SENASTE NYTT 26 09 2004:

UPPDATERING 29 09 2004:

SÄNKTES ESTONIA?
ÖPPNA LUCKOR SOM I ULVEN!
Luckorna mellan skotten på M/S Estonia var öppna. Folk hade tillträde till bildäck under gång. Det låter inte bra. På U-båten Ulven, som förliste
utanför Marstrand på Västkusten 1943 var också luckorna öppna, något som är absolut förbjudet i u-läge. Vad är det man vill dölja? Är det som
med MORDET PÅ OLOF PALME och nu också MORDET PÅ ANNA LINDH att sanningen aldrig ska komma fram?

Generaldirektören i Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius stod i Riksdagen den 23 september och spolade den digra utredningen om färjans
förlisning. Det var en produkt av konsensuskvarnarnas malande, sa hon. Alla var så angelägna om att vara eniga att de glömde av sanningen. De
lyckades till och med trolla bort att fartyget inte var sjövärdigt när det lämnade Tallinn. Till de omständigheter som nu börjat diskuteras offentligt
hör att luckorna mellan de vattentäta skotten, som ska vara stängda under gång, stod öppna. Ända sedan olyckan inträffade för tio år sedan, den 28
(!) september, har myndigheterna uppträtt som om det var någonting man ville dölja. Man förbjöd dykningar och började täcka över fartyget med
sand. Det talades om griftefrid. Mona Sahlin av alla gjorde stora utspel. Vad var det egentligen fråga om?

De öppna luckorna påminner mig om katastrofen med u-båten Ulven utanför Marstrand 1943. Den ena lögnen avlöste den andra så att det
till slut framstod som en enda härva av osanningar. När fartyget väl bärgats och lyfts i docka i Göteborg fick vi veta att de runda luckorna
mellan de fem skotten varit öppna. Man hittade då på att man efter ärtmiddagen, det var en torsdag, skulle vädra! I u-läge, mellan skotten! Som
om det var någon vits att soppdoften blandades med doften av dieselolja från maskinrummet! När besättningen begick kollektivt självmord var
en besättningsman på väg genom en lucka. Han fick benet avklippt, när torpedkonen detonerade inne i fartyget och luckan smällde igen. Och
detta skedde på fredagen, inte på torsdagen. Precis ovanför Ulven befann sig ubåten Gripen. Den lyftes vid smällen och alla nitar i ytskrovet
rök, så den måste uppsöka varv. Ändå förnekade man i veckor att man visste var Ulven fanns.

Situationen är den att det inte går att tro på någonting längre. Vad är sanning i fråga om den här senaste rymningen från fängelset i Mariefred? En
PR-kupp av Fredrik Reinfeldt, föreslog Peppe Engberg i en TV-soffa, och varför inte? Den följdes ju omedelbart av krav på justitieminister Thomas
Bodströms avgång och därefter på regeringens avgång. På grund av en rymning från en anstalt. Hur många rymningar har vi per år? Hur många
begår brott när de är ute och vädrar sig? Detta är massmedial politisk teater.

Inga-Britt Ahlenius jämförde ESTONIA-utredningen med den om MORDET PÅ OLOF PALME. Men den hade hon ju själv haft möjligheter att
påverka, eftersom hon satt med i Sigvard Marjasins granskningskommission, Hon gjorde också ett försök, genom att engagera två effektiva spanare
från Riksrevisionsverket. De blev avslöjade av en av de mest effektiva desinformatörerna i MORDET PÅ OLOF PALME, nämligen SVEN ANÉR.
Enligt förljudande ligger han i startgroparna med en bok om ESTONIA! Då får vi passa oss. Så det inte blir käppar i hjulet en gång till. SVEN
ANÉR är utan tvekan den ”privatspanare” som har trasslat till det mest. Om man inte räknar med den homosexuelle skojaren Ebbe Carlsson
förstås, senare avliden. I aids. Men han spelar ju en central roll i hela spektaklet.

Marjasinkommissionen stod annars för två av PALMEMORDETS praktfullaste självmål. Det ena stod landshövdingen Sigvard Marjasin själv för.
Han hade av mig fått veta att den av regeringen utsedde SPANINGSLEDAREN HANS HOLMÉR alls inte var på hemligt kärleksmöte på Scandic
Hotel i Borlänge på väg till Vasaloppet när mordet inträffade. Han var inte ens anmäld. En god vän till mig som kände bokningschefen i
Vasaloppet kom med den informationen. Marjasin förstod att loppet var kört och eftersom han inte ville vara den som gammal socialdemokratisk
fackförbundsordförande, i Handelsanställdas Förbund, som sänkte partiet och avslöjade svindeln med MORDET PÅ OLOF PALME började han
fuska med kvitton på residenset i Örebro och se till att detta blev avslöjat. När det kom ut i pressen och han blev föremål för en polisutredning
lämnade han Granskningskommissionen. Polisutredningen ledde sedan till ingenting, men Marjasin kunde dra sig tillbaka och slicka sina sår.

Det var när jag upplyste en annan delegat i kommissionen docenten i straffrätt Hans Gunnar Axberger om att Marjasin i stället för att
delegera någon i kommissionen att undersöka hur det låg till själv tog kontakt med bokningschefen för att sedan triumferande säga till mig att
bokningschefen aldrig hade talat med mig och inte ens kände mig. Och det var ju sant. Axberger hade tidigare som Allmänhetens
Pressombudsman lyckats bli fälld av Pressens Opinionsnämnd för en artikel. Nu såg han sin chans och lyckades slänga ut både ordföranden
och sekreteraren i kommissionen och inta sekreterarens plats. Det innebar samtidigt att han inte lade två strån i kors för att bringa klarhet i
mordet. Kommissionen fick en ny socialdemokratisk landshövding med tunghäfta som ordförande. SVEN ANÉR ägnade en hel bok åt att
bevisa att HANS HOLMÉR inte var i Borlänge på mordnatten. Och Holmér tillverkade kvitton som skulle visa motsatsen. I ljugandets strategi
ingår att lögnerna följer på varandra utan logik. Om Holmér skulle ha startat i Vasaloppet så hade han inte i Borlänge att göra. Inte heller
inledde han en sådan sportprestation med en kärleksnatt. Fästmön till hans chaufför har berättat att han varje år körde Holmér till
träningspass före tävlingen. Men så var det inte 1986. Han hade inga som helst avsikter att åka Vasaloppet.

HANS GUNNAR AXBERGER fick en annan uppgift av mig att visa sin inkompetens på. Eller vi kanske ska kalla det sin lojalitet med
makten. På Sydkoster i norra Bohuslän, gjordes ett samhällsexperiment som vida överträffade KNUTBY. Med sektinslag och flera mord
och ekonomiskt mygel. En direkt parallell till KNUTBY handlade om att en kvinna, som jag kallat för Marina, påträffades död bredvid
badkaret i sin övernattningslägenhet efter att ha blivit fullproppad med neuroleptika på psyksjukhuset i Uddevalla. Hon hade skador i
huvudet. När jag ville göra polisanmälan hos den lokala polisen gick inte det. Lika illa var det hos länsöveråklagaren i Uddevalla och hos
länskriminalen i Göteborg. JK, Justitiekanslern, var lika kallsinnig. Då sände jag materialet till Hans Gunnar Axbergers bostad. Varefter
DEN SVENSKA TYSTNADEN utbröt. Inte ens någon skandaljournalist var intresserad.

SANNINGEN OCH INGENTING ANNAT ÄN SANNINGEN kallade HANS HEDERBERG sin bok om makarna GUNNAR och ALVA
MYRDALS brevväxling genom livet. En något anspråksfull titel. Då sonen JAN MYRDAL kommer med en överraskande artikel över ett helt
uppslag i AFTONBLADET, där han påpekar att denna korrespondens inte alls är ”sanningen” utan en form av roman med litterära förebilder.
Föräldrarna har inte skrivit för varandra utan för en publik och det handlar inte om deras relationer utan om deras samtid i vilken de båda har spelat
viktiga roller. Det var till exempel de som grundade SIPRI, det svenska institutet som kartlade världens rustningar. För en gångs skull avstår JAN
MYRDAL från personliga angrepp på föräldrarna, särskilt på modern, som hos SÄPO angivit honom som en säkerhetsrisk. När JAN kom ut med
sin barndomsskildring och även läste den i radion blev GUNNAR förtvivlad och sa att han tog livet av sin mamma, som låg döende på sjukhus. Det
var väl också vad han gjorde. GUNNAR tyckte att han var otacksam: - Vi gav honom ju ändå en villa i Mariefred att sitta och skriva i. Man kunde
tycka att han kunde kritisera ALVA som fredsapostel för att hon sålde vapen för BOFORS till Indien i bästa OLOF PALME-stil när hon var
ambassadör där. Det var förresten makarna MYRDAL som gav familjen PALME sitt hus i GAMLA STAN, dit de flyttade från radhuset i
Vällingby. Sedan flyttade LISBET tillbaka till sonen JOAKIM. STEN ANDERSSON förhindrade deras separation av politiska skäl. ALLT FÖR
PARTIET. Det kom också att gälla lögnerna kring MORDET PÅ OLOF PALME.
I enlighet med den talmystik som präglar massmedia ska man nu skriva om ESTONIA eftersom det är precis tio år sedan. Även jag har
personliga minnen av den traden. Det var den 2 november 1990 som min älskade bestämde att vi skulle segla med ESTONIA till Tallinn. Jag
hade beställt en hytt åt oss över vattenlinjen, eftersom jag gärna vill se havet när jag är till sjöss. Men när vi embarkerade vid Skeppsbron stod
en hel patrull i receptionen och anvisade oss en hytt allra längst ned i kölsvinet. Det skulle bli fler överraskningar på resan. En av de SÄPO-
män som min älskade samarbetade med var med, och i sitt sällskap hade han LARS ”BOMBMANNEN” TINGSTRÖMS öde, som advokaten
PELLE SVENSSON kallade ”den attraktiva fotomodellen Anita”. Vi hamnade vid deras bord i matsalen och Anita var verkligen en charmfull
och dynamisk person, som var väl begiven på sprit. Fast nu hade hon blivit matrona och kunde knappast stå fotomodell längre. Dessutom fanns
en yngre man i sällskapet, som hade flera kameror runt halsen och tog smygbilder av mig på ett provokativt sätt. Här finns mycket obehagliga
kopplingar till den kriminella SCIENTOLOGI-”kyrkan”.

Nu går vi fram till den 23 september igen. Det är en stor dag inte bara för Inga-Britt Ahlenius i Riksdagen. Också för förre kulturministern Bengt
Göransson, som har hittat en nisch på ABF vid Sveavägen i Stockholm, där han hade fyra evenemang på gång i olika salar. I Brantingsalen satt
unga flickor för att tala om de svenska talibanerna och våldtäkterna, där var Humanisterna, som märkligt nog numera ivrar för självmord, där var
Göran Rosenberg, som talade om Israel, och så var det en amerikan som skrivit en bok om Stalin. Ty nu ska Hitler bli lite god och Stalin bli lite
ond och Churchill var det som räddade oss, ja, ja. Det var fullpackat i salarna och vi var många som fastnade i korridoren utanför och inte kom in.
Däribland SHERATONMANNEN, den jugoslaviske stridsflygaren Ivan von Bircham som vid tiden för MORDET PÅ OLOF PALME var
hotellvakt på Sheraton och viftade fram taxibilar och välkomnade gästerna. Han lät tala om sig för att han påstod att han fem månader före mordet
blivit erbjuden en stor summa penningar om han mördade OLOF PALME. Nu kom vi att tala om mordet förstås, och jag förde scientologerna på
tal. Då säger han:

- CIA och SCIENTOLOGY är nästan samma sak. De är involverade i varandra till förväxling och förblandning.

Det är en intressant upplysning som ger skrämmande perspektiv. Har CIA direkt inflytande över skeenden i Sverige?
Mitt i allt detta kommer nyheten att Christer Pettersson ligger för döden. I en vecka har den man som en gång av Stockholms Tingsrätt dömdes
till livstids fängelse för MORDET PÅ OLOF PALME och mordförsök på LISBET PALME legat i coma på Karolinska. Han har troligen vid ett
epileptiskt anfall nästan slagit ihjäl sig själv i sin cell, tror polisen. Ungefär som narkomanen Rolf Machnow i en cell vid Stockholms central
medan basebollpoliserna Thomas Piltz och Leif Tell tittade på den 28 (detta magiska datum) juni 1982. Han spräckte sin mjälte. Christer Pettersson
hade en spricka i skallen och andra skador på kroppen. Mer lär vi väl inte få veta. Det påminner också om mordet på privatspanaren Ingvar Heimer,
sedan han lagt ut en hemsida med LISBET PALMES lögner om mordkvällen detalj för detalj. (se länkar) Naturligtvis ingen polisutredning.

Som om inte detta skulle räcka kommer som ytterligare bränsle på socialistbrasan en bok om den tio år gamla bordellaffären. Som skulle ha
tystats. Den var väl inte tystad, även om det aldrig kom fram att en känd radio- och TV-man hade förmedlat kontakterna med höjdare och kändisar i
kanslihus och partikanslier. Han ringde till radion och hotade med självmord om de gick ut med hans namn. Och det respekterade de. Men han
undgick inte lagföring och straff. Han är numera avliden.

Härom natten slängde man in en gammal spelfilm på TV 1 när en fotbollsmatch tog för fort slut, och den handlade om Samhällsbärarna,
basebollpoliserna på Norrmalm, som skulle göra slut på buset. Och i slutet framträder justitieminister Lennart Geijer, spelad av Hans
Villius, som bordellkund. Det är en mycket skicklig anspelning. Han får i present av en prostituerad en – hundpiska. Men han har ingen
hund. Han skulle bli piskad av flickorna! I dialogen talar han också ganska öppet om svensk vapenexport. Manuset byggde på en roman
av Leif GW Persson, som ju visste vad han talade om.

Bordellaffären bubblade upp när Leif GW Persson hittade akterna och läckte till Peter Bratt på DN att Rikspolischefen Carl Persson
hade betecknat Lennart Geijer som en säkerhetsrisk för sina fruntimmershistorier. Han kunde bli föremål för utpressning. Genom
felsortering med internposten hamnade Carl Perssons rapport till Palme hos dåvarande SÄPO-chefen HANS HOLMÉR, som inte var sen
att utnyttja situationen. Han skickade den till OLOF PALMES närmaste man THAGE G. PETTERSSON. PALME fick för sig att CARL
PERSSON gått bakom ryggen på honom till DN och ville göra honom till ambassadör i Köpenhamn. Han sa nej. Då gjorde han honom till
landshövding i Halmstad, vilket han bara stod ut med en kortare tid. Peter Bratt på DN blev omplacerad och tidningen införde inom ram
på ledarsidan en försäkran av OLOF PALME att allt bara var löst prat. Tidningen bad om ursäkt och betalade ut ett skadestånd till
Lennart Geijer, som skänkte det till en stipendiefond för undersökande journalister. Palmes ram på DN var i själva verket skriven av –
EBBE CARLSSON! För att inte skada helgonbilden av OLOF PALME låtsas man nu inte om historien med Carl Persson utan skickar
fram Carl Bildts gamle miljöminister Olof Johansson som bordellkund, vilket han strax kunde vederlägga.

Och så kommer då slutfinalen med Christer Pettersson i coma på Karolinska sjukhuset.

Chefsjuristen på Rikskriminalen Åke Röst visste ingenting förrän en journalist ringde och
ville ha en kommentar. Ett skamlöst mittuppslag i AB som börjar med att säga att Christer
Pettersson för en tid sedan, eller strax före sammanbrottet, bad Aftonbladet kontakta
Mårten Palme.
- Jag vill träffa Mårten Palme. Jag har någonting att berätta.

Den fantasifulle reportern Lennart Håård i AB berättar om att han har kört omkring i Christer Petterssons barndomstrakter i
Sollentuna och denne har pekat ut var hans far revisorn bodde. Efter att ha blivit misshandlad hade Christer Pettersson sagt till
Håård att han ville träffa Mårten Palme.

- Han sa att Mårten Palme är en av de få människorna som han litar på. Han uppträdde rakt och ärligt när han
förhördes om mordet under rättegångarna.
Mårten Palme hördes under ed i Stockholms Tingsrätt. Hans berättelse stämmer dock dåligt med vad Ingvar Heimer fick fram om att han
gick raka vägen till Västerlånggatan med sin flickvän och fick nyckeln till lägenheten av Jan Myrdals son Janken, som bodde kvar i huset.

I Expressen den 28 september har Mårten Palme fräckheten att säga att han gärna träffar Christer Pettersson. ”När jag
hörde att han ville träffa mig så utgick jag ifrån att han ville erkänna”. Mårten Palme är numera professor i ekonomi vid
universitetet i Växjö.

Rekordet i svinaktig journalistik tar nog ändå Robert Aschberg i en krönika med rubriken VAR DET CHRISTER SOM SKÖT
STATSMINISTERN? Han utmålar Christer Pettersson som ett monstrum, supande och knaprande på amfetamin, som gjorde honom så
sexuellt upphetsad att han ständigt onanerade. I fängelset hade ”BOMBMANNEN”, ”en morddömd psykopat”, blivit en fadersgestalt för
honom.

Detta är fullkomligt felaktigt. ”Bombmannen” Lars Tingström var fullständigt oskyldig, ett av de svåraste justitiemorden i svensk rättshistoria.
Christer Pettersson blev något av en beskyddare för honom när de andra fångarna trakasserade honom. Han greps efter två år för mordet. Det
framgår av förundersökningen att Christer Pettersson trodde fullt och fast på Lars Tingströms oskuld till bomberna. – Om han är skyldig så ska jag
äta upp min hatt, sa han till förhörsledaren.

På onsdagen meddelades att Christer Pettersson avlidit.

DET FRAMSTÅR SOM ALLT TYDLIGARE FÖR VAR DAG SOM GÅR ATT EN FÖRUTSÄTTNING FÖR ATT DET
SVENSKA RÄTTSSAMHÄLLET SKA KUNNA ÅTERSTÄLLAS ÄR ATT DE SKYLDIGA FÖR MORDET PÅ OLOF
PALME BLIR LAGFÖRDA.

Hälsningar

LARS KRANTZ