Ett sällsamt sfäriskt system

En undersökning av C.J.L. Almqvists Drottningens juvelsmycke

och den ideotiska metoden

av
Caroline Jägerfeld

Handledare: Amelie Björck

Södertörns högskola
Dramatext och teater B med skapande svenska
B-uppsats | Vårterminen 2019
INNEHÅLLSFÖRTECKNING


1 INLEDNING 3
1.1 SYFTE 3
1.2 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING 4
1.3 METOD OCH TEORI 5

2 UNDERSÖKNING AV DET I GRUNDEN OUTSÄGBARA 6

2.1 IDENTIFIERA OCH DEMOLERA MED IDEOTISK METOD 7
2.1.1 BIG DATA OCH ANDRA ASSOCIATIONER 7
2.1.2 ISOMORFIER KORS OCH TVÄRS 8
2.1.3 ARSENIK OCH REGNBÅGAR 9
2.1.4 SÄLLSAMMA SLINGOR – KONSTEN ATT SLUTA STYCKEN 10

3 EXPERIMENTERA OCH ORGANISERA ETT SLAGS ALLT 11

3.1 HUR SKA EN HA …? 12

4 EN SLUTEN DISK-FUSION 15

5 SAMMANFATTNING 17

REFERENSER 18

BILAGA: KÄLLOR VID DATAINSAMLING




2! av 19
! Caroline Jägerfeld
1 INLEDNING
En inlindad förklaring till en kär litterär lek
Jag vill inleda den här uppsatsen i litteraturvetenskap med en förklaring till varför jag älskar
matematik.
Matematiken hjälper oss att förstå och förutsäga företeelser och fenomen som egentligen är
för obegripliga för våra mänskliga hjärnor att hantera, som oändlighet, relativ tid och
dimensioner utöver den tredje. Matematik är en låda full av legoland; den bryter ner den
välbekanta världen för att synliggöra dess obestämda beståndsdelar och använder dem för att
bygga upp nya tänkbara och otänkbara verkligheter. Den leker med vår perception, visar på
samband vi inte trodde fanns, förenar det förutsägbara i slumpen och allt i inget, till en helhet
bortom delarna.
Som av en händelse råkar allt detta även vara förklaringen till varför jag älskar skönlitteratur,
konst i största allmänhet och Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke i synnerhet.
Den gemensamma nämnaren är den allvarsamma leken med symboler och symmetrier, uttryck
och tal i tid och rum, förmågan att abstrahera det konkreta och konkretisera det abstrakta,
förenkla det komplexa och multiplicera det imaginära tills den där leken har fler sidor än ett två-
eller tredimensionellt plan; en känsla av mening, efter mening, som hänger ihop på något vis.
Och även om vi aldrig kommer förstå exakt hur, så inbjuder den till ett kärleksfullt försök att leka
så gott vi kan.

1.1 SYFTE
Fördjupad förståelse för komplexa texter
Anledningen till att jag tar avstamp i denna kärleksförklaring med betoning på leken med orden
är att detta flexibla förhållningssätt till språkets symboler och system i min mening bygger på
samma matematiska tänkande som har gett upphov till allt från ordvitsar och kuber till metaforer
och fugor av skapare från Almqvist och Bach till Rubik och Schubert.
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka processen bakom ett matematiskt
förhållningssätt till text och hur detta kan fördjupa en närläsning genom att synliggöra detaljer
dolda i en komplex struktur. Med utgångspunkt i en närläsning av C.J.L. Almqvists Drottningens
juvelsmycke vill jag utarbeta en metod för detta ”matematiska läsande”, samt presentera denna med
hjälp av exempel från verket i fråga. Denna undersöknings fokus är alltså inte en analys av
Drottningens juvelsmycke i vanlig mening, utan att förklara och illustrera hur man kan använda ett
matematiskt tänkande för att få nya perspektiv på text över lag och hur denna metod kan vara ett
verktyg för att få en fördjupad förståelse både för ett komplext litterärt verk som Drottningens
juvelsmycke och för sig själv som läsare.

3! av 19
! Caroline Jägerfeld
1.2 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING
Den arabeska arabesken
Ett utmärkande drag då det gäller den omfattande forskningen kring Drottningens juvelsmycke är
att de många analyser som gjorts av stil, innehåll och form har gett upphov till ett antal
återkommande liknelser; vissa av det mer diffusa slaget – arabesk, labyrint, eller olika
tolkningar av Almqvists egna beskrivningar av ”romaunten” som ”poetisk fuga”, medan andra
är mer konkreta, där man stagar upp resonemangen på korstecken, spegelbilder och
symmetriska motsatsförhållanden i författarens texter.1 Gemensamt för dessa benämningar är
att de antingen är Almqvists egna beskrivningar eller att de förekommer inom verket.2
Om man ska hårdra det hela beskrivs alltså arabesken som ”arabesksk” och symmetrierna
som symmetriska. Det är förstås en överdrift, men medan begrepp som oändlighet och
paradoxer är vardagsmat i matematiken, verkar det inom litteraturvetenskapen ironiskt nog
uppstå någon form av paradox när läsaren ställs inför en paradox: något oförklarligt eller
obestämt.
Det finns helt klart forskning kring Almqvist och hans verk som påminner om det jag kallar
en ”matematisk läsning”, till exempel Johan Svedjedals ”Almqvist och namnen. En studie i
litterär onomastik”, Eivor Pettersons C.J.L. Almqvists slottskrönika och det indirekta skrivsättet eller
Gunilla Hermanssons At fortælle verden. En studie i C.J.L. Almqvists Törnrosens bok.3 Gemensamt
för dessa är att man på olika sätt gräver ner sig i olika textlager för att undersöka hur de
samverkar med varandra. Men även dessa fokuserar främst på en aspekt av dessa textlager,
vilket är rimligt; inom litteraturvetenskapen väljer man ofta ett perspektiv för att analysera ett
verk och närläser sedan verket genom dessa glasögon. Inom matematiken däremot handlar det
om att testa olika glasögon, krossa de gamla och bygga nya av delarna, eller införskaffa en
båge av regn. Det är en lek med allt.
Matematiken beskriver vår värld och verklighet lika mycket och lika lite som litteraturen,
främst eftersom det finns en ”litteratur” lika lite som det finns en ”matematik”. Det handlar inte
om ett bättre sätt, utan om ett annat sätt. Och just detta är grunden i ett matematiskt tänkande 


1 Dessa beskrivningar används till exempel i: 


Lars Burman,”Inledning” i C. J. L. Almqvists Samlade Verk 6 Törnrosens bok: duodesupplagan, Bd IV Drottningens Juvelsmycke (1834),
red. Lars Burman (Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, 2002), s. XI – XI.
Lars Burman, ”Tal, skrift och vältalighet i Drottningens Juvelsmycke”, Carl Jonas Love Almqvist – diktaren, debattören, drömmaren,
Almqviststudier, bd 3, red. Lars Burman (Hedemora: Gidlunds, 2001), s. 222.
Mikael van Reis, ”En mask för hjärtat – Tintomara defigurerar”, Res Publica 22 (1992), s. 120.
2Carl Jonas Love Almqvist beskriver själv sitt verk som ”roumant” på titelsidan till Samlade Verk 6 Törnrosens bok: duodesupplagan,
Bd IV Drottningens Juvelsmycke (1834), red. Lars Burman (Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, 2002), och använder begreppen
”arabesk” och ”labyrint” till exempel på s. 32 respektive 43.
Den ”poetiska fugan” beskrivs bland annat i Carl Jonas Love, Almqvist, ”Om enheten av epism och dramatism. En aning om den
poetiska fugan”, Hermes: samling af afhandlingar, andra häftet, Stockholm: E. A. Ortman (tryckare), 1821, s. 179–210.
3Johan Svedjedal, ”Almqvist och namnen. En studie i litterär onomastik”, Samlaren 125 (2004), s. 52–77.
Eivor Persson, C. J. L. Almqvists slottskrönika och det indirekta skrivsättet, doktorsavhandling, 

(Lund: Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, 2003).
Gunilla Hermansson, At fortælle verden: en studie i C.J.L. Almqvists Törnrosens bok, (Hellerup: Spring, 2006).

4! av 19
! Caroline Jägerfeld
– att hitta andra sätt, att ständigt skifta perspektiv, omvandla och uttrycka allt från ett till
oändligheter på olika sätt. Det matematiska tänkandet styrs av frågor som främjar nya
tankebanor. Det kan vara i form av ett diplomatiskt ”kan man se detta på något annat sätt?” eller
ett frågebatteri à la en obstinat och vetgirig treårings: ”Varför då? … Varför då? …Varför då?”.
Tanken är att istället för att läsa genom en fråga, så vill jag fråga mig igenom en läsning.

1.3 METOD OCH TEORI FÖR ATT UTVECKLA EN TEORI OCH METOD
En aning om den ideotiska metoden
Då detta är en studie som utvecklar en metod, snarare än att applicera en befintlig sådan,
kommer jag här att beskriva mitt tillvägagångssätt för att få syn på denna matematiska läsnings
grundläggande drag. Utifrån en undersökning av mitt eget och andras matematiska tänkande har
jag delat in denna matematiska metod i fyra olika steg: IDENTIFIERA, DEMOLERA,
EXPERIMENTERA och ORGANISERA. Identifikation och organisation är egentligen grunden till all
analys, och skiljer sig inte nödvändigtvis från en ”traditionell” närläsning, men för att bryta sig in
i textens innersta delar måste man ibland använda kofot, om inte annat för att demolera och
experimentera med sina egna perspektiv. Vad jag menar med en matematisk läsning är en ständig
växelverkan mellan att identifiera, demolera, experimentera och organisera sitt material i en
cirkulär process jag kallar för ”ideotisk metod”.
Eftersom metoden jag vill presentera ger upphov till en mycket stor mängd associativa
samband och symboler är det svårt att beskriva vad den gör med enskilda resultat i löpande text.
Jag kommer därför ge några exempel med syftet att illustrera vilka ingångar i texten den ideotiska
metoden som sådan för att sedan presentera en slags sammanfattande bild för verkets
uppbyggnad.
För att beskriva denna metod kommer jag använda mig av matematiska såväl som
språkfilosofiska teorier, vilka kommer presenteras närmare under uppsatsens gång. Bland annat
kommer jag dra paralleller till Ludwig von Bertalanffys generella systemteori och
medvetandefilosofen Douglas Hofstadters koncept ”sällsamma slingor”. Jag kommer även
använda uppsatsens form och språk för att aktivera läsarens egna ”ideotiska” läsglasögon.

5! av 19
! Caroline Jägerfeld
2 UNDERSÖKNING AV DET I GRUNDEN OUTSÄGBARA
En aning om den icke uttalade ekvationen
Drottningens juvelsmycke är det fjärde bandet i den stora samlingen av ”fria fantasier hvilka,
betraktade som ett helt” som finns samlade inom ramberättelsen i Törnrosens bok. Denna
”roumant i tolv böcker” utkom 1834 och är ett av Almqvist mest omdiskuterade verk, inte minst
tack vare berättelsens centralgestalt Tintomara, vars svårfångade och oförklarliga väsen fängslar
alla i sin närhet. Tintomaras könstillhörighet står i fokus och hen har kallats androgyn och ett
animal coeleste, men huruvida kroppen har xx- eller xy-kromosomer, eller tillhör en
korsbefruktande art, förtäljer inte historien.4 Vad som också är värt att nämna är att Drottningens
juvelsmycke är full med matematik, allt från geometri till talteori, men framförallt är den
genomsyrad av, och inbjuder läsaren till ett matematiskt tänkande, det vill säga till att skifta
perspektiv, bryta sönder allt från ord till mening och leka med delarna.
En lek har i sig inte alltid ett syfte, men den är grundläggande för vår förståelse av världen –
har varit sedan sand- eller legolådan – även om vi inte tänker på det som lek. Leken är ett samspel
med oss själva och andra, levande och döda, ting och människor. Leken är att undersöka saker,
ibland med okonventionella medel. I Om poesi i sak skriver Almqvist om att se världen i sitt
”ursprungsskick, och ungefär som ett barn” från det han kallar den artistiska horisonten:
Allt blir lek då, och dock tillika det största allvar. Den artistiska ståndpunkten är alla
motsattsers underbara jemnvigt och lösning, icke i grunden uttaladt likväl, men förnimbart i
stämningen. Icke uttaladt: emedan denna jemnvigt och lösning äro i grunden outsägbara […] 5

Almqvist förespråkar en konst och en värld som inte lägger tyngdpunkten på en poesi ”i blott
ord” utan som ser verkligheten bortom namnen – de fasta föreställningar vi har om sakers
tillstånd. Instinktivt känns kanske den ”matematiska horisonten” långt ifrån den stora fria
konsten. Matematiken har onekligen sina mycket fasta och strikta regler. Men denna ödmjukhet,
acceptans och nyfikenhet inför det okända, som Almqvist både efterfrågar och ger uttryck för
här, är på många sätt mer förenlig med matematiken än det skrivna språket. Matematiken är en
värld där x:et förblir en variabel, utan ett fast värde, som ekvationer vars ”jemnvigt och lösning
äro i grunden outsägbara”.6
Den ideotiska metoden är ett sätt att identifiera, demolera, experimentera och organisera
textens alla x, inte för att slå fast några exakta värden, utan för att undersöka hur x och y, A
och B, läsaren och andra ständigt föränderliga variabler samverkar inom verket och utanför. 

I följande avsnitt kommer jag fördjupa vad den ideotiska metoden innebär, samt ge exempel
på hur den kan vara användbar vid en läsning av ett komplext verk som Drottningens juvelsmycke. 


4 Almqvist, 2002, s. 2f. & 53.

5Carl Jonas Love, Almqvist, ”Om poesi i sak” Samlade verk. 26, C.J.L. Almqvist. Monografi, (Stockholm: Svenska
vitterhetssamfundet i samarbete med Almqvistsällskapet, 1995), s. 250.
6 Almqvist, 1995, s. 250.

6! av 19
! Caroline Jägerfeld
2.1 IDENTIFIERA & DEMOLERA MED IDEOTISKA FRÅGOR
En aning om ett sällsamt system
För att förstå vad en matematisk läsning gör kan det vara användbart att se på Drottningens
juvelsmycke som ett system, vilket innehåller ett stort antal mindre system, som i sin tur innehåller
ännu mindre system, och så vidare. Men som också är en del av ett större system, som
tillsammans med andra större system bildar ett ännu större, och så vidare. Begreppet system är en
mycket bred term som betyder olika saker beroende på kontext, men generellt kan man säga att
system består av ett antal relaterade eller interagerande komponenter som tillsammans bildar en
helhet.7 Denna helhet kan vara allt från alfabetet, periodiska systemet, taxonomi eller en bok till
den mänskliga hjärnan. I den generella systemteorin brukar man tala om tre olika sorter:
naturliga, de artificiella och epistemologiska. De naturliga systemen uppkommer ”av sig själva”,
som en myrstack eller det kognitiva systemet i vår hjärna. De artificiella har vi människor skapat,
till exempel vårt skriftspråk eller internet. De epistemologiska systemen är kunskapssystem som
representerar vår värld, till exempel periodiska systemet över våra grundämnen eller för den delen
systemteori i sig. Vissa menar att matematiken tillhör denna typ av självrefererande
epistemologiska system, medan andra hävdar att det i själva verket är ett naturligt system.8
Det jag kallar en matematisk läsning handlar om att röra sig mellan dessa system för att
försöka ”avkoda” och urskilja dem både enskilt och tillsammans. För kunna göra detta måste
man samla information om de aktuella och potentiella systemen i fråga.

2.1.1 BIG DATA OCH ANDRA ASSOCIATIONER

En aning om andra hithörande huvudämnen
Insamling av information eller data är en grundläggande del i de flesta vetenskaper, men inom
matematiken ligger betoningen ofta på mycket data. I samband med forskningen kring
artificiell intelligens (AI) talar man ofta om ”Big data”, det vill säga enorma mängder
information, som en AI kan analysera för att upptäcka dolda mönster, vilka den sedan kan
använda för att analysera tidigare okänd data.9
Vid en mänsklig textanalys handlar det förstås inte om de enorma mängder data en AI-
använder, men principen är egentligen densamma. Vi människor kan inte processa lika stora
mängder information samtidigt, men vi är däremot oerhört bra på att se mönster och samband,
framförallt eftersom vi är så duktiga på att generalisera. Men detta gör också att vi ibland missar
de samband som ligger utanför vår aktuella ”associationsbana”. Vi tolkar helt enkelt allt utifrån

7 Ludwig von Bertalanffy, General system theory: foundations, development, applications, (New York: Braziller, 1973), s. 38.
8Francis Halsall skriver om olika typer av system i Systems of art: art, history and systems theory, (Bern: Peter Lang, 2008), s. 63.
Huruvida matematiken är ett självrefererande epistemologiskt system eller ett naturligt diskuteras bland annat i: 

”Var finns matematiken?”, Filosofiska rummet, [podcast], P1 Sveriges radio, 2012 (https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/52525?
programid=793, hämtad 10 maj 2019. För ett exempel på ett annat slags självrefererande system se noten nedan.
9 För ytterligare information om ”Big data” och Artificiell intelligens se: C. E. I. C. Jägerfeld, AI-guiden, [e-bok], 

(Stockholm: Strikersoft, 2018), s. 1–7. (http://digital.strikersoft.com/ai-guiden-2018-ebok hämtad 2 juli 2019).

7! av 19
! Caroline Jägerfeld
ett sammanhang. Det en matematisk läsning gör är att vidga detta sammanhang, för att öka
chansen att upptäcka nya mönster inom systemen.
Till systemen i detta fall räknar jag inte bara verket i fråga (Drottningens juvelsmycke), utan även
den aktuella läsaren (jag, men även du som läsare av denna uppsats), författaren (C.J.L. Almqvist),
tidigare texter och läsare (till exempel andra alster i Törnrosens bok och forskning kring Almqvist
och hans verk), samt andra vetenskaper och litteratur som verkar resonera i verket.
IDEOTIKEN I PRAKTIKEN
Musiken är närvarande i verket, men jag kan inget om musik. Vad missar jag? Kan musikteori vara
användbar? Är ljudlära intressant? Betyder korset något i detta sammanhang? Vad får jag för google-träffar på
kors och musik? Vad händer om jag bläddrar i en bok på ämnet, kollar bilderna och läser sakregistret?

I Musikens ljudlära: hur tonen alstras och uppfattas av Johan Sundberg, kan man till exempel läsa om
”kvintcirkeln” (av latinets quintus, ’femte’) och ”korstonarterna”, det vill säga tonarterna med
”korsförtecken”, men även om ”ovaler”, ”vokalfärger”, ”klyvning” och ”sfärisk utbredning”. 10
Dessa begrepp återfinns inte alltid ordagrant i Drottningens juvelsmycke, men kors, tonarter,
femman, färger, vokaler, klyvning, cirklar och sfärer ekar både genom verket som helhet och dess
angränsande system.11
Några andra ämnesområden/system, förutom texter av och om författaren, som har varit
aktuella i denna undersökning är, till exempel, språk, fonetik, fonologi, filosofi, fysik, religion,
matematik, botanik och astronomi.12 Andra användbara system har varit uppslagsverk för ord
och symboler, internet i största allmänhet och Wikipedia i synnerhet.
Wikipedia är ju ett system av information som inte alltid kan klassas som eller spåras till en
säker källa. Men på samma sätt som med Big data och AI, så ligger inte ”säkerheten” i denna
metod i de enskilda exemplen eller källorna, utan i mängden och bredden av information och
kopplingarna mellan dem.

2.1.2 ISOMORFIER KORS OCH TVÄRS

En aning om tvävt om
Begreppet isomorfier betecknar den typ av mönster som vi kan koppla samman med varandra,
eller något som betecknar samma sak men på olika nivåer.13 Talet 1 har till exempel en
isomorf koppling med ”ett”, som båda har en isomorf koppling till ett uttalat ”ett”. En
isomorfi är alltså olika symboler, ord eller tecken som på olika sätt korresponderar med
varandra. Samma sak gäller till exempel bokstäverna t, a och l i ordet tal. I denna kombination

10Johan Sundberg, Musikens ljudlära: hur tonen alstras och uppfattas, (Stockholm: 1989). För bild på ”ovala” ljudvågor se s. 40.
För ”ovala fönster” och övriga begrepp se bokens sakregister (onumrerade sidor).
11Carl Jonas Love, Almqvist, Drottningens Juvelsmycke, 2002. La Tournerose Azouras Lazouli Tintomara är ett tämligen vokalrikt
namn. Ovaler förekommer bland annat i en beskrivning av Tintomaras ansikte, s. 157; sfärer och hemisfärer nämns då
chirurgerna diskuterar androgynen, s. 53, men även klot och kupoler nämns, se till exempel s. 41 & 226.
12 En lista med exempel på böcker som jag hämtat ”associations-data” ifrån finns med som bilaga: ”Källor vid datainsamling”.
13 von Bertalanffy, 1973, s. 241.

8! av 19
! Caroline Jägerfeld
får de mening. Samtidigt korresponderar detta ord med sig själv, eftersom det har en dubbel
betydelse, det kan innefatta tal som 1, 2, 3 eller syfta på den mänskliga förmågan att yttra ord.
Men det kan också syfta på ett tal som någon håller eller har skrivit. Dessa olika betydelser
tillhör i sin tur olika system och begreppsapparater, som i sin tur korresponderar och
interagerar inom och utanför sitt eget. Om man till exempel kastar om bokstäverna tal och
bildar ordet ”lat” får delarna nya betydelser på svenska. Man kan också skifta språksystem,
från svenska till ungerska till exempel, och då betyder lat istället ”se”.
Sysslandet med denna korrespondens är i princip vad man kallar tolkning inom
litteraturvetenskapen; korsformationerna är till exempel en av många uppmärksammade
isomorfier i Drottningens juvelsmycke.14 Den tolkning vi gör beror som sagt på sammanhanget.
Om någon säger: ”Göran höll ett tal på bröllopet”, så framkallar det förmodligen inte bilden
av att Göran höll en femma i handen. Och meningen: ”Göran höll en femma i handen” skulle
troligtvis tolkas som att Göran höll ett mynt i handen, inte ett tal. Vi drar paralleller mellan
saker vi läst, hört eller sett innan, i verket och utanför verket, som vi upplevt, som andra
upplevt, och så vidare.
I denna tolkning av isomorfierna och deras betydelse kommer ”systemet läsaren” in i bilden.
För i en text som Drottningens juvelsmycke, vilken är mättad med isomorfa associationer, förändras
meningarna beroende på vem som läser, hur och varför. För varje ord, mening, stycke, sida och
verk ställs detta system, det vill säga läsarens hjärna, inför val. Vi tänker inte alltid på dem, för de
flesta sker automatiskt, men de styr vår läsning. Den ideotiska metoden är ett verktyg för att
synliggöra dessa val och öppna för att göra andra, som kan leda till upptäckter av nya isomorfier
och osynliga system. Detta kan till exempel ske med hjälp av frågor. De mest grundläggande
ideotiska frågorna är följande: 

Har jag sett något liknande X förut? Kan jag se X annorlunda? Vad händer om jag gör y med X? 

X är här en variabel och frågorna bygger på ett matematisk förhållningssätt till problemlösning.
Den ideotiska processen består av en konstant ström av olika varianter på dessa frågor, beroende
på vad man för tillfället vill identifiera, demolera, experimentera med eller organisera.

2.1.3 ARSENIK OCH REGNBÅGAR

En aning om allt som växelskimrar mot varann
”Tintomara! två ting äro vita
oskuld – arsenik”
Så står det på titelsidan till Drottningens juvelsmycke. Det är Tintomaras mor Clara som yttrar de
omdiskuterade orden, vilka innehåller ett flertal tematiskt viktiga ämnen för verket, som döden,
livet, ont, gott skuld, oskuld, ljust, mörkt. Men det väcker också viktiga ideotiska frågor.

14 Burman, ”Inledning” i Carl Jonas Love Almqvist, Drottningens Juvelsmycke, 2002, s. XII–XVI.

9! av 19
! Caroline Jägerfeld
 IDEOTIKEN I PRAKTIKEN
Det finns uppenbarligen fler saker som är vita, innebär det att teoremet är falskt eller tillhör andra vita ting
någon av dessa kategorier? Vad betyder vita? Vad är vitt? Vad är arsenik? Är arsenik verkligen vitt?

Arsenik är vitt, men enbart i förening med syre, i sin rena form är arsenik en gråsilvrig halvmetall,
som enligt Nordisk familjebok kan beredas till de ”vackraste och lifligaste af alla gröna färger”. 

I förening med svavel blir den däremot guldgul, eller bildar röda kristaller av arsenik-rubin, som
brinner med blå låga, medan sot av arsenikmetall bildar ”ett svart, speglande öfverdrag”.15 Denna
färg-isomorfi återkommer i olika skepnader på flera ställen i Drottningens juvelsmycke – inte minst i
själva smycket – samtliga ädelstenar finns representerade; den stora röda rubinen, gröna
smaragder, blå safirer och vita diamanter. Ädelstenar som i sin tur har uttalad koppling till
blomsterkransen Tintomara bär i avrättningsscenen i bokens avslutning.16
Vita har många betydelser; det kan även vara ett substantiv och betyda gift eller vitt färgämne.
Och färgen vitt består av alla färger; bryter man det vita ljuset genom ett prisma, som en diamant
eller vatten, så framträder en regnbåge, som kan leda vidare, eller tillbaka, till arseniken.
En adekvat liknelse för relativt tydliga isomorfier skulle kunna vara just ”speglingar”, det vill
säga det uttryck jag kritiserade i början av denna uppsats, och förgreningarna i förgreningarna av
färgerna i arseniken går mycket väl att jämföra med en arabesk. Men även om det är en bra bild
för en enskild isomorfi, så tycker jag inte att dessa beskrivningar gör verket som helhet rättvisa.
Ett av de största matematiska mönster jag ser i Drottningens juvelsmycke handlar nämligen inte
enbart om isomorfa speglingar, inte om korsformationer, dubbeltydigheter eller motsatser. Det
handlar om ett system av isomorfier inom andra system av isomorfier där den ena leder till en
andra, som leder till en tredje och femte, tills den plötsligt leder tillbaka till alltings början. Olle
Holmberg beskriver Tintomara som en ”innehållslös” slinga, och kanske är det just detta han
syftar på då.17 Jag motsätter mig dock just ordet innehållslös. Om man tar tag i system och gräver
sig ner i texten inser man snart att det inte bara är Tintomara som är en slinga, att inget är
innehållslöst, att detta inget skapar allt, tallar, tal, altare och alten Azouras Lazouli Tintomara.

2.1.4 SÄLLSAMMA SLINGOR – KONSTEN ATT SLUTA STYCKEN

En aning om ett poetiskt system
I kognitionsforskaren och språkfilosofen Douglas Hofstadters tvärvetenskapliga odyssé Gödel,
Escher, Bach – ett evigt gyllene band sammanför författaren matematikern Gödel, bildkonstnären
Escher och kompositören Bach i en kombination av matematiska teorier, semantik och
filosofi, i ett verk som går under beteckningen skönlitteratur. Boken illustrerar hur dessa tre

15 ”Arsenik”, Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi innehållande upplysningar 


och förklaringar om märkvärdiga namn, föremål och begrepp. Band 1, [elektronisk resurs], (Stockholm: 1876), 

(http://runeberg.org/nfaa/1133.html & http://runeberg.org/nfaa/1135.html, hämtad 15 april 2019).

Den guldgula färgen kallas auripigment och arsenik-rubin kallas även realgar.
16 Almqvist, 2002. s. 281f.
17 Citat hämtat ur Burman, ”Inledning” i Carl Jonas Love Almqvist, Drottningens Juvelsmycke, 2002, s. XII.

! av !19
10 Caroline Jägerfeld
ikoner, på olika men ändå likartade sätt, lyckas gestalta oändligheten genom så kallade ”strange
loops” – sällsamma slingor på svenska.
En sällsam slinga är ett fenomen som uppstår när ett system, till exempel av ord, meningar,
toner eller bilder eller dylika symboler ”hakar i varandra” i en process som verkar röra sig
framåt, bakåt neråt eller uppåt, men som plötsligt är tillbaka där den började. Den kända
paradoxen ”Den här satsen är falsk.”, är ett exempel på en sällsam slinga i två steg; Gödels
ofullständighetsteorem, Eschers teckningar (där till exempel en hand ritar en hand som ritar en
hand som ritar…), och Bachs fugor (där slinga efter slinga av samma melodi bygger upp en
komposition som sedan börjar på samma sätt som den slutar och tvärtom), är alla olika
exempel på detta.18
Det rör sig alltså om motsägelser som bildar samband (något som i säg uppenbarligen är en
sammanbunden motsägelse) mellan symboler eller tecken inom ett system eller med ett annat
system och dess symboler och tecken. Systemen i fråga kan bestå av bokstäver, bilder, tal,
toner, eller – enligt medvetandefilosofer som Hofstadter – sällsamma looper av tankar som
skapar systemet vårt medvetande. Hofstadter menar nämligen att dessa loopar kan förklara
hur delar ”utan mening”, som nervceller, kan skapa en helhet med en högre mening.19
Almqvist anklagas ofta för att vara motsägelsefull och ofta sammanfattar man
mångtydigheten och motsägelserna med att allt mynnar ut i något slags intet där alla betydelser
går förlorade. 20 Jag håller med om att speglingar av allt och inget står mot varandra i
Drottningens juvelsmycke. Men summan av två speglar vända mot varandra är inte två spegelvända
bilder, utan en oändlig slinga ljus som skapar en reflexion i en reflexion i en reflexion i en
evighet som är allt annat än innehållslös.
Min tanke är att varje system som interagerar inom och utanför Drottningen juvelsmycke är en
sådan spegel, inklusive läsaren och författaren. Men innan jag la märke till detta genomgående
mönster var jag tvungen att ”lära känna” systemen lite bättre. En fördel med att identifiera och
demolera textens system är nämligen att man kan leka med delarna och så upptäcka nya.

3 EXPERIMENTERA & ORGANISERA ETT SLAGS ALLT

En aning om ord-ordning
För att gräva sig vidare ner i systemen är nästa steg, förutom att identifiera och demolera det
man hittar, även att experimentera och organisera. Det vill säga att leka. En lek består ju dels i
att sätta några fasta ramar, någon slags premiss – leker vi kull, kurragömma eller Kalle-boll? –
för att sedan improvisera inom dessa ramar för att på så sätt undersöka och organisera

18 Douglas R. Hofstadter, Gödel, Escher, Bach: ett evigt gyllene band, (Stockholm: Bromberg, 1985), s. 10–24.
19 Douglas R. Hofstadter, I am a strange loop, (New York: BasicBooks, 2007).
20Se till exempel Åsa Mälhammar, En svensk harlekinad: narren som litterärt motiv hos Carl Jonas Love Almqvist, Hjalmar Bergman och Lars
Forssell, Diss. Stockholms universitet, (Lund: Nordic Academic Press, 2009), s. 132.

! av !19
11 Caroline Jägerfeld
intrycken och upplevelserna av världen. Jag lekte alla dessa lekar och några till i jakten på
sällsamma slingor. Det tydligaste exemplet på denna process är den med Tintomaras namn.
IDEOTIKEN I PRAKTIKEN
Tintomara – mara – skogsrå –skogen – rådjur – animal coeleste – himlen –havet – mara – Tin to ma ra – ett
anagram? Mia tonart? Min tonart… Är det en skala? Az our as la so linto mar as La so li Tin to ma ra –
As or Ras or as La so Lin to ma ras – Vad händer om jag gör namnet till morsekod?

- .. -. - --- -- .- .-. .- .-.. .- - --- ..- .-. -. . .-. --- ... . .- --.. --- ..- .-. .- ... .-.. .- --.. ..- .-.. .. - .. -. - --- -- .- .-. .-

3.1 HUR SKA EN HA …?

En aning om vad en letar efter
Hofstadter poängterar att ”översättning” av isomorfier kan vara svår när man försöker upptäcka
ett samband mellan symbolerna i ett system som man inte vet något om. Denna princip gäller
även när vi läser, det handlar ju inte bara om att översätta tecken till ord som bildar meningar
som till slut bildar Drottningens juvelsmycke, utan att binda ihop alla dessa isomorfier till en
meningsfull tolkning av verket som helhet. Detta gäller särskilt om man ägnar sig åt att leta
isomorfier i flera led.21
Hofstadter skiljer mellan meningslös och meningsfull tolkning och påpekar att inte alla delar i
systemet (dess olika ”teorem” i matematiska ordalag) behöver överensstämma, men att det inte
finns någon poäng med att välja en tolkning där samtliga teorem blir falska.22 Om man till
exempel översätter varje bokstav av Drottningens juvelsmycke till det tal den motsvarar i alfabetet, för
att sedan översätta det till grundämnet detta tal motsvarar i det periodiska systemet skulle man få
en väldigt lång betydelselös härva som börjar med ”Beryllium”.
Genom att aktivt experimentera och organisera sina data, men också identifiera och demolera
all ordning för att få nya perspektiv och utmana sin egen läsning, så lär man känna de inblandade
systemen, det vill säga både verket, författarens och inte minst sitt eget system. Lär man känna
”sina system” tillräckligt väl kan man till sist förutsäga var man kommer hitta nya samband eller
ledtrådar. Inte nödvändigtvis för att man vet vad man letar efter exakt, utan för att man kanske
ser ett mönster i sitt eget sätt att tänka och kan genskjuta det med frågor som ger nya perspektiv,
eller så fångar något ens uppmärksamhet och ”väcker” det nätverk av associationer den
matematiska läsningen gett upphov till. Jag ska här illustrera hur en sådan tanke-kedja kan se ut.
IDEOTIKEN I PRAKTIKEN
I en kommentar till verket står det: Lilljans vid gröna gatan – krog vid nuvarande Karlavägen
som f.ö. återfinns i Fredmans epistel 32.

21 Hofstadter, 1985, s. 54–61.

22 Hofstadter, 1985, s. 54–61.

! av !19
12 Caroline Jägerfeld
För övrigt …? Hmm… Lilljans – skogen – lilja – blomma – blommor är en återkommande isomorfi – är vita
symbol för oskuld– som arsenik – begravningsblomma – arsenik döden – arsenik –är grönt – grönt –
återkommande isomorfi – gröna gatan – Lilljans vid gröna gatan – Fredmans epistel 32 – Fredman? 32? 4 i
kvadrat –4x4+4x4?– 3, 2 – Fibbonaccis talserie – 2+3=5 – Fredman – Var har hört något liknande? Fred
– man– Ferdi – nan – Fredens liljor? fredrik färd – pferd är häst på tyska– Karlavägen– karl – på häst – den
tolfte – den XII – IXI? – karl krig – Fred – rik –fattig – död – Bellman– begravning – frid –rik – fridens
liljor? Fred Carl Fredrik, Carl Henrik, Carl Michael – Lillklockan klämtar till storklockans dön – lövad står
Love– Karla – vägen– vagnen –likvagnen – Stora Björn – fauna – flora – von Linné – Carl –Pistill! – epistel
–en pilsner till? – Bellman – bell – vacker – man – bell – klocka – vacker klocka – liljans klocka – Lilljans
klocka klämtar i kyrktornet …

Det visar sig att Fredmans epistel 32, börjar med ”Kors!”.23

Kors..schhh – Det finns massa tj-ljud i berättelsen och ach – Ack Tourne Rose – aktörn – aktris ack! –ackord
– ack orden – i himmelen så ock på jorden – kärnor och stjärnor – skärp – Skärfblacka … Konstig stavning
på Skärblacka, är det en gammal stavning? Icke… Är en skärf något? Nä. Liknar skärp – det är skärp
förekommer i början och slutet – har f:et en funktion? Är f:et en funktion? Eller uttalas skärv – skärva Blacka
black svart blankt – svart spegelskärva – som arsenik – skär rosa som törnros – ovaler i bladen – sfärer i
genomskärning …Vad finns det för tj-ljud? Många.24

Ett av dem är ach-ljudet, tyskans ach-laut, som betecknas x och χ i det fonetiska alfabetet IPA.

Vad finns med mer på ach? A… B…ach. Bach! Och Acheron är i den grekiska mytologin son till Helios,
Solen, och Gaia, jorden…så ock ach achzuras? Prefix suffix… x… y… az ur az la zu li – Vad händer om
jag söker på az och suffix? Baskiska… baskiska bas-kiska…bas-ki-ska – betyder ki något?

Ki är enligt Wikipedia en sumerisk jordgudinna, men när jag söker på det i NE kommer 

chi –den tjugoandra bokstaven i det klassiska grekiska alfabetet som uttalas [çi: eller ki:], med
beteckningen χ, Χ. Kiasmerna stod, så att säga, som spön i backen; plötsligt hade ach och 

X blivit X och chi. 25

… chi ach ack eko Escher… äsch. Tillbaka till baskiskan. Basen alten tonarten –arter – av växter – av djur –
av ljud – Bach – sällsam slinga – spegelvänd fuga som byter tonart – var har jag hört det förut – Tintomara – en
slags alt – en slags allt – Är Tintomara en sällsam slinga? Azouras Lazuoli Tintomara – Tintomara la
Tournerose Azouras Lazuli Tintomara – T LA T AL T – tal – uttal – vad händer om jag …


Bellman, Carl Mikael, (kompositör), ”Kors! Utan glas”, framförd av Tomas Blank, Svenska favoriter av Carl Mikael Bellman,
23

Colombia, 2003. (Det där ”för övrigt”kan för övrigt varit en medveten ”ledtråd” från Lars Burman.)
24Almqvist, Drottningens Juvelsmycke, 2002; som exempel förekommer ”ach” 76 ggr i boken, ”skärp” och ”skärpet” 26 ggr, till
exempel; Balettmästaren säger Ah, Tourne-Rose, s. 85, för kommentar om uttalet på namnet, s. 330; Clara säger ”Är du nu aktris
Ack!”, s. 100.
The International Phonetic Alphabet and the IPA Chart, International Phonetic Association, 

(https://www.internationalphoneticassociation.org/content/ipa-chart, hämtad 20 augusti 2019).
25 ”Ki”, Wikipedia, 2015, (https://sv.wikipedia.org/wiki/Ki_(sumerisk_gud), hämtad 27 augusti 2019).

! av !19
13 Caroline Jägerfeld
 (Stavelserna spegelvända som en sällsam slinga)

I denna typ av sällsamma slingor eller Översättning från tyska:

åtminstone relativt sällsamma samband blir
det tydligt hur både mina egna associationer
och de olika systemens släktskap interagerar
”Ett listigt uns att använda det nya mottot/språket
Tack så mycket för er uppmärksamhet”
Måttenheten ”Unze” är uns på svenska, uns betyder
”oss” på tyska, medan ”motto”, uttalas som som mått.

med varandra, vid sidan av det faktiska Verwenden betyder använda, men ordagrant ”förvända”.
(Enligt wikipedia är dessutom ”tal”, som på ungerska
innehållet i Drottningens juvelsmycke. Det
betyder se, vilket nämndes på sida 9 i denna uppsats,
artificiella system som är boken, är nära även ett gammal mått för ”half an ounce”).26
sammankopplat med det naturliga system
som är författarens hjärna, och på samma sätt
är läsaren nära sammankopplad med systemet boken.26
Kanske var det just detta Almqvist menade när ha talade om att sätta läsaren ”i ett perspectif, en
stämning, i en önskning och förmåga att gå fram i ämnets rigtning – och han uppfinner på egen
hand allt det öfriga osagda; ja kanske mycket mer, än som ens hade kunnat sägas av
författaren.”27

26 ”lat”, Wiktionary, 2019, (https://en.wiktionary.org/wiki/lat., hämtad 15 september).

27 Carl Jonas Love Almqvist, ”Om två slags skrifsätt”, Utdrag ur Almqvists artikel ”Några drag” i tidskriften Skandia. Tidskrift för
vetenskap och konst, (Utgifven af Swenska Litteratur-Föreningen. Upsala: Palmblad & C, 1833), s. 267.

! av !19
14 Caroline Jägerfeld
4 EN SLUTEN DISK-FUSION
En aning om en relativ teori innan, under och efter sin tid
Texten som en länk mellan författare och läsare är en relativt vanlig bild för att visa att författaren
aldrig kan ha full kontroll över läsprocessen, att verket är ett slags element genom vilket
författarens intentioner bryts åt lite olika håll och träffar läsaren rätt eller snett. Men nu betraktar
vi ju inte dessa tre enheter som två personer och en bok, utan som system. För enkelhetens skull
samlar vi ihop alla system, som i realiteten interagerar inom, mellan och utanför dessa två
människor och en bok, genom att slå ihop dem till tre: författaren – verket – läsaren, vilka är
sammankopplade genom två isomorfi-översättningar. Dels den mellan författaren och texten, där
tankar, ideér, bilder, ångest och intentioner går igenom en slags isomorf metamorfos och
förvandlas till text, och dels den isomorfa översättningen som läsaren gör vid sin tolkning av
verket. Förenklat kan man säga att författaren försöker översätta något i sitt ”inre system” genom
att hitta en adekvat isomorf koppling i ett ”yttre system” (till exempel har jag i denna parentes
översatt tanken på vad denna parentes ska innehålla för exempel till orden i denna parentes).
Läsaren översätter i den andra riktningen genom att leta efter ett passande isomorft mönster i sitt
”inre system” som passar till det yttre system den försöker tolka. Istället för en ”linjär process”
med riktning ”från höger till vänster”, är alltså även läsaren här ”riktad” mot verket och
författaren.
Almqvist har i Drottningens juvelsmycke lyckats koppla ihop ett så stort antal system att de får ett
eget liv, interagerar med nya och gamla system, med allt från talserier, kemi och botanik till
Google och ordbehandlarens autokorrekt. Man kan tänka att ett komplext verk som Drottningens
juvelsmycke bildar ett slags nervsystem av isomorfa impulser i alla riktningar genom de aktiva
systemen. Denna väv av system bildar tillsammans med läsaren ett så tätt och omfattande nätverk
att isomorfierna inte bara kan färdas mellan författaren och läsaren via verket, utan är så pass
omfattande att de samlade systemens alla knytpunkter även sträcker sig ”runt om” verket, och
bildar en slags pulserande kropp av sammankopplade system. Detta förutsatt att läsaren ser till att
få kontakt och”aktivera” så många system som möjligt.
Man talar ofta om att författaren ska aktivera läsaren genom öppna slut, att läsaren blir aktiv
automatiskt, men bollen av system ligger också i händerna på läsaren. Eller kanske tvärtom;
läsaren ligger i bollen av system. Och betraktar man då bollen enbart utifrån ett bestämt
perspektiv riskerar man att missa en del av dess rymd.
Men kanske spelar det ingen roll. För kanske ligger storheten i att den där rymden går att
betrakta inifrån och ut, utifrån och in, och kan ha flera dimensioner samtidigt; två, tre, fuga eller
fem. Och att läsaren, som herr Hugo kommenterar i Dialog om sättet att sluta stycken, ”[alls icke vill]
slå igen permarne, utan sitter der och tänker, och tänker oupphörligt vidare: huru gick det? huru
går det? huru kunde det gå så? Med ett ord, du lemnar åt din åhörare eller läsare en slututredning
af händelsens idé, en oändlig (jag menar ändelös) sensation, en series af tankar, ett göromål, som

! av !19
15 Caroline Jägerfeld
väl borde vara författarens.”28 Och kanske beror det på just det, att detta sätt Almqvist sluter sina
stycken sammanför författaren, läsaren och verket till en oändlig sällsam sfär av system. Och det
är därför jag nu vill sluta den här uppsatsen i litteraturvetenskap … 29

28Carl Jonas Love Almqvist, ”Dialog om sättet att sluta stycken”, Samlade verk 7 Törnrosens bok: duodesupplagan, Bd V–VII,
(Stockholm: Svenska vitterhetssamfundet i samarbete med Almqvistsällskapet, 1998), s. 169.
29 Gå till inledningen, gå direkt till inledningen, utan att passera sammanfattningen.

! av !19
16 Caroline Jägerfeld
6 SAMMANFATTNING
Syftet med den här uppsatsen har varit att med utgångspunkt i Carl Jonas Love Almqvists
Drottningens juvelsmycke undersöka hur processen bakom en matematisk läsning ser ut och hur det
kan synliggöra dolda detaljer i komplexa texter, samt utveckla en metod för denna matematiska
läsart. Jag har analyserat och strukturerat denna process och dess resultat med utgångspunkt i
teorier kring matematiskt tänkande och visat hur den matematiska läsart jag kallar ideotisk metod
kan göra läsningen till en lekfull interaktion mellan en mängd system där författaren indirekt
medverkar. Jag har tagit avstamp i systemteori och dragit paralleller till Douglas Hofstadters
Gödel, Escher, Bach och hans teorier kring sällsamma slingor och självrefererande system för att
visa hur denna ideotiska metod kan vara ett verktyg för att få en fördjupad förståelse både för det
man läser och för sig själv som läsare.


! av !19
17 Caroline Jägerfeld
REFERENSER

TRYCKT MATERIAL

Almqvist, Carl Jonas Love, ”Om enheten av epism och dramatism. En aning om den poetiska fugan”,
Hermes: samling af afhandlingar, andra häftet, (Stockholm: E. A. Ortman (tryckare), 1821).

Almqvist, Carl Jonas Love, ”Om poesi i sak”, Samlade verk. 26, C.J.L. Almqvist, Monografi, (Stockholm:
Svenska vitterhetssamfundet i samarbete med Almqvistsällskapet, 1995).

Almqvist, Carl Jonas Love,”Dialog om sättet att sluta stycken”, Samlade verk 7 Törnrosens bok: duodesupplagan,
Bd V–VII, (Stockholm: Svenska vitterhetssamfundet i samarbete med Almqvistsällskapet, 1998).

Almqvist, Carl Jonas Love, Samlade Verk 6 Törnrosens bok: duodesupplagan, Bd IV Drottningens Juvelsmycke
(1834), red. Lars Burman (Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, 2002).

von Bertalanffy, Ludwig, General system theory: foundations, development, applications, 


(New York: Braziller, 1973).

Burman, Lars, ”Tal, skrift och vältalighet i Drottningens Juvelsmycke”, Carl Jonas Love Almqvist 

– diktaren, debattören, drömmaren, Almqviststudier, bd 3, red. Lars Burman, 

(Hedemora: Gidlunds, 2001).

Halsall, Francis, Systems of art: art, history and systems theory, (Bern: Peter Lang, 2008).

Hofstadter, Douglas R., Gödel, Escher, Bach: ett evigt gyllene band, [Ny utg.], (Stockholm: Bromberg), 1985.

Hofstadter, Douglas R., I am a strange loop, (New York: BasicBooks), 2007.

Jägerfeld, C. E. I. C., AI-guiden, [e-bok], (Stockholm: Strikersoft, 2018), 


(http://digital.strikersoft.com/ai-guiden-2018-ebok hämtad 2 juli 2019).

Persson, Eivor, C. J. L. Almqvists slottskrönika och det indirekta skrivsättet, doktorsavhandling, (Lund:
Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, 2003).

Reis, Mikael van, ”En mask för hjärtat – Tintomara defigurerar”, Res Publica 22 (1992), s. 117–138.

Svedjedal, Johan,”Almqvist och namnen. En studie i litterär onomastik”, Samlaren 125 (2004), s. 52–77.
(https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:98884/FULLTEXT01.pdf, hämtad 18 maj 2019)

Sundberg, Johan, Musikens ljudlära: hur tonen alstras och uppfattas, (Stockholm: 1989).

HEMSIDOR

”Arsenik”, Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi innehållande upplysningar och förklaringar om
märkvärdiga namn, föremål och begrepp. Band 1, [elektronisk resurs], (Stockholm: 1876), 

(http://runeberg.org/nfaa/1133.html & http://runeberg.org/nfaa/1135.html, hämtad 15 april 2019).

”Ki”, Wikipedia, 2015, (https://sv.wikipedia.org/wiki/Ki_(sumerisk_gud), hämtad 27 augusti 2019).

”lat”, Wiktionary, 2019, (https://en.wiktionary.org/wiki/lat., hämtad 15 september).

! av !19
18 Caroline Jägerfeld
BILAGA KÄLLOR VID DATAINSAMLING
Detta är exempel på några av de källor som legat till grund för ”associationsdata”, exklusive
forskning kring Almqvist och hans verk, wikipedia-artiklar, TED talks, youtube-videos och dylikt.

Achen, Sven Tito, Symboler omkring oss: från prästkragen till zodiaken, 

(Stockholm: PA Norstedt & söners förlag, 1978).

Asgaard Andersen, Michael & Oxvig, Henrik (red.), Paradoxes of appearing: essays on art, architecture
and philosophy, Lars Müller Publishers, Baden, 2009.

Brown, Richard & Brown, Richard, Matematik på 30 sekunder: de 50 mest betydelsefulla teorierna inom
matematiken, var och en förklarad på en halv minut, (Göteborg: Tukan, 2016).

Carmichael, Fiona, A guide to game theory, (Harlow: Financial Times Prentice Hall, 2005).

Chevalier, Jean & Gheerbrant, Alain., A dictionary of symbols, (London, England: 


Penguin Books, 1996).

Cooper, Jean C., (översättning Eklöf, Margareta, & Lindblom, Ingvar), 


Symboler : En Uppslagsbok, (Stockholm: Forum, 1993).

Goodman, Nelson, Languages of art: an approach to a theory of symbols, 2. ed. (1976), (Indianapolis:
Hackett, 1984)

Liungman, Carl G., Ideogram och symboler: en uppslagsbok, Ny tr., (Stockholm: Strömberg, 1999).

Osborne, Richard, Filosofi för nybörjare, illustrerad av Ralph Edney, 


(Stockholm: Natur och kultur, 1995).

Panofsky, Erwin, Perspektivet som symbolisk form, (Stockholm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag
Symposion, 1994).

Singh, Simon, Räkna med Simpsons!, [Ny utg.], Stockholm: Leopard, 2015.

MUSIK
Bellman, Carl Mikael, (kompositör), ”Kors! Utan glas”, framförd av Tomas Blank, Svenska favoriter
av Carl Mikael Bellman, Colombia, 2003.(https://open.spotify.com/track/
04xRqsxstSfNlRVZsxK4ls?si=2pWAdSmeRVaZ-13SR7Jusw, hämtad 11 juni 2019.)

Winslow, Ted, ”Spår 2-8”, Vocalists scales and intervals, digital utgåva, Big Country Publishing LLC,
2012. (https://open.spotify.com/album/03doLMIMK0f3U0zgc6HBDe?
si=ehpApOsKQDi7m8MwS6ohQA, streamad 11 juni 2019)

! av !19
19 Caroline Jägerfeld