Sfäriskt strukturerade basgrupper i universitetsundervisning?

Jonathan Madeland

I mitt uppsatsprojekt på kursen Sociologi II har jag utifrån nätverksteori och sociokulturell
lärandeteori, samt utifrån intervjuer genomförda med studenter inom FSV, tagit fram en
basgruppsmodell designad för att effektivt sprida kunskap i en universitetsklass. Modellens
effektivitet har testats i ett experiment genomfört med 28 studenter på kursen Sociologi II och
beskrivs nedan. Syftet har varit att ta fram kunskap om hur undervisningsformer på universitet
kan förbättras och jag vill nu kommunicera ut idén till lärare på LNU.
Jag betraktar här, inspirerad av Christakis & Fowlers bok Connected (2011), kunskap som en
”smitta” som kan överföras från en student till en annan och sedan fortsätta sprida sig genom
klassens sociala nätverk. Modellen, som jag kallar för ett ”sfäriskt pendel-nätverk”, syftar till
att systematisera kontakt mellan studenter så att alla får kontakt med alla till andra graden –
utan att någon behöver träffa mer än en handfull personer – därigenom möjliggöra för smittor,
varhelst de originerar, att nå hela populationen i två steg. Topologin möter kriterier formulerade
av Boyer & Jonard (2014) för att maximera smittöverföring, vilka är globala band, cykler och
avsaknad av kritiska band. I uppsatsen som jag länkar till i referenslistan beskriver jag teorin i
mer detalj och argumenterar också för den specifika populationens benägenhet att föra kunskap
vidare samt låta sig influeras av den (Madeland 2018).
Genom att studenter växelvis deltar i två olika basgrupper där deltagarna i varje given
kombination utgör representanter från samtliga basgrupper åstadkoms denna kontakt. Nedan
visar jag ett exempel med 25 aktörer som i ett första set träffas i Grupp 1–5, säg t.ex. jämna
veckor, och i set 2 struktureras om i nya grupper (6–10) ojämna veckor, innan de alltså pendlar
tillbaka till Grupp 1–5 igen.

Bilden till höger visar hur basgrupperna bildar en sfär i

vilken varje nod har samma relation till övriga noder. En
linje mellan två basgrupper innebär att de har en gemensam
deltagare. I vilken riktning en smitta än sprids når den lika
snabbt hela nätverket. Det genomsnittliga antalet steg från
en given aktör till en annan är, oavsett hur stor vi gör sfären,
alltid mindre än 2.

I mitt experiment har de 28 deltagarna genom slumpen

placerats i tre olika typer av konstellationer (K1–3) i vilka

1
de i ett första steg skriftligt fått inventera sina kunskaper om Karl Marx (ett hemligt sociologiskt
kunskapsobjekt som avslöjades på plats) innan de alltid individuellt skrivit en tenta på ämnet
med fasta svarsalternativ. En tredjedel har arbetat individuellt, en tredjedel i triader och en
tredjedel har strukturerats i ett sfäriskt pendel-nätverk som övergått från set 1 till set 2 efter
halva tiden.

Att på konstgjord väg leda kunskap mellan basgrupper i den tredje konstellationen har på
samma tid resulterat i ett signifikant högre resultat på tentan. En medelvärdesanalys har visat
att medan K1 i snitt fått 7 poäng av 15 möjliga, och K2 6,4 poäng, har K3 i snitt fått 9,9 poäng
vilket är en signifikant ökning på 98 %-nivån (p=0,020).
Genom att samla in deltagarnas anteckningar har jag också lyckats ”spåra” kunskapsobjekt från
en deltagare, via en annan deltagare, till en tredje deltagare – från den första fasen av den
sfäriska strukturen till den andra. Jag har kunnat identifiera nyckelord och teman kopplade till
Marx som endast skrivits ner i en av grupperna under den första fasen – men som sedan dyker
upp på flera ställen under fas 2. Detta illustrerar hur modellen tillåter kunskap att spridas till
hela nätverket i två steg, trots att inte alla träffar alla direkt.
Att strukturera studenter i ett sfäriskt pendel-nätverk, som ett komplement utöver den vanliga
undervisningen, tror jag på sikt inte bara skulle överföra fakta mellan studenter, utan även mer
sofistikerad kunskap såsom sätt att resonera, studiestrategier och andra medierande redskap.
Dessa smittor skulle heller inte riskera att ”låsas in” inom naturliga homosocialitetskluster (t.ex.
manliga-kvinnliga eller etniska grupperingar) utan istället regelbundet kommuniceras ut till
hela populationen.
För mer information hänvisar jag till uppsatsen i sin helhet. Jag uppskattar feedback och
svarar gärna på frågor på mejlen jm222qb@student.lnu.se

Referenser
Boyer, Tristan & Jonard, Nicolas. (2014). Imitation and efficient contagion. Journal of
Economic Behavior and Organization, vol. 100, pp. 20–32.
Christakis, Nicholas A & Fowler, James H. (2011). Connected: How your friends’ friends’
friends affect everything you feel, think and do. New York: Back Bay Books.
Madeland, Jonathan. (2018). Sfäriskt strukturerade basgrupper i universitetsundervisning?
Ett experiment med social kunskapsöverföring. 1SO200 delkurs 4. Växjö: Linnéuniversitetet.
Tillgänglig för nedladdning: https://www.scribd.com/document/380683297/Sfariskt-
strukturerade-basgrupper-i-universitetsundervisning