Professional Documents
Culture Documents
Kapillärlabb Sadagopan&Dahlby
Kapillärlabb Sadagopan&Dahlby
Kapillärsugning
Inlämningsuppgift omfattar 1,5 högskolepoäng och ingår som ett obligatoriskt moment i kursen
Byggnadsmaterial med statistik 2016. Kursansvarig Staffan Svensson.
Beteckningsförklaringar
Q [kg/m²] Uppsugen massa per yta. Där ytan är den area på provet som står i kontakt med
vatten.
Qmin [kg/(m²⋅min)] Uppsugen massa per yta under 1 min, gäller för tegelsten.
tkap1/2 [s1/2] Den tid då linjär uppsugningshastighet knäcker av. Se Figur 2 & 3 för grafiskt
exempel.
M [s/m²] Motståndstalet, ett värde på det inre motståndet i materialet som påverkar
uppsugningshastighet.
Ekvationer
Inlämningsuppgift omfattar 1,5 högskolepoäng och ingår som ett obligatoriskt moment i kursen
Byggnadsmaterial med statistik 2016. Kursansvarig Staffan Svensson.
Innehåll
1. Introduktion......................................................................................................................1
1.1 Tegel.............................................................................................................................1
Håltegel...............................................................................................................................1
Återbrukat massivt tegel.....................................................................................................1
1.2 Lättbetong.....................................................................................................................1
1.3 Cellplast (EPS)..............................................................................................................1
1.4 Normal Betong..............................................................................................................2
1.5 Högpresterande betong.................................................................................................2
1.5.1 Höghållfast betong.....................................................................................................2
1.5.2 Ultrahöghållfast betong (fiberarmerad).....................................................................3
2. Metod och material...........................................................................................................3
3. Resultat..............................................................................................................................4
3.1 Tegel.............................................................................................................................4
3.2 Betong, EPS..................................................................................................................6
Torkning..............................................................................................................................6
Nedsänkning.......................................................................................................................7
4. Diskussion..........................................................................................................................7
Referenser..................................................................................................................................8
Inlämningsuppgift omfattar 1,5 högskolepoäng och ingår som ett obligatoriskt moment i kursen
Byggnadsmaterial med statistik 2016. Kursansvarig Staffan Svensson.
1. Introduktion
Laborationen innefattar test av olika byggnadsmaterials förmåga suga upp vatten när de står i
kontakt med en vattenyta. Då egenskaper som värmeisoleringsförmåga, hållfasthet och
materialets beständighet påverkas av hur mycket fukt det finns i materialet, är det av intresse
att fastställa hur snabbt och i vilken omfattning materialet tar upp vatten från omgivningen.
Här följer en kortfattad översikt av de material vars kapillärsugande egenskaper har testats i
laborationen.
1.1 Tegel
Tegel har använts som byggnadsmaterial sedan ca 4000 år f.Kr. Till Sverige kom tekniken på
1100-talet. Först med industrialiseringen på 1800-talet blev tegel tillgängligt som
byggnadsmaterial i större skala. I början på 1900-talet var det vanligt med massivmurade
tegelväggar som byggnadsstomme. Från 1930 till idag har tegel som bärande material gradvis
ersatts med annat, för att idag huvudsakligen användas i murade skalväggar (Gustavsson,
2002). Tegel består av huvudsakligen av lera med olika tillsatser som bränns vid ca 1000 °C
(Burström, 2007).
Håltegel
Den vanligaste metoden vid framställning av tegel idag är strängpressning där leran matas
genom en press med munstycken. Leran kan då anta önskad form. I fallet med håltegel skapas
hål i teglet som minskar vikten på stenen (Burström, 2007).
1.2 Lättbetong
Cellplast av typen EPS (expanderad polystyren) är ett vanligt isoleringsmaterial. Isolering kan
ske mot värme, fukt eller ljud. Ljudisolering har lämpligtvis öppen porstruktur medan värme-
och fuktisolering bör ha slutna porer. EPS framställs genom att cellplastkulor upphettas med
1
ånga och expanderar. Sedan smälts kulorna ihop till den färdiga produkten (Burström, 2007).
Produkten används i flera byggnadsdelar bl.a. som isolering under platta på mark och som
isoleringsskikt i murade lättklinkerblock.
Betong har en lång historia och användes av greker och andra civilisationer flera hundra år
f.Kr. Den har använts för att bygga bl.a. akvedukter, broar och bostäder. Flera av dessa antika
byggnadsverk står än idag.
Vid platsgjutning på arbetsplatser köper man numera ofta betongen färdigblandad för att
kunna säkra kvalitet och slippa lägga tid på att blanda betong. Betongen kan även levereras
som färdiggjutna prefab-element.
Eftersom betongen är spröd armeras den med stål för att bättre motstå dragspänningar utan att
spricka. Det höga pH-värdet på betongen passiviserar armeringsstålet vilket innebär att det
inte korroderar. En högre porositet medför dock en ökad risk för korrosion då betongen lättare
släpper in vatten och andra kemikalier. Även pH sänkande reaktioner med omgivande
koldioxid, s.k. karbonatisering, underlättas av högre porositet. Skulle armeringen korrodera
ökar dess volym och betongen spricker som följd vilket kan leda till brott i konstruktionen
p.g.a. förlorad hållfasthet (Burström, 2007).
Beroende på byggnaden eller byggdelarnas funktion kan man dimensionera och framställa
högpresterande betong som har hög tryckhållfasthet, draghållfasthet, seghet, livslängd och
täthet (Betonghandbok, 1997). Det är mest viktigt att högpresterande betong har en
cementpastafas med mycket låg porositet dvs. vattencementtal (vct) lägre än 0.40 (Burström,
2007). På grund av den kompakthet som uppnås med ett lågt vtc-tal så omvandlas
kapillärporer till gelporer. (Betonghandbok, 1997). Delmaterial består av speciella sorters
cement liksom sulfatresistent (SR) och lågalkaliskt (LA) cement som ger önskad gjutbarhet
och medger betydligt lägre vattenhalt än portlandcement. Gjutbarheten är förbättrad utan att
vattenhalten ökas genom att använda silikastoft vars medelkornstorlek är ca 1 % av
cementkornens. Dessutom får betongen bra packning. Högpresterande betong innehåller
också välgradade ballastmaterial (Betonghandbok, 1997).
De kategorier av högpresterande betong som behandlas i laborationen är höghållfast och
ultrahöghållfast betong, dessa disskuteras i respektive kapitel nedan.
2
Höghållfasthet betong är beständigt genom att ha ett högt motstånd mot kloridinträngning och
ha hög vattentäthet (Larsson F, 2003).
För att nå en rimlig torrvikt har proverna torkats i en ugn vid en temperatur på 103 °C.
Olika material tar olika lång tid att torka ut. För teglet kunde handledare baserat på kunskap
och erfarenhet fastställa när det var rimligt att påbörja försöken. För betongproverna och
cellplasten tog regelbundna prover på vikten under flera dygn för att fastställa att förändringen
i massa var försumbart liten.
Proverna placerades efter vägning på stöd i en öppen plastlåda så att provet inte får kontakt
med lådans botten. Destillerat vatten fylldes på i lådan tills alla delar av provets yta som var i
kontakt med vattnet var nedsänkt minst 5 mm och inte mer än 10 mm. Detta kontrolerades via
mätning med tumstock under påfyllning. För material som flyter på vatten, EPS i detta fall,
används en tyngd för att hålla provet nedsänkt.
Vid bestämda tider togs proverna ur behållaren med vatten, allt överflödigt vatten på ytan togs
bort med en fuktig trasa och sedan vägdes provet innan det återfördes till vattenbadet.
Förloppet för tegelproverna gick relativt snabbt och kunde avbrytas efter några timmar. För
övriga prover tog förloppet betydligt längre tid och för att inte vattnet i lådorna skulle
avdunsta täcktes de med plastfolie i vilken ett hål för provet gjordes (se Figur 1).
Orsaken till att proverna inte täcktes helt med plastfolien var att den relativa fuktigheten under
plasten då kommer stiga till 100 %. Detta medför att provet kommer att ta upp betydligt mer
fukt från omgivande luft och påverka resultatet.
Kappilaritettalet anges i Burström (2007) för samtliga material i enheten [kg/(m²⋅s1/2)]. Det är
också den enhet som använts för samtliga material i rapporten. Enligt standard SS-EN 772-
11:2011 skiljer sig enheter något åt beroende på vilket material som testas. Omvandling till
dessa enheter kan dock enkelt göras vid behov.
3
Ultrahöghållf
asthet Höghållfasthet
Lättbetong EPS betong betong
Normalbetong
Figur 1. placering av prover i lådor med vatten i. Alla prover utom EPS har vid
fototillfället täckts med plastfolie.
3. Resultat
3.1 Tegel
Två typer av tegelstenar har provats, en ny sten av typen håltegel och en återbrukad massiv
sten. Prov på tegel inleddes först då övriga prov krävde längre torktid. En faktor som är viktig
för murade material som tegel är den s.k. minutsugningen Qmin. Detta har betydelse då
korttidsuppsugningen påverkar murningsteknik, vidhäftning, resultat vid putsning m.m.
(Burström, 2007). Uppmätta och beräknade värden anges i Tabell 1 tillsammans med
jämförande värden hämtade från Burström (2007).
I Figur 1 & 2 har uppsugningsförloppet plottats enligt röd kurva med respektive mätpunkt
angiven. Streckade regressionslinjer y1 och y2 är baserade på de intervall där förloppet anses
ske linjärt. Skärningen mellan dessa linjer räknas fram och ger tiden tkap1/2 samt värdet för Qkap.
Mätdata som ligger till grund för grafer återfinns i Bilaga 1.
Lufttemperatur = 20,7 °C
Relativ fuktighet = 33,8 %
Vattentemperatur = 18 °C
4
Tabell 1. Data för tegelstenar, ekvationer använda för beräkning är angivna i parantes. Jämförande värden från
Burström (2007) markerade i blå färg.
Åtebrukat tegel
20
f(x) = 0.16 x + 1.08
f(x) = 0.01 x + 17.28
16
12
Q [kg/m²]
8
0
0 30 60 90 120 150
t1/2 [s1/2]
5
Håltegel
16
f(x) = 0.34 x + 0.8
f(x) = 0 x + 14.02
12
8
Q [kg/m²]
0
0 30 60 90 120 150
t1/2 [s1/2]
Då torktiden för betongmaterialen och cellplasten var betydligt längre än torktiden för
tegelstenarna påbörjades prov på dessa material vid ett senare tillfälle. Kapillaritetstalet
beräknas inte som för tegel utan som ett medelvärde av uppmätta värden. Motståndstal har
uppskattats mycket grovt endast utifrån grafer i Bilaga 2. Dessa uppskattningar är svåra att
göra då det dels är få värden under de första 70 timmarna samt att den ultrahöghållfasta
betongen inte har någon tendens att plana ut under mätperioden. Framtagna värden redovisas i
Tabell 2.
Cellplast (EPS).
Lättbetong.
Normal betong.
Höghållfast betong.
Ultrahöghållfast betong.
Torkning
Torkningsförloppet för respektive material i relation till den massa provet hade när mätning
påbörjades redovisas i Figur 4.
6
Torkningsförlopp
Höghålf
1 Ultra
1 Lättbet
Bet
1
EPS
1
0.99
mstart/m(t)
0.99
0.99
0.99
0.99
0 30 60 90 120 150
tid (h)
Nedsänkning
Lufttemperatur = 21 °C
Relativ fuktighet = 24,9 %
Tabell 2. Uppmätta värden av densitet och kappilaritetstal, referenvärden från Burström (2007) i blå färg.
4. Diskussion
Grunden för rapporten bygger på att ett materialprov från resp. material har provats under ett
tillfälle. För att få en mer riktig uppfattning om ett materials egenskaper krävs ett större
underlag. Värden som är presenterade i böcker är med all sannolikhet medelvärden baserade
7
på omfattande mätdata. Variansen på dessa värden framgår inte. Provkropparna i detta prov
uppfyller inte heller nödvändigtvis de mått som är föreskrivna i standarder.
Vad gäller tegelproverna följer den nya håltegelstenen ett förväntat beteende om man ser till
de värden som är angivna i kurslitteratur. I Burström (2007) kan man utläsa att ett tegel med
densitet på 1700 kg/m³ har ett kapillaritetstal på 0,37 kg/(m²⋅s1/2) och motståndstal på 0,5⋅106
s/m², vilket stämmer mycket väl med de resultat som erhållits. Även minutsugningen ligger
inom rimliga värden.
Det som avviker från förväntningarna är att den återbrukade stenen som har låg densitet
uppvisar ett beteende som borde vara i linje med en sten med hög densitet. Minutsugningen är
låg, motståndstalet högt och kapillaritetstalet är lågt. Kan detta ha att göra med att stenen vid
tidigare användning tagit upp murbruk som inte har varit möjligt att avlägsna? Detta skulle då
möjligen medföra att tillgängliga kapillärporer av större radie redan täppts till alternativt
reducerats i omfång av murbruket.
För den högpresterande betongen ligger k-värdet mycket lågt, under tabellvärden. Det bedöms
vara rimligt då andelen gelporer bör vara dominerande och vct-talet ska vara mycket lågt för
dessa typer av betong. Enligt handledare är dessa prover dessutom tillverkade under optimala
förhållanden i labb.
Lättbetongen antas ha större kapillärporer än övriga prov, porernas storlek bidrar till
sugningshastighet vilket kan betraktas i grafen (se Bilaga 2) där hastigheten liknar mer den
som tegel har. Lättbetongen suger dock betydligt mer vatten per m² än teglet innan förloppet
avtar. Detta kan dock påverkas av att provet för lättbetongen är ca 3 ggr högre än
tegelproverna och att teglet då mättas tidigare. k-värdet blev här mycket nära vad som anges i
Burström (2007). Att det var något lägre påverkas troligtvis av att det finns ett glapp i
mätningarna mellan timme 2 och 70. Det framräknade kapillaritetstalet är som nämnts ett
medelvärde från samtliga mättillfällen.
EPS beter sig helt annorlunda från övriga provkroppar som betraktas i rapporten, materialet
har en förväntat mycket låg men inte helt obefintlig förmåga att ta upp vatten. Ett antagande
som kan göras är att vatten tas upp i någon mån vid ytan på materialet där det har skurits upp,
men längre in är materialet slutet och ingen transport av vatten förekommer. Därför säger det
låga motståndstalet i Tabell 2 förmodligen inte så mycket om materialet som helhet.
Referenser
Burström, P-G. (2007). Byggnadsmaterial Upplaga 2:14, Lund: Studentlitteratur AB
8
Larsson, F. (2003). Broar av högpresterande betong: Erfarenheter och jämförande
konstruktionsberäkningar för en plattrambro. Examensarbete. Luleå: Luleå Tekniska
Universitet. http://epubl.ltu.se/1402-1617/2003/111/LTU-EX-03111-SE.pdf
Ljungkrantz, C., Möller, G. & Petersons, N. (red.) (1992). Betonghandbok. Material. 2. utg.
Solna: Svensk byggtjänst
9
Bilaga 1
10
Bilaga 2
Lättbetong Betong
50 10
40 8
30 6
20 4
10 2
0 0
0 200 400 600 800 1000 1200 0 200 400 600 800 1000 1200
EPS
0.09
0.08
0.07
0.06
0.05
0.04
0.03
0.02
0.01
0
0 200 400 600 800 1000 1200
11
Bilaga 3
tid (h) Lättbetong [kg] Betong [kg] Höghållf. [kg] Ultrahög [kg] EPS [kg]
0 0,49926 0,32441 0,24481 0,27867 0,02308
12