Ekonomi

Marginalskatt

Wikipedia: ”namnet till trots, inte en form av skatt utan ett mått på hur mycket en inkomsttagares
skatt ändras om inkomsten ökas eller minskas med ett belopp. Om en inkomsttagare tjänar 30 000
kronor före skatt och får ut 21 000 kronor efter skatt betalar inkomsttagaren 9 000 kronor eller 30%
skatt totalt. Om inkomsttagaren sedan får en lönehöjning före skatt på 100 kronor till 30 100 kronor
och då måste skatta 9 040 kronor och får ut 21 060 kronor efter skatt motsvarar ökningen av den
totala skatten 40% av lönehöjningen, och man säger att inkomsttagaren har 40% marginalskatt.”
Skatteverket: ”den skatt du betalar på din sist intjänade tusenlapp” (sist intjänade hundralapp
förekommer också)

Matematisk ordning och reda

Om du fått en löneförhöjning ΔL (kr) och på grund av progressiv skatteskala fått medföljande förhöjd
skatt ΔS (kr) borde marginalskatt Sm definieras som
𝜟𝑺
𝑺𝒎 = ∗ 𝟏𝟎𝟎 (%)
𝜟𝑳
Det vore i så fall fiffigt att definiera skatten på ”sist intjänade hundralapp”, eller snarare en
lönehöjning på 𝛥𝐿 = 100 för att på så sätt ge samma värde på skatten i kronor som i procent.

Sett som derivata

Luddiga begrepp som ”skatt på sist intjänade” tolkas uppenbarligen olika.
Utgå t.ex. från att skatt S (kr) ökar proportionellt med lön L (kr), S=p*L där p=k*L (%) och
progressiviteten hos skatten är k (%/kr). Då blir skatten:
𝒑 𝒌
𝑺= ∗𝑳= ∗ 𝑳𝟐 (𝒌𝒓)
𝟏𝟎𝟎 𝟏𝟎𝟎
Varför utnyttja ”sist intjänade hundra eller tusen” när vi har derivatan?
𝒅𝑺(𝑳) 𝒌
I fall 1) får vi: = ∗ 𝟐 ∗ 𝑳 (Som faktor)
𝒅𝑳 𝟏𝟎𝟎

𝐌𝐚𝐫𝐠𝐢𝐧𝐚𝐥𝐬𝐤𝐚𝐭𝐭 𝑺𝒎(𝑳) = 𝒌 ∗ 𝟐 ∗ 𝑳 (%)

𝒌
Ekvationen för vad som blir kvar efter skatt, nettolön blir (𝑳) = 𝑳 − 𝟏𝟎𝟎 ∗ 𝑳𝟐 och när derivatan för
R(L) är noll har skattesystemet sett till att ingen löneökning erhålls trots ökad bruttoutbetalning.
𝒅𝑹(𝑳𝒑)
𝒅𝑳
= 𝟏𝟎𝟎 − 𝒌 ∗ 𝟐 ∗ 𝑳𝒑 = 𝟎 → 𝑺𝒎(𝑳𝒑) = 𝟏00 %
När en löntagare i ett linjärt progressivt skattesystem med skatteprogressivitetskonstant k (%/kr)
(efter lång och trogen tjänst?) ökat sin lön till Lp (kr) har alltså vederbörande nått en lönenivå där
detta skattesystem börjar minska nettolönen trots ökad bruttolön. Detta råkade den kända Astrid
Lindgren ut för och gillade det inte. Hon benämnde denna >=100% skatten efter sagofiguren
Pomperipossa.

Skatteverkets utgångspunkt
Kräver annat (svårare?) sätt att förstå. Bilda skillnaden mellan skatt och det som blir över efter skatt:
𝒌 𝒌 𝒌 𝒌
𝑺(𝑳) − 𝑹(𝑳) = ∗ 𝑳𝟐 − (𝑳 − ∗ 𝑳𝟐 ) = 𝑳 + 𝟐 ∗ ∗ 𝑳𝟐 = 𝑳 ∗ (𝟏 − 𝟐 ∗ ∗ 𝑳) som ska bli noll då
𝟏𝟎𝟎 𝟏𝟎𝟎 𝟏𝟎𝟎 𝟏𝟎𝟎
𝒌 𝒌
pomperipossanivån nås. (𝟏 − 𝟐 ∗ 𝟏𝟎𝟎 ∗ 𝑳) = 𝟎 och som synes blir även då (𝟐 ∗
𝟏𝟎𝟎
∗ 𝑳) = 𝟏
𝜟𝑺 𝟏𝟎𝟎𝟎 𝟏𝟎𝟎 𝒌
Men definitionen 𝑺𝒎 = 𝜟𝑳 ovan indikerar 𝑺𝒎(𝑳𝒑) = 𝟏𝟎𝟎𝟎 = 𝟏𝟎𝟎 = (𝟐 ∗ 𝟏𝟎𝟎 ∗ 𝑳) = 1 som faktor eller
100 som %. Inte en derivata utan en lutningskoefficient vid pomperipossalön och skatt.
 Ekonomi
Marginalskatt

Slutsats:
I ett skattesystem där skatt S (kr) ökar proportionellt med lön L (kr), S=p*L där p=k*L (%) och
progressiviteten hos skatten är konstant k (%/kr) blir oavsett definition ovan:

𝒌
𝐒𝐤𝐚𝐭𝐭: 𝑺(𝑳) = ∗ 𝑳𝟐 (𝒌𝒓)
𝟏𝟎𝟎

𝐌𝐚𝐫𝐠𝐢𝐧𝐚𝐥𝐬𝐤𝐚𝐭𝐭: 𝑺𝒎(𝑳) = 𝒌 ∗ 𝟐 ∗ 𝑳 (%) 𝒐𝒄𝒉 𝑺𝒎(𝑳𝒑) = 𝟏𝟎𝟎 (%)

I nedanstående exempel ligger pomperipossalönen på 100000 (kr/mån) och skatteprogressiviteten är

0,0005 (%/kr)

När lön ”efter skatt kr” ser ut som på bilden ovan klagar de ”stackare” som tjänar 100000 kr/mån,
politikens högra flank tutar ut sänkt marginalskatt och få förstår egentligen vad de vill. Man vill i
själva verket sänka progressiviteten på skatteskalan för att motivera till bättre lön för hårdare arbete
till förbannelse.

Egentligen är väl progressivitet på denna nivå helt ok för stadig inkomst år efter år. Väldigt få är där.
Problemet med pomperipossaeffekten uppstår när höga inkomster tas ut under ett fåtal år och
bruttolivslönen är ganska normal. Då förstår man att människor flyr Sverige. Något borde göras åt
detta!

En reflektion
Nog vore det för normalt lönearbete bra att skattesystemet sätter tak för bruttolöner? Då skulle
kanske girighet och klyftor i samhället begränsas och de värsta avarterna försvinna….