Destruktivitet och Ondska

- i författarskapet hos Ludvig Igra (1945-2003)

av Tomas Wånge

Det finns bara en slags tidig störning: Tuppen!

- Ludvig Igra -

D-uppsats i Idé- och lärdomshistoria

Institutionen för Idéhistoria och Vetenskapsteori
Göteborgs Universitet
Handledare Ingemar Nilsson
Vårterminen 2008
Inledning 3

Frågeställning och syfte 4

Vad finns tidigare skrivet om Ludvig Igras författarskap? 4

Metod och källmaterial 5

Bakgrund 5
Ludvig Igras barndom och uppväxt 5 Vägen till psykoanalysen 7

Ludvig Igras författarskap 9

Innehåll och omfattning 9 Fyra egna böcker 10 Kapitel i andras böcker och övriga
texter 11 Förord, urval och introduktioner av andras texter 12 Ludvig Igras
författarskap i historik 12

Analys: Några centrala teman i Ludvig Igras föreställningar om

destruktivitet:
1. Kunskapsteori och människosyn 14
Bakgrund 14 Om begrepp 15 Övergripande männisoksyn 17 Medfödda strukturer 18
Differentiering och integrering 18 Den inre världen 18 Komplexa processer 19
Behovet av att gestalta 19

2. Människans drivkrafter 20
Instinktsteorin 20 Ludvig Igra och dödsdriften 21

3. Ondska 23

4. Destruktivitetens relation till psykisk sjukdom 25

Inledning 25 Den tunna hinnan 26 Förintelsens förövare – Nazisterna 27

5. Myter och symbolisering 27

Myten i den kleinianska teorin 27 Myten i Ludvig Igras texter 28
Destruktivitetens triad 30 Epilog 31

Sammanfattning och avslutande diskussion 32

Sammanfattning 32 Samhällsanalys och individualpsykologi i integration 33
Från driftspsykologi till moralfilosofi 33

Bibliografi:
1. Ludvig Igras skrifter 34
Böcker 34 Artiklar 35 Bokrecensioner 36 Till minne av Ludvig Igra 36

2. Övriga Litteraturreferenser 36

2
Destruktivitet och Ondska
- i författarskapet hos Ludvig Igra (1945-2003)

Inledning
Ludvig Igra, som var psykolog och psykoanalytiker i Stockholm, avled hastigt och oväntat i
en hjärtinfarkt, 57 år gammal, i maj 2003 på toppen av sin professionella verksamhet. Igra var
en centralgestalt inom skandinavisk psykoanalys, från slutet av 1980-talet fram till sin död.
Igras författarskap var mycket kreativt och originellt, skapat från teorier, eget tänkande och
den kliniska praktiken. Ett av Igras mest centrala bidrag utgör hans analys av destruktivitet &
ondska. Hans sista bok Den tunna hinnan – mellan omsorg och grymhet från 2001, får ses
som kronan på hans kreativa författarskap. Denna bok nådde långt utanför de psykoanalytiska
och kliniska kretsarna. I boken ger han exempel från nazisternas judeförintelse och morden i
det forna Jugoslavien. Här förenar Igra människans ett historiskt-politiskt perspektiv med ett
psykoanalytiskt perspektiv. Även i hans övriga författarskap finns en stor upptagenhet av
frågor kring liv och död, destruktivitet och ondska. Igra ser en tydlig förbindelse mellan
individens psykologi och samhället, i sin analys för att söka förstå människans destruktivitet.

Kollegerna och vännerna i de två svenska psykoanalytiska föreningarna skrev: ”Till minne av
Ludvig Igra” i Psykologtidningen:

Han var en klok och erfaren kliniker. Han var också en ständigt efterfrågad och mycket uppskattad lärare,
handledare och föreläsare inom ett stort antal psykoterapiutbildningar, institutioner och kliniker i hela
Norden. Han blev en allt oftare anlitad föreläsare på konferenser även i övriga Europa. [---] Hans språk var
genomsyrat av bilder och metaforer, som fångade psykologiska skeenden med pregnans och tydlighet. I
hans skarpa, och ibland till synes provokativa, formuleringar fanns för det mesta en underton av varm
humor.

Ludvig personifierade psykoanalysen i debatter och diskussioner, där han visade en teoretisk och
pedagogisk briljans, som blev till en inspirationskälla inte bara för kollegor utan också för en bredare
allmänhet. Han hade en unik förmåga att både borra djupt och bygga broar. Han hade en bred och djup
beläsenhet i psykoanalys, judendom, musik, historia och politik. Genom sina kunskaper blev han efterfrågad
av tidningar, radio/tv, vid konferenser, teaterföreställningar, museievenemang.

Hans förmåga och glädje att framträda inför en lekmannapublik präglades av ödmjukhet och respekt,
samtidigt som han förmedlade sitt budskap med tyngd och auktoritet.

I våra föreningar kommer Ludvig att lämna ett stort tomrum efter sig, närmast en ”bombkrater”, som han
själv kanske skulle ha sagt i sitt mustiga språk. Han gav oerhört mycket och hade oerhört mycket kvar att ge.

(Böhm m.fl. 2003 s.17)

I psykoterapeuternas tidskrift Insikten 2003 nr 3, skrev chefredaktör Christina Flordh en

minnesruna över Igra med rubriken ”En oerhörd förlust”. I The Scandinavian Psychoanalytic
Review 2003 fanns en minnesruna ”Ludvig Igra 1945-2003” skriven av psykoanalytikerna
Tomas Böhm och David Titelman.

3
Psykoanalytikern Mats Hamreby skriver i introduktionen till sin Igrabibliografi:

Ludvig Igras författarskap har haft stor betydelse för utvecklingen av psykoanalysen i Sverige och Norden,
både genom att han introducerade den engelska objektrelationsteorin och genom hans egna teoretiska och
kliniska tänkande. Förutom att arbeta som kliniker, handledare och utbildare var Ludvig Igra en ofta anlitad
föredragshållare och en debattör som deltog i det offentliga samtalet för att med psykoanalysens perspektiv
bidra till förståelsen av individuella och samhälleliga fenomen.

(Hamreby i Camitz (red.) 2007 s.117)

Själv har jag träffat Ludvig Igra vid tre tillfällen. Första gången var när jag hämtade honom
med min bil på Landvetters flygplats inför en handledningsdag på våren 1990. 1 Vid de andra
två tillfällena bevistade jag Igras föreläsningar – den senaste var en heldag maj år 2001, i
Borås. Igra hade en otrolig förmåga till närvaro och integritet – och en sällsynt förmåga att i
stunden kunna reflektera över det som hände eller sades i situationen, till synes fullkomligt
ostörd av att det fanns hundratals personer i publiken som satt och stirrade och lyssnade på
honom. Hans intellektuella skärpa var dessutom kombinerad med självdistans och humor. Vid
ett tillfälle i rollspelshandledning sa han till den handledde: ”Om jag kommer att bli lika ställd
som Du blev – då hoppar jag ut genom fönstret, där!”

Frågeställning och syfte

Våld och destruktivitet utgör ett stort samhällsproblem världen över. Det är oerhört angeläget
med alla ansträngningar för att förstå sig på människans destruktivitet och för att kunna
åtgärda alla problem kring detta. Ambitionen i detta arbete är att förtydliga och sammanfatta
Ludvig Igras teoretiska bidrag på detta område.

Förutom presentationen av själva idéerna, kan en psykobiografisk studie sägas syfta till att
besvara de två frågorna: 1. vilka motiv eller drivkrafter och 2. vilka omständigheter – yttre
och inre – fanns hos författaren för utvecklandet av de ifrågavarande idéerna. 2 En annan fråga
är vilka centrala teman som finns i Igras författarskap? Speciellt fokus riktas på ondska,
destruktivitet och aggression. Det huvudsakliga källmaterialet är Igras sista bok Den tunna
hinnan mellan omsorg och grymhet. (2001). Vilken betydelse för författarskapet har Igras
egna rötter - hans familjs historia som emigranter där föräldrarna överlevde förintelsen i Polen
och kom till Sverige 1947?

Vad finns tidigare skrivet om Ludvig Igras författarskap?

Svenska psykoanalytiska sällskapet (Spas) har utgivit en antologi Inre värld och yttre
verklighet. Föreläsningar inspirerade av Ludvig Igras bidra till psykoanalytisk teori och
praktik. (Camitz, red. 2007) Spas har också genomfört ett antal studiedagar för att ”hedra
Ludvig Igras betydelsefulla gärning.” Medverkande i antologin var kollegor till Igra, som

1
Eftersom ingen av oss kände den andra bestämde vi att jag skulle hålla hans bok På liv och död under armen
som ett kännetecken, i stället för den traditionella nejlikan i rockslaget. Jag hade dessutom nyligen recenserat
boken i Psykologtidningen 1989 nr 11 s.8-9. Vi talade om recensionen. Jag hade skrivit att boken var mycket
bra. Min enda invändning var Igras referens till Ferenczis sista föreläsning som jag tyckte var vilseledande. Igra
tyckte detta var en mycket intelligent anmärkning och jag som då var i början av min psykoterapeutbana kände
mig förstås smickrad.
2
Min formulering här är inspirerad av Fromm, E. Den destruktiva människan. 1976 Stockholm: NoK, s.404

4
valde att skriva om ett ämne där de hämtat inspiration av Igra. Antologin innehåller sju texter
och ett nedtecknat samtal mellan psykoanalytikern Tomas Böhm och författaren Leif Zern om
Igras bok Den tunna hinnan. (2001). Antologin avslutas med ”Ludvig Igra - en kort
bibliografi”, det vill säga en bibliografi, sammanställd av Mats Hamreby.

Metod och källmaterial

Det högst prioriterade källmaterialet är Igras sista bok Den tunna hinnan. (2001). Jag har
också gjort en historisk läsning av Igras hela produktion, enligt litteraturlistan, för att sortera
ut användbart källmaterial. Sekundärlitteratur har valts från de referenser som Igra själv
angivit i sina skrifter, från referenser i de texter som handlat om Igras författarskap och utifrån
ämnet relevans.

Inledningsvis upprättades en bibliografi över Igras skrifter genom sökning i söksystemen

Gunda och Libris på Universitetsbiblioteket. Därefter gjorde jag en genomgång av samtliga
årgångar av tidskrifterna Psykisk Hälsa och Divan, samt Psykologtidningen från och med
1980. Litteraturlistorna i de funna böckerna och artiklarna av Igra studerades.

Texterna granskades därefter med avseende på tre innehållsområden, utifrån orden:

1. Destruktivitet, ondska, aggression, dödsdrift, hat, våld, hämnd, grymhet
2. Utanförskap, främlingskap, den andre, olikhet, medkänsla, omsorg
3. Symbol, symbolförmåga, symbolism

Efter detta gjordes ytterligare extra sökning i böckernas register på orden ovan och
närliggande ord. 3 Författar- och litteraturreferenser i böckernas register genomsöktes.
Granskningen resulterade till att jag formulerade centrala teman som jag ansåg nödvändiga
för att kunna analysera Igras idévärld kring destruktivitet: 1. Kunskapsteori och människosyn,
2. Människans drivkrafter, 3. Ondska 4. Destruktivitetens relation till psykisk sjukdom. 5.
Myter och symbolisering. Samtliga texter granskades ånyo ett antal gånger med dessa utvalda
teman i fokus.

Bakgrund
Ludvig Igras Barndom och uppväxt

Ludvig Igra föddes som första barnet av judiska föräldrar i Katowice i Polen, vid krigsslutet
1945. 4 Modern hette Sonja och fadern Jakob. Igras morföräldrar Jacob och Cesia Frucht hade
mördats efter en razzia i judegettot 1943. Dottern Sonja, Igras blivande mor, smugglades ut ur
gettot av Jakob, Igras blivande far, som arbetade som motståndsman under ett täcknamn. År
1943 trappades takten i den tyska ockupationsmaktens förintande av de polska judarna upp.
Vid slutet av kriget fanns endast cirka 50 000 av Polens tre miljoner judar kvar i livet. Efter

3
Det finns tre arbeten som jag inte lyckats få tag i och som därför inte finns med. De är Igra 1976, 1978 och
1989a. Igra 1975 är Igras psykologexamensuppsats om Fairbairns teorier, som jag inte tagit med, eftersom de
inte direkt anknyter till vår frågeställning. En presentation av denna teori finns dessutom i Igras första bok från
1983. Av tidningsartiklarna har jag tagit med ”Vardagslivet måste återerövras” (1995). Igras övriga
tidningsartiklar är debattartiklar som huvudsakligen avhandlar psykoanalysen som teori och behandlingsmetod.
Detta är något som inte direkt rör frågeställningen i denna undersökning och har därför inte medtagits.
4
I det följande citerar jag ganska omfattande från två intervjuer med Igra. Avsikten är att läsaren skall få
bekantskap med Igra via hans egen ”röst”.

5
kriget, den 4 juli 1946, mördades dessutom 36 judar under en pogrom i staden Kielce, utförd
av lokalbefolkningen anförd av en präst. I inledningen av Den tunna hinnan. berättar Igra:

I krigets slutskede gömde sig min far i en liten ort utanför Warszawa. En tidig morgon visade det sig att
ryska soldater intagit orten. Han var befriad. För första gången på sex år kunde han röra sig öppet som en fri
man. Han gick längs en väg och fick se ett femtiotal tillfångatagna tyska soldater som satt på marken, några
uppgivna med huvudet i händerna. Min far minns än idag att de var nyrakade och att de alltså hade blivit
tillfångatagna samma morgon. Över dem vakade några ryska soldater. En av dem vände sig till min far och
gav honom en pistol och sade: ”Du vet ju själv vad de har gjort med er. Så skjut dem då!”

Nu hade ögonblicket kommit. För första gången var rollerna omvända, nu var plågoandarna utlämnade åt
min far.

Han gjorde då en upptäckt: att han som under sex år jagats som ett djur av dessa människor inte kunde
skjuta dem. ”Hur kan man skjuta en försvarslös människa?”, säger han femtiofem år senare. ”Om jag gjort
det skulle jag ha blivit som de.” Han lämnade tillbaka pistolen till den förbluffade ryske soldaten och gick
sin väg.
(Igra 2001 s.16-17)

Under de då rådande förhållandena hade Igras far med största sannolikhet inte behövt stå till
svars inför någon myndighet om han hade skjutit de tyska soldaterna. Men ”de själsliga
följderna hade blivit förödande” skriver Igra. Vi är glada idag att pappa Jakob hade
integration, sinnesnärvaro och visdom att inte skjuta, tänker jag, för annars hade troligen hela
familjen Igras liv kunnat ta en helt annan, destruktiv vändning. Jakob Igras sätt att hantera
denna situation måste ha gjort ett mycket djupt intryck på sonen.

I en intervju från 2001 berättar Igra:

Det värsta ögonblicket i min fars liv var inte under själva kriget utan strax efteråt, då han som enda
överlevande från sin familj återvände till den by i Polen, där han vuxit upp. Där möttes han av en skur av
stenar och glåpord. Det var ett av de tillfällen under hela kriget då min far grät. Det sveket kom han aldrig
över. Hur kan vanliga grannar ena dagen bjuda på en kopp te för att den nästa bära sig så grymt åt? Hur kan
den som torterar en fånge till döds efteråt gå hem och visa omsorg om fru och barn?
(Gottfarb 2001)

Detta var en händelse som bidrog till att Igras familj bestämde sig för att emigrera. Igra kom
med sin, mor och far, till Sverige 1947. I en tidigare intervju hösten 1995 berättar Igra:

Jag tror faktisk att det har präglat mig mycket att känna mig så väldigt mycket vid liv och samtidigt vara en
statistisk osannolikhet. Möjligheten att vara född av judiska föräldrar i Polen 1945 var statistiskt sett
negligerbar. Det är oerhört konstigt, det är fortfarande svårt för mig att vänja mig vid den tanken. [---]

Jag växte upp med en känsla, tror jag, av att egentligen vara svensk men att det var något konstigt med mig.
Mina föräldrar var oerhört rädda att någonting hemskt skulle hända och att det gällde att skydda mig och ge
mig ett namn som inte kunde göra att jag identifierades som jude utan ett namn som inte säger någonting om
bäraren av det mer än att det då var väldigt ovanligt. Där jag växte upp hette bara jag och de lokala hundarna
Ludde.
(Flordh & Notini, 1995 s.5)

Igras familj flyttade 1952 till det nybyggda Blackeberg i Bromma, efter några inledande år på
Döbelnsgatan i centrala Stockholm. Föräldrarna startade upp ett eget företag för tillverkning
av paraplyer. De jobbade mycket och var nästan alltid borta. Ludvig passades från
treårsåldern av en barnflicka boende i familjen som sedan fanns med under hela uppväxten.
Hon hette Eivor och kom från Riala i nuvarande Norrtälje kommun. Eivor var en mycket

6
betydelsefull person för Igra och omtalas av honom som en ”andra mamma”. Vidare berättar
Igra:

Hon representerade det normala, kan man säga. Ett vanligt svenskt vardagsliv, där alla familjemedlemmar
som avlidit hade dött en naturlig död och där det inte fanns någon anledning att tro, att de som nu fanns i
livet inte skulle göra det. Jag var ju väldigt upptagen av, att jag inte hade någon släkt, framför allt att jag inte
hade mor- och farföräldrar. Detta upplever jag som en stor brist i mitt liv. Ett stort hål i mitt liv som jag får
leva med.
(Flordh & Notini, 1995 s.8)

Både mor- och far föräldrarna blev dödade i kriget. Eivors mor och far blev lite som en
ersättning för denna brist. Ironiskt nog dog Eivor senare av en väldigt hastigt metastaserande
cancer. Igra var tacksam att han i alla fall hade hunnit bli 22-23 år gammal, när detta hände.
1959 föddes brodern Richard. Ludvig var då 14 år gammal, och åldersskillnaden gör att Igra
beskriver det som att han växte upp ”som enda barn” i familjen.

Igras föräldrar började arbeta hårt och försökte lämna de hemska krigsåren bakom sig, genom
att fokusera på framtiden. Men trots detta återstod naturligtvis en hel del bearbetning och
sörjande. Pappa Jakob hade ett stort behov av att berätta och förmedla sina erfarenheter till sin
son:
För det är ju en egendomlig situation, att från väldigt tidiga år få höra att hela nationer och organisationer
gör sitt yttersta för att mörda en själv och ens familj. Det är en egendomlig föreställning att introduceras till
för ett relativt litet barn. [---] [J]ag tror jag fick slita mycket med att inte bygga ut det till en paranoid
stödstruktur. Det är alltid frestande i sådana lägen och kanske speciellt då man är barn. [---] [J]ag tror
egentligen att jag som barn aldrig trodde det var slut [på förföljelserna], utan att det [bara] var en paus.

(Flordh & Notini, 1995 s.6)

För ett barn måste mycket av denna information ha tett sig helt obegriplig. Men Igras
föräldrar var inte, som många av de överlevande, fast i någon passiv offerroll, utan utvecklade
”en enorm vetgirighet” som Igra tror spelade en stor roll också för hans egen utveckling.
Pappa Jakob kunde ligga och läsa hela nätterna. Båda föräldrarna ville lära och förkovra sig,
”med en oerhörd lust att ta till sig livet” och att ”sätta in det man är med om i ett
sammanhang”. Denna vitalitet och aptit på livet gjorde sannolikt att Ludvig räddades från det
som annars hade formats till ett handikappande livstrauma för honom. Samtidigt satte de
hemska erfarenheterna förstås också sin prägel i familjemedlemmarnas identiteter. För Igras
del var denna identitet en stark anledning till hans val att bli psykolog och psykoanalytiker:

Under hela min uppväxttid fick jag höra att nazisterna ville mörda oss judar. Men jag präglades även av en
motsatt vetskap. När beväpnade män trängde sig in i vårt hus i Polen, riskerade en kristen kvinna sitt liv för
min skull genom att låtsas att jag var hennes baby.
(Gottfarb 2001)

Sviterna efter föräldrarnas krigsupplevelser förklarar sannolikt också Igras stora upptagenhet
såväl av döden, destruktivitet, aggression m.m., men också dessas motsatta följeslagare: livet,
omsorg och kärlek m.m., som samtliga utgör de centrala temana i hans författarskap.

Vägen till psykoanalysen

Ett inte alltför ovanligt motiv för att utbilda sig till psykolog och psykoanalytiker torde vara
en önskan att kunna komma till rätta med sig själv, sitt psykiskt lidande eller sina

7
närrelationer. Igra berättar att han läste Freuds Orientering i psykoanalys när den utkom på
svenska 1973, ”utan att förstå någonting”. Han mådde inte bra och började därför ”som
patient” för att senare bli ”intresserad av att utbilda [sig] till psykoanalytiker”. Igra hade till en
början tänkt syssla med arkeologi och historia, eller att bli journalist och började läsa vid
universitetet. Plötsligt märkte han att han höll på att få ihop ämnen till en
psykologkombination. 5

Igra påbörjade sin psykoanalytikerutbildning 29 år gammal, någon gång under 1974. Han
konstaterar att det var konstigt att han saknade målmedvetenhet: ”mitt förhållande till
psykoanalysen började som en fri association. Och så hamnade jag där.” I valet mellan de två
svenska psykoanalytiska utbildningsföreningarna blev det Svenska föreningen för holistisk
psykoterapi och psykoanalys. 6 Igra förklarar sitt val:

Jag var ju både svensk och utlänning [---] jag kände mig på ett sätt som en gränssvensk och samtidigt,
eftersom jag till hörde den invandrade judiska gruppen, kände jag mig inte heller riktigt hemma med den
etablerade svenska judenheten. Jag var väl gränsjudisk också. Det kom att spela en roll. Jag lyckades välja
en förening som låg på gränsen. Till vad visste jag inte. Men den var inte så etablerad. [---]

Flera av mina judiska analytikervänner finns ju i den andra föreningen. Fast jag har aldrig – det har jag
faktiskt tänkt på – jag har aldrig, tror jag, ångrat det här valet. Det har varit så oerhört stimulerande. Jag tror
aldrig jag hade lärt mig så mycket om jag gått den ”vanliga” analytiska vägen. Jag hade kommit in i en
ortodoxi, där jag hade fått lägga ner väldigt mycket energi på att stångas med den. Det lär man sig ju också
en del på och utvecklas som människa. Men det som har varit så spännande i holistiska föreningen har varit
att även under perioder, när inte bara jag, utan jag och andra, har stridit för nya vägar kliniskt och teoretiskt,
stridit mot vad flertalet eller de tongivande har omhuldat, har jag aldrig känt mig motarbetad. Aldrig.

(Flordh & Notini, 1995 s. 9-10)

Igra verkar tydligen anse att hans val snarare var styrt av omedvetna än medvetna motiv.
Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys var en utbrytarförening ur den
andra etablerade Svenska psykoanalytiska föreningen. Igra fortsätter:

Vi hade ju egentligen en väldigt kritisk period i vår förening, där gruppen som hade följt vår
utbrytardrottning Margit Norell ut ur psykoanalytiska föreningen, sedan av olika skäl började tackla av,
lämna och bli sjuka och komma i konflikt med varann, så som en syskonskara gör. Vi stod praktiskt taget
utan någon äldregeneration där. [---]

Det är lustigt, när man tänker på det. Jag väljer ju igen en förening som försätter mig i den situationen –
ingen farfar och farmor, ingen morfar och mormor.
(Flordh & Notini, 1995 s. 9-10)

Det fanns knappast någon äldregeneration i föreningen. Detta innebar att det var ont om
personer som kunde ingå i kollegiet, som arbetade med och organiserande utbildningen. Igra
tillfrågades och blev medlem i kollegiet 1979. Det skedde en förnyelse av kollegiet och man
gjorde en omläggning av utbildningen. Igra menade att ”det brast i psykoanalytiskt djup och
bredd” i den tidigare utbildningen. ”Själv gick jag ju i en riktning mot allt kärvare teoretiker,

5
På 1970-talet fanns det inte som idag, ett sammanhållet femårigt psykologprogram. Psykolog blev man genom
att läsa en ämneskombination innehållande psykologi, sociologi och pedagogik.
6
Igra fick sin psykoanalytiska utbildning i den Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys,
som bildades 1968. Föreningen har bytat namn och heter sedan några år tillbaka Svenska psykoanalytiska
sällskapet (Spas). Sällskapet är Provisional Society i International Psychoanalytic Association (IPA) och tillhör
också International Federation of Psychoanalytic Societies (IFPS). Spas har ett intimt samarbete med Svenska
psykoanalytiska föreningen (Spaf). Båda föreningarna har sina säten i Stockholm.

8
alltmer gammaltestamentliga, om man så vill, snarare än åt de trevliga”. Vidare menar han att
det fanns brister i helheten och i den teoretiska integrationen: ”Det var små öar av teori.”

1988 blev Igra rektor för utbildningen, en befattning han upprätthöll i sju år tills han avsade
sig uppdraget våren 1995. Ett arbete som rektor och lärare på en psykoanalytikerutbildning, är
ett arbete på en högst avancerad nivå. Det krävs att man både är ordentligt teoretiskt påläst
och väl förtrogen med den kliniska praktiken. Igra berättar på flera ställen i intervjun hur
oerhört stimulerande han upplevt detta arbete.

Teoretiskt sett har Spas sin hemvist i psykoanalysens grundare Sigmund Freuds (1856-1939)
teorier. Därutöver framför allt den brittiska skolan med företrädare som Melanie Klein (1882-
1960), Donald Winnicott (1896-1971) och Wilfred Bion (1897-1979), som huvudsakligen var
verksamma under 1950-1970-talen, och moderna utlöpare från dessa teorier. 7 Själv var Igra
influerad av brittisk objektrelationsteori, främst W.R.D. Fairbairn (1889-1965) och Melanie
Klein, och post-kleiniansk teori, framför allt W.R. Bion och Donald Meltzer (1922-2004).
Igra kom att bli en avgörande person för att förändra Spas-föreningens inriktning från neo-
freudiansk till brittisk objektrelationsteori. (Böhm, m.fl. 2003) Hans första egna bok
Objektrelationer och psykoterapi från 1983, var en presentation av den brittiska
objektrelationsteorin, via fyra av dess förgrundsgestalter. Igra berättar själv följande om sin
teoretiska utveckling:

Jag läste en del psykoanalytisk litteratur, utan att den talade till mig, förrän jag ramlade över [Harry]
Guntrip. [---] Så kom jag till [W. Ronald D.] Fairbairn [---] Jag tyckte om Fairbairns teoretiska stringens, att
han försökte reda ut de här begreppen – inre objekt, personlighetsstruktur och spjälkning. [---] Sedan
började jag läsa [Melanie] Klein, och Guntrip började mer och mer framstå för mig som alltför snäll. [---] Så
när jag mötte Klein och hennes kärva budskap, blev jag överväldigad. Här var en människa som tog
känslolivets mörkaste sidor på allvar och jag kunde plötsligt förstå, eftersom jag hade varit upptagen av
mänsklig destruktivitet i masskala, vad det var för inre krafter och fantasier som kunde omsättas på det här
vanvettiga sättet i den yttre verkligheten. Det var inte bara någon slags mystisk ondska, utan det var
verkligen ett fantasiliv som hade börjat löpa amok och omsätta sig i den yttre verkligheten och uppfatta det
hela som rationellt, när det var vansinnigt och grymt. Plötsligt tyckte jag att jag via henne fick hjälp att se
det.
(Flordh & Notini, 1995 s.17-18)

Förutom de ovannämnda influenserna kan tilläggas post-kleinianen Betty Joseph och

oberoendegruppens Harold Stewart (1924-2005). 8

Ludvig Igras författarskap

Innehåll och omfattning

Hamrebys bibliografi (i Camitz, H (red) 2007) är den mest kompletta jag funnit. Förutom att
den innehåller några smärre felaktigheter, saknas referenserna till Igras tidigaste texter, de åtta
som publicerats i tidskrifterna Synaps och Psykologi i teori och praktik (1971-1973d) och
samtliga fem artiklar i Bulletin. 9 Igras sista bok fick ett enormt gehör, betraktad som en

7
Uppgifterna är hämtade från de båda föreningarnas respektive hemsidor: http://www.spas.nu/ och
http://www.spaf.a.se/
8
En omständighet som också skulle kunna vara av betydelse är att Igra var psykolog dvs. samhällsvetare. De
flesta av de samtida tongivande svenska psykoanalytikerna var annars läkarutbildade, dvs. naturvetare.
9
I Hamrebys publikationsförteckning står (1983) Genesis och dödsdrift. Psykisk Hälsa, Vol 24, nr.2. s.246-255.
Numret på tidskriften skall vara: nr.4. Under samma rubrik finns artikeln: (1998) Myth or delusion. Hamreby
hänvisar till fel årtal av tidskriften. Det korrekta årtalet framför arbetet skall vara: 1997. Artikeln finns i: Int.

9
svenskskriven psykologisk fackbok. Hamreby räknar upp 21 recensioner av boken och det
finns sannolikt flera. 10 Förutom regelrätta recensioner gav boken upphov till intervjuer med
Ludvig Igra, diskussioner och artiklar i dags- och kvällspress och mindre facktidningar. 11

Igra har skrivit fyra egna böcker 12 . Han har skrivit egna kapitel i tre tematiska böcker 13 och
en mindre skrift. 14 Ett 25- tal artiklar i facktidskrifter, varav sex i internationella
psykoanalytiska skrifter, 15 sju i Divan 16 , och fem i Psykisk Hälsa 17 . Tre artiklar är
debattartiklar i Psykologtidningen 18 och fyra texter är bokrecensioner av psykoanalytiska
böcker. 19 Han har skrivit ett drygt tiotal artiklar i dagspressen, främst i Svenska Dagbladet
och Dagens Nyheter 20

Fyra egna böcker

1983 utkom Igra med sin första egna bok Objektrelationer och psykoterapi . I boken ges en
grundlig framställning av den brittiska objektrelationsteoretiska traditionen. Bland annat finns
en introduktion och jämförelse mellan fyra av dess förgrundsgestalter: Melanie Klein, Donald
Winnicott, Michael Balint och Ronald Fairbairn. Denna inriktning är ingen enhetlig skola
utan snarare ett förhållningssätt med vissa gemensamma nämnare, som ändå kan sägas
innebära en ny tydlig riktning jämfört med den tidigare driftsteoretiska psykoanalysen. Inom
objektrelationsteorin betonas interaktionen och förhållandet till andra människor i termer av
yttre och inre värld av objektrelationer. Förutom de fyra britterna presenteras den amerikanska
objektrelationsteoretikern Otto Kernberg. Igra går igenom psykets utveckling,
psykoterapeutisk teknik och centrala begrepp som internalisering, överföring och
motöverföring, sett ur inriktningens teoretiska perspektiv.

På liv och död. Om destruktivitet och livsvilja, var Igras andra egna bok som utgavs 1988.
Den behandlar den psykoterapeutiska processen ur ett psykoanalytiskt
objektrelationsteoretiskt perspektiv. Destruktivitet, narcissism och negativ terapeutisk
reaktion är centrala teman. De två inledande avsnitten avhandlar Igras syn på Freuds
besvärliga dödsdriftsbegrepp. 21 Boken är skriven nära den psykoanalytiska praktiken, med
många exempel från terapirummet och mötet med patienter.

Forum Psychoanal. 1997 Vol. 6 no.1 s.25-31. Igras åtta tidiga artiklar (1971-1973d) och fem artiklar i Bulletin
finns inte med (Igra 1976, 1978, 1985, 1989a, 2000d.)
10
T.ex. saknas min recension av ”På liv och död” i Psykologtidningen (Wånge 1989) i uppräkningen av
recensioner av Ludvig Igras böcker
11
Sökningar på Internets Google gav c:a 1890 träffar på sökord: ”den tunna hinnan” Igra
12
Igra 1983, 1988, 1996, 2001
13
Igra 1997a, 2000, 2003
14
Igra 2003a
15
Igra 1992, 1994, 1997, 1998, 1998a, 1998b
16
Igra 1990, 1992, 1993, 1994a, 2000c, 2002b, 2002c. Divan är en svensk tidskrift för psykoanalys och kultur,
som utges av den ideella föreningen Psykoanalytiskt forum, med stöd av Statens Kulturråd.
17
Igra 1982, 1983a, 1986, 1989, 1994b
18
Igra 2001a, 2002, 2002a
19
Igra1993b, 1996, 1997b
20
Av tidningsartiklarna har jag endast tagit med ”Vardagslivet måste återerövras” från Svenska Dagbladet
(1995). Igras övriga tidningsartiklar är debattartiklar som huvudsakligen avhandlar psykoanalysen som teori och
behandlingsmetod. Detta är något som inte direkt rör frågeställningen i denna undersökning och har därför inte
medtagits. Se även fotnot 3. sid. 5
21
Det första kapitlets inledande avsnitt ”Genesis och dödsdrift” är en omarbetad version av artikeln i Psykisk
Hälsa med samma namn, från 1983. (Igra 1983a)

10
Den tredje egna boken fick titeln Inre värld och förändring. Om narcissism, identifikation och
inre objekt. Den utgavs 1996 i den så kallade ”Divanserien”. Serien innehöll klassiska och
nya texter om psykoanalys och kultur. Den utgavs i samverkan mellan bokförlaget Natur och
Kultur och Psykoanalytiskt Forum, ägare till tidskriften Divan. I sitt förord skriver Igra:

Förändring är bara möjlig i samvaro med inre gestalter och andra människor. [---] Jag diskuterar i denna bok
snarare de möjligheter och omöjligheter individen ställs inför under sin strävan efter att finna ett
meningsfullare förhållande till livet. Vi existerar alltid i ett sammanhang både i den inre världens relationer
och i samvaron med andra människor. I skärningspunkten uppstår de utmaningar som kan förändra
individen.
(Igra 1996 s.10)

Han diskuterar förändring till stor del med utgångspunkt av sitt eget kliniska terapiarbete. Det
teoretiska perspektivet har här blivit konsekvent post-kleinianskt. Teorierna och
begreppsapparaten är inspirerad av Bion, Meltzer, Roger Money-Kyrle (1898-1980), Herbert
Rosenfeld (1909-1986), Hanna Segal (b.1918), John Steiner, m.fl.

Igras fjärde och sista egna bok blev Den tunna hinnan - mellan omsorg och grymhet. Boken
utkom 2001. Igra hade arbetat i flera år med boken som till viss del byggde på tidigare
publicerade artiklar i Divan, Vår Lösen, Psykisk Hälsa och Svenska Dagbladet. 22 Igra
försöker förstå den mänskliga destruktiviteten. Han ställer en rad frågor. Varför brukar
människan våld mot andra? Hur kommer det sig att de som tidigare varit ens grannar och
vänner, i ett senare skeende kan betraktas som fiender som bör förintas? I krissituationer har
rasistiskt och totalitärt tänkande en stark dragningskraft på oss, något som kan kopplas till
primitiva sidor i vårt psykiska liv. Omsorg och grymhet verkar dessutom att ha sitt ursprung i
samma källor inom oss. Boken kan kallas en ”intellektuell självbiografi.” 23 Den är mycket
personlig och innehåller ett foto av morföräldrarna som mördades 1943 och ett foto av
föräldrarna i Warszawa från samma år. 24 Igra tar sin utgångspunkt i den egna familjens
historia med start från krigsslutet i Polen. Han rör sig härifrån, bland annat med hjälp av den
psykoanalytiska teorin, till ett samhälleligt perspektiv. Han försöker förstå och förklara
krafterna bakom judeförintelsen i Europa, Stalins utrensningar i Sovjetunionen, inbördeskriget
i det forna Jugoslavien och de våldsdåd som begås idag i Sverige, med rasistiska och
nazistiska motiv. Trots att boken handlar om våld och andra hemskheter finns det ett tydligt
kärleksbudskap hos Igra. Medkänslan måste ständigt återerövras. 25

Kapitel i andras böcker och övriga texter

Innehållsmässigt går det att dela upp Igras artikeltexter i nedanstående huvudkategorier. 26

A. Om destruktivitet, aggression, hat, ondska, hämnd och våld (9 st) 27

B. Kliniska texter, om psykoterapeutisk teknik, begrepp och fallbeskrivningar (9 st) 28

22
Artiklar på detta tema är Igra 1983a, 1989, 1991, 1993, 1994b, 1995
23
Se Böhm, T. & Zern, L. ”Om ’Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet’ Ett samtal mellan Tomas Böhm
och Leif Zern.” I Camitz (red.) 2007 s.103-118
24
Igra 2001. Foto på morföräldrarna Jakob och Cesia Frucht se s.101. Fotot på föräldrarna Jakob och Sonja Igra,
i Warszawa år 1943, finns på s.130
25
Igra 2001. ”Medkänslan måste ständigt återerövras.” är rubriken på ett av bokens kapitel och detta är också
slutmeningen på baksidan av omslaget till boken.
26
Uppdelningen är till viss del subjektiv och en annan författare skulle möjligen kunnat hitta andra kategorier.
De fyra böckerna är uteslutna eftersom de spänner över flera kategorier
27
Igra 1983a, 1989, 1991, 1993, 1994b, 1995, 2001a, 2002, 2002a

11
 C. Om tänkandet och vetandet (6 st) 29
D. Kärlek och sexualitet (4 st) 30
E. Psykologiska analyser av (spel-)filmer (2 st) 31
F. Psykologi och politik (2 st) 32

I ovanstående kategorisering är en del artiklar från dags- och kvällspressen exkluderade. 33

Många av dessa är debattartiklar som främst har handlat om den psykoanalytiska teorin. De
fyra bokrecensionerna är inte heller medtagna.

Förord, urval och introduktioner av andras texter

Förutom de egna texterna har Igra medarbetat i svenska översättningar av Melanie Klein:
Kärlek, skuld och gottgörelse, där han gjort urval och skrivit introduktioner tillsammans med
Lars Sjögren (1988). Igra har skrivit två förord till en svensk översättning av texter av
W.R.Bion: Vid närmare eftertanke.(1993) och dess förkortade återupplaga Eftertankar –
psykoanalytiska studier.(2001) Igra var också volymansvarig för Freuds Samlade skrifter på
svenska: Sexualiteten V, (1998) där han även skrev förordet.

Ludvig Igras författarskap i historik

Igras författarskap startar i början av 1970-talet. Han intresserade sig då för förhållandet
mellan psykoanalys, politik och marxism – ett ämnesområde som under 1960-70-talet var
starkt i fokus. Igra engagerade sig i en vänsterradikal studenttidskrift Synaps, sedermera
Psykologi i teori och praktik, 34 som utgavs av psykologiska föreningen vid Stockholms
universitet. Han skrev två artiklar om psykologi och politik (1971a, 1972) och en artikel
”Synpunkter på psykoanalysen” (1973b) som utgör en introduktion av psykoanalysen och
samtidigt ett försök att bestämma denna teori ur ett marxistiskt klassperspektiv. I en annan
tidig artikel ”Fritz the cat” (1973a) gör Igra ett försök att analysera de amerikanska filmerna
”A Clockwork Orange” av Stanley Kubrick 1971, och den animerade ”Fritz the cat” av Ralph
Bakshi 1972. De båda filmerna innehåller en blandning av våld och sexualitet, som Igra
kopplar ihop med destruktivitet och ondska. Dessa tidiga artiklar skrevs alltså innan Igra blev
färdig psykolog 1975. Han återkommer senare till detta tema i en analys av amerikanska
action- och skräckfilmer i ”Handling och fasa”(1990).

Böhm m.fl. (2003) och Hamreby (2007) skriver att Igra hade en avgörande betydelse för att
ändra Svenska psykoanalytiska sällskapets och den svenska psykoanalysen från neo-
freudiansk till brittisk objektrelationsteori. 1983 utkom Igra med sin första egna bok
Objektrelationer och psykoterapi som alltså innehöll en introduktion av den brittiska

28
Igra 1992a, 1973, 1973b, 1994, 1997, 1998, 1998a, 2000, 2000c
29
Igra 1971, 1982, 1997a, 1992, 2000b, 2003
30
Igra 1994a, 2000d, 2002b, 2003a
31
Igra 1973a, 1990
32
Igra 1971a, 1972.
33
Jag har tagit med en tidningsartikel (1995) Denna rör kategori A. Destruktivitet. Övriga tidningsartiklar är
uteslutna.
34
Synaps utkom med några nummer i början av 1970-talet. Det första numret 1972 utgavs under nytt namn
Psykologi i teori och praktik med tillägget (f.d. synaps). Igra medverkade i nr.1 och nr.3:1971, nr 1:1972 och i
samtliga fyra nummer av tidskriften 1973. 1980 utkom det sista numret av tidskriften, som därefter ersattes av
Kritisk Psykologi 1981.

12
objektrelationsteorin, bland annat via fyra av dess företrädare. Av dessa var Winnicott
någorlunda känd och på svenska fanns Lek och verklighet utgiven 1981 och en andra bok
Barnet, familjen och omvärlden gavs ut 1983. Balint hade 1957 publicerat en bok om
relationen till patienten, skriven för allmänläkare. Boken uppmärksammades redan 1958 i
Läkartidningen av Nils Nielsen, men översattes till svenska först år 1972 med titeln Läkaren,
patienten och sjukdomen. Inga av Balints böcker om psykoterapi är översatta till svenska. Av
de övriga båda teoretikerna fanns då inga originaltexter översatta till svenska. Fairbairn har
skrivit en bok och ett antal artiklar. Inga av dessa arbeten har till dags dato översatts till
svenska. 35 Av Klein fanns inga originaltexter på svenska, bara en mindre introduktion,
skriven av hennes elev Hanna Segal, utgiven i Sverige 1976. Den första boken av Klein på
svenska, Kärlek, skuld och gottgörelse, publicerades 1988. Igra tillsammans med Lars Sjögren
hade gjorde urvalet av texterna och skrev introduktioner. 36

Från brittisk objektrelationsteori fanns 1983, utöver de ovannämna, på svenska också en

introduktionsbok om Harry Guntrips teorier skriven av Patricia Rosén-Sandahl Om barnet
inom oss utgiven samma år. Patricia Rosén-Sandahl, senare Tudor-Sandahl, var en av dem,
förutom Igra som kan sägas ha introducerat den brittiska objektrelationsteorin i Sverige i
bokform. 37 En ytterligare faktor som gjorde att dessa teorier uppmärksammades i Sverige var
de svenska översättningarna av böcker från den amerikanska objektrelationsteorin. Otto
Kernbergs bok Borderlinetillstånd och patologisk narcissism översattes till svenska 1983.
Margaret Mahlers bok Barnets psykiska födelse kom i svensk översättning 1984. 38 I båda
dessa böcker fanns en del hänvisningar till de brittiska objektrelationsteoretikerna.

Förutom de fyra förgrundsgestalterna i Igras första bok, har Igra bidragit till att introducera
W.R. Bions teorier i Sverige. Bions teoretiska hemvist är post-kleiniansk. Igra har skrivit tre
artiklar om Bions teorier (1982, 1992, 2002c) och två förord till en svensk översättning av en
av Bions böcker, under svensk titel Vid närmare eftertanke 1993 och dess förkortare
återupplaga Eftertankar 2001. Före dessa hade endast Bions Gruppterapi. Teorier och
erfarenheter översatts till svenska 1974. 39 Att översätta nya teoretiker till svenska utgör ett
sätt att introducera dem och vi kan konstatera att Igra bidragit avsevärt med detta.

1988 gav Igra ut sin andra bok På liv och död. Om destruktivitet och livsvilja. Med detta
arbete kan Igras författarskap kring människans destruktivitet på allvar sägas ha tagit fart. Han
hade tidigare skrivit en artikel ”Genesis och dödsdrift” (1983a) och därefter följer fem artiklar
på detta tema (1989, 1991, 1993, 1994b, 1995) som senare leder fram till Igras fjärde bok Den
tunna hinnan mellan omsorg och grymhet 2001.

35
Igra skrev en psykologuppsats 1975: Fairbairns psykoanalytiska objektrelationsteori. Uppsala: Psykologiska
Institutionen, Uppsala universitet.
36
De omskrivna böckerna är: Winnicott, D.W. Lek och verklighet. 1981 Stockholm: NoK, Winnicott, D.W.
Barnet, familjen och omvärlden 1983, Stockholm: NoK, Balint, M. Läkaren, patienten och sjukdomen. 1972,
Lund: Studentlitteratur, Segal, H. Melanie Klein och hennes bidrag till psykoanalytisk teori och teknik. En
introduktion. 1976 Stockholm: W&W., Klein, M. Kärlek, skuld och gottgörelse. 1988 Stockholm: NoK.
Fairbairns enda bok: Fairbairn, W.R.D. Psychoanalytic Studies of the Personality. 1952 London: Routledge.
37
Rosén-Sandahl, P. Om barnet inom oss. En introduktion till objektrelationsteori enligt Harry Guntrip. 1983
Stockholm: Liber. Denna introduktion följdes upp av Tudor-Sandahl, P. Det glömda självet 1989 Stockholm:
W&W och Tudor-Sandahl, P. Den fängslande verkligheten. Objektrelationsteori i praktiken. 1992 Stockholm:
W&W
38
Kernberg, O. Borderlinetillstånd och patologisk narcissism. 1983 Stockholm: NoK., Mahler, M.S., Pine, F. &
Bergman, A. Barnets psykiska födelse. Symbios och individuation. 1984 Stockholm: NoK
39
Bion, W.R. Eftertankar. Psykoanalytiska studier. 2001 Stockholm: NoK., Bion, W.R. Vid närmare eftertanke.
Psykoanalytiska studier 1993 Stockholm: NoK. , Bion W.R. Gruppterapi. Teorier och erfarenheter. 1974
Stockholm: Prisma

13
Däremellan ger Igra ut sin tredje bok Inre värld och förändring. Om narcissism, identifikation
och inre objekt. (1996) Detta är hans mest teoretiskt avancerade bok, men den innehåller
också många konkreta exempel från Igras psykoanalytiska praktik. I samma anda som denna
bok publicerar Igra två kliniska artiklar i två internationella tidskrifter, 1997 och 1998. Han
skriver också ett kapitel ”Projektiv identifikation – vägvisare till den inre världen”(2000b) i en
psykoanalytisk antologi om det klenianska kardinalbegreppet projektiv identifikation.

Igras sista bok Den tunna hinnan - mellan omsorg och grymhet från 2001, fick ett starkt
gensvar. Den fick över 20 recensioner och Igra blev också intervjuad i flera tidningar i
samband med detta och var med i debatter. Senare startar Igra en debatt i Psykologtidningen:
”Om våldet i vår vardag” (2001a) som följs upp av två artiklar (2002, 2002a).

Det sista ämnet i Igras författarskap handlar om kärlek och sexualitet. Detta återfinns i två
artiklar i Divan (1994a, 2002b), en artikel om drifter och begär i Richard Wagners Ringen-
operor (2000d) och Igras sista publikation ”Kärlek och andra svårigheter” i Svenska
psykoanalytiska föreningens skriftserie. Nr 6, (2003a)

Analys: Några centrala teman i Ludvig Igras föreställningar om

destruktivitet
Under metodrubriken på sid. 5 beskrevs hur jag formulerade och valde ut centrala teman för
att kunna analysera Igras föreställningar om destruktivitet. Dessa redovisas under fem
rubriker nedan:

1. Kunskapsteori och människosyn

Bakgrund

När Igra utbildade sig till psykolog på 1970-talet fanns det inget sammanhållet och framför
allt inte ett integrerat, psykologexamensprogram som idag. För att bli psykolog läste man då
fyra ”betyg” i psykologi och ett vardera i sociologi och pedagogik. Dessa studerades som
separata ämnen som sedan kunde kombineras till en (biträdande) psykologexamen,
motsvarande en filosofie kandidatexamen, på dåvarande 120 universitetspoäng.
Psykologiämnet handlade till allra största delen om individens psykologi. Det fanns några
kurser i grupp- och organisationspsykologi som hade ett ”överindividuellt” perspektiv. De
olika perspektiven avhandlades i olika kurser, var för sig. Sociologiämnet innehöll
samhällsteori och socialpsykologi, som huvudsakligen avhandlade kollektiv och grupper.
Pedagogikämnet avhandlade framförallt inlärningspsykologi på individuell nivå och för övrigt
en del kring skolsystemets organisation.

I mitten av 1970-talet påbörjade Igra sin psykoanalytikerutbildning. Den klassiska

psykoanalytiska teoribildningen har nästan uteslutande ett individualpsykologiskt eller intra-
psykiskt perspektiv. Som nämndes ovan, var Igra med om att revidera litteraturen i Spas-
utbildningen åt ett brittiskt objektrelationistiskt perspektiv.

14
Objektrelationsteorin uppstod ungefär under tidsperioden 1935-65, bland annat ur en kritik av
den psykoanalytiska driftspsykologin. Istället för driftstillfredsställelse menade man att
relations- och meningsskapande var människans primära drivkraft. 40 Fairbairn skriver:
… libido is primarily object seeking (rather than pleasure-seeking, as in the classical theory), and that it is
to disturbance in the object-relationship of the developing ego that we must look for the ultimate origin of
all psychopathological conditions.
(Fairbairn 1952 s. 82)

En annan kritik av den freudianska teorin kom från kvinnligt håll. Sigmund Freud var, precis
som oss alla, ”ett barn av sin tid”. Freuds teorier såg naturligen kvinnans psykologi genom
mannens ögon. En rad, framförallt kvinnliga psykoanalytiker, uppmärksammade detta i början
av 1920-talet. Speciellt bör Karen Horney (1885-1952) och Helene Deutsch (1884-1982)
nämnas. Dessa teoretiker var tidiga kritiker av den då rådande teorin och började själva skriva
om kvinnopsykologi och moderskap. 41

Freuds individualpsykologiska teorier startade i princip från och med den oidipala nivån, det
vill säga ungefär vid treårsåldern. Arbete med nya patientgrupper, framförallt behandling av
barn och psykotiska patienter, skapade nya arbetsområden och ett växande behov av att
revidera eller åtminstone komplettera den klassiska psykoanalytiska teoribildningen, framför
allt vad gäller den preoidpala perioden.

Den tidiga objektrelationsteorin hade också ett individual- och intra-psykologiskt perspektiv,
med starkt fokus på ”barnet inom oss”. Uppkomsten av spädbarnsforskning satte fokus på
mor-barnrelationen. Objektrelationsteoretikerna Donald Winnicott och Michael Balint (1896-
1970) satte relationen, snarare än individen i centrum, och brukar förknippas med uppkomsten
av en två-personspsykologi. Med detta breddades alltså den kunskapsteoretiska basen – man
började i större utsträckning att betrakta individen i relation till omgivningen.

Om begrepp

Den kleinianska teoretikern Thomas Ogden skriver att ”psykoanalytisk teori lider brist på
begrepp och språk för att beskriva samspelet mellan fenomen i den intrapsykiska sfären och
fenomen i den yttre verklighetens och de interpersonella relationernas sfärer.” (Ogden 1982
s.13) Det kleinianska begreppet projektiv identifikation är ett sådant begrepp. Detta begrepp
finns med på många ställen i Igras författarskap, men avhandlas inte explicit i Den tunna
hinnan. Begreppet projektion, den ena delen av projektiv identifikationen, finns däremot med
här som en del i Igras tankar om destruktivitetens triad (se sid. 30). De båda begreppen
beskriver psykologiska processer om hur vi försöker göra oss av med egna oönskade känslor
och egenskaper genom att tillskriva dessa andra personer i vår omgivning – en viktig
komponent till främlingshat och destruktivitet, enligt Igra. 42 Lyckas vi stå i kontakt med vår

40
Jay Greenberg & Stephen Mitchell Object Relations in Psychoanalytic Theory. 1983 London: Harvard Univ
Press ger en bra bild av objektrelationsteorins uppkomst.
41
En lämplig introduktion till detta tema är Janet Sayers Psykoanalysens mödrar. Helene Deutsch, Karen
Horney, Anna Freud och Melanie Klein. Stockholm: Alfabeta 1992.
42
Igra beskriver begreppet som följer: ”Projektiv identifikation är beteckningen på en omedveten fantasi om att
projektivt förpassa delar av självet in i ett yttre eller inre objekt för att attackera, behärska eller nå kontakt med
objektet. Motivet kan också vara behovet av att avbörda sig plågsamma sinnestillstånd. Subjektet söker någon
som kan ´ta hand om´ det plågsamma. Genom att gränsen mellan själv och objekt blir oklar kan projektiv
identifikation också bidra till att avståndet till objektet förnekas. Ibland kan gränsupplösningen mellan själv och
objekt upplevas så konkret att individen tror sig vara objektet för att inte behöva sakna ett objekt han behöver

15
inre värld, inklusive det vi hatar och föraktar hos oss själva, så minskar risken för att vi
tillskriver eller agerar ut detta mot andra. Detta utgör den centrala föreställningen.

Den mest uttömmande texten om projektiv identifikation av Igra finns som ett kapitel i en
antologi, där han ger en utförlig och personlig beskrivning av sin syn på begreppet. (i Camitz,
red. 2000, s.19-36). Begreppet har egna rubriker i hans två första böcker (1983, 1988) och en
mycket central position i boken Inre värld och förändring.(1996) Förutom en presentation av
projektiv identifikation skriver Igra här att han utgår från att det pågår en oavlåtlig
pendelrörelse mellan projektion och introjektion – en primär psykisk process inom oss. Enligt
den kleinianska teorin står vi under inflytande av en ständig ström av omedvetna fantasier.43

I samma bok som ovan skriver Igra om sin syn på grundläggande begrepp han använder sig
av. I psykologiska sammanhang kan det ibland ”befrämja undersökningen om vi tillåter oss
att lämna några av de begrepp vi rör oss med relativt obestämda. Alltför stor precision kan
ibland upplösa föremålet för undersökningen. Gränsen mellan noggrannhet och analsadistisk
begreppsterror kan ibland vara hårfin.” hävdar Igra. (1996 s.15) Statsvetaren William
Connolly (1993) använder benämningen ”omstridda begrepp” (essentially contested concepts)
och har utrett för- och nackdelar med noggranna begreppsdefinitioner. Ett annat liknande
alternativ till en noggrann begreppsdefinition skulle kunna vara Michel Foucaults begrepp
diskurs.

Igra förespråkar en processartad inställning till tänkande och begrepp. Människan lever
simultant i en inre och yttre verklighet. Det är ofta i mötet mellan det yttre och det inre som
ny kunskap genereras. I en tidigare artikel skriver Igra ”att den teoretiska stringensen
stundtals måste kastas åt sidan för att möjliggöra nya tankebanor”, och ”… om jag önskat
finslipa, förtydliga eller klargöra olika psykoanalytiska begrepp hade jag skrivit en helt annan
bok. [Ambitionen är] att stimulera läsaren till att utveckla sina egna infall …” (1989 s.32 &
s.31) Här talar Igra tydligt i såväl W.R. Bions som i Donald Winnicotts anda. Igra inleder sin
sista artikel om Bion med ett uttalande av densamme: ”Jag ser verkligen fram emot att få höra
vad jag har att säga ikväll.” (2002c s.24) Samma uttalande finns dessutom refererat av Igra i
en tidigare artikel (1997a s.103.) Winnicotts välkända uttalande: ”There is no such thing as an
infant!”, uppstod också från ett spontant infall. (Clancier & Kalmanovitch 1984 s.7-8)
Psykoanalytikerkollegan Tomas Böhm berättar om ett tillfälle när han föreläste tillsammans
med Igra:
… det var speciellt när Ludvig föreläste. Det var inte bara ”den tunna hinnan” utan det var ”den tunna
isen” också. Han gillade inte att förbereda sina föreläsningar. Vi förpratade lite om olika punkter, jag hade
ett koncept med mig, han undvek koncept. Han gick ifrån, det gick inte att få tag på honom i pausen, och till
slut skulle vi hålla de där föreläsningarna, och då ville han improvisera. Han hade ju naturligtvis ett stort
intellektuellt lager som han kunde ösa ur, men också ett behov av att utmana de här farorna på den tunna
isen.
(Böhm i Camitz, red. 2007 s.103-104)

Dessa exempel, menar jag, visar ett speciellt förhållande till kunskap som ofta kännetecknar
stora tänkare. Igras teoretiska lärofader ”psykoanalysens fader” Sigmund Freud brukade

men inte har tillgång till.” (I Inre värld och förändring 1996 s.18) En mera utförlig beskrivning av begreppet
kan fås i Thomas Ogden (1982), som också är en av Igras referenser.
43
Ett annat centralt kleinianskt begrepp är inre objekt som Igra beskriver som ”sällsamt komplexa psykiska
strukturer som från livets första början byggs upp genom samspelet mellan inre och yttre verklighet.”(Igra 1996
s.14ff)

16
föreläsa utan koncept. 44 Kunskap kan och bör naturligtvis förprogrammeras genom studier.
Men när den skall användas i stunden för att skapa något nytt eller något kreativt, krävs också
ett möte med den inre levande världen – den ständiga strömmen av omedvetna psykiska
processer, som pågår inom varje människa. En snarlik föreställning med den tidigare kring
projektion och projektiv identifikation återkommer alltså i Igras tänkande här. (Se: sid.16)

Övergripande människosyn

Alla teorier om människan startar med medvetna eller omedvetna grundantaganden. Kanske
är det därför inte bara en ren tillfällighet att Igras första publicerade text ”Människosyn – ett
fruktbart begrepp” (1971) handlar just om människosyn? Enligt uppslagsverket
Nationalencyklopedin utgör människosyn en ”gängse term för uppfattningar om människans
grundläggande egenskaper, hennes möjligheter och begränsningar”. Hit hör föreställningar,
antaganden och teorier om människan som i praktiken knappast låter sig prövas till exempel
uppfattningar om vad människan eftersträvar, eller hennes sanna natur.

I denna, sin tidigaste artikel, formulerar den då 26-årige Igra sin människosyn mer explicit än
någon annan stans i sitt senare författarskap:

Människan kan således ses som en potentialitet, vilken driven av inre motsättningar, som tar sig uttryck i t
ex hunger, ingriper i naturen och ställer sig i relation till andra artfränder i denna kamp för överlevandet.
Därigenom, genom denna väv av samspel, förändrar och förändras hon. Denna potentialitet utvecklar dock
endast under vissa yttre betingelser sin säregenhet [---]. Denna säregenhet får dock aldrig betraktas som
given – får inte ses som oföränderlig. Det gäller alltså inte att finna ”människans natur” tidlös och evig, utan
söka studera framväxten av och sambandet mellan de psykiska strukturerna å den ena sidan (och den helhet
de utgör) och de sociala, amterialla [sic!] förhållanden som bildat ramen för deras utveckling å den andra.
En allvarlig fara ligger i att utifrån människan i nuet göra alltför många antaganden om oföränderligheten i
hennes psyke. Detta sker speciellt lätt när man vid slutet av människan isolerar henne från den samhälleliga
kontakt hon lever i – d v s man bortser från den materiella basen för hennes existens. [---].

Det finns alltså inte en ”sann” människosyn giltig för alla tider. Den är relativ och historiskt betingad, och
[---]. i en given historisk situation.
(Igra 1971 s.26-27)

I artikeln kritiserar Igra den behavioristiska psykologin som han menar lägger drivkrafterna
utanför människan själv. Människan har utvecklat förmågorna till abstrakt tänkande och till
att tänka i symboler varvid ”förnuftet hos människan intagit instinkternas plats” (1971 s.25).
Igras uttalade människosyn i citatet ovan ligger nära den historisk dialektiska materialismen
utvecklad av Karl Marx och Friedrich Engels under inspiration av Friedrich Hegel. Detta är
framför allt en samhällsteori. I denna betonades de materiella förhållandena och samhällets
produktionsförhållande som avgörande för människans medvetande, i motsats till den
idealistiska som istället lade betoning på idéer och individernas handlingar. Mitt intryck är att
Igra inte är lika materialistisk som Marx och Engels, och dessutom lägger större vikt vid
individens egen förmåga att påverka sin tillvaro, i sin betoning av människans potentialitet
och hennes föränderliga psyke. Denna uppfattning får stöd i en senare artikel ”Synpunkter på
psykoanalysen” från 1973. Här refererar Igra till Erich Fromm som fastslår: ”förståelsen av en
individs omedvetna förutsätter och nödvändiggör den kritiska analysen av det samhälle han
lever i”. Igra hävdar att denna analys måste göras utifrån en samhällsteori och kan inte göras

44
Se t.ex. Peter Gay Freud 1990 Stockholm: Bonniers s.228 och Linda Donn Freud & Jung 1989 Stockholm:
Hammarström & Åberg, s.120

17
med den psykoanalytiska metoden: ”Marxismen och psykoanalysen täcker skilda samhälleliga
fält …” (Igra 1973b s.44)

Medfödda strukturer

I den första egna boken Objektrelationer och psykoterapi deklarerar Igra några
grundantaganden om människan. Han skriver där att han tar avstånd från tabula rasa-
föreställningen om människan, det vill säga att människan skulle födas som ett oskrivet blad
som skapar och förvärvar sina egenskaper under livets gång. Istället radar Igra upp sex
postulat om den mänskliga naturen, bland annat antagande om vissa medfödda psykiska
strukturer, och det kleinianska antagandet om att vår mentala aktivitet består av ”en ständig
ström av primitivt [omedvetet] fantiserande”. Han hänvisar till W.R. Bions teorier om
psykiska förföreställningar (preconceptions) och Noam Chomskys teorier om medfödda
språkliga djupstrukturer. (1983 s.98f)

Differentiering och integrering

I inledningen av På liv och död, hävdar Igra att vi alla, under vår levnad ställs inför ”kampen
mellan själslivets integrativa, sammanfogande tendenser, och de tendenser som strävar mot
uppspjälkning och ibland fragmentering.” Vårt psyke rör sig mellan polerna differentiering
och integrering – ”en paradox, där vi ställs inför den samtidiga uppgiften att i vårt inre både
sammanföra och avskilja” (1988 s.13). Denna tanke kan vara inspirerad av Otto Kernberg
(1975), som i sin bok om borderline beskriver att spädbarnets första utvecklingspsykologiska
uppgift är att differentiera, därefter att integrera. Psykotikern har inte klarat något av dessa
uppgifter, borderlinepersonen har klarat av den första men inte den andra uppgiften och
neurotikern har klarat båda uppgifterna, enligt Kernbergs utvecklingspsykologiska
personlighetsteori. Kernberg presenteras i Igras första bok. (1983)

Igra utgår därefter från Freuds (1915) uttalande om att hat är ”den ursprungligaste mänskliga
känslan”. Barnet drivs vid födelsen ut ur ett ostört tillstånd, till att utsättas för massiv
stimulipåverkan. Barnet, och senare den vuxne, kan inta två hållningar till omvärlden: 1. ”att
acceptera, bearbeta, härbärgera och vänta i sitt förhållande till världen.” Alternativt kan
individen: 2. ”att hatiskt söka utplåna, förneka och avbryta det kränkande umgänget med en
värld som tycks leva ett indifferent och självständigt liv oberört av individens
önskningar”(1988 s.30f).

Den inre världen

Igra utgår också från ”ett antagande om att händelser i den inre världen får samma påtagliga
konsekvenser, som när händelser i den yttre verkligheten leder till påtagliga förändringar av
densamma.” (1988 s.61) Igra är här starkt influerad av Melanie Kleins teorier. Klein har ett
fenomenologiskt perspektiv, i sina antaganden och försök till beskrivningar av vad barnet
upplever. Utvecklingspsykologen och spädbarnsforskaren Margaret Mahler, samtida med
Klein, har en mera antropologisk och beteendeinriktad metod, som beskriver hur barnet
uppträder. Igra menar att detta rör sig om två olika nödvändiga infallsvinklar och att det
gäller att ha ”en integrerad och sammanhängande teori”, som utövare. (1988 s.58f)

18
Komplexa processer

I boken Inre värld och förändring, gör Igra ett antagande om hur personligheten utvecklas:

Personlighetsutveckling är inte detsamma som att vuxet ersätter infantilt, utan är en följd av att vuxet och
infantilt flätas samman på annorlunda sätt och med nya betoningar. Men den motsatta faran är en alltför tät
sammanfogning av erfarenheter och personlighetsaspekter som leder till sammanblandning och förvirring
snarare än ökad integration. Integrationsprocessen är inte endast av kognitiv karaktär utan inbegriper
känslolivet. Kan den emotionella aspekten av integrationsprocessen inte härbärgeras kan hela utvecklingen
bryta samman.
(Igra 1996 s.15)

Psykologiska processer är alltså komplexa och kan leda till olika utvecklingslinjer, enligt Igra.
Denna syn på en förändrings- eller utvecklingsprocess skiljer sig alltså från enklare fas- eller
stadieteorier, där ett nytt distinkt tillstånd ersätter ett tidigare, enligt en förutbestämd given
ordning. Fas- och stadieteorier har varit synnerligen vanliga inom psykologin. 45 Den
kleinianska (kunskaps-)teorin är däremot ingen fasteori. Kleins båda positionsbegrepp, den
schizo-paranoida och den depressiva positionen (kompletterat med John Steiners tredje
positionsbegrepp psychic retreat) utgör tendenser som växelvis avlöser varandra hela livet
igenom, under påverkan av de psykologiska omständigheter och stressmoment som drabbar
oss. W.R. Bions kleinianska gruppteori beskriver fyra (jämvikts-)tillstånd: arbetsgruppen
eller något av de tre gruppförsvarstillstånden: beroende, kamp/flykt och parbildning. Dessa
tillstånd avlöser varandra beroende på gruppens sammansättning, funktion, samspel med
omgivningen, etc. 46

Behovet av att gestalta

I sin text ”Den hemlighetsfulla rösten” menar Igra att människan har ett behov av att gestalta.
Han inleder: ”Varifrån kommer människans önskan att gestalta?”, och svarar: ”Drivkraften
tycks vara ett behov att ge en ännu oartikulerad känslomässig upplevelse form.” (1997a
s.101). Igra antar att människan har en oåtkomlig eller svåråtkomlig omedveten inre värld
som kan ge sig till känna under vissa omständigheter, ibland ofrivilliga: ”Något svårgripbart
lever sitt eget osynliga liv för att plötsligt förlösas utan förvarning, likt ett överrumplande
besök.” (1997a s.104) Skapandeaktiviteter och psykoanalys utgör två sätt varpå individen kan
möta sin omedvetna inre värld, och som kan göra att ”gränsregionen mellan medvetet och
omedvetet blir mer genomsläpplig och tillåter ett befruktande utbyte.” (1997a s.107)

Människans själsliga betingelser utgår från två existentiella grundvillkor, menar Igra i Den
tunna hinnan: a) människans ursprungliga värnlöshet och beroende av sina närmaste, b)
människans avancerade symboliseringsförmåga. Människans utvecklade abstrakta tänkande är
inte bara en tillgång, utan kan paradoxalt nog också göra henne psykiskt sårbar. Mycket av

45
Det närmaste exemplet är Johan Cullbergs Kris och utveckling, 1975 Stockholm: NoK, en av sveriges mest
sålda böcker i sin genre. Här beskrivs en psykologisk kris delvis med en fasteori: chockfas, reaktionsfas,
bearbetning och nyorientering. Andra exempel är Freuds teori om libido/erogena zoner: oral, anal, genital.
Denna teori har kritiserats som förenklad bland annat av spädbarnsforskaren Daniel Stern. Mahlers teori om
separation-individuation är ett annat exempel på en fasteori.
46
Naturligtvis kan dessa teorier användas som fas- eller stadieteorier. T.ex. kan man ibland se beskrivningar av
att Kleins schizo-paranoida position gäller barnet upp till c:a18 månader, varefter den depressiva positionen
skulle ersätta. Detta anses idag vara en stark förenkling. Man kan också kombinera flera perspektiv samtidigt, till
exempel att en grupp har större benägenhet till beroende-tillståndet i början av sin tillblivelse och större
benägenhet till parbildnings-tillståndet när gruppen arbetat en tid tillsammans.

19
människans destruktiva handlingar sker i lidelse av psykologiska, symboliska och
känslomässiga skäl. Hennes olika handlingsmöjligheter kan öppna existentiella avgrunder av
en sådan art ”att de kan få en människa att döda sig själv…” eller andra (2001 s.112).

2. Människans drivkrafter
Instinktsteorin

Igra är influerad av Freuds teori om det omedvetna och speciellt den kleinianska
vidareutvecklingen av denna teori. Vid en ytligare betraktelse kan den kleinanska teorin synas
vara helt intrapsykisk, det vill säga endast avhandla det som sker i individens huvud.
Emellertid är detta delvis en chimär. Den tidiga psykoanalysens utgångspunkt är en
driftsteori, som förklaring till människans motivationella drivkraft. ”Freud postulerade
förekomsten av drifter i den psykiska organisationen. Dessa kännetecknas av att ha ”en
somatisk källa och levs ut via erogena zoner ...”, skriver Igra i sin första bok. 47

Instinktsteorin har gamla rötter, men dess moderna historia tar avstamp i Charles Darwins
evolutionsteori från mitten av 1800-talet. Psykologerna William James (1842-1910) och
William McDougall (1871-1938) räknade upp en mängd olika instinkter som förklaring till
olika mänskliga beteenden. De två mest kända ”neoinstiktivisterna” är Sigmund Freud (1856-
1939) och Konrad Lorenz (1903-1989). Gemensamt för Freuds libidoterori och de äldre
instinktivisterna är: ”formulerandet av den instinktivistiska modellen i mekaniskt-hydrauliska
termer.”, skriver Erich Fromm. ”Freuds stora framsteg […] var att han förenade alla instinkter
i två kategorier – de sexuella instinkterna (eller drifterna) och självbevarelseinstinkten”.
Fromm menar att Freuds teori härigenom kan betraktas som det sista steget i instinktivismens
historia. Det första steget på väg bort från instinktivismen, gjordes när Freud senare övergick
från ett fysiologisk-mekanistisk till ett biologiskt synsätt. Med biologin tillkom ett
övergripande perspektiv - organismen sågs som en sammanhållen helhet. 48 Istället för att
postulera olika drifter bakom olika beteenden kunde man nu, med Freuds libidobegrepp
betrakta instinkterna som en central grundenergikälla bakom olika beteenden. Libidon kunde
förflyttas och transformeras. Libidoidén skapade förutsättningar för konstruerande av nya
teorier kring människans psykiska funktionssätt, till exempel de topografiska, dynamiska och
ekonomiska: lust-& realitetsprincipen, konstans-, tröghets- & nirvanaprincipen.

Driftsbegreppet har dragits med stora kunskapsteoretiska problem. Freud vacklade själv
mellan att söka en libidinal konkret fysisk substans och att betrakta libidon som en slags
psykisk energi, eller endast som en psykologisk metafor. Problemen blev inte mindre när
Freud i en text ”Bortom lustprincipen” år 1920 förde fram sina tankar om en dödsdrift vid
sidan om sexualdrifterna. Denna tanke fick ett starkt motstånd från de flesta psykoanalytiska
teoretiker. Ett viktigt undantag var Melanie Klein, med Igras ord:

Klein [var] en av de få psykoanalytiker som accepterade Freuds teori om dödsdriften och fann den kliniskt
meningsfull. Det fanns flera skäl till detta. Hon fann i sitt barnanalytiska arbete att små barns fantasiliv
innehåller ytterligt grymma inslag och att denna grymhet inte kan förklaras utifrån deras erfarenheter.
Hennes slutsats blev att denna grymhet till en del måste ha ett inre ursprung. Därför anammade hon teorin
om ett samspel mellan livsdriften och dödsdriften i själslivet.
(Igra 1996 s.58)

47
Igra, L. Objektrelationer och psykoterapi, 1983, Stockholm: NoK s.14
48
Fromm, E. Den destruktiva människan, 1976, Stockholm: NoK s.29ff

20
Kleins metod att analysera barn baserades på hennes upptäckt att deras lek kunde tolkas på
motsvarande sätt som den vuxnes drömmar eller fria associationer. Hon tillhandahöll ett
terapirum, med en sandlåda, där barnen fritt kunde uttrycka sig själva: små leksaker som
kunde användas för fantasilekar, papper, saxar, pennor, vatten, burkar och behållare.

Ludvig Igra och dödsdriften

I de två inledande avsnitten i, På liv och död, från 1988, avhandlar Igra sin syn på Freuds
besvärliga dödsdriftsbegrepp: ”Traumatisering är ett oundvikligt inslag i människans
utveckling”(s.31) Detta leder till ”toxiska känslor” – det vill säga känslor som inte kan
uthärdas utan måste projiceras, och en dialog med omvärlden kan starta. Om detta inte sker
stannar ”detta något, som jag kallar Thanatos”(s.32) kvar, som en potentiell destruktiv kraft
inom individen, som kan dyka upp vid ett senare tillfälle. Vad är ”detta något”? Igra fortsätter:

Dödsdriften bör inte betraktas som en materiell giftig kemisk substans. [---] Kemiska processer kan inte
projiceras. Däremot kan manifestationer av en psykologisk dödsdrift förmedlas till en annan människa,
vilken genom sin härbärgerande förmåga ger en tillfällig lättnad, avlastning och befrielse hos den
projicerande. Dessa drifter kan ses som dynamiska psykiska strukturer. [---]

Det vi beskriver som en dödsdrift kan, om man så vill, ses som ett bestämt omedvetet fantasiflöde med en
bestämd struktur som källa. Ur detta fantasiflöde följer sedan föreställningar, inre konflikter och
handlingsmönster.
(Igra 1988 s.32-33)

Noteras bör att Igra talar om en tillfällig lättnad – det omedvetna ständigt pågående
fantasiflödet måste med jämna mellanrum projiceras för att vi inte skall förlora kontakten med
verkligheten.

Vad är då en ”psykisk struktur”? Igra hänvisar till Fairbairn (1952) som bland annat
kritiserade Freuds strukturella teori (Detet-Jaget-Överjaget) för att den antog en separation av
den psykiska energin (drifterna) från de psykiska strukturerna. I Freuds modell tänktes Detet
som en energireservoar av rå obearbetad psykisk energi som kunde neutraliseras (tämjas) och
sublimeras, det vill säga omformas och få ett utlopp i oskadliga och acceptabla former. Detta
resonemang leder till en rad (kunskapsteoretiska) problem, om den psykiska energins och
strukturernas natur. 49 Fairbairns lösning var:

att betrakta den psykiska energin och de psykiska strukturer denna energi är en del av som en oupplöslig
helhet. Därmed fråntas ”driften” ett självständigt liv och ses som en oupplöslig aspekt av dynamiska
psykiska strukturer, dvs dynamiska inre organisationer som innefattar energi. Freuds modell var den
Newtonska fysikens, medan Fairbairn tycks luta sig mot den moderna fysikens modell av ”världen”, där
materia just framträder som en energiform.
(Igra 1988 s.39)

Fairbairns lösning innebär att innehåll och struktur inte går att skilja åt, varvid distinktionen
mellan Detet och Jaget/Överjaget, i Freuds modell inte längre kan upprätthållas. Igra jämför
alltså dessa tankegångar med fysikens, där elektroner kan betraktas antingen som materia
eller som en rörelse, men inte både ock, samtidigt. Längre fram i texten beskriver Igra Eros
och Thanatos som ”generella tendenser” i vårt psyke, som har samma mål – ett undvikande av

49
I sina ”Nya föreläsningar” (1932) uttryckte Freud relationen mellan Detet och Jaget med följande kryptiska
formulering: ”Where id was, there ego shall be.” – i svensk översättning: ”Där detet var, skall bli jag.” (Freud
1932 s. 497)

21
inre spänning, men på två olika sätt. Eros är en tendens som söker ”bevara livet genom att
komplicera det genom skapandet av allt mer sammansatta helheter”. (1988 s.43) Thanatos är
en tendens som strävar att sönderdela, upplösa och förgöra. I Igras tappning blir Eros och
Thanatos två ”medfödda odifferentierade tendenser inom själslivet.”(1988 s.44)

Det är trots allt, inte helt lätt att förstå Igra. I Psykisk Hälsa (1989:1) publicerades en artikel
”Dödsdriften inom psykoanalysen” av Rolf Künstlicher, där han diskuterar Igras användning
av dödsdriftsbegreppet, och i samma nummer svarar Igra Künstlicher, i sin artikel ”Dödsdrift
– behövs den?” (1989) Begreppet blev redan från början kontroversiellt, enligt Künstlicher av
två skäl, dels beroende på begreppets teoretiska oklarhet, och dels på grund av blotta tanken
på en inneboende destruktivitet i oss själva. Han tillägger att begreppet knappast
vidareutvecklats efter Freud. (1989 s.25) De båda författarna verkar eniga om att begreppet
kan ha en klinisk relevans. Men därefter ifrågasätter Künstlicher om Igras kliniska exempel
inte lika väl skulle kunnat beskrivas utan Thanatos, det vill säga dödsdriften. (1989 s.27) Igras
beskrivning saknar driftsmässiga konflikter och blir väl lättbegripliga, medan Freud, liksom
den psykoanalytiska teorin är motsägelsefull, menar Künstlicher. Igra skiljer inte mellan myt
och empiri och ”tycks blanda ihop jämförande observationer på spädbarnets kompetens och
observationer ifrån psykoanalytisk synvinkel, vilket är väsensskilt.” Igra hamnar genom sin
bristande stringens och genom sitt cirkelresonemang, i det han själv varnar för – ekelektism
(1989 s.29) menar Künstlicher.

Igra inleder sitt svar med att han finner det mycket stimulerande att hans bok diskuteras. Han
vill att hans bok skall vara en utgångspunkt för läsarens egna tänkande och försvarar den
bristande stringensen. I artikeln avhandlas bland annat relationen mellan myt och empiri. Igra
menar att det här finns en gråzon och vänder sig mot Künstlichers för skarp skiljelinje mellan
de båda. Det kliniska erfarenhetsmaterialet har kvaliteten som ger det formen av en myt, men
inte tvärtom, hävdar Igra. (1989 s.32)

Hyllandet av motstridande synpunkter blir här möjligen ett intellektuellt snobberi, eller en
flummig nonsensdiskussion. Igra kommenterar den urspårade diskussionen: ”Det är inte att
betrakta som ett tankefel eller inkonsekvens hos Künstlicher. För precis så är det [---] när man
brottas teoretiskt med de stora själsliga krafterna. Ibland framträder de avklarnade och enkla i
sin monumentala mäktighet, och ännu oftare försvinner de mitt under avnjutandet av dem in i
ett undflyende töcken som sedan övergår i ett hångrinande mörker” (1989 s.31) Künstlicher
var psykoanalytiker i Igras ”broderförening”, Svenska Psykoanalytiska Föreningen, och på så
sätt tillhörande ”samma läger”. Man kan undra hur diskussionen hade blivit om det varit
någon utifrån som hade attackerat psykoanalysen för att inte vara stringent? Det är svårt att
inte tro att tonläget i så fall skulle ha varit ett helt annat.

Denna artikel verkar vara Igras ”uppgörelse” med dödsdriftsbegreppet. Efter detta kan jag inte
finna att han själv återkommer till dödsdriften. 50 Inte ens i en artikel där Igra försvarar värdet
av den kleinianska teorin, mot ett tidigare angrepp från psykoanalytikern Jan Stensson, lutar
sig Igra mot dödsdriften. (1998a) Enda gången Igra återkommer till dödsdriften är när han
svarar på en debattartikel i Psykologtidningen där han av Cajsa Lindholm kallas för ”doktrinär
driftsteoretiker” och protesterar mot detta. (Igra 2002a s.20) Dödsdriften avhandlas inte

50
I ”Ondskans strukturer – myternas budskap” talar han om ”ondskan” och ”den onda driften”. (1991 s.352) I
”Vedergällningens drivkrafter” talar han om ”destruktiv kapacitet” och ”infantilt hat” (1994 s.90) I Inre värld
och förändring 1996 nämns den kort som ”materiens egen form av nostalgi.” (s.26) Igra nämner dödsdriften som
en ”själslig utlöpare” till narcissismen i Den tunna hinnan. (2001 s.107f)

22
explicit i Den tunna hinnan, (frånsett ett mindre undantag. Se sid. 30f nedan) Istället
framhåller Igra:

Grymheten är inte främst en instinkt eller ett biologiskt fenomen utan en företeelse som växer fram ur den
mänskliga kulturen.
(Igra 2001 s.18)

Betingelserna för grymhet är allmänmänskliga. De uppstår och förstärks i det vardagliga samspelet mellan
förälder och barn, där även föräldern måste konfronteras med och bearbeta sina egna sadistiska reaktioner
gentemot sitt barn. Det tycks inte krävas några anmärkningsvärda traumatiseringar för att potentialen till
grymhet skall få fäste i personligheten.
(Igra 2001 s.73-74)

I artikeln ”Dödsdrift – behövs den?” (1989 s.32) skrev Igra att han inte skulle ha kunnat tänka
som han gjort utan hjälp av dödsdriftsbegreppet. På samma sätt tänker jag mig att han inte
skulle ha kunnat skriva om grymheten som han gjort i Den tunna hinnan, utan att först ha
bearbetat dödsdriftsbegreppet i sina tidigare arbeten. I På liv och död (1988) uppvisar Igra en
tydlig ambivalens till begreppet, som främst tar sitt uttryck i en motvilja mot en tydlig
definition. Igra har däremot varit konsekvent i sin betoning av att dödsdriften inte går att
reducera till något biologiskt. Mycket närmare än så här lär vi inte komma Igras föreställning
om dödsdriftsbegreppet. Sammanfattningsvis skulle man kanske kunna säga att han tidigare
använt dödsdriftsbegreppet som en slags hjälphypotes och därefter lämnat det bakom sig.
Annorlunda uttryckt kan dödsdriftsbegreppet sägas ha varit tankeinstrument eller ett språk, för
att Igra skall kunna tänka och tala om de kliniska och samhälleliga fenomenen kring
destruktivitet. Kanske kan psykoanalytikern och litteraturvetaren Christopher Bollas
perspektiv vara till hjälp för en sammanfattning. Han betraktar olika begrepp och teorier som
olika visualiseringssätt:

[I] appreciate the value of psychoanalytical theories as forms of perception. One theory sees something that
other theories do not se. [---] As theories are forms of perception, if we settle with just one or two theories
we live in a confined intellectual house
(Bollas 2007 s.77)

Med tanke på den potentialitet av destruktivitet i form av fientliga frestelser som finns i oss
alla skulle vi snarare fråga oss: Varför vi, och vad det är som, avhåller oss från grymma
handlingar mot andra, enligt Igras föreställningsvärld? 51

3. Ondska
Ondska, som begrepp, dyker för första och enda gången upp hos Igra i ”Ondskans strukturer –
myternas budskap” publicerad i den ekumeniska kulturtidskriften Vår Lösen (1991 nr 5-6)
Igra inleder artikeln med följande:

Ur vår hjälplöshet växer en önskan om att bygga en mytisk förståelsestruktur som förmår fånga in ondskans
väsen och tvinga den att inta sin plats i visionen om tillvaron; kanske drivs denna vår strävan av
förhoppningen om att en dag kunna vinna kontroll över ondskan och minska dess destruktiva verkningar.
Ondskan är verkligen så påtaglig, så plågsamt närvarande och dess verkningar så uppenbara och bitvis
ohyggliga i den mänskliga historien. Samtidigt är den så undflyende och trotsar i sin gåtfullhet alla försök att
inringa den filosofiskt, teologiskt eller psykoanalytiskt.
(Igra 1991 s.352)

51
Formuleringen är inspirerad av Tomas Böhm Inte som vi! 1993, Stockholm: NoK, s.107

23
Igra återger därefter en talmudisk historia om den onda driften. En rabbi hade lärt sig att fånga
in ondskan och hålla den inspärrad. Men överraskande nog blev resultatet att människornas
strävan utplånades. Det fanns inte längre någon anledning att anstränga sig, arbeta, bilda
familj, bygga hus, lära sig något, alstra barn, etcetera. När rabbin såg dessa konsekvenser,
tvingades han släppa lös den onda driften med hat, avund och andra mörka krafterna som
följd, ”så att människorna kunde återgå till ett liv där skapande och förstörelse åter länkas
samman – på gott och ont” (Igra 1991 s.352)

Igra ifrågasätter om ”kategorin ondska” fanns med, eller hade någon egentlig innebörd i de
tidiga naturreligionerna, ”som söker placera in människan i ett cirkulärt förlopp.” (s.353)
Istället hävdar Igra att det under den så kallade hednatiden, finns få belägg för att människor
skulle ha dödats på grund av någons trosuppfattning. Detta problem, menar han, uppstår först
när den monoteistiska idén växer fram, med dess anspråk på universell giltighet, som utgör
grundvalen för intolerans. Det paradoxala är emellertid att den monoteistiska
föreställningsvärlden också utgör källan till tolerans och humanism.(s.354) Här ser vi hur Igra
formulerar den centrala idén som senare kommer att få formuleringen att omsorg och grymhet
har samma källa i Den tunna hinnan. Tanken att Gud och/eller människan både är god och
ond samtidigt, är inte så behaglig. Därför frestas vi ständigt till en dualism – att försöka
avskilja det onda från det goda.

Människan avkrävs ett stort mått av själsligt arbete att kunna övervinna sin önskan om att Den Gudomliga
Enheten inte skall inbegripa det destruktiva elementet. Det finns en stark önskan om att kunna förlägga det
på någon annan plats eller i någon annan region – härur springer säkert behovet av Djävulen fram.

(Igra 1991 s.355)

Igra betraktar varje trossystem som försök att tematisera och strukturera lösningar på våra
grundläggande existentiella problem i mytens form. Ur ett renodlat idéperspektiv gör han
ingen skillnad mellan trossystem, myt eller vetenskapliga teorier. De utgör alla, på sitt sätt,
olika försök att systematisera och strukturera våra erfarenheter. Igra kallar Freuds driftsteori
och Kleins positionsteori för ”psykoanalytisk mytologisering”(s.355) 52 Det finns ingen
principiell skillnad mellan denna teori och andra teorier kring icke mätbara kvalitativa
processer inom biologi, medicin, astronomi, t.ex. kvant-, kvark- och strängteorin. 53

Det finns en annan, något överraskande, föreställning om ondskan i samma artikel:

Ondska är ett tillstånd av glömska. Glömskan av att allt hänger samman med vartannat. Glömskan av att
varje enskild del står i förbindelse med varje annan del och därmed med helheten. Ondska definierad som en
form av glömska.
(Igra 1991 s.359 och Igra 2001 s.91)

52
Freud använde sig själv av mytologi på många sätt i psykoanalysen. Förutom vissa begrepp från den grekiska
mytologin som t.ex oidipus-myten jämförde han delar av sin meta-psykologi med myter. I Nya föreläsningar
publicerade 1932 (Freud 1932 s.510) skriver han: ”Driftläran är så att säga vår mytologi. Drifterna är mytiska
väsen, storslagna i sin obestämdhet. I vårt arbete kan vi aldrig för ett ögonblick bortse från dem, ändå är vi aldrig
säkra på att vi ser dem tillräckligt klart.”
53
I Sven-Eric Liedman Stenarna i själen. 2006, Stockholm: Bonnier, ges en fascinerande idéhistorisk
beskrivning av materiebegreppet (s.367 ff) Gerd Christensen ger i Psykologins vetenskapsteori. 2004, Lund:
Studentlitteratur, exempel på svårigheten att diskriminera mellan kunskap och spekulation. När en biolog skall
undersöka en cells ämnesomsättning, handlar man från kunskapen/spekulationen ”att ’celler’ existerar, kan
isoleras och över huvud taget har en ämnesomsättning som kan undersökas.”(s.28)

24
Igra tar hjälp av en sekvens i den norska filmen Ofelas med den svenska titeln Vägvisaren
(eng. Pathfinder) av Nils Gaup från 1987 för att illustrera det hela. En förutsättning för
ondska och destruktivitet är att hågkomsten av ”alltings förbundenhet”, holismen, bryts.
På individnivå krävs splitting i individens försvarsmekanismstruktur. För att vara förmögna
att döda judarna måste man först bryta förbundenheten, genom att omdefiniera dem som
något icke-mänskligt. Detta är en idé som Igra återkommer till i Den tunna hinnan.
Referensen till filmen Vägvisaren finns också med här, men inte tillsammans med
ondskebegreppet, utan nu under rubriken integrativ livshållning. (2001 s.91)

I Den tunna hinnan (2001) gör Igra slutligen upp med ondskebegreppet som han nu anser
kunna bli ”en skenförklaring”.(s.15) ”Ondskan inom oss” är visserligen en suggestiv
formulering, men ”den är ytterst tankefattig.” (s.20) Begreppet är en tankemässig
återvändsgränd som kan bli självbedräglig. Ondskan betraktad som en självständig ”abstrakt
princip” kan man använda för att slippa ansvar för sina handlingar: ”Det var ondskan som fick
mig i sitt grepp.” (s.21) Igra vill diskutera ondska och destruktivitet som ”djupt mänskliga
aktiviteter.” (s.22) Ondska återkommer inte mer i Igras texter, så vi kan därmed gå vidare till
vårt nästa analystema. 54

4. Destruktivitetens relation till psykisk sjukdom

Inledning

Detta tema dyker upp i en bok av psykoanalytikern Tomas Böhm Inte som vi! Psykologiska
aspekter på främlingshat och rasism, där ett kapitel har rubriken ”Samtal med Ludvig Igra.” I
deras samtal säger Igra: ”… det är viktigt att göra upp med myten att det bara är folk med
jävlig barndom som blir […] potentiella främlingshatare.” (Böhm 1993 s.185) Frågan är
förstås hur man definierar en jävlig barndom. Faktum är att människor hanterar sina
erfarenheter, dåliga och bra, på olika sätt. Tidigare i samma samtal hävdar Igra: ”Allt
destruktivt agerande – individuellt och i massa – är ångestdrivet.” (s.177) Frågan blir då
istället vad det är för erfarenheter som skapar ångest? Igra menar att ”vi har en tendens att
gruppera saker och ting i över och under.”(s.179) och dessa ”över”- och ”under”-relationer
gör att ångest kan väckas – ångest för att hamna under. Detta beskriver i och för sig helt
normala grundläggande inre psykiska processer och ”motgiftet mot de här figurerna i den inre
världen [är] vår plikt att utveckla förmågan att uthärda motstridiga känslor, att stå ut med att
dessa känslor förs samman inom oss.”(s.181) Igras föreställning är att dåliga och bra
erfarenheter skall integreras eller åtminstone kunna uthärdas tillsammans, sida vid sida, för att
inte ageras ut i destruktivitet.

Ingen stans i Igras texter har jag kunnat finna att han patologiserar som en orsak till
destruktivitet. Tvärtom ser Igra i kleiniansk anda, som vi redan varit inne på, vår inneboende
potentialitet till destruktivitet som helt normal. I Den tunna hinnan, skriver han:

En av bokens bärande tankegångar är att grymhet under vissa samhälleliga omständigheter kan utvecklas av
praktiskt taget vem som helst. Det krävs ingen störd eller skadad personlighet för att visa grymhet. Man
behöver inte tidigare ha visat några anmärkningsvärda tecken på våldstendenser. I situationer av stor
otrygghet och där de politiska ledarna sanktionerar våld vet ingen vem av oss som skulle bli mördare.

(Igra 2001 s.24)

54
I sin debattartikel När vanliga män blir terrorister upprepar Igra sina argument mot ondskebegreppet med
tilläget att det ”döljer mer än [det] klargör.” (2001a s.6)

25
Det är inte bara galningar som kan tänkas utöva destruktivitet. Men detta betyder inte heller
att alla kan bli mördare och våldsverkare, skriver han, ”Många människor kommer alltid att
stå emot lockelsen att utöva våld och makt mot andra människor”(s.25) Även om psykisk
sjuka personer ibland kan utöva våld så räcker detta bara som förklaring till en mycket liten
del av den destruktivitet vi fått erfara sedan civilisationens uppkomst. Sammanfattningsvis
kan vi konstatera att psykisk sjukdom inte utgör någon huvudförklaring till destruktivitet i
Igras föreställningsvärld.

Den tunna hinnan

Den kleinianska kunskapsteorin har artikulerats av Robert M. Young som “all experience is
mediated through primitive processes and known through the mother´s body.” (1994 s.71)
Detta innebär att det lilla barnet lär sig världen och att kategorisera sina kunskaper via
primitiva fantasier om kroppsinnehåll och kroppsprocesser i interaktionen med modern. Detta
primitiva drag i vår kunskap försvinner aldrig helt. Igra, som är mycket väl förtrogen med den
kleinianska teorin har till exempel skrivit om Ester Bicks begrepp den psykiska huden eller
”hudjaget”. 55 (Igra 1988 s.64ff)

I en artikel använder Igra sig av metaforen en tunn bomullstråd. (1994a s.6) Hinna användes
inom biologin. En serös hinna är en tunn hinna som ligger runt våra inre organ. Senare skriver
Igra ”Endast en tunn vägg skiljer kulturen från den pregenitala destruktiviteten” (1994b s.91
min kursivering), som beskrivs:

Likt en förförare lockar den pregenitala sadismen med frestande löften om spänning, enkla och snabba
lösningar, makt vedergällning och upphetsning. Dessa infantila önskningars inflytande i människans
omedvetna gör henne potentiellt farlig som vuxen, speciellt om hon har förmågan att etablera sig i de
samhälleliga institutionerna – politiska, massmedia, vetenskapliga, religiösa och militära – och där omsätta
sina infantila fantasier i den yttre verkligheten.
(Igra 1994b s.91)

Nästa gång, återfinner vi idén i en ny version, där Igra talar om den tunna hinna som skiljer
barbari från kultur och ondska från omsorg. Han talar i samma artikel om att hinnan mellan
terror och samlevnad är tunnare än på länge i forna Jugoslavien. (1995 s.3)

Slutligen väljer Igra Den tunna hinnan som titel på sin sista bok. I boken förklarar han:

När jag använder mig av metaforen ”hinna”, både tidigare och i detta sammanhang, betyder det inte att jag
betraktar kulturen som en tunn fernissa över primitiva djuriska drifter, som när som helst kan bryta fram. Jag
vill med denna bild av en hinna, så tunn att den egentligen inte har någon egen volym, ännu en gång
påminna om hur nära varandra det destruktiva och det livsbefrämjande befinner sig inom människan. Det
hänger samman med att omsorgen och grymheten springer ur samma källa. Hinnan är ett gränsområde där
människans psykiska tillblivelse oavbrutet äger rum. Föreställ dig att hinnan har en dörr. De värden och
normer som är eftersträvansvärda och självklara i det ena ögonblicket kan i nästa sättas ur spel och förefalla
meningslösa. Det sker när dörren i gränsområdet öppnas mot det destruktiva.
(Igra 2001 s.132)

55
Esther Bicks orginalartikel heter: “The experience of skin in early object relations” 1968, Int J Psychoanalytic
Therapy vol 49. New York: Jason Aronson

26
Förintelsens förövare - Nazisterna

I Den tunna hinnan, refererar Igra till Zygmunt Bauman, Gitta Sereny och Hanna Arendh som
alla analyserat Förintelsen. Bauman menar att ”Förintelsen var ett resultat av ett unikt möte
mellan faktorer som i sig själva var fullkomligt ordinära och allmänna.” Detta möte
möjliggjordes av att den politiska staten frigjordes från social kontroll och institutionerna för
socialt självstyre monterades ner. (Bauman 1989 s.19) Förintelsen var inte ett utbrott av
irrationella känslor – den var varken en galnings impulshandling eller ett överlagt val, utan
snarare en undan för undan process. Endast cirka tio procent av SS-mänen kan sägas ha varit
onormala, menar Bauman. (s.43f) Kombinationen av högtstående ingenjörskonst och
avhumanisering var en annan viktig faktor.

Gitta Sereny gjorde 1971 en cirka två veckor lång intervju med Paul Franz Stangl, som bland
annat var kommendant i förintelselägret Treblinka. Stangl dömdes 1970 till livstids fängelse
för mordet på 900 000 människor. Filosofen Hannah Arendt bevakade 1960 rättsprocessen
mot den f.d. SS-officeren Adolf Eichmann och skrev en bok om detta. Eichmann blev dömd
till döden 1961 och senare avrättad. Båda dessa porträtt visar på två fantasilösa, tämligen
auktoritetsstyrda, plikttrogna byråkrater, utan större egna idéer och initiativ. De var varken
fanatiska nazister eller personlighetsstörda psykopater. (Sereny 1974, Arendt 1963) Deras
”ondska” var snarare banal. De var typiska (över-)lojala genomförare, styrda av sina ledares
order.

Deras ledare var emellertid desto mera störda. Adolf Hitler var, ”förförd av en infantil dröm”,
med en föreställningsvärld som var ”primitiv, stupid och torftig”. ”Renhet och styrka var
centralt för Hitlers vision. Han närde ”ett gigantiskt hämndprojekt.”, menar Igra (2001 s.147)
Slobodan Milosevíc hade liknande karaktärsdrag. De båda lyckades väcka upp infantila skikt i
stora delar av befolkningen, bland annat med en föreställning om att ”en konfliktfri värld
växer fram ur hämndakten.” De som entusiasmerades märkte inte hur de själva
primitiviserats, skriver Igra. I en tid av normal samhällelig stabilitet neutraliseras det infantila
inflytandet av våra demokratiska institutioner och sociala nätverk. (s.148) Men om de sociala
strukturerna som håller samhället samman bryts sönder blir paranoida tanke- och
handlingsmönster aktiverade. (s.138) Det var det som hände, till exempel i forna Jugoslavien.
När landsfadern Tito dog uppenbarade sig primitiva föreställningar, både intrapsykiskt och i
gruppen. Hans person hade representerat rättvisa och stabiliteten, menar Igra (s.146) En
klokare ledare var Nelson Mandela i Sydafrika, vars motto var: Rättvisa – inte hämnd (s.145)

Den kleinianska och post-kleinianska teorin anses vara en tämligen utpräglad intrapsykisk
psykologisk teori. 56 Därför är det med en anmärkningsvärd stor kreativitet som Igra lyckas
applicera denna teori för att förklara destruktivitet också på en socialpsykologisk
samhällsnivå.

5. Myter och symbolisering

Myten i den kleinianska teorin

Generellt sett har myter en speciell betydelse i den kleinianska kunskapsteorin. De kan sägas
vara förmedlare av djup allmänmänsklig kunskap, som avspeglar hur människan psykologiskt

56
Undantaget är förstås W.R. Bions gruppdynamiska teori , som nämndes ovan.

27
sett har hanterat sin omvärld och historia. Kanske skulle man kunna göra en analogi till
kunskapskategorierna hos Immanuel Kant.

Psykoanalysens mest omskrivna myt är oidipusmyten, som hade en central betydelse redan
hos Freud. Igra skriver:

Oidipussituationen har under åren utsatts för avsevärt hån i sin plattaste och innehållfattigaste version:
pojken vill döda pappa och ligga med mamma. Vilken löjlig och förlegad tanke säger man. Ja, i denna
triviala och inskränkta form ter sig oidipussituationen onekligen konstruerad och är lätt att avfärda som en
kuriositet. Men lyckligtvis har den mer djup och är mer komplex än så.
(Igra 2001 s.113)

Kleinianerna vidareutvecklade och fördjupade detta begrepp om oidipalt vetande (”oedipal

knowing”) . Vad är det då som är så speciellt med denna myt? Oidipusberättelsen är inte
vilken saga som helst, utan avspeglar en universell struktur, i kantiansk bemärkelse, för att
sortera våra tidiga relationserfarenheter i bestämda kategorier: exklusivitet-utanförskap,
triangulära relationer, sammanlänkning med mera. I en eller annan aspekt har vi alla, såväl
pojkar som flickor, varit i Oidipus situation. Till exempel har vi alla mycket tidigt upplevt hur
vår exklusiva relation till modern förstörts av inblandning från någon utomstående, oftast
fadern eller något syskon. Vi kan också ha känt oss utestängda och svartsjuka på moderns och
faderns intima relation, etcetera. Våra erfarenheter skapar bestående relationsmönster i vårt
psyke, som vi därefter omedvetet återskapar i våra verkliga närrelationer. Detta gäller alltså
inte bara traumatiska erfarenheter, utan alla våra erfarenheter bra eller dåliga, bidrar till att
skapa olika mönster för hur vårt psyke kommer att fungera, enligt den kleinianska teorin. Igra
skriver om oidipusmyten i flera av sina texter (t.ex. 1982, 1996, 1997)

Myten i Ludvig Igras texter

Igra använder myter synnerligen frekvent i sina texter, såväl grekisk som religiös – bibeln,
Talmud m.m. Den första myten, i Igras texter möter vi 1982 (s.63) där han gör en kortare
referens till hur Bion exemplifierar i Oidipussagan, hur Oidipus gör sig blind, och inte vill se
”verkligheten”. Detta åskådliggör en djup mänsklig process att undvika smärtsamma
erfarenheter som vi alla kan ha tendenser till. Året efter, 1983, finner en längre redogörelse av
genesisberättelsen om Adam och Eva i Paradiset ur Första Moseboken. Genom kopplingar till
berättelsen illustrerar Igra teman och funktioner i vårt primitiva infantila psyke. Han söker
också härleda den psykoanalytiska ”dödsdriftsmyten” ur genesisberättelsen.

Fem år senare, 1988 är denna föreställning ytterligare utvecklad, av Igra och får inleda boken
På liv och död. De två första kapitlen är utvidgningar av dessa teman som i bokens
fortsättning kopplas till kleinianska begrepp och psykoterapeutisk teknik (s.23-45).

I På liv och död dyker också Narkissos-myten upp. Igra skriver att ”det är påtagligt hur
mycket destruktivitet som präglar Narkissos personlighet.” En annan påtaglig aspekt som
utmärker Narkissos ”är den närmast totala frånvaron av inre själsligt arbete.” (s.76ff) Igra gör
därefter paralleller mellan myten och det psykoterapeutiska arbetet. 57 En tanke som
framkommer ur detta är föreställningen om det ”narcissistiska” psykets som ett slutet inre
system (s.86ff) och dess koppling till psykologiska problem kring avstånd och närvaro:

57
Det bör påpekas att narcissism tillhör den helt vedertagna terminologin inom den diagnostiska psykiatrin

28
 Den narcissistiska problematik jag på olika sätt sökt närma mig förståelsen av bär på en inneboende
paradox. Å ena sidan kan människor med dessa problem te sig isolerade, oåtkomliga och helt inneslutna i
sin egen föreställningsvärld. [---]

Men å andra sidan visar samma patient ständigt närvarande tecken på att han aldrig utkristalliserat sig som
en egen och avskiljd person. När andra människor framträder som självständiga, måste han av inre tvång
behandla dem som om de vore potentiella faror; som om behovet av den andre, om det till äventyrs
erkändes, skulle kunna kväva honom.
(Igra 1988 s.92)

Idén om öppet och slutet system kommer senare att ligga till grund för en artikel av Igra 1997,
som jag strax återkommer till.

Igras diskussion om den judiska mytologin i ”Ondskan strukturer – myternas budskap” från
1991 avhandlades utförligt under rubriken ”ondska” ovan (se sid. 23f). Vi kan här nöja oss
med att konstatera att denna artikel utgör en av de viktigare förarbetena till Den tunna hinnan.
(2001)

Också boken Inre värld och förändring startar med en myt – Exodus-berättelsen, om
israeliternas uttåg ur Egypten, ur Andra Moseboken och Haggadan. Igra kopplar denna myt
till förändringsprocesser och till vår nyfikenhet och upptäckarglädje – vår kunskapsdrift:

Kunskapsdriftens största fiende är nostalgin – önskedrömmen om att återställa allt som det en gång var.
Kanske kan dödsdriften betraktas som materiens egen form av nostalgi. Freud beskriver dödsdriften som en
strävan att omvandla allt levande till den döda materia det en gång uppstod ur. [---]

Berättelsen om uttåget ur Egypten kan betraktas som en gestaltning av förändringsprocessen och av det inre
motstånd varje själslig omvandling väcker.
(Igra 1996 s.26)

Oidipusmyten finns också närvarande i Inre värld och förändring, Framförallt diskuterar Igra
detta i två kapitel, det första med många kliniska exempel från hans psykoterapeutiska arbete.
(1996 s.156-194) I det andra, mera teoretiska kapitlet skriver Igra om den klieinanska synen
och tillämpningen av denna myt, vars grundläggande idé jag har redovisat ovan (se sid.27f).

I en klinisk artikel återkommer Igra till föreställningen om vårt psyke som ett öppet eller
slutet system:

What differentiates myth from delusion? A preliminary answer is that myth promotes life by structuring and
enriching our relationship to reality. Delusions, on the other hand, are anti-life and impoverish our
relationship to reality. [---]

Myth can be regarded as a symbolic form with a high degree of density of meaning and through a
remarkable flexibility able to contain complex form of human experience.
(Igra 1997 s.25 och 27)

Texten utgör ett typiskt ”psykoanalytiskt paper” som inleds med en längre fallbeskrivning och
därefter ett teoretiskt resonemang kring någon utvald frågeställning eller något begrepp. Igra
utvecklar idén om öppet och slutet system och kopplar detta till vår ”livsnödvändiga” förmåga
till symbolbildning. Vanföreställningar (delusions) skapar vi för att hålla smärtsamma eller
obegripliga erfarenheter ifrån oss, medan mening skapas genom att transformera våra
emotionella erfarenheter genom psykisk bearbetning till symboliska ”strukturer”. Från en
yttre betraktelse är det inte så lätt att skilja mellan vanföreställningar och symbolbildning,
menar Igra:

29
 In the delusion meaning does not emerge, it is dictatorially stated. There is practically no symbol formation
and growth within the delusional system although it can look very much like a symbolic structure and may
include isolated symbolic elements. [---] Delusions are not suitable for thinking, and their main function is
to establish a carefully maintained psychic equilibrium. [---] The delusional system is closed due to its
inability to construct symbols.
(Igra 1997 s.26)

Min avsikt är här inte att hamna i ett klinisk teoretiskt resonemang, utan att påvisa att Igras
föreställning om öppna och slutna system utgör en central idé som senare återkommer i hans
resonemang om destruktivitet och som kan uttryckas som att - det slutna systemet inte vill stå
i kontakt med omvärlden. Till exempel har den nazistiska föreställningen om den ”ariska
rasen” har karaktären av en vanföreställning, enligt Igra. (2001 s.92)

I Den tunna hinnan återfinns flera bibliska myter om Kain och Abel (s.13), om Jesaja (s.83ff)
och myten om Edens lustgård (s.93ff) Det finns ett kapitel som heter ”Myternas budskap”. Ett
sätt att närma sig förståelsen av våld och destruktivitet har varit genom myten, som ofta
avhandlar ”det ondas väsen.” Igra skriver att ”många mytologiska traditioner tycks utgå från
att det onda träder in i den mänskliga existensen som en direkt följd av att kunskapsprocessen
tar sin början.”(s.93) Kunskap och självmedvetande är långt ifrån bara en källa till glädje. Vi
frestas ständigt till att ”sluta sinnet för att uppnå stabilitet” och stänga ute verkligheten.(s.94)

I djurriket finns det inslag av lidande som hör livet till, men vi finner ingen ondska eller grymhet, just därför
att djuret inom sig inte är förmöget att artikulera en önskan om att vilja plåga någon eller något annat. Det
onda är förbundet med önskningar och val; fenomen som endast kan utvecklas ur de dualistiska kategorier
som i sin tur växer fram ur självmedvetandets jordmån. De dualistiska kategorierna ger vår
verklighetsuppfattning ett sammanhang och en organisation i lika hög grad som de förvirrar och förför oss.
Vår förmåga till symbolisering är upphovet till människans lägsta såväl som högsta strävanden.

(Igra 2001 s.97)

Under rubriken ”Psykoanalysens mytologi” (s.85ff) beskriver Igra Kleins två

positionsbegrepp, den schizoparanoida och den integrativa. Kleins grundläggande iakttagelse
om ”våra svårigheter att föra samman motsatser inom oss,” är något som formar vår
uppfattning om oss själva och vår omvärld. Är människans ångest för stark, ”ökar hennes
behov att skilja det goda och det onda åt”, skriver Igra. Som vi såg fanns samma föreställning
i en omvänd formulering: Tanken på att Gud och/eller människan är både god och ond, väcker
ångest, hos Igra i ”Ondskans strukturer – myternas budskap” (1991)(se sid.24 ovan). ”Det
onda måste kunna lokaliseras någon annan stans än inom mig själv, annars går jag under, är
den schizoparanoida positionens credo”, skriver han.(s.86) Detta universella drag i vårt
psykiska fungerande utgör en orsak till uppkomsten av människans destruktivitet.

Destruktivitetens triad

Igra betonar samverkan från ”tre allmänmänskliga fenomen som tillsammans bildar en
destruktivitetens triad.” (2001 s.105) De tre är 1. Narcissismen, 2. Projektionen och 3.
Analsadismen. Projektion handlar alltså om hur vi försöker förlägga egna oönskade känslor
och egenskaper hos andra (se sid.15f och ovan).

Narkissos-myten nämndes ovan och det bör göras några tillägg här (se sid.28f). Narcissism
brukar i psykologiskt språkbruk avse självkärlek. Utvecklingspsykologiskt sett startar vi alla
från en total barnslig självupptagenhet och utvecklas (om allt går väl) till empatiska vuxna,
under vår socialiseringsprocess. Igra påstår sig avvika i sin syn på detta. ”Jag betraktar till

30
skillnad från många andra psykoanalytiker inte narcissismen som en form av egenkärlek eller
självuppskattning. Jag uppfattar narcissismen som en renodlat destruktiv själslig yttring,”
skriver han. (2001 s.107) Han är alltså överens med sina kollegor om narcissismens existens,
och att den är medfödd, men värderar den negativt. ”Narcissismen kan betraktas som en
själslig utlöpare, en levande manifestation, av dödsdriften,” - en önskan att livet skall stanna
av och att begäret skall dö.(s.106f) Narcissisten ”lider” snarare av självöverskattning än
självuppskattning. Våra värderingar och föreställningar är uppbyggda med hjälp av vår
symboliseringsförmåga, menar Igra, och symboler kan få människan att döda:

Den mänskliga destruktiviteten har människans symboliseringsförmåga som en av sina förutsättningar.

Förmågan till symbolbildning är både den livgivande kreativitetens och den dödliga narcissismens källa.
Varje gruppbildning som har ett narcissistiskt förhållande till sina centrala övertygelser kan bokstavligen bli
livsfarlig.
(Igra 2001 s.108)

Analsadismen är en symbolisering som är förknippad med exkrement, smuts, avfall, etcetera

i kombination med föreställningar om dess eliminerande – ”nödvändigheten att rena genom
tvång,” skriver Igra. ”Analsadistiska tendenser är en av den mänskliga grymhetens
källor.”(s.111)

Epilog

Jag har valt att avhandla myter och symbolisering under samma rubrik, eftersom de har en del
gemensamma nämnare trots att de även är separata fenomen. Båda ämnena är i sig gigantiska
kunskapsområden. Jag har tagit fasta på de myter som Igra fört fram i samband med sina
föreställningar om destruktiviteten.

Vår symboliseringsförmåga är varken god eller ond i sig, men kan användas i konstruktivt
eller destruktivt syfte. Detta tema är därför genomgående i hela Igras produktion, men inte
speciellt i relation till destruktiviteten. Symboliseringsförmågan är en livsnödvändig
psykologisk förmåga och därmed generellt sett, kopplad till vår destruktivitet till exempel vår
impulskontroll. Till exempel skriver Igra: ”Symbolen kan betraktas som den främsta bäraren
av affektiv mening, vars genomslagskraft är avhängig symbolens förmåga att härbärgera en
omedveten affektiv meningspotential; en mening i vardande.”(1994a s.6) Här betonas
symbolens affektiva härbärgeringsförmåga. Å andra sidan är symbolförmågan konstruktiv och
positiv, vår sexualitet ingår ”i en personlig symboliseringsstruktur”, skriver Igra, (2000d s.13)

I Inre värld och förändring finns ett helt kapitel med rubriken ”Symboliseringens
expanderande universum.” (1996 s.87-106) Föreställningen är att vår symboliseringsförmåga
är relaterad till människans frihet. Förutom de kleinianska tänkarna som Igra refererar till, har
ämnet avhandlats av objektrelationsteoretikern Arnold Modell. Till symboliseringen hör vår
tidsuppfattning, en nödvändig förmåga för att befria oss från the tyranny of ongoing events in
real time, det vill säga från nödvändigheten att omgående åtgärda yttre och inre stimuli.
(Modell 1993, s.71) 58 Det finns mycket att diskutera kring symbolisering men det kan inte ges
mer utrymme i detta sammanhang.

58
En introduktion till detta tema finns i min artikel: Wånge, T. ”Från intrapsykologi till komplex
flerdimensionell relationspsykologi” i Insikten 2004 nr.5 s.30-33

31
Sammanfattning och avslutande diskussion
Sammanfattning

Min utgångspunkt var att våld och destruktivitet utgör ett stort samhällsproblem. Ludvig Igra
(1945-2003) var en centralgestalt inom skandinavisk psykoanalys. Syftet med detta arbete har
varit att försöka ge en samlad bild av Igras teoretiska bidrag till förståelsen av detta problem
och hur hans tankar och föreställningar vuxit fram.

Det första som krävdes för detta var att få en helhetsbild av Igras författarskap. Här framkom
att Igra, förutom sina fyra egna böcker, hade skrivit ett femtiotal andra texter. Befintliga
bibliografier över Igras verk visade sig vara ofullständiga. Jag har därför kunnat komplettera
den tidigare mest kompletta bibliografin med tretton artiklar, de åtta tidigaste och fem andra 59
(se not 9 sid.9f). Helt oväntat visade sig detta bli ett av de viktigare resultaten av mitt arbete.

Det andra som krävdes var en presentation av Ludvig Igra och hans bakgrund. Han föddes i
Polen, vid krigsslutet 1945. Igras föräldrar överlevde Förintelsen och emigrerade med honom
till Sverige 1947. Med tiden blev Igra en av sin tids störste psykoanalytiker här i Sverige.
Hans bakgrund som andra generationen till judar från Förintelsens offer, finns i bakgrunden
till hans författarskap. Genom sin bearbetning har Igra kunnat hämta en enorm kreativitet till
sitt skrivande och tänkande, bland annat från sina föräldrars tragiska och hemska erfarenheter
(se sid. 5-9). Efter detta följde en redovisning av Igras författarskap. Så följer analysen av
några centrala teman i Igras föreställningar om destruktivitet utifrån några centrala teman
väsentliga för förståelsen av Igras syn på destruktivitet.

En aspekt på Igras syn på tänkande och begrepp är att han förespråkar en processartad
inställning. Därför vill han undvika en alltför noggrann begreppsdefinition, som han anser
begränsar tänkandet. När han själv föreläste, undvek han koncept och ville hellre improvisera
och följa sina spontana tankar – något som tycks känneteckna en del stora tänkare (se sid.14-
17).

Freud postulerade en mycket omdiskuterad dödsdrift som Igra sysslat mycket med i sitt
författarskap. Han verkar slutligen ”göra upp” och lämna dödsdriften bakom sig i början av
1990-talet, men den långa och besvärliga processen dithän har varit central för Igras teoretiska
utveckling, enligt mitt förmenande. Idén om att vi alla har en potentialitet till destruktivitet
inom oss, kvarlever i Igras tänkande (se s.21-23). Han övergår därefter till ett ondskebegrepp,
som snabbt går samma öde till mötes som dess föregångare dödsdriften. Han ”gör upp” och
lämnar ondskebegreppet men en del idéer härifrån går vidare och återfinnes senare i Den
tunna hinnan.

Föreställningen om att destruktivitet och ondska skulle vara en abnormitet eller sjukdom
avfärdas av Igra. Istället menar han att grymhet och destruktivitet, under vissa omständigheter
kan utvecklas av praktiskt taget vem som helst. Igra använder metaforen den tunna hinnan,
som också blir titeln på hans sista bok. Tanken på att vi, som människor är både goda och
onda, väcker ångest hos oss. Ibland försöker vi bli kvitt denna ångest genom att psykologiskt
förskjuta det onda på någon annan. Detta universella drag hos vårt psyke utgör en orsak till
vår destruktivitet, menar Igra.

59
Mats Hamreby ”Ludvig Igra – en kort bibliografi” i Camitz, H (red.) 2007 s.117-124

32
Samhällsanalys och individualpsykologi i integration

Igras föreställningar växlar mellan ett individuellt och ett samhälleligt perspektiv. I den tidiga
texten ”Synpunkter på psykoanalysen” från 1973 skriver den då 28-årige författaren:

Trots att Freud mycket väl insåg att människan inte lever i ett lufttomt rum, var hans beskrivning av
psykiska processer ofta endimensionell. Han lyckas sällan fånga in de interpersonella aspekterna av varje
psykiskt skeende i sin teori. Allt var underordnat drifterna och deras krav. [---] Från att ha varit en teori med
potentiella möjligheter att överskrida det borgerliga samhällets ramar, och peka på det relativa i det som
utmärker människans villkor där, gör han sin egen tids samhälle och dess människor till oföränderliga
uttryck för den mänskliga naturen.

(Igra 1973b s.44)

I artikeln avslutar Igra med att hänvisa till Harry Stack Sullivan och Wilhelm Reich som
fruktbara utvecklingslinjer för ”att förstå kopplingen mellan individuellt och socialt.” (s.45)
Igra återvänder aldrig till Sullivan och Reich. Istället påbörjar han sin
psykoanalytikerutbildning, först med inledande grundläggande studier av Freud, och därefter
till den kleinianska teorin, som anses vara en av de mest intrapsykiska teorierna. När Igra är
55 år ger han ut Den tunna hinnan som är en elegant integration av individual-, grupp- och
samhällsperspektiv. I sitt tänkande har han då rört sig från ett samhällsperspektiv till
individualpsykologi för att slutligen integrera dessa båda. Kanske skulle man kunna likna
denna rörelse vid tes-antites-syntes i Hegels terminologi.

Från driftspsykologi till moralfilosofi

Kan Igra kallas för moralfilosof? Psykoanalytikern Erich Fromm ställde frågan: ”Är
människan ond eller god?” redan 1947. Han menar att det är förvånande att psykoanalysen,
som utforskat det omedvetna och människans djup, har haft så lite att säga om moral och etik.
Freud intog en relativistisk ståndpunkt till värdeomdömen, menar Fromm, och hävdar att det
visst skulle kunna gå att härleda en humanistisk etik – en tillämpad vetenskap om ”konsten att
leva”, byggd på en teoretisk ”vetenskap om människan”(Fromm 1947 s.26). Jag skall inte gå
in på Fromms eget försök i detta avseende utan bara framföra hans syn på psykoanalysen.
Han menar att psykoanalysens viktigaste bidrag är att den är ”den första psykologiska
åskådning vars föremål inte är vissa isolerade sidor av människan utan hennes personlighet i
sin helhet.” (s.37) Psykologin kan inte avgränsas från filosofi, etik eller från sociologi och
nationalekonomi. Men trots sin potential har psykoanalysen inte lyckats leva upp till detta,
utan ”tvärtom i hög grad bidragit till att fördunkla de etiska problemen,” menar Fromm(s.36).

Igra menar att Freud, naturligtvis ett barn av sin tid, var ”präglad av modernitetens tro på
förnuftets välsignelsebringande inverkan”(2001 s.155). ”Hos Freud möts högt och lågt i hans
problematiska begrepp överjaget.” Det intressanta är att överjaget, som är sinnebilden av
människans högsta – samvete och ideal – ”enligt Freud hämtar så mycket av sin kraft ur
psykets primitivare skikt,” skriver Igra (s.156). Igra är enig med Bauman, som han också
hänvisar till: ”Moralen har församhälleligt ursprung”, framvuxen ur den mänskliga
gemenskapen före språk och tanke. Igra tillägger dessutom att ”individens moraliska strävan
alltid måste erövras från såväl de intrapsykiska som de sociala krafter som försöker sätta den
ur spel”(s.68).

Igra gör en del etiska uttalande, som annars brukar vara sällsynta från psykoanalytikerhåll - vi
måste arbeta igenom vår ångest för att återerövra medkänslan. Han skriver att ”det måste vara

33
vars och ens ansvar att värna om inlevelseförmågan.”(s.168) och ”Likgiltigheten är den
frestelse som måste motstås.” (s.169) Igra menar också att psykoanalysen har en etisk
dimension: ”du skall vara uppmärksam på och villig att återta de projektioner som förvränger
bilden av den andre. Den andre behöver skyddas mot de projektioner som växer fram ur hat
och rädsla.”(s.175) Igra hänvisar till ”en av vår tids främsta filosofer” Emmanuel Lévinas,
som menar att vi har ett ovillkorligt moraliskt ansvar för den andre – ”en ursprunglig moralisk
impuls som uppstår före den medvetna tanken.”(s.162) 60

Jag menar att Igra rör sig på gränsen till moralfilosofi, men ändå inte riktigt tar steget fullt ut.
Kanske är detta något han skulle ha utvecklat om han hade fått fortsatt att leva. En spekulation
som möjligen talar för detta är att kärleken, som ju är ett kärt etiskt tema, är ett av de sista
teman som Igra började utforska.(i 1994a, 2000d, 2002b, 2003a) Jag väljer att avsluta med det
sista stycket i Den tunna hinnan:

Hinnan förblir tunn och vårt personliga ansvar är skrämmande stort och ovillkorligt. Vi måste utveckla vår
förmåga att i den andre även se en aspekt av oss själva. Igenkännandet är en av våra viktigaste förmågor,
men det krävs en stor ärlighet för att kunna se att den andres mest motbjudande egenskaper också är en
möjlighet inom oss själva. Vi kan alltid, om vi gräver tillräckligt djupt i vårt inre, känna igen oss i den andre.
De gånger vi inte gör det är det något som fattas i vår egen självförståelse. Vi måste börja med oss själva
men får inte sluta där.

(Igra 2001 s.179)

Bibliografi:

1. Ludvig Igras skrifter 61

Böcker:

(1983) Objektrelationer och psykoterapi. Stockholm: NoK

(1988) På liv och död: om destruktivitet och livsvilja. Stockholm: NoK
(1996) Inre värld och förändring: om narcissism,identifikation och inre objekt.
Stockholm: NoK, Divanserien
(2001) Den tunna hinnan - mellan omsorg och grymhet. Stockholm: NoK

60
Något besynnerligt är att det finns tre litteraturreferenser till Lévinas, i den Första utgåvan, andra tryckningen
av Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet. 2001, men däremot inga Lévinasreferenser i den Första
utgåvan, första tryckningen 2001 och i den Andra utgåvan, första tryckningen från 2003?
61
Bibligrafin omfattar Igras egna psykologiska/kliniska publikationer. Den mest kompletta bibliografin före
denna är gjord av Mats Hamreby och finns i Camitz, H.(red.)(2007) Inre värld och yttre verklighet. Stockholm:
Mareld s.117-124. Jag har kompletterat denna med tretton ytterligare artiklar och rättat några felaktigheter. (Se
not 9 sid. 9f) Det finns tre arbeten som jag inte lyckats få tag i och som därför inte finns med i min läsning. De är
Igra 1976, 1978 och 1989a. Igra 1975, är Igras psykologexamensuppsats om Fairbairns teorier, som jag inte tagit
med, eftersom de inte direkt anknyter till vår frågeställning. En presentation av denna teori finns dessutom i Igras
första bok från 1983. Av tidningsartiklarna har jag tagit med ”Vardagslivet måste återerövras” (1995). Igras
övriga tidningsartiklar är debattartiklar som huvudsakligen avhandlar psykoanalysen som teori och
behandlingsmetod. Detta är något som inte direkt rör frågeställningen i denna undersökning och har därför inte
medtagits.

34
Artiklar:

(1971) Människosyn – ett fruktbart begrepp. Synaps 1971 nr.1 s.22-27

(1971a) Psykologi och politik I. Synaps 1971 nr.3 s.4-8
(1972a) Psykologi och politik II. Psykologi i teori och praktik (f.d. Synaps) 1972 nr.1 s.6-12
(1973) Om nödvändigheten av en teori. Psykologi i teori och praktik 1973 nr.1 s.10-12
(1973a) Fritz the cat. Psykologi i teori och praktik 1973 nr.1 s.22-24
(1973b) Synpunkter på psykoanalysen. Psykologi i teori och praktik 1973 nr.2 s.39-46
(1973c) Anteckningar från ett tonårshem. Psykologi i teori och praktik 1973 nr.3 s.15-17
(1973d) Ett terapiinstitut i Göteborg. Psykologi i teori och praktik 1973 nr.4 s.32-34
(1975) Fairbairns psykoanalytiska objektrelationsteori. Psykologexamensuppsats. Uppsala:
Psykologiska Institutionen, Uppsala Universitet.
(1976) Varning för Bowlby. I Bulletin nr.4, 1976 s.15-16. Svenska föreningen för holistisk
psykoterapi och psykoanalys.
(1978) Inlägg vid ideologiseminarium i dec 1976. I Bulletin nr.8, 1978 s.11-15. Svenska
föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys.
(1982) En vädjan blir bönhörd.. Psykisk Hälsa Vol 23(1) pp.62-66
(1983a) Genesis och dödsdrift. Psykisk Hälsa Vol 24(4) pp.242-255
(1985) Karaktär och teori. I Bulletin nr.25, 1985 s.1-13. Svenska föreningen för holistisk
psykoterapi och psykoanalys.
(1986) Monopol på sanningen? Reflektioner över Robert Langs. Psykisk Hälsa Vol 27(3)
pp.165-170
(1989) Dödsdrift – behövs den? Psykisk Hälsa Vol 30(1) pp.31-33
(1989a) På väg eller avvägar. I Bulletin nr.32, 1989 s.2-4. Svenska föreningen för holistisk
psykoterapi och psykoanalys.
(1990) Handling och fasa. I Divan 1990 nr.1 s.65-67
(1991) Ondskans strukturer – myternas budskap. Vår Lösen, vol.82 5/6, s.352-362
(1992) Tanke och katastrof. En introduktion till W.R. Bion. I Divan 1992 nr.4 s.12-17
(1992a) The silent kill: Male and female destructiveness in psychoanalytic practice. I
International Forum of Psychoanalysis. Vol 1(3-4) Dec 1992, pp.139-147
(1993) Hämnd. I Divan 1993 nr.7 s.14-17
(1994) What is it All About? I International Forum of Psychoanalysis Vol 3, pp.239-241
(1994a) Förgänglighet, smärta och närvaro. I Divan 1994 nr.9 s.6-12
(1994b) Vedergällningens drivkrafter. Psykisk Hälsa Vol 35(2) pp.87-95
(1995) Vardagslivet måste återerövras. Svenska Dagbladet, 950723
(1997) Myth or delusion? An exploration of open and closed states of mind. I
International Forum of Psychoanalysis Vol 6(1), Apr 1997, pp.25-31
(1997a) Den hemlighetsfulla rösten. I Källar, E. (red) Kroppens längtan att leva.
Stockholm: Sveriges Utbildningsradio.
(1998) Unconscious phantasies, symbolic transformations and responsibility. I
Scandinavian Psychoanalytic Review. Vol 21(1), 1998, pp.2-23
(1998a) Concerning Respect. I International Forum of Psychoanalysis Vol 7, pp.45-47
(2000) Debatt: Svartmålning av Freud. I Ordfront Magasin 2000 nr.11 s.10
(2000b) Projektiv identifikation – vägvisare till den inre världen. I Camitz, H.(red.) Om
projektiv identifikation: Fem psykoanalytiker tillämpar begreppet ur fem olika
perspektiv. Stockholm: Mareld
(2000c) Det okända ur det välkända. I Divan 3-4/200 s.18-22
(2000d) Wagner, driften och begäret. I Bulletin nr.53 våren 2000, s.7-14. Svenska
föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys.
(2001a) Debattserie: Om våldet i vår vardag. När vanliga män blir terrorister. I

35
 Psykologtidningen 2001 nr.1 s.4-6
(2002) Debatt: Terror förblir terror var den än uppträder. I Psykologtidningen 2002 nr.6
s.14
(2002a) Debatt: Nej, vem som helst blir inte terrorist. I Psykologtidningen 2002 nr.9 s.20
(2002b) Kärlek och konflikt. Intimitetens två ansikten. I Divan 2002 nr.3-4 s.45-51
(2002c) Bion – en tänkare om tänkandet. I Divan (specialutgåva) Freuds bar
(2003) Vitalisering genom motgång och misslyckande. I Camitz, H. (red.) Att ha och inte
längre ha. Stockholm: Mareld
(2003a) Kärlekens skugga. I Ylander, F. (red) Kärlek och andra svårigheter. Svenska
Psykoanalytiska föreningens skriftserie nr.6. Stockholm: Spaf

Bokrecensioner:

(1993b) Stewart, Harold: Psychic Experience and Problems of Technique. London:

Tavistock/Routledge 1992. I International Forum of Psychoanalysis. 1993 Vol.2
s.57-60
(1996) Meltzer, Donald: Den psykoanalytiska processen. Sv.ö, Stockholm: N&K 1995, I
Bulletin nr.47 1996 , s.85-88. Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och
psykoanalys.
(1997b) Two critics of Freud and psychoanalysis: The Memory Wars: Freud´s Legacy in
Dispute. By Federic Crews. New York: A New York Review Book, 1995. Why
Freud was Wrong. By Richard Webster. New York: Basic Books 1995. I
Scandinavian Psychoanalytic Review. 1998 Vol. 21, pp.2-23

Till minne av Ludvig Igra:

Böhm, T. m.fl. (2003) Till minne av Ludvig Igra. I Psykologtidningen 2003 nr.11 s.17
Böhm, T. & Titelman, D. (2003) Ludvig Igra 1945-2003. I Scandinavian Psychoanalytic
Review. Vol 26, 2003, pp.89-90
Flordh, C. (2003) En oerhörd förlust. I Insikten 2003 nr.3 Årg. 12, s.14

2. Övriga litteraturreferenser 62
Arendt, H. (1963) Den banala ondskan. Eichmann i Jerusalem. Översättning Barbro
Lundberg & Ingemar Lundberg, Göteborg: Daidalos 1996
Bauman, Z. (1989) Auschwitz och det moderna samhället. Sv översättning Gustaf &
Richard Gimdal. Göteborg: Daidalos 1994
Bion, W.R. (1961) På sv. Gruppterapi. Teorier och erfarenheter. Översättning Jan Wahlén
Stockholm, Prisman 1974
Bion, W.R. (1962a) På sv. ”En teori om tänkande” I Vid närmare eftertanke.
Översättning Einar Jakobsson. Stockholm, NoK 1993, s.130-140

62
S.Skr. refererar till den svenska utgåvan av Samlade skrifter av Sigmund Freud i tolv band.
Översättningen är auktoriserad av de tre mest namnkunniga svenska psykoanalytiska föreningarna och måste
anses vara av mycket hög kvalitet.

36
Bion, W.R. (1967) På sv. Vid närmare eftertanke. Översättning Einar Jakobsson.
Stockholm, NoK 1993
Brenman, E. (1988) Cruelty and narrowmindedness. I Bott Spillius, E. (ed.) Melanie Klein
Today. Volume 1: Mainly theory. London: Routledge 1988
Bollas, C. (2007) The Freudian Moment. London: Karnac
Böhm, T. (1993) Inte som vi! Psykologiska aspekter på främlingsfientlighet och rasism.
Stockholm: NoK
Böhm, T. (1993) Samtal med Ludvig Igra. I Inte som vi! Psykologiska aspekter på
främlingsfientlighet och rasism. Stockholm: NoK, s.175-187
Camitz, H.(red.) (2000) Om projektiv identifikation. – Fem psykoanalytiker tillämpar
begreppet utifrån olika perspektiv. Stockholm: Mareld
Camitz, H.(red.) (2003) Att ha och inte längre ha. – Fem psykoanalytiker om förlust och
misslyckande. Stockholm: Mareld
Camitz, H.(red.) (2007) Inre värld och yttre verklighet – Föreläsningar inspirerade av
Ludvig Igras bidrag till psykoanalytisk teori och praktik. Stockholm: Mareld
Clancier, A. & Kalmanovich, J. (1984) Winnicott and Paradox. London: Tavistock
Connolly, W.E. (1993) The terms of political discourse. Oxford UK: Blackwell
Fairbairn, W.R.D. (1952) Psychoanalytic Studies of the Personality. London: Routledge
Flordh, C. (2001) Psykoterapi på olika sätt. I Insikten 2001 nr.2 Årg. 10, s.6-17
Flordh, C. & Notini, D. (1995) Att våga se det destruktiva utifrån en kärlek till livet.
Intervju med Ludvig Igra. Bulletin nr.45 hösten 1995 , s.4-20. Svenska
föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys.
Freud, S. (1915) Drifter och driftöden. Sv.ö S.Skr. Band IX, sid. 107-130
Freud, S. (1920) Bortom lustprincipen. Sv.ö S.Skr. Band IX, sid.253-307
Freud, S. (1932) Nya Föreläsningar. Sv.ö S.Skr. Band I, sid.427-589
Freud, S. (1998) Sexualiteten Band V. Samlade skrifter av Sigmund Freud. Sthlm: NoK
Fromm, E. (1947) Är människan ond eller god? (Sv.ö Alf Ahlberg) Stockholm: NoK
1982
Fromm, E. (1973) Den destruktiva människan. (Sv.ö Ingeborg Löfgren) Stockholm: NoK
1976
Gottfarb, S. (2001) Ondska är ett tillstånd av glömska. Dagen 2001-07-27
Greenberg, J. & Mitchell, S. (1983) Object Relations in Psychoanalytic Theory. London:
Harvard Univ Press
Hamreby, M. (2007) Ludvig Igra – en kort bibliografi. I Camitz, H.(red.) (2007) Inre värld
och yttre verklighet – Föreläsningar inspirerade av Ludvig Igras bidrag till
psykoanalytisk teori och praktik. Stockholm: Mareld, sid. 117-124
Igra, L. (1993a) Förord till W.R.Bion (1967) Vid närmare eftertanke. Stockholm: N&K 1993
Igra, L. (1998b) Förord till Freud, S.(1998) Sexualiteten V. Stockholm: N&K 1998
Kernberg, O (1975) Borderlinetillstånd och patologisk narcissism. Sv.ö. Einar Jakobsson.
Stockholm: NoK 1983
Künstlicher, R. (1989) Dödsdriften inom psykoanalysen. Psykisk Hälsa Vol 30(1) pp.25-30
Lindholm, C. (2002) Debatt: Blir vanliga människor terrorister? I Psykologtidningen 2002
nr.9 s.18-19
Lévinas, E. (1982) Etik och oändlighet. Samtal med Philippe Nemo. Översättning: Maria
Gunnarsson Contassot. Stockholm: Symposium 1988
Modell, A.H. (1993) The private self. New York: Harvard Univ. Press
Ogden, T. (1982) Projektiv identifikation och psykoterapeutisk teknik. Sv.ö. Margareta
Edgardh. Sockholm: NoK 1987
Sayers, J. (1991) Psykoanalysens mödrar. (Sv.ö. Annika Gegenheimer) Stockholm: Alfabeta
1992

37
Sereny, G. (1974) Vid avgrunden. Från barmhärtighetsmord till folkförintelse. Översättning
Nille Lindgren. Göteborg: Ordfront 2000
Székely, L. (1981) Plaidoyer för osäkerheten. I Psykisk Hälsa Vol 22(3) pp.197-201
Steiner, J. (1993) Psychic Retreats. London: Routledge
Wesslund, A. (2002) Debatt: Vilken delaktighet har väst? I Psykologtidningen 2002 nr.6 s.13
White, J. (2006) Generation. Preoccupations & conflicts in contemporary Psychoanalysis.
London: Routledge
Wilhelmsson, M. (1998) Det omedvetna fantasilivet och den terapeutiska relationen. I
Insikten 1998 nr.2 Årg.7, s.44-45
Wånge, T. (1989) Recension: ”På liv och död.” Av Ludvig Igra, NoK 1989
Psykologtidningen 1989 nr 11, s.8-9
Wånge, T. (2004) Från intrapsykologi till komplex flerdimensionell psykologi
Insikten 2004 nr 5, s.30-33
Wånge, T. (2006) Till psykoterapins vetenskapsteori Psykisk Hälsa 2006 nr 1, s.29-38

Young, R.M. (1994) Mental Space. London: Process Press

* Ett särskilt tack till min kollega Eva Frisk, på Linnéstadens Psykoterapi Institut
som gav mig idén att skriva om Ludvig Igra. Det är faktiskt lite konstigt att jag inte
kom på detta själv!

(2008-10-20)

38