Professional Documents
Culture Documents
Amatörradio Koncept PDF
Amatörradio Koncept PDF
Amatörradio Koncept PDF
för amatörradiocertifikat
Föreningen
Sveriges Sändareamatörer
Andra upplagan
KonCEPT FÖR AMATÖRRADIOCERTIFIKAT
Föreningen Sveriges Sändareamatörer
Förlag
Föreningen Sveriges Sändareamatörer (SSA)
Box 45, SE-191 21 Sollentuna
Telefon +46 8 585 702 73
E-post hq@ssa.se
Innehåll
1 Ellära 5
1.1 Elektriska grundbegrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
1.1.1 Grundämnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
1.1.2 Atomernas uppbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
1.1.3 Elektrisk laddning och kraftverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
1.1.4 Konduktivitet – ledare, halvledare och isolator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
1.1.5 Elektrisk spänning – enheten volt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
1.1.6 Symboler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
1.1.7 Elektrisk ström – Enheten ampere . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.1.8 Strömkrets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.1.9 Strömförlopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.1.10 Resistans – Enheten ohm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.1.11 Ohms lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.1.12 Kirchhoffs lagar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.1.13 Elektrisk effekt – enheten watt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.1.14 Elektrisk arbete – enheten joule . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
1.1.15 Joules lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
1.1.16 Formelsnurran . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
1.1.17 Amperetimmar (Ah) och batterikapacitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
1.2 Elektriska kraftkällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
1.2.1 Elektromotorisk kraft – EMK . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
1.2.2 Polspänning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
1.2.3 Inre resistans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
1.2.4 Kortslutningsström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
1.2.5 Serie- och parallellkopplade kraftkällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
1.3 Elektriskt fält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
1.3.1 Potential . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
1.3.2 Elektrisk laddning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
1.3.3 Kraftfält omkring elektriska laddningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
1.3.4 Elektrisk fältstyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
1.3.5 Skärmning av elektriska fält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
1.4 Magnetiskt fält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
1.4.1 Magnetism . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
1.4.2 Kraftfält i och omkring magneter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
1.4.3 Magnetiska fält omkring strömbanor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
1.4.4 Bestämma magnetiska fältriktningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
1.4.5 Exempel på elektromagneter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
1.4.6 Magnetisk fältstyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
1.4.7 Magnetisk flödestäthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
1.4.8 Magnetiskt flöde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
1.4.9 Skärmning av magnetiska fält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
1.5 Elektromagnetiska vågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
1.5.1 Vågutbredning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.5.2 Utbredningsmodeller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.5.3 Elektromagnetiska fält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.5.4 Vågpolarisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
1.5.5 Våginterferens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
1.6 Sinusformade signaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
1.6.1 Momentanvärde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
1.6.2 Toppvärde eller amplitud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
1.6.3 Topp-till-toppvärde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
1.6.4 Effektivvärde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
1.6.5 Fasläge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
1.6.6 Bågmått . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
1.6.7 Period . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
1.6.8 Periodtid T . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
1.6.9 Frekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
1.6.10 Enheten hertz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
1.6.11 Fasförskjutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
1.6.12 Vektorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
1.7 Icke sinusformade signaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
1.7.1 Grundton, övertoner och kantvågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
1.7.2 Överlagrade spänningar (likspänningskomposant) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
1.7.3 Brus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
1.8 Modulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
1.8.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
1.8.2 Modulationssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
1.8.3 Sändningsslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
1.8.4 Kännetecken för modulerade signaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
1.8.5 Bandbredd vid olika sändningsslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
1.8.6 Beskrivningskod för sändningsslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
1.8.7 Modulerande signaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
1.8.8 Sändningsslaget A3E (AM) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
1.8.9 Sändningsslaget A1A (CW) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
1.8.10 Sändningsslaget J3E (SSB) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
1.8.11 Vinkelmodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
1.8.12 Frekvensmodulation (FM) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
1.8.13 Fasmodulation (PM) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
1.8.14 Frekvens- och fasmodulation jämförs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
1.8.15 Pulsmodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
1.8.16 Digital modulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
1.8.17 Begrepp vid digital modulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
1.8.18 Bitfel – detektion och korrigering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
1.8.19 Digitala sändningsslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41
1.9 Effekt och energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
1.9.1 Effekt i en sinusformad signal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
1.9.2 Effektändring uttryckt i dB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
1.9.3 Strömändring uttryckt i dB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
1.9.4 Spänningsändring uttryckt i dB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
1.10 dB med miniräknare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
1.11 Decibel över 1 mW vid 50 ohm [dB(m)] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
1.12 Sambandet mellan spänning
och dBm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
1.12.1 Ändring uttryckt i dB vid förstärkande eller dämpande anordningar kopplade i serie . . 46
1.12.2 Impedansanpassning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
1.12.3 Förhållandet mellan in- och uteffekt uttryckt som procent verkningsgrad . . . . . . . . . 46
1.13 Digital signalbehandling (DSP) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
1.13.1 Sampling och kvantisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
1.13.2 Minsta samplingsfrekvensen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
1.13.3 Faltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
1.13.4 Antivikningsfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
1.13.5 ADC/DAC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
2 Komponenter 51
2.1 Resistorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
2.1.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
2.1.2 Enheten ohm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
2.1.3 Resistans i strömledare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
2.1.4 Resistiva material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
2.1.5 Utförandeformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
2.1.6 Fasta resistorer med linjär karaktär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
2.1.7 Fasta resistorer med olinjär karaktär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
2.1.8 Temperaturkoefficienten för resistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
2.1.9 Variabla resistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
2.1.10 Effektutveckling i resistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
2.1.11 Standardiserade komponentvärden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
2.1.12 Märkning av resistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
2.2 Kondensatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
2.2.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
2.2.2 Kapacitans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
2.2.3 Kapacitans, dimension och dielektrikum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
2.2.4 Enheten farad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
2.2.5 Kondensatorn i likströmskretsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
2.2.6 Kondensatorn i växelströmskretsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
2.2.7 Kapacitiv reaktans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
2.2.8 Fasförskjutning i en kondensator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
2.2.9 Förlustvinkel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
2.2.10 Läckström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
2.2.11 Utförandeformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
2.2.12 Temperaturkoefficient . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
2.2.13 Standardiserade komponentvärden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
2.2.14 Märkning av kondensatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
2.3 Induktorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
2.3.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
2.3.2 Självinduktion – induktans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
2.3.3 Försök med induktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
2.3.4 Olika utföranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
2.3.5 Enheten henry (H) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
2.3.6 Hur induktansen påverkas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
2.3.7 Induktiv reaktans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
2.3.8 Fasförskjutning mellan spänning och ström i en induktor . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
2.3.9 Q-faktor – godhetstal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
2.3.10 Yteffekt – skin-effect . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
2.3.11 Temperaturkoefficient . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
2.3.12 Förluster i kärnmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
2.4 Transformatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
2.4.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
2.4.2 Utföranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
2.4.3 Terminologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
2.4.4 Den ideala (förlustfria) transformatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
2.4.5 Transformatortillämpningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61
2.4.6 Sambandet mellan varvtal och impedans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
2.5 Halvledardioden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
2.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
2.5.2 Halvledardiodens karaktär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
2.5.3 Diodtillämpningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
2.5.4 Vakuumdioden i jämförelse med halvledardioden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
2.6 Transistorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
2.6.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
2.6.2 NPN-transistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
2.6.3 Förstärkningsfaktor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66
2.6.4 PNP-transistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66
2.6.5 Fälteffekttransistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66
2.6.6 Sambandet drain-ström och spänning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
2.7 Elektronrör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
2.7.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
2.7.2 Vakuumdioden (tvåelektrodröret) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
2.7.3 Vakuumtrioden (treelektrodröret) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
2.7.4 Pentoden (femelektrodröret) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
2.7.5 Tetroden (fyraelektrodröret) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
2.7.6 Karaktäristika för elektronrör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
2.7.7 Branthet S och inre resistans Ri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
2.7.8 Barkhausens elektronrörsformler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
2.7.9 Transistor jämförd med elektronrör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
2.8 Digitala kretsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
2.8.1 Transistorn som strömställare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
2.8.2 Villkorskretsar – s.k. grindar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
2.8.3 Grindar med dioder och transistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
2.9 Integrerade Kretsar (IC) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
2.9.1 Allmänt om IC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
2.9.2 Integrationsgrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
2.9.3 Olika slags integrerade kretsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
2.9.4 Digitala IC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
2.9.5 Analoga IC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
2.9.6 Kombinerade och speciella IC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
2.9.7 Utvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
2.9.8 Aktuell litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
2.10 Operationsförstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
2.10.1 Komparator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
2.10.2 Negativ återkoppling och förstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
2.11 Värmeutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77
2.11.1 Värmeledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77
2.11.2 Konvektion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
2.11.3 Värmealstring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
2.11.4 Värme i transistor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
3 Kretsar 81
3.1 Komponenter i serie och parallellt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
3.1.1 Seriekopplade resistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
3.1.2 Parallellkopplade resistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
3.1.3 Spänningsdelare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
3.1.4 Wheatstones brygga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82
3.1.5 Parallellkopplade kondensatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82
3.1.6 Seriekopplade kondensatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
3.1.7 Galvaniskt kopplade induktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
3.1.8 Magnetiskt kopplade induktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
3.1.9 Upp- och urladdning av en kondensator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84
3.1.10 In- och urkoppling av en induktor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85
3.1.11 Växelströmskretsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86
3.1.12 Impedans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87
3.1.13 Ohms lag vid växelström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88
3.1.14 Parallellkopplade LC-kretsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88
3.1.15 Seriekopplade LC-kretsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90
3.1.16 Thomsons formel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90
3.1.17 Impedansen i en resonant krets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91
3.1.18 Q-faktorn i en parallellkrets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92
3.1.19 Bandbredd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92
3.2 Filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93
3.2.1 Högpassfilter (HP) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93
3.2.2 Lågpassfilter (LP) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93
3.2.3 Bandpassfilter (BP) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
3.2.4 Passfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
3.2.5 Bandspärrfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
3.2.6 Spärrfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
3.2.7 Kvartskristall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
3.2.8 Bandfilter med kvartskristaller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
3.2.9 Mekaniska filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
3.2.10 Kavitetsfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
3.2.11 Helixfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
3.2.12 Pi-filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
3.2.13 T-filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
3.2.14 Icke-ideala komponenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
3.2.15 Digitala filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
3.3 Kraftförsörjning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
3.3.1 Halv- och helvågslikriktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
3.3.2 Glättningskretsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
3.3.3 Spänningsstabilisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102
3.3.4 Switchaggregat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102
3.4 Förstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
3.4.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
3.4.2 Huvudegenskaper hos förstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
3.4.3 Grundkopplingar för förstärkarsteg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
3.4.4 Stabilisering av arbetspunkten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
3.4.5 Klass A-, B- och C-förstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
3.4.6 Frekvensmultiplicering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
3.4.7 Sändarslutsteg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
3.4.8 Högeffektslutsteg med två gallerjordade trioder (elektronrör) . . . . . . . . . . . . . . . 109
3.4.9 Slutsteg med elektronrör jämfört med transistoriserade slutsteg . . . . . . . . . . . . . . 110
3.4.10 Toppvärdeseffekt PEP . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110
3.4.11 Linjäritetskontroll vid SSB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
3.4.12 Utstyrningskontroll av slutsteg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
3.5 Detektorer – Demodulatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
3.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
3.5.2 AM-detektorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
3.5.3 FM- och PM-detektorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
3.6 Oscillatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117
3.6.1 Alstring av svängningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117
3.6.2 LC-oscillatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118
3.6.3 Självsvängningsvillkoret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118
3.6.4 Frekvensinställning och bandspridning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119
3.7 Kristalloscillatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120
3.7.1 Kvartskristaller i oscillatorkopplingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120
3.7.2 Övertonskristaller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
3.7.3 Superheterodyn-VFO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
3.7.4 Oscillatorer med faslåsning (PLL) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122
3.7.5 Faktorer som påverkar frekvensstabilitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125
3.7.6 Frekvensstabilitet och oscillatorbrus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127
3.8 Frekvensblandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128
3.8.1 Grundprinciper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128
3.8.2 Obalanserad blandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128
3.8.3 Jämförelse av blandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132
3.8.4 Icke önskade övertoner och blandningsprodukter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132
3.9 Modulatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137
3.9.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137
3.9.2 Amplitudmodulatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137
3.9.3 Sändningsslaget J3E (SSB) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138
3.9.4 Vinkelmodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138
3.9.5 Frekvensmodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138
3.9.6 Fasmodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138
3.10 Digital signalbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138
3.10.1 Digitala filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138
3.10.2 Fouriertransform (FFT) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140
3.10.3 Direct Digital Synthesis (DDS) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141
5 Mottagare 151
5.1 Mottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151
5.2 Raka mottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151
5.2.1 Mottagare med kristalldetektor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151
5.2.2 Detektormottagare med förstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151
5.2.3 Detektormottagare och sändningsslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151
5.2.4 Mottagare med direkt frekvensblandning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152
5.2.5 Selektionen i direktblandade mottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157
5.2.6 Passband och spegelfrekvenser i direktblandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157
5.2.7 För- och nackdelar med direktblandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159
5.3 Superheterodynmottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159
5.3.1 Dubbelsuperheterodynmottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159
5.4 Jämförelse mellan superheterodyn och detektormottagaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160
5.5 Panoramamottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161
5.6 Mottagningskonvertern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161
5.7 Transvertern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163
5.8 Automatisk förstärkningsreglering (AGC) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163
5.8.1 AGC vid AM (A3E) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163
5.8.2 AGC vid SSB (J3E) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164
5.8.3 AGC vid CW (A1A) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164
5.8.4 AGC vid FM (F3E) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164
5.8.5 Signalstyrkemätare (S-meter) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164
5.8.6 Brusspärr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164
5.8.7 Tonöppning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
5.8.8 Subton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
5.8.9 DTMF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
5.9 Egenskaper i mottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
5.9.1 Närliggande kanaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
5.9.2 Selektivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
5.9.3 Frekvensstabilitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
5.9.4 Spegelfrekvensproblemet vid mottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167
5.9.5 Signalkänslighet och brus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172
5.9.6 Intermodulation, korsmodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173
5.9.7 Intermodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174
5.9.8 Frekvensstabilitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174
6 Sändare 175
6.1 Sändare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175
6.1.1 Blockschema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175
6.1.2 Rak sändare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175
6.1.3 Sändare med frekvensmultiplicering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175
6.1.4 Sändare med frekvensblandning – superheterodynsändare . . . . . . . . . . . . . . . . . 176
6.1.5 PLL-styrda sändare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177
6.2 Egenskaper i sändare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179
6.2.1 Frekvensstabilitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179
6.2.2 RF-bandbredd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179
6.2.3 Sidband . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.4 Ljudbandbredd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.5 Olinjaritet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.6 Utgångsimpedans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.7 Uteffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.8 Effektivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.9 Frekvensdeviation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.10 Modulationsindex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.11 CW-klickar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
6.2.12 SSB övermodulation och splatter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.2.13 RF-spurioser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.2.14 Chassistrålning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.2.15 Fasbrus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.3 Transceiver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.3.1 Jämförelse mellan stationskoncept . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.3.2 Simplex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.3.3 Halv duplex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.3.4 Duplex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
6.3.5 CW-transceiver med direktblandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182
6.3.6 Kristallstyrd FM-transceiver för VHF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182
6.3.7 PLL-styrd FM-transceiver för VHF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182
6.3.8 Kortvågstransceiver för SSB och CW . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183
6.3.9 PLL-styrd kortvågstransceiver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184
6.3.10 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184
7 Antennsystem 189
7.1 Antenner – allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189
7.1.1 Våghastighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189
7.1.2 Antennlängd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189
7.1.3 Ström och spänning i en halvvågsantenn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189
7.1.4 Impedansen i antennens matningspunkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190
7.1.5 Elektrisk ”förlängning” och ”förkortning” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191
7.1.6 Anpassning till sändarens impedans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191
7.1.7 Antennens strålningsdiagram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192
7.1.8 Antennvinst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192
7.1.9 Effektivt utstrålad effekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193
7.1.10 Fram/backförhållande (antennvinst) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193
7.1.11 Halvvärdesbredd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
7.1.12 Antennarea . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
7.2 Polarisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
7.2.1 Polarisation på HF – Kortvåg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
7.2.2 Polarisation på VHF/UHF/SHF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
7.3 Antenner för kortvåg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
7.3.1 Mittmatad halvvågsantenn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
7.3.2 Ändmatad halvvågsantenn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194
7.3.3 Omvikt dipol (folded dipole) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195
7.3.4 Jordplanantenn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195
7.3.5 Flerbands GP-antenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196
7.3.6 Flerbands halvvågsantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196
7.4 Riktantenner för kortvåg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196
7.4.1 Riktbar dipolantenn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196
7.4.2 Yagiantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196
7.4.3 Cubical Quad-antenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197
7.5 Antenner för VHF/UHF/SHF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197
7.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197
7.5.2 Riktantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198
7.5.3 Yagiantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198
7.5.4 Gruppantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198
7.5.5 Parabolantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200
7.5.6 Övriga antenntyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200
7.6 Transmissionsledningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200
7.6.1 Avstämd matarledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201
7.6.2 Oavstämd matarledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203
7.6.3 Koaxialkabel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203
7.6.4 Bandkabel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203
7.6.5 Vågledare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203
7.6.6 Hastighetsfaktor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203
7.6.7 Karaktäristisk impedans Z i ledningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204
7.6.8 Stående vågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205
7.6.9 Ståendevågförhållande (SVF) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205
7.6.10 Effektförluster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205
7.6.11 Baluner – Balansering – Transformering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205
7.6.12 Ringkärnebalun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206
7.6.13 Koaxialledare som balun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206
7.6.14 Sätt att ansluta en matningsledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208
7.6.15 Transmissionsledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209
7.6.16 λ/4-ledning som resonanskrets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209
7.6.17 Antennkopplare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210
7.6.18 För- och nackdelar med avstämd matarledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210
8 Vågutbredning 215
8.1 Kraftfälten omkring antenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215
8.2 Radiovågornas egenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216
8.2.1 Radiovågors utbredning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216
8.2.2 Böjning av radiovågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217
8.2.3 Olika slags vågavböjning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218
8.3 Jonosfärskikten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218
8.3.1 D-skiktet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218
8.3.2 Mögel-Dellinger-effekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219
8.3.3 E-skiktet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219
8.3.4 Sporadiska E-skiktet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219
8.3.5 F-skiktet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219
8.3.6 Höjd till reflekterande skikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219
8.3.7 Kritisk frekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219
8.3.8 Kritisk vinkel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219
8.3.9 Högsta användbara frekvens (MUF) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220
8.3.10 Optimal trafikfrekvens (FOT) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220
8.3.11 Lägsta användbara frekvens (LUF) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220
8.3.12 Vågutbredningsförutsägelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221
8.4 Solens inverkan på jonosfären . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221
8.4.1 Solaktivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221
8.4.2 Solfläckstal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221
8.5 Vågutbredning på kortvåg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
8.5.1 Markvåg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
8.5.2 Rymdvåg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
8.5.3 Död zon (skip zone) och skip-avstånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
8.5.4 Grålinjeutbredning – grayline . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
8.5.5 Fädning eller signalbortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
8.5.6 Om amatörradiobanden på kortvåg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
8.6 Vågutbredning på VHF, UHF, SHF och EHF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225
8.6.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225
8.6.2 Troposfären – Troposcatter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225
8.6.3 Temperaturinversion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225
8.6.4 Reflexion mot Es (sporadiskt E) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225
8.6.5 Aurora-reflexion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225
8.6.6 Reflexion mot meteorer – Meteorscatter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
8.6.7 EME-förbindelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
8.6.8 Markbaserade relästationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
8.6.9 Rymdsatellit-baserade relästationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
8.7 Brus och länkbudget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
8.7.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
8.7.2 Brus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226
8.7.3 Länkbudget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227
9 Mätteknik 231
9.1 Att mäta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231
9.1.1 Mäta likspänning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231
9.1.2 Mäta likström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231
9.1.3 Mäta växelspänning och växelström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231
9.1.4 Mäta resistans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232
9.1.5 Mäta effekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232
9.1.6 Sändareffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232
9.1.7 Metoder för mätning av sändareffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232
9.1.8 Direktvisande effektmetrar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233
9.1.9 Mäta ståendevågförhållande (SVF) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233
9.1.10 Studera vågformen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233
9.1.11 Mäta frekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233
9.1.12 Mäta resonansfrekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233
9.1.13 Mätfel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234
9.2 Mätinstrument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234
9.2.1 Att mäta är att veta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234
9.2.2 Presentation av mätvärden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234
9.2.3 Multimeter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234
9.2.4 Vridspoleinstrument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234
9.2.5 Konstlast . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235
9.2.6 Fältstyrkemätare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235
9.2.7 Kalibreringsoscillator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235
9.2.8 Brusmätbrygga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235
9.2.9 Ståendevågmeter (SVF-meter) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236
9.2.10 Frekvensräknare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236
9.2.11 Dipmeter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237
9.2.12 Oscilloskop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238
9.2.13 Spektrumanalysator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238
9.2.14 Signalgeneratorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240
9.2.15 Nätverksanalysator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240
10 EMC 243
10.1 Störningar och störkänslighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243
10.1.1 Om EMC-lagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243
10.1.2 Utdrag ur LEK . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243
10.1.3 Utstrålning från amatörradiosändare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243
10.1.4 PM vid störningsproblem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244
10.1.5 Arbeta aktivt med avstörning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244
10.2 Störningar i elektronik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244
10.2.1 Blockering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244
10.2.2 Interferens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244
10.2.3 Intermodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244
10.2.4 LF-detektering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244
10.3 Störningsorsaker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245
10.3.1 Störningar från sändare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245
10.3.2 Störningar på radiomottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245
10.3.3 Störningar på TV-mottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245
10.3.4 Störningar på LF-apparater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246
10.4 Avstörningsmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246
10.4.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246
10.4.2 Nätfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246
10.4.3 Lågpassfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246
10.4.4 Högpassfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246
10.4.5 Spärrfilter och sugkretsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246
10.4.6 Nät- och skärmströmfilter för mottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247
10.4.7 Phono-ingångsfilter (TBA 302) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247
10.4.8 Högtalarledningsfilter (EM 502-B) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248
10.4.9 Avkoppling av HF-signaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248
10.4.10 Parasitfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248
10.4.11 Nycklingsfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248
10.4.12 Förbättrad skärmning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248
11 EMF gränsvärden 253
11.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253
11.2 Fält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253
11.3 Allmänna råd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 254
11.4 Utvärdering av EMF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255
11.4.1 Antennen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255
11.4.2 Sändareffekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255
11.4.3 Kabeldämpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256
11.4.4 Distans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256
11.4.5 Beräkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256
11.5 Egenkontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258
11.5.1 Räkna manuellt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258
11.5.2 Räkna med specialprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258
11.5.3 Tabellvärden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258
11.5.4 Antennsimulering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258
11.5.5 Mäta fältstyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258
11.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258
11.6.1 Praktisk hantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258
12 Elsäkerhet 261
12.1 Människokroppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261
12.1.1 Elektrisk chock . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261
12.1.2 Hjärt- och lungräddning, HLR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261
12.1.3 Resistansen genom människokroppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261
12.1.4 Strömmens inverkan på människan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261
12.1.5 Påverkan från elektromagnetiska fält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262
12.1.6 Normer för fältstyrkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262
12.2 Allmänna elnätet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262
12.2.1 Radioamatören och hembyggd elektronik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262
12.2.2 Strömbrytare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
12.2.3 Liten terminologi vid elinstallationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
12.2.4 Färgkoder för fas, noll- och skyddsledare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
12.2.5 Uttag och stickproppar med jorddon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
12.2.6 Skyddsjordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
12.2.7 Jordfelsbrytare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265
12.2.8 Särjordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265
12.2.9 Jordning av antennsystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265
12.2.10 Snabba och tröga säkringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265
12.3 Faror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265
12.3.1 Överhettning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265
12.3.2 Höga spänningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265
12.3.3 Höga strömmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266
12.3.4 Antenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266
12.3.5 Restladdning i kondensatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266
12.3.6 Säkerhetsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266
12.4 Åska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267
12.4.1 Faror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267
12.4.2 Skydd och jordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267
13 Trafikreglemente 269
13.1 Fonetiska alfabet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269
13.2 Q-koden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269
13.2.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269
13.3 Trafikförkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270
13.3.1 Urval för radioamatörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270
13.4 Internationell nödtrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270
13.4.1 Nödsignaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270
13.4.2 Internationella nödfrekvenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270
13.4.3 Nödtrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272
13.4.4 Om du hör en nödsignal på radio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272
13.4.5 Nödsignal från svenskt landområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272
13.4.6 Nödsignal från fartyg eller luftfarkost . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272
13.4.7 Du själv sänder nödsignal över radio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272
13.4.8 Åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273
13.5 Anropssignaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273
13.5.1 Anropssignalernas syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273
13.5.2 Anropssignalernas sammansättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273
13.5.3 Identifiering av amatörradiostationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273
13.5.4 Nationella prefix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274
13.6 Användning av anropssignal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274
13.7 Exempel på kontakt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275
13.7.1 Upprättad förbindelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275
13.7.2 Avsluta förbindelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275
13.7.3 Second operator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275
13.7.4 CQ DX och split . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276
13.8 Innehåll i förbindelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277
13.8.1 Tystnadsplikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277
13.8.2 Inspelning av radiomeddelande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277
13.8.3 Kryptering av radiomeddelande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277
13.9 Radioamatörens hederskod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277
13.10Radioamatörens ordningsregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
13.10.1 Grundläggande principer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
13.10.2 Risken för konflikter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
13.10.3 Hur undvika konflikter? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
13.10.4 Moraliska aspekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
13.10.5 Förhållningsregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
13.11Bandplaner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
13.11.1 Introduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
13.11.2 IARU:s bandplaner, syfte och ändamål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
13.12Svenska bandplaner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
14 Bestämmelser 281
14.1 ITU Radioreglemente (RR) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281
14.1.1 Artikel 1 (RR) Termer och definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281
14.1.2 Artikel 25 (RR) Amateur services . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281
14.1.3 Sektion II. Amatörsatellittjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
14.1.4 Artikel 5 Frekvenstilldelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
14.2 CEPT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
14.2.1 Begreppet CEPT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
14.2.2 CEPT-rekommendationerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
14.3 Svensk lag och föreskrift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
14.3.1 Lag om elektronisk kommunikation m.fl. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
14.3.2 Post- och telestyrelsens föreskrifter om undantag från tillståndsplikt för användning av
vissa radiosändare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
14.3.3 Litteraturhänvisning om lagar och föreskrifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284
16 Morsesignalering 287
16.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
16.2 Morsesignalering inom amatörradion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
16.3 Morsetecknen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
16.4 Planlagd övning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
16.5 Ordning för teckeninlärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
16.6 Inlärningstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
16.7 Inlärningsmetodik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288
16.8 Mottagningsövningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288
16.9 Eftersläpning vid mottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288
16.10Sändningsövningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288
16.11Hjälpmedel vid sändningsövning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289
16.12Arbetsställning vid sändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289
16.13Nyckelfattning och handrörelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289
16.14Styrd sändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289
16.15Fri sändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290
16.16Kontroll av teckengivningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290
16.17Beräkning av antalet teckenvärden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290
16.18Beräkning av takten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290
A Måttenheter 293
A.1 Flyttal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293
A.2 Metallers resistivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293
A.3 Grekiska alfabetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293
B Matematik 295
B.1 Uttryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295
B.2 Formler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295
B.3 Ekvation med en obekant . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295
B.4 Ekvation med två obekanta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296
B.5 Potenser, digniteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 297
B.6 Rötter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298
B.7 Logaritmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298
B.8 Binära tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299
I Rapportkoder 323
I.1 Amatörradiotrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323
I.1.1 R-skala (läsbarhet) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323
I.1.2 S-skala (signalstyrka) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323
I.1.3 T-skala (ton) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323
I.2 Kommersiell sjö- och luftradiotrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323
I.3 Rundradiosändningar m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323
L Prefixomvandling 333
Denna faktabok omfattar det av Post- och telesty-
relsen anvisade kompetensområdet för amatörradio-
certifikat.
Utbildning
Man kan antingen söka sig till någon av de klubbar
som har kurs eller skaffa SSA:s utbildningspaket och
studera på egen hand. Post- och telestyrelsen har
dessutom övningsprov online som man kan testa sina
kunskaper på, något som varmt rekommenderas för
alla studerande oavsett studieform.
Denna bok Förord till andra upplagan
Denna bok omfattar hela teorin för CEPT HAREC Boken bygger till mycket stor del på det arbete som
och PTS krav. Den ingår i det utbildningspaket som till första upplagan utfördes av Lennart Wiberg, med
kan köpas från SSA. signal SM7KHF, med flera.
Innehållet är delat i två ämnesgrupper: grundläg- Med tiden har uppstått ett behov av att bredda
gande radioteknik samt regler och trafikmetoder. Det det existerande utbildningsmaterialet och att anpas-
finns även inlärningsanvisningar för morsesignalering sa det till ett modernare sätt att utbilda, inte minst
för den som vill lära sig telegrafi. för att kunna utnyttja moderna webbaserade utbild-
I bilagorna finns bland annat grundläggande ma- ningssystem.
tematik och frekvensplaner för amatörradiotrafik. En viktig aspekt har varit att materialet ska täcka
Rekrytering av handledare för terminslånga kur- hela CEPT HAREC, som uppdaterats över åren, och
ser är en nyckelfråga för kursarrangören, liksom mål- vara spårbart till dessa krav.
inriktade, anpassade läromedel. Till denna andra upplaga har allt tidigare materi-
Tanken med denna bok är att leverera ett material al granskats och uppdaterats. Nya kapitel har lagts
som kan vara grunden till denna utbildning samt även till, bland annat om elektromagnetiska fält, digitala
för viss fördjupning och förståelse för de begrepp som trafiksätt och digital signalbehandling. Avsnitten om
man vanligtvis stöter på inom hobbyn. elsäkerhet och nödtrafik har omarbetats och samtli-
ga referenser till lagar och föreskrifter är i skrivande
stund aktuella.
Den nu föreliggande andra upplagan finns tillgäng-
lig i digitalt format. Detta underlättar inte bara för
läsaren att söka efter specifik information, men utgör
också en grund för kommande webbaserad utbildning.
TACK!
Ett stort tack till alla de som på olika sätt bidra-
git till att förverkliga boken, tillvaratagit alla delar
från den tidigare upplagan, uppdaterat den, skrivit
nytt material, gjort om layout, typsatt och arbetat
med innehållet i olika former.
Författarna
Inledning: VAD, HUR, VAR?
VAD behöver en radioamatör kunna? Efter avlagt och godkänt prov kan man sedan
ansöka om signal och certifikat, något som SSA sköter
CEPT är ett samarbetsorgan mellan europeiska län-
enligt delegation från Post- och telestyrelsen.
ders teleadministrationer (myndigheter). En av dem
Till tillståndet knyts en internationellt unik an-
är svenska Post- och telestyrelsen (PTS).
ropssignal. Man har möjlighet att föreslå en anrops-
Dessa administrationer har antagit rekommenda-
signal, men i brist på förslag så tas en ledig anrops-
tioner om sinsemellan harmoniserade krav på radioa-
signa ur serien.
matörers kompetens.
Sverige har antagit CEPT-rekommendationen T/R
61-02 [?]. Vid genomförandet av kompetensprov ska VAR hålls det certifikatskurser?
de i den rekommendationen angivna kraven särskilt Vissa amatörradioklubbar, militära förband, FRO-
beaktas. förbund och andra sammanslutningar håller certifi-
För den som godkänts i ett sådant prov utfärdas katskurser. Det går också att studera på egen hand.
ett harmoniserat amatörradiocertifikat (HAREC). Re-
kommendationen anger kompetensnivån HAREC. Den
svenska certifikatet bygger på CEPT HAREC krav VILKA läromedel behöver man?
[?], med anpassning till svensk bandplan i bilaga 13.11. Denna bok omfattar hela teorin för CEPT HAREC
och PTS krav. Den ingår i det utbildningspaket som
HUR blir man radioamatör? kan köpas från SSA.
1.1.1 Grundämnen
Det finns många former av materia. Ofta är en form
av materia sammansatt av andra former med enklare Bild 1.1: Atomernas uppbyggnad
uppbyggnad.
Sammansatt materia kan sönderdelas på kemisk atomer vid den kemiska bindningen till atomstruktu-
väg, men däremot inte de enklaste formerna. All ma- rer, molekyler och ämnen. För bindningen behövs ett
teria är uppbyggd av atomer. De enklaste materiefor- visst antal valenselektroner.
merna, som kallas grundämnen, innehåller endast ett De valenselektroner som ej behövs för bindning-
slags atomer. Över 100 grundämnen är kända. en kan röra sig fritt genom materia/strukturen. De
Vart och ett av grundämnena har sin speciella kallas fria elektroner och är vad vi kallar elektrisk
atomuppbyggnad och därmed en materialstruktur, ström.
som skiljer sig från varje annat grundämne. Valenselektronerna är alltså inte bara av betydelse
Tre fjärdedelar av alla grundämnen är metaller för materialets kemiska struktur utan också för dess
(elektriska ledare) medan de flesta övriga är icke- elektriska egenskaper.
metaller (isolatorer). Det finns även en liten mellan- Atomernas massa och volym är ytterst liten. Tag
grupp som kallas för halvledare. som exempel en kub av koppar med volymen 1 cm3
och vikten 8,9 gram. Den består av ca 8,5·1022 koppa-
ratomer, dvs. 85 000 000 000 000 000 000 000 stycken.
1.1.2 Atomernas uppbyggnad Fenomenet metallbindning gör att antalet fria elektro-
Länge ansågs atomerna vara de minsta beståndsde- ner i kuben är ungefär lika med antalet atomer i den.
larna i materian. Men omkring förra sekelskiftet upp- Varje elementarpartikel har en massa och en atoms
täcktes att atomerna i sin tur består av ännu mindre totala massa är summan av elementarpartiklarnas
beståndsdelar, så kallade elementarpartiklar såsom massor. Den enklaste atomen är väteatomen med en
protoner, neutroner, elektroner med flera. Det gemen- proton och en elektron. Väteatomens totala massa
samma namnet för alla dessa partiklar är nukleoner. har kunnat beräknas till 1,66 · 10−24 gram.
En atom består dels av en kärna som är samman- Nästan hela massan i atomen är samlad till kär-
satt av protoner och neutroner, dels av elektroner, nans protoner och neutroner. Var och en av dem har
som kretsar omkring kärnan. en massa som är ungefär 2000 gånger större än mas-
san i en elektron.
Protonerna är positivt (+) laddade.
Neutronerna är neutrala, ej laddade. 1.1.3 Elektrisk laddning och kraftverkan
Elektronerna är negativt (–) laddade Enligt sägnen upptäckte Thales från Milteus redan
Elektronerna kretsar i banor omkring atomkärnor- för 2500 år sedan, att en bit bärnsten drog till sig
na, liksom planeterna kretsar i banor omkring sina små grässtrån, sedan stenen gnidits mot en bit ylle.
solar, vilket illustreras i bild 1.1. Det grekiska ordet för bärnsten är ELEKTRON och
Banor med samma avstånd till atomkärnan är på de krafter som uppstod kom att kallas ”elektriska”.
samma energinivå och sägs bilda ett elektronskal. Av den elektriska spänningen mellan kroppar med
Det kan finnas flera elektronskal. Ju fler elektro- olika laddning, verkar krafter mellan dem och deras
ner som finns i ett elektronskal, desto starkare är omgivning. Krafterna kallas för elektriska fält och
elektronerna i skalet bundna till atomen. Det yttersta är det som gör att elektriskt laddade kroppar kan
skalet kan emellertid aldrig innehålla fler än 8 elektro- komma i rörelse.
ner. Ett exempel får man varje gång man kammar sig
Elektronerna i det yttersta skalet kallas för va- med en kam av isolerande material. Då kommer håret
lenselektroner, vilka används även av angränsande att dras mot kammen därför att håret och kammen
5
har fått olika slags elektriska laddningar. Samtidigt binds till varandra med kovalenta bindningar. Äm-
har hårstråna sinsemellan samma slags laddning och nena delar sina fyra valenselektroner med fyra and-
stöter bort varandra – håret ”reser sig”. Lika ladd- ra atomer så att det bildas en full oktett med åtta
ningar stöter bort varandra – olika laddningar drar elektroner i valensskalet.
varandra till sig. Då valensskalet innehåller åtta elektroner är det
fullt, det finns inga fria elektroner och ämnet leder in-
1.1.4 Konduktivitet – ledare, halvledare te elektrisk ström. Båda dessa mineraler kan därför i
denna form ses som isolatorer. (intrinsisk halvledare)
och isolator
Om några atomer av ett främmande material som
HAREC a.1.1.1 till exempel arsenik, antimon, indium eller gallium
En elektrisk ström sägs flyta, när de fria ladd- blandas in, (dopas in), i kristallstrukturen så föränd-
ningsbärarna i ett material – en strömledare – fås ras egenskaperna och den elektriska ledningsförmå-
att röra sig samtidigt i samma riktning. Hur många gan ökar tusenfalt.
som rör sig beror på strömledarens egenskaper och
spänningen mellan ledarens ändar. 1.1.4.4 N-ledning
Alla material har någon grad av elektrisk lednings-
förmåga som beror på materialets atomstruktur, di- Man talar om N-ledande material respektive N-ledning;
mensioner och temperatur. Vissa material (t.ex. me- ”elektronledning”.
taller, kol, halvledare) leder elektrisk ström bättre Germanium, kisel m.fl. halvledare har fyra elektro-
än andra (t.ex. glas, gummi, plast). Mängden av fria ner med ”fasta platser” i valensskalet – förutsatt att
laddningsbärare i materialet begränsar hur stor ström- materialet är helt rent. Då finns det inga fria elektro-
men kan bli. ner för laddningstransport.
För att skapa fria elektroner kan det rena materi-
alet förorenas – dopas – med atomer av till exempel
1.1.4.1 Ledare
arsenik [As] eller antimon [Sb]. Båda dessa materi-
Metaller har god elektrisk ledningsförmåga och kal- al är 5-värdiga. De har 5 elektroner i valensskalet 4
las ledare. Bäst ledande är de metaller, vars atomer elektroner är fast bundna medan den 5:e är löst bun-
har det minsta antalet valenselektroner i det ytters- den till atomen. Den 5:e elektronen kan lossgöras från
ta elektronskalet. Koppar-, silver- och guldatomerna atomen med yttre kraft, till exempel värme eller elekt-
har en enda valenselektron och därmed mycket god risk spänning och då skapas en fri elektron. När en
ledningsförmåga. Järn, zink och magnesium har två spänning läggs på materialet kommer den fria elektro-
valenselektroner och därmed något sämre ledningsför- nen att vandra mot den positiva polen. Materialet är
måga. Ännu sämre ledare är de så kallade halvledarna N-ledande.
med 3 till 5 valenselektroner.
1.1.4.5 P-ledning – ”hålledning”
1.1.4.2 Isolatorer
När germanium eller kisel dopas med indium [In] eller
Glas, plast, porslin och vissa mineraler har mycket gallium [Ga] blir de P-ledande. Indium och gallium
dålig ledningsförmåga och kallas isolatorer. Isolato- är 3-värdiga – deras valensskal innehåller 3 elektro-
rerna är dåliga ledare på grund av att de har många ner. Men för en fast bindning med germanium eller
valenselektroner i sitt yttersta skal. Maximalt ryms kisel saknas det en elektron och det uppstår då ett
8 valenselektroner. ”hål” – en ”bristelektron”. Hålet kan fyllas ut av en
I icke ledande material är elektronerna mycket elektron från en annan atom. I den atom som elektro-
hårt bundna till sitt valensskal och därför svåra att nen lämnar bildas det i sin tur ett hål osv. När en
flytta. I fasta material är också positiva laddningar spänning läggs på, kommer ”hålet” att vandra mot
svåra att flytta, eftersom de är bundna i atomkärnor- den negativa polen. Materialet är då P-ledande.
na. Atomerna är i sin tur bundna i en struktur som
kännetecknar vart och ett material. 1.1.5 Elektrisk spänning – enheten volt
HAREC a.1.1.2 HAREC a.1.1.3
1.1.4.3 Halvledare
Bild 1.2 illustrerar ett tankeförsök med ett rör med
Några grundämnen har en elektrisk ledningsförmåga kulor i. Materialet i röret tänks motsvara atomstruk-
som ligger mellan gränsvärdena för att kallas elektris- turen i en strömledare och kulorna de fria elektroner-
ka ledare eller isolatorer. Dessa ämnen tillhör grup- na. Tänker man sig ett slag mot en ände av röret så
pen halvledare och har en elektrisk ledningsförmåga flyttar det sig av den energi som tillförs. På grund
som varierar med ämnets struktur, renhet och tem- av obundenheten till röret följer av masströgheten
peratur. kulorna inte med röret, utan hamnar i dess ena ände.
En ren kristall av mineralen germanium [Ge] el- Att kulorna samlas i ena änden av röret tänks mot-
ler av kisel [Si] bildar ett kristallgitter där atomerna svara ett elektronöverskott i ena änden av en ledare
och ett motsvarande underskott i den andra änden.
6
Bild 1.2: Tankeförsök med kulor i ett rör
Man kallar änden med elektronöverskott för mi- Spänningen över ändpunkterna på en strömledare
nuspol och änden med elektronunderskott för pluspol. är 1 volt [V], då ledaren genomflyts av en likström av
Olika stora elektriska laddningar vid polerna innebär 1 ampere [A] under effektutvecklingen 1 watt [W].
att de sinsemellan har olika potential. Potentialskill-
naden kallas spänning. 1.1.6 Symboler
Likspänning innebär ett överskott av elektroner
och alltid vid samma anslutningspol.
Växelspänning innebär ett överskott av elektroner,
omväxlande vid den ena anslutningspolen och den
andra.
Måttenheten för spänning är volt [V]. I formler Bild 1.3: Schemasymbol för batteri
betecknas spänning med När man ritar scheman för elektriska kretsar an-
vänds symboler. Symbolen i bild 1.3 visar ett elekt-
• U för effektivvärdet riskt batteri med en enda cell.
• u för momentanvärdet (ögonblicks-) Förtydligande kommentarer och skrivtecknen in-
vid symbolen förekommer. Ofta refererar dessa till en
• û för toppvärdet (amplitud-). komponentlista. Se även kapitel 2.
7
1.1.7 Elektrisk ström – Enheten ampere så avgår energi i form av värme. Detta fenomen kal-
las för resistans (av latinets resistere som betyder
HAREC a.1.1.2 HAREC a.1.1.3
att motstå). Resistansen och därmed förlusterna i
När en sluten strömkrets innehåller en spännings-
en strömkrets fördelas i förhållande till de ingående
källa, kan en laddningsutjämning ske genom kretsen.
materialen och deras dimensionering.
Det innebär att fria elektroner förflyttar sig genom
Resistans uttrycks i enheten ohm [?] och beteck-
kretsen i riktning från spänningskällans minuspol till
nas med den grekiska bokstaven omega (Ω).
dess pluspol. Vid pluspolen är det nämligen brist på
I formler betecknas resistansen i en elektrisk krets
negativa laddningar och naturen söker alltid en utjäm-
eller en del av den med R.
ning. Under utjämningsförloppet är spänningskällan
Resistansen i en resistor är 1 [Ω], när en spänning
även en strömkälla.
av 1 [V] driver en ström av 1 [A] genom den resistorn.
I gaser och elektrolyter (elektriskt ledande väts-
kor och geler) samt i halvledare består strömmen av
joner (positiva eller negativa laddningar), i metaller 1.1.11 Ohms lag
däremot av elektroner (negativa laddningar). HAREC a.1.1.4
Av tradition anses strömriktningen vara positiv Ohms lag beskriver sambandet mellan grundbe-
i jonströmmens riktning – den så kallade tekniska greppen ström I [ampere], spänning U [volt] och re-
strömriktningen – medan elektronströmmens rikt- sistans R [ohm]. Sambandet gäller både för likspän-
ning är den motsatta – den så kallade fysikaliska ning och för effektivvärdet av växelspänning och väx-
strömriktningen. elström.
Måttenheten för ström är ampere A [?]. I formler I en ledare med resistansen R är strömstyrkan
betecknas ström med: I genom resistansen proportionell mot den pålagda
spänningen U .
I för effektivvärdet
U U
i för momentanvärdet (ögonblicks-) U =I ·R I= R=
R I
î för toppvärdet (amplitud-)
1.1.12 Kirchhoffs lagar
Strömmen är 1 A när 6,25 · 1018 elektroner per
HAREC a.1.1.5
sekund flyter genom ett givet ledartvärsnitt, vilket
motsvarar laddningen 1 coulomb. Den tyske fysikern G R Kirchhoff (1824–1887)
formulerade sina välkända lagar först 1845 och sedan
1847.
1.1.8 Strömkrets Kirchhoffs strömlag: Den algebraiska summan av
Bild 1.4 visar potential och spänning i en strömkrets. alla strömmar, som flyter till eller från varje punkt i
En elektrisk strömkrets består av en eller flera en elektrisk krets, är lika med noll.
energikällor och energiförbrukare. Källor kan vara
I1 + I2 + I3 + · · · + In = 0
batterier, nätaggregat etc. Förbrukare kan vara lam-
por, ledningar etc. Varje energiförbrukare har en re- Kirchhoffs spänningslag: I varje sluten strömkrets är
sistans och de elektriska laddningarna ”köar” före den algebraiska summan av alla spänningskällor lika
förbrukaren, strax efter förbrukaren finns ingen kö. med det totala spänningsfallet i alla resistorer.
Det uppstår en skillnad i laddningsmängd (en poten- Uttryckt på ett annat sätt är algebraiska summan
tialskillnad) mellan varje punkt i en strömkrets, när av spänningarna i en strömkrets lika med noll.
det flyter ström. Man talar om spänningsfall.
1.1.13 Elektrisk effekt – enheten watt
1.1.9 Strömförlopp
HAREC a.1.1.6 HAREC a.1.1.7
Likströms- och växelströmsförloppen kan vara sam- När en ström flyter genom en resistans utvecklas
mansatta av ett huvudförlopp och underordnade för- värme. Värme är en form av effekt, som är högre ju
lopp. starkare strömmen och högre spänningen är.
Likström kan ha konstant styrka eller den kan va- Måttenheten voltampere [VA] för elektrisk effekt
riera enligt något förlopp, men växlar aldrig riktning. härleds ur produkten av volt [V] och ampere [A].
Växelström kan variera enligt något visst förlopp, För effekt som alstras av likström används enhe-
till exempel sinusvåg, fyrkantsvåg, och växlar ständigt ten watt [W] [?] i stället för voltampere [VA]. Vid
riktning. sidan om grundenheten 1 W används delar och mul-
tipler av denna.
1.1.10 Resistans – Enheten ohm
1 volt [U] · 1 ampere [I] = 1 watt [P]
HAREC a.1.1.2 HAREC a.1.1.3
När fria elektroner tvingas fram genom atomstruk- Effektformeln P = U · I gäller i första hand för lik-
turen i en ledare, till exempel glödtråden i en lampa, ström men även för växelström om belastningen är
resistiv och ström och spänning inte är fasförskjutna.
8
Bild 1.4: Potential och spänning i en strömkrets
På motsvarande sätt kan vi ersätta U med R · I: Arbete = Effekt · tid [W] = [P] · [s]
Eftersom effekten uttrycks som P = U · I kan det
P =U ·I ⇒ P =R·I ·I ⇒ P = R · I2 elektriska arbetet uttryckas som W = U · I · t, vilket
också är Joules lag.
Med hjälp av dessa formler kan effekten beräknas ur Om grundenheterna för volt [U], ampere [I] och
resistans- och strömvärdena respektive ur resistans- sekund [s] sätts in i formeln fås en måttenhet, ut-
och spänningsvärdena. För övriga formler se formel- tryckt som voltamperesekunder [VAs] eller wattse-
snurran bild 1.5 kunder [Ws] eller joule [J].
Måttenheten för elektriskt arbete är 1 joule per
1.1.14 Elektrisk arbete – enheten joule sekund, som vanligen kallas 1 wattsekund 1 [Ws]. Vid
sidan av grundenheten används multipler av denna.
Energi finns i olika former, alltid och överallt. Energi
kan varken skapas eller förstöras, bara omvandlas från 1 kilowattsekund = 1 kWs = 1000 Ws = 1,0 · 103 Ws
en form till en annan. Formen kan vara mekanisk, 1 wattimme = 1 Wh = 3600 Ws = 3,6 · 103 Ws
kemisk, elektrisk etc. 1 kilowattimme = 1 kWh= 1000 Wh= 3,6 · 106 Ws
Arbete är omvandlingsprocessen från en energi-
form till en annan. 1.1.16 Formelsnurran
Arbetsmängden i alla energiformer kan mätas
med samma enhet joule [J] [?] och anges med symbo- Så här finner man rätt formel i formelsnurran (bild
len W för Work. 1.5): Välj ett segment med önskad storhet I, U , R eller
1 joule motsvarar det arbete som utvecklas när ett P som det första ledet i formeln. Inom valt segment
föremål förflyttas 1 meter med kraften 1 newton [N], finns tre alternativ för det andra ledet i formeln. Välj
d. v. s. 1 newtonmeter [Nm]. det alternativ som innehåller två kända storheter.
9
Elektriska celler kan samlas till batterier, varvid
cellerna oftast seriekopplas. Batteriets polspänning
är då summan av cellernas polspänningar.
Hur stort arbete ett batteri avger, beror såväl på
hela batteriets polspänning som på de enskilda cel-
lernas kapacitet. Exempel: Ett batteri med polspän-
ningen 12 V och cellkapaciteten 100 Ah kan nominellt
avge P = U · I = 12 · 100 = 1200 VAh = 1,2 kWh.
Hur länge batteriet ”räcker” per laddning beror
som sagt bland annat på vilken strömstyrka man tar
ut. Tar man ut 1 A ur 100 Ah-cellen här ovan, så blir
urladdningstiden nominellt t = 100 Ah/1 A = 100 h.
10
1.2.4 Kortslutningsström neutrala. Antalet protoner i kärnan bestämmer därför
kärnans totala positiva laddning, kallat för kärnladd-
Om man på kortaste väg förbinder strömkällans an-
ningstalet. Elektronerna som kretsar omkring atom-
slutningspoler blir kretsen totala resistans lika med
kärnan är bärare av var sin negativ laddning.
källans inre resistans.
Elementarladdningen [e] är den laddning som finns
Den kortslutningsström som då uppstår begrän-
i en elektron och har länge ansetts vara den minsta
sas enbart av strömkällans polspänning och inre resi-
möjliga laddningen. Nutida elektronfysik konstaterar
stans.
ännu mindre enheter, men det går vi inte in på här.
Eftersom den inre resistansen oftast är mycket
Antalet protoner och elektroner i en atom är lika
liten blir kortslutningsströmmen motsvarande hög.
och elektronernas negativa laddning blir då lika stor
som protonernas positiva laddning. När laddningar
1.2.5 Serie- och parallellkopplade med olika polaritet är lika stora väger de ut varandra
kraftkällor och blir elektriskt neutrala till sin omgivning.
Måttenheten för elektrisk laddning är coulomb [C].
HAREC a.1.2.2
Laddningsmängden 1 coulomb motsvarar 6,25 tril-
joner (6,25 · 1018 ) elementarladdningar. Sambandet
1.2.5.1 Seriekopplade kraftkällor mellan laddning och ström är:
För att uppnå en högre total spänning (EMK) kan
Q=I ·t
flera kraftkällor (delspänningar) kopplas i en slinga
efter varandra. Detta kallas seriekoppling. Laddning [Q] är ström [I] under tiden [t]:
Seriekopplade delspänningar verkar med eller mot
varandra, beroende på deras inbördes polariteter. 1 C = 1 A · 1 s = 1 amperesekund [1 As]
Den totala spänningen över kopplingen är sum-
man av de ingående delspänningarna, med hänsyn 1 coulomb = 1 ampere · 1 sekund
taget till deras polariteter.
1.3.1 Potential
Potentialskillnaden – spänningen – mellan olika lad-
dade kroppar skapar krafter mellan varandra samt Bild 1.6: Elektriska kraftfält
mellan dem och deras omgivning. Detta fenomen kal-
las elektriskt kraftfält och är orsaken till att elektriskt
laddade kroppar kan komma i rörelse. 1.3.3 Kraftfält omkring elektriska
laddningar
1.3.2 Elektrisk laddning Mellan elektriska laddningar bildas krafter (bild 1.6).
Elektriska laddningar är grunden för elektricitetslä-
• Varje laddning är omgiven av ett elektriskt kraft-
ran. Varje proton i atomkärnan är bärare av en posi-
fält.
tiv laddning. Neutronerna i atomkärnan är elektriskt
11
• Mellan positiva (+) elektriska laddningar och punkterna. Halva spänningen finner man mitt emel-
(–) negativa laddningar bildas krafter. lan punkterna.
Elektriska fält är upplagrad energi. Fältstyrkan
• Fältkrafternas styrka och riktning symboliseras kan bli så hög, att det blir en urladdning mellan po-
som linjer mellan positiva och negativa ladd- lerna. Koronaurladdning från ändarna av en antenn
ningar, där styrkan är densamma utmed respek- är ett annat tecken på hög fältstyrka. För att försvåra
tive linje. urladdning kan man öka elektrodytan, till exempel
göra den klotformad. Omvänt kan man medverka
Kroppar med olika slags laddningar dras
till urladdning genom att minska elektrodytan. Ett
till varandra
exempel är åskledarens spets.
Kroppar med lika slags laddningar stöter I bild 1.7 U = f (l) visas spänningarna utmed
bort varandra ”mittströmslinjen” igenom plus- och minuspolerna.
Oladdade kroppar påverkas inte och ger Kurvutseendet är typiskt även för omkringliggande
ingen kraftverkan. linjer, oavsett längd.
Bilden framställer en ledare som ett idealt plan,
medan den i praktiken är en volym. För att efterlikna
1.3.4 Elektrisk fältstyrka
en volym föreställer vi oss att bilden roterar omkring
HAREC a.1.3.1 HAREC a.1.3.2 mittströmslinjen, med fältlinjerna oförändrade. Även
om resistansen i den rotationskropp som uppstår är
så hög att ingen ström flyter, så är spänningsbilden
fortfarande densamma.
Spänningsbilden gäller även för isolerande fasta
material, gaser och vakuum. Det finns alltså spänning
mellan olika punkter även i ”friska luften”. Denna
spänningfältstyrka- kan mätas med särskilda instru-
ment, så kallade fältstyrkemätare.
Av brantheten på spänningskurvan i bilden fram-
går vilken delspänningen är per dellängd av en spän-
ningslinje. Kvoten av delspänning och avståndet mel-
lan mätpunkterna kallar man för elektrisk fältstyrka.
I formler betecknas elektrisk fältstyrka med bok-
staven E. Elektrisk fältstyrka mäts i volt per meter.
∆U [volt]
E=
∆l [meter]
12
1.4.1 Magnetism
Enligt den romerske författaren Plinius
lär, vid tiden ungefär 160 år f.Kr. herden
Magnes en dag ha känt hur järnstiften i
sandalerna häftade vid en viss sorts sten.
Det kunde ha varit svart järnmalm, som
grekerna i äldsta tider benämnde Lithos
herakleia efter staden Herakleia i Lydien,
där sådan malm förekommer. Staden fick
sedermera namnet Magnesia och man kan
tänka sig att stenen kom att kallas Mag-
netes. En hel mineralgrupp med liknande
egenskaper, såsom järn, nickel m.fl. kallas
magnetiska.
13
1.4.4 Bestämma magnetiska 1.4.5 Exempel på elektromagneter
fältriktningen Bild 1.10 visar exempel på elektromagneter.
Magnetfältets riktning omkring en ledare kan bestäm-
mas med högerhandsregeln. När en ledare fattas med 1.4.5.1 Elektromagnet
höger hand och med tummen i strömmens riktning,
Det bildas ett magnetfält genom en spole så länge som
kommer fingrarna att peka i fältriktningen (B).
det flyter ström genom den. En järnkärna i spolen
I bild 1.9 (övre) så går strömmen från pluspolen
koncentrerar fältet på grund av den större magnetiska
(+) till minuspolen (–) varvid strömmen kommer gå
ledningsförmågan.
nedåt i bilden på ovansidan, det vill säga precis så
Elektromagneter används för att sätta magnetiska
tummen pekar om man greppar ledaren med tummen
material i rörelse eller hålla fast dem.
nedåt, och magnetfältet kommer att snurra som pi-
larna precis som de övriga fingrarna på högerhanden.
När en ledare formas som en spole och en elektrisk 1.4.5.2 Elektrisk ringklocka
ström flyter genom den, kommer magnetfältet att ha Anordningen består av en elektromagnet och en järn-
ett utseende som liknar det omkring en permanent- platta på en fjäder. På plattan sitter en självbrytande
magnet. En sådan spole kallas elektromagnet. kontakt samt en kläpp som kan slå på en klocka.
Magnetfältets riktning i en spole kan också be- Kontakten åstadkommer en växelvis brytning och
stämmas med högerhandsregeln. När en spole fattas slutning av strömmen genom elektromagneten. Arma-
med höger hand och med fingrarna i strömmens rikt- turen med kläppen kommer då i svängning och slår
ning, kommer den utsträckta tummen att peka mot på klockan.
spolens nordpol.
I bild 1.9 (undre) så går strömmen från pluspolen 1.4.5.3 Telefon
(+) till minuspolen (–) varvid strömmen kommer gå
inåt i bilden på ovansidan, dvs. precis så fingrarna I en enkel telefon finns bland annat en mikrofon, ett
pekar när man lägger handen på spolen, och mag- batteri och en hörtelefon.
netfältet kommer att peka mot nord (N) precis som Särskilt i äldre telefoner består mikrofonen av en
tummen på högerhanden. kolkornskammare med ett membran. Tryckvariatio-
Fälten omkring alla slags magneter, såväl perma- ner (ljud) får membranet att vibrera, varvid resistan-
nentmagnetiska som elektromagnetiska, återverkar sen genom kolkornen varierar i motsvarande grad.
på varandra. Även enkla elektriska ledare är elektro- Därmed varierar talströmmen genom mikrofonen.
magneter. Hörtelefonen består av en elektromagnet och ett
membran av mjukjärn. Variationer i talströmmen ge-
nom mikrofonen passerar även hörtelefonen och får
dess magnetfält att variera. Hörtelefonens membran
alstrar då trycksvariationer, det vill säga ljud.
14
1.4.7 Magnetisk flödestäthet
Den magnetiska flödestätheten B mäts i enheten tes-
la [T ] (förut gauss):
Φ=B·A
15
1.5.1 Vågutbredning Sambandet mellan utbredningshastighet v, våg-
längd λ och frekvens f är:
HAREC a.1.5.1
En tillståndsändring i ett medium innebär att v =λ·f v [m/s] λ [m] f [Hz = 1/s]
energi tillförs eller tas bort. Om detta sker växelvis
uppstår förlopp såsom pendling, svängning, vågbild- Exempel: När våglängden λ = 2 m och antalet sväng-
ning etc. Eftersom naturen söker jämvikt, så breder ningar per sekund f = 10 Hz, så breder vågen ut sig
förloppet ut sig genom mediet efter någon modell. med hastigheten v = 20 m/s.
Energi kan inta olika tillstånd. I en pendel växlar
energin mellan lägesenergi och rörelseenergi. Vågor
på en vätskeyta liksom fjädring i fasta material är
exempel på detta. Det kan även innebära trycksväng-
ningar i gaser och så vidare.
I detta avsnitt behandlas elektromagnetiska fält.
Sådana uppstår av svängningar i elektriska och mag-
netiska fält. För att förklara pendling och utbredning
används här modeller.
Bild 1.13: Vågutbredning i rummet
1.5.2 Utbredningsmodeller
1.5.2.3 Vågutbredning i rummet
1.5.2.1 Vågutbredning längs en linje
Bild 1.13 visar vågutbredning i rummet.
Ljud är energi i form av tryckvågor i luften. När en
mekanisk kropp sätts i svängning (stämgaffel, dricks-
glas etc), överförs svängningarna till den omgivande
luftmassan som börjar att svänga med. I luftmassan
bildas det omväxlande över- och undertryckszoner,
som breder ut sig åt alla håll. De mekaniska sväng-
ningarna i ljudkällan omvandlas alltså till tryckvågor.
Det mänskliga örat uppfattar tryckvågor inom fre-
kvensområdet ca 15-18 000 Hz som ljud. Dessa vågor
kallas ljudvågor. Utbredningshastigheten för ljudvå-
gor är v = ca 340 m/s vid 15 ◦ C och normalt luft-
tryck.
16
1.5.3.1 Ljusvågor
Ögat uppfattar elektromagnetisk strålning bara in-
om ett visst frekvensområde som ljus. Ljusets ut-
bredningshastighet beror av vilket material, som det
passerar igenom. I vakuum är hastigheten störst, c =
299 792 458 m/s (= ca 3·108 m/s) [?]. I tätare ämnen
är hastigheten lägre, till exempel i glas ca 200 000 000 m/s.
Det för människan synliga ljuset har våglängder mel-
lan 7,7 · 10−7 och 3,9 · 10−7 m, motsvarande 7,7 till
Egenskaper/ 3,9 tiotusendels mm.
Frekvens Våglängd
användning Sambandet mellan ljusets utbredningshastighet c
300 Hz 100 mil i vakuum, frekvensen f och våglängden λ är
1 kHz 300 km ULF
3 kHz 100 km c=λ·f c [m/s] λ [m] f [Hz]
10 kHz 30 km VLF
30 kHz 10 km 1.5.3.2 Radiovågor
100 kHz 3 km LF
Även radiovågor är elektromagnetisk strålning, men
300 kHz 1 km
inom ett lägre frekvensområde än det för ljus. Men
1 MHz 300 m MF
utbredningshastigheten för radiovågor genom olika
3 MHz 100 m
material följer ändå samma lagar som de för till ex-
10 MHz 30 m HF
empel ljusets utbredning.
30 MHz 10 m
Radiovågor anses omfatta ett frekvensområde från
100 MHz 3 m VHF
ca 10 kHz (λ = 30 km) till 300 GHz (λ = 1 mm).
300 MHz 1 m
Rundradio tilldelas frekvenser i intervallet 100 kHz
1 GHz 300 mm UHF
till 1000 MHz. Amatörradio tilldelas ett antal fre-
3 GHz 100 mm
kvensområden i intervallet 1,8 MHz till 250 GHz.
10 GHz 30 mm SHF
Att märka är att elektromagnetiska fält, som sagts
30 GHz 10 mm
ovan, förekommer så långt ner i frekvens som ett fåtal
100 GHz 3 mm EHF
kHz. Detta ska självklart inte förväxlas med ljudtryck
300 GHz 1 mm
med samma frekvens.
1 THz 300 µm Infrarött
3 THz 100 µm ljus
10 THz 30 µm (värme- 1.5.3.3 Egenskaper hos elektromagnetiska vågor
30 THz 10 µm strålning) Elektromagnetiska vågor med högre frekvens än ra-
100 THz 3 µm diovågor uppfattas som värmestrålning, vågor med
300 THz 1 µm Synligt ljus ännu högre frekvens som ljus etc., men fortfarande är
1 PHz 300 nm huvudegenskaperna samma. Som exempel kan näm-
3 PHz 100 nm Ultraviolett nas polariserade vågor. Dessutom kan man finna mot-
10 PHz 30 nm ljus svarigheten till sådana egenskaper såsom interferens
30 PHz 10 nm och överlagring även i andra vågtyper, till exempel i
100 PHz 3 nm Rönt- ljud.
300 PHz 1 nm gen-
1 EHz 300 pm strålning
3 EHz 100 pm 1.5.4 Vågpolarisation
10 EHz 30 pm Gamma- HAREC a.1.5.3
30 EHz 10 pm strål- Bild 1.14 visar polarisation av elektromagnetiska
100 EHz 3 pm ning vågor.
300 EHz 1 pm
1.5.4.1 Vågor längs en linje (tråd e.d.)
Tabell 1.1: Elektromagnetiskt spektrum En vågrörelse i ett plan kallas linjärt polariserad. Om
änden på en horisontell tråd sätts i rörelse uppåt-
nedåt, uppstår på tråden en linjärt polariserad vågrö-
relse i vertikalplanet – vertikal polarisering. Om trå-
den sätts i rörelse höger-vänster kommer dess sväng-
ning att vara horisontellt polariserad. Om tråden
sätts i svängning i ett plan och detta plan ständigt
vrider sig, kommer även vågrörelsen utmed tråden
att vrida sig. En vågrörelse, vars polarisering vrider
sig roterar – kallas för cirkulärt polariserad. Vridning
17
Bild 1.14: Polarisation av elektromagnetiska vågor
18
mot- respektive medurs kallas för vänster- respektive deras amplituder blir resultatet en förstärkning eller
högervriden polarisering. en försvagning. Om har samma frekvens och lika sto-
ra, motriktade amplituder, så uppstår en utsläckning,
1.5.4.2 Elektromagnetiska vågor vilket kallas fädning (eng. fading).
Denna vågmekanism är liknande i gaser (luft),
De magnetiska och elektriska fälten omkring en leda- vätskor, elektromagnetiska fält etc. Ett försök kan gö-
re är vinkelrätt orienterade mot varandra. Det elektro- ras med en stämgaffel som man slår an och håller intill
magnetiska fält som de bildar tillsammans bildar en örat. När man vrider stämgaffeln runt sin längdaxel,
vågfront som är vinkelrätt orienterad mot dem. kommer avståndet mellan vart och ett av gaffelbe-
Polariseringsriktningen för en elektromagnetisk nen och örat att variera. Då uppstår en växelvis med-
våg definieras som den riktning dess elektriska fält och motverkan mellan tonerna från gaffelbenen och
har: därmed varierande tonstyrka.
• vertikalt elektriskt fält – vertikal polarisering Detta fenomen utnyttjas bland annat i antenner
för riktad sändning respektive mottagning av radi-
• horisontellt elektriskt fält – horisontell polarise- ovågor.
ring.
1.5.4.3 Ljusvågor
1.6 Sinusformade signaler
Ljus är elektromagnetiska vågor. När dagsljus, som HAREC a.1.6 HAREC a.1.6.1
för övrigt är opolariserat, belyser ett polariseringsfil- Bild 1.16 visar alstring av en sinusformad sig-
ter passerar endast de vågkomposanter genom filtret, nal. I detta avsnitt behandlas några grundbegrepp
som har samma polarisering som filtret. inom växelströmsläran. Förloppen framställs med
När det polariserade ljuset därefter sänds mot ett vektor- och linjediagram. För närmare beskrivning
efterföljande filter, passerar ljuset genom filtret en- används sådana begrepp som momentanvärde, topp-
dast när det har samma polarisering som ljuset. När värde, topp- till toppvärde, effektivvärde, fasläge, fas-
de båda filtren är vridna 90◦ i förhållande till varand- förskjutning och båghastighet.
ra, passerar inget ljus alls.
1.6.1 Momentanvärde
1.5.4.4 Radiovågor
HAREC a.1.6.2a
Radiovågor är elektromagnetiska vågor inom det fre- Momentanvärdet är storheten på en spänning u,
kvensområde som lämpar sig för radiokommunika- en ström i etc. vid en viss tidpunkt t. (Storheter som
tion. ändrar sig som en funktion av tiden kännetecknas
Beroende på sändarantennens utformning avger ofta med gemena bokstäver.)
den vågor med en polarisation. På samma sätt är en Bild 1.16 visar en sinusformad växelspänning med
mottagarantenn mest mottaglig för vågor med en viss frekvensen 50 Hz. Spänningen u är +230 V vid tid-
polarisation. Överföringsförlusterna blir lägst mellan punkten 2,5 millisekunder efter en positiv nollgenom-
antenner med samma polarisation. gång. Efter totalt 5 ms uppnås toppvärdet umax dvs.
I det högre frekvensområdet för radio (VHF, UHF, +325 V. Efter totalt 10 ms sker en negativ nollge-
SHF) är polariseringsvridning under överföringen min- nomgång. Efter totalt 12,5 ms är spänningen −u, dvs.
dre vanlig. Genom att utforma antennerna med hori- −230 V osv.
sontell, vertikal eller cirkulär (höger- alternativt väns-
tervriden) polarisation fås överföringsegenskaper för 1.6.2 Toppvärde eller amplitud
olika syften.
Cirkulärt polariserade antenner ger lägst överfö- HAREC a.1.6.2b
ringsförluster när polariseringsriktningen är lika i sän- Toppvärdet umax är det högsta värdet över eller
dar- och mottagarantennen. under noll. På bild 1.16 är de högsta värdena +325 V
I det lägre frekvensområdet för radio (HF och läg- och −325 V.
re) utnyttjas oftast rymdvågsutbredning. Eftersom
de utsända vågorna då reflekteras mot jonosfärskikt, 1.6.3 Topp-till-toppvärde
uppstår polariseringsvridningar som inte kan förutses.
Då är det en fördel att kunna växla mellan antenner Topp-till-toppvärde är summan av toppvärdena över
med olika polarisation. och under noll. På bild 1.16 är detta värde 650 V.
energikällor blandas med varandra (överlagras), kom- Effektivvärdet av en växelspänning u är det värde,
mer de att antingen samverka eller motverka. Bero- som medför samma effektutveckling som en likspän-
ende av det tidsmässiga läget mellan vågorna och ning U .
19
Bild 1.15: Våginterferens
För ett sinusformat förlopp gäller följande sam- I en så kallad enhetskrets med radien r = 1 mot-
band mellan toppvärdet och effektivvärdet (det s.k. svaras vinkeln 360◦ av en båge med längden 2 · π · r =
kvadratiska medelvärdet), vilket motsvarar amplitu- 2 · π · 1 = 2π = omkretsen. Vid f perioder per sekund
den vid vinklarna 45, 135, 225 och 270◦ . blir båglängden = 2πf . Denna storhet kallas båghas-
tighet eller oftare vinkelhastighet och betecknas med
û î √ ω (uttalas omega):
U=√ I=√ ( 2 = 1,414)
2 2
ω = 2πf [1/s]
1.6.5 Fasläge
1.6.7 Period
Fasläget ϕ är när inom en period, som ett givet mo-
mentanvärde uppträder. Tidpunkten för varje mo- HAREC a.1.6.3a
mentanvärde motsvarar en andel av 360◦ elektriska En period har passerat, när en storhet (spänning,
grader. Till exempel uppnås värdet volt vid 0◦ , 180◦ och ström osv.) återtagit samma tillstånd eller värde efter
360◦ (= 0◦ ). att ha gjort en fullständig växling, till exempel en hel
pendelrörelse eller ett helt varv vid rotation.
1.6.6 Bågmått
1.6.8 Periodtid T
I beräkningar av växelströmskretsar används ofta inte
vinkelmått för fasläget (gradtal) utan i stället begrep- HAREC a.1.6.3b
pet bågmått.
20
Periotid T är den tid som åtgår för att strömmen Nätfrekvensen för elkraft är i Europa 50 Hz. And-
eller spänningen ska genomlöpa en period. Periodti- ra nätfrekvenser förekommer, till exempel 60 Hz i
den är det inverterade värdet av frekvensen. USA och Japan. Frekvensområdet vid överföring av
Måttenheten för periodtid är sekund [s]. kvalitativt tal och musik, lågfrekvens LF, är mellan ca
16 Hz och 16 kHz. Frekvensområdet för talöverföring,
1 till exempel över telefonlinjer eller kommunikations-
Periodtid (T ) =
f radio, är ca 300 till 3000 Hz. Frekvensområdet för
T [s]f [Hz] eller T [ms]f [kHz] eller T [ms]f [MHz]. radioöverföring, högfrekvens HF, är i huvudsak mel-
lan 50 kHz, så kallad långvåg, och 100-tals GHz, så
Exempel: kallad mikrovåg.
1
T1 = s = 0,100 s = 100 ms (f = 10 Hz)
10 1.6.11 Fasförskjutning
1 HAREC a.1.6.6
T2 = s = 0,020 s = 20 ms (f = 50 Hz)
50 Bild 1.18 visar vektorer och fasförskjutning. Med
1 fasförskjutning menas tidsskillnaden mellan förlopp,
T3 = s = 0,001 s = 1 ms (f = 1 kHz)
1000 till exempel spänningar och/eller strömmar. Fasför-
skjutningen mellan vektorerna kallas även fasvinkel
1
T4 = s = 0,000001 s = 1 µs (f = 1 MHz) och uttrycks som ett gradtal mellan 0 och 360◦ .
1000000
1.6.12 Vektorer
1.6.9 Frekvens
En spänning, ström, kraft osv. kan beskrivas som en
HAREC a.1.6.4
vektor med en storhet och riktning. På bilden 1.18 har
Frekvens är antalet perioder per tidsenhet. Föl-
vektorerna XL , R och XC en inbördes fasförskjutning
jande begrepp demonstreras med hjälp av pendeln:
av 90◦ . De motsvarar spänningsfallen i en krets med
Period = en fullständig fram- och tillbakasväng-
en induktor, en resistor och en kondensator kopplade
ning i ett system, till exempel pendelns väg mellan
i serie, där den gemensamma strömmen är en sinus.
punkterna 2-3-2-1-2-3- osv.
Antag att vektorerna roterar i ett oförändrat in-
bördes läge och med en vinkelhastighet av ω = 2πf .
Systemet roterar då 360◦ = 2π radianer = 1 varv/per-
iod.
Vid varje tidpunkt har vektorsystemet uppnått
en viss vridningsvinkel. Momentanvärdet på vektorer-
nas spänningar avsätts till höger i bilden. Avståndet
mellan en vektorspets och noll-linjen är vektorns mo-
Bild 1.17: Pendel som ill. av frekvens mentana värde, som kan vara positivt eller negativt.
Bild 1.17 visar pendelrörelse som illustration av
frekvens.
Periodtid T = tidsåtgången för en fullständig
1.7 Icke sinusformade signaler
svängning. Amplitud A = den största avvikelsen från HAREC a.1.7
viloläget. Frekvens f = antal svängningar/tidsenhet.
Sambandet mellan frekvensen f och periodtiden T
är: 1.7.1 Grundton, övertoner och kantvågor
1
f= HAREC a.1.7.2 HAREC a.1.7.3 HAREC a.1.7.4b
T
Bild 1.19 visar en ren sinusvåg och övertonshaltig
till exempel:
våg. Ett sinusformat förlopp med en enda frekvens
1 – en enda ton – sägs vara spektralt ren. En sådan
5[Hz] = [sekunder]
5 svängning kallas för grundton.
Varje signal som inte är sinusformad är samman-
1.6.10 Enheten hertz satt av flera sinussvängningar. Det är signalens grund-
ton samt dess harmoniska övertoner, vilka kan ha 2,
HAREC a.1.6.5
3 osv. gånger högre frekvens än grundtonen. Den
Måttenheten för frekvens är hertz [Hz]. I formler
inbördes styrkan på grundton och övertoner avgör
betecknas frekvensen med f .
signalens form. Om signalen ligger inom det hörbara
1 Hz = 1 period per sekund (p/s) området, kan man märka hur den ändrar karaktär
10 Hz = 10 perioder per sekund beroende på övertonshalten. Man kan säga att över-
50 Hz = 50 perioder per sekund tonerna modulerar grundtonen.
1 000 Hz = 103 Hz = 1 kHz (kilohertz) Bild 1.20 visar uppdelning av en signal i grund-
1 000 kHz = 106 Hz = 1 MHz (megahertz) ton och övertoner. Oscillatorsignalen i exemplet på
1 000 MHz = 109 Hz = 1 GHz (gigahertz) bilden har 1 volts amplitud på grundtonen f0 (1:a
21
Bild 1.18: Vektorer och fasförskjutning
22
harmoniska), 0,7 volts amplitud på de 1:a övertonen Alltså filtreras MF-komposanten bort. Kvar blir LF-
(2:a harmoniska) och 0,2 volts amplitud på den 2:a signalen, men överlagrad på en likspänning. Likspän-
övertonen (3:e harmoniska). Den totala amplituden ningen stoppas och kvar blir slutligen LF-signalen
blir emellertid inte summan av 1, 0,7 och 0,2 volt som förstärks.
eftersom de olika delspänningarnas toppvärden inte
uppträder samtidigt. I stället måste delspänningarna 1.7.3 Brus
adderas vid varje tidpunkt för sig.
Bild 1.21 visar uppdelning av en fyrkantsvåg i HAREC a.1.7.5 HAREC a.7.19
grundton och övertoner.
Denna analys av vågor uppfanns av Jean-Baptiste 1.7.3.1 Termiskt brus
Joseph Fourier (1768–1830) vid analys av värmeut-
Resistorer och resistans, i alla dess former, uppvisar
bredning och vibration som presenterades 1822. Den-
en egenskap av en varierande spänning även när ingen
na metod är kraftfull och har haft stort inflytande
ström går genom motståndet. Denna extra spänning
på vetenskapen och utvecklingen både som matema-
innehåller ett brett spektrum av toner, men är också
tiskt verktyg och som praktiskt analys med spektrum-
ett tätt spektrum, sådant att ingen enskild ton kan
analysatorer och vid modern modulation och demo-
särskiljas från någon annan. Istället för att tänka
dulation. Man pratar om fourieranalys (eng. Fouri-
sig en grundton och dess övertoner med ingen energi
er analysis) och fouriertransform (FT) för omvand-
emellan dem så är det istället ett kontinuerligt spektra
ling från tid till frekvens och invers fouriertransform
med oändligt många toner. Detta spektra begränsas
för omvandling från frekvens till tid. För tidsdiskret
dock av bandbredden.
(samplad) form är termerna diskret fouriertransform
Man kallar detta spektrum i daglig tal för termiskt
(DFT) och invers diskret fouriertransform (IDFT)
brus (eng. thermal noise), eftersom det beror på tem-
respektive. Senare optimeringar av beräkningar har
peraturen hos motståndet, eller Johnson noise, efter
resulterat i Fast Fourier Transform (FFT) och Inver-
J. B. Johnson som 1928 fann att detta brus fanns i
se Fast Fourier Transform (IFFT).
alla ledare [?]. Brus skapar en variation i spänning
Det finns olika karaktärer av förlopp såsom si-
och ström, som illustreras i bild 1.24.
nusvåg, triangelvåg, sågtandsvåg, fyrkantsvåg och så
I dagligt tal pratar man dock bara om vitt brus
vidare.
(eng. white noise) eller brus. Med vitt brus menas
Fyrkantsvågen är sammansatt av sinusvågor med
brus som inte ”färgats”, och det betyder i det här
grundfrekvensen och dess udda övertoner, varvid amp-
sammanhanget att det har samma amplitud för alla
lituderna fördelar sig som 1/1, 1/3, 1/5, 1/7, 1/9, 1/11
frekvenser, så som illustreras i bild 1.25. I praktiken
osv. Teoretiskt når övertonsspektrum upp till oänd-
är allt brus begränsat med bandbredden på kanalen,
ligt höga frekvenser, medan de motsvarande amplitu-
men man betraktar det som vitt inom kanalen om
derna minskar till oändligt små värden.
det är jämnt inom bandet.
En ideal fyrkantsvåg, vilken inte kan uppnås i
Effekten Pn av detta brus beror på Boltzmanns
praktiken, skulle bestå av ett oändligt antal udda
konstant k = 1,38 · 10−23 J/K, den absoluta tempe-
övertoner med fallande amplitud. Ju fler av de hög-
raturen T i kelvin samt bandbredden B i hertz och
re övertonerna som filtreras bort, desto mer lutar
anges enligt formeln:
fyrkantsvågens flanker, desto rundare blir hörnen på
vågen och desto vågigare blir kurvans topp. Pn = kT B
23
Bild 1.21: Uppdelning av en fyrkantsvåg i grundton och övertoner
24
Bild 1.25: Brus innehåller alla frekvenser, vitt
brus har samma amplitud
1.8.3 Sändningsslag
Sätten att modulera kallas sändningsslag. Gemen-
samt för sändningsslagen är att en givare – det kan
Bild 1.24: Brus innebär en ostabilitet över tid vara en mikrofon, en telegrafnyckel, en fjärrskrifts-
maskin, en dator, en TV-kamera – alstrar en analog
exempel vara 350 Hz och kommer därmed också att eller digital signal. Denna styr underbärvågen så att
ha ett motsvarande förhållande lägre bruseffekt. huvudbärvågen moduleras med den avsedda informa-
Detta är dock en förenkling, eftersom filtret inte tionen och sänds ut.
filtrerar med branta kanter och är helt plant. Filtrets Det enklaste sändningsslaget får anses vara morse-
egentliga brusbandbredd beror på hur filtret filtrerar telegrafi med ”nycklad bärvåg”. Då förekommer bara
över alla frekvenser och summan av dessa. Beroende två tillstånd, nedtryckt och icke nedtryckt telegrafnyc-
på typ av filter behövs därför en korrigeringsfaktor kel, dvs. antingen bärvåg med någon varaktighet eller
från den normala bandbredden till brusbandbredden. ingen bärvåg alls. Kombinationer av bärvågselement
För ett normalt 12 dB/oktav lågpassfilter är korrige- med olika längd motsvarar skrivtecken.
ringsfaktorn 1,22. För att återge tal, musik etc. behövs en noggran-
nare tillståndsstyrning av bärvågen. Det innebär att
bärvågen måste moduleras av en underbärvåg och att
1.8 Modulation denna motsvarar lufttrycksvariationerna i ljudet.
HAREC a.1.8
1.8.4 Kännetecken för modulerade
signaler
1.8.1 Allmänt
HAREC a.1.8.5
Modulera (lat. modulari, rytmiskt avmäta, eng. modu-
Bild 1.26 illustrerar modulerade signaler. En mo-
late) är att med hjälp av en oftast högfrekvent elekt-
dulerad signal kännetecknas av dess amplitud, fre-
risk signal (bärvågen) överföra informationen i en
kvens och fasläge.
lågfrekvent signal. På så sätt kan lågfrekvens, till ex-
Vid amplitudmodulation påverkas huvudbärvågens
empel tal och musik, först omvandlas till en elektrisk
amplitud, så att den i varje tidpunkt motsvarar den
signal, som får påverka (modulera) en högfrekvent
modulerande signalens variation.
25
Bild 1.26: Modulerade signaler
26
J3E Linjärt modulerad huvudbärvåg. Ett sidband a. en sinuston,
med undertryckt bärvåg. En enda kanal med b. en blandning av tre sinustoner,
analog information. Telefoni. Även kallat enkelt c. ett frekvensspektrum.
sidband, Single Side Band (SSB).
Försök
F3E Vinkelmodulerad bärvåg. Frekvensmodulering. Modulera en A3E-sändare med en 3 kHz-signal.
En enda kanal med analog information. Telefo- Med en mottagare utrustad med ett smalt filter för
ni. Även kallat frekvensmodulering (FM). telegrafi, kan man urskilja och påvisa bärvågen och
de båda sidbanden.
G3E Vinkelmodulerad bärvåg. Fasmodulering. En
enda kanal med analog information. Telefoni.
Även kallat fasmodulering (PM). 1.8.8.1 A3E-modulation med en ton
Bild 1.29 visar A3E-modulation med toner av olika
Såväl A1A, A3E som J3E är sändningsslag där styrka och frekvens. En omodulerad bärvåg har kon-
amplituden moduleras. Därför är termen amplitud- stant amplitud. En amplitudmodulerad signal är i
modulation inte tillräcklig för att beskriva flera likar- grunden resultatet av svävning mellan frekvenser el-
tade sändningsslag. ler av icke linjär blandning av frekvenser. När bärvåg
och basband blandas är särskilt tre blandningspro-
1.8.7 Modulerande signaler dukter av intresse.
Dessa är:
HAREC a.1.7.1
• bärvågen
1.8.7.1 Basband
• det lägre sidbandet (förkortat LSB)
Basband är ett frekvensområde för en modulerande
signal. Det finns ett basband för alla slags moduleran- • det övre sidbandet (förkortat USB).
de signaler, vare sig de är analoga eller digitala. Det
AM-signalen består således inte bara av bärvågs-
kan finnas mer än ett basband i en komplett modula-
frekvensen fHF utan även av övre och nedre sido-
tionsprocess. Till exempel är en nycklad ton, som går
frekvenser, vilka är summan och skillnaden av bär-
till sändaren genom mikrofoningången, dess analoga
vågsfrekvensen fHF och den modulerande frekvensen
basband medan nycklingspulserna till tongeneratorn
fLF . Alltså fHF + fLF (övre sidofrekvens) och skill-
är dess digitala basband.
nadsfrekvensen fHF − fLF (undre sidofrekvens).
Bild 1.27 illustrerar modulerade signaler. Ett van-
Eftersom tal inte bara omfattar en enda frekvens
ligt sätt att överföra information över radio är med
utan ett helt frekvensspektrum (ca 0,3–3 kHz) upp-
telefoni, det vill säga tal.
står inte bara två sidofrekvenser utan två sidband,
Frekvensområdet 300–3000 Hz räcker för god för-
det lägre sidbandet (LSB, Lower Side Band) och det
ståelighet av tal. Dels är örat känsligast inom det
övre (USB, Upper Side Band).
området och dels finns där den mesta energin i talet.
LF-signalens frekvens bestämmer sidofrekvensens
Mikrofonen tar upp de lufttrycksvariationer som
avstånd från bärvågen. Bandbredden på en ampli-
uppstår när man talar och omvandlar dem till elekt-
tudmodulerad signal med full bärvåg och två sidband
riska svängningar. Svängningarna varierar mellan po-
är dubbelt så stor som den högsta modulerande LF-
sitiva och negativa spänningsvärden.
frekvensen: b = 2 · fLF max
Försök
Om de modulerande LF-frekvenserna är mellan
1. Anslut en mikrofon till ett oscilloskop och stude- 0,3 och 3 kHz blir sändningens totala bandbredd
ra spänningsförloppen för olika slags ljud, toner, 6 kHz.
tal osv. som funktion av tiden. På bilden är des- LF-signalernas amplitud påverkar sidbandens och
sa svängningar mycket förenklade, till exempel sidofrekvensernas amplitud. Vid maximal modulation
sinusformade. (100 % modulationsgrad) varierar signalamplituden
mellan noll och dubbla värdet av det för en omodu-
2. Anslut en högtalare och ett oscilloskop till en lerad bärvåg.
LF-generator, vars frekvens och amplitud kan Som mest kan vardera sidbandet överföra en fjär-
ändras. Lyssna på ljud med låg och hög frekvens dedel så mycket effekt som bärvågen, dvs. en sjätte-
samt på svaga och starka ljud. En baston har del av den totalt utsända effekten. Då avger sända-
låg frekvens och en diskantton har hög frekvens. ren dubbelt så stor medeleffekt som utan modulation.
En svag ton har liten amplitud och en stark ton Toppeffekten (PEP, Peak Envelope Power) är till och
har stor amplitud. med fyra gånger så stor.
Slutförstärkaren och kraftförsörjningen måste di-
1.8.8 Sändningsslaget A3E (AM) mensioneras för toppeffekten vid full modulation eller
att modulationsgraden anpassas så att överbelastning
HAREC a.1.8.2 HAREC a.1.8.6b HAREC a.1.8.7b inte sker.
Bild 1.28 visar frekvensspektrum av en signal vid
amplitudmodulation med
27
Bild 1.27: Modulerande signaler
28
Bild 1.28: Sidband vid A3E-modulation
1.8.8.2 Fördelar med A3E-modulation sändaren nycklas med, egentligen är en ton – låt vara
med låg frekvens. Antag att sändaren nycklas med en
En A3E-sändare är enkel jämfört med en J3E-sändare,
serie korta morsetecken. Vid telegraferingshastighe-
vilken har en mer komplicerad signalbehandling.
ten 60 tecken/minut alstrar bärvågspulserna en kan-
tvåg med frekvensen 5 Hz. Som tidigare beskrivits,
1.8.8.3 Nackdelar med A3E-modulation består en sådan kantvåg av summan av sinussignaler
Eftersom samma information finns i båda sidbanden med frekvenserna 5 Hz, 15 Hz, 25 Hz, 35 Hz och så
och ingen finns i bärvågen, så sänds effekten i bär- vidare.
vågen och ett av sidbanden ut till ingen nytta. I tal- Det innebär att det uppstår sidofrekvenser över
pauser sänds endast bärvågseffekten och till ingen och under bärvågens frekvens och med ett avstånd till
nytta. Även frekvensutrymme slösas bort. Då en an- bärvågen av 5 Hz, 15 Hz, 25 Hz, 35 Hz osv. Telegra-
nan, alltför närliggande sändares bärvåg blandas med fisändaren har alltså liksom vid A3E en bandbredd,
den egna, alstras interferenstoner i mottagarna. som dels står i förhållande till nycklingshastigheten
och dels till ”kantigheten” på tecknen, vilket bestäm-
mer övertonshalten i bärvågen. Vid så kallad mjuk
1.8.9 Sändningsslaget A1A (CW) nyckling kan den 9:e övertonen antas vara den högs-
HAREC a.1.8.1 HAREC a.1.8.6a HAREC a.1.8.7a ta som uppfattas av en motstation. Med en nyck-
Bild 1.30 visar amplitudmodulation med morse- lingsfrekvens av 5 Hz blir bandbredden inte större än
tecken. Man kan överföra meddelanden med morsete- 2 · 10 · 5 = 100 Hz.
legrafi på olika sätt. Det enklaste sättet är att koppla En hård (kantig) och snabb teckengivning ökar
in och ur sändarens bärvåg i takt med teckendelarna bandbredden och kan resultera i att så kallade nyck-
i morsetecknen. Man kan kalla det för bärvågstele- lingsknäppar kan uppfattas långt vid sidan om sänd-
grafi. Förfarandet kallas sedan mycket länge även för ningsfrekvensen. Ju hårdare nycklingen är, desto läng-
CW (continous waves), vilket egentligen anger att re bort från bärvågsfrekvensen hörs nycklingsknäp-
bärvågen svänger med konstant amplitud, om man parna. Detta stör andra stationer.
bortser från att den nycklas. Detta står i motsats Kännetecken för sändningsslaget A1A, telegrafi
till de dämpade bärvågssvängningar som var fallet i genom nycklad bärvåg:
sedan mycket länge förbjudna gnistsändare. Mycket liten bandbredd, extremt gott utnyttjan-
Fastän en sändare ”moduleras utan ton”, har den de av sändareffekten, stor överföringssäkerhet, lång
en viss bandbredd. Det beror på att den takt, som räckvidd, enkla sändare.
29
Bild 1.29: A3E-modulation med toner med olika styrka och frekvens
30
Bild 1.30: Amplitudmodulation med morsetecken
31
1.8.10 Sändningsslaget J3E (SSB) på närliggande frekvenser, eftersom ingen bärvåg och
endast ett sidband sänds ut.
HAREC a.1.8.3c HAREC a.1.8.6c HAREC a.1.8.7c
32
Bild 1.31: Sidband vid DSB
33
Bild 1.33: Sidbandslägen vid SSB
34
Bild 1.34: Frekvensmodulation
Frekvensdeviation och modulationsindex HAREC a.1.8.4 Vid modulationsindex m = 1, gäller följande for-
mel för bandbredden b
Bild 1.35 visar sidbandsspektrum vid FM-modulering b = 2 · (∆fmax + fLF max ) = 2 · ∆fmax + 2 · fLF max
med 1 sinuston. Vid vinkelmodulation uppstår tal- Med ovan nämnda värden blir bandbredden b =
rika sidofrekvenser, som beror av den modulerande 2 · (3 kHz + 3 kHz) = 12 kHz
frekvensen fLF . Amplitudfördelningen mellan sido- Bandbredden ökar således både med ökande devi-
frekvenserna står i förhållande till deviationen, varvid ation och ökande modulerande frekvens. För att inte
deras amplitud blir mindre ju längre bort från bärvå- interferera med trafik på grannkanalerna måste såväl
gen de är. deviation som frekvensen på den modulerande sig-
I praktiken anses en sidofrekvens försumbar när nalen begränsas. En deviationsbegränsare begränsar
dess amplitud är mindre än 1 % av amplituden för amplituden på denna signal. Ett lågpassfilter redu-
omodulerad bärvåg. cerar den distorsion, som uppstår av begränsningen.
För beräkning av bandbredden används begreppet Vidare undertrycks modulerande frekvenser högre än
modulationsindex m, vilket är kvoten av maximal 3 kHz, vilket är tillräckligt för överföring av tal.
deviation ∆f och högsta frekvensen fLF .
Jämförelse En VHF-rundradiosändare är tilldelad
∆fmax
m= ett större frekvensutrymme och kan därför använda
fLF max mycket större bandbredd.
Inom amatörradion är det vanligt att arbeta med Där är ∆fmax = 75 kHz och fLF max = 15 kHz,
∆fmax = 3 kHz och fLF max = 3 kHz, dvs. m = 1. därmed är m = 75 15 = 5 och b = 2 · (75 + 15) =
180 kHz.
35
Bild 1.35: Sidbandsspektrum vid FM-modulering med 1 sinuston
36
Som framgår av tabellen på nästa uppslag varierar • Fasmodulation (PM) alstras vanligen genom att
bärvågens liksom sidofrekvensernas inbördes ampli- efter sändaroscillatorn variera den moduleran-
tud med modulationsindex. Detta ska jämföras med de signalens fasläge i förhållande till en omo-
AM där bärvågens amplitud är konstant och endast dulerad bärvåg – så kallad fasmodulering. Det
sidbandens amplitud varierar. gör man genom att variera resonansfrekvensen
Vid vinkelmodulation utsläcks bärvågen A0 vid i en resonanskrets efter oscillatorn, dvs. utan
modulationsindex 2,404. Den blir sedan ”negativ” vid att påverka oscillatorfrekvensen.
högre index, vilket betyder att den återkommer, men
• I båda fallen ändrar man alltså resonansfrekven-
att dess fasläge blir omvänt. I vinkelmodulation tas
sen i en resonanskrets i takt med frekvensen i
energin i sidbanden från bärvågen, vilket innebär att
den modulerande spänningen, men denna krets
den totala effekten förblir densamma oavsett modu-
har olika placering i FM-sändare respektive PM-
lationsindex.
sändare.
Fördelar med sändningsslaget F3E (FM) F3E-sän- • I sändaren alstras det i båda fallen utfrekvenser
daren är enkel till sin uppbyggnad och hög överfö- som devierar från oscillatorns vilofrekvens. Gra-
ringskvalitet uppnås vid stor bandbredd, störningar den av deviation skiljer emellertid vid FM och
från amplitudmodulerade signaler såsom tändgnistor PM. Vid FM är deviationen proportionell mot
undertrycks i mottagaren. amplituden på den modulerande underbärvå-
gen medan deviationen vid PM är proportionell
Nackdelar med sändningsslaget F3E (FM) En re- mot produkten av den modulerande underbär-
lativt stor bandbredd behövs för överföring av ett vågens amplitud och frekvens.
basband med stort frekvensomfång. Sändaren måste • Den hörbara skillnaden mellan FM och PM är
avge full effekt, även när modulation inte sker. därför en annorlunda frekvensgång. Vid samti-
dig användning av PM-sändare och FM-mottagare
1.8.13 Fasmodulation (PM) är det alltså lämpligt att justera frekvensgång-
en i PM-sändarens modulator, lämpligen med
Vid fasmodulation varierar bärvågens fasläge i förhål- 6 dB dämpning per oktav ökad frekvens.
lande till ett referensvärde. Vid PM är frekvensänd-
ringen – deviationen – direkt proportionell mot hur
snabbt fasläget på den modulerande frekvensen änd- 1.8.15 Pulsmodulation
ras och till den totala fasändringen. Hastigheten på Pulsmodulation används mest i mikrovågsområdet.
fasändringen är direkt proportionell mot frekvensen Pulsmodulerade signaler sänds vanligen som en serie
på den modulerande frekvensen och till den momen- korta pulser åtskilda av relativt långa pauser utan
tana amplituden på den modulerande signalen. modulering.
Det betyder att deviationen i PM-system ökar En typisk sändning kan bestå av pulser med en
både med den momentana amplituden och frekven- längd av 1 µs och en frekvens av 1000 Hz. Toppef-
sen på den modulerande signalen. Detta att jämföras fekten på en pulssändning är därför mycket högre än
med FM-system där deviationen är proportionell mot dess medeleffekt
den momentana amplituden på den modulerande sig- Före WARC 79 var symbolen för all pulssändning
nalen. P. Därefter används P endast för omodulerade puls-
I PM-system uppfattar demodulatorn i mottaga- tåg. Annan pulsmodulation har följande symboler
ren endast momentana ändringar i bärvågsfrekvensen.
Till skillnad från vid FM, så kan därför ändringar i K – puls-/amplitudmodulation (PAM)
likspänningsnivåer överföras endast om en fasreferens L – pulsviddmodulation (PWM)
används.
Med konstant amplitud på insignalen till modu- M – pulsposition/fasmodulation (PPM)
latorn är vid PM modulationsindex konstant oavsett Q – vinkelmodulation under pulsen
modulerande frekvens, medan vid FM modulations-
index varierar med den modulerande frekvensen. V – kombination av dessa eller annat sätt.
37
Modulationsindex
1 2 3 4 5 6 7
A0 0,765 0,224 -0,260 -0,397 -0,178 0,151 0,300
A1 0,440 0,577 0,334 -0,066 -0,328 -0,277 -0,005
Relativ amplitud på
A2 0,115 0,353 0,486 0,364 0,047 -0,243 -0,301
A3 0,020 0,129 0,309 0,430 0,365 0,115 -0,168
A4 0,034 0,132 0,281 0,391 0,358 0,158
A5 0,016 0,043 0,132 0,261 0,362 0,348
A6 0,011 0,049 0,131 0,246 0,339
A7 0,015 0,053 0,130 0,234
A8 0,018 0,057 0,128
A9 0,021 0,059
A10 Tomma fält för An under 0,01 (1 %) 0,024
Tabell 1.2: Relativa amplituden på bärvåg A0 och sidofrekvenser A1 –A10 vid modulationsindex 1–7 (Vid
omodulerad bärvåg är modulationsindex 0. Då är bärvågens relativa amplitud 1,0)
38
Fasskiftmodulation kan även göras med flera ni- parallellt fördelat över ett större frekvensband. I mo-
våer. När fyra olika faslägen används kallas det för biltelefonisystem använder man bland annat 64QAM
fyrnivå fasskiftmodulation (eng. 4-state Phase Shift och 256QAM.
Keying (4-PSK). Mikrovågslänkar använder upp till 2048QAM. En
Istället för 180 graders fasskift (0 och 180 gra- fördel med QAM-moduleringen är att det är enkelt
der) som används vid 2-PSK/BPSK så använder man att få samma avstånd mellan de olika symbolpositio-
360/4 det vill säga 90 graders fasskift mellan sym- nerna, och därmed kan också modulationen anpassas
bolerna. Ett effektivt sätt att avkoda det är att gö- till störningen. Detta nyttjas av många moderna mo-
ra kvadraturmodulering (eng. quadrature modulation) dulationssystem så att QAM-modulationen anpassas
där man modulerar en signal till två komponenter, utifrån mottagarens rapportering om störning. Den-
i fas (eng. In Phase (I)) och förskjuten 90 grader na dynamiska anpassning gör att kommunikationen
kvadratur (eng. Quadrature (Q)), ofta kallat I/Q mo- kan upprätthållas även om kapaciteten tillåts variera.
dulering.
De fyra faslägena kan nu enkelt förklaras som 1.8.17 Begrepp vid digital modulation
amplituder i de olika faslägena som anges av tabell
1.4. HAREC a.1.8.9
Digital modulation innebär också att signalerna
Symbol Vinkel I Q som sänds har lite andra egenskaper än de analoga.
0 0 +1 0 Istället för varierande spänningsnivåer som för till
1 90 0 +1 exempel tal skickar vi diskreta fixa nivåer, ofta i form
2 180 -1 0 av bitar. Det är därför lämpligt att diskutera några
3 270 0 -1 grundläggande begrepp kring digital modulation.
Amplituden är densamma för alla fyra symboler- Informationen som vi skickar har vi kodat i bitar
na, men med olika vinkel. I likhet med 2-PSK/BPSK (eng. bit (b)), informationsmängden vi har är därför
behöver man återvinna fasen och sedan kunna avgö- ett visst antal bitar och takten på denna informa-
ra vad som är 0 grader, men givet att det görs i den tionsmängd blir därmed informationsöverföringska-
övriga modulationen så kan informationen avkodas paciteten (eng. bit rate) i bitar per sekund.
korrekt. Ofta brukar vi referera till informationsmängden
som mängden byte (B) som till exempel att en fil är
1.8.16.4 Kvadratur-amplitudmodulation – QAM 2 kB eller en bild är 1,25 MB. Då en byte innehåller 8
bitar motsvarar det 16 kb respektive 10 Mb. I dagligt
HAREC a.1.8.8d tal talar vi då om storleken på en fil.
Medan fasskiftning kan göras för fler fassteg har Överföringskapaciteten, eller i dagligt tal hastig-
man funnit att det inte är lika enkelt för högre upp- heten, brukar vi ofta prata om i termer av bit rate
lösningar. Redan pvid åtta steg behöver man ha I- och som 10 Mb/s (ofta skrivet bps – bits per second), dvs.
Q-värden som är 1/2, vilket i och för sig går att ap- man klarar av att överföra upp till 10 miljoner bitar
proximera. En smidigare modulationsform är istället per sekund.
att låta även amplituden variera, och genom att låta Det är ofta som man talar om den råa överfö-
några bitar modulera I och några bitar modulera Q ringskapaciteten, medan den verkliga överföringska-
kan man enkelt få ett symbolmönster som är effek- paciteten för nyttotrafik är något lägre på grund av
tivt att implementera. Denna modulationsform kallar olika former av packningsformat och protokollbehov,
man kvadratur-amplitudmodulation (eng. Quadrature så kallad overhead. Man ska därför vara noga med
Amplitude Modulation (QAM)). att skilja dessa åt.
Ofta benämner man olika varianter med antalet
olika positioner, så att 16QAM har 16 olika lägen i 1.8.17.2 Symboltakt – Baud rate
fas och amplitud tillsammans. Ett exempel på hur
16QAM kan moduleras finns i tabell 1.5. HAREC a.1.8.9b
Medan både amplituder och vinklar kan kännas Som vi redan sett exempel på kan ibland bitar
udda, så är det enkelt att mappa bitarna över till I- skickas en och en, eller ihopklumpade. Varje sådan
och Q-amplituder och faslägen via Isym- och Qsym- ihopklumpning kallas symbol, och en symbol kan bära
delarna av symboler. en eller flera bitar, ibland inte ens ett jämnt antal.
QAM-modulering används av DAB, DVB-T, DVB- Om man kan artikulera något i två olika nivå-
T2, IEEE 802.11 (Wi-Fi), mikrovågslänkar och många er (av amplitud, fas, frekvens eller kombination), så
andra moderna system såsom EDGE (efterföljaren kan man representera en bit. Om man kan artiku-
till GSM med högre datatakt), UMTS när man kör lera något i fyra olika nivåer, kan man representera
höghastighet (HSPA) liksom i LTE där man kör rela- två bitar. På samma sätt ger åtta nivåer support för
tivt långsamma symboler men i stället väldigt många tre bitar. Varje representation kallar man en symbol
39
Symbol Isym Qsym Amplitud√ Vinkel I Q
0 0 0 3√ 2 +45 +3 +3
1 0 1 √10 +72 +3 +1
2 0 2 √10 +108 +3 -1
3 0 3 3√ 2 +135 +3 -3
4 1 0 √10 +18 +1 +3
5 1 1 √2 +45 +1 +1
6 1 2 √ 2 +135 +1 -1
7 1 3 √10 +162 +1 -3
8 2 0 √10 +342 -1 +3
9 2 1 √2 +315 -1 +1
10 2 2 √ 2 +225 -1 -1
11 2 3 √10 +198 -1 -3
12 3 0 3√ 2 +225 -3 +3
13 3 1 √10 +252 -3 +1
14 3 2 √10 +288 -3 -1
15 3 3 3 2 +315 -3 -3
och varje symbol bär alltså en, två eller tre bitar in- 1.8.18 Bitfel – detektion och korrigering
formation. Strikt räknat är det logaritmen med bas
Hittills har vi diskuterat digital modulation utan att
två (2-logaritm eller log2 ) av antalet nivåer som anger
ta hänsyn till störningar och hur dessa påverkar våra
antalet bitar som en symbol kan bära. Tre nivåer bru-
överförda data. Precis som vår CW eller SSB kan
kar sägas kunna bära 1,5 bitar, vilket är en slarvig
vara störd av atmosfäriska störningar, andra sändare
approximation men visar principen.
eller helt enkelt vara svaga signaler så att det interna
Den takt varmed symboler överförs symboltakten
bruset blir en begränsning, så kommer mottagningen
(eng. symbol rate), benämns även Baud rate, efter
av digitala signaler att bli störd. Vi ska titta på dessa
Emile Baudot, med enheten baud (Bd). Enheten baud
grundläggande begrepp såsom bitfel, bitfelssannolik-
(förkortat Bd) anger antalet symboler per sekund. Ge-
het, felupptäckt samt korrigering med återsändning
nom att multiplicera antalet symboler per sekund
eller korrigeringskoder.
med antalet bitar per symbol fås överföringskapaci-
teten bitar per sekund.
1.8.18.1 Bitfel
1.8.17.3 Bandbredd Av olika orsaker kommer en eller flera bitar ofta att
bli fel. Vi kallar varje sådant fel för att bitfel (eng. bit
HAREC a.1.8.9c
error). Störningar kan göra att vi tolkar en symbol
Genom att justera antalet bitar per symbol kan
fel, vilket kan resultera i en eller flera felaktiga bitar.
man ändra antalet symboler per sekund utan att änd-
Om vi i till exempel 16QAM-koden i kapitel 1.8.16.4
ra överföringskapaciteten. En anledning till att man
får in +0.2 i I och +1.1 i Q, ser vi i tabell 1.5 att
vill göra det är att bandbredden som används av en
närmaste symbolen är symbol 5 med +1 i I och +1
överföring är ungefär proportionerlig mot symboltak-
i Q. Vi skulle kunna anta att om I är större än 0
ten, det vill säga hur många baud man överför. Detta
och mindre än 2, samt Q är större än 0 och mindre
påverkar hur stor del av radiospektrat man upptar,
än 2 så är symbol 5 den enda vettiga symbolen, och
och därmed också hur nära en annan signal man kan
det är precis den tolkning vi i allmänhet gör, för det
ligga i spektrat utan att störa varandra, dvs. det på-
är den symbolen vars avstånd är lägst och därmed
verkar frekvensplaneringen av bandet ifråga.
rimligast. Det kan dock vara så att man egentligen
Ofta används begreppet bandbredd synonymt med
sände symbol 9 med -1 i I och +1 i Q, och därmed
överföringskapaciteten, eftersom det finns en propor-
fick för stor störning på I för att man ska tolka det
tionell relation dem emellan, men bandbredden är
som rätt symbol. Vi kommer då lägga ut 9 istället
inte den enda parametern som krävs, så i mer strikta
för 5, vilket innebär att två bitar har ändrats.
sammanhang ska dessa begrepp hanteras som sepa-
Genom att granska tabell 1.5 vidare ser man att
rata för att undvika missförstånd.
värdena för I och Q för de olika symbolerna är gjorda
Bandbredden för en digital ström är relaterad till
så att minsta avstånd är 2 mellan alla närliggande
nyquistteoremet, som säger att samplingstakten mås-
symboler, i respektive I- och Q-riktning. Det förenklar
te vara minst dubbelt så hög som den högsta frekvens
tolkning av symbolerna. Är dock störningen större än
som överförs.
1 i någon riktning kommer man tolka den symbolen
fel, och det kan då leda till 1 eller fler bit-fel.
40
1.8.18.2 Bitfelssannolikhet större meddelanden används en lite mer intrikat me-
tod som heter Cyclic Redundancy Check (CRC) där
Om vi antar att vi inte har störning från några andra
man återmatar överskjutande del på checksumman
signaler, utan enbart har brus som störning, så kan
till sig själv och får en starkare kod den vägen. CRC
vi estimera bitfelssannolikheten (eng. bit error rate
används till exempel i Ethernet.
(BER)) ur hur starkt bruset är i förhållande till vårt
steg. Eftersom bruset antas vara vitt brus, så har
det egenskaperna av Gaussiskt brus (eng. Gaussian 1.8.18.4 Omsändning
noise). HAREC a.1.8.10b
Gaussiskt brus har en statistisk fördelning med En enkel åtgärd att vidta när man konstaterat att
hög sannolikhet nära medelvärdet och avtar sedan ett block data man tagit emot har fel, är att begära
med avståndet. Sannolikheten att man tolkar en sig- omsändning. Genom att sändaren håller en buffert
nal som vara på ena eller andra sidan av en gräns med meddelanden som den skickat, och mottagaren
beror på hur långt bort från medelvärdet den grän- meddelar sändare om den mottagit meddelandet eller
sen, ofta benämnd kvantiseringsgränsen, är i förhål- behöver ha det omskickat, så kan omsändning realise-
lande till den effektiva värdet (eng. Root Mean Square ras. Automatisk omsändningsbegäran (eng. Automa-
(RMS)) i amplitud hos bruset. Detta kan uttryckas i tic Repeat reQuest (ARQ)) är en typ av protokoll som
form av den matematiska funktionen error function gör automatisk omsändningsbegäran om ett enskilt
(erf). datablock, även kallat paket, inte kommit fram rätt
När gränsen är 1 sigma, det vill säga 1 gånger eller helt försvunnit. Ett sådant protokoll är TCP,
RMS-värdet för brusamplituden, från medelvärdet så som ingår i internetsviten av TCP/IP-protokollet.
är det 67 % sannolikhet att värdet ligger inom gräns-
värdet, det vill säga en bitfelssannolikhet på 33 %. 1.8.18.5 Korrigeringskod – FEC
Ligger det inom 2 sigma har sannolikheten ökat till
97 %, en bitfelssannolikhet på 3 %, och vid 3 sig- HAREC a.1.8.10c
ma är den 99,7 % med en bitfelssannolikhet på ringa En annan form av korrigering är att helt enkelt
0,3 %, vilket ofta används för många ingenjörsappli- skicka för mycket data redan från början, som mot-
kationer. Dock, för överföring av information har vi tagaren kan använda för att korrigera meddelandet
högre krav. För en bitfelssannolikhet på 10−12 , ofta utan att skicka någon begäran till sändaren. Detta
benämnt BER på 1E-12, behövs det 14 sigma bort är praktiskt antingen om det skulle ta för mycket tid
till gränsen, dvs. brusmängden får max vara 1/14 av eller om det helt enkelt inte finns någon kommunika-
kvantiseringsgränsen. Den råa radiokanalen uppvisar tion från mottagaren till sändaren, till exempel för
dock sällan så bra egenskaper, men det kan uppnås i satellitmottagare.
kabel och fiber. En enkel form av felrättande kod används i AM-
TOR FEC, där man helt enkelt sänder samma tec-
1.8.18.3 Detektion ken två gånger. Liknande används i Bluetooth där
meddelandet sänds tre gånger, varvid man kan göra
HAREC a.1.8.10a majoritetsröstning.
Eftersom störningar förekommer och man har be- Andra system för FEC är Hamming-koder, paritets-
hov av lägre bitfelssannolikhet än vad den råa kanalen paket och Reed-Solomon (RS).
medger är det lämpligt att identifiera när det har bli-
vit bitfel. Detta kan utföras på många sätt, men ett
1.8.19 Digitala sändningsslag
sätt är att räkna fram checksummor som skickas med
datat. Det kräver visserligen en del av informationsö- Här ges exempel på digitala modulationstekniker för
verföringskapaciteten, men tjänsten det medger är att kortvågstillämpningar inom amatörradio.
försäkra sig om att informationen är rimligt korrekt. De flesta digitala sändningsslagen för kortvåg är
En enkel form av checksumma är paritet, där bi- smalbandiga och bandbredden kan i vissa fall endast
tarna i ett ord har summerats ihop binärt (med XOR) vara några hertz.
för att bilda en checksumma. I mottagaränden görs Signalbehandlingen sker i den dator som program-
samma kombination och sedan jämförs det med pa- met körs på och där datorns in- och utgång för dess
ritetsbiten, och om de överensstämmer så har inget ljudkort är kopplade till amatöradioutrustningen. Of-
bitfel upptäckts. Denna enkla metod har en svaghet tast är programmets styrning av sändning och mot-
i att ett jämnt antal bitfel kommer att kompensera tagning också kopplad till lämplig serieport, till ex-
varandra, varvid det döljer bitfel från upptäckt. Det empel via dess USB-anslutning.
är med andra ord inte en särdeles stark checksumma.
Paritet används till exempel i seriekommunikation så 1.8.19.1 RTTY
som RS-232.
Ett flertal checksummor finns, för olika ändamål, Historia Ett av de första digitala trafiksätten som
olika mängd fel och olika typer av fel. För lite större användes av radioamatörer var RTTY, uttytt ”Ra-
meddelanden är det vanligt att summera bytes till en dioTeleTYpe”, där man använde sig av så kallade
checksumma antingen additivt eller med XOR. För teleprintrar, automatiska skrivmaskiner som skrev ut
text.
41
Emile Baudot konstruerade år 1874 ett system en Terminal Node Controller (TNC) som gränssnitt
baserat på fem bitar, som fortfarande används idag. mellan dator och radio.
I augusti 1922 testade The US Department of Navy
”skriven telegrafi” mellan ett flygplan och en marksta- 1.8.19.4 PSK31
tion. Amerikanska kommersiella RTTY-system fanns
aktiva så tidigt som 1932. Under 50-talet började sur- Historia Namnet beskriver modulationstypen och
plusutrustning komma ut på den amerikanska mark- överföringshastigheten i baud. Det första program-
naden och radioamatörerna var inte sena att prova met utvecklades specifikt för windowsbaserade dato-
den nya tekniken på kortvågsbanden. De kommer- rer med ljudkort av den engelska radioamatören Peter
siella systemen körde med 50 baud, 75 baud eller Martinez, G3PLX, och introducerades i amatörradi-
100 baud. ovärlden 1998.
Amatörerna i USA körde med 45,45 baud, vil-
ket motsvarar 300 tecken per minut. De europeiska Teknik Modulationen som används i PSK31 utveck-
utrustningarna, bland annat framtagna av Siemens, lades från en idé av den polske radioamatören Pawel
arbetade med 50 baud men gick att justera ner till Jalocha, SP9VRC, som hade tagit fram en mjukvara
45,45 baud. 45 baud är idag den vedertagna standar- ”SLOWBPSK” för Motorolas EVM-radio, vilket var
den över världen. ett radiosystem för att utvärdera olika modulations-
former. Istället för att använda den gängse metoden
Teknik RTTY använder FSK-modulering. För att med frekvensskift baserades ”SLOWBPSK” på po-
åstadkomma detta behöver man styra frekvensen så laritetsskiftning av fasläget. Ett bra utformat PSK-
att den hoppar mellan två frekvenser med en skillnad, baserat system kan ge bättre resultat än FSK, och
ett så kallat ”skift”, på 170 Hz. kan arbeta med smalare bandbredd än FSK. Över-
Äldre sändare behövde modifieras för att åstad- föringshastigeten 31 baud valdes för att passa en ge-
komma detta frekvensskift, men med en SSB-sändare nomsnittlig skrivhastighet hos den gemene amatören.
kunde man istället mata sändaren med två toner, som
gav samma resultat – så kallad Audio Frequency Shift 1.8.19.5 WSPR
Keying (AFSK). Historia WSPR släpptes i sin första version 2008.
Med nyare amatörradiotransceivrar blev det sena- Programmet skrevs initialt av Joe Taylor, K1JT, men
re den vanligaste förekommande metoden att modu- är nu ett open source-program och utvecklas av ett
lera sändaren. Det innebar att man slapp modifiera litet team. Joe Taylor fick sin utbildning i astronomi
utrustningen. vid Harvard University. Han var sedan verksam inom
Idag kör de flesta radioamatörer RTTY med en området astrofysik vid Princeton University, varifrån
dator och använder sig ofta av AFSK-tekniken med han pensionerades 2006. Joe Taylor tilldelades Nobel-
hjälp av programvaror, med samma uppkoppling som priset i fysik år 1993.
man använder för andra digitala trafiksätt. Programmet är i huvudsak tänkt för vågutbred-
ningstester inom kortvågsområdet.
1.8.19.2 SSTV
Slow Scan Television (SSTV) är en blandning av ana- Teknik WSPR står för Weak Signaling Propagation
log och digital teknik. En SSTV sändning sker lång- Reporter och uttalas ”Whisper”. WSPR är ett sänd-
samt jämfört med traditionell TV, men är i grunden ningsslag som använder amatörradiostationen som
rätt lik. Varje linje sänds en efter en, men modulerad en radiofyr, en så kallad beacon. Sändning och mot-
så att den kan sändas över en SSB-radiolänk. Intensi- tagning sker i tvåminuterspass och efter varje sänd-
teten för varje pixel anger tonhöjden som moduleras, ningspass rapporterar de stationer som mottagit sig-
vilket därmed innebär en FM-modulation. Denna FM- nalen in sitt resultat till en databas över internet. Den
modulerade ton skickas sedan över SSB. I början på sändande stationen kan därefter studera resultatet.
varje linje skickas ett 7-bitars tal med jämn paritet WSPR använder låga effekter, det går att nå europe-
som anger vilken modulationsform som används. De iska stationer med effekter under 100 mW, och andra
olika modulationsformerna kan sedan hantera olika kontinenter med effekter under några watt, även med
upplösningar samt variera med avseende på svart-vitt modesta antenner.
eller färg.
1.8.19.6 WSJT
1.8.19.3 APRS WSJT är liksom WSPR ett program som används
Automatic Packet Reporting System (APRS) är en inom amatörradiohobbyn för så kommunikation med
teknik för att huvudsakligen över VHF och UHF för- svaga signaler. Även detta program är utvecklat av
medla GPS-position, väderdata, enkla meddelanden Joe Taylor, K1JT. De flesta av dessa sändningsslag
och annat. Den bygger på en teknik som heter AX.25, (se nedan) är så smalbandiga, att de inte upptar större
som är en amatörradiospecifik version av telekomstan- bandbredd än några hertz.
darden X.25. AX.25 moduleras över 1200 baud Bell
202 AFSK teknik på vanlig talkanal. Ofta används
42
Historia WSJT presenterades för amatörradiovärl- 1.9.1 Effekt i en sinusformad signal
den år 2001 och har undergått ett flertal revisioner.
HAREC a.1.9.1
Olika sändningsslag har under åren lagts till och ta-
För beräkning av effekten av en sinusformad sig-
gits bort. Sedan 2005 är programmet ett open source-
nal använder man effektivvärdet av spänning och
program och även om K1JT fortfarande är ansvarig
ström.
utvecklas det nu av ett litet team.
Umax Imax
Ueff = √ Ieff = √ P = Ueff · Ieff
Teknik WSJT erbjuder en plattform för ett flertal 2 2
olika tillämpningar där olika varianter av i huvudsak
FSK-modulering används. 1.9.2 Effektändring uttryckt i dB
FSK441 används för att utvärdera överföringar
via radiovågsreflekterande skikt av laddade joner, som HAREC a.1.9.2
uppkommer från de spår som meteorer lämnar efter Måtten i det metriska systemet är alldagliga och
sig. ingen finner det märkligt att det till exempel går tio
JT6M introducerades år 2002 och är avsett för decimeter på en meter. Däremot är begreppet decibel
kommunikation via bland annat meteorreflektioner ovant för många.
på 6 m-bandet. I detta avsnitt förklaras det mycket användbara
JT65, utvecklat och släppt år 2003, används för begreppet decibel. Decibel (dB) är en tiondedel av
kommunikation via troposfären, så kallat troposcat- grundenheten Bel (B).
ter, men också för kommunikation via reflexer mot Räkning med decibel grundas på logaritmer, som
månen så kallad EME-trafik. är ett bekvämt sätt att uttrycka och behandla talvär-
JT9 används för kortvågstrafik och är snarlikt den.
JT65, men använder sig av en FSK-signal med nio
toner. JT9 använder sig av mindre än 16 Hz band- Decibel är ett dimensionslöst uttryck för
bredd. graden av dämpning alternativt förstärk-
FT8 utvecklades och släpptes år 2017 och använ- ning.
der sig av en 8FSK-signal.
Effektdämpning är följden av att vissa komponen-
FT8 är att föredra vid så kallat multi-hop via
ter bromsar elektrisk ström. Den bromsande faktorn
E-skikt, där signalerna utsätts för fädning och där
kan vara en resistans R, induktans L, kapacitans C
öppningarna mot andra stationer är korta så att man
eller sammansatta nätverk av R, L och C.
behöver slutföra kommunikationen inom en kort tid.
Effektförstärkning innebär att en transistor, ett
elektronrör eller annan så kallad aktiv komponent
1.8.19.7 FreeDV kan styra en större elektrisk ström och därmed större
FreeDV skiljer sig mot de sändningsslag som nämnts effekt än den själv styrs med. Vad som förorsakar
ovan genom att detta är tänkt för digitalt tal på kort- effektförändringarna går vi inte in på i detta sam-
våg. manhang, utan byggdelarna betraktas som ”svarta
lådor” med anslutningsklämmor.
Historia FreeDV skapades av en grupp radioamatö- En byggdel med två ingångs- och två utgångs-
rer från olika länder som arbetade med kodning, ut- klämmor kallas för ”fyrpol”.
formning, användargränssnitt och testning. FreeDV Antag att den inmatade effekten P är 1 W. Om
släpptes år 2015. effekten inte ändras vid passagen genom fyrpolen, så
är även den uttagna effekten 1 W.
Effektförhållandet mellan in- och utgångarna är
Teknik FreeDV är tänkt att användas på kortvåg
då:
med SSB-modulerade radiostationer, men kan också Pin 1 watt
användas med AM- eller FM -modulering. Fördelen = = 1(kvoten = 1)
Put 1 watt
ska vara att överföringen blir ner robust samt att
Oförändrad effekt varken dämpas eller förstärks, var-
signaleringen är utformad för att motverka påverkan
för både dämpningen och förstärkningen har talvär-
av fädning.
det 0. Enheten på talvärdet är Bel, dämpningen eller
FreeDV använder en något mer komplex module-
förstärkningen är således 0 Bel. En tiondel därav är
ring. Man använder sig av ett flertal bärvågor inom
0 decibel (0 dB).
dess bandbredd på 1,25 kHz. Bärvägorna ligger med
Omräkning av kvoten av en effektändring till dB
75 Hz mellanrum och varje bärvåg moduleras med va-
görs så, att 10-logaritmen för kvoten söks och resul-
rianter av PSK-modulering. Bandbredden är hälften
tatet blir effektändringen uttryckt i Bel (B). Om re-
(1,25 kHz) av en normal SSB-bandbredd (2,4 kHz).
sultatet uttrycks i dB, ska Bel-värdet multipliceras
med 10.
1.9 Effekt och energi Logaritmer förklaras i bilaga B.7.
För att förenkla beräkningen av dB-talet divideras
HAREC a.1.9 det högre effekttalet med det lägre. Bokstaven a i
följande formler betyder antingen förstärkning (+a)
43
Bild 1.36: Effektförhållande
eller dämpning (-a) beroendet på vilket förtecken som Effektförhållandet eller kvadratvärdet på ström-
sätts. förhållandet kan uttryckas logaritmiskt i B eller dB
Phög 2
Ihög
a[B] = log a[dB] = 10 log 2
Plåg Ilåg
Phög Eftersom log x2 = 2 · log x, fås slutligen
a[dB] = 10 log Ihög
Plåg a[dB] = 20 log .
Ilåg
Att addera och subtrahera värden på en logaritmisk
skala motsvarar att multiplicera respektive dividera
värden på en linjär skala. Huvudskalorna på en räk- 1.9.4 Spänningsändring uttryckt i dB
nesticka är logaritmiska. (Räknestickan är ett enkelt Förhållandet mellan spänningar kan uttryckas i dB
och förut mycket använt hjälpmedel). på ett liknande sätt som med strömmar.
Med hjälp av nomogrammet i bild 1.37 kan en ef- 2
Enligt Joules lag är P = UR (P = U · I)
fektändring, uttryckt som kvot (effekterna dividerade
Två effekter kan ställas i förhållande till varandra
med varandra), omvandlas till decibel och omvänt.
på följande sätt:
Följande avrundade värden kan utläsas:
2
Phög Uhög ·R
0 dB = 1 1 dB = 1,25 2 dB = 1,6 = 2
3 dB = 2 4 dB = 2,5 5 dB = 3,2 Plåg Ulåg · R
6 dB = 4 7 dB = 5 8 dB = 6,3
R avkortas och efter omskrivning fås en formel som
9 dB = 8 10 dB = 10 11 dB = 12,5
liknar den för strömmar
Det vill säga vid ökning fördubblas effekten för 2
Uhög
Phög
var 3:e dB och vid minskning halveras effekten för = 2
Plåg Ulåg
var 3:e dB.
Om kvoten är en eller flera 10-potenser högre än
Uhög
10, så kan nomogrammet utökas enligt följande tabell. a[dB] = 20 log
Kvot av Analys Skriv dB Ulåg
Phög /Plåg Med nomogrammet i bild 1.38 kan kvoten av en
1 1 har 0 nollor 0 · 10 = 0 ström- eller spänningsändring omvandlas till decibel
10 10 har 1 nolla 1 · 10 = 10 och tvärt om.
100 100 har 2 nollor 2 · 10 = 20 Följande avrundade värden kan utläsas:
1 000 1 000 har 3 nollor 3 · 10 = 30
10 000 10 000 har 4 nollor 4 · 10 = 40 0 dB = 1 1 dB = 1,12 2 dB = 1,25
3 dB = 1,4 4 dB = 1,6 5 dB = 1,8
6 dB = 2 7 dB = 2,24 8 dB = 2,5
1.9.3 Strömändring uttryckt i dB 9 dB = 2,8 10 dB = 3,2 11 dB = 3,6
Förhållandet mellan strömmar liksom mellan spän-
ningar kan även uttryckas i dB, men annorlunda än Det vill säga vid ökning fördubblas strömmen re-
mellan effekter. En fyrpol med inbördes lika ingångs- sp. spänningen för var 6:e dB och att vid minskning
och utgångsimpedans är förutsättningen för jämförel- halveras strömmen resp. spänningen för var 6:e dB.
se. Om kvoten är en eller flera 10-potenser högre än
Enligt Joules lag är P = I 2 · R (P = U · I) 10, så kan nomogrammet utökas enligt följande tabell.
2
Phög Ihög ·R
således = 2 Kvot av
Plåg Ilåg · R Uhög /Ulåg
R kan avkortas om in- och utgångsimpedanserna Ihög /Ilåg Analys Skriv dB
(resistanserna) är lika. 1 1 har 0 nollor 0 · 20 = 0
En jämförelse uttryckt i dB kan endast göras un- 10 10 har 1 nolla 1 · 20 = 20
der samma förutsättningar; här att impedanserna (re- 100 100 har 2 nollor 2 · 20 = 40
sistanserna) är lika, 1 000 1 000 har 3 nollor 3 · 20 = 60
2
Phög Ihög 10 000 10 000 har 4 nollor 4 · 20 = 80
således = 2
Plåg Ilåg
44
Bild 1.37: Nomogram för omvandling mellan effekt och decibel
45
1.12 Sambandet mellan spänning Målet med anpassningen är att finna det optimala
förhållandet mellan sändarresistansen och antennresi-
och dBm stansen för att kunna överföra maximal effekt. Vi har
de två ytterlighetsfallen obelastad sändare respektive
dBm V dBm V kortsluten sändare. Sändarens elektromotoriska kraft
-40 0,00224 (EMK) betecknas som E [V ] och sändarens utspän-
-30 0,00707 ning som U [V ].
-20 0,0224 Fall 1. En obelastad sändare avger ingen ström
-10 0,0707 när ingen antenn eller en med oändligt stor resistans
0 0,224 har anslutits. Alltså vid obelastad sändare:
1 0,251 11 0,793
2 0,282 12 0,890 Ra = ∞ I=0 U =E
3 0,316 13 0,999
4 0,354 14 1,121 Fall 2. När sändarutgången är kortsluten, det vill säga
5 0,398 15 1,257 belastningen (antennresistansen) är noll ohm, avger
6 0,446 16 1,411 sändaren en ström som beror av EMK och inre re-
7 0,501 17 1,583 sistans. Eftersom sändarutgången är kortsluten är
8 0,562 18 1,776 utspänningen U noll. Alltså vid kortsluten sändare:
9 0,630 19 1,993
E
10 0,707 20 2,236 Ra = 0 I= U =O
Ri
Effektnivåer över en belastning kan också uttryckas
I båda ytterlighetsfallen är den effekt som omsätts i
i dB(W), där (W) står för watt. Referenseffekten är
Ra lika med noll. För att få ut någon effekt måste
då 1 W, dvs. 0 dB(W). Liksom med dB(m) anges
man alltså söka ett värde på Ra som ligger mellan
impedansen i den belastning, som effekten utvecklas
ytterlighetsvärdena.
över.
Enligt formeln för spänningsdelare är utspänning-
en
1.12.1 Ändring uttryckt i dB vid Ra
U =E·
förstärkande eller dämpande Ra + Ri
anordningar kopplade i serie Formeln för uteffektens effektivvärde är
HAREC a.1.9.3 U2
Put =
Ett räkneexempel på effektändringar: Fråga: Vi Ra
har en enkel sändaranläggning med ett drivsteg som
matas med 10 W HF. Drivsteget förstärker med 6 dB. Efter insättning får man
Vidare har vi ett effektslutsteg som förstärker med
E 2 · Ra
10 dB. Antennkabeln dämpar med 1 dB. Put =
Fråga: Med vilken effekt matas själva antennen? (Ra + Ri )2
Svar: (två sätt att lösa uppgiften) För att finna det optimala förhållandet mellan Ri
1. Drivsteget förstärker fyra gånger, slutsteget för- och Ra , det vill säga när Ra tar upp maximal effekt,
stärker tio gånger och kabeln dämpar 1/1,25 = måste man differentiera formeln med d Pa /d Ra , men
0,8 gånger. Antennen matas då med 10 · 4 · 10 · vi hoppar över denna utflykt i matematiken.
0,8 = 320 W . I stället konstaterar vi helt enkelt att maximal
effektöverföring sker när Ri = Ra .
2. Drivstegets 6 dB plus slutstegets 10 dB minus
antennkabelns 1 dB = 15 dB. 15 dB är 10+5 dB 1.12.3 Förhållandet mellan in- och
dvs. 10 · 3,2 = 32 ggr. Antennen matas med
uteffekt uttryckt som procent
10 W · 32 = 320 W .
verkningsgrad
1.12.2 Impedansanpassning HAREC a.1.9.5
Antag att en antennkabel har en effektförlust av
HAREC a.1.9.4
1 dB. Det innebär en effektdämpning av 1,25 gånger,
Impedansanpassning är av stor betydelse inom det vill säga 0,8. Nu matar vi in 10 W i kabeln och
kommunikationstekniken. Normalt vill man nämligen får alltså ut 8 W. Hur stor verkningsgrad har kabeln
överföra mesta möjliga effekt från energikällan (t.ex. uttryckt i procent? Lösning:
sändaren) till förbrukaren (t.ex. antennen).
Varje spänningskälla har en inre resistans Ri . Det 8
η= · 100 = 80 %
innebär som först att källan inte kan avge oändligt 10
stor ström. För att förenkla det hela antar vi nu att
en sändare med den inre resistansen Ri ansluts direkt
till en antenn med resistansen Ra .
46
1.13 Digital signalbehandling så är värdena fortfarande inte representerade som
tal, det vill säga värdesdiskreta istället för värdeskon-
(DSP) tinuerliga. För att åstadkomma detta behöver man
omvandla värdena till fasta nivåer, en process som
Digital signalbehandling (eng. Digital Signal Proces- kallas för kvantisering (eng. quantize).
sing (DSP)) har blivit allt viktigare i vardagen och Vid kvantisering har man ofta ett fixt avstånd
så även inom amatörradion i och med att Software mellan stegen på en trappstege av värden. Varje steg
Defined Radio (SDR) blivit en viktig del i allt fler kallas ibland för kvantiseringssteg och storleken på
radior, liksom användning av vanliga datorer. varje kvantiseringssteg avgör därmed hur hög upp-
I grunden bygger den på att man digitaliserar sig- lösning man får. Har man till exempel ett kvantise-
nalerna, behandlar dem digitalt i exempelvis en pro- ringssteg på 0,1 V så blir 0 till 0,1 V tolkat som 0,
cessor eller programmerbar logik (FPGA) och sedan 0,1–0,2 V blir tolkat som 1 och så vidare. Bild 1.39
omvandlar dem till analoga signaler igen. visar hur kvantiseringen sker i ADC-steget.
Om man har en särskilt processor för att göra det Denna sista del i att omvandla de kvantiserade ta-
kallar man den för en Digital Signalprocessor (DSP). len till värden kallas Pulse Code Modulation (PCM).
Behandlingen kan även göras av dedikerad logik, allt- Omvandlingen kan även ske olinjärt, alltså med olika
så logik avsedd för speciellt ändamål, som inte kan avstånd mellan stegen i kvantiseringstrappan, vilket
programmeras på normalt sätt som en processor. Det nyttjats för datakompression i telefonisystem.
är fortfarande Digital Signalbehandling, men den an-
vänds nu mer mest för de delar av signlbehandlingen
där man behöver utföra samma standardiserade jobb 1.13.2 Minsta samplingsfrekvensen
fort och effektivt. En processor kan i stället utföra HAREC a.1.10.2
de mindre frekventa jobben som därmed kan tillåtas
vara mer komplexa. Denna frekvens kallas för nyquistfrekven-
En GPS-mottagare är ett exempel på en sådan sen efter Harry Nyquist (1889–1976), från
mottagare där dedikerad hårdvara hanterar många Stora Kil i Värmland, efter hans banbry-
miljoner sampel per sekund, men som reducerar dem tande arbete på Bell laboratories som han
till några värden per millisekund som sedan behand- publicerade åren 1924 och 1928. Den in-
las vidare i en processor. går i Nyquist-Shannons samplingsteorem
För att kunna förstå detta behöver vi gå igenom (eng. Nyquist-Shannon sampling theorem).
grunderna i konvertering av signalerna från analogt
till digitalt och tillbaka från digitalt till analogt. Vår nya begreppsvärld har några inneboende begräns-
ningar, en av dem är minsta samplingsfrekvensen.
Den lägsta frekvensen vi kan hantera i vårt samplade
1.13.1 Sampling och kvantisering material är fasta värden (eller DC som man oftast
HAREC a.1.10.1 säger) medan den högsta är den när man alternerar
Analoga signaler är vad vi kallar för kontinuerliga mellan två värden, säg -1 +1 -1 +1 vilket ju ger hälf-
i tid. Hos dessa varierar spänning och ström konti- ten av samplingstakten fS , för perioden för sekvensen
nuerligt så snabbt att vi kan hantera det fulla ra- blir T = 2TS och därmed f = T1 = 2T1S = f2S .
diospektrumet och mer därtill. Detta fungerar dock
inte så väl i den digitala världen. Där vill vi dels ha 1.13.3 Faltning
värden i digital form, så vi behöver omvandla våra
spänningar och strömmar till tal, och dels behöver vi HAREC a.1.10.3
göra det i en jämn takt. Filtrering i den digitala domänen, eller egentli-
Sampling är ett engelskt ord som betyder att ta gen den tidsdiskreta domänen, kan beskrivas som att
strickprov eller att göra ett urval. Vi tar ett stickprov filtrets impulsrespons appliceras på signalen. Denna
(sampel) då och då, och i detta sammanhang gör vi process kallas för faltning (ty. faltung ”vikning”) el-
det i en jämn takt, samplingstakten (eng. sample ra- ler ibland konvolution (eng. convolution). Man kan
te). Denna benämner vi ofta med fS och begreppet se det som att varje enskilt sampel kommer att spe-
samplingsperiodtid TS = f1S används också. Samp- la upp hela filtrets svängning med sin amplitud, och
lingstakten är alltså den jämna takt varmed vi får responsen från alla sampel blir därför summan av al-
värden. Ibland säger man lite slarvigt att samplings- la dessa. Den matematiskt sinnade kan då använda
takten är exempelvis 1 MHz, men det mer korrekta formeln:
N −1
är att den är 1 MS/s, det vill säga 1 miljon sampel
X
y(n) = x(n − m)h(m)
per sekund. m=0
Bild 1.39 illustrerar hur en analog signal samplas
där x(n) är den inkommande sampelströmmen och
och kvantiseras i en ADC, för att behandlas i en DSP,
n är indexet för det n:te samplet, h(m) är filtrets
för att därefter konverteras till analog signal med
respons och slutligen y(n) är de utgående samplen.
DAC och filtreras.
Denna summering är densamma som beskrivits ovan
Medan sampling är den process som ger oss tids-
och skildrar processen i tidsplanet, det vill säga när
diskreta värden istället för tidskontinuerliga värden
vi uttrycker amplituden som funktion av tid.
47
Bild 1.39: Sampling med ADC, DSP och DAC för att återvinna analog signal
Motsvarande process kan även utföras i frekvens- fallet. Denna vikning är det man försöker undvika
planet, det vill säga när vi istället uttrycker ampli- med antivikningsfiltret, eftersom toner kan vika sig
tuden som funktion av frekvens. Om vi då även har ned och bli störningar. Denna vikning sker både vid
konverterat filtrets egenskaper, gör vi helt enkelt en själva samplingen och även omvänt när man lägger ut
multiplikation av signal och filter för varje frekvens: en signal analogt igen. Därför krävs filtrering i bägge
riktningarna.
Y (f ) = X(f )H(f ) Vid sampling kan alltså högre frekvenser vika ned
sig i spektrumet. Detta är oftast oönskat, varvid man
Bägge representerar faltning, och är viktiga för för- har ett filter före ingången som undertrycker oönska-
ståelsen av linjära tidsinvarianta filter (eng. linear de signaler. För exempelvis talsignaler använder man
time-invariant (LTI)) filter, som är det vi i allmänhet ett lågpassfilter för att undertrycka de oönskade sig-
fokuserar på. nalerna högre upp. Detta filter kan istället användas
för ett visst frekvensband för att konvertera ned det-
1.13.4 Antivikningsfilter ta band i processen, något som är väldigt populärt
i SDR-sammanhang. I bägge dessa fall är filtret ett
HAREC a.1.10.4
antivikningsfilter (eng. anti-aliasing filter).
Medan bandbredden vi kan representera är be-
Omvänt, när man ska konvertera från tidsdiskret
gränsad av nyquistfrekvensen så är däremot inte fre-
till tidskontinuerlig signal så viker sig signalen uppåt
kvensen det. Själva samplingen ger upphov till vik-
i frekvens, och för att undertrycka dessa oönskade fre-
ning (eng. aliasing), sådan att spektrumet efter hal-
kvenser används på samma sätt ett antivikningsfilter.
va samplingsfrekvensen blir vänt så att högre fre-
På samma sätt som förut kan man antingen få de lå-
kvenser blir lägre. Denna vikning vänder sedan igen
ga frekvenserna som för tal med ett lågpassfilter eller
när frekvensen blir den hos samplingsfrekvensen, och
högre upp i ett band med ett lämpligt bandpassfilter.
spektrumet upprepar sig. Detta fenomen uppstår all-
Antivikningsfilter kan många gånger vara rela-
tid när man går mellan kontinuerlig och diskret tid.
tivt branta, för de måste undertrycka andra delar
Bild 1.40 visar hur fyra olika signaler, DC, sinus
av spektrumet så att dessa inte blir en störning.
med 3,6 kHz, 12,4 kHz och 38 kHz, samplas med samp-
Vid varje fall när man använder en annan frekvens
lingstakten 40 kS/s. Fallet med DC är uppenbart en-
än den lägsta upp till nyquistfrekvensen får man vara
kelt, alla punkterna hamnar på samma spänning. Vid
omsorgsfull för att se till att man inte viker det tänkta
en lågfrekvent sinus, som fallet är med 3,6 kHz här,
bandet. Ofta kombinerar man därför med en separat
får man punkter spridda över kurvan och de påmin-
mixer för att flytta bandet på ett behändigt sätt, men
ner om den ursprungliga sinusen, än mer om man
det förekommer också att man väljer samplingstakten
knyter samman punkterna, vilket antivikningsfiltret
för att inte vika bandet.
i praktiken gör. En frekvens som är nära nyquistfre-
kvensen, såsom 12,4 kHz in i 40 kS/s och dess 20 kHz
nyquistfrekvens, så är samplingspunkterna nästa helt 1.13.5 ADC/DAC
alternerande mellan högsta och lägsta läge. I detta HAREC a.1.10.5
fall är det svårt att se den bakomliggande sinussig- För att hantera dessa delar använder man analog-
nalen för ett otränat öga, men den kan fortfarande till-digital-omvandlare (eng. Analog-Digital Conver-
rekonstrueras med ett antialiasingfiltret. Ett ännu sion (ADC)) samt digital-till-analog-omvandlare (eng.
svårare fall är 38 kHz, där punkterna visar en sinus Digital-Analog Conversion (DAC)). En ADC tar hand
med 2 kHz, då frekvensen vikt sig ned runt nyquist- om sampling, kvantisering och PCM-kodning medan
frekvensen, och eftersom infrekvensen är 18 kHz över en DAC omvandlar PCM-koden till analog spänning.
nyquistfrekvensen hamnar den därför 18 kHz under Ofta behöver man komplettera med analoga filter,
nyquistfrekvensen, det vill säga på 2 kHz i det här
48
Bild 1.40: Sampling av DC, 3,6 kHz, 12,4 kHz och 38 kHz med 40 kS/s samplingstakt
49
50
2 Komponenter
51
höga frekvenser en skineffekt, det vill säga en ström- Vanligast är att materialet i resistorer har linjär
koncentration vid ytan, som medför viss resistansök- ström- och spänningskaraktär, men det finns även
ning. sådana med olinjär karaktär. I resistorer med olinjär
karaktär är det ingående materialet av halvledartyp.
2.1.6.2 Kolfilmsresistor
2.1.7.1 Spänningsberoende resistor – Voltage
Det resistiva materialet består av ett kolskikt, som
Dependent Resistor (VDR)
genom förångning överförts till ett keramiskt rör. Re-
sistansen bestäms av tjockleken på skiktet samt av Linjära resistorer påverkas knappast av den pålagda
spiralformade spår i detta. Genom spiraliseringen till- spänningen. Resistorer av kiselkarbid har däremot
förs en induktans, som dock i någon mån uppvägs av en hög resistans vid låg spänning och omvänt en låg
egenkapacitansen. resistans vid hög spänning. Sådana spänningsberoen-
de resistorer används till exempel för begränsning av
2.1.6.3 Metallfilmresistor spänningstoppar.
2.1.6.7 Resistornät
2.1.8 Temperaturkoefficienten för
Resistornät (integrerade resistorer) består av flera resistorer
resistiva skikt på ett gemensamt isolerande underlag,
det vill säga en liknande teknik som för tjock- och Resistansen i ingående material påverkas av tempe-
tunnfilmsresistorer. raturen, varvid det skiljer mellan materialen.
Amorft kol och de flesta halvledande material le-
der bättre när de är varma – de har en negativ tem-
2.1.6.8 Trådlindad resistor
peraturkoefficient (NTC). Sådana material finns till
Det resistiva materialet är en metalltråd lindad på exempel i dioder och transistorer.
en stomme som tål hög temperatur. Stommen kan Däremot leder metaller och speciella halvledarma-
vara av keramik, glas eller liknande. Tåligheten mot terial bättre när de är kalla – de har en positiv tem-
pulser och höga temperaturer är stor. peraturkoefficient (PTC). Glödtråden i glödlampor
och elektronrör är resistorer med positiv temperatur-
2.1.7 Fasta resistorer med olinjär koefficient (PTC).
I vissa metallegeringar kan resistansen däremot
karaktär vara nästan konstant vid varierande temperatur. Ett
HAREC a.2.1.3 exempel är konstantan, som är en legering mellan
koppar, nickel och mangan.
52
Alla material har en temperaturkoefficient, som logaritmisk, eller på något annat sätt. Olinjära kur-
anger hur mycket resistansen ändras per grad. Re- vor består oftast av en följd av linjära segment, som
sistansen vid någon annan temperatur kan därför tillsammans någorlunda motsvarar den önskade olin-
beräknas med följande formel, där man sätter in be- jära formen.
gynnelsetemperaturen [ϑ] (◦ C), temperaturändringen
[∆ϑ] och temperaturkoefficienten [α]. 2.1.10 Effektutveckling i resistorer
Rvarm = Rkall ± α · ∆ϑ · Rkall HAREC a.2.1.4
I resistorer utvecklas värme av den ström som fly-
Resistansändringen är ledet ter igenom dem. Värmeutvecklingen sker enligt Joules
lag, som återges i kapitel 1. Hur mycket effekt i form
∆R = ±α · ∆ϑ · Rkall av värme som strålas ut från resistorn beror på stor-
leken på dess yta och egentemperatur samt på omgiv-
Temperaturkoefficienten kan vara positiv (PTC) eller
ningens temperatur. Det finns en övre gräns för hur
negativ (NTC). I principscheman har PTC- respekti-
mycket värme det ingående materialet tål innan det
ve NTC-resistorer symboler som i bild 2.1.
förstörs och eventuellt fattar eld. En resistors effekt-
tålighet framgår i vissa fall av påstämplade värden. I
2.1.9 Variabla resistorer övriga fall är man hänvisad till kataloguppgifter eller
En resistor kan även utföras med variabelt resistans- en bedömning, som eventuellt kan grundas på höljets
värde. Då används endast den andel av det resistiva utseende och dimensioner.
materialet som finns mellan en resistors ena ände och
ett uttag någonstans mellan ändarna. En sådan an- 2.1.11 Standardiserade komponentvärden
ordning kallas för reostat. Om en variabel resistor
Resistorer tillverkas vanligen med standardiserade
används som spänningsdelare kallas den för potenti-
värden från en talserie.
ometer.
I en potentiometer används dels hela resistansen
mellan ändpunkterna och dels andelen mellan utta- 2.1.12 Märkning av resistorer
get och någon av ändpunkterna. Uttagets mekaniska Resistorer märks med hjälp av siffror och bokstäver
utförande beror oftast av hur bekvämt inställningen eller med en färgkod så att resistorns huvuddata kan
ska kunna ske. En potentiometer, där det resistiva avläsas. Ofta finns märkningen förklarad i kompo-
materialet är lagt på en cirkulär bana och uttaget är nentleverantörenas kataloger.
fäst vid en axel i banans centrum, medger enkel in-
ställning med mejsel, ratt eller liknande. Ett enklare
slags uttag är en släpkontakt eller ett spännband som 2.2 Kondensatorn
kan flyttas utmed en stavformad resistor.
HAREC a.2.2
53
Bild 2.1: Schemasymboler för resistorer
= 0 r U [V ] C [F ] C [As]
Laddningsmängd har enheten ampere gånger sekund
2.2.3 Kapacitans, dimension och och är alltså ett mått på hur många laddningar som
dielektrikum har lagrats.
När en ansluten spänningskälla har högre spän-
HAREC a.2.2.3 ning än kondensatorn flyter en ström till kondensa-
Kapacitansen är proportionell mot kondensatorplat- torn och laddar upp den. Ju högre spänningen är
tornas yta och är omvänt proportionell mot plattavstån- desto större blir laddningen. Ju kortare uppladdnings-
det. tiden är desto högre effekt utvecklas under den tiden.
Följande formler gäller för kapacitansen i en enkel När en uppladdad kondensator ansluts till en krets
kondensator med två plattor. När en kondensator är med lägre spänning urladdas kondensatorn till kret-
uppbyggd av n stycken plattor, ökar kapacitansen sen. Ju kortare urladdningstiden är desto högre effekt
med faktorn (n-1). Med vakuum som dielektrikum utvecklas under den tiden.
54
Laddningen i en kondensator kan resultera i en 2.2.8 Fasförskjutning i en kondensator
hög polspänning. Om kondensatorns kapacitans är
HAREC a.2.2.5
stor kan laddningsmängden bli betydande. Varning
Med fasförskjutning menas här den tidsmässiga
för elektriska stötar och brännskador!
förskjutningen mellan ström- och spänningsförloppen.
I en kondensator når nämligen strömmen inte sitt
2.2.6 Kondensatorn i växelströmskretsen toppvärde samtidigt som spänningen. I en ideal kon-
I en likströmskrets förhåller sig kondensatorns pol- densator är spänningen fasförskjuten 90◦ efter ström-
spänning till laddningsmängden. Men i en växelst- men.
römskrets växlar spänningen och polariteten ständigt
och därmed växlar även kondensatorns laddning och 2.2.9 Förlustvinkel
polaritet.
Not: Vissa kondensatortyper kan inte användas i I praktiken är fasförskjutningen i en kondensator nå-
rena växelströmskretsar. got mindre än 90◦ på grund av att laddning läcker
Försök: En glödlampa och en kondensator kopp- igenom dielektrikum. Man talar om en förlustvinkel.
las i serie med varandra och ansluts till en växel- Läckningen kan ses som en resistor kopplad parallellt
strömskrets. Med lämpligt valda värden på kompo- över kondensatorn.
nenterna kommer lampan att lysa.
Detta visar att en kondensator inte hindrar elektron- 2.2.10 Läckström
flödet i en växelströmskrets. Man brukar säga att kon-
Med sitt extremt tunna dielektrikum har elektolyt-
densatorn ”släpper igenom växelström”, men i själva
kondensatorn en mycket högre kapaciatans än andra
verket är det så att laddningar pendlar mellan kon-
sorters kondensatorer, men den har också några nack-
densatorns plattor genom den strömkrets som kon-
delar. Bland annat kan den normalt endast användas
densatorn är ansluten till.
med likspänning, den har hög förlustfaktor på grund
Använd för säkerhets skull låg spänning exempel-
av läckström och den värme som utvecklas av läck-
vis från en ringledningstransformator!
strömmen skapar övertryck till följd av gasbildning.
55
Bild 2.2: Schemasymboler för kondensatorer
56
Bild 2.3: Försök med induktion
57
Instrumentet ger utslag när magneten är i rörel- 1 H = 1000 mH
se. Utslaget blir större vid snabbare hastighetsänd- 1 mH = 1 · 10−3 H
ring. Utslagsriktningen växlar när magneten förs in 1 mH = 1000 µH
i respektive dras ut ur induktorn – det uppstår en 1 µH = 1 · 10−3 mH = 1 · 10−6 H
växelström.
En växelspänning uppstår över induktorn även 2.3.6 Hur induktansen påverkas
när den ingår i en strömkrets som sluts och bryts –
alltså utan en magnet som rör sig. HAREC a.2.3.3
Induktansen beror på induktorns mekaniska di-
mensioner, antalet lindningsvarv och materialet i kär-
Försök 2: I mitten i bild 2.3 har permanentmagne-
nan.
ten bytts mot ännu en induktor. Utöver den första
Induktansen i en cylindrisk induktor är propor-
induktorn, som vi nu kallar sekundärlindning, kallar
tionell mot tvärsnittsytan, omvänt proportionell mot
vi den nya induktorn för primärlindning.
längden och proportionell mot kvadraten på lind-
När vi släpper ström genom primärlindningen alst-
ningsvarvtalet.
rar den ett magnetfält. Först är strömmen noll för att
Induktansen ökar om induktorn förses med en
sedan ändras till ett högt värde och därefter återgå
kärna av järn och minskar med en kärna av omag-
till noll. Det blir en strömstöt.
netisk, ledande metall, till exempel koppar, mässing
Varje ändring alstrar en mot-EMK, som bygger
eller aluminium.
upp ett magnetfält, först i en riktning och sedan i
Precis som för kondensatorn har materialet i en
den andra. I båda fallen passerar fältet genom båda
induktors kärna betydelse, då dess permabilitet kan
lindningarna. Fältet från primärlindningen inducerar
anta olika värden. Den absoluta permabiliteten µ
en spänningsstöt i sekundärlindningen. Stöten har
brukar delas upp i permabiliteten för vakuum µ0 och
en riktning när primärlindningens strömkrets sluts
den relativa permabiliteten µr som gives av
och motsatt riktning när den bryts – en växelspän-
ning alstras. När sekundärlindningen ingår i en sluten µ = µ0 µr
krets uppstår en växelström genom sekundärlindning-
en. Den relativa permabiliteten går att hitta i tabeller
och varierar med material. Dielektricitetskonstanten
för vakuum är definierad som
Försök 3: Nederst i bild 2.3 ställer vi oss frågan vad
som händer när primärlindningen i försök 2 ansluts µ0 = 4π10−7 ≈ 1,256637 · 10−6
till en växelspänning, till exempel med nätfrekvensen
50 Hz. Använd för säkerhets skull en skyddstransfor- 2.3.7 Induktiv reaktans
mator mellan nätet och lindningen!
I sekundärlindningen uppstår då spänningsstötar HAREC a.2.3.4
vars polaritet i detta fall växlar 100 gånger per se- Till skillnad från när en resistor ansluts till en
kund. Det uppstår alltså en växelspänning över se- spänning, så blir strömökningen i en induktor för-
kundärlindningen och om denna ingår i en sluten dröjd. Orsaken är att en induktor inte bara har en
strömkrets uppstår det en motsvarande växelström. resistans, vilken ju inte påverkas av strömvariationer,
utan har även en induktiv reaktans (eng. inductive
reactance) XL . Ordet reaktans kommer från latinets
2.3.4 Olika utföranden re (åter) agere (verka).
Bild 2.4 visar schemasymboler för ett antal vanliga Reaktans – växelströmsmotstånd eller skenbart
induktorer. Utöver dessa finns elektromagneter, dross- motstånd – uppträder så länge som strömmen genom
lar, induktorer för resonanskretsar, ramantenner och induktorn ändras. En induktor gör således också mot-
så vidare. stånd mot varje strömändring och detta motstånd
ökar med ökande ändringshastighet.
En fullbordad pendling i en växelström kan ses
2.3.5 Enheten henry (H)
som ett varv i en cirkel – 360◦ – och en fullbordad
HAREC a.2.3.2 sådan pendling kallas en period.
Måttenheten för självinduktion är henry (H). 1 hen- En period motsvarar omkretsen i en cirkel med
ry (1 H) är självinduktionen i en induktor som alst- radien r, där omkretsen är 2 · π · r. När strömmen
rar en motspänning av 1 volt vid en strömändring växlar 1 gång per sekund har pendlingen en frekvens
av 1 ampere under 1 sekund. I formler betecknas [f] av 1 hertz [Hz]. Vid 50 växlingar per sekund har
induktans med symbolen L. Sambandet är: pendlingen en frekvens av 50 Hz.
Den Induktiva reaktansen XL – växelströmsmot-
volt = henry · ampere/sekund ståndet i en induktor – är en funktion av strömmens
så kallade vinkelhastighet ω = 2 · π · f och av induk-
1 H är en stor måttenhet. För elektroniktillämpningar tansen L.
används därför ett mer hanterligt format. Den induktiva reaktansen är proportionell mot
Exempel: strömmens frekvens och mot induktorns induktans-
värde. Inga förluster uppstår i en ideal induktor, det
58
Bild 2.4: Schemasymboler för induktorer
vill säga en induktor som teoretiskt saknar resistans. 2.3.10 Yteffekt – skin-effect
Sambandet är:
I en ledare av homogent material fördelar sig en lik-
XL = 2πf L = ωL ström lika över hela tvärsnittet. Men för en växel-
ström minskar strömtätheten i ledarens mitt och ökar
XL [Ω] f [Hz] L[H] i stället vid ytan. Ju högre frekvensen är desto större
är strömtätheten vid ytan. Fenomenet kallas yteffekt
Exempel: (eng. skin effect) och uppträder i alla ledare.
Det djup i ledarmaterialet där laddningstätheten
L=1H f = 50 Hz XL =?
sjunkit till 37 % av värdet vid ytan kallas skin depth.
XL = 2πf L = 2π · 50 · 1 = 314 Ω För koppar är detta djup ca 70 mm vid 100 Hz.
Vid 1 MHz har djupet minskat till 0,07 mm och vid
Exempel: 100 MHz till 0,0067 mm. På grund av yteffekten är
alltså materialet i mitten av homogena ledare elekt-
L=1H f = 5 kHz XL =? riskt mindre verksamt vid höga frekvenser. Resistan-
sen för en viss ledare blir alltså större för växelström
XL = 2πf L = 2π · 5 · 103 · 1 = 31 400 Ω
än för likström.
Utöver frekvensen påverkas yteffekten av ledarma-
2.3.8 Fasförskjutning mellan spänning terialets elektriska och magnetiska ledningsförmåga.
och ström i en induktor För att få låg resistans i ledare för högfrekvent ström
är det viktigt att omkretsen är stor och att materi-
HAREC a.2.3.5
alskiktet vid ytan har hög ledningsförmåga. Därför
Med fasförskjutning menas den tidsmässiga för-
är induktorerna i sändarslutsteg ofta försilvrade och
skjutningen mellan ström- och spänningsförlopp. Ström-
består av rör med stor diameter eller av breda band.
men genom en induktor når inte sitt toppvärde samti-
digt som spänningen över den. Orsaken är växlingar-
na mellan elektrisk och magnetisk energi i induktorn. 2.3.11 Temperaturkoefficient
Detta illustreras i bild 3.11. Liksom med resistorer påverkas även induktansen av
I en ideal induktor är spänningen fasförskjuten temperaturen. Att sambandet mellan induktans och
90◦ före strömmen. I praktiken är dock förskjutning- temperatur är viktigt förstås av att temperaturkoef-
en något mindre än 90◦ på grund av resistansen i ficienten i den frekvensbestämmande induktorn i en
induktorn. oscillatorkrets påverkar frekvensstabiliteten.
Eftersom metallen koppar utvidgar sig vid tem-
2.3.9 Q-faktor – godhetstal peraturökning och induktorns tvärsnittsyta då blir
större, är temperaturkoefficienten vanligen positiv.
HAREC a.2.3.6
Temperaturkoefficienten αL anger induktansändring-
Q-faktorn kan avse två olika saker, som inte ska
en per grad temperaturändring.
förväxlas. Dessa är Q-faktorn för en komponent re-
Induktansändringen blir då ∆L = ±αL · Lk · ∆ϑ
spektive Q-faktorn för en hel strömkrets.
där Lk är induktansvärdet vid den lägre temperatu-
Q-faktorn för en induktor är kvoten av dess reak-
ren (oftast 20 ◦ C) och ∆ϑ är temperaturändringen i
tans och dess serieresistans.
kelvin.
Xkomponent Kelvin [K] är den normerade måttenheten för ab-
Qkomponent = solut temperatur. En ändring med 1 K motsvarar en
Rkomponent
ändring med 1 ◦ C.
Q-faktorn för en hel resonanskrets beror däremot Induktorer kan innehålla kärnor av någon metalle-
på bredden på det frekvensband som en viss kompo- gering vars egenskaper också är temperaturberoende.
nentkombination ger. Q-faktorn för en resonanskrets I praktiken kan man knappast påverka tempe-
är därför ett mått på dess selektivitet (se kapitel raturkoefficienten i en induktor. Eftersom en reso-
3.1.18). nanskrets för det mesta även innehåller kondensatorer
Q-faktorn för en ingående komponent påverkar
Q-faktorn för en hel krets. Däremot gäller inte det
omvända.
59
kan man kompensera en positiv temperaturkoeffici- Utförandet påverkas även av frekvens och av vil-
ent i induktorn med en negativ temperaturkoefficient ken effekt som ska överföras.
i en kondensator.
2.4.3 Terminologi
2.3.12 Förluster i kärnmaterial
primärkrets sekundärkrets
När ett magnetiskt växelfält passerar ett kärnmate- primärlindning sekundärlindning
rial kommer atomerna (som är permanentmagneter) primärspänning u1 sekundärspänning u2
att ständigt inta nya lägen i materialet i takt med fäl- primärström i1 sekundärström i2
tets frekvens. Då uppstår virvelströmmar, så kallade lindningsvarvtal n primärt n1 sekundärt n2
järnförluster, som dels påverkar materialets lednings-
förmåga och som dels höjer temperaturen i kärnan n1 n2
varvtalsomsättning = eller
och därmed i hela induktorn. n2 n1
Z1 Z2
impedansomsättning = eller
Z2 Z1
2.4 Transformatorn
2.4.4 Den ideala (förlustfria)
HAREC a.2.4
transformatorn
HAREC a.2.4.1 HAREC a.2.4.2.2 HAREC a.2.4.2.1
2.4.1 Allmänt
I bild 2.6 är transformatorn är obelastad när se-
En transformator (eng. transformer) består av en kundärkretsen är bruten.
eller flera lindningar eller spolar av elektriska ledare. När primärlindningen ansluts till en växelspän-
Lindningarna är magnetiskt kopplade till varandra. ning induceras växelspänningar både över primär- och
Det innebär att de är anordnade så att ett magnetfält sekundärlindningarna. Det uppstår även en ström i
som alstrats i någon av lindningarna även passerar primärlindningen, men däremot inte i sekundärlind-
genom övriga lindningar. ningen när sekundärkretsen är bruten. För den obe-
När en växelspänning läggs över en lindning kal- lastade transformatorn gäller sambandet
las den primärlindning (eng. primary coil). I och
u1 n1
omkring primärlindningen alstras då ett magnetiskt =
fält som växlar i takt med spänningen. Primärfäl- u2 n2
tet passerar även genom övriga lindningar – sekun- det vill säga att spänningen över lindningarna är pro-
därlindningarna (eng. secondary coil) – och alstrar portionell mot lindningsvarvtalen.
där spänningar och strömmar. I bild 2.7 är transformatorn belastad när sekun-
Den så kallade kopplingsfaktorn mellan lindning- därkretsen är sluten.
arna varierar för olika frekvenser. Den är lägre vid När någon av transformatorns sekundärlindning-
låga frekvenser (hundratals Hz) och högre vid höga ar ingår i en sluten strömkrets uppstår en sekundär-
frekvenser (tusentals Hz). Speciellt vid låga frekven- ström där.
ser behövs en större kopplingsfaktor för att avsedd Sekundärströmmen alstrar ett magnetfält som mot-
effekt ska kunna överföras mellan lindningarna. Då verkar primärströmmens fält, hindrar dess växlingar
kan ledningsförmågan i den magnetiska flödesvägen och tar ut energi från primärkretsen.
ökas med hjälp av en järnkärna. Strömförbrukningen på primärsidan ökar således
i proportion mot strömförbrukningen på sekundärsi-
1 2 3 dan. Transformatorn reglerar själv hur mycket energi
som den tar från strömkällan och lagrar i fältet för
att föra över till sekundärkretsen.
För den belastade transformatorn gäller att ström-
men genom lindningarna är omvänt proportionell mot
1, 2 Allmänna symboler lindningsvarvtalet, det vill säga omvänt proportionell
3 Transformator med kärna mot varvtalsomsättningen.
i1 n2
Bild 2.5: Schemasymboler för transformatorer =
i2 n1
Av föregående formler följer att:
2.4.2 Utföranden
u1 i2
Transformatorn kan utföras för olika ändamål, till =
exempel som spänningstransformator (eng. voltage u2 i1
transformer), strömtransformator (eng. current trans- Av P1 = u1 · i1 och P2 = u2 · i2 följer att P1 = P2 .
former) eller impedanstransformator (eng. impedance Om man bortser från förlusterna i transformatorn,
transformer). är den effekt som den tar från kraftkällan lika med
den effekt som transfromatorn avger.
60
Bild 2.6: Obelastad transformator
Eftersom transformatorn transformerar både spän- Varje lindning kan förses med godtyckliga uttag.
ningar och strömmar, kommer även impedansen att Mellan uttagen finns då en spänning som är propor-
transformeras genom transformatorn. Denna impedan- tionell mot antalet lindningsvarv.
stransformation följer impedansomsättningen, det vill Detta är en metod för att spara in på antalet lind-
säga ningar. För att till exempel omsätta nätspänningen
Z1 n2 230 V till 115 V används ibland en spartransformator.
= 21 .
Z2 i2 Med en spartransformator kommer olika ström-
kretsar i galvanisk förbindelse med varandra, vilket
2.4.5 Transformatortillämpningar visas i bild 2.8. Särskild försiktighet ska därför iakttas
vid användning av sparkopplade transformatorer, på
HAREC a.2.4.2.4 grund av risken för elolycksfall. Spartransformatorer
bör därför inte användas i amatörradiosammanhang.
2.4.5.1 Sparkopplade transformatorer Säkrast är skyddstransformatorer med galvaniskt skil-
da ledningar och dessutom med speciellt bra isolering
I bild 2.7 har transformatorn beskrivits så att primär- och kapsling.
och sekundärlindningarnas enda förbindelse med var-
andra är över ett magnetfält, alltså utan galvanisk
2.4.5.2 Strömtransformatorer
förbindelse.
Hög sekundärström under låg sekundärspänning kän-
netecknar en strömtransformator (eng. current trans-
61
Bild 2.8: Sparkopplad transformator
former), som illustreras i bild 2.9. Strömtransforma- Om effekten i sekundärlindningen är lika stor som
torer används i elektriska svetsningsutrustningar, in- i primärlindningen, gäller formeln:
duktionsugnar och liknande. Strömtransformatorer
används även för mätning av höga växelströmmar. Zp n2p
= 2 .
Zs ns
2.4.5.3 Högspänningstransformatorer
Hög sekundärspänning under förhållandevis låg se- 2.5 Halvledardioden
kundärström kännetecknar en spänningstransforma-
HAREC a.2.5
tor (eng. voltage transformer). Bild 2.10 visar en
transformator med ett gnistgap i sekundärkretsen för
tändning av gas. 2.5.1 Allmänt
Högspänningstransformatorer (eng. high voltage
I en strömkrets kan av olika anledningar ström tillå-
transformer) används i distributionsnät, neonskyltar,
tas att flyta i en riktning men kanske inte i den mot-
tändsystem för förbränningsmotorer, anodspännings-
satta. En anordning med en sådan funktion kallas för
aggregat för sändare och så vidare.
en diod.
Först bestod en diod av två elektroder i vakuum
2.4.5.4 Låg- och klenspänningstransformatorer (se avsnitt 2.7.2). Därav namnet vakuumdiod. Nume-
En lågspänningstransformator (eng. low voltage trans- ra består en diod oftast av någon halvledare. Därav
former) med spänningen 400/230 V används i lokala namnet halvledardiod.
distributionsnät, det vill säga de elektriska ledningar Bild 2.12 överst illustrerar en halvledardiod bestå-
som går från en transformator till vanliga hus och ende av ett P-ledande och ett N-ledande materialskikt
kontor. som fogats samman.
För ökad säkerhet mot elektrisk chock krävs dock Mellan de båda skikten utbildas ett tunt gräns-
att vissa apparater drivs med klenspänning via en skikt som inte innehåller laddningsbärare. Detta skikt
skyddstransformator (eng. safety isolating transfor- kan vara ledande eller icke ledande – ett spärrskikt –
mer). Det är en transformator med skyddssepara- beroende på polariseringen.
tion mellan primär- och sekundärlindningarna. Se-
kundärspänningen i en klenspänningstransformator, 2.5.2 Halvledardiodens karaktär
bild 2.11, får inte överstiga 50 V.
HAREC a.2.5.1.2
62
Bild 2.9: Strömtransformator
63
2.5.2.3 Diod i strömkrets 2.5.3.3 Lysdioder (LED)
När en diod kopplas in i en strömkrets är det nödvän- Lysdiod (eng. Light Emitting Diode (LED)) är en
digt att dioden vänds så att ström kan flyta igenom diod anpassad för att leverera ljus, ofta synligt så-
den i önskad riktning. dant. Lysdioder finns tillgängliga med infrarött, rött,
Anslutningen till en diods P-skikt kallas för anod orange, gult, grönt, blått och vitt ljus. En variant av
och kopplas normalt mot strömkretsens positiva pol. lysdiod är laserdioden, som bland annat används för
Motsvarande anslutning från N-skiktet på en diod överföring över optisk fiber.
kallas katod och kopplas normalt mot strömkretsens När en diod är polariserad i passriktningen frigörs
negativa pol. energi i spärrzonen. Det sker genom rekombination
För att komma ihåg hur en diod ska vändas så av par av laddningsbärare, varvid det normalt avgår
används anod och katod i en minnesregel som lyder energi i form av värme. Vid en viss inblandning av
Positiv Anod Negativ Katod vilket förkortas PANK. främmande atomer avgår istället ljus.
En diods katod märks ut med ett streck på eller en Spänningfallet över en lysdiod är ungefär dubbelt
markering i höljet som ska motsvara strecket framför så stort som över en kiseldiod, det vill säga ungefär
pilen i diodens schemasymbol. 1,5 volt. Det normala spänningsfallet bör alltid kon-
trolleras för korrekt dimensionering av kretsen. Ljus-
2.5.2.4 Diodens ström-spänningsförhållande styrkan är proportionell mot strömmen, som normalt
har värden mellan 10 och 50 mA. En lysdiod bör ha
Bild 2.13 visar en diods ström-spänningsförhållande. ett strömbegränsande motstånd i serie för att ström-
Strömmen ID börjar att flyta när spänningen UD men inte ska bli för stor och lysdioden åldras i förtid
har nått ett tröskelvärde (vid kiseldioder 0,6 V). När eller rent av gå sönder.
spänningen ökar ytterligare däröver, ökar även ström- Moderna högeffektslysdioder kräver en konstant-
men. strömsmatning och kan ha betydligt högre spänning.
Produkten av spänningsfallet över dioden och ström- Dessa har blivit tillgängliga till lågt pris och populära
men genom den kallas förlusteffekt. Denna värmer för experiment.
upp dioden. Vid för hög temperatur förstörs kristall-
strukturen. En kiselkristall kan klara upp till 200 ◦ C
medan en germaniumkristall bara klarar 75 ◦ C. 2.5.4 Vakuumdioden i jämförelse med
halvledardioden
2.5.3 Diodtillämpningar Bild 2.15 visar principen för hur de båda diodtyperna
ingår i en strömkrets. Den stora skillnaden är att ar-
HAREC a.2.5.1.1
betsspänningen för en vakuumdiod är mångfalt högre
Bild 2.14 illustrerar flera olika schemasymboler
än den för en halvledardiod samt att vakuumdiodens
för dioder.
ena elektrod (katoden) behöver hettas upp för att
Likriktning är den vanligaste tillämpningen för dioder
avge elektroner.
(se kapitel 3.3). Halvledardioder utförs även för en
rad andra ändamål och finns i en mängd varianter.
2.6 Transistorn
2.5.3.1 Dioder för spänningsstabilisering
(zenerdiod). HAREC a.2.6
64
Bild 2.13: Halvledardiodens karaktäristik
65
De stöter igenom det tunna basskiktet och når fram
till kollektorskiktet med spänningen UCE . Det flyter
en kollektorström.
För strömmen IE (emitterström), IB (basström)
och IC (kollektorström) gäller:
2.6.3 Förstärkningsfaktor
HAREC a.2.6.2
Om strömmen i ingångskretsen för en transistor
ändras kan strömmen i utgångskretsen ändras mer.
Vi får en förstärkning.
Av sambandet IC = f (IB ) framgår strömförstärk-
ningsfaktorn β eller hF E som är kvoten mellan änd-
ringen i utgångsströmmen och ändringen i ingångs-
strömmen i transistorns aktiva (linjära) område.
Bild 2.20 visar ström-spänning-diagram för BC
107-transistorn för olika basströmmar. För emitter-
koppling gäller:
∆IC
hF E = .
∆IB
hF E strömförstärkningsfaktorn
∆IC ändringen i kollektorströmmen
∆IB ändringen i basströmmen
2.6.4 PNP-transistorer
HAREC a.2.6.1a
Ersätter man de två N-skikten i en NPN-transistor
med P-skikt och P-skiktet med ett N-skikt så erhåller
man en PNP-transistor.
Uppbyggnad, koppling och användning av en PNP-
transistor motsvarar i övrigt den för en NPN-transistor.
Spänningskällorna måste emellertid ha motsatt pola-
ritet.
2.6.5 Fälteffekttransistorer
HAREC a.2.6.3
2.6.5.1 Allmänt
Fälteffekttransistorer (FET) har mycket hög ingångsim-
pedans och styrströmmen blir därför mycket svag.
Man säger därför att en FET är spänningsstyrd.
Bild 2.18: Skikten i en bipolär transistor Även NPN- och PNP-transistorer – bipolära tran-
sistorer – styrs med spänning, men dessa typer har en
relativt låg ingångsimpedans och därför högre styr-
ström. Man säger därför att de är strömstyrda.
Bild 2.21 anger en schemasymbol för en FET.
Fälteffekttransistorn har tre anslutningar, source
(S), drain (D) och gate (G).
66
Bild 2.19: Emitterkopplad transistor
67
en FET. Drainströmmen kan ökas eller minskas med
hjälp av en positiv respektive negativ spänning på G.
2.7 Elektronrör
2.7.1 Allmänt
Ett elektronrör består av två eller flera elektroder i en
lufttom behållare, vanligen av glas eller ett keramiskt
Bild 2.23: Skikten i en N-kanal MOSFET
material.
Bild 2.23 visar skikten i en N-kanal MOSFET.
I en MOSFET (eng. Metal Oxide Semicoductor
Field Effect Transistor) är G-elektroden isolerad med 2.7.2 Vakuumdioden (tvåelektrodröret)
ett kiseloxidskikt, trots att namnet förespeglar ett HAREC a.2.8.1
metalloxidskikt. Funktionssättet är samma som för
68
2.7.2.3 Likriktarverkan
När anoden i en vakuumdiod ges positiv potential i
förhållande till katoden flyter en så kallad anodström,
förutsatt att katoden upphettas så att den avger fria
elektroner.
När anoden ges en negativ potential i förhållande
till katoden flyter däremot ingen anodström.
Vakuumdioden kan därför användas för likrikt-
Bild 2.25: Schemasymboler för dioder
ning av växelströmmar. Den har en likriktande funk-
tion.
Dioden på bild 2.25 innehåller två elektroder, anod
(a) och katod (k), samt i förekommande fall en glöd-
tråd (f) (eng. filament). 2.7.2.4 Halvvågslikriktning
Anoden ska dra elektronerna från katoden. Ka- Bild 2.28 illustrerar halvvågslikriktning. När anoden
toden ska avge elektronerna och måste därför hettas ges en omväxlande positiv och negativ potential, en
upp. växelspänning, flyter anodström under varje positiv
Upphettningen av katoden kan göras direkt, det halvperiod av växelspänningen. En likströmspuls upp-
vill säga att katoden i sig själv utgör glödtråd, van- står under varannan halvperiod.
ligen med en 4- till 6-volts strömkälla. Alternativt
kan katoden uphettas indirekt med en separat glöd- 2.7.2.5 Helvågslikriktning
tråd som omsluter och hettar upp ett speciellt katod-
material. I det senare fallet är en 1,5- till 12,6-volts Bild 2.29 illustrerar helvågslikriktning. Med ett elek-
glödströmkälla vanlig. tronrör med dubbla anoder och en transformator med
mittuttag på sekundärlindningen, kan växelspänning-
ens båda halvperioder utnyttjas, så att anodström
flyter i samma riktning under alla halvperioder.
Bild 2.30 illustrerar hur växelspännng via två två
halvvågslikriktningar formar en helvågslikriktning.
69
Bild 2.27: Diodens karaktäristik
70
Bild 2.31: Symboler för triod och pentod
71
2.7.4 Pentoden (femelektrodröret) Bild 2.35 visar den inre resistansen. Om man vid
konstant gallerförspänning ändrar anodspänningen
Pentoden innehåller fem elektroder.
med ∆Ua , ändras anodströmmen med värdet ∆Ia .
a anod ∆Ua
g3 bromsgaller Inre resistans Ri = Ri [kω]; ∆Ua [V ]; ∆Ia [mA]
∆Ia
g2 skärmgaller
g1 styrgaller
k katod med glödtråd (f = filament) Om man vill ändra anodströmmen med ∆Ia ges två
möjligheter. Antingen ändrar man gallerförspänning-
Bromsgallret förbinds med katoden. Skärmgallret en med värdet ∆Ug1 , eller så ändrar man anodspän-
ges en potential som är något lägre än anodspänning- ningen med värdet ∆Ua . Genom att ändra gallerför-
en. Broms- och skärmgallren förhindrar elektronerna spänningen med värdet Ug1 kan man åstadkomma
att studsa tillbaka till styrgallret efter anslaget mot samma anodströmsändring ∆Ia som med en ändring
anoden. av anodspänningen med värdet ∆Ua .
72
Bild 2.35: Inre resistans
en reläspole. Den kan också vara en transistor eller 2.8.2 Villkorskretsar – s.k. grindar
annan anordning.
Det finns olika sätt att bygga grindar. Idag är de fles-
ta grindarna elektroniska lösningar. Därutöver finns
2.8.1 Transistorn som strömställare elektromekaniska grindar i form av strömbrytare och
Bild 2.36 visar två transistorkopplingar. Den till väns- reläkontakter.
ter är en analog förstärkare för växelspänning. Om Föregångarna till de elektroniska televäxlarna (AXE
det på grund av en viss basspänning flyter en kollek- med flera) var stora system av mestadels elektrome-
torström av 1 mA och kollektorresistorn har värdet kaniska reläer.
5 kΩ, blir spänningsfallet över denna resistor 5 V. Ef- Att överskådligt förklara arbetssättet i de vanli-
tersom matningsspänningen är 12 V, blir spänningen gaste grindarna görs enklast med reläsymboler. En
7 V mellan kollektorn och minuspolen. reläkontakt kan då motsvara en transistor eller en
Kopplingen till höger fungerar som en binär ström- diod. Reläspolar kan motsvara logiska nivåer i insig-
ställare. Antag att insignalen intar ett av två spän- naler.
ningstillstånd, antingen 0 V (låg) eller 5 V (hög). När Elektriska kontakter kan vara normalt öppna och
inspänningen är till exempel 5 V, flyter så mycket bas- sluter vid påverkan (slutande kontakt). Alternativt
ström genom basresistorns 10 kΩ att transistorn blir kan de vara normalt slutna och öppnar vid påverkan
fullt utstyrd. (brytande kontakt). I kretsscheman visas kontaktlä-
Därmed är spänningen mellan kollektor och emit- gena vid systemet i vila.
ter, det vill säga utspänningen, nära 0 V (0,1 till Av bild 2.38 framgår att samma villkor kan skapas
0,2 V beroende på transistortyp). Man säger då att med slutande alternativt brytande kontakter. Obser-
utgången är låg (L) eller 0 (noll). vera placeringen av resistorn på kretsens utgångs-
Om däremot inspänningen är 0 V, spärras kollek- sida i respektive fall. När resistorn ligger närmast
torströmmen och utspänningen blir nära 5 V. Man pluspolen kallas den pull-up. När den ligger närmast
säger då att utgången är hög (H) eller 1. minuspolen kallas den pull-down. I båda fallen defi-
För NPN-transistorn i bilden gäller att hög in- nierar resistorn den logiska nivån.
spänning ger låg utspänning och vice versa.
Denna logiska funktion kallas inverterande. 2.8.2.1 OCH-grind eller AND-gate
Sanningstabellen i bild 2.38 säger att när alla insig-
2.8.1.1 NOT-gate eller inverterande grind naler är 1 så är utsignalen också 1.
Logiska funktioner beskrivs med internationella sym-
boler. En ring vid utgången betyder att utspänning- 2.8.2.2 ELLER-grind eller OR-gate
ens nivå är motsatt inspänningens vilket illustreras i Sanningstabellen i bild 2.39 säger att när en eller flera
bild 2.37. Sambandet mellan in- och utnivåerna be- av insignalerna är 1 så är utsignalen också 1. När alla
skrivs med en sanningstabell. insignaler är 0 är utsignalen 0.
73
Bild 2.36: Transistorn som analog förstärkare respektive digital strömställare
74
Bild 2.38: OCH-grind (AND-gate)
med fototeknik eller etsning, kompletta eller nästan innebär att kopplingsledningar måste ändras, kanske
kompletta dioder, transistorer, resistorer och konden- hela kretsar bytas ut och så vidare.
satorer. Metoden, som kallas planarteknik, medger I dagens digitala system används IC i form av en
att många komponenter kan få plats på samma plat- mikroprocessor eller till och med flera. En mikropro-
ta. cessor är en avancerad krets som kan programmeras
Den snabba utvecklingen av produktionsmetoder (konfigureras) mjukvarumässigt inte bara för ett än-
för integrerade kretsar gör alltmer avancerade system damål utan för många olika. I system med mikropro-
möjliga och dessutom på allt mindre utrymme. Med cessorer behövs också minnesfunktioner. Mikropro-
avseende på integrationsgrad används följande be- cessorn är hjärtat i en dator. Styrd av ett program
grepp. (mjukvaran) kontrollerar den kringutrustningar med
uppgift att inhämta och avge information – att kom-
SSI Small Scale Integration innebär något municera.
10-tal halvledare på samma chip.
MSI Medium Scale Integration innebär något
100-tal halvledare på ett chip.
2.9.5 Analoga IC
LSI Large Scale integration innebär något Analoga IC arbetar med analoga signalnivåer, det
10000-tal halvledare på ett chip. vill säga spänningar och strömmar med kontinuerligt
VLSI Very Large Scale Integration innebär varierande nivåer och frekvenser. En analog IC kan
100000 eller fler halvledare. även arbeta med digitala signaler.
Analoga IC innehåller en eller flera balanserade
2.9.3 Olika slags integrerade kretsar förstärkare samt olika slags hjälpkretsar. Med yttre
komponenter kan en analog IC ges olika förstärkning
Det finns stora sortiment av både standardiserade och frekvensgång. Med ett gemensamt namn kallas
och speciella IC, varav det finns två huvudtyper: dessa förstärkare för operationsförstärkare (OP-amp).
Operationsförstärkare utförs vanligen i SSI- eller möj-
• digitala integrerade kretsar
ligen MSI-teknik.
• analoga integrerade kretsar.
2.9.6 Kombinerade och speciella IC
2.9.4 Digitala IC Utöver standardiserade IC finns kombinerade och spe-
Digitala IC arbetar som framgår av namnet med di- ciella IC. Exempel på speciella digitala IC är sådana
gitala signalnivåer. De enklaste typerna innehåller en för telekommunikationsändamål. Ett annat exempel
eller flera digitala grindar (se avsnitt 2.8). Genom att på digitala IC är sådana för signalbehandling, såväl
koppla samman grindar kan man skapa kretsar för ett på HF som LF-nivå. Exempel på speciella analoga
visst ändamål. I början av 70-talet byggdes komplice- IC är sådana för radiokommunikationsändamål.
rade system av grindar i SSI- och MSI-teknik. Ett så- Bortsett från vissa skrymmande komponenter och
dant system är emellertid inte flexibelt eftersom even- manöverdon kan numera till exempel en IC innehålla
tuella ändringar måste göras ”hårdvarumässigt”. Det en komplett radiomottagare. Ett annat exempel på
75
Bild 2.39: ELLER-grind (OR-gate)
speciella analoga IC är sådana för hörapparater. Ge- grundläggande kopplingarna är komparator respekti-
nom programmering anpassas de för det personliga ve negativt återkopplad förstärkare.
behovet.
2.10.1 Komparator
2.9.7 Utvecklingen
I en komparator används den höga förstärkningen
Det kan sägas hur ofta som helst. Genom den fantas- för att få även små spänningsskillnader att ge ett
tiska utvecklingen av mikroelektronik öppnas även stort utslag. Med referensspänningen på den negati-
för radioamatören möjligheter som tidigare inte var va ingången och insignalen på den positiva ingången,
tänkbara. kommer utgången att vara så hög den kan vara när
Denna utveckling har vidgat utrymmet för den ingången har högre spänning än referensspänningen.
experimentella verksamhet som amatörradio i grun- Omvänt kommer den vara så låg den kan vara när
den innebär. Hobbyn får sålunda med tiden en allt spänningsnivån på ingången är lägre än referensspän-
större teknisk spännvidd. ningen.
Det är enkelt att ändra utgångens egenskaper ge-
2.9.8 Aktuell litteratur nom att växla signaler mellan positiv och negativ
ingång på operationsförstärkaren.
Ökat teknikomfång inom amatörradio ställer motsva-
rande krav på litteratur. På senare tid inbegripes 2.10.2 Negativ återkoppling och
även digitalteknik. Mest av utrymmesskäl behand-
las i denna faktabok digitaltekniken mycket kort-
förstärkare
fattat, men ändå så mycket som nämns i CEPT- En operationsförstärkare som har en negativ åter-
rekommendationen T/R 61-02. För djupare studium koppling, det vill säga där signal från utgången matas
hänvisas till andra läromedel samt till leverantörska- tillbaka till den negativa ingången, kommer att försö-
taloger. ka driva utgången så att spänningsskillnaden mellan
den positiva och negativa ingången jämnas ut. Det
finns en rik uppsättning kopplingar som bygger på
2.10 Operationsförstärkare denna jämvikt, där operationsförstärkaren arbetar i
ett linjärt driftsområde.
HAREC a.2.8.3
Denna jämvikt gör också att en snabb diagnosti-
Operationsförstärkare (eng. operational amplifi-
cering kan göras genom att mäta spänningen mellan
er), ofta kallad för op-amp är en integrerad kretstyp
ingångarna. Om spänningen ligger nära noll fungerar
som har hög förstärkning. Istället för att ha enbart
kopplingen förmodligen. Men om kopplingen är felak-
en ingång så har den två, en positiv och en nega-
tig på något sätt, exempelvis om själva operationsför-
tiv, och operationsförstärkaren förstärker skillnaden
stäkaren eller någon komponent i återkopplingen är
mellan den positiva och negativa signalen. Förstärk-
trasig, kommer spänningen vara synbart annorlunda
ningen i en modern operationsförstärkare kan vara
och jämvikten finns inte.
i storleksordningen en miljon gånger. De två mest
76
Bild 2.40: OCH INTE-grind (NAND-gate)
77
Bild 2.41: INTE ELLER-grind (NOR-gate)
78
Bild 2.46: TTL-logik
+
R2
Bild 2.44: Exklusiv INTE ELLER-grind
(EXNOR-gate)
R1
79
R2 I bild 2.49 ser vi utsignalen Uut som en sinus-
signal med amplituden 10 Vpp . Transistorn har en
R1 vilospänning på 6 V för att få marginal mot 0 V
och +12 V . Spänningen Ut varierar mellan 1 V och
−
11 V . I utgångslastens resistor alstras en ström It
som är proportionerlig mot spänningen Uut på ut-
+ gången. Effekten för transistorn Pt är absolutvärdet
av strömmen gånger spänningen enligt Joules lag.
Pt = |Ut · It |
Bild 2.48: Inverterande förstärkare
Den observante ser att effekten är signifikant högre
för liten ledararea, och därmed för hög resistans för för andra halvan av kurvan, då man har både hög
den ström som ska gå genom den. Av det skälet finns spänning och hög ström.
dimensioneringsregler, till exempel krav på minsta
arean av koppar i ledare, helt enkelt för att det inte
ska uppstå brand.
En annan effekt av värmeledning är att det kan
ibland vara svårt att löda på kretskort, framför allt
vid ledare som går mot stora kopparytor som har
en relativt god värmeledningsförmåga. Ibland kon-
struerar man små mönster ”thermals” runt sådana
lödpunkter för att minska värmeavledningen. Ett ef-
fektivt sätt att kunna löda och framförallt löda av
från sådana kort är att man förvärmer hela kretskor-
tet eller området runt om lödpunkten. Då kommer
temperaturskillnaden mellan lödpennans spets och
omgivningen att minska och det krävs inte lika stor
effekt för att få upp lödpunkten i rätt temperatur för
att kunna genomföra lödningen med god vätning och
därmed undvika att det bildas en kallödning.
15
Uut
Ut
It
Pt
10
Spänning/Ström/Effekt
-5
80
3 Kretsar
1 1 1
= + eller
R R1 R2
R1 · R2
R=
R1 + R2
Strömmen förgrenar sig mellan parallellkopplade
Bild 3.1: Seriekopplade resistorer resistorer. Den totala strömmen är summan av gren-
strömmarna
Bild 3.1 visar seriekopplade resistorer. Den totala I = I1 + I2 + · · · In
resistansen av seriekopplade resistorer är summan av Spänningen är lika stor över resistorerna
resistanserna. U = U1 = U2 = U3 = · · · Un
Grenströmmarna genom parallellkopplade resis-
R = R1 + R2 + R3 · · · torer fördelar sig omvänt proportionellt mot deras
Strömmen är lika stor genom alla seriekopplade respektive resistanser. För två resistorer gäller
resistorer i strömvägen (ingen avgrening).
I1 R2
=
I = I1 = I2 = I3 · · · I2 R1
U = U1 + U2 + U3 · · ·
Spänningen över var och en av seriekopplade re-
sistorer förhåller sig som deras resistanser. För två
resistorer gäller
U1 R1
=
U2 R2
81
Ett alternativ till spänningsdelning med fasta re- Bryggan kan ses som två parallellkopplade spän-
sistorer är potentiometern. Den är en variabel spän- ningsdelare varav den ena är en potentiometer med
ningsdelare i form av en resistor med ett flyttbart en skala graderad till exempel i Ω. Den andra spän-
uttag. ningsdelaren består av en resistor med känd resistans
Om man ansluter en apparat parallellt över R2 , och en resistor med okänd resistans, det vill säga mä-
till exempel ett instrument vars inre resistans mot- tobjektet.
svaras av Ry , kommer spänningarna över R1 och R2 I ledningen som förbinder de respektive mittutta-
att påverkas. gen X och Y, finns en amperemeter som nollströms-
Om Ry är mycket större än R2 , kan man bortse indikator.
från påverkan. För att beräkna U2 kan man använda Det flyter ström mellan X och Y när det finns en
följande formel för en obelastad resistiv spänningsde- potentialskillnad – spänning – däremellan. Bryggan
lare. är då i obalans. Det flyter däremot ingen ström där
när det inte finns en potentialskillnad, det vill säga
när bryggan är i balans. Balans (mätvärdet) får man
U2 U
= eller genom justering av den graderade potentiometern till
R2 R1 + R2 noll ström. Då gäller sambandet
R2
U2 = U ·
R1 + R2 R1 R3
=
R2 R4
Om Ry däremot är av samma storleksordning som
R2 eller lägre, är det lämpligt att först räkna ut resi- Exemplen med spänningsdelare och bryggor vi-
stansen Rp i parallellkretsen sar att apparater påverkar varandra när de kopplas
samman, vilket är fallet vid mätningar.
R2 · Ry Spänningsdelning kan även utföras med konden-
Rp =
R2 + Ry satorer och induktorer förutsatt att det är fråga om
en växelströmskrets.
och därefter räkna ut spänningen U2
82
Räkneexempel: 3.1.7 Galvaniskt kopplade induktorer
1. C1 = 5 µF C2 = 10 µF C=? Induktansvärdet för galvaniskt sammankopplade in-
duktorer kan i princip beräknas på samma sätt som
C = C1 + C2 för motsvarande sammankoppling av resistorer.
= 5 + 10
3.1.7.1 Galvaniskt seriekopplade induktorer
= 15 µF
HAREC a.3.1.1c
= 1 + 0,005 L = L1 + L2 + L3 + · · · Ln
= 1,005 nF Räkneexempel:
1. L1 = 20 mH L2 = 50 mH L=?
3.1.6 Seriekopplade kondensatorer
L = L1 + L2
HAREC a.3.1.1e
= 20 + 50
= 70 mH
1 1 1
= + eller
L L1 L2
L1 · L2
Bild 3.6: Seriekopplade kondensatorer L=
L1 + L2
Bild 3.6 visar seriekopplade kondensatorer. Den
totala kapacitansen för seriekopplade kondensatorer Räkneexempel:
är lägre än kapacitansen för kondensatorn med det
minsta värdet. L1 = 50 mH L2 = 60 mH L = ?
1 1 1 1 1 L1 · L2 50 · 60 3000
= + + + ··· L= = mH = mH ≈ 27 mH
C C1 C2 C3 Cn L1 + L2 50 + 60 110
För två kondensatorer gäller:
3.1.8 Magnetiskt kopplade induktorer
1 1 1 C1 · C2
= + eller C =
C C1 C2 C1 + C2 I praktiken anordnas ofta induktorer så, att deras
Räkneexempel: respektive magnetfält kan återverka på varandra –
så kallad magnetisk koppling.
1. C1 = 5 µF C2 = 10 µF C=? En ömsesidig induktans M uppstår i induktorer-
1 1 1 na på grund av denna koppling. Den ömsesidiga in-
= + duktansen ökar eller minskar det resulterande induk-
C C1 C2
tansvärdet beroende på om induktorernas magnetfält
C1 · C2
C= verkar med eller mot varandra.
C1 + C2 Beräkningen av värdet på M är emellertid relativt
5 · 10 komplicerad och behandlas ej här. I stället görs en
= µF förenklad framställning.
5 + 10
Bild 3.7 visar seriekopplade induktorer, vars mag-
1
=3 µF netfält kopplar till varandra på olika sätt. ”Pricken”
3 vid änden av induktorerna på bilden markerar mag-
≈ 3,33 µF netfältens inbördes polarisering.
83
Bild 3.7: Magnetiskt kopplade induktorer
84
Bild 3.9: Urladdning av en kondensator Bild 3.10: Inkoppling av en induktor
τ =R·C
3.1.9.2 Urladdning
= 1 · 103 · 103 · 10−6
Bild 3.9 visar hur en kondensator C urladdas genom
= 1 sekund
en resistor R2 .
Spänningen över kondensatorn minskar exponen-
tiellt under urladdningen. 3.1.10 In- och urkoppling av en induktor
t 3.1.10.1 Inkoppling
−
uc = Umax ·e τ Bild 3.10 visar inkopplingen av en induktor. En in-
Strömmen från kondensatorn minskar exponenti- duktor L i serie med en resistans R kopplas in över en
ellt under urladdningen. Strömriktningen är motsatt likspänning U. Spänningen över induktorn minskar
den vid uppladdningen. från Umax till 0.
85
Strömmen genom induktorn ökar efter inkoppling- bränns eller smälter. I likströmskretsar kan gnistan
en exponentiellt från 0 till Imax . eller ljusbågen minskas eller undertryckas genom att
en kondensator i serie med en resistor kopplas över
t kontaktstället. Kondensatorn fångar upp en del av
−
iL = Imax τ
· (1 − e ) energin i induktorn och resistorn minskar hastighets-
ändringen.
iL strömmen efter en given inkopplingstid
Imax slutströmmen efter minst t = 5τ
t inkopplingstiden 3.1.11 Växelströmskretsar
e 2,718 (e = basen för den naturliga lo- HAREC a.3.1.1 HAREC a.3.1.2 HAREC a.3.1.3
garitmen)
I förloppet ingår storleken av resistans och induk-
3.1.11.1 Komponentegenskaper vid växelström
tans enligt följande samband, som kallas tidskonstant
Inom radiotekniken används mycket ofta resonanskret-
L sar (benämns även svängningskretsar) bestående av
τ=
R kondensatorer och induktorer, som är kopplade i serie
L [H] R [Ω] s [sek] τ [tidskonstant] eller parallellt med varandra. När resonanskretsens
egenfrekvens sätts lika med frekvensen på den signal
Efter en tid av t = 1τ från inkopplingsögonblicket som tillförs kretsen, så får kretsen särskilda egenska-
har strömmen genom induktorn ökat från noll till per som används på olika sätt.
63 % av Imax och spänningen över induktorn minskat För att förstå hur ”LC-kretsar” fungerar beskrivs
till 37 % av maxvärdet. först hur de ingående komponenternas resistans, in-
duktans och kapacitans förhåller sig till varandra, när
3.1.10.2 Urkoppling de kombineras och kopplas till en växelströmkälla.
Bild 3.11 visar amplituden av spänning och ström
Spänningskällan kopplas bort från samma induktor
vid ett sinusformat förlopp samt den effekt som då
som ovan. En resistor är inkopplad över induktorn.
utvecklas. Tidsaxeln är graderad 0–360◦ per period.
Energin i induktorn avleds genom resistorn som en
Fall a: Förloppen med en resistor R.
ström med motsatt riktning än vid inkopplingen. Ström-
I en resistor följer ström- och spänningskurvorna
men är vid urkopplingstillfället Imax = iL och mins-
varandra tidsmässigt, även vid riktningsändring. När
kar därefter exponentiellt.
kurvorna följs åt på det sättet sägs de vara i fas med
t varandra.
− Effekt överförs från strömkällan till resistorn. Den
iL = Imax ·e τ
effekt som utvecklas i resistorn är, vid varje tidpunkt
iL strömmen genom ind. efter en given av perioden, produkten av strömmen och spänningen
urkopplingstid just då. Eftersom storheterna spänning och ström är
Imax strömmen i urkopplingsögonblicket antingen positiva eller negativa samtidigt, blir pro-
e 2,718 dukten alltid positiv. Det betyder att den effekt som
t tiden efter urkopplingsögonblicket utvecklas pulserar två gånger per period mellan ett
Efter en tid av t = 1τ från urkopplingsögonblicket noll- och maxvärde.
har strömmen genom induktorn minskat till 37 % av Fall b: Förloppen med en induktor L.
maxvärdet. I en induktor är utvecklingen av ström och spän-
Teoretiskt kan spänningarna och strömmarna ald- ning inte samtidig. Vid inkopplingen stiger spänning-
rig nå ett noll- eller maxvärde, men för praktiskt bruk en genast till maxvärdet medan strömmen stiger lång-
anses detta inträffa efter en tid av minst 5τ . sammare och bygger under tiden upp ett magnetfält
All den energi som lagras i en induktor finns i i induktorn och omkring övriga ledare i kretsen.
dess magnetfält. När strömmen bryts eller minskas så Strömmen fördröjs alltså i förhållande till spän-
återgår energin omedelbart till kretsen. I en induktor ningen. Eftersom kurvornas max- och nollvärden in-
kan det således inte finnas någon kvarstående energi, träffar vid olika tidpunkter heter det att de är ur fas
vilket det däremot kan göra i en kondensator. eller fasförskjutna.
Under den tid som magnetfältet i en induktor av- En växelström genom en ideal induktor är förskju-
vecklas eller byggs upp, så induceras en motspänning ten 90◦ efter spänningen. Strömmen når toppvärdet
i den. Denna spänning är högre än den som finns över vid tidpunkten 90◦ av perioden, när spänningen nått
induktorn innan strömmen bryts eller ändras och är ner till noll. När spänningen minskar sjunker ström-
proportionell mot den hastighet som ändringen har. men och tar med sig energin i magnetfältet. Först vid
När en en strömkrets med induktor bryts är det van- 180◦ , när spänningen har nått maxvärdet åt andra
ligt att det i brytögonblicket bildas en gnista eller hållet, ändrar också strömmen riktning och bygger
ljusbåge över brytarens kontakter. upp ett nytt magnetfält med motsatt polaritet.
Om induktansen är stor och kretsströmmen hög Effekt överförs från strömkällan till induktorn när
ska en stor mängd energi frigöras på mycket kort ström och spänning har samma riktning. När ström
tid. Det är därför inte ovanligt att brytarkontakter och spänning har olika riktning försöker induktorn i
86
Bild 3.11: Faslägen och effekter i L C-kretsar
stället ”ladda” strömkällan med energi från sitt kraft- Sett över en hel period upphäver därför dessa ef-
fält. Effekt pendlar mellan strömkällan och induktorn, fekter varandra. Följden blir att en ideal kondensator,
varvid effekten i ena riktningen är lika stor som i and- i motsats till en resistor, inte förbrukar någon aktiv
ra riktningen. effekt. Man säger då att en reaktans, här en konden-
Sett över en hel period upphäver därför dessa ef- sator, arbetar med reaktiv effekt.
fekter varandra. Följden blir att en ideal induktor, I praktiken har kretsen även en viss resistans. Där-
i motsats till en resistor, inte förbrukar någon aktiv för sätts reaktansens 90◦ fasförskjutna spänning sam-
effekt. Man säger att en reaktans, här en induktor, man med resistansens 0◦ fasförskjutna ström. Resul-
arbetar med reaktiv effekt. tatet blir en spänning som är mindre än 90◦ ur fas
I praktiken har kretsen även en viss resistans. Där- och det förbrukas då en viss aktiv effekt i resistansen.
för sätts reaktansens 90◦ fasförskjutna ström samman Som framgår av bilden blir variationerna i tiden de
med resistansens 0◦ fasförskjutna ström. Resultatet omvända med kondensator jämfört med induktor.
blir en ström som är mindre än 90◦ ur fas och det
förbrukas då en viss aktiv effekt i resistansen. 3.1.12 Impedans
Fall c: Förloppen med en kondensator C.
Inte heller i en kondensator utvecklas ström och HAREC a.3.1.3 HAREC a.3.2.2
spänning samtidigt. Efter inkopplingen laddar ström- Liten ordlista:
men upp kondensatorn, det vill säga bygger upp ett
Impedans – hindra (lat. impedire).
elektriskt fält med en viss potential (spänning). Spän-
ningen utvecklas långsammare än strömmen – den Resistans – motstå (lat. resistere). Del av impedan-
blir fasförskjuten. sen, kallas ibland ohmskt motstånd.
Strömmen till (och från) en ideal kondensator
är fasförskjuten 90◦ före spänningen. När kondensa- Reaktans – återverka (lat. reagere). Del av impedan-
torn är kopplad till en växelströmskälla når strömmen sen, samlingsord för växelströmsmotstånd.
toppvärdet vid tidpunkten 90◦ eller 270◦ av perioden.
Kapacitans – inrymma (lat. capax). Del av reaktan-
Spänningen passerar då i båda fallen värdet noll. När
sen.
spänningen minskar sjunker strömmen och tar energi
ur det elektriska fältet. Induktans – införa (lat. inducere). Del av reaktan-
Sedan strömmen passerat noll vid 180◦ eller 0◦ /360◦ sen.
bygger den upp ett nytt elektriskt fält med motsatt
polaritet. Hittills har storheterna resistans, induktans och
Liksom med en induktor överförs effekt från ström- kapacitans behandlats var för sig, men i praktiken fö-
källan till kondensatorn när ström och spänning har rekommer de alltid tillsammans och kallas impedans.
samma riktning. När ström och spänning har olika Resistansen är i princip oförändrad vid ström- el-
riktning försöker kondensatorn i stället ”ladda” ström- ler spänningsändringar. Men när strömmen genom
källan med energi. Effekt pendlar mellan strömkällan en ledare eller induktor, liksom spänningen över en
och kondensatorn, varvid effekten i ena riktningen är kondensator ändras, tillkommer en reaktans som mot-
lika stor som i andra riktningen. verkar förändringarna.
87
Reaktansen kan från fall till fall vara kapacitiv Tillämpad på ovanstående vektordiagram kan satsen
eller induktiv och ingår i impedansen. Om ingen re- skrivas som
aktans finns, är impedansen lika med resistansen.
2
ULCR = UR2 + (UL − UC )2
ULRC = I ·Z
UR = I ·R
UL = IXL = IωL
1
UC = IXC = I ωC
1 2
Bild 3.12: Seriekrets av L+C+R I 2Z 2 = I 2 R2 + (IωL − I ωC )
Bild 3.12 visar en induktor, en kondensator och
en resistor som är kopplade i serie. När man vill be- Efter division med I 2 fås
räkna den resulterande impedansen i kretsen (”totala Z2 1 2
= R2 + (ωL − ωC ) eller
växelströmsmotståndet”), måste man ta hänsyn till q
1 2
att komponenternas spänningar eller strömmar inte Z = R2 + (ωL − ωC ) eller
är i fas med varandra. De arbetar ju inte ”i takt”. Z =
p
R2 + (XL − XC )2
Att då addera maxvärdena ger fel resultat. I stäl-
let söker man den så kallade resultanten av de olika I en seriekrets är den resulterande reaktansen nega-
vektorer som motsvarar ström- och spänningsvärden. tiv (kapacitiv) om XC är större än XL och positiv
Detta kan göras grafiskt eller beräknas. (induktiv) om XL är större än XC .
I bild 3.13 tänker vi oss att vektorerna i systemet
vrider sig moturs med vinkelhastigheten ω = 2πf
3.1.13 Ohms lag vid växelström
där f är frekvensen. Eftersom vektorerna har samma
frekvens, så är vektorernas lägen inbördes samma. HAREC a.1.1.4
Ögonblicksvärdet av respektive vektorer följer en si- I formler betecknas impedansen med bokstaven
nuskurva. Z och reaktansen med bokstaven X. I båda fallen är
Spänningsvektorn i den ”induktiva reaktansen” enheten ohm [Ω].
ligger 90◦ före strömmen och spänningen i resistan- Vid beräkning av impedans är Ohms lag inte di-
sen. Spänningsvektorn i den ”kapacitiva reaktansen” rekt tillämplig, eftersom reaktansen i en induktor eller
ligger 90◦ efter strömmen och spänningen i resistan- kondensator uppträder annorlunda i tiden vid ström-
sen. Vektorerna i dessa två reaktanser är således respektive spänningsändring än vad resistansen gör.
2 · 90 = 180◦ åtskilda, det vill säga motriktade. Man Om impedansen Z sätts in i Ohms lag fås följande
säger att de är i motfas. samband, som ofta kallas Ohms lag för växelström
I bild 3.14 visas vektorerna för komponenterna i
bild 3.12 samt hur man grafiskt bestämmer impedan- Ueff = Ieff ·√Z eller
sen för dessa vektorer. Vidare får man fasvinkeln mel- Ueff = Ieff · pR2 + X 2 eller
lan impedansens och resistansens vektor, varav den Ueff = Ieff · R2 + (XL − XC )2 osv.
senare är den så kallade riktfasen för hela seriekret-
sen. Av vad som framgått tidigare i detta avsnitt kan även
Resistansen ritas som en vektor R, som riktas slutsatsen dras att:
vågrätt mot höger. Vektorns längd motsvarar resi- p
skenbar effekt = (aktiv effekt)2 + (reaktiv effekt)2
stansens storlek i ohm.
Den induktiva reaktansen ritas på liknande sätt
med vektorn XL lodrätt uppåt. Slutligen ritas den 3.1.14 Parallellkopplade LC-kretsar
kapacitiva reaktansen XC lodrätt neråt.
HAREC a.3.1.3 HAREC a.3.2.1
Man subtraherar de motverkande reaktiva vekto-
En parallellkopplad LC-krets är i bild 3.15 anslu-
rerna XL och Xc från varandra och avsätter resultatet
ten till växelspänningen U från en signalgenerator
X på den vertikala axeln, uppåt om XL är större och
med inställbar frekvens f . Två fall studeras.
neråt om Xc är större.
Man låter nu vektorerna X och R bilda sidor i Fall 1: f = fres
en rätvinklig rektangel. Längden på rektangelns dia-
gonal är den resulterande impedansen Z. Fasvinkeln Signalgeneratorns frekvens f ställs lika med LC-
mellan impedans och resistans kan också avläsas. kretsens resonansfrekvens fres . Då visar kret-
Eftersom vektordiagrammet bildar en rätvinklig sen hög impedans Z mot generatorn. En stark
triangel kan den resulterande spänningen U i kretsen ström cirkulerar i LC-kretsen, men endast en
även beräknas med Pythagoras sats: svag ström flyter i ledningen mellan generator
och krets. Jämför med modellförsöket på bild
3.17.
p
C 2 = A2 + B 2 eller C = A2 + B 2
88
Bild 3.13: Spänningar i seriekrets L+C+R
89
Bild 3.16: Seriekopplad LC-krets
Fall 1: f = fres
Signalgeneratorns frekvens f ställs lika med LC-
kretsens resonansfrekvens fres . Impedansen Z
i en seriekrets visar då ett mycket lågt värde
mot generatorn. Det flyter en stark ström i led-
ningen mellan generator och krets.
Fall 2: f < fres eller f > fres
Frekvensen f ställs lägre eller högre än kretsens
resonansfrekvens fres .
Eftersom LC-kretsen då visar hög impedans Z
mot generatorn, flyter endast en svag ström i
ledningen mellan generator och krets.
I praktiken finns även en resistans i serie med
induktansen liksom en parallellt över kapacitan-
sen. För enkelhets skull bortses här från dessa
resistanser.
Strömmen I är samma genom hela kretsen och
strömvektorn I används därför som riktfas. Den
ritas i bilden åt höger. Om serieresistansen R
varit med skulle ett spänningsfall UR varit in-
ritat i samma riktning som I (i fas med I).
Spänningen över reaktansen XC ligger 90◦ ef-
ter I och ritas rakt neråt (vektorerna roterar
moturs). Spänningen över reaktansen XL (in-
duktorn) ligger 90◦ före I och ritas rakt uppåt.
90
2. XL < XC LA1 och LA3 lyser upp, en kraftig
ström flyter genom induktorn,
3. XL = XC LA2 och LA3 lyser upp, LA1 lyser
inte, en kraftig ström flyter i kretsen men inte
i tilledningarna
När XL = XC är kretsen i resonans och Thom-
1
sons formel ωL0 ωC kan användas för att beräkna
resonansfrekvensen. Formeln namngiven efter Willi-
am Thomson (Lord Kelvin) beskriver resonansfallet
då de induktiva och kapacitiva reaktanserna i kretsen
är lika stora och tar ut varandra. Kvar är kretsens
resistans, vilken vi tills vidare betraktar som försum-
bar.
Således XL = XC , där
XL = 2πf L och
1
XC = sätts in.
2πf C
1
2πf L = 4π 2 f 2 LC = 1
2πf C
1 1
f2 = f= √
4π 2 LC 2π LC
f [Hz] L [H] C [F]
91
Bild 3.20: Q-värden i parallellkrets
Godhetstalet Q (=Quality Factor) kan ses som den Bild 3.21 visar med en kurva vilket impedansvärde
förmåga en resonanskrets har att lagra energi, det kretsen har vid olika frekvenser. Impedansens högsta
vill säga förhållandet mellan den lagrade energin och värde är vid frekvensen fres och avtar vid frekvenser
92
som är högre eller lägre. Vid frekvenserna f1 och f2 LC-högpass
är impedansvärdet till exempel 70 % av maximalvär-
det. Med bandbredden b förstås skillnaden mellan 1
fg = √
impedansvärdena i ett sådant frekvenspar, det vill 2π LC
säga b = f2 − f1 . fg [Hz] L [H] C [F]
RC-högpass
3.2 Filter
1
HAREC a.3.2 HAREC a.3.2.9 fg =
2πRC
Frekvensfilter, eller mer allmänt filter, används in- fg [Hz] R [Ω] C [F]
om radiotekniken för många olika ändamål, till ex-
empel för att
Räkneexempel
• eliminera störande signaler
1. L = 4 H C = 1 µF fg = ?
• öka avstämningsskärpan (selektiviteten) i mot-
1 500
tagare och sändare fg = √ = = 79,6 Hz
2π 4 · 10−6 2π
• framhäva eller dämpa ett sidband i en AM-
signal med mera. 2. R = 1 kΩ C = 10 nF fg = ?
Frekvensgången (eng. frequency response) är ett 1 105
mått på ett filters förmåga att släppa igenom olika fg = = = 15,9 kHz
2π · 1 · 103 · 10 · 10−9 2π
mycket av olika frekvenser. Frekvensgången presen-
teras i allmänhet som en kurva med amplitud av 3.2.2 Lågpassfilter (LP)
genomsläppt sinussignal som funktion av frekvensen.
Beroende på frekvensgången indelas filtren i olika HAREC a.3.2.8a HAREC a.3.2.9
typer, varav de vanligaste presenteras här. Om induktor och kondensator respektive resistor
Beroende på det tekniska utförandet finns dels och kondensator i ett högpassfilter byter plats, som
så kallade passiva filter vilka använder extern energi i bild 3.23, så får man i stället ett LC-lågpassfilter
för sin funktion, och dels aktiva filter vilka i princip respektive ett RC-lågpassfilter.
är förstärkare som likaledes använder passiva kretsar. Ett lågpassfilter (eng. lowpass filter (LP)) släpper
Här presenteras för enkelhets skull passiva filter. igenom signaler med låga frekvenser och dämpar de
Man skiljer även mellan analoga filter och digita- med höga frekvenser.
la filter. Vi beskriver här först några olika typer av
klassiska analoga filter. Exempel En frekvensberoende spänningsdelare som
LC-lågpassfilter.
3.2.1 Högpassfilter (HP) Vid låga frekvenser är XC stor och XL liten. Över
XL uppstår då ett litet spänningsfall – en hög ut-
HAREC a.3.2.8b HAREC a.3.2.9 gångsspänning Ua . Resultatet blir att låga frekvenser
Ett högpassfilter (eng. highpass filter (HP), bild släpps igenom.
3.22) släpper igenom signaler med höga frekvenser Vid höga frekvenser är XC liten och XL stor. Över
och dämpar de med låga frekvenser. XL uppstår då ett stort spänningsfall – en låg ut-
gångsspänning Ua . Resultatet blir att höga frekvenser
Exempel En frekvensberoende spänningsdelare som dämpas.
LC-högpassfilter.
Vid låga frekvenser är XC stor och XL liten. Över Gränsfrekvens Samma formler används vid beräk-
XL uppstår då ett litet spänningsfall – en låg ut- ning av gränsfrekvensen både i lågpass- och högpass-
gångsspänning Ua . Resultatet blir att låga frekvenser filter, således
dämpas.
Vid höga frekvenser är XC liten och XL stor. Över LC-lågpass
XL uppstår då ett stort spänningsfall – en hög ut-
gångsspänning Ua . Resultatet blir att höga frekvenser 1
fg = √
släpps igenom. 2π LC
XL kan bytas ut mot en resistor R, men då blir fg [Hz] L [H] C [F]
passbandskurvan inte lika brant.
RC-lågpass
Gränsfrekvens Gränsfrekvensen fg beror av kapaci-
tansen C, induktansen L samt resistansen R. 1
fg =
2πRC
fg [Hz] R [Ω] C [F]
93
Bild 3.22: Högpassfilter
94
Bild 3.23: Lågpassfilter
95
Bild 3.24: Bandpassfilter
96
3.2.3 Bandpassfilter (BP) med samma frekvens som resonansfrekvensen, så som
illustreras i bild 3.27.
HAREC a.3.2.7 HAREC a.3.2.8c HAREC a.3.2.9
Ett bandpassfilter (eng. bandpass filter) släpper
igenom signaler bara inom ett visst frekvensområde 3.2.6.2 Sugkrets
medan signaler utanför detta frekvensområde däm- Sugkretsen stäms av till en viss frekvens och erbjuder
pas. där en mycket låg impedans. Sugkretsen kopplas pa-
Bandpassfiltret består i enklaste fall av två reso- rallellt med signalvägen och kortsluter (suger bort) en
nanskretsar av LC-typ, vilka är avstämda till angrän- signal med samma frekvens som resonansfrekvensen,
sande frekvenser. Kretsarna är kopplade induktivt, så som illustreras i bild 3.27.
kapacitivt eller galvaniskt så som illustreras i bild
3.24.
3.2.7 Kvartskristall
Beroende på kopplingsgrad eller dämpning skiljer
man mellan underkritisk koppling (lös koppling), kri- HAREC a.3.2.11
tisk koppling och överkritisk koppling (fast koppling). En kvartskristall (eng. quartz crystal eller crystal),
I bild 3.24 visas hur passbandet påverkas bland egentligen en slipad skiva av kvarts, kan fungera som
annat av kopplingsgraden. Lös koppling liten band- en elektromekanisk svängningskropp (resonator), vars
bredd. Kritisk koppling – större bandbredd. Fast egenskaper liknar dem i en LC-krets. Detta illustreras
koppling – stor bandbredd. i bild 3.28.
Den låga inre resistansen gör att Q-värdet i en
kvartskristall är bättre än 10000. Som jämförelse är
Q-värdet i en LC-krets oftast sämre än 1000.
Många moderna kvartskristaller kan uppvisa olas-
tat Q-värde på 100000.
97
Bild 3.27: Spärrfilter (2 sorter)
3.2.11 Helixfilter
När ett kompakt kavitetsfilter behövs kan man öka
reaktansen i mittledaren både induktivt och kapa-
Bild 3.28: Kvartskristall citivt genom att utforma den som en spiral (helix).
Detta sker dock på bekostnad av Q-värdet. Flera ka-
vitetsfilter kan kopplas ihop för att bilda till exempel
bandfilter eller spärrfilter.
3.2.12 Pi-filter
HAREC a.3.2.10a
För att överföra HF-signaler med bästa verknings-
Bild 3.29: Bandfilter med kvartskristaller grad är det viktigt med god impedansanpassning mel-
lan de olika kretsarna. Om anslutningsimpedansen
3.2.10 Kavitetsfilter är lika i båda kretsarna behövs inga extra åtgärder.
Om impedanserna däremot är olika behövs korrige-
Resonanskretsars dimensioner minskar med ökande ringsnät (filter).
frekvens. Vid mycket hög frekvens kan induktorns Ofta är nätet Pi-format så som bild 3.32 visar
varvtal i en LC-krets ha minskat till ett enda varv och består av induktanser och kapacitanser. Ett Pi-
samtidigt som kapacitansen inom detta enda varv format nät kan sägas bestå av två L-formade nät
kan räcka för önskad resonansfrekvens. ställda mot varandra, där den seriella delen är ge-
En sådan resonanskrets kan bland annat ha for- mensam (på bilden en induktor).
men av en ledare mitt inne i en elektriskt ledande
kavitet, så som illustreras i bild 3.31. Ledarens längd
tillsammans med kavitetens insida bildar induktorn.
3.2.13 T-filter
Mellan ledaren och kavitetens insida råder en kapa- HAREC a.3.2.10b
citans, som kan kompletteras/justeras med en extra Ett nät kan också vara T-format, som bild 3.33
kondensator. visar, och bestå av induktanser och kapacitanser. Ett
Inkommande och utgående signaler ansluts till sådant nät kan sägas bestå av två L-formade nät
98
Bild 3.30: Mekaniskt filter
99
Bild 3.34: Halvledardioder
3.3.1.1 Halvvågslikriktning
Vid halvvågslikriktning (eng. half wave rectification)
släpps endast varannan halvvåg av en växelspänning
igenom. I den strömkrets som bildas av transforma-
torns sekundärlindning, dioden och lasten, flyter där-
för ström endast under varannan halvperiod, så som
illustreras i bild 3.35.
3.3.1.2 Helvågslikriktning
I följande kopplingar med två respektive fyra dioder
släpps varje halvvåg av transformatorns växelspän-
Bild 3.33: T-filter
ning igenom så att alla halvvågor får samma polaritet.
Ström flyter genom lasten i samma riktning under
batteri eller en ackumulator. Vissa batterityper kan
varje halvperiod. Följande sätt att anordna helvågs-
återuppladdas och kallas då ackumulator.
likriktning (full wave rectification) är vanliga:
Batterier och ackumulatorer avger en nominell
spänning som beror av de ingående materialen och • Med två dioder och mittuttag på transforma-
givetvis av laddningstillståndet. Moderna utrustning- torns sekundärlindning. Den ena dioden och
ar för amatörradio är utförda för 12 V likström och ena lindningshalvan släpper igenom ström till
försörjs vanligen från ett nätanslutet kraftaggregat. lasten under ena halvperioden. Den andra dio-
På så sätt kan mobila radioutrustningar även försör- den och andra lindningshalvan under den föl-
jas från startackumulatorn i fordonet. jande halvperioden. Detta illustreras i bild 3.35,
Handburna radioutrustningar försörjs från en in- delfigur a.
byggd ackumulator som laddas från stationär laddare.
Äldre stationära radioutrustningar drivs nästan • Med fyra dioder (s.k. Graetz-brygga) och inget
alltid med nätanslutna kraftaggregat med en eller mittuttag på transformatorns sekundärlindning
flera transformatorer och likriktare. Alternativt kan släpper dioderna 1 och 3 igenom ström under
samma transformators sekundärsida vara försedd med den ena halvperioden. Dioderna 2 och 4 släpper
flera lindningar för olika spänningar och strömkret- igenom ström under den följande halvperioden.
sar. Detta illustreras i bild 3.35, delfigur b samt 1:a
Det allmänna elnätet i Sverige levererar växelspän- och 2:a halvvågen.
ning med frekvensen 50 Hz. Nätspänningen för hus-
hållsändamål är numera 400/230 V. 3.3.2 Glättningskretsar
Tidigare importerade utrustningar i marknaden
kan vara utförda för andra nätspännings- och skydds- HAREC a.3.3.2
jordningssystem än vad som nu tillämpas i Sverige. Efter likriktningen har växelspänningen omvand-
Försiktighet med sådan utrustning rekommenderas. lats till en pulserande likspänning som kan ”glättas”.
Efter likriktarna ansluts då ett filter som utför glätt-
ning. Glättningsfiltret kan till exempel bestå av ladd-
3.3.1 Halv- och helvågslikriktning ningskondensatorn CL , induktansen L och glättnings-
HAREC a.3.1.1g HAREC a.3.3.1 kondensatorn CS så som bild 3.36 illustrerar. Paral-
Likriktning (eng. rectificiation) av spänningar och lellt över denna kondensator ligger för elsäkerhetens
strömmar i en krets görs med ”elektroniska ventiler” skull en urladdningsresistor R med hög resistans all-
som släpper igenom ström endast i den så kallade tid inkopplad.
passriktningen och stoppar i spärriktningen så som Säkerhetsresistorn (eng. bleeder) ska ladda ur kon-
illustreras i bild 3.34. En sådan strömventil kallas för densatorerna, när kraftaggregatet är obelastat och
100
Bild 3.35: Halv- och helvågslikriktning
101
Bild 3.36: Glättning av likspänning
inte anslutet till strömförsörjningen på primärsidan. Glimlampan och zenerdioden har egenskapen att
Säkerhetsresistorn ska vara av trådlindad typ och spänningsfallet över dem är i det närmaste konstant
kunna tåla fyra gånger sin egen effektförbrukning. inom ett visst strömområde. Glimlampor arbetar på
I obelastat √
tillstånd är spänningen över laddnings- högre spänningar och används i utrustningar med
kondensatorn 2 gånger större än effektivvärdet på elektronrör. Zenerdioder arbetar på de lägre spän-
transformatorns sekundärspänning. När en transfor- ningar som används i dagens elektronik.
mator i tomgång har ett effektivvärde av 230 V över Stabiliseringen tillgår så att till exempel zenerdio-
sekundärlindningen √ blir spänningen över säkerhets- den får ingå som aktiv del i en spänningsdelare, som
motståndet 230 · 2 ≈ 325 V. består av en resistor i serie med belastningen och ze-
nerdioden parallellt med den. Zenerdioden tar upp va-
3.3.2.1 Spänningshöjande likriktarkopplingar riationerna i belastningsströmmen, varvid spänning-
en över spänningsdelarens uttag blir stabiliserad. Vid
Vid likriktning av växelspänningar enligt någon av större strömuttag kan zenerdioden inte ensam ta upp
ovanstående metoder behövs en sekundärspänning hela den effekt som den reglerar bort. I stället tas ef-
från transformatorn av minst samma storlek som den fekten upp av en eller flera transistorer som i sin tur
önskade likspänningen. Önskas en högre likspänning, regleras av zenerdioden.
till exempel den dubbla, men med samma sekundär- I vissa fall behövs i stället en reglerad utström
spänning på transformatorn, så kan en speciell likrik- från kraftaggregatet. Även för detta ändamål används
tarkoppling användas. kopplingar med zenerdioder och transistorer.
Bild 3.37 visar en spänningsdubblande koppling. Färdiga stabiliseringskretsar i form av integrerade
Under 1:a halvvågen laddas kondensator C1 upp. Un- kretsar är numera vanligare än sådana som är upp-
der 2:a halvvågen laddas kondensator C2 upp. Kon- byggda av diskreta komponenter. Exempel är linjära
densatorerna är kopplade i serie och den ena konden- spänningsregulatorer som 7805 för 5 V och 7912 för
satorn hinner inte bli urladdad under tiden som den -12 V.
andra kondensatorn blir uppladdad. Följden blir att
belastningen ser kondensatorernas spänningar som se-
riekopplade och därmed har en fördubbling av spän- 3.3.4 Switchaggregat
ningen erhållits. Det finns även kopplingar för fler- HAREC a.3.3.4
dubbling av spänningar, vilka bland annat brukade Senare utvecklingsformer är så kallade switchade
användas för att alstra accelerationsspänningen för aggregat. I sådana regleras spänningen eller ström-
TV-bildrör. men genom sönderhackning (switching). Genom att
förändra förhållandet mellan till- och frånslagstiderna
3.3.3 Spänningsstabilisering kan man skapa det önskade medelvärdet. Metoden
ger hög verkningsgrad. Switchfrekvensen är i storleks-
HAREC a.3.3.3
ordningen 20 kHz eller högre. Sådana kraftaggregat
Utspänningen från ett kraftaggregat tillåts i många kan emellertid ge upphov till radiofrekventa störning-
fall endast att variera mellan vissa värden, även om ar, varför effektiv avstörning behövs.
inspänningen och strömuttaget varierar mycket. Ett Kraftaggregat som omvandlar från nätspänning
vanligt sätt att hålla konstant spänning är att efter till likspänning använder den primärswitchade prin-
glättningsfiltret anordna en stabiliseringskrets, som cipen. I ett primärswitchat aggregat likriktas nät-
visas i bild 3.38.
102
Bild 3.37: Likriktarkoppling med spänningsdubbling
103
Elektronrör och transistorer, se bild 3.39, är de 3.4.3 Grundkopplingar för förstärkarsteg
aktiva komponenter (eng. active components) som an-
HAREC a.2.6.4.1 HAREC a.2.6.4.2 HAREC a.2.6.4.3 HAREC
vänds i oräkneliga elektroniska kopplingar för alstring
a.2.6.4.4
av signaler, för förstärkning (eng. amplification) och
I det föregående har redan visats att en av poler-
blandning (eng. mixing) av signaler, för multiplicering
na i ingången respektive utgången i en förstärkare är
av signalfrekvenser etc.
gemensam. I övre delen av bild 3.41 är rörförstärka-
Transistorn presenteras i avsnitt 2.6 och elektron-
rens katod den gemensamma polen – därav namnet
röret i avsnitt 2.7.
katodkoppling. På liknande sätt är NPN-transistorns
Först förekom endast elektronrör. Dessa har emel-
emitter gemensam – därav namnet emitterkoppling.
lertid nästan helt ersatts av transistorer. Elektronrör
På ett liknande sätt kan någon annan pol vara
används dock fortfarande i viss mån, då främst i ef-
gemensam. Man får då i stället en baskoppling eller
fektförstärkare för sändare. Det finns därför skäl att
kollektorkoppling.
här behandla såväl elektronrör som transistorer.
Beroende av kopplingssätt fås olika egenskaper.
I bild 3.41 visas tre olika grundkopplingar för ett
3.4.2 Huvudegenskaper hos förstärkare elektronrör (triod) respektive en NPN-transistor.
I praktiken känns en grundkoppling igen på vilken
3.4.2.1 LF- och HF-förstärkare
elektrod som är avkopplad till nollpotential över en
HAREC a.3.4.1 HAREC a.3.4.2 HAREC a.3.4.3 kondensator.
Bild 3.40 visar principen för förstärkare med både Emitterkoppling används för LF och HF när hög
elektronrör och transistor. förstärkning eftersträvas. Eftersom effektförstärkning-
Med LF-förstärkare menas förstärkare som arbe- en är produkten av spännings- och strömförstärkning-
tar med signaler i det lägre frekvensområdet, typiskt en, fås en effektförstärkning mellan 200 och 50000
upp till cirka 100 kHz. LF-förstärkare är mycket van- gånger. Nackdelen med denna koppling är den ibland
liga såväl i mottagare som sändare. Utöver de aktiva låga ingångsimpedansen och den relativt låga gräns-
komponenterna (transistorer, elektronrör) är konden- frekvensen.
satorer och resistorer de viktigaste passiva. Baskoppling används för HF-förstärkare på grund
Med HF-förstärkare menas förstärkare som arbe- av sin höga gränsfrekvens och goda isolation mellan
tar med signaler med högre frekvenser än dem i LF- in- och utgång.
området. Även HF-förstärkare är mycket vanliga så- Kollektorkoppling används när hög ingångsimpe-
väl i mottagare som sändare. De används till exempel dans och utgångsimpedans önskas. Denna koppling
i mottagarnas ingångs- och mellanfrekvenssteg, lik- har emellertid ingen spänningsförstärkning, men kan
som i sändarnas oscillatorer, drivsteg och slutsteg. Ut- användas för impedansomvandling.
över de komponenter, som även finns i LF-förstärkare,
används kombinationer av frekvensberoende kompo- 3.4.4 Stabilisering av arbetspunkten
nenter såsom induktorer och kondensatorer.
För att en förstärkare ska kunna arbeta på avsett sätt
Förstärkning Med förstärkning (eng. gain) avses måste arbetspunkten, det vill säga arbetsströmmens
här kvoten mellan amplituden i utgående och inkom- vilovärde, ställas rätt.
mande signal, varvid frekvensgången har inverkan. Det gör man genom att placera en förspänning
över den styrande elektroden i elektronröret eller tran-
sistorn i fråga.
Frekvensgång Frekvensgången anger hur förstärk-
I en katodkopplad rörförstärkare innebär det att
ningen varierar för olika frekvenser inom förstärka-
styrgallret ska ges en viss negativ spänning i förhål-
rens bandbredd.
lande till katoden. Det kan man göra till exempel
med en separat spänningskälla eller vanligare med
Bandbredd Det frekvensområde där förstärkaren ar- en avkopplad resistor mellan katod och minuspolen
betar med fulla data kallas bandbredd (eng. bandwid- (jord).
th). Bandgränserna uttrycks som en nedre och övre I en emitterkopplad transistorförstärkare innebär
gränsfrekvens, där signalnivån avviker från ett givet det att basen ska ges en viss positiv spänning i för-
värde, vanligen med högst 3 dB. hållande till emittern. Det kan man göra till exempel
För LF-förstärkare för amatörradiobruk är kravet med en separat spänningskälla eller vanligare med
på bandbredd litet; inom ett band av 300 Hz till 3 kHz en avkopplad resistor mellan emittern och minuspo-
uppnås godtagbar återgivningskvalitet för tal. Band- len samt en resistiv spänningsdelare mellan plus- och
bredden bestäms främst av kondensatorer i kretsen minuspolen.
avsedda för överföring och avkoppling.
HF-förstärkare används för signaler med hög fre-
kvens, typiskt 100 kHz och däröver. Det finns så kal- 3.4.5 Klass A-, B- och C-förstärkare
lade bredbandiga förstärkare för ett stort frekvens- HAREC a.3.4.4
område, men även avstämda förstärkare för smala
frekvensband.
104
Bild 3.40: Principen för förstärkare med elektronrör respektive transistor
105
Bild 3.41: Grundkopplingar för elektronrör och NPN-transistor
106
Bild 3.43: Förstärkare i klass B
3.4.6 Frekvensmultiplicering
Frekvensmultiplicering (eng. frequency multiplication)
kan användas för att skapa en högre frekvens än den
som avges av oscillatorn. Bild 3.45 visar hur oscil-
latorn följs av ett eller flera frekvensmultiplicerande
förstärkarsteg som arbetar i klass C.
I utgången av ett frekvensmultiplicerande steg
måste finnas en resonanskrets som är avstämd till
önskad frekvens, dvs. till en av insignalens övertoner.
Denna överton förstärks i efterföljande förstärkarsteg,
vilket också kan vara frekvensmultiplicerande.
Ju högre multiplikationsfaktorn är desto högre för-
spänning krävs för att resonanskretsen i utgången ska
svänga obehindrat. Med hög multipliceringsfaktor i
ett enda steg dämpas signalen så mycket att en hög
förstärkning behövs i efterföljande steg. I praktiken
anordnas därför en kedja av frekvensdubblande och
frekvenstripplande steg. Den totala multiplicerings-
faktorn är faktorerna för vardera steget multiplicerat
Bild 3.42: Förstärkare i klass A
med varandra.
Som exempel visar bilden blockschemat för en
VHF-sändare med oscillatorkristaller i 8 MHz-området.
Som räkneövning kan andra kristallfrekvenser sättas
107
Bild 3.45: Frekvensmultipliceringskedja
in för beräkning av den slutliga sändningsfrekvensen. rande harmoniskt relaterade av detta skäl. Således:
I frekvensmultiplicerande sändare kan även slutsteget
arbeta i klass C, vilket är vanligt i sändare för tele- 3,5 · 2 = 7 MHz
grafi eller FM-telefoni. För att förhindra utsändning 3,5 · 2 · 2 = 14 MHz
av alla de övertoner som alstras i förstärkarkedjan 3,5 · 2 · 3 = 21 MHz
förses slutstegets utgång med en resonanskrets som
är avstämd till sändningsfrekvensen. Övertonsdämp- 3,5 · 2 · 2 · 2 = 28 MHz
ningen kan förbättras ytterligare med ett efterföljan-
Vid frekvensmultiplicering flerfaldigas inte bara oscil-
de lågpassfilter. Övertoner för 144 MHz är 288 MHz, latorfrekvensen utan även variationerna i den. Om till
432 MHz och så vidare. exempel VFO-frekvensen i området 3,5 MHz ändras
Frekvensmultiplicering behöver nödvändigtvis in- med 50 Hz, ändras utfrekvensen i området 28 MHz
te göras med ett förstärkarsteg i klass C. En diod med 2·2·2·50 = 400 Hz. Alla frekvenser i signalen mul-
har nämligen olinjär karaktäristik och därmed alstras
tipliceras på detta sätt. Amplitudmodulerad telefoni
övertoner i de strömmar som passerar genom den. En
kan därför inte överföras genom en frekvensmultipli-
av dessa övertoner kan filtreras fram och förstärkas. ceringskedja utan att talet förvrängs.
Till exempel finns det frekvenstripplingssteg byggda
kring en speciell typ av kapacitansdiod – varaktor-
diod. Vanliga frekvensområden för så kallad varak- 3.4.7 Sändarslutsteg
tortripplare är 144/432 MHz och 432/1296 MHz. HAREC a.2.8.2
Såväl signalen från en kristalloscillator som den
från en VFO kan multipliceras till en högre frekvens.
3.4.7.1 Slutsteg med en transistor
Förr täckte VFO i amatörradiosändarna oftast
frekvensområdet 3,5–3,8 MHz. Med en så vald VFO- Transistorslutsteg för HF byggs vanligen emitterkopp-
frekvens kunde alla upplåtna frekvensband för ama- lade på grund av den högre effektförstärkningen. Mo-
törradio nås med frekvensmultiplicering. De ursprung- derna LDMOS-transistorer kan lämna en kilowatt.
liga amatörradiobanden i KV-området ligger fortfa- Bild 3.46 visar ett sådant förstärkarsteg. Kollek-
torbelastningen består av en resonanskrets. För att
anpassa transistorns kollektorimpedans till resonanskret-
sens impedans, har kollektorn anslutits till ett uttag
på kretsens spole.
108
3.4.7.3 Högeffektslutsteg med en tetrod
Bild 3.48 visar ett effektslutsteg för HF med ett elektron-
rör, en så kallad tetrod, i katodkoppling. Man kan
även använda en triod eller en pentod.
Med LC-kretsen i styrgallerkretsen filtreras (selek-
teras) den önskade signalfrekvensen ut ur signalerna
från föregående steg.
Drosslarna Dr spärrar HF och kondensatorerna
C1 , C2 och C3 kortsluter (avkopplar) HF till jord, allt
för att hindra HF att komma in i kraftaggregatet.
HF-förstärkare kan råka i oönskad självsvängning.
Orsakerna kan vara många, bland annat dålig av-
koppling av matningsspänningar, induktiv och/eller
kapacitiv återkoppling i kretsarna med mera.
Återkopplingsvägar både före och efter röret kan
Bild 3.46: Slutsteg med en transistor bilda oavsiktliga resonanskretsar som genererar själv-
svängning, ofta på mycket höga frekvenser till exem-
Drosseln Dr och kondensatorn C fungerar som en pel i VHF-området. Sådana så kallade parasitsväng-
HF-mässig avkoppling av strömförsörjningen. Utef- ningar kan stoppas/dämpas med UHF-drosslar (UHF
fekten tas ut från resonanskretsen över en kopplingslind- Dr) omedelbart intill röranslutningarna.
ning med samma impedans som belastningen. För En åtgärd mot självsvängning i elektronrör är en
linjär återgivning krävs drift i klass A eller möjligen motkopplingsväg från anod till styrgaller över en trim-
klass AB. ningsbar så kallad neutraliseringskondensator CN . Slut-
stegets utgångskrets kan utformas på olika sätt. Bil-
3.4.7.2 Slutsteg med två transistorer den visar ett numera vanligt sätt, det så kallade π-
filtret (utläses pi-), som fungerar som
• en resonanskrets som är avstämd till sändnings-
frekvensen
• ett övertonsdämpande lågpassfilter
• anpassning mellan rörets utgångsimpedans och
antenntilledningen.
109
Bild 3.48: Högeffektslutsteg med en tetrod
i stället för parallellkoppling har en fördel i högre Ett slutsteg med elektronrör är inte så skaksäkert,
förstärkning, men nackdelar i mer komplicerad ban- men är mycket okänsligare i övriga avseenden. En
domkoppling av resonanskretsar med mera. I moder- nackdel är att det behövs extra effekt för uppvärm-
na rörutrustade slutsteg för amatörradio förekommer ning av rörens katoder samt höga anodspänningar,
därför endast ett slutrör eller flera parallellkopplade. som är farliga vid ovarsamhet. På grund av behovet
Utgångskretsen är i regel ett π-filter med manuell av flera olika spänningar är även strömförsörjningen
eller automatisk avstämning. för ett slutsteg med elektronrör mer komplicerad och
omfångsrik.
3.4.9 Slutsteg med elektronrör jämfört
med transistoriserade slutsteg 3.4.10 Toppvärdeseffekt PEP
Ett slutsteg med transistorer är kompakt och skaktå- HAREC a.1.9.6
ligt och använder bara klenspänningar. Det är därför Uteffekten från en sändare kan mätas över en
särskilt väl lämpat för portabelt och mobilt bruk. konstlast (eng. dummy load). En konstlast är en resis-
Men transistorer är känsliga för överbelastning. tor som kan omsätta sändarens hela effekt till värme.
Redan ytterst kortvarig överbelastning eller överspän- Med en HF-mätprob och en detektordiod eller en
ning kan förstöra dem. Transistorer är också känsliga HF-voltmeter kan man mäta effektivvärdet på spän-
för termisk överbelastning. Särskilt vid höga effekter i ningen över konstlasten och beräkna uteffekten med
trånga utrymmen är det nödvändigt med god kylning, formeln
eventuellt med fläkt. U2
Put =
R
110
U = HF-spänningens effektivvärde och R = resistan- 3.4.11.1 Linjäritetens betydelse i förstärkare
sen i konstlasten
HAREC a.3.4.5
Bild 3.52 visar mer i detalj olinjäritetens inverkan
Beräkning och mätning av PEP-effekt Uteffekten på signalen.
definierad som Peak Envelope Power (PEP) [?, 1.157] Förstärkningen bör ske med god verkningsgrad
är ”den medeleffekt som matas in i en antennmatar- och minsta möjliga förvrängning, så att det alstras
ledning under det högsta effektvärdet inom en fre- ett minimum av oönskade frekvenser inom minsta
kvenscykel och mätt under normal drift”. möjliga bandbredd.
2 Linjär förstärkning innebär att den är lika över
û2
û 1
PP EP = √ = hela det aktuella frekvensområdet. Frekvensgången
2 R 2R
måste därför vara så rak som möjligt. Med tilltagan-
där û är momentanspänningen på den största modu- de olinjäritet tillkommer nämligen allt fler oönskade
lationstoppen. frekvenser.
Det uppstår blandningsprodukter av högre ord-
ning vid olinjär förstärkning. Genom förvrängning
på grund av olinjär förstärkning uppstår ömsesidiga
summa- och skillnadsfrekvenser av de modulerande
frekvenserna.
Varje sådan blandningsprodukt blandar sig addi-
tivt och subtraktivt med grundfrekvenserna till ytter-
ligare blandningsprodukter av näst högre ordning.
Dessa är
• blandningsprodukter i LF-området och deras
övertoner, vilka undertrycks i efterföljande HF-
krets
• grundfrekvenserna och deras harmoniska över-
Bild 3.50: Bestämning av PEP-effekten toner, som alla ner till 1:a harmoniska dämpas
På grund av SSB-signalens karaktär kan man in- kraftigt av efterföljande HF-krets
te mäta effektivvärdet av uteffekten från en SSB- • alla summa-och skillnadsfrekvenser av de först-
sändare. nämnda frekvenserna.
Bild 3.50 visar hur modulationen för ett aaah ser
ut på ett oscilloskop. I området för nyttofrekvenserna kallas dessa pro-
Moduleringsspänningens topp-till-toppvärde ût−t dukter för intermodulationsprodukter och ger talför-
mäts lämpligen med ett oscilloskop när slutsteget är vrängning.
kopplat till en konstlast. Utanför nyttofrekvenserna uppfattas intermodula-
Med topp-till-toppvärdet känt kan man med föl- tionsfrekvenserna som störningar och kallas splatter.
jande formler beräkna toppvärdet (amplituden) På grund av det lilla frekvensavståndet till nyttosigna-
len kan den intermodulation, som alstrats i slutsteget
ût−t
toppvärdet (amplituden) û = inte filtreras bort i efterhand.
2 Vid linjär drift uppträder grundfrekvensernas över-
û toner och intermodulationsfrekvenser endast svagt in-
effektivvärdet U= √ om och utom överföringsbandet och kommer knap-
2
past att uppfattas som inkräktande på annan radio-
Effekten vid moduleringstopparna, så kallad Peak En- trafik. De svaga övertonerna kommer också att däm-
velope Power (PEP), kan beräknas med följande form- pas tillräckligt i π-filtret och eventuella ytterligare
ler. övertonsfilter.
U2 û2t−t
PP EP = respektive PP EP =
R 8R 3.4.12 Utstyrningskontroll av slutsteg
Slutstegets linjära utstyrningsområde överskrids om
3.4.11 Linjäritetskontroll vid SSB
ingångssignalens amplitud blir för stor. Då ökar ut-
HAREC b.7.2.4 gångssignalens amplitud inte mycket mer, men ut-
Bild 3.51 visar två-tons linjäritetskontroll av SSB. gångssignalens toppar blir tillplattade (klippta). Det
Linjäriteten i en SSB-sändare kan kontrolleras betyder att slutsteget är överstyrt.
med ett oscilloskop. Sändaren moduleras då med två Vid överstyrning uppstår signalförvrängningar som
övertonsfria toner. medför intermodulation, förvrängt tal, splatterstör-
Slutsteget bör först belastas med konstlast upp ningar och övertoner. Den extra effektökning som
till max tillåten effekt. Resultatet jämförs därefter uppnås med överstyrning förbrukas i stort sett till
med antennen som last.
111
Bild 3.51: Linjäritetskontroll vid SSB
112
Bild 3.52: Linjäritetens betydelse
signalförvrängning och kommer inte nyttosignalen till get. När driveffekten blir för hög alstras en kontroll-
godo. Överstyrning ska därför undvikas. spänning i proportion till utstyrningsgraden. ALC-
Drivstegets uteffekt får inte vara så stor att slut- spänning återförs till drivsteget och reglerar dess utef-
steget blir överstyrt. Ett slutsteg med jordad katod fekt så att överstyrning av slutsteget inte sker. I tran-
blir fullt utstyrt redan vid en driveffekt av ett fåtal sistoriserade slutsteg skapas ALC-spänningen genom
watt. Är uteffekten från drivsteget större än vad som likriktning av slutstegets utspänning. I rörslutsteg
behövs för full utstyrning av slutsteget och driveffek- börjar styrgallret dra ström när styrgallerspänningen
ten inte kan regleras ner, måste en dämpsats kopplas blir positiv i signaltopparna, vilket används för att
in mellan drivsteg och slutsteg. En sådan dämpsats styra ALC-spänningen. När ALC-regleringen sätter
kan behöva ta upp en betydande effekt, från en van- in är överstyrningen således redan ett faktum. Över-
ligt förekommande amatörradiosändare med upp till styrning kan ske både på LF- och HF-nivå.
100 watt PEP. En orsak till övermodulering är för stor amplitud
Ett slutsteg med jordat galler fordrar en större på den modulerande signalen. Detta kan bland annat
driveffekt, varvid risken för överstyrning i slutsteget avhjälpas med inställning av mikrofonförstärkaren
är något mindre och de förebyggande åtgärderna inte och riktig mikrofonhantering.
så omfattande.
Linjära slutsteg innehåller oftast en funktion kal-
lad ALC (Automatic Level Control), som kontinu- 3.5 Detektorer – Demodulatorer
erligt känner av driveffektens inverkan på slutste-
HAREC a.3.5
113
3.5.1 Allmänt omvandlade signalen förstärks, filtreras och blandas
med en lokal BFO-signal i ytterligare en blandare,
Sändaren omvandlar informationen i lågfrekventa sig-
kallad produktdetektor. Några blandningsprodukter-
naler till högfrekvens som kan strålas ut från en an-
na faller ut på LF-nivå. Ett lågpassfilter följer efter
tenn. I mottagaren återskapas informationen genom
detektorn för att filtrera ut LF-signalerna.
att den högfrekventa signalen demoduleras.
Numera består produktdetektorn vanligen av en
Vanligen sker signalbehandlingen i mottagaren i
ringblandare, som i ett omvänt förlopp även kan an-
flera steg, där den högfrekventa radiosignalen först
vändas vid DSB-modulering i en sändare. Bilden visar
blandas ner till en mellanfrekvens (MF) och sedan
demoduleringen av en SSB-signal som innehåller tre
demoduleras till en lågfrekvent signal (LF).
LF-toner.
Men det finns även direktblandade mottagare,
som blandar ner radiosignalen direkt till lågfrekvens.
3.5.2.3 CW-/SSB-detektorer CW (A1A)
I mottagare som är specialiserade för ett sänd-
ningsslag, används bara en typ av demodulator me- Även telegrafisignaler, även kallat CW, blir demodu-
dan mottagare för flera sändningsslag, AM, SSB/CW, lerade när MF-signalerna och BFO-signalen blandas
FM et cetera har flera demodulatorer. Det finns många i en produktdetektor.
typer och namn på demodulatorer, till exempel de- Till skillnad från SSB är det vid CW inte nöd-
tektor och diskriminator. Här beskrivs några av dem. vändigt med en given skillnad mellan MF- och BFO-
frekvenserna. Frekvensskillnaden påverkar bara över-
3.5.2 AM-detektorer lagringstonens frekvens, men inte läsligheten av CW-
budskapet.
3.5.2.1 Dioddetektorn AM (A3E) Många moderna mottagare har en fast BFO-fre-
kvens för CW, som ger en 800 Hz-ton vid rätt fre-
HAREC a.3.5.1 HAREC a.3.5.2
kvensinställning. I stället för lågpassfiltret för SSB,
Bild 3.53 visar en superheterodynmottagare där
används ibland ett bandpassfilter, som bara släpper
den sista MF-kretsen är induktivt kopplad till de-
igenom CW-signaler i frekvensområdet 800 Hz – en
moduleringsdioden. Den amplitudmodulerade MF-
idealfrekvens för god läsbarhet av morsetecken.
signalen visas som ett amplitud/tid-diagram.
Dioden klipper antingen de negativa eller positiva
halvvågorna, beroende på hur den är vänd – polari- 3.5.3 FM- och PM-detektorer
serad. HAREC a.3.5.4 HAREC a.4.2.4 HAREC a.4.3.5
LF-signalen filtreras ut ur de högfrekventa pulser- Vid vinkelmodulering överförs informationen en-
na med ett LF-lågpassfilter. bart genom frekvens- eller fasvariationer i bärvågen.
LF-signalen är nu överlagrad på en likspänning. De amplitudvariationer som kan uppstå före demo-
I talpauserna sänds bara bärvågen och då lämnar duleringen är ej önskvärda i detta sändningsslag. Av
AM-demodulatorn bara likspänning, som skiljs från den anledningen finns i FM-mottagare en amplitud-
LF-förstärkaren med en kondensator. Kondensatorn begränsare (eng. limiter) före diskriminatorn (se bild
släpper bara igenom LF-signalen, som förstärks. 3.55). Frekvensvariationerna i den FM-modulerade
Dioddetektorn följer amplituden och är ett exem- signalen omvandlas därefter av detektorn till LF-spän-
pel på en amplitudformsdetektor. ning som motsvarar det utsända talet.
Demoduleringen ska ske med mottagaren inställd
3.5.2.2 Produktdetektorn SSB (J3E) mitt på avsedd sändarfrekvens. Ett hjälpmedel för
HAREC a.3.5.3
det är en indikator, som vid rätt inställning visar
Det finns flera metoder att demodulera en SSB- värdet noll. Positivt eller negativt utslag anger att in-
signal, såsom fasningsmetoden, filtermetoden och den ställningen är för högt respektive för lågt i frekvens,
så kallade tredje metoden. Filtermetoden är numera som illustreras i bild 3.56. En sådan indikator fanns
den allra vanligaste och beskrivs här samt illustreras i tidiga FM-mottagare. Nu används i stället en Auto-
i bild 3.54. matic Frequency Control (AFC) som själv ställer in
En SSB-signal med undertryckt bärvåg består av mottagaren om sändarfrekvensen är tillräckligt nära.
endast ett sidband. Det andra sidbandet och bärvågen
undertrycks i sändaren. 3.5.3.1 Slope-detektorn – Diskriminatorn FM
Vid demoduleringen av SSB-signalen alstras i mot- (F3E)
tagaren en signal som ersättning för den bärvåg som Bild 3.57 visar två resonanskretsar som är kopplade
undertrycktes i sändaren. Det undertryckta andra induktivt till den sista MF-kretsen. Resonansfrekven-
sidbandet ersätts inte. sen för dessa båda kretsar är något högre respektive
I en mottagare med direktblandning blandas SSB- något lägre än mellanfrekvensen. De signalspänningar
signalen med VFO-signalen, varvid en del av bland- som uppträder över resonanskretsarna likriktas och
ningsprodukterna faller ut på LF-nivå. seriekopplas med varandra med motsatt polaritet.
I en superheterodynmottagare däremot, blir SSB- När de båda resonanskretsarna matas med samma
signalen först blandad med en VFO-signal och som frekvens, kommer likspänningarna att ta ut varand-
resultat erhålls en mellanfrekvens MF. Den till MF ra. När frekvensen avviker uppåt i frekvens, kommer
114
Bild 3.53: Dioddetektorn
kretsen med den högre resonansfrekvensen i kraftiga- fyrkantspulserna från de amplitudbegränsade FM-
re svängning än den andra kretsen och avger högre signalerna.
likriktad spänning. När frekvensen avviker nedåt i En sådan vippa är en digitalkoppling som, när den
frekvens, skiftar de båda kretsarna roller, och den re- matas med en godtyckligt lång spänningspuls, ändå
sulterande likriktade spänningen skiftar till motsatt kommer att leverera en spänningspuls med konstant
polaritet. längd. För varje positiv halvvåg levererar den mo-
Vid växelvisa frekvensändringar i MF, över och nostabila vippan en impuls av konstant längd. Tids-
under vilofrekvensen, blir resultatet en växelspänning avstånden mellan pulserna kommer att vara propor-
ut från likriktarnas utgångsfilter, som är LF-signalen. tionella mot FM-signalens frekvens. Vid varierande
frekvens kommer impulserna med varierande tidsav-
3.5.3.2 Foster-Seeley-diskriminatorn stånd. Ett lågpassfilter filtrerar ut lågfrekvensen ur
signalen och en pulserande likspänning kvarstår. Med
Bild 3.58 illustrerar en Foster-Seeley-diskriminator. denna likspänning laddas kondensatorn upp till ett
Denna tidiga demodulator har god linjäritet, om den medelvärde. Vid en högre frekvens av lika långa pul-
föregås av en god amplitudbegränsare, men har täm- ser blir medelvärdet högre än vid en lägre pulsfre-
ligen dålig känslighet. kvens.
Sista MF-förstärkarsteget avslutas med en trans- De överlagrade svängningarna på likspänningen
formator vars båda lindningar ingår i resonanskretsar utgör LF-signalen. Utan en monostabil vippa med
avstämda till MF. MF-signalen överförs från primär- lika långa pulser hade medelvärdet varit konstant.
till sekundärsidan dels med induktion och dels med en Man kan säga att FM-signalen blivit omvandlad till
kondensator till mitten av sekundärlindningen. Sig- en pulslängdmodulerad signal (PLM-signal).
nalen delas på så sätt i två grenar med en fasförskjut-
ning av +90◦ respektive -90◦ . Signalerna i grenarna
3.5.3.4 PLL-demodulatorn
likriktas var för sig och sammanlagras i ett RC-nät.
Om MF-signalen inte devierar är LF-spänningen Bild 3.60 visar PLL-demodulatorn. Den frekvensmo-
i grenarna lika. Men eftersom grenspänningarna har dulerade MF-signalen och en VCO-signal matas in i
motsatt polaritet tar de ut varandra och LF-signalen en fasjämförare. VCO-frekvensen följer frekvensänd-
blir noll. När MF-frekvensen devierar av modulering ringarna hos FM-signalen. Avstämningsspänningen
ökar signalamplituden i den ena grenen och minskar för VCO är en likspänning. Den modulerande LF-
i den andra. LF-signalens amplitud blir då proportio- spänningen är överlagrad på denna likspänning.
nell mot frekvensdeviationen. LF-frekvenserna är för låga för att kunna regle-
ra VCO-frekvensen, men via en kondensator kan de
3.5.3.3 Räknardiskriminatorn styra LF-förstärkaren.
De båda sista metoderna lämpar sig speciellt för
Bild 3.59 visar räknardiskriminatorn. En monosta- demodulering av FM-signaler. Det finns ytterligare
bil vippa (eng. monoflop) påverkas att slå över av sätt att demodulera FM-signaler. Gemensamt för alla
115
Bild 3.54: Produktdetektor för AM (A3E) och CW (A1A)
116
Bild 3.55: Amplitudbegränsning vid FM-mottagning
är att de fungerar bättre ju lägre mellanfrekvensen Svängningen skapades av en elektrisk gnista i ett
är. Därför utförs de flesta FM-mottagare som dubbel- gnistgap. Gnistgapet kopplades till en avstämnings-
eller trippelsuprar, med låg MF. krets som gjorde att svängningsenergin koncentrera-
des till en mer bestämd radiofrekvens.
De dämpade svängningarna orsakade på grund av
3.6 Oscillatorer den stora bandbredden störningar som begränsade
användbarheten för telegrafi.
HAREC a.3.6
117
Bild 3.57: Slope-detektorn
3.6.3 Självsvängningsvillkoret
Självsvängning i en förstärkare uppstår genom åter-
koppling, som visas i bild 3.65. Signalspänningen Ûin
Bild 3.58: Foster-Seeley diskriminator över ingången blir förstärkt med faktorn A. När som
i bild 3.64 förstärkaren är emitterkopplad, blir utsig-
överenskommelser och under 1930-talet förbjöds an- nalen fasvriden 180◦ i förhållande till insignalen. Fas-
vändning av sändare med dämpade svängningar. vridningen α = 180◦ betecknas här med minustecken,
alltså blir förstärkningen −A.
3.6.2 LC-oscillatorer På förstärkarens utgång fås en signalspänning Ûut
med sambandet
HAREC a.3.6.1 HAREC a.3.6.2 HAREC a.3.6.3
Ûut = −A · Ûin
3.6.2.1 Variabel frekvensoscillator (VFO) En del av utsignalen återförs (återkopplas) till in-
En oscillator med inställbar frekvens kallas för VFO gången. I en Meissneroscillator sker återkopplingen
(variabel frekvensoscillator). Förutom frekvensstabili- med en induktor, som är induktivt kopplad till reso-
tet fordras också att noggrann inställning och avläs- nanskretsens induktor.
ning av frekvensen ska kunna göras. Kvoten k mellan den återkopplade signalspänning-
En LC-oscillator är urtypen för en oscillator med en Ûut och signalspänningen out på förstärkarens ut-
variabel frekvens. Meissnerkopplingen är lätt att ur- gång kallas återkopplingsfaktor. Den återkopplade
skilja och används här för att beskriva grundprinci- spänningen Ûk fasvrids så att den kommer i fas med
pen för en oscillator i stort. Bland annat Colpitts- med insignalen. För den återkopplade signalen fås då
och Clappkopplingarna har emellertid bättre stabili- sambandet
tet och inställbarhet i återkopplingsledet. Ûk = −k · Ûut
Tillräcklig signalspänning från utgången måste återfö-
3.6.2.2 Meissnerkoppling ras till ingången för att det ska uppstå självsvängning.
Det sker när den återkopplade signalspänningen Ûk
Bild 3.62 visar en Meissneroscillator, som består av
är minst lika stor som ingångsspänningen Ûin och är
en LC-resonanskrets med återkopplingsspole och en
i rätt fasläge, det vill säga i detta exempel
förstärkare. Magnetfältet mellan induktansen i reso-
nanskretsen och återkopplingsspolen är polariserat Ûut 1
så att en förändring i utsignalen medverkar till själv- Ûk ≥ Ûin eller −k· eller k ≥
A A
svängning. (Motsatsen är motkoppling.)
Självsvängningsvillkoret blir
Förstärkaren kan till exempel vara en emitter-
kopplad transistorförstärkare enligt bild 3.63. Kopp- 1
k≥ eller k · A ≥ 1
lingskondensatorerna Ck är nödvändiga för att för- A
hindra kortslutning av de likspänningar som bestäm- Ett k ·A ≈ 3 är önskvärt för att oscillatorn ska svänga
mer arbetspunkten för transistorn. Å andra sidan kan igång snabbt.
118
Bild 3.59: Räknardiskriminatorn
119
Bild 3.61: Svängningar
3.7.1 Kvartskristaller i
oscillatorkopplingar
Bild 3.63: Emitterkopplad förstärkare
En LC-oscillators frekvensstabilitet begränsas av de
För att i stället få vart och ett av amatörradioban- ingående komponenternas egenskaper. När mycket
den utspridda över större delen av skalan kan man bättre stabilitet än så krävs, speciellt inom stora tem-
ordna med bandomkoppling och så kallad bandsprid- peraturområden, är kvartskristallen en svängnings-
ning. Man parallellkopplar då en relativt stor fast krets med bättre data. Kvartskristallens höga Q-värde
kapacitans med vridkondensatorns relativt lilla kapa- ger också en renare signal.
citans. Den totala kapacitansvariationen i LC-kretsen I en kristalloscillator (eng. Crystal Oscillator (XO))
blir då liten, trots att kondensatorns hela kapacitans- är en kvartskristall det frekvensbestämmande elemen-
område utnyttjas. Resultatet blir en frekvensskala tet i stället för en LC-krets. I övrigt kan samma kopp-
med större upplösning, det vill säga bättre avläsnings- lingsprinciper som för en LC-VFO användas.
noggrannhet. Kristallen kan utföras så att den svänger antingen
Bandspridning kan också ordnas med två serie- som en serie- eller parallellresonanskrets. Märk att en
kopplade kondensatorer, varav den större görs vari- kristall svänger på något olika frekvens beroende på
abel. Typiskt värde på vridkondensatorn i en kort- om den fås att fungera som serie- eller parallellkrets.
vågsutrustning är då 100–500 pF och den fasta kon- Den högre frekvensen är den som vanligen används.
densatorn mycket mindre än så. Bild 3.72 visar en Colpittoscillator med en kri-
stall i parallellresonansfallet. I parallellresonansalter-
nativet kopplas kristallen parallellt över oscillatorns
3.7 Kristalloscillatorer återkopplingsled. Den minsta dämpningen av den
återkopplade signalen fås när signalens frekvens är
HAREC a.3.6.4 samma som kristallens resonansfrekvens. Kristallens
reaktans är då som högst.
120
Bild 3.66: Hartleykoppling Bild 3.68: Colpittskoppling
121
Ett bandpassfilter filtrerar fram den önskade bland-
ningsprodukten, som ligger i frekvensområdet 144–
146 MHz. Resultatet blir en hög frekvens, som är
både variabel och stabil.
122
Bild 3.74: Superheterodyn-VFO
123
Bild 3.78: Oscillator med PLL-styrning
124
3.7.4.3 PLL-oscillator i kombination med 5761, 5762 och så vidare upp till 5840. Om till exem-
frekvensblandning pel delningstalet 5820 valts, så kommer jämförarens
styrspänning att styra VCO-frekvensen till 145500 kHz.
Bild 3.79 visar en PLL-oscillator kombinerad med
Delarens utfrekvens blir då 145500/5820 = 25 kHz,
frekvensblandning. Signalen f1 från en VCO alstrar
vilket motsvarar referensfrekvensen. I detta exempel
en sändningsfrekvens i bandet 144–146 MHz. Denna
styrs alltså sändarens utfrekvens så att den alltid blir
blandas med signalen f2 (136 MHz), som är en multi-
i steg om 25 kHz.
plicerad XO-frekvens. Blandningsprodukten f1 −f2 är
en signal i området 8–10 MHz som filtreras fram och
påförs en fasjämförare. Utsignalen från en VFO, som 3.7.4.5 För- och nackdelar med PLL-oscillatorn
är variabel inom samma frekvensområde 8–10 MHz, PLL-oscillatorn har nästan samma frekvensstabilitet
påförs också fasjämföraren. som en kristalloscillator och frekvensen är inställbar i
Utsignalen från jämföraren är en likspänning som steg. Till skillnad mot en VFO med mekaniskt inställ-
beror av frekvensskillnaden mellan blandningspro- bar frekvens, så är den PLL-styrda VCO-oscillatorns
dukt och VFO-signal. Jämförarens utsignal ändras frekvens elektroniskt inställbar. Detta underlättar ut-
uppåt eller nedåt, beroende på frekvensfelets riktning. formning och placering av reglage et cetera för fre-
VCO-frekvensen bestäms av en likspänningsnivå kvensinställning, frekvensminne och automatisk fre-
som styrs av jämförarens utsignal. Vid varje frekven- kvensavsökning.
sändring i VCO, kommer systemet att sträva mot Först när den PLL-styrda oscillatorn kom till an-
frekvensskillnaden noll i fasjämföraren, vilket gör att vändning i handapparater och mobila apparater blev
sändningsfrekvensen hålls vid rätt värde. det möjligt med frekvenstäckning över ett helt band
med bibehållet krav på små dimensioner. Som jäm-
Fördelar med en PLL-oscillator Den har samma fre- förelse skulle en inbyggnad av säg 80 till 800 stycken
kvensstabilitet som en VFO eftersom denna även här kanalkristaller i en traditionell kristallstyrd apparat
arbetar på en låg frekvens. Till skillnad mot en super- vara en mycket platskrävande, dyrbar och opraktisk
VFO finns inga sidofrekvenser i PLL-oscillatorn, ef- lösning.
tersom VCO alstrar nyttofrekvensen direkt. Men PLL-oscillatorn brusar förhållandevis starkt
jämfört med en VCO och speciellt jämfört med en
Nackdelar med en PLL-oscillator Den har högre XO. VCO-resonanskretsen har nämligen ett relativt
brusnivå än en super-VFO. Frekvensstabiliteten är lågt godhetstal eftersom en kapacitansdiod belastar
sämre än den för en PLL-oscillator med XO och pro- kretsen mer än en mekaniskt variabel kondensator.
grammerbar frekvensdelare. Med det lägre godhetstalet blir resonanskretsen
ett mindre bra filter för dämpning av oscillatorbruset.
3.7.4.4 PLL med programmerbar frekvensdelare Kapacitansdioden tillför dessutom ett elektronbrus.
Därtill kommer det så kallade fasbruset från frekvens-
HAREC a.3.7.2 delaren och PLL.
Bild 3.80 visar en PLL med frekvensdelare. Med Med resonanskretsens låga godhetstal är frekvens-
PLL blir frekvensen på utsignalen från en VCO låst stabiliteten i en VCO inte så bra som den i en kri-
till referensfrekvensen från en XO. I princip fås en stalloscillator. Trots det är långtidsstabiliteten god i
VCO med samma frekvensstabilitet som en XO, men en VCO, när den ingår i en PLL, eftersom frekvensen
som också är lika svår att ändra frekvensen på. Med hålls ständigt efterjusterad. PLL kan däremot inte
en frekvensdelare i fasregleringsslingan (PLL) kan åstadkomma en lika bra korttidsstabilitet. Ett fasjäm-
emellertid utfrekvensen ändras, medan XO fortfaran- förelseförlopp omfattar ju redan tiden för en period
de avger samma referensfrekvens. En frekvensdelare av referensfrekvensen, och det kommer att förflyta en
är en digital krets som räknar svängningar eller pulser multipel av denna kortaste tid innan styrspänning-
upp till ett valt tal för att återställas till 1 och börja en kan återställa VCO-frekvensen igen. Detta beror
om igen. Vid varje återställning avges en utpuls. Vid på att kondensatorn i regleringsslingans lågpassfilter
en delning med två avges en utpuls för varannan in- först måste laddas upp under ett antal perioder innan
puls. Vid delning med 15 avges en utpuls för var 15:e reglering sker.
inpuls och så vidare. Dessa kortvariga frekvensavvikelser är en typ av
Genom att välja delningstal i PLL kan arbetsfre- frekvensmodulation som leder till fasbrus från PLL-
kvensen i VCO ställas in stegvis, där varje steg är så oscillatorn. Det är dock endast i extrema fall som
stort som en referensfrekvens. Signalfrekvensen från fasbruset verkar störande eftersom det i moderna ap-
VCO delas med det valda delningstalet och resulta- parater reduceras till en acceptabel nivå genom nog-
tet jämförs med referensfrekvensen från XO. Varje grann skärmning och filtrering.
avvikelse referensfrekvensen kommer att medföra ju-
stering av VCO-frekvensen.
3.7.5 Faktorer som påverkar
Om man till exempel vill täcka 2-metersbandet i
steg om 25 kHz, väljer man referensfrekvensen 25 kHz. frekvensstabilitet
I delaren delas sändarens utfrekvens med ett tal 5760, Sändarens frekvens ska hållas så stabil som möjligt.
En ostabil sändare är inte godtagbar och skapar svå-
125
Bild 3.79: PLL-oscillator kombinerad med frekvensblandning
righeter inte bara för de radiostationer som deltar i 3.7.5.3 Avskärmande kapslingar
förbindelsen utan även för radiotrafiken på närliggan-
Resonanskretsar ska skärmas från yttre kapacitanstill-
de frekvenser.
skott, till exempel från användarens hand. Det görs
En frekvensstabil oscillator ska ha följande egen-
med skiljeväggar och komponentkapslingar av metall.
skaper:
Skärmningarna förhindrar också oönskad koppling
mellan oscillatorn och efterföljande förstärkare ge-
3.7.5.1 Stabil mekanisk uppbyggnad nom elektriska och magnetiska fält.
Skakningar från underlaget till exempel vid mobilt
bruk, vibrationer från en transformatorkärna etc. kan 3.7.5.4 Stabila drivspänningar
försämra oscillatorns frekvensstabilitet.
Ostabila drivspänningar medför frekvensändringar. I
Frekvensbestämmande komponenter såsom fasta
en oscillator med transistorförstärkare beror ostabili-
och variabla kondensatorer, spolar och liknande ska
teten på förändringar mellan skikten i en transistors
vara stabilt monterade, trimkärnorna i spolarna fixe-
diodsträcka. Skikten fungerar nämligen som ”kon-
rade och så vidare.
densatorplattor” och spärrskiktet där emellan som
Förbindningarna får inte tillåtas att böja sig el-
dielektrikum. Tjockleken av spärrskiktet och därmed
ler vibrera. Apparatstommen måste vara tillräckligt
”plattavståndet” står i förhållande till den spänning
styv för att inte ändra form och därigenom medföra
som läggs över transistorn. Den spänningsberoen-
frekvensändringar vid hantering och så vidare.
de kapacitansen i transistorn är ansluten till reso-
nanskretsen via kopplingskondensatorn.
3.7.5.2 God elektrisk uppbyggnad och högt Eftersom kapacitansen i transistorn är en del av
Q-värde i resonanskretsarna resonanskretsen, påverkar den resonansfrekvensen. Den-
Alla elektriska förbindningar måste vara så korta som na egenskap kan vara till besvär, men kan även an-
möjligt och löd- och kopplingsställen fullgoda. Induk- vändas för att på ett enkelt sätt ändra oscillatorns ar-
torer och kondensatorer i resonanskretsarna måste betsfrekvens. Se kapacitansdiod och PLL-oscillatorn.
vara förlustfattiga och högvärdiga i övrigt så att sig-
nalen blir så ren som möjligt från oönskade sidofre- 3.7.5.5 Buffertsteg
kvenser.
En oscillator i en radiosändare kan bestå av ett en-
Återkopplingen i oscillatorn ska vara så fast (kraf-
da förstärkarsteg som alstrar högfrekventa elektriska
tig) att självsvängningen är stabil. Men för att få
svängningar. Vanligen tas endast små effekter ut från
renast möjliga signal får kopplingen inte vara så fast,
en så enkel sändare, normalt mindre än en watt. Ut-
att resonanskretsarna blir alltför belastade och deras
an särskilda åtgärder, som till exempel att använda
godhetstal för lågt.
en styrkristall, är nämligen frekvensen inte särskilt
stabil och olämplig för kommunikationsändamål.
Särskilt varierande belastning över oscillatorns ut-
gång medför frekvensändring. Oscillatorn bör därför
126
Bild 3.80: PLL med frekvensdelare
ges en så låg och stabil belastning som möjligt. Ett Inbyggnad i en termostatreglerad kapsling är ett ännu
buffertsteg med hög ingångsimpedans kopplas där- bättre alternativ.
för in efter oscillatorn. Buffertsteget ska också kunna Komponenterna bör ha uppnått drifttemperatur
lämna tillräcklig driveffekt till efterföljande förstärka- innan användningen. Oscillatorn bör därför värmas
re och bör därför ha låg utgångs impedans. Det måste upp under åtminstone 15 minuter.
dessutom arbeta linjärt (se klass A-drift, bild 3.42)
för att inte alstra övertoner och därmed förvränga 3.7.6 Frekvensstabilitet och oscillatorbrus
oscillatorsignalen. Bild 3.41 visar ett buffertsteg i kol-
lektorkoppling, vilken har dessa egenskaper. HAREC a.3.6.6
Frekvensstabiliteten i kristalloscillatorer är cirka
3.7.5.6 Temperaturkompensation och termostater 100 gånger bättre än den är i LC-oscillatorer. Likaså
är utgångssignalen från kristalloscillatorer renare från
Det alstras alltid förlustvärme i elektriska apparater fasbrus (jitter). Varje oscillator avger nämligen även
och även i en oscillator. Vid uppvärmningen utvidgas oönskade signaler med frekvenser som ligger omkring
spolar och kondensatorer i resonanskretsarna, vilket utgångssignalens nominella frekvens.
leder till frekvensändringar. Även spärrskiktskapaci- Oscillatorn är ju en förstärkare, vars utgångsspän-
tansen i transistorerna är temperaturberoende. Det ning delvis återkopplas till ingången i medfas. Detta
totala temperaturberoendet kan kompenseras genom innebär att utgångssignalen förstärks lavinartat till
ett antal åtgärder. ett maximum, omväxlande med att den dämpas la-
Oscillatorn bör monteras så långt bort som möj- vinartat till ett minimum. Utan yttre påverkan be-
ligt från övriga värmealstrande komponenter. Den finner sig alltså förstärkaren i ett självsvängningstill-
avskärmande kapslingen omkring oscillatorn ska va- stånd mellan två yttervärden. I återkopplingsvägen
ra så tjockväggig och värmeisolerande som möjligt. placeras ett filter som frekvensbestämmande element,
till exempel en LC-krets eller en kvartskristall.
127
Återkopplingen blir starkast på filtrets resonans- tidpunkt är den förstärkta summan av de inmatade
frekvens, vilket medför att oscillatorn svänger bäst signalerna.
där. Eftersom filtret oundvikligen har en viss band- När en olinjär förstärkare matas med två signa-
bredd, kommer även ett spektrum av andra frekvenser ler så blandas de med varandra. Förutom ingångs-
tätt omkring resonansfrekvensen att släppas igenom. signalerna uppträder genom blandningen ytterligare
De oönskade frekvenserna omkring den nominella kal- signaler på förstärkarutgången, så kallade blandnings-
las för brus. produkter.
I moderna konstruktioner används oftast PLL- Två av blandningsprodukterna är särskilt intres-
oscillatorer. På grund av sin funktion pendlar deras santa, det är summan och skillnaden av ingångssig-
frekvens alltid något. Hur mycket beror bland annat nalernas frekvenser. De oönskade övriga blandnings-
på loopfiltret. Alltså är frekvensen egentligen ett myc- produkterna filtreras bort med en avstämd krets eller
ket litet band av flera frekvenser varav en framträder ett bandpassfilter.
mest.
3.8.2 Obalanserad blandare
Försök Volymkontrollen i en lågfrekvensförstärkare
utan insignal vrids till maximum. Det kommer att Bild 3.82 visar en obalanserad blandare. Vi kan över-
höras ett brus i högtalaren, som huvudsakligen kom- tyga oss om att de fyra blandningsprodukterna verk-
mer från ingångsstegets transistorer. När en mikrofon ligen uppstår. Först undersöker vi den enklaste blan-
ansluts måste volymkontrollen vridas ner och då hörs daren, som är ett olinjärt element i form av en diod.
bruset mindre. Men bruset finns ändå där på en lägre Det finns ingen förstärkare i kopplingen. Signal-
nivå och överlagras på insignalen från mikrofonen. spänningarna adderas genom att de två transforma-
Även i en högfrekvensoscillator överlagras bruset torernas sekundärlindningar är seriekopplade. Dio-
på insignalen. Men ju högre godhetstalet är i reso- den ”förvränger” kraftigt summaspänningens kurv-
nanskretsen, till exempel en kristall, desto smalare form. Beroende av hur dioden är polariserad (vänd i
är filtrets bandbredd, desto kraftigare blir brusun- kopplingen) blir den negativa eller den positiva halv-
dertryckningen och desto mer framhävs den önska- vågen bortskuren.
de signalen. Tack vare det större godhetstalet i reso- Signalen på blandarens utgång, alltså efter dio-
nanskretsen, och därmed den mindre bandbredden, den, innehåller bland annat frekvenserna f1 , f2 , f2 +
brusar alltså en kristalloscillator mindre än en LC- f1 , f2 − f1 . Den lägsta frekvensen f1 kan lättast påvi-
oscillator. sas genom att ansluta ett lågpassfilter till blandarens
En nackdel med kristalloscillatorn är att dess fre- utgång.
kvens inte kan ändras inom ett större område. Önskas Resultatet kan studeras med ett oscilloskop. Lik-
flera valbara frekvenser från en kristalloscillator mås- som på bilden ser man då att kondensatorn laddas
te flera kristaller användas tillsammans med någon upp till den positiva halvvågens toppvärde och med
slags omkopplingsanordning (kanalväljare). gott närmevärde följer kurvformen på f1 .
Komponentmängden i en kristalloscillator är mind- Bild 3.83 visar en obalanserad blandare med en
re än i en VFO, men i apparater för flera frekvenser resonator. En resonanskrets med lämplig bandbredd
uppvägs denna fördel av merkostnaden för flera kri- och som är avstämd till resonansfrekvensen f2 ansluts
staller och kanalväljaren. nu till blandarens utgång. En signal med frekvensen
Kristalloscillatorn har många användningsområ- f2 kan då urskiljas och studeras i oscilloskopet. Reso-
den där en frekvensstabil och brusfattig signal önskas nanskretsen tillförs energi under de positiva halvvå-
och där platsbrist, skakningar med mera utesluter an- gorna. Energin i resonanskretsen kompletterar med
vändning av en LC-VFO. den negativa halvvågen, varvid en del av kretsens
energi förbrukas. Därför har de positiva och negativa
halvvågorna inte samma amplitud (toppvärde).
3.8 Frekvensblandare Det syns i oscilloskopet hur amplituden ”svävar”.
Av detta dras slutsatsen att signalen består av fler fre-
3.8.1 Grundprinciper kvenser än f2 . Signalen är sammansatt av f2 , f2 + f1
och f2 − f1 . Signalen f1 ligger utanför resonanskret-
En anordning som blandar signaler för att skapa and- sens selektiva område och blir därför bortfiltrerad
ra kallas som namnet säger för blandare (eng. mixer). (undertryckt). Blandningsprodukterna f2 + f1 och
Blandare används både i mottagare och sändare och f2 − f1 har båda en mindre amplitud än f2 .
funktionsprinciperna är lika i båda fallen. Vad som Att det finns olika grundtoner och blandnings-
skiljer i stort är hur de används. produkter kan bevisas med en ännu smalare reso-
Det finns många blandarkopplingar varav de van- nanskrets med variabel frekvensavstämning, se bil-
ligaste beskrivs här. Enkla typer med vissa nackdelar dens nedre del. Vi har hittills utgått från en obalan-
ställs mot sådana som är mer komplicerade, men har serad blandare. Andra blandartyper som den balanse-
fördelar. rade blandaren och den dubbelbalanserade blandaren
Bild 3.81 visar principerna för frekvensblandning. producerar färre blandningsprodukter.
När en linjär förstärkare matas med två signaler så
sammanlagras de. Den resulterande signalen vid varje
128
Bild 3.81: Principer för frekvensblandning
129
Bild 3.82: Obalanserad blandare
130
Bild 3.83: Obalanserad blandare med resonator
131
3.8.2.1 Balanserad blandare Här utnyttjas båda halvperioderna av F . Ström-
marna i lindningshalvorna blir olika stora. På utgång-
Bild 3.84 visar en balanserad blandare. Den balanse-
en uppträder då en signal. Efter blandaren följer ett
rade blandaren har till skillnad från den obalanserade
filter som släpper igenom de önskade blandningspro-
blandaren två dioder och HF-transformatorernas ena
dukterna.
lindning har mittuttag. Ingången E1 ligger på den ena
transformatorns primärlindning. Ingången E2 1igger
över de båda mittuttagen. Utgången ligger på den 3.8.3 Jämförelse av blandare
andra transformatorns sekundärlindning. Bild 3.86 visar de tre beskrivna grundkopplingarna
Ingången E1 matas med en signal med en låg och de jämförs med avseende på frekvensspektrum
frekvens f . Eftersom en av de båda dioderna alltid på utgången.
spärrar, flyter ingen ström. De streckade pilarna visar För den obalanserade blandaren uppträder sum-
endast i vilken riktning strömmen kunde flyta, om de mafrekvensen F + f och skillnadsfrekvensen F − f ,
spärrande dioderna vore öppna. Men så länge som vidare ingångsfrekvenserna f och F , deras övertoner
ingen signal ligger på ingång E2 , uppträder ingen 2f , 3f , 4f , . . . respektive 2F , 3F , 4F , . . . liksom deras
signal på utgången. blandningsprodukter F ± 2f , F ± 3f , . . . och 2F ± f ,
Signalen på E1 avlägsnas och i stället matas in- 2F ± 2f , 2F ± 3f och så vidare.
gången med en hög frekvens F . Under den positiva För den balanserade blandaren saknas frekven-
halvvågen är de båda dioderna öppna och genom bå- sen F och dess övertoner. Vidare bortfaller de jämna
da flyter lika stor ström. De båda transformatorernas övertonerna av frekvensen f .
lindningshalvor genomflyts av lika ström i motsatt För den dubbelbalanserade blandaren bortfaller
riktning och då upphäver magnetfälten i lindnings- ännu fler icke önskvärda signaler, nämligen ingångs-
halvorna varandra och ingen signal uppträder på ut- signalerna f och F och alla deras övertoner. Endast
gången. blandningsprodukter av udda övertoner uppträder.
När signaler läggs båda ingångarna händer följan- För en obalanserad blandare filtrerar resonanskret-
de: sen ut frekvenserna F + f , F − f , och F . De balan-
Dioderna öppnar och stänger i takt med signalen serade blandarna saknar däremot frekvensen F , den
på ingång E2 , med frekvensen F . Den mycket sva- filtrerade signalen innehåller endast blandningspro-
gare signalen på ingång E1 , med frekvensen f , kan dukterna F + f och F − f . Om dessa båda bland-
alltefter polaritet passera diod D1 eller D2 . På åter- ningsprodukter är väl åtskilda eller resonanskretsen
vägen överlagras signalen från E1 på signalen från har en bättre selektionsförmåga, då blir enbart sum-
E2 . Strömmarna i lindningshalvorna är olika stora. mafrekvensen F + f eller skillnadsfrekvensen F − f
Då uppträder en signal på utgången. Efter blandaren framfiltrerad.
följer ett filter som endast släpper igenom de önskade Vi har visat tre typer av blandare med passi-
blandningsprodukterna F + f eller F − f . va komponenter. Sådana innehåller olinjära dioder
(germanium- eller kiseldioder). Det finns även blanda-
3.8.2.2 Dubbelbalanserad blandare re med aktiva komponenter, det vill säga elektronrör
Bild 3.85 visar en dubbelbalanserad blandare. eller transistorer (bipolära, FET, MOSFET), men det
En dubbelbalanserad blandare (även kallad ring- skulle leda för långt att gå in på alla olika lösningar.
blandare) består av fyra dioder, som är riktade åt Mer om hur frekvensblandning används för demodu-
samma håll i en ”diodring”. Ingången matas med en lering och modulering finns att läsa i kapitel 5.1 om
signal med en låg frekvens f . Till skillnad mot i den mottagare och i kapitel 6.1 om sändare.
balanserade blandaren flyter en ström genom dioder-
na D1 och D4 respektive D2 och D3 , men inte genom 3.8.4 Icke önskade övertoner och
utgångstransformatorn. Ingen signal finns på utgång- blandningsprodukter
en så länge som signalen F saknas.
Signalen på E1 avlägsnas och i stället matas in- Varje olinjärt arbetande funktionssteg alstrar föru-
gången E2 med en hög frekvens F . Till skillnad mot tom nyttofrekvenser även icke önskade signaler med
i den balanserade blandaren flyter en ström genom andra frekvenser. Både önskade och icke önskade sig-
dioderna D1 och D2 respektive D3 och D4 . Magnet- naler kan bestå av övertoner eller blandningsproduk-
fälten i transformatorernas lindningshalvor upphäver ter (skillnads- och summatoner) eller bådadera.
då varandra. Ingen signal finns på utgången, så länge Vissa av signalerna filtreras fram för att utgöra
som signalen f saknas. nyttosignaler. Andra signaler filtreras bort, så att till
När signaler läggs på båda ingångarna händer föl- exempel utsändning inte sker på fel frekvenser.
jande: Bild 3.87 visar ett frekvensspektrum från en super-
De fyra dioderna kommer att öppna och stänga VFO, som vi beskrivit i avsnitt 3.7.3. Vi ska nu un-
parvis. Som i den balanserade blandaren överlagras dersöka vilka blandningsprodukter som uppstår i en
strömmen från ingång E1 på den ström som dioderna sådan. De två mest uppenbara frekvenserna är bland-
öppnar för. ningsprodukterna (summan) i området 144–146 MHz
och (skillnaden) i området 128–126 MHz.
132
Bild 3.84: Balanserad blandare
133
Bild 3.85: Dubbelbalanserad blandare
134
Bild 3.86: Jämförelse mellan olika blandare
135
Bild 3.87: Frekvensspektrum från en super-VFO
136
Ut från blandaren finner vi ingångsfrekvensen Då består modulatorn av en nycklingskrets, som på-
136 MHz och dess övertoner 272 MHz, 408 MHz och så verkar till exempel ett drivsteg i sändaren så att bär-
vidare såväl som VFO-signalen och dess övertoner. På vågen släpps fram helt eller inte alls.
bilden är VFO-frekvensen 8 MHz och dess övertoner Vid sändningsslaget A3E har den modulerande
inritade, det vill säga 16 MHz, 24 MHz, 32 MHz och signalens amplitud ett analogt förlopp, till exempel
så vidare. tal, med vilket bärvågens amplitud moduleras. Här be-
Tyvärr bildar också de båda ingångssignalernas skrivs amplitudmodulation i en förstärkare med ett
övertoner blandningsprodukter vilket bilden visar. katodkopplat elektronrör. En emitterkopplad tran-
Bandpassfiltret släpper igenom nyttofrekvensen, sistorförstärkare kan moduleras på ett liknande sätt.
men dämpar alla övertoner och blandningsprodukter. I båda fallen moduleras förstärkarens arbetsspänning
Detta är enklare ju längre ifrån nyttosignalen de icke (anodspänning respektive kollektorspänning) med den
önskade signalerna ligger. I vårt exempel faller VFO- modulerande signalen. Det som då händer är att två
signalens övertoner inom bandpassfiltrets passband signaler blandas på ett sätt som beskrivs i avsnitt 1.8
på följande sätt: med tillämpning på A3E. I vila är då bärvågsampli-
tuden halva den möjliga inom arbetskurvans linjära
del. Vid modulation kommer bärvågens amplitud att
15 · 9,6 = 144MHz till 15 · 9,733 = 146MHz variera mellan noll och den möjliga amplituden.
16 · 9,0 = 144MHz till 16 · 9,125 = 146MHz
17 · 8,471 = 144MHz till 17 · 8,588 = 146MHz
18 · 8,0 = 144MHz till 18 · 8,111 = 146MHz
137
undertryckas redan i sändaren för att ersättas i mot- Med den överlagrade LF-signalen påverkas arbetsfre-
tagaren. Därmed uppstår sändningsslaget J3E. kvensen i takt med signalamplituden.
diod (se avsnitt 2.5.3.2). Eftersom en signal så som den representeras för
Bild 3.90 visar en LC-resonanskrets där det ingår digitala kretsar måste vara samplad och kvantiserad,
en kapacitansdiod som styrs av en likspänning med så kommer signalen att ofrånkomligen bestå av ett
en överlagrad modulerande LF-signal. En likspänning antal sampel med ett visst antal bitar för dess PCM
tjänar som en ställbar förspänning till kapacitansdio- värde.
den. På så sätt kan man påverka arbetsfrekvensen. Att ändra nivån på en sådan signal görs genom att
multiplicera den med något värde, det vill säga låta
138
Bild 3.89: Alstring av J3E (SSB)
139
Bild 3.90: Alstring av F3E (FM)
varje enskilt sampel i tur och ordning multipliceras Utöver själva filterstrukturen, det vill säga IIR
med samma värde, men det ändrar inga egenskaper i och FIR, så karakteriseras de av hur många fördröj-
frekvensen. För att få en påverkan med avseende på ningssteg man har, då det representerar hur komplext
frekvens behöver man kombinera värdena från flera filtret är, samt av koefficienterna som ger responsen
olika tidpunkter i signalen, och ofta väljer man att hos filtret. Design av filterkoefficienter skiljer mar-
låta de vägas samman med olika vikt. Detta görs kant för IIR och FIR, och det finns både enkla och
genom att helt enkelt fördröja samplen i flera steg, avancerade verktyg för det.
multiplicera varje fördröjning med sin vikt-konstant Ett specialfall på FIR filter är när koefficienterna
och sedan summera resultatet. är speglade runt mitten. Då kan man matematiskt
Det filter som man då skapat kallas för ett Finite visa att de har egenskapen av linjär fas (eng. linear
Impulse Response (FIR) filter, för skickar man in en phase filter), och de har enbart påverkan på amplitu-
puls på ingången så kommer den att fördröjas stegvis den. En fördel med sådana filter, som är fas-linjära,
och ge svaret från var och en av multiplikatorerna, i är att olika frekvensers signal upplever samma grupp-
var sitt sampel, till dess att fördröjningskedjan är slut, fördröjning och därmed inte förskjuts i förhållande
varvid den impulsen inte ger något mer bidrag till till varandra. Detta brukar bland annat öka taltyd-
utgången. Den räcka med sampel som kom från im- ligheten.
pulsen kallas för impulsresponsen, och eftersom den
tar slut är den finit, därav namnet. 3.10.2 Fouriertransform (FFT)
Man kan göra en variant av det här där man helt
enkelt låter en annan uppsättning med multiplikato- HAREC a.3.8.2
rer väga samma fördröjda sampel, men där det sum- En specifik form av processing som blivit tillgäng-
merade svaret återmatas till ingången och adderas lig är fouriertransform, det vill säga förmågan att
där innan fördröjningskedjan. Detta kallas för Infini- omvandla från signalstyrka över tid till signalstyrka
te Impulse Response (IIR) filter, för att det i likhet över frekvens. Eftersom processingen sker i diskret tid,
med FIR-filter har en impulsrespons, men eftersom det vill säga värden med en viss tid emellan, så som
den återmatar så kan denna rent teoretiskt pågå i all ofrånkomligt med samplade värden, så är det ett spe-
oändlighet, det vill säga engelskans infinite. I prak- cialfall av fouriertransform, som därför heter diskret
tiken designas filter så att de inte pågår i evinnerlig fouriertransform (eng. Discrete Fourier Transform
tid utan, så att säga ringer ut. Själva arkitekturen är (DFT)).
dock väldigt lämplig att använda för många ändamål.
140
DFT kan göras på alla möjliga längder av sekven- önskar. Det går även att använda en uppslagstabell
ser, men är beräkningstungt om man vill ha alla möj- för att kunna syntetisera godtyckliga vågformer.
liga frekvenser. För att reducera beräkningsmängden Idag finns det färdiga kretsar som ger väldigt stort
kan man givetvis beräkna DFT bara för ett fåtal frekvensområde med 32, 48, eller fler bitars upplös-
frekvenser, men när det inte är applicerbart behöver ning. Inte helt sällan används DDS i kombination
man agera lite smartare. Så som DFT är formulerat, med mer klassiska PLL lösningar för att få bra egen-
så ger matematiken flera genvägar, som gör att man skaper.
på flera olika sätt kan slå samman beräkningarna och DDS har skapat en enorm frihet i hur radioappa-
göra delberäkningar som kan användas av flera andra rater kan designas, och det har bidragit enormt till
steg, och på så sätt minska beräkningsbördan. Detta både prestanda och miniatyrisering.
kan sedan göras hierarkiskt, så att en rekursiv form
kan göras. Det finns flera metoder att göra detta på,
men de sammanfattas med som en snabb DFT, det
vill säga Fast Fourier Transform (FFT), som även
den är diskret. En nackdel med FFT är man ofta
hamnar på jämna tvåpotenser i antalet sampel, till
exempel 512, 1024, 2048, 4096 sampel och frekvenser.
Man har därmed offrat lite av DFT:ns generalitet.
Det finns mer avancerade formuleringar av FFT
som utnyttjar ett eller annat trick för att jämna ut till
fler storlekar, genom att inte bara göra kombination
om 2 sampel, utan även 3, 5 och så vidare, som sedan
kan kombineras till flera storlekar. Ett annat trick
är att helt enkelt fylla på med bara nollor efter, och
köra med en för stor FFT.
Oavsett hur fourieranalysen görs, medger den att
man fort kan få upp ett spektrum. Detta används nu
mer allt oftare för att få en spektrumplot och genom
att lägga flera av dessa efter varandra kan man få de
nu mer allt vanligare spektrumhistogrammen även
kända som vattenfallsplottar då de påminner om ett
vattenfall med sina vertikala streck.
141
142
4 Isolation och jordning
Isolation och jordning är samlingsbegrepp för ett ned störningar med enbart jordning. Det förekommer
antal viktiga koncept för att reducera störningar, som också att man upplever att man har problem där jor-
även berör EMC och elsäkerhet. Detta är viktiga kon- den upplevs skapa störningar, varvid en del felaktigt
cept både när man bygger en installation och när man bryter jorden, och därmed skyddsjorden, något man
designar utrustning. Det skapar också förståelse för inte får göra av elsäkerhetsskäl.
hur utrustning är designad, vilket gör det enklare att På samma sätt tror många att man kan göra sig av
använda den på ett korrekt sätt. med en stor växelström i jorden. Detta kallas ibland
lite skämtsamt för blomjordning, för att man inte ta-
git hänsyn till jordledarens resistans och induktans,
4.1 Isolation vilket gör att en växelström inte kan ta sig så långt då
ledaren motarbetar den. Man hade lika gärna kunnat
Isolation (eng. isolation) är ett samlingsbegrepp för lägga ned sin jordanslutning i en blomkruka för där
att separera olika signaler. Den första enkla separa- gör den lika god nytta.
tionen är den hos en isolator, det vill säga ett material Inom elkraft förekommer även termen nolla (eng.
som inte leder ström så bra. Det är den mest grund- neutral), den kan lätt förväxlas med jorden, men ska
läggande formen av isolation som förhindrar elektrisk hanteras separat från skyddsjord utom där elsäker-
ledning mellan ledningar. hetsföreskrifter föreskriver att de ska vara samman-
Man brukar prata om galvanisk isolation (eng. kopplade. Nollan är den ledare som är returledare för
galvanic isolation) för en isolation som inte kan leda strömmen. I det vanligaste elsystemet TN-C, är nol-
likström. Transformatorer används ofta för att åstad- lan sammankopplad med skyddsjorden i elcentralen,
komma galvanisk isolation. men ut från elcentralen hanteras den som en separat
Nu är isolation inte begränsat till enbart likström, ledare. Man får inte koppla ihop dem för att spara
utan även växelspänning kan behöva isoleras. Hur ledare! Skyddsjorden ska ha väldigt lite ström på sig,
god isolationen är beror kraftigt på frekvensen, och och därmed även ha väldigt låg spänningsskillnad från
de åtgärder man gör bör anpassas för hur god isolation jordpotentialen, men i praktiken kommer det ändå
man behöver eller vill ha för olika frekvenser. Man finnas skillnader.
kan till exempel vilja ha god isolation vid sändar-
och mottagarfrekvensen 14 MHz, men vill inte ha
galvanisk isolation för det gemensamma 12 V kraf- Z1 I1 Z2 I2 Z3 I3
taggregatet.
4.2 Jordning I1 + I2 + I3 I2 + I3 I3
Jordning (eng. bonding) eller dagligt tal jord (eng. Bild 4.1: Seriekopplat jordsystem
ground, earth) är en kopplingsstrategi för att få sam-
ma referenspotential i olika delar av en elektrisk kopp-
ling. Man bygger ett jordnät (eng. bonding network 4.2.1 Seriekoppling av jord
(BN) [?, kap 3.2.1] och earthing network) [?, kap 3.1.3] Den enklaste uppkopplingen av jordförbindelse är att
för att koppla samman de olika jordpunkterna. seriekoppla jorden [?, kap 3] mellan ett antal strömför-
Den engelska termen bonding och även bondning brukare. Detta förekommer till exempel i en serie av
network ger en indikation på vad det handlar om, näm- eluttag matade från samma säkring eller flera eluttag
ligen en metod att knyta samman flera olika delar i en skarvdosa.
av en design eller installation för att få en gemen- I bild 4.1 att vi har tre strömförbrukare som var
sam referensspänning. Det är helt enkelt en galvanisk och en bidrar med en ström I1 , I2 och I3 , och att dessa
sammankoppling. är seriekopplade till en jordanslutning. Från jordan-
Många gånger kallas den referenspotentialen för slutningen till strömbidraget I1 har vi impedansen
jordpotential för att det är väldigt behändigt att an- Z1 , och från den punkten har vi impedansen Z2 fram
vända jorden som referens, helt enkelt gräva ned en till strömbidragen I2 och slutligen impedansen Z3
ledare i marken, till exempel jordspett (eng. earth fram till I3 .
electrode) [?, kap 3.1.2], för att den vägen få tillgång En naiv tolkning är att spänningen U1 för ström-
till jordpotentialen. bidraget I1 blir U1 = Z1 I1 , vidare U2 = (Z1 + Z2 )I2
Begreppen jord och jordning är dock ofta miss- och U3 = (Z1 + Z2 + Z3 )I3 för det blir det ju om varje
förstådda då det finns en övertro på att man kan ta ström ansluts var och en för sig, det vill säga normal
143
seriekoppling av impedanserna. Denna analys är dock också att kunna hantera stora strömmar vid fel, för
för enkel för att ta hänsyn till fallet när strömmarna att kunna bryta tillförseln. Skyddsjorden har egent-
ansluts samtidigt, eftersom strömmar och spänningar ligen det som sitt huvudsyfte, men ger ofta en bra
kommer samverka. jordreferens.
Den totala strömmen genom första impedansen I apparater och även inne på kretskort kan man
Z1 blir ju summan av de tre strömmarna, därför mås- ha parallellkoppling. Det är även känt som stjärnjord-
te också spänningen höjas med det bidraget. Den ning (eng. star grounding) eftersom kopplingsschemat
första spänningen blir därför U1 = Z1 (I1 + I2 + I3 ). ser ut att ha en stjärna från en gemensam punkt. Det
På liknande sätt beräknas den andra spänningen med kan vara nyttigt att isolera jord för analoga signaler
de bägge strömmarna I2 och I3 plus spänningen U1 från digitala eller rent av reläer, PA med mera. Man
och därför blir U2 = U1 + Z2 (I2 + I3 ). Slutligen blir försöker sätta stjärnan direkt vid anslutningen till
den sista spänningen U3 = U2 + Z3 I3 . Med förenkling kraftaggregatet för att hålla dem så gemensamt som
får vi möjligt men med så lite påverkan av seriejordning
som möjligt. Samma teknik används ofta för själva
U1 = Z1 I1 + Z1 I2 + Z1 I3
kraftdistributionen av samma skäl.
U2 = Z1 I1 + (Z1 + Z2 )I2 + (Z1 + Z2 )I3
U3 = Z1 I1 + (Z1 + Z2 )I2 + (Z1 + Z2 + Z3 )I3
4.2.3 Sammankoppling av apparater
Vi ser då att störningen blir
I ett system där man har gjort parallella jordar i
∆U1 = Z1 I2 + Z1 I3 matningen, vill man nu koppla samman två apparater
∆U2 = Z1 I1 + (Z1 + Z2 )I3 för att överföra en signal. En första naiv lösning är
∆U3 = Z1 I1 + (Z1 + Z2 )I2 ju att helt enkelt bara dra en tråd Zsignal från den
ena apparaten över till den andra. Eftersom de har
Vilket är ett tydligt exempel på hur strömmarna stör jordanslutning så har de ju en gemensam jordreferens.
varandras spänningar och därmed har avsaknad av
isolation. Zsignal
Fördelen med seriekopplad jord är förstås att man
+
får flera korta anslutningar men däremot kommer
summeringen av de olika strömmarna göra att man Uut + Zload
− Uin
får dålig isolation mellan de olika jordströmmarna
och hur nollpotentialen upplevs. I1 −I2
+ +
4.2.2 Parallellkoppling av jord
Z1 U1 Z2 U2
Om vi istället ansluter våra tre laster med individuella
ledare till jord kommer de olika strömmarna inte att − −
samverka, detta är en parallellkoppling av jord [?, kap
3]. Vi har därmed åstadkommit en isolation mellan
strömmarna med avseende på jordanslutningen. Bild 4.3: Sammankopplat system
Problemet är att när strömmen I1 till den första appa-
I1 I2 I3 raten går igenom anslutningsimpedansen Z1 till jord
så ger det en spänning U1 = Z1 I1 på den jordanslut-
ningen. På samma sätt kommer den andra apparaten
att uppleva jorden med en förskjutning av jordspän-
Z1 Z2 Z3 ningen på U2 = Z2 I2 . Om den tänka utspänningen
är Uut så kommer den egentliga utspänningen vara
Uut + U1 i förhållande till jord. Om vi för stunden
antar att det inte går någon anmärkningsvärd ström i
ledaren över till den andra apparaten så kommer den
Bild 4.2: Parallellkopplat jordsystem uppleva det som en inspänning Uin i förhållande till
Dock kommer varje strömkälla uppleva en förskjut- sin jordpotential U2 det vill säga Uin = Uut + U1 − U2 .
ning i spänningen av sin jord som beror på dess egen Vi ser här att skillnaden i jordpotential kommer
ström och impedansen den har till jord. För att mins- förskjuta den upplevda inspänningen Uin från den av-
ka denna effekt kan en minskad strömförbrukning sedda spänningen Uut med skillnaden i jordpotential,
användas eller oftare en förbättrad jordanslutning. det vill säga U1 − U2 som i sin tur beror på anslut-
Givetvis kan även varje strömförbrukare ha två ningarnas impedans och strömmarna. Överföringen
jordar, parallellt. Elkraftsystemens användning av bå- kan därför ha problem med sin isolation av I1 och I2
de skyddsjord och nolla är just ett sådant system, där till Uin .
nollan är den som har strömmen och tillåts få åka Om de bägge strömmarna inte har någon starkt
runt i spänning, medan skyddsjorden i allmänhet en- frekvensinnehåll för det frekvensband som man obser-
bart har små strömmar. Skyddsjordens funktion är verar på mottagaren, så fungerar dock detta fint. Inte
144
helt sällan råkar dock isolationen bli ett bekymmer kapacitiva källan med ett motstånd, varvid Ziso2 sna-
antingen direkt eller genom att det stör funktionen rare kan vara i kiloohm.
indirekt. Om vi återgår till de bägge två apparaterna, så
Ett försök att minska störningen är förstås att kan vi nu istället för att använda oss av elnätets
försöka minska Z1 och Z2 genom att göra motståndet skyddsjord låta apparaternas signaljord vara kopp-
mindre, till exempel genom kortare kablar eller grövre lad med en kabel ZGN D parallell med signalledaren
kablar. Detta fungerar givetvis, men enbart till en viss Zsignal . Har vi en förhållandevis låg ström genom
praktisk gräns. den impedans som kabeln har så kommer det funge-
Det här illustrerar grunden i hur jordbrum (eng. ra fint och Uut kommer att representeras hyfsat bra
hum) brukar uppstå när man kopplar ihop två appa- som spänningen Uin över Zload .
rater. Själva jordbrummet kommer från kraftaggrega- Eftersom ZGN D kan vara några fåtal ohm medan
ten och då deras strömmar delar krets med nyttosig- Ziso2 för låga frekvenser är i storleksordningen mega-
nalen så kommer överhörning (eng. crosstalk) göra ohm så kommer kabeln att koppla väl. För högre fre-
att brummet blir märkbart. Det finns givetvis många kvenser kan vi förvänta oss att induktansen i kabeln
vägar för brum att störa en signal. ökar impedansen ZGN D samtidigt som kapacitansen
gör att impedansen Ziso2 sjunker varvid för högre fre-
4.2.4 Isolerad jordning kvenser kommer Zload vara mer kopplad lokalt mot
Z2 snarare än Z1 .
En strategi för att skapa isolation från jordvägen Det här scenariot liknar till exempel det hos en
är att helt enkelt isolera signalerna och deras jord normal hemmastereo och ändå kan det uppstå jordb-
från kraftförsörjningens jord, detta kallas för isolerad rum i denna koppling. Det finns flera skäl. Ett skäl är
jordning (eng. isolated bonding även isolated bonding att transformatorer visserligen erbjuder en galvanisk
network (IBN)) [?, kap 3.2.4]. Man börjar plötsligt isolation, men de är även kapacitiva spänningsdela-
prata om skyddsjord skilt från signaljord (eng. signal re för den spänning som finns över primärlindningen,
ground). med 230 VAC spänning så behövs bara lite läckage
över för att man ska uppleva att isolationen brister.
Zsignal Det brukar vara rekommendabelt att helt enkelt lasta
+
denna spänningsdelare med ett motstånd, så att sig-
naljord och skyddsjord sitter ihop med ett någorlunda
+ Uut Zload högt motstånd, ofta med en kondensator parallellt,
− Uin
för att se till att reducera det bidraget utan att få för
ZGN D Ziso2
I1 − I2 mycket störningar från den ström som kommer flyta
+ − mellan jordarna.
U5 Ett annat scenario som skapar jordbrum är när
Z1 Z2 man i någon ände råkar hårt koppla samman signal-
jord och skyddsjord, typiskt att det blir oavsiktlig
kontakt mot chassi, som ska vara skyddsjordad. Själ-
va chassit brukar man prata om som chassijordat,
men det är egentligen bara skyddsjord på de flesta
Bild 4.4: Sammankopplat system med utjäm- system.
ningsledare För att isolationsjordning ska fungera måste alla
I apparater med växelströmsmatning har man redan kontakter vara isolerade från chassit. Detta gäller
en transformator som tillhandahåller en galvanisk iso- även signaljord som inte får ha kontakt med chassi
lation mellan primärsidan (elkraft) och sekundärsi- inuti apparaten. Man behöver alltså försäkra sig om
dan (elektroniken). Genom att helt enkelt hålla sig- bra isolationsavstånd, vilket väldigt lätt kan missas
naljorden flytande (eng. floating), det vill säga utan av att man har en skruv som råkar skrapa sig igenom
någon galvanisk koppling till skyddsjord, så kan man skyddslack till exempel
istället koppla samman signaljord på två apparater En annan nackdel med isolationsjordning är att
med separata ledare ZGN D . I bild 4.4 är isolationen den gör det svårare att designa för god EMC-täthet.
hos mottagande apparat representerad av Ziso2 där För ledningsbunden störning (eng. conductive emis-
spänningen U5 representerar spänningen mellan pri- sion) så vill man helst att kontaktens och kabelns
mär och sekundärsida. På liknande sätt kan isolatio- skärm sitter i chassijorden med så låg impedans (in-
nen på den sändande apparatens sida moduleras som duktans) som möjligt. Isolationsjordning kräver då
Ziso1 , men för detta resonemang räcker Ziso2 . att man monterar kondensatorer som kopplar ihop
Den galvaniska åtskillnaden gör att isolationen ledarens jord med chassijord och helst runt om för
för likström kan variera från megaohm till gigaohm, att få lägsta induktans.
men på grund av den kapacitiva kopplingen mellan Isolationsjordning rekommenderas inte för större
primär och sekundär sida i transformatorn sjunker system, då den blir svår att upprätthålla.
isolationen med stigande frekvens. I praktiken kan Det förekommer att man för att minska störning-
transformatorn på grund av sin obalans driva spän- arna i ett isolationsjordat system väljer att koppla
ningen U5 och därför så kan man behöva lasta dess bort skyddsjorden, för att på det sättet ha mindre
145
störningar. Detta är oftast inte tillåtet göra då man Zsignal+
normalt inte bryter mot elsäkerhetsregler och anlägg-
+
ningen riskerar bli farlig, då personskyddet sätts ur
spel. + Uut Uin+ Zload /2
−
Varje gång som skyddsjorden kopplas ZGN D Ziso2
bort för att lösa ett problem så har I1 − I2
man skaffat sig ett större problem, + + −
B U5
nämligen signifikant sänkt elsäkerhet, +
vilket indikerar att man valt en felak- Uut Uin− Zload /2
−
tig lösning. Z1 Zsignal− Z2
−
146
Redan tidigare har vi gjort liknande och försökt Zsignal+
efterlikna egenskaperna, för redan när vi skickade en Vut+ Vin+
+
signal på en enkel ledare så skickar vi en spänning i
förhållande till en referensspänning och vi tittar på + Ud /2 Ud+ Zd /2
den inkommande spänningen i förhållande till refe- −
rensspänningen. Dock har vi haft problem att ha en ZGN D
−
bra gemensam sådan, och det är uppenbart att vi
+
egentligen observerar skillnaden i spänning. +
Med balanserad signal tar vi steget fullt ut och + Ud /2 Ud− Zd /2
separerar nollreferens från signal och skickar en signal + −
Ug Zsignal− Ug Zg
som vars summa är en fix spänning medan skillnaden − −
är nyttosignalen. Det är som om signalen är neutral. Vut− Vin−
Ofta är dock signalen av praktiska skäl förskjuten −
spänningsmässigt.
Den balanserade signalen har jord, pluspol och
minuspol. Pluspolen kallas även +, positiv polaritet,
het (eng. positive pole, positive polarity och hot) me-
Bild 4.7: Sammankopplat system med utjäm-
dan minuspolen kallas även -, negativ polaritet, kall
ningsledare och differentiell signal
(eng. negative pole, negative polarity och cold). Utö-
ver dessa har man oftast en spänningsreferens som
ofta betäcknas som jord (eng. ground (GND)) eller
nolla (eng. neutral). 4.3 Gemensam och differentiell
I bild 4.6 visas hur ut-spänningen Uut är dubble- spänning och ström
rad och matar på var sin sida om jordpotentialen som
I1 och Z1 ger. De bägge utspänningarna är kopplade När man har ett treledarsystem som vi har med dif-
över var sin ledare Zsingal+ och Zsingal− för att över ferentiell matning eller även om man bara har två
var sin Zload /2 resultera i Uin+ respektive Uin− , som ledare men mellan system som har gemensam jord
i sin tur sitter mot signaljorden på samma sätt som (gäller också om de bara har RF-koppling en annan
tidigare. Den egentliga in-spänningen är från U+ till väg) så kan man betrakta de två signalledarna an-
U− det vill säga Uin = U+ − U− = Uin+ + Uin− tingen som att de har sin individuella spänning och
Transformatorer passar väl för att både generera ström, eller som att de har gemensam och differentiell
och ta emot balanserade signaler, då de har en galva- spänning och ström.
nisk isolation för gemensam spänning men transfor-
merar den differentiella spänningen. Detta kan även 4.3.1 Gemensam och differentiell
göras med aktiv elektronik så som op-ampar men
även färdiga kretsar finns.
spänning
Transformatorer har fördelen att man kan få den Gemensam spänning och differentiell spänning är ett
galvaniska skillnaden genom att helt enkelt bryta alternativt sätt att betrakta spänning på de bägge
jordförbindelsen på ledaren. Dock, transformatorer ledarna, där man delar upp spänningen i det som är
har inte fulländad isolation men kan däremot ofta gemensamt för de bägge spänningarna och det som
hantera ganska stora spänningar, vilket kan krävas i skiljer dem åt. Man kan alltså betrakta dem på detta
besvärliga sammanhang. För RF är dock transforma- alternativa och oberoende (ortogonala) sättet.
torer inte balanserade och ger dålig isolation. Förbätt- I bild 4.7 har man den gemensamma spänningskäl-
rad isolation hos transformatorer kan uppnås med ett lan Ug , som från ersatt de förskjutna jordpunkterna
eller två skärmlager mellan lindningarna. Skärmlag- i tidigare exempel. Den differentiella spänningen Ud ,
ren kan anslutas till respektive sidas jord. För RF det vill säga den drivande spänningen mellan Vut+
krävs dock en strömbalun/RF-choke för att under- och Vut− är fördelad på två spänningskällor som le-
trycka den gemensamma strömmen. vererar halva spänningen var.
Aktiv elektronik för balansering har sällan galva-
nisk isolation, men däremot kan man upprätthålla Ud
Vut+ = Ug +
hög impedans för den gemensamma spänningen, vil- 2
ket kan vara nog så tillräckligt. Ud
Differentiell signal i RF kan uppnås genom att Vut− = Ug −
2
använda en RF-choke som undertrycker den gemen-
samma spänningen i RF men inte i likspänning. Omvänt kan man formulera uttrycken för gemensam
spänningen Ug samt den differentiella spänningen Ud
som Vut+ och Vut− :
Vut+ + Vut−
Ug =
2
Ud = Vut+ − Vut−
147
På motsvarande sätt på ingången kan man skriva ström kommer uppstå för högre frekvenser, det vill
uttrycken för den gemensamma mottagna spänning- säga för högre frekvenser kommer isolationen att bli
en Ug,in och den mottagna differentiella spänningen sämre.
Ud,in baserat på inspänningarna Vin+ och Vin− , man Ett intressant specialfall är om vi sätter en ring-
får då kärna på vår kabel, lindar kabeln flera varv genom
Vin+ + Vin− den, eller bara lindar den runt luft. Då kommer ström-
Vg,in =
2 men i den ena ledaren inducera en ström i den andra
Vin+ = Vin+ − Vin− ledaren och vice versa. Denna koppling kan liknas vid
Ett sätt att illustrera skillnaden är till exempel med att vrida en 1:1 transformator 90 grader fel. Eftersom
en transformator. En transformator med 1:1 lindning den inducerade strömmen har motsatt riktning så
kopplas in mellan två balanserade signaler. Transfor- kommer den motverka den gemensamma strömmen,
matorns primärlindning kommer att omvandla den men inte den differentiella strömmen. Dessutom kom-
differentiella spänningen Vd till en motsvarande spän- mer denna koppling bli starkare för högre frekvenser
ning på utgången. Däremot kommer den gemensam- (i den fina teorin) och därmed skapa en högre isola-
ma spänningen inte att överföras. Transformatorn tion för gemensam ström. Detta kallas för bland an-
blir då en isolator för den gemensamma spänningen nat RF-choke (eng. RF-choke) och strömbalun (eng.
precis som vi förväntar oss av en galvanisk isolation. current balun). Den kompletterar isolationen hos en
Isolationen för den gemensamma spänningen i en transformator eller löser den nödvändiga isolationen
transformator är dock främst ett likströmsbeteende, helt på egen hand.
så ju högre frekvens desto bättre koppling, det vill RF-choke är ett oerhört användbart verktyg för
säga sämre isolation. Detta beror på den kapacitiva att undertrycka RF-strålning och det man ofta i EMC
kopplingen mellan lindningarna som skapar en ström, sammanhang kallar ledningsbunden strålning, som är
som sammankopplar sidorna och resulterar i att den en gemensam ström ut på ledarna. Att det är den
gemensamma spänningen ändå går igenom transfor- gemensamma strömmen förstås lätt eftersom den dif-
matorn. För högre frekvenser är kopplingen väldigt ferentiella strömmen från de bägge ledarna kommer
god och transformatorn gör ingen nytta för att un- att motverka varandra i utstrålat magnetfält medan
dertrycka den gemensamma spänningen. den gemensamma strömmen samverkar och därför är
Eftersom nyttosignalen är differentiell kan man det enbart den som ger ett utstrålat magnetfält.
ibland medvetet använda den gemensamma spänning- Det är därför man ofta hittar klumpar som sitter
en för att överföra matningsspänning till till exem- på kablar till till exempel skärmar. Dessa klumpar är
pel en mikrofon. Denna form av matningsspänning helt enkelt en ringkärna som förstärker kopplingen
kallas för fantommatning (eng. phantom power). En mellan ledarna för att undertrycka den gemensamma
vanligt förekommande spänning är 48 V, som då sym- strömmen för RF och därmed minska störningen.
boliseras med P48. Det förekommer även på modern
Ethernet-utrustning och kallas då för Power over Et- 4.3.3 Generell gemensam och differentiell
hernet (PoE). analys
Efter att ha studerat gemensam och differentiell spän-
4.3.2 Gemensam och differentiell ström ning (kapitel 4.3.1) och gemensam och differentiell
Precis som för spänning kan man beskriva strömmar- ström (kapitel 4.3.2) kan vi sammanfattningsvis kon-
na i samma ledare som gemensam och differentiell statera att den grundläggande metoden att omvandla
ström. Vi kan därför återanvända formlerna och bara de individuella spänningarna och strömmarna till ge-
byta ut V mot I genomgående och får då: mensam överföring (eng. Common Mode (CM)) och
differentiell överföring (eng. Differential Mode (DM))
I+ = Ig + Id (4.1) är en kraftfull metod både för att förstå och avhjäl-
I− = Ig − Id (4.2) pa problem och uppnå isolation. För spänning har vi
ekvationerna
I+ + I−
Ig = (4.3)
2 V+ = VCM + VDM (4.5)
I+ − I−
Id = (4.4) V− = VCM − VDM (4.6)
2
V+ + V−
Om vi återgår till transformatorexemplet så kommer VCM = (4.7)
2
det vara den differentiella strömmen på primärlind- V+ − V−
ningen som ger upphov till magnetfältet i transforma- VDM = (4.8)
2
torn och som sedan inducerar en differentiell ström i
sekundärlindningen.
Isolationen mellan lindningarna förhindrar att det
går en ström mellan dem, och därför förhindras den
gemensamma strömmen vid låga frekvenser. Vid hög-
re frekvenser kommer dock den kapacitiva kopplingen
mellan de två sidorna att ske varvid en gemensam
148
För ström har vi ekvationerna motståndsvärden för att lasta ned den hårt. Förde-
len är att man kan undvika direkt koppling, vilket
I+ = ICM + IDM (4.9) kan skapa andra problem som när man vill ha relativ
I− = ICM − IDM (4.10) isolation galvaniskt.
I+ + I− I en strömbalun kan den ena ledaren ha något lite
ICM = (4.11) längre varv runt kärnan än den andra. Det ger inte
2
I+ − I− en perfekt 1:1 relation i kopplingen och därmed en
IDM = (4.12) obalans.
2
I en transformator med mitt-tapp kan mitt-tappen
4.3.4 Gemensam och differentiell sitta lite förskjuten från riktiga mitten, så att anslut-
ningen av mitt-tappen till jord skapar en obalans.
impedans
Dessa exempel på brister i konstruktionen ska
Precis som man har impedans på ingångar så har man vara medveten om, så att man inte tillskriver en
man det på ingångar i treledarsystem. Det som är transformator eller strömbalun att ha egenskaperna
den normala impedansen för en transmissionsledare av en perfekt isolation. Snarare ska man förvänta sig
till exempel är egentligen den differentiella impedan- att den inte är perfekt och anpassa sin design efter
sen, det vill säga förhållande mellan den differentiella det. Många gånger kan en kombination av åtgärder
spänningen och differentiella strömmen. Den gemen- ge fullgott resultat utan att vara särdeles dyrt eller
samma impedansen är på samma sätt förhållandet klumpigt, men det kräver eftertanke och helhetssyn.
mellan gemensam spänning och gemensam ström Ett enkelt fall i ljudsammanhang är 50 Hz 230 V
men man vill hålla störningen mindre än säg 1 mV.
UDM
ZDM = (4.13) Det kräver mer än 106 dB isolation mellan 230 V dif-
IDM ferentiellt på primärlindningen och 1 mV gemensamt
UCM på sekundärlindningen. Så god balans kan vara svår
ZCM = (4.14)
ICM att finna i enskilda komponenter. Principen återkom-
Egentligen är det inte så konstigt, om man har en mer oavsett spänning och frekvens, det är en brist
koaxialkabel i ett 50 ohm system så har sändare och man behöver lära sig att förstå och hantera.
mottagare idealt 50 ohm som differentiell impedans.
I ett system som har isolerad jordning så kan den 4.3.6 Obalans i antennsystem
gemensamma impedansen vara många megaohm eller
högre, eftersom den är isolerad. Obalans kan även förekomma i antennsystem, där en
obalanserad antenn omvandlar den utsända signalen,
som är differentiell, till att delvis bli gemensam. Detta
4.3.5 Obalans gör att som reflex från den obalanserade antennen går
Så här långt har huvudsakligen antagit att vi har en ström i matningsledningen som gör att den strålar.
balans, det vill säga att transformatorer, induktorer Detta har traditionellt uttryckts som att ström-
med mera är ideala och ger lika bra koppling till men vänder och går på utsidan av skärmen, men det
bägge sidor. Givetvis finns inte detta i verkligheten, som hänt är att den differentiella strömmen, som ju
och man har en obalans. Vid obalans får man en motverkar utstrålning plötsligt får en pålagd gemen-
signal som är gemensam att läcka över till den som sam komponent som då kommer stråla. Man kan
är differentiell och omvänt att differentiell läcker över uppleva det om man berör ledningen så kan man
till den gemensamma. Det resulterar dels i minskad känna denna som en ström, vilket man upplever går
isolation och dels i minskad signal. I allmänhet är på utsidan. Kabeln har då blivit en strålande del
den minskade isolationen värre än förlusten av signal, av antennen, något som för vissa antenntyper är en
som i allmänhet är försumbar. medveten design.
I en transformator ligger lindningarna ofta så att Det är också denna ström som behöver motver-
den kapacitiva kopplingen från ena polen på en spole kas för att operatören inte ska skada sig. Detta görs
är starkare än från den andra polen. Det ger därför en med en strömbalun, lämpligtvis en kvartsvåg ned från
obalans i hur de kopplar kapacitivt. Genom att lägga anslutningen till antennen. Strömbalunen motverkar
ett skärmlager mellan lindningarna kan den kapaci- den gemensamma strömmen utan att nämnvärt på-
tiva kopplingen jämnas ut, då de kopplar kapacitivt verka den differentiella, så det är ett fint exempel på
till skärmlagret istället, som kan lågresistivt hindra en bra åtgärd.
koppling. En ännu bättre lösning är att ha dubbla De allra flesta antenner har en annan impedans i
lager med isolation, för då kan de kopplas mot re- matningspunkten än vad dess matarledning har. Det-
spektive sidas jord, och kvar blir bara den kapacitiva ta kräver en impedansanpassning för optimal ener-
kopplingen mellan jordarna, som oftast är ett mind- giöverföring. En annan aspekt är att för en koaxial
re problem. Med dessa metoder fås bättre isolation matning så överförs energin enkelsidigt (single-ended)
än vad en oskärmad transformator kan erbjuda, på det vill säga att det är mittledaren i förhållande till
grund av just obalans. skärm/jord som överför energi. När vi ansluter denna
Den kapacitiva kopplingen har väldigt hög im- ledare till en dipolantenn vill vi se till att strömmen
pedans vid 50 Hz, så man kan använda relativt höga
149
går balanserat ut i de bägge ledarna, så att mittpunk-
ten är nära noll, så att det inte går en ström med
gemensam mod ut i matarledningen.
Vi har alltså dels behovet att omvandla obalan-
serad signal till balanserad samt undertrycka gemen-
sam signal i ledaren, och därtill impedanskonverte-
ra den. Detta brukar man låta en balun (balanced-
unbalanced) göra, vilket som namnet anger bara ger
indikation på konverteringen, men den gör alltså flera
saker. Eftersom ingen balun är perfekt designad så
kommer den i sig själv ha en obalans, varvid den ändå
kommer ge viss gemensam ström. För högre effekter
kan därför en separat spärr komma att behövas.
Utöver balun finns även unun (unbalanced-unbalanced)
som gör impedanskonvertering enbart.
Även om man har en bra balun riskerar man att få
mantelströmmar, ty antennen kan vara av en obalan-
serad typ, till exempel Off-Center-Feed (OCF)/Windom,
eller för att den kopplar olika med miljön som träd
och torn med mera.
Att undvika att det går gemensam ström, även
kallad mantelström kan krävas av många olika anled-
ningar, och det är viktigt dels för att få ut energin
där den ska, det vill säga radierat ut i luften på ett
korrekt sätt, men även av säkerhetsskäl så att inte
utrustning eller personskada uppstår.
150
5 Mottagare
5.1 Mottagare Överst i bild 5.2 ser man att mottagaren är in-
ställd på samma frekvens som sändare 2. Även sän-
Energin i de elektromagnetiska magnetfält, som om- dare 3 hörs eftersom bandbredden i resonanskretsen
ger oss, alstrar högfrekventa strömmar i alla metallfö- är stor. Nederst i bilden är resonanskretsen inställd
remål. För att effektivt fånga upp dessa fält används på sändare 3, men man hör också sändare 2 och 4.
antenner. Fastän energin i fälten kan få en lampa Bandbredden i resonanskretsen blir mindre ju
att lysa om sändarantennen är tillräckligt nära, så mindre den belastas, det vill säga dämpas. I bild 5.1
går det ändå inte att uppfatta den information som består belastningen av antennen (via kopplingsspo-
fälten också kan innehålla. För det behövs en radio- len), hörtelefonen och avkopplingskondensatorn (via
mottagare för att dels förstärka de oftast mycket svaga dioden).
signalerna och dels uttyda informationen i dem. Mindre belastning kan åstadkommas på två sätt;
Lyssna på amplitudmodulerade rundradiosändning- dels med ”lösare” koppling mellan antennkrets och re-
ar på mellanvåg kan man enklast göra med hjälp av en sonanskrets och dels med bättre impedansanpassning
detektormottagare. Speciellt under dygnets mörka tim- mellan resonanskrets och diod. Båda sätten tillämpas
mar vintertid kan man höra utländska sändare med i bild 5.3. Hur selektionen då förbättras visas i bild
denna enkla mottagare, låt vara att det hörs mycket 5.5, vilket ska jämföras med bild 5.2.
svagt. I detektormottagaren omvandlas fältens energi
till elektricitet och sedan till ljud. Så länge som ingen 5.2.2 Detektormottagare med förstärkare
förstärkare används, förbrukas ingen annan energi
än den som fångas ur fälten – radiovågorna. Om man vill höra sändningarna över högtalare, be-
hövs högre effekt än vad som kan fångas upp genom
antennen. För ändamålet används en LF-förstärkare,
5.2 Raka mottagare som drivs av en annan energikälla, till exempel ett
batteri. LF-förstärkaren kan även minska belastning-
HAREC a.4.1.2 en på resonanskretsen.
I bild 5.3 har ett LF-lågpassfilter satts in efter HF-
5.2.1 Mottagare med kristalldetektor avkopplingskondensatorn. Det dämpar LF-signaler
med högre frekvens än vad som behövs för god mot-
Detektormottagaren består av ett mycket litet antal tagning.
komponenter. Princip och arbetssätt framgår av bild
5.1. Samma princip används även i mer komplicerade
5.2.2.1 Mottagare med bättre HF-egenskaper
mottagare, mätinstrument etc. Antennkretsen består
av antenn, jordtag och däremellan en induktor (kopp- Ett sätt att minska bandbredden i en detektormotta-
lingsspole), som överför energin från antennen till en gare är att koppla flera resonanskretsar med samma
resonanskrets. Resonanskretsen används för att välja frekvens efter varandra, så som illustreras i bild 5.4.
ut (selektera) en bärvåg med önskad frekvens. Bärvå- Den större dämpningen av fler kretsar kan kompen-
gen kan naturligtvis inte höras, men av kurvformen seras med en HF-förstärkare.
på bilden framgår att bärvågen är amplitudmodule- Sådana mottagare används för speciella ändamål,
rad med en LF-signal. till exempel för övervakning av en enda frekvens. I så-
För att återvinna LF-signalen utför man en så dana fall är resonanskretsarna fast avstämda. Kanske
kallad demodulering med hjälp av dioden. Dioden utnyttjas till och med en kvartskristall som filter för
klipper bort antingen de positiva eller negativa halv- den speciella frekvensen. Se bild 5.6 om hög selektion.
vågorna i den mottagna signalen, beroende på hur
dioden är vänd, polariserad. Kondensatorn, som är 5.2.3 Detektormottagare och
kopplad parallellt över hörtelefonen, glättar de högfre-
sändningsslag
kventa spänningstopparna till ett amplitudmedelvär-
de (jämför med entaktsblandare i Kapitel 3.5). Detta I huvudsak fungerar detektormottagaren endast vid
spänningsvärde varierar på ett sätt, som motsvarar amplitudmodulering. Det innebär sändningsslagen
den modulerande spänning i sändaren som kommer A3E och A2A, det vill säga amplitudmodulerad tele-
av tal, musik etc. Vi har nu demodulerat bärvågen, foni respektive tonmodulerad telegrafi, båda med full
återställt LF-signalen och kan höra den i mottagaren. bärvåg.
Signalspänningen över resonanskretsen är störst Däremot fungerar detektormottagaren inte vid
när dess resonansfrekvens och antennströmmens fre- A1A, det vill säga telegrafi med endast bärvåg. En
kvens är lika.
151
Bild 5.1: Detektormottagare
152
Bild 5.3: Detektormottagare med LF-förstärkare
153
Bild 5.8: Mottagare med direkt frekvensblandning
154
Bild 5.9: Demodulering i mottagare med direkt frekvensomvandling – CW-signaler
155
Bild 5.11: Selektionen i direktblandade mottagare
156
består dels av LF, dels av andra högre frekvenser som så kommer endast blandningsprodukten 2,8 kHz att
dämpas i ett lågpassfilter. vara störande. För att förbättra CW-mottagningen,
Bild 5.10 illustrerar en undertryckt bärvåg på så kan lågpassfiltret bytas ut mot ett bandpassfilter,
1835 kHz och dess lägre sidband LSB som sträcker som endast släpper igenom ett smalt frekvensområde
sig från 1832 kHz till 1834,7 kHz. Det demodulerade omkring mittfrekvensen 800 Hz.
sidbandet sträcker sig från 300 Hz till 3 kHz.
Inom amatörradio används för SSB det lägre sid- 5.2.6 Passband och spegelfrekvenser i
bandet vid frekvenser under 10 MHz. Med en frekvens
direktblandare
av till exempel 1835 kHz och ett talspektrum av 300–
3000 Hz kommer det lägre sidbandet att finnas mellan I exemplet i förra stycket blev problemet med en stö-
1834,7 och 1832,0 kHz. Tre modulerande frekvenser rande ton löst med ett bandpassfilter med annan fre-
300, 1000 och 3000 Hz visas på bilden. kvensgång. Men vilka frekvenser kan tas emot genom
Med en bärvågsfrekvens av 1835 kHz motsvaras ett lågpassfilter, 0–3000 Hz, om VFO-frekvensen är
dessa modulerande frekvenser av utfrekvenserna 1834,7; till exempel 1829,2 kHz?
1834 och 1832 kHz. VFO ersätter SSB-sändarens bär- Experiment: Ändra frekvensen på en CW-sändare
våg och ska ha samma frekvens – 1835 kHz – för att långsamt från 1820 till 1840 kHz. Se bild 5.12
kunna återge 300, 1000 och 3000 Hz. Sändarfrekvensen 1820 kHz hörs knappast eftersom
blandningsprodukten har frekvensen 9,2 kHz och den
5.2.5 Selektionen i direktblandade dämpas kraftigt av lågpassfiltret. Först när sändarfre-
kvensen är 1826,2 kHz hörs en tydlig ton med frekven-
mottagare
sen 3000 Hz. Fortsätter man att ändra sändarfrekven-
Direktblandade mottagare kan ses som en typ av sen, så sjunker tonens frekvens för att bli noll (sväv-
detektormottagare, även kallad ”rak” mottagare. Be- ningsnoll), när sändarfrekvensen är lika med mottaga-
greppet ”rak” kommer av att HF-signalen från anten- rens VFO-frekvens 1829,2 kHz. Om man nu fortsätter
nen passerar genom en selektiv krets och en eventuell med att höja frekvens, så blir blandningsproduktens
HF-förstärkare rakt fram till detektorn, utan att fre- frekvens åter högre. Vid sändarfrekvensen 1832,2 är
kvensen omvandlas. den 3000 Hz. Vid ännu högre sändarfrekvens dämpas
I en detektormottagare är bandbredden oftast rätt blandningsprodukten igen av lågpassfiltret.
stor. Flera sändare hörs därför samtidigt. Slutsatsen av experimentet blir följande: Vid en
På grund av att blandningsdioden i en direktblan- direktblandande mottagare med VFO-frekvensen
dad mottagare även fungerar som AM-demodulator, 1829,2 kHz och ett 3 kHz lågpassfilter blir varje sän-
så hörs faktiskt alla sändare inom förkretsens band- dare hörbar, som har en sändningsfrekvens mellan
bredd. Detta kan undvikas till en del genom att dio- 1826,2 och 1832,2 kHz, varvid blandningsprodukten
den, som fungerar som entaktsblandare, byts till en har frekvenser från 3000 Hz, ner genom noll och upp
mottaktsblandare eller ännu hellre till en ringblanda- till 3000 Hz igen.
re. Sådana blandare undertrycker ingångsfrekvenser- Vår mottagare har bandbredden 6 kHz. Varje an-
na och släpper endast igenom blandningsprodukter. nan sändare inom denna passbandbredd kommer att
Bara den sändarsignal hörs då, vars frekvens tillsam- höras eller – om man så tycker – störa mottagningen.
mans med VFO-frekvensen ger blandningsprodukter, Tillbaka till exemplet med bandpassfiltret. Vilka
som faller inom LF-filtrets passband. Mottagningsfre- frekvenser kan tas emot med ett bandpassfilter 700–
kvensen är VFO-frekvensen. Resonanskretsen funge- 900 Hz (mittfrekvens 800 Hz), om VFO-frekvensen är
rar som en ställbar förselektor och LF-lågpassfiltret 1829,2 kHz? Jo, vi kan lyssna rätt ostört till vår CW-
ger den egentliga frekvensselektionen. sändares 800 Hz-ton på frekvensen 1830 kHz. Ändå
Vilka HF-signaler bildar blandningsprodukter med kan en annan sändare med frekvensen 1828,4 kHz stö-
VFO-frekvensen och vilka av dessa passerar sedan ge- ra mottagningen därför att denna är spegelfrekvens
nom lågpassfiltret efter blandning ner till LF-nivå? (eng. mirror frequency) till mottagningsfrekvensen
Exempel: En CW-sändare med frekvensen 1830 kHz 1830 kHz. Vid VFO-frekvensen 1829,2 kHz uppstår
tas emot genom att mottagarens VFO ställs in på fre- en blandningsprodukt, inte bara vid sändarfrekven-
kvensen 1829,2 kHz. Från blandarutgången kommer sen 1830 kHz utan också vid 1828,2 kHz. Även denna
då en ton med frekvensen 800 Hz. andra sändarfrekvens, liksom nyttofrekvensen, släpps
Men sändaren är inte ensam på bandet. Kommer igenom bandpassfiltret.
till exempel SSB-sändaren på 1835, som moduleras Spegelfrekvensmottagning är en principiell nack-
med 300, 1000 och 3000 Hz, att störa mottagningen? del i mottagare med direktblandning. Nyttofrekvens
(Se bild 5.11). och spegelfrekvens i det senaste exemplet ligger 1,6 kHz
Förkretsen i mottagaren är så bred att denna sänd- (2 · 800 Hz) ifrån varandra, alltså dubbla värdet av
ning passerar. SSB-sändarens signalfrekvenser i det bandpassfiltrets mittfrekvens.
utsända sidbandet är 1834,7; 1834,0 och 1832 kHz. Vid SSB-mottagning måste naturligtvis hela LF-
Dessa frekvenser blandas med mottagarens VFO-- området upp till 3000 Hz kunna släppas igenom. Ut-
frekvens 1829,2 kHz och alstrar blandningsprodukter- över det önskade frekvensområdet 1832–1835 kHz,
na 5,5; 4,8 och 2,8 kHz. Eftersom lågpassfiltret i mot- kommer även spegelfrekvenser i området 1835–1838 kHz
tagarens LF-förstärkare har bandbredden 0–3000 Hz, att kunna tas emot.
157
Bild 5.12: Passbandbredd och spegelfrekvenser i direktblandade mottagare
158
Vid en LF-bandbredd av 3 kHz har således den Signaler på angränsande frekvenser tas också emot
direktblandade mottagaren en bandbredd av 6 kHz, och alstrar blandningsprodukter. Med ett mellanfre-
vilket är en god avstämningsskärpa i jämförelse med kvensfilter med till exempel 3 kHz bandbredd (453,5–
den 300 kHz breda förkretsen. 456,5 kHz), kan signalfrekvenser mellan 3598,5 och
3601,5 kHz passera genom filtret. En signal med en
5.2.7 För- och nackdelar med närliggande frekvens till exempel 3603 kHz, och blan-
dad med den inställda VFO-frekvensen 4055 kHz,
direktblandare
kommer att alstra en skillnadsfrekvens av 452 kHz.
Enkel uppbyggnad, men trots det en god känslighet Denna signal ligger utanför filtrets passband och kom-
och hygglig avstämningsskärpa. VFO kan även an- mer att dämpas och når inte detektorn.
vändas till att styra en sändare. VFO-signalen kan givetvis läggas under i stället
Spegelfrekvensmottagning är tyvärr oundviklig. Vi- för över mellanfrekvensen.
dare kan signaler från starka sändare stråla in i den Exempel: VFO-frekvensen 3145 kHz kan också an-
känsliga LF-förstärkaren och orsaka LF-detektering, vändas för mottagning av frekvensen 3600 kHz, om
om mottagaren är otillräckligt skärmad. Förbättrad mellanfrekvensen är 455 kHz (3600−455 = 3145 kHz).
isolering mellan antenn och VFO kan dock fås med Men för att undvika att eventuella övertoner från
en HF-förstärkare. VFO-signalen blandas med mottagna signaler är det
Entakts diodblandare är olämplig i en direktblan- lämpligt att placera VFO-frekvensen över mottag-
dad mottagare. Den tar emot alla sändare inom för- ningsfrekvensen.
kretsens passband och en del av VFO-signalen kom- Efter MF-filtren följer bland annat detektorer för
mer att strålas ut i antennen. Ingen av dessa nackde- olika sändningsslag samt LF-förstärkare. Jämför med
lar finns i en mottakts- eller ringblandare. bild 5.4 och 5.6.
159
Bild 5.13: Superheterodynmottagaren i princip
Ett så högt Q-värde kan endast erhållas med kri- går utan frekvensomvandling rakt igenom mottaga-
stallfilter. För högre mottagningsfrekvenser räcker ren. Nackdelen är att det kan uppstå oönskade själv-
det, på grund av filterproblematiken, oftast inte med svängningar på grund av den höga förstärkningen
en dubbel frekvensomvandling. Om man antar en i LF-förstärkaren. Vidare är det obekvämt att stäl-
dubbelsuper-mottagare för VHF-området 144–146 MHz la mottagningsfrekvensen om det finns flera förselek-
enligt bilden, så skulle en 1:a MF med frekvensen tionskretsar. Med ett kristallfilter som är en bättre se-
10,7 MHz inte vara tillräckligt hög. Vid en mottag- lekteringskrets kan å andra sidan mottagning endast
ningsfrekvens av 146 MHz är nämligen spegelfrekven- ske på en fast frekvens. Detektormottagare byggs inte
sen 146 + (2 · 10,7) = 167,4 MHz, alltså endast 1,15 annat än för specialändamål eller i enkla utföranden
gånger mottagningsfrekvensen. Det hade alltså varit för till exempel radiopejlorientering och byggsatser.
lämpligt med en trippelsuper, det vill säga en trefaldig En utveckling av detektormottagaren är den di-
frekvensomvandling, med en 1:a MF i frekvensområ- rektblandade mottagaren, vilken fyller en uppgift i
det 70 MHz. vissa enklare sammanhang. Denna mottagartyp är
liksom supern avstämbar med en VFO.
Selektionen i den direktblandade mottagaren sker,
5.4 Jämförelse mellan i motsats till detektormottagaren inte i förkretsen
superheterodyn och utan i ett LF-filter. En nackdel är fortfarande den
oundvikliga spegelfrekvensmottagningen. Vidare kan
detektormottagaren HF utstrålas från VFO vid ett olämpligt val av blan-
darprincip. Principen med direktblandning används
Principen för detektormottagaren är enkel. I en sådan emellertid som demoduleringsmetod till exempel i
sker allt från antenn till demodulering på samma fre- SSB-mottagare.
kvens, det vill säga mottagningsfrekvensen. Signalen Superheterodynmottagaren är avstämningsbar på
160
ett enkelt sätt med en VFO. Selektionen görs i den i frekvens visas till vänster respektive höger om den
fast avstämda MF-delen. Spegelfrekvensdämpning egna frekvensen.
görs med förselektion i kombination med en lämp- Vid ändrad mottagningsfrekvens blir denna fort-
ligt vald mellanfrekvens. farande kvar mitt på skärmen.
En nackdel med en superheterodyn är att den
är mer komplicerad. Vidare kan även i supern HF
utstrålas från VFO om olämplig blandarprincip väljs. 5.6 Mottagningskonvertern
Men med en dubbelsuper kan spegelfrekvensmot-
tagning lättare undvikas på grund av en hög 1:a MF Konverter betyder i detta sammanhang frekvensom-
samtidigt som en låg 2:a MF medger en bättre när- vandlare. När det är önskvärt att flytta över alla sig-
selektivitet. nalerna inom ett helt frekvensområde till ett annat, så
Fortfarande är risken för oönskade blandningspro- används en mottagningskonverter där frekvensbland-
dukter stor vid olämpligt valda oscillatorfrekvenser. ning och frekvensfilter används, så som illustreras i
Fastän komplexiteten är relativt stor redan i en bild 5.18.
dubbelsuper så är den ännu större i en trippelsuper. Konvertern fungerar som tillsats före en mottaga-
re för att denna även ska kunna användas inom ett
annat frekvensområde. I en konverter är oscillatorfre-
5.5 Panoramamottagare kvensen fast, medan avsökningen av frekvensområdet
görs med VFO i mottagaren. Mellanfrekvensfiltret i
I en panoramamottagare (eng. panorama receiver) el- mottagaren är så brett som hela det frekvensområde
ler spektrumanalysator (eng. spectrum analyzer) visas som tas emot av konvertern och avsöks med motta-
på en oscilloskopskärm var det finns signaler inom ett garen.
frekvensband, som illustreras i bild 5.15. En panora- Exempel: I en KV-mottagare för området 28–30 MHz
mamottagare är en superheterodyn. Ofta implemen- vill man även kunna lyssna i området 432–434 MHz
teras de så att de sveper över mellanfrekvensen på (UHF). Den i konvertern mottagna UHF-signalen för-
en mottagare, och hjälper därmed till att se vad som stärks för att sedan blandas med 404 MHz, en fre-
finns i angränsande del av bandet innan det filtrerats kvens som multiplicerats upp från en kristalloscilla-
för smalt. Detta hjälper till att identifiera närliggan- tor (CO) i konvertern. De blandningsprodukter som
de störkällor så väl som andra potentiella stationer filtreras fram kommer att ligga inom området 28–
att köra QSO med. 30 MHz och kan alltså avlyssnas i KV-mottagaren.
Bild 5.16 illustrerar frekvenssvepet över spektrat. Övriga blandningsprodukter blir undertryckta i KV-
Mottagaroscillatorn är en VCO (spänningsstyrd oscil- mottagarens ingångskretsar. Blandningsfrekvensen
lator). Dennas frekvens styrs av en sågtandformad 404 MHz i konvertern är beräknad på följande sätt:
likspänning, som stiger linjärt för att snabbt falla Mittfrekvensen i UHF-bandet är
tillbaka och återupprepas. VCO sveper då över det 432 + 434
önskade frekvensbandet med ett antal gånger per se- = 433 MHz = f1
2
kund. Med samma sågtandspänning avlänkas strålen Mittfrekvensen i KV-mottagarens frekvensband är
på skärmen utmed x-axeln.
Den mottagna signalen demoduleras och översätts 28 + 30
= 29 MHz
till en likspänning som skildrar de mottagna signaler- 2
nas styrka. Med denna likspänning avlänkas strålen Med vilken frekvens f2 måste 433 MHz blandas för att
på bildskärmen utmed y-axeln. Strålens avstånd från erhålla en blandningsprodukt av 29 MHz? 29 MHz är
x-axeln anger alltså den mottagna stationens styrka mindre än f1 , alltså kan endast skillnadsfrekvensen
och strålens läge utmed x-axeln anger var stationen komma i fråga (vid summafrekvens skulle blandnings-
ligger i det frekvensområde som avsöks. Beroende på frekvensen bli högre än 433 MHz). Vid användning
hur stort frekvenssving som ges VCO, så kommer ett av skillnadsfrekvensen ges två möjligheter:
större eller mindre frekvensområde att avsökas och
för f2 − f1 = f2 − 433 = 29 MHz är f2 = 462 MHz
visas på skärmen. Området kan vara så brett som ett
amatörband eller mer och ner till några få kHz. för f1 − f2 = 433 − f2 = 29 MHz är f2 = 404 MHz
Utöver övervakning av ett frekvensband kan en pa- Vi bestämmer oss för alternativet 404 MHz av ett spe-
noramamottagare användas för studium till exempel ciellt skäl. Här motsvaras den högsta UHF-frekvensen
av signaler och sidofrekvenser som alstras i den egna 434 MHz av 434−404 = 30 MHz och den lägsta UHF-
stationen. För noggranna mätningar behövs emeller- frekvensen 432 MHz av 432 − 404 = 28 MHz. På så
tid ett hjälpmedel av högre kvalitet, kallat spektru- sätt kan kHz-graderingen på KV-mottagarens skala
manalysator. En sådan arbetar i grunden på samma användas direkt utan omräkning.
sätt som en panoramamottagare. Fördelen med en konverter är att kostnaden för en
En panoramamottagare kan anslutas till en mot- sådan är låg jämfört med den för en komplett motta-
tagare för att studera signalerna inom MF-passbandet, gare för ett tillkommande band. Förutsättningen är
så som visas i bild 5.17. Då är mottagningsfrekven- att en mottagare redan finns. Nackdelen är att mot-
sen i bildskärmens mitt. Stationerna under och över tagaren inte samtidigt kan användas för sin ordinarie
funktion.
161
Bild 5.15: Panoramamottagare
162
Bild 5.18: Mottagningskonverter UHF till KV
5.7 Transvertern vara från delar av en mikrovolt upp till över 100 mil-
livolt – ett spänningsförhållande på 1:100 000. Det
En transverter (transsceiver-converter), är en kom- motsvarar mer än nio S-enheter, vilket är ett mått på
binerad frekvensomvandlare för både sändning och signalstyrkan (se bilaga D).
mottagning, som illustreras i bild 5.19. Den förflyttar Vid mottagning av en stark signal är det inte
både mottagnings- och sändningssignaler mellan två tillräckligt med att bara minska LF-förstärkningen.
frekvensområden. Förstärkarstegen i HF- och MF-delen blir ändå över-
Transvertern är ett bra exempel på hur samma styrda av den starka insignalen och utsignalen för-
teknik kan användas både i mottagare och sändare. vrängs om inget ytterligare görs. Det är därför nöd-
Om till exempel en KV-transceiver redan finns, kan vändigt att minska förstärkningen även i HF- och
både mottagning och sändning ordnas även på andra MF-förstärkarstegen, ju mer desto starkare insigna-
band med en transverter som tillsats. len är. Som hjälpmedel finns oftast ett reglage för
Exempel: En konverter förflyttar de mottagna HF-förstärkningen (RF gain), och därutöver en auto-
UHF-signalerna till kortvågsområdet. Som huvud- matisk förstärkningsreglering (eng. Automatic Gain
mottagare används en KV-transceiver i mottagnings- Control (AGC)).
läge. Konvertern kan utökas till att även fungera En mottagare med god reglering kan arbeta med
vid sändning och kallas då transverter. Med KV- signalstyrkor mellan mikrovolt och volt. Beroende hur
transceivern i sändningsläge flyttas dess signaler till den mottagna signalen är modulerad (sändningssla-
UHF-området genom blandning i transvertern av KV- get), sker AGC på olika sätt.
signalen och en multiplicerad signal från en lokaloscil- Både vid AM och SSB finns informationen i sid-
lator (LO). Den önskade blandningsprodukten i UHF- banden. HF- och MF-stegen måste därför arbeta i
området filtreras fram och förstärks i efterföljande det linjära området och de får inte överstyras. För-
driv- och slutsteg. Samma frekvensmultiplicerings- stärkningen i mottagaren måste alltså regleras med
kedja efter kristalloscillatorn CO kan användas för hänsyn till detta.
sändning och mottagning.
Fördelen med en transverter är att kostnaden för 5.8.1 AGC vid AM (A3E)
en sådan är låg jämfört med den för en komplett
transceiver även för det tillkommande bandet. Förut- Den likspänning som uppstår vid demoduleringen av
sättningen är att en transceiver för något band redan MF-signalen i en AM-mottagare används till förstärk-
finns. Nackdelen är att den befintliga transceivern in- ningsreglering – AGC, så som illustreras i bild 5.20.
te samtidigt kan användas på några andra frekvenser Den LF-spänning som är överlagrad på likspänning-
än de som används för tillfället. en undertrycks i ett RC-lågpassfilter. Likspänningen
över kondensatorn följer variationerna i den mottagna
signalens styrka med en tidskonstant av cirka 0,1 se-
5.8 Automatisk kunder. Likspänningen blir alltså inte påverkad av de
betydligt snabbare spänningsändringarna som kom-
förstärkningsreglering (AGC) mer av moduleringen.
HAREC a.4.3.8
En stark bärvågssignal alstrar en hög likspänning
För att mottagaren ska fungera bra för såväl myc- och en svag signal en låg likspänning, oberoende av
ket svaga som för mycket starka insignaler behövs moduleringen. Denna likspänning återförs till de fram-
en förstärkningsreglering i signalvägen genom mot- förliggande HF- och MF-förstärkarstegen, vilka är
tagaren. Signalspänningen på mottagaringången kan
163
Bild 5.19: Transverter mellan UHF och KV
gjorda så att en hög reglerspänning sänker förstärk- 5.8.4 AGC vid FM (F3E)
ningen, medan en låg spänning tillåter en hög för-
FM-mottagare brukar inte regleras av den anledning-
stärkning.
en att det vid FM inte finns någon information i
På så sätt kommer signalstyrkan efter de reglerade
signalamplituden, utan finns i stället i frekvensvaria-
stegen att hållas konstant samtidigt som mottagarens
tionerna i signalen.
ingång inte överstyrs.
Helt avsiktligt läggs därför förstärkningen i motta-
Den likspänning som filtrerats fram från detek-
garen så, att en sinussignal blir en kantvåg på grund
torn kallas reglerspänning eller AGC-spänning. Dio-
av överstyrning i förstärkarstegen. Ett eller flera så-
dens polarisering är inte viktig för att få ut LF vid
dana amplitudbegränsande steg, även kallat ”limi-
demoduleringen, men däremot för att få rätt polaritet
ter”, placeras före demoduleringssteget. Störningar
på AGC-spänningen. I de flesta mottagare används
av amplitudvariationer kommer då att klippas bort
negativ AGC-spänning.
och inte störa mottagningen.
Störande signaler inom nyttobandbredden har dock
5.8.2 AGC vid SSB (J3E) ingen större inverkan så länge som den önskade sig-
I de flesta utföranden lämnar produktdetektorn en nalens styrka är en halv s-enhet större än den stö-
växelspänning utan överlagrad likspänning. Regler- rande signalens styrka. Likaså försvinner det störan-
spänningen alstras därför genom likriktning av MF- de bruset vid mottagning av en FM-sändare mycket
spänningen med hjälp av en separat demodulerings- snabbt över denna signalnivå. Amplitudmodulerade
diod eller genom likriktning av LF-växelspänningen, störningar, som till exempel de från tändgnistor i för-
så som illustreras i bild 5.21. bränningsmotorer, har liten påverkan vid tillräckligt
Vid SSB alstras det ju ingen MF-spänning un- stark nyttosignal.
der talpauserna, eftersom ingen bärvåg tas emot då.
Tidskonstanten på lågpassfiltret för reglerspänningen 5.8.5 Signalstyrkemätare (S-meter)
måste därför vara längre än vid AM, det vill säga
HAREC a.4.3.9
0,5 till 2 sekunder. En alltför snabb tillbakagång i
AGC-spänningen i en mottagare för AM, CW och
reglerspänningen på grund av en för kort tidskonstant
SSB kan även styra en S-meter, som ger besked om
skulle leda till mer mottagningsbrus i talpauserna. I
hur stark signalen in i mottagaren är. (Se bilaga D.)
moderna mottagare finns det ofta en omkopplare eller
justering för olika tidskonstanter.
5.8.6 Brusspärr
5.8.3 AGC vid CW (A1A) HAREC a.4.3.10
I en FM-mottagare hörs bara brus när det inte
Metoden för att alstra AGC-spänning är samma vid
kommer in en tillräckligt stark signal. Bruset är ge-
CW och SSB.
nomträngande eftersom FM-mottagare arbetar med
hög förstärkning. En brusspärr (eng. squelch) är en
anordning som stoppar signalerna till LF-förstärkaren
164
Bild 5.20: AGC vid AM-mottagning med superheterodynmottagare
165
när signalerna ej uppnår en viss nivå. På så sätt slip- 5.8.9 DTMF
per man att höra på bruset. I mottagare för flera
Ett system för att skicka styrkommandon och även
sändningsslag och därför även AGC kan denna funk-
öppna repeatrar är Dual Tone Multi Frequency (DTMF),
tion styra brusspärren, men i en ren FM-mottagare
som bygger på principen att man skickar två samti-
arbetar MF-förstärkarna utan AGC. I det fallet be-
diga toner. De två tonerna väljs som en av fyra i två
hövs någon annan anordning för att skilja mellan
olika serier. Detta ger 4x4=16 kombinationer, varav
en modulerad signal och brus. Ofta finns ett reglage
10 representerar siffrorna 0–9. DTMF kommer ur-
(squelch) för hur stark signalen ska vara innan spärren
sprungligen från telefonisystem, men fungerar även
öppnar.
bra över vanliga radiokanaler. DTMF kan användas
För en repeater används brusspärren även för att
för att styra repeatrar, som att slå på och stänga av
starta sändaren när den är bärvågsstyrd, det vill säga
dem, samt styra andra egenskaper.
att man låter signalstyrkan på den mottagna signa-
len slå på även sändaren om den inkomna signalen
är tillräckligt stark. Nuförtiden anses bärvågsstyrd 5.9 Egenskaper i mottagare
repeater inte lämplig, då den kan okynnesöppna av
störningar, varvid störningen förstärks. Istället bör HAREC a.4.4
tonöppning eller subton användas.
5.9.1 Närliggande kanaler
5.8.7 Tonöppning
HAREC a.4.4.1
Ett alternativ till bärvågsbaserad brusspärr är ton- Närliggande kanaler kan skapa störningar när de
öppning (eng. 1750 Hz tone-burst) som i allmänhet läcker in. Därför gäller det att mottagaren kan un-
är att man lägger ut en 1750 Hz tonskur för att öpp- dertrycka dem, även när de är starkare än den val-
na en repeater. En del äldre amatörer har lärt sig da kanalen, så att man får så god läsbarhet på den
att vissla rätt ton för att öpnna repeatern då de en valda kanalen. Närliggande kanaler kan därför an-
gång i tiden inte hade handapparater med inbyggd ses vara störkällor. Moderna mottagare medger att
1750 Hz-knapp. flytta både över och undre gräns för att undertrycka
allt för närgående kanaler. Även begreppet roofing
5.8.8 Subton filter förekommer för filter som hjälper till att filtrera
med branta flanker och god undertryckningsförmå-
Ett problem med bärvågsöppning och 1750 Hz to- ga. Detta är en del av många att ha goda så kallade
nöppning är när närliggande repeatrar med samma stor-signal-egenskaper.
in- och utfrekvens har sådana konventioner att bägge
hör handapparatens öppningston, då kommer bägge
repeatrarna riskera att öppna och då störa varandras
5.9.2 Selektivitet
sändning. HAREC a.4.4.2
Ett alternativ är därför att använda subton (eng. Med selektivitet (eng. selectivity) menas en mot-
subtone) som är en frekvens under 300 Hz, i allmän- tagares förmåga att skilja ut önskade signaler och
het 60 till 250 Hz. Ett existerande subton-system undertrycka övriga. Summariskt beskrivet kallas av-
är Continuous Tone Coded Squelch System (CTCSS) ståndet mellan yttergränserna för det önskade fre-
där sändaren lägger ut en kontinuerlig subton. Motta- kvensområdet för bandbredd.
garen detekterar en vald subton, och enbart när den När det gäller superheterodynmottagare finns två
tonen har tillräcklig styrka så öppnar squelchen och selektivitetsbegrepp:
håller den öppen så länge som det finns en subton.
För repeatrar så används det för att även starta • Det ena är förselektering för att dämpa de spe-
sändaren, så därför måste man välja den subton som gelfrekvenser som uppstår i samband med bland-
repeaterns mottagare är inställd på för att öppna ning av mottagna signaler och oscillatorfrekven-
repeatern. Det förekommer också att repeatern i sin ser i mottagaren.
tur skickar ut subton, oftast den som används för att
• Det andra är selektiviteten i en superhetero-
öppna den. Detta öppnar i sin tur handapparaterna
dynmottagares MF-steg som används för att
för den valda repeatern. Detta kan också användas
utskilja den önskade signalen efter blandnings-
av handapparater för att hitta repeatrar och lära sig
förloppen.
den subton som öppnar den.
Skulle flera repeatrar höra samma källa så kan
därför olika subton användas för att undvika öpp- 5.9.3 Frekvensstabilitet
ning av fel repeater. SSA:s repeateransvarig har till- HAREC a.4.4.4
delat CTCSS subtoner för de olika regionerna, och Frekvensstabilitet (eng. frequency stability) är vik-
inom varje region finns flera subtoner för att kunna tigt för mottagare är viktigt för att kunna hitta sän-
separera inom regionen. dare på angiven frekvens fort, kunna stanna på den
frekvensen utan att glida ifrån signalen och dessutom
undvika att glida in i närliggande signaler som stör.
166
Frekvensstabilitet tillgodoses i moderna mottaga- Med samma Q-värde blir bandbredden 1000 kHz
re med kristalloscillatorer, och man kan ofta köpa till vid frekvensen 30 MHz, vilket innebär att förkretsen
temperaturkompenserad (TCXO) eller ungskompen- inte längre kan dämpa så närliggande spegelfrekven-
serad (OCXO) kristalloscillator för att få en högre ser på ett effektivt sätt.
frekvensstabilitet i hela mottagaren. I mottagare för högre frekvenser används därför
För att få bäst nytta så genereras alla lokaloscilla- högre mellanfrekvens för att öka avståndet till spegel-
torfrekvenser låsta till samma kristalloscillator, något frekvensen, som illustreras i bild 5.24. I moderna kort-
som med modern PLL och DDS teknik blivit inte ba- vågsmottagare är det vanligt med en mellanfrekvens
ra möjligt utan både kompakt, billigt och med hög av 9 MHz eller högre. Vid en mottagningsfrekvens av
prestanda. 30 MHz och en mellanfrekvens av 9 MHz är spegel-
frekvensen 48 MHz, vilket är 1,6 gånger mottagnings-
5.9.4 Spegelfrekvensproblemet vid frekvensen. Detta möjliggör förselektionsfilter med
tillräcklig dämpning av spegelfrekvensen.
mottagning
Bilden 5.25 visar hur när- och förselektion kom-
HAREC a.4.4.5 pletterar varandra i ett frekvensspektrum. Märk, att
Exempel: I bild 5.22 ska en sändning på 3600 kHz passbandbredden b i förselektionskretsen anger av-
ska tas emot och VFO-frekvensen är 4055 kHz. Mel- ståndet mellan de frekvenser där signalamplituden
lanfrekvensfiltret undertrycker sändningar på så när- dämpats till 70 % av toppvärdet. I exemplet här ovan
liggande frekvenser som till exempel 3603 och 3597 kHz. har antagits att förkretsen för kortvågsmottagning
Denna egenskap kallas för närselektion. har samma Q-värde som förkretsen för mellanvågs-
Men tyvärr kan en sändning på så avlägsen fre- mottagning.
kvens som 4510 kHz ändå störa mottagningen, den go- Vid högre frekvenser, i VHF- och UHF-området,
da närselektionen till trots. Avståndet mellan 4510 kHz kan inte önskat Q-värde erhållas i sådana kretsar
och vår mottagningsfrekvens 3600 kHz är 910 kHz. som används i KV-området och lägre. Andra lösning-
Frekvensen 4510 kHz och VFO-signalen bildar också ar blir då nödvändiga, till exempel kavitetsfilter och
en blandningsprodukt, som har frekvensen 455 kHz. helixfilter.
Vid en VFO-frekvens av 4055 kHz och en mottag-
ningsfrekvens av 3600 kHz benämns 4510 kHz som 5.9.4.1 MF-bandbredd vid AM (A3E)
spegelfrekvensen. Avståndet mellan spegelfrekvens och
mottagningsfrekvens är dubbla värdet av mellanfre- Bild 5.26 visar en amplitudmodulerad signals fre-
kvensen – i detta exempel 2 · 455kHz = 910 kHz. kvensspektrum består av bärvågen och två sidfrekven-
Signaler på mottagningsfrekvensen och spegelfre- ser – eller sidband om sidfrekvenserna är många.
kvensen alstrar båda blandningsprodukter med VFO- Bandbredden i MF-kretsarna måste vara minst så
frekvensen, som har mellanfrekvensens värde. Mellan- stor att sidofrekvenserna längst bort från bärvågen
frekvensfiltret kan därför inte undertrycka en främ- kan passera. Dessa frekvenser motsvarar de högsta
mande signal på spegelfrekvensen. modulerande tonerna. Vid rundradiosändningar på
Däremot kan en mottagaringång med förselekte- mellanvåg utsänds alla frekvenser upp till 4,5 kHz.
ring (eng. preselection) undertrycka den. I bild 5.23 Detta motsvarar en bandbredd av 9 kHz. För enbart
finns en selektiv krets före blandaren släpper igenom talöverföring är en bandbredd av 6 kHz tillräcklig,
ett smalt frekvensband med mittfrekvensen 3600 kHz, vilket motsvarar en LF-gränsfrekvens av 3 kHz.
men dämpar till exempel frekvensen 4510 kHz på Ett för smalt MF-filter skär bort de yttre delarna
grund av den stora frekvensskillnaden. En förselek- av sidbanden. LF-signalerna kommer då att förlora
tion har alltså tillförts som komplement till den när- de höga tonerna (diskanten). Om däremot filtret är
selektion som erhålls med mellanfrekvensfiltret. för brett, kommer närliggande utsändningar också att
Ju längre ifrån varandra nyttofrekvens och spegel- höras.
frekvens ligger, desto bättre är förselektionen. Med I vissa mottagare kan MF-bandbredden anpassas
en mellanfrekvens av 455 kHz är alltså detta avstånd till förhållandena. Det är alltså en fråga om en kom-
910 kHz. I långvågs- och mellanvågsområdet är det promiss mellan bättre ljudkvalitet och mindre störd
tillräckligt för att man med enkla medel ska kunna mottagning.
skapa tillräckligt selektiva filter.
Exempel: Vid den högsta mottagningsfrekvensen 5.9.4.2 MF-bandbredd vid SSB (J3E)
på mellanvåg 1605 kHz är spegelfrekvensen 2515 kHz, Mellanfrekvensfiltret för SSB-mottagning ska endast
som ligger 1,57 gånger högre i frekvens och med ett släppa igenom ett av de två sidbanden, så som illu-
avstånd av 910 kHz. I kortvågsområdet dämpas in- streras i bild 5.27, vars bredd är skillnaden mellan
te en spegelfrekvens på avståndet 910 kHz tillräck- högsta och lägsta överförda LF-frekvens. Inom ama-
ligt kraftigt. Vid den högsta mottagningsfrekvensen törradio är detta 3 kHz - 0,3 kHz = 2,7 kHz, alltså
på kortvåg 30 MHz ligger nämligen spegelfrekven- något mindre än hälften av bandbredden vid AM.
sen 30,910 MHz endast 1,03 gånger högre i frekvens. Ett alltför brett MF-filter skulle också släppa ige-
Med antagandet, att förselektionskretsen har ett Q- nom oönskade signaler från angränsande frekvenser.
värde av 30, blir bandbredden 53,5 kHz vid frekvensen Å andra sidan skulle ett för smalt MF-filter skära
1605 kHz.
167
Bild 5.22: Enkelsuper med låg MF och ingen förselektion
168
Bild 5.25: Samtidig för- och närselektion i superheterodynmottagare
bort signaler i det önskade frekvensregistret och för- För det fallet erbjuder några moderna mottaga-
svåra mottagningen. Smala filter kan å andra sidan re möjligheten att flytta MF-passbandets övre
utnyttjas för att dämpa signaler, till exempel från en och undre frekvensgräns oberoende av varandra
för nära liggande sändare eller en som har för stor (bandpass tuning m.m.). Detta förutsätter, att
bandbredd. mottagaren är en trippelsuper med branta filter
När närliggande sändare stör mottagningen ges i varje MF-steg. Vidare måste VFO, 1:a BFO
följande möjligheter: och 2:a BFO kunna ställas in var för sig. Fre-
kvensläget på MF I och/eller MF II kan då för-
• Snedstämning. Att göra en liten snedavstäm- skjutas över respektive filters passband, obero-
ning, uppåt eller nedåt i frekvens. Därigenom ende av varandra. Därigenom uppstår skenbart
ändras frekvensläget på det mottagna talet, men effekten att filterkurvorna skjuts emot varandra.
vid små frekvensavvikelser blir förvrängningen Samma effekt skulle fås om kristallfiltren gick
liten. Läsligheten blir sämre, men mottagning- att avstämma, vilket ju inte är möjligt. Mo-
en på det hela taget bättre. derna SDR mottagare kan göra motsvarande
• MF-skift. Som just beskrivits kan en liten sne- genom att justera de digitala MF-filtren.
davstämning göras. I vissa mottagare är det
ordnat så att också BFO-frekvensen kan förskju- 5.9.4.3 MF-bandbredd vid CW (A1A)
tas så att frekvensläget på talet blir återställt En CW-signal har som bekant inte bandbredden noll
igen. Därmed blir MF-passbandet skenbart för- Hz, utan det handlar i grunden om en amplitudmodu-
flyttat uppåt eller nedåt i frekvens (MF-skift, lerad signal. Vid en nycklingshastighet av 60 tecken
IF-shift). Det verkliga frekvensläget mellan nyt- per minut är bandbredden cirka 100 Hz och vid i 120
tosignal och BFO behålls. I alla händelser blir tecken per minut den dubbla, cirka 200 Hz.
basen eller diskanten på nyttosignalen avsku- I vissa mottagare används ett SSB-filter även för
ren, beroende på var denna ligger i frekvens. mottagning av CW. En vanlig bandbredd på ett SSB-
• Passband-tuning. Om det finns störande sän- filter är 2,7 kHz och då kommer även stationer på
dare både över och under i frekvens, går det närliggande frekvenser att höras, detta illustreras i
inte att skära bort störningarna med ett en- bild 5.28. Låt vara att de flesta av dessa stationer
kelt MF-skift, eftersom antingen den ena eller hörs med olika frekvens.
den andra störande sändaren ändå skulle höras.
169
Bild 5.26: MF-bandbredd vid AM (A3E)
170
Bild 5.27: MF-Bandbredd och passbandtuning vid SSB (J3E)
171
Bild 5.28: Olika MF-bandbredder vid CW (A1A)
två frekvenserna, kan ett 500 Hz-filter användas. Sma- Om man ställer in mottagaren på en ledig fre-
lare filter går däremot inte så bra. kvens, så hör man vid full förstärkning ett brus likt
det från ett vattenfall.
5.9.4.4 Bandbredd vid FM (F3E) Bruset kommer från de svaga växelspänningar
som uppstår när laddningsbärarna rör sig genom de
En FM-sändare med frekvensdeviationen ∆fmax och material som strömkretsen består av. Beroende av
högsta modulerande LF-moduleringsfrekvensen fLFmax bruskällan sträcker sig frekvensspektrum från noll till
nära nog oändligt. På grund av egenskaperna skiljer
man mellan en rad specifika bruskällor:
172
• Resistorbrus, även kallat ”vitt brus”, som upp- mottagaren spelar också distorsionen en roll.
står i resistiva komponenter. Bruset sträcker sig
över hela det mätbara frekvensområdet varvid Signalbrus-
S+N +D
energifördelningen är lika över hela området. förhållande = dB
N
• Kretsbrus, som uppstår i resistanser i resonanskret- där S = Signalnivå
sar. N = Brusnivå
D = Distorsionsnivå
• Antennbrus, som är sammansatt av bruset från
antennens strålnings- och förlustresistanser samt
av det galaktiska brus som antennen tagit emot.
I en broschyr på en VHF-mottagare kan man till
• Transistorbrus uppstår av laddningsbärarnas exempel läsa ”Sensitivity FM: Less than 0,18 µV for
rörelser i halvledarmaterial. 12 dB SINAD”
Termen SINAD betyder Signal, Noise and Distor-
Mer information om brus i komponenter finns i sion. Vid denna definition tar man även hänsyn till
avsnitt 1.7.3 distorsionsprodukter som orsakas av den moduleran-
Det bildas en sammanlagd brusspänning som kan de signalen.
bestämmas. Man talar om ett brustal, som är ett mått
på mottagningssystemets egenbrus. Detta ska ställas S+N +D
SINAD = dB
mot styrkan på den mottagna signalen. Man talar N +D
om ett förhållande mellan signaleffekt och bruseffekt.
Det finns flera metoder att mäta och uttrycka detta 5.9.6 Intermodulation, korsmodulation
förhållande som kallas S/N (signal to noise ratio). För
HAREC a.4.4.6 HAREC a.4.4.7
att uppfatta den information som kommer ur en mot-
tagares LF-utgång måste nyttosignalen vara ett antal Utöver att en bra modern mottagare bör ha till-
gånger starkare än bruset. Den lägre gränsen för att räcklig frekvensstabilitet, känslighet och selektivitet
uppfatta tal i kortvågsmottagare är ett brusavstånd bör den även ha goda så kallade storsignalegenskaper.
i storleksordningen 10 dB. Med storsignalegenskaper menar man hur bra en
relativt svag nyttosignal på mottagaringången mot-
står påverkan av starka frekvens nära signaler med
hög fältstyrka. Störningar av detta slag uppstår ge-
nom icke linjära förlopp i komponenter i mottagarens
ingångssteg, varvid mottagna signaler med stor amp-
litud blir förvrängda.
Korsmodulation och intermodulation är två be-
grepp som är förknippade med storsignalegenskaper-
na. Båda kan visserligen definieras och bestämmas
entydigt, men de förväxlas ändå ofta.
En för stark signal klipper dessutom i mixrar och
Bild 5.29: S/N-värde detta gör att allt mindre signal kan detekteras varvid
känsligheten sjunker och till slut kommer den tänkta
signalen vara helt undertryckt, så kallad blocking.
5.9.6.1 Korsmodulation
HAREC a.4.4.8
Med korsmodulation menas, att den inkommande
nyttosignalen amplitudmoduleras med modulations-
produkter från en annan frekvensnära amplitudmodu-
lerad signal, varvid korsmodulationen uppstår i olin-
jära komponenter i mottagaringången (försteg, blan-
Bild 5.30: SINAD-värde dare). När man med mottagaren i AM-läge ställt in
den på någon bärvåg så hörs också andra starka, fre-
I en broschyr på en kortvågsmottagare kan man kvensnära stationer.
till exempel läsa ”Sensitivity SSB, CW: less than Det måste alltså alltid finnas en nyttosignal på
0,25 µV for 10 dB S/N” den inställda frekvensen för att det ska uppstå korsmo-
Termen S/N betyder Signal/Noise, det vill säga dulation. När nyttosignalen försvinner så försvinner
styrkeförhållandet signal/brus uttryckt i dB. Det in- även korsmodulationen.
nebär att en signal kan läsas vid 25 µV signalnivå För dåligt fasbrus hos mottagaren kan vara en
och ett S/N av mindre än 10 dB. Utöver brusnivån i orsak till att starka grannkanaler mixas in och detek-
teras.
173
5.9.7 Intermodulation
Vid så kallad intermodulation blandas två starka in-
kommande signaler i olinjära komponenter i mottaga-
ringången. Deras blandningsprodukter faller på mot-
tagningsfrekvensen så att den störs, vare sig det finns
en nyttosignal där eller inte.
5.9.8 Frekvensstabilitet
Se avsnitt 3.6.
174
6 Sändare och transceivers
6.1 Sändare ett effekthöjande drivsteg, som ger driveffekt till slut-
steget, samt slutsteget där den slutliga effekthöjning-
6.1.1 Blockschema en sker.
Raka sändare kan användas för CW, FM, PM
Blockschema är sätt att göra en översiktlig principskiss och AM, men inte DSB och SSB. Fördelen med raka
över en apparats design, där de övergripande princi- sändare är enkelheten. Nackdelen är att alla steg ar-
perna för funktionen är illustrerade i en förenklad betar på samma frekvens, varvid risken för återverkan
form där varje block representerar en grundläggande på ett föregående funktionssteg är större. Oönskad
funktion. Denna förenkling gör att man kan snabb få återkoppling kan då bli följden, som kan ge ostabila
en översikt utan att fastna i konstruktionsdetaljerna egenskaper hos sändaren. Genom att i första hand
av enstaka block. bygga in VFO och buffertstegen i metallkapslingar,
Hela apparaten kan ses som ett antal funktions- så kallade skärmar, så minskas denna risk då högre
block. Hur de samverkar framgår i stort av blocksche- isolation åstadkoms.
mat. Där återfinns oscillatorer, blandare, förstärkare
etc. I schemat kan även finnas uppgifter om frekven- 6.1.3 Sändare med frekvensmultiplicering
ser och spänningar med mera.
Det finns olika slags funktionsblock – kretsar. Kom- HAREC a.5.3.2 HAREC a.5.3.5 HAREC a.5.3.6 HAREC a.5.3.8
binationen av block ger apparater med olika egenska- HAREC a.5.3.9 HAREC a.5.3.11
per. Exempel är så kallade raka sändare med samma Helst väljer man en arbetsfrekvens för oscillatorn
frekvens genom hela sändaren, superheterodynsända- där den är mest frekvensstabil.
re där frekvensblandning används, frekvensmultipli- Om högre frekvens önskas på nyttosignalen, så
cerande sändare etc. kan man till exempel multiplicera oscillatorfrekven-
sen, detta kallas för frekvensmultiplicering (eng. fre-
quency multiplication). I olinjära kretsar alstras över-
toner, som ofta utnyttjas i detta syfte.
Endast när kravet på frekvensstabilitet är lågt
används den frekvens, som VFO eller CO arbetar på,
även för nyttosignalen.
Oscillatorn svänger här på en låg frekvens, som
multipliceras i olinjära förstärkarsteg till en hög sänd-
ningsfrekvens. Oftast multipliceras frekvensen två el-
ler tre gånger i vart och ett av förstärkarstegen.
Bild 6.3 visar ett blockschema för en FM sändare
Bild 6.1: Enstegs sändare för 435 MHz (70 cm-bandet). Oscillatorfrekvensen är
8,056 MHz. I fyra av de efterföljande förstärkarna
multipliceras frekvensen 2, 3, 3 respektive 3 gånger,
6.1.2 Rak sändare
alltså totalt 54 gånger. Sändningsfrekvensen blir då
HAREC a.5.1.1b HAREC a.5.2.1 HAREC a.5.3.3 8,056 · 54 = 435 MHz.
En rak sändare, som illustreras i bild 6.1, är det Variationer i oscillatorfrekvensen blir också multi-
enklaste sändarkonceptet. Då är oscillatorns frekvens plicerade. I detta exempel blir sändningsfrekvensens
samma som sändningsfrekvensen och ingen frekvensom- deviation 54 gånger större än oscillatorfrekvensens
vandling sker i signalvägen. Om en antenn kopplas deviation. En deviation av max 3000 Hz från den no-
till oscillatorn så blir den en enkel enstegs sändare. minella sändningsfrekvensen motsvaras av följande
I flerstegs raka sändare följs oscillatorn av ytter- deviation från oscillatorfrekvensen,
ligare funktioner på samma frekvens som oscillatorn.
Buffertsteg, drivsteg och slutsteg kan vara sådana 3000
∆f = = 55,6 [Hz]
funktioner. 54
Bild 6.2 visar en rak sändare, som består av oscil- FM-sändare för VHF, UHF och SHF utförs ofta med
lator + buffertsteg 1 + buffertsteg 2 + drivsteg + frekvensmultiplikation. Jämfört med en rak sändare
effektförstärkare. är komponentbehovet större, men i stället ger den
Oscillatorn följs av ett avlastande buffertsteg 1. låga oscillatorfrekvensen god frekvensstabilitet, vilket
På så sätt blir oscillatorns frekvensstabilitet bättre. är en fördel. Risken för oönskade självsvängningar
Buffertsteg 2 avlastar ytterligare och matar dessutom är mindre i en frekvensmultiplicerande än i en rak
175
Bild 6.2: Flerstegs rak sändare
sändare, eftersom in och utgångsfrekvenserna i flera 6.1.4.2 Telefonisändare (SSB) för kortvåg
av stegen är olika.
HAREC a.5.2.2 HAREC a.5.3.1 HAREC a.5.3.4 HAREC a.5.3.10
Genom att ersätta frekvensmodulatorn med en
HAREC a.5.3.12
fasmodulator så kan samma sändare även användas
Bild 6.5 visar en SSB-sändare för två kortvågs-
för fasmodulerad signal.
band och bygger på sändaren i bild 6.4. Filtermeto-
De frekvensmultiplicerande stegen i bild 6.3 ar-
den är den mest använda för att bereda en SSB-signal.
betar i klass C, det vill säga olinjärt, vilket medför
Oscillatorsignalen amplitudmoduleras i en balanse-
amplituddistorsion. Vid frekvens- och fasmodulering
rad blandare. I en sådan undertrycks bärvågen medan
saknar emellertid detta betydelse, eftersom amplitu-
de båda sidbanden släpps fram. Det ena sidbandet
den i det fallet inte är informationsbärande.
undertrycks med ett bandpassfilter, ofta implemente-
Övertoner i nyttosignalen bör dock filtreras bort,
rat med ett kristallfilter för att få god undertryckning
något som sker med ett filter på utgången, det så
av oönskat sidband. Denna SSB-signal flyttas till av-
kallade utgångsfiltret (eng. output filter).
sett frekvensband genom ännu en frekvensblandning
och ytterligare filtrering.
6.1.4 Sändare med frekvensblandning – I exemplet är CO-frekvensen 9 MHz. VFO har
superheterodynsändare frekvensområdet 5,0–5,5 MHz. Vid blandningen fås
blandningsprodukter inom frekvensområdena 14,0–
HAREC a.5.1.1a
14,5 MHz och 4,0–3,5 MHz. Genom att välja band-
passfilter kan man sända i ett av dessa frekvensom-
6.1.4.1 Telegrafisändare (CW) för kortvåg råden. Efterföljande driv- och slutsteg utförs för att
En VFO är mest stabil på låga frekvenser medan en arbeta i detta frekvensband, antingen utan särskild
CO har god stabilitet även på högre frekvenser. När avstämning – så kallad bredbandigt utförande – el-
signalerna från dessa blandas, bildas blandningspro- ler genom avstämning på en viss frekvens, vilket ger
dukter som är skillnaden och summan av signalernas renaste signalen.
frekvenser. Bild 6.4 visar en telegrafisändare där det- Bild 6.6 visar en SSB-sändare som liknar den i
ta fenomen används för sändning inom området 14,0– bild 6.5. Den stora skillnaden är att signalfrekvensen
14,5 MHz eller 3,5–4,0 MHz beroende på passbandet kan flyttas till flera olika band med hjälp av ännu
i filtret efter blandaren. en frekvensblandning. Därför används fler valbara
Resultatet är en superheterodyn-VFO med både bandpassfilter.
variabel och stabil signal. På bilden har valts ett filter I en SSB-signal ligger all information i amplitu-
med passband för det övre av dessa frekvensområden. den, till skillnad från en FM-signal där all informa-
tion ligger i frekvensen. En SSB-signal får alltså inte
förvrängas. Det innebär att förstärkarstegen i SSB-
176
Bild 6.4: 2-bands CW-sändare med frekvensblandning
sändare måste arbeta linjärt, det vill säga en utsignal 6.1.5.1 PLL-styrd FM-sändare för 144–146 MHz
ska vara proportionell mot insignalen i varje moment.
HAREC a.5.2.3
Bild 6.7 visar en PLL-styrd rak sändare med en
6.1.5 PLL-styrda sändare VCO (spänningsstyrd oscillator) och ett PA (effekt-
PLL-styrning är inte ett sändarkoncept. Det är ett förstärkare).
sätt att styra frekvensen i en oscillator och hålla den VCO ingår som det frekvensstyrda elementet i
stabil med hjälp av en likspänning från en faslåst loop en PLL. Utfrekvensen från VCO (är-värdet) avläses
(eng. Phase Locked Loop (PLL)) vilket är en digitalt och delas periodiskt med talet 10 och matas in i en
styrd krets. programmerbar frekvensdelare. Eftersom frekvensom-
En PLL kan användas till exempel i raka sändare rådet för VCO är 144–146 MHz, kommer infrekvensen
och heterodynsändare. I det första fallet (bild 6.2) till den programmerbara delaren att ligga i området
kan frekvensen i den enda oscillatorn styras av en 14,4–14,6 MHz. Delningstalet i denna delare kan pro-
PLL. I det andra fallet (bild 6.6) kan frekvensen i nå- grammeras in i steg om 1 mellan talen 5760 och 5840.
gon av oscillatorerna styras av en PLL. En närmare Med den första delarens divisor 10 och den andra
beskrivning av PLL-styrning av dessa två sändarkon- delarens divisor inställd till exempel på 5760, så av-
cept följer här. ges ur delarkedjan en puls varje gång som VCO har
177
Bild 6.7: PLL-styrd FM-sändare för FM
genomfört 57600 svängningar. Vid en VCO-frekvens Frekvensinställningen, det vill säga programme-
av 144 MHz (144000 kHz) motsvaras divisorn 57600 ringen av delaren, kan utföras på flera sätt. Exempel
(= 10·5760) av en pulsfrekvens av 2,5 kHz ut från räk- är tumhjuls-omkopplare, logikkretsar i kombination
narkedjan. På samma sätt kommer en VCO-frekvens med en knappsats och så vidare.
av 144025 kHz och divisorn 57610 (= 10 · 5761) också
att ge en pulsfrekvens av 2,5 kHz, likaså 146 MHz 6.1.5.2 PLL-styrd sändare för kortvåg
och divisorn 58400 och så vidare.
VCO-frekvensen låses alltså i intervall om 25 kHz Bild 6.8 visar ett avancerat koncept för en kortvågs-
till närmaste delningstal, för att uppnå en pulsfre- sändare. SSB-signalen alstras på frekvensen 9 MHz
kvens av 2,5 kHz. Om VCO-frekvensen (är-värdet) och blandas med 61 MHz i 1:a blandaren.
avviker från det inställda delningstalet (bör-värdet), Summafrekvensen 70 MHz filtreras fram som mel-
så kommer pulsfrekvensen att bli högre eller lägre än lanfrekvens. Den önskade sändningsfrekvensen fås ge-
2,5 kHz. nom att blanda 70 MHz MF med frekvensen från
Pulsfrekvensen jämförs i en så kallad fasjämföra- VCO och därefter filtrera fram skillnadsfrekvensen.
re med en kristallstyrd referensfrekvens som efter en VCO i detta exempel täcker frekvensområdet 40–
delning med 10 också är 2,5 kHz. Utspänningen från 69,5 MHz. Således blir sändarens täckningsområde
jämföraren är en likspänning, som intar ett medelvär- 1,5–30 MHz. För att filterfunktionen ska bli optimal,
de då infrekvenserna är lika, men ett högre eller lägre kan den delas upp på flera valbara filtersektioner, till
värde när de skiljer. Denna likspänning används för exempel ett per amatörband. Valet kan ske automa-
att kontinuerlig styra VCO-frekvensen till likhet med tiskt och styrt av frekvensläget på VCO.
börvärdet. Regleringsförloppets hastighet bestäms av Den absoluta ändringen mellan de två extrema
tidskonstanten i ett lågpassfilter, det så kallade loop- sändningsfrekvenserna är så stor som 28,5 MHz eller
filtret. 1:20. Frekvensändringen i VCO är 29,5 MHz, men
Sändningsfrekvensen regleras alltså med styrspän- där är ändringsförhållandet mellan de extrema fre-
ningen. Med samma spänning går det också att fre- kvenserna endast 1:1,74, vilket kan täckas av en enda
kvensmodulera oscillatorn. Det görs så, att LF-signalen VCO. Vid en lägre 2:a MF-frekvens skulle det be-
från modulatorn överlagras på styrspänningen genom hövas flera omkopplingsbara VCO för att täcka hela
additiv blandning (se kapitel 3.8) via en kondensa- frekvensområdet
tor. De variationer i reglerspänningen som kommer av Exempel: Vid en MF på 9 MHz behöver VCO-
talet är snabbare än loopfiltrets tidskonstant. Varia- funktionen täcka 9,5–39 MHz, det vill säga 1:4,11,
tionerna av talet hinner därför inte uppfattas som fre- vilket är för mycket för en VCO.
kvensavvikelser och blir därför inte utreglerade. Dros- SSB-signalen efter 2:a blandaren är inte lämplig
seln efter loop-filtret förhindrar att moduleringssig- att använda i regleringsslingan i PLL. Anledningen
nalen kortsluts av filtrets kondensator. är att bärvågen är undertryckt i denna signal och att
därför HF-frekvenserna i det resterande sidbandet
varierar i takt med de modulerande LF-frekvenserna.
178
Bild 6.8: PLL-styrd SSB-sändare för kortvåg
179
RF bandbredden (eng. RF bandwidth) är den band- 6.2.6 Utgångsimpedans
bredd som den modulerade signalen har när den kom-
HAREC a.5.4.6
mer ut ur sändaren. Det är viktigt att den är be-
Utgångsimpedansen (eng. output impedance) är
gränsad så att den håller sig inom de gränser som
förstärkarens drivegenskaper och de ska oftast vara
finns för signaltypen, så att sändaren inte stör grann-
anpassade till kabel. Oftast är det 50 ohm, men för
kanalerna. Till exempel kan en sändare anpassad för
förstärkare som har inbyggd matchbox, automatisk
FM 25 kHz kanaldelning modulera för starkt för NFM
eller ej, så kan förstärkarens utimpedans anpassas
12,5 kHz kanaldelning och helt enkelt störa grann-
för att kunna driva en antennsystem med större av-
kanalerna.
vikelser i impedans. En god matchning i impedans
Det är ofta svårt att begränsa RF-bandbredden di-
krävs för att få en bra energiöverföring av den till-
rekt på utgången av sändaren, eftersom den förväntas
förda energin utan att för mycket studsar tillbaka.
kunna byta kanal. Istället så begränsar man band-
Många sändare har skyddskretsar som drar ned utef-
bredden på mellanfrekvens direkt vid modulatorn,
fekten vid för stor reflekterad energi, för att skydda
och innan frekvens-skiftningen upp till rätt frekvens.
slutsteget, och det gör att ett impedansmatchfel ger
Detta kräver dock att efterföljande steg är linjära nog
ännu större reduktion i utsänd effekt än vad själva
att inte skapa oönskade sidband i så kallat splatter
impedansfelet i sig skulle motivera.
eller tar upp spegelfrekvenser.
6.2.4 Ljudbandbredd
6.2.8 Effektivitet
HAREC a.5.4.4
HAREC a.5.4.8
Bandbredden på ljudsignalen, den så kallade ljud-
Effektiviteten (eng. efficiency) på en sändare eller
bandbredden (eng. audio bandwidth) in kan vara väl-
slutsteg är den utsända effekten i förhållande till den
digt stor, och det är därför viktigt att sändaren be-
tillförda effekten. Effektiviteten varierar med uteffekt
gränsar den bandbredden så att sändaren inte råkar
och frekvens.
modulera utanför sin kanal, något som främst på-
verkar bandbredds begränsning uppåt, oftast 3 kHz
för amatörradio. Bandbredden kan också behöva be- 6.2.9 Frekvensdeviation
gränsas nedåt vid 300 Hz för att inte råka störa till HAREC a.5.4.9
exempel signalering med subtoner. Denna nedre be- Frekvensdeviationen är den maximala avvikelsen
gränsning kan dock ibland behöva sättas ur spel för från bärvågen som tillåts vid frekvensmodulation.
att kunna skicka ut subtonssignaler, men även för
andra former av signaler.
6.2.10 Modulationsindex
6.2.5 Olinjaritet HAREC a.5.4.10
Modulationsindex (eng. modulation index), eller
HAREC a.5.4.5
även modulationsdjupet, anger hur djup modulation
Olinjaritet (eng. nonlinearity) i ett sändarsteg ger av bärvågen är. För hög modulations undertrycker
dels övertoner som behöver begränsas, ofta genom ett bärvågen och kan göra det svårt för mottagaren att
filter på utgången, men man försöker även begränsa detektera. För låg modulation ger svaga sidband att
hur olinjärt steget tillåts bli. För tal kommer olinjäri- förmedla tal, och för mycket av energin går till att
tet även att påverka intermodulationen mellan flera sända enbart bärvåg.
olika frekvenser i tal, vilket dels skapar störningar
inom bandet men även utanför och därmed breddar
det. Detta kallas för splatter och är en oönskad egen- 6.2.11 CW-klickar
skap. God linjäritet även vid höga effekter är därför HAREC a.5.4.11
eftersträvansvärt. Ibland kan man ha så mycket olin- Vid CW kan för snabb stig och falltid på bärvå-
järitet att taltydligheten blir låg, det kan därför vara gen ge onödig bandbredd och uppfattas som klickar
lämpligt att dra ned något på effekten så taltydlig- eller chirpar. Då detta är störande ska bandbredden
heten går upp, vilket då ger bättre signalrapport än begränsas genom att filtrera bärvågens till- och från-
när intermodulationen är för hög. slag.
180
6.2.12 SSB övermodulation och splatter
HAREC a.5.4.12
Övermodulation vid SSB ger intermodulation och
splatter, vilket ger dels en signal om är svår att läsa
och dels en för bred signal.
6.2.13 RF-spurioser
HAREC a.5.4.13
Utöver den förväntade bärvågen kan en sända-
re skicka ut frekvenser som vare sig tillhör bärvåg
och dess sidband. Harmoniska undertoner samt helt
andra orelaterade frekvenser ska vara undertryckta. Bild 6.10: Transceiver med samma VFO
Detta regleras i EMC standarden för radioutrustning,
i det här fallet för amatörradio. Transceiverkoncept är numera vad som används
allra mest av radioamatörer. Eftersom man på olika
vis önskar sig så många sändar- och mottagarfunk-
6.2.14 Chassistrålning tioner som möjligt inom samma skal, så kan det vara
HAREC a.5.4.14 svårt att undvika kompromisser. Så kan till exempel
En sändare förväntas kunna leverera en stor effekt en specialiserad, separat mottagare ha bättre eller
ut på antennutgången, men från själva inneslutning- fler egenskaper än i en transceiver.
en, chassit, och övriga anslutningar ska sändaren inte
sända bärvåg, sidband eller några andra signaler. 6.3.1 Jämförelse mellan stationskoncept
Bild 6.9 visar i stort en station med skilda sändar-
6.2.15 Fasbrus och mottagarfunktioner, men att antennen är gemen-
HAREC a.5.4.15 sam. Bild 6.10 visar i stort en transceiver där VFO
Fasbrus (eng. phase noise) är en egenskap hos och antenn är gemensamma, men i övrigt med skilda
alla oscillatorer, som ger en fasmodulation av bär- funktioner. Bild 6.11 visar samma transceiver, men
vågen. Alla steg i en sändare bidrar med brus och med ett mer detaljerat blockschema.
ger sammanlagt det totala fasbruset. En sändares
fasbrus kan sträcka sig långt utanför den normala 6.3.2 Simplex
modulerade bandbredden, och speciellt för repeatrar
så kan sändarens fasbrus höja brusgolvet för motta- En station sägs sända simplex när den enbart kan
garen om inte korrekt trimmade duplexfilter används sända eller ta emot, det vill säga när den inte samti-
för att undertrycka sändarens fasbrus på mottagarens digt sänder och tar emot. Detta är det normala för
ingångsfrekvens. kortvågs-stationer som sänder på samma frekvens.
6.3.4 Duplex
En stations sägs sända duplex eller full duplex när
den kan samtidigt sända och ta emot på två olika
Bild 6.9: Separat sändare och mottagare frekvenser.
Duplex-operation kräver i allmänhet stor isolation
mellan sändare och mottagare, något som ofta åstad-
6.3 Transceiver koms med kavitetsfilter kopplade mellan sändare och
antenn och mottagare och antenn. Om gemensam an-
En transceiver – transmitter receiver – är både en
tenn används, så kopplas dessa kavitetsfilter ihop till
sändare och mottagare med delvis gemensamma funk-
vad som kallas duplexfilter.
tioner. Dessa kan till exempel vara oscillatorer, sig-
För en lyckad duplex-operation krävs i allmänhet
nalbehandlingskretsar, filter, strömförsörjning och så
mer än 100 dB isolation mellan sändare och motta-
vidare, vilket innebär besparing av ingående kompo-
gare. Mottagarens kavitetsfilter trimmas så att det
nenter, men också vissa funktionella begränsningar.
181
Bild 6.11: Direktblandad transceiver med gemensam VFO
får en djup utsläckning (eng. notch) vid sändarens Efter mikrofonförstärkaren följer en amplitudbe-
frekvens, men med så lite förlust som möjligt på mot- gränsare, som ska hålla deviationen inom ett givet
tagarens frekvens. Sändarens kavitetsfilter trimmas maxvärde, oavsett signalstyrkan från mikrofonen. Där-
så att det får en djup utsläckning/notch vid mot- efter följer ett lågpassfilter, som dels dämpar de över-
tagarens frekvens, för att på så sätt minimera att toner som uppstår vid amplitudbegränsningen och
sändarens fasbrus höjer brusgolvet för mottagaren, dels begränsar de höga frekvenserna i den modulerade
men med så liten förlust som möjligt på sändarens signalen. Båda åtgärderna begränsar bandbredden.
frekvens. Mottagaren är en dubbelsuperheterodyn, ofta kal-
lad för dubbelsuper. Den mottagna signalen passerar
6.3.5 CW-transceiver med direktblandare genom ett förselektionsfilter och en HF-förstärkare
för att i 1:a blandaren blandas med en lokal signal.
Bild 6.11 visar en enkel transceiver för telegrafi. Sän- En kristallstyrd lokaloscillator med efterföljande
daren är en rak sändare och mottagaren arbetar med frekvensmultipliceringssteg alstrar denna signal.
direktblandning. För 1-kanaltrafik räcker det med en Lokaloscillatorkedjans utfrekvens läggs 10,7 MHz
gemensam VFO för sändning och mottagning. Om över eller under mottagningsfrekvensen och mellanfre-
motstationen svarar exakt på sändningsfrekvensen, kvensen efter den 1:a blandningen blir då 10,7 MHz.
vilken ju är VFO-frekvensen, så erhålls svävningsnoll Skilda oscillatorer används vid sändning respektive
i mottagaren. För att få hörbara morsetecken är mot- mottagning varför styrkristallerna för sändning re-
tagaren utrustad med Receiver Incremental Tuning spektive mottagning på en given kanal får olika fre-
(RIT), som ändrar VFO-frekvensen med cirka 800 Hz kvens. Vid omkoppling till en annan kanal väljs ett
vid mottagning. annat kristallpar, vilket lämpligen sker med samma
I konstruktionen finns en anordning kallad Key omkopplare.
Operated Xmitter (KOX). Denna kopplar om transcei- Den relativt höga 1:a mellanfrekvensen 10,7 MHz
vern till sändning när telegrafnyckeln trycks ner och ger ett så stort avstånd till spegelfrekvensen, att band-
till mottagning igen efter en viss tid sedan nyckeln bredden i förselektionsfiltren är tillräckligt smal för
har släppts upp. Telegrafnyckeln styr också en tonge- att undertrycka spegelfrekvensen. Av samma skäl bör
nerator som ljuder i takt med de sända morsetecknen, 1:a mellanfrekvensen i en UHF-mottagare väljas yt-
så kallad medhörning. terligare tre gånger högre. Den relativt låga 2:a mel-
Denna transceiver är utförd för endast ett fre- lanfrekvensen medger en god närselektering redan
kvensband och i övrigt mycket enkel. med enkla bandfilter. En eventuell MF-förstärkare
ger tillräcklig signalstyrka till FM-demodulatorn.
6.3.6 Kristallstyrd FM-transceiver för För denna lösning behövs det två styrkristaller för
VHF varje frekvenskanal, vilket av kostnadsskäl kan vara
en nackdel.
Bild 6.12 visar en kristallstyrd FM-sändare med fre-
kvensomkopplare för kanalval inom 144–146 MHz-
6.3.7 PLL-styrd FM-transceiver för VHF
bandet.
En kristallfrekvens av cirka 12 MHz multiplice- Den PLL-styrda sändare som redan beskrivits i bild
ras 12 gånger i en kedja av förstärkarsteg för att ge 6.7 har här kompletterats med en svingbegränsare
sändningsfrekvensen. Bilden visar räkneexempel för och ett lågpassfilter i modulatorn. Liksom i den sta-
två frekvenskanaler. Det frekvenssving i oscillatorn, tion med kanalkristaller, som beskrivits i bild 6.13,
som alstras av modulatorn, multipliceras också med är mottagaren även i detta fall en dubbelsuper.
12. För ett sving av 3 kHz på bärvågen är svinget på
oscillatorn bara 250 Hz.
182
Bild 6.12: Kristallstyrd 6-kanals FM-transceiver för VHF
VCO används även som lokaloscillator i motta- 6.3.8 Kortvågstransceiver för SSB och
garen. Eftersom sändaren och mottagaren ska an- CW
vändas på samma frekvens (simplextrafik), måste i
detta koncept VCO-frekvensen vara olika vid sänd- Vi har redan beskrivit en KV-sändare och KV-mottagare
ning och mottagning. Eftersom mottagarens mellan- för SSB. I det koncept på en kortvågstransceiver, som
frekvens MF är 10,7 MHz måste nämligen VCO ligga visas här i bild 6.14, ingår en super-VFO i signalbe-
10,7 MHz högre eller lägre vid mottagning än vid redningen. VFO-signalen (5–5,5 MHz) blandas med
sändning. Vid sändning däremot, är VCO-frekvensen signalen från en kristallstyrd CO, vars frekvens är val-
densamma som sändningsfrekvensen. bar med en bandomkopplare. Samtidigt kopplas ett
Den programmerbara frekvensdelaren i PLL-kretsen bandpassfilter in efter blandaren i super-VFO, som
arbetar därför med olika delningstal vid sändning re- svarar till det aktuella frekvensbandet.
spektive mottagning. Inställningen av divisorn kan För till exempel 21 MHz-bandet är VFO-filtrets
ske med kanalomkopplare, tumhjulssats, knappsats passband 12–12,5 MHz. När en VFO-signal 12–12,5 MHz
eller ”VFO-ratt” + digitalräknare och så vidare. PLL- blandas med en 9 MHz SSB modulerad signal erhålls
styrningen ger dessutom möjligheter, till exempel att en frekvens i området 3–3,5 MHz och en frekvens i
ordna en automatisk avsökning över ett önskat fre- området 21–21,5 MHz. Den önskade av dessa frekven-
kvensområde – så kallad scanning. ser filtreras fram med omkopplingsbara bandpassfil-
ter, vilket sker med den bandkopplare som nämnts
Sändning Mottagning tidigare.
QRG Deln.- QRG VCO Deln.- I den enkla kortvågssändare som beskrivits tidiga-
MHZ tal MHz MHz tal re är det tillräckligt med en enda sats av omkopplings-
Simplexkanaler, bara bandpassfilter. Det större antalet filter i den här
exempel beskrivna utrustningen behövs för att även kunna
144,000 5760 144,000 154,700 6188 använda super-VFO som en del i mottagaren, vilken
144,025 5761 144,025 154,725 6189 arbetar som enkelsuper. Eftersom en MF på 9 MHz
används även i mottagaren kommer mottagning och
Repeaterkanaler, sändning att kunna ske på samma frekvens.
exempel Mottagaren beskrivs inte närmare. Med lämpliga
145,000 5800 145,600 156,300 6252 omkopplingsanordningar kan vissa funktionsblock i
145,025 5801 145,625 156,325 6253 transceivern användas både vid mottagning och sänd-
ning. Bild 6.14 visar en SSB-transceiver där passband-
filter i förkretsar, MF-filter och kristalloscillatorer har
VCO-frekvensen är lika vid sändning och mottag- dubbel användning. Funktionsblocken visas inplace-
ning medan delningstalet bestämmer arbetsfrekven- rade i sina alternativa funktioner, däremot inte om-
sen. kopplingsanordningarna.
Vid sändning och mottagning av CW förbikopp-
las den balanserade modulatorn och kristallfiltret i
signalbehandlingskretsarna för 9 MHz. För mottag-
ning av CW ändras BFO-frekvensen i mottagaren så
att det hörs en svävningston när en bärvåg tas emot.
183
Bild 6.13: PLL-styrd FM-transceiver för VHF
Utan denna frekvensändring skulle endast bärvågs- Mottagaren är en dubbelsuper med hög 1:a MF-
bruset höras. frekvens. Mottagare för höga frekvenser kan till och
Även en RIT och en talstyrd sändning (eng. Voice med utföras som en trippelsuper. Samma bandpassfil-
Operated Xmitter (VOX)) är inritade. ter, blandare och kristallfilter används både vid sänd-
ning och mottagning.
6.3.9 PLL-styrd kortvågstransceiver Genom lämplig programmering av frekvensdela-
ren kan sändning och mottagning ske på samma fre-
En modern transceiver i den högre prisklassen finns kvens eller på skilda frekvenser (split-trafik).
i bild 6.15, i så kallad ”all-mode”-utförande, erbju- En extra VFO-funktion kan åstadkommas genom
der många funktionella möjligheter. Flera av dem att frekvensdelaren programmeras med delningstal
kommer emellertid endast till användning i speciella som hämtas från ett digitalt minne. Den extra VFO-
situationer. Konceptet för en sådan transceiver be- funktionen kan sedan efterjusteras genom att ändra
skrivs här i stort. Huvudprincipen för signalbehand- delningstalet med frekvensratten. Minnet blir ännu
lingen kan beskrivas som en PLL-styrd dubbelsuper. mer användbart, om det förutom frekvenser också
SSB-signalen bereds på 9 MHz-nivån och flyttas där- kan lagra uppgifter till exempel om sändningsslag
efter upp till 70 MHz-nivån genom frekvensbland- och andra inställningar.
ning och filtrering. De möjliga sändningsfrekvenser-
na mellan 0,5 och 30 MHz skapas genom att blanda
6.3.10 Sammanfattning
den fasta SSB-signalen med en variabel frekvens från
VCO. Den steglösa frekvenstäckningen som innefat- Till skillnad från den raka sändaren är den här be-
tar mellanvågs- och kortvågsområdet är emellertid skrivna PLL-styrda transceivern mycket komplicerad.
endast avsedd för mottagningsfunktionen i transcei- Den tekniska utvecklingen går fort. Nya, bättre och
vern. För sändningsfunktionen kan tillkomma blocke- mer invecklade apparater utvecklas ständigt. Men det
ringskretsar, som förhindrar sändning utanför tillåtna är inte alls nödvändigt att använda det senaste och
frekvensband. mest avancerade inom apparattekniken för att utöva
Denna förenklade beskrivning omfattar inte kri- amatörradio. Det går mycket bra att börja med enkla
stalloscillatorerna för 9 och 61 MHz i fasreglerings- medel och med liten ekonomisk insats.
kretsen och inte heller SSB-modulatorn, FM-modulatorn Det finns ett stort utbud av begagnade appara-
och anordningarna för CW-sändning. ter som i olika avseenden är konkurrenskraftiga med
184
Bild 6.14: SSB-transceiver för kortvåg
185
Bild 6.15: PLL-styrd SSB-transceiver för kortvåg
186
senare konstruktioner. Det ligger i amatörradions tra-
ditioner att ta tillvara tillgänglig utrustning och för-
bättra denna efter bästa förmåga.
Ytterst beror resultatet och framgången mest på
radiooperatörens skicklighet, val av frekvens, antenn
och tillfälle.
187
188
7 Antennsystem
189
Bild 7.2: Matningsimpedansen i en halvvågsan-
tenn
190
När antennströmmen har högre frekvens än antennens
resonansfrekvens, så blir den resulterande reak-
tansen positiv (induktiv), det vill säga XL är
större än XC .
191
Vid lika impedans i sändarutgång, matarledning Man använder uttrycket dBi när antennförstärkning-
och antennanslutning uppträder ingen stående våg en anges i förhållande till en isotrop antenn och dBd
på matarledningen och mesta möjliga effekt överförs i förhållande till en halvvågsantenn. Se kapitel C om
från sändaren till antennen. decibelbegreppet.
Exempel på beräkning av antennförstärkning:
7.1.7 Antennens strålningsdiagram
Uf = 40 µV Ud = 20 µV G = ?
En antenns strålningsbild beskrivs bäst i tre dimensio-
ner. Bild 7.3 visar bland annat ett horisontaldiagram Uf 40
G = 20 log = 20 log
för en halvvågsantenn. Ud 20
Bild 7.5 visar strålningen i vertikalplanet som = 20 log 2 = 20 · 0.3 = 6 [dBd]
funktion av antennhöjden för samma antenn. Ver-
tikaldiagrammet kan ha mycket olika utseende be- 6 dB antennförstärkning motsvarar en fördubblad
roende på antennens utförande, dess elektriska höjd fältstyrka [V/m], det vill säga 1 S-enhets ökning vid
över mark och omgivningens elektriska egenskaper. den mottagande stationen, liksom att 6 dB antenn-
För att överbrygga stora avstånd, måste antennen ha förstärkning motsvarar en 4 dubblad sändareffekt
en flack utstrålning relativt markplanet. [W/m2 ].
En horisontelit upphängd antenn med en längd
av λ/2 har övervägande flack utstrålning när den pla-
ceras på en höjd av λ/2, λ, 3λ/2, 2λ, osv. över mark.
När en horisontell antenn däremot placeras λ/4,
3λ/4, 5λ/4 osv. över mark, är utstrålningen övervä-
gande vertikal, vilket inte ska förväxlas med polari-
sationen, som i detta fall är horisontell.
Samma diagram gäller både för en sändar- och
mottagarantenn. Styrkan på en utstrålad signal mot-
svaras av styrkan på mottagen signal.
7.1.8 Antennvinst
HAREC a.6.2.5
Med antennvinst eller antennförstärkning Gant
(eng. antenna gain) menas förhållandet mellan effek-
ten Pf i huvudstrålningsriktningen (framriktningen
för en antenn med osymmetriskt utstrålad effekt) och
effekten från en definierad referensantenn.
Förmågan att ha högre antennförstärkning i en
riktning i förhållande till andra riktningar kallas för
direktivitet (eng. antenna directivity).
En referensantenn som tänks vara oändligt liten
och som strålar med exakt samma effekt Pf i alla rikt-
ningar kallas isotropisk antenn. En isotropisk antenn
är emellertid endast teoretisk definierbar.
Med effekten Pi från den isotropiska antennen
som referens blir antennförstärkningen
Pf
G = 10 log [dBi]
Pi
En i praktiken definierbar referens är halvvågsdipo-
len, vars huvudstrålning är vinkelrätt ut från dipolen
och runt omkring den. Referenseffekten är då Pd och
antennförstärkningen
Pf
G = 10 log [dBd] Bild 7.6
Pd
Bild 7.6 visar antennförstärkningen med dBd i effekt.
Antennförstärkning kan också definieras som för-
hållandet mellan den elektriska fältstyrkan Uf i hu-
vudstrålningsriktningen och referensfältstyrkan (di-
pol). Jämfört med λ/2-dipol är antennförstärkningen
Uf
G = 20 log [dBd] Bild 7.7
Ud
192
Bild 7.5: Vertikaldiagram för halvvågsantenn
193
Polariseringsriktningen för en elektromagnetisk
våg definieras av riktningen på dess elektriska fält.
Är det elektriska fältet vertikalt blir polarisationen
vertikal respektive horisontell om det elektriska fältet
är horisontellt.
Polarisationsriktningen på de utsända radiovågor-
na beror i främst på sändarantennens utförande.
Bild 7.9: F/B-förhållande i spänning
7.2.1 Polarisation på HF – Kortvåg
F/B = 20 dB betyder att fältstyrkan Uf i huvudrikt-
För bästa mottagning ska en antenn ha samma po-
ningen är 10 gånger så hög som fältstyrkan i back-
larisationsriktning som i den infallande vågen. På
riktningen Ub .
kortvåg är det nödvändigtvis inte samma riktning
Exempel 2:
som den från sändarantennen, eftersom de utsända
Uf = 15 µV Ub = 15 µV F/B = ? vågorna oftast har reflekterats i jonosfären. Det kan
då uppstå en polarisationsvridning som inte kan för-
Uf 15
F/B = 20 log = 20 log utses. Att då kunna växla mellan mottagarantenner
Ub 15 med olika polarisation kan vara en fördel. Riktanten-
= 20 log 1 = 20 · 0 = 0 [dB] ner för kortvåg monteras nästan alltid med horison-
tella element – horisontell polarisation.
F/B = 0 dB betyder att Uf = Ub , det vill säga att
fältstyrkorna i fram- och backriktning är lika stora,
vilket inträffar för en dipol. 7.2.2 Polarisation på VHF/UHF/SHF
I de högre frekvensområdena används både horison-
7.1.11 Halvvärdesbredd tell, vertikal eller cirkulär polarisation.
Polarisationsriktningen ändras inte spontant un-
Studera diagrammet för den horisontella strålningen der överföringen så länge som vågorna inte reflekte-
från en riktantenn. rats på vägen. Vilken polarisation man väljer är av
Antennen avger sin största utstrålade effekt Pf i mindre betydelse än att den är lika för både sändar-
huvudriktningen. Effekten avtar utanför huvudrikt- och mottagarantennen.
ningen. Fältstyrkan Uf förhåller sig på liknande sätt. För cirkulärt polariserade antenner, där polarisa-
Med effekthalvvärdesbredd menas den vinkel in- tionen vrider sig omkring utbredningsaxeln, gäller att
om vilken nyttoeffekten är minst hälften så stor som i överföringen är bäst, när vridningens riktning är lika
huvudriktningen. Bild 7.10 visar halvvärdesbredder. både i sändar- och mottagarantennen.
r Om en sändare som i det nedre delen av bild 7.11
Pf 1
Observera, att motsvarar Uf har vertikal polarisation och mottagaren horisontell
2 2 polarisation så dämpas den mottagna signalstyrkan
(≈ 0,7Uf motsvarande 3 dB ) kraftigt. Räknat i dB kan dämpningen i det olämpliga
arrangemanget vara mer än 30 dB.
Med spänningshalvvärdesbredd menas den vinkel in-
om vilken spänningen (fältstyrkan) är minst hälften
så stor som den största nyttospänningen Uf . Spän- 7.3 Antenner för kortvåg
ningshalvvärdesbredden för en dipol är ungefär 90◦ .
7.3.1 Mittmatad halvvågsantenn
7.1.12 Antennarea
HAREC a.6.1.1
HAREC a.6.2.6 Föregående avsnitt illustrerar mittmatad halvvågs-
Antennarea (eng. capture area) är den area som antenn
parabolantenner och horn har. Antenngainet (G) be-
ror antennarean (Aphy ), effektiviteten (ea ) och våg-
7.3.2 Ändmatad halvvågsantenn
längden (λ) enligt:
HAREC a.6.1.2
4πAphy ea Utstrålningen från en halvvågsantenn är i princip
G=
λ2 lika hur den än matas. En ändmatad halvvågsantenn
har därför ett strålningsdiagram som är lika det för
7.2 Polarisation en mittmatad antenn. Vid längre antenner blir strål-
ningskaraktären däremot en annan.
HAREC a.6.2.4 HAREC a.6.2.9 Skillnaden mellan änd- och mittmatade halvvågs-
Se även i kapitlen 1.5.4 och 8.2. dipoler är att anslutningsimpedansen är mycket högre
En elektromagnetisk våg är sammansatt av ett i ändarna än i mitten. För att mata antennen längst
magnetiskt och ett elektriskt fält, vinkelrätt oriente-
rade mot varandra.
194
Bild 7.10: Halvvärdesbredder
Bild 7.11: Inverkan av polarisation Bild 7.12 visar en omvikt dipol som kan ses som
två eller flera parallella element, som är sammankopp-
ut i ena änden behövs en anpassningskrets som trans- lade i ändarna. Mittpunkten på ett av elementen är
formerar koaxialkabelns låga impedans till antenne- ansluten till antennledningen.
lementets höga. Matningsimpedansen för en omvikt λ/2-dipol med
En sådan anpassning, transformation, kan göras två element är cirka fyra gånger högre än den för en
med en λ/4 lång dubbel transmissionsledning. Mat- enkel dipol, det vill säga 200–300 Ω. Den omvikta di-
ningen sker i den ena ändan av ledningen och i den polen, som endast fungerar på grundfrekvensen och
andra ändan ansluts ledningens ena part till antennen på dess udda övertoner, är relativt bredbandig. Mat-
och den andra parten lämnas fri. ningsimpedansen kan ändras med sinsemellan olika
En sådan antenn med λ/4 transmissionsledning diametrar på de ingående elementen samt med anta-
och λ/2 antennelement kallas Zepp-antenn och använ- let parallellkopplade element.
des först hängandes under ballonger och luftskepp, så
kallad zeppelinare. 7.3.4 Jordplanantenn
J-antennen (eng. J-pole) [?, J-antenne] är elekt-
HAREC a.6.1.4
riskt lika Zepp-antennen men den tillverkas oftast av
metallrör, eller för portabelt bruk, av bandkabel och Bild 7.13 visar en jordplanantenn eller GP-antennen
kallas då ofta för Slim-Jim. (eng. Ground plane antenna) som består av en lodrät
Antennen kan byggas i flera olika varianter och de strålare som den ena polen och flera sammankopplade
vanligaste behöver en balun vid matningspunkten för λ/4-radialer eller markplanet som den andra polen.
att undvika att matande koaxialkabel blir en del av GP-antennen är rundstrålande och har vertikal
polarisering. Dess relativt flacka utstrålning, i jämfö-
relse med en horisontell antenn, gör den lämpad för
195
som visas i bild 7.16. Det är en horisontellt upphängd
dipolantenn för 80, 40, 20, 15 och 10 m-banden.
W3DZZ-antennen är cirka 33,6 meter lång och har
två spärrkretsar, symmetriskt utplacerade omkring
matningspunkten. Matningen sker med koaxialkabel
och balun.
Antennen har en matningsimpedans av cirka 60 Ω
på 80- och 40-metersbanden På de högre banden
är anpassningen inte optimal – matningsimpedan-
sen stiger där upp till cirka 100 Ω. Många använ-
der bland annat av den anledningen inte W3DZZ-
antennen på höga kortvågsband utan föredrar där en
flerbandig GP-antenn eller en riktantenn (yagi, quad
m.fl.). W3DZZ-antennens arbetssätt:
• 80 m-bandet
Hela antennen fungerar som en λ/2-dipol med
resonansfrekvensen 3,7 MHz. Den mekaniska
längden är 2 · 16,8 meter och förlängs elektriskt
med induktanserna i spärrkretsarna, vilka f.ö.
Bild 7.13: GP-antenn är ur resonans på detta band.
196
Bild 7.14: GP-antenner med elektrisk längdanpassning
Med ytterligare passiva antennelement – så kal- upp antennelementen och det andra med bara sprida-
lade direktorer – framför det aktiva elementet, blir re från ett centralt fäste, den så kallade spider quad
riktverkan ännu bättre. Reflektorn är alltid elektriskt (spindel).
längre än det aktiva elementet och direktorerna är Quad-antenner byggs vanligen för 10-, 15- och
alltid elektriskt kortare. Direktorernas längd blir kor- 20 m-banden. Spiderprincipen är att föredra vid ut-
tare på längre avstånd från det drivna elementet. Läs förande för flera band, eftersom ett optimalt element-
mer om riktantenner i kapitel 7.5.2. avstånd kan väljas för varje band utan att antalet
En sådan antenn är Yagi-Uda-antennen, döpt ef- spridare behöver ökas.
ter sina japanska upphovsmän. Den kallas oftast en- Genom den flacka strålningsvinkeln är quad-an-
bart för yagiantenn. Den är ursprungligen avsedd för tennen en utmärkt DX-antenn. En två-elements quad
ett enda frekvensband, en så kallad monobandbeam. anses kunna ge samma resultat som en 3-elements
Om alla element förses med lämpliga spärrkretsar, yagiantenn.
med W3DZZ-antennen som förebild, fås en riktan- För kortvågsbruk finns många antenntyper, såsom
tenn som är användbar på flera frekvensband, en så longwire-, zepp-, windom-, romb-, delta loop-, quad-
kallad multibandbeam. De vanligaste antennerna för loop-antenner etc. För mer information hänvisas till
flera band har två till tre element och är konstruerade antennlitteratur.
för frekvensbanden 10 m, 15 m och 20 m. Bild 7.18
visar flerbands yagiantenner med 2, 3 respektive 5 ele-
ment samt deras strålningsdiagram i horisontalplanet. 7.5 Antenner för VHF/UHF/SHF
Matningen sker oftast med en koaxialkabel med den
karakteristiska impedans 50 Ω. Eftersom matnings- 7.5.1 Allmänt
impedansen för själva riktantennen nästan aldrig är
Alla antenner fungerar efter samma principer. Princi-
50 Ω, så behövs oftast en impedansanpassning mellan
perna för kortvågsantenner kan därför tillämpas även
antenn och kabel.
för antenner för högre frekvenser. Byggmåtten på en
VHF/UHF-antenn är betydligt mindre än för en mot-
7.4.3 Cubical Quad-antenner svarande HF-antenn. Då våglängden λ vid 145 MHz
Bild 7.19 visar en cubical quad-antennen som är en är cirka 2 m jämfört med cirka 80 m vid 3,5 MHz är
kvadratisk helvågsstrålare med en sidlängd av λ/4, möjligt att bygga riktantenner med rimliga dimensio-
det vill säga totalt 1λ. ner för VHF/UHF, även om många antennelement
En 2-elements quad-antenn består av en strålare används.
och en reflektor på ett inbördes avstånd av 0,15–0,2 λ. Om man bortser från rundstrålande vertikalan-
Det finns även 3 och 4-elements quad-konstruktioner tenner för trafik på korta avstånd och mobil trafik,
med beaktansvärda dimensioner. Antennen görs lämp- så används riktantenner främst på grund av den stör-
ligen vridbar och bör monteras åtminstone 3/4λ över re räckvidden. En riktantenns egenskaper uttrycks
mark. i första hand i storheterna strålningsvinkel, antenn-
Matningen sker oftast med en koaxialkabel och vinst, fram/backförhållande och halvvärdesbredd.
beroende på elementavståndet varierar matningsim- Eftersom polarisationsvridning sällan förekommer
pedansen mellan 50 till 70 Ω. Beroende på hur mat- vid högre frekvenser, är det viktigt att sändar- och
ningspunkten placeras är det möjligt att välja mellan mottagarantenner har samma polarisationsriktning.
horisontell eller vertikal polarisering. Horisontell polarisation anses vara bättre lämpad för
Det finns två utföranden av quad-antenner, det långa distanser, eftersom vågor med horisontell pola-
ena med en bärande bom med spridare för att bära risation böjer av bättre över horisontella formationer
(bergryggar etc.). Även passage genom skogspartier
197
Bild 7.15: SVF-kurvor för flerbands GP-antenn
går bättre med horisontellt polariserade vågor. An- antennen kan ses som placerad i fri rymd. Strålnings-
tenner med horisontell polarisation används därför diagrammet blir då annorlunda genom att antennens
ofta för SSB- och CW-trafik på långa avstånd och huvudlob sänks jämfört med det i bilden och hamnar
utmed markytan. Sådan trafik sker i allmänhet från med centrum symmetriskt runt horisontalplanet.
fasta stationer. Yagiantennen kan utföras med olika antal direk-
För både mobil trafik och lokal fast trafik används torelement i kombination med olika längd.
oftast antenner med vertikal polarisation. Vertikala Det finns tre sätt att optimera en riktantenn, näm-
antenner ger de önskvärda rundstrålande egenskaper- ligen maximal riktverkan, minimala sidolober eller
na för mobil trafik och är bäst lämpade att montera maximalt fram/backförhållande. Dessa egenskaper
på fordon. är, emellertid ej möjliga att uppnå samtidigt. Ökas
till exempel antalet element, så ökar den så kallade
7.5.2 Riktantenner antennvinsten genom att öppningsvinkeln på strål-
ningen blir mindre, men samtidigt minskar matnings-
En λ/2-antenn strålar vinkelrätt ut från antennleda- impedansen och den användbara bandbredden.
ren och runt omkring den. Placeras ett reflektorele- Som tumregel kan man konstatera att det är inte
ment (längd ≈ λ/2 + 5%) bakom antennen på ett mängden element som avgör antennvinsten, utan den
avstånd av ≈ λ/5 så reflekteras den bakåtriktade dominerande faktorn är längden på bommen. Mäng-
strålningen delvis framåt. En större del av energin den element påverkar antennvinsten med 1–2 dB från
kommer då att samlas i en riktning. Med ett direkto- optimal till medioker. Egenskaper som fram/back för-
relement (längd ≈ λ/2 − 5%) framför det strålande hållande eller minimala sidolober beror mer på mäng-
elementet på ett avstånd av ≈ λ/10 så kommer ut- den, placering och storlek på direktorerna.
strålningsvinkeln att bli mindre.
7.5.4 Gruppantenner
7.5.3 Yagiantenner
Ordnas flera riktantenner vid sidan av och/eller över
Den typ av riktantenn, som består av en strålare, en varandra så erhålls en så kallad gruppantenn. Ett
passiv reflektor samt ett antal passiva direktorer, kal- sådant arrangemang av så kallade stackade antenner
las yagiantenn och illustreras i bild 7.20. Observera ger en ännu mindre öppningsvinkel på strålningen
att vertikaldiagrammet visar strålningsdiagrammet vertikalt och/eller horisontellt. Därigenom erhålls yt-
med antennen placerad nära jord. För VHF, UHF terligare antennvinst.
och SHF placeras antennen ofta så högt över mark att
198
Bild 7.16: W3DZZ-antennen
199
Bild 7.17: Riktbar dipolantenn
200
Bild 7.19: Cubical Quad-antenner
201
Bild 7.20: Strålningsdiagram för horisontell yagiantenn
202
Nackdelar: Sändaren, matarledningen och anten-
nen måste alltid vara impedansanpassade till varand-
ra. Dessutom måste antenn- och kabelströmmarna
balanseras. I det följande visas hur dessa krav kan
uppfyllas.
Som matarledning upp till mikrovågsområdet är
koaxialkabeln vanligast.
7.6.3 Koaxialkabel
HAREC a.6.3.2
Koaxialkabelns uppbyggnad framgår av bild 7.24.
I en koaxialkabel bildas ett radiellt elektriskt fält
mellan mittledaren och insidan av ytterledaren. Av
strömmen bildas också ett magnetiskt koncentriskt
fält mellan inner- och ytterledaren. Resultatet blir ett
Bild 7.21: Spänningskopplad λ/2-dipol elektromagnetiskt fält, som breder ut sig i kabeln som
en TEM-våg (TE-våg = transversell elektrisk, TM-
våg = transversell magnetisk och TEM-våg = trans-
versell elektromagnetisk våg).
Koaxialkabeln består av en isolerad innerledare
omgiven av en ytterledare, vars insida är kabelns
andra strömledare. Ytterledaren förhindrar dessutom
HF-utstrålning och inkommande störningar. I mot-
sats till den symmetriskt uppbyggda bandkabeln, till-
hör koaxialkabeln de osymmetriska ledningarna.
Vanliga karaktäristiska impedanser för koaxialka-
bel är 50 och 75 Ω.
7.6.4 Bandkabel
HAREC a.6.3.1
Som framgår av bild 7.25 består bandkabeln av
två parallella ledare med samma dimensioner. Ka-
belns isolering håller samtidigt ledaravståndet rätt.
I ett kraftigare utförande övergår denna ledningstyp
till att bestå av ett ledarpar med isolerade spridare
på jämna avstånd. Den kommer att likna en stege
det ursprungliga utförandet på en matarledning.
Vanliga karaktäristiska impedanser för bandkabel
är 300 och 450 Ω.
203
Bild 7.23: Samma λ/2-dipol på grundfrekvensen respektive 1:a övertonen
204
För en koaxialkabel är: Ståendevågförhållandet SVF kan även anges med
hjälp av impedanserna i matarledningen (Z) och i
138 D
Z = √ · log [Ω] antennens matningspunkt (Za ).
εr d
[D = ytterledarens innerdiameter i mm] Z
SVF = där Z > Za eller
[d = innerledarens ytterdiameter i mm] Za
Za
SVF = där Z > Za
Data, impedansdiagram och formler för beräkning av Z
transmissionsledningar finns bland annat i antenn-
Ståendevågmätning beskrivs i avsnitt 9.1.9.
handböcker.
Bild 7.27 visar en förenklad bild av SVF-problemet
och vad en SVF-meter visar beroende på var den kopp-
7.6.8 Stående vågor las in i kedjan sändare – ledning – antennkopplare –
Både när sändarens och matarledningens anslutnings- ledning – antenn.
impedans är olika liksom när matarledningens och Vid ett högre SVF-tal än 2:1 till 3:1 vid sändarut-
antennens anslutningsimpedans är olika, så uppstår gången, bör en antennkopplare sättas in efter sända-
så kallad missanpassning som hindrar energitranspor- ren för att skydda den från (överhettning och) över-
ten. slag. Antennkopplare har även andra benämningar,
Antag att matarkabelns och antennens anslut- till exempel matchbox, antennavstämningsenhet och
ningsimpedans är olika. En del av HF-energin kom- så vidare. Bäst är att göra sådana impedansanpass-
mer då att strålas ut från antennen, men resten reflek- ningar i alla led, att antennkopplaren blir onödig.
teras tillbaka i matarledningen. På kabeln finns alltså
en framåtgående våg mot antennen och samtidigt en 7.6.10 Effektförluster
reflekterad våg tillbaka mot sändaren.
HAREC a.6.3.7
Den spänning och ström som man då kan mäta
I varje matarledning uppstår förluster, dels av
var som helst på kabeln, är den algebraiska summan
resistansen i ledarna och dels i isolationsmaterialet
av amplituden hos den framåtgående och den reflek-
(dielektrikum) mellan ledarna samt i någon mån av
terade vågen.
fältutstrålning från dem. De mest påtagliga effektför-
Flyttar vi mätpunkten stegvis utmed kabeln, så
lusterna i en ledning beror av förlusterna per läng-
kommer spänningen och strömmen att stiga och sjun-
denhet och därmed även av längden. Vidare beror
ka på ett regelbundet sätt.
förlusterna av ståendevågförhållandet på ledningen
Den tillbakagående vågens spänning Ub och den
på grund av dålig impedansanpassning.
framåtgående vågens spänning Uf överlagras på varand-
Ett högt SVF-förhållande ger större ledningsför-
ra. Kvoten för ström och spänning är därmed inte kon-
luster eftersom den reflekterade effekten då pendlar
stant utmed matarledningen, utan får ett vågformat
fler gånger på ledningen. Den reflekterade effekt som
förlopp – en stående våg.
återvänder till ledningens början är mindre när led-
Punkterna för maxima och minima beror av be-
ningen har stora förluster än om den inte hade det.
lastning relativt vågresistansen och av frekvensen.
Det medför att det verkliga SVF-förhållandet i led-
Stående vågor uppträder inte bara i antennkablar
ningens slut är större än vad som syns på ett instru-
utan även i fasta material (trådar o.d.), i luft (ljud),
ment i början.
i ljus (t.ex. laser), i elektromagnetiska fält och så
Förlusterna i en transmissionsledning stiger med
vidare.
ökad frekvens och anges av tillverkarna i datablad
Bild 7.26 visar stående våg på ledning. Spänning-
som dämpningen i dB per 100 m eller dB per 30 m
en utmed kabeln varierar regelbundet mellan
ledning.
Umax = Uf + Ub och Umin = Uf − Ub I tabell 7.1 visas kabeldämpningen, effektförlus-
ten, i dB per 30 m för några vanliga typer av koaxi-
alkablar.
7.6.9 Ståendevågförhållande (SVF)
HAREC a.6.3.6 7.6.11 Baluner – Balansering –
(se även SWR = Standing Wave Ratio i avsnitt9.2.9). Transformering
Med ståendevågförhållandet SVF menas förhål-
landet mellan Umax och Umin eller mellan Imax och HAREC a.6.3.8
Imin .
7.6.11.1 Balansering
Umax Uf + Ub Man skiljer mellan symmetriska ledningar (bandka-
SVF = = eller
Umin Uf − Ub bel m.fl.) och osymmetriska (koaxialkabel), där dess-
Imax utom den ena ledaren (skärmen) ofta är jordad.
SVF = På samma sätt finns det symmetriska antenner
Imin
(dipol, W3DZZ m.fl.) och osymmetriska (ground pla-
ne, Marconi m.fl.).
205
Bild 7.26: Stående våg på ledning
206
Bild 7.27: SVF-problemet förenklad bild
207
Bild 7.29: Ringkärnebalun
7.6.14.3 λ/2-fasningsledning
Bild 7.32 visar en λ/2-fasningsledning.
Funktion: När till exempel en omvikt dipol med
matningsimpedansen 240 Ω ska anslutas till en 50 Ω-
kabel, behövs en impedanstransformering med förhål-
landet 4:1. En λ/2 lång fasningsledning kan användas
för detta ändamål. Fasningsledningen har dessutom
en strömbalanserande verkan.
208
en induktionsslinga – omges av ett varierande mag-
netiskt fält alstras det en ström i slingan. Med en
glödlampa inkopplad i slingan kan den användas som
en enkel strömindikator.
209
Bild 7.31: Sätt att ansluta en matningsledning
210
Bild 7.33: Förlopp i öppen λ/4 transmissionsledning
211
Bild 7.34: Förlopp i kortsluten λ/4 transmissionsledning
212
Bild 7.35: λ/4 transmissionsledning som resonanskrets
213
Bild 7.36: Antennkopplare
214
8 Vågutbredning
Elektromagnetisk vågutbredning är energitransport och omges av ett magnetiskt fält som kan jämföras med
förutsättningen för all radiokommunikation. Radiovå- pendelns rörelseenergi.
gornas utbredning på vägen mellan sändare och mot- Förloppet visas i bild 8.2, där det framgår att
tagare påverkas emellertid på många sätt. Med vet- dipolen omges av det starkaste elektriska fältet vid
skap om radiovågornas utbredningssätt kan man mer tidpunkten t = 0 samt vid t = 1/2T med omvänd
metodiskt försöka uppnå önskade radioförbindelser. polaritet, där T är periodtiden. Vidare att dipolen om-
ges av det starkaste magnetiska fältet vid tidpunkten
t = 1/4T samt vid t = 3/4T med omvänd strömrikt-
8.1 Kraftfälten omkring antenner ning och fältpolaritet.
Med förklaringen av E- och H-fälten som bak-
För att sända ut och ta emot radiovågor behövs an- grund följer nu en enkel framställning av hur radiovå-
tenner. Mycket förenklat är en antenn en elektrisk gor uppstår ur dessa fält.
krets, som består av en induktor och en kondensator Maxwell påvisade i sina ekvationer bland annat
som illustreras i bild 8.1. sambandet mellan elektroner i rörelse i en ledare
Med kondensatorns elektroder helt isärdragna och och elektromagnetiska vågor i rummet. Vidare, att
förminskade har resonanskretsen fått ett mycket an- elektroner som rör sig med avtagande eller tilltagande
norlunda mekaniskt utseende. Sedan induktorn i LC- hastighet avger elektromagnetisk energi.
kretsen tagits bort, så återstår mekaniskt sett endast Hur energi strålar från en ledare kan förklaras
en enkel ledare, men elektriskt sett finns kretsen ändå med en (tänkt) elementär dipol, som genomflyts av
kvar. Ledaren med sin utsträckning är fortfarande en växelström (Bild 8.3).
induktor och ytorna på dess motstående halvor är Dipolen består av två lika stora elektriska ladd-
fortfarande elektroderna i kondensatorn med omgiv- ningar med motsatt polaritet. När den matas med
ningen som dielektrikum. en växelström, så rör sig laddningarna ständigt, om-
En elektrisk ledare, en stång, tråd etc. är alltså växlande emot respektive ifrån varandra. Tänk på
en elektrisk resonanskrets, vars resonansfrekvens mest två kulor i var sin ände av en spiralfjäder. Avståndet
bestäms av längden och tjockleken. Ledaren (anten- mellan laddningarna ändras i takt med styrkan och
nen) kan kallas dipol – den har två poler, detta är riktningen på strömmen. Systemet är alltså under
grunden för alla typer av antenner. ständig hastighetsändring (ökning respektive minsk-
Det finns vissa likheter mellan en mekanisk pendel ning), vilket är förutsättningen för att energi ska strå-
och en elektrisk resonanskrets. las ut.
Först är laddningarna nära varandra på grund av
8.1.0.1 Mekanisk pendel liten laddning. Vid ökande ström ökar avståndet mel-
Energin i en mekanisk pendel växlar mellan två ytter- lan laddningarna och det byggs upp ett mer utbrett
lighetstillstånd. Det ena är när pendeln just vänder och energirikt E-fält. Samtidigt byggs även ett H-fält
i ett ytterläge. Då innehåller den enbart lägesener- upp omkring dipolen, vinkelrätt mot E-fältet och så
gi och ingen rörelseenergi. När pendeln rör sig mot vidare. Detta gäller både för en elementär dipol och
mittläget, så omvandlas lägesenergin till rörelseenergi. en elektrisk ledare med många fria elektroner (verklig
I mittläget, som är det andra ytterlighetstillståndet, antenn).
innehåller pendeln enbart rörelseenergi och ingen lä- Formeln för det resulterande S-fältet är S = E ·H,
gesenergi etc. vilket visar att den lagrade energin i dipolens närmas-
te omgivning ökar när avståndet (potentialen) mellan
dipolens laddningar ökar.
8.1.0.2 Elektrisk resonanskrets
Bild 8.4 visar hur ett E-fält byggs upp omkring
Den elektriska resonanskretsen kan jämföras med den en dipol och avskiljs från den. De visade kraftlinjerna
mekaniska pendeln där det hela tiden pågår en pend- är E- fältet. H-fältet visas inte, men ligger vinkelrätt
ling eller omvandling mellan lägesenergi och rörelsee- mot E-fältet, i cirklar omkring antennen. Se bild 8.5.
nergi. Se bild 8.2. När dipolens laddningar ändrar riktning och åter
När strömmen i den elektriska resonanskretsen börjar att röra sig emot varandra, börjar det E-fält
just upphört för att vända så innehåller kondensatorn som byggts upp att också byta riktning. Men det
mest laddning, det vill säga, det starkaste elektriska kommer inte att falla tillbaka till dipolens mitt utan
fältet mellan elektroderna. Detta fält kan jämföras sluts till ett eget kretslopp – Maxwells första ekva-
med pendelns lägesenergi. Den utjämningsström som tion. Jämför med en såpbubbla som lämnat blåsröret.
följer från den ena elektroden över till den andra
215
Bild 8.1: Från sluten LC-resonanskrets till antenn
216
Bild 8.4: Ett självständigt E-fält skapas
Elektromagnetiska fält från alla slags sändare (emit- • upp från jordytan efter en första reflexion mot
törer) genomkorsar alla slags material och alstrar denna.
strömmar i de material som är elektriskt ledande. Det första sättet kallas för markvåg och de två senare
kallas med ett samlingsbegrepp för rymdvåg.
Radiovågorna
• breder ut sig rätlinjigt i alla riktningar i rymden 8.2.2 Böjning av radiovågor
med ljusets hastighet som är cirka 300 000 km/s HAREC a.7.11
(se även avsnitt 7.1.1)
• tränger igenom fasta kroppar, som inte är elekt- Radiovågornas riktning kan böjas av genom
riskt ledande
• reflexion eller splittring mot naturliga reflekto-
rer i atmosfären och i jordytan
217
• konstgjorda såväl passiva som aktiva reflektorer 8.2.3.2 Refraktion
(relästationer) på jordytan och i rymden.
Refraktion (brytning) innebär att vågen ändrar rikt-
ning, när den passerar gränsen mellan två media eller
Radiovågorna kan dämpas material med olika ledningsförmåga. När ledningsför-
• i jordytan mågan ändras successivt till exempel i ett atmosfär-
skikt, blir vågens avböjning mjuk. Refraktion sker
• i topografin exempelvis när man tittar på ett föremål under vatt-
net där den skenbara positionen kan avvika från den
• i atmosfärsskikten. riktiga vilket man märker om man sträcker ned han-
En antenns höjd påverkar riktningen av vågen, den i vattnet.
på grund av reflektion mot marken, eller snarare den
fuktiga delen lite under ytan. Denna reflekterade våg 8.2.3.3 Diffraktion
är fasförskjuten genom den längre sträckan den går, Diffraktion innebär att vågens infallsriktning splitt-
och den riktning där reflektionen samverkar med en, ras upp i flera nya riktningar, när vågen passerar nära
eller flera, hel våglängds fördröjning kommer bli den över ett hinder. Det är på grund av detta fenomen
riktning som antennen har bäst effektiv strålning. som radiosignaler i viss mån kan höras även bortom
Ju högre en antenn sitter, ju lägre så kallad take- en bergrygg. Diffraktionen tilltar med minskande fre-
off vinkel har den. Därför är en antenn som sitter kvens. Det finns några olika typer av diffraktion för
lågt i förhållande till sin våglängd riktad i huvudsak radiovågor varav en av de viktigaste i terrängen be-
uppåt, vilket gör att den reflekterar mot jonosfären nämns ”knivseggsdiffraktion” och bryter radiovågen
och ned i närområdet, detta kallas för Near Vertical ned mot marken.
Incidence Skywave (NVIS).
En antenn som sitter högt får en lägre vinkel,
vilket lämpar sig väl för att sända långväga, då en 8.3 Jonosfärskikten
eller få studsar behövs.
Vågutbredningens natur är mycket sammansatt HAREC a.7.3
och kan inte enkelt beskrivas. Några starkt påverkan- På höga höjder kan atomer och molekyler färdas
de faktorer på vågutbredningen kan ändå urskiljas, långa sträckor utan att kollidera, de skiktas då genom
till exempel: gravitationens inverkan så att de lättare atomerna
lägger sig över de tyngre. Kraftig solinstrålning slår
• utbredningsvägens höjd över jordytan loss elektroner från atomerna så att det bildas positivt
• radiovågens frekvens laddade atomkärnor och fria elektroner jonisering.
Dessa joniserade skikt som delvis består av elekt-
• solstrålningens jonisering av jordatmosfären riskt ledande gas har gett namn åt jonosfären.
När en radiovåg passerar genom ett joniserat skikt
• väderförhållandena. i atmosfären, kan vågen ändra riktning, vilket kallas
för refraktion. För att refraktion ska uppstå måste
8.2.3 Olika slags vågavböjning i första hand två villkor uppfyllas, det första är till-
räckligt tät jonisering och det andra är tillräckligt
Olika faktorer påverkar vågutbredningen inom olika
lång våglängd. Under ”gynnsamma” omständigheter
avsnitt i frekvensspektrum. Här följer de viktigaste:
kan vågorna till och med böjas av ner mot jorden,
vilket är den viktigaste förutsättningen för långväga
8.2.3.1 Reflexion radioförbindelser på kortvåg.
Reflexion innebär att vågorna böjs tillbaka från den Joniseringen av atmosfären är emellertid oregel-
yta som de träffar. Ljus- och radiovågor reflekteras på bunden och varierar bland annat med höjden över
samma villkor eftersom att båda är elektromagnetiska jordytan, solinstrålning, tidpunkt på dygnet, årstiden
till sin natur. Den stora skillnaden är vågfrekvensen. med mera. Ett antal joniserade skikt kan definieras.
Reflektorns storlek uttrycks i termer av antal våg- Se bild 8.7.
längder vid den aktuella frekvensen. En 80-metersvåg
reflekteras inte bra mot en yta med bara någon me- 8.3.1 D-skiktet
ters sida. Däremot reflekteras en 2-metersvåg mycket
bättre mot en lika stor yta och en ljusvåg (med våg- D-skiktet förekommer under den ljusa delen av dyg-
längderna 440–740 nm) ojämförligt mycket bättre. net på en höjd av cirka 50–90 km. På 70–90 km höjd
Olika materials förmåga att reflektera en infallan- orsakas joniseringen huvudsakligen av röntgenstrå-
de radiovåg beror av vågens frekvens samt av materi- lar från solen, medan den kosmiska strålningen har
alets tjocklek och elektriska ledningsförmåga. Vågen störst påverkan på 50–70 km höjd. D-skiktet dämpar
tränger djupare in i materialet vid låg frekvens re- de infallande radiovågorna, med största verkan i kort-
spektive vid låg ledningsförmåga. vågsområdets lågfrekventa del och under de ljusaste
218
timmarna under sommaren. D-skiktet har dålig re- är på 250–350 km höjd på mellanlatituder och på 350–
flexionsförmåga och verkar hindrande på långdistans- 500 km höjd vid ekvatorn. På mellanlatituder ligger
förbindelser. den största elektrontätheten i skiktet högre under
natten än under dagen. Vid ekvatorn är förhållandet
8.3.2 Mögel-Dellinger-effekten omvänt.
Reflexioner i F2 -skiktet möjliggör att stora av-
Strålning från gasutbrott på solytan kan jonisera D- stånd kan överbryggas (1 hopp = 3000–4000 km).
skiktet så kraftigt, att alla radiovågor med frekvenser
över cirka 1 MHz dämpas helt, detta kallas för Mögel-
8.3.6 Höjd till reflekterande skikt
Dellinger-effekten. Radiotrafik som baseras på vågut-
bredning via jonosfären är då omöjlig att genomföra När en radiovåg, som riktas rakt uppåt, träffar jono-
under en tidsrymd av ett antal minuter upp till flera sfären kan den antingen:
timmar – det blir ”black out”.
• absorberas – sugas upp
8.3.3 E-skiktet • reflekteras
E-skiktet (Kenelly-Heaviside-skiktet) är det lägsta re- • tränga igenom.
flekterande jonosfärskiktet. Det förekommer på en
höjd av cirka 90–140 km och är mest koncentrerat på Vilket som inträffar beror på den använda fre-
cirka 110 km höjd. E-skiktet alstras av att ultravio- kvensen. Ju högre frekvensen är på den uppåtrikta-
lett strålning joniserar syreatomer. Skiktet reflekterar de radiovågen, desto högre upp i ett atmosfärskikt
vågor bäst i kortvågsområdets lågfrekventa del och är kommer avböjningen tillbaka att inträffa. Höjden till
kraftigast under den ljusa delen av dygnet. På grund skiktet beräknas ur radiovågens utbredningshastighet
av D-skiktets dämpande verkan under de ljusaste tim- och utbredningstid fram och åter mellan skiktet och
marna är E-skiktet mest användbart under grynings- jordytan.
och skymningstimmarna.
Ett säsongmaximum i reflexionsförmågan inträf- 8.3.7 Kritisk frekvens
far under sommaren. Förbindelseavstånd på upp till
HAREC a.7.4
2000 km är möjliga.
Vid en viss övre frekvens upphör reflexionen i at-
mosfärskiktet och vågen går ut i rymden i stället för
8.3.4 Sporadiska E-skiktet ner till jordytan. Denna frekvens kallas den kritiska
Den starkare solinstrålningen under sommaren orsa- frekvensen, som varierar med joniseringsgraden i at-
kar en kraftigare jonisering i den lägre jonosfären än mosfären. Den kritiska frekvensen är högst vid högt
under vintern. Inom E-skiktet bildas då sporadiska solfläckstal, såväl i E- som i F-skikten, eftersom joni-
tunna molnlika partier med mycket hög joniserings- seringsgraden då är störst. Den kritiska frekvensen
grad och stor reflexionsförmåga, det så kallade spo- för E-skiktet varierar mellan cirka 1–4 MHz beroende
radiska E-skiktet (Es ). Vågutbredningen via Es är på tidpunkt i solfläckscykeln och tid på dagen. Den
mycket olika på olika latituder och är bäst omkring kritiska frekvensen för F-skiktet varierar med tid på
40:e latituden. Mycket goda långväga förbindelser dagen, årstid och skede i solfläckscykeln. Den kan vari-
kan uppnås. era från 2–3 MHz natten under ett solfläcksminimum
till 12–13 MHz på dagen under ett solfläcksmaximum.
8.3.5 F-skiktet
8.3.8 Kritisk vinkel
F-skiktet är det högst liggande jonosfärsskiktet. Det
förekommer såväl dag- som nattetid på en höjd av 140– Rymdvågen måste träffa ett joniserat atmosfärskikt
500 km. Den nedre del av skiktet, 140–200 km, upp- med en tillräckligt flack vinkel för att reflekteras, den
visar andra variationer än den övre delen. F-skiktet så kallade kritiska vinkeln. Denna vinkel är frekvens-
beskrivs därför som två skikt, F1 upp till cirka 200 km beroende. Allt eftersom den utsända frekvensen ökas
höjd och F2 över denna höjd. ytterligare över den kritiska frekvensen, måste vågen
Liksom E-skiktet, påverkas F1 -skiktet kraftigt av träffa atmosfärskiktet i en allt flackare vinkel för att
instrålningen från solen. Det når sin högsta jonise- vågen ska reflekteras mot jordytan. Genom att sän-
ringsgrad ungefär en timme efter högsta lokala sol- da ut vågen i mycket flack vinkel mot F2 -skiktet kan
ståndet och förekommer endast under sommaren. Un- långa distanser överbryggas vid frekvenser som är
der natten förenar sig F1 - och F2 -skikten till ett enda upp till 3,5 gånger den kritiska frekvensen.
F-skikt. Så snart den kritiska frekvensen är högre än fre-
F2 -skiktet är det skikt som varierar mest i tiden kvensområdet för ett amatörband är det alltså möjligt
och rummet. Den högsta joniseringsgraden inträffar att kommunicera över rymdvåg på detta band. Det
vanligen sent efter högsta lokala solståndet, ibland kan ske över alla avstånd, allt ifrån skipavståndet till
under aftontimmarna. Skiktets maximala jonisering det som avgörs av utbredningsförlusterna.
219
Bild 8.7: Jonosfärskikten
220
Vid frekvenser under LUF är mottagning inte möj- denna process frigörs en del av solmaterian som parti-
lig eftersom brusnivån då är för hög. Ju mer fre- kelstrålning och elektromagnetisk strålning inom ett
kvensen höjs över LUF, desto bättre blir signal-brus- brett frekvensregister, bland annat kortvågig radio-
förhållandet. strålning och gammastrålning. Solatmosfärens yttre
Till skillnad från MUF, som endast påverkas av består av två skikt, kromosfären och koronan. Vis-
de jonosfäriska förhållandena, kan LUF till en del på- sa områden på solens yta har en lägre temperatur
verkas genom utsänd effekt och bandbredd. Generellt och uppfattas som mörka fläckar – solfläckar. Från
kan LUF sänkas cirka 2 MHz för varje 10 dB ökning kromosfären kastas det ut gasmassor, så kallade pro-
av E.R.P. tuberanser, ofta från områden nära solfläckarna.
Det förekommer även kortvariga eruptioner, så
8.3.12 Vågutbredningsförutsägelser kallade flares, som syns som lysande fläckar i närhe-
ten av solfläckarna. Flares sänder ut stark elektromag-
Det görs regelmässiga förutsägelser av de jonosfäriska netisk strålning och partiklar. Koronan är solatmo-
förhållandena. Fortlöpande fysiska observationer, sta- sfärens yttersta skikt. Från denna utstrålas partiklar
tistisk och matematisk bearbetning ligger till grund i form av atomer, elektroner och protoner, som fång-
för förutsägelserna, vilka bland annat utnyttjas för as upp av jordens magnetfält och skapar polarsken,
att planera radiotrafiken. Vågutbredningsförutsägel- så kallad aurora. Den ökade partikelstrålningen från
ser (eng. propagation forecasts) som ger upplysningar flares kan orsaka magnetiska oväder med åtföljande
om de lämpligaste frekvenserna och tiderna för olika radiostörningar och ökning av polarskenet. Antalet
förbindelsesträckor görs av både civila och militära synliga solfläckar står i samband med solaktiviteten.
institutioner. Tidigare meddelades sådana förutsägel-
ser i offentliga publikationer samt i amatörradions
8.4.2 Solfläckstal
tidskrifter och bulletiner.
Idag finns i stort sett alla vågutbredningsförutsä- Ett mått på solaktiviteten är antalet solfläckar, vilket
gelser, data över solaktiviteten och information om det görs fortlöpande observationer på. Ur detta sta-
det geomagnetiska fältet fritt tillgängligt på internet. tistikmaterial beräknas ett vägt solfläckstal R (Wolf-
En sökning på nätet efter propagation forecast talet). Med stöd av solobservationer under mer än
ham radio ger träffar på många webbplatser. SSA:s 200 år har det kunnat fastställas att solfläckstalet va-
webbplats har i högermarginalen information om so- rierar någorlunda periodiskt mellan ungefär 200 och
lar terrestrial data och calculated conditions. 5. En solfläcksperiod varar mellan cirka 7,5 och 17 år,
Förr var vågutbredningsförutsägelser endast till- med ett medelvärde av cirka 11 år – den så kallade
gängliga som Ursigram som skickades per telex el- 11-årscykeln.
ler brev från Union Radio-Scientifique Internationale I december 2008 inleddes cykel 24 sedan obser-
(URSI). vationerna av dem påbörjades. När cykel 25 börjar
Ursigrammen kunde erhållas genom ett dyrt årsa- betyder det bättre möjligheter till DX på kortvåg
bonnemang och de innehöll aktuella mätvärden såsom under några år.
solfläckstal R, 10 cm solflux F , magnetiskt index K På senare tid har ännu en metod börjat användas
och gränsdämpningsvärden. De kunde även innehål- för mätning av solaktiviteten. Då mäts styrkan av ra-
la anvisningar om särskilda händelser (flares, mag- diobruset från solen (solflux F ) i våglängdsområdet
netstormar, polarkalott absorption, Mögel-Dellinger- 10 cm. Båda mätmetoder ger i huvudsak samma ten-
effekter och liknande). denser och det finns ett statistiskt samband mellan
Bild 8.9 visar en radioprognos för juni 1997 ur dem.
SSA:s medlemstidning QTC. Tabellen i bilden visar Vågutbredningen i jonosfären påverkas av solak-
sannolikheten i procent för att få förbindelse på de tiviteten. Under solfläcksmaximum blir jonosfären
olika kortvågsbanden från Sverige till andra länder starkt joniserad, speciellt F-skiktet under dagtid. Då
och världsdelar. reflekteras även vågor med kortare våglängder mot
Trots sin höga ålder ger tabellen en bild över hur jonosfären i stället för att passera igenom denna ut i
möjligheten att få en förbindelse på kortvåg varierar rymden. 20-metersbandet är då ”öppet” nästan dyg-
med frekvens och tid på dygnet. Observera även det net runt, 15-metersbandet från före gryningen till ef-
låga solfläckstalet SSN (Sun Spot Number). ter solnedgången och 10-metersbandet nästan varje
dag till efter solnedgången. Långa förbindelser med
mycket låga effekter är möjliga.
8.4 Solens inverkan på jonosfären Under solfläcksminimum är det emellertid nöd-
vändigt att använda avsevärt lägre arbetsfrekvens än
HAREC a.7.5
vid solfläcksmaximum. 20-metersbandet förblir till
exempel inte öppet under hela natten. Öppningar
8.4.1 Solaktivitet på 15-metersbandet uppstår endast tillfälligtvis och
öppningar på 10-metersbandet är sällsynta. Goda an-
Solen är ett gasklot, i vars inre pågår en ständig kärn-
tenner och högre effekter används då för att i någon
reaktion där väteatomer omvandlas till helium. Vid
mån kompensera den sämre vågutbredningen. Vid
låg solaktivitet kan de högre banden vara så tysta,
221
Bild 8.9: Radioprognos för amatörradiobanden på kortvåg
fig:bildII7-9
222
att operatören kan undra om utrustningen verkligen det ingen avböjning utan vågorna passerar genom
fungerar. jonosfären och rakt ut i rymden. Beroende på den
kritiska vinkeln för tillfället, kommer därför reflek-
terade rymdvågor inte att höras förrän på ett visst
8.5 Vågutbredning på kortvåg avstånd bort från sändaren. Detta avstånd kallas för
skip-avstånd.
HAREC a.7.7
Men sändarens markvåg har också ett visst täck-
ningsområde och mellan detta och zonen där rymd-
8.5.1 Markvåg vågen kan höras bildar en skymningszon, en död zon
(eng. skip zone).
Markvågen (eng. ground wave) breder ut sig längs jor-
dytan utan kontakt med atmosfären genom reflexion
eller refraktion. 8.5.4 Grålinjeutbredning – grayline
Markvågen har vertikal polarisering och en verti-
Med grålinjeutbredning (eng. gray line) menas det
kal vågfront när jordplanets ledningsförmåga är god.
smala bälte på jordytan där det för tillfället råder
Vid sämre ledningsförmåga lutar vågfronten framåt.
gryning eller skymning.
Markvågens räckvidd står i förhållande till den
Tidintervallet för gray line varierar med statio-
använda frekvensen, sändareffekten och jordplanets
nens latitud. Vid ekvatorn är det ± 5 minuter och i
ledningsförmåga.
Skandinavien ± cirka 1 12 timme omkring tidpunkten
Vid frekvenser under cirka 10 MHz är jordytan är
för solens uppgång respektive nedgång.
en tämligen god ledare. Markvågsutbredning utnytt-
När åtminstone en av två stationer befinner sig
jas därför mest vid låga frekvenser, till exempel för
inom gray line kan kortvågsförbindelse erhållas över
rundradio i lång- och mellanvågsbanden då räckvid-
ett mycket större avstånd än annars.
den kan vara i storleksordningen 1000 km. På kort-
Kommunikation längs med gray line går bäst på
våg är markvågsräckvidden i 80-metersbandet cirka
låga frekvenser, till exempel på 3,5 MHz amatörband,
100 km och i 10-metersbandet cirka 15 km.
under det tidsintervall då D-skiktet just har börjat
byggas upp (gryning) respektive nästan har brutits
8.5.2 Rymdvåg ned (skymning). Då är joniseringen av D-skiktet li-
ten och en rymdvåg som träffar skiktet kommer då
Under vissa förutsättningar reflekteras radiovågorna
snarare att böjas av i D-skiktet än att helt dämpas.
mot joniserade atmosfärsskikt och når åter jordytan
Vågutbredningen sker då både genom refraktion i
på stort avstånd från utsändningspunkten, då kan
D-skiktet och reflexion i E-skiktet.
man använda rymdvåg (eng. space wave). Rymdvågs-
utbredning utnyttjas mellan platser på jordytan med
stort avstånd. 8.5.5 Fädning eller signalbortfall
För att bäst uppnå den önskade reflexionen måste
HAREC a.7.8 HAREC a.7.9
man dels välja lämplig tidpunkt och frekvens och dels
Fältstyrkan på de mottagna vågorna kan variera
utforma antennen så att den har sin huvudriktning i
kraftigt från ett ögonblick till ett annat. Fenomenet
en bestämd vinkel mot det reflekterande skiktet.
kallas fädning (eng. fading, uttalas fejding).
Jonosfären är den del av atmosfären på cirka 50
Sådana interferensfenomen uppstår när vågorna
till 350 km höjd, där instrålningen från solen skapar
samtidigt vandrat flera vägar fram till mottagaran-
fria elektroner och joner i en sådan mängd att det
tennen, så kallad flervägsutbredning. När de träffar
bildas skikt med god elektrisk ledningsförmåga. Un-
mottagarantennen kan de vara tidsförskjutna sinse-
der vissa villkor reflekterar dessa skikt radiovågorna,
mellan, med utsläckningseffekter som följd (interfe-
men kan under andra villkor även absorbera dem.
rensförluster).
När vågorna från jordytan reflekterats mot de jo-
niserade skikten, kan de återträffa jordytan på ett
avstånd av upp till 4000 km från utsändningspunk- Andra typer av fädning är när
ten, beroende på frekvens och polarisering. Därefter • polariseringriktningen ändras p.g.a. oregelbun-
kan de åter reflekteras mot jordytan och upp i jono- denheter i jonosfären (polariseringsförluster)
sfären och så vidare (flerstegshopp). Under gynnsam-
ma förhållanden når rymdvågen mycket långt genom • överföringsvägen dämpar vågorna tidsmässigt
växelvisa reflexioner mellan jordytan och jonosfären. oregelbundet (absorbtionsförluster)
• vågutbredningsriktningen ändras genom reflex-
8.5.3 Död zon (skip zone) och ioner mot hus, bergväggar etc. (reflexionsförlus-
skip-avstånd ter, vid t.ex. mobil radiotrafik).
Rymdvågorna böjs tillbaka mot jorden när de träffar
jonosfären i en vinkel som är flackare än den så kal- 8.5.6 Om amatörradiobanden på kortvåg
lade kritiska vinkeln. När vågorna träffar jonosfären
En mer omfattande analys finns i [?].
med en brantare vinkel än den kritiska vinkeln sker
223
Bild 8.10: Vågutbredning på kortvåg
224
8.5.6.9 28 MHz (10 m) förloras vågenergi i den topografi, vegetation och be-
byggelse som ligger i siktlinjen mellan sändare och
Bandet är lämpat för närkontakter upp till 50 km
mottagare. I gynnsamma fall är det dock möjligt att
nattetid och för DX-kontakter dagtid, dock ej dagar
överbrygga avstånd på upp till 1000 km genom tro-
då E-skiktet är kraftigt joniserat och skärmar av F-
posfären. Sådana avstånd kallas för överräckvidd.
skiktet. Vågutbredningsvägen för DX är på den sida
av jorden som har dagsljus. Döda zoner på upp till
4000 km kan uppstå. Förbindelser över stora avstånd 8.6.2 Troposfären – Troposcatter
är möjliga med låg effekt. HAREC a.7.10
Under solfläcksminimum är bandet inte använd- När en kallfront nära jordytan stöter samman med
bart för DX-kontakter. Då är endast kortvariga för- en varmfront uppstår turbulens i luften med elektris-
bindelser på avstånd upp till 2000 km möjliga genom ka uppladdningar i gränsskiktet som följd.
reflexioner via sporadiska E-skikt (short skip). Under sådana väderförhållanden kan radiovågor
Bandet har i många fall VHF-karaktär och man i VHF-området och däröver att brytas eller splittras
kan ha kontakter via Aurora och andra liknande ut- upp när de träffar det laddade gränsskiktet – tro-
bredningsformer såsom Aurora-E och dubbelt hopp poscatter. Då kan oväntade radiokontakter uppnås.
på Auroraringen.
8.6.3 Temperaturinversion
8.6 Vågutbredning på VHF, UHF, HAREC a.7.12
SHF och EHF När ett varmt luftskikt lägger sig över ett kallare
luftskikt uppstår en så kallad temperaturinversion.
8.6.1 Allmänt Vågor på VHF och UHF bryts då mot gränsskik-
tet och böjs av mot jordytan. Om det finns två inver-
Frekvensområdet 30–300000 MHz delas upp i följande sionsskikt samtidigt, så kan de bilda en slags vågleda-
mindre avsnitt som kallas: re, så kallad dukt (eng. duct = ledning). En räckvidd
på 600–1300 km kan uppnås. Denna typ av vågut-
• Very High Frequency (VHF), 30–300 MHz
bredning förekommer ofta vid högt atmosfärstryck
• Ultra High Frequency (UHF), 300–3000 MHz under sommaren.
225
signalerna är svaga. Oftast är endast telegrafiförbin- = Orbiting Satellite Carrying Amateur Radio). Dessa
delser i långsam takt möjliga. Vid starkare Aurora har konstruerats och byggts av amatörradiogrupper.
går också SSB att använda. OSCAR-satelliterna har många olika transpond-
rar i funktion, vilka var och en arbetar med olika kom-
8.6.6 Reflexion mot meteorer – binationer av sändningsslag (moder) och frekvens-
band. Detta kallas numera att de har olika konfi-
Meteorscatter
guration.
HAREC a.7.15 En vanlig konfiguration av transponder är CONFIG-
Radiovågor på VHF och UHF reflekteras mot jo- V/U (f.d. MOD-J) där upplänken är på VHF-bandet,
niserade spår efter det meteorgrus som faller in i jor- till exempel 145,900–146,000 MHz och nerlänken på
datmosfären. Detta fenomen kan utnyttjas för radio- UHF-bandet till exempel 435,800–435,900 MHz. Var-
förbindelser. je upplänk-frekvens motsvarar en bestämd nerlänk-
Joniseringen sker när partiklarna passerar genom frekvens, till exempel upp 145,950 och ner 435,850 MHz.
E-skiktet och brinner upp. Eftersom joniseringen har Trafiken över transpondern kan därför ske i full du-
en varaktighet av endast 0,1–10 sekunder måste MS- plex.
förbindelser planeras och förberedas väl. Förbindel- Man kan då prata och lyssa samtidigt i båda rikt-
serna begränsas vanligen till utbyte av anropssignaler ningarna, vilket starkt förbättrar trafiken och gör sam-
och signalrapporter med höghastighetstelegrafi med talen roligare och intressantare.
en hastighet av 300–3000 tecken per minut. Under En så kallad linjär transponder kan inte bara över-
de större meteorskurarna kan kontakter uppnås ut- föra FM, utan även SSB, tontelegrafi och SSTV. Dess-
an överenskommelser på förhand (”sked”), både på utom även RTTY och andra digitala trafiksätt.
telegrafi (CW) och telefoni (SSB). Nästan alla amatörradioband med tillräckligt hög
frekvens används i olika kombinationer som upp- och
8.6.7 EME-förbindelser nerlänkar i de olika OSCAR-satelliterna. AMSAT
är den organisation, som fortlöpande informerar om
HAREC a.7.16 amatörradiosatelliter. Den svenska grenen på AM-
Radioförbindelse från en punkt på jorden till en SAT är AMSAT-SM som är aktiva och har på sin
annan kan åstadkommas genom reflexion av VHF- webbplats beskrivningar både för nybörjare och de
/UHF-signaler mot månen. EME-förbindelser (eng. som kommit lite längre om hur man använder ama-
Earth–Moon–Earth) kallas även månstuds (eng. Moon törsatelliter.
Bounce). EME-förbindelser kräver antenner med myc- Amatörradion utvecklas mycket snabbt genom
ket hög riktverkan, mycket hög sändareffekt och käns- den satellitbaserade verksamheten och det kommer
liga mottagare. upp allt mer sofistikerade OSCAR-satelliter. Tenden-
sen är att man efter hand går över till allt högre fre-
8.6.8 Markbaserade relästationer kvensband och allt mera av digitala sändningsslag.
Med hjälp av satellit kan förbindelseavståndet bli
På VHF och högre frekvenser kan man, som tidigare mycket stort även med enkel utrustning och små an-
beskrivits, endast uppnå radiokontakter hitom den tenner. En fördel med kommunikation över rymdsa-
så kallade radiohorisonten. tellit är också att den till största delen är oberoende
För att överbrygga detta hinder används relästa- av vågutbredningsvillkoren.
tioner, se bild 8.11. Den slags relästation, som allmänt Se bild 8.12.
kallas repeater, tar emot det den hör på en viss fast
frekvens och återutsänder detta på en viss annan fast
frekvens. Se bandplan i bilaga 13.11. 8.7 Brus och länkbudget
8.6.9 Rymdsatellit-baserade relästationer 8.7.1 Allmänt
Radiovågor med tillräckligt hög frekvens kan passera Den mottagna signalens kvalitet kan ofta samman-
genom jonosfärskikten. Detta möjliggör radioförbin- fattas med dess signal-brus förhållande. För att kun-
delser VHF/UHF/SHF mellan stationer på jorden na estimera det behöver man dels förstå själva länk-
med hjälp av relästationer i rymdsatelliter. budgeten som ger en uppfattning om hur stark signal
För amatörradiotrafik över rymdsatelliter används man får, men även förstå de olika bidragen av brus
vanligen den slags relästation, som kallas transponder. som sätter det effektiva brusgolvet.
En sådan tar emot allt det den hör inom ett helt
frekvensband och återutsänder detta i ett helt annat 8.7.2 Brus
frekvensband. På så sätt kan trafik över satellit ske
HAREC a.7.17 HAREC a.7.18
på ett jämförbart sätt som vid direktkontakt mellan
jordbaserade stationer. Det finns flera källor till brus, atmosfäriskt brus,
Satellitbaserade linjärtranspondrar med amatör- galaktiskt brus samt termiskt brus.
radioutrustning finns i OSCAR-satelliterna (OSCAR Atmosfäriskt brus (eng. atmospheric noise) upp-
står på grund av blixturladdningar. Över hela jorden
226
Bild 8.11: Markbaserad repeater
sker hela tiden blixtnedslag, och dess starka impulser förstärkningar och dämpningar. I slutet av länkbudge-
sprider sig precis som radiovågor och ger en grundläg- ten kan sedan det upplevda signal-brus-förhållandet
gande störning i kortvågsbandet. Atmosfäriskt brus enkelt estimeras. En väl utförd länkbudget kan därför
identifierades 1925 av Karl Jansky. skapa god förståelse för länkens brister så att förbätt-
Galaktiskt brus (eng. galactic noise) kommer hu- ringar kan göras.
vudsakligen från centrum av Vintergatan, och är hu-
vudsakligen termiskt brus från den stora ansamlingen 8.7.3.1 Dominant bruskälla
av stjärnor i mitten av Vintergatan. Galaktiskt brus
HAREC a.7.20.1
kommer från den delen av himlen som för stunden har
mitten av Vintergatan, så det är riktningskänsligt. I en noggrann modell så ska alla bruskällor, från
Termiskt brus är mottagarens interna brus, se källa till mottagare, listas, justeras för gain och sam-
1.7.3. manställas. I praktiken så har man en dominant stör-
källa, typiskt bruset på bandet eller kort bandbruset
(eng. band noise) eller mottagarens interna brus (eng.
8.7.3 Länkbudget receiver noise), varvid de övriga bidragen har liten
HAREC a.7.20 påverkan på den totala uträkningen. Det är därför
För att kunna estimera den upplevda signalkvali- praktiskt att fort estimera om det är brus på bandet
teten så gör man en så kallad länkbudget (eng. link eller mottagarens brus som dominerar, vartefter man
budget). Länkbudgeten sammanställer hur signalstyr- enbart räknar med den dominerande bruskällan.
kan respektive brus varierar längs en länk med dess
227
Som tumregel kan man säga att för kortvåg är den förstärkaren har dock egenbrus som sedan för-
oftast bruset på bandet den dominerande bruskällan, stärks. Brusfaktor (eng. noise factor (NF)) ger för-
medan för högre band så kommer det interna bruset hållandet mellan en förstärkares egenbrus i förhållan-
att dominera, och dämpningar i kablar bli allt mer de till det termiska bruset för ett motstånd på dess
märkbart. ingång. Brusfaktor redovisas oftast i dB, som varande
dB över brusgolvet.
8.7.3.2 Signal-brus-förhållande En förstärkares egenbrus kommer givetvis att för-
stärkas, och därför kommer bruset på utgången vara
HAREC a.7.1.2
brusfaktorn plus förstärkningen, räknat i dB. Exem-
Upplevelsen av en signals kvalitet kan mätas på pelvis kommer en förstärkare med 4,5 dB i brusfak-
många sätt, dock är just signalens brusmängd en vik- tor och 20 dB förstärkning ha brus på 24,5 dB över
tig sådan relation och därför så använder man be- brusgolvet. En efterföljande förstärkare med 10 dB
greppet signal-brus-förhållande (eng. signal to noise brusfaktor kommer inte signifikant bidra med brus,
ratio (S/N)). eftersom föregående steg har 14,5 dB högre brus än
Signal-brus förhållandet uttrycks oftast i dB och egenbruset. För detta fall är den första förstärkaren
kan enkelt räknas fram som skillnaden i nivå på signal dominant.
och på brus, det vill säga signal minus brus, räknat Eftersom kabeldämpning kan vara signifikant, så
i dB. Med en signalnivå på 45 dB och brusnivå på kommer signalen dämpas genom kabeln. Givet att vi
22 dB har man således +23 dB S/N. har 15 dB dämpning i kabeln, en signal 40 dB över
brusgolvet och en 20 dB förstärkare med brusfaktor
8.7.3.3 Minimal signal-brus-förhållande 4,5 dB, var ska vi sätta förstärkaren?
HAREC a.7.20.2
Om förstärkaren sitter efter kabeln så kommer
Det är också till stor hjälp att fort etablera det mi- signalen att dämpas först i kabeln, bruset kommer
nimala signal-brus-förhållandet (eng. minimum sig- att läggas på och sedan kommer det att förstärkas
nal to noise ratio) som man kan tolerera. Genom att 20 dB. Det ger 40 dB minus 15 dB plus 20 dB för
jämföra länkbudgeten mot detta kan man fort avgöra signalen, det vill säga 45 dB. För bruset får vi 4,5 dB
om det är tillräckligt bra eller behöver ändras. plus 20 dB det vill säga 24,5 dB. För detta fallet får vi
Har man för lågt signal-brus-förhållande mot mini- ett signal-brus-förhållande på 45 dB minus 24,5 dB,
mum, så behöver man öka förstärkningen eller oftast det vill säga 20,5 dB, givet att det är det interna
minska förlusterna i länkbudgeten. bruset som är dominerande.
Om förstärkaren sitter före kabeln så kommer sig-
nalen först förstärkas och sedan dämpas i kabeln. Det
8.7.3.4 Minimal mottagen signalstyrka
ger 40 dB plus 20 dB minus 15 dB för signalen, det
HAREC a.7.20.3 vill säga 45 dB. För bruset får vi 4,5 dB plus 20 dB
Om den dominanta störkällan är det interna bru- minus 15 dB det vill säga 9,5 dB. För detta fallet får
set och man har för lågt signal-brus-förhållande, mås- vi ett signal-brus-förhållande på 45 dB minus 9,5 dB,
te signalstyrkan in till mottagaren ökas tills signalen det vill säga 35,5 dB, givet att det är det interna
är stark nog för att ge tillräckligt högt signal-brus- bruset som är dominerande.
förhållande. Detta ger nivån för minimalt mottagen Med detta exempel ser vi hur en länkbudget hjäl-
signalstyrka (eng. minimum receiver signal power) per oss att få signal-brus-förhållandet att gå från
som mottagaren kräver. 20,5 dB till 35,5 dB enbart genom att ändra place-
ringen av förstärkaren i systemet.
8.7.3.5 Signaldämpning
8.7.3.7 Vägförlust
HAREC a.7.1.1
Så väl kablar, filter, kopplingar och vågutbredning HAREC a.7.20.4
innebär signaldämpning. Det innebär att man tappar Den dämpning som signalen har i fri-rymds för-
energi i förhållande till den tillförda energin. Förhål- lust, på grund av dess avtagande fältstyrka kallas
landet mellan uttagen och inmatad energi uttrycks även för vägförlust (eng. path loss). Fri-rymds förlus-
oftast i form av dB. Man ska vara noga att note- ten beror förenklat på frekvens och avstånd, en enkel
ra dämpningen är oftast relaterad till frekvensen, så model [?, §19.1.2]:
den ska uppskattas eller mätas för den frekvens som
avses. Lf s = 32.45 + 20 log d + 20 log f
228
Ytterligare förluster kan förekomma på grund av En väl utförd länkbudget ger god förståelse över
vegetation, delvis täckt Fresnelzon, studsar mot jono- var den svaga länken är, och genom att experimentera
sfär med mera. Fresnelzonen är den zon som befinner med olika alternativa lösningar så kan man förstå var
sig inom den ellips vars form definieras av en våg- man ska börja göra åtgärder och var det är lönlöst
längd längre väg än direkt väg mellan sändare och eller har ringa påverkan.
mottagare. Merparten av energin mellan två anten-
ner rör sig i denna fresnelzon och således så om den
regionen är påverkad av hinder så kommer signalen
dämpas märkbart.
229
230
9 Mätteknik
I forskning, utveckling och produktion är mätning Vid mätning av spänning kommer den inre resi-
en hörnpelare i verksamheten. Även inom mättekni- stansen hos voltmetern att lasta kretsen, och därmed
ken sker en snabb utveckling och digitaltekniken kom- sänka spänningen och därmed kommer den uppmät-
mer alltmer till användning, men grunderna för mät- ta spänningen vara lägre än den faktiska spänningen
ning är desamma. I detta kapitel behandlas de vikti- utan mätinstrumentet.
gaste mättekniska begreppen som radioamatörer kan I gamla tider var den inre resistansen relativt låg,
behöva känna till. varvid påverkan blev större än med moderna instru-
ment. Dock kan även moderna instrument påverka
mätresultatet i kretsar som har väldigt hög impedans.
9.1 Att mäta
HAREC a.8.1 HAREC a.8.1.1.1 9.1.2 Mäta likström
Vid strömmätning bestämmer man strömstyrkan i en
9.1.1 Mäta likspänning gren av en elektriskt strömkrets. Amperemetern ska
kopplas i serie med den aktuella strömgrenen. Det vi-
Vid spänningsmätning bestämmer man potentialskill-
sade mätvärdet motsvarar strömstyrkan. Ampereme-
naden – spänningen – mellan två punkter. Om det
terns inre resistans adderas emellertid till resistansen
finns en spänning, så flyter en motsvarande (mät)ström
i strömgrenen och då uppstår ett mätfel. En ampe-
genom instrumentet som presenterar mätströmmen
remeter ska ha låg inre resistans för att mätfelet ska
som en spänning.
bli litet.
Mätströmmen påverkar emellertid spänningsför-
Endast vid mycket noggrann mätning kan man
delningen i kretsen och då uppstår ett mätfel, vilket
behöva räkna om det visade mätvärdet med hänsyn
inte framgår av det visade mätvärdet. Med känne-
till amperemeterns inre resistans och resistansen i
dom om kretsens och instrumentets data kan man
strömshunten – om en sådan används.
dock beräkna mätfelet. En voltmeter ska ha hög inre
resistans för att mätfelet ska bli litet. På grund av den låga inre resistan-
Endast vid mycket noggrann mätning kan man be- sen ska en amperemeter ALDRIG an-
höva räkna om det visade mätvärdet med hänsyn till
B vändas för spänningsmätning. Då för-
voltmeterns inre resistans och förkopplingsresistansen störs den!
– om en sådan används.
9.1.2.1 Utöka mätområdet för en amperemeter
På grund av den höga inre resistan-
sen är en voltmeter endast lämpad för Med en strömshunt (en resistor parallellt) över am-
! spänningsmätning – INTE för direkt peremetern kan man mäta högre ström än den som
amperemetern är gjord för.
strömmätning!
Shunten dimensioneras så att större delen av ström-
9.1.1.1 Utöka mätområdet för en voltmeter men leds förbi amperemetern. Kvar är den mätström
som behövs för att amperemetern ska göra fullt ut-
Med hjälp av förkopplingsresistor i serie med voltme- slag.
tern kan man mäta högre spänning än den som volt- Mätströmmen fördelar sig omvänt proportionellt
metern är gjord för. Spänningen fördelas då propor- mot instrumentets och shuntens resistanser.
tionellt mellan förkopplingsresistorns resistans och När en strömshunt används måste mätvärdet räk-
instrumentets inre resistans. Ett exempel på detta nas om med en skalfaktor eller en skala med motsva-
finns i bild 3.1. rande gradering användas. En amperemeter med val-
När förkopplingsresistor används måste mätvär- bar shuntresistor kan därför har flera skalor. I digitala
det räknas om med en skalfaktor eller en skala med amperemetrar anpassas ”skalan” oftast automatiskt.
motsvarande gradering användas. En voltmeter med
valbar förkopplingsresistor kan därför har flera skalor.
I digitala voltmetrar anpassas ”skalan” oftast auto- 9.1.3 Mäta växelspänning och växelström
matiskt. Grunderna för mätning av växelspänning och växel-
ström är samma som för likspänning och likström,
9.1.1.2 Inre resistansens inverkan men att bland annat en instrumentlikriktare oftast
behövs.
HAREC a.8.1.2.3
Beroende på frekvensen i strömkretsen och vilket
slags värde man vill mäta, används olika instrument.
231
Olika typer av instrument ger olika möjligheter, Den vanligaste metoden är att använda en modern
men också begränsningar. multimeter som kan mäta resistans direkt. En del
Mjukjärnsinstrument utan likriktare kan mäta kräver att man ställer in området för resistans, medan
växelströmmar ner till cirka 50 mA och upp till cirka andra kan göra det automatiskt.
10 A. Frekvensen får dock inte vara högre än cirka Precisionsmätning av motstånd kan göras av mer
100 Hz. avancerade instrument där man använder 4-punkts-
Vridspoleinstrument används dels direkt för lik- mätning. För 4-punktsmätning så är ström och spän-
strömsmätning och dels med likriktare även för väx- ninganslutningarna separerade så att anslutningsled-
elströmsmätning. ningarnas resistans inte ger spänning som inkluderas
Vridspoleinstrument med likriktare används ofta i den mätta resistansen. Istället så mäts spänningen
för frekvenser upp till cirka 10 kHz och strömmar ner så nära som möjligt på själva mätobjektet, medan
till 0,1 mA. Noggrannheten är sällan bättre än 1,5 % spänningsförlusten för strömledarna därmed kan eli-
av fullt utslag. mineras. Denna mätmetod är relevant framförallt för
Beroende på funktionsprincipen kan det skilja på lågohmiga motstånd.
hur instrument mäter, vilket nödvändigtvis inte är
detsamma som hur mätvärdet presenteras. 9.1.5 Mäta effekt
Mjukjärnsinstrument mäter effektivvärdet av en
växelström medan ett vridspoleinstrument med likrik- HAREC a.8.1.4
tare mäter likriktade medelvärdet. Som exempel kan Effektformler vid lik- och växelström (medel-, effektiv-
skalan i ett instrument med likriktare även graderas och toppvärden) Vid likström:
för effektivvärdet för sinusformade förlopp.
För mätning av växelström används vanligen in- P =U ·I [W (watt)] dvs. Joules lag
strument med likriktare, men för HF även instrument
Vid sinusformad växelström och resistiva belastningar
med termokors, vilka bygger på termogalvanisk spän-
(För PEP-effekt se även avsnitt 3.4.10):
ning mellan metaller.
U2
9.1.3.1 Frekvensens inverkan effektivvärde P =
R
HAREC a.8.1.2.1 2
Umax
Frekvensen på den mätta signalen inverkar mer toppvärde PP EP =
eller mindre på mätresultatet. Till en del beror det R
på den instrumenttyp, som används. En faktor är U = spänningens effektivvärde R = resistansen
instrumentets gränsfrekvens, det vill säga hur högt
i frekvens som instrumentet fortfarande är rimligt 9.1.6 Sändareffekt
rättvisande. Detta kallas instrumentets bandbredd,
vilken bör vara dokumenterad. En sändares effekt kan mätas på olika sätt. Den me-
tod att mäta uteffekt som är relevanta för radioama-
9.1.3.2 Vågformens inverkan tören är toppvärdeskännande sådana för mätning av
p.e.p. I föreskrifterna används sändareffekten p.e.p.
HAREC a.8.1.2.2 som uteffekt. Därvid måste även p.e.p. avses, fastän
Även formen på den signal som mäts inverkar på det inte uttryckligen uttalas.
mätresultatet och det är viktigt att veta för vilken våg- Observera, att radioamatören måste beakta EMC-
form som instrumentet presenterar mätvärdet. Det lagen. Se vidare kapitel 10.1.1.
vanligaste är att vågen förutsätts vara sinusformad,
vilket ofta inte är fallet i praktiken. Det innebär att
fel värde presenteras om vågformen är en annan än
9.1.7 Metoder för mätning av
den förutsatta. sändareffekt
Tidigare har avhandlats effektberäkning i allmänhet.
9.1.4 Mäta resistans Här nedan kommenteras mätning av sändareffekt i
synnerhet.
HAREC a.8.1.3
Ett tillförlitligt sätt att mäta sändareffekt är att
Mätning av resistans är enklast att göra på en ansluta sändaren till en konstlast med samma re-
fristående komponent, medan man vid mätning på sistans som sändarens utgångsimpedans och mäta
en resistor i en strömkrets också måste ta hänsyn till spänningen över lasten med ett oscilloskop med till-
att andra komponenter i kretsen kan påverka mätre- räcklig bandbredd. Då kan man se och mäta HF-
sultatet. spänningens topp-toppvärde och samtidigt se signa-
Resistans kan mätas på flera sätt. Det grundläg- lens vågform.
gande är att mäta strömmen genom resistorn och Med spänningen och konstlastens impedans (re-
spänningen över den och sedan beräkna resistansen sistans) bekanta så kan uteffekten beräknas enligt
med Ohms lag. formlerna i kapitel 9.1.5.
232
i stället för spänning, men då med den viktiga för-
utsättningen att impedansen måste ha en fastställt
värde.
Om man avläser effekten genom en 75 Ω-kabel på
ett instrument för 50 Ω, så är det verkliga värdet ett
annat än den avlästa.
De effektmetrar som förekommer i SVF-instrument
är egentligen voltmetrar, men med skalan graderad i
effekt.
233
9.1.13 Mätfel
Mätinstrument indelas i noggrannhetsklasser efter
största tillåtna felvisning. Klasserna är 0.1, 0.2, 0.5,
1.0, 1.5, 2.5 och 5.0 varvid klassen anges på instru-
mentet. Som exempel får ett instrument i klass 2.5
ha ett tillåtet mätfel av ±2,5 % av fullt utslag.
Mätresultatet bestäms av flera faktorer; dels av
instrumentets så kallade mätonoggrannhet, dels av
hur mätvärdet presenteras och slutligen av hur noga
användaren läser av.
Vid analog visning presenteras mätvärdet med en
visare mot en graderad skala med en viss upplösning.
Visaren kan vara mekanisk eller optisk (ljusspalt).
Vid snabba mätvärdesändringar är instrumentets me-
kaniska tröghet en faktor att ta hänsyn till.
Vid digital visning presenteras mätvärdet med siff-
ror eller som längden på en pelare. Det är förledande
att se digital visning med siffror som mer exakt än
analog, men det är inte alls säkert. Utöver instrumen-
tets mätonoggrannhet, bestäms nämligen noggrann-
heten av hur många siffror som mätresultatet presen-
teras i.
En oberäknelig källa till mätfel är elektromagne-
tiska fält från apparater i närheten. Bild 9.2: Presentation av mätvärden
En ofta förbisedd felkälla är temperaturen i mä-
tobjektet och/eller i instrumentet, det kan vara av 9.2.2 Presentation av mätvärden
inkopplingstiden med mera.
Visningströgheten är inget mätfel i sig men kan till Mätvärden kan presenteras på olika sätt som illustre-
nackdel vid snabba förlopp. Trögheten förekommer ras i bild 9.2. De vanligaste sätten är optiska och
såväl vid analog som digital visning. I det förra fallet då med digital eller analog visning. Mätresultat kan
är masströghet i instrumentets rörliga delar orsaken även överföras till dator för vidare bearbetning och
och i det andra fallet är orsaken klockfrekvensen för visning.
instrumentets mikroprocessor.
9.2.3 Multimeter
9.2 Mätinstrument HAREC a.8.2.1.1
Flera mätfunktioner kan utföras med samma bas-
HAREC a.8.2 instrument, som visas i bild 9.2, denna egenskap kal-
las för en multimeter. Genom omkoppling mellan oli-
9.2.1 Att mäta är att veta ka tillsatser väljer man mätfunktion och mätområde.
Instrumentskalan utformas så att olika slags mät-
Mätinstrument används för att, under kontrollerade värden kan avläsas. Kombinationer med elektroniska
former, testa och bekräfta en funktion eller avsaknad förstärkare och digital visning etc. är nu vanligt.
av densamma, i en utrustning. Det används också
för att mäta olika komponenter för att verifiera dess
funktion och egenskaper.
9.2.4 Vridspoleinstrument
Med mätinstrument vill man åstadkomma en så Vridspoleinstrument, som illustreras i bild 9.3, kan ba-
snarlik testmiljö som man kan förvänta sig, att ut- ra användas för likströmsmätning, eftersom visarut-
rustningen som man testar, ska kunna hantera i verk- slaget beror av strömriktningen. Instrumentet har låg
ligheten. effektförbrukning och stor noggrannhet. Visningen är
De mätinstrument vi kommer att nämna nedan, vanligen linjär, men kan göras annorlunda.
används bland annat i sluttester, som när, i vårt fall,
radioutrustningen är hopmonterad och ska testas, in- Funktion En spole är upplagrad i fältet av en häst-
nan den levereras till kund. skomagnet. När den ström, som ska mätas, passerar
Att tillverkarna använder mätinstrument enligt genom den vridbara spolen så alstras ett magnetfält
ovan, är sålunda en förutsättning för att kunna veta även i denna. De två magnetfälten påverkar varandra
att den utrustning man konstruerat uppfyller de krav så att spolen vrider sig. Spolen förses med en visare
som man specificerat. och en returfjäder. Ju större ström det flyter genom
Dessa typer av instrument är också av intresse spolen desto större blir visarutslaget.
för sändaramatören, då hen kan använda dessa för
felsökning eller service.
234
Bild 9.3: Vridspoleinstrument
9.2.7 Kalibreringsoscillator
Bild 9.4: Konstlast
En kalibreringsoscillator (eng. calibration oscillator)
9.2.5 Konstlast används för att frekvenskalibrera andra apparaters
inställningsskalor, som illustreras i bild 9.6. Den är
En konstlast (eng. dummy load) är en alternativ last
kristallstyrd och avger särskilt precisa och frekvens-
som kan hantera en viss mängd effekt, konstlast il-
stabila signaler.
lustreras i bild 9.4. En konstlast bör ingå i varje
Oscillatorsignalen förvrängs avsiktligt, så att det
amatörradiostation. Vid mätning och inställning av
utöver grundfrekvensen även skapas harmoniska över-
till exempel modulation och uteffekt, är det lämpligt
toner. En oscillator med till exempel grundfrekvensen
att belasta sändaren med dess nominella utgångsim-
25 kHz avger på så sätt även frekvenserna 50 kHz,
pedans. För att då undvika att energi strålas ut bör
75 kHz, 100 kHz, 125 kHz och så vidare. Man får
en väl skärmad konstlast användas.
således en ”kalibreringsfrekvens” för varje 25 kHz.
I moderna amatörradiosändare med koaxialkabel
Detta övertonsspektrum kan sträcka flera 100 MHz
utgång är utgångsimpedansen 50 Ω. Konstlasten ska
upp. Man ”nollsvävar” apparat mot närmaste kalibre-
då vara en 50 Ω resistor utan reaktiva egenskaper för
ringsfrekvens och kan kalibrera till exempel VFO-
det intressanta frekvensområdet. Den kan bestå av en
skalan.
eller flera sammankopplade resistorer, ofta parallellt
Användningsområdet är huvudsakligen kalibrering
för att minska den induktiva komponenten.
av äldre mottagare och gradering av nya skalor och så
Sändareffekten ska kunna tas upp utan att resi-
vidare för densamma. Dagens mottagare och sända-
stansen förändras nämnvärt. Det är viktigt att resis-
re har syntesoscillator och då behövs normalt ingen
torerna kyls effektivt med luft eller vätska i ett kärl
kalibreringsoscillator.
med tillräckligt utrymme, även när vätskan expande-
rar av värmen. Vätskan får inte vara lättantändlig
eller miljöfarlig. Till exempel är oljor med PCB för- Not Äldre trafikmottagare har VFO med LC-krets
bjudna! och ofta en inbyggd kalibreringsoscillator, vilekn i sin
tur kan behöva kalibreras. Det enklaste sättet är då,
att jämföra frekvensen på en känd rundradiosändare
9.2.6 Fältstyrkemätare på mellanvåg med kalibreringsoscillatorn.
Styrkan av elektromagnetiska fält kan bestämmas
med fältstyrkemätare. 9.2.8 Brusmätbrygga
En fältstyrkemätare är en högfrekvensdetektor,
vars utspänning visas med ett instrument med ska- Brusmätbryggan används vid mätning i antennsy-
la. Den selektiva kretsen kan bestå enbart av den stem, så som illustreras i bild 9.7. Den består av en
235
Bild 9.5: Fältstyrkemätare
236
Bild 9.8: SVF-meter, princip och inkoppling
9.2.11 Dipmeter
237
klipps. Ibland väljer man att göra vågformerna mind-
re, för att man ska kunna arrangera dem på ett bra
sätt på skärmen. Ibland väljer man att klippa vågen
för att man enbart vill se tiden för en kant tydligt.
En viktig sak för att få en tydlig bild på bildskär-
men är att triggpunkten, den punkt där mätningen
av signalen börjar, är vald så att man inte får dubbla
eller otydliga bilder. Valet av triggpunkt sker ofta au-
tomatiskt men om signalen som ska mätas är väldigt
flack eller har många nollgenomgångar kan triggpunk-
ten bli felaktig. För att lösa problemet med suddiga
eller dubbla bilder så brukar man manuellt justera
triggpunkten så att man får en tydlig bild.
Man justerar också tidbasen för att ha rätt skala
på tidsaxeln, så man ser en eller ett fåtal cykler, eller
ibland över längre tid för att se variationer. Man kan
också fördröja svepet för att kunna se en viss del efter
triggpunkten.
Oscilloskop har nu mera ofta inbyggda funktioner
Bild 9.11: Mätning med dip-meter för mätning. Det är behändigt att snabbt få en upp-
fattning om periodtider, frekvenser, amplituder med
Induktansen i en resonanskrets kan bestämmas mera men dessvärre blir mätprecisionen ofta kraftigt
med dip-metern, om kapacitansen är bekant. På mot- lidande, och det ska inte övertolkas. Till exempel är
svarande sätt kan en obekant kapacitans bestämmas frekvensmätningen inte bättre än hur bra placeringen
om induktansen i resonanskretsen är bekant. av markörerna är, så det är sällan tillförlitligheten är
Namnet griddipmeter kommer från elektronrörse- bättre än 2 siffrors noggrannhet.
poken. Ändringar i gallerströmmen (grid current) i Rätt använt är oscilloskop dock ett fantastiskt mä-
ett oscillatorkopplat elektronrör används som indika- tinstrument.
tion på att en resonanskrets är i resonans. Då minskar
gallerströmmen – det blir en ”ström-dip”. Numera an-
vänds en transistor i stället för röret och instrumentet 9.2.13 Spektrumanalysator
benämns dip-meter. HAREC a.8.2.1.7
En spektrum-analysator (eng. spectrum analyzer)
9.2.12 Oscilloskop visar amplituden för olika frekvenser över ett visst fre-
kvensområde. Detta är som kontrast till oscilloskopet
HAREC a.8.2.1.6 som visar amplitud för en signal över tiden.
Oscilloskopet (eng. oscilloscope) är ett mycket Spektrumanalysatorn kan liknas vid en mottaga-
användbart instrument. Mycket snabba förlopp kan re, men med en viktig skillnad: där en mottagare har
med fördel studeras på en oscilloskopskärm. ett eller flera avstämda ingångssteg, som ska förhind-
Spänningsförlopp kan visas som funktion av tiden. ra mottagaren att påverkas av signaler som ligger mer
Tillsammans med andra instrument kan frekvenska- eller mindre nära den önskade signalen, har spektru-
raktäristiken i filter, modulationskvalitet och så vida- manalysatorn en vidöppen ingång.
re åskådliggöras. Spektrumanalysatorn är ett mätinstrument, och
Oscilloskopet består av ett katodstrålerör, där styr- ska kunna presentera de signaler som matas in på
ningen av katodstrålen sker med hjälp av X- och Y- dess ingång, utan att signalerna ska påverkas på nå-
förstärkare och en så kallad triggerförstärkare. Den got sätt. Detta ställer höga krav på spektrumanaly-
signal som ska mätas ansluts vanligen till Y-förstärkaren satorns konstruktion. Den måste kunna tåla starka
medan en tidbasgenerator som alstrar en sågtands- signaler, utan att en mätning på en svag signal i när-
formad signal ansluts till X-förstärkaren. Bild 9.12 heten påverkas.
visar ett blockschema på oscilloskop. Spektrumanalysatorerna finns också i två olika
Moderna oscilloskop digitaliserar signalen efter typer. Den ena arbetar med svepteknik, och sveper
ingångsförstärkaren, och läggs sedan i minne, där den över ett viss del av frekvensspektrumet. Den andra
sågtandsformade signalen är ersatt med en räknare typen kallas för realtidsanalysator, och är kapabel att
som placerar det i minnet. Sen presenteras bilden på för ett givet ögonblick spela in ett spektrum digitalt
bildskärmen eller på en ansluten dator. Gemensamt för senare analys av innehållet.
för analoga och digitala oscilloskop är i stort samma Det vi fortsättningsvis beskriver i detta kapitel,
handhavande. är den svepande spektrumanalysatorn, vilket också
Man ansluter en eller flera signaler till ingångarna, är den vanligaste typen för service tillämpningar.
justerar ingångssteget så att hela vågformen fångas En spektrum-analysator består förenklat av en
och att det är god amplitud, så den syns men inte svep-bar oscillator, variabelt filter på mellanfrekven-
sen, en detektor och ett ställbart filter från detektorn.
238
Bild 9.12: Oscilloskop
Den variabla oscillatorn sveper så att det tänk- att kostnaden för instrumentets uppbyggnad och in-
ta frekvensområdet täcks, ofta med ett bestämt antal gående komponenter under lång tid har varit mycket
punkter, till exempel 801, där varje punkt är mätning hög.
på en specifik frekvens. Ibland kan man anpassa an- Under många decennier har sändaramatörer där-
talet punkter för att få mätningen gå snabbare, mot för varit hänvisade till marknaden för begagnade in-
att man får en lägre upplösning. strument som haft minst tio till tjugo år på nacken.
Filtret sätter bandbredden på mätningen, och det Det är bara för några år sedan som det har kom-
kan gå i 1–3 steg, till exempel 3 Hz, 10 Hz, 30 Hz, osv. mit produkter på marknaden som nu kommit ner i
till 3 MHz. För vissa specifika mätändamål, som till kostnadsnivåer som inneburit att radioamatörer kan
exempel för EMC mätningar, behöver man ha filter köpa dessa instrument, i nyskick.
av rätt bandbredd och dessa är extra optioner. En modern spektrumanalysator av dyrare snitt
Filtret, vars inställning brukar kallas för Resolu- erbjuder också en möjlighet att analysera den mo-
tion Bandwidth, fungerar som ett fönster, där fönstret dulerade signalen. Sålunda förekommer instrument
släpper in de signaler som finns i det spektrum som på marknaden som är specialdesignade att analyse-
man önskar studera. ra signaleringsinnehållet i olika system, till exempel
Om analysatorn inte skulle ha något filter skulle Bluetooth, olika Wi-Fi- och mobiltelefonsystem.
den ta in alla signaler som finns inom dess specifice- För en specifik mätning över ett visst frekvens-
rade frekvensområde. spektrum, kan man ställa in en så kallad startfre-
Ett brett filter släpper igenom ett större frekvens- kvens, samt motsvarande stoppfrekvens för spektru-
område och är användbart för signaler med större met ifråga. Analysatorn kommer då att svepa, från
bandbredd. Ett smalare filter är att föredra för sig- startfrekvensen, till stoppfrekvensen. Man kan också
naler med smalare bandbredd. att välja en frekvens mitt i spektrumet, och därefter
Ett brett filter innebär också att analysatorn kan ett valfritt så kallat span. Span betecknar det fre-
svepa snabbare. Det är då lättare att kunna detektera kvensspann som är önskvärd för att man ska kunna
signaler som är kortvariga. Ett smalare filter innebär studera signalerna inom det aktuella spektrumet.
att analysatorn måste svepa långsammare, men kan För att kunna göra bättre avläsningar kan man
då istället hitta signaler som inte skulle ha synts med sätta markörer, så att man kan avläsa frekvens och
det bredare filtret. amplitud för den punkten. Ibland sätter man dubbla
Detta filter har också en annan egenskap som är frekvensen för att avläsa skillnaden i amplitud, vilket
viktig – ett brett filter släpper också igenom mer brus, kan vara relevant för filter eller avläsa den relativa
vilket påverkar den lägsta brusnivån som analysatorn styrkan på ett sidband.
kan presentera. Detektorn kan vara topp-detektor eller RMS de-
För att nå högre känslighet kan man välja sma- tektor, det kan finnas flera. För specifika mätändamål
lare filter. Ju smalare filter, desto högre känslighet, som till exempel EMC mätningar behöver man spe-
men också ett långsammare svep över det aktuella cifik detektor. Det är viktigt att välja rätt detektor
frekvensområdet. när signalen ska presenteras. Valet av detektor kan
påverka den presenterade nivån med flera dB.
9.2.13.1 Fördjupning Det finns olika detektorer beroende på hur man
vill ha signalen presenterad. Det finns toppvärdesindi-
På en spektrumanalysator ställs stora krav på käns- kerande (Auto-peak, max peak, min peak) detektorer
lighet och förmåga att hantera starka signaler i när- som indikerar signalens toppvärden. Det finns medel-
heten av en svag men önskad signal utan att falska värdesbildande (Average, Sample) detektorer som, om
signaler påverkar instrumentet. Kraven har medfört instrumentet arbetar med digitalteknik, plockar ögon-
blickliga mätvärden slumpmässigt. Det finns också
239
speciella detektorer (s.k. Quasi-Peak) som används för att sedan kunna följa signalen med en spektruma-
för att mäta enligt specifika EMC-mätningar. nalysator (se 9.2.13).
En viktig detektor att komma ihåg är den så kal- En bra signalgenerator ska ha förmågan att ge en
lade RMS-detektorn. Den utvecklades för att kunna så ren signal som möjligt, där övertoner och sidband
mäta på digitalt modulerade signaler, ofta med vari- av olika slag är så låga som möjligt. Ofta genererar
erande fas- och amplitudinformation. generatorn ett egenbrus runt den inställda signalen.
Denna detektor är att rekommendera för att mäta Detta brus avtar, ju längre bort man kommer från
på digitalt modulerade signaler. Den finns oftast i lite den inställda signalen. Detta brus ska förstås vara så
modernare analysatorer. lågt som möjligt.
En vanlig Average- eller Sample-detektor enligt En annan önskvärd parameter är möjligheten at
ovan, förväntar sig att RF-signalens förlopp är i stort kunna reglera den radiofrekventa utnivån över ett
sett återkommande konstant, vilket är fallet med ana- stort område. Signalgeneratorer innehåller oftast nå-
loga signaler som består av en bärvåg. gon form av mätfunktion för att kunna mäta nivån.
En digitalt modulerad signal har ett innehåll som En fördel är om signalgeneratorn har en möjlig-
förändras hela tiden, oftast både till fas och amplitud. het att själv skapa modulation, till exempel AM- el-
RMS-detektorn läser in – samplar – den digitalt ler FM-signaler. Det kan emellanåt finna en inbyggd
modulerade signalen och tar konstant mätvärden ur lågfrekvensgenerator, där man kan ställa in önskad
den fasvarierande RF-signalen. Den följer RF-signalens frekvens för att till exempel generera en ton. I detta
förändrade innehåll. sammanhang brukar det också finnas möjlighet att
Denna detektor är därför utmärkt att använda för justera modulationsgraden för AM, eller deviationen
att mäta på digitalt modulerade signaler. till exempel för FM-signalen.
Bluetooth eller Wifi-signaler, men även de digitala
system vi har inom amatörradion, då dessa signaler 9.2.15 Nätverksanalysator
innehåller förändringar i fas- och amplitud.
Den kan självklart också användas för att mäta En nätverksanalysator (eng. network analyser) an-
på analoga signaler. Att den plockar ögonblicksmät- vänds för att mäta hur mycket signal som går igenom
värden även på en analog signal gör alltså inget. en koppling, till exempel filter eller förstärkare, eller
Efter detektorn finns ett filter, ofta benämnt med hur mycket signal som reflekteras tillbaka från till
videobandbredd, som medelvärdesbildar detektorns exempel en antenn. Ibland kallas detta även för an-
amplitudestimat över tiden. Oftast regleras det au- tennanalysator i amatörradiosammanhang.
tomatiskt med bandbredden på filtret, eftersom sma- En nätverksanalysator som enbart kan mäta amp-
lare filter behöver proportionerligt längre tid för att lituder kallas ibland för skalär nätverksanalysator (eng.
ge ett bra resultat. Sveptiden beror därför på anta- Scalar Network Analyzer (SNA)). En spektrumanaly-
let punkter för frekvenser, bandbredd på filtret och sator med en så kallad tracking generator, som gene-
videobandbredden. Ibland kan man styra videoband- rerar en signal med samma frekvens som man analy-
bredden manuellt för att få en längre tid, då det kan serar, kan agera SNA. En signalgenerator med svep-
vara gynnsamt för att få en tydligare bild, det vill funktion kan också agera SNA.
säga ta bort brus och störningar som enbart skapar En nätverksanalysator som mäter fasen både på
variationer för att man inte observerar ett bra medel- utgående och inkommande signal kan även mäta fas-
värde. Videobandbredden påverkar alltså inte själva förskjutningen, och då kan man representera fasen
mätresultatet, utan är enbart till för att användaren både som komplex storhet eller med polära koordina-
lättare ska kunna avläsa mätningen. ter, det vill säga amplitud och fas. En sådan nätverk-
sanalysator kallas för vektornätverksanalysator (eng.
Vector Network Analyzer (VNA)).
9.2.14 Signalgeneratorn
Användningsmässigt liknar en nätverksanalysator
HAREC a.8.2.1.4 en spektrum-analysator, men med flera väsentliga
Signalgeneratorn (eng. signal generator) är ett skillnader. För att få korrekt mätning av amplitud
instrument, som namnet antyder, genererar en signal, och fas läggs större vikt vid att göra kalibrering (eng.
i detta fall en radiofrekvent signal. calibration), något som görs för att kompensera va-
Detta instrument kan användas för att till exem- rierande amplitud och fas för olika frekvenser. Vid
pel testa mottagare, eller för att att generera en eller kalibrering använder man ofta last (eng. load), kort-
flera kontrollerade signaler för att till exempel testa slutning (eng. short) samt öppen port (eng. open)
förstärkarsteg. mätning av kalibreringsreferenser. För två-ports mät-
Äldre signalgeneratorer var oftast uppbyggda runt ning använder man även en överföring (eng. through)
en resonanskrets, och drev ofta i frekvens när de värm- för att få port-till-port egenskaperna korrekt. Efter
des upp. De var sålunda inte stabila. Senare generato- kalibrering av instrumentet så korrigeras mätningar-
rer arbetade med frekvenssyntes, och var att föredra na, och ibland kan skillnaderna vara drastiska.
i detta sammanhang. Nätverksanalysatorn har därtill ofta ett stort an-
Den kan också användas för att generera en test- tal olika sätt att presentera mätresultaten så att man
signal, som man matar in på en mottagares ingång, kan mäta enligt scatter-modellen, return loss (RL),
VSWR, Smith-diagram och så vidare. Det gör att
240
en nätverksanalysator kan vara ett kraftfullt verk-
tyg som korrekt använt kan ge god insikt i hur en
krets beter sig.
241
242
10 EMC
Det moderna samhället blir alltmer tekniskt avan- PTSFS 2015:4 [?] hänvisar till Lag om elektronisk
cerat och antalet elektroniska apparater i hemmen kommunikation LEK SFS 2003:389 [?]. Där kan föl-
och på arbetsplatserna ökar kraftigt. Den ökande jande läsas om åtgärder vid störningar:
mängden och komplexiteten hos apparaterna kräver
3 Kap. 13§ Om det uppkommer skadlig
därför regler, som styr både utförande och använd-
störning, skall tillståndshavaren omedel-
ning med rimligt bibehållen säkerhet och funktion.
bart se till att störningen upphör eller i
Internationella och nationella väl preciserade regler
möjligaste mån minskar, om inte störning-
för radio- och teletekniskt samexistens är numera helt
en är tillåten. Detsamma gäller den som
nödvändiga.
använder en radiomottagare som stör an-
vändningen av en annan radiomottagare.
10.1 Störningar och störkänslighet Skadlig störning definieras i 1 Kap 7§ som:
243
Om störningarna inte kan avhjälpas kan PTS även om de inte är definierade som radioanläggning,
komma att anvisa om restriktioner (begränsningar i det vill säga radiosändare och/eller radiomottagare.
sändningstillståndet), det kan vara sändningsförbud Störningar som uppstår av elektromagnetiska fält
under vissa tider, på vissa frekvenser, över viss sän- kallas Electromagnetic Interference (EMI). Känslig-
dareffekt etc. heten för sådana störningar kallas för Electromagnetic
Susceptibility (EMS).
10.1.4 PM vid störningsproblem
10.2.1 Blockering
• Störningar är alltid förenade med obehag och
ställer grannsämjan på prov. Håll dig väl med HAREC a.9.1.1
dem som bor i omgivningen! Observera även att I de flesta mottagare finns en automatisk förstärk-
gällande EMC har myndigheter inte rättighet ningsreglering. Om insignalerna blir för starka, så räc-
att få tillträde till bostäder. ker regleringen inte till. Då överstyrs förstärkarstegen
så att de arbetar olinjärt. Detta kallas blockering och
• Om det väcks klagomål på dig om störningar, kan medföra att mottagaren tystnar eller en TV-bild
ska du först kontrollera din egen sändare och försvinner.
antennanläggning. Ett sätt att undvika blockering är att koppla en
• Be därefter att få undersöka antennanläggning dämpsats (eng. attenuator till mottagaringången. En
och apparater hos den som besväras av stör- sådan sänker dock signalstyrkan över hela frekvens-
ningar. området, inte bara för en viss signalfrekvens.
244
10.3 Störningsorsaker I de båda första fallen kan det hjälpa med kom-
plettering med hög- och/eller lågpassfilter och skärm-
10.3.1 Störningar från sändare strömsfilter.
Störningar orsakade av instrålning är svårast att
HAREC a.9.2.1 HAREC a.9.2.2 avhjälpa och fordrar ingrepp i mottagaren, vilket bör
HF-förstärkare, till exempel i sändarslutsteg, kan överlåtas till en fackman med tillgång till tillverkarens
komma i oönskad självsvängning, vilket kan uppstå serviceinstruktioner.
av flera orsaker; det kan vara bristande avkoppling
av matningsspänningar, induktiv och/eller kapacitiv 10.3.3 Störningar på TV-mottagning
återkoppling etc.
Effektförstärkare kan även överstyras. Då uppstår Störningar från radiosändare kan yttra sig till exem-
intermodulation och övertoner som strålas ut på oöns- pel på följande sätt för digital TV:
kade frekvenser. I många fall kan störningar undvikas Sändningar, främst på 2-meter men även på 70-
med en eller flera av följande åtgärder: cm, kan orsaka blockering och bildstörningar vid mot-
tagning av digital-TV. TV-bilden tappar då informa-
• Använd inte mer effekt än vad som behövs. tion, det blir pixlingar (fyrkantiga rutor), grönt brus
eller hela bilden fryses eller försvinner kortvarigt. För
• Undvik att överstyra sändarslutsteget (kontrol-
analog TV i till exempel kabel-TV-nät kan störning-
leras t.ex. med ALC-mätaren).
arna yttra sig på följande sätt:
• Förse sändarutgången med lågpassfilter. På så
sätt undertrycks övertoner. • Vid sändning av amplitudmodulerade signaler,
till exempel AM och SSB, uppstår ljudförvräng-
• Anpassa sändarens och antennanläggningens ning i ljudkanalen samt ränder med mera i bil-
impedanser till varandra. Stäm av sändarens den.
π-filter och/eller en separat antennanpassnings-
enhet rätt. En felinställd sändare kan medföra • Vid sändning av FM och CW uppstår ljudstör-
oavsiktligt utstrålning. ningar samt kontrastvariationer, interferensmöns-
ter (moire-effekter) med mera i bilden.
• Koppla in balanseringsnät (balun) mellan osym-
metriska antennledningar (koaxialkablar) och Problem med störningar av den här typen har
symmetriska antenner. minskat betydligt sedan digital-TV infördes och de
flesta TV-sändningar numera sker på VHF- och UHF-
• Placera antennen högt och fritt och så långt banden.
från personer och störningskänslig utrustning Störningar i TV som orsakas av sändare på lägre
som möjligt. Fältstyrkan är nämligen högst när- frekvenser kan i många fall avhjälpas med frekvensfil-
mast antennen. Se kapitel 11 om elektriska fält. ter. Ett lågpassfilter efter en kortvågsändare kan till
exempel dimensioneras att endast släppa igenom sig-
• Undvik direkt HF-instrålning på elnätet genom
naler under cirka 35 MHz. Läs mer om lågpassfilter
att använda nätfilter.
i kapitel 10.4.3.
• Använd ”mjuk” nyckling av bärvågen (avrun- Ett högpassfilter före en TV-mottagare kan till
dade telegrafitecken). Vid hård nyckling alstras exempel dimensioneras att endast släppa igenom sig-
övertoner i form av knäppar som hörs långt vid naler med frekvenser över cirka 35 MHz. Läs mer om
sidan av sändningsfrekvensen. Se även kapitel högpassfilter i kapitel 10.4.4.
10.4.11. Om inte mottagning i TV-band I och II är av
intresse, så kan ett högpassfilter med en gränsfre-
kvens av cirka 160 MHz sättas in. Det dämpar den
10.3.2 Störningar på radiomottagning oönskade utstrålning från sändare i HF- och lägre
HAREC a.9.2.3.1 HAREC a.9.2.3.2 HAREC a.9.2.3.3 VHF-området, det vill säga upp till och med 144–
I regel uppstår störningar på radiomottagning först 146 MHz amatörband. Däremot släpps TV-band III
när instrålade signaler uppnått en viss styrka – im- (174–230 MHz) och TV-banden IV och V igenom
munitetsnivån för HF. Man kan tala om tre slags (470–890 MHz).
HF-immunitet hos mottagare: Ytterligare avstörningsmedel kan sättas in om det
uppstår störningar av amatörradiosändningar. Det
• mot signaler genom antenningången kan vara skärmströmsfilter på antennkablar, bandspär-
rar samt sug- och spärrkretsar avstämda till störfre-
• mot signaler genom övriga anslutna ledningar, kvensen, bandpassfilter avstämt till nyttofrekvensen.
till exempel högtalar- och nätledningar Läs mer om filter i kapitel 10.4.5.
• mot elektriska och/eller magnetiska fält som Ett vanligt störningsfall är att en bredbandig an-
strålar direkt in i apparaten. tennförstärkare blir överstyrd eller blockerad av en
sändare. Se även kapitel 10.2.1.
245
• Försök att undvika dåligt skärmade skarvar och Ett lågpassfilter med lämpligt vald gränsfrekvens
antennkontakter. dämpar till exempel övertonsutstrålningen från en
sändare, vars sändarfrekvens ligger under filtrets gräns-
• Skaffa en bättre TV-antenn som även kan ta frekvens medan övertonerna ligger över dess gränsfre-
emot TV-sändningar på VHF. Många hushåll kvens.
har idag endast en UHF-antenn och har därför Övertoner kan dämpas med lågpassfilter. En över-
dålig antennsignal på VHF-bandet där sänd- ton är i detta sammanhang en multipel av sändnings-
ningar för HD-TV sker i många områden. frekvensen (grundtonen) exempelvis för 3,5 MHz grund-
tonen = (1:a harmoniska) 3,5 MHz, 1:a överton =
10.3.4 Störningar på LF-apparater (2:a harmoniska) 7,0 MHz, 2:a överton = (3:e harmo-
niska) 10,5 MHz osv.
Störningar av HF-instrålning i ljudbandspelare, LF-
Viktigt för avsedd filterverkan är, att filtret an-
förstärkare, telefonapparater etc. kan ofta stoppas
sluts med korrekt impedansanpassning och med kor-
med avkopplingskondensatorer och HF-drosslar. Mo-
tast möjliga ledningar. Detta gäller för övrigt alla
derna avstörningsdrosslar innehåller oftast något fer-
filter.
ritmaterial i form av rör, stavar eller ringar.
Utstrålning utanför sändningsslagets tillåtna band-
bredd anses som ”icke önskad utstrålning”. Vidare
10.4 Avstörningsmetoder gäller att sådan utstrålning från amatörradiosända-
re ska hållas så låg som dagens amatörradioteknik
medger. Bild 10.2 visar principen för lågpassfiltret
10.4.1 Allmänt
TP 30 för kortvåg, med gränsfrekvensen 36 MHz, att
För att prova ut ett filter, som bäst löser ett visst kopplas mellan sändaren och antennledningen. Med
radiostörningsproblem, kan man behöva tillgång till denna gränsfrekvens dämpas övertoner från sändare
ett filtersortiment. Som exempel nämns bland annat så att risken för TV-störningar minskar.
filter i SSA:s avstörningslådor.
10.4.4 Högpassfilter
10.4.2 Nätfilter
Högpassfilter släpper igenom signaler med frekvenser
HAREC a.9.3.1.1 över filtrets gränsfrekvens.
Nätledningar kan fungera som antenn. I sändar- Bild 10.3 visar principen för högpassfiltret HP 40-
fallet kan HF-signaler komma ut i elnätet genom nät- S med gränsfrekvensen 47 MHz, att kopplas in mellan
ledningen och störa andra apparater både genom di- antennledningen och en mottagare för VHF eller hög-
rektanslutning och genom strålning. I mottagarfallet re frekvenser.
kan HF-signaler uppfångas av nätledningen, ledas in i Störningar kommer inte alltid ”utifrån”. De kan
apparaterna och LF-detekteras där. För att förhindra till exempel alstras i bredbandiga antennförstärkare,
sådana störningar behövs ett nätfilter. vilka lätt överstyrs av alla slags signaler från ett stort
Nätfiltret ska vara dimensionerat för den nätström, frekvensområde. Man kan då koppla in ett högpassfil-
som apparaten är avsäkrad för och bör anslutas så ter före bredbandsförstärkaren, men en bättre lösning
nära apparaten som möjligt. Om filtret inte kan pla- är att byta till en väl skärmad passbands- eller ännu
ceras där, kan det vara nödvändigt att även skärma hellre kanalförstärkare.
nätledningen mellan filtret och apparaten och jorda Koaxialkablar med täta skärmar och rätt mon-
skärmen. terade anslutningskontakter är också viktigt för en
Om ledningen förses med till exempel en seriein- lyckad avstörning.
duktans – en drossel – så dämpas HF-signalerna. En
drossel kan man göra till exempel genom att linda 10.4.5 Spärrfilter och sugkretsar
upp några varv av nätsladden närmast apparaten på
toroider eller en eller flera sammanlagda ferritstavar. Om en störande signal råkar finnas inom passbandet
I svåra fall kan det behövas ett bredbandigt nätfilter, för mottagaren kan man undertrycka – ”spärra” –
liknande det på bild 10.1. den signalen med ett spärr- eller sugfilter. Vilket man
Det kan förekomma kraftiga spänningstransienter väljer är inte kritiskt.
(spänningsstötar) på elnätet. Dessa transienter kan Den störande signalen kan ”spärras” med en paral-
leda till felfunktioner i anslutna apparater. För att lellresonanskrets i serie med mottagaringången (Bild
förebygga sådana fel kan man koppla in ett överspän- 10.5). Kretsen består av en induktans och en kapaci-
ningsfilter, som kan vara separat eller sammanbyggt tans.
med nätfiltret. Om man använder en stub som resonanskrets –
till exempel en koaxialkabel – så ska den ha längden
λ/4 och vara ”kortsluten” eller ha längden λ/2 och
10.4.3 Lågpassfilter
vara ”öppen”.
Lågpassfilter släpper igenom signaler med frekvenser Man kan även kortsluta – ”suga bort” den störan-
under filtrets gränsfrekvens. de signalen med en serieresonanskrets parallellt över
mottagaringången (Bild 10.6). Om man då använder
246
Bild 10.1: Nätfilter
en stub, så ska den ha längden λ/4 och vara ”öppen” 10.4.6 Nät- och skärmströmfilter för
eller ha längden λ/2 och vara ”kortsluten”. mottagning
Den störande signalen kan undertryckas ytterliga-
re med fler stubar, som ordnas som i bild 10.6. Filtret Bild 10.7 visar nät- och skärmströmfilter. Det är van-
består då av öppna λ/4-stubar, som utgör avgrening- ligt att gemensam strömöverföring (eng. common mo-
ar från antennkabeln med ett avstånd av λ/4. de current) uppstår som läckage från utrustning och
(Om stubarna i detta filter kortsluts, så bildas ett antenn. Detta kallas ofta ledningsbunden störning.
bandpassfilter i stället). Det gör att att antennkabeln kan också fungera som
Exempel på kommersiella spärrfilter är SF 145-S antenn. Särskilt i skärmskarvar kan HF-strömmar
för 144 MHz och SF 435-S, för 435 MHz amatörband. läcka ut och in. De kan då passera förbi eventuella
De är avsedda att kopplas in före mottagare som störs antennförstärkare, filter etc. och orsaka störningar.
av amatörradiosändningar. I enkla fall kan gemensam ström stoppas med
att linda upp kabeln några varv på ferritstavar eller
SF 145-S spärrar amatörbandet 144–148 MHz och genom en stor ferritring som på bilden. En nätkabel,
släpper igenom banden 0–120 och 174–870 MHz. så kallad sladdställ, får inte kapas och skarvas.
247
Bild 10.4: Ingångsimpedansen i resonanskretsar
ligt skärmade och avkopplade. Sådana störningar kan Bild 10.11 och 10.10 visar några sätt att avkoppla
avhjälpas med ett filter. en oönskad signal från styrgallret i ett elektronrör
respektive från basen i en transistor.
10.4.8 Högtalarledningsfilter (EM 502-B)
10.4.10 Parasitfilter
Bild 10.9 visar högtalarledningsfilter. HF-instrålning
på högtalarledningar kan ha en störande påverkan. Bild 10.12 visar parasitfilter i HF-förstärkare. Förstär-
Detta kan undvikas genom koppla in HF-drosslar i karsteg kan råka i självsvängning, ofta på frekvenser
ledningarna. Dessa drosslar bör vara skärmade så att i VHF/UHF-området. Ett sätt att stoppa det är med
de inte verkar som antenner istället. så kallat parasitfilter.
I enklare fall kan det räcka med att byta till skär-
made högtalarkablar eller att linda upp en sträcka av 10.4.11 Nycklingsfilter
ledningarna på en ferritkärna.
Bild 10.13 visar nycklingsfilter. När en bärvåg nycklas,
så bildas övertoner. Blandningsprodukter av överto-
10.4.9 Avkoppling av HF-signaler nerna och bärvågen hörs som knäppar på omkringlig-
HAREC a.9.3.1.2 gande frekvenser. Märk att övertoner uppstår vid all
Med avkoppling av en signal menas att den av- bärvågsnyckling – inte bara vid morsetelegrafering!
leds från en signalväg till en annan. Vid avstörning När övergångstiden är kort (hård nyckling), så
avkopplas vanligen den störande signalen till syste- bildas fler övertoner än när den är längre (mjuk nyck-
mjord. ling). Knäpparna kan till en del dämpas med ett
Störimmuniteten i mottagare kan alltså förbättras nycklingsfilter där dels insvängningsförloppet brom-
genom att LF-ingångarna HF-avkopplas med konden- sas med en drossel i serie med nycklingskontakten och
satorer och/eller HF-spärras med drosslar. dels ursvängningsförloppet med en seriekrets av en
I svåra störningsfall kan det också bli nödvändigt resistor och en kondensator, kopplade parallellt över
med HF-avskärmning av LF-ingångsstegen, liksom nycklingskontakten.
med ytterligare avstörningsfilter inne i förstärkaren.
Sådana åtgärder innebär emellertid att konstruktions- 10.4.12 Förbättrad skärmning
ändringar har gjorts. Apparatens elsäkerhetsmärk-
ningar är då ogiltiga. HAREC a.9.3.1.3
HF-energi kan i olyckliga fall även stråla ut ge-
nom sändarens hölje och in genom andra apparaters
hölje. Det medför att apparaternas skärmningar och
248
Bild 10.6: Sugkretsar för mottagare
249
Bild 10.11: HF-avkopplat styrgaller
250
jordning måste förbättras. Följ då elsäkerhetsbestäm-
melserna! Se även kapitel 1.3, 1.4 och 12.2.
251
252
11 Elektromagnetiska gränsvärden
253
och på vissa punkter kan höga fältstyrkenivåer mätas I EU-direktivet 1999/519/EG [?] skrivs att i så-
upp. dana fall skall det göras en bedömning huruvida ex-
Om antennen har stor utsträckning i förhållan- poneringsnivån ligger under den grundläggande be-
de till använd våglängd kan ibland fjärrfältsformler gränsningen.
användas för att överslagsmässigt beräkna fältstyr- Referensvärdena i de allmänna råden bör inte
kenivå i antennens närfält. För kompakta antenner överskridas i något område där allmänheten kan vis-
(t.ex. små loopar) krävs komplicerade beräkningar tas under sådana tider att begränsningarna är av be-
med hjälp av antennsimuleringsprogram. tydelse.
Beroende på den antenntyp som genererar fältet Det finns två huvudsakliga akuta biologiska effek-
är det antingen ett elektriskt eller magnetiskt fält som ter som kan förekomma vid kraftig exponering för
dominerar i närfältet. Elektrisk fältdominans genere- elektromagnetiska fält. Fält med frekvens upp till cir-
ras av antenntyper som bygger på spänningsskillnader ka 10 MHz kan om strömtätheten blir hög i kroppen
(t.ex. dipol) och magnetisk fältdominans av antenner påverka det centrala nervsystemet. Fält med frekven-
med strömflöde (t.ex. små loopar). ser från 100 kHz till 10 GHz kan vid höga nivåer leda
Eftersom alla elektriska ledare kan betraktas som till en uppvärmning av kroppen.
antenner kommer dessa att kunna generera fält, oav- När elektromagnetisk strålning absorberas i bio-
sett om det är tänkt att det ska vara en antenn eller logisk vävnad kan vävnaden värmas upp. Detta be-
inte. Man bör ha detta i åtanke vid installation av nämns ”Specific Absorption Rate” (SAR) som mäts
matarledning till antennen för att undvika att högfre- i enheten watt per kilogram (W/kg) eller milliwatt
kvent ström flyter tillbaka till stationen på utsidan av per gram (mW/g). SAR definieras som den energi,
ledningen. Även de apparater man använder för att medelvärdesbildad över hela kroppen eller delar av
generera radiosignaler kan ha dålig skärmning och kroppen som absorberas per tidsenhet och per mas-
därigenom leds högfrekvent ström till apparaternas senhet biologisk vävnad.
utsida. Då uppvärmningen av kroppsvävnad inte går snabbt
Det finns alltså en risk att fältstyrkorna kan vara räknar man med den medeleffekt som under en viss
betydande i närheten av sändare och framför allt vid tid orsakar uppvärmning. För frekvenser mellan 100 kHz
slutsteg med tillhörande kablage. och 10 GHz beräknas SAR-värdet som medelvärdet
under en sexminutersperiod. För beräkning av SAR-
värde på frekvenser överstigande 10 GHz hänvisas till
11.3 Allmänna råd formler för beräkning enligt SSMFS 2008:18.
Beroende på kroppens storlek i förhållande till det
SSM har gett ut allmänna råd för begränsning av elektromagnetiska fältets riktning och våglängd ska-
allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält pas resonansfenomen på grund av att kroppen funge-
SSMFS 2008:18 [?]. Syftet med råden är att skydda rar som en antenn. Detta påverkar uppvärmningen på
allmänheten från akuta skadliga biologiska effekter så sätt att vid frekvenser som är nära kroppens eller
vid exponering för elektromagnetiska fält. I råden kroppsdelens elektriska resonansfrekvens absorberas
anges grundläggande begränsningar och härledda re- effekten lättare och maximal uppvärmning uppstår.
ferensvärden. Hos vuxna ligger denna resonansfrekvens mellan 70
och 90 MHz om personen står upp är och isolerad
De grundläggande begränsningarna säker-
från något som kan jämföras med ett jordplan. Även
ställer att elektriska eller magnetiska fe-
de olika kroppsdelarna kan vara resonanta. En vux-
nomen som kan uppträda i kroppen inte
en persons huvud är till exempel resonant vid cirka
stör funktioner i nervsystemet eller ger
400 MHz.
upphov till skadlig värmeutveckling.
Kroppens storlek avgör alltså vid vilken frekvens
De grundläggande begränsningarna är, enligt in- den absorberar mest effekt och vid frekvenser över och
ternationella rekommendationer, satta vid ungefär under resonansfrekvensen så minskar uppvärmningen
två procent av de nivåer vid vilka akuta biologiska orsakad av det elektromagnetiska fältet.
effekter är vetenskapligt säkerställda. Referensvärdena tar hänsyn till detta faktum och
Från de grundläggande begränsningarna har här- det mest restriktiva frekvensområdet ligger inom om-
letts referensvärden som utgörs av storheter som är rådet 10 till 400 MHz där effekt lättast absorberas av
mätbara utanför människokroppen. Referensvärdena kroppen.
ska säkerställa att de grundläggande begränsningar- I frekvensområdet 10 till 110 MHz finns även en
na inte överskrids. begränsning till 45 mA för inducerad ström i varje
extremitet i syfte att begränsa det lokala SAR-värdet.
Om uppmätta värden överstiger referens- Bild 11.1 illustrerar referensvärden för begräns-
värdena, innebär detta inte nödvändigt- ning av elektriska fält på platser där allmänheten
vis att de grundläggande begränsningar- kan vistas (100 kHz–10 GHz), med amatörband och
na överskrids. I sådana fall gäller enligt fältstyrkenivå angivna, till exempel 10,15 MHz har
dessa allmänna råd de grundläggande be- en högsta tillåtna elektriskt fältstyrka på 28 V/m.
gränsningarna. Bild 11.2 illustrerar referensvärden för begräns-
ning av magnetiska fält på platser där allmänheten
254
Bild 11.1: Referensvärden för begränsning av elektriska fält (100 kHz–10 GHz)
kan vistas (100 kHz–10 GHz), med amatörband och För en antenn med förstärkningen 7 dBi ska alltså
fältstyrkenivå angivna, till exempel 10,15 MHz har värdet 5,0 användas.
en högsta tillåtna magnetisk fältstyrka på 73 mA/m.
11.4.2 Sändareffekten
11.4 Utvärdering av EMF Alla SAR-värden ska beräknas som ett medelvärde
under en period av sex minuter. För att kunna utföra
För att kunna utvärdera att den egna radiostationen en beräkning av effektens medelvärde behövs utöver
vid sändning ger elektromagnetiska fält som understi- PEP-effekt kännedom om de två faktorer som påver-
ger referensvärdena behöver man känna till de para- kar medeleffekten. Faktorerna har därför betydelse
metrar som är avgörande för styrkan på det elektro- för nivån på det elektromagnetiska fältet och påver-
magnetiska fältet: kar därigenom den genomsnittliga exponeringen för
EMF.
• Antennens förstärkning (G).
• Sändningens medeleffekt (P). 11.4.2.1 Modulationsfaktor
255
Bild 11.2: Referensvärden för begränsning av magnetiska fält (100 kHz–10 GHz)
dB 0 1 2 2,15 3 4 5 6 7 8 9
G 1,0 1,3 1,6 1,64 2,0 2,5 3,2 4,0 5,0 6,3 7,9
dB 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
G 10,0 12,6 15,8 20,0 25,1 31,6 39,8 50,1 63,1 79,4 100,0
256
dB 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0
k 1,00 0,89 0,79 0,71 0,63 0,56 0,50 0,45 0,40 0,35 0,32
I fjärrfältet vet vi sedan tidigare att man antigen kan 11.4.5.2 Exempel 2:
utvärdera det elektriska eller det magnetiska fältet.
På vilket avstånd från antennen når man referensvär-
Av denna anledning beskrivs här enbart beräkning
det?
av det elektriska fältets del av det elektromagnetis-
En riktantenn för 144 MHz med förstärkning en-
ka fältet. Ett vedertaget avstånd från antennen där
λ ligt databladet på 14,92 dBi (31 gånger). Max utef-
fjärrfältsberäkningar kan genomföras är d = . fekt är 1000 W och trafiksättet är MGM (t.ex. RTTY,
6
Följande formler gäller enbart för beräkning av PSK) med 30 sekunders intervaller. Den valda matar-
korrekt fältstyrka i fjärrfältet men kan för enklare ledningen har en dämpning på 2,5 dB (0,56 gånger).
antenner användas för att uppskatta den fältstyrka Referensvärdet för 144 MHz är 28 V/m.
som uppträder i närfältet.
E = Det elektromagnetiska fältets storlek i fjärrfäl- Pmedel = Ppep · kmod · kif = 1000 · 1 · 0,5 = 500 W
tet
Det elektromagnetiska fältets storlek (i fjärrfältet) kmod = modulationsfaktor
räknas ut från effekten (medelvärde), antennförstärk- kif = intermittensfaktor
ningen, matarledningens dämpning och avståndet en-
ligt följande förenklade formel. G = 31 k = 0,56 E = 28
√ √ √
30 · P · G · k 30 · P · G · k 30 · 500 · 31 · 0,56
E= d= = = 18,22 m
d d 28
Genom enkel matematik kan man då använda sam- För att följa de allmänna råden bör allmänheten inte
ma formel för att räkna ut på vilket avstånd man kunna vistas i huvudloben framför antennen på ett
genererar en viss fältstyrka. avstånd mindre än 19 m då sändning utförs enligt
√ exemplet.
30 · P · G · k
d=
E 11.4.5.3 Exempel 3:
Denna beräkning är enbart relevant för huvudloben.
Fältet under antennen beräknas inte, och därför kan På vilket avstånd från antennen når man referensvär-
resultatet inte användas för att bedöma höjd på el- det?
ler säkerhetsavstånd till antenntorn. Använd datapro- En dipolantenn för 3,75 MHz har jämfört med
gram för att få bra bedömning på hur en antenn beter en isotrop antenn förstärkningen 2,15 dBi (cirka 1,6
sig, särskilt med avseende på antenner med riktver- gånger). Max uteffekt är 100 W och trafiksättet är
kan. SSB med normala TX/RX intervaller. Den valda ma-
tarledningen har en dämpning på 0,5 dB (0,89 gång-
er). Referensvärdet för 3,75 MHz är 45 V/m.
11.4.5.1 Exempel 1:
Vilken medelfältstyrka genererar man på ett visst Pmedel = Ppep · kmod · kif = 100 · 0,5 · 0,5 = 25 W
avstånd från antennen?
En riktantenn för 144 MHz med förstärkning en- kmod = modulationsf aktor
ligt databladet på 14,92 dBi (31 gånger). Max utef- kif = intermittensf aktor
fekt är 1000 W och trafiksättet är MGM (t.ex. RTTY,
PSK) med 30 sekunders intervaller. Den valda matar- G = 1,6 k = 0,89 E = 45
√ √
ledningen har en dämpning på 2,5 dB (0,56 gånger). 30 · P · G · k 30 · 25 · 1,6 · 0,89
Avståndet från antennen till beräkningspunkten är d= = = 0,74 m
E 45
15 m.
Här konstaterar vi att det uträknade avståndet ligger
Pmedel = Ppep · kmod · kif = 1000 · 1 · 0,5 = 500 W i närfältet från antennen (inom 13 meter). En dipol
är en enklare antenntyp så vi kan anta att värdet är
kmod = modulationsf aktor
användbart för att kunna utvärdera exponeringen.
kif = intermittensf aktor För att följa de allmänna råden bör människor
G = 31 k = 0,56 d = 15 inte ha tillträde till nån del av antennen närmare än
√ √ 0,74 m då sändning utförs.
30 · P · G · k 30 · 500 · 31 · 0,56
E= = = 34,02 V/m
d 15
Då referensvärdet på denna frekvens är 28 V/m, över-
skrider amatörradiosändningen referensvärdet på det-
ta avstånd.
257
Band [m] 160 80 40 30 20 17 15 12 10 6
Fjärrfältsgräns [m] 27 13 6,7 5 3,3 2,8 2,5 2 1,7 1
258
Det finns vissa installationer som man bör undvi- • Även symmetriska antenner kan ha strömmar
ka och andra som kan rekommenderas för att hålla på utsidan av matarledningen. Dra därför ma-
nivåerna på exponering så låga som möjligt: tarledningen så långt bort från människor som
möjligt.
• Antenner som sitter nära människor, exempel-
vis balkongantenner, kan ge mycket högre expo- • Använd inte effektförstärkare eller antennav-
nering än antenner som sitter högt monterade stämningsenhet utan hölje då fältstyrkorna runt
i en mast. utrustningen kan nå höga nivåer.
• Riktantenner för höga frekvenser har ofta hög • Vid antennplaceringar nära människor så kan
förstärkning, och kan ge höga fältstyrkor i hu- det bli omöjligt att använda hög effekt.
vudriktningen. Då måste man se till att det inte
är möjligt att rikta denna typ av antenn mot Det finns som synes många sätt att göra rätt men
platser där människor kan exponeras. också många sätt att göra fel när det gäller att hante-
ra den fältstyrka vi vill generera för att upprätthålla
• Inomhusantenner hamnar alltid nära människor radiokommunikation. Innan man börjar sin amatör-
och bör enbart användas med låg effekt då de radiosändning är det viktigt att ha förståelse för de
kan ge mycket hög exponering. De kommer ock- fält som genereras och att kunna begränsa dem där så
så ta emot störningar från hemelektronik (nä- behövs. Det går att finna mer information om elektro-
tadaptrar, datorer etc.) vilket också gör antenn- magnetiska fält på:
placeringen mycket olämplig.
• Strålskyddsmyndighetens webbplats där åter-
• Antenner ovanför huskroppar bör endast använ- finns även SSMFS 2008:18 [?].
das med låg effekt. Tråd-antenner för lägre fre-
kvenser rakt ovanför bostadshus kommer att • Arbetsmiljöverkets webbplats där finns även
vara nära människor i byggnaden. AFS 2016:3 Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
elektromagnetiska fält och allmänna råd om
• Om man har behov av att använda hög effekt tillämpningen av föreskrifterna.
så måste man också se till att effekten används
så bra som möjligt. Det är direkt olämpligt att • Folkhälsomyndighetens webbplats.
kompensera en dålig antenn med högre effekt
• Federal Communications Commission (FCC)
då det oftast resulterar i höga fältstyrkor på fel
OET bulletin 65 supplement B [?].
ställe.
• EU-direktiv 1999/519/EG [?]
• Högre fältstyrka kan för det mesta enklast åstad-
kommas med en antenn som riktar signalen i
den riktning man vill kommunicera. Det är of-
tast mycket dyrare och mer komplicerat att öka
uteffekten för att nå samma resultat.
259
260
12 Elsäkerhet
261
Strömstyrkan påverkar kroppen olika från fall till De i Sverige vanligast förekommande 3-fas låg-
fall och det är osäkert vilken strömstyrka som är farlig. spänningsnäten har huvudspänningen 400 V och fas-
Det finns både de som överlevt höga strömmar och spänningen 230 V. Spänningen mellan fasledarna kal-
de som inte har klarat någon milliampere. Strömmar las för huvudspänning och spänningen mellan respek-
som går genom hjärta eller hjärna är särskilt farli- tive fasledare och nolledaren kallas för fasspänning.
ga. När man arbetar med elektriska apparater under Bruksföremålen i huset ansluts oftast 1-fasigt, det
spänning, bör man för säkerhets skull hålla den ena vill säga mellan någon av fasledarna och nolledaren.
handen i fickan! Någorlunda lika belastning mellan faserna är önsk-
värd. Mer effektkrävande apparater som el-pannor
12.1.5 Påverkan från elektromagnetiska och spisar ansluts därför till alla tre faserna (3-fasigt).
Amatörradioutrustningar ansluts oftast 1-fasigt.
fält
Nybyggnad, förändring eller reparation av stark-
Undersökningar har visat att vistelse i starka elektro- strömsanläggning, fast anslutning av elektrisk utrust-
magnetiska fält kan kan påverka människan. Perso- ning till en starkströmsanläggning eller att koppla
ner som har varit utsatta för kraftig exponering av loss fast ansluten elektrisk utrustning från en stark-
fält har bland annat klagat över svettningar och hu- strömsanläggning, klassas som elinstallationsarbete
vudvärk. Det forskas omkring dessa fenomen. och får endast utföras av person som har auktori-
Elektromagnetiska fält kan förorsaka fel i elekt- sation som elinstallatör eller av yrkesverksam som
ronikutrustningar. Halvledare är särskilt känsliga för omfattas av ett elinstallationsföretags egenkontroll.
kraftfält. Det är möjligt att känsliga instrument, hjärt- Om du har erforderlig kunskap om elsäkerhet får du:
stimulatorer (pacemaker) etc. kan påverkas av hög-
frekventa elektromagnetiska fält från radiosändare. • byta ut en elkopplare (strömbrytare) för högst
När du använder en sändare, mobiltelefon etc. och 16A 400V
någon får svårigheter med hjärta eller andning så ska
• byta ut ett anslutningsdon (vägguttag, lamput-
du omedelbart stänga av din apparat helt! Med ti-
tag, stickpropp, skarvuttag eller liknande) för
den utvecklas störningsokänsligare elektronik, men
högst 16A 400V
säker mot störningar kan man aldrig vara. Se vidare
i kapitel 11. • byta ut en ljusarmatur i torrt icke brandfarligt
utrymme i bostäder
12.1.6 Normer för fältstyrkor • utföra, ändra eller reparera en starkströmsan-
Det finns flera olika normer och rekommendationer läggning som ingår i en skyddsklenspännings-
för elektromagnetiska fältstyrkor. Några av dessa nor- krets med nominell spänning om högst 50 V
mer har till exempel syftet att olika slags appara- med effekt om högst 200 VA och ström begrän-
ter ska kunna samexistera och därför fungera utan sad av säkring på högst 10 A
att påverkas av elektromagnetiska fält eller stråla ut
elektromagnetiska fält överstigande givna gränsvär- • byta säkring
den (EMC). • byta ljuskälla (lampa, lysrör eller liknande)
Andra normer och råd har till syftet att skydda ar-
betstagare eller individer ur allmänheten från akuta • reparera apparater
biologiska effekter när de exponeras för elektromag-
netiska fält. • reparera och tillverka apparatkablar och skarvslad-
Strålsäkerhetsmyndigheten har genom utgivandet dar.
av SSMFS 2008:18 publicerat allmänna råd om be-
Kom ihåg, att auktoriserad installatör ska anlitas för
gränsning av allmänhetens exponering för elektromag-
arbete i fasta installationer.
netiska fält. Dessa råd bygger på rekommendationer
från Europeiska unionens råd. Se vidare i kapitel 11.
262
När CE-märket bild 12.1 sätts på en produkt el- uppmärksammas för att apparaten ska vara säker att
ler en radioutrustning så innebär det att tillverkaren använda oavsett hur den är avsedd att strömförsör-
eller importören intygar att alla föreskrivna krav är jas. Som stöd för hur en apparat kunde byggas för att
uppfyllda. uppfylla kraven gav dåvarande SEMKO ut Praktiska
I många fall har det dock vid kontroll av CE-märkt råd för självbyggaren. Nedanstående punkter bygger
utrustning funnits brister i elsäkerhet och elektro- dessa praktiska råd:
magnetisk kompatibilitet (EMC) villkoren för CE-
märkning har inte varit uppfyllda. Lär mer om EMC • Höljet ska vara anpassat till apparaten och inte
i avsnitt 10.1.1. vara öppningsbart utan verktyg.
Som radioutrustning räknas en elektrisk eller elektro-
• Höljet ska vara försett med nödvändiga venti-
nisk produkt som avsiktligt avger eller tar emot ra-
lationshål för att undvika överhettning. Obser-
diovågor för radiokommunikation eller radiobestäm-
vera att spänningsförande delar inte får vara
ning, eller en elektrisk eller elektronisk produkt som
nåbara genom ventilationshålen.
måste kompletteras med ett tillbehör, såsom en an-
tenn, för att avsiktligt avge eller ta emot radiovågor • Höljet får inte bli så varmt att skada kan uppstå
för radiokommunikation eller radiobestämning. på människa eller egendom.
Lagens tillämpningsområde och definitioner anger
att lagen inte omfattar radioutrustning som används • Är höljet eller chassiet till en elnätsansluten
av radioamatörer för amatörradiotrafik, under förut- apparat av ledande material och apparaten inte
sättning att utrustningen inte tillhandahålls på mark- har förstärkt isolering så ska utsatta delar som
naden. Radioutrustning som används av radioamatö- riskerar att spänningssättas vid fel anslutas till
rer för amatörradiotrafik ska inte anses tillhandahål- skyddsjord.
len om det är:
• Kabeln för nätanslutning ska vara försedd med
• radiobyggsatser som är avsedda att byggas sam- en för ändamålet lämplig dragavlastning som
man och användas av radioamatörer även skyddar kabeln mot nötning när den pas-
serar höljet.
• radioutrustning som har modifierats av radioa-
matörer för att avvändas av radioamatörer • Komponenter i apparaten ska vara dimensione-
rade och godkända för den effekt de utvecklar
• utrustning som har konstruerats av enskilda ra- och för den spänning och strömstyrka de an-
dioamatörer för experimentella och vetenskap- sluts till. Not: Ett tips är att ha god marginal
liga ändamål i samband med amatörradio. vad gäller värmetålighet då det ger ökad livs-
längd och större säkerhetsmarginaler.
Detta innebär att du som radioamatör, utöver
vanlig elektronik, får bygga och använda en radiout- • Apparaten ska vara försedd med korrekt dimen-
rustning. Du är då ansvarig för att den utrustning du sionerad säkring som skydd mot kortslutning
byggt är säker att använda och inte orsakar störning- och överbelastning.
ar. Detta innebär dock inte att du får göra följande:
• Elnätsansluten apparat ska vara försedd med
• Bygga en sändare för användning utanför ama- 2-polig nätströmbrytare.
törradiobanden.
• Spänningsförande delar i apparaten ska vara
• Modifiera en amatörradiosändare för använd- försedda med beröringsskydd som skyddar mot
ning utanför amatörradiobanden oavsiktlig beröring.
• Modifiera en CE-märkt sändare utanför ama- • Komponenter i apparaten ska monteras fast och
törradiobanden. placeras på lämpliga inbördes avstånd så att
risken för störningar, överslag, kortslutning eller
• Återställa en CE-märkt sändare till ursprung- överhettning minimeras.
et efter modifiering till amatörradiosändare på
amatörradiobanden. • Kablar och ledningar för starkström ska skyd-
das mot varma komponenter, nötning och skar-
• Montera avstörningsfilter inuti en CE-märkt ap- pa kanter samt förläggas separerade från led-
parat. ningar för klenspänning och signaler.
Radioutrustningen får vara avsedd att anslutas Sträva efter att alltid ansluta din apparat via väggut-
till en starkströmsanläggning om utrustningen vid tag skyddade av jordfelsbrytare.
användning inte orsakar någon typ av skada på per-
son egendom eller husdjur. Kom även ihåg att 12 V
från ett bilbatteri räknas som en starkströmsanlägg-
ning.
När en elektrisk eller elektronisk apparat konstrue-
ras eller byggs finns det ett antal punkter som ska
263
12.2.2 Strömbrytare
Kraftförsörjningen av radiostationens apparater bör
ske över en gemensam huvudströmbrytare, som lätt
kan nås. En indikatorlampa får gärna markera att
den brytaren är tillslagen och att stationen är un- Bild 12.2: Dubbel isolering, Fi-märke
der spänning. Informera familjen och övriga i din
omgivning om hur den brytaren fungerar. Det är en 12.2.4 Färgkoder för fas, noll- och
säkerhetsåtgärd om något skulle hända. skyddsledare
Apparaternas nätströmbrytare ska vara utförda
för den aktuella arbetsspänningen och ha ett godkänt Isoleringsmaterialet omkring gruppledarna i fasta el-
utförande. installationer har färger som fyller en viktig funktion.
Tyvärr har användningen av dessa färger ändrats fle-
Vid 1-fassystem ska nätströmbrytaren i apparaterna ra gånger under årens lopp, vilket skapar risker för
vara 2-polig och bryta fas- och N-ledare, men förväxling. Ledarnas färger och funktion får aldrig
aldrig PE-ledaren. förväxlas då det kan medföra fara för allvarlig skada
genom brand, elchock eller ljusbåge.
Vid 3-fassystem ska nätströmbrytaren vara 3-polig Fasledaren har numera brun färg vid nyinstalla-
och bryta fasledarna, men aldrig N-ledare och tion, men har tidigare varit både svart, grå, vit eller
PE-ledare. röd. N-ledaren (nollan) har numera blå färg vid nyin-
stallation, men har tidigare varit både svart och vit.
Kom ihåg, att en auktoriserad elinstallatör ska anli-
Skyddsledaren (PE-ledare) med gul/grön längsgåen-
tas vid ingrepp i fasta elinstallationer.
de randig färgmärkning är alltid en skyddsjordledare
och får endast användas för det ändamålet. I äldre
12.2.3 Liten terminologi vid installationer kan emellertid skyddsledarens isolering
elinstallationer vara till exempel röd.
Det är till fas och N-ledarna i vägguttagen, som
Gruppcentral
man kopplar apparaterna för att få ström. Helst ska
Den säkringscentral som följer efter elmätaren,
uttagen vara i skyddsjordat utförande det vill säga
till exempel i villor och lägenheter.
med ett jordningsbleck. Detta bleck är anslutet till
Gruppledningar den gul/gröna ledaren för skyddsjord.
Ledningar efter en gruppcentral, dvs. ledningar
till belysning, el-spisar, uttag med mera. 12.2.5 Uttag och stickproppar med
Fasledare jorddon
En ledare som för fasspänning. Jorddonet ger förbindelse med elsystemets skydds-
jord (PE). Det är tidigare rummets utförande som
Nolledare (N-ledare)
avgjorde om vägg- och lamputtagen skulle ha uttag
En ledare som är ansluten till elnätets så kalla-
med jorddon. Kök och tvättstugor med ledande plåt-
de nollpunkt (nollskena) och som normalt inte
bänkar, vattenkranar och så vidare anses som risk-
ska föra spänning till jord.
fyllda rum och måste ha uttag med jorddon. Samma
Skyddsledare (PE-ledare) gäller källare och liknande andra rum med ledande
De ledare i kablar och sladdar, som är speciellt golv, väggar och inredningar. Bostadsrum var klassa-
avsedda för skyddsjordning. de som inte särskilt riskfyllda och har därför tidigare
inte försetts med lamp- och vägguttag med jorddon.
Bruksföremål Vid nybyggnation är emellertid numera alla uttag
Ett i princip flyttbart elanslutet föremål, till är av skyddsjordat utförande! Det rekommenderas att
exempel handverktyg och radioapparater. installera skyddsjordade vägguttag för radiostationen.
Observera då, att alla uttag i det rummet ska vara
Förstärkt isolering
skyddsjordade!
Vissa bruksföremål tillverkas med en så god
isolering att de inte behöver skyddsjordas. Så
isolerade får anslutningsledningen förses med 12.2.6 Skyddsjordning
en speciell stickpropp, som passar i vägguttag, Att jorda är det vanliga uttrycket för att ansluta ett
såväl med som utan jorddon. Sådana bruksföre- föremål till skyddsjord. Men uttrycket används även
mål är märkta med Fi-märket bild 12.2 och får lite slarvigt i andra fall utan att syfta på skyddsjord-
inte ändras så att de kan skyddsjordas. ning av elsäkerhetsskäl.
Metallhöljen på elektrisk utrustning kan av olika
Bild 12.2 visar Fi-märket, symbolen som finns på
anledningar bli spänningsförande och är då en elsäker-
all elektrisk utrustning som har dubbel isolering.
hetsrisk. För att minska risken för farlig spännings-
sättning av metallhöljet ansluts höljet till skyddsjord.
264
Om det blir isolationsfel mellan en 12.2.10 Snabba och tröga säkringar
strömförande del och höljet kommer
Det finns snabba och tröga säkringar. Snabba säk-
B säkringen att bryta strömtillförseln
och risken för skada minskar. PE- ringar är det som normalt används. Tröga säkringar
ledaren får därför aldrig brytas! för samma strömstyrka kan behövas för apparater
som har speciellt hög startström, till exempel stora
För skyddsjordning finns särskilda föreskrifter. Kon-
nättransformatorer med toroidkärna.
takta därför en auktoriserad elinstallatör.
Säkringarna ska kunna bryta tillräcklig hög spän-
ning, annars blir det en kvarstående ljusbåge i dem
12.2.7 Jordfelsbrytare vid säkringsbrott. Använd säkringar med rätta ström-
Jordfelsbrytare är en automatisk strömbrytare som värden och välj en säkring med lite marginal till be-
snabbt bryter strömmen då strömmen till och från lastningsströmmen så att säkringen inte löser ut un-
en apparat är olika. Detta kan inträffa vid ett jord- der normal drift.
fel eller vid överledning i en skyddsjordad apparat Det är förbjudet att laga säkringar då det kan
eller i andra fall när inkommande ström och utgåen- orsaka brand.
de ström genom jordfelsbrytaren inte är lika stora.
Jordfelsbrytaren kan skydda dig:
12.3 Faror
• vid isolations- och jordfel
• om chassiet på en apparat blir strömförande 12.3.1 Överhettning
• om du kommer åt spänningsförande delar och Elektricitet kan lätt vålla både personskador och ma-
jord samtidigt teriella skador. Det är viktigt att veta hur skador kan
undvikas. Elektrisk utrustning ska vara berörings-
• om vägguttagen saknar skyddsjord skyddad med fullgod kapsling. Samtidigt får värmen
• om du använder en apparat på ett felaktigt sätt inne i kapslingen inte bli så hög att det innebär brand-
i våtutrymmen risk. Spontana fel kan trots allt uppstå.
Isolationsfel medför risk vid beröring och brand
• om du installerat en apparat på att felaktigt kan utvecklas snabbt. När utrustning under spänning
sätt lämnas obevakad, ska det ske med särskild aktsamhet.
Hur elektriska apparater och anläggningar får ut-
• om apparatens kabel skadats
föras, regleras av lagar och föreskrifter. Elektriska
• mot och minimera risken för brand. apparater ska uppfylla vissa krav för att få mark-
nadsföras och användas. Utförande och ursprung ska
Jordfelsbrytaren skyddar inte för strömmar som
vara dokumenterat på föreskrivet sätt.
går genom fasledare och neutralledare eller genom fas
Även självbyggda apparater ska uppfylla kraven
till fasledare (3-fas).
på elsäkerhet – det vill säga säkerhet mot elchock
Jordfelsbrytare får inte ersätta skyddsjordning,
och brand – och byggaren bär ensam ansvaret för
men kan under särskilda förutsättningar komplettera
att utförandet och hanterandet av apparaterna är
skyddsjordningen som en extra säkerhetsåtgärd. Vid
betryggande.
nyinstallation av bostäder är det numera krav på att
Den som bygger och använder en elektrisk apparat
minst en jordfelsbrytare ska installeras. Beställ gärna
bör därför ha nödvändiga kunskaper om elsäkerhet.
installation av jordfelsbrytare i äldre anläggningar!
265
12.3.3 Höga strömmar en stor kondensator. Undvik att beröra antenner ut-
an att de jordats, särskilt vid vistelse på tak eller i
Höga strömmar ger häftiga muskelkramper och bränn-
träd.
skador. Man vet att det skiljer mellan skador av lik-
Under åskväder, snöfall, regn eller dimma då lad-
respektive växelström.
dade partiklar är i rörelse, kan antennerna laddas upp
Lågfrekvent växelström ger upphov till muskelkram- till höga statiska spänningar. Arbetar man då med
per, som kan göra det omöjligt att släppa det antennen kan man överraskas av en elektrisk stöt.
strömförande föremålet. Det är då lätt hänt att tappa taget och falla ner.
266
Vid arbete med ackumulatorbatterier: Om man bor i ett hyreshus är det tyvärr oftast
svårt att få vidta åtgärder som dem här ovan. Då får
• Trots att spänningen är låg kan ackumulator- man nöja sig med att koppla bort antennledningarna
batterier lämna mycket höga strömmar vid kort- från apparaterna och lägga dem väl åt sidan – gärna
slutning. Tag därför av fingerringar, armbandsur utanför husväggen.
med mera. Som permanent, men otillräckligt skydd kan man
Använd isolerade verktyg vid arbete med bat- förse de olika anslutningsställena med lämpliga över-
teripolskor. spänningsskydd.
Mer information om hur man kan skydda sin ama-
• Akta dig för elektrolyten i ackumulatorbatteri- törradiostation mot blixten finns på webbplatsen för
erna – den är starkt frätande. Uppsala universitet, avdelningen för elektricitetslära.
• Varning för explosionsrisk av knallgas och sy- Dokumentet Att skydda sin amatörradiostation mot
rastänk i ögonen. blixten (http://www.hvi.uu.se/meny/m5.html).
12.4 Åska
HAREC a.10.4
12.4.1 Faror
Vid åska utvecklas det mycket starka, elektromag-
netiska fält, som breder ut sig och alstrar mycket
korta spänningsstötar i alla metallföremål, till exem-
pel i antenner. Stötarna vandrar genom kablarna in
i apparaterna. Är stötströmmen hög, kommer saker i
strömvägen att förstöras på något sätt. Förbränning
och nersmältning är vanligt.
Men om blixturladdningen sker på långt håll, kan
stötströmmen bli så låg att man någorlunda kan und-
gå skada på apparater och hus.
Om blixturladdningen däremot sker mycket nära
antennen eller som direkt nedslag, då uppstår defini-
tivt stora skador.
267
268
13 Trafikreglemente
269
QRV och QSB. En uppsättning Q-koder handlar om AR sluttecken +
utbyte av kontakt, dessa är QSL, QSO, QSY, QRX VA eller SK avslutningstecken @
och QTH. Ett exempel på en avsnitt ur en amatörradiosänd-
Användning av Q-koder för maritimt bruk enligt ning, där trafikförkortningar används särskilt flitigt:
ITU-R M.1172 ”gm es tnx vy much om fer ur rprt. u are cmg in
hr ufb. my tx is .... and rx .... ant 3 el beam . condx
1. Vissa Q-koder kan ges jakande betydelse ge- hr gud mni dx stns hrd . wl nw nil so tks es 73”
nom att bokstaven C (vid telefoni uttalad som I klartext ser exemplet ut så här: ”good morning
CHARLIE) sänds omedelbart efter förkortning- and thank you very much Old Man for your report.
en eller ges nekande betydelse med det engelska You are coming in here ultra fine business. My trans-
ordet NO omedelbart efter förkortningen. mitter is ..... and receiver .. ... antenna is a 3 element
2. Q-koder kan kompletteras med andra lämpliga beam. Conditions here are good many stations he-
förkortningar, anropssignaler, frekvenser, tids- ard. Well now nothing for you so thanks and kindest
uppgifter, person- och ortsnamn, siffror, num- regards”
mer osv. I den beskrivande texten för vissa Q-
koder lämnas inom en parentes plats för ytter-
ligare uppgifter. Dessa uppgifter ska då sändas
13.4 Internationell nödtrafik
i den ordning som anges i texten. HAREC b.4.1 HAREC b.4.2 HAREC b.4.3 HAREC b.4.4
270
Tabell 13.2: Q-koderna
1. obefintliga
2. svaga
3. måttliga
4. starka
5. mycket starka.
(QTC) Hur många telegram har du att sända? Jag har telegram till Dig.
(QTR) Kan du ge mig rätt tid? Rätt tid är . . .
*
namn och/eller anropssignal
271
Tabell 13.3: Trafikförkortningar – urval för radi- 13.4.4 Om du hör en nödsignal på radio
oamatörer
Avbryt omedelbart din egen sändning när du hör en
Förkort- nödsignal. Lyssna på nödmeddelandet och skriv ner
ning Engelskt uttryck Svensk betydelse vad som sägs. Notera position, frekvens, tidpunkt etc.
BK break avbryt(-a) (sändningen) Anmäl vad du hört på följande sätt.
CQ ”seek you” allmänt anrop, till alla
CW continuous waves telegrafi (A1A) 13.4.4.1 Nödsignal från radioamatör i utlandet
DE franska ”de” från ..... (anropssignal)
Om du uppfattar ett nödanrop från Sveriges närom-
K come ”kom”
råde, så som Nordsjön och Östersjön eller närliggande
MSG message meddelande, telegram
länder, så använd sunt förnuft och ring 112 och be-
PSE please var god (att . . . )
rätta att du uppfattat en nödsignal från utlandet via
R received allt uppfattat, mottaget
radio.
RST readability, läsbarhet
För de fall att det är längre bort i Europa, Ryss-
signal-strength, signalstryka
land och Baltikum kan det kanske vara läge att vara
tone-report ton
lite mer restriktiv.
RX receiver mottagare
Oavsett bör man först avvakta en stund för att
TX transmitter sändare
monitorera om anropet verkar besvaras innan man
UR your din, ditt, dina, er
själv besvarar det, då man i och med det påtar sig
ansvaret för att räddningsinsatsen påbörjas. Eftersom
safety communications” och radiopliktiga fartyg som 112 kan välja att prioritera ned det sitter man då med
trafikerar vatten i och utanför kustnära områden ska ansvaret utan att kunna göra mer.
ha radioutrustning för frekvensen.
13.4.5 Nödsignal från svenskt landområde
13.4.3 Nödtrafik Ring 112 för att kalla på räddningstjänst, ambulans,
I CEPT-rekommendation T/R 61-02 [?] ställs krav på polis, sjöräddning, flygräddning etcetera. Ditt tele-
att radioamatörer ska ha känna till bestämmelser om fonnummer visas automatiskt i larmoperatörens dis-
nödtrafik och användningen av amatörradiostationer play. För att undvika missförstånd och feldirigering
vid naturkatastrofer. av räddningsinsatserna måste du meddela operatören
ITU Radioreglemente (RR) [?] har sedan WRC-07 att nödanropet kommit via radio. Själva olycksplat-
inte längre information om ”Distress and safety com- sen kan ligga i ett helt annat riktnummerområde än
munications” för annat än GMDSS (Global Maritime det som ditt telefonsamtal kommer ifrån.
Distress and Safety System)
Med ”nödfrekvens” avses en frekvens som radio- 13.4.6 Nödsignal från fartyg eller
passas av exempelvis flyg- eller sjöräddningscentral luftfarkost
24/7 (dygnet runt, året runt). Även om termen ”nöd-
frekvens” ibland förekommer i svenska bandplaner Om nödsignalen inte besvaras av någon kust- eller
för amatörradio, så finns inga egentliga sådana fre- markstation, ring 112 och begär sjöräddning respek-
kvenser inom amatörradiobanden. tive flygräddning och meddela dina iakttagelser.
År 1998 hölls en internationell konferens i Tam- Vidarebefordra nödmeddelandet ut-
merfors i Finland (ICET-98 ). Konferensen ledde fram
till Tampere-konventionen ”The Tampere Convention
! an att ändra på det!
on the Provision of Telecommunication Resources for
Disaster Mitigation and Relief Operations” [?]. Kon- 13.4.7 Du själv sänder nödsignal över
ventionen trädde i kraft 8 januari 2005. radio
I enlighet med konventionen har IARU infört re- I första hand bör du välja andra signalvägar än ama-
kommendationer om regionala och globala frekvenser törradio, så som fast och mobil telefoni, båt- eller
för Emergency Centre of Activity. Det vill säga center- flygradio eller därför avsedda nödsändare om möj-
frekvenser för radiokommunikation som kan användas ligt.
i händelse av naturkatastrofer. Välj gärna en frekvens med mycket trafik utifall
IARU:s rekommendationer och för- du inte använder en nödfrekvens, så det finns en chans
ändringen av ITU RR innebär allt- att den är bevakad så att någon kan höra ditt nödan-
så att det inte finns någon speciell rop. Att använda en repeater för att höras bättre är
! nödsignal för amatörradiobanden och en bra strategi.
inga nödfrekvenser inom amatörradi- Uppträd lugnt och sansat, när du kallar på hjälp
obanden. över radion. Tänk först och sänd sedan. Som ovan
sagts måste den som svarar dig och sedan ringer 112
För vidare läsning rekommenderas IARU Emer- meddela larmoperatören att ditt nödanrop kommit
gency Telecommunications Guide [?]. via radio.
272
13.4.8 Åtgärder man kan registrera sig. Anropssignalen används även
för online-loggning av kontakter, så som Logbook of
Nyckelordet för dina åtgärder är LARMA:
the World (LoTW) (lotw.arrl.org).
Läge Ange olycksplatsens läge. Du kan ange gatu-
eller vägnamn eller riktmärken som till exempel 13.5.2 Anropssignalernas
vägkorset, gränsen, bron, järnvägen etc. sammansättning
Analysera Gör en överblick över olycksplatsen och Varje land disponerar en eller flera serier med unika
tala om vad som hänt. Några skadade? Några anropssignaler för all sin radiotrafik. Dessa utformas
innestängda? Brinner det? Släpps farliga äm- enligt ITU Radioreglemente (RR) [?, §19] på sätt,
nen ut? som beror på syftet med varje särskild radiostation.
I RR finns definitioner för olika slags stationer, till
Ropa Ropa på hjälp. Använd gärna en repeater på exempel stationer för fast radio, landmobila stationer,
2-metersbandet så att du når många, men även stationer i fartyg, i sjöräddningsfarkoster, i flygplan,
andra frekvenser kan användas. Anropa med amatörradiostationer och så vidare.
NÖDANROP FRÅN SMXxxx. Fråga efter nå-
gon med telefon. Ge inte upp om du inte får
svar genast. 13.5.3 Identifiering av
amatörradiostationer
Meddela Meddela när du fått kontakt med någon
HAREC b.5.1 HAREC b.5.3
med telefon, sänd NÖDTRAFIK PÅGÅR för
att freda frekvensen och NÖDMEDDELANDET En radiostation ska identifieras med den anrops-
med de viktigaste uppgifterna. Begär att upp- signal, som tilldelats av det egna landets teleadmi-
gifterna repeteras och ta löfte på att de sänds nistration (myndighet). I Sverige är det Post- och
vidare. Begär att få veta när så har skett. På- telestyrelsen (PTS) som har ansvaret och som genom
minn annars! beslut har delegerat handläggningen av amatörradi-
osignaler till Föreningen Sveriges Sändareamatörer
Avvakta Vänta på platsen tills hjälp har anlänt. Pas- (SSA). Anropssignalen meddelas i det amatörradio-
sa radion så att du kan svara på frågor. Behövs certifikat som erhålls efter godkänt kompetensprov.
inte längre din hjälp, avsluta då med NÖDTRA- Anropssignaler för amatörradio är uppbyggda av
FIK UPPHÖR FRAN SMXxxx . . . KLART SLUT. ett prefix, en siffra och ett suffix på följande sätt [?,
§19.68, §19.69]:
273
enskilda radioamatörer SA + distriktssiffra + treställigt suffix (grundsignal)
enskilda radioamatörer SM + distriktssiffra + två- eller treställigt suffix (grundsignal)
amatörradioklubbar SA + distriktssiffra + tvåställigt suffix
amatörradioklubbar SK + distriktssiffra + tvåställigt suffix
militära förband och FRO SL + distriktssiffra + två- eller treställigt suffix
Exempel: SM0XXX är en radioamatör som fått sin • Vid trafik från en regelbundet använd fritids-
tilldelning av PTS. bostad kan i anropssignalen användas den di-
striktssiffra som utvisar var fritidsbostaden är
Exempel: SA0XXX är en radioamatör som fått sin belägen.
tilldelning av SSA.
• Vid trafik från annan tillfällig plats bör anrops-
signalen åtföljas av snedstreck och siffran för
Exempel: SK2XX är en amatörklubb. det distrikt varifrån sändningen görs. Exempel:
SM0XYZ/0, SM0XYZ/6 etc.
Exempel: SM7X är en radioamatör med kort an-
ropssignal. Sverige är indelat i amatörradiodistrikt • Vid trafik från mobil station bör den ordinarie
anropssignalen även åtföljas av /M. Exempel:
med följande numrering och utsträckning:
SM0XYZ/6/M.
• Vid trafik från mobil station inom hemorten
Distrikt Utsträckning
kan dock den extra distriktssiffran utelämnas.
0 Stockholms (AB) län
Exempel: SM0XYZ/M.
1 Gotlands (I) län
2 Västerbottens (AC) och Norrbottens • Vid trafik från sjöfarkost bör den ordinarie an-
(BD) län ropssignalen åtföjas av /MM.
3 Gävleborgs (X), Jämtlands (Z) och Väs-
ternorrlands (Y) län • Vid trafik från luftfarkost bör den ordinarie an-
4 Örebro (T), Värmlands (S) och Dalar- ropssignalen åtföljas av /AM.
nas (W) län • Vid trafik från svensk farkost på internationellt
5 Östergötlands (E), Södermanlands (D), territorium kan distriktssiffran 8 användas.
Västmanlands (U) och Uppsala (C) län
6 Hallands (N) och Västra Götalands (O) • Vid sändning från ett annat lands territorium
län gäller det landets bestämmelser. Vid osäkerhet
7 Skåne (M), Blekinge (K), Kronobergs – vänd dig till SSA!
(G), Jönköpings (F) och Kalmar (H) län.
• Utländsk radioamatör på besök i Sverige ska
Distriktssiffran i anropssignalen bestäms av det använda sin anropssignal från det egna landet,
län som hemadressen är belägen inom. Vid sändning föregånget av SM/. Exempel: SM/LA9XX [?].
utanför hemadressen bör det framgå av tillägg till
anropssignalen. 13.5.4 Nationella prefix
HAREC b.5.4
Exempel: SA0XXX är en radioamatör hemmahö-
rande i Stockholms län. Tabell 13.5 visar några viktiga nationella prefix
att kunna.
Exempel: SM7YYY är en radioamatör hemmahö-
rande i Jönköpings län. 13.6 Användning av anropssignal
HAREC b.5.2 HAREC b.7.2.2
Både motstationens och den egna anropssignalen
ska användas i början och slutet av varje sändning.
274
Prefix Land Prefix Land Prefix Land
LA Norge OH Finland OH0 Åland
OZ Danmark DL Tyskland EA Spanien
ES Estland F Frankrike G Storbritannien
HB Schweiz I Italien LY Litauen
OK Tjeckien ON Belgien PA Holland
S5 Slovenien SP Polen SV Grekland
UA Ryssland YL Lettland EA8 Kanarieöarna
ZS Sydafrika HS Thailand JA Japan
K USA VE Kanada LU Argentina
PY Brasilien VK Australien ZL Nya Zeeland
Under sändningen ska anropssignalen upprepas ”med stationen kan man sända KN (kom du och ingen
korta mellanrum”, utan närmare precisering av mel- annan (nobody else).
lanrummet. Även om man inte har kontakt med en Om förbindelsen varar länge, är det lämpligt att
motstation, ska den egna anropssignalen anges vid upprepa anropssignalerna ungefär var tionde minut
varje sändning. Se vidare i PTS föreskrifter. vid överlämning.
– SM0ZYX från SM0XYZ Kom
275
13.7.4 CQ DX och split Det kan vara nyttigt att lyssna in sig på opera-
törens stil. Var medveten om att DX-stationen kan
Det förekommer att man hör någon ropa ”CQ DX”,
höra helt andra stationer starkare än vad du hör, ef-
vilket betyder att stationen söker långväga kontakter,
tersom konditionerna kan vara helt annorlunda för
i allmänhet utanför sin egen världsdel.
DX-stationen.
– ”CQ DX, CQ DX, CQ DX, SM0XYZ calling CQ
Vid stora pile-ups kan operatören välja att ba-
DX and standing by”
ra lyssna efter vissa stationer, och därför fråga efter
I detta fallet är det SM0XYZ som söker att nå
”only number five stations please” eller efter ”only Eu-
någon utanför Europa. Är du själv inte ett DX, det
ropean stations please”. Detta syftar till att dela upp
vill säga om du befinner dig i samma världsdel så ska
en stor pile-up för en chans att lättare uppfatta vilka
du undvika att svara.
som anropar.
Ibland genomförs så kallade DX expeditioner då
Vid uppdelning efter nummer kommer operatören
man beger sig till en plats som sällan aktiveras. Man
avverka några stationer med ett visst nummer i an-
brukar tala om rara DX (eng. rare DX ), då ett ovan-
ropssignalen, för att sedan gå vidare till nästa och så
ligt landområde aktiveras, som många vill ha i sin
vidare, tills 0 till 9 är genomgångna.
logg.
Alternativet att gå efter regioner eller landsprefix
En station som ropar CQ kan få svar från många
kan vara att föredra om operatören upplever att kon-
stationer samtidigt. Då uppstår ett sammelsurium av
ditionerna dit snart försvinner och därför vill ge dem
signaler som kallas för pile-up.
en extra förtur innan de helt tappar chansen.
När stationen betar av en pile-up kan stationen
även fråga ”QRZ?”, alltså ”vem där”?
Ett rart DX kan drabbas av enorma pile-ups, Lär dig ”DX:arens ordningsregler” (www.dx-code.org):
och det kan bli svårt motstationerna att höra DX- • Jag ska lyssna, och lyssna, och sedan lyssna lite
stationen bland alla andra som ropar samtidigt. Det till.
kan kan också vara svårt för DX-stationen att urskil-
ja vilka motstationer som svarar, om alla svarar på • Jag ska ropa endast om jag kan läsa DX-stationen
samma frekvens. En strategi för att få detta att fun- ordentligt.
gera effektivare är att köra split [?], det vill säga att
• Jag ska icke lita på cluster-information, utan
DX-stationen sänder och lyssnar på olika frekvenser
vara helt klar över DX-stationens anropssignal
(men fortfarande inom samma frekvensband).
innan jag ropar.
Oftast väljer DX-stationen att lyssna på en fre-
kvens som ligger några kilohertz högre än den egna • Jag ska icke störa DX-stationen, eller någon
sändningsfrekvensen, och anger detta genom att sän- som anropar denne, och jag ska aldrig stämma
da exempelvis ”listening up” eller ”listening five up”. av på DX:ets egen frekvens, eller i det segment
Genom att använda sig av split undviker DX- där denne lyssnar.
stationen att störas ut av sin egen pile-up. DX-stationen
kan också välja sprida ut sin pile-up, genom att inte • Jag ska vänta tills DX:et avslutat föregående
lyssna på endast en frekvens, utan genom att svepa kontakt innan jag ropar själv.
över ett lite större område.
• Jag ska alltid ange min fullständiga anropssig-
”Listening five to ten up” betyder då att DX-
nal.
stationen lyssnar i ett område mellan 5 och 10 kHz
över den egna sändningsfrekvensen, och motstationer- • Jag ska ropa och lyssna med lämpliga interval-
na får försöka gissa var i detta frekvensområde som ler.
DX-stationen lyssnar just för tillfället.
För trafik på morsetelegrafi använder man van- • Jag ska icke ropa kontinuerligt.
ligtvis ett mindre avstånd mellan sändar- och mot- • Jag ska icke ropa då DX:et svarar någon annan
tagarfrekvens än för trafik på SSB-telefoni, eftersom än mig.
telegrafisignalerna upptar mindre bandbredd.
Moderna transceivrar har nästan alltid möjlighet • Jag ska icke ropa då DX:et frågar efter en an-
att ställa in split genom att man använder ”VFO ropssignal som icke liknar min egen.
A/B”, ”RIT/XIT” eller ”clarifier”. Mer avancerade
transceivrar kan ha möjlighet att separera de två • Jag ska icke ropa då DX:et söker efter ett annat
frekvenserna i hörlurarnas vänster- respektive höger- geografiskt område än mitt eget.
kanal. • När DX:et svarar mig så ska jag icke uppre-
När en station ropar CQ och gör paus för anropan- pa min anropssignal, annat än om jag tror att
de stationer, ange då din egen signal kort och tydligt denne ej uppfattat den korrekt.
en gång i varje pass. Istället för att ropa flera gånger
varje pass, skrika eller på annat sätt ta utrymme, ha • Jag ska vara tacksam om och när jag får kon-
tålamod och vänta ut bra tillfälle. Ropa inte under takt.
den tid som DX-stationen sänder sitt CQ. Då hör
• Jag ska respektera mina amatörkamrater och
han dig ju ändå inte.
uppträda så jag förtjänar deras respekt.
276
Försök inte agera polis och rätta andra stationer elektroniskt meddelande när det har lämnat punkt A
som du anser bryter mot reglerna! och innan det når fram till punkt B.
277
PROGRESSIV Han håller sin station på en hög tek- på en enda spelplan: våra amatörband. Hundratu-
nisk nivå. Den är välbyggd och effektiv. Hans sentals spelare på en enda spelplan leder ibland till
operationsteknik är oantastlig. konflikter.
Ett exempel: Plötsligt hör du någon ropa CQ på
VÄNLIG Han kommunicerar sakta och tålmodigt när din frekvens (den frekvens du har kört på en stund).
så begärs; erbjuder kamratligt stöd och ger ny- Hur är detta möjligt? Du har varit igång här mer än
börjaren goda råd; vänlig assistans, samarbete en halvtimme på en helt ren frekvens! Jo, visst är det
och omtanke i andras intresse. Detta är känne- möjligt; den där andra stationen tror kanske också
tecknen för amatörandan. att du stör honom på HANS frekvens. Kanske har
BALANSERAD Radio är en hobby och får aldrig skippet eller konditionerna ändrats?
orsaka konflikt i förpliktelser gentemot familj,
arbete, skola eller samhälle. 13.10.3 Hur undvika konflikter?
PATRIOTISK Hans station och hans kunnande står • Genom att förklara för alla spelare vilka reg-
alltid till förfogande för att assistera land och ler som gäller och genom att motivera dem att
samhälle. tillämpa dessa regler. De flesta konflikter orsa-
kas av okunskap: många spelare känner inte till
– anpassad från den ursprungliga Amateur’s Code, reglerna tillräckligt väl.
skriven av Paul M. Segal, W9EEA, 1928.
• Dessutom hanteras många konflikter dåligt åter-
igen på grund av okunskap.
13.10 Radioamatörens
• Den IARU-etikhandbok som finns översatt på
ordningsregler SSA:s webbplats avser att åtgärda denna brist
på kunnande i huvudsak genom att lära ut hur
HAREC b.7.1.2 man kan undvika konflikter av alla slag.
278
på de olika banden. Vi avser här mycket prak- Internationella Amatörradiounionen (IARU) är
tiska regler och riktlinjer för situationer som ej det organ på internationell nivå, där samråd om ama-
är etikrelaterade. De flesta trafikmetoder (hur törradions intressen sker regelbundet, dels i arbets-
genomföra ett QSO, var får man köra, vad be- grupper med olika inriktning och dels i generella kon-
tyder QRZ, hur använda Q-koderna) hör hit. ferenser. IARU har som syfte att
Respekt för dessa trafikmetoder säkerställer op-
• verka för att av ITU tilldelade frekvensband för
timalt resultat och effektivitet i våra QSO och
amatörradio bevaras
kommer att vara nyckeln till att undvika kon-
flikter. Dessa trafikmetoder har tillkommit som • förbättra amatör- och amatörsatellittjänsternas
ett resultat av daglig radiotrafik under många status inom tilldelade frekvensband
år och som ett resultat av den pågående teknis-
• verka för tilldelning av ytterligare frekvensband
ka utvecklingen.
för amatörradio
• frekvensplanera amatörradiotrafiken inom till-
13.11 Bandplaner delade amatörradioband genom samråd och re-
kommendationer.
13.11.1 Introduktion
Syftet med en bandplan är att ge utrymme för
Det allra vanligaste är att en radiostation eller ett alla aspekter inom amatörradio: självträning, kom-
nät av stationer tilldelas en eller ett fåtal frekvenser munikation och tekniska undersökningar.
samt väl preciserade villkor i övrigt. Amatörradio Radioamatörernas bandplaner siktar på att ge
är däremot en radiotjänst, som tilldelas inte bara möjlighet till så många olika amatöraktiviteter som
enstaka frekvenser utan hela frekvensband samt inom möjligt, såväl sändningsslag som tekniker, både nu
dessa band förhållandevis stor frihet till personligt och i framtiden. För att utnyttja banden på bästa
val av frekvens, sändningsslag etc. Därvid kan den sätt är det normalt att minsta möjliga bandbredd
enskilde radioamatören inte ställa anspråk på ostörda samt optimal sändarutrustning och teknik används.
frekvenser. I stället är det upp till radioamatörerna, För att alla ska kunna utöva amatörradio med ett
att själva samråda och rekommendera varandra om minimum av störningar, förutsätts att man använder
hur de tilldelade frekvensbanden bör fördelas på olika utrustningar som är ”state of the art”. God insikt i
slags användning. Denna fördelning av trafiken kallas frekvensplanering, tillräckliga resurser, gott anseende
bandplan. samt internationellt samarbete behövs för att främja
Frekvensbanden och effekt-gränser sätts av var- amatörradion. De flesta nationella amatörradioorga-
je lands ansvarig myndighet, kallad administration, nisationer har sedan många år ett världsomfattande
och i Sverige är det Post- och telestyrelsen (PTS) samarbete genom sitt organ International Amateur
som meddelar i Post- och telestyrelsens föreskrifter Radio Union (IARU) som är organiserat som tre re-
om undantag från tillståndsplikt för användning av gioner. Dessa regioner sammanfaller geografiskt med
vissa radiosändare PTSFS 2015:4 [?]. För att koordi- ITU:s regioner. Region 1 omfattar Afrika, Europa och
nera frekvensanvändningen samarbetar olika länders västra Asien.
ansvariga myndigheter i Internationella Teleunionen
(ITU) för att ha en gemensam utgångspunkt för sina
beslut, som publiceras som ITU Radioreglemente [?]. 13.12 Svenska bandplaner
ITU:s Radioreglemente är dock inte ett tvingande
dokument för administrationerna, och därmed gäller Tilldelningen av frekvensband för amatörradioanvänd-
det inte per automatik över nationell lag, utan man ning sker enligt överenskommelser mellan telemyndig-
behöver alltid hålla sig bekant med vad gällande lag heterna i de länder som är anslutna till ITU. Tilldel-
och föreskrifter säger. ningen är därvid i stort sett lika i de flesta länder. Av
För att radioamatörer sedan ska använda banden olika skäl förekommer dock skillnader såväl mellan
på ett liknande sätt, så har sedan IARU skrivit ihop ITU-regioner som länder.
en bandplan, som enbart kan tolkas som en rekom- I Sverige regleras amatörradioanvändningen främst
mendation inom den ram som nationella lagar och genom Post- och telestyrelsens (PTS) föreskrifter PTSFS
föreskrifter sätter på radiosändning. 2015:4 [?] samt genom Lag om elektronisk kommu-
Det är viktigt att förstå dessa samband rätt, för nikation LEK SFS 2003:389 [?]. I anslutning till fre-
det förekommer tyvärr att betydelsen av dokument kvenstilldelningen anges tillåten effekt och amatörra-
övertolkas, eftersom det kan resultera i att man sän- diostatus i respektive band. Inom denna ram är det
der på frekvenser som inte är tilldelat amatörtjänsten, upp till radioamatörerna själva att utnyttja sina möj-
eller sända med högre effekt än tillåtet. ligheter bästa sätt. Bandplaner fungerar som radioa-
matörernas rekommendationer till varandra. Endast
i minsta utsträckning medverkar PTS till reglering in-
13.11.2 IARU:s bandplaner, syfte och om dessa planer. IARU Region 1 bandplanerna finns
ändamål i bilaga F och svensk frekvensplan finns i bilaga G.
HAREC b.6.1 HAREC b.6.2
Föreningen Sveriges Sändareamatörer SSA – före-
träder de svenska radioamatörerna i IARU Region 1.
279
280
14 Bestämmelser
Tekniskt sett kan radioamatörerna världen över, och telekommunikationsteknik till ingen kostnad för
med hjälp av sina radiostationer, tämligen lätt skapa stat och samhälle, bidra till att tidsenlig radiokom-
kontakt med varandra. Därvid krävs att reglerna i de munikation främjas och att förbättra internationell
länder som berörs vid kontakten respekteras. förståelse och välvilja.
En hel serie både internationella och nationella
regler styr radiokommunikationerna i en nation. Var- 14.1.1 Artikel 1 (RR) Termer och
je radioamatör ska känna till och följa dessa regler så
definitioner
långt de har anslutning till amatörradio. Vissa län-
der – till exempel CEPT-länderna – har i någon ut- HAREC b.1.1 HAREC b.1.2
sträckning harmoniserat sina bestämmelser inbördes. 1.56 (RR) Amatörtjänst [?, 1.56]
Nationella avvikelser förekommer likväl och reglerna En radiokommunikationstjänst avsedd för självutbild-
i det land, som man gör radiosändningar ifrån, ska ning, inbördes kommunikation och tekniska undersök-
alltid följas. ningar bedriven av amatörer, det vill säga av behöriga
personer intresserade av radioteknik, endast av per-
sonligt intresse och utan ekonomiskt syfte.
14.1 ITU Radioreglemente (RR) 1.57 (RR) Amatörsatellittjänst [?, 1.57]
En radiokommunikationstjänst som använder rymd-
Internationella Teleunionen (ITU) är det internatio- stationer på jordsatelliter för samma ändamål som
nella samarbetsorgan där olika länders myndigheter för Amatörradiotjänsten.
(administrationer) för telekommunikation samarbetar 1.96 (RR) Amatörradiostation [?, 1.96]
och koordinerar sig, bland annat genom gemensamt Radiostation inom amatörradiotjänst.
regelverk och standarder. Det är viktigt för att ko-
ordinera användning av spektrum och signalerna i
det. 14.1.2 Artikel 25 (RR) Amateur services
ITU Radioreglemente (RR) [?] är det övergripan- HAREC b.1.3 HAREC b.1.4
de regelverket för att koordinera spektrumanvänd-
ning, det vill säga för alla former av radiorelaterad 14.1.2.1 Sektion I. Amatörtjänst
verksamhet. Det är det gemensamma ramverk som
används, och varje land utgår från det för att sedan 25.1 §1 Radiokommunikation mellan amatörstationer
skriva de nationella föreskrifterna och tilldelningar- i olika länder skall vara tillåten, om inte administra-
na. Dock, den ansvariga myndigheten behöver inte tionen i en av de berörda nationerna har meddelat
strikt följa ITU RR och det förekommer flera fall där att den är emot sådan radiokommunikation. [?, 25.1]
saker i ITU RR ser tillåtna ut men de nationella fö- 25.2 §2 1) Sändning mellan amatörstationer i oli-
reskrifterna inte tillåter samma sak. Man ska därför ka länder skall vara begränsad till spontan kommu-
inte tolka ITU RR som gällande istället för de na- nikation med syftet att nyttja amatörtjänsten, som
tionella föreskrifterna utan snarare en utgångspunkt. definierad i 1.56, och av personlig karaktär. [?, 25.2]
Det kan ha skett förändringar i ITU RR men där 25.2A §2 1A) Sändning mellan amatörstationer i
existerande frekvensallokeringar nationellt förhindrar olika länder skall inte vara kodad med syfte att döl-
möjligheten att följa ITU RR. Omvänt så är det ofta ja dess mening, annat än för kontrollsignaler utbytta
svårt för de nationella föreskrifterna att gå utanför mellan jordstation och satellitstation i amatörradio-
ITU RR eftersom det kan kräva svåra förhandlingar, tjänst. [?, 25.2A]
och därför försöker man ofta få till i förändringen av 25.3 §2 2) Amatörradiostationer får användas för
ITU RR istället. internationell radiokommunikation för tredje parts
I Sverige är det Post- och telestyrelsen (PTS) som räkning enbart vid nöd eller krishantering. [?, 25.3]
är ansvarig för administration gällande telekommu- 25.5 §3 1) Administrationerna avgör huruvida en
nikation och spektrum Det är deras föreskrifter som person som söker licens att använda en amatörstation
reglerar all radio inklusive amatörtjänsten. Där ITU skall bevisa sin förmåga att sända och ta emot text i
RR nämner begreppet ”administration” så avses för morsesignaler. [?, 25.5]
Sveriges del PTS. 25.6 §3 2) Administrationerna skall kontrollera de
Som del av ITU RR definieras ”Amateur services” handhavandemässiga och tekniska kvalifikationerna
[?, Article 25]. Amatör- och Amatörsatellittjänsterna hos varje person som önskar använda en amatörradi-
är radiokommunikationstjänster med syfte att tillhan- ostation. En guide för den kompetens som krävs kan
dahålla nödvändig kommunikation i händelse av na- man finna i senaste upplagan av ITU-R rekommen-
turkatastrofer, träna operatörer och tekniker i radio- dation M.1544. [?, 25.6]
281
25.7 §4 Den högsta effekten från en amatörstation av den annorlunda vågutbredningen där. Till exem-
skall fastställas av berörda administrationer. [?, 25.7] pel behöver särskild hänsyn tas vid frekvenstilldelning
25.8 §5 1) Alla allmänna regler i överenskommel- (allokering) till rundradiotjänsten i zonen.
sen och de i denna artikel skall tillämpas på amatör-
radiostationer. [?, 25.8]
25.9 §5 2) Under loppet av sändningarna skall 14.2 CEPT
amatörstationer sända sina anropssignaler med korta
mellanrum. [?, 25.9] 14.2.1 Begreppet CEPT
25.9A §5A Administrationer uppmuntras att vid-
Vid sidan av folkrättsligt bindande avtal såsom den
ta nödvändiga steg för att tillåta amatörstationer att
internationella telekonventionen (ITC) – har det in-
förbereda sig för och möta kommunikationsbehov vid
ternationella samarbetet lett till överenskommelser
katastroftillstånd. [?, 25.9A]
som inte är tvingande. Sådana avtal görs bland an-
25.9B §5B En administration kan avgöra huruvi-
nat inom CEPT.
da en person som har tillstånd att använda en ama-
CEPT betyder Conference Europeenne des ad-
törstation hos en annan administration kan tillåtas
ministrations des Postes et Telecommunications, det
använda en amatörstation medan denna person be-
vill säga Europeiska konferensen för post- och telead-
finner sig på tillfälligt besök landet, samt vilka villkor
ministrationerna. ”Konferens” är att förstå som ett
och begränsningar de väljer att ange. [?, 25.9B]
ständigt arbetande samarbetsorgan.
Arbetet inom CEPT har huvudsakligen karak-
14.1.3 Sektion II. Amatörsatellittjänst tär av ömsesidiga programförklaringar mellan länder.
25.10 §6 Bestämmelserna i Sektion 1 i denna artikel Trots att dessa viljeförklaringar eller rekommendatio-
skall gälla i all tillämplig omfattning även för ama- ner inte är bindande har de visat sig värdefulla för
törsatellittjänst. [?, 25.10] utvecklingen av det internationella samarbetet.
25.10 §7 Administrationer som godkänner rymd-
stationer i amatörsatellittjänst ska tillse att tillfreds- 14.2.2 CEPT-rekommendationerna
ställande jordkontrollstationer upprättas före upp-
Länder anslutna till CEPT förenklar numera hand-
skjutningen för att säkerställa att varje rapporterad
läggningen av tillståndsärenden om amatörradio ge-
skadlig störning skall kunna avbrytas omedelbart
nom att ömsesidigt bekräfta och inom sitt land tilläm-
av den bemyndigande administrationen. Se 22.1. [?,
pa rekommendationer som länderna utformat i sam-
25.11]∗
råd. Det innebär att svenska amatörradiobestämmel-
ser kan harmoniseras till andra länders. För kom-
14.1.4 Artikel 5 Frekvenstilldelning petenskrav vid examinering av radioamatörer finns
CEPT-rekommendationen T/R 61-02 [?].
14.1.4.1 Inledning
5.1 I Unionens alla dokument där termerna allocation, 14.2.2.1 CEPT-rekommendation T/R 61-01
allotment och assignment används skall de ha den
HAREC b.2.1 HAREC b.2.2 HAREC b.2.3
betydelse som ges i 1.16 till 1.18, varvid termerna på
de tre arbetsspråken skall vara som följer (franska, Rekommendationen T/R 61-01 [?] möjliggör för
engelska och spanska): [?, 5.1] Frekvensfördelning till: radioamatörer från CEPT-länderna att utöva amatör-
radio under korta besök i andra CEPT-länder, utan
Tjänster Allocation (tilldelning) att behöva ett tillfälligt tillstånd från det besökta
Områden Allotment (fördelning) CEPT-landet. Erfarenheterna av detta system är go-
Stationer Assignment (anvisning) .... etc. da.
(För enkelhetens skull återges här endast betydel- 14.2.2.2 CEPT-rekommendation T/R 61-02
serna på engelska språket).
Rekommendationen T/R 61-02 [?] innebär att ad-
14.1.4.2 Sektion I. Regioner och områden ministrationerna i CEPT-länder utger ömsesidigt er-
kända amatörradiocertifikat (Harmonised Amateur
HAREC b.1.5 Radio Examination Certificate – HAREC) till de per-
5.2 För tilldelning av frekvenser har världen delats soner som vid nationella prov uppfyller rekommenda-
in i tre Regioner så som visas på följande karta och tionens kunskapskrav.
som beskrivs i 5.3 till 5.9 ... etc. [?, 5.2] Radioamatörer med ett CEPT-certifikat (HAREC)
Det innebär att tilldelning, fördelning och anvis- får utöva amatörradio i annat land som accepterat
ning av frekvenser mycket väl kan skilja mellan ITU- T/R 61-01 och får tilldelas ett tillstånd av det landet
regionerna. Skillnaderna förklaras till exempel av re- utan att behöva genomgå ytterligare kunskapsprov.
gionalt olika behovsstruktur, befolkning etc. Det svenska amatörradiocertifikatet motsvarar kra-
Det förekommer också likheter. På nedanstående ven för HAREC och Sverige tillämpar T/R 61-01 och
karta har markerats en tropisk zon, vilket förklaras T/R 61-02.
∗ 22 behandlar ”Space Services”
282
Bild 14.1: ITU Regionkarta (ur RRB-2)
14.3 Svensk lag och föreskrift elektronisk kommunikation att användningen av ama-
törradiosändare är undantagen tillståndsplikt. Note-
Lagar, föreskrifter och anvisningar tillämpas för ama- ra att PTS med viss regelbundenhet uppdaterar un-
törradioanvändning. Märk, att ändringar kan före- dantagsföreskrifterna, och därför bör man kontrollera
komma. Använd därför aktuella versioner! på PTS webbplats vad som är den senaste versionen
och använda den när den trätt i kraft.
Den som använder en amatörradiosändare ska ha
14.3.1 Lag om elektronisk
ett amatörradiocertifikat. För att få ett amatörradio-
kommunikation m.fl. certifikat krävs kunskaper i enlighet med Annex 6 i
HAREC b.3.1 CEPT rekommendation T/R 61-02 [?], examinering
Lag (2003:389) om elektronik kommunikation (LEK) för amatörradiocertifikat.
[?] reglerar all radiokommunikation Sverige. Tillstånd Undantag från kravet på amatörradiocertifikat
behövs för all radiosändning som inte är undantagen gäller för den som under en tidsbegränsad period ut-
tillståndsplikt. bildar sig för att få ett sådant certifikat och för den
Post- och telestyrelsen (PTS) är enligt förordning som under en förevisning tillfälligt använder amatör-
(2003:396) om elektronisk kommunikation den svens- radiosändare, under förutsättning att användningen
ka myndighet som handlägger ärenden gällande tele- av radiosändaren sker under uppsikt av en innehavare
kommunikation. PTS ska bland annat svara för att av amatörradiocertifikat. (Läs mer om användningen
möjligheterna till radiokommunikationer utnyttjas ef- i avsnitt 13.7.3)
fektivt och har därvid att beakta den internationella Den som innehar amatörradiocertifikat ska ha en
regleringen inom området. Regleringen av amatörra- egen anropssignal. Denna framgår av certifikatet, eller
dioanvändningen begränsas nu till den minsta omfatt- tidigare av amatörradiotillståndet.
ning som följer av internationella avtal och europeiska I undantagsföreskriften [?] finns följande definitio-
rekommendationer, CEPT-rekommendationer. ner som är relevanta för amatörradiotjänsten:
283
amatörradiotrafik icke yrkesmässig radiotrafik för öv- egen anropssignal. Sådan start och användning får
ning, kommunikation och tekniska undersök- även utföras av den som inte har amatörradiocerti-
ningar, bedriven i personligt radiotekniskt in- fikat, om det sker under uppsikt av en innehavare
tresse och utan vinstsyfte. av amatörradiocertifikat och dennes anropssignal an-
vänds.
antennvinst förstärkning i förhållande till en referen-
santenn som antingen är isotropisk eller en di-
pol och som mäts i dBi eller dBd. Antennvins- 14.3.3 Litteraturhänvisning om lagar och
ten anger hur bra riktverkan en antenn har. föreskrifter
e.i.r.p. equivalent isotropically radiated power (ekvi- • CEPT rekommendation T/R 61-01 [?]
valent isotropiskt utstrålad effekt). • CEPT rekommendation T/R 61-02 [?]
e.r.p. effective radiated power (effektivt utstrålad ef- • Lag (2003:389) om elektronik kommunikation
fekt relativt en halvvågsdipol). [?]
p.e.p. peak envelope power. • Förordning (2003:396) om elektronisk kommu-
nikation [?]
Vidare anges ytterligare villkor i kapitel 3 §14 av
undantagsföreskriften [?]: • Post- och telestyrelsens föreskrifter om undan-
tag från tillståndsplikt för användning av vissa
De tekniska egenskaperna hos amatörra-
radiosändare PTSFS 2015:4 [?]
diosändaren ska anpassas så att de inte
stör användningen av andra radioanlägg-
ningar. Den som använder en amatörra-
diosändare ska ha ett amatörradiocerti-
fikat. För att få ett amatörradiocertifikat
krävs kunskaper i enlighet med Annex 6 i
CEPT Rekommendation T/R 61-02, Ex-
aminering för amatörradiocertifikat, Vil-
nius 2004, version 4 oktober 2011.11 [?].
Undantag från kravet på amatörradiocertifikat gäller
för den som under en tidsbegränsad period utbildar
sig för att få ett sådant certifikat och för den som
under en förevisning tillfälligt använder amatörradi-
osändare, under förutsättning att användningen av
radiosändaren sker under uppsikt av en innehavare
av amatörradiocertifikat.
Den som innehar amatörradiocertifikat ska ha en
egen anropssignal. Denna framgår av certifikatet, el-
ler tidigare av amatörradiotillståndet. Mottagare- och
sändarestationens anropssignaler ska sändas i början
och i slutet av varje radioförbindelse. Anropssignaler-
na ska också upprepas med korta mellanrum under
pågående radioförbindelse. Under de utbildnings- och
förevisningstillfällen som anges i stycket ovan ska an-
ropssignal användas som tillhör den innehavare av
amatörradiocertifikat som har uppsikt över använd-
ningen av radiosändaren. Vid dessa tillfällen får även
anropssignal som tillhör den amatörradioförening el-
ler institution som anordnar utbildnings- eller förevis-
ningstillfället användas om företrädare för föreningen
eller institutionen har uppsikt över användningen av
radiosändaren.
Automatiska amatörradiosändare, till exempel en
radiofyr, repeater eller sändare för positionering ska
alltid kunna identifieras genom att en anropssignal re-
gelbundet sänds med morsetelegrafi, röstmeddelande
eller på annat sätt. Anropssignalen ska ange vem som
är ansvarig för den automatiska sändaren. Den som
startar eller använder automatiska amatörradiosända-
re ska ha eget amatörradiocertifikat och ska använda
284
15 Att skriva loggbok
15.1 Loggbok
15.1.1 Ändamål
HAREC c.3.3.2
Dina radioförbindelser och övriga händelser med band / tid-UTC anrops- RST
radiostationen bör antecknas i en stationsdagbok även datum frekvens start slut signal sänt fi
känd som loggbok. Tidigare fanns myndighetskrav på 20171021 80 06:55 07:13 SK0HQ 59
att föra loggbok, men det finns inte numer. 20171021 80 07:15 07:38 SM0ZXY 579 5
Amatörradioverksamheten bygger på förtroende
och då är det viktigt att själv kunna dokumentera sin
verksamhet till exempel i störningssituationer med
mera. Loggen används också för att kunna visa när Tabell 15.1: Exempel på loggblad
man har varit aktiv.
Helt i eget intresse är det ju också trevligt med
en loggbok. Tänk bara på hur bra det är att ha alla • sändningsslag (FM, SSB, CW, paketradio etc)
underlag för tävlingar och diplom med mera doku- • uppgift om varifrån man sände (eget QTH)
menterade.
• signalrapporter (rapportkoder).
15.1.2 Kunna visa hur man för en Allmänna uppgifter om motstationen, till exempel
loggbok signalrapport, namn, QTH, motpartens utrustning,
HAREC c.3.3.1
QSL-adress och så vidare brukar också vara bra att
I bild ?? visas ett exempel på hur en förenklad ha med.
loggsida kan se ut med ett par radioförbindelser (QSO) Man bör också skriva upp när man har gjort all-
inskrivna. mänt anrop, sänt ut bärvåg för prov, experiment och
Fundera på följande: annat som kan vara av intresse.
Om någon annan radioamatör använder din sta-
1. Halv tre på eftermiddagen den tionde okto- tion ska du också skriva upp hans/hennes namn och
ber gör Arne (SM6XYZ) ett allmänt anrop på anropssignal.
den lokala repeatern på 2-metersbandet. Eva
(SM6ZYX) som är på väg hem från skolan sva- 15.1.4 Rapportkoder
rar. Arne berättar att han precis har byggt sitt
nya slutsteg på 25 W färdigt och frågar Eva om Man blir ofta ombedd av motstationen att lämna en
det hörs någon skillnad när han kopplar ur det. så kallad signalrapport på dennes sändning. Omvänt
Efter lite småprat om allt möjligt säger de 73 är det bra att få en signalrapport på den egna sänd-
till varandra och då har det gått sju minuter ningen.
sen de började. Fyll i loggboken åt Arne! För rapportering mellan radioamatörer används
RST-koden.
2. Gör ett låtsas-QSO med en kurskamrat. Bok- För lyssnarrapporter till exempel till rundradiosta-
stavera era ”anropssignaler”. För in i loggen. tioner, förekommer ett kodsystem, som kallas för SIN-
PO eller SINPFEMO. Se bilaga I.
• motstationens anropssignal
• din effekt (ineffekt, PEP eller utstrålad effekt)
• frekvensband, ev frekvens
285
286
16 Morsesignalering
16.1 Inledning
Många slags signaler har genom tiderna använts för
att sända budskap. Till en början användes akus-
tiska och optiska signaler, det var rop, hornstötar,
rökpuffar, ljusblinkar, signalflaggor och så vidare. Un- Bild 16.1: Morsetecknens uppbyggnad
der tidigt 1800-tal började man sända meddelanden
med hjälp av elektriska impulser genom ledningar. År vara tre enheter lång, det vill säga tre gånger läng-
1837 presenterade amerikanen Samuel F. B. Morse den av den korta teckendelen. Mellan teckendelarna
en elektromagnetisk skrivtelegraf. inom tecknet ska mellanrummet vara en enhet långt.
Redan i början på 1840-talet hade han förbättrat Mellan hela tecknen inom ord eller teckengrupp ska
apparaten och utvecklat ett system, som i stort bi- mellanrummet vara tre enheter långt och mellan hela
behållits in i våra dagar. Flera andra personer har ord eller teckengrupper sju enheter långt. Morseteck-
med tiden vidareutvecklat den teckenkod som Morse nen finns standardiserade i ITU-R M.1677-1 [?].
först formulerade och kompletterat den med skilje-
tecken och ytterligare andra tecken. Koden kallas
fortfarande MORSE-koden. Kommunikationssättet
16.4 Planlagd övning
kallas telegrafi och betyder fjärrskrift (av grekiskans Att delta i en organiserad kurs i den lokala radioklub-
tele = fjärr och grafein = skriva). ben, FRO-avdelningen etc. är bra, eftersom man då
Grundprincipen för telegrafi är densamma än i kan få en handledare och tillgång till övningsmaterial.
dag, men nu används mest maskinella hjälpmedel, Inte minst viktigt är stödet av studiekamraterna. Det
både vid sändning och mottagning. Jämsides med går också att på egen hand lära sig att signalera, men
morsekoden, som utformades för manuell signalering, det är ensamt och därför kanske lite svårare.
har det utvecklats signalkoder som är speciellt avsed- För att lära morsesignalering måste man vara mo-
da för signalering med till exempel teleprintrar, tele- tiverad. Det krävs nämligen tålamod och regelbun-
faxmaskiner och datorer. Men trots den snabba tek- den träning. Helst bör träningen ingå i den personliga
niska utvecklingen överförs fortfarande meddelanden dagliga rutinen, även om det bara blir under några
manuellt med morsesignalering. Metoden hävdar sig minuter. Det går att hoppa över 1–2 dagar i veckan,
nämligen speciellt bra under svåra atmosfäriska och men det bör då ingå i övningsplanen. Att hoppa över
trafikmässiga förhållanden samtidigt som den teknis- ännu fler blir lätt en ovana. Att träna lite då och då
ka utrustningen kan vara förhållandevis enkel. Därför ger inget bra resultat.
lever den 180-åriga morsesignaleringen vidare.
287
Lektion Nya tecken försöka inta en avslappnad sittställning och låta hela
1 L N E O = + (åtskillnad och slut) underarmen vila mot bordet. Använd papper med
2 IX stora rutor och en bra kulspetspenna. Skriv gärna på
3 V T√ varannan rad så att det finns plats under att rätta
4 /? (vänta) texten.
5 - x (repetition) För att spara tid bör man använda små handrörel-
6 AZ ser och inte lyfta pennan mer än nödvändigt. Studera
7 . skrivanvisningarna i slutet av detta kapitel. Använd
8 HÖ för tydlighetens skull textad stil, men tydlig skrivstil
9 7495 går också bra. Lyssna på hela tecknet innan du skri-
10 81 ver ner det. Skriv lugnt. Hoppa över tecken som du
11 36 missar! Försök inte att minnas tecken som du just
12 RD missat. Då kommer du nog att missa efterföljande
13 20 tecken också. Koncentrera dig i stället på tecknen
14 FY som kommer.
15 ÄB Vissa morsetecken är så korta att det är svårt
16 PS att hinna skriva ner dem. För att spara tid måste
17 UQ vissa tecken skrivas i ett penndrag, till exempel bok-
18 WK stäverna M, N med flera. Bokstaven E som är det
19 ÅM kortaste tecknet skriver man som en bakvänd trea (
20 CGJ 3 ). Bokstaven U bör formas fyrkantig och bokstaven
21 ∼ (lystring) V spetsig, annars förväxlas de lätt. En nolla skrivs
22 @ (avslutning) som Ø, med genomstrykning och en etta som 1. En
23 f (förstått) nolla utan streck kan lätt förväxlas med bokstaven
24 ........ (felslagning) O och en etta utan fot med bokstaven I.
Var noga med handstilen från början och jobba
Tabell 16.1: Inlärningsordning för morsetecknen hela tiden med att förbättra den. En olämpligt inlärd
handstil är mycket svår att arbeta bort och då får
man problem vid högre hastigheter. Du ska ju själv
Att klara en taktökning till 60 tecken/minut och kunna tyda din text i efterhand, men viktigast är att
högre krav på säkerhet i både mottagning och sänd- provförrättaren också ska kunna läsa den.
ning, bör man räkna med ytterligare 25 timmar eller Inlärningstexter är ofta uppdelade i grupper med
mer. 5 eller 4 tecken. Dessa ska simulera ord. Var noga med
att du får tydliga ordmellanrum även på papperet.
16.7 Inlärningsmetodik
Morsetelegrafi bör läras med beprövad metodik. Bäs-
16.9 Eftersläpning vid mottagning
ta sättet är att man också skriver ner tecknen när man Tiden för vart och ett morsetecken varierar kraftigt.
hör dem. Metoden är så kallad ”nervbaning” med må- För att få en lugnare nedskrivning bör man försöka
let att handen reflexartat skriver ett visst tecken då hålla några tecken i minnet och släpa efter med ned-
en viss rytm hörs. Att träna bara genom att höra skrivningen. Detta är nödvändigt i högre hastigheter
tecknen är nästan verkningslöst. Först när du lärt och särskilt vid vissa teckenkombinationer.
dej alla morsetecken grundligt genom mottagning är Läs inte! Det är frestande att försöka bilda ord
det dags med sändningsträning. av de bokstäver som man just skrivit ner. Läsningen
tar bort uppmärksamhet från mottagningen och det
16.8 Mottagningsövningar blir lätt felgissningar. Man tappar lätt den text som
man just då tar emot. Läs alltså inte och gissa inte på
Morsetecken är ju långa och korta teckendelar i form orden. Täck över det skrivna med den lediga handen!
av ljud, ljus etc. De kan även illustreras som långa och
korta streck. För att tecknen ska uppfattas som en
melodi eller ljudföljd och för att man inte ska frestas
16.10 Sändningsövningar
att räkna korta eller långa teckendelar är lämpligt Att telegrafera är att uttrycka sig. De handsända mor-
att morsetecknen lärs in i hög hastighet, men med setecknen ska vara tydliga, på samma sätt som att
förlängt mellanrum, så kallad spärrad stil. Det är tal och vanlig handskrift ska vara det. Det är därför
själva ljudbilden som ska läras in. I början kan det mycket viktigt att teckengivningen lärs in på rätt sätt.
ändå vara svårt att låta bli att räkna teckendelar, Speciellt de första sändningsövningarna bör ske till-
men efterhand uppfattar man trots allt tecknen som sammans med en kunnig instruktör. Om instruktör
ljudbilder. saknas – följ då noga anvisningarna och var självkri-
När man ska skriva mycket under en längre tid är tisk!
sittställningen viktig. För att inte bli trött ska man
288
16.11 Hjälpmedel vid givning. Över 60-takt börjar rätt arbetsställning att
få stor betydelse.
sändningsövning Vid trötthet under sändning höjer man ofta axeln
varvid armbågen åker ut. Det blir då arbetsamt och
För sändningsövningarna behövs en dator med ljudfi- man får ”bryta sig” genom slutet på texten under
ler eller träningsprogram. Vidare behövs en summer dålig teckengivning.
ansluten till en telegrafnyckel och en stereohörtelefon. Bild 16.2 visar rätt sittställning. Sitthöjden bör
Eventuellt kan man ha en andra summer som nycklas vara så att båda fötterna kan vila på golvet eller på en
av datorn och vars ljud matas i en av hörlurarna. fotpall. Telegrafnyckeln bör placeras så, att underar-
Lär in sändning med en manuell telegrafnyckel men är vågrät när handen vilar på nyckelknoppen.
och inte med en så kallad bug. Vid provtagning blir Överarmen kan då hänga avslappnad rakt nedåt och
man nämligen ofta nervös och då är det lätt att sända över- och underarmen kan bilda en rät vinkel.
fel med en bug. Med en el-bug är risken stor för nya Nyckeln bör vara fastsatt. Det är tyvärr vanligt,
fel ”bara för att man råkat snudda vid fel paddel” att nyckeln ställs löst på ett olämpligt högt bord. Det-
därför kommer ett fel sällan ensamt. ta medför en olämplig och tröttande arbetsställning.
289
hörs i den ena luren och den egna sändningen i den 16.17 Beräkning av antalet
andra. Den ton som nycklas hämtas från en generator
som avger en konstant ton. teckenvärden
En textutskrift används som förlaga för den egna
sändningen. Det gäller att lyssna på morsetecknen Vid beräkning av antalet teckenvärden i en telegram-
från datorn eller bandet, samtidigt läsa samma tec- text ska bokstäver (utom Å) räknas som ett (1) tec-
ken från utskriften och själv sända dessa med nyckeln. kenvärde. Siffror, skiljetecken, felsändningstecken samt
Ljudbilden från en egna sändningen ska då samman- bokstaven Å ska räknas som två (2) teckenvärden.
falla med den från förebilden. På så sätt samövas I ovanstående exempel på provtext ?? är fördel-
hand- och armmusklerna, synen och hörseln för rätt ningen av teckenvärdena följande:
teckengivning. Bokstäver 1 · 211 = 211
I kurser på ljudband och data finns rytmiska ram- Siffror 2 · 12 = 24
sor för övning av styrd sändning. Börja med att öva Skiljetecken 2 · 13 = 26
ramsorna i nummerordning. När man blir säkrare be- Summa teckenvärden = 261
Observera, att lystrings-, slut- och avslutnings-
höver man inte alltid träna alla ramsor. Man känner
tecken samt felsända avsnitt med respektive felsänd-
själv vilka ramsor som man behöver öva mera.
ningstecken också ska ingå i summan av teckenvär-
Styrd sändning övas utan spärrning. Teckenhas-
den.
tigheten och trafikhastigheten ska då vara lika. Tra-
Den därefter beräknade takten är den så kallade
fikhastigheten bör åtminstone vara 35 till 45 tec-
telegram- eller trafikhastigheten.
ken/minut för att teckenrytmen ska bli bra. Träna
mycket på siffror i den styrda sändningen. Det ger
färdighet vid övergångarna mellan korta och långa 16.18 Beräkning av takten
teckendelar i tecknen. Även övergångarna mellan vis-
sa morsetecken kan vara svåra. Formel:
summa teckenvärde · 60
= tecken/min
16.15 Fri sändning tid[sekunder]
290
Bild 16.4: Telegrafnyckel
291
A 1
B 2
C 3
D 4
E 5
F 6
G 7
H 8
I 9 ibland förkortat till
J 0 ibland förkortat till
K
L . Punkt
M , Komma
N ? Frågetecken
O - Bindestreck eller minus
P / Bråkstreck
Q = Åtskillnad, skrivs också BT
R ~ Lystring, skrivs också KA
√
S Vänta, skrivs också AS
T f Förstått
U HH Felsändning
V + Plus eller slut, skrivs också AR
W @ Avslutning, skrivs också SK
X ( Vänster parentes
Y ) Höger parentes
Z " Anföring
Å ’ Apostrof
Ä _ Understrykning
Ö × Repetition
SOS
É ! Utropstecken
Ü : Kolon eller division
Ñ ; Semikolon
CH × Multiplikation
292
A Måttenheter
Inom fysiken förekommer allt mellan mycket höga A.2 Metallers resistivitet
och mycket låga värden på frekvens, spänning, ström,
resistans etc. I en radiomottagares antenningång är Ω · mm2
signalspänningen ofta mindre än 0,000001 V. I slut- Ämne Resistivitet vid 20 ◦ C
m
steget i en amatörradiosändare kan anodspänningen Aluminium 0,028
vara mer än 2000 V och uteffekten upp till 1000 W. Bly 0,22
I spektrum för elektromagnetiska vågor finns mycket Guld 0,024
höga frekvenser så som 10 000 000 000 Hz. Järn 0,105
För att ange storheten på måttenheter används Koppar 0,018
ofta ett prefix före måttenheten (av latinets pre, före Kvicksilver 0,958
och fixare, att tillägga). Med prefixet anges från fall Nickel 0,078
till fall vilken multiplikations- eller divisionsfaktor Platina 0,108
(talfaktor) som används. (Se tabell A.1.) Silver 0,016
I exemplen ovan blir signalspänningen 1 µV, anod- Tenn 0,115
spänningen 2 kV, uteffekten 1 kW samt frekvensen Volfram 0,056
10 GHz vilket i många fall kan vara lättare att läsa Zink 0,058
och svårare att misstolka.
Märk, att enhetens sort inte har något att göra
med själva prefixet. Nedan ges sorterna Hz, W, V, F A.3 Grekiska alfabetet
etc. som exempel.
Exponenter, till exempel siffran 6 i uttrycket 106 , Bokstäver ur bland annat grekiska alfabetet används
förklaras i bilaga B.5. som symboler för tekniska begrepp. Märk, att samma
symboler används olika inom olika teknikområden. I
tabell A.2 anges några användningar inom elektroni-
A.1 Flyttal ken.
293
1 000 000 000 000 000 000 Hz = 1 EHz = 1 · 1018 Hz (E är exa)
1 000 000 000 000 000 Hz = 1 PHz = 1 · 1015 Hz (P är peta)
1 000 000 000 000 Hz = 1 THz = 1 · 1012 Hz (T är tera)
1 000 000 000 W = 1 GW = 1 · 109 W (G är giga)
1 000 000 W = 1 MW = 1 · 106 W (M är mega)
1 000 W = 1 kW = 1 · 103 W (k är kilo)
100 = 1 · 102 (h är hekto)
10 = 1 · 101 (da är deka)
1 = 1 · 100 V (1 = 100 är grundenhet)
0,1 = 1 · 10−1 (d är deci)
0,01 = 1 · 10−2 (c är centi)
0,001 V = 1 mV = 1 · 10−3 V (m är milli)
0,000 001 V = 1 µV = 1 · 10−6 V (µ är mikro)
0,000 000 001 F = 1 nF = 1 · 10−9 F (n är nano)
0,000 000 000 001 F = 1 pF = 1 · 10−12 F (p är piko)
0,000 000 000 000 001 C = 1 fC = 1 · 10−15 (f är femto)
0,000 000 000 000 000 001 C = 1 aC = 1 · 10−18 (a är atto)
Versaler Gemener
”stora” ”små”
bokstäver bokstäver Uttal Användningsexempel
A α Alpha
B β Beta
Γ γ Gamma Ledningsförmåga
∆ Delta Del av .. storhet
δ Delta Förlustvinkel etc.
E ε Epsilon Dielektricitetskonstant etc.
Z ζ Zeta
H η Æta Verkningsgrad
Θ ϑ Teta Vinklar
I ι Jota
K κ Kappa Kopplingskoefficient
Λ λ Lambda Våglängd
M µ My Permeabilitet
N ν Ny Frekvens
Ξ ξ Xi
O o Omikron
Π π Pi 3,14159. . .
P ρ Rho Resistivitet
Σ σ Sigma Summa
T τ Tau Tidskonstant
Y υ Ypsilon
Φ Fi Magnetiskt flöde
ϕ Fi Fasvinkel
X χ Chi
Ψ ψ Psi
Ω Omega Resistans
ω Omega Vinkelfrekvens
294
B Matematik
Detta avsnitt omfattar några matematiska be- B.2 Formler
grepp, ekvationer och formler som kan vara till hjälp
vid studier inför amatörradiocertifikat. Svårighetsgra- HAREC I.I.d
den spänner över grundskolans och gymnasiets nivåer. För att tydligare beskriva allmängiltiga samband
Genomgången av exponentiella tal och logaritmer mellan storheterna i en ekvation, kan storheterna ut-
ligger till grund för förklaringen av begreppen decibel tryckas med bokstäver istället för med siffror. En så-
och s-enhet, vilka ofta förekommer i radiotekniska dan ekvation kallas för formel.
sammanhang. Sökta eller okända storheter brukar betecknas med
bokstäver från slutet av alfabetet, till exempel x, y
eller z. Givna eller kända storheter brukar betecknas
B.1 Uttryck med bokstäver från början av alfabetet, till exempel
a, b eller c.
HAREC I.c.1 HAREC I.c.2 HAREC I.c.6
Antag två tal a och b, vars produkt är c. Formeln
Ekvation är ett annat ord för likhet. Vid mate-
är då:
matiska beräkningar ställs storheterna upp i en eller
a·b=c
flera ekvationer.
I en så kallad sann ekvation har resultatet av de Sätts c = 15, så är a · b = 15. Då kan a · b vara 3 · 5
uppställda storheterna samma värde på båda sidor eller 5 · 3 eller 7,5 · 2 eller vilka andra tal som helst
om likhetstecknet. vars produkt blir 15.
x a
Likheten = kan enligt de matematiska reg-
y b
Exempel: lerna skrivas på något av följande sätt:
3 · 5 = 15 (3 multiplicerat med 5 är 15) x a y b x y
= b·x=a·y = =
4 + 7 − 1 = 10 (4 plus 7 minus 1 är 10) y b x a a b
15 a·y b·x b·x a·y
=3 (15 dividerat med 5 är 3) x= y= a= b=
5 b a y x
(Multiplikationstecknet bör skrivas som en höjd Att alla dessa sätt är varianter av en och samma
punkt · och inte som ×. Då undviks förväxlingar med ekvation kan bevisas, genom att multiplicera den ur-
bokstaven x i ekvationer, där okända tal betecknas sprungliga likheten b · x = a · y med b · y på båda sidor
med bokstäver). om likhetstecknet,
För att resultatet ska bli rätt måste givna regler x a
alltid följas vid behandlingen av storheterna i upp- b·y· = ·b·y d.v.s. b · x = a · y
y b
ställningarna. Vid multiplikation och addition kan
storheterna hanteras i godtycklig ordning, men där- Detta visar den så kallade diagonalregeln, som inne-
emot inte vid division och subtraktion. Resultatet bär korsvis uppmultiplicering av nämnarna till täljar-
blir 15, antingen vi skriver 3 · 5 eller 5 · 3. Likaså är na.
resultatet 8, antingen vi skriver 3 + 5 eller 5 + 3. Vid multipliceringen fås samma resultat för var
Däremot blir resultatet annorlunda när man skri- och en av varianterna, vilket visar att de är likvärdiga.
3 15
ver i stället för . Likaså blir resultatet annorlun-
15 3
da när man skriver 15 − 5 i stället för 5 − 15. Vid B.3 Ekvation med en obekant
division kan talen ställas upp som så kallade bråktal.
De kan skrivas på något av sätten 15 : 3 eller 15/3 HAREC I.d
eller 153 . Med följande exempel visas några av de metoder
Talet före kolon, före snedstrecket respektive över man kan använda för att lösa en ekvation med en
bråkstrecket kallas för täljare. Talet efter kolon, efter obekant.
snedstrecket respektive under bråkstrecket kallas för Om tredjedelen av ett tal är 8 enheter större än
nämnare. femtedelen av samma tal, vilket är då talet? Det sökta,
1
En invers är när man kan skriva om till 0.2, då okända talet kallas till exempel för x. Tredjedelen av x
5 x x
är 0.2 inversen till 5 och omvänt är också 5 inversen är . och femtedelen är . När 8 läggs till femtedelen
15 3 5
till 0.2. Med en invers kan man därför skriva om fås tydligen två lika tal, och en ekvation (likhet) kan
5
1 skrivas
till 15 · , vilket kan skrivas som 15 · 0.2. x x
5 =8+
3 5
295
Vi kan multiplicera, dividera, addera eller subtrahera B.4 Ekvation med två obekanta
godtyckligt på ena sidan om likhetstecknet om vi
också gör samma operationer på den andra sidan. Endast en obekant storhet har behandlats i föregåen-
de exempel och en ekvation har varit tillräcklig för det.
Likhetsvillkoret får aldrig äventyras.
Två eller flera obekanta storheter kan inte behandlas
För att kunna utläsa vilket tal som motsvarar x, med bara en ekvation. Antag, att vi ska beräkna
gäller det att få x ensamt - ”fritt” på den ena sidan
om likhetstecknet. Vi multiplicerar alla termer på 7x + 6y = 34
båda sidorna med 3 i ovanstående formel.
Det går det inte att lösa denna ekvation entydigt,
3·x 3·x eftersom x och y kan ha många olika olika värden,
=3·8+
3 5 som uppfyller ekvationens villkor – satisfierar den.
vilket kan avkortas till Men när ännu en ekvation ställs upp, blir det möjligt
3·x att göra en entydig lösning. Således:
x = 24 +
5
1. 7x + 6y = 34 7x = 34 − 6y
eller
Därefter multipliceras båda sidornas termer med 5. 2. 5x + 9y = 29 5x = 29 − 9y
3·x·5 Nu passar endast ett och samma x- respektive y-värde
5 · x = 5 · 24 +
5 in i båda ekvationerna. Om x ”löses” genom att de
dvs. båda ekvationerna skrivs om fås:
5 · x = 120 + 3 · x 34 − 6y
x= (B.1)
Båda sidor om likhetstecknet minskas därefter med 7
3 · x, således 29 − 9y
x= (B.2)
5
5 · x − 3 · x = 120 + 3 · x − 3 · x
Vi kan nu göra en ekvation B.3 där det bara finns en
Multiplikationstecknet brukar inte skrivas ut, varken obekant, y, som är lätt att beräkna.
mellan tal och bokstäver eller mellan bokstavsgrup-
per. Alltså: 34 − 6y 29 − 9y
= eller
7 5
5x − 3x = 120 + 3x − 3x 170 − 30y = 203 − 63y eller (B.3)
5x − 3x = 2x och 33y = 33 dvs.
3x − 3x = 0 y=1
Kvar blir då 2x = 120, där x är detsamma som 1 · x
Värdet på y sätts in i ekvationerna B.1 och B.2, var-
eller 1x. Den sist erhållna ekvationen divideras med
efter även värdet på x beräknas. Pröva själv! Svaren
2 på båda sidor om likhetstecknet
är y = 1 och x = 4.
2x 120 Allmänt gäller att det behövs minst lika många
= vilket ger x = 60
2 2 ekvationer som antalet obekanta storheter.
Det sökta talet är alltså 60.
Exempel: Vi vet, att ytan i en rektangel är produk-
Kontroll: ten av dess längd och bredd. Om en husgrund är 10
meter lång och har en yta av 50 m2 , så får vi bredden
60 60 50
=8+ b genom att dividera ytan med längden, b = = 5.
3 5 10
20 = 8 + 12 Bredden är således 5 meter.
20 = 20 Vilket skulle bevisas. Om ytan av ett hus är 300 m2 och bredden är en
tredjedel av längden, vilken bredd och längd har då
I det första exemplet använde vi diagonalregeln. De huset? Antag, att längden är x meter. Bredden är då
två exemplen visar, att det går att göra omflyttningar en tredjedels x och vi får alltså ekvationen
när man löser en ekvation. Ett tal med positivt eller x
negativt förtecken, och som står på ena sidan om lik- x· = 300 x · x = 300 · 3 d.v.s. x2 = 900
3
hetstecknet, kan till exempel ”flyttas” över till andra
sidan om likhetstecknet, om förtecknet byts till det Hur stort är då x? Vi prövar med olika tal och först
motsatta. med x = 20, men 20 · 20 = 400 vilket är ett för lågt
värde. Sedan prövar vi med x = 40, men 40·40 = 1600
5x = 120 + 3x kan också skrivas vilket är ett för högt värde. Sätt x = 30. Eftersom
+5x = +120 + 3x 30 · 30 = 900, så är det sökta talet x = 30. Huset är
5x − 3x = 120 30
30 meter långt och = 10 meter brett.
3
5x − 3x − 120 = 0 2
x · x skrivs oftast x vilket uttalas ”kvadraten på
x” eller ”x upphöjt till 2”.
296
x · x · x skrivs oftast x3 vilket uttalas ”kuben på Exempel:
x” eller ”x upphöjt till 3”.
am = a5 = a · a · a · a · a
När vi som i ovanstående exempel har x2 = 900
och vill veta värdet på x, måste vi ”dra kvadratroten an = a3 = a · a · a
√
ur” 900. Detta skrivs x = 900 = 30. a5 a·a·a·a·a
Ett tal kan även vara negativt, men det behövde således = = a · a = a2
a3 a·a·a
vi inte√beakta i detta exempel. Annars skriver man
När potenser med samma bas ska divi-
x = ± 900 = ±30.
deras med varandra, fås resultatet genom
att den gemensamma basen ”upphöjs till”
B.5 Potenser, digniteter skillnaden mellan exponenterna.
Dvs.
HAREC I.c.4 am
= am−n
Produkten av två eller flera exakt lika stora fakto- an
rer kallas potens. I uttrycket x2 kallas faktorn x för Är n större än m får exponenten negativt tecken till
bas. Det antal gånger, som faktorn ingår i produkten, exempel för m = 5 och n = 7
kallas för exponent. Om exponenten är ett positivt
a5
helt tal kallas produkten av faktorerna för dignitet. = a−2
Uttrycket x2 är till exempel 2:a digniteten av x. Ett a7
annat exempel är 5 · 5 · 5 = 125. Faktorn är 5 och Alla tal upphöjt till noll blir = 1 till exempel a0 = 1.
produkten 125 är 3:e digniteten av 5. Med m = n i den föregående formeln får vi
Det är opraktiskt att skriva många faktorer efter an
varandra. Man skriver därför faktorn en gång och ex- =1
an
ponenten med en liten siffra till höger ovanför faktorn. an
Produkten 5 · 5 · 5 kan i stället skrivas 53 . Basen är vi får också n = an−n = a0
a
5 och exponenten är 3. Digniteten utläses 5 upphöjt
till 3. 10 · 10 skrivs 102 och läses 10 upphöjt till 2. Till exempel 100 = 1 ingår i serien 10−1 , 100 , 101 , 102
2 · 2 · 2 · 2 · 2 skrivs 25 och läses 2 upphöjt till 5. Om vi . . ., vilket är ett annat sätt att skriva 0,1; 1; 10; 100
går över till bokstavsbeteckningar gäller allmänt att: . . . etc.
Uttrycket a · bn betyder att a ska multipliceras
an = a · a · a . . . n gånger = a upphöjt till n med b upphöjt till n”.
Uttrycket (a · b)n betyder att a och b ska multi-
Faktorn a kallas potensens bas och faktorernas antal pliceras med varandra n gånger:
kallas potensens exponent.
(a · b)n = (a · b) · (a · b) . . . o.s.v. n gånger.
Om vi nu skriver 2 · 2 · 2 · 2 · 2 som 25 hur skrivs
1
då 2·2·2·2·2 ? I det senare fallet kan parenteserna slopas, utan att
Vi kan skriva 215 men det är mer praktiskt att resultatet förändras:
skriva 2−5 . Minustecknet anger att 25 står i nämna-
(a · b)n = a · b · a · b . . . o.s.v. n gånger.
ren, alltså under bråkstrecket. På samma sätt kan vi
skriva: Samlar vi alla a respektive alla b var för sig fås
1 an · bn = (a · b)n
2−1 i stället för
2 Skilj noga mellan abn = a · bn och (ab)n = (a · b)n .
−2 1
2 i stället för Att upphöja en produkt till en potens görs
4
−2 1 så, att var och en av faktorerna upphöjs
5 i stället för osv. till potensen, varefter resultaten multipli-
25
ceras med varandra.
106 anger att 10 ska multipliceras med sig självt 6
gånger, vilket är 1 miljon. 10−6 anger på samma sätt Exempel 1:
i miljondel.
Hur beräknas uttrycket a3 · a2 ? Eftersom a3 = (4 · 5)3 = 43 · 53 = 64 · 125 = 8000
a·a·a och a2 = a·a är tydligen a3 ·a2 = a·a·a·a·a = a5
Exempel 2:
Produkten av två digniteter med samma
bas är lika med basen upphöjd till summan (3a)2 = 32 · a2 = 9a2
av exponenterna. På samma sätt kan ett bråk upphöjas till en potens
genom att upphöja täljaren och nämnaren
Allmänt uttrycks detta: a n a a a an
= · · · · · o.s.v. n gånger = n
am · an = am+n b b b b b
3 3
am 2 2 2 2 2 8
På samma sätt beräknas . = · · = 3 =
an 3 3 3 3 3 27
297
B.6 Rötter Exempel: I ekvationen 2x = 31 säger man att x är
logaritmen för talet 31 i det logaritmsystem, vars bas
HAREC I.c.5 är 2. Detta skrivs x = log2 31 och läses x = tvåloga-
Roten ur ett tal är den faktor, vars kvadrat är ritmen för talet 31. Kvadraten på talet 10 är 100, det
talet. Tidigare behandlade vi uttrycket x2 = 900 för vill säga 102 = 100. Talet 2 är alltså den exponent
att få fram värdet på x. Vi ”drog kvadratroten ur som talet 10 ska upphöjas med för att digniteten ska
√ bli 100. Således log10 100 = 2.
900”. Tecknet kallas rottecken.
√ √
x = 900 ska egentligen skrivas 2 900, men två- Vid omvandling mellan decimala tal och deras
an brukar uteslutas när det gäller kvadratroten. I logaritmer används så kallade logaritmtabeller eller
övriga fall är √det nödvändigt att skriva ut rottermen, miniräknare (inte de allra enklaste). För överslags-
till exempel 3
100 (uttalas som 3:e roten ur) eller beräkningar används även diagram och skalor (t.ex.
√6
100 (uttalas som 6:e roten ur). Kom ihåg följande räknestickan).
allmänna regler:
√ Så här räknar man med logaritmer När decimala
√ √ √
r
a a tal ska multipliceras med varandra, omvandlar man
a · b = a · b och = √
b b dem först till logaritmer. Man adderar dessa och åter-
vandlar resultatet till decimala tal igen.
Den första
√ regeln√förenklar dragning
√ √ av roten ur sto- När decimala tal ska divideras med varandra, om-
ra tal, 1225 = 25 · 49 = 25 · 49 = 5 · 7 = 35. vandlar man dem först till logaritmer. Man subtrahe-
Ett större tal kan alltså delas i flera mindre tal, vars rar dessa och återvandlar resultatet till decimala tal
respektive rotvärden är lättare att få fram. Rotvär- igen.
dena kan erhållas ur matematiska tabeller eller mi-
niräknare.
√ Roten ur√tal kan bli ändlös, till exempel
Exempel: Talen 100, 100, 100, 2 och 2 ska multipli-
2 = 1.414 · · · och 3 = 1.732 · · ·
ceras med varandra. Det decimala förfarandet är:
298
Antilogaritmen Dignitet Logaritmen BIN 23 22 21 20 OCT HEX DEC
för tal med för log10 x 0000 0 0 0 0 00 0 0
10-bas och 0001 0 0 0 1 01 1 1
exponenten (avrundade 0010 0 0 2 0 02 2 2
x d.v.s. (10x ) tal) 0011 0 0 2 1 03 3 3
1,00 1,00 · 100 0,00 0100 0 4 0 0 04 4 4
1,25 1,25 · 100 0,097 ≈ 0,10 0101 0 4 0 1 05 5 5
1,6 1,6 · 100 0,204 ≈ 0,20 0110 0 4 2 0 06 6 6
2,0 2,0 · 100 0,301 ≈ 0,30 0111 0 4 2 1 07 7 7
2,5 2,5 · 100 0,398 ≈ 0,40 1000 8 0 0 0 10 8 8
3,2 3,2 · 100 0,505 ≈ 0,50 1001 8 0 0 1 11 9 9
4 4 · 100 0,602 ≈ 0,60 1010 8 0 2 0 12 A 10
5 5 · 100 0,699 ≈ 0,70 1011 8 0 2 1 13 B 11
6 6 · 100 0,778 ≈ 0,80 1100 8 4 0 0 14 C 12
7 7 · 100 ≈ 0,85 1101 8 4 0 1 15 D 13
8 8 · 100 0,903 ≈ 0,90 1110 8 4 2 0 16 E 14
9 9 · 100 ≈ 0,95 1111 8 4 2 1 17 F 15
10 1 · 101 1,00
20 2 · 101 1,301 ≈ 1,30
30 3 · 101 1,477 ≈ 1,50
50 5 · 101 1,699 ≈ 1,70
100 1 · 102 2,00
500 5 · 102 ≈ 2,70
1 000 1 · 103 3,00
5 000 5 · 103 ≈ 3,70
10 000 1 · 104 4,00
100 000 1 · 105 5,00
1 000 000 1 · 106 6,00
299
300
C Omräkning mellan dB och kvoten av tal
Benämningen Bel kommer från namnet på ameri- till exempel genom en sändare uttryckas i decibel.
kanen Alexander Graham Bell, som år 1876 uppfann Detta tillgår på följande sätt.
den första praktiskt användbara telefonen efter idéer Det är mycket vanligt att in- och utgångarna i
från tysken Philipp Reiß. HF-utrustningar utförs med en impedans av 50 Ω.
Inom teletekniken används begreppet decibel för För god anpassning väljs då koaxialkablarna mellan
att beskriva förlopp av effekt, ström och spänning. apparaterna med en karaktäristisk impedans av 50 Ω.
Begreppet förekommer även i andra sammanhang, till Det har utbildats en praxis, att referensvärdet vid
exempel akustik där det istället är fråga om ljudtryck. jämförelse av signalnivåer i radiosystem ska vara en
Måtten i det metriska systemet är alldagliga och milliwatt (1 mW) utvecklad i en belastning med im-
ingen finner det märkligt att det till exempel går tio pedansen 50 Ω.
decimeter på en meter. Däremot är begreppet decibel Signalnivåer över belastningen 50 Ω kan uttryckas
ovant för många. i dB(m), där (m) står för milliwatt, varvid referensef-
Räkning med decibel grundas på användning av fekten 1 mW är 0 dB(m) vid 50 Ω.
logaritmer, som är ett bekvämt sätt att uttrycka och Det spänningsfall som bildas över belastningen
behandla talvärden. Detta har i korthet förklarats i 50 Ω vid effektnivån 0 dB(m) är
avsnitt 1.9. Här beskrivs ett omräkningsförfarande √
med hjälp av tabeller. U = P · R = 1 · 10−3 · 50 ≈ 0.224 V
Decibel är ett dimensionslöst uttryck för graden av Den ström som flyter genom belastningen 50 Ω vid
dämpning alternativt förstärkning. effektnivån 0 dB(m) är
√ √
Dämpning är följden av att vissa komponenter brom- I = P R = 1 · 10−3 50 = 0.0045 A = 4.5 mA
sar elektrisk ström.
Strömmen 4,5 mA genom belastningen 50 Ω motsva-
Förstärkning innebär att en aktiv komponent kan rar således 0 dB(m).
styra en större elektrisk ström och därmed stör- Varje annan effekt, spänningsfall och ström som
re effekt än den själv styrs med. uppstår vid en belastning av 50 Ω kan jämföras med
respektive referensvärden 1 mW, 0,22 V och 4,5 mA.
C.1 Decibel över 1 mW vid 50 dB(m) är ett absolut och logaritmiskt mått.
Effekt:
ohm [dB(m)]
P[50Ω]
a[dB(m)] = 10 log
Som nu beskrivits är uttrycket decibel ett logarit- 1[mW50Ω ]
a
miskt mått för hur två effekter förhåller sig till varand- P50 = 1[mW ] · 10 10
ra. När de jämförda effekterna uppträder över lika
stora impedanser, kan även förhållandet mellan två Ström:
spänningar eller två strömmar uttryckas i decibel. I
samtliga fall rör det sig om förhållandet mellan två 0dB(m) = 4.47mA50
storheter – aldrig absoluta storheter. I50
Exempel: Ett drivsteg i en sändare drivs med a[dB(m)] = 20 log
4.47
1 watt och avger 10 watt. Effektförhållandet är 10:1
och effektförstärkningen är 10 gånger eller 10 dB. Slut- Spänning:
förstärkaren i samma sändare drivs med 10 watt från
0dB(m) = 0.223V50
drivsteget och avger 100 watt till antennen. Även i
detta fall är effektförhållandet 10:1 och effektförstärk- U50
a[dB(m)] = 20 log
ningen 10 gånger eller 10 dB. 0.223
a
Slutförstärkaren hanterar en 10 gånger så hög ef- U50 = 0.223 · 10 20
fektnivå som drivsteget och ändå är förstärkningen
10 dB i båda fallen. Decibel är m.a.o. dimensionslöst.
Men om en av två jämförda effekterna alltid är
densamma och väl definierad så medges nya möjlig-
heter. Den effekt som ska kvantifieras kan nu ställas i
förhållande till den kända referenseffekten. Med den-
na förutsättning kan även de absoluta effektnivåerna,
301
C.2 Sambandet mellan spänning
över 50 ohm och dB(m)
dB(m) V dB(m) V
-40 0,00224
-30 0,00707
-20 0,0224
-10 0,0707
0 0,224
1 0,251 11 0,793
2 0,282 12 0,890
3 0,316 13 0,999
4 0,354 14 1,121
5 0,398 15 1,257
6 0,446 16 1,411
7 0,501 17 1,583
8 0,562 18 1,776
9 0,630 19 1,993
10 0,707 20 2,236
302
D S-enheter och dB
I kommunikationsradiomottagare brukar det näs- Signalstyrkan mäts vid mottagarens antenning-
tan alltid finnas en anordning som mäter och visar ång, varför skillnaden i signalstyrkan olika antenner
styrkan av mottagna signaler. och mottagningsriktningar samt dämpningen i antenn
Eftersom spänningen från antennen in i mottaga- och nedledning kan behöva bedömas.
ren kan variera över ett stort område, är det praktiskt I kortvågsområdet (under 30 MHz) uppträder ett
att uttrycka styrkevärdena med en logaritmisk måt- atmosfäriskt bredbandigt brus tillsammans med bru-
tenhet, så kallad S-enhet. set från den stora mängden rundradio- m.fl. andra
Signalspänningen mäts över en impedans av 50 Ω. starka sändare. Detta brus är mer dominerande än
Eftersom S-enheten är logaritmisk, så motsvarar mottagarens interna brus. I praktiken har de flesta
till exempel signalstyrkan S8 halva signalspänningen, KV-mottagare en högre brusnivå än 0,1 µV .
det vill säga 25 µV eller -6 dB jämfört med S9. Om Över 30 MHz däremot, är det mest mottagarens
halveringen fortsätts, fås att S0 (noll) motsvarar en interna brus som sätter gränsen för hörbarheten av
signalstyrka av 0,1 µV . svaga signaler. Med samma S-skala som för kortvågs-
I en kortvågsmottagare alstras det ett internt brus området, börjar man uppfatta signaler i bruset utan
med en nivå av åtminstone 0,1 µV . Detta brus blan- att S-metern ger utslag.
das med den inkommande signalen. En insignal med Vid IARU Region 1-konferensen 1978 i Miskolcz
en styrka under brusnivån (S0) kommer alltså inte föreslog de nationella föreningarna VERON (Neder-
att kunna höras. Vid högre signalstyrkor än S9 anges länderna) och RSGB (Storbritannien) en annan S-
styrkan som S9 +ett antal dB. Det är då frågan om skala över 30 MHz. Vid konferensen 1981 i Brighton
mycket starka signaler. antogs förslaget som rekommendation.
Följande tabell gäller för det ideala sambandet Mätningar ska i båda fallen göras med en kvasi-
mellan S-enheter och signalstyrkor över två alterna- toppvärdesdetektor med en stigtid av 10 ms ±0,2 ms
tiva brusnivåer. och en falltid av 500 ms.
303
304
E Beskrivningskod typ av sändning
Radiosändningar beskrivs enligt ITU-RR [?, Appen- med bärvågsfrekvensen 29,699, att tydligt överskrida
dix 1] med standardiserade kombinationer av siffror den övre bandgränsen för 10-metersbandet. Band-
och bokstäver som beskriver sändningens nödvändiga gränserna får inte överskridas och det gäller även för
bandbredd och sändningsklass. sändningens sidband.
Den fullständiga beskrivningen av en radiosänd- Basbandet är det frekvensområde, som upptas av
ning inleds med fyra tecken som beskriver den nöd- signaler innan de modulerar bärvågen. Signaler i bas-
vändiga bandbredden. Detta följs av tre tecken som bandet ligger vanligen mycket lägre i frekvens än bär-
beskriver sändningsklassen. Vid behov kan sändnings- vågen. I den låga änden av basbandet kan frekvensen
klassens tre tecken kompletteras med ytterligare två närma sig eller vara likström (0 Hz). I den höga änden
tecken som tydligare beskriver signalen. beror frekvensen på det värde där information finns
Detta benämningssystem är dock inte utan pro- liksom att det finns underbärvågor eller andra speci-
blem. Det tar mer hänsyn till metoden hur en signal ella signaler inom basbandet. Det finns ett basband
alstras, snarare än hur en signal helt enkelt ser ut när för alla typer av signaler, vare sig de är analoga eller
den sänds. digitala. Det ska också förstås, att termen basband
Direkt modulation av huvudbärvågen benämns är relaterad till den modulation som avses från fall
på ett sätt, medan modulation av en underbärvåg i till fall.
en sändare för enkelt sidband med undertryckt bär- Det kan finnas mer än ett basband i en komplett
våg benämns på ett annat sätt. Om man till exempel modulationsprocess. Till exempel, en nycklad ton som
nycklar ett RTTY-modem med en direktskrivande går till sändaren genom mikrofoningången är dess
fjärrskrivare och sedan byter till en dator för att göra analoga basband medan nycklingspulserna till tonge-
samma sak, så ändras benämningen av sändningssla- neratorn är dess digitala basband.
get. Sidband alstras alltid när en bärvåg moduleras.
De är blandningsprodukter på båda sidor om bär-
vågen, som resultat av att signaler från basbandet
E.1 Bandbredd modulerar bärvågen på något sätt. Det övre sidban-
det kallas USB (eng. upper sideband (USB)) och det
Den nödvändiga bandbredden (eng. necessary band- undre sidbandet LSB (eng. lower sideband (LSB)).
width) beskrivs med tre siffror och en bokstav. Bok- I system för amplitudmodulation är bredden på
staven placeras på platsen för decimaltecknet och sidbanden i stort lika med den högsta frekvenskom-
representerar enheten för bandbredd. Bokstäverna H posanten i basbandet. Sidbanden är spegelbilder av
(Hz), K (kHz), M (MHz) och G (GHz) används, me- varandra och innehåller exakt samma information.
dan varken 0 eller K, M eller G får vara det första För att spara bandbredd räcker det alltså med att
tecknet. Numeriska värden med mer än tre signifikan- överföra det ena sidbandet, varvid det andra sidban-
ta siffror avrundas. det kan undertryckas, liksom även bärvågen.
Decimaltecknen används på följande sätt: I andra modulationssystem än för amplitudmo-
dulation kan däremot bredden på sidbanden myc-
bandbredd 0,001–999 Hz (decimaltecken H), ket överstiga den högsta frekvenskomposanten i bas-
bandbredd 1,00–999 kHz (decimaltecken K), bandssignalen.
bandbredd 1,00–999 MHz (decimaltecken M), Använd bandbredd (eng. occupied bandwidth) är
bandbredd 1,00–999 GHz (decimaltecken G). avståndet mellan (-23 dB) av den totala medeleffek-
ten. För amatörer är det inte alltid lätt att översta och
Exempel: nedersta delen av ett spektrum, där medeleffekten är
lägre än 0,5 % bestämma den använda bandbredden.
0,002 Hz skrivs H002
Den kan mätas med en spektrumanalysator, men ett
12,5 kHz skrivs 12K5
sådant instrument är svårtillgänglig för de flesta ama-
0,1 Hz skrivs H100
törer. Den använd bandbredden kan även beräknas,
2,4 kHz skrivs 2K40
men det kräver matematikkunskaper i informations-
25,3 Hz skrivs 25H3
teori och behandlas inte här.
6 kHz skrivs 6K00
Nödvändig bandbredd är den del av den använda
180 kHz skrivs 181K
bandbredden, som räcker för att säkra informations-
6,25 MHz skrivs 6M25
överföringen i den omfattning och kvalitet som krävs.
Det är särskilt viktigt att komma ihåg bandbred- Förenklade sätt att beräkna nödvändig bandbredd
den vid utsändningar nära bandgränserna. Till ex- vid specifika modulationssystem finns i kapitel 1.8.
empel kommer sidbandet (USB) i en telefonisignal
305
Tilldelat frekvensband är den nödvändiga band- Not: Utsändning där huvudbärvågen är direkt mo-
bredden plus två gånger den absoluta frekvenstole- dulerad av en signal, vilken är kodad i kvantiserad
ransen. form (t.ex. pulskodmodulation) ska hänföras till amp-
Frekvenstolerans (eng. frequency tolerance) uttryckt litud eller vinkelmodulation.
i PPM (del per 106 ), procent eller i Hz är den max-
imalt tillåtna frekvensavvikelsen från den korrekta E.2.2 Den modulerande signalens
frekvensen.
karaktär
Andra tecknet – den modulerande signalens karaktär.
E.2 Sändningsklass 0 Ingen modulerande signal
Sändningklass anges med tre tecken där: En enda kanal med kvantiserad eller digital
information,
• Första tecknet beskriver huvudbärvågens mo- 1 utan användning av modulerande underbärvåg
dulation En enda kanal med kvantiserad eller digital
information,
• Andra tecknet beskriver den modulerade signa- 2 med användning av modulerande underbärvåg
lens karaktär 3 En enda kanal med analog information
7 Två eller flera kanaler med kvantiserad eller
• Tredje tecknet beskriver typ av information
digital information
8 Två eller flera kanaler med analog information
E.2.1 Huvudbärvågens modulation Sammansatta system av en eller flera kanaler
Första tecknet – huvudbärvågens modulation. med kvantiserad eller
9 digital information samt en eller flera kanaler
N Ingen modulation med analog information
Utsändning där huvudbärvågen är amplitud- X Övriga fall
modulerad
(även i fall med vinkelmodulerad underbärvåg) I fråga om bassignalens karaktär skiljer man å ena
A Dubbla sidband sidan på kanaler för kvantiserad eller digital informa-
H Enkelt sidband, full bärvåg tion, det vill säga där signalen växlar språngvis mellan
R Enkelt sidband, reducerad bärvåg eller bärvåg vissa givna tillstånd, och på kanaler för analog infor-
av varierande nivå mation, där signalen kan variera kontinuerligt inom
J Enkelt sidband, undertryckt bärvåg givna gränser.
B Sinsemellan oavhängiga sidband Att fastställa arten av huvudbärvågens modulation
C Stympat sidband kan kräva viss eftertanke. I många fall får den infor-
Utsändning där huvudbärvågen är vinkelmo- mation som ska överföras, modulera en underbärvåg,
dulerad som i sin tur påtrycks modulatorn för huvudbärvågen.
F Frekvensmodulation
G Fasmodulation
E.2.3 Informationens form
Utsändning vars huvudbärvåg är amplitud-
och vinkelmodulerad Tredje tecknet – informationens form.
D antingen samtidigt eller i viss förutbestämd N Ingen överförd information
följd. A Telegrafi för hörselmottagning
Utsändning av huvudbärvågen som en sekvens B Telegrafi för automatisk mottagning
av pulser not. C Faksimil
P Omodulerade pulser D Dataöverföring, fjärrmätning, fjärrstyrning
K Amplitudmodulerade pulser E Telefoni, även rundradio
L Bredd- eller tidmodulerade pulser F Television, video
M Faslägesmodulerade pulser W Kombination av ovanstående fall
Q Vinkelmodulerad bärvåg under pulsens varak- X Övriga fall
tighet
V Kombination av ovanstående eller alstrat på Telegrafisignaler är kvantiserade (till/från, mark/space).
annat sätt Telefonisignaler har mestadels varit analoga, men är
Övriga fall där utsändningens huvudbärvåg är allt oftare kvantiserade (digitala). Faksimilsignaler är
modulerad, analoga eller kvantiserade, beroende på om gråtoner
antingen samtidigt eller i förutbestämd följd överförs eller ej.
på två eller
W flera av sätten amplitud-, vinkel- eller pulsmo-
dulering E.3 Tilläggstecken
X Övriga fall
De två avslutande tecknen är tilläggstecken som ger
en mer komplett beskrivning av signalen. Om ingen
306
komplettering behövs ska tecknen ersättas med två 254H F1B BN Fjärrskrift genom
streck ( - - ). frekvensskiftnyckling av bärvåg (FSK), utan
felkorrigering, hastighet 50 Bd, frekvensskift i
E.3.1 Närmare beskrivning av signalen 70 Hz, s.k. RTTY.
307
308
F IARU Region 1 bandplan
F.1 HF
Denna bandplan baseras på IARU Region 1 HF band plan 2016 [?].
Den vänstra delen är själva bandplanen, medan den högra delen rekommenderar användning/mötespunkter.
(PTS frekvensplan och status för amatörradio i Sverige, framgår av Kapitel 13.11 samt bilaga G och H.)
Band Segment Trafiksätt
MHz kHz
0,137 135,7–137,8 CW, QRSS and narrow band digital modes
0,472 472–475 CW
475–479 CW, digimodes
1,8 1810–1838 CW, 1836 kHz QRP Centre of Activity
1838–1840 Narrow band modes
1840–1843 All modes–digimodes
1843–2000 All modes
3,5 3500–3510 CW, priority for intercontinental operation
3510–3560 CW, contest preferred, 3555 kHz–QRS Centre of Activity
3560–3570 CW, 3560 kHz–QRP Centre of Activity
3570–3580 Narrow band modes–digimodes
3580–3590 Narrow band modes–digimodes
3590–3600 Narrow band modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
3600–3620 All modes–digimodes
automatically controlled data station (unattended
3600–3650 All modes, SSB contest preferred
3630 kHz–Digital Voice Centre of Activity
3650–3700 All modes, 3690 kHz–SSB QRP Centre of Activity
3700–3775 All modes, SSB contest preferred
3735 kHz–Image Centre of Activity
3760 kHz–Reg.1 Emergency Centre of Activity
3775–3800 All modes, SSB contest preferred
priority for intercontinental operation
5,3 Är inte ett amatörband i Sverige
535105–5354,0 CW, Narrow band modes–digimodes
5340,0–5366,0 All modes, USB recommended for voice operation
5366,0–5366,5 Weak signal narrow band modes
7 7000–7040 CW, 7030 kHz–QRP Centre of Activity
7040–7047 Narrow band modes–digimodes
7047–7050 Narrow band modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
7050–7053 All modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
309
7053–7060 All modes–digimodes
7060–7100 All modes, SSB contest preferred
7070 kHz–Digital Voice Centre of Activity
7090 kHz–SSB QRP Centre of Activity
7100–7130 All modes, 7110 kHz–Reg.1 Emergency Centre of Activity
7130–7175 All modes, SSB contest preferred
7165 kHz–Image Centre of Activity
7175–7200 All modes, SSB contest preferred
priority for intercontinental operation
10 10100–10140 CW, 10116 kHz–QRP Centre of Activity
10140–10150 Narrow band modes–digimodes
14 14000–14060 CW, contest preferred, 14055 kHz–QRS Centre of Activity
14060–14070 CW, 14060 kHz–QRP Centre of Activity
14070–14089 Narrow band modes–digimodes
14089–14099 Narrow band modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
14099–14101 IBP, exclusively for beacons
14101–14112 All modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
14112–14125 All modes
14125–14300 All modes, SSB contest preferred
14130 kHz–Digital Voice Centre of Activity
14195 kHz ± 5 kHz–Priority for Dxpeditions
14230 kHz–Image Centre of Activity
14285 kHz–SSB QRP Centre of Activity
14300–14350 All modes, 14300 kHz–Global Emergency centre of activity
18 18068–18095 CW, 18086 kHz–QRP Centre of Activity
18095–18105 Narrow band modes–digimodes
18105–18109 Narrow band modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
18109–18111 IBP, exclusively for beacons
18111–18120 All modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
18120–18168 All modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
18130 kHz–SSB QRP Centre of Activity
18150 kHz–Digital Voice Centre of Activity
18160 kHz–Global Emergency Centre of Activity
21 21000–21070 CW, 21055 kHz–QRS Centre of Activity
21060 kHz–QRP Centre of Activity
21070–21090 Narrow band modes–digimodes
21090–21110 Narrow band modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
21110–21120 All modes (excluding SSB)
digimodes, automatically controlled data stations (unattended)
21120–21149 Narrow band modes
21149–21151 All modes–digimodes
21151–21450 All modes, 21180 kHz–Digital Voice Centre of Activity
21285 kHz–SSB QRP Centre of Activity
310
21340 kHz–Image Centre of Activity
21360 kHz–Global Emergency Centre of Activity
24 24890–24915 CW, 24906 kHz–QRP centre of activity
24915–24925 Narrow band modes–digimodes
24925–27929 Narrow band modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
24929–24931 IBP, exclusively for beacons
24931–24940 All modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
24940–24990 All modes, 24950 kHz–SSB QRP Centre of Activity
24960 kHz–Digital Voice Centre of Activity
28 28000–28070 CW, 28055 kHz–QRS Centre of Activity
28060 kHz–QRP Centre of Activity
28070–28120 Narrow band modes–digimodes
28120–28150 Narrow band modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
28150–28190 Narrow band modes
28190–28199 IBP, regional time shared beacons
28199–28201 IBP, worldwide time shared beacons
28201–28225 IBP, continuous duty beacons
28225–28300 All modes–beacons
28300–28320 All modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
28320–2900 All modes, 28330 kHz–Digital Voice Centre of Activity
28360 kHz–SSB QRP Centre of Activity
28680 kHz–Image Centre of Activity
29 29000–29100 All modes
29100–29200 All modes–FM simplex–10 kHz channels
29200–29300 All modes–digimodes
automatically controlled data stations (unattended)
29300–29510 Satellite Links
29510–29520 Guard channel
29520–29590 All modes–FM repeater input (RH1–RH8)
29600 All modes–FM calling channel
29610 All modes–FM simplex repeater (parrot input and output)
29620–29700 All modes–FM repeater outputs (RH1–RH8)
F.1.1 Anmärkningar
F.1.1.1 Definitioner
All modes CW, SSB och AM samt de trafiksätt som angetts som Centre of activity.
Image modes Alla analoga eller digitala trafiksätt för bildöverföring som ryms inom överenskommen bandbredd.
Till exempel SSTV och FAX.
Narrow band modes Alla trafiksätt som använder en bandbredd upp till 500 Hz inklusive CW, RTTY, PSK
med flera.
Digimodes Alla digitala trafiksätt som ryms inom överenskommen bandbredd. Till exempel RTTY, PSK, MT63
med flera.
F.1.1.2 Sändarfrekvenser
I bandplanen angivna frekvenser är ”sändarfrekvenser” (inte frekvensen för den undertryckta bärvågen).
F.1.1.4 Sidband
Upp till 10 MHz ska lägre sidbandet (LSB) användas och över 10 MHz det övre sidbandet (USB).
311
F.1.1.5 Segment för tester
Då DX-trafik ej är involverad ska testsegmenten ej innefatta 3500–3510 eller 3775–3800 kHz. Frekvensbanden
på 10, 18 och 24 MHz ska inte användas för tester.
F.1.1.6 10 MHz-bandet
Vid nödtrafik får även SSB användas på detta band. Nyhetsbulletiner ska ej sändas på 10 MHz-bandet. 10120–
10140 kHz får under dygnets ljusa timmar användas av SSB-stationer i Afrika söder om ekvatorn.
312
F.2 VHF och högre
Den vänstra delen är själva bandplanen, medan den högra delen rekommenderar användning/mötespunkter.
(PTS bandplan och status för amatörradio i Sverige, framgår av Kapitel 13.11 samt bilaga G svensk frekvensplan
och bilaga H frekvenser för svenska amatörradiorepeatrar.)
Anmärkningar: sändningsslag
a Telegrafi är tillåtet över hela bandet, men är exklusivt i området 50,000–50,100 MHz.
b Under 50,500 MHz används inte FM.
c 50,110 MHz är interkontinental DX anropsfrekvens och bör inte användas för trafik inom Europa.
d För kanaltrafik är kanaldelningen 20 kHz, förskjutet 10 kHz.
313
F.2.2 144 MHz bandplan
Denna bandplan baseras på IARU Region 1 2016 [?].
144,000
144,000–144,025 satellit downlink exklusiv användning
CW(a) 144,025–144,110 EME
144,050 CW anropsfrekvens
144,100 CW MS referensfrekvens, random
144,110–144,160 EME MGM
144,138 aktivitetscenter PSK31
144,140–144,150 CW, MGM
144,150 SSB 144,150–144,180 CW SSB MGM
144,195–144,205 SSB MS (Meteorscatter), Random
144,300 SSB anropsfrekvens
144,370 FSK441, Random calling
144,399 144,390–144,399 CW SSB MGM
144,400
CW MGM Exklusivt fyrar(b)
144,4920 ± 500 Hz WSPR beacons
144,491
144,500 Alla moder (c) 144,500 Bild aktivitetscenter, SSTV FAX
144,525 ATV SSB talk back center
144,600 aktivitetscenter data MGM RTTY
144,794 144,750 ATV anropsfrekvens
144,9625
Digital kommunikation (d)
144,975 RV46
NBFM repeater infrekvenser, 12,5 kHz kanalseparation, 600 kHz skift
145,1875 RV63
145,200 V16–V45 145,200 Bemannad rymdtrafik, upplänk
12,5 kHz NBFM 145,375 DV anropsfrekvens
simplex 145,500 (Mobil) anropsfrekvens
145,575 RV46
NBFM repeater utfrekvenser, 12,5 kHz kanalseparation, 600 kHz skift
145,7875 RV63 145,800 Bemannad rymdtrafik, nerlänk
145,794
Satellitservice
146,000
Anmärkningar
Generella
a. Inga sändningar får ske på frekvenser under 144,0025 MHz.
b. I Europa ska inga in- eller utfrekvenser för NBFM repeatrar förekomma inom segmentet 144,000–144,794 MHz.
c. Med undantag för satellitsegmentet tillåts inte in- eller utfrekvenser i 2-metersbandet för repeatrar i andra band.
d. Fyrar ska oavsett ERP ligga i fyrbandet.
Särskilda
(a) Telegrafi är tillåtet över hela bandet, exklusivt i segmentet 144,035–144,150 MHz.
(b) Fyrar med ERP över 10 W koordineras av IARU Region 1 fyrkoordinator.
(c) Inga obemannade stationer ska användas i all mode-segmentet.
(d) Obemannade stationer tillåts endast i segmentet 144,800–144,990 MHz förutsatt att de till fullo klarar 12,5 kHz
kanaldelning.
314
F.2.3 432 MHz bandplan
Denna bandplan baseras på IARU Region 1 2014 [?].
Tabell F.3: 432 MHz Användning: Amatörradio och radiolokalisering delat primär
432,000
CW (a) 432,000–432,025 EME
432,050 CW aktivitetscenter
432,088 PSK31 aktivitetscenter
432,150
SSB/CW 432,200 SSB aktivitetscenter
432,350 Mikrovågor ”talk-back” center
432,370 FSK441, Random calling
CW MGM 432,400–432,490 Exklusivt fyrar(b)
432,500 Alla moder 432,500 APRS
432,500 RU361 Notera överenskommelse NRAU 2004
NBFM repeater infrekvenser, 12,5 kHz kanalseparation, 2 MHz skift
432,975 RU399
433,000 RU368 Notera att repeater med 1,6 MHz skift ska fasas ut
NBFM repeater infrekvenser, 12,5 kHz kanalseparation, 1,6 MHz skift
433,3875 RU399
433,400 433,400 SSTV FM AFSK
FM/DV 12,5 kHz 433,450 DV anropsfrekvens
433,500 (Mobil) FM anropskanal
433,5875 U287
433,600 433,600 Data aktivitetscenter
433,625–433,775 Digital kommunikation
Alla moder 433,700 FAX (FM/AFSK)
434,000 Digital wide band modes centerfrekvens
434,450–434,575 Digital kommunikation, ej mer än
434,500 25 kHz kanalseparation
434,5125 RU 361 Notera överenskommelse NRAU
NBFM repeater utfrekvenser, 12,5 kHz kanalseparation
434,9875 RU 399
435,000
satellitservice
438,000
Anmärkningar
Generella
a. I Europa ska inga in- eller utfrekvenser för NBFM repeatrar förekomma inom segmentet 432–432,6 MHz.
b. Fyrar ska oavsett ERP placeras i fyrbandet.
Särskilda
(a) Telegrafi är tillåtet över hela smalbandssegmentet, exklusivt i segmentet 432,000–432,100 MHz.
(b) Fyrar med ERP över 10 W koordineras av IARU Region 1 fyrkoordinator.
315
F.2.4 1296 MHz bandplan
Denna bandplan baseras på IARU Region 1 2014 [?].
Anmärkningar
Särskilda
(a) Telegrafi är tillåtet över hela smalbandsegmentet, exklusivt i segmentet 1296,000–1296,150 MHz.
(b) Fyrar med ERP över 10 W koordineras av IARU Region 1 fyrkoordinator.
316
F.2.5 2300 MHz bandplan
Denna bandplan baseras på IARU Region 1 2014 [?]. Delbandet 2300–2400 MHz är inte längre ett amatörband varför
endast det kvarvarande delbandet redovisas här.
2400,000
Satellitservice
2450,000
5650,000
Satellitservice, upplänk
5670,000
5668,000
Smalband, CW/SSB/FM 5668,200 Aktivitetscenter
5670,000
Digital kommunikation
5700,000
Amatörtelevision
5720,000
Alla moder
5760,000
Smalband, CW/SSB/FM 5760,200 Aktivitetscenter
5762,000
Alla moder
5790,000
Satellitservice, nerlänk
5850,000
10000,000
Digital kommunikation
10150,000
Alla moder: ATV, data, FM simplex/duplex/repeatrar
10250,000
Digital kommunikation
10350,000
Alla moder
10368,000
Smalband CW/SSB/fyrar 10368,200 Aktivitetscenter
10370,000
Alla moder
10450,000
Satellitservice
10500,000
317
F.2.8 24 GHz bandplan
Denna bandplan baseras på IARU Region 1 2014 [?].
24000,000
Satellitservice
24048,000
CW/SSB/fyrar 24048,200 Aktivitetscenter, smalbandsmoder
24050,000
Alla moder 24125,000 Aktivitetscenter, bredbandiga moder
24250,000
47000,000
47088,200 Aktivitetscenter, smalbandsmoder
47200,000
318
G Svensk frekvensplan
Varje lands teleadministration utfärdar föreskrifter De allmänna råden och den svenska frekvensplanen
för hur amatörradio får användas i landet. Dessa före- omfattar även av EU-kommissionen bindande genomfö-
skrifter bygger på de internationella överenskommelserna randebeslut gällande effektiv användning av radiospekt-
i ITU-RR [?, ARTICLE 5] om hur frekvenserna och radio- rum och villkor för inom EU harmoniserade frekvensband.
spektrum ska används för att minska störningarna mellan Detaljregleringen gällande amatörradio i Sverige som
olika tjänster och länder. bygger på ovanstående överenskommelser, förordningar
Överenskommelserna leder fram till en frekvensplan och föreskrifter sker sedan i PTSFS 2015:4 PTS föreskrift
som förutom frekvensband även redovisar för vilka tjäns- om undantag från tillståndsplikt för användning av vissa
ter som har primär status och därvid har företräde före radiosändare [?]. I föreskriften anges de frekvensband som
tjänster med lägre status. Observera att flera tjänster i Sverige är tilldelade för amatörradio, och under vilka
kan ha delad primär status i ett band, som till exempel i villkor frekvensbanden får användas för amatörradio.
frekvensbanden 3500–3800 kHz och 432–438 MHz. Det är denna så kallade undantagsföreskrift som strikt
Med stöd av SFS 2003:396 har post- och telestyrel- reglerar vad som är tillåtna frekvensband och uteffekter
sen (PTS) Förordning om elektronisk kommunikation [?] för amatörradio i Sverige.
publicerat PTSFS 2015:3 Allmänna råd om den svenska Denna föreskrift har naturligtvis företräde över IARU:s
frekvensplanen [?]. Notera att PTS med viss regelbunden- bandplaner, vilka endast är rekommendationer för hur till-
het uppdaterar undantagsföreskrifterna, och därför bör delade frekvensband bör disponeras.
man kontrollera på PTS webbplats vad som är den senas- I tabell G.1 som bygger på PTSFS 2015:3 och PTSFS
te versionen och använda den när den trätt i kraft. 2015:4 visas vilka frekvensband som är upplåtna för ama-
Bilaga 1 till de allmänna råden utgör den svenska törradio i Sverige, maximal uteffekt och om amatörradio
frekvensplanen som reglerar vilka frekvenser som är upp- har primär eller sekundär status i frekvensbandet.
låtna i Sverige samt vilka tjänster som kan nyttja fre-
kvenserna och vilka tjänster som har primär respektive
sekundär status inom frekvensbanden.
319
Tabell G.1: Frekvensband för amatörradio i Sverige
320
H Frekvenser för amatörradiorepeatrar
Vid direktförbindelser på höga frekvenser är räckvid- H.2 70-centimetersbandet
den begränsad, särskilt vid låg effekt och små antenner.
Med repeatrar med högt belägna antenner kan räckvidden Repeaterskift 2000 kHz.
förbättras, vilket underlättar kommunikation med rörliga Kanal Sändar- Mottagar-
(mobila) radiostationer. Eftersom sändaren och motta- Ny fd frekvens frekvens
garen i en repeater arbetar samtidigt, måste avståndet [MHz] [MHz]
mellan deras arbetsfrekvenser vara så stort att det in- RU361 432,5125 434,5125 DV
te uppstår ömsesidiga störningar. Dessa arbetsfrekvenser RU362 432,5250 434,5250 DV
kallas frekvenspar eller kanal och avståndet mellan dem RU363 432,5375 434,5375 DV
kallas repeaterskift, vilket är enhetligt inom repeaterban- RU364 432,5500 464,5500 DV
det. RU365 432,5625 434,5625 DV
Frekvensparet i en repeater måste arbeta med omvänt RU366 432,5750 464,5750 DV
frekvensläge i förhållande till det i de stationer som den RU367 432,5875 434,5875 DV
betjänar. Kanalavståndet mellan repeatrarna i ett band RU368 RU0 432,6000 434,6000
är också enhetligt och sändningar över repeatrarna mås- RU369 RU0x 432,6125 434,6125
te naturligtvis ha mindre bandbredd än kanalavståndet. RU370 RU1 432,6250 434,6250
Inom IARU har man enats bland annat om frekvenspa- RU371 RU1x 432,6375 464,6375
ren för smalbandiga FM-repeatrar. Se IARU:s bandplaner RU372 RU2 432,6500 434,6500
för 10 m repeatrar i bilaga F. För VHF-repeatrar finns RU373 RU2x 432,6625 464,6625
bandplanen i bilaga F.2. Frekvensplaner finns för repeat- RU374 RU3 432,6750 434,6750
rar inom banden 51–52 MHz (6 m), 145–146 MHz (2 m), RU375 RU3x 432,6875 434,6875
432–438 MHz (70 cm), 1240–1300 MHz (10 cm) samt RU376 RU4 432,7000 434,7000
28000–29700 kHz (10 m). RU377 RU4x 432,7125 434,7125
RU378 RU5 432,7250 434,7250
RU379 RU5x 432,7375 434,7375
H.1 Kanalnumreringsmetod RU380 RU6 432,7500 434,7500
RU381 RU6x 432,7625 434,7625
Vid införandet av 12,5 kHz kanalavstånd på 2 meters- och RU382 RU7 432,7750 434,7750
70 cm-banden infördes ett nytt system. Man börjar med RU383 RU7x 432,7875 434,7875
en bokstav som talar om vilket band det är RU384 RU8 432,8000 434,8000
• F för 51 MHz, kanalavstånd 10 kHz RU385 RU8x 432,8125 434,8125
RU386 RU9 432,8250 434,8250
• V för 145 MHz, kanalavstånd 12,5 kHz
RU387 RU9x 432,8375 434,8375
• U för 430 kHz, kanalavstånd 12,5 kHz. RU388 RU10 432,8500 434,8500
Kanalnumret börjar med 00 på varje sådant band och ökar RU389 RU10x 432,8625 434,8625
med ett (1) för varje kanal i bandet. På 51 och 145 MHz RU390 RU11 432,8750 434,8750
används tvåsiffrig numrering och på 430 MHz tresiffrig. RU391 RU11x 432,8875 434,8875
För repeaterkanaler sätts ett R före bandbokstaven. RU392 RU12 432,9000 434,9000
RU393 RU12x 432,9125 434,9125
RU394 RU13 432,9250 434,9250
RU395 RU13x 432,9375 434,9375
RU396 RU14 432,9500 434,9500
RU397 RU14x 432,9625 434,9625
RU398 RU15 432,9750 434,9750
RU399 RU15x 432,9875 434,9875
321
H.3 2-metersbandet H.5 Repeaterband med speciella
Repeaterskift 600 kHz. egenskaper
Kanal Din sändar- Din mottagar-
Ny fd frekvens [MHz] frekvens [MHz] H.5.1 6-metersbandet
RV46 144,975 145,575
Repeaterskift 600 kHz.
RV47 144,9875 145,5875
Kanal Din sändar- Din mottagar-
RV48 R0 145,000 145,600
frekvens [MHz] frekvens [MHz]
RV49 R0x 145,0125 145,6125
RF81 51,210 51,810
RV50 R1 145,025 145,625
RF83 51,230 51,830
RV51 R1x 145,0375 145,6375
RF85 51,250 51,850
RV52 R2 145,050 145,650
RF87 51,270 51,870
RV53 R2x 145,0625 145,6625
RF89 51,290 51,890
RV54 R3 145,075 145,675
RF91 51,310 52,910
RV55 R3x 145,0875 145,6875
RF93 51,330 52,930
RV56 R4 145,100 145,700
RF95 51,350 52,950
RV57 R4x 145,1125 145,7125
RF97 51,370 52,970
RV58 R5 145,125 145,725
RF99 51,390 52,990
RV59 R5x 145,1375 145,7375
(dvs endast udda kanalnummer används).
RV60 R6 145,150 145,750
På grund av den relativt låga frekvensen uppnås ofta
RV61 R6x 145,1625 145,7625
överräckvidder på grund av sporadisk vågutbredning via
RV62 R7 145,175 145,775
E-skiktet. Man kan då uppnå förbindelser utan hjälp av
RV63 R7x 145,1875 145,7875
repeater.
322
I Rapportkoder
Det finns olika sätt och system att rapportera hur en I.2 Kommersiell sjö- och
radiostation hörs.
luftradiotrafik
I.1 Amatörradiotrafik I kommersiell sjö- och luftradiotrafik används till exempel
Q-förkortningarna QSA (signalstyrka), QRM (störningar
I amatörradiotrafik används RST-koden vid rapporte- från annan station), QRN (atmosfäriska störningar), QSB
ring av telegrafisignaler och RS-koden för telefonisignaler. (fädning) och QRK (uppfattbarhet) åtföljda av en siffra
Namnet kommer av begynnelsebokstäverna i de engelska för graden i skala 1–5. Jämför med SINPO-koden i avsnitt
orden I.3.
Exempel:
Readability (läsbarhet), ”QSA 5, QRK 3, QRN 1”, vilket betyder ”ljudstyrka
Signal strenght (signalstyrka), mycket god, uppfattbarhet ganska god, störningar från
Tone (ton). andra stationer måttliga, atmosfäriska störningar obefint-
liga”.
Se mer om Q-förkortningar i avsnitt 13.2.
I.1.1 R-skala (läsbarhet)
1 Oläsbar I.3 Rundradiosändningar m.m.
2 Knappt läsbar, enstaka ord tydbara
3 Läsbar med stor svårighet För rapportering till rundradiostationer med mera an-
4 Läsbar med obetydlig svårighet vänds ett system som kallas SINPO eller tidigare SINP-
5 Helt läsbar FEMO. Numera används enbart SINPO-koden.
Namnet på koden kommer av begynnelsebokstäverna
I.1.2 S-skala (signalstyrka) i orden
Signal strength
1 Signalerna knappt uppfattbara
(signalstyrka),
2 Mycket svaga signaler
3 Svaga signaler Interference
4 Något svaga signaler (störningar från annan radiosändning),
5 Ganska goda signaler Noise
6 Goda signaler (atmosfäriska störningar),
7 Mycket goda signaler
8 starka signaler Propagation disturbance
9 Mycket starka signaler (vågutbredningsstörningar),
Frequency of fading
(fädningsfrekvens),
I.1.3 T-skala (ton)
Emission quality
1 Mycket rå växelströmston, ostabil och omusikalisk (modulationskvalitet)
2 Mycket rå växelströmston, stabil men musikalisk
Modulation depth
3 Rå växelströmston, ostabil och omusikalisk
(modulationsgrad),
4 Rå växelströmston. stabil och någorlunda musika-
lisk Over all merit
5 Tydligt växelströmsmodulerad ton, ostabil men mu- (sammanfattande omdöme).
sikalisk Rapporten inleds med koden SINPO följd av fem siff-
6 Tydligt växelströmsmodulerad ton, stabil och musi- ror, vilka var och en i tur och ordning graderar egen-
kalisk skaperna i skala 1–5. För icke bedömda egenskaper ska
7 Nästan ren likströmston, ostabil och med tydligt bokstaven X ersätta siffran för egenskapen.
brum
8 Nästan ren likströmston, med spår av brum eller
ojämnheter
9 Absolut ren likströmston, stabil
Dessutom kan följande tillägg till T-skalan förekomma:
X Absolut ren likströmston, mycket stabil, kristallklar,
mjuka tecken utan knäppar
C Absolut ren, men ostabil likströmston vid nyckling-
en
K Knäppar alstras vid nycklingen
323
Kod Grad Bedömning
S 1 Knappt uppfattbar
2 Dålig
3 Tillfredsställande
4 God
5 Utmärkt
324
J CEPT HAREC krav
Den här upplagan av KonCEPT är baserad på CEPT J.2 Technical Content
T/R 61-02 Harmonised Amatuer Radio Examination Cer-
tificate (HAREC) Edition 4 June 2016 [?]. För att under- 1. Electrical, electro-magnetic and radio theory
lätta att se att alla HAREC-kraven finns täckta var har
denna bilaga alla detaljkrav, samt för att se vilka HAREC- 1.1 Conductivity; (1.1)
krav som en viss textdel uppfyller har dessa indikerats. 1.1.1 Conductor, semiconductor and insulator;
För den studerande så kan detta hjälpa till att för- (1.1.4)
stå hur omfattande kraven är från den internationella 1.1.2 Current (??), voltage (??) and resistance;
överenskommelsen som CEPT HAREC är. Det är genom (??)
dessa gemensamma minimumregler som jämförbarheten
1.1.3 The units ampere (??), volt (??) and ohm;
i kunskap länder emellan sedan kan utföras.
(??)
Själva kunskapskraven i HAREC finns beskrivna i
”Annex 6: Examination syllabus and requirements for a 1.1.4 Ohm’s Law [E = I · R]; (3.1.13, ??)
HAREC”. Alla krav i den finns med här, i HAREC orginal- 1.1.5 Kirchhoff’s Laws; (1.1.12)
formulering, enbart omarbetad med avseende på format. 1.1.6 Electric power [P = E · I]; (1.1.13)
För varje krav redovisas sedan en eller flera referenser i 1.1.7 The unit watt; (1.1.13)
den övriga texten där det kravet anses uppfyllas. 1.1.8 Electric energy [W = P · t]; (1.1.15)
I bokens text står det HAREC a.1.4 där magnetfält
1.1.9 The capacity of a battery [ampere-hour].
behandlas för att referera till HAREC-kravet 1.4 Magne-
(1.1.17)
tic field;. Samma ställe refereras sedan från kravet med
delkapitel inom parentes (1.4). I förekommande fall kan 1.2 Sources of electricity; (1.2)
ett krav vara uppdelat till flera referenser för att det täcks 1.2.1 Voltage source, source voltage [EMF], short
på flera separata ställen i texten. circuit current, internal resistance and
I PDF-utgåvan är dessa referenser länkar som man terminal voltage; (1.2.1)
kan klicka på för smidig navigering. 1.2.2 Series and parallel connection of voltage
sources. (1.2.5)
325
1.7.3 The graphic representation in time; (1.7.1) 2.1.2 Resistance; (2.1.3)
1.7.4 D.C. voltage component (1.7.2), funda- 2.1.3 Current/voltage characteristic; (2.1.7)
mental wave and higher harmonics (1.7.1); 2.1.4 Power dissipation. (2.1.10)
1.7.5 Noise [PN = T B] (receiver thermal noise, 2.2 Capacitor; (2.2)
band noise, noise density, noise power in
receiver bandwidth). (1.7.3) 2.2.1 Capacitance; (2.2.2)
2.2.2 The unit farad; (2.2.4)
1.8 Modulated signals; (1.8)
2.2.3 The relation between capacitance, dimen-
1.8.1 CW; (1.8.9) sions and dielectric. (Qualitative treat-
1.8.2 Amplitude modulation; (1.8.8) ment only); (2.2.3)
1.8.3 Phase modulation (1.8.11), frequency mo- 2.2.4 The reactance XC = 2πf1 ·C ; (2.2.7)
dulation (1.8.12)4 and single-sideband mo- 2.2.5 Phase relation between voltage and cur-
dulation (1.8.10); rent. (2.2.8)
1.8.4 Frequency deviation and modulation in-
h i
∆F
2.3 Coil; (2.3)
dex m = fmod
; (1.8.12.2)
2.3.1 Self-inductance; (2.3.2)
1.8.5 Carrier, sidebands and bandwidth; (??, 2.3.2 The unit henry; (2.3.5)
??)
2.3.3 The effect of number of turns, diameter,
1.8.6 Waveforms of CW (1.8.9), AM (1.8.8), length and core material on inductance.
SSB (1.8.10) and FM (1.8.12) signals (grap- (Qualitative treatment only); (2.3.6)
hical presentation);
2.3.4 The reactance [XL = 2πf · L]; (2.3.7)
1.8.7 Spectrum of CW (1.8.9), AM (1.8.8) and
2.3.5 Phase relation between current and vol-
SSB (1.8.10) signals (graphical presenta-
tage; (2.3.8)
tion);
2.3.6 Q-factor. (2.3.9)
1.8.8 Digital modulations (1.8.16): FSK (1.8.16.1),
2-PSK (1.8.16.2), 4-PSK (1.8.16.3), QAM 2.4 Transformers application and use; (2.4)
(1.8.16.4); 2.4.1 Ideal transformer [Pprim = Psec ]; (2.4.4)
1.8.9 Digital modulation (1.8.17): bit rate (1.8.17.1), 2.4.2 The relation between turn ratio and:
symbol rate (Baud rate) (1.8.17.2) and
h i
usec nsec
2.4.2.1 voltage ratio uprim
= nprim
; (2.4.4)
bandwidth (1.8.17.3);
h i
1.8.10 CRC (1.8.18.3) and retransmissions (e.g. isec nprim
2.4.2.2 current ratio iprim
= nsec
; (2.4.4)
packet radio) (1.8.18.4), forward error correc-
tion (e.g. Amtor FEC) (1.8.18.5). 2.4.2.3 impedance ratio. (Qualitative treat-
ment only); (2.4.6)
1.9 Power and energy; (1.9)
2.4.2.4 Transformers. (2.4.5)
1.9.1 h
The power of sinusoidal signals
u2
i 2.5 Diode; (2.5)
P = i2 · R; P = R
;u = Uef f ; i = Ief f ;
2.5.1 Use and application of diodes:
(1.9.1)
2.5.1.1 Rectifier diode, zener diode, LED [light-
1.9.2 Power ratios corresponding to the following emitting diode], voltage-variable and
dB values: 0 dB, 3 dB, 6 dB, 10 dB and capacitor [varicap]; (2.5.3)
20 dB [both positive and negative]; (1.9.2)
2.5.1.2 Reverse voltage and leakage current.
1.9.3 The input/output power ratio in dB of (2.5.2)
series-connected amplifiers and/or attenu-
ators; (1.12.1) 2.6 Transistor; (2.6)
1.9.4 Matching [maximum power transfer]; (1.12.2) 2.6.1 PNP- (2.6.4) and NPN-transistor (2.6.2);
1.9.5 The relation betweenpower input and 2.6.2 Amplification factor; (2.6.3)
output and efficiency η = PPout
in
· 100% ; 2.6.3 Field effect vs. bipolar transistor (voltage
(1.12.3) vs. current driven); (2.6.5)
1.9.6 Peak Envelope Power [p.e.p.]. (3.4.10) 2.6.4 The transistor in the:
1.10 Digital signal processing (DSP). 2.6.4.1 common emitter [source] circuit; (3.4.3)
1.10.1 sampling and quantization; (1.13.1) 2.6.4.2 common base [gate] circuit; (3.4.3)
1.10.2 minimum sampling rate (Nyquist frequen- 2.6.4.3 common collector [drain] circuit; (3.4.3)
cy); (1.13.2) 2.6.4.4 input and output impedances of the
1.10.3 convolution (time domain / frequency do- above circuits. (3.4.3)
main, graphical presentation); (1.13.3) 2.7 Heat dissipation; (2.11)
1.10.4 anti-aliasing filtering, reconstruction fil- 2.7.1 heat conduction (2.11.1)
tering; (1.13.4) 2.7.2 heat convection (2.11.2)
1.10.5 ADC / DAC. (1.13.5) 2.7.3 heat in transistors (2.11.4)
2. Components 2.7.4 overheating and consequences (2.11.3)
2.1 Resistor; (2.1) 2.8 Miscellaneous.
2.1.1 The unit ohm; (2.1.2) 2.8.1 Simple thermionic device [valve]; (2.7.2)
326
2.8.2 Voltages and impedances in high power 3.5.2 Diode detector; (3.5.2.1)
valve stages, impedance transformation; 3.5.3 Product detectors and beat oscillators;
(3.4.7) (3.5.2.2)
2.8.3 Simple integrated circuits (include opamps). 3.5.4 FM detectors. (3.5.3)
(2.10)
3.6 Oscillator; (3.6)
3. Circuits 3.6.1 Feedback (intentional and unintentional
3.1 Combination of components; oscillations); (3.6.2)
3.1.1 Series and parallel circuits of resistors 3.6.2 Factors affecting frequency and frequen-
(3.1.1) (3.1.2), coils (3.1.7.1) (3.1.7.2), ca- cy stability conditions necessary for oscil-
pacitors (3.1.6) (3.1.5), transformers and lation; (3.6.2)
diodes (3.3.1) (??); 3.6.3 LC oscillator; (3.6.2)
3.1.2 Current and voltage in these circuits; (??, 3.6.4 Crystal oscillator, overtone oscillator; (3.7)
??) 3.6.5 Voltage controlled oscillator (VCO); (3.7.4.1)
3.1.3 Behaviour of real (non-ideal) resistor, ca- 3.6.6 Phase noise. (3.7.6)
pacitor and inductors at high frequencies. 3.7 Phase Locked Loop [PLL]; (3.7.4)
(??, ??, ??, ??)
3.7.1 Control loop with phase comparator cir-
3.2 Filter; (3.2)
cuit; (3.7.4.2)
3.2.1 Series-tuned and parallel-tuned circuit: 3.7.2 Frequency synthesis with a programmab-
(3.1.17, ??) le divider in the feedback loop. (3.7.4.4)
3.2.2 Impedance; (3.1.17, ??)
3.8 Discrete Time Signals and Systems (DSP-systems).
3.2.3 Frequency characteristic; (3.1.17) (3.10)
h i
1
3.2.4 Resonance frequency f = 2π
√
LC
; (3.1.17, 3.8.1 FIR and IIR filter topologies; (3.10.1)
??) 3.8.2 Fourier Transformation (DFT; FFT, grap-
3.2.5
Quality factor of a tuned circuit hical presentation); (3.10.2)
2πf · L RP fres 3.8.3 Direct Digital Synthesis. (3.10.3)
Q= ;Q = ;Q = ; (3.1.18)
RS 2πf · L B
4. Receivers
3.2.6 Bandwidth; (3.1.19)
3.2.7 Band-pass filter; (3.2.3) 4.1 Types;
3.2.8 Low-pass (3.2.2), high-pass (3.2.1), band- 4.1.1 Single (5.3) and double (5.3.1) superhe-
pass (3.2.3) and band-stop (3.2.5) filters terodyne receiver;
composed of passive elements; 4.1.2 Direct conversion receivers. (5.2)
3.2.9 Frequency response; (3.2.5, ??, ??, ??, ??, 4.2 Block diagrams;
??)
4.2.1 CW receiver [A1A]; (5.2.4.1)
3.2.10 Pi filter (3.2.12) and T filter (3.2.13);
4.2.2 AM receiver [A3E]; (5.2.4)
3.2.11 Quartz crystal; (3.2.7)
4.2.3 SSB receiver for suppressed carrier telep-
3.2.12 Effects due to real (=non-ideal) compo- hony [J3E]; (5.2.4.2)
nents; (3.2.14)
4.2.4 FM receiver [F3E]. (3.5.3)
3.2.13 digital filters (see sections 1.10 and 3.8).
(3.2.15) 4.3 Operation and function of the following sta-
ges;
3.3 Power supply; (3.3)
4.3.1 HF amplifier [with tuned or fixed band
3.3.1 Circuits for half-wave and full-wave recti- pass]; (5.3)
fication and the Bridge rectifier; (3.3.1)
4.3.2 Oscillator [fixed and variable]; (5.2.4)
3.3.2 Smoothing circuits; (3.3.2)
4.3.3 Mixer; (5.2.4)
3.3.3 Stabilisation circuits in low voltage sup-
4.3.4 Intermediate frequency amplifier; (5.3)
plies; (3.3.3)
4.3.5 Limiter; (3.5.3)
3.3.4 Switching mode power supplies, isolation
and EMC. (3.3.4) 4.3.6 Detector, including product detector; (5.2.4)
4.3.7 Audio amplifier; (5.2.4)
3.4 Amplifier; (3.4)
4.3.8 Automatic gain control; (5.8)
3.4.1 Lf and hf amplifiers; (3.4.2.1)
4.3.9 S meter; (5.8.5)
3.4.2 Gain; (3.4.2.1)
4.3.10 Squelch. (5.8.6)
3.4.3 Amplitude/frequency characteristic and
bandwidth (broadband vs. tuned stages); 4.4 Receiver characteristics. (5.9)
(3.4.2.1) 4.4.1 Adjacent-channel; (5.9.1)
3.4.4 Class A, A/B, B and C biasing; (3.4.5) 4.4.2 Selectivity; (5.9.2)
3.4.5 Harmonic and intermodulation distortion, 4.4.3 Sensitivity, receiver noise, noise figure; (5.9.5)
overdriving amplifier stages. (3.4.11.1) 4.4.4 Stability; (5.9.3)
3.5 Detector; (3.5) 4.4.5 Image frequency; (5.9.4)
3.5.1 AM detectors (envelope detectors); (3.5.2.1) 4.4.6 Desensitization / Blocking; (5.9.6)
327
4.4.7 Intermodulation; cross modulation; (5.9.6) 6.1.7 Trap dipole. (7.3.6)
4.4.8 Reciprocal mixing [phase noise]. (5.9.6.1) 6.2 Antenna characteristics;
5. Transmitters 6.2.1 Distribution of the current and voltage;
(7.1.3)
5.1 Types;
6.2.2 Impedance at the feed point; (7.1.4)
5.1.1 Transmitter with (6.1.4) or without (6.1.2) 6.2.3 Capacitive or inductive impedance of a
frequency translation. non-resonant antenna; (7.1.4.2)
5.2 Block diagrams; 6.2.4 Polarisation; (7.2)
5.2.1 CW transmitter [A1A]; (6.1.2) 6.2.5 Antenna directivity, efficiency and gain;
5.2.2 SSB transmitter with suppressed carrier (7.1.8)
telephony [J3E]; (6.1.4.2) 6.2.6 Capture area; (7.1.12)
5.2.3 FM transmitter with the audio signal 6.2.7 Radiated power [ERP, EIRP]; (7.1.9)
modulating the VCO of the PLL [F3E]. 6.2.8 Front-to-back ratio; (7.1.10)
(6.1.5.1) 6.2.9 Horizontal and vertical radiation patterns.
5.3 Operation and function of the following sta- (7.2)
ges; 6.3 Transmission lines.
5.3.1 Mixer; (6.1.4.2) 6.3.1 Parallel conductor line; (7.6.4)
5.3.2 Oscillator; (6.1.3) 6.3.2 Coaxial cable; (7.6.3)
5.3.3 Buffer; (6.1.2) 6.3.3 Waveguide; (7.6.5)
5.3.4 Driver; (6.1.4.2) 6.3.4 Characteristic impedance [Z0]; (7.6.7)
5.3.5 Frequency multiplier; (6.1.3) 6.3.5 Velocity factor; (7.6.6)
5.3.6 Power amplifier; (6.1.3) 6.3.6 Standing-wave ratio; (7.6.9)
5.3.7 Output matching; (7.1.6) 6.3.7 Losses; (7.6.10)
5.3.8 Output filter; (6.1.3) 6.3.8 Balun; (7.6.11)
5.3.9 Frequency modulator; (6.1.3) 6.3.9 Antenna tuning units (pi and T configu-
5.3.10 SSB modulator; (6.1.4.2) rations only). (7.6.14)
5.3.11 Phase modulator; (6.1.3) 7. Propagation
5.3.12 Crystal filter. (6.1.4.2)
7.1 Signal attenuation (8.7.3.5), signal to noise
5.4 Transmitter characteristics. (6.2) ratio (8.7.3.2);
5.4.1 Frequency stability; (6.2.1) 7.2 Line of sight propagation (free space propaga-
5.4.2 RF-bandwidth; (6.2.2) tion, inverse square law); (8.2.1)
5.4.3 Sidebands; (6.2.3) 7.3 Ionospheric layers; (8.3)
5.4.4 Audio-frequency range; (6.2.4)
7.4 Critical frequency; (8.3.7)
5.4.5 Non-linearity [harmonic and intermodu-
lation distortion]; (6.2.5) 7.5 Influence of the sun on the ionosphere; (8.4)
5.4.6 Output impedance; (6.2.6) 7.6 Maximum Usable Frequency; (8.3.9)
5.4.7 Output power; (6.2.7) 7.7 Ground wave and sky wave, angle of radiation
5.4.8 Efficiency; (6.2.8) and skip distance; (8.5)
5.4.9 Frequency deviation; (6.2.9) 7.8 Multipath in ionospheric propagation; (8.5.5)
5.4.10 Modulation index; (6.2.10) 7.9 Fading; (8.5.5)
5.4.11 CW key clicks and chirps; (6.2.11) 7.10 Troposphere (Ducting, scattering); (8.6.2)
5.4.12 SSB overmodulation and splatter (agreed);
7.11 The influence of the height of antennas on the
(6.2.12)
distance that can be covered [radio horizon];
5.4.13 Spurious RF radiations (agreed); (6.2.13) (8.2.2)
5.4.14 Cabinet radiations; (6.2.14)
7.12 Temperature inversion; (8.6.3)
5.4.15 Phase noise. (6.2.15)
7.13 Sporadic E-reflection; (8.6.4)
6. Antennas and transmission lines 7.14 Auroral scattering; (8.6.5)
6.1 Antenna types; 7.15 Meteor scatter; (8.6.6)
6.1.1 Centre fed half-wave antenna; (7.3.1) 7.16 Reflections from the moon; (8.6.7)
6.1.2 End fed half-wave antenna; (7.3.2) 7.17 Atmospheric noise [distant thunderstorms]; (8.7.2)
6.1.3 Folded dipole; (7.3.3)
7.18 Galactic noise; (8.7.2)
6.1.4 Quarter-wave vertical antenna [ground
plane]; (7.3.4) 7.19 Ground (thermal) noise. (1.7.3)
6.1.5 Antenna with parasitic elements [Yagi]; 7.20 Propagation prediction basics (link budget):
(7.4.2) (8.7.3)
6.1.6 Aperture antennas (Parabolic reflector, 7.20.1 dominant noise source, (band noise vs.
horn); (7.5.5) receiver noise); (8.7.3.1)
328
7.20.2 minimum signal to noise ratio; (8.7.3.3) 10. SAFETY
7.20.3 minimum received signal power; (8.7.3.4) 10.1 The human body (12.1)
7.20.4 path loss; (8.7.3.7)
10.2 Mains power supply (12.2)
7.20.5 antenna gains, transmission line losses;
(8.7.3.8) 10.3 High voltages (12.3.2)
7.20.6 minimum transmitter power. (8.7.3.9) 10.4 Lightning (12.4)
8. Measurements
8.1 Making measurements; (9.1) J.3 National and international
8.1.1 Measurement of: operating rules and
8.1.1.1 DC and AC voltages and currents;
(9.1) procedures
8.1.2 Measuring errors:
1. Phonetic Alphabet
8.1.2.1 Influence of frequency; (9.1.3.1)
8.1.2.2 Influence of waveform; (9.1.3.2) 1.1 A = Alpha (14.1.1)
8.1.2.3 Influence of internal resistance of me- 1.2 B = Bravo (14.1.1)
ters. (9.1.1.2) 1.3 C = Charlie (14.1.2)
8.1.3 Resistance; (9.1.4)
1.4 D = Delta (14.1.2)
8.1.4 DC and RF power [average power, Peak
Envelope Power]; (9.1.5) 1.5 E = Echo (14.1.4.2)
8.1.5 Voltage standing-wave ratio; (9.1.9) 1.6 F = Foxtrot (13.1)
8.1.6 Waveform of the envelope of an RF sig- 1.7 G = Golf (13.1)
nal; (9.1.10) 1.8 H = Hotel (13.1)
8.1.7 Frequency; (9.1.11)
1.9 I = India (13.1)
8.1.8 Resonant frequency. (9.1.12)
1.10 J = Juliett (13.1)
8.2 Measuring instruments. (9.2)
1.11 K = Kilo (13.1)
8.2.1 Making measurements using:
8.2.1.1 Multi range meter (digital and ana- 1.12 L = Lima (13.1)
log); (9.2.3) 1.13 M = Mike (13.1)
8.2.1.2 Rf-power meter; (9.1.8) 1.14 N = November (13.1)
8.2.1.3 Reflectometer bridge (SWR meter); 1.15 O = Oscar (13.1)
(9.2.9)
1.16 P = Papa (13.1)
8.2.1.4 Signal generator; (9.2.14)
8.2.1.5 Frequency counter; (9.2.10) 1.17 Q = Quebec (13.1)
8.2.1.6 Oscilloscope; (9.2.12) 1.18 R = Romeo (13.1)
8.2.1.7 Spectrum Analyzer. (9.2.13) 1.19 S = Sierra (13.1)
9. Interference and immunity 1.20 T = Tango (13.1)
9.1 Interference in electronic equipment; 1.21 U = Uniform (13.1)
9.1.1 Blocking (10.2.1) 1.22 V = Victor (13.1)
9.1.2 Interference with the desired signal (10.2.2) 1.23 W = Whiskey (13.1)
9.1.3 Intermodulation (10.2.3) 1.24 X = X-ray (13.1)
9.1.4 Detection in audio circuits (10.2.4)
1.25 Y = Yankee (13.1)
9.2 Cause of interference in electronic equipment;
1.26 Z = Zulu (13.1)
9.2.1 Field strength of the transmitter (10.3.1)
2. Q-Code
9.2.2 Spurious radiation of the transmitter [pa-
rasitic radiation, harmonics] (10.3.1) 2.1 QRK? = What is the readability of my sig-
9.2.3 Undesired influence on the equipment: nals? (14.2.2.1)
9.2.3.1 via the antenna input [aerial voltage, 2.2 QRK = The readability of your signals is ...
input selectivity] (10.3.2) (14.2.2.1)
9.2.3.2 via other connected lines (10.3.2) 2.3 QRM? = Are you being interfered with? (14.2.2.1)
9.2.3.3 by direct radiation (10.3.2)
2.4 QRM = I am being interfered with ... (13.2)
9.3 Measures against interference.
2.5 QRN? = Are you troubled by static? (13.2)
9.3.1 Measures to prevent and eliminate inter-
2.6 QRN = I am troubled by static (13.2)
ference effects:
9.3.1.1 Filtering (10.4.2) 2.7 QRO? = Shall I increase transmitter power?
(13.2)
9.3.1.2 Decoupling (10.4.9)
9.3.1.3 Shielding (10.4.12) 2.8 QRO = Increase transmitter power (13.2)
329
2.9 QRP? = Shall I decrease transmitter power? 4.4 Frequency bands allocated to the amateur ser-
(13.2) vice and amateur satellite service. (13.4)
2.10 QRP = Decrease transmitter power (13.2) 5. Call signs
2.11 QRT? = Shall I stop sending? (13.2) 5.1 Identification of the amateur station; (13.5.3)
2.12 QRT = Stop sending (13.2) 5.2 Use of the call signs; (13.6)
2.13 QRZ? = Who is calling me? (13.2) 5.3 Composition of call signs; (13.5.3)
2.14 QRZ = You are being called by ... (13.2) 5.4 National prefixes. (13.5.4)
2.15 QRV? = Are you ready? (13.2) 6. IARU band plans
2.16 QRV = I am ready (13.2) 6.1 IARU band plans; (13.11.2)
2.17 QSB? = Are my signals fading? (13.2) 6.2 Purposes. (13.11.2)
2.18 QSB = Your signals are fading (13.2) 7. Social responsibility and operating procedures
2.19 QSL? = Can you acknowledge receipt? (13.2)
7.1 Social responsibility of radio amateur opera-
2.20 QSL = I am acknowledging receipt (13.2) tion
2.21 QSO? = Can you communicate with ... direct? 7.1.1 The Radio Amateur Code of Conduct;
(13.2) (13.9)
2.22 QSO = I can communicate ... direct (13.2) 7.1.2 Self-regulation and self-discipline in Ama-
teur Radio. (13.10)
2.23 QSY? = Shall I change to transmission on
another frequency? (13.2) 7.2 Operating procedures
2.24 QSY = Change transmission to another fre- 7.2.1 Starting, carrying out and ending a con-
quency (13.2) tact; (13.7)
7.2.2 Correct use of call signs and abbrevia-
2.25 QRX? = When will you call again? (13.2)
tions; (13.6)
2.26 QRX = I will call you again at ... hours on ... 7.2.3 Content of transmissions; (13.8)
kHz (or MHz) (13.2)
7.2.4 Checking transmission quality. (3.4.11)
2.27 QTH? = What is your position in latitude
and longitude (or according to any other in-
dication)? (13.2) J.4 National and international
2.28 QTH = My position is ... latitude, ... longi- regulations relevant to the
tude (or according to any other indication)
(13.2) amateur service and amateur
3. Operational Abbreviations satellite service
3.1 BK = Signal used to interrupt a transmission
in progress (14.3.1) 1. ITU radio regulations
3.2 CQ = General call to all stations (14.3.2) 1.1 Definition Amateur Service and Amateur Sa-
tellite Service; (??)
3.3 CW = Continuous wave (13.3)
1.2 Definition Amateur station; (??)
3.4 DE = From, used to separate the call sign
of the station called from that of the calling 1.3 Article 25 Radio Regulations; (??)
station (13.3) 1.4 Status Amateur Service and Amateur Satelli-
te Service; (??)
3.5 K = Invitation to transmit (13.3)
1.5 ITU Radio Regions. (??)
3.6 MSG = Message (13.3)
3.7 PSE = Please (13.3) 2. CEPT regulations
3.8 RST = Readability, signal-strength, tone-report 2.1 Recommendation T/R 61-01; (??)
(13.3) 2.2 Temporary use of amateur stations in CEPT
3.9 R = Received (13.3) countries; (??)
330
K KonCEPT litteraturförteckning första
upplagan
Andra upplagan av KonCEPT bygger av naturliga Pietsch Hans-Joachim: Kurzwellen Amateurfunktech-
skäl på en stor del av innehållet i den första upplagan nik, Franzis Verlag, 1984. ISBN 3-7723-6592-2
[?]. Därför är det nödvändigt att den litteratur som ligger Rothammel Karl: Antennenbuch, Franckhsche Verlags-
till grund för den första upplagan av KonCEPT redovi- handlung, 1978. ISBN 3-7723-6592-2 [?]
sas även i den här upplagan. I förekommande fall har de Sousa Pires Jorge: Electronics Handbook, Student-
referenser till samma eller modernare upplaga lagts till. litteratur, 1989. ISBN 91-44-21021-3
Svenska Elverksföreningen, Elektriska Installatörsor-
ganisationen (EIO), Elsäkerhetsverket, Röda Korset: Liv-
K.1 Litteratur räddning vid elskada, Elsäkerhetsverkets Publikationsser-
vice, 1996. ISBN 91-88924-00-9
The American Radio Relay League, Inc. (ARRL): The Svenska Elverksföreningen, Elektriska Installatörsor-
ARRL Handbook for Radio Amateurs, Seventy-First Ed., ganisationen (EIO): Elkunskap för vardagsbruk, Energi-
The ARRL Radio Amateurs Library. 1994. ISBN 0-87259- kontorets Förlagsservice, 1994. ISBN 91-76221-04-0
171-9 [?] Svenska Elverksföreningen, Elektriska Installatörsor-
Cuno, Hans. H.: Vorbereitung auf die Amateur Funk ganisationen (EIO): Händig med el, utg.2 rev 1995:08
Lizenzprüfnung., 16. Auflage, frech verlag, 1993. ISBN Energikontorets Förlagsservice.
3-7724-5402-X Södra Vätterbygdens Amatörradioklubb (SVARK):
Deutscher Amateur Radio Club eV (DARC): Ausbil- Möt världen genom etern, Föreningen Sveriges Sändara-
dungsunterlagen, DARC Verlag, 1993. [?] matörer (SSA), 1993. ISBN 91-86368-08-9
Ekbom Lennart: Tabeller och formler N T Te, 2. upp- Wallander Per: Bli sändaramatör, 3. omarbetade upp-
lagan, Esselte Studium, 1986. ISBN 91-24-34594-6 lagan, PERANT Per Wallander AB, 1995. ISBN 91-86296-
Experimenterande Danske Radioamatører (EDR): Ve- 06-X
jen til sendetilladelsen, 6. udgave, 2. oplag, EDR, 1976. Wiberg Lennart: EL-LÄRA och RADIOTEKNIK, text-
ISBN 87-85149-02-0 del, Föreningen Sveriges Sändaramatörer (SSA), 1990. ISBN
Follbring Tommy: Radioteknik för sändareamatörer, 91-86368-05-2
Ljudbandsinstruktioner AB. Wiberg Lennart: EL-LÄRA och RADIOTEKNIK, bild-
Föreningen Sveriges Sändaramatörer (SSA): Populär del, Föreningen Sveriges Sändaramatörer (SSA), 1990. ISBN
Amatöradio, SSA, 1952. 91-86368-04-4
Föreningen Sveriges Sändaramatörer (SSA): Grund- ÖVSV ADXB-OE (Österrike): Amateurfunk Lizenz-
läggande Amatörradioteknik, 2. upplagan, SSA, 1970. lehrgang. Der Weg zum Amateurfunk, 25. auflage, Orbit,
Hall T; Perdeby Bo; Elmgren Bo: Fysikboken för hög- 1982. ISBN 3-85216-001-4
stadiet, 2. upplagan, Esselte Studium, 1974. ISBN 91-24-
69278-6
Haraldsson Tore: Radioteknik för radioamatörcertifi-
kat, 8. upplagan, Radio TV KB Haraldsson & söner, 1989.
ISBN 91-970362-1-8
Isännäinen Antti: Amatöörtekniikkaa Perusluokan Kurs-
seille, Suomen Radioamatööriliitto r.y. (SRAL), 1987. ISBN
951-96056-1-4
Lindkvist Olle: Antenner, Ljudbandsinstruktioner AB,
1993. ISBN 99-0830753-3
Lindkvist Olle: Radiosändare, Ljudbandsinstruktioner
AB, 1989.
Lundqvist Hans; Roos Olle: Elektronik, 2. upplagan,
Esselte Studium, 1982. ISBN 91-24-32173-7
Moltrecht Eckart K. W.: Amateurfunk Lehrgang, Teil
1, 2. auflage, frech verlag, 1987. ISBN 3-7724-5386-4
Moltrecht Eckart K. W.: Amateurfunk Lehrgang, Teil
2, 2. auflage, frech verlag, 1989. ISBN 3-7724-6387-8
Moltrecht Eckart K. W.: Amateurfunk Lehrgang, Teil
3, 2. auflage, frech verlag, 1987. ISBN 3-7724-5388-0
Moltrecht Eckart K. W.: Amateurfunk Lehrgang, Teil
4, 2. auflage, frech verlag, 1989. ISBN 3-7724-5389-9
Norsk Radio RelæLiga (NRRL): Radioamatørens ABC
Lærebok i radioteknikk, 1. utgave 2. opplag, NRRL 1995.
331
332
L Prefixomvandling
333
334
Figurer
335
2.16 Schemasymboler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
2.17 Transistor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
2.18 Skikten i en bipolär transistor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66
2.19 Emitterkopplad transistor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67
2.20 Karaktäristika för transistor BC 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67
2.21 Schemasymbol för en FET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
2.22 Skikten i en N-kanal FET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
2.23 Skikten i en N-kanal MOSFET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
2.24 Karaktäristik för N-kanal FET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
2.25 Schemasymboler för dioder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
2.26 Edisoneffekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
2.27 Diodens karaktäristik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
2.28 Halvvågslikriktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
2.29 Helvågslikriktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
2.30 Likriktande funktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
2.31 Symboler för triod och pentod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
2.32 Elektronstömmen i en triod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
2.33 Karaktäristika för elektronrör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
2.34 Branthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
2.35 Inre resistans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
2.36 Transistorn som analog förstärkare respektive digital strömställare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
2.37 NOT-gate . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
2.38 OCH-grind (AND-gate) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
2.39 ELLER-grind (OR-gate) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
2.40 OCH INTE-grind (NAND-gate) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77
2.41 INTE ELLER-grind (NOR-gate) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
2.42 Inverterad ingång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
2.43 Exklusiv ELLER-grind (EXOR-gate) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
2.44 Exklusiv INTE ELLER-grind (EXNOR-gate) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
2.45 DTL-logik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
2.46 TTL-logik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
2.47 Icke inverterande förstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
2.48 Inverterande förstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
2.49 Utspänning Uut , transistorspänning Ut , transistorström It och transistoreffekt Pt varierar med vinkeln
hos sinussignalen för resistiv last. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
336
3.31 Kavitetsfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
3.32 Pi-filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
3.33 T-filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
3.34 Halvledardioder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
3.35 Halv- och helvågslikriktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
3.36 Glättning av likspänning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102
3.37 Likriktarkoppling med spänningsdubbling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
3.38 Spänningsstabilisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
3.39 Från elektronrör till transistor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
3.40 Principen för förstärkare med elektronrör respektive transistor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
3.41 Grundkopplingar för elektronrör och NPN-transistor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
3.42 Förstärkare i klass A . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
3.43 Förstärkare i klass B . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
3.44 Förstärkare i klass C . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
3.45 Frekvensmultipliceringskedja . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
3.46 Slutsteg med en transistor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
3.47 Mottaktskopplat slutsteg med transistorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
3.48 Högeffektslutsteg med en tetrod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110
3.49 Högeffektslutsteg med två trioder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110
3.50 Bestämning av PEP-effekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
3.51 Linjäritetskontroll vid SSB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112
3.52 Linjäritetens betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
3.53 Dioddetektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
3.54 Produktdetektor för AM (A3E) och CW (A1A) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116
3.55 Amplitudbegränsning vid FM-mottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117
3.56 Ideal arbetslinje för diskriminator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117
3.57 Slope-detektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118
3.58 Foster-Seeley diskriminator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118
3.59 Räknardiskriminatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119
3.60 PLL-demodulatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119
3.61 Svängningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120
3.62 Oscillator enligt Meissner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120
3.63 Emitterkopplad förstärkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120
3.64 Komplett Meissneroscillator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120
3.65 Svängningsvillkoret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120
3.66 Hartleykoppling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
3.67 TPTG-koppling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
3.68 Colpittskoppling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
3.69 Clappkoppling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
3.70 Förstärkare i Clappkoppling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
3.71 Bandspridning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122
3.72 Colpittsoscillator med kristall i parallellresonansfallet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122
3.73 Colpittsoscillator med kristall i serieresonansfallet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122
3.74 Superheterodyn-VFO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
3.75 VFO och VCO jämförs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
3.76 Kapacitansdiod – Varicap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
3.77 Analogi Människa-PLL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
3.78 Oscillator med PLL-styrning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124
3.79 PLL-oscillator kombinerad med frekvensblandning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126
3.80 PLL med frekvensdelare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127
3.81 Principer för frekvensblandning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129
3.82 Obalanserad blandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130
3.83 Obalanserad blandare med resonator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131
3.84 Balanserad blandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133
3.85 Dubbelbalanserad blandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134
3.86 Jämförelse mellan olika blandare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135
3.87 Frekvensspektrum från en super-VFO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136
3.88 A3E-modulator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137
3.89 Alstring av J3E (SSB) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139
3.90 Alstring av F3E (FM) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140
3.91 Alstring av G3E (PM) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140
337
4.5 Sammankopplat system med utjämningsledare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146
4.6 Sammankopplat system med utjämningsledare och differentiell signal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146
4.7 Sammankopplat system med utjämningsledare och differentiell signal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147
338
7.16 W3DZZ-antennen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199
7.17 Riktbar dipolantenn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200
7.18 flerbands yagiantenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200
7.19 Cubical Quad-antenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201
7.20 Strålningsdiagram för horisontell yagiantenn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202
7.21 Spänningskopplad λ/2-dipol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203
7.22 Strömkopplad λ/2-dipol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203
7.23 Samma λ/2-dipol på grundfrekvensen respektive 1:a övertonen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204
7.24 Koaxialkabel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204
7.25 Bandkabel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204
7.26 Stående våg på ledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206
7.27 SVF-problemet förenklad bild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207
7.28 Balansering – transformering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208
7.29 Ringkärnebalun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208
7.30 Koaxialledare som balun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209
7.31 Sätt att ansluta en matningsledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210
7.32 λ/2-fasningsledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210
7.33 Förlopp i öppen λ/4 transmissionsledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211
7.34 Förlopp i kortsluten λ/4 transmissionsledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212
7.35 λ/4 transmissionsledning som resonanskrets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213
7.36 Antennkopplare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214
11.1 Referensvärden för begränsning av elektriska fält (100 kHz–10 GHz) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255
11.2 Referensvärden för begränsning av magnetiska fält (100 kHz–10 GHz) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256
339
14.1 ITU Regionkarta (ur RRB-2) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
340
Tabeller
341
Sakregister
π-filter, 191 elektrisk förlängning, 191
ändmatat halvvågsantenn, 194 elektrisk längd, 189
ömsesidig induktans, 83 Equivalent Isotropically Radiated Power (EIRP), 193,
övermodulation, 181 283
överton, 21, 190 ERP, 193, 283
övertonskristall, 121 förkortningsfaktor, 189
övre sidband, 180 förstärkning, 229
16QAM, 39 folded dipol, 190
1750 Hz, 166 fram/backförhållande, 193
2-PSK, 38 GP, 190, 195, 196
4-PSK, 38 halvvärdesbredd, 194
8FSK, 42 halvvågs, 189, 190
impedans, 190
A1A, 29, 137, 152 isotropisk, 192
detektor, 114 isotropiskt förstärkning (dBi), 192
A3E, 27, 137, 163 jordplan, 190, 195
dioddetektor, 114 mekanisk längd, 189
ackumulator, 10, 99, 265, 266 monobandbeam, 196
sekundärbatteri, 10 multibandbeam, 196
sekundärcell, 10 omvikt dipol, 190
ADC, 48 parabol, 200
AFC, 114 Quad, 190
AFSK, 41 reaktans, 191
AGC, 163, 164 resonansfrekvens, 189
aliasing, 48 riktantenn, 198
AM, se amplitudmodulation riktbar dipol, 196
amatörradiocertifikat, 283 SHF, 197, 200
amatörradiosändare, 283 ström och spänning, 189
amatörradiostation, 281 strålningsdiagram, 192
amatörradiotrafik, 283 UHF, 197
amatörsatellittjänst, 281 VHF, 197
amatörtjänst, 281 vinst, 229
ambient temperature, 77 W3DZZ, 190
ampere (A), 8 yagi-, 190, 196, 198
amperetimmar (Ah), 10 Yagi-Uda, 190
amplifier, 103 antenner
amplitud, 19 kraftfält, 215
amplitudmodulation, 25, 27, 137, 163, 167 antennförstärkning, 192, 229, 283
detektor, 114 antennvinst, 192, 229, 283
dioddetektor, 114 anti-aliasing filter, 48
amplitudmodulator, 137 antivikningsfilter, 48
AMTOR, 41 använd bandbredd, 305
AND-gate, 73 APRS, 42
anod, 68 arbetspunkt, 105
antenn, 189 ARQ, 41
anpassning, 208, 210 atmosfäriskt brus, 226
antennförstärkning, 192 audio bandwidth, 180
antennvinst, 192 Audio Frequency Shift Keying (AFSK), 41
avstämning, 210 aurora, 225
dBd dipol gain, 192 Automatic Frequency Control (AFC), 114
dBi isotropiskt gain, 192 automatisk förstärkningreglering, 163
dipol gain (dBd), 192 avstämningsanordning, 191
Effective Radiated Power (ERP), 193, 283 avstörning, 246
effektivt utstrålad effekt (ERP), 193, 283 antennförstärkare, 246
EIRP, 193, 283 avkoppling, 248
ekvivalent isotropiskt utstrålad effekt (EIRP), 193, högpassfilter, 246
283 högtalarledning, 248
elektrisk förkortning, 191 lågpassfilter, 246
342
nätfilter, 246 BPSK, 38
nycklingsfilter, 248 BR, 97
parasitfilter, 248 brus, 23, 172, 226, 228
phonofilter, 247 atmosfäriskt, 226
skärmning, 248 band, 227
spärrfilter, 246 brusbandbredd, 23
stub, 246 brusfaktor, 228
sugkretsar, 246 galaktiskt, 226
AX.25, 42 gaussiskt, 41
internt, 227
bärvåg, 25 Johnson, 23
bärvågsstyrd, 164 NF, 228
båghastighet (ω), 20 noise factor, 228
bågmått, 20 S/N, 228
backward power, reflected power, 236 signal-brus-förhållande, 228
bakåtgående effekt, 236 termiskt, 23, 226
balanserad blandare, 132 vitt, 23
balanserad signal, 146 brusfaktor, 228
balun, 149, 205 brusmätbrygga, 235
koaxial, 206 brusspärr, 164
ringkärna, 206 byte, 39
band noise, 227
band reject filter (BR), 97 C4FM, 38
bandbredd, 26, 40, 92, 104, 172, 305 cavity filter, 98
bandbrus, 227 CE-märkning, 262
bandkabel, 203 ceramic resonators, 97
bandpass filter, 97 chassijord, 146
bandpassfilter, 97 chassijordning, 145
bandspärrfilter, 97 Clappkoppling, 119
bandwidth, se bandbredd CM, 148, 247
Barkhausen elektronrörsformler, 72 Colpittskoppling, 119
basband, 25, 27, 305 Common Mode (CM), 148, 247
baskoppling, 104 common mode current, 247
batteri, 10, 99, 265, 266 continuous wave, 117
primärärbatteri, 10 convolution, 47
primärärcell, 10 Costas loop, 38
batterikapacitet, 10 coulomb (C), 11
Baud rate, 39 CQ DX, 276
Baudot, Emile, 39 CRC, 41
Beat Frequency Oscillator (BFO), 152 crystal, 97
BER, se bit error rate crystal filter, 97
BFO, 152 CTCSS, 166
binär fasskift modulation, 38 cubical quadantenn, 197
binära tal, 299 current balun, 148
bit, 39 CW, 29, 152, 164, 169, 176, 182, 183
bit error, 40 detektor, 114
bit error rate, 41
bit rate, 39 dämpad svängning, 117
bitfel, 40 död zon, 223
bitfelsdetektion, 41 DAB, 39
bitfelssannolikhet, 41 DAC, 48
blandare, 128 Dataskyddsförordningen, 277
balanserad, 132 dB, 43
dubbelbalanserad, 132 effekt, 43
obalanserad, 128 spänning, 44
ring, 132 ström, 44
spegelfrekvenser, 157 dBd dipol gain, 192
blandning, 103 dBi isotropiskt gain, 192
bleeder, 100 DDS, 141, 166
blockering, 244 demodulator, 113
blocking, 173 detektor, 113
blockschema, 175 A1A, 114
blomjord, 143 AM, 114
bonding, 143 CW, 114
bonding network, 143 F3E, 114
BP, 97 FM, 114
343
Foster-Seeley-diskriminator, 115 toppvärdes, 110
PLL-demodulator, 115 effektiv-värde, 41
PM, 114 effektivitet, 180
räknardiskriminator, 115 effektivt utstrålad effekt (ERP), 193, 283
slope-detektorn, 114 effektivvärde, 19
SSB, 114 effektutveckling i resistorer, 53
DFT, 23, 140 EIRP, 193, 283
dielektricitet, 54 ekvivalent isotropiskt utstrålad effekt (EIRP), 193, 283
dielektricitetskonstant, 189 Electromagnetic Interference (EMI), 244
dielektrum, 54 Electromagnetic Susceptibility (EMS), 244
Differential Mode (DM), 148 elektrisk cell, 10
differentiell, 148 elektrisk effekt, 8
differentiell spänningen, 146 elektrisk fältstyrka, 12
differentiell strömöverföring, 148 elektrisk förkortning, 191
digital modulation, 37, 39 elektrisk förlängning, 191
digital signal processing (DSP), 47, 138 elektrisk längd, 189
digital signalbehandling, 47, 138 elektrisk laddning, 5, 11
digitala filter, 99, 138 elektrisk potential, 11
digitala kretsar, 72 elektrisk resonanskrets, 215
diod, 62 elektrisk spänning, 6
anod, 64, 68 elektrisk ström, 8
backriktningen, 63 elektriska fält, 11
elektronrör, 68 skärmning, 12
framriktning, 62 elektriskt arbete, 9
framspänningsfallet, 62 elektriskt fält (E), 253
framström, 62 elektromagnetiska fält, 12, 15, 16
halvledardiod, 62 elektromagnetiska fält (EMF), 253
inkoppling, 64 elektromotorisk kraft (EMK), 10, 56
katod, 64, 68 elektronrör, 68
laserdiod, 64 Barkhausen formler, 72
LED, 64 diod, 68
lysdiod, 64 Edisoneffekten, 69
PANK, 64 likriktarverkan, 69
spärriktningen, 63 pentod, 72
vakuumdiod, 68 tetrod, 72
varicap, 64 triod, 69
zener, 64 elsäkerhet, 77
zenereffekt, 63 EMC, 243
dioddetektor, 114 apparater, 243
dipmeter, 237 förordning, 243
dipol gain (dBd), 192 lag, 243
Direct Digital Synthesis (DDS), 141, 166 störningar, 243
direktblandare, 157, 182 EME, 42, 226
Discrete Fourier Transform (DFT), 23, 140 EMF, 253
diskret fouriertransform, 140 akuta biologiska effekter, 254
distorsion, 105 allmänna råd, 254
DM, 148 beräkning, 256
DSP, se digital signalbehandling distans, 256
DTMF, 166 egenkontroll, 258
dubbelbalanserad blandare, 132 intermittensfaktor, 256
dubbelsuperheterodyn, 182 kabeldämpning, 256
dubbelsuperheterodynmottagare, 159 medeleffekt, 256
duct, 225 modulationsfaktor, 255
dummy load, 235 referensvärden, 254
duplex, 181 utvärdering, 255, 258
duplexfilter, 181 EMI, 244
DVB-T, 39 emitterkoppling, 104
DVB-T2, 39 EMK, 10, 56
DX expedition, 276 EMS, 244
energi, 43
Edisoneffekten, 69 enheter
Effective Radiated Power (ERP), 193, 283 ampere (A), 8
effekt, 8, 43 baud (Bd), 39
dB, 43 coulomb (C), 11
Peak Envelope Power (PEP), 110, 232 farad (F), 54
PEP, 110 henry (H), 58
344
hertz (Hz), 21 högpass (HP), 93
joule (J), 9 helix, 98
ohm (Ω), 8, 51 IIR, 138
sample (S), 47 kavitet, 98
tesla (T), 15 lågpass (LP), 93
volt (V), 6 Pi-filter, 98
voltampere (VA), 8 T-filter, 98
watt (W), 8 FIR, 138
Equivalent Isotropically Radiated Power (EIRP), 193, 283 fjärrfält, 253
erf, 41 flytande, 145
ERP, 193, 283 FM, se frekvensmodulation
Error Function (erf), 41 detektor, 114
Foster-Seeley-diskriminator, 115
F-skiktet, 219 PLL-demodulator, 115
F1 , 219 räknardiskriminator, 115
F2 , 219 slope-detektorn, 114
F3E, 138 FM-detektor, 114
detektor, 114 FM-diskriminator, 114
fädning, 223 folded dipol, 190, 195
fälteffekttransistor, 66 formelsnurran, 9
fältstyrkemätare, 235 forward power, se framåtgående effekt
förkortningsfaktor, 189 Foster-Seeley-diskriminator, 115
förlustvinkel, 55 FOT, 220
förselektering, 166 fotoresistor, 52
förselektion, 167 Fourier
förstärkare, 103 DFT, 140
bandbredd, 104 Discrete Fourier Transform (DFT), 23
baskoppling, 104 Fast Fourier Transform (FFT), 23
emitterkoppling, 104 FFT, 140
förstärkning, 104 Fourieranalys, 23
HF, 104 Fouriertransform (FT), 23
kollektorkoppling, 104 invers Fouriertransform (IFT), 23
LF, 104 inverse Discrete Fourier Transform (IDFT), 23
PEP-effekt, 110 inverse Fast Fourier Transform (IFFT), 23
slutsteg, 108 Fourier, Joseph, 23
förstärkning, 104 Fourieranalys, 23
linjäritet, 111 Fouriertransform, 140
utstyrningskontroll, 111 Fouriertransform (FT), 23
förstärkningsfaktor FPGA, 47
transistor, 66 fram/backförhållande, 193
faltning, 47 framåtgående effekt, 236
farad (F), 54 FreeDV, 43
fasackumulator, 141 frekvens, 21, 189
fasbrus, 181 frekvensblandare, 128
fasförskjutning, 21 frekvensblandning, 152
kondensator, 55 frekvensdeviation, 35, 172, 180
fasläge, 20 frekvenseffektivitet, 26
faslåstloop, 177 frekvensgång, 93, 104
fasmodulation, 25, 37, 138 frekvensmodulation, 25, 32, 38, 138, 164, 172, 182
fasskift modulation frekvensmultiplicering, 107, 175
2-PSK, 38 frekvensräknare, 236
4-PSK, 38 frekvensskiftsmodulation, 38
binär, 38 frekvensstabilitet, 125, 166, 179
BPSK, 38 frekvenstolerans, 305
Fast Fourier Transform (FFT), 140 frequency multiplication, se frekvensmultiplicering
FEC, 41 frequency response, 93
felrättandekod, 41 Frequency Shift Keying (FSK), 38, 41, 42
FET, 66 fresnelzon, 228
FFT, 23, 140 FSK, 38, 41, 42
filter, 93 FSK441, 42
bandpass (BP), 97 FT8, 42
bandspärr (BR), 97 full duplex, 181
digitala, 138
FIR, 138 G3E, 138
frekvensfilter, 93 gain, 104
frekvensgång, 93 galaktiskt brus, 226
345
galvanisk förbindelse, 61 anpassning, 46
galvanisk isolation, 143, 146 antenn, 190
Gaussian Frequency Shift Keying (GFSK), 38 resonanskrets, 91
gaussian noise, 41 transformator varvtal, 62
gaussiskt brus, 41 impedansanpassning, 46, 191
Gaussiskt filter, 38 impedansomsättning, 60, 62
GDPR, 277 impedanstransformator, 60, 62
gemensam, 148 In phase (I), 38
gemensam överföring, 247 induktans, 56
gemensam spänning, 146 induktiv reaktans, 58
gemensam strömöverföring, 148, 247 induktor, 56
GFSK, 38 fasförskjutning, 59
glättning, 100 magnetiskt kopplade, 83
GMDSS, 272 parallellkopplade, 83
GMT, 269 seriekopplade, 83
GP-antenn, 190, 195, 196 informationsöverföringskapacitet, 39
grålinjeutbredning, 223 informationsmängd, 39
Graetz-brygga, 100 inre resistans, 231
grayline, 223 inspelning, 277
grundämnen, 5 integrerad krets, 74
grundton, 21 integrerada kretsar, 74
interferens, 244
högpassfilter, 93, 246 intermittensfaktor, 256
högspänningstransformator, 62 intermodulation, 173, 174, 244
högsta användbara frekvens, 220 International Commission on Non-Ionizing Radiation Pro-
hallresistor, 52 tection (ICNIRP), 253
halv duplex, 181 Internationella Amatörradiounionen (IARU), 279
halvledardiod, 62 Internationella Teleunionen (ITU), 281
halvledare, 6 interntbrus, 227
dopning, 6 invers Fouriertransform (IFT), 23
intrinsisk, 6 inverterande grind, 73
ledningsförmåga, 6 isolation, 143
N-ledning, 6 galvanisk, 143
P-ledning, 6 isolator, 6, 143
halvvärdesbredd, 194 isolerad jordning, 145
halvvågsantenn, 189, 190, 194 isotropisk antenn, 192
halvvågslikriktning, 100 isotropisk förstärkning (dBi), 192
Hamming-koder, 41 ITU, 281
handstilar, 290 ITU Radioreglemente (ITU RR), 281
Hartleykoppling, 119 ITU RR, 281
heat dissipation, 77
heat transfer, 77 J3E, 32, 138, 152, 153
heatpipe, 78 produktdetektor, 114
helixfilter, 98 Johnson noise, 23
helvågslikriktning, 100 joniserande strålning, 253
hembyggd elektronik, 262 jonosfär, 218
henry (H), 58 jonosfärsskikt, 218
Herakleia, 13 black out, 219
hertz, 21 D-skiktet, 218
HF-förstärkare, 104 E-skiktet, 219
highpass filter, 93 F-skiktet, 219
hjärt- och lungräddning, 261 höjd till skikt, 219
HLR, se hjärt- och lungräddning sporadiska E-skiktet, 219
HP, 93 jord
Huth-Kügnkoppling, 119 blomjord, 143
brum, 144–146
I/Q modulation, 38 chassi, 145
IARU, 279 flytande, 145
IBN, 145 jordnät, 143
IC, 74 jordpotential, 143
icke-joniserande strålning, 253 loop, 146
ICNIRP, 253 nolla, 143
IDFT, 23 sammankopplad, 146
IFFT, 23 skyddsjord, 143
IIR, 138 stjärn-, 144
impedans, 87 jordbrum, 144–146
346
jordloop, 146 kristalldetektor, 151
jordnät, 143 kristallfilter, 97
jordning, 143 kristalloscillator, 120
isolerad, 145 kritisk frekvens, 219
jordplanantenn, 190, 195 kritisk vinkel, 219, 223
jordpotential, 143 kryptering, 277
joule (J), 9 kvadratur-amplitudmodulation, 39
Joules lag, 9 kvadratur-modulering, 38
JT65, 38, 42 kvantisering, 47
JT6M, 42 kvartskristall, 97
JT9, 38, 42 kylfläns, 78
347
skärmning, 15 super, 159
magnetiskt fält (H), 253 superheterodyn, 159
magnetiskt flöde, 15 transverter, 163
magnetism, 13 mottagningskonverter, 161
mantelström, 149 mottaktskopplat slutsteg, 109
markvåg, 223 MUF, se högsta användbara frekvens
massaresistor, 51 multibandbeam, 196
match, 191 multimeter, 234
Maximum Usable Frequency (MUF), se högsta använd-
bara frekvens närfält, 228, 253
Maxwell, 215 närselektion, 167
MAYDAY, 270 nätfilter, 246
mechanical filter, 97 nödanrop, 270
Meissnerkoppling, 118 nödfrekvens, 270, 272
mekanisk längd, 189 nödsignaler, 270
mekanisk resonator, 97 nödtrafik, 272
mekaniskt filter, 97 nödvändig bandbredd, 305
metallfilmresistor, 52 NAND-gate, 74
metalloxidresistor, 52 NF, 228
meteoriter, 42 noise factor, 228
meteorscatter, 226 nolla, 143, 144
MF-bandbredd, 167, 169, 172 nonlinearity, 180
MF-skift, 167 NOR-gate, 74
mittmatad halvvågsantenn, 194 norrsken, 225
mixer, 128 NOT-gate, 73
mixing, 103 notch, 181
modulation, 25, 137 NPN-transistor, 64
modulationsdjup, 180 NTC, 52
modulationsfaktor, 255 NVIS, 217
modulationsindex, 35, 180 nycklingsfilter, 248
modulatorer, 137 Nyquist-Shannons samplingsteorem, 40, 47
modulerad signal, 25 nyquistfrekvens, 47, 141
modulerande signal, 25
modulerande signaler, 27 obalans, 149
momentanvärde, 19 antennsystem, 149
monobandbeam, 196 mantelström, 149
morsealfabetet, 290 obalanserad blandare, 128
MOSFET, 68 OCXO, 166
mottagare, 151 odämpad svängning, 117
AGC, 163 ohm (Ω), 8, 51
AM, 167 Ohms lag, 8
automatisk förstärkningsreglering, 163 olinjära resistorer, 52
brus, 172 olinjaritet, 180
brusspärr, 164 omgivande temperatur, 77
CW, 152, 169 omsändning, 41
direkt frekvensblandare, 152 omvikt dipol, 190, 195
dubbelsuperheterodyn, 159 op-amp, 76
egenskaper, 166 operationsförstärkare, 76
förselektion, 167 optimal trafikfrekvens, 220
FM, 172 OR-gate, 73
intermodulation, 174 oscillator, 90, 117
konverter, 161 bandspridning, 119
korsmodulation, 173 Clappkoppling, 119
kristall, 151 Colpittskoppling, 119
MF-bandbredd, 167, 169, 172 frekvensinställning, 119
närselektion, 167 Hartleykoppling, 119
panorama, 161 Huth-Kügnkoppling, 119
rak, 151 kristalloscillator, 120
S-meter, 164 LC, 118
selektion, 157 Meissnerkoppling, 118
selektivitet, 166 självsvängningsvillkoret, 118
signalkänslighet, 172 spänningsstyrd, 122
signalstyrkemätare, 164 stabilitet, 125
spegelfrekvenser, 167 syperheterodyn-VFO, 121
squelch, 164 Thomsons formel, 90
SSB, 153, 167 Tuned-Grid-Tuned-Platekoppling, 119
348
variabel frekvens, 118 induktor, 59
VCO, 122 Q-kod, 269
VFO, 118, 120, 122 Q-värde, 97
XO, 120 QAM, 39
oscilloskop, 238 QRK, 269
QRM, 269
PA, 141 QRN, 269
PAM, 37 QRO, 269
panoramamottagare, 161 QRP, 269
parabolantenn, 200 QRS, 269
parallellkopplad LC-krets, 88 QRT, 269
parallellkoppling QRU, 269
induktorer, 83 QRV, 269
kondensatorer, 82 QRX, 269
resistorer, 81 QRZ, 269
parallellresonans, 91 QSA, 269
paritet, 41 QSB, 269
pass filter, se passfilter QSL, 269
passband, 157 QSO, 269
passband-tuning, 167 QSY, 269
passfilter, 97 QTC, 269
path loss, 228 QTH, 269
PCM, 47 QTR, 269
Peak Envelope Power (PEP), 110, 232 quadantenn, 190, 197
pentod, 72 Quadrature (Q), 38
PEP, 110, 232, 283 quadrature modulation, 38
PEP-effekt, 110 quantize, 47
period, 20 quartz crystal, 97
periodtid (T), 20
permabilitet, 15, 58 räknardiskriminator, 115
permabilitetetskonstant, 189 radianer, 20
phase accumulator (PA), 141 Radioamatörens hederskod, 277
Phase Locked Loop (PLL), 122, 177 radioanläggning, 243
phasemodulation (PM), 138 radioreglemente, 281
Pi-filter, 98 radiostation, 281
pile-up, 276 radiovågor, 17
Plinius, 13 böjning, 217
PLL, 122, 166, 177, 182, 184 dämpning, 217
demodulator, 115 diffraktion, 218
programmerbar, 125 egenskaper, 216
PLL-demodulator, 115 reflexion, 218
PM, 37, 138 refraktion, 218
detektor, 114 utbredning, 216
PM-detektor, 114 rak mottagare, 151
PNP-transistor, 66 rak sändare, 175
polarisation, 194 rar DX, 276
horisontell, 194 reaktans, 87
vertikal, 194 antenn, 191
polarisationsdämpning, 194 induktiv, 58
polarsken, 225 kapacitiv, 55
polspänning, 10 Receiver Incremental Tuning (RIT), 182
potenser, 297 rectifier, 100
PPM, 37 Reed-Solomon (RS), 41
praktiska råd för självbyggaren, 262 reflektor, 218
prefixomvandling, 333 relativa permabiliteten, 58
produktdetektor, 114 repeater, 164, 226
PSK31, 42 resistans, 8, 51, 87
PTC, 52 resistivitet, 51
PTS, 281 resistor, 51
PTSFS 2015:4, 283 -nät, 52
Pulse Code Modulation (PCM), 47 effektutveckling, 53
pulsmodulation, 25, 37 foto-, 52
push-pull amplifier, 109 Hall-, 52
PWM, 37 kolfilm-, 52
LDR, 52
Q-faktor, 92 ljusberoende, 52
349
magnetfältberoende, 52 selektion, 157
massa-, 51 selektivitet, 166
metallfilm-, 52 seriekopplad LC-krets, 90
metalloxid-, 52 seriekoppling
NTC, 52 induktorer, 83
Ohms lag, 8 kondensatorer, 83
olinjär, 52 resistorer, 81
parallellkopplade, 81 serieresonans, 91
PTC, 52 sidband, 180, 305
seriekopplade, 81 övre, 180
spänningsberoende, 52 undre, 180
standardiserade värden, 53 signal-brus-förhållande, 228
temperaturberoende, 52 signaljord, 145
temperaturkoefficient, 52 signalkänslighet, 172
tjockfilm-, 52 signalstyrkemätare, 164
trådlindad, 52 simplex, 181, 182
tunnfilm-, 52 SINAD, 172
variabel, 53 Single Side Band (SSB), 32, 138
VDR, 52 självinduktion, 56
resistornät, 52 sked, 225
resonans skin-effect, 59
impedans, 91 skip zone, 223
parallellkrets, 91 skipavstånd, 223
seriekrets, 91 skyddsjord, 143, 144, 146
resonansfrekvens, 189 skyddstransformator, 62
resonanskrets, 90 slope-detektorn, 114
resonator, 97 slutsteg, 108
mekanisk, 97 mottaktskopplat, 109
RF bandbredd, 179 SN, 172
RF-choke, 148 snedstämning, 167
riktantenn Software Defined Radio, 47
elementlängd, 198 solaktivitet, 221
riktbar dipolantenn, 196 11-årscykel, 221
ringblandare, 132 flares, 221
RIT, 182 korona, 221
RMS, se Root Mean Square solfläckar, 221
Root Mean Square, 41 solfläckstal, 221
RR, 281 solflux, 221
RTTY, 41 solfläckstal, 221
rymdvåg, 223 solflux, 221
SOS, 270
S-meter, 164 spänning, 6
S/N, 228 dB, 44
säkerhetsresistor, 100 spänningsberoende resistor, 52
sändare, 175 spänningsdelning, 81
π-filter, 191 spänningsstabilisering, 102
CW, 176 spänningsstyrd oscillator, 122
frekvensmultiplicering, 175 spänningstransformator, 60, 62
impedansanpassning, 191 spärrfilter, 246
match, 191 spärrkrets, 97
PLL, 177 spartransformator, 61
rak, 175 Specific Absorption Rate (SAR), 254
SSB, 176 specifik resistans, 51
utgångsfilter, 175 spegelfrekvenser, 157, 166, 167, 179
sändningsslag, 25, 26 spektrumanalysator, 161
sändtagare, se transceiver splatter, 179–181
sammankopplad jordning, 146 split, 181, 276
sample (S), 47 sporadiska E-skiktet, 219
sample rate, 47 sporadiskt E, 225
sampling, 47 spurios, 181
samplingsperiod, 47 squelch, 164
samplingstakt, 47 SSB, 32, 138, 153, 164, 167, 176, 183
SAR, 254 övermodulation, 181
satellit, 226 detektor, 114
SDR, se Software Defined Radio linjäritetskontroll, 111
Second operator, 275 produktdetektor, 114
350
SSM, se Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) V spänning, 6
SSTV, 42 W energi, arbete, 9
störning, 243 XL induktiv reaktans, 58
av sändare, 245 Xc kapacitiv reaktans, 55
avstörningslåda, 244 Φ magnetiskt flöde, 15
avstörningsmetoder, 246 0 dielektricitetskonstanten, 54
blockering, 244 r relativa dielektricitetskonstanten, 54
digital-TV, 245 λ våglängd, 17
interferens, 244 µ permabilitet, 15
intermodulation, 244 µ0 permabilitetskonstanten, 58
LF-apparater, 246 µr relativa permabiliten, 58
LF-detektering, 244 ω vinkelhastighet, 20
PM, 244 φ fasläge, 20
radiomottagning, 245 ρ resitivitet, 51
skadlig, 243 c ljushastighet i vakuum, 17
tillåten, 243 e elementarladdning, 11
TV-mottagning, 245 f frekvens, 21
ståendevåg, 191 i momentan ström, 19
ståendevåg-förhållande (SVF), 236 m modulationsindex, 35
ståendevågmeter, 236 t tidpunkt, 19
stående våg, 205 u momentan spänning, 19
Standing Wave Ratio, 236 v vågutbredningshastighet, 16
stationsdagbok, 285 Q qualityfactor, 92
stjärnjordning, 144 symbol rate, 39
storsignalegenskaper, 173 symboltakt, 39
ström, 8
dB, 44 T-filter, 98
strömbalun, 148, 149 T/R 61-02, 283
strömförlopp, 8 take-off vinkel, 217
strömkrets, 8 talstyrd sändning, 183
strömmätning, 231 TCP, 41
strömtransformator, 60, 61 TCXO, 166
strålning telefoni, 176
icke-joniserande, 253 telegrafi, 152
joniserande, 253 temperaturberoende resistor, 52
strålningsdiagram, 192 temperaturinversion, 225
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), 253 temperaturkoefficient i resistor, 52
stub, 246 temperaturkompenserad, 166
subton, 166 termisk resistans, 77
sugkrets, 97 termiskt brus, 23, 226
sugkretsar, 246 tesla (T), 15
super, 159 tetrod, 72
superheterodyn Thomsons formel, 90
VFO, 121 tidsdiskret, 47
superheterodynmottagare, 159, 160 tilldelat frekvensband, 305
svängningskrets, 90 tjockfilmsresistor, 52
svävningston, 152 TNC, 42
SVF, 205, se ståendevåg-förhållande (SVF) tonöppning, 166
switchaggregat, 102 topp-till-toppvärde, 19
SWR, se Standing Wave Ratio toppvärde, 19
SWR-meter, se ståendevågmeter toppvärdeseffekt, 110
symbol, 39 trådlindad resistor, 52
B magnetisk flödestäthet, 15 transceiver, 181
C kapacitans, 54 CW, 182, 183
E elektrisk fältstyrka, 12 FM, 182
Gant antennförstärkning, 192 PLL, 182, 184
H magnetisk fältstyrka, 14 SSB, 183
I ström, 8 transformator
L induktans, 58 högspännings-, 62
P effekt, 8 impedans-, 60, 62
Q laddning, 11, 54 impedansomsättning, 60, 62
R resistans, 8, 51 lågspännings-, 62
RΘ termisk resistans, 77 skydds-, 62
T periodtid, 20 spännings-, 60, 62
TA ambient temperature, 77 spar-, 61
U spänning, 6 ström-, 60, 61
351
varvtalsomsättning, 60 kortvåg, 223
transistor, 64 kritisk vinkel, 223
fälteffekt, 66 månstuds, 226
förstärkningsfaktor, 66 markvåg, 223
FET, 66 meteorscatter, 226
NPN, 64 propagation forecasts, 221
PNP, 66 rymdvåg, 223
transitor SHF, 225
MOSFET, 68 skip zone, 223
transmissionsledning, 200, 209 skipavstånd, 223
öppen, 209 sporadiskt E, 225
avstämd, 201 temperaturinversion, 225
bandkabel, 203 troposcatter, 225
effektförlust, 205 UHF, 225
hastighetsfaktor, 203 VHF, 225
impedans, 204 vågutbrednings
koaxial, 203 förutsägelser, 221
kortsluten, 209 vågutbredningsförutsägelser, 221
oavstämd, 203 vågutbredningshastighet, 16
stående våg, 205 vagabonderande jordström, 146
SVF, 205 vakuumdioden, 68
vågledare, 203 vakuumtrioden, 69
transverter, 163 variabla resistorer, 53
trioden, 69 varicap, 64, 122
troposcatter, 42 varvtalsomsättning, 60
Tuned-Grid-Tuned-Platekoppling, 119 VCO, 122
tunnfilmresistor, 52 VDR, 52
tystnadsplikt, 277 vektorer, 21
verkningsgrad, 46
ugnskompenserad, 166 VFO, 120, 122
undre sidband, 180 vikning, 48
Union Radio-Scientifique Internationale (URSI), 221 vinkelhastighet (ω), 20
Upper Side Band (USB), 138, 180 vinkelmodulation, 32, 138
URSI, 221 vitt brus, 23
ursigram, 221 Voice Operated Xmitter (VOX), 183
USB, 138, 180, 305 volt (V), 6, 10
UTC, 269 voltampere (VA), 8
uteffekt, 180 VOX, 183
begränsning, 243 vridspoleinstrument, 234
utgångsfilter, 175
utgångsimpedans, 180 W3DZZ-antenn, 190
utsläckning, 181 watt (W), 8
Wheatstones brygga, 82, 235
vägförlust, 228 white noise, 23
värmealstring, 79 WHO, se World Health Organization (WHO)
värmeledning, 77 Wi-Fi, 39
värmeutveckling, 77 World Health Organization (WHO), 253
våghastighet, 189 WSJT, 42
vågledare, 203 WSPR, 42
vågpolarisation, 17
vågutbredning, 16, 215, 223, 225 XNOR-gate, 74
1,8 MHz, 224 XO, 120
10 MHz, 224 XOR-gate, 74
14 MHz, 224
18 MHz, 224 Yagi-Uda, 190
21 MHz, 224 yagiantenn, 190, 196, 198
24 MHz, 224 yteffekt, 59
28 MHz, 225
3,5 MHz, 224 zenerdiod, 64
7 MHz, 224
Aurora, 225
död zon, 223
EHF, 225
EME, 226
fäding, 223
grayline, 223
352
353
KonCEPT för amatörradiocertifikat täcker allt man behöver veta för att avlägga prov för amatörradio-
certifikat. Materialet kan användas för studier på egen hand eller i grupp på en radioklubb.
Grunden är de av Post- och telestyrelsen (PTS) angivna kraven, vilka baseras på den internationellt
erkända CEPT HAREC-kravställningen. Detta ger en gedigen grund att stå på. Boken beskriver även
saker som inte strikt behövs inför själva provet, men som kan vara av stort värde för den aktive sän-
daramatören.
Denna uppdaterade upplaga har genomgått en grundlig översyn och inkluderar även nyskrivet mate-
rial.