HOROSKOP
Ansvarig utgivare: Eira Ranung
Av Sofia von Schmalensee & Disa Persson
Väduren (20/3 – 19/4)
Efter en tid av obalans i himlakroppen har vinden
äntligen vänt. Det går bra nu. Pengar rullar in som
de ska. Unna dig att skämma bort dig säjlv. Ha
oräkneliga enmans-sessions i Photo Booth. Var
kär i dig själv. Slösa pengar i kaffis och sätt på din
bästa ocreddiga låt och tillåt dig själv att sitt-dan-
sa i soffan. Saturnus självsäkerhet lyser upp din
väg och låter dig tränga dig i matkön och precis
när du är framme kommer Wing med en ny lasa-
gne. Det går bra nu. Men var aktsam för storhets-
vansinne – Pluto anar ugglor i mossen.
Lyckodag: 8/12
Vågen (23/9 – 22/10)
Planeternas slingriga banor förvirrar dig och du
förstår inte vem du är. Senast du var riktigt lycklig
var på nollningen men du kan inte riktigt komma
ihåg varför. Men glöm inte att det är kul att vara för-
virrad och deprimerad. Du får lyssna på ”Shoreline”,
”Nu kan du få mig så lätt” och vara tonårsklyshig. Se-
dan kommer du till insikten: Om Håkan är ensam
och förvirrad kanske jag också kan vara det.
Lyckodag: 4/12
Tvillingarna (21/5 – 20/6)
Din ekonomi har aldrig varit så dålig och du bör vara
sparsam om dina slantar: Ta med en egen kopp till
kaféet och låna aldrig ut pengar till en oxe! Annars är
du frisk och stark som en klippa.
Lyckodag: 19/12
Vattuman (21/1 – 18/2)
Detta är också en underbar tid för sociala begiven-
heter och allt som rör studier och utbildning, sär-
skilt om dessa har en kreativ komponent. Du tycks
aldrig vilja lägga av med att arbeta och flitens lam-
pa lyser så idogt i din väg.
Lyckodag: 4/12
Skorpionen (23/10 - 21/11)
Merkurius mystik tynger dig med hemligheter och
konspirationer. Du litar inte längre på den inner-
sta kretsen och föredrar ensamhet. Ensamhet är
inte nödvändigtvis något dåligt, var bara aktsam
för ödsliga skogar och konstiga gator. Och glöm
inte – vi är alla bara människor.
Lyckodag: 6/12
Lejonet (22/7 - 22/8)
En mycket attraktiv individ kan dyka upp i
din närmiljö och visa sig mycket svår att
motstå. Att denne spelar svårfångad och
gömmer sig i korridorerna med ett dolt
ansikte tycker du är alldeles oemot-
ståndligt.
Lyckodag: 30/12
Oxen (20/4 – 20/5)
Allt går som smort just nu, trots att de inter-
nationella perspektiven kan te sig smått
svindlande. Men oroa dig inte – så känner
alla! Vintern är en magisk tid med snö och
symbolik. Nu njuter just nu extra mycket av
att äntligen slippa det låtsasspontana tvång-
shänget på nytan. Akta dig dock för att bli
alltför stillasittande, Jupiter gillar inte inak-
tivitet.
Lyckodag: 15/12
Jungfrun (23/8 – 22/9)
Du har ovanligt lite energi just nu. Du vet
inte vad du ska fokusera på i din vardag,
vilket vanligtvis slukar all din kraft. Neptu-
nus står i linje med Tellus vilket är ungefär
samma sak som fest! Så unna dig en riktig
kalashelg och energin kommer sprudla.
Inom en snar framtid kommer något väldigt
spännande dumpa ner i din brevlåda.
Lyckodag: 10/12
Fiskarna (27/9 – 3/10)
Du är nu extremt utåtriktad och människor
har absolut inget emot att erbjuda dig både
hjälp och råd. Njut av all popularitet och visa
ditt vackraste leende så vinner du i kärlek.
Framsteg kommer att följa lika säkert som
amen i kyrkan.
Lyckodag: 16/12
Kräftan (22/6 – 22/7)
November är kräftans månad och Merkurius
strålar sprider sitt lugn över din tillvaro. Du
sprider ett sådan positiv atmosfär bland
dina vänner. Det är också en underbar tid
för dig att njuta av hemlivet och i trädgården!
Lyckodag: 18/12
Skytten (23/11 – 21/12)
Du har under en lång tid struntat i allt all-
var och undvikit det faktum att det du pre-
sterar idag kommer forma ditt liv. Men nu
är det dags för dig att ta tag i ditt liv. Livet
är för kort för att inte komma ihåg så det är
viktigt att du excellerar. Förövrigt bör du
inte ta emot några anonyma gåvor just nu,
det är inte säkert att de är vänligt menade.
Lyckodag: 25/12
Stenbocken (22/12 – 20/1)
Det är ett sällskapsdjur som gör dig så
glad just nu så skäm bort den med en kost-
sam gåva från ”Sofo’r Pets”. Var väldigt
snål med spel, ja, låt helst bli att spela. En
mycket rar och vänlig vecka ska du annars
ha här.
Lyckodag: 28/12
LATIN LOVER 9
REDAKTION Illustratör:
Josefine Thuresson – ”Jag gör alltid en
note-to-myself vid speciella klockslag. Typ
Vilken är din konstigaste tradition?
12.34, 22.22 osv.”
Chefredaktör:
Elis Burrau – ”Jag brukar läsa den där
Fotograf:
barnserien ´Doris´ som är längst ner på seriesi-
Astrid Grelz Andersson – “Jag äter minst
dan i DN kultur varje morgon.”
100 g choklad om dagen”
Eira Ranung – ”På påsk hedrar vi Jesus

Layout:
genom den s.k stora påskjakten med tillhörande
ketchupindränkt träd, a.k.a ´det blodiga trädet´
samt en armé av chokladharar från Lidl.”
Hugo Hedberg – “ När jag ska ta mig från
kylskåpet till bestickslådan gör jag alltid en
Skribenter: speciell dans för att det ska gå fortare.”

INNEHÅLL
Ellen Axenborg –”På namnsdagar brukar vi i
min familj slå in en- eller fem kronor i folie. Sen
ger man
dem till den som firas medan man sjunger en
konstig sång.” Ledare.........................................................................................3

Marco Poblete: ”Att se på det jätteskumma Toalettpoesi.............................................................................4-6

programmet om japanska ankor som går varje
jul”. Events i vinterns begynnelse......................................................7

Hanna Trolle –” På vintern badar jag bastu i Intervju: Café-Camilla.............................................................8-9

Finland, rullar mig i snön,
super julmust och rabblar snuskiga repliker på 2 steg från paradiset..................................................................10
finska.
Formkurva Håkan......................................................................11
Sofia von Schmalensee – ”Jag kollar på
filmen ´Joes apartment´ en gång om året på Kulturkrönikan: Att följa farsan/pandan............................12-13
juldagen”.
Debatt: Republik vs Monarki...............................................14-15
Disa Persson –
Poetry and Power .....................................................................16
Markus Rainerson -”Varje jul brukar jag
klappa mormors låtsas-bock några gånger och Khemiri tillbaka på Södra..........................................................17
låtsas att den är levande”
Djäknes historia...................................................................18-19
Caspian Rehbidner – “När nya Caradhras-
medlemmar börjar i föreningen brukar jag tafsa Novell...................................................................................20-21
lite på dem som välkomnande”. 
Saft............................................................................................22
Sleazy Lily ”Jag försöker gå under jord en
gång om året, är det bara jag som hatar att bli Elevkåren: Killergame..............................................................23
äldre?”
Månadens Ord..........................................................................24
Anna Magnusson: ---
Headbanger’s Corner: Rock ‘n’ Roll all night...........................26
Manne Wahlström: ---
Horoskop...................................................................................27
LEDARE
Av Elis Burrau
Det här är min första ledare. Det kommer
antagligen att märkas. Ledare. Jag sitter här
och smakar på ordet medan jag skriver. Le-
dare. Det smakar rätt bra. Skriv som Peter
Wolodarski, viskar jag till mig själv. Han är
så påläst, intellektuell och
bitsk. Skriv som honom!
Fast, detta är lättare sagt än
gjort, inser jag sen. Särskilt
då jag egentligen aldrig för-
mått mig att läsa en endaste
rad som Peter Wolodarski
skrivit i DN. Bara noterat
hans byline. Bara tänkt att
där är en ung kille med ett
ballt judiskt efternamn som
skriver på Dagens Nyheters
jävla ledarsida. Att det är
rätt häftigt och att han där-
för måste skriva ”bitskt” per
automatik. Blir dock svårt
att skriva som någon man al-
drig bemödat sig att läsa. Så
bra fantasi har inte ens jag.
Okej. Då stryker vi det. Åter-
står då endast att skriva som Peter Wolodarski
mig själv. Plan B. Så här skriv-
er jag. En ledare. Jag heter Elis. Ibland har
jag hybris och då heter jag Elis Liam Burrau
(till exempel när jag anmäler Latin Lover
till lilla journalistpriset, eller när jag skriver
hela uppslag om TTA i tron om någon annan
än jag ska bry sig, sådana situationer i vilka
man gärna får utbrista i ett högt ”Lol”). Det
här är min ledare. Hej.
Det här numret kallar vi för det ”traditionella
numret”. Vi är Latin Lovers redaktion. Tema: tra-
dition. Se vad lite brainstorming kan göra. Det är
också nummer tio. Ett sorts jubileum. Hur firar
vi det? Jo, med en tidning som varken kommer
innehålla censur eller klubb-
guider, bara kompetenta och
intressanta texter och artik-
lar. Bara snygga foton och il-
lustrationer. Förhoppnings-
vis. Att leverera ett sådant
fint innehåll är ju lite av Lat-
in Lovers tradition. I det här
numret får du bland annat
läsa om anarki vid saftauto-
maten, toalettpoesi, monar-
kins vara eller icke vara, de
charmanta damerna i caféet
och om traditionen med
stort D, nämligen Djäkne-
spelet. Är inte det fest så säg.
Slutligen: Latin Lover är inte
På Stan. Latin Lover är inte
Nöjesguiden. Latin Lover är
inte KZINE. Latin Lover är
inte Slitz. Latin Lover är in-
die, indiepo… nej förlåt, jag menar Latin Lover
är en skoltidning till för er. Eleverna på Södra Lat-
in. Det är för er som jag och delar av redaktionen
spenderar timmar och åter timmar i skolan på
kvällarna vid usla skrivare för att få ut så många
nummer som möjligt. Hoppas det smakar… gott.
Edra hängivna chefredaktörer:
Elis Liam Burrau
Eira Ranung
TOALETTPOESI Av Sofia Von Schmalensee & Disa Persson

“Your reasons are no more noble than mine”

“’Jag vill inte ha dig längre”

“Hello. Hello. Is there anybody out there? Cerainly. I’m listening.”

“Tycker du skolan är helt okej?”

Luffarschack

“Close your eyes and think of someone you physically admire and let me kiss you” 
Events i
vinterns
begynnelse
Av Marco Antonio Poblete

1. Humana Second Hand butiksfest

Den första december anordnar arrangörerna bakom Emmabodafestivalen tillsammans med konst-
fack och diverse klubbarrangörer en butiksfest på Humanas vintagebutik på timmermansgatan 23
till förmån för den internationella aidsdagen. Dagen till ära bjuder de på vin och rabatterade priser.
Alla intäkter under kvällen går till Aidsfonden.

2. That F*@#!ng Party

Fjodor & Omid har tagit över Cristian Dinamarcas taktpinne efter Tight, och nu startat klubben That
F*@#!ng Party som kommer att husera varje onsdag framöver med space-disco och flum-house
pumpandes ut ur högtalarna. Förbered er hursomhelst på flippade onsdagar i framtiden på spyan.

3. Nu!
Nya kanonklubben Nu! drog fulla hus på premiären, och har inga planer på att sakta ner kolosstem-
pot. Med bokningar som Rebecca & Fiona, Stefan Oudalov (2.35:1), Daniel Öhrn (Ace), Peter Rück-
ert (Babasonic) & Leonard Lindqvist (KAOS på F12) så har klubben vid Fridhemsplan redan etabler-
at sig som en nöjesmetropol för unga klubbkids.

4. Vinter!
Nya antitesklubben till sommarbomben ”Sommar!” kommer att husera varje onsdag på Marie La-
veau på Södermalm, och med profiler såsom Daniel Öhrn och Rasmus Jonsson vid spakarna kan
detta inte bli något annat än en succé.
FIKA FÖR LIVET
Av Eira Ranung
När klockan slår 5 på morgonen och vargtim-
men just gett vika, när den vanliga Södra Lati-
naren fortfarande sover, när den vanliga Sö-
dra Latinaren är på väg hem från nattens
eskapader, när den vanliga Södra Latinaren
fortfarande befinner sig i pluggtrans, då
vaknar Camilla Siljeholm.
Sovmorgon är otänkbart för någon som ska försörja
Södra Latins morgonpigga elever med bullar och kaf-
fe. Namnet Camilla Siljeholm säger kanske inte myck-
et, men det är hennes leende eleverna på Södra möts
av bakom disken i kaféet.
Camilla är redan i skolan vid sju och börjar sätta de-
garna. Nio öppnar kaféet och de första eleverna med
abstinenssymptom rullar in för att sedan skjuta både
nikotin- och koffeinnivån i höjden ute i rökrutan.
Det bästa med kaféet är att varje dag ser olika ut, säger
Camilla och mäter skickligt upp kaffepulver i ett mått
samtidigt som hon betjänar en Plopp-sugen elev.
– Inför varje termin ändras schemat för alla elever,
och då gäller det att anpassa arbetet efter det. Om
lunchen förskjuts en timme blir det rusning hit en
timme senare än vanligt. Det är bara att anpassa sig,
att jobba i kafeterian är rena rama ”survival of the fit-
test”. Men i någon mån måste jag tänka på vad jag själv
klarar. Även om alla elevers scheman skulle förskjutas till
fem kan det inte hindra mig från att stänga vid fyra. Någon
form av privat liv måste jag ha!
Kaféet är en släkthistoria i sig. Idén föddes för sju år sedan
då Camillas moster bestämde sig för att börja servera kaffe
i Södra Latins lokaler. Efter ett år tog kusinen till mostern
över, för att slutligen ge det vidare till Camilla och hennes
mamma, Lotta Sundblad. Kaféet låg från början på andra
sidan St. Paulsgatan, men längtan efter bekvämligheten
och att komma närmare eleverna på Södra Latin var så
stark att de slutligen bestämde sig för att hyra nedre bot-
ten av skolan. Den fristående kafeterian kunde efter ett
godkännande från ledningen äntligen börja hyra lokalen
av skolan. Hyran är relativt låg eftersom de enbart hyr
själva köket och de få kvadratmeterna innanför disken,
resten av lokalen betraktas som elevernas uppehållsrum.
Själv har Camilla alltid drömt om att äga ett kafé och när
hon för ett par år sedan blev arbetslös bestämde hon sig
för att förverkliga drömmarna. Hemligheten med att lyck-
as som kaféägare är att alltid möta eleverna med ett leen-
de, att pressa priserna, och om man blir sjuk får man inte
vara sjuk, säger Camilla.
– Att driva kafé ses av många som ett superlätt jobb,
men är i själva verket är det jobbigt. Allt ska flyta och det
gäller att hålla flera bollar i luften. Det finns självklart neg-
ativa sidor med att driva kaféet, som om man blir sjuk
eller att man inte direkt tjänar storkovan. Jag har defini-
tivt haft jobb där jag har tjänat mer, men en liten hacka
blir det i alla fall slutet av månaden. Det finns också mån-
ga fördelar, den största är att jobba åt sig själv och dessu-
tom älskar jag mitt jobb, säger hon och stannar plötsligt
upp i sin servering av en samling språkettor som laddar
upp inför en stor skrivning och hon ler lite för sig själv in-
nan hon fortsätter att ta ut de färdiga plåtarna med bullar
från ugnen.
När doften av bullar sprider sig i trapphuset vet person-
alen att det blir rusningstrafik. Bullarna är tveklöst det
som säljer bäst i kaféet. Här bakas allt av Camilla och
hennes mamma på plats.
Latin Lover frågar försiktigt vad som är hemligheten till de
fluffiga bullarna som lyckats få Södras elever på fall.
– Hemligheten? Den berättar jag inte. Men en hel del
kärlek innehåller de.
Kaféet har genomgått många förändringar. För ett år
sedan bytte Camilla kaffet till rättvisemärkt, dock
säger hon att de nu slutat tillverka det kaffe som hon
brukade köpa, vilket gjorde så att hon var tvungen att
köpa in en ny sort utan rättvisemärket.
– En av de största förändringarna vi gjort genom
åren är faktiskt ny för i år, är att man får ta med sin
egen tekopp, helst ska den vara två deciliter stor, men
det är sådana saker man inte har tid att bry sig om när
man driver en verksamhet som denna. Det är det stora
just nu.
Camilla berättar att hon känner igen nästan alla på
skolan och att hon kan namnen på de flesta.
– Det händer att man får en särskilt speciell anknyt-
ning till vissa, men jag försöker skilja på jobb och
privatliv, så det är inte den Camilla ni ser varje mor-
gon som går hem vid klockan fyra på eftermiddagen.
Vissa elever vill gärna lära känna oss, diskutera sina
problem och vill bli våra kompisar. Huruvida det är
för att få gratis bullar eller för att de verkligen tycker
att vi är trevliga är en annan sak, säger hon och skrat-
tar samtidigt som hon fyller på den ständigt tomma
kaffekannan. Sju kilo kaffe är vad som går åt under en
dag.
– Meningen med kaféet, ja hela konceptet, är att
eleverna ska känna sig hemma här, då är att kunna
elevens namn en självklar del av det hela. Vi vill erb-
juda eleverna schyssta elevpriser genom att pressa
priserna hos leverantörer och genom att jag själv går
runt i butiker och jagar priser. Dessutom har vi en
stämning som alltid är på topp, eller föresten, det är ni
elever som utgör kafémiljön och sätter prägel på
stämningen i kaféet! Jag har aldrig sett någon bli ut-
fjorton år som hon bor med i sin lägenhet i Hägersten.
Själv lyssnar hon på det mesta, och det krävs när elever-
na ständigt byter låtar på spelaren.
– Det gäller att ha ett öra för det mesta när man job-
bar här, jag lyssnar på allt, men om eleverna sätter på
extrem superjazz stänger jag av på en gång, det klarar
jag bara inte.
Kommer dina barn att välja Södra Latin och ta över ka-
féet efter dig, det går trots allt i arv?
–Haha, jo det vore trevligt om de valde Södra och jag
tror faktiskt att min dotter vill det, då får hon ju gratis
fika!
Var och vad fikar du när du själv får välja?
– Jag dricker inte kaffe, som jag har märkt att många
gör här på skolan, utan tar gärna en cola och smörgås
när jag är ute. Tro det eller ej, men jag är inte så förtjust
i sötsaker. Jag bakar gärna åt andra men äter inte själv.
Annars gillar jag att fika på Muggen, du vet stället runt
hörnet?
När tiden för intervjun lider mot sitt slut tar Camilla tag
i min arm.
– Förresten, kan du skriva en sak? Att eleverna gärna
får plocka upp efter sig när de är klara, även om det är
min arbetsplats så är det också ert uppehållsrum. Jag
nickar till svars och lämnar sedan sorlet och en Camilla
som genast skyndar mot köket för att ta ut en ny sats
bullar ur ugnen.

5 SNABBA MED
fryst och vi har fått in fler plånböcker än vad vi kan
räkna.

CAMILLA
Om Camilla får välja några särskilda karaktärsdrag för
att beskriva Södraeleven säger hon att de alltid är goa
och glada och att hon alltid har fascinerats över hur
eleverna alltid verkar veta vad de vill bli och ständigt
är ambitiösa, ibland kanske för ambitiösa.

De mysiga eleverna på Södra är något som ständigt

återkommer i Camillas berättelser från kaféet och det
Kanel Kardemumma
är tydligt hur mycket hon också värnar om deras häl-
sa.
– Vi försöker att sälja nyttiga saker, vi har både yo- Jazzfusion Alternativ indiepop
ghurt och frukt, men det kan självklart bli bättre. Å
andra sidan måste man kunna unna sig lite gott ib-
land. Ni är trots allt så unga och borde inte än på några Ny kund Stammis
år tänka på vad ni stoppar i er.

Det är tydligt att Camilla undviker att berätta saker Pest Kolera
om sig själv, i dag är det kaféägaren Camilla Latin Lov-
er får träffa. Snart kommer det ändå fram att hon är
mycket engagerad i friskvård och att hon på fritiden är
ledare för spinningkurser. När hon inte tränar och är i Kaffe Te
kaféet är det med hennes fyra barn hon är med, två
pojkar på tretton och två år samt två flickor på fem och

8/10
Håkan hellström:
2 Steg från Paradise
Det var en känsla av lugn som infann sig när
jag började lyssna på Håkans nya platta.
Första låten ”Det här är min tid” lät som
soundtracket till en nattpromenad längs
Skeppsbron eller Göta älv i juli. Vackert. Ett
överraskande fint blås gjorde första intrycket
av Håkan Hellströms sjätte album ännu mer
lysande. Överhuvudtaget är höstens mest eft-
erlängtade platta fylld med överraskningar.
Det är mer fokus på akustiska gitarrer och fin-
stämda körer. Mer flygande ljudlandskap och
till och med en gosskör (!).
Men oavsett hur grymt tajta musikerna är
eller hur vackra arrangemangen är så är det
ett budskap till förutom musiken som ringer i
mina öron hela tiden: Håkan har blivit vuxen.
Han kanske blev det för längesen, men det är
först nu, när jag hör den här skivan, som det
går upp för mig på allvar. Han lyckas med
konststycket att vara vuxen och samtidigt ut-
stråla en energi som påminner om den han
hade när han sjöng ”Kom igen Lena” eller
”Mitt gullbergs kaj paradis” – om än i en lite
snyggare kostym.
Sen jag började lyssna på Håkan på riktigt har
jag alltid beundrat hans förmåga att skriva tex-
ter som kan alstra så mycket känslor, det vet väl
vi alla som någon gång har varit på en av hans
konserter och skrikit ”Visst, känns det fint nu,
HuuUUurricaAAAAANE!?” eller bara suttit
hemma och gråtit till ”Nu kan du få mig så lätt”.
Men nu undrar jag om han inte har överträffat
sig själv. Det är en annan tyngd i texterna som
jag inte riktigt sett förut.
”Saknade te havs” ställer en på en brygga vid
Vinga och tittar ut över Kattegatt, man går i
hamnen en regnig natt och lyssnar på ”Shelley”
och ”2 steg från Paradise” låter en besöka Göte-
borg på ett sätt som man inte hade fått göra ge-
nom att bara ta X2000. De bästa låtarna går rakt
in i hjärtat: ”Jag vet vilken dy hon varit i” är en
sån träffsäkert sorglig skildring av pojken som
blev kvar och flickan som for ut i världen och
tappade bort sig själv på vägen. I ”Det dom ald-
rig nämner” märks det att Håkan vuxit till sig,
han frågar och undrar om saker man inte tänker
på så ofta (och nämner till och med politiker och
regering).
Jag var inte på konserten på Hovet så jag satt
och försökte att inte tänka på vad jag missade.
Då ringde min vän Karin som var på konserten.
Hon ringde för att de spelade min favorit ”Hur-
ricane Gilbert” och hon tänkte att jag skulle få
höra det – det var en av de finaste stunderna jag
har varit med om. Även om jag inte var där på
plats så fick jag min egen lilla bit av upplevelsen.
Och den lilla biten växte till en varm lyckokänsla
som spred sig genom hela kroppen ända till tår-
kanalerna. (Det var så mäktigt att höra alla ni
som sjöng med så vackert till en sån vacker låt
– tack!)
I skivans sista låt ”Du är snart där” sjunger
Håkan och bandmedlemmarna något som jag
tror många av oss känner igen oss i:
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga kvar
För jag tror
när vi går genom tiden
Att allt det bästa
inte hänt än
Det hoppas jag innerligt.
av Hanna Trolle
FORMKURVA HÅKAN Av Manne Wahlström
Känn ingen sorg för mig Göteborg
År: 2000
Solodebuten, ursprungligen rubricerad Dans, dans, dans,
satte å ena sidan stopp för Håkans fortsatta karriär i Broder
Daniel – men förändrade å andra sidan popsverige radikalt.
Det är så jag säger det
År: 2002
Trots att ha lagt ribban farligt högt lyckas Håkan tangera
debuten med Det är så jag säger det. Singeln Kom igen
Lena! går upp som nummer två på singellistan.
Ett kolikbarns bekännelser
År: 2005
En midsommarnattsdröm är första och enda håkansingeln
att nå förstaplatsen på singellistan. Plattan är något
långsammare och mer sentimental än de tidigare.
Nåt gammalt, nåt nytt, nåt Lånat, nåt blått
År: 2005
Samma år som Ett kolikbarns bekännelser släpps når
Håkans fjärde studioalbum butikhyllorna, med både
nyskrivna spår såväl som tidigare outgivna och två livein-
spelningar.
För sent för edelweiss
År: 2008
Med För sent för edelweiss visar Håkan att han i allra hög-
sta grad är att räkna med, åtta år efter debuten. Plattan är
hans klart bästa och titelspåret tillsammans med Kärlek är
ett brev skickat tusen gånger har bland de sorgligaste tex-
traderna skrivna.
2 steg från Paradise
År: 2010
Det efterlängtade sjätte albumet släpptes i oktober tidigare
i år packades med Way Out West-exklusiva spåret River en
vacker dröm. Soundet är mer eftertänksamt och gör klart
att Håkan inte längre är i tjugoårsåldern.
KULTURKRÖNIKAN:
ATT FÖLJA FARSAN/PANDAN
Av Elis Burrau

Ni vet Animal Collective. Ja. Detta är bara en inledning. Texter måste ha

Självklart gör ni det. Dum sådana. Det är fars dag idag. Jag ligger i min
fråga. Hipsterbandens hip- säng och lyssnar på Avey Tare. Jag tittar på
sterband vars vurm för zo- skivans omslag och vad som ser ut som ett
ologi resulterat i att djuren huvud tillhörandes en grön spökkrokodil och
kommit att bli den alterna- tänker att jag borde skriva om Sofia Coppola.
tiva musikscenens nya fa- Kopplingen? Att Coppola låter som kopplin-
voritobjekt. Ur detta upp- gen. Nej, att Avey Tare följde i Panda Bears
daterade Brooklyn-Beach fotspår och att Sofia Coppola följde i Francis
Boys (metatext: alliteration Fords. Jaha? säger ni. Mhm, säger jag.
tillägnad Lisa Elveborg) till kollektiv kom först
Panda Bear. Han gillar pandor. Och att göra För det är faktiskt både aktuellt och in-
musik som du egentligen får ont i huvudet av, tressant. Jag skriver ju bara sådant som är
men uppskattar aktuellt och in-
för att du ska göra tressant. Den här
det. Sönderkra- hösten är Sofia
mad av en enig Coppola tillbaka
kritikerkår. Det med en ny film,
här är bra, tack då Somewhere.
vet jag det. Tack Hennes sämsta
då slapp jag lyssna film som regissör.
och ge ett eget om- Tyvärr. Och skul-
döme. Sa jag tack? den på att den inte
Föga förvånande är något att ha vill
då att Dave Port- jag lägga på Sofias
ner, en utav av An- pappa (och i viss
imal Collectives mån på hennes
övriga medlem- man, Phoenix-
mar, också ville frontmannen
göra något eget. Thomas Mars, då
Han kom alltså filmen mest känns
sen. Soloprojektet som en seg
som alla som är musikvideo till
något måste ha. Love Like a Sun-
Nyss släppte han skivan Down There. Han kal- set). Att säga att Sofia Coppola gör filmer,
lar sig Avey Tare, och eftersom pandan redan oftast snygga cyniska drifter med populärkul-
var upptagen så har han istället valt krokodilen turen, enbart för att hennes pappa var reg-
som sin maskot. Hans musik skulle ni också issör är att förminska Sofias konstnärskap.
finna smått obegriplig. Så ni vet. Men den är Det är inte huvudanledningen. Men att förne-
bra. Så. Ni. Vet. ka att faderns karriär inte skulle ha påverkat
dotterns val av yrke, hennes ”kall”, det är att
Nå, vad har det här med något att göra? Är det vara ignorant och trångsynt. Och i hennes
bara ännu en krönika full av referenser i mitt nya film är Francis Ford mer närvarande än
patetiska försök att verka påläst på den egentli- någonsin. Vilket också är filmens huvudprob-
gen rätt urvattnade, alternativa Brooklyn- lem och stora svaghet.
scenen som jag älskar? Nej. Eller inte enbart. Somewhere kretsar kring pappan, fadern,
farsan och bekymret är att denna karaktär
är så satans trist och färglös. Fadern som är
den ”avdankade livskrisande skådespelar-
en”. Han som bor på hotell, missbrukar sex,
alkohol och bara är åtråvärd på grund av en
PÅ:
Radio Dept. – Never Follow Suit EP
Jag hade det redan på känn i vintras när jag
livrädd konfronterades med en alkoholist
och dennes kamphund utanför Radio Dept.:s
absurda releasefest i Abrahamsberg: 2010
kommer bli deras år.

This Is England ’86

Minst lika briljant som filmen. Woody och

Lols kärlekshistoria förtjänade det här bitter-
ljuva, tragikomiska och socialrealistiska
tv-eposet.

allt mer patetisk karriär. I filmen spelar Ste- AV:

phen Dorff denna färglösa reinkarnation,
får man gissa, av Sofia Coppolas far, och Ricky Gervais och Stephen Merchant
Dorff gör en roll som redan var platt i manu-
set ännu plattare. Sofia Coppola skulle, med Ligger man bakom 2000-talets mest geniala
facit i hand, inte gjort en film om sin pappa, ångest-komediserier, det vill säga The Office
hon skulle gjort en film om sig själv. Den och Extras, så får man inte göra en sådan
enda behållningen med Somewhere är ju pinsamt banal film som Cementery Junction.
Elle Fanning som spelar dottern, Coppolas
alter ego. Samt en scen där far och dotter
sitter i varsin solstol vid poolkanten och Ju-
lian Casablancas sjunger ackompanjerad av
ett leksakspiano.
Sådär. Nu hör jag hur jag hur mitt badkar
håller på att svämma över. Jag ska lägga
mig i det och läsa Naomi Klein. Vad har det
här med något att göra? Min pappa älskar
att bada, men han skulle aldrig komma ens
i närheten av tanken att läsa 500 sidor om
USA:s ekonomiska utnyttjande av krisdrab-
bade länder. Nu. Vet. Ni. Det.
Republik v
DEBATT:
FÖR REPUBLIK:
I vårt samhälle finns en stark grundtro på de-
mokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet.
Trots detta har vi en konstitutionell monarki
som ruckar på alla dessa principer, låter landets
främste företrädare utses på grund av blodsätt,
och gör ett kraftigt avsteg från jämlikheten i
vårt samhälle. Det är dags att vi tar avstånd
från denna ålderdomliga struktur, och tar det
slutliga steget in i en modern, sekulär republik.
Demokrati, frihet, människors lika värde, och
varje människas rätt att själv forma sitt liv, är
värden vi alla ser som givna. Självklart ska du
inte behöva bli medelklassakademiker, bara
för att dina föräldrar är det. Självklart ska du
inte behandlas annorlunda på grund av ditt
efternamn eller din religion. Och självklart le-
ver vi i en demokrati där människor tillsam-
mans får bestämma hur deras samhälle ska se
ut, kompletterat med mänskliga rättigheter för
att skydda grundläggande värden som yt-
trandefrihet, frihet från förtryck och jämlikhet.
Vissa människor är dock mer jämlika än andra.
Monarkin vi har i Sverige är ett paradoxalt på-
fund. Kungafamiljen sägs inte ha någon formell
makt, men kritiseras gång på gång för politiska
uttalanden de gjort. Kungen tycker både att
Bruneis diktator är en god ledare och att
Sveriges vargstam är livskraftig nog att jagas
bort, drottningen vill inskränka informations-
friheten och uttrycker sitt stöd för den kontro-
versiella intresseorganisationen Ecpat. Det är
naivt att tro att deras politiska makt är noll och
ingen.
Av Caspian Rehbinder
Ur ett demokratiskt perspektiv är detta förkastligt.
I regeringsformen i Sveriges grundlag konstateras
att all makt ska utgå från folket. Ingen människa
med demokratiska ideal ifrågasätter detta. Samti-
digt har kungahuset de facto en stark maktposi-
tion, och kan påverka opinionen i många frågor.
Denna makt har de för att de ärvt den. De har en
grundlagsskyddad makt, enbart för att de är födda
i rätt familj.
Om all makt i Sverige ska utgå från folket måste vi
ha en demokratiskt vald statschef. Politiska poster
ska aldrig kunna ärvas – och rollen som statschef
är minst sagt politisk. Värt att komma ihåg är ock-
så att Sverige historiskt har en lång historia av val-
da ledare; innan Gustav Vasa föddes man inte till
kung, man valdes.
Man kan också se det ur ett personligt plan. Det är
en djup tragedi att kungafamiljen inte behandlas
som andra människor. Många har sett SVT:s nya
serie Ung & bortskämd, och förfasats över hur
verklighetsfrånvända vissa människor är. Kung-
abarnen fostras på precis samma sätt. De får inte
välja sina liv själva, utan förutsätts ta på sig sina
föräldrars yrke, och avla arvingar. Sådan är monar-
kens roll.
I en demokrati ska ingen människa ha särskilda
rättigheter, utan alla ska behandlas lika. I en de-
mokrati ska ingen människa födas till en politisk
post, utan väljas: All makt ska utgå från folket. Jag
vill kunna se kungafamiljen som människor, inte
som dockor i ett spel. Jag vill kunna se Sverige som
den demokrati vi borde ha.
Om vi på allvar ska kunna säga oss företräda de-
mokratiska ideal och jämlikhet mellan alla männi-
skor, måste vi träda från den arvsmonarki vi har i
dag, och införa en rättvis, jämlik och fri republik.
vs MONARKI
FÖR MONARKI:
En debatt som länge fått en ganska undangömd
plats i både media och samhället är den om rikets
statsskick. Först i och med den gångna somma-
rens bröllopsfirande har frågan i större utsträck-
ning hamnat i fokus. Som medlem i Rojalistiska
ungdomsförbundet har undertecknad under
våren och sommaren svarat på mängder av de-
batt- och blogginlägg i nämnda sammanhang och
jag kan glatt meddela att det allmänna intresset
verkligen har ökat, en total nödvändighet för den
demokratiska utvecklingen i vårat land.
Men till frågan i hand: Några av de vanligaste ar-
gumenten för införandet av en republik brukar
vara att monarkin är ett dyrt och opraktiskt
statsskick, att det skulle kosta hundratals miljon-
er om året och man får det att låta som att apa-
naget går direkt i monarkens ficka som någon
sorts lön. Hovets apanage årligen uppgår till 87,5
miljoner, av dessa pengar går hälften till bibehål-
lande av alla det kungliga slotten, trädgårdar,
kungliga samlingar och de parker som förvaltas
av hovstaterna.
Alltså går pengarna till en betydande del av det
svenska kulturarvet som i många fall är helt unikt
i världen, så det skulle vara ytterst svårt att bara
trolla bort dessa kostnader genom byte av statss-
kicket. Resten av pengarna går till Hovstaterna
som har ett mycket stort ansvarsområde, man ad-
ministrerar och förvaltar nämnda slott och sam-
lingar, man arrangerar alla de hundratals even-
emang och resor som monarken utför årligen och
man är dessutom ansvarig för alla de ceremonier
som majestätet är inblandad i. Även här är det
svårt att se var man skulle kunna spara pengar,
man behöver bara titta på de storslagna ceremo-
nier och häftiga resor som utförs av till exempel
de tyska eller italienska presidenterna och titta på
deras summor. Det brukar även heta att monarki
är ojämlikt och orättvist, det är tydligen någon
som har missat att hela idéen med monarki är att
monarken inte är politiskt bunden eller har någon
annan lojalitet än den till Sverige och dess med-
borgare, en monark som står över det politiska
styrandet och som inte representerar ett parti, en
klass eller etnicitet representerar Sverige.
Av Leonard Wase
Monarkin brukar beskyllas för att bara skapa fjäsk och
lismande kring statschefen, att folk smilar upp sig och
gör sig till bara för att. Men varför skulle det se annor-
lunda ut i en republik? skulle folk se mindre fördelar i
att smickra en statschef för egenintresse bara för att
den personen är vald? För övrigt borde logiskt sett
smickrande vara värre och klart skadligare i länder där
presidenten är både stats- och regeringschef.
Den svenska monarkin är en ceremoniel och maktlös
institution som ärvs av det äldsta barnet oavsett kön.
Fördelen med att ha ett ärftligt statsskick är att den
person som så småningom ärver positionen inte är to-
talt omedveten om vad arbetet går ut på och hur det
skall utföras, tvärtom har den som ärver yrket som
statschef den fördelen att ha växt upp i närheten av
yrkesutövandet och dessutom blivit uppfostrad till att
utföra förutnämnda yrke. Detta är det bästa och effek-
tivaste sättet att garantera professionalitet. Risken
som medföljer praxisen att välja en person till presi-
dent är att man kan få vilken jubelidiot som helst, jag
behöver knappast påminna läsaren om att berömd-
heter som George W. Bush, Nicolas Sarkozy eller Vlad-
imir Putin alla har den likheten att de är valda till sin
position. Problemet är även att om ett val ska till så
kommer alltid den del av befolkningen som röstade för
en annan kandidat knappast känna att den president-
en representerar deras land på ett ansvarsfullt sätt.
En statschef skall stå för stabilitet och pålitlighet, en
monark representerar ditt land, dess folk och dess his-
toria på ett sätt som en president, vald för några få år,
aldrig kan göra. Slutligen vill jag använda ett närhisto-
riskt exempel för att påvisa ännu en fördel med en
oberoende konstitutionell monark: Sex år efter Fra-
cisco Francos död 1975, ockuperades det spanska par-
lamentet av element ur ”Guardia Civil” i ett fascistiskt
kuppförsök, där dessutom flera militära element skulle
ha deltagit, mitt i den spanska transfereringen till de-
mokrati. Då gick den nuvarande spanske kungen Juan
Carlos I ut i nationell TV och sa att det försvar han var
överbefälhavare över inte skulle stödja denna konsti-
tutionsvidriga handling. Den dåvarande ledaren för
det spanska kommunistpartiet Santiago Carrillo, som
tidigare starkt kritiserat monarkin, gick nu ut i alla na-
tionella media med orden: ”I dag är vi alla monarkis-
ter, Viva El Rey!”
Poetry and power
Poet på plats: Josefine Thuresson

P latsbokning, nej. Jag mittengångsbalanserar: anteckningsbok i hand; bläck i hand; blyerts ba-
kom örat. Några raders mellanrum mellan mig och två andra Ung Poesi-finalister. Vi blinkar till
varandra och jag andas på mitt restaurangvagnste.

O mlott. Spårvagnsspår. Blå, nr. 9. Alla har nog, visst, den kulören. Dörrarna rosslar högljutt.
Göteborg blåser och är macho. Min bror har flinat och bett mig hälsa till Glen. Jag suckar och fortsät-
ter att registrera ruffigheten.

E fter första kvällens maktprogram: sanningen är att vi alla är dominatrixer. Ett gemensamt tema.
Här, på Pride, på den kommande musikslutskivan. Makt. Svettsipper i svanken. Efteråt. Krogkultur
och vandrarhemsvandring i svåra poeters sällskap.

S märtan Peter Pan uthärdar när skuggan sys fast, skildras med ord. På scen. Och workshops, po-
eter i samlad trupp, kollektivitet, att skapa tillsammans: du skriver ett ord och sen jag ett-mentalitet.
Meningar. Ord. Så västkustskt. Sån sammansvetsning.

I nspiration i munnen. Tungan tumlar efter lyrikflöden med mera.

KHEMIRI TILLBAKA PÅ SÖDRA
Av Eira Ranung

Känslan av att vara tillbaka på Södra Latin beskrev den kända författaren Jonas Hassen
Khemiri som att resa i en tidsmaskin, när han tidigare i år besökte skolan för första gån-
gen på länge. Trots det har inte Södras ränder gått ur honom. Förutom att han bor och
festar i Berlin, hänger på Muggen och kedjeröker så satt också gubbkoftan på plats när
han äntrade Södra Latins aula inför hundratals tindrande Södra Latinares ögon.
För Latin Lover berättar han om hur han först fick smak för författarskapet genom pub-
liceringen av sin artikel i DN -99. Sen dess har han gått från osäker Södranörd till att äga
en egen författargrotta i Berlin hyrd på stipendium, varje Latinares dröm.

Vad vill du bli när du blir stor?

Jag vill kunna försörja mig på mina ord och fortsätta med att stänga in människor i ett
rum och utsätta dem för onda saker, delvis teatern. Just nu skriver jag på min nästa pjäs.

Vilket är det vackraste ordet?

Driva.

Varför ler du aldrig på bild?

Jag känner mig töntig. Att inte veta vem som får se mitt leende känns skrämmande och
utlämnande.
 Djäknespelets historia Av Ellen Axenborg

Julen står för dörren och det betyder Djäknespelet spelades under tidigt 80-tal i
Djäknespel för skolans äldsta teoretiker. Eriksdalshallen och innehöll bland annat
Denna årliga tradition har glatt elever i gymnastiska uppvisningar. Bolltävlingar
över ett halvt århundrade och har rötter i mellan lärare och elever var inte heller ovan-
medeltiden. Mycket har förändrats under liga.
årens lopp och snart får 2010 års upplaga Under slutet av 80-talet började aktuella
visa vad den går för. händelser blandas in i spelet. Traditionen
fick större betydelse och utvecklades.
När du står där på morgonen och blickar Djäknarna började sova över i gympasalen
uppåt de röda murarna, vad tänker du på natten innan spelen skulle gå av stapeln och
då? Kompisarna gymnasiekillarna
som väntar in- festade och drack
nanför? Ett fruk- glögg värmd på
tat matteprov? en kokplatta som
Troligtvis är det rektorn i största
få som stannar hemlighet bi-
upp och begrun- dragit med.
dar vilka histori-
er, minnen och Framåt 90-talet
traditioner som kom Djäkninnor-
gömmer sig in- na in i bilden och
nanför. En av dessa brukade
dessa är Djäkne- ”uppvakta”
spelet. djäknarna på
kvällen med kaffe
Det hela började och bullar. En-
någon gång un- dast stommen av
der 1950-talet då den religiösa
skolan, som ännu pjäsen fanns nu
var pojkskola för kvar och djäkne-
alla grunds- spelet hade
kolans årskurser, övergått till en
mottog ett manus samtida tolkning
från Nordiska av Jesu liv med
Museet. Texten aktuella händels-
hade skrivits un- er och sexuella
der medeltiden anspelningar
av djäknar på som inte sällan
landsbygden och spårade ut, en
handlingen base- burlesk men
rade på bibliska grym tolkning av
händelser som Jesu födelse och massmor- jungfru Maria, Jesus och Herodes. Exempel
det på gossebarn i Egypten. En seriös pjäs på hur spelen kunde se ut är från 1990 års
sattes upp varje jul med lite utrymme för spel där Saddam och Hitler spelade golf, Ma-
egna tolkningar, grundad på morden i ria födde Jesus med ett motorsågskejsarsnitt
Betlehem med manuset som utgångs- och 1989 års upplaga där en tre meter lång
punkt. sprutande penis fanns med på scenen. Denna
penis var med redan 1986 då den firades ner
från läktaren till tonerna av psalmen ”Gör
dina portar vida för himlens härlighet”. Up-
psättningar av den karaktären uppskat-
tades inte alltid av rektor och kollegium
som i annars tyckte om spelen lika mycket
som eleverna. Satir av lärare är ett klassiskt
inslag och en smärre katastrof ska ha in-
träffat då elever omedvetet prickade rätt
när de spelade två lärare som var osams.
Lärarna var i verkligheten riktiga ovänner
och skådespelet gjorde inte saken bättre.
Eleverna misstänktes ha tjuvlyssnat i lärar-
rummet och fick be om ursäkt till de berör-
da lärarna.
En av de främsta auktoriteterna på områ-
det lär vara den älskade rektorn tillika elev-
en Arnold Flood som sammanlagt spend-
erade 51 år på skolan och såg över 30 spel.
Enligt honom är framgångskonceptet aktu-
ella företeelser och han berättar dessutom
att många djäknar faktiskt gått vidare in i
showbiss och någon till och med blivit teat-
erchef.
Djäknespelets karaktär förändrades när es-
teterna tågade in. Södra Latin var i forna
dagar en skola för teoretiker, och förblev så
ända till mitten 70-talet då musiklinjen in-
fördes under enorma protester. 10 år sena-
re blev teaterlinjen permanent och skolan
fick en estetisk karaktär. Det var i den här
vevan små gliringar och skämt på esteter-
nas bekostnad började smyga sig in i spelet
vilket skulle komma att bli den avgörande
handlingen. Esteterna var dock inte sena
att svara och under åren har en hel del or-
ganiserade motattacker utförts. 2008 växte
sig rörelsen ”Estetisk Front” stark och ca 10
år tidigare anordnade man en Faddergala
där bland annat Susanne Reuter ställde
upp som fadder åt stackars djäknar.
Djäknespelet var en av tre betydande tradi-
tioner på Södra Latin. Skansendagen eller
”Södra Latins dag” gick av stapeln i första
veckan i juni varje år med start 1981. Det
var en populär dag där hela skolan deltog.
Lektionen i kulturhistoria hölls på skansen
och på eftermiddagen bjöds det på teater,
musik och olika framträdanden från elever.
En äldre tradition var Allkonstaftnarna, en
helkväll som bjöd på musik, dans och teat-
er. Båda är idag relativt okända utdöda tra-
ditioner men kvar finns djäknespelet.
Varför de andra dog ut men djäknespelet
blev kvar är oklart men våra fredagssamlin-
gar kan ses som en efterföljare till Allkon-
stafton.
För att bevara den sista av de viktiga tradi-
tionerna är vårt jobb att se till att kom-
mande generationer har traditioner som
lyser upp tillvaron, såsom djäknespelet gör
för oss idag, och bevarar Södra Latins sta-
tus som en fantastisk skola med gemenskap
och kultur. Så nästa gång du står där och
betraktar vår ståtliga lärdomsborg kanske
du avsätter en skoltrött sekund till beun-
dran av de tidsdokument som skolan fak-
tiskt är och som vi hela tiden hjälper till att
bygga ut.
Djäkne: Kommer av ordet diakon
(yrkestitel inom kristendomen) och be-
tyder lärjunge i lärdomsskolans högre
klasser, eller gymnasister.
”Djäkne Lundqvist”: Nils Lundqvist,
rektor 1920-41. Gick själv på skolan och
kom tillbaka och blev lektor. Modernise-
rade skolan genom att ta bort ”måls-
mans titel” ur skolkatalogen. Lundqvist
var populär bland pojkarna och en ”alla
tiders rektor”.

SKOLTIDNINGSHISTORIA
Latin Lover är en i raden utomordentliga skoltidningar som i elevregi tryckts och getts ut på skolan. Vissa av
tidningarna har gått i arv medan andra snabbt dött ut när dess redaktion lämnat skolan. De två mest kända
och långlivade hette ”Loke” och ”Göken”. Övriga framstående var ”Helios” och ”Calendula”. Under 70- och
80-talet frodades det lyriska tidningar som ”Dikten lever”, ”Error” och ”Gjallarhornet”. Latin Lovers närmsta
föregångaren hette ”QUE” och gavs ut första gången 2004. Tidningen ”Borgerlig front” (år okänt) gavs ut i
alla fall en gång och skapade debatt och blandade känslor. Skoltidningen har från tid till annan kostat mellan
5 och 2 kronor beroende på hur tryckningen har skötts. Latin Lover kan dock garantera att du kommer att
kunna fortsätta njuta av den, utan kostnad.
NOVELL Av Anna Magnusson
Det fungerar så att varje människa du ser, står
på en matta. En matta, som i ögonblicket pre-
cis innan man fötts ligger platt mot marken,
men som så fort man helt lämnat sin mammas
kropp lyfter några millimeter över golvet och
håller sig svävande i luften. För varje till steg
man tar mot oberoende och självständighet
stiger den sedan. Den stiger när man lär sig äta
själv. Har man en gång lärt sig gå förblir mat-
tan minst så hög att man måste klättra upp
igen ifall man skulle trilla ned. Den lyfter högt
när man kan välja att hålla sina tårar tillbaka
fast man inte vill. Man kan känna det i sömnen
varje natt. Hur mattan faller eller stiger, allteft-
er hur dagen sett ut.
Min matta betedde sig som en raket, så fort
kastade jag av mig allt beroende. Vad jag bru-
kade göra vid den här tiden var att fika. Medan
jag drack mitt te, som inte behövde någon
mjölk, lyssnade jag på hur de som var mina
vänner spillde ut sina problem i luften mellan
oss. Vi rotade i dem, sorterade dem och försök-
te se dem oberoende av vad vi egentligen tyck-
te. Som man lär sig i skolan kämpade vi oss
bortom oss själva och såg hur konflikterna, sor-
gen, problemen tedde sig så små, betydelselösa
och infekterade av allt det vi såg och inte såg.
Min matta steg och steg och snart hade jag in-
genting mer att säga. Medan jag tittade på män-
niskor jag redan tittat på förut var allt jag såg
hur deras pannor, ögon, kinder rörde sig i
välkända mönster medan deras munnar ut-
tryckte onödiga känslor, endast existerande
med anledning av deras brist på någonting att
göra. Jag såg dem alla, så insnärjda i obetyd-
ligheter och begränsningar, att jag började må
illa.
Den natten mattan tagit mig så högt att mitt
huvud plötsligt slog i taket, förstod jag att jag
skulle bli tvungen att ta mig upp igenom det.
Här under fanns ingenting att hämta. Det enda
jag ville var att se allting så som det verkligen
ser ut, oberoende av vem som tittar. Göra mig
av med den begränsning det innebär att vara
människa och bära runt på åsikter. För att nå
till oberoende, var det första jag behövde, att
göra mig av med alla personer runt omkring.
De som tog ifrån mig min tid och slösade den
på meningslösa konflikter och känslor, utan
betydelse för någon annan än dem själva.
Så jag lämnade dem bakom mig. Nu skulle jag
bara göra sådant jag aldrig gjort förut. Varje
dag satte jag mig på tunnelbanan, lämnade
den vid en ny station, och såg på sådant som
jag aldrig sett på förut. Varje dag gick jag till
biblioteket och läste något jag aldrig läst förut.
Men varje dag var det också något som hin-
drade min matta från att skjuta i höjden.
Människor såg mig, pratade med mig, tyckte
någonting om mig, om böckerna, de tyckte
tyckte tyckte om allt. De påverkade mig. Så
länge människorna kunde se mig, skulle de
fortsätta förstöra. Jag förstod att jag var tvun-
gen att göra mig av med min kropp.
Så jag slutade att äta. Jag slutade dricka vat-
ten och jag slutade röka cigaretter. Jag såg
hur jag långsamt började förändras. När jag
gick förbi speglar såg jag först att mitt hår bli-
vit blekare. Sedan min hud. Jag började varje
dag med att sträcka upp händerna framför
mina ögon för att kontrollera om de fortfar-
ande gick att se. Och så kom den dagen då jag
vaknade och fann att de var utom synhåll. Jag
reste mig upp från marken där jag sovit (jag
hade för längesedan gjort mig av med beroen-
det av ett hem) och undrade hur en kropp
som var fri från nästan allt och inte ens syn-
tes, kunde kännas så tung.
Nu började saker hända mig. Saker jag inte
räknat med. Jag var tvungen att sluta sova.
Inte för att jag trodde att det skulle hjälpa
mig. Nej, utan för att jag i sömnen nu kände
hur min matta låg så tätt intill taket att det
pressades allt hårdare mot min näsa och mun,
och jag var tvungen att väcka mig själv för att
inte kvävas. Men det betydde ingenting utom
att jag nu måste vara nära att ta mig ut.
Jag hade nu undersökt alla platser där tun-
nelbanan tyckte det var värt att stanna. Så jag
bestämde mig för att stanna vid bara en av
dem, T-centralen. Jag skulle stanna där tills
jag hämtat all information jag kunde få, från
böckerna i Kulturhusets bibliotek. Först se-
dan skulle jag ta mig vidare, åka långt långt
bort.
Men det började bli svårt. Var jag än ställt eller
satt mig med mina böcker kom människor och
störde. Så insnärjda och förblindade av sig själ-
va och saker de trodde de brydde sig om att de
vägrade inse att jag fanns och existerade, bara
för att de inte kunde se mig. De satte sig på mig
när jag placerat mig i fåtöljerna i Kulturhusets
entré. De slängde sina väskor över mig när jag
satt mig på tomma stolar där teaterföreställn-
ingar pågick. De sprang in i mig när jag ställt
mig mot en vägg. De var överallt och jag kunde
inte gömma mig ens nu när jag inte gick att se.
Så jag ställde mig en dag vid staketet på vägen
ovanför Sergels Torg, och såg ned på det med-
an jag funderade på hur jag skulle få vara ifred.
Ofta kom stora flockar av människor ut från
tunnelbanans uppgång och skyndade tvärsöver
torget. Efter ett tag började jag urskilja ett
mönster i hur de rörde sig över marken. På vis-
sa ställen delade sig massan av människor som
på en signal, och lämnade stora hål av svart och
vitt. I mitten av dessa stod ensamma männis-
kor. Det var alltid människor med vissa saker
gemensamt. Människor som, precis som jag,
var fria från ett hem. Fast de flesta inte fria att
bestämma över sig själva, utan injecerandes
konstgjorda viljor. Jag såg chansen som låg
framför mig. Jag valde ut personen med det
största hålet omkring sig, och utan att det syn-
tes, fyllde jag upp lite av dess plats. Om jag
stannade nära personen, skulle ingen annan
komma för nära mig.
Så jag stannade i personens tomrum i en
månad. Personen hette Leo. Nu behövde jag
inte längre flytta mig undan människorna.
Tomrummet följde med honom överallt och
det gjorde även jag. Så jag lärde mig hans ru-
tiner, jag lärde mig känna igen hans röst. Men
efter tre dagar hörde jag den inte bara, jag hade
börjat lyssna på den. Efter sju dagar började
jag bli irriterad när han visade sin svaghet. Eft-
er elva dagar började jag putta till honom när
jag tyckte att han var på väg i fel riktning, in i
något dumt. På den sjuttonde dagen blev han
sårad av någon, och jag blev arg. Men inte för-
rän den tjugofjärde dagen insåg jag det uppen-
bara - jag hade låtit mig själv bli beroende av
någon. Jag stod rakt upp och ned i fem dagar
och kände hur jag bara föll. På den trettionde
dagen somnade jag. Jag drömde att jag stod
upp på en matta, svävande en centimeter över
golvet, och dansade.
Ett anspråkslöst förslag veta, alla ni så kallade dubbeltryckare, att
om man trycker på en annan av knapparna
Alla har vi våra traditioner, och våra inre
på saftautomaten så kommer det bara att
traditionsfascister kommer fram som tyd-
komma vatten eller i bästa fall svagt saftb-
ligast när det handlar om vi tycks hålla
landat vatten ur den andra kranen!
kärast: maten. För alla älskar vi mat in-
Dessa dubbeltryckare måste stoppas, och
nerst inne, och gör vi inte det så älskar vi i
jag föreslår att vi tillsammans påbörjar en
alla fall våra mattraditioner. Om något
kampanj mot dem. En kampanj som
börjar inkräkta på dessa, förlorar vi
helt enkelt går ut på att man i
plötsligt all fattning och anarki upp-
tillfälle av dubbeltryckning ger
står.
dubbeltryckaren i fråga en ond
blick som inte går att undgå, slu-
Detta är precis vad som händer
tar trycka på sin egen knapp och
varje dag i matsalen – anarki
väntar ett par sekunder innan
skapas. För vilka puckon är det
man börjar trycka igen. Då borde
egentligen som ännu inte har
rimligtvis dubbeltryckarens saft
förstått att det finns vissa regler
bli till vatten eller saftblandat
som slaviskt måste följas i en
regn, och budskapet blir uppen-
matsal för att livet ska kunna
bart!
fortgå som normalt? Jag talar
Om dubbeltryckaren inte trycker
förstås om de människor som
på en annan saftknapp utan på vatten-
envisas med att trycka på någon av knap-
knappen, så är emellertid det enda vapen
parna på saftautomaten samtidigt som
vi hederliga saftdrickare har att tillgå just
någon annan. Jag talar om dessa före-
den onda blicken. Därför föreslår jag att
språkare för total anarki, dessa människor
alla saftdrickare går hem och övar framför
som varje dag får saftdrickarna på Södra
spegeln.
att fullkomligt gå i taket. För det ska ni
Emma Tönnes

Traditioner vi skulle behöva
1. En årlig musik-karneval i stil med Vattenfesti-
valen.
2.Kokosbollens dag – den finaste bakelsen i
världen borde få en egen dag.
3. Ärlighetsdagen – till skillnad från lurendrejeri-
dagen den första april.
4. Biografens dag – en hyllning till bion som firas
med gratis bio till alla.
5.Tacosens dag – det säger sig självt vad man bör
göra denna dag.
Hanna Trolle
Det fina med Södra Latin, är alla våra
traditioner som vi samlat på oss genom
åren. Oavsett om det är officiella, som
läroverksfejden och killer game, eller
inofficiella, som nollningar och att hänga
på Babasonic i ettan så tror jag verkligen
att våra traditioner en stor del i att vi är
en av Sveriges bästa gymnasieskolor.
Inte skulle man orka plugga 24/7 om
man inte hade ett fik att gå till då och då,
ett offer att döda i korridoren, eller en
rivalskola att planera attentat mot under
läroverksfejden. Det är alla dessa saker
som formar Södra Latin, och det är
något jag är stolt över!
Marco Antonio Poblete, traditions-
general i kårstyrelsen.
Kära elever!
Jullovet börjar närma sig. Höstterminen 2010
har gått fort. Ni ettor har förhoppningsvis anpas-
sat er till övergången från grundskola till gym-
nasieskola, ni tvåor har förhoppningsvis anpas-
sat er till att inte längre vara yngst på skolan och
ni treor har förhoppningsvis anpassat er till tan-
ken på att en gång ta studenten från Södra Latin
och springa ut.
Apropå att springa, ett av elevkårens mest pop-
ulära events, Killer Game, är i full gång. Vi i kåren
tycker att det är otroligt kul att ni verkligen en-
gagerar er. Folk går maskerade, byter namn på
Facebook och undviker att äta i matsalen. För att
få en bättre inblick i en sann killers tankar har vi
frågat ut förra årets vinnare, Christoffer Klavdia-
nos i NV3a, som vann 1 500 kronor.
– Hur kändes det att vinna skolans mest pres-
tigefyllda tävling?
– Det kom lite som en chock. Jag visste inte om
att jag hade vunnit först. Samtidigt kände jag
mig ganska säker i och med att jag hade över
hundra kort. Själva känslan man hade under
Killer Game var i sig en vinst. Pengarna kom
mest som en bonus.
Som sagt, vi i kåren älskar engagemang. Även
om vi i kårstyrelsen är engagerade till tusen,
kan vi inte sitta på våra mandat för evigt. På
årsmötet den 16 februari är det val igen. För att
välja en ny styrelse krävs engagerade elever!
Känner du att du vill bidra till elevdemokratin
på Södra Latin? Försök att få en post. Kanske
blir du den nya coola killen eller tjejen i kåren.
Självklart behöver man inte vänta till årsmötet
för att kunna påverka elevkårens verksamhet.
Om du har några synpunkter på vår verksam-
het är du mer än välkommen att kontakta oss.
Du når oss enklast genom att skriva till oss på
Facebook, skicka ett mail eller helt enkelt haffa
någon av oss i korridoren.
Se nu till att njuta av er tid på Sveriges bästa
gymnasieskola. It’s Latin!
Elin Wiberg Wennerberg, ordförande
Burcu Sahin, vice ordförande
Lisa Eriksson, sekreterare
Hjalmar Ekberg Skog, kassör
Anton Bernhardt Hjelm, föreningssamordnare
Marco Poblete Gonzalez, traditionsgeneral
Mailadress: Sodralatinselevkar@gmail.com

– Har du några Killer Game-tips?

– Ett: Utklädnad är ett måste. Även om man ser
lite korkad ut och får en del spydiga kommen-
tarer slängda över sig i korridorerna, känns det
ganska bra när man står där som vinnare i slutän-
dan. Två: Kartlägg ditt offer och gör grundlig eft-
erforskning. En misslyckad kill kan leda till väl-
diga komplikationer vid nästa mordförsök. Tre:
Ta med dig matsäck i nödfall så att du kan käka i
klassrummen. Vägen till matsalen är riskfylld.

– Hur tycker du att Killer Game i år skiljer sin

från tidigare år?
– Konkurrensen är mördande. Att intresset är så
stort och att var och varannan person går utklädd
har tagit årets Killer Game till en helt ny nivå.

Det märks verkligen hur engagerad Christoffer

är när han pratar om Killer Game. Ögonen glöder
och han skulle kunna prata diskutera taktik lika
länge som Lenny Boy håller tal på skolavslutnin-
gen.
MÅNADENS ORD: obsolet
Någonting som är obsolet är förfallet, helt obrukbart eller föråldrat. Ordet användes mycket
under 1920-talet, och kommer från latinets obsoletus, perfekt particip av verbet obsolescere,
som betyder använda, nöta ut. Man använder ofta ordet obsolet om regler eller lagar som är
gamla, och som fortfarande existerar trots att de är föråldrade och inte används i bruk. Ordet
används generellt om föråldrade ting, och saker vars existens inte behövs eller när dess delar
inte finns tillgängliga för att tillverka saken i fråga.
Headbanger’s Corner: Rock ‘n’ Roll all night
Jag har gått och funderat och tänkt, rådfrågat
andra och äntligen kommit till en slutsats
angående traditioner + rocken. Den är väldigt
simpel: Rocken är en livsstil, en livsstil som
inte kräver några speciella firanden utan
snarare att man tillsammans ser tillbaka på
det som varit, minns de rocklegender som
lämnat oss och njuter av den musik som
80-talet så generöst gav oss. Men detta är in-
get vi firar, vi kan inte datumet då Steve Clarke
dog, då Sebastian Bach fick en flaska i huvudet
och stormade publiken eller då Whitesnake
bildades i huvudet. Även om vi kunde dem, så
är det fan inget vi firar, det kanske bara nämns
lite förbigående under kvällens första öl.
Jag insåg att det var lite tråkigt att det inte
finns något speciellt datum eller en speciell
helg som förde alla samman men sen kom jag
på det! Sweden Rock Festival, rockens Mekka
(åtminstone i Sverige) och en tillställning då
alla samlas på ett äckligt campingområde till
bra musik, sunkig mat, obeskrivligt mycket
dricka och levande legender. Halleluja det är
ju heligt!
Men Sweden Rock är inte den enda tillställnin-
gen. Vi har även Rockbåten, Getaway Rock, Soni-
sphere och Rock Out, alla lika trevliga och med en
sak gemensam: musiken. Vad väntar du på? Det
är bara att skriva in högtiderna för 2011 i kalen-
dern!
Sweden Rock Festival: 8-11 juni, Ozzy väntar på
dig! Det händer ändå inget sista veckan av skolan
;)
Getaway Rock Festival: 7-9 juli, vi ses där!
Sonisphere Festival: datum inte satt än men boka
inte in något på hela augusti.
Rockbåten: datum inte satt än, var beredd när
som helst.
Rock Out: ny festival för i år, som går av stapeln
lite då och då, håll ögonen öppna.
Kan du inte hålla dig och vill festa nu nu nu till bra
musik och något annat än jazz och kafémusiken
(går ju knappt att vara där längre) så är det hög tid
att bli stammis på Harry B James, Anchor, Rocks,
Medusa eller i värsta fall Dovas. Vi ses i helgen då!
Slutligen: Vem fan är Julius Winter? Eller rättare
sagt: Vem fan bryr sig?
Sleazy Lily