Anrenr Teche Ett litet skamt interdag. Ett par ungdomar har gdtt ut fr att frfattare. [ aka kalke, Nr flickan, Nadenkea, far se den branta bergssluttningen blir en stor och hon dédsforskvackt: hon vdgar inte ka nerfir, backen dr alldeles fir brane och farlig. Men hon avertalas av pojken, som hon dr tillsammans in déd rik- | Det dr en klar och kall | med. Hon vill inte visa sig feg. Mitt under den hisnande firden nerfor J forsdrjde L igiks | sluttningen, tycker hon sig héra nigra ord: "Jag alskar er, Nadenka.”” pen, bert | Var det vinden eller pojken? Hon dir inte siker om hon hit ritt eller om I hon bara inbillar sig. Hon bestiimmer sig fir att ta reda pd sanningen ‘och fyllig I bakom orden. Trots sin skeiick for backen ber hon att de ska dka nerfir a nimnas en gang till Damen med vi minni- Fn klar vinterdag vid middagstiden... Det ar bitande kallt, olyckliga snén knarrar under fotwerna. Nadenka hiller mig under armen ar om en Hennes lockar vid tinningarna och de litta fjunen pa Sverlippen ar tickta av silvervit rimfrost. Vi star uppe pi en hg bergknalle. Srutsiteer En ling brant backsluttning dir solen speglar sig stricker sig eesti fran vara focter ner mot marken dimere. Bredvid oss stir en a sit ae kilke, tickt med klarrétt klidde Su ~ Nadezjda Petrovna, kom nu si aker vi ner! ber jag. Bara en im ligger gang! Det ir inte alls farlige, det lovar jag ee Men Nadenka ir ridd. Hela sluttningen, fran hennes smi , galoscher anda ned till foten av det istickea berget ter sig som en 1904 tile skrickinjagande, bottenlés avgrund. Hon tappar andan och fir strar och hjartklappning nir hon tittar ner och nir jag gor mig beredd att imning- sitta mig pa kilken. Hur skall det g& om hon tar risken att flyga exempel ner i avgrunden! Hon kommer att dé, bli alldeles galen av h dante skrick. len. Pre~ ~ Men jag ber! siger jag. Det ar ingenting att vara radd fr! her och Det ar bara sjapighet, feghet! arma Till slut ger Nadenka efter och jag kan se pi hennes min att jerna ir det ar rena dédsskricken hon Svervunnit, Jag sitter henne, blek och darrande, pa kilken, fattar om henne och stértar tillsam-176 Anton Tjechov mans med henne ner i avgrunden. Kalken flyger ivig som en gevarskula. Luften piskar ansiktet, vinden tjuter och visslar i 6ronen; den biter i kinderna och det Kanns som om huvudet skulle slitas av kroppen. Man tappar andan av lufidraget. Det ar som om djivulen sjilv hade gripit tag i oss och med ett yut drar ned oss 1 underjorden. De omgivande foremilen flyter ihop till en ling, hastigt bortflyende remsa... Det kinns som om ens sista stund var inne! = Jag alskar er, Nadja! siger jag halvhége Sliden bérjar glida i alle lugmare tempo, vindens tjut och medamas knastrande Ijuder inte ingre si fasligt, man tappar inte andan Lingre, och vi har antligen kommit ner. Nadenka ir mera déd in levande. Hon ar blek och andas knappast... Jag hjalper henne att resa sig. ~ Inte fr allt i virlden aker jag en ging till, siger hon och tittar pa mig med stora skrickslagna dgon. Aldrig i livet! Jag trodde jag skulle dé! Efter en stund har hon himtat sig och tittar mig i égonen med en fragande blick: var det jag som sade de dir fyra orden, eller var det bara nigonting som hon tyckte sig héra i vinddraget? Jag stir bredvid henne och réker, uppmirksamt betraktande min enda handske, Hon tar mig under armen och vi promenerar linge .omkring nedanfér berget. Problemet limnar henne tydligen inte nigon ro. Yttrades de dir orden eller inte? Ja eller nej? Ja eller nej? Det ar en friga om egenkirlek, heder och ra, liv eller déd, lycka, en ytterst viktig friga, den viktigaste i hela virlden. Nadenka tittar otlligt, sorgset pi mig, ser mig i Sgonen med en genomtringan- de blick, svarar konstigt pi mina frigor, vintar pa att jag skall siga nagonting. Oh, vilket spel i det rara lilla ansikect, vilket spelt Jag ser, hur hon kimpar med sig sjilv, det ar ndgonting som hon miste siga, nigonting som hon miste friga om, men hon kan inte finna de rita orden, hon kinner sig besvirad, illa ull mods, det ar ndgot som str hennes glidje ~ Vet ni vad? siger hon utan att se pi mig. ~ Ja, vad da? feagar jag. ~ Kan vi inte..-aka ner en gang till Vi tar oss den bleka, « den hemske under med. allra varst, ~ Jag isk Nar kilk et, som vi ansikte, lys och hela hy sveper om forvining. "Vad ar orden? Var Denna o stackars fl: firdig att t = Ska vi = Men j och rodnar Hon "ty blek som f ii hela krop Vi aker mitt ansik halsduken nerfor bac —Jag al: Och pr ting, hon henne pi tige, sakta siga de d: inre, hur “Det ar muff Widesplsar ansiktet, ta och det Man tappar hade gripit jorden. De bortflyende el ns tjut och man tappar Nadenka ar | past... Jag er hon och | ive Jag igonen med. orden, eller Idraget? Jag ktande min ze omkring inte nigon ler nej? Det 4, lycka, en denka tittar omtringan- att jag skall ktet, vilket nagonting om, men ssvirad, illa BE lite hime 19 Vi tar oss uppfSr trappan till bergets topp. Aterigen sitter jag den bleka, darrande Nadenka pi kilken, iterigen flyger vi ner j den hemska avgrunden, Aterigen tjuter vinden och knastrar det under medarna, och Aterigen, just nir kilken rusar fram som allra virst, siger jag halvhdgt: — Jag ilskar er, Nadenka! Nir kilken har stannat far Nadenka med blickarna rant berg- et, som vi just susat nedfSr, sedan betraktar hon linge mitt ansikte, lyssnar pi min rést, som Ijuder likgiltig och lidelsefti, och hela hon, hela hon, till och med muffen* och sjalen som sveper om hennes huvud, hela hennes gestalt uttrycker ytterlig fScvaning. Och i hennes ansikte stir skrivet: "Vad ir meningen egentligen? Vem var det som sade de dar orden? Var det han, eller var det bara som jag tyckte?” Denna ovisshet pligar henne och prévar hennes tilamod. Den - stackars flickan svarar inte p4 frigor, kniper ihop dgonen och ar firdig att brista i grit. ~ Ska vi inte gi hem nu? frigar jag. — Men jag... jag tycker det ar roligt.att aka kalke, siger hon och rodnar. Ska vi inte aka ner en gang till? Hon "tycker det ar roligt” att aka kilke, och anda ar hon lika blek som férra gingen, tappar nastan andan av skrick och darrar i hela kroppen nir hon sitter sig pa kilken. Vi aker ner fr tredje gngen, och jag ser hur hon betraktar mitt ansikte och fljer mina lippars rérelser. Men jag hiller halsduken fSr munnen, harklar mig och nir vi kommit halvvigs nerfr backen, hinner jag siga: = Jag ilskar er, Nadja! Och problemet ir fortfarande olést. Nadenka siger ingen- ting, hon gir och tinker p4 nigonting... Jag gér sillskap med henne pa vigen hem, hon anstringer sig att g4 tyst och forsik- tigt, saktar pi stegen och gir hela tiden och undrar, om jag skall siga de dar orden till henne. Och jag kan se hur hon lider i site inre, hur hon fir lov att kampa med sig for att siga: "Det at oméjligt att det var vinden som sade det! Jag vill inte Hidesplagg ay pils att virma hiinderna i178 Anton Tjechov att det var vinden som sade det!” ‘Morgonen dirpi fick jag en liten biljett: "Om ni tinker g§ till kallebacken i dag, titta in till mig frst. N.” Och fran och med denna dag git Nadenka och jag varje morgon till kalkbacken, och nar vi ker nerfér siger jag varje ging halvhdgt samma ord ‘om och om igen: — Jag alskar er, Nadja! Snart har Nadenka vant sig, vid den dir frasen, som man vinjer sig vid vin eller morfin. Hon kan inte leva utan den. For all del, visst ar det fortfarande kusligt att flyga nerfor backen, men redan nu ger ridslan och faran en sirskild fortrollning 4t de dar orden om kirlek, ord som fortfarande innebir en gita och hiller ens sjal i plagsam ovisshet. Misstinkta ar fortfarande dessa tva: jag och vinden... Vem det ar av dessa tva som férklarar henne sin kirlek, vet hon inte, men det verkar som om det gjorde detsamma fér henne; det spelar ingen roll, ur vilken bagare man dricker — bara man blir berusad. En formiddag gav jag mig ivig ensam till kalkbacken; jag forsvann i vimlet och fir se Nadja komma fram mot backen. Hon tittar tydligen efter mig... Sedan gir hon skyggt uppfSr trappan... Det ir kusligt att aka ner ensam, ja, det ar verkligen kusligt! Hon ar blek som sné, hon darrar i hela kroppen, men hon gir som till stupstocken, gar utan att se sig om, beslutsamt Hon har tydligen beslutat sig fr att gra ett prov: ta reda pi om de dir outsigligt Ijuva orden kommer att héras nar jag inte ar med. Jag ser hur hon sitter sig pi kilken, blek och med skrick~ slagen min, blundar, tar ett sista farvil av virlden och sitter sig i rérelse.. 7 "Ssss”... ater det under medarna. Jag vet inte om Nadenka fir héra de dir orden eller inte... . Jag ser bara hur hon stiger upp fin kilken, svag och utmattad. Och man kan se pi hennes ansikte att hon inte vet sjilv, om hon har hért nagonting eller inte. Skricken medan hon susade utfér, berévade henne formagan att héra, urskilja ud, uppfatta. Nu fr virminaden mars inne... Solen lyser allt varmare. Vart isberg bérjar mérkna, fSrlora sin glans och isen smilter bort till sist. Det ar slut med kilkakningen. Ingenstans kan den stackars Nadenka lingre £8 héra de dir orden, och dee ar ingen som kan utt skall ge mig Nagra de lilla tridg’s plank... C kvar under kins rede: kvillskvist springa. Jay Tingtansful bleka, sor vinden sor nir hon h dystert, $8 stacka den dir vi Och di vir — Jag ils Oj, oj, till, ler me glad och | Men jag Ja, det gifte bort med en ste vi en gir hora orde det lyckli liv Och mt uttalade d vika svargléx gi till ich med backen, uma ord m man len. For backen, ng at de sita och de dessa drklarar om det + vilken en; jag backen. >: uppfér exkligen en, men lutsame apiom 3 inte ar skrick- tter sig i inte om hur hon an se pa gonting e henne varmare. smilter kan den ar ingen Ei ltet skint 179 som kan uttala dem, eftersom man inte hér nagon vind, och jag skall ge mig ivag till Petersburg ~ fr ling tid, troligen fr alltid. Nagra dagar fére min avfird sitter jag i skymningen i var lilla tidgird som ar skild frin Nadenkas gird med ett hége plank... Det ar ganska kalle fortfarande, det ligger innu snd kvar under gédselstacken, triden r alldeles kala, men varen kinns redan i laften och rikorna* fOr ett hdgljutt ovisen fore kvallskvisten. Jag gir fram till planket och tittar linge genom en springa. Jag ser Nadenka ga ut p& trappan och rikta en sorgsen, lingtansfull blick mot himlen... Varvinden bléser rakt i hennes bleka, sorgsna ansikte... Den piminner henne om den dar vinden som tj6t kring oss den dar gingen p§ bergssluttningen, nar hon hérde de dir fyra orden och hennes ansikte blir s4 dystert, s4 dystert, en tir rullar nerfSr kinden pi henne... Och den stackars flickan stricker ut armarna, som om hon ville be den dir vinden att an en ging lata henne fi héra de dir orden. Och da vintar jag tills det kommer en vindil och siger halvhégt: ~ Jag alskar er, Nadja! Oj, oj, oj, vad ar det som hinder med Nadenka! Hon ropar till, ler med hela ansikeet och stricker ut armarna mot vinden, glad och lycklig, och si vacker Men jag gir in och packar... Ja, det dir var lingesedan. Nu ar Nadenka redan gift; man gifte bort henne eller hon gifte sig - det kan vara detsamma, med en sterbhusnotarie*, och hon har redan tre barn. Det dir att vien ging akte kilke tillsammans, och att vinden lit henne f% héra orden "jag ilskar er, Nadenka”, har hon inte glémt, det ar det lyckligaste, starkaste och vackraste minnet i hela hennes liv... Och nu nir jag blivit aldre kan jag inte fSrsti, varfSr jag uttalade de dir orden, varfor jag skimtade (Oversittning av Staffan Dahl) rdka svartglinsande kelkfigel —steus ddsbo—_noterie jurist och tiinsteman180 An TEXTFRAGOR Hur visar det sig att Nadenka ar ridd? Hur beskriver Tjechov sjilva firden ner? Varfér beger sig Nadenka vid ett senare tillfille ensam till backen? Vad har pojken for framtidsplaner? Hur beter sig Nadenka di hon r ensam i sin tridgard? 6 Hur kommer det sig att pojken inte léjas nr han i sk isin egen tridgard? Vad hinder slutligen med Nadenka? SAMTALSFRAGOR 1 Anser du att Nadenka var feg, nir hon inte vagade aka nerfor backen? Motiveral Varfdr fedgar Nadenka inte pojken rent ut om det var han som viskade orden? 3 Vad tror du Nadenka hoppas pi, di hon féreslir att de ska aka fl 4. Alskar pojken Nadenka? Motivera! 5 Om han inte ar kir i hen henne? arfor siger han da att han alskar 6 Vilket intryck fr du av pojken? "De (novellerna) belyser nigra minniskodden, Lingade for ett kort gonblick i en given situation, men formar anda at lisaren frmed- la inte bara skarpa psykologiska iakttag akta liv.” ser utan ocksi en rymd av (Nils-Ake Nilsson, Littercturen PA vad sitt giller detta ocks4 novellen Ett litet skamt? Vad tror du menas med "psykologiska ia Vilka psykologiska iakttagelser hittar du i den har novellen? elser"? 8 Litteraturen speglar livet och minniskorna, Vilket sorts liv och vilka sorters minniskor tycker du Tjechov tersp. glar med den hie novellen?