersatts med förbättrade och
mer omfattande konventioner till skydd för krigets offer (se vidare ka-
pitel 2).

Folkrättens system

Det folkrättsliga regelsystemet har traditionellt indelats i

två delar – folkrätt i fred och folkrätt i krig. Under senare
tid har dock ett stort antal regler vuxit fram som syftar till
att förhindra att krig uppkommer, nämligen konfliktför-
hindringens (konfliktpreventionens) folkrätt. Denna
konfliktförhindrande folkrätt kan sägas inta en position
mellan fredens och krigets folkrätt.

I det följande kommenteras dessa tre delar av folkrätten.

Att notera är att grundläggande principer till skydd för
Bild 1:3. Folkrättens system
grundläggande mänskliga rättigheter gäller såväl i krig som
i fred.

Kommentarer till bild 1:3

Folkrätt, stundom även benämnd publik eller offentlig interna-
tionell rätt, bygger på föreställningen att stater är suveräna,
likställda och politiskt oberoende entiteter. En stat består av
tre element: ett territorium, ett folk och en förvaltning. För
att en stat ska anses föreligga krävs att territoriet har etable-
rade gränser och att förvaltningen någorlunda effektivt
behärskar territoriet och dess invånare.

Bild 1:4. Folkrättens system

1 Dumdumkulor framställs genom att manteln påverkas vilket medför att kulan fläks uppvid anslag och
betydligt större skador uppstår jämfört med ordinär ammunition.
2 Dunant, Henri (1828-1910) schweizisk filantrop, fredspristagare 1901 (delat pris).
 9

Fredens folkrätt
Fredens folkrätt reglerar staternas relationer i fred. Hit hör bl a regler
om

• handel och internationell samfärdsel, exempelvis frihandelsavtal och

internationella post- och teleavtal
• miljö, exempelvis traktater om förhindrande av oljeutsläpp till sjöss
• havens nyttjande, exempelvis 1982 års havsrättskonvention
• mänskliga rättigheter.

Konflikt- och krigsförhindrande folkrätt

Den konflikt- och krigsförhindrande folkrätten syftar till att förhindra
att mellanstatliga konflikter uppkommer. Hit hör bl a

• Förenta Nationernas stadga (1945), främst dess VI, VII och VIII kapi-
tel.
• Nedrustningsavtal, t ex stopp för vissa vapenprover, vapenanvänd-
ningar m m.
• Avtal om demilitariserade zoner, som bl a förbjuder uppförande av
militära befästningar och anläggningar inom vissa områden t ex
Åland.

Krigets folkrätt
Krigets folkrätt utgörs av de delar av folkrätten som träder in i sam-
band med att en stat angrips med militära medel. Hit hör bl a

• Självförsvarsrätten så som den kommer till uttryck i internationell

sedvanerätt och i FN-stadgans artikel 51 Krigets lagar – de folkrätts-
liga regler, som reglerar hur krig får föras. Den består av tre delar;
humanitär rätt, ockupationsrätt och neutralitetsrätt.
• Neutralitetsrätt, som reglerar förhållandet mellan krigförande och
neutrala stater.
• Krigets lagar och mänskliga rättigheter, som är humanitärt berätti-
gade.
• Humanitär rätt.
• Ockupationsrätt, dvs ockupationsmaktens ansvar och skyldigheter.
10

Fredens folkrätt
De regler som utgör folkrätten i fred innefattar bland an-
nat FN-stadgans regler för samarbete mellan stater samt
huvuddelen av folkrättens bestämmelser för staters upp-
trädande mot varandra. Från de senare kan nämnas be-
stämmelser för diplomatiska och konsulära förbindelser
mellan stater och bestämmelser för nyttjandet av havet och
rymden.

Mindre uppmärksammade men dock viktiga är de mellan-

statliga avtal som reglerar ekonomi, post, transporter, tele-
kommunikation och tekniskt-vetenskapligt samarbete.
Bild 1:5. Fredens folkrätt
Avtal om rustningsbegränsningar och nedrustning kan
kopplas till fredens folkrätt även om de påverkar förhållandena i krig.
Detta redovisas dock under ”krigsförhindringens folkrätt”.

Konflikt- och krigsförhindrande folkrätt

Krigsförhindrande folkrätt (jus contra bellum) kan som tidigare nämnts
anses överlappa fredens folkrätt och krigets folkrätt. De
regler som kan anses höra till detta är alla en del av fredens
folkrätt, men det är samtidigt fråga om regler som ska vara
verksamma och/eller ha effekt i en krigssituation. FN-stad-
gan spelar en stor roll för den krigsförhindrande folkrätten,
främst genom dess grundsats att ”medlemsstaterna ska lösa
sina internationella tvister med fredliga medel på sådant
sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisa inte
sätts i fara”.3

En annan viktig del av den konfliktförhindrande folkrätten

är de internationella avtal som syftar till rustnings-
Bild 1:6. Krigsförhindrande folkrätt
begränsningar och nedrustning. Det yttersta syftet med
dessa avtal är att få till stånd en uttunning av vapen-
arsenalerna och på så sätt, om krig trots allt utbryter, verka återhål-
lande på konflikten.

Ett annat sätt att minska regionala spänningar och söka förhindra kon-
flikter är avtal om demilitariserade eller neutraliserade områden. Skill-
naden häremellan är att en demilitarisering kan gälla även i fred medan
en neutralisering innebär förpliktelser först under ett krig. De begräns-
ningar som ska gälla framgår av det avtal som upprättats. En demilita-
risering innebär dock att inga befästningar eller fasta militära anlägg-
ningar får finnas i området.

Exempel på demilitariserade zoner är Spetsbergen (1920) och Åland

(1921) med öar. Exempel en på neutraliserad zon är Panamakanalen.

3 FN -stadgan kapitel VI. Fredlig lösning av tvister.

 11

På senare tid har avtal om förtroendeskapande åtgärder mellan stater

alltmer aktualiserats. Som exempel kan nämnas de dokument som ska-
pats inom först Helsingforskonferensen sedermera inom ramen för ESK
(Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen) och på senare tid
inom OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete inom Europa).
Dessa dokument är bland annat inriktade mot militär och politisk öp-
penhet mellan stater i Europa. Ytterligare ett steg i denna riktning är
PFF (Partnerskap För Fred) vars inriktning är ökad öppenhet inom
Europa och samordning av fredsbevarande insatser.

Sverige deltar i regelbundna övningar inom ramen för PFF.

Krigets folkrätt
Självförsvarsrätten (jus ad bellum) tar i beaktande att den
krigsförhindrande folkrätten kan misslyckas. FN stadgans
artikel 514 ger även den uttryck för detta förhållande och
slår fast att ingenting i stadgan inskränker den ”naturliga
rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse
av väpnat angrepp”. Stadgan anger inte hur självförsvars-
rätten ska utövas. Här får man falla tillbaka på allmän folk-
rätt/sedvanerätt där proportionalitetsprincipen etablerats
enligt vilken motåtgärderna inte får innebära en över-
reaktion på det ursprungliga angreppet. Försvarsinsatsen
ska stå i proportion till vad som är nödvändigt för att för- Bild 1:7. Krigets folkrätt
svara det egna landet och uppnå sådana säkerhetsgarantier
att angreppet inte upprepas.

”Krigets lagar” (jus in bello) är den del av krigets folkrätt som reglerar
hur krig får föras. Den omfattar tre skilda regelkomplex: humanitär
rätt, neutralitetsrätt och ockupationsrätt. Den humanitära rätten om-
fattar de krigföringsregler och regler om skydd för krigets offer som
gäller vid olika slag av väpnad konflikt. Detta kommer att utvecklas i
kommande kapitel.

4 FN stadgan artikel 51 Rätten till självförsvar. Ingen bestämmelse i denna stadga inskränker den naturliga
rätten till självförsvar i händelse av väpnat angrepp mot någon medlem av de Förenta Nationerna, intill
dess att säkerhetsrådet vidtagit nödvändiga åtgärder för upprätthållande av internationell fred och säker-
het.
12
 13

Kapitel 2
Grundläggande principer,
indelning av den humanitära
rätten och viktiga konventioner
Grundläggande principer

Kommentarer till bild 2:1

Martens-klausulen
Humanitetens krav ska beaktas i krigföringen även då
folkrättsliga regler saknas.

Distinktionsprincipen
Krigförande ska
• inte beblanda sig med civila
Bild 2:1. Grundläggande principer
• kunna skilja mellan militära mål och civilbefolkningen och
dess egendom.

Proportionalitetsprincipen
Proportion ska finnas mellan värdet av den militära insatsen och riskerna
för civilbefolkningen.

Försiktighetsprincipen
Alla rimliga försiktighetsåtgärder ska vidtas för att undvika skador på
civila och civil egendom.

Onödigt lidande
Vapen eller stridsmetoder som förvärrar lidandet är onödiga och därför
förbjudna.
14

Martens-klausulen

Kommentarer till bild 2:2

Folkrättens regler kan inte reglera alla de situationer som
uppstår i krig. Särskilt tydligt har detta blivit i modern tid då
den tekniska utvecklingen avseende stridsmedel och metoder
blivit så snabb att man inte hinner med att skapa folkrättsliga
regler i samma takt. Syftet med Martens-klausulen är att
förhindra de krigförande att onödigtvis förråa krigföringen
genom att utnyttja luckor och brister i den folkrättsliga
regleringen.

Bild 2:2.Martens-klausulen
Även i de fall då detaljerade folkrättsliga regler saknas ska
likväl humanitetens krav beaktas i krigföringen. Detta krav återfinns i
inledningen till IV Haagkonventionen och har följande lydelse: ”Intill
dess en mera fullständig kod för folkrätten i krig utarbetats, anser de
höga fördragsslutande parterna det lämpligt att förklara att i sådana
fall, som inte omfattas av konventionerna, ska civilbefolkningen och
krigförande stå under skydd av nationernas lagar som det framgår av
bruket bland civiliserade folk, av humanitetens bud och av det allmänna sam-
vetets regler.” Principen återfinns också i tilläggsprotokoll I (art 2) och är
en viktig beståndsdel i den moderna folkrätten.

Martens-klausulen utgör ett rättsligt förbud för de krigförande att över-

skrida humanitetens krav med hänvisning till bristande folkrättsliga
regler.

Distinktionsprincipen

Kommentarer till bild 2:3

Särskilt viktigt vid krigföring är att civilbefolkningen ska
skyddas från krigets verkningar. Distinktionsprincipen innebär
att de krigförande inte ska beblanda sig med civila (civilbefolk-
ningen) samt att de ska skilja mellan militära mål å ena sidan
och civilbefolkningen och dess egendom å den andra sidan.
Militära attacker får endast riktas mot militära mål.

En konsekvens av distinktionsprincipen är bland annat för-

Bild 2:3.Distinktionsprincipen budet mot användandet av s k ”mänskliga sköldar” samt
förbud mot krigföring som leder till urskiljningslösa effek-
ter, dvs att använda vapen och stridsmetoder som slår blint mot civila,
civil egendom och militära mål (TP1 art 48, 51).

Distinktionsprincipen, liksom all humanitär folkrätt, ska tillämpas även

vid strid på eget territorium, vilket innebär att försvararen är skyldig
att ta hänsyn till den egna civilbefolkningen vid försvar och genomför-
andet av attacker i områden där civila inte har evakuerats.
 15

Proportionalitetsprincipen
Kommentarer till bild 2:4
En annan viktig folkrättslig princip är proportionalitets-
principen som innebär att attacker mot militära mål måste
begränsas eller undvikas, om betydelsen av anfallen inte står
i proportion till de risker som civilbefolkning och civil
egendom utsätts för.

Detta innebär att det är förbjudet att utföra sådana attacker

som leder till att de civila förlusterna måste anses som över-
drivna vid jämförelse med den direkta militära fördelen. I Bild 2:4.Proportionalitetsprincipen
likhet med distinktionsprincipen är proportionalitets-
principen även tillämplig vid militära operationer, som en försvarare
genomför på eget territorium.

Försiktighetsprincipen
I tilläggsprotokoll I i artikel 57 och 58 stadgas ett antal
försiktighetsåtgärder som parterna är skyldiga att iaktta
för att förhindra att civila och civilegendom drabbas av
onödiga eller överdrivna förluster.

För anfallaren stadgas (TP 1 art 57):

De som planerar och beslutar om anfall ska särskilt beakta

att

• göra allt som är praktiskt möjligt för att kontrollera att

de mål som anfallen riktas mot inte är civilbefolkning, Bild 2:5.Försiktighetsprincipen
civil egendom eller särskilt skyddade objekt
• vidta alla praktiska möjliga försiktighetsmått vid val av stridsmedel
och anfallsmetoder för att undvika eller minska oavsiktliga förlus-
ter
• avstå från beslut om anfall om det är uppenbart att det blir oavsikt-
liga förluster bland civilbefolkningen, vilka inte står i relation till
den militära fördelen med anfallet.
De som genomför anfallet ska särskilt beakta att

• ett anfall ska inställas eller avbrytas om det visar sig att målet inte är
militärt eller att anfallet kan medföra oavsiktliga förluster, vilka inte
står i relation till den militära fördelen med anfallet
• ge effektiv förhandsvarning om anfallet om det finns risk att det kan
drabba civilbefolkningen, förutsatt att omständigheterna så medger
• om möjligheten finns att välja mellan flera likvärdiga militära mål,
ska det mål väljas som utgör den minsta faran för civilbefolkningen
och civil egendom
16

• vid militära operationer till sjöss eller i luften vidta alla möjliga för-
siktighetsmått för att undvika förluster.
För försvararen stadgas (TP 1 art 58):

De som försvarar ska särskilt beakta att

• i möjligaste mån sträva efter att förflytta civilbefolkningen och civil

egendom från grannskapet av civila mål
• undvika att förlägga militära mål inom eller i närheten av tätbefol-
kade områden
• vidta nödvändiga försiktighetsmått i syfte att skydda civilbefolk-
ningen och civil egendom.

Onödigt lidande

Kommentarer till bild 2:6

I S:t Petersburgsdeklarationen 1868 fastslogs att det enda
lagliga mål parterna äger uppställa under krig är
”försvagandet av fiendens militära krafter”.

Detta innebär i förlängningen att försätta motpartens stri-

dande ur stridbart skick. Vapen eller stridsmetoder som
förvärrar lidandet för soldaterna är onödiga och därför för-
bjudna.
Bild 2:6. Onödigt lidande

Indelning av den humanitära rätten

Inom krigets lagar brukar man skilja på två olika typer av

regler – Genèveregler och Haagregler.

Genèvereglerna behandlar huvudsakligen skyddet för kri-

gets offer. Det kan vara sårade, skadade och sjuka såväl till
land som till sjöss. Genèvereglerna behandlar även skyd-
det för krigsfångar och civilbefolkningen.

Haagreglerna är regler som är inriktade mot medel och meto-

der för krigföringen. Som exempel på sådana regler kan
nämnas lantkrigsreglementet i IV Haagkonventionen som
Bild 2:7. Indelning av den humanitära rätten behandlar krigföringen till lands. Motsvarande regler för
sjökriget och luftkriget finns också i 1907 års Haag-
konventioner.

Någon strikt uppdelning mellan Genève- och Haagregler finns emel-

lertid inte, och flera av konventionerna innehåller såväl Genève- som
Haagregler, t ex Tilläggsprotokoll I och II till Genèvekonventionerna.
 17

Neutralitetsrätten
En stat som vill undvika att bli indragen i en väpnad konflikt kan för-
klara sig neutral. En sådan förklaring innebär såväl rättigheter som skyl-
digheter för den neutrala staten. Till rättigheterna hör att de krigfö-
rande ska respektera neutral stats territorium och att de inte får företa
några krigshandlingar på sådant område.

I gengäld är en neutral stat förpliktigad att vara militärt opartisk i för-

hållande till de krigförande liksom att förhindra att någon av de stri-
dande drar nytta av statens territorium, det vill säga den neutrala sta-
ten är skyldig att hävda sitt territorium.

Ockupationsrätten
Under väpnade konflikter är det vanligt att en större eller mindre del
av ena partens territorium erövras av motståndaren. Enbart detta för-
hållande innebär dock inte att området ska anses som ockuperat. Enligt
folkrätten (HK IV art 42) är ett område ockuperat när det faktiskt befin-
ner sig under den fientliga arméns herravälde. Detta innebär att den
lagliga maktens befogenheter övergår till motståndaren, det vill säga
att han skall upprätthålla lag och ordning. Ockupationsmakten övertar
samtidigt ansvaret för den civilbefolkning, som stannar kvar inom om-
rådet.

Civila och enskilda personer ska alltid få det skydd som GK IV med-
ger. De ska under alla omständigheter åtnjuta respekt till person, familje-
rättigheter, religion m m. Diskriminering på, grund av ras och religion
är förbjuden och för kvinnor finns det ett speciellt skydd mot krän-
kande behandling.

Vidare ska civila skyddas mot medicinska och vetenskapliga experi-

ment som inte erfordras för den medicinska behandlingen. Exempelvis
är det förbjudet att även efter den enskildes medgivande utföra stymp-
ningar, medicinska eller vetenskapliga experiment eller ta bort vävna-
der såvida detta inte erfordras av medicinska skäl.

Det är förbjudet med kollektiv bestraffning mot skyddade personer el-

ler repressalier mot dessa.
18

Viktiga konventioner

Kommentarer till bild 2:8

1868 års deklaration i S:t Petersburg angående beskaffenheten
av de projektiler, som i krig må användas
1899 års deklaration i Haag angående förbud mot användande
av kulor som lätt utvidga sig eller tillplattas i
människokroppen
1907 års VI Haag-konvention angående lagar och bruk i
lantkrig; med reglemente angående lagar och bruk i lantkrig

Bild 2:8 .Viktiga konventioner

1925 års protokoll rörande förbud mot användande i krig av
kvävande, giftiga eller liknande gaser och bakteriologiska stridsmedel
1949 års Genèvekonventioner I – IV
1954 års konvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad
konflikt; med tilläggsprotokoll
1977 års Tilläggsprotokoll I och II till 1949 års Genèvekonventioner
1980 års konvention om förbud mot eller inskränkningar i användningen
av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande
eller ha urskillningslösa verkningar; med tilläggsprotokoll

1907 antogs i Haag 13 konventioner rörande krigföring (Haag-

konventionerna). Dessa innehåller ett stort antal regler som rör krig
och krigföring, bland annat regler om hur krig får föras Den viktigaste
konventionen är HK IV om lagar och bruk i landkriget samt det därtill
fogade reglementet (lantkrigsreglementet). Övriga konventioner be-
handlar främst fientligheternas öppnande, neutrala makters och perso-
ners rättigheter, behandling av fientliga handelsfartyg samt vissa in-
skränkningar i sjökriget m m.

Efter första världskriget tillkom 1925 års protokoll om kemiska strids-

medel. Detta stadgar förbud mot användning av kemiska stridsmedel i
krigföringen. Staterna förbehöll sig dock rätten att använda kemiska
stridsmedel i de fall motparten använde sig av dessa. 1925 års proto-
koll kom sålunda att innebära ett förbud mot förstahandsanvändning
av kemiska stridsmedel. Försök gjordes att förbjuda tillverkning och
innehav av kemiska stridsmedel, men någon sådan överenskommelse
lyckades man inte uppnå vid detta tillfälle.

På NBC-sidan (nukleära vapen, biologiska vapen och kemiska vapen)

fortgår ständigt nedrustningsförhandlingar om begränsningar och för-
bud mot dessa vapen. Vissa framsteg görs också, även om processerna
är besvärliga och långvariga. 1972 lyckades man dock ena sig om ett
förbud mot produktion och innehav av biologiska stridsmedel samt
 19

användning av toxiner (växtförstöring) i krigföringen. 1972 års kon-

vention om biologiska stridsmedel och toxiner benämns populärt B-
vapenkonventionen. Ytterligare ett genombrott på detta område skedde
i och med tillkomsten av 1993 års C-vapenkonvention.

Detta är en FN-konvention som förbjuder utveckling, produktion, inne-

hav och användning av kemiska vapen. Konventionen föreskriver även
förstöring av dessa vapen. (Jfr FN:s aktioner inom och sanktioner mot
Irak.) 1993 års C-vapenkonvention förbjuder även användning av tår-
gas som ett medel i krigföring.

B- och C-vapenkonventionerna tillhör nedrustningens folkrätt och bru-

kar inte hänföras till den internationella humanitära rätten.

Efter andra världskriget tillkom 1949 års Genèvekonventioner bestå-

ende av fyra konventioner (även kallade Röda kors-konventionerna).
Den första konventionen GK I behandlar skyddet av sårade och sjuka i
fält medan den andra GK II behandlar skyddet för sårade, sjuka och
skeppsbrutna till sjöss. Den tredje konventionen GK III reglerar skyd-
det för krigsfångar och det fjärde GK IV skyddet för civilbefolkningen.
De tre första konventionerna ersätter motsvarande konventioner från
1929, medan den fjärde konventionen skapades 1949.

1954 års konvention om skydd av kulturvärden har tillkommit som en

följd av den stora materiella förstörelsen av konstskatter som skedde
under andra världskriget. Konventionen ger bland annat ett folkrättsligt
skydd för de kulturvärden som ett land anser ska vara skyddade mot
följderna av militära operationer. Det finns i denna konvention två
graderingar av skyddet. Ett generellt skydd där respektive stat avgör
vad som är viktigt för landets kulturella arv och ett särskilt skydd som
avser kulturvärden som är av sådan vikt att de betraktas som särskilt
värdefulla för världskulturarvet. Varje stat har här möjlighet att till
UNESCO (FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur) anmäla vilka
objekt som de anser bör ha detta särskilda skydd. UNESCO avgör där-
efter om det ska tas med på listan över särskilt skyddade objekt. 1954
års kulturkonvention utvecklas närmare i kapitel 9.

1977 års tilläggsprotokoll I och II, TP 1 och TP 2, till 1949 års

Genèvekonventioner tillkom efter flera års förhandlingar och lades fram
för staters godkännande 1977. Tilläggsprotokoll I avser skydd för off-
ren i internationella väpnade konflikter och innehåller bland annat nya
regler om stridsmetoder, utökat skydd för civila inom krigförande stat,
för civilförsvarets personal och för sjukvårdsenheter.

Tilläggsprotokoll II avser skydd för offren i icke-internationella väp-

nade konflikter (interna konflikter eller inbördeskrig). Protokollet har
visserligen begränsad omfattning, men är ändå värdefullt eftersom reg-
ler för interna väpnade konflikter tidigare endast förekommit i en yt-
terst begränsad utsträckning. Det enda konventionsstöd som tidigare
funnits vid interna konflikter är den gemensamma artikel tre i de fyra
20

Genèvekonventionerna som stadgar ett visst skydd för personer inblan-

dade i interna väpnade konflikter samt art 19 i 1954 års kultur-
konventioner. Regler för interna väpnade konflikter återfinns dock även
i internationell sedvanerätt5 .

Inom området vapenbegränsningar lyckades man, under ledning av

FN, 1980 förhandla fram förbud eller restriktioner i användningen av
vissa konventionella vapen.

1980 års konvention om förbud mot speciella vapen, är ett paraplyavtal med
vidhängande protokoll rörande förbud eller restriktioner ifråga om spe-
cifika vapenkategorier.

Protokoll 1 förbjuder helt användning av vapen vars huvudsakliga

effekt är att skada genom fragment som inte syns på röntgen (”non-
detectable fragments”) vilket kan vara plastkulor eller liknande.

Protokoll 2 har som huvudsyfte att skydda civilbefolkningen från

minor och andra explosiva laddningar. Protokollet reglerar bland
annat bestämmelser för parternas skyldighet att kartlägga i förväg
planerade minfält, för att dessa kartor sedan ska kunna utväxlas
mellan parterna efter det att stridigheterna upphört. Observera att
detta endast gäller i förväg planerade områden. Protokollet föreskri-
ver att för sådana mineringar som lagts ut utan att i förväg vara pla-
nerade gäller att parterna ska sträva efter att protokollföra
utläggningen.

Protokollet anknyter även till existerande förbud om förrädiskt be-

teende. En särskild artikel förbjuder användningen av förfabricerade
försåtsvapen (booby traps) vilka ger intryck av att vara vanliga före-
mål för civilt bruk, såsom radioapparater, pennor och leksaker, men
som exploderar vid beröring. Samma artikel förbjuder även försåts-
minering av mat eller dryck, sårade eller döda personer, gravar,
medicinsk utrustning eller på objekt som är utmärkta med interna-
tionellt erkända skyddsemblem.

Protokoll 3 behandlar användningen av brandvapen. Det stadgas i

detta protokoll att det, under alla omständigheter, är förbjudet att
anfalla militära mål inom en koncentration av civila med luftburna
brandvapen. Detta innebär att det är totalförbud på att brandbomba
inom tätbefolkade områden. Förbudet täcker den typ av brand-
stridsmedel som användes under andra världskriget (termit- och
magnesiumbomber) men även det högeffektiva brandämnet trietyl-
aluminium samt givetvis napalm. Beträffande restriktion för använd-
ning av brandbomber mot soldater på slagfältet kunde enighet inte
uppnås. Flera stater (däribland Sverige) hävdar att brandvapen som
sådana är extremt inhumana och betraktar därför en utökning av
skyddet för de stridande (kombattantskydd) som en central fråga
som bör vara föremål för ytterligare förhandlingar.

5 En undersökning av staternas handlingsrätt, det vill säga gemensamma praxis, visar ofta att det föreligger
en internationell sedvänja som staterna betraktar som juridiskt bindande. Föreligger det en sådan rätts-
övertygelse så blir sedvanan sedvanerätt. Ove Bring ”Folkrätt för totalförsvaret”
 21

Allteftersom tekniken utvecklas kommer även nya vapen att tas fram.
En ständigt pågående process mellan stater är att försöka förhandla
fram restriktioner eller förbud för användning av dessa moderna va-
pen. 1995 lyckades man att få till stånd ett förbud mot användning av
laservapen som enbart är konstruerade för att åstadkomma permanent
blindhet hos motpartens soldater. De lasersystem som används i sikten
eller för avståndsbedömning m m är dock tillåtna att använda. Det är
dock förbjudet att ge order om att lasersystem (laseravståndsmätare
m m) ska utnyttjas för att göra motståndaren blind. Denna överenskom-
melse från 1995 är protokoll 4 i 1980 års vapenkonvention.
22
 23

Kapitel 3
Personer med folkrättsligt skydd

Principiell indelning av
personalkategorier
För att på ett riktigt sätt kunna tillämpa internationell humanitär rätt är
klassificeringen av personer i kombattanter, icke-kombattanter och ci-
vila av central betydelse. Det föreligger stora skillnader när det gäller
de aktiviteter som respektive personalkategori tillåts företa. Såsom en
naturlig följd av detta är det mycket viktigt att all personal inom total-
försvaret känner till vilken kategori han/hon tillhör och vilka folkrätts-
liga bestämmelser som är tillämpliga.

Stridande – Kombattanter
Det har under lång tid varit ett faktum att enbart personer
som är medlemmar av väpnade styrkor och som uppfyller
vissa kriterier äger rätt att bära vapen och delta i
stridshandlingarna under väpnad konflikt. Lantkrigsregle-
mentets artikel 3 stadgar att de ”krigförande parternas väp-
nade styrkor kunna bestå av stridande och icke stridande”.
I modernare svenskt språkbruk har begreppet ”stridande”
kommit att bytas ut mot begreppet ”kombattant”.

Grundläggande för begreppet kombattant är att han/hon

har rätt att bruka våld mot en fiende samt att vederbörande
Bild 3:1. Principiell indelning av
kan göras till föremål för fientligheterna. En kombattant har
personalkategorier
rätt att döda i strid men kan själv också lagligen bli dödad.
I händelse av tillfångatagande ska han/hon erhålla krigsfångestatus.
Kombattanten får inte straffas för att ha deltagit i stridshandlingarna,
under förutsättning av att han/hon följt folkrättens regler.

Begreppet kombattant utvecklas ytterligare under kapitel 4.

24

Icke stridande – Icke-kombattanter

Inom de väpnade styrkorna finns vissa befattningar som inte medför
kombattantstatus. Till dessa hör bl a permanent sjukvårds- och
själavårdspersonal. Dessa benämns stundom som icke stridande per-
sonal (”icke-kombattanter”) och har delvis andra folkrättsliga regler
att följa än kombattanter. De saknar bl a rätt att ta aktiv del i fientlighe-
terna och får sålunda inte använda vapenmakt för att angripa fienden,
exempelvis genom att betjäna vapen/vapensystem. De ska i gengäld
åtnjuta ett betydande folkrättsligt skydd. En icke stridande person har
dock rätt att använda ett proportionerligt våld i självförsvar.

De olika personalkategorierna utvecklas närmare i kapitel 5.

Civila
Som civila anses alla personer som inte tillhör de väpnade styrkorna.
Ibland benämns civila något oegentligt ”icke-kombattanter”. Civila, som
använder vapenmakt mot fienden utan att vara berättigade till det, för-
lorar sitt folkrättsliga skydd och riskerar att behandlas mycket ogynn-
samt av motparten om de tas tillfånga. En civilperson har dock, i likhet
med icke-kombattanter, rätt att använda proportionerligt våld i själv-
försvar.

Information om civila framgår av kapitel 6.

 25

Kapitel 4
Kombattanter

Allmänt
Kombattanter får inom gränsen för folkrätten använda va-
penmakt för att nedkämpa eller skada fienden men kan
själv också lagligen bli dödade i strid.

Medlemmar av en stats väpnade styrkor är kombattanter.

Vissa undantag finns dock, bl a militär sjukvårds- och
själavårdspersonal (se nedan). Kombattanter får inom
gränsen för vad folkrätten medger använda vapenmakt
för att nedkämpa eller skada fienden men kan själva också
lagligen bli dödade i strid. Om en kombattant tas till fånga
får han/hon inte ställas till ansvar för sitt militära mot- Bild 4:1. Kombattanter
stånd utan ska erhålla skydd som krigsfånge.
Kombattanter ska ha identitetshandling som styrker de-
ras folkrättsliga status. I Totalförsvarets folkrättsförordning 1990:12
framgår tydligt vilka som ska räknas till kombattanter och när detta
inträder.

Kombattanter inom Försvarsmakten

Reguljära förband
Den kategori av kombattanter som är enklast att identi-
fiera, är den personal som ingår i en stats reguljära för-
band. Detta förutsätter att personalen står under ansva-
rigt befäl och är inordnad i ett internt disciplinärt system
som bland annat säkerställer att krigets lagar efterföljs.
Detta gäller oavsett om vederbörande är fast anställd, värn-
pliktig eller frivillig.

I Tilläggsprotokoll 1 (TP 1) stadgas att medlemmarna i en

parts väpnade styrkor är kombattanter och att dessa ska
Bild 4:2. Kombattant tillhörande reguljära
• stå under ansvarigt befäl förband
• vara underkastade ett internt disciplinärt system
Medlemmar av en stats reguljära styrkor ska enligt allmänt erkänd sed-
vana bära uniform (TP I art 44:7).
26

Medlemmar i en stats väpnade styrkor ska dessutom ha

ett särskilt ID-kort som styrker att de ingår i de väpnade
styrkorna. Denna personal är i regel upptagen på personal-
tabell krigsplacering (Sverige).

Det ankommer på respektive stat att bestämma vilka som

Bild 4:3. Kombattant tillhörande reguljära
förband
ska ingå i dess krigsorganiserade förband. I Sverige räknas
att den personal som är upptagen på personaltabell krigs-
placering ingår i Sveriges reguljära förband. Sjukvårds- och
själavårdspersonal, som ingår i förbanden, räknas inte som
kombattanter utan har en särskild folkrättslig ställning som
utvecklas närmare i kapitel 5.

”De som kallas in till tjänstgöring i Försvarsmakten ska

anses som kombattanter först då de tilldelats militär ut-
rustning och kommit under ansvarigt befäl. De som i fred
tilldelats personlig militär utrustning ska dock anses som
kombattanter redan då tjänstgöringsskyldigheten inträder”.
(Totalförsvarets folkrättsförordning 1990:12 § 4).

Bild 4:4. Kombattant tillhörande reguljära

förband – driftvärn, hemvärn

Kombattanter inom övrigt

totalförsvar

Polisen
I Totalförsvarets folkrättsförordning anges att ”polismän
som enligt lagen om polisens ställning under krig deltar i
rikets försvar ska anses som kombattanter”. Detsamma gäl-
ler för de som tjänstgör som beredskapspolismän enligt för-
ordningen om beredskapspolisen och som deltar i rikets
försvar.

Polisen ska i händelse av väpnat angrepp mot Sverige delta

i rikets försvar och ha kombattantstatus under hela kon-
Bild 4:5. Kombattant inom övrigt totalförsvar
flikten. Vid överhängande fara för att delar av landet kan
bli ockuperat ska polisen lägga ned verksamheten och
lämna det hotade området samt anmäla sig för tjänstgöring hos polis-
chefen i närmaste fria område.

Polisstyrkor som förblir inom ockuperat område riskerar att understäl-

las ockupationsmakten. Regler för civilförsvaret inom ockuperat om-
råde framgår av Tilläggsprotokoll 1 1977 (TP 1 art 62).
 27

Även polisen ska ha ett identitetskort som fastställer deras folkrättsliga

status som kombattant.

Skyddsvakter och tullpersonal

Enligt Totalförsvarets folkrättsförordning ska de som är
skyddsvakter eller skyddsområdesvakter enligt lagen om
skydd för samhällsviktiga anläggningar anses som
kombattanter. Detsamma gäller för personal ur Tullverket
som tjänstgör som gränsövervakningspersonal enligt la-
gen om gränsövervakning i krig.

Bild 4:6. Kombattant inom övrigt totalförsvar

– skyddsvakter och totalförsvar

Övriga kombattanter

Motståndsrörelse
Inom ett ockuperat område eller under en konflikt kan de-
lar av befolkningen bjuda väpnat motstånd mot angripa-
ren. I 1949 års Genèvekonventioner ges medlemmarna i
organiserad motståndsrörelse samma skydd som
kombattanter, dock endast under följande villkor.

Motståndsrörelsen

• står under befäl av en person, som är ansvarig för sina

underlydande
• bär utmärkande tecken som sitter fast och känns igen
Bild 4:7. Övriga kombattanter, organiserad
på avstånd motståndsrörelse
• bär sina vapen öppet
• iakttar krigets lagar.
I och med tillkomsten av 1977 års Tilläggsprotokoll till Genèvekonven-
tionerna skapades även nya regler för motståndsrörelser vilka innebar
väsentliga förändringar.

Som tidigare nämnts så stadgas det i Tilläggsprotokoll 1 att om medlem-

marna i de väpnade styrkorna står under befäl och är underkastade ett
internt disciplinärt system anses de som kombattanter. Det anges även
i Tilläggsprotokoll 1 hur motståndsrörelse principiellt ska uppträda.
Grundregeln är att alla kombattanter har skyldighet att under sina ope-
rationer skilja sig från civilbefolkningen. Med hänsyn till att detta kan
28

vara svårt för motståndsstyrkorna har regeln anpassats till dessa styr-
kors stridsmetoder. Detta innebär att motståndsrörelser numera inte
behöver bära utmärkande tecken, men ska uppfylla övriga ovanstå-
ende krav samt bära sina vapen öppet vid

• varje militärt engagemang

• den tid han är synlig för motparten då han/hon deltar i militära
operationer
• förberedelser före ett anfall i vilket han/hon ska delta.
Om motparten inte skulle ha biträtt Tilläggsprotokoll 1 måste motstånds-
rörelsen följa de äldre reglerna, det vill säga bära igenkänningstecken
såsom armbindel eller motsvarande.
 29

Kapitel 5
Personer med särskilt folkrättsligt
skydd

Allmänt
Folkrätten har tagit hänsyn till att det inom ett stridsområde kan finnas
personal som ingår i eller arbetar i nära anslutning till de
reguljära förbanden utan att ha någon stridande uppgift
Dessa personer kan erhålla ett särskilt folkrättsligt skydd
under förutsättning att de uppfyller vissa krav som folk-
rätten stadgar. Dessa krav framgår nedan:

• De får endast använda vapen för att skydda sig själva

eller sårade och sjuka.
• De ska ha ett särkilt ID-kort som beskriver deras
folkrättsliga ställning.
• De erhåller skydd enligt folkrätten beroende på vilken
kategori de tillhör. Bild 5:1. Personer med särskilt folkrättsligt
• Vissa kategorier ska bära utmärkande tecken. skydd

Inom reguljära förband

Sjukvårds- och själavårdspersonal

Inom de reguljära förbanden finns personal avdelad för
att enbart lösa sjukvårdsuppgifter. Denna personal som i
P- tabell krigsplacering har som huvuduppgift att utföra
sjukvårdande uppgifter har ett särskilt folkrättsligt skydd
som icke-kombattanter. De ska vara försedda med en vit
rödakorsarmbindel samt ha ett särskilt identitetskort som
visar att deras huvuduppgift är sjukvårdstjänst. Identitets-
kortens utseende framgår av första Genèvekonventionen
för landkriget (GK I bilaga 2) och andra Genèvekon-
ventionen för sjökriget (GK II bilaga). Denna personal har
rätt att bära uniform och lättare personlig beväpning för Bild 5:2. Inom reguljära förband –
självförsvar eller för att skydda sårade och sjuka. Samma sjukvårdspersonal
skydd ska även tillkomma den personal som används för
att förebygga sjukdomar eller administrativ personal vid
sjukvårdens anstalter.
30

Personal som har stridsuppgift som huvuduppgift men är

särskilt utbildad för att vid behov tjänstgöra som biträ-
dande sjukvårdare eller bårbärare (t ex sjukvårdsman) ska
erhålla samma skydd men endast under den tid som per-
sonalen deltar i sjukvårdstjänsten. Deras rödakorsarm-
bindel är inte identisk med den tidigare angivna.

Samma skydd som sjukvårdarna erhåller har även militär

själavårdspersonal som tjänstgör vid stridskrafterna. De ska
också bära ID-kort som visar att de är själavårdspersonal
Bild 5:3. Inom reguljära förband – samt rödakorsarmbindel. Lätt personlig beväpning får även
själavårdspersonal bäras av militärpräster.

Gemensamt för sjukvårds- och själavårdspersonal är att de inte får gö-

ras till krigsfångar om de faller i fiendens våld. De kan dock kvarhållas
i krigsfångläger om deras tjänster behövs för att vårda egna krigsfångar.

Kombattanter försatta ur stridbart skick

Den personal som ”försatts ur stridbart skick” som folk-
rätten uttrycker det, erhåller ett särkilt skydd enligt folk-
rätten. Till denna kategori räknas sårade och sjuka samt
skeppsbrutna. De ska erhålla den vård som krävs och skyd-
das enligt krigsfångekonventionen GK III såsom krigs-
fångar.

Bild 5:4. Kombattanter försatta ur stridbart

skick

Personer åtföljande stridskrafterna

Bild 5:5. Personer åtföljande stridskrafterna
Folkrätten tar hänsyn till att det i de militära förbanden
kan ingå civila för lösande av vissa servicefunktioner. Det
stadgas därför i III Genèvekonventionen (GK III art 4) att
sådana personer, som åtföljer stridskrafterna utan att di-
rekt tillhöra dem har rätt till krigsfångestatus om de faller
i fiendens våld. Dessa personer står normalt inte under
militärt befäl och är inte heller inordnade i ett internt
disciplinärt system. De kan således inte räknas som
kombattanter och bör därför inte heller bära personlig be-
väpning. För att visa sin folkrättsliga ställning ska de vara
utrustade med ett särskilt identitetskort.
 31

Totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) § 13 definierar civila åtföl-

jande stridskrafterna enligt följande:

”Som civila åtföljande stridskrafterna anses de som utför arbete åt mili-

tärt förband enligt särskilt tillstånd av Försvarsmakten utan att de tjänst-
gör vid förbandet och utan att de har stridsuppgifter” Förordning
(1994:653).

Till denna kategori kan exempelvis räknas

• civila medlemmar av besättningen på militärt luftfartyg

• krigskorrespondenter
• civila medlemmar i krigsorganiserad stab
• civila leverantörer
• civila bilförare som utför transporter åt Försvarsmakten.

Parlamentär
Medlemmar av en parts väpnade styrkor kan för visst upp-
drag eller för kortare tid upphöra att räknas som
kombattanter. Detta gäller för s k parlamentärer som sänds
till motparten för att förhandla om t ex vapenvila eller ka-
pitulation. Som igenkänning medför parlamentär vit
flagga.

Parlamentär har immunitet och får således inte anfallas.

Detta gäller även den personal som medföljer parlamentä-
ren och det transportmedel som han färdas med.

Den vita parlamentärflaggan används även för att markera Bild 5:6. Parlamentär
att ett förband eller enskilda soldater har för avsikt att ge
upp motståndet. Huruvida parlamentärflaggans visande avser förhand-
ling eller avsikt att ge upp får framgå av dialogen mellan parterna.

Den vita parlamentärflaggan kan även användas för att utmärka

parlamentsbyggnader mm.
32

Övrigt totalförsvar

Civilförsvarspersonal
Inom folkrätten finns ett stort antal regler som gäller för
civilförsvarspersonal. Folkrättsförordningen definierar be-
greppet på följande sätt:

”Som civilförsvarspersonal anses de som under höjd be-

Bild 5:7. Övrigt totalförsvar –
Civilförsvarspersonal
redskap tjänstgör i räddningskåren eller fullgör uppgifter
inom befolkningsskyddet om de inte tillhör sjukvårds-
personalen. Som civilförsvarspersonal anses även annan
personal som på anmodan av en räddningsledare deltar i
räddningstjänst eller i verksamhet enligt 65 § räddnings-
tjänstlagen” (SFS 1995:645).
I följande text där begreppet civilförsvarspersonal används
avses således definitionen ovan.

Civilförsvarets personal är en del av civilbefolkningen och skyddas så-

ledes folkrättsligt av de bestämmelser som gäller för civila. Grundregeln
är att civilförsvarspersonal ska respekteras och skyddas. De får inte ut-
sättas för vare sig anfall eller repressalier. Enheterna ska få utföra sina
uppgifter inom civilförsvaret utom då tvingande militär nödvändighet
anses föreligga.

Parterna ska sträva efter att civilförsvarspersonal kan identifieras, vil-

ket ska ske genom att civilförsvarets kännetecken finns på uniform el-
ler armbindel. Civilförsvarspersonalen ska även vara försedd med ett
personligt identitetskort (TP 1 annex 1 art 14).

Civilförsvarets emblem får användas i fredstid efter medgivande av

nationella myndigheter. Exempel på detta i Sverige är den fredstida
utmärkningen av skyddsrum.

Skyddet för civilförsvarspersonal gäller endast under förutsättning att

de inte används för verksamhet som skadar fienden. I sådant fall ska
dock motparten, innan skyddet upphör, först ge varning och lämna rim-
lig tidsfrist. Skyddet bibehålls i följande fall som inte anses skada fien-
den:

• Om civilförsvarsuppgifter löses under ledning eller kontroll av mi-

litära myndigheter.
• Om civilförsvarspersonal samarbetar med militär personal under
fullgörande av civilförsvars uppgifter eller att viss militär personal
är anknuten till civilförsvarsorganisationer.
• Om fullgörandet av civilförsvarsuppgifter tillfälligtvis kan vara till
nytta för skadad eller sårad militär personal, särskilt sådana som
försatts ur stridbart skick.
 33

• Civilförsvarspersonal äger enligt folkrätten rätt att bära lätt person-

lig beväpning för upprätthållande av ordning eller för självförsvar. I
Sverige har man emellertid beslutat att civilförsvarspersonal ska vara
obeväpnad.
Regler för civilförsvaret framgår bland annat av Tilläggsprotokoll 1 (TP
1 art 61)

Övriga

Journalister på farligt uppdrag

Journalister kan tjänstgöra inom ett stridsområde och där-
vid utsättas för betydande risker.

Om verksamheten är av permanent natur då journalister

tjänstgör för längre tid och är knutna till visst förband eller
stab betraktas de som krigskorrespondenter och erhåller
folkrättsligt skydd som civila åtföljande stridskrafterna. (Se
ovan)

Journalister kan dock mera tillfälligt uppehålla sig i strids-

zonen för att göra ett reportage om en viss operation eller
på ”farliga uppdrag” som det uttrycks i Tilläggsprotokoll I Bild 5:8. Journalister på farligt uppdrag
(TP 1 art 79).

I båda dessa fall har journalisterna ett folkrättsligt skydd även om det
är något olika.

Krigskorrespondenten erhåller skydd som tidigare nämnts som ”åtföl-

jande stridskrafterna” medan journalisten på farligt uppdrag ska anses
som civil. De får alltså inte göras till krigsfångar. Journalister på farligt
uppdrag ska vara utrustade med ett särskilt identitetskort (TP 1 annex
2).

Förutsättningen för att erhålla skydd är givetvis att de inte deltager i

verksamhet som är riktad mot fienden.
34
 35

Kapitel 6
Civila

Allmänt
Civilbefolkningen ska enligt folkrätten skyddas mot faror i
samband med militära operationer. Civilas utsatta situation
vid väpnade konflikter har särskilt uppmärksammats i den
IV Genèvekonventionen (GK IV) samt i Tilläggsprotokoll
I. Som civila anses alla personer som inte kan räknas in i
kategorierna kombattanter eller icke-kombattanter. Civila
som använder vapenmakt mot fienden eller deltar i aktio-
ner riktade mot fienden förlorar sitt folkrättsliga skydd. Om
de tas till fånga riskerar de en mycket ogynnsam behand-
ling av motparten. En civilperson har, i likhet med icke-
kombattanter, rätt att använda proportionerligt våld i själv- Bild 6:1. Civila
försvar.
36
 37

Kapitel 7
Krigsfångars skyldigheter och rät-
tigheter

Allmänt
Den som är kombattant och faller i motpartens våld ska behandlas som
krigsfånge. I tredje Genèvekonventionen, GK III jämte delar av tilläggs-
protokoll I (TP 1 art 44) regleras ingående hur parterna ska behandla
krigsfångar.

Krigsfånges skyldigheter
Enligt tredje Genèvekonventionen art 17 (GK III art 17) är
den som blivit krigsfånge endast skyldig att uppge

• sitt fullständiga namn

• sin tjänstegrad
• sitt födelsenummer
• sitt registreringsnummer eller om sådant saknas mot-
svarande uppgift.
Vägrar krigsfånge att uppge detta kan han riskera att ut-
sätta sig för en inskränkning i de förmåner som beviljas Bild 7:1. Krigsfånges skyldigheter
fångar av samma grad eller ställning.

Krigsfånges rättigheter
Tredje Genèvekonventionen (GK III) reglerar ingående de
rättigheter som en krigsfånge ska åtnjuta. I det följande tas
endast de viktigaste av dessa rättigheter upp.

Krigsfånge får inte utsättas för psykisk eller fysisk tortyr

eller tvång om han/hon vägrar att lämna upplysningar.
Fångar som vägrar att lämna upplysningar får vare sig ho-
tas, förolämpas eller utsättas för obehag eller ogynnsam
behandling av något som helst slag.

Bild 7:2. Krigsfånges rättigheter

38

Krigsfånge har vidare rätt att behålla föremål för personligt bruk dvs
kläder, hjälm, skyddsmask och personliga tillhörigheter.

Den part som omhändertagit krigsfångar är skyldig att förse krigsfångar

med ett särskilt identitetskort (GK III bilaga lV).

Krigsfångar har vidare rätt att motta försändelser och paket som anlän-
der till fånglägret, liksom besök från Röda korsets internationella kom-
mitté, skyddsmakt eller annan organisation som godkänts av parterna.

I kommande reglementen avseende Krigsfångtjänsten kommer regler

för krigsfångars behandling samt krigsfångars rättigheter och skyldig-
heter att beskrivas mer utförligt.

Krigsfångförband

För omhändertagande av krigsfångar i händelse av väp-

nad konflikt i vårt land finns ett antal organiserade förband,
fånglägerbataljoner och fångkompanier. Dessa är anpassade
för att, på ett folkrättsligt riktigt sätt, kunna omhänderta
eventuella krigsfångar under krigstid.

Fånglägerbataljonen ska kunna upprätta och betjäna fång-

läger i huvudsak genom att utnyttja det civila samhällets
resurser i form av större lagerlokaler eller motsvarande an-
läggningar.
Bild 7:3. Krigsfångförband

Fånglägerbataljon

Fånglägerbataljon är organiserad i en stabsdel, två

bevakningskompanier och ett vaktkompani. Mottagningen
av fångar ska kunna ske i begränsad omfattning efter ge-
nomförd mobilisering och i full omfattning 5 dygn senare.
Förbandet ska kunna verka under lång tid oberoende av
årstid. Den totala mottagningskapaciteten är 10 000 fångar.

Bataljonerna ska kunna ta emot representanter för Interna-

tionella Rödakorskommittén, ICRC.

Fånglägerbataljon upprättar och betjänar fångläger. Fång-

Bild 7:4. Fånglägerbataljonsstab 98 läger upprättas i lämpliga civila anläggningar såsom idrotts-
anläggningar eller större fabrikslokaler. Planering för krigs-
fångläger sker redan i fredstid.

Krigsfångarna förläggs i kvarter, men tillfällig förläggning ska kunna

nyttjas under kortare tid. Kvinnor förläggs för sig.
 39

Fångkompanier

Fångkompanier upprättar fångplats i civil anläggning och

samverkar med civil myndighet och övriga ansvariga som
berörs av anläggningens nyttjande och verksamhet.

Kompaniet ska kunna uppträda delat och upprätta två

fångplatser och ska inom ett dygn efter mobilisering oav-
sett årstid, kunna omhänderta och förvara upp till 2000
krigsfångar under 2-3 dygn i avvaktan på transport till
fångläger. Kvinnor förläggs för sig. Förbandet ska kunna
verka under lång tid.
Bild 7:5 Fångkompaniets organisation

Transport av fångar

Tredje Genèvekonventionen GK III reglerar även hur krigs-

fångar lämpligen ska transporteras från det att de tillfånga-
tagits tills de hamnar i krigsfångläger. Grundläggande be-
stämmelser för detta är att krigsfångar ska ha samma möj-
ligheter till transport som den parts väpnade styrkor som
tagit krigsfångar har. Den förbandschef som omhändertagit
krigsfångar ansvarar även för transport av dessa till fång-
samlingsplats eller fångläger.

Exempel på hur ett fordon kan ordnas för fångtransport

framgår av bild 7:6.
Bild 7:6. Exempel på transport av krigsfångar
40
 41

Kapitel 8
Personer med begränsat folk-
rättsligt skydd

Allmänt
Under väpnade konflikter förekommer personer eller grup-
per som har ett mycket begränsat folkrättsligt skydd. Dessa
kan inte anses som vare sig kombattanter, icke-
kombattanter eller civila beroende på att de inte uppträ-
der på ett sådant sätt att de kan inordnas i någon av dessa
kategorier. Deras status ska dock avgöras av en behörig
domstol, och får inte fastställas av militära chefer (se GK
III, art 5). Intill dess att domstolen fastställt deras status
ska de betraktas som krigsfångar.

Emellertid har folkrätten tagit hänsyn till dessa grupper

Bild 8:1. Personer med begränsat folkrättsligt
och i Tilläggsprotokoll I (TP 1 artikel 75) anges det skydd
minimiskydd som alla och envar kan åberopa. I korthet
innebär detta en skyldighet för parterna att alltid rättsligt
pröva vederbörandes skuld innan straff utdöms.

Legosoldater
Försök att skapa särskilda regler för legosoldater har varit
svårt främst beroende på att en klar definition på denna
kategori inte kunnat tas fram. I Tilläggsprotokoll I (TP 1
art 47) framgår dock att det är främst den personliga vinn-
ingen för legosoldaten som klassificerar honom som så-
dan.

Denna vinning består vanligen i hög lön och då väsentligt

högre än som gäller för motsvarande befattning i de styr-
kor som legosoldaten tjänstgör i.

Vidare fordras det att legosoldaten faktiskt deltar i stri- Bild 8:2. Legosoldater
derna. Tekniska experter och militära rådgivare kan där-
för inte hänföras till denna kategori.
42

Legosoldat kan ej heller vara medborgare i den stat som berörs av kon-
flikten eller vara bosatt i ett område som kontrolleras av part i konflik-
ten.

Personer som klassificeras som legosoldater har vare sig kombattant-

eller krigsfångestatus. Emellertid har de alltid rätt till det minimiskydd
som omnämns ovan.

Spioner

Såsom spion anses var och en som hemligt eller under falska
förevändningar inhämtar eller söker inhämta upplysningar
inom ett krigförande operationsområde i avsikt att med-
dela dessa till motståndaren. Denna regel gör ingen skill-
nad på kombattanter och civila.

Militär personal som iklädd uniform, intränger på av fien-

den behärskat område för inhämtande av underrättelser,
anses deltaga i underrättelsetjänsten och kan därför inte
anses som spioner.
Bild 8:3.Spioner Spion som är medlem i motpartens väpnade styrkor och
faller i fiendens våld under spionage har ingen rätt till
krigsfångestatus. Om han har hunnit återvända till sina egna styrkor
och därefter tas till fånga, ska han dock betraktas som krigsfånge och
får ej ställas till ansvar för sin tidigare verksamhet som spion (TP 1 art
46).

Samma minimiskydd som nämnts ovan gäller även för spioner.

”Krigets banditer”

Under väpnad konflikt kan det inträffa att enskilda eller

Bild 8:4. ”Krigets banditer”
organiserade grupper bedriver ett ”eget krig” inom
operationsområdet. Dessa så kallade ”krigets banditer” har
inget folkrättsligt skydd eftersom de betraktas som civila
som utan att vara berättigade därtill använder vapenmakt
mot fienden och även mot civilbefolkningen och andra mot-
svarande grupper. I allmänhet sker detta för egen person-
lig vinning och har inget med den egentliga konflikten att
göra. Inom folkrätten betraktas dessa personer som vålds-
verkare eller terrorister. Deras skydd består endast i det
minimiskydd som nämns ovan dvs. de har rätt att rannsa-
kas för sina gärningar och kan alltså inte dömas utan före-
gående rättegång.
 43

Kapitel 9
Folkrättsligt skyddade objekt,
anläggningar och områden

Militära sjukvårdsenheter och

sjuktransporter

I likhet med att den sjukvårdspersonal, som är särskilt av-

delad för sjukvårdsuppgifter inom de väpnade styrkorna,
är folkrättsligt skyddade, så ska även den materiel och de
transportmedel vara som är avsedda för att bedriva sjuk-
vård. För att i realiteten få detta skydd är det nödvändigt
att visa för motparten vad som är skyddat. Detta sker ge-
nom att sjukvårdsenheter och sjuktransportfordon inom
de reguljära förbanden är märkta med rödakorstecken.
Man ska sträva efter att märka ut dessa enheter då sjuk-
vårdande uppgifter löses, om militär hänsyn så medger.

För rörliga sjukvårdsenheter (förbandsplatser och Bild 9:1. Militära sjukvårdsenheter/

sjuktransportfordon) spelar valet av grupperingsplats en sjuktransporter
stor roll för enhetens folkrättsliga skydd. Gruppering av
sjukvårdsförband nära eller inom förläggning avsedd för stridande för-
band kan medföra vissa fördelar, t ex kortare transportsträckor för så-
rade, gemensam bevakning och förenklat underhåll. Å andra sidan är
risken stor att anfall mot det stridande förbandet även kan komma att
skada sjukvårdsenheten. Den militära förbandschefen har att ta ställ-
ning till och avgöra sjukvårdsenhetens grupperingsplats. Under alla
omständigheter får en sjukvårdsenhet inte användas för att skydda mi-
litära mål från anfall eller grupperas så att den militära enheten kan dra
nytta av dess folkrättsliga skydd.
44

Tillfälliga sjuktransportfordon

Folkrättsliga bestämmelser medger att fordon som normalt

inte används för sjuktransporter kan tas i anspråk för detta.
Dessa ska då märkas ut i likhet med andra sjuktransport-
fordon för att visa för motparten att det är fråga om sjuk-
transporter. Transport av militär materiel eller militära för-
band kan då inte ske i dessa fordon. Ständig statusväxling
av fordon mellan sjuktransportfordon och militära fordon
minskar trovärdigheten hos motparten. Tillfälliga
sjuktransportfordon bör därför tas i anspråk för längre tid
eller för ett särskilt uppdrag. Personalen på dessa fordon,
Bild 9:2. Tillfälliga sjuktransportfordon som normalt är att betrakta som kombattanter, intar där-
vid en ställning som icke-kombattanter och kan då inte använda sina
vapen i verksamheter som är direkt riktade mot fienden.

Civila sjukhus, civila

sjuktransporter

Civila sjukhus kan, för att underlätta identifieringen, för-

ses med Röda korsmärkning. Denna utmärkning kan vara
Röda korsflagga och/eller märkning med Röda
korsemblemet på skyltar eller målat på väggar och tak.
Generellt gäller att parterna ska göra Röda korstecknen tyd-
ligt synliga för fienden exempelvis genom att måla känne-
tecknet på tak samt att skapa möjlighet att belysa känne-
tecknen (GK I art 42). I Tilläggsprotokoll 1 (TP 1) är detta
något svagare skrivet nämligen: ”Parterna ska eftersträva
att sjukvårdsenheter kan identifieras”.
Bild 9:3. Civila sjukhus och sjuktransporter
Samma bestämmelser gäller även för civila ambulanser och
ambulansluftfartyg.

Civilförsvarsmateriel

Enligt Tilläggsprotokoll 1 (TP 1) innefattar begreppet ci-

vilförsvar en humanitär verksamhet med syfte att skydda
civilbefolkningen mot olika faror. Denna verksamhet står
uppräknad i artikel 61 och omfattar bland annat varning,
utrymning, tillhandahållande och iordningställande av
skyddsrum, mörkläggning, räddning, sjukvård, brand-
släckning, utmärkning av farliga områden mm.

Bild 9:4. Civilförsvarsmateriel

 45

Denna materiel i form av fordon, byggnader och övrig utrustning är

enligt folkrätten skyddad och ska även vara utmärkt med civilförsvarets
kännetecken. Materielen kan även vara utmärkt redan i fredstid. Ett
exempel på detta är utmärkningen av skyddsrum i Sverige.

I Sverige benämns den personal och tillhörande materiel som ingående

i räddningstjänst och befolkningsskydd i krig.

Civil egendom

Civil egendom är all egendom som inte utgör militära mål

enligt TP 1 art 52.2, dvs sådan egendom som inte effektivt
bidrar till de militära operationernas genomförande lik-
som egendom vars förstörelse eller beslagtagande inte ger
en avgjord militär fördel.

I väpnade konflikter är det oundvikligt att civila värden

drabbas eller går till spillo.

I Tilläggsprotokoll 1 art 52 stadgas att ”civil egendom får

varken utsättas för anfall eller för repressalier. Civil egen-
Bild 9:5. Civil egendom
dom är all egendom som inte utgör militära mål”.

Anfall ska därför vara starkt begränsade till militära mål. Om anfall
mot militära mål innebär att civil egendom kan komma att skadas ska
dock de två principerna – distinktionsprincipen och proportionalitets-
principen alltid gälla. Förstörelse av civil egendom utan att detta med-
för någon som helst militär vinning är således förbjudet.

Kulturföremål

Det kan vara av stor betydelse för den nationella identite-

ten för ett folk i krig att sådana väsentliga objekt som kul-
turbyggnader, kulturföremål, historiska byggnader och
minnesmärken kan bevaras. I folkrättsliga bestämmelser
behandlas detta framförallt i 1954 års Haagkonvention om
skydd av kulturvärden. Med kulturvärden avses såväl fast
som flyttbar egendom av stor betydelse för ett folks and-
liga arv. Till detta kan räknas: byggnadsverk av historisk
eller religiös betydelse, samling av byggnader av historisk
eller arkeologisk betydelse, konstverk, böcker av särskilt
värde, vetenskapliga samlingar, museer och bibliotek. Par- Bild 9:6. Kulturföremål
terna förbinder sig att respektera sådana värden antingen
de förekommer inom eget eller motpartens område.
46

I Tilläggsprotokoll I (TP 1 artikel 53) kompletteras dessa bestämmelser

och stadgar förbud mot att

• begå fientlig handling mot historiska minnesmärken, konstverk el-

ler platser avsedda för religiösa ändamål, vilka utgör folkens kultu-
rella eller andliga arv
• använda dessa objekt såsom stöd för militära operationer, eller
• utsätta dessa objekt för repressalieanfall.
För att underlätta för parterna föreskrivs att värden av sådan karaktär
som beskrivs ovan ska utmärkas med ett särskilt kännetecken. Även
skyddsrum dit kulturföremål förts och den personal som är avdelad att
ha hand om dessa ska vara märkta med kännetecken i form av armbin-
del och identitetskort (Kulturkonventionen art 17).

Farliga krafter

Det finns i de flesta stater ett antal viktiga och mycket käns-
liga objekt, vars förstöring skulle kunna resultera i kata-
strofala och ödesdigra följder främst för civilbefolkningen.

Genom tillkomsten av Tilläggsprotokoll I (TP 1 art 56) får

följande tre objekt ett i stort sett heltäckande skydd, nämli-
gen

• dammar
• vallar
Bild 9:7. Farliga krafter • kärnkraftverk.

Skyddet är dock begränsat till sådana installationer och anläggningar

som kan utlösa farliga krafter med åtföljande svåra förluster bland ci-
vilbefolkningen. Grundregeln är att anfall inte får ske mot sådana mål,
även om de skulle anses utgöra militära mål, om anfallet kan medföra
att ”farliga krafter” utlöses. Detta gäller även anfall mot militära mål i
närheten av dessa anläggningar om anfallet kan tänkas få samma kon-
sekvenser. Något fullständig skydd har dock inte kunnat fastställas ef-
tersom skyddet bortfaller om nämnda anläggningar används för regel-
mässigt, betydelsefullt och direkt stöd för militära operationer och an-
fall mot anläggningen är det enda alternativet för att få detta stöd att
upphöra.
 47

Naturliga miljön

Från olika krigsskådeplatser finns exempel på hur ena par-

ten använt sig av metoder som fått allvarliga konsekven-
ser på den naturliga miljön. Under Vietnamkriget använde
sig USA av växtbekämpningsmedel (herbicider) för att
avlöva stora delar av Vietnams djungler. Anfallen var
mycket effektiva och efter tre besprutningar dog träden till
100 %.

Regeln i Tilläggsprotokoll I (TP 1 artikel 55) har tillkom-

mit för att förhindra svåra skador på miljön. De krigförande
ska iaktta försiktighet och främst skydda den naturliga
miljön mot ”omfattande, långvariga och svåra skador”. Det Bild 9:8. Naturliga miljön
är således förbjudet att använda stridsmedel eller strids-
metoder som syftar till eller förväntas medföra sådan skada på den na-
turliga miljön. Förutom dess ekologiska effekter ska hänsyn också tas
till att de kan inverka menligt på människors hälsa.

Egendom oundgängligen nödvändig

för civilbefolkningen

Denna regel, Tilläggsprotokoll I (TP 1 art 54), syftar till att

skydda civilbefolkningen mot utsvältning och vattenbrist.

Här stadgas först ett generellt förbud mot att använda ut-
svältning av civilbefolkningen som en stridsmetod. Det är
vidare förbjudet att anfalla, bortföra eller göra sådan egen-
dom som är nödvändig för civilbefolkningens överlevnad
obrukar. Som exempel kan nämnas livsmedel, jordbruk-
sområden där livsmedel produceras, gröda, boskap, anlägg-
ningar för dricksvatten och bevattningsanläggningar. För-
budet gäller om syftet med anfallet är att beröva civilbe-
Bild 9:9. Egendom oundgängligen nödvändig
folkningen dess uppehälle i syfte att svälta ut de civila el- för civilbefolkningen
ler att tvinga dem att flytta eller annan orsak. Förbudet
gäller inte i de fall då gröda och livsmedel m m. används enbart för att
försörja motpartens stridskrafter.

I praktiken är det emellertid mycket svårt att konstatera ett sådant ut-
nyttjande av tillgångarna. Detta undantag ger dock möjlighet att an-
falla exempelvis livsmedelstransporter till militära förband utan att bryta
mot nämnda regler. Anfallsförbudet upphävs också om motpartens
stridskrafter använder de uppräknade objekten som stöd för militära
operationer.
48
 49

Kapitel 10
Folkrättsliga kännetecken

Allmänt
Som framgått av tidigare avsnitt så finns det ett antal olika
kännetecken och symboler för att utmärka den personal,
objekt, föremål, enheter, områden m m som är folkrättsligt
skyddade.

Det är av stor vikt att de folkrättliga kännetecknen endast

används för det som de är avsedda för. Missbruk av sym-
bolerna leder till att motparten inte kommer att respek-
tera det folkrättsliga skydd som tillkommer respektive an-
vändare.
Bild 10:1. Folkrättsliga kännetecken

Militär och civil sjukvård

Symbolerna Röda korset eller Röda halvmånen används

för att utmärkning av nedan uppräknade personer och
objekt. Röda halvmånen används huvudsakligen av
muslimska stater.

Militär sjukvård
• militär sjukvårdspersonal med sjukvård som huvud-
uppgift
Bild 10:2. Militär och civil sjukvård
• militära förbandsplatser
• militära sjuktransportfordon
• militära tillfälliga sjuktransportfordon
• militära ambulansfartyg
• militära ambulansluftfartyg
• all militär sjukvårdsmateriel (förband, bårar m m)
50

Civil sjukvård
• civil sjukvårdspersonal
• civila sjukvårdsanläggningar (lasarett, vårdcentraler)
• civila sjuktransporter (ambulanser)
• civila ambulansfartyg
• civila ambulansluftfartyg
• all civil sjukvårdsmateriel
Ytterligare en internationellt erkänd symbol för att utmärka ovanstå-
ende är ”solen och lejonet” som emellertid inte används längre. En an-
nan symbol som används men som inte är internationellt erkänd är
”davidsstjärnan”, som används och respekteras i Israel.

Själavårdspersonal

Den personal som är krigsplacerad som militärpräster el-

ler motsvarande och ingår i en stats reguljära förband ska
bära Röda korsarmbindel som tecken på det skydd han är
berättigad till. Detsamma gäller för de präster som i krig
verkar inom den civila sjukvården. Noteras bör att de präs-
ter som inte tjänstgör inom militära förband eller i civil sjuk-
vård inte är berättigade till det skydd som nämns ovan utan
ska betraktas som civila.

Bild 10:3. Militär själavårdspersonal

Civilförsvarets personal och

materiel

Den personal som i krig tjänstgör inom räddningstjänsten

och befolkningsskyddet är berättigade till ett folkrättsligt
skydd som civilförsvarspersonal. Den materiel som de an-
vänder för att utföra sina uppgifter ska också vara märkta,
t ex räddningsfordon av olika slag, utrustning för rädd-
nings- och röjningsaktioner, skyddsrum m m.

Bild 10:4. Civilförsvarets personal och

materiel
 51

Sjukvårds- och säkerhetszoner

Diagonalt ställda röda linjer på vit botten är den interna-

tionellt erkända symbolen för att märka ut sjukvårds- och
säkerhetszoner. Denna symbol används för att märka ut
ett större område där sårade, sjuka, åldringar, barn och
kvinnor kan få skydd. Området får inte användas för mili-
tära aktiviteter och motparten ska underrättas om dess läge.

Bild 10:5. Sjukvårds- eller säkerhetszoner

Skydd av kulturföremål

För att märka ut objekt som är av värde för en stats kultu-

rella och andliga arv används den folkrättsliga symbolen
enligt bilden. Det finns två graderingar av detta skydd,
dels sådant som är av allmänt intresse, dels sådana objekt
som kan betraktas vara av särskilt intresse. Det först-
nämnda utmärks med en symbol, medan de av särskilt in-
tresse utmärks med tre symboler, placerade som bilden vi-
sar. Även den personal som är avdelad att ha hand om
dessa objekt i krig ska bära armbindel med symbolen.

Bild 10:6. Skydd av kulturföremål

Farliga krafter

Folkrätten pekar på tre objekt som betraktas som farliga

krafter. Dessa är

• dammar
• vallar
• kärnkraftverk
På väl synliga ställen på dessa anläggningar ska symbolen
anbringas. Eftersom den största risken för dessa anlägg-
ningar är flyganfall bör symbolen anbringas så att den lätt
kan upptäckas från luften t ex genom att måla den på taket Bild 10:7. Farliga krafter
eller motsvarande.
52

Krigsfångläger

Krigsfångar ska enligt folkrätten skyddas från anfall. Den

symbol som ska utmärka krigsfångläger ska bestå av bok-
stäverna

• PW (prisoner of war)
• PG (prisonnier de guerre)
och anbringas på ett sådant sätt att det är lätt för motpar-
ten att identifiera platsen från såväl luften som från mar-
ken.
Bild 10:8. Krigsfångläger

Parlamentär

Den vita parlamentärflaggan används för att meddela mot-

parten att man vill förhandla. Parlamentärflagg ska alltid
respekteras och ger den som visar symbolen tillfällig im-
munitet mot angrepp. Att förrädiskt använda sig av parla-
mentärflagg anses som ett mycket allvarligt brott mot folk-
rätten.

Bild 10:9. Parlamentär

 53

Kapitel 11
Soldatregler

Allmänt
Krigets verkningar kan drabba oss alla. Därför måste var och en känna
till vad han eller hon har för skyldigheter och rättigheter.

Folkrätten eller den internationella rätten är den rättsordning som reg-

lerar förhållandet mellan stater såväl i fred som i krig. De folkrättsliga
reglerna berör såväl stridande som icke stridande, militära som civila
personer. Varje soldat måste känna till de mest elementära folkrättsliga
regler som han eller hon har att ta hänsyn till om landet skulle hamna i
någon form av väpnad konflikt.

Till stöd för detta finns ett antal fastställda soldatregler. Soldatreglerna
ingår som en väsentlig del i den grundläggande folkrättsutbildningen.
Varje soldat ska i praktiska situationer i fält kunna handla enligt soldat-
reglerna.

Soldatregel 1
Bekämpa endast fiendens kombattanter och mål av militär bety-
delse!

Till grund för denna regel ligger distinktionsprincipen

som presenteras i kapitel 2 och som återges nedan:

Särskilt viktigt i krigföringen är att civilbefolkningen ska

skyddas från krigets verkningar. Distinktionsprincipen
innebär att de krigförande ska skilja mellan militära mål å
ena sidan och civilbefolkningen och dess egendom å den
andra sidan. Militära attacker får endast riktas mot mili-
tära mål. En konsekvens av detta är förbud mot krigfö- Bild 11:1. Soldatregel 1
ring som leder till urskiljningslösa effekter, dvs att vapen
och stridsmetoder slår blint mot civila, civil egendom och militära mål
(TPI art 48 och 51).

Distinktionsprincipen ska även tillämpas vid strid på eget territorium,

vilket innebär att försvararen är skyldig att ta hänsyn till den egna ci-
vilbefolkningen vid genomförandet av attacker i områden där civila
inte evakuerats.
54

Soldatregel 2

Vålla inte onödigt lidande eller större skada än som fordras för
att lösa din uppgift!

En viktig grundregel i folkrätt är att man inte får välja vilka

Bild 11:2. Soldatregel 2
vapen eller stridsmetoder som helst. Målet för krigföringen
ska vara att slå ut motståndarens materiel och försätta hans
soldater ur stridbart skick – inte att tillfoga dem onödigt
lidande. Att behandla fienden som du själv skulle vilja bli
behandlad i motsvarande situation är ett bra riktvärde.
Folkrätten förbjuder även användning av vapen, projekti-
ler, materiel och metoder som förorsakar onödigt stort li-
dande eller onödigt stor skada.

De folkrättsliga bestämmelser som ligger till grund för denna regel är

bland annat proportionalitetsprincipen och regeln i S:t Petersburgs-
deklarationen om onödigt lidande som redovisas i kapitel 2 och åter-
ges nedan:

Proportionalitetsprincipen innebär att attacker mot militära mål måste

begränsas eller undvikas, om betydelsen av anfallen inte står i propor-
tion till de risker som civilbefolkning och civil egendom utsätts för. Detta
innebär att det är förbjudet att utföra sådana attacker som leder till att
de civila förlusterna måste anses som överdrivna vid jämförelse med
den direkta militära fördelen. I likhet med distinktionsprincipen är
proportionalitetsprincipen även tillämplig vid militära operationer som
en försvarare genomför på eget territorium.

I S:t Petersburgsdeklarationen 1868 fastslogs att det enda lagliga mål

parterna äger uppställa under krig är ”försvagandet av fiendens mili-
tära krafter”, vilket i förlängningen innebär att försätta motpartens stri-
dande ur stridbart skick. Vapen eller stridsmetoder som förvärrar li-
dandet för soldaterna är onödiga och därför förbjudna. Förbudet har
bekräftats i 1977 års tilläggsprotokoll. Lidandet är således onödigt i för-
hållande till de militära syften som man vill uppnå och till de militära
syften som är folkrättsligt legitima sedan krig väl utbrutit.
 55

Soldatregel 3

Bekämpa inte en fiende som försatts ur stridbart skick!

Ovan beskrivs att målet med striden är att försätta fien-

den ur stridbart skick. Ur stridbart skick är t ex den som
klart uttrycker att han vill ge upp motståndet eller inte
längre kan försvara sig t ex på grund av skada eller sjuk-
dom. Dessa personer får inte längre bekämpas under för-
utsättning att de avstår från fientliga handlingar och inte
försöker fly.

En person som visar vit flagga eller dylikt (parlamentär se

kapitel 5) ska anses att tillfälligt ha givit upp striden och Bild 11:3. Soldatregel 3
får således inte bekämpas.

Soldatregel 4

Avväpna fångar och överlämna dem till din chef!

I soldatregel 3 talas om att ”motståndare som klart ut-

trycker att han givit upp striden eller som försatts ur strid-
bart skick” inte får bekämpas. Dessa motståndare ska be-
traktas som krigsfångar och behandlas enligt de folkrätts-
liga regler som finns för krigsfångar (se även kapitel 7).

Även här gäller att du ska behandla krigsfångar som du

själv skulle vilja bli behandlad i motsvarande situation. En
krigsfånge ska alltid behandlas humant och får inte utsät-
tas för våld eller hot. Bild 11:4. Soldatregel 4

Några elementära regler vid omhändertagande av krigs-

fångar är:

• Var försiktig när du avväpnar en fånge. Se till att en kamrat skyddar

dig.
• För undan fången till en skyddad plats.
• Visitera fången och ta ifrån honom föremål och handlingar som kan
innehålla uppgifter om fiendens verksamhet.
• Anmäl till din chef – när, var och hur – tillfångatagandet skedde.
• Överlämna också handlingar och föremål till din chef.
En fånge har rätt att

• behålla utrustning för sitt eget skydd och sina personliga tillhörig-
heter
• få den vård som hans hälsotillstånd kräver.
56

Soldatregel 5

Behandla sårade, sjuka och skeppsbrutna lika, oberoende om de

tillhör våra styrkor, fienden eller civilbefolkningen!

Alla sårade, sjuka eller skeppsbrutna ska under alla förhål-

landen respekteras och skyddas.

De ska i största möjliga utsträckning och med minsta möj-

liga dröjsmål få den sjukvård och omsorg som deras till-
stånd kräver, detta under förutsättning att de avstår från
varje fientlig handling. Repressalier (hämndåtgärder) mot
sårade, sjuka och skeppsbrutna är förbjudna.
Bild 11:5. Soldatregel 5

Soldatregel 6

Respektera och skydda civilbefolkningen! Undvik om möjligt att

skada civil egendom! Plundring är förbjuden!

Även denna soldatregel stöder sig på de tidigare nämnda

folkrättsliga principerna – distinktionsprincipen och
proportionalitetsprincipen.

Använd således endast stridsmetoder och stridsmedel som

kan riktas mot ett bestämt militärt mål. Att bekämpa en
fiende kan innebära allvarliga risker att skada civilbefolk-
ning och civil egendom. Vid varje sådant tillfälle måste man
Bild 11:6. Soldatregel 6 överväga om de fördelar som kan nås med bekämpningen
är tillräckliga skäl för den skada som kan drabba civilbe-
folkningen och civil egendom. Civila mål är alla föremål som inte utgör
mål av militär betydelse. Sådan egendom ska man undvika att skada.

Anfall vars verkan träffar militära och civila mål utan åtskillnad
(urskiljningslösa anfall) är förbjudna. Var och en ska så långt möjligt
medverka till att skadegörelsen blir så liten som möjligt.
 57

Soldatregel 7

Respektera personal och föremål som har särskilda folkrättsliga

kännetecken, t ex Röda korset!

I kapitel 10 behandlas de folkrättsliga kännetecken som

utmärker personal och föremål med särkilt folkrättsligt
skydd. Dessa kännetecken ska kännas till och respekteras
av alla. Det är förbjudet att falskt använda dessa känne-
tecken för att skydda personal och föremål som inte är be-
rättigade till detta skydd eller för att dölja militär verk-
samhet.
Bild 11:7. Soldatregel 7

Soldatregel 8

Ingrip för att förebygga brott mot dessa regler! Rapportera över-
trädelser till din chef!

Var och en är skyldig att ingripa för att förebygga att brott
mot folkrätten sker. Varje överträdelse ska omedelbart rap-
porteras till närmaste chef.

• Plundring är förbjuden!
• Den som ger upp får inte utsättas för våld!
• Ingrip om någon förbereder förrädiskt handlande!
Bild 11:8. Soldatregel 8
Förrädiskt handlande innebär att falskt använda det skydd
som folkrättens regler ger, för att därmed skada motstån-
daren, t ex använda skyddsemblem för att dölja militär verksamhet (se
ovan).

Det är också förräderi och därmed förbjudet

• att låtsas vara stridsoduglig på grund av sårskada eller sjukdom

• att använda neutrala staters eller Förenta Nationernas tecken, em-
blem eller uniformer för att utnyttja sin skyddade ställning i syfte
att skada motståndaren.
Det är även förbjudet (dock inte förräderi) att använda motståndarens
flaggor eller militära emblem, gradbeteckningar eller uniformer i av-
sikt att vilseleda och skada motståndaren.
58

Särskilda bestämmelser för

sjökriget

Sjökriget kan omfatta anfall mot stridsfartyg och

överskeppnings- och understödstonnage. Anfall till sjöss
samordnas ofta med flyganfall och mineringsoperationer.
Ett annat element är sjöhandelskriget. För sjökriget finns
ett stort antal folkrättsliga konventioner.

• Överlevande i vattnet som avstår från fientlig hand-

ling får inte bekämpas.
• En räddningsaktion till sjöss får inte störas. Örlogs-
fartyg som stannat för att ta hand om överlevande i vatt-
Bild 11:9. Särskilda bestämmelser för sjökriget net får således inte beskjutas under räddningsaktionen.
• Viktiga regler berör mineringar. Man eftersträvar att
hindra okontrollerade mineringar som kan drabba handelssjöfarten.
• Det är förbjudet för sjöstridskrafter att beskjuta hamnar, städer, byar,
bostäder m m som inte försvaras.
• Ett handelsfartyg får vara beväpnat, men endast för självförsvar. Det
har rätt att göra motstånd om de blir angripna.

Särskilda bestämmelser för

luftkriget

Luftkriget omfattar anfall med bomber, robotar och rake-

ter mot mål på land till sjöss eller mot andra luftfartyg.
Härutöver förekommer luftförsvar och flygspaning.

För luftkriget gäller också folkrättsliga bestämmelser. De

viktigaste reglerna gäller hänsynen till civilbefolkningen.
Terroranfall är förbjudna liksom urskiljningslösa anfall.

• Det är förbjudet att beskjuta den som räddar sig med

fallskärm. Om den nödställda övergår till att strida när han
nått marken får han bekämpas.
Bild 11:10. Särskilda bestämmelser för
luftkriget Det är dock tillåtet att bekämpa luftburna trupper – fall-
skärmstrupp får således bekämpas även under hoppet.

Vid planläggning och genomförande av anfall mot mål på land ska stor
uppmärksamhet ägnas åt att civila objekt och folkrättsligt skyddade
objekt inte skadas.

Exempel på sådana objekt är bostäder, skolor, kyrkor, sjukvårdsenheter

och anläggningar av betydelse för civilbefolkningens överlevnad så-
som livsmedelsförråd, vattentäkter och objekt som innehåller farliga
krafter såsom dammar, vallar och kärnkraftverk.
 59

Kapitel 12
Applikatoriska
exempel

Det applikatoriska exemplet ska belysa såväl de soldatregler som gäl-

ler inom Försvarsmakten som den militära och civila samverkan som
måste ske inom ett operationsområde. Möjligheter finns för använda-
ren, att på eget initiativ och med den fiktiva kartbilden som hjälp, spela
fram folkrättsmoment som är anpassade till den aktuella målgruppen.

Genom att man spelar upp olika situationer inom området kan ett fler-
tal folkrättsliga problem belysas. Här redovisas ett antal exempel på
frågeställningar som kan tas upp främst för målgrupperna soldater och
officerare. Samma principer kan givetvis gälla för utbildningen inom
det övriga totalförsvaret.

Exempel på lösningar till övningsuppgifterna finns i bilaga 12.1.

60
 61

1 Bakgrund och händelse-

utveckling

Översikt

Det militärpolitiska läget i Sverige

Läget i omvärlden har den senaste tiden varit mycket instabilt. Dan-
mark, Norge och Finland har mobiliserat sina stridskrafter med anled-
ning av att de utsatts för väpnade angrepp och stor sabotageverksam-
het mot främst elförsörjning och kommunikationer.

Sverige har tidigt förklarat sig neutralt i konflikten mellan grannlän-

derna och den stormakt som angripit dem. I samband med detta an-
sågs det nödvändigt att Sverige mobiliserade för att kunna möta ett
eventuellt brott mot neutraliteten. Hittills har Sverige inte utsatts för
något direkt militära angrepp.

Militära förband
Exemplet grundar sig på en fiktiv kartbild av ett område i Sverige. Inom
området som är ett bataljonsområde finns, förutom en mekaniserad
bataljon, ett civilt flygfält (LANDA) som är en sidobas för en ordinarie
flygbas norr om bataljonsområdet. På SPÄRRÖN finns ett marint för-
band. Inom området finns hemvärnsförband främst för bevakning av
broarna söder ÅS, nordväst BERG och väster DALA.

Civil infrastruktur
Inom bataljonsområdet finns tätorten C-KÖPING med cirka 30.000 in-
vånare. Inom tätorten finns följande objekt som är intressanta från
folkrättsliga synpunkter:

• Ett sjukhus beläget i stadens norra del

• Brandstation med ledningscentral för räddningstjänsten i krig
• Ett servicehus för äldreboende som är planerat att vara vårdannex
till sjukhuset i händelse av krig
• Ett vattentorn i södra delen som försörjer tätorten med vatten. På
toppen av vattentornet finns en livligt frekventerad restaurang med
utsiktsplats
• ”Gamla stan” mitt i centrum med trähusbebyggelse från början av
1700-hundratalet. Byggnaderna är K-märkta
• Stadskyrkan byggd 1890. Kyrktornet är ett hävdvunnet sjömärke med
utmärkt utsikt över C-KÖPING med omnejd
62

Samhället ÅS har cirka 2.000 invånare. ÅS kyrka är en av Sveriges bäst

bevarade 1100-talskyrkor. Länsstyrelsen har i sina planer för avsikt att
skydda kyrkan enligt folkrättsliga regler i händelse av beredskaps-
höjning.

I BERG bor det ungefär 5.000 människor. I utkanten av BERG finns ett
kärnkraftverk. Detta är planerat att i krig märkas som ”Farliga krafter”.
Kraftföretaget har förutom ett civilt vaktbolag även organiserat två
driftvärnsplutoner.

LANDA samhälle har cirka 1.000 invånare. Flygfältet är civilt men är

planerat att vara sidobas till en militär flygbas norr om vårt område.

Vid INSJÖN finns ett stort område med fritidsbebyggelse omfattande

cirka 2.000 fritidshus som är bebodda såväl sommar som vinter.

De militära förbandens indelning,

gruppering och uppgifter
Mekbat
Bataljonen försvarar flygfältet LANDA mot luftlandsättning. Kompanie-
rna grupperas för försvar enligt kartbilden. Stabskompaniet och tross-
kompaniet grupperas i DALA. Bataljonen är beredd att anfalla och ta
hamnen i C-KÖPING.

Hemvärnsförband
Hemvärnet bevakar broarna söder och sydväst om ÅS, 20 km nord-
nordväst BERG och 10 km nordväst DALA.

Övriga förband
Spärrkompaniet på SPÄRRÖN skyddar inloppet till C-KÖPINGS hamn.

Ett kompani ur flygbasbataljonen norr om bataljonsområdet gruppe-

ras i LANDA för förberedelser för utnyttjande av LANDA som sido-
bas.

Driftvärnet i BERG bevakar och skyddar kärnkraftverket.

 63

E76 MITTÅN

DALA

TR
C - KÖPING

SPÄRRÖN
LANDA

INSJÖN

ÅS

BERG

km
0 10 20
64
 65

Uppgift 1
Med hjälp av den beskrivning som tidigare givits över bataljonsom-
rådet kan man inom området återfinna ett antal folkrättsligt skyddade
föremål.

Beskriv vilka dessa kan vara och vilken folkrättslig symbol som i så fall
kan användas för att markera detta skydd!

Uppgift 2
Inom folkrätten finns begreppet ”kombattant”.

Vilka personer som finns inom bataljonsområdet kan anses vara

kombattanter?

Belys begreppet kombattant!

Uppgift 3
Inom de militära enheter som finns i området finns säkert sjukvårds-
och själavårdspersonal.

Vilket särskilt folkrättsligt skydd har denna personal? Finns det annan
personal i området som har särskilt skydd?

Belys begreppet ”icke-kombattanter”!

Uppgift 4
Som militär chef kan man få hjälp av civila företag för att t ex utföra
vissa transporter.

Vilken folkrättslig status kan den civila personal som utför sådana tjäns-
ter tänkas få?

Belys begreppet ”Personer som åtföljer stridskrafterna”!

Uppgift 5
Vid kärnkraftverket i BERG finns personal som ingår i driftvärnet samt
personal från ett civilt vaktbolag.

Vilken folkrättslig status kan denna personal ha?

66

Uppgift 6
Chefen för kärnkraftverket i BERG har hos den militäre territorielle
chefen begärt att det i anslutning till kärnkraftverket ska grupperas
luftvärnspjäser för skydd mot ett eventuellt luftangrepp. Kärnkraft-
verket är utmärkt med symbolen för ”Farliga krafter”.

Medger folkrätten att man grupperar militära förband i anslutning till

skyddade objekt?

Belys begreppet ”Farliga krafter”!

Uppgift 7
Den politiska ledningen i C-KÖPING är medveten om att kärnkraft-
verket i BERG är ett skyddat objekt. Den anser att vattentornet i staden
är minst lika värdefullt och vill ha samma skydd för detta som för
kärnkraftverket.

Medger folkrätten att man skyddar vattentornet på samma sätt som

kärnkraftverket?
 67

2 Fortsatt händelseutveckling
Läget i omvärlden har ytterligare skärpts och i Sverige har väpnade
angrepp skett på ett flertal platser. I FN har Sverige protesterat mot den
kränkning av neutraliteten som skett, dock utan nämnvärda resultat.

In bataljonsområdet har hittills inga stridaktiviteter förekommit. För-

banden inom området har dock indikationer på att något kan hända
den närmaste tiden och är satta i högsta stridsberedskap.

Tidigt en morgon utsätts spärrkompaniet på SPÄRRÖN för beskjut-

ning från såväl fartyg ute till havs som från flyg.

Luftlandsättning av fientliga förband har även skett vid flygfältet i

LANDA.

E76 MITTÅN

DALA

TR
C - KÖPING

SPÄRRÖN
LANDA

INSJÖN

ÅS

BERG

km
0 10 20
68

Uppgift 8
Vid ett kompani grupperat intill flygfältet i LANDA ser soldaterna hur
ett stort anta flygplan n mot fältet. Fallskärmshoppare kommer i mäng-
der från flygplanen.

Vilka folkrättsliga regler gäller för bekämpning av fallskärmstrupp?

Uppgift 9
Före luftlandsättningen i LANDA utsattes området för flygbekämpning.
Ett fientligt flygplan sköts ned av vårt luftvärn. I närheten av ett kom-
pani såg soldaterna hur piloten räddade sig i fallskärm och de kunde
snabbt konstatera att piloten skulle landa inom deras område.

Vilka folkrättsliga regler gäller för våra soldater?

Uppgift 10
Ute på SPÄRRÖN är det någorlunda lugnt. Vid en postering upptäcker
några soldater en gummibåt med 5-6 fientliga soldater.

Vilka folkrättsliga regler kan gälla här?

Belys begreppen ”Skeppsbrutna” och ”Fientliga soldater till sjöss” –

olika folkrättsliga regler.
 69

Bilaga 12.1 Exempel på lösningar

Svaren till samtliga uppgifter är hämtade ur Krigets

lagar (Försvarsdepartementet)

Uppgift 1

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna: Annex I

• Kulturkonventionen 1954: Artikel 16 Konventionens emblem

Uppgift 2

Totalförsvarets folkrättsförordning 2-5 §§

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 43-44

Uppgift 3a

Totalförsvarets folkrättsförordning 8-12 §§

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 15 Sjuk- och

själavård
• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 51 Civila
• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 61 Civil-
försvarets personal
• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 79 Journalis-
ter
• Kulturkonventionen 1954: Artikel 15 Personal för kulturskydd

3b Icke-kombattanter

• Bilaga till IV. Haagkonventionen (Lantkrigsreglementet), Artikel 3

• I. Genèvekonventionen, artikel 3
• II. Genèvekonventionen, artikel 3
70

Uppgift 4

• I. Genèvekonventionen, artikel 13
• II. Genèvekonventionen, artikel 13

Uppgift 5

Totalförsvarets folkrättsförordning 2-3 §§

• I. Genèvekonventionen, artikel 13
• II. Genèvekonventionen, artikel 13

Uppgift 6

Totalförsvarets folkrättsförordning 24 §

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 56

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 85
• Tilläggsprotokoll II till Genèvekonventionerna, artikel 15

Uppgift 7

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 56

Uppgift 8

• Tilläggsprotokoll till Genèvekonventionerna, artikel 42-43

Uppgift 9

• II. Genèvekonventionen, artikel 12

• II. Genèvekonventionen, artikel 13
• II. Genèvekonventionen, artikel 39
• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 42
 71

Uppgift 10

• II. Genèvekonventionen, artikel 3

• II. Genèvekonventionen, artikel 12
• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 43
72
 73

Kap 13
Tillämpningsövningar
Exempel på lösningar återfinns i bilaga 13.1

13.1. Nationell konflikt m m

Stormakt A:s regering har under en längre tid förtryckt en etnisk mino-
ritet av sin befolkning som kallar sig Popula Nova Democratia, PND.
Förtrycket har blivit internationellt uppmärksammat och det finns
många utländska journalister i landet som skriver om regeringens be-
handling av medlemmarna i PND. Regeringen har bl a inrättat speci-
ella ghetton där medlemmar av PND tvingas bo. Förhållandena i dessa
ghetton är usla, bl a på grund av att vatten inte finns att tillgå.

Snart tröttnar PND på regeringen och utför en väpnad statskupp under

ledning av sin frihetshjälte Bertolomeo Iannmaster. Kuppen slås snabbt
ned av regeringsstyrkor.

I samband med gripandet av kuppmakarna grips även en utländsk jour-

nalist som man anser har kritiserat regeringens handlande i samband
med kuppen.

a) Vad är det för typ av konflikt och vilka regelverk inom den interna-
tionella humanitära rätten (IHR) blir tillämpliga?

b) Får journalisten gripas enligt IHR?

74

13.2. Försiktighets- och

distinktionsprinciperna
Stormakt A har invaderat Sverige och strider har pågått en längre tid.
En bageripluton ur Stormakt A bakar bröd invid bygdegården i ÅS. En
svensk jägargrupp har fått i uppgift att utföra eldöverfall på
bageriplutonen. Jägargruppchefen har beslutat att utföra eldöverfallet
från kyrkan i byn, varifrån god sikt råder mot bageriplutonen.

När jägargruppen grupperar i kyrkan upptäcker de att många civila

har samlats där. Gruppchefen beslutar trots detta att eldöverfall ska
ske.

Precis när jägargruppen öppnat eld närmar sig ett stridsvagnskompani

tillhörande Stormakt A, vilket uppmärksammar eldöverfallet.
Stridsvagnskompanichefen ger order till sitt kompani att öppna eld mot
kyrkan, som totalförstörs och alla som befinner sig där, både civila och
militärer, dödas.

Utred situationen enligt den internationella humanitära rätten!

13.3. Fångläger
Stormakt A har upprättat ett fångläger i Håslöv. I fånglägret, som är
inrymt i en gammal nedlagd fabrik, sitter följande svenska personer: 26
meniga, 12 underbefäl, 3 kaptener samt l överstelöjtnant. Vidare sitter
där även 3 pensionerade och åter aktiverade poliser, och 3 ligister som
har målat slogans på Stormakt A:s fordon.

För att splittra gruppkänslan hos soldaterna, tvingar lägerpersonalen

kaptenerna och överstelöjtnanten att rengöra latrinerna på området.
Menige Knut, som vägrar uppge sitt identitetsnummer, sitter i isole-
ringscell sedan 2 veckor och får endast vatten och bröd, medan de öv-
riga fångarna får fullvärdig kost.

Utred situationen enligt den internationella humanitära rätten!

 75

13.4. Vård av skadade – ammunition

i sjuktransportfordon
a) 3:e sjukvårdsgrupp under fänrik Jönssons befäl har precis kommit
fram till en skadeplats med en 10-tal skadade soldater tillhörande både
svenska och Stormakt A:s trupper. Menige Olsson i sjukvårdsgruppen,
vars familj blivit utplånad under stridigheterna, vägrar behandla de
skadade fiendesoldaterna. Fänrik Jönsson har full förståelse för detta
och beordrar gruppen att först vårda de svenska skadade soldaterna.

b) När sjukvårdsgruppen lastar in de tio skadade i sjukvårdstransport-

bilen, kommer en av sjukvårdsgruppens soldater och säger att han har
hittat 12 lådor ammunition. Fänrik Jönsson beordrar soldaterna att lasta
på ammunitionen eftersom den skyttebataljon som sjukvårdsgruppen
tillhör har ammunitionsbrist.

Utred situationerna enligt den internationella humanitära rätten!

13.5. Repressalier - arbete

a) Stormakt A har ockuperat södra Sverige. I Vimmerby har Stormakt A

konfiskerat ett varuhus och när soldater (tillhörande Stormakt A) hål-
ler på att tömma det på varor för att föra dessa till eget land, spränger
motståndsrörelsen i Vimmerby några av de lastbilar, som skall frakta
varorna till Stormakt A.

b) Stormakt A:s befälhavare på plats blir mycket uppretad över detta,

som han kallar ”terroristdåd”. Han beslutar sig för att ge order till sina
soldater att ta 200 personer från Vimmerby som gisslan, för att förhin-
dra ytterligare ”terroristdåd”. När, 2 dagar senare, en kraftledning
sprängs i luften, beslutar sig befälhavaren för att avrätta 100 personer
ur gisslan och skicka alla överlevande som oavlönad personal vid
rekreationshem för officerare.

Utred situationen enligt den internationella humanitära rätten!

76

13.6. Militärdomstol

Karl-Åke Pettersson, järnhandlare i Storködinge och f d deltidsbuss-

chaufför, är uppretad: Stormakt A, som ockuperar norra Sverige, har
konfiskerat Storködinges alla kommunala bussar och permanent för-
flyttat dem till krigsflygfältet, 20 mil söder om Storködinge. Karl-Åke
är så uppretad att han tänker vägra deltaga i det av Stormakt A beor-
drade arbetet att plocka och paketera potatis. När nu premiärlöjtnant
Junkov kommer for att hämta Karl-Åke i hans hem för att tvinga ho-
nom att arbeta, tar Karl-Åke fram en yxa och hugger löjtnanten i ar-
men. 2 dagar senare döms Karl-Åke till döden i den av Stormakt A upp-
rättade militärdomstolen.

Utred situationen enligt den internationella humanitära rätten!

13.7. Kartunderlag

Stormakt A har tagit stora delar av Mellansverige. En befälhavare ur

stormaktsarmén kräver att Högholms kommun skall utge samtliga kar-
tor och ritningar över vatten- och elsystemen. Han kräver vidare att
polismyndigheten (inom vilken viss administrativ personal finns kvar)
skall utge fullständiga registerutdrag avseende meddelade vapen-
licenser.

Diskutera:

1) Huruvida kraven kan anses berättigade enligt folkrätten.

2) Hur myndigheterna bör agera.

13.8. Försiktighet i samband med

anfall

Stormakt A har efter gränsinvasion tagit stora delar av Norrbotten. En

mekaniserad division framrycker över Masungsbyn mot Kiruna. Ki-
runa är avskuret. Längs Narviksvägen opererar främst luftlandsatt trupp
ur Stormakt A.

Våra egna styrkor fullföljer fördröjningsstrid inom området. MD N av-

ser att inom 2-3 dygn anfalla med minst 2 brigader i Kirunariktningen
och slå angriparen. Civilbefolkningen i Kiruna är emellertid hårt an-
satt. Oorganiserad massflykt förekommer längs Narviksvägen varvid
åtskilliga dödas av bl a minor. Länsstyrelsens ledningsresurser i områ-
det är otillräckliga.

Vilka rättsliga aspekter bör Länsstyrelsens folkrättslige rådgivare lägga

på situationen vid förestående kansliorientering?
 77

13.9. Krigsförbrytelser

Efter det att kriget mellan Sverige och Stormakt A upphör, upprättas en
internationell domstol i Strasbourg med uppgift att ställa eventuella
krigsförbrytare till svars för sina handlingar under kriget. Inför den stora
rättegången har en stor undersökningskommission tillsatts med upp-
gift att

• ta upp anmälningar och

• utreda om dessa anmälningar kan leda till att någon skall åtalas.
Bland annat har kommissionen att ta ställning till dessa handlingar.

a) Menige Olsson har på order av fänrik Jönsson utfört psykisk tortyr

på en menig soldat tillhörande Stormakt A genom att i två timmar stå
och skrika högt i soldatens öra, bara på grund av att han har så ljus hy.

b) Anna Jönsson har med berått mod, och med hjälp av en revolver hon
hittat i hemmet dödat en menig soldat tillhörande Stormakt A, när han
hjälpte till att tömma varuhuset.

c) Fänrik Zlatov tillhörande Stormakt A har i samband med stormning

av ett svenskt skyttekompani som slagit läger utanför Storködinge, be-
ordrat menige soldat Grakov och hans grupp att inga liv skall skonas.
Den ende som gripits och infunnit sig i rätten är menige Grakov som
menar att krig förelåg och ordern utfördes p g a militär nödvändighet.

Utred om, och i så fall av vem, krigsförbrytelser begåtts.

78

Bilaga 13.1 Exempel på lösningar

Svaren till samtliga uppgifter är hämtade ur Krigets

lagar (FöD)

Uppgift 1a

• I. Genèvekonventionen
• Tilläggsprotokoll II till Genèvekonventionerna
Uppgift 1b

• III. Genèvekonventionen, artikel 4 avsnitt A

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 79

Uppgift 2

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 57-58

Uppgift 3

• III. Genèvekonventionen, artikel 25-26

• III. Genèvekonventionen, artikel 44-45

Uppgift 4a

• III. Genèvekonventionen, artikel 16

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 9-10
Uppgift 4b

• Tilläggsprotokoll I till Genévekonventionerna, artikel 13

 79

Uppgift 5

• I. Genèvekonventionen, artikel 46
• II. Genèvekonventionen, artikel 47
• III. Genèvekonventionen, artikel 13
• IV. Genèvekonventionen, artikel 33
• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 20
• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 51
• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 54

Uppgift 6

• IV. Genèvekonventionen, artikel 68

• IV. Genèvekonventionen, artikel 73-75

Uppgift 7
• Lantkrigsreglementet art 53

Uppgift 8

• Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, artikel 57

Uppgift 9a

• I. Genèvekonventionen, artikel 3
Uppgift 9b

• IV. Genèvekonventionen, artikel 68

Uppgift 9c

• Folkmordskonventionen 1948, artikel IV

• III. Genèvekonventionen, artikel 4
• Lantkrigsreglementet, artikel 23
 De åtta soldatreglerna
1 Bekämpa endast fiendens kombattanter
och mål av militär betydelse!

2 Vålla inte onödigt lidande eller större

skada än som fordras för att lösa din
uppgift!

3 Bekämpa inte en fiende som gett upp

motståndet eller som försatts ur stridbart
skick!

4 Avväpna fångar och överlämna dem till

din chef!

5 Behandla sårade, sjuka och skeppsbrutna

lika, oberoende av om de tillhör våra
styrkor, fienden eller civilbefolkningen!

6 Respektera och skydda civilbefolkningen!

Undvik om möjligt att skada civil
egendom!
PLUNDRING ÄR FÖRBJUDEN!

7 Respektera personal och föremål som har

särskilda folkrättsliga kännetecken, t ex
Röda korset!

8 Ingrip för att förebygga brott mot dessa

regler. Rapportera överträdelser till din
chef!

107 85 Stockholm M7734-171002 LHL Krigets Lagar

P M 7 7 3 4 1 7 1 0 0 2