Slaveri: Företagen som suger

ut våra fängslade kamrater

Jordens Befrielsefront är tillbaka i

Sverige!

Frihet är ett brott som

omfattar alla brott

Mot teknologi!
"Dirty"Nobel Karossentod
1. En PET-flaska med eldvatten.

2. Tändkuber (helst de vita, då de bruna har visat sig opålitliga.

Finns på de flesta stormarknader.)

3. Silvertejp eller annan pålitlig tejp.

4. Tändare.

Införskaffa materialen utan fingeravtryck och tänk på att flaskan

bör vara från en soptunna eller återvinningsstation. Skulle nu den
lilla skapelsen inte fungera så vill du inte ha dina fingeravtryck
kvar på platsen. Ta dig till en plats annan än ditt hem och ta på dig
handskarna. Tejpa fast tändkuberna så att de är till hälften täckta av
tejp och till hälften är fria. Detta så att de inte bränner upp tejpen
innan PET-plasten har smält. Förvara produkten i en plastpåse och
eventuellt i en väska eller liknande. Se till att korken sitter åt så att
inga ångor läcker ut. Placera den lilla skapelsen där det är
lämpligast, förslagsvis ovanpå gummimaterial, tyger eller torrt
trämaterial, gärna i hörn eller på andra platser där effekten sedan
kan reflekteras.

2
Allt som skrivs i publikationen UpprorsBladet skrivs endast i underhållande, utbildande och allmänt
upplysande syfte. Allt dess innehåll får användas precis hur som helst av vem som helst när som helst,
precis som vi har gjort när vi skapat tidningen och som snuten gör dagligen för att fängsla våra kamrater.
Nu var det närmare fem
månader sedan det
första numret av
UpprorsBladet trycktes
och mycket har hänt
sedan dess. Vi stötte på
många problem men
lyckades trots det få en
rätt bra spridning på
tidningen. Alltifrån att
ha tryckt upp 100
kopior på fel PDF-
version, en version som
inte var korrad och klar,
till teknisk inkompetens och att sakna
ekonomi för att trycka. Den feltryckta
tidningen går inte att göra så mycket
åt, även om det svider, men den
ekonomiska frågan löstes genom
kamratliga donationer. Tidningen har
spridit sig bra bland kamrater men
också inne på kåkarna, vilket var ett
orosmoln fram tills det bekräftats.
Plitarna släpper av någon anledning in
tidningen på kåkarna, utan att vi ens
behöver maskera den i annat omslag
eller liknande. Det kanske beror på
den bristfälliga layouten, som
avskräcker dem från att läsa eller så
har vi bara haft tur?
Vi har fått kritik och uppskattning men
också blivit förlöjligade enligt
kutymen på socialism.nu. Kritiken av
layouten tog vi till oss och all
uppskattning från kamrater såklart
men det mesta (från socialism.nu)
sållade vi bort som fegt skitsnack. Vi
söker inte fiender bland kamrater men
vill inte heller se oss som kamrater till
de som hellre bevarar de rådande
maktstrukturerna än utmanar dem. Det
som syns på soc.nu är en villighet att
underkasta sig en fortsatt förtryckande
verklighet, med alla bekvämligheter
som ryms i en fantasivärld, snarare än
att utmana förtryckens mångsidighet
och genomsyrande av den moderna
verkligheten.
Detta leder in oss på en viktig punkt.
av repression
bekämpas, speciellt då
frihet i alla dess former
kriminaliseras steg för
steg.
Vi vill även passa på att
lyfta fram
Kriminalvårdens
senaste försök att
genom sin nya
lagstiftning framstå
som humana och det
faktum att de faktiskt
Vi känner ett stort behov av att du som lyckas lura många
läser detta bidrar till tidningen med fångar och kamrater till
diskussionsinlägg, egna texter, att se deras initiativ
översättningar, provocerande idéer, som positivt. Vad den
tips, tankar eller dikter. Hellre än att nya lagstiftningen bär
sitta på ett internetforum tillsammans för verkliga funktioner
med likasinnade (män?) och leka är svårt att se, när allt
experter på politisk teori och teknik, du söker är lite lättnad i
kan du väl skriva ihop en diskuterande fångenskapen, lite ljus
text där du kritiserar allt du stör dig på och en boost i hopp-
med tidningen. Vi skulle med glädje reserven. Eller för
publicera det och bjuda på ett svar. Vi politiska kamrater som
har material för att fylla flera tidningar söker tecken på
framåt men om det bara är vi som framgång, en enkel väg
skapar tidningen förlorar den sitt eller bara en chans att
ursprungliga syfte som ett dynamiskt få pusta ut. De nya
medium för att sprida revolt. lagändringarna fyllde
två funktioner. Den ena,
Så, vi har förändrat layouten och att släta över de
hoppas att den blir bekvämare för extrema
ögat. Som det lär märkas ligger repressionsreformer
mycket av fokusen i detta nummer på som genomförts de
kriminalvården. Vi känner personligen senaste åren under Lars
att kriminalvården är ett område där Nylén, för att ge sken
det saknas genomgående kritik och av en human sida. Den
ännu mer saknas det handling. Fler andra, för att
och fler av oss bekantar sig direkt med strålkastarljuset ska
statens frihetsberövande. Nästan alla riktas bort från såväl
av oss är indirekt kopplade till det fångarnas vardag - “nu
genom att arbeta mot när de får det så bra” -
migrationsverket, fängslade djur eller i som den fortsättning av
fångstödsgrupper. Då våra handlingar intensifierad säkerhet,
är handlingar av och för frihet, och diskriminering och
frihet “är ett brott som omfattar alla förnedring vi har att
brott,” blir den givna repressalien vänta oss som fångar,
frihetsberövande. För oss blir det anhöriga, vänner och
viktigare och viktigare att detta system kamrater. Vi har inget
3
att vinna på en positiv
INNEHÅLL
inställning till det vi “får” från
makthavare - det är alltid på
• Introduktion - sidan 3
deras villkor och alltid för
deras vinning. Det är bara nya
• Steget till Framgång - sidan 5
ord men samma, om inte
värre, innebörd.
• Intervju med fången Roland - sidan 10
Vi vill även uppmana alla
• Kriminalvårdsnotiser - sidan 12
läsare till att visa er solidaritet
med de danska kamraterna
• Slaveri - sidan 14
som väntar på rättegång under
terroranklagelser (och hot om
• Internationell Ilska - sidan 18
livstid) i Köpenhamn och vår
kamrat Viktor som sitter
• Kampen mot det existerande fortsätter - sidan 19
häktad i Göteborg, där
åklagaren yrkar på minst två
• Socialt Krig - sidan 22
år.
• Frihet är ett Brott som Omfattar alla Brott - sidan 25
Revolten ligger aldrig längre
än ett stenkast bort.
• Mot Teknologi - sidan 29

• Silvia, Billy och Costa...fortsättningen - sidan 31

• Jorden och Djuren - sidan 32

• Danska Kamrater inför rätta - sidan 35

UpprorsBladets AA-Red.
Sedan några år tillbaka brinner bilar
• Stöld - sidan 36
i tyska storstäder flera gånger i
veckan. Värst drabbat är Berlin och
• Recensioner - sidan 38
attackerna ökar. Hittills i år har över
200 bilar satts i brand i den tyska
huvudstaden. Attackerna har ökat
den senaste tiden och bara den
senaste veckan har 67 bilar förstörts
enligt tyska medier.
Polisen tror att autonoma grupper på
vänsterkanten på detta sätt
protesterar mot att folk med mer
pengar flyttar in tidigare alternativa
stadsdelar.
TT NO TER A T

Skriv till oss! Säg vad ni tycker! Dela med er av era tankar,
texter, översättningar och projekt! Bidra gärna ekonomiskt
genom frimärken eller kontanter, så vi kan fortsätta sprida
tidningen gratis.
Mail: upprorsbladet@riseup.net
Adress: UpprorsBladet
Poststugan 639
211 52 Malmö
4
 STEGET TILL FRAMGÅNG:
En framgångsrik aktion
Detta bidrag sammanfattar några av de saker som
behöver iakttas när aktioner planeras. Det riktar sig
snarare till mindre aktionsgrupper än till
massmobilisering. Delar av det går dock även att
tillämpa i större aktioner. Texten ska inte förstås
som en aktionsguide utan som en samling saker
som inte får förglömmas om en aktion ska vara
framgångsrik. Innehållet baseras på konkreta
erfarenheter som ändå är så pass breda och
allmängiltiga att det lätt kan tillämpas inom många
olika områden.
FÖRE
Före varje aktion ställs vi inför frågan: ”Vad vill vi
uppnå, vad är målet med aktionen?” Det är ju en
stor skillnad om vi vill ha en upplysande effekt,
orsaka så stor ekonomisk skada som möjligt, vill
förstöra något materiellt eller med en aktion visa
solidaritet med andra kamrater. Oftast är det en
mix av de olika målen.
Det är värt att i varje fall diskutera de egna målen
så noga som möjligt innan aktionen. Då känns det
lättare att överlägga vad som behöver göras och
vad vi behöver för att genomföra det.
För denna princip spelar det ingen roll om en
banderoll ska hängas upp eller vi ska förstöra ett
företagskontor. Redan för dessa första diskussioner
behöver ni finna säkra platser, där ni kan vara
säkra på att ingen hör er. Efter att ha format en
grupp kan det också vara viktigt att komma
överens om att andra vänner, kolleger eller sambos
inte får ta del av gruppen, då de inte har så mycket
gemensamt med aktionsgruppens konstellation.
5
Konkreta mål för direkt aktion är ständigt
närvarande i våra huvuden, var gång vi handlar,
var gång vi åker genom staden eller när en
uppmärksamt läser tidningen.
När ni beslutat er för vad ni vill uppnå med
aktionen, är det dags att välja ut ett konkret mål,
med vilket den önskade effekten bäst kan
realiseras. När ni har valt ut det politiska målet,
aktionsformen och platsen för aktionen, har ni
skapat den första översiktliga aktionsplanen! När
ni kan besvara de tre berömda frågorna: ”Vad?
Hur? Vart?” kan den konkreta planeringen börja.
FÖRSTA STEGET
Det första steget måste alltid vara att lära känna
platsen och dess omgivningar. Det bästa är om
några i gruppen studerar platsen och sedan
använder foton, bilder och kartor för att beskriva
platsen detaljrikt och ingående.
(På den punkten är det viktigt för oss att påpeka
vissa problem med tillvägagångssättet: Att ha
foton etc liggandes hur som helst hemma i
lägenheten eller huset är tabu. Utan att
nödvändigtvis undvika att använda foton och
skisser, så så långt det är möjligt undvika att
förvara dem hemma och att så fort som möjligt
förstöra dem. Sparas foton digitalt behöver ni
överväga var och hur datan ska förintas. Det finns
säkra metoder; att bara slänga i papperskorgen
eller att ”totalförstöra” dokumentet är INTE att
förinta datan, och lämnar kvar möjligheten att
återskapa dokumentet. Innan aktionen genomförs
ska all data ha raderats som en fast deadline.)

Fler ögon ser mer och oftast faller saker och ting
bättre på plats i kollektiva samtal. En liten port, en
gömd övervakningskamera, ett träd direkt intill en
mur... Oftast är det detaljerna som sedan blir
centrala byggstenar i aktionen. Det är viktigt att i
denna tidiga fas skapa en bild av
rörelsemöjligheterna i omgivningarna, in-och-
utgångar till platsen och att ta fram tänkbara
flyktvägar. När ni använder er av bil i aktionen
ökar radien för t.ex. flykt, om det finns bra
parkeringsplatser och kör-rutter. Det skulle ju vara
för jävligt att efter en lyckad aktion hamna i en
trafikkontroll, om det hade kunnat förutses.
GRUNDPLAN
Med det första steget, foton, kartor osv som grund,
kan ni nu göra upp en allmän plan. Denna ska vara
fri från övervakningskameror på både dit- och
tillbakaväg, innehålla parkeringsmöjligheter, in-
och utgångar till själva målet såväl som olika
flyktvägar. En del i grundplanen är också att
besluta om aktionen ska äga rum i dagsljus eller på
natten, samt hur mycket tid varje del av aktionen
tar i anspråk (Att ta sig till mötespunkten,
mötespunkten-målet, själva aktionen och
tillbakafärden.) Därtill bör det i denna
planeringsfas beräknas och bestämmas antalet
nödvändiga deltagare för att aktionen ska kunna
genomföras. Antalet är helt beroende på den valda
aktionsformen och aktionsplatsens villkor. Hur
många behövs det för den konkreta aktionen? Hur
många utkiksposter behöver vi? Är det nödvändigt
att lyssna på polisradion eller liknande? Hur många
bilar och förare behövs?
ANDRA STEGET
Det andra steget börjar på plats med den framtagna
planens händelseförlopp, som du har i bakhuvudet.
Därför bör också detta stegs tidsaspekter stämmas
av med den antagna tidsrymden för hela aktionen.
Det är i synnerhet viktigt om aktionen ska
genomföras under nattetid, att lära känna
belysningssituati
onen och de
”normala”
trafikrörelserna
runt området.
Alla som deltar i
aktionen bör ha
sett platsen i
6
förhand, för att kunna skapa sig en egen
föreställning av situationen. I detta andra steg bör
uppmärksamheten ligga på alla tänkbara
säkerhetssystem och att ta in områdets alla detaljer.
Om ni till exempel skulle behöva ta er över ett
staket, är det viktigt att känna till dess struktur: Är
det utrustat med taggtråd? Är det tillverkat av ett
material som är lätt att ta sig igenom? Vilka styrkor
har staketet? Vart sitter skruvarna, vilken storlek
har de? etc. Efter detta andra steg bör alla känna
till så pass mycket om objektet att en gemensam
överläggning kan hållas om vilka verktyg och
redskap som är nödvändiga. Även test av
flyktvägar (alternativa såväl som fixerade) och
avfartsvägar är absolut nödvändigt. Finns det
verkligen inga övervakningskameror på vägen? Är
det verkligen bara vår bil som kommer att parkera
på parkeringsplatsen eller används den av andra?
Är parkeringsplatsen väldigt synlig, syns den på
långt håll? Finns det tillräcklig plats för att kunna
vända bilen? Är det säkert att inga hjulspår
lämnas? Det är ofta de små sakerna som avgör om
aktionen lyckas eller inte. Viktiga steg i samband
med detta är också att noggrant mäta tiden från
händelsernas plats tills ni kan stiga in i bilen.
Räcker inte flykttiden för att nå bilen måste den
flyttas närmare och samtidigt köra snabbare
därifrån. Vid vissa aktioner kan det vara värt att
göra upp en återsamlingspunkt efter aktionen, från
vilken alla tar sig tillbaka tillsammans. Också
dessa vägar och platser måste testas. En annan del
av det andra steget är att bestämma vart, efter den
avslutade aktionen, kläderna och verktygen ska ta
vägen. Ofrånkomligen lämnar våra ”yttre skal”
(skor, byxor jackor, handskar och mössor) och
verktygen för snuten användbara spår på platsen.
Allt bör då försvinna – vi kan aldrig veta vid vilket
tillfälle dessa skulle kunna återfinnas i vår ägo. Vid
denna tidpunkt måste även de smartaste
kommunikationsmedlen diskuteras. Kommer alla
att finnas inom synhåll för varandra och är alla
införstådda i teckenspråk? Behövs det komradior
eller andra trådlösa kommunikationsmedel för att
kommunikationen ska fungera? Alla
kommunikationsmedel måste testas på plats.
Testas, så att det inte är för mörkt för att se de
andras tecken eller att en oförutsedd byggnad
skapar störningar i komradio-kommunikationen...
AKTIONSPLANEN
För att sammanställa en detaljerad plan behöver all
denna nya information gås igenom kollektivt. I
praktiken är det bäst att på den enskildes berättelse
ställa så konkreta frågor som möjligt. De flesta av
oss är inte utbildade snutar eller journalister, som
utbildats i att detaljerat beskriva situationer. Därför
är det viktigt att ömsesidigt fråga ut varandra och
på så sätt skapa en kollektiv precision i
beskrivningen. En detaljerad aktionsplan börjar
med deltagarnas träffpunkt och slutar först när alla
går åt varsitt håll.
(Även de individuella flyktvägarna bör gås igenom
kollektivt. Tänk då också på hemkomsten efter
aktionen, att era husingångar kan vara
övervakade.)
Varje steg däremellan måste klart och tydligt
förklaras och fastställas i en tidsplan. Vid varje
given tidpunkt under aktionen måste vara och en
veta vad den ska göra, med vem den ska
kommunicera. När vilket verktyg eller liknande
ska användas? Hur kommer verktygen på plats?
Och hur ska de tas omhand? Alla funktioner måste
noggrant beskrivas (chaufför, utkikspost, de som
ska handla direkt på platsen...) Ett viktigt beslut i
denna fas är om det behövs någon form av backup.
Att vi till exempel anförtror en pålitlig person att
på håll övervaka händelseförloppet, utifall det
skulle ske något som tvingar aktionen till ett
avbrott, varpå denna informerar aktionsdeltagarna
genom telefon eller på annat föredraget sätt, samt
hjälper till att organisera understöd för de
inblandade. Det är inte många aktioner där ett
sådant tilltagande är nödvändigt eller ens smart att
tillta.
(Att under aktionen eller kort därpå kommunicera
genom telefon är, enligt vår mening, förenat med
en extremt stor säkerhetsrisk. Vi kan inte veta om
sambandspersonens telefon är avlyssnad på ett
eller annat sätt. Det är möjligt att använda en ”ren”
mobiltelefon med ett oregistrerat kontantkort; i
vilket fall bör en sådan praktik omsorgsfullt
övervägas. Det kan vara bättre att istället göra upp
en mötesplats.)
PLAN B
Det är oftast smart att tänka ut olika alternativ att
kontra oförutsägbara problem med. En dörr som
gått i baklås behöver inte betyda slutet på aktionen.
Om det i förhand förberetts olika varianter av
planen, går det oftast snabbar och enklare med en
”planavvikelse.” Det är också möjligt att välja ett
helt annat mål om det uppstått oöverkomliga
7
problem med det urpsrungliga. Ni bör hur som
helst gå igenom de situationer där aktionen
behöver avblåsas. Diskutera under vilka
omständigheter det inte går att fortsätta.
DEN OMEDELBARA FÖRBEREDELSEN
I aktionens förberedelser måste de detaljerade
planerna gås igenom så ofta att alla kan agera
säkert i sin roll. I de flesta fall är det smart om alla
deltagare har koll på sina egna uppgifter och
genom dem , vid varje given tidpunkt av aktionen,
kunna avgöra vilken fas aktionen befinner sig i.
Det är också viktigt att, i en tidig förberedelsefas,
bereda tillräckligt med tid för att kunna prata om
rädslor och känslor. Det är inte bara viktigt för att
hitta en ”lösning” utan också för att den enskildes
handlingar ska kunna förutsägas av de andra i
gruppen. Det är inte till någon nytta när någon har
is i magen genom hela förberedelsen och sedan
under själva aktionen blir nervös och farlig i sitt
handlande. Ju öppnare vi kan vara med våra
svagheter och känslor kollektivt, ju mer stärkt blir
gruppen inför aktionen. Oftast finns det ju mycket
i förberedelserna att koordinera och ombesörja.
Det kan vara bra sätt att testa hur tillförlitliga och
koncentrerade på aktionen de enskilda i gruppen
är. Sätt upp klara och realistiska tidsrymder, för att
allt som är nödvändigt ska kunna ombesörjas.
Speciellt med verktyg som lämnar spår efter sig, är
det viktigt att inte röra dem med bara händerna,
utan istället att överlägga hur de ska kunna
införskaffas på ett sätt som undgår övervakning
och fingeravtryck. Det är till exempel viktigt att
tänka på i vilka kombinationer verktygen
införskaffas. Det är ju säkert lockande att bara
införskaffa alla sakerna på ett och samma
byggvaruhus vid ett och samma tillfälle – men när
kofot, bensindunkar och handskar ligger i en och
samma kundvagn, kan det lätt gå i baklås.
(Glöm inte att, hur sjysst handlaren eller
butiksbiträdet än verkar, så kan den minnas er och
det ni handlat om nu snuten skulle komma förbi
någon gång i framtiden...)
Det är nu också viktigt att överlägga om möjliga
misslyckanden med aktionen. Vad kan hända när
det går åt helvete? Utsätter vi oss för en hälsorisk i
samband med aktionen? Vad händer om snutarna
fångar oss? Vem säger till på jobbet eller hämtar
ungarna i skolan? Ju bättre förberedda vi är på
svåra och jobbiga situationer, desto bättre kan vi
hantera dem. Oavsett vilken aktionsform bör
gruppen träffas och prata om vem som tar hand om
vem och vem som gör vad om det skulle gå åt
helvete. Det är ofta nödvändigt att inkludera
aktionsdeltagares partners, även om de inte är en
del av själva aktionen. De behöver inte inkluderas i
alla detaljer men det bör vara klart för dem vad
som hänt om inte partnern dyker upp på en given
plats eller tidpunkt, eller varför denne inte kan höra
av sig eller ta emot samtal vid ett speciellt tillfälle.
...OCH AKTION
På aktionsdagen tar ni er tillräckligt med tid för att
helt avslappnat gå igenom planen, samla ihop de
nödvändiga verktygen, kläderna osv i lugn och ro.
Ni ser även till att ta er mer tid än vad som
vanligtvis behövs för att gå sträckan till
samlingsplatsen. Det är en central punkt för er
egen säkerhet om någon följer efter er eller spanar
på aktionen eller inte. Så välj vägar och sträckor
som gör det möjligast för er att kunna avgöra om
någon verkligen förföljer er eller inte. Att
mobiltelefoner och andra apparater som kan spåras
via GPS inte följer på aktionsdagen, det förstår ni
ju själva. Om ni vill känna er ännu säkrare ifråga
om en potentiell förföljare, så låter ni några vänner
eller kamrater hjälpa er.
Med hjälp av två eller tre andra är det möjligt att
skapa en rätt säker bedömning kring huruvida du
eller ni är ensamma eller inte, på er väg mot
samlingsplatsen. Då måste ni på förhand bestämma
en vägrutt, där det på bestämda platser finns
möjlighet för kamraterna eller vännerna att tydligt
kunna iaktta eventuella förföljare. På tillbakavägen
måste ni ha väl begrundat den eventuella ”span-
uppgiften” på förhand. Om ni tar en-två timmar i
förhand att ägna åt denna fråga, så borde ni utan
problem kunna utveckla ett bra koncept för det.
Det är nödvändigt att säkra vägen till mötesplatsen,
så att ni kollat av övervakningskameror och
liknande – ni vill ju inte att den så fint säkrade
vägen ska rekonstrureras av något oväntat. Med
kläderna måste ni alltid göra en övervägning
8
mellan ändamålsenlighet och osynlighet, och
däremellan kompromissa. Det är ju inte till någon
nytta med värsta militärutrustningen om det skulle
lämpa sig för aktionen, om ni skulle hamna i
strålkastarljuset. I andra situationer är en helt
annan klädsel olämplig. Vi menar att det behövs en
kompromiss.
Försök att vid mötesplatsen skapa en snabb
stämningsbild. Är alla fortfarande övertygade om
att genomföra det? Har alla en bra känsla? När det
är dags, stäm av varandras klockor och
synkronisera tiden. Om aktionen genomförs
nattetid är det smart att avsätta extra tid för att
ögonen ska vänja sig vid mörkret. Det normala
mänskliga ögat behöver cirka 20 minuter för att
uppnå maximalt mörkerseende. När aktionen
börjar, försök att koncentrera dig med alla dina
sinnen. Försök att minnas er plan och att förhålla
er så enhetliga som möjligt. Testa så tidigt som
möjligt så att kommunikationssystemet fungerar,
vilket ni än valt. Är alla inom synhåll och nåbara?
Den viktigaste regeln under aktionen och på
tillbakavägen är: ingen panik. I svåra situationer är
lugnet en pålitligare följeslagare. Om ni har
planerat en aktion väl, låter ni väldigt lite oväntade
saker att hända. Oavsett vad som händer så
försöker ni handla medvetet och har gått igenom
varje steg i förhand. Det är dock inte alltid lätt att
göra det i stressfulla situationer. I själva aktionen –
och det bör i varje fall ha varit en viktig punkt i
förberedelserna – bör ni lägga smärtsamt mycket
vikt vid att inte lämna några spår efter er. Dit
räknas inte bara fingeravtryck, spår från skor och
bildäck, utan även partiklar från era kläder, slitage
eller speciella spår från verktygens olika
funktioner, att ni använder genetiskt spårbara
material (från saliv på cigarettfimpen till avfallet
hår). För era verktyg och era ”yttre skal” (dvs skor,
byxor, jackor, handskar och huvudbonad) gäller:
Att så fort som möjligt efter aktionen göra er av
med dem. Därefter gäller det att ni sprider ut er på
olika platser, så att ni inte kan sammankopplas
med aktionen eller varandra. (Alltså ska ni inte
under några omständigheter gömma er i den
hemkära soptunnan!) Om det inte går att
genomföra utan behöva en bil nära aktionsplatsen
måste ni tänka ut en lösning för registreringsplåtar
eller kanske helt överge idéen med en bil. Det
viktigaste är att se till att alla spår, varje koppling
mellan er och sammanhanget omintetgörs. En
hyrbils däckspår ökar inte er säkerhet det minsta,
när själva uthyrningsprocessen går att spåra. Om En fullkomlig säkerhet går aldrig att uppnå. Varje
det för varje aktion måste stjälas en bil eller om aktion innebär en viss risk. Snutens
alla nummer på plåten måste bytas ut, det avgör ni utredningsarbete hänger visserligen ofta på
i slutändan själva. tillfälligheter men i nästan alla fall leds snuten till
sin förbrytare på grund av spår lämnade av misstag
...EFTER AKTIONEN som hade kunnat förebyggas. Fel låter sig dock
Det bästa men som inte alltid är möjligt är att ha förebyggas. En förutsättning för förebyggandet är
ett utvärderingsmöte så snart som dagen efter en så detaljerad plan som möjligt, som fastslår vad
aktionen. Då är minnet fortfarande friskt och som sker och inte sker vid varje given tidpunkt
detaljer kan utvärderas. Vid en sådan utvärdering under aktionen. Därmed kan ni på förhand
bör alla utvärderingsfaser överläggas, för att kunna överväga vilka spår som kommer att lämnas på
dra slutsatser inför nästa gång. Vad har funkat, vart platsen. Därefter kan ni enhetliga samlas till
fanns det problem, vilka saker hade kunnat aktionen. Om ni måste ta er över ett vasst staket
förberedas bättre? Fanns det moment som den måste ni räkna med att spår kommer att lämnas
enskilde kände rädsla inför och som kan göras efter er. När ni springer över sand och jord så
annorlunda vid ett annat tillfälle? Därvid kan ett lämnas skoavtryck, när ni ringer kan telefonen
utbyte av individuella strategier vara hjälpsam. spåras. När ni skickar ett brev på en resa så kan
Den viktigaste punkten efter en aktion är brevlådan eller postkontoret spåras, när ni betalar
rekreationen. Då nästan alla direktaktioner av med kort så sparas informationen... Det finns alltså
nöden kräver intensiv koncentration och är förenad alltid spår och det går inte att undvika. Den
med tidspress, är det viktigt att själv och avgörande frågan är om de går att följa tillbaka till
tillsammans med andra slappna av och inrätta en dig eller inte. På det finns det inget patenterat
avslappningsfas. Med en ”Kampen-är-mitt-liv”- recept, utan istället en uppmaning till alla att
mentalitet hjälper du ingen. Från perspektivet av grundligt överlägga och om möjligt gemensamt
den gruppdynamiska effekten hos en militär diskutera sitt varje steg.
aktionsgrupp, så innebär pauser och
avslappningsmoment längre uthållighet och större Mycket nöje och stor framgång!
koncentrationsförmåga. Med viss tid passerad så är
det möjligt att genomföra en politisk-strategisk Ursprungligen på tyska i Radikal #148
bedömning av aktionen. Ni kan i denna Översatt till svenska, med vissa ändringar, av
utvärdering ta undersöka hur offentligheten Anonym Anarkist
reagerat och med det som basis bedöma hur
metoder och mål har fungerat. Blev effekten så
som ni hade önskat? Vad var bristfälligt? Vad kan
göras bättre vid nästa tillfälle? I några fall kan det
vid en senare tidpunkt vara värt att genomföra
något slags offentligt och öppet arbete eller att
kommunicera aktionen. Om en kommuniké
skickas kan det, om möjligt, innefatta en del av
aktionsplanen för att undanröja tvekan om att
någon annan skulle ha genomfört aktionen och
tagit på sig den. I alla former av offentlighetsarbete
bör det skiljas på de tre främsta formerna, ”de
största” (kvällstidningar, TV och radio), ”den
direkta offentligheten” (t.ex. flygblad i området)
och ”scenoffenlighet.” Det är viktigt att ni
bestämmer er ordentligt om och när, hur och varför
och med vilken information ni ska konfrontera
med.

SÄKERHET ÄNNU EN GÅNG

9
Jag sitter på anstalten Storbodas lärcentrum tillsammans med Roland Bergström, 47 år. Han är dömd för
två grova narkotikabrott till 6 år och 8 månader. Jag frågade honom en vecka tidigare om han ville
genomföra en intervju och berätta om sin resa genom Kriminalvården och nu har vi slagit oss ner runt
fikarummets bord, avvaktande tills de andra fångarna lämnat oss ensamma. Lärcentrumet är beläget i
Storboda-anstaltens källarkulvert tillsammans med verkstaden, biblioteket, den lilla sporthallen och
kiosken. Det är den enda vägen mellan Storboda/Mellanboda-avdelningarna och behandlingsavdelningen
Nyboda, som ligger på säkert avstånd från de båda stökiga normalavdelningarna. Lärcentrumet består av
två studielokaler, varav en endast med bord, intranätsdatorer utan uppkoppling mot det stora internet och
ett förråd, och den andre med datorer, samtalsrum och en fikahörna avskärmad med de för den svenska
statens institutioner typiska träskärmarna med små mönstrade gluggar längst upp och ett par livlösa
meterhöga plantor. På bordet ligger en liten korg med tepåsar i två eller ibland tre olika smaker. På
köksbänken står en kaffekokare och en vattenkokare. Som i alla kökskåp tillgängliga för Kriminalvårdens
fångar är de flesta tomma, tills du hittar ett med några kaffemuggar, ett paket kaffefilter och det
ofrånkomliga paketet med Kriminalvårdens favoritkaffe KUNGKAFFE. Kaffet som får varje fånge att
rysa eller resa ragg. I ett kylskåp finns där ibland mjölk som någon omtänksam fånge tagit med sig från
avdelningen, ibland inte. Genom fönstren på andra sidan avskärmningen syns tre män som sätter upp nytt
och förstärkt stängsel med concertina-tråd på taket och marken mellan Nyboda, Mellanboda och
grusfotbollsplanen som även tjänar som promenadgård.
Så blev vi till slut lämnade ensamma för en stund. INTERVJU MED FÅNGEN ROLAND

AA: Vad hade du för bild av
Kriminalvården/svenska
fängelser innan du häktades?
RB: Jag trodde att det skulle
vara hårdare. Jag trodde att det
skulle vara mer av bestraffnin att
vara inlåst. Men det är ingen
bestraffning. Att vara inlåst är
ingen bestraffning, det är bara
förvaring.
AA: Hur har du, som
förstagångsdömd, upplevt
Kriminalvården/svenska
fängelser?
RB: Som ett stort skämt.
AA: Hur har du bemötts av
andra fångar?
RB: Mycket bra fram tills nu.
Det var mycket bättre på tyngre
anstalter. På de tyngre
anstalterna som Tidaholm, Hall
och Kumla är det ju
självsortering. Anstalten tror att
det är de som bestämmer vart
folk placeras men det är ju
fångarna själva. Därför sitter det
mycket bättre folk på de
anstalterna. AA: Så att om det
kommer en fånge som inte
funkar är det bara för honom
att packa sig därifrån? RB:
Mmh precis.
AA: Hur har du bemötts av
beslutsfattare? Plitar?
RB: Som väggar. Totalt stopp
med allt. Avslag på allt. AA:
Har du fått träffa någon
beslutsfattare? RB: Inte en
enda. Och plitarna är
nonchalanta. Det kanske finns
någon som är snäll men det
beror oftast på feghet. De enda
som har varit okej är de som
jobbat i verkstaden. Fast de
kanske inte riktigt är plitar, de
visar en respekt. De gör sitt jobb.
AA: Är de hjälpsamma om du
skulle be dem om hjälp och så?
RB: Njae, de visar oss respekt.
På Tidaholm var det så. Men
resten är skit. Lärare, psykologer
och plitar, det är samma skit
alltihop. Det där med
tystnadplikt är bara skitsnack.
De får ju inte föra anteckningar
om sånt en berättar och inte föra
in det i journalen men det gör de
lik förbannat.
AA: Har du varit engagerade i
arbete/kamp för fångfrågor
eller fångars rättigheter? Hur
har det arbetet sett ut?
RB: Ja. Lokalt för avdelningen
och anstalten. Jag har mest
hjälpt andra fångar med
överklaganden och anmälningar.
Utländska fångar får ju inte sina
rättigheter och anstalten skriver
bara ut halva paragrafen i
besluten. AA: Det är alltså
främst deportationsfångar du
har hjälpt? RB: Ja. De flesta
jag har suttit med har ju varit
det. På Tidaholm så hade vi ju
en strejk också. Anstalten hade
förlagt kioskdagen samma dag
som en av våra gymdagar. Vi
hade bara gym fyra dagar i
veckan och att lägga den samma
dag gick vi inte med på. AA: Så
strejkade ni bara från arbetet

10
eller vägrade ni lämna
cellerna? RB: Det var total
strejk. Vi blev inlåsta i våra
celler i ett dygn eller så. Vi var
tre baracker, ca 100 man.
Anstalten knallade sex-sju man.
Det blir ju så. De gör alltid så
när något händer. Passar på att
knalla dem de är obekväma
med. Det var ju inte de som
ledde förtroenderådet eller de
som drev på strejken mest utan
dem de var räddast för. Men vi
fick igenom det vi ville med
strejken.
AA: Vad har du mött för
motgångar och vad har du
lyckats med?
RB: De gör som de vill med sina
paragrafer. De skriver som sagt
bara ut halva paragrafer med det
som gynnar dem själva. Du
genomför ingen ingenting om du
inte är advokat och kan hänvisa
till paragrafer i dina
överklaganden och så. JO
skriver bara av varje anmälan så
fort jag skrivit.
Men strejken gick ju bra. På
Tidaholm hade de under en
längre tid tagit bort mer och mer
ifrån oss och ökat säkerheten.
Roland visar med händerna
hur utrymmet på
Tidaholmkrymper och
krymper. Och genom strejken
så visade vi på en stark
sammanhållning och styrka.
AA: Som ett slags
säkerhetsfieringinsprocess
som ni stoppade? RB: Njae, vi
fick den genom strejken att
avstanna åtminstone.
AA: Hur ser, enligt dig,
Kriminalvården på individer
eller grupper som arbetar för
fångarnas rättigheter?
RB: De försvagar dem
systematiskt. Anstalterna
använder förtroenderåden mot
fångarna för egen vinning. Det
låter förtroenderåden berätta alla
saker för fångarna som gör dem
arga, för de vet att fångarna inte
låter det gå ut över
förtroenderådsfolket. Hade
anstaltens besultsfattare själva
gett informationen till fångarna
hade alla varit på anstalten och
varit förbannade. AA: Så
anstalterna använder
förtroenderåden som en sköld
ungefär? RB: Precis. Anstalten
vill ju ha ”sina fångar” i
förtroenderåden. Såna som de
redan har något att göra med, de
med städjobb och köksjobb och
sådär. Men om det är någon
upprorsmakare eller någon de
inte litar på i ledningen då knalla RB: Jag har ingen
de för konstellation.
AA: Men för individer, de som
för sitt eget lilla krig mot
Kriminalvården?
RB: De står chanslösa.
Kriminalvården väntar bara ut
dem. Det gör många till tickande begärt att få komma till A-
bomber. AA: Tickande bomber
som i potentiella upplopp när
de exploderar? RB: Till
exempel Tidaholmsbranden 94
eller när det var, jag känner
några av dem som var med där.
De var tickande bomber som
exploderade. Flera av dem, de
fick ju nya voltor för det där, är
fortfarande för hårda för SÄK-
gruppen. En kille på Tidaholm
– honom kan SÄK-gruppen inte
ens ta en tändare ifrån. Han går
igenom detektorerna med
tändaren i handen så det piper
men ingen vågar ta den ifrån
honom, inte ens de där
tvåmeters SÄK-gubbarna.
Skulle de ens försöka skulle han
sänka hela gänget.
Du vet, det bästa folket är
11
mördarna. Det låter kanske helt
galet men så är det. De är de
lugnast människorna på kåken.
De är de mest normala fångarna.
De flesta har ju inte mördat för
egen vinning eller så. Man kan
ju bli mördare på en halv minut
utan att själv vara med på det.
AA: Hur kom det sig att du
hamnade på anstalten
Storboda?
RB: ”Behov av miljöombyte.”
Roland ler och ger mig en
ironisk blick.
AA: Men jag menar, är det
normalt det de gjort med dig –
att flytta dig från Tidaholm
till Storboda, sänka dig från B-
klass till C-klass, när du begår
systematisk misskötsamhet?
misskötsamhet. I mina papper
står det ”exemplarisk
skötsamhet.” De menar att de
ska ge mig någon slags utsluss
som jag inte får. Roland har
tidigare berättat om hur han
klassanstalter som Kumla och
Hall, att han gjort allt han kan
för att jävlas med
Kriminalvården, i hopp om
att bli bestraffad med
uppklassning, med responsen
att Kriminalvården sänker
honom i klass i ett slags
utslussningsprocess. När han
väl kommer till Storboda och
är i permissionsgång får han
plötsligt ingenting. Plitarna
läser inte i hans akt, låter
honom inte ringa till sin familj
i utlandet, håller inga
kollegium och vare sig
systematisk misskötsamhet,
hot eller annat resulterar i
förflyttning, knall eller ens ett
avslag på något. RB: Jag sitter
hellre på tyngre anstalter. Allt är
Fortsätter på sidan 13

Lars "Nyllet" Nylén avgår
Efter nästan sju år som diktator avgick
Lars "Nyllet" Nylén för att ta sig till
andra höjder inom regeringskansliet, där
han ska konsultera kansliet i
rättsväsendets internationella insatser.
Hans plats som tortyrmästare över våra
fängslade kamrater tar Inga Mellgren
tills vidare(se bilden ovan).
Vi önskar Lars-Nyllet mycket lidande
och hembesök av tidigare plågoandar
som torterats under dennes regim.
Till Inga Mellgren önskar vi bara att du
förstår ditt eget bästa och att du lämnar
din post så snart du kan säga:
"Frigivningsförberedande åtgärder"
Ännu ett två självmord
Den 22-23 augusti tog en man född
1972 sitt liv på Göteborgs-häktet.
Mannen hade precis dömts av hovrätten
till ett långt fängelsestraff.
Kriminalvården påstår att de hittat
honom livlös på morgonen och därefter
ha tillkallat häktets sjukvårdspersonal.
Av erfarenheter vet vi att KV hellre låter
fångarna hänga i snaran än att ta ner
dem, att de hellre ignorerar deras rop på
hjälp i sin isolerade smärta och att de
alltid skapar gråzoner att skylla
på. Det är aldrig någon annan
än Kriminalvården och
rättssystemet som bär ansvaret.
Innan vi går till tryck få vi
information om att en
fångkamrat på Kirseberg-kåken
hittades död den 12 september i
sin cell på morgonen.
Bedragaren och
våldtäktsmannen Michael
Cliffer blåser fångar
Michael Cliffer, som även gått
under flera olika namn, drog
igång FRIO (Förtroenderådens
RIksOrganisation) på nytt snart
efter att ha muckat från Visby-
kåken för ett år sedan. FRIO
hade legat nere under en längre
tid då det blivit svårare för de
intagna att kommunicera och få
på utsidan engagaerade sig att
stötta dem. Cliffer visade RFHL
och andra ett stort intresse för att
dra igång FRIO igen. Han
lyckades samla ihop människor
som var intresserade av mer
legal fångkamp och formade
snart en styrelse för FRIO (som
snart bytte namn till Fångarnas
RiksIntresseOrganisation). Han
anställdes av RFHL och var med
och drev olika brukarföreningar
för folk med en
missbrukarhistoria eller
psykiatrihistoria. Han uttalade
sig ofta i media. Pratade ofta om
"fakta" som mest var påhitt -
t.ex. hur många fångar som
skrev till FRIO och anhöriga
som ringde. Det mesta av detta
var påhitt för att skapa ett
luftslott, där folk faktiskt trodde
att FRIO var en kraft att räkna
med. Han lovade även fångar på
olika anstalter olika saker utan
möjlighet att uppfylla löftena.
12
I våras försvann han plötsligt
efter att ha drivit en
lokalförening i konkurs, ha
förskingrat hundratusentals
kronor och levt lyxliv på
RFHL/FRIO/fångarnas
bekostnad. (FRIO är en del av
RFHL:s kriminalvårdsprojekt).
Han har en historia av
bedrägerier där han har valt
att bedra privatpersoner
snarare än företag. Flera av
bedrägerierna har varit som en
påstådd modellagent där flera
av de bedragna tjejerna
våldtagits eller utnyttjats på
andra sätt.
Trots att RFHL/FRIO
polisanmälde(sic!) Cliffer för
bedrägeriet och han nu är
misstänkt för bedrägeri och
förmdolligen lyst, har han
startat upp nätverket
Rättvisejuristerna. Fångar på
Ystad-kåken har kontaktats av
honom och blivit erbjudna
hans tjänster som juridiskt
ombud, då han nu utger sig
för att vara jurist. Han har
lyckats komma över minst en
fullmakt. Då Ystad är en
kvinnokåk och Cliffers
historia involverat våldtäkter,
är det inte otroligt att han
försöker sätta några av de
mest utsatta kvinnorna i
samhället i beroenderoll till
honom.
Det finns flera mysteriska
faktorer i denna röra som
pekar på att olika myndigheter
skyddar honom.
Om någon vet något mer om
Michael Cliffer, kontakta
Upprorsbladet!
(Kontaktuppgifter finns i
tidningens början)
Plit utsatt för bombattentat
En plits hem i Oxie utsattes
för en bombattack i december
förra året. Pliten har tidigare
utsatts för hot pga sin roll
inom kriminalvården och det
mesta pekar på att bomben
hade samma motiv.
Fortsättning från sidan 10.
Nu har Kronprinsens dagis i Malmö bestämt sig för att
använda GPS för att hålla reda på barnen. De tar
skogsutflykter som exempel på bra tillfällen för att
använda det globala positioneringssystemet. Genom att
företaget Purple Scout förser dem med sändare som fästs
i barnens reflexväster ska sedan fröknarna följa dem via
karta i mobilen. Ett dagis i Borlänge har redan använt
principen i över två år.
Effekten av hur barnen vänjs vid dessa sociala kontroll-
teknologier är något som inte nämns. Att de kommer att
vara öppnare för statens framtida sociala
kontrollreformer är i vilket fall uppenbart...

bättre där. Friare. Han skrattar
men inte utan uppriktighet i
blicken. De har
övernattningslägenheter, mycket
bättre sammanhållning och det
finns inga sylttjuvar där.
AA: Hur ser du på
Kriminalvårdens så kallade
”vård av intagna”, det vill
säga rehabilitering,
dekriminalisering och
återanpassning i samhället?
RB: Lika med noll. Av alla jag
känner så är det en som fått
utsluss. Genom
Räddnignsmissionen. Något
kyrkligt. Han måste pissa
varannan dag och sådär. Men
jag har inte sett någon vård, det
funkar tvärtom snarare. Folk blir
hårdare. Jag känner inte till
behandlingshem och sådär men
hittills vet jag ingen som fått
hjälp med något. Vill man göra
något gör de tvärsemot.
AA: Hur skulle du vilja att
Kriminalvården fungerade?
Behöver vi fängelser – om jag,
varför och hur bör de då se ut?
RB: Ekonomiska straff! AA:
Kan du utveckla det lite? RB:
Den som stulit en syltburk får
kratta löv tills syltburken är
betald. Oavsett tiden det tar att
arbeta ihop värdet så när arbetet
är utfört så är straffet avklarat.
Då lär man sig jobba och
anpassar sig till samhället.
AA: Behöver vi fängelser över
huvud taget? RB: Njae, vi
behöver en annan form i så fall.
Att låsa in funkar inte. Det är
ingen bestraffning. Det är
förvaring.
Jag menar, säger Roland och
pekar på köksluckan under
pentryts diskbänk, jag kan sitta
av resten av voltan därinne. Sätt
mig där.
Vi småpratar lite och jag
nämner att jag i början av
veckan blev dubbelbelagd med
en väldigt trasig tjackpundare
på avtändning med ADHD, att
han håller mig vaken dygnet
runt och överlag lämnar lite
utrymme för privatliv. Roland
utbrister: Det är planerat. Det
har de gjort medvetet mot dig.
De har valt ut honom medvetet
och placerat honom i din cell för
att knäcka dig psykiskt. Det
låter överdrivet, jag vet, men det
är så de funkar. De försöker att
knäcka en psykiskt.
AA: Har du något mer att
tillägga innan vi slutar?
RB: Äh, man har väl blivit så
jävla cynisk genom det här...
13
Anonym Anarkist, 2010.
KNALLA: Att tvångsförflytta en
fånge efter rapporterad
misskötsamhet eller om fången
misstänks äventyra anstaltens eller
rikets säkerhet och ordningen på
anstalten.
FÖRTROENDERÅD: Fångarnas
politiska organ där avdelningens
fångar fattar beslut i demokratisk
ordning med röstning, löser
konflikter, väljer representanter,
håller möten med anstaltens
beslutsfattare och arrangerar
aktiviteter för fångarna. ”Av fångar
för fångar.” Tidigare fanns
förtroenderåden i regel på varje
avdelning inom kriminalvården men
blir alltmer sällsynta. Ett
förtroenderåd består i regel av en
ordförande, en vice ordförande, en
sekreterare, en kassör och en
fritidsansvarig som väljs genom
röstning av avdelningens fångar.
SÄK-GRUPPEN: Anstalternas
säkerhetspersonal som agerar
insatsstyrka och besökspersonal på
samma gång, samt handlägger alla
säkerhetsärenden på anstalten. Vad
exakt alla deras arbetsuppgifter
består av är oklart men de skyltar
inte gärna med alla sina
förehavanden. Rykten florerar om
att det just är många SÄK-anställda
som ingår i KUT (Kriminalvårdens
UnderrättelseTänst).

SLAVERI
För ett par år sedan fick den lille
mysfarbrorn tillika f.d. Snutchef
och generaldirektör för
Kriminalvården, Lars Nylén, en
vision. Han hade gjort sig ett
namn som förknippades med
consertina-tråd och hårdare
plitar, som kung i ett kungarike
där kameror faktiskt växte på
träd och elstängsel omgärdade
de små samhällena. Han var nu
trött på att bli kallad för
tråkmåns och hårding av alla
sina majestätiska likar och ville
visa på en fräsigare sida, en
spontan, impulsiv och mjukare
sida. Han såg framför sig hur
både fångar, mellanhänder,
konsumenter och beslutsfattare
skulle bli gladare om, de genom
slaveri producerade, produkterna
fick mer liv och mening.
Varumärket ”Made in Jail”
lanserades och blev nu ett märke
som kompletterade det lite väl
rigida vapenmärket
Kriminalvården stoltserade med.
Produktionen på vissa anstalter
lades om till att producera ett set
om tre fräsiga ljusstakar, på
andra till smycken och såklart så
lades textilproduktionen på
Hinseberg. Beckmans
Designskola och de välbärgade
brackor som har sin hemvist där,
ritade och designade med
hjärtans lust för att sedan skicka
den färdiga mallen till
kvinnofångarna på Hinseberg.
Lillkungen Lars' undersåtar blev
snabbt avundsjuka på den
uppmärksamhet Lars fräsighet
tillägnat fångarna och antalet
missnöjda plitar växte sig stort i
antal. De talade om att när
”tråkstämpeln” tas bort så
”glorifieras fängelserna.” De
menade att det tråkiga och
meningslösa arbete som
fångarna utför när Lars befinner
sig i sitt ofräsiga normaltillstånd
skulle i sig vara avskräckande
för potentiella kriminella.
Lars å sin sida tyckte att
undersåtarna var ena ordentliga
tråkmånsar och ville pigga upp
dem runt jul, då han såklart ville
att alla skulle vara glada och ta
del i gemenskapens och lyckans
högtid. I julklapp julen 2007 gav
han sina plitar ett set om tre
fräsiga ljusstakar med såväl den
lite tråkiga KV-symbolen som
den fräsiga Made in Jail-loggan
påstämplat på ljusstaksfoten.
Plitarna blev rasande och kunde
inte förstå varför han förnedrat
sina undersåtar genom att ge
dem något så meningslöst, något
så värdelöst, som produkterna av
fångarnas slaveri. Lars försökte
förstås bara förmedla julefrid
och försökte samla sina plitar till
lugn och tacksamhet, för lite
otacksamma tyckte han ändå att
de hade varit. Plitarna markerade
sitt allvar och lille Lars fick till
slut ge med sig – varumärket
hade faktiskt inte gått hem
någonstans. Han gick sent
omsider tillbaka till att utveckla
sin egna underrättelsetjänst
tillsammans med militärpolisen
Per-Olov Humla men tröstade
sig med att hans vision var en fin
tanke.
Plitarna fick som de ville och
KrimProd med Kriminalvårdens
vapenmärke är det enda som
kommer ut från anstalternas
verkstäder idag. KrimProd är
den del av Kriminalvården som
säljer fångarnas produkter och
tjänster till den svenska
marknaden. Verksamheten kallar
14
14
sig ”en av de mer okända
underleverantörerna på den
svenska marknaden – men med
ett av de bredaste utbuden av
varor och tjänster.” De menar
även på att deras verksamhet
syftar till att skapa en
meningsfull sysselsättning för
de intagna, vilket ju tydligt
konstaterades i samband med
julklappsutdelningen 2007 att så
inte var fallet. Plitarna blev
avundsjuka så fort något bröt
mot det ordinarie grådasket.
För att förstå vad våra kamrater
bakom murarna faktiskt tvingas
att göra som fånge i
Kriminalvårdens våld kan det
behövas en förklaring till varför
det är tvångsbaserat och bör
betecknas som slaveri.
Du är från sekunden du hamnar i
Kriminalvårdens våld tills dagen
för Villkorlig Frigivning,
skyldig att delta i sysselsättning
och/eller verksamheter som du
tilldelas av plitjävlarna. Det
finns få undantag där, pension,
allvarligt funktionshinder eller
hälsotillstånd kan ge dig
möjligheten att slippa
tvångssysselsättning. I
kriminalvårdens kapitel (KvaL)
i lagboken understryks att
”vårdpersonalens råd endast är
konsulativa” och ej
beslutsfattande. Så du kan
kämpa på rätt bra utan att
komma någonstans med diverse
sjukdomar och skador.
Om du har möjlighet på
anstalten där du befinner dig,
kan du ställa dig i kö till
Lärcentrum och de studier som
erbjuds där. Att ställa sig i kö
innebär dock inte att du någon
gång under din volta kommer att
få studera. På de flesta anstalter
innebär det i slutändan oftast
max tre dagars studier i veckan
och resten i verkstaden eller
annan arbetsplats.
Om du då skulle vägra arbeta,
kort och gott kallat
”Arbetsvägran,” så betraktas det
som misskötsamhet och en grov
sådan. Det genererar i nästan
samtliga fall en varning.
Skillnaden mellan olika grader
av misskötsamhet märks
tydligast i om du bara får en
rapport eller om du får en
varning. En enkel rapport
innebär ingenting mer än snatteri
på utsidan medan tre rapporter
ofta genererar en varning. En
varning brukar, beroende på hur
allvarlig misskötsamheten är,
inte leda till uppskjuten
Villkorlig Frigivning, men leder
desto oftare till indragna
permissioner och ny prövotid för
permissionsgång, och inte heller
sällan till indragna
besökstillstånd. Skulle du lyckas
samla på dig flera varningar och
grova dessutom, kan du räkna
med att du kommer att skjuta
upp muckfesten. Alldeles inpå
muck-datumet tittar en lite grupp
plitar igenom din historia av
rapporter och varningar mm och
beslutar om du ska straffas med
några dagar, veckor eller
månader innan du släpps ut.
Du kan absolut fejka en skada på
anstalter med fina sköterskor och
läkare genom att t.ex. halka på
promenaden under vintertid, på
gymmet eller under någon
sportaktivitet men då begränsas
också din rörelsefrihet
ytterligare. Du är kommenderad
till din cell under arbetstid och
måste följa plitarnas beslut om
vad du får och inte får göra, dvs
gym är uteslutet, liksom sport
och liknande. Skulle de
bestämma sig för att du brutit
mot deras order så får du en
varning för arbetsvägran – ”kan
du gå till gymmet är du frisk nog
att arbeta” osv.
En viss del av fångarna skiter i
hur många varningar de får och
det är istället den sociala pressen
som gör att går till arbetet – för
att slippa sitta ensam på
avdelningen utan sitt crew. Då
och då lyckas vissa gäng eller
kamratgrupper samla sig
tillräckligt till att tillsammans
antingen sjukskriva sig eller
arbetsvägra så att pressen vänder
och det blir press på den som
istället går till arbetet.
Arbetet som utförs är precis som
du kanske hört genom rykten
eller annat helt meningslöst.
Skruvsortering,
komponentmontering (t.ex.
ABB:s elskåpskomponenter),
montera cellinredning och andra
värdelösa möbler som du inte
ska bli förvånad om du själv
tvingas bekanta dig med på
häktet eller i anstalters
besöksrum, göra hål i hästskor,
tvätta, städa, montera kubbspels-
set osv. i all oändlighet. Det
värsta är ändå att våra
fångkamrater tvingas montera de
britsar och skrivbord som deras
kamrater eller de själva kommer
att ligga på eller sitta vid i
framtiden. Det är som om
burhöns skulle montera burar
för sina kamrater – helt vidrigt.
Lönen är förstås bättre än i tredje
världen, som
fängelseförespråkare gärna
påpekar, den rör sig runt hela 10
kronor, plus minus fem kronor.
Det finns de sysselsättningar då
du kan dra in lite mer medan om
15
15
det inte finns något arbete på
anstalten (och du faktiskt
tvingas gå runt på
verkstadsgolvet ändå) får du
fem-sex kronor i timmen.
Lägger du här till generella
kioskpriser – där möjligheten till
kontakt med omvärlden finns
utsåld genom telefonkort och
frimärken – som enligt en
fängelsechef ska ligga på
mackars och Pressbyråers
standardnivå, så är det inte helt
oväntat att du vissa veckor får
hoppa över kiosken. Vilket kan
innebära olika svårigheter för
olika fångar, den
nikotinberoende, den nyblivne
fadern/modern, den med
relationskriser på utsidan (vilken
fånge har inte det?), den med
kostproblem som anstalten skiter
i osv. Den enda gången i veckan
som det faktiskt är kiosk,
betyder rätt mycket när det är
enda gången du kan köpa
frimärken, telefonkort och
nikotin.
De som skor sig på våra
kamraters slaveri är ofta
storföretag utan att förglömma
lokala små och medelstora
företag som ser en chans att så
billigt som möjligt ta större plats
i sin marknadsnisch. Det är
företag med många olika
inriktningar men inte helt
oväntat, har många av dem fler
än just denna relation till
Kriminalvården. Företaget
Gunnebo är ett exempel på
detta. De lägger skruvsortering
på de slavande fångarna på
Västervik Norra samtidigt som
de tillverkar stängsel,
säkerhetssystem med
larmanordningar, kameror,
säkerhetsslussar med biometrisk
(ofta ögon eller fingeravtryck),
kort eller kodlås och annat som
flitigt används på anstalten.
ABB är ett annat storföretag
som gärna tar sin chans att dra
ner på lönekostnaderna och att
göra våra kamraters tillvaro
ännu jävligare. Om än mer
långsökt än Gunnebos relation
till Kriminalvården, så är det i
slutändan produkter från ABB
som försörjer och upprätthåller
elstängslen, kamerorna,
larmanordningarna och allt
annat elektriskt på anstalterna.
Fångarna monterar de
elskåpskomponenter som sedan
försvårar deras möjlighet att fly
fångenskapen.
På flera håll i olika europeiska
länder har Lars Nyléns försök
till fräsigare produktion
förverkligats. Bland hipsters och
välbärgade bohemer har det
blivit mycket populärt att köpa
tingel-tangel med varumärket
Made in Jail. Så populärt att det
finns ett stort antal hippa butiker
runtom i Europa där du kan köpa
alltifrån kläder till gosedjur och
prydnadssaker som tillverkats av
fängslade kamrater. Det har
mötts av motstånd från kamrater
i andra länder. Butiker har fått
sina skyltfönster krossade, sina
produkter förstörda och sina
butiker nedbrända. Ännu mer, så
har denna direkaktionstaktik på
många platser tagit steget vidare
och de företag som profiterar på
fängelsesystemet har attackerats.
Cateringfirmor som tillverkar
mat till fångarna, företag som
Gunnebo och ABB,
biltillverkare som gör
fängelsesystemets bilar och
mycket annat. Många känner sig
maktlösa när deras nära och kära
åker in – men vad kan vara mer
maktåtertagande än att ge
tillbaka på de företag som får
din älskare, vän eller
familjemedlem att förnedras
ännu mer? Den verkan som
skulle kunna bli är även att
företagen inte vågar skriva
kontrakt med Kriminalvården
och det skulle skapa kaos inne
på verkstäderna. Fångar som
tvingas till verkstäderna utan
något arbete är förbannade
fångar och förbannade fångar är
något Kriminalvården aldrig
kommer att behärska när de går
till handling.
I Frankrike genomförde under
ett par decennier gruppen Os
Cangaceiros mfl många attentat
mot andra företag än de som
skor sig på själva slaveriet – de
valde att attackera dem som
ritade, byggde och på olika sätt
skapade Kriminalvården. Även
om du aldrig tänkt på det själv
så är det de största och
vanligaste byggföretagen även i
Sverige som bygger upp
fängelsesystemet. Det finns
alltid arkitekter, det finns alltid
byggherrar, byggbolag,
elektrikerfirmor, IT-företag,
säkerhetsföretag, målerier och
snickerier som är med och
formar den blivande anstalten
eller underhåller det som redan
finns- även om du inte kan
räkna med att komma över
ritningar lika lätt idag som Os
Cangaceiros gjorde på 80-talet,
så kan du räkna med att det finns
mycket du kan göra för att de
olika företagen ska göra en
1616
förslust genom ett samarbete
med Kriminalvården.
Skanska är ett av de främsta
byggföretagen som bygger åt
Kriminalvården. Listan på deras
projekt är lång och nya projekt
kommer löpande. De bygger
bland annat Malmös nya
Rättscentrum för 300 miljoner
på beställning av Vasakronan,
som kommer att inrymma
snutar, åklagare, domstol,
häkte/frivård och ekobrott. Ett
annat rättscentrum byggs av
Skanska på beställning av
Norrporten i Örebro. Häktet i
Sollentuna med plats för 262
fångar är ett annat projekt.
Skanska har även varit den stora
byggjätten under de senaste
årens byggande av
säkerhetsbunkrar på Kumla,
Hall och Saltvik – de
säkerhetsbunkrar som belamrats
med avlyssningsutrustning,
kameror, supersäkra slussar och
mycket annat. Samma tre
säkerhetskåkar utrustades i
samarbete med SMW Elevator
med säkerhetshissar. Inte helt
oväntat har de även byggt
fängelser i Storbritannien, bland
annat HMP Dovegate i
Staffordshire i norra England,
som ägs av det vidriga
storföretaget Serco.
PEAB är en annan byggjätte
som på sin projektlista bland
annat har Göteborgshäktet som
färdigställdes i år och som
framöver kommer att bli det
största häktet i Sverige, samt
fyra av de fem entrepenader som
kontrakterades när Salberga-
anstalten byggdes. (Salberga-
anstalten där företaget Ångström
och Mellgren byggde den
gigantiska muren.)
Fastighets AB Briggen hyr bland annat ut 3800 En dikt från de medfångar som oftast glöms
kvadratmeter på Fredriksbergsgatan 16 i Malmö
till Kriminalvården. Där huseras bland annat ett Jag sitter här i min ensamhet
Frivårdskontor, utbildningar och regionstabens på gullvivans konditori
kontor. Detta genomförde Kriminalvården med Avskärmad från alkholisten som ber om mjölk,
hjälp av det mångsysslande storföretaget Niras. Han har fyra barn
Det snöar utanför, ser jag från min vrå
Det fastighetsbolag som äger och sköter de flesta Det skulle ju förfan inte snöa mer
av Kriminalvårdens alla anstalter är det är April, jävla aprilväder...
Specialfastigheter AB, som även har hand om Jag kommer ihåg vad jag tänkte
militära forskningsanläggningar och andra statliga När jag följde dig, när jag gav mitt tysta
skyddsobjekt. Ok att lämna mig
Det haglade då
I fråga om säkerhetssystem på de tre Det skulle förfan inte hagla
högsäkerhetsbunkrarna Kumla, Hall och Saltvik, så Det var oktober
har SAAB Security Systems levererat och Haglet var all min tysta sorgsenhet, all ångest
Niscayah installerat. Kamerorna kommer från som jag inte kunde uttrycka med ord
Bosch och kontrollborden från CMG. I varje Allt, rasade, rasade nedför mina kinder
enskild säkerhetsenhet finns över hundra kameror! Rasade från himlen
Som tidigare nämnts så nöjer sig inte Gunnebo med Himlen som du och jag brukade titta upp på
att fångarna arbetar för dem utan de är även med från gräset, du vet, den där tiden innan all skit
och utökar säkerheten på landets anstalter, bland hände
annat genom elstängsel och larmanordningar. Solen, månen
Helmertz Elektronik, som bland annat pysslar med De ting som sammankopplar oss genom att
avlyssningsskydd och detektering av utstörning av finnas
radiotrafik, har tagit hand om Kriminalvårdens Sammakopplar oss för att vi tittar på samma
portabla säkerhetsutrustning. jävla måne
bara från olika platser
Andra företag som kan nämnas är Luften som vi båda andas
stängseltillverkarna Demex AB och Jag sitter i min egna cell, en helt annan
Säkerhetsstängsel AB. situation
sitter jag i världens cell
Det finns mycket mer att utforska på detta området, Den är mycket friare än din, men med
så varför inte börja på ett av dessa företags kontor? lika många förtryck, dock mer osynliga
Precis som jag i min vrå
Det finns många sätt att visa solidaritet på, det vi Kanske skapar jag mitt eget galler
behöver nu är solidaritet i handling! Eller så har jag alltid suttit där
utan att förstå att du är nyckeln
A.A. Jag saknar dig.

Den 23 september placerades och detonerades en tidsinställd

spränganordning vid den Federala Energi Komissionens
anläggning i Avenida Zaragoza, Mexiko.
I en kommuniké förklaras bl.a. att: "Vi vet att dessa aktioner
oftast är symboliska men för oss har det kommit att bli en del
av vår vardagliga kamp mot makten." ... "Användningen av
elektricitet är ett av de största hoten mot planeten och är en
huvudkälla till manipulation och social kontroll. Saker som
TV, biltillverkare, oljebolag, labratorier m.m. är beroende av
det."
"I krig mot den rådande ordningen:
Immediate Revolution Autonomous Cells - Praxedis G.
Warrior / Fraction of the FAI-Informal Mexico .
17
17
 INTERNATIONELL ILSKA
2 Augusti, Bari, Italien
Hundratals flyktingar
attackerade snutar och
kravallade vid Bari Detention
Centre. De blockerade
järnvägar, gator och en
motorväg, på vilket snuten
svarade med massiva insatser.
Sammandrabbningarna ledde till
stora och svåra skador främst för
snutarna. 30 personer
arresterades. Allmänt kaos rådde
tills dess att förhandlingar
inleddes och Baris prefekt lovat
att ge flyktingarna respons
följande onsdag.
6 Augusti, Tottenham, UK
Kravaller utbröt i samband med
protester efter att en 29-årig
flerbarnspappa skjutits av
Scotland Yard den 4 augusti. Det
blev hårda sammandrabbningar
mellan snutar och folk som
samlats utanför snutstationen.
Snuthus, snutbilar, affärer och
en bus attackerades med
brandbomber.
6 september, Yalki, Turkiet
Efter att lokalbefolkningen och
eko-aktivister försökt blockera
byggandet av ett kraftvärmeverk
av samma koncern som äger
Coca Cola Turkey och
McDonalds Turkey. Polisen
svarade våldsamt med en attack
och det utbröt stridigheter med
stenkastning och tårgas.
Företaget drog ut sina
borrmaskiner från området men
natten till den 6 september
brändes borrfordon av anonyma
aktivister. Samma natt greps 6
aktivister i sina hem av snuten
för händelserna tidigare under
dagen.
31 augusti, Norra Ukraina
Tio kilometer vägmarkeringar
för motorvägsbygge saboterades
i slutet av augusti i norra
Ukraina. I kommunikén
konstaterar "International
ELF/FAI" att de flesta
förmodligen tycker att det var en
meningslös aktion knappt värd
att nämnas, att de själva
resonerar likadant, men kom
fram till att de ville lyfta upp
detta ändå. De lyfter fram vikten
av att kopntinuerligt fortsätta
kampen mot teknologi och andra
destruktiva krafter, som motvikt
till de ständiga aktioner som är
1818
reaktioner på Systemets
handlingar. De råkade bara
hamna på motorvägen och
agerade spontant och fick
samtidigt njuta av det vilda.
28 augusti, Kharkov, Ukraina
Tre större hjullastare brändes
vid arbetsplatsen för en väg som
ska gå igenom Gorky-parken.
Det har tidigare varit mycket
protester kring vägprojektet.
Marknadsvärdet för ett av dessa
fordon beräknas till $60 000.
Augusti, Nordöstra USA
45 000 anställda vid företaget
Verizon strejkade efter att
företaget gjort nerskärningar i
form av fryst pension, två
veckors betald semester
indragna samt ålagt facket att
betala 100$ i månaden för
arbetarnas hälsoförsäkring.
Företaget rapporterar om 90 fall
av sabotage, skadegörelse och
angrepp mot ledningen, bl.a.
kapandet av fiberoptiska kablar.
Verizon ansvarar för tele/
internet/TV i ett stort område.
Sabotagen drabbade kunder i 5
delstater. FBI:s fältkontor i New
Jersey är nu inkopplat.
 LONDON BRINNER
Kampen mot det existerande
fortsätter
Torsdagen den 4 augusti sköts
Mark Duggan, en 'fett tung och
respekterad man' (rapparen
Chipmunks ord om Duggan)
från Tottenham i London, till
döds på väg hem i en taxi av
snutar som viftade med en
Heckler & Koch MP5 karbin. 29-
årige Mark, far till fyra små
barn, levde i bostadsområdet
Broadwater Farm som är ökänt
sedan kravallerna 1985, som
utlöstes av att 49-åriga Cynthia
Jarret kollapsade och dog av
hjärtattack när snuten sökte
igenom hennes hem. (Under
kravallerna blev en snut, PC
Blakelock, ihjälhackad med en
machete.) Om du idag, enligt en
boendes utsago, 'bor i
Broadwater Farm, så är snuten
på dig varje dag, du är inte
tillåten att lämna området. Om
du lämnar området så följer de
efter dig.' De följde efter Mark
Duggan och han mördades. Den
6 augusti – Arrogansen hos de
uniformerade mördarna som
kastades i ansiktet på de
protesterande, offrets familj och
deras supporters, samt snutarnas
attack mot en ung tjej, blev
droppen som fick bägaren att
rinna över.
1919
Den natten i Tottenham
attackerades snutstationen,
polisbilar sattes i brand, en
dubbeldäckare slutade upp som
ett förvridet vrak efter att ha
omslutits av lågor,
pressfotografer har misshandlats
och fått sin utrustning
omhändertagen. Bankfönster
slogs sönder. Otaliga affärer
plundrades och gatorna fylldes
med saker som kastades ut.
Unga killar stormade
McDonald's och började steka
hamburgare och fritera pommes.
Indignerad ilska rensar hjärnan,
sköljer ut snutarna i huvudet.
Kollektiv ilska i samband med
detta senaste snutmord
kombinerat med de dagliga
trakasserierna och förnedringen
av att bli stoppad och
genomsökt, moraliserandet, de
falska löftena, värdelösa liv,
ingen framtid, längtan efter
statusbekräftande ”behov” som
förblir onåbara på grund av
ökade skatter, arbetslöshet och
nedskärningar i välfärden, 4
miljoner kameror, skarpa
säkerhetssnutar vid ingången till
varje affär, koloniseringen av
alla de kvarvarande urbana
utrymmena genom trendiga
barer som fylls av de
bekymmerslösas högljudda
snattrande.... det och mycket mer
som vi inte känner till och aldrig
kommer att uppleva, fyllde upp
och eldade under viljan att
krossa den osynliga och platta
glasbarriär som allt på sin plats.
Det öppna fängelsets gisslan, de
unga i Londons ghetton, reser
sig upp och den kapitalistiska
mardrömmen materialiserar sig
till slut, som den sista länken i
konsumentkedjan av
underkastelse brister. Det
exploderar i en fritt-fram-för-alla
när, i ett blixtnedslag av
upplysning, lösningen till det
existentiella dilemmat hittas:
MÅSTE HA/FÅR INTE HA =
TA. Det är enkelt: Lär och
tillämpa, bränn möjligen affären
till aska på tillbakavägen.
Kravallerna eskalerar, mängder
av folk strömmar till området
efter att ha blivit uppmanade
genom twitter, att komma dit och
bekämpa snutarna och plundra
butiker. Under de följande
dagarna sprider det sig till
många andra delar av London
och andra städer.
Mycket snart stod det klart att
den till synes udda snuttaktiken,
att stå vid sidan av och se på
medan plundrare tömde
affärerna, inte var en tillfällighet.
Upproret tändes av en
'snutblunder' som handlade om
en man som levde i ett
deprimerat område
överrepresenterat av afro-
karibiska invånare. Tillåtandes
upploppets frontlinje – den mot
snutar, snutstationer och media –
då en intensifiering av
konfrontationen skulle kunna dra
dit anarkister, vänsterister och
studenter. Så det tilläts försvinna
för att sedan bli kanaliserat till
att bli rekvistionen av varor.
Anarkister och 'medvetna
rebeller' skyndade sig faktiskt
mot röksignalerna i horisonten.
Bara för att sedan i de flesta fall
stanna upp i sina spår, fastnitade
på plats som åskådare till ett
scenario som aldrig ägt rum ens i
deras vildaste drömmar:
folksamlingar av unga
människor som köar utanför fina
gators affärer likt kunder under
januari-rean, lugnt
framtvingande sig genom
raderna av kravallsnutar, för att
sedan dyka upp igen med stora
väskor, till och med kärror,
fyllda med konsumtionsvaror. På
andra platser, bakom de hastigt
improviserade barrikaderna som
byggts upp och tänts på av lokal
ungar på bakgatorna, medan de
förbereder sig för att möta sin
vardagliga fiende snutarna i sina
anti-kravallbussar med skurar av
flaskor och stenar, betraktas
outsidern, genast igenkänd
genom ålder och hudfärg, med
stor misstänksamhet. Vem är du?
Vad vill du? I andra områden
börjar de udda gängen, sporrade
av den i stunden skiftade
maktbalansen på gatan, kapa
bilar och köra i väg med dem
eller sätta eld på dem eller slå
sönder dem medan att plundra
kvartersbutiker inte intresserar
dem det minsta.
Att se dessa händelser som
något som inte berör anarkister
2020
eller medvetna rebeller vore lika
absurt som att rakt av köpa deras
värderingar och ansluta sig till
plundringståget, för ett
ögonblick av snabb
tillfredsställelse eller att vara ”i
kampens verklighet.” Det
betyder inte att en stannar
hemma på tryggt avstånd från
dessa omoraliska ”giriga”
kravallare – vad kan en rörelse
som domineras av veganska
cyklande anti-pryl anarkister ha
att göra med det mångkulturella
tillskaffandet av plasma-
skärmar, gympaskor och
märkeskläder – vid sidan av att
dra nytta av situationen, försöka
få till skott en projektualisering
som redan experimenteras och
testas med i små rörliga grupper.
Om upploppet tagit oss på
sängen, om vi ännu inte funnit
våra affiniteter, utarbetat våra
idéer och i praktiken utfört
mindre attacker mot härskandets
och klassförtryckets verklighet,
så är det inte av 'människors
barn' som vi kommer att få de
bästa indikationerna för att gå in
och utöka kampen. Vi riskerar
att bli passiva åskådare,
'provokatörer' eller helt enkelt
klumpiga stämningsdödare på
någon annans fest.
Några kamrater har redan börjat
på sin egen projektualiserings
bana, sitt eget experimenterande
och sin egen attack, vilket i
dessa dagar även det
materialiserats vid sidan av eller
inuti några av attackerna mot
konsumtionsguden och tjänarens
strukturer. Utan flaggor,
banderoller eller högljudda
kommunikéer. Andra frågar sig
hur de ska kunna röra sig i den
riktningen, hur de ska fortsätta
nu när 'samhället', den stora
myten, det flera sekel gamla
bedrägeriet som anpassats efter
företagssyndikatens krav, vilka har skyddats av
sina tjänare, stater, snutar och media, nu har
bekräftats.
Nu analyseras materialet från CCTV-
kamerorna, golarna ställer sig i kö, folks dörrar
slås in, domstolar arbetar 24/7 och celldörrarna
slås igen med en hård smäll. Nästan 2000
personer har hittills arresterats. Snutar och
politiker singlar slant och bråkar om vem som
lyckades kväsa upproret, twitter och facebook
har undgått straff då kommit att bli den gode
medborgarens instrument. Kvasten har blivit
en symbol för medborgarskap då hundratals
människor sopar och sopar. Media och de
mjuka snutarna jobbar hårt för att finna den
magiska formeln, det nya superlimmet som ska
hålla ihop det ohållbara. I gränslandet kommer
några goda anarkister och vänsterister att bidra
till det, utan tvekan.
Inget kommer någonsin att bli detsamma igen
efter det som har hänt de sista dagarna och det
rör sig in i en ny fas, på en mer brutal, mer
fascistisk nivå av repression med fullt
konsensus hos de återuppväckta engagerade
medborgarna, vilket kommer att bana väg för
nästa stadie, Olympiska Spelen. Kampen mot
det existerande fortsätter.

- Översatt av Anonym Anarkist från Angry

News From Around the World, The Struggle
Against the Existent Continues, publicerat den
13 august.

Missa inte den anarkistiska

bokmässsan i Bryssel den 16-17
oktober. Kamrater från Europas
alla hörn kommer dit för en mässa
mer inriktad på diskussioner,
självpublicering och nätverkande
21 än konsumtion.
Bilbränder i Falkenberg, den
23 april
Vid halvfyratiden på
påskaftonens morgon stacks två
bilar i brand på Ormvråksvägen.
De två bilarna stod nära
varandra och verkar ha tänts på
samtidigt. Platsen är nu
avspärrad för teknisk
undersökning under dagen.
– Men det är svårt att hitta några
spår eftersom bilresterna är
brända, säger Mikael Fridbrandt
på polisens
länskommunikationscentral.
Bränderna rubriceras som
skadegörelse genom brand.
Bilbränder i Trelleborg, den
27 maj
Två bilbränder rasade på Syster
Jennys väg i natt. Bränderna
larmades in till SOS strax efter
tre på natten mot fredagen.
Flera bilbränder i Skåne, den
30-31:e maj
Det har brunnit bilar på ett par
håll i Skåne i natt. I Helsingborg
brann fyra bilar på
Blåkullagatan, ett område där
det tidigare varit problem med
anlagda bränder.
I Trelleborg började det brinna i
en bil, branden var så pass häftig
att bilarna som stod intill också
skadades.
Också i Malmö har det brunnit.
Där larmades räddningstjänsten
till en husvagn som eldhärjades.
Ingen person skadades dock i
branden.
31 maj
Fyra bilar blev totalförstörda
efter en brand under natten mot
måndagen. Polisen saknar
spaningsuppslag och
räddningstjänsten ser oroande
tecken efter senaste tidens
bränder på Fagerängen,
Trelleborg.
Göteborg satsar 15 miljoner
på preventiva insatser
Efter vårens intensiva
upprorstendenser i Göteborgs
spridda segregationsområden,
har nu sossesvinet Anneli Hultén
tillsammans med sina
kommunalrådskumpaner avsatt
15 miljoner för att arbeta
förebyggande mot de sociala
problemen. Hon menar trots allt
att det fortfarande är ett
"polisiärt problem" med
bilbränder och stenkastning men
att det är kul att kunna satsa så
mycket pengar på ungdomarna
när det går bra för Göteborg. Att
pengarna kanske till och med
når ner till kvarters och
gatunivå.
22
Bilbränder i Malmö, den 10:e
juni
Först antändes två bilar på
Hyllievångsvägen i Kroksbäck.
Första larmet kom vid 00.20-
tiden. Vid 02.30-tiden larmades
brandkåren på nytt till en
brinnande bil på samma gata
cirka femtio meter bort.
Vid 02.30-tiden antändes en
minibuss på Västanforsgatan.
När brandkåren kom fram var
minibussen helt övertänd och
ytterligare en närstående bil
skadades av värmeutvecklingen.
Ung kille gripen misstänkt för
bilbränder i Svedala, den 30:e
juni
Jakten efter en skyldig till den
senaste tidens våg av bilbränder
i Svedala verkar vara över.
Polisen överlämnade i går ett
barn i yngre tonåren, misstänkt
för flera av bränderna, till
socialtjänsten.
Den senaste branden ägde rum
natten till onsdag förra veckan
då en bil på Holmgatan i
centrala Svedala totalförstördes.
Händelsen har föregåtts av en
rad liknande händelser sedan
den 22 april.
I början av veckan började
sökandet efter en misstänkt
skyldig att ge resultat. Ett barn i
yngre tonåren omhändertogs
utan tvång och hördes på
torsdagsförmiddagen. Enligt
polisen är tonåringen misstänkt
för fyra av utredningens totalt tio
bränder. Eftersom barnet ännu
inte fyllt femton år överlämnas
det till socialtjänsten. Polisen
tänker inte leta efter fler
skyldiga.
– Sannolikheten att vi har flera
personer som bränner bilar är
liten, men bevisen är inte heller
tillräckliga för att tonåringen ska
kunna kopplas till resterande
bränder. I de ouppklarade fallen
har vi inte lika konkreta
omständigheter, utan kan bara
konstatera att vi har gjort vad vi
kan, säger Johan Sundqvist,
ansvarig utredare hos polisen.
Bilbränder i Falkenberg, den
4:e juli
Fem bilar eldhärjades i natt vid
Ängsstigen i Falkenberg.
Branden tog sig först i en bil och
spred sig sedan till de andra.
Polisen misstänker att
bilbranden är anlagd.
- Det finns ingen misstanke om
att den skulle ha en naturlig
orsak. Tre bilar blev helt
utbrända och de andra fick
brandskador, säger Dan
Lewstam, vakthavande befäl vid
Hallanspolisen.
Polisen har spärrat av bilarna för
att kunna genomföra en teknisk
undersökning. Händelsen
rubriceras som skadegörelse
genom brand.
Flera bilbränder i Tranemo,
den 24:e juli
Vid halv två-tiden natten mot
söndagen började två bilar
brinna i Limmared, strax norr
om Tranemo. Branden spred sig
till ett garage där ytterligare två
bilar fattade eld, enligt polisen i
Västra Götaland.
En och en halv timme senare
fick polisen ytterligare ett larm,
en personbil brann vid stationen
i Limmared, ungefär en mil bort.
Ingen har gripits för bränderna,
som båda rubriceras som
mordbrand.
Bilbränder i Jönköping, den
28:e juli
Klockan 00:57 inkom larm om
att det brann i ett antal fordon på
bostadsområdet Råslätt i
Jönköping. Två personbilar och
en fyrhjuling inom samma
område ska enligt vakthavande
befäl Annelie Jonsson Hammo
ha brunnit.
-Men fler uppgifter har jag inte,
säger hon till Jnytt.se.
Bilarna var vid polis och
räddningstjänst framkomst helt
utbrunna men det finns inga
uppgifter om att någon skadats.
Dock misstänker polisen, som
genomfört en teknisk
undersökning, att bränderna är
anlagda. Gärningsmännen är på
morgonen fortfarande okända.
Bilbränder i Uppsala, den 30:e
juli
Under natten till lördagen sattes
tre bilar i brand i Uppsala. Strax
efter klockan ett kom larmet om
en bilbrand i Stenhagen. Bilen
var övertänd när brandkåren
kom till platsen. Två timmar
senare åkte räddningstjänsten ut
på en nattens andra bilbrand, den
här gången på parkeringen
bakom Flogstaskolan i Flogsta.
Polisen arbetade med
hundpatruller för att försöka
hitta spår av gärningsmannen.
Kort efter inkom ett larm om
ytterligare en bilbrand på
Sernanders väg i Flogsta. Det
visade sig vara falskt. Men vid
23
23
03.50 inkom nästa larm. Det var
en ny bilbrand på Stenhagsgatan
i Stenhagen. Alla tre bränder
släcktes under natten. Ingen
person uppges ha kommit till
skada.
Bilbränder i Göteborg, den 8:e
augusti
Vid klockan halv ett, natten till
måndag, kallas
räddningstjänsten till en bilbrand
på Tellusgatan i Bergsjön. Bilen
på platsen brinner och släcks av
räddningstjänsten. Vid samma
parkering får ytterligare två bilar
rök -och sotskador. Det är oklart
vad som orsakade branden.
Några timmar senare stax innan
klockan fyra kallas
räddningstjänsten till ytterligare
en brand, denna gång på
Hisingen vid Lillekärr . Där är
det en anmäld stulen bil som har
brunnit. Bilen var helt utbränd.
Enligt polisen ska bränderna inte
ha något samband.
Spanska scouter jagades bort
med sten, Kristianstad den 8:e
augusti
85 spanska scouter som deltagit
i World Scout Jamboree utanför
Kristianstad ville se mer av
Skåne. De slog läger på en
kommunal campingplats i
Kristianstad – men blev
bortjagade av stenkastande
ungdomar.
– Vi ansvarar för scouternas
säkerhet och kan inte låta dem
vara kvar här då. Vi fick hjälp att
kontakta en annan campingplats
och kommer att bo där i stället,
säger gruppens ledare Bernat
Arcochan till
Kristianstadsbladet. Ingen
skadades fysiskt.
Snutar knivskurna i Ljungby,
den 9:e augusti
Efter att en misstänkt man
antagits ha skjutit mot en villa
genomförde två snutar en
husrannsakan i dennes lägenhet,
i syfte att få en aning om vart
han befann sig och bevis på att
han var gärningsmannen. Medan
de var i lägenheten kom en
annan främmande man och
attackerade snutarna med kniv.
Snutarna fick åka till sjukhus
med lättare skärsår och
snuthataren anhölls.
Upplopp i Hässelby,
Stockholm den 9:e augusti
Troligen inspirerade av
revoltörerna i England,
maskerade sig mellan 20-30
personer och attackerade SL-
kuren på Hässelby
tunnelbanestation. De slog
sönder rutor och plundrade
kuren. När snuten anlände
attackerades de med sten och
hölls tillbaka. Den arga
folksamlingen fortsatte ut i orten
samtidigt som de bytte kläder
med varandra för att förvirra
snuten. Sedan attackerade de
minst en snutbil och flera
byggnader bl.a. systembolaget.
Eldig natt i Göteborg, 16
augusti
Vid kvart i tolv på tisdagskvällen
blev en spårvagn utsatt för
skadegörelse i Hjällbo centrum
genom att någon kastade en stor
sten genom en ruta.
– Vi var redan stationerade i
området. Vi var beredda på att
det kunde bli stökigt. Det verkar
tyvärr vara en tradition att göra
sådana här saker innan
skolstarten, säger polisens
presstalesman Stefan Gustafsson.
Två ungdomar kunde därför
snabbt gripas, men det gjorde
inte natten ett dugg lugnare. De
båda gripna hördes och därefter
frigavs de av polis. De är 15
respektive 16 år gamla.
00.37 kastas en molotovcocktail
mot en väktare på Muskotgatan.
Väktaren kan lämna platsen i sin
bil utan några personskador.
00.51 Poliser blir lysta på med
så kallad grön laser. Två
polismän får ont i ögonen efter
händelsen. Ett flertal
polispatruller har kallats till
platsen och de utsätts för
stenkastning, fler
molotovcocktails kastas av
ungdomarna.
01.28 Någon kastar sten genom
rutorna på två polisbilar som står
parkerade vid polisstationen vid
Kultivatorgatan.
02.34 En bil sätts i brand genom
att en molotovcocktail kastas
mot den på Lilla Hjällbogatan.
Förutom poliserna som upplevde
sveda i ögonen har inga personer
skadats.
– Förövarna har inte kastat sina
molotovcocktails så nära varken
väktaren eller polisbilarna. Det
verkar mer vara en markering,
säger Stefan Gustafsson.
– De har åkt runt på mopeder. Vi
har försökt göra gripanden, men
de är tyvärr väldigt rörliga och
vi har tidvis fått backa undan ur
säkerhetssynpunkt.
Snutar attackerade med sten,
Göteborg 22 augusti
Polis och räddningstjänst
larmades till Lantamannavägen i
Trollhättan vid ett-tiden natten
till måndagen. Flera bildäck
hade satts i brand av ett
ungdomsgäng. När den första
polisbilen kommer fram till
platsen kastade några
ungdomar sten mot bilen.
- Då kastas en större sten rakt
in i bilen och rutorna
krossades. Polisen får avbryta
och sedan kunde en annan
24
24
Fortsätter på s 33
polisbil komma fram, säger Ulla
Brehm, polisens presstalesman i
Västra Götaland.
Efter attacken sprang
ungdomarna och gömde sig.
Några av dem åkte på moped.
Fler bilbränder, Göteborg 6
september
Under natten till tisdagen
eldhärjades flera bilar på
Saffransgatan i Angered i
nordöstra Göteborg.
Exakt hur många bilar som
drabbats är lite oklart, men
enligt uppgifter till polisens
presstalesman Ulla Brehm var
det sex bilar som brann och
ytterligare sex som fick skador
på grund av branden.
Räddningstjänsten hade personal
kvar och släckte på platsen fram
till klockan 01.25.
Natten innan brann bilar i
Hisingen, Frölunda och Partille,
uppger vakthavande befäl på
polisen i Västra Götaland.
Spektakulärt inbrott, Ale den
9:e spetember
Vid Nödingevägen, Ale torg
använder ett okänt antal
personer en hjullastare som
murbräcka för att ta sig in i ICA
Maxis lokaler. De kör med
hjullastaren genom hela entrén
till bankomaten som de
tillgriper. Det är omfattande
skador på lokalen och
vattenläcka på grund av
skadorna. De lämnar platsen i ett
fordon. Norr om Älvängen är
det en polispatrull som lägger
märke till en bilist som kör fort

VI HAR MÅNGA VÄNNER I
FÄNGELSE; vi har själva varit
bland de galna kåkfararna. Det
är därför vi har känt revoltvågen
som började söndagen den 5 maj
med myteriet på en av Fleury-
Merogis flyglar.
Fångarna kunde inte längre
tolerera skiten som plitarna mer
och mer öppet ägnade sig åt. Två
speciella händelser blev
förmodligen för mycket:
I mars, mordet på Bruno Sulak,
som genomfördes av plitar under
ett misslyckat rymningsförsök.
Lögnarna som talar på TV och
skriver i tidningarna
presenterade det som en olycka,
trots det faktum att ett par plitar
på Fleury skrutit om hur de
mördat honom.
I början av april blev en plit
nitad under ett flyktförsök i ett
fängelse i Lyons. Hans kollegor
svarade med att utlysa en strejk.
Några dagar senare, fortfarande i
i Lyons, reagerade några fångar
på denna arrogans genom att
banka på två av de strejkande
skithögarna. En nationell strejk
för all plitar blev följden. Det
försämrade de redan outhärdliga
förhållandena genom att ta bort
timmen av frisk luft, besök och
permissioner (vilket fördubblade
missförhållandena, de dagliga
övergreppen och misshandlarna
som redan var en del av de
normala rutinerna.)
DE SOM PRATAR MED OSS
OM ÖVERBEFOLKANDET
AV FÄNGELSER är inga
mindre än de som har fyllt dem
till bristningsgränsen! De vänder
Frihet är ett brott
som omfattar
all brott
av
Os Cangaceiros
helt uppenbart frågan uppochner.
För oss är det ingen fråga om att
bygga fler fängelser utan om att
tömma de som redan finns..
Behovet hos de revolterande
fångarna är uppenbart: Frihet!
De förhandlar inte detta med
fängelseledningen utan snarare
börjar de ta tillbaka den själva:
Att klättra upp på taket är att
rycka till sig friheten från staten.
”Nu tar vi lite luft,” skriker de.
Under ett par timmar kan de
småprata, skyddade från
tjuvlyssnande öron, prata med
kamrater utanför murarna,
förolämpa och kasta takpannor
på de smutsiga skunkarna som
förtrycker dem och äntligen
prata om sig själva. Här är de, de
riktiga konversationerna!
Fängelseledningen och media
skyller revolten i Fleury-
Merogis på en handfull politiska
militanta (speciellt Action
Directe), som självupptagna med
sitt ökända rykte alltid har
deltagit i denna lögn, när de inte
motsätter sig deras uttalanden.
Alla dessa lögnare gjorde
samma sak under hungerstrejken
som utlystes på Fleury i slutet av
1984. Låt oss lämna dessa
militanta till sitt ljugande,
likgiltiga språk...
Men det har funnits riktig
solidaritet bland fångarna (på
Bois D'Archy var fångarna redo
i sina celler att förstöra allt om
fångarna på taket skulle bli
nedkörda. Detta är anledningen
till att GIGN (1) inte lade sig i
och de andra lyckades bli kvar i
friska luften i ungefär 40
25
timmar, försedda med mat av
sina kamrater i fångenskap.
Samtidigt utlystes en
hungerstrejk i Bastia i solidaritet
med rebellerna i de andra
fängelserna.) Samma solidaritet
visades även på utsidan. Den 19
maj radade en grupp av
människor upp sig på de
revolterande fångarnas sida i
Montpellier och attackerade
snutarna bakifrån. Snutarna
skingrade dem genom att släppa
hundar på dem. Huvudfrågan för
fångarna har varit
kommunikationen med utsidan,
när de skrikit sina protester mot
fångenskap, den dagliga terror
som praktiseras mot dem. ”De
vill döda oss.” ”De gasar oss, de
spöar oss.” Dessa saker stod att
läsa på banderoller vid Bois
d`Archy.
Fångar tar en enorm risk när de
revolterar. Alla vet på förhand
att fängelseledningen
omedelbart kommer att låta dem
få betala dyrt för det: med
förlängda straff, uppskjuten
Villkorlig Frigivning,
knallförflyttningar, misshandlar,
mord arrangerade som
självmord. I Douai klättrade tre
fångar (varav en som skulle
mucka den 1 juni) upp på taket
och demonstrerade sitt uppror
genom att kasta ner takplattor.
Så fort de kom ner dömde en
kristribunal dem till 15 månader
och ytterligare 6 månaders
uppskjutning av frigivningen.
Denna dom var tänkt att statuera
exempel.
Rädslan som genereras av
repressiv terror och
uppgivenheten av att återvänfa
till fängelsets förtryckande
isolering, är så närvarande i
ögonblicken av uppror att vissa
fångar vänder det mot sig själva,
stympar sig själva. I Fleury och
Montpellier lade några av
fångarna beslag på barbiturat,
svalde det och slog sönder allt i
sin väg. Tjugofem av dem
förgiftades allvarligt. Andra skar
upp sina handleder och
uppmanade sina kamrater att
göra detsamma. En av dem dog.
Samtidigt hängde sig flera
fångar i olika promenadgårdar. I
skrivande stund, i S:t Paul,
Lyons, (på Kronobergshäktet,
Ystadshäktet, Västervik Norra,
Mariestad, Fosie... Övers. Anm.)
försöker fångar att stympaeller
hänga sig själva dagligen.
”Frihet är ett brott som
innefattar alla brott,” och det är
mot detta brott som den gamla
världen försvarar sig. Staten
utrotar fysiskt alla de vackra
ungdomar som inte backar-
samma ungdomar som dör,
mördade av av snutar och
snutvänliga reaktionära
medborgargarden. Staten
begraver dem lagen kan fånga in
levande i sina fängelser så länge
som möjligt medan den
terroriserar de som lyckas hålla
sig på utsidan. För dem betalar
de lärare och andra ohyror som
demoraliserar dem och får dem
att glömma bort sina kamrater i
fängelse...
Fattiga kvarter i förorterna töms
på sina ungdomarmedan
fängelserna fylls. Detta är
överpopulationens hemlighet.
Statens lakejer vill att vi ska tro
att det är ett budgetproblem!
Överpopulationen antas bero på
att fängelsesystemet inte
fungerar men det är faktiskt ett
resultat av det optimalt
fungerande rättsystemet.
Det enda uppenbara sättet att
åtgärda överpopulationen i
fängelser på är att tömma dem
på fångar. Något som
upprorsmännen vid Fleury
vidhöll och inte kunde ha varit
tydligare med. I en förklaring
undertecknad av ”de sex hundra
ledarna,” motsatte de sig
byggandet av nya fängelser. Å
andra sidan skapade fångarna i
Montpellier en konkret lösning
på överpopulationen. De
förstörde nästan alla celler i
fängelset!
Fångarna revolterar mot
fängelsesystemet och mer
specifikt, mot den kidnappning
som porträtteras som preventivt
frihetsberövande4 - vilket
officiellt dömer folk till
fångenskap på obestämd tid,
som sedan konfirmeras om inte
förlängs i rättegången. Vi
påminns även om rörelsen som
skickade kollektiva krav på
provisorisk frihet i Lyon i början
26
av sommaren 1984.(2)
Så länge som det har funnits
fängelser så har allt som fångar
fått, erövrats genom att de
riskerats sina liv i revolt. Vid
några tillfällfen lyckades de
skapa avbrott från
fängelseregimen. Vad fångarna
lyckas roffa åt sig genom tvång
och blodspillan, drar
fängelseledningen smygandes
tillbaka igen, med förbättrade
fängelseförhållanden som
utpressning.
Plitarna har till sin uppgift att
ge sig på den sista lilla frihet vi
har, i varje enskild vardaglig
handling. Berövandet av frihet
raffineras varje dag genom
grisarnas konstanta sadistiska
trakasserier. I fängelset är frihet
till och med att förbli sittande,
sovande eller stående när en
känner för det.
Sedan Peyrefitte och Badinters
tid(3), om staten har föreslagit
reformprogram, har det endast
varit för att förebygga risken för
en explosion och verkligen inte
av humanitära orsaker.
Fångar kräver inte längre
reformer, då de har lidit av deras
verkligheter. Refoermernas
applicerande beror helt på
fängelseledningens goda vilja
och plitarna. Vad som
presenterats som en förmån blir
istället en försämring.
Vissa fångar vägrar till och med
oövervakade samtal, på grund
av att det de måste finna sig i att
göra för att få det beviljat är så
förödmjukande.
Även om det synes vara så att
dödsstraffet avskaffats och inte
längre är en del av rättsystemet,
har det faktiskt blivit vanligare
och demokratiserat. Nu
verkställs det av en pöbel av

medborgargardister och snutar,
medan plitarna verkställer det i
fängelserna.
På samma sätt var avvecklandet
av QHS (jfr. Säkerhetsbunkrar
på Hall, Kumla och Saltvik) en
humanitär bluff (med stöd från
vänstern). Det bästa exemplet på
denna opportunistiska attityd var
när de använde en humanitär
kampanj för att få Knobelpiess,
som vittnat om QHS'
hemskheter, frisläppt, för att
sedan, när de utnyttjat honom
tillräckligt, inte tveka på att låsa
in honom igen.(4)
I sin unika roll som
isoleringsregim avvecklades
aldrig QHS. De ändrade helt
enkelt bara namnet . Nu heter
det QI (Isoleringsavdelning).
1983 öppnades ett nytt fängelse
vid namn ”Les Godets” i
närheten av Nevers. Det ansågs
inrymma de fångar som ansågs
särskilt farliga. Fängelset kan
hålla 80 fångar i en extremt hård
övervakningsregim.
Vidare vill ledningen och
plitarna utöka QHS-
förhållandena tills det att det
omfattar hela fängelset. Antalet
isoleringsceller har ökat. SKI
(Särskilt Krävande Intagen)-
stämpeln används oftare och
oftare. Strafceller fylls på mer
och mer. Allt oftare tar
fängelseledningen sig rätten att
införa speciella straff och
sanktioner, med spänningen som
råder i fängelserna som ursäkt.
Trakasserier och misshandlar är
vardagsmat. Det driver fångar
till självmord eller låter mord
utförda av plitarna passera som
självmord. Det finns ingen
naturlig död i fängelse. De som
dukar under, dör av fängelse.
Mord kallas för
”olyckshändelse” - som
Muhammed Rhabi i Rouen och
Bruno Sulak i Fleury, som
plitarna dödade under ett
flyktförsök, som Alain Pinol i
Fresnes, mördad av snutar.
Fångars självmord är mord
utförda av fängelseledningen,
vilka gladeligen förser dig med
snara att hänga dig i. Om det nu
blir fler och fler självmord
(minst tjugo sedan början av
året) (minst sex självmord har
ä (jfr. FRIO – Fångarnas
g RiksIntresseOrganisation i
t Sverige, övers. anm.)
r
u Vi har redan sett vad facken går
m i häkte, anstalt och arrest i
Sverige under 2011 fram till
augusti. 58 stycken
självmordsförsök fullbordades
inte eller stoppades fram till maj
2011. Övers.anm.), betyder det
att levnadsförhållandena på
insidan blir mer oacceptabla.
Ännu mer press läggs på dömda
invandrare. Tillsammans med
fängelse kan de även dömas till
ett andra straff: deportation. Det
går även så långt att de, efter att
ha avtjänat sitt straff, tvingas
fortsätta ruttna i fängelse i flera
månader innan
deportationsprocessen är klar.
För att avsluta med Badinters
berömda reformer, blev hans
senaste gåva TIG (ett
arbetsprogram som nämndes
ovan) en jävla sörja. En kan
redan förutse att fångar som
väntar på rättegång, snabbt fyller
upp de celler som tömts av TIG.
27
Denna moderna version av
tvångsarbete är inte alls att
föredra framför fängelse – så lite
att några av de dömda har
vägrat det.
Alla de som kräver rättigheter i
fängelse (fångrepresentanter
eller fångfack) ligger långt efter
fångarnas revoltrörelse, då
fångar endast kan genomföra
sina krav genom våld, genom att
riskera sina liv. ”Fackliga
kamper kommer att föras inom
lagens ramar, genom att ställa
allaövergrepp inför rätta hos
kvalificerade auktoriteter”: så
lyder fängelsefackens program...
för på utsidan. Det enda de
tjänar till är att kanalisera och
domesticera folks uppror, i
reformer som syftar till att
förhärliga misär. Vidare används
de för att kväva de verkliga krav
som de fattiga spontant kommer
på i sin kamp.
Fångar slåss inte längre för
reformer som de nu vet bara var
illusioner. Snarare än att försätta
sig i rättigheternas abstrakta
terräng, kan de åtminstone kräva
något som ger konkret resultat –
en generell straffreducering.
Det är en fråga om att kräva
Straffreducering för alla dömda
Frisläppandet av alla som sitter
häktade i väntan på rättegång
Det definitiva upphörandet av
alla deportationsverksamheter
Och såklart
Tillbakadragandet av alla
sanktioner mot rebellerna.
Kravet på att släppa alla som
väntar på rättegång är mer än ett
specifikt krav i förhållande till
fängelse. Det är inte så mycket
riktat mot staten eller
fängelseledningen, som det är
för alla de fattiga över vilkas
huvuden preventivt
frihetsberövande hänger som
Damocks svärd varje dag. Det är
en utmaning som avlossats mot
detta samhälle, som tar ton i alla
sinnen som beslutat att inte böja
sig.
Juridiska och
kriminalvårdsrelaterade frågor
förblir nästan alltid privata
frågor, i vilken var och en är
maktlös i sin isolation. Både den
som sitter på insidan och väntar
på rättegång och den på utsidan
som har en vän på insidan, som
sällan kan göra mer än att stödja
med pengar eller komma på
besök. Rebellerna har lyft fram
några praktiska krav, som siktar
på att som allra minst, få ut så
många fångar som möjligt.
Dessa krav formar en fångarnas
offensiv mot sin isolation och en
uppmaning till de på utsidan att
handla konkret för att bryta den.
Det är en fråga om att sätta press
på detta samhälle, att skita på
denna värld med dess fängelser.
Denna värld som skulle föredra
att inte lyssna på dem.
OS CANGACEIROS
Början av juni 1985
(Översatt från franska till lseregimen. Vi återger Charlie
italienska av italienska kamrater Bauers fall, som 1962 dömdes
och publicerad som Un Crimine till tjugo år på insidan för
Chiamato Libertá) inbrott. Han släpptes på
(Översatt från italienska till villkorlig 1976 efter en lång tid i
engelska av Wolfi Landstreicher.) QHS. Han åkte in igen på en
(Översatt till svenska av femårsvolta för häleri och
Anonym Anarkist, augusti 2011) ytterligare sex år för att har
brutit mot den villkorliga
Slutnoter: frigivningens föreskrifter. Han
1. Groupe d'Intervention de la kommer förmodligen inte ut
Gendarmie Nationale: En förrän 1990. Bauer kämpade
autonom specialgrupp mot QHS, där han träffade
underordnat fängelseministeriet Jacques Mesrine (en välkänd
(som används under kravaller, fransk bankrånare som
gisslandramer...) myndigheterna inte lyckades
2. Sedan dess har domare i hålla bakom lås och bom. Under
Frankrike som mottagit krav senare delen av sitt liv
från fångar att få provisorisk kämpande han enbart mot staten
frihet, blivit tvungna att att svara och fängelsesystemet. Då de inte
inom fem dagar för att förhindra kunde hålla honom inlåst, sköt
att fången släpps. En kollektiv de franska myndigheterna
aktion som denna kan stoppa honom. -WL.) Detta var något
upp systemet, vilket leder till att fängelseledningen inte kunde
några av fångarna släpps. Vid förlåta.
detta tillfälle gick domarna hur
som helst ihop för att försäkra
sig om att detta inte hände.
3. Två före detta justitieministrar.
4. Extra uppmärksamhet
förtjänar den outhärdliga
situationen fångar som isolerats
lever i, eller de som fortfarande
är isolerade som t.ex.
Knobelpiess, de som
fängelseledningen särskilt
trakasserar för att låta dem
betala ett högt pris för att aldrig
ha vikit sig inför
f
ä
n
g
e
28
 att förstöra den så kallade ’hårda teknologin’(alla sorters
kärnvapen, asbest, etc). De tycker att ’mjuk teknologi’(elektronik,
informationsteknik, etc) är till social nytta och tror att de kommer
kunna ha nytta av det i framtiden, som om det senare kunde
frånkopplas den domineringslogik som har skapat och utvecklat
den.

På det här viset visar kamrater upp en ”upplyst”

positivistattityd till vetenskap. De påstår att instrumenten som
skapats av den teknologiska och vetenskapliga kunskapen är
neutrala, och kritiserar bara det dåliga sociala sätt som Makten
använder dem på.
Vi tror, å andra sidan, att instrumenten som skapats av
Makten inte kan lyda under någon annan logik än den som skapade
dem. De fungerar helt efter av sina mål oavsett vem som använder
dem och trots att de kan verka underlätta för samhället.

Vi är mot de som alltid försöker rättfärdiga saker, som säger

att det i grund och botten finns något gott i allt, och att det förtjänar
att bevaras. Utöver det så tror vi att det är till nytta att utplacera
tvivel i träsket av säkerhet och trivialiteter som omger oss i
överflöd.
De som vidhåller att teknologin är absolut nödvändig är
cheferna, makthavarna och deras många tjänare. Utan tvivel så har
de bra anledningar att göra det. Kamrater, å andra sidan, borde ha
lika goda skäl för att alltid vara misstänksamma mot sådana
attityder. Det blir tragiskt när vi ser samma synsätt hos
Mot Teknologi makthavarna som hos deras motståndare.
Grunden till all teknologi som används i alla delar av det
Ett revolutionärt projekt måste vardagliga livet idag kommer från militär forskning. Den
inbegripa förgörandet av alla vardagliga användningen lyder under den militära logiken långt
strukturer som har byggts av mer än vad vi genast tänker oss. Vi har hittills bara lyckats visa på
kapitalet. Att vilja rädda den det precisa, vetenskapliga, auktoritära projektet på
moderna kapitalismens teknologi, i organisationsnivå. Det är viktigt att förstå den omedvetna
tron att den kan användas i goda mekanism som fungerar på massnivå, som låter maktstrukturen
sociala syften, innebär att behålla ett övervinna människors första avsmak för att senare få deras fulla
kunskapssystem som har kommit stöd. Bara några få människor utmanar cybernetikens herravälde.
från militär forskning. Vi kan inte Den allmänna tendensen är en känsla av ofrånkomlighet. Det börjar
enbart ha en revolution i de delar av bli ansett oumbärligt, och därför socialt användbart. Någon som
den sociala verkligheten som vi inte påpekar på nödvändigheten av den totala förstörelsen av det
tycker om. Revolution innebär också teknologiska system som skapats av kapitalet avfärdas som en
att hitta helt ny kunskap. oansvarig galning som vill ta civilisationen tillbaka till stenåldern.
Om man tänker på det så måste det inte vara så. Dagens
--------------------------------------------- teknik är det praktiska resultatet av en sorts kunskap som mognat
--------------------------------------------- under kapitalets industriella utveckling. Den motiveras alltid av
Ett perspektiv som baseras på makthavarna. Att vilja skydda viss teknologi istället för andra är att
behovet att helt förstöra teknologin sätta hinder i vägen för den totala förstörelsen av hela
är förvirrande för många kamrater, domineringsproduktionsordningen. Det innebär också att sätta en
många vägrar att acceptera det. De gräns för revolutionära handlingar och bibehålla ett tvetydigt
finner det mer rimligt och realistiskt socialt förhållande med såna strukturer.
att bara bry sig om problemet med Så de som, fast de påstår sig vara revolutionära, stödjer
29
behovet av att bevara delar av
kapitalets produktiva teknologi
ser inte att genom att göra det
hjälper de de uttalade
reformisterna. De senare, mer
följdriktigt, stödjer en fortsatt
modifikation av alla maktorgan
på ett sätt så att systemet alltid
fungerar och uppdateras för att
möta de nya behoven för
dominerande och sociala
förändringar.
Vårt radikala projekt att
förstöra teknologin måste vara
inom den revolutionära
processen, och vi borde inte ha
några gränser för det eller
begränsa det inom vår för
stunden begränsade kunskap.
Problemet med en nutida
social revolution kan inte lösas
med tillflykt till den kunskap
som nåtts hittills och som är
begränsad av maktens intressen.
Vi är mot dem som ser dagens
kunskap som något som har nått
sitt mål.
Som saker är nu: de så
kallade vetenskapsmännen[sic]
som jobbar med artificiell
intelligens eller användningen
av dagens teknologi på andra
områden är faktiskt
vetenskapliga arbetare. De är
specialiserade inom ett
område(det vetenskapliga) men
de flesta av dem är ovetande om
vad som händer inom andra
forskningsområden, för att inte
nämna resten av samhället som
de ofta bortser helt ifrån i sina
sterila laboratorium.
Sättet som de här
vetenskapsmännen tänker på
reflekteras av maskinerna som
de skapar. De applicerar bivalent
logik och är i grunden inkapabla
att tänka bortom det. Det finns
ingen kreativ resonering, de kan
inte ge någon tankeutveckling
till kunskapen. Det är bara vår
ignorans som får oss att se dem
som stora hjärnor. Det är en
viktig faktor som vi borde
undersöka mer ingående.
Vetenskapsmän är egentligen
den nya medelklassen som
skapats av den teknologiska
revolutionen.
De största upptäckterna
har alltid gjorts när
auktoritetsprincipen varit
frånvarande eller vacklat på alla
nivåer – som i början på
århundradet – och det stämmer
också på vetenskapen. Vi kan
inte enbart vara revolutionärer
angående de sociala strukturer
som vi inte accepterar, utan
måste vara det på alla områden,
inklusive vetenskapen. Den
dominerande ordningen har
rötter överallt och borde därför
attackeras överallt.
Den enda attityden att ha
mot vetenskapens ledare är att
vilja urskilja det som de gömmer
bakom allt som verkar ofarligt
och humant för allmänheten.
Det här är väldigt viktigt
eftersom att vi är vana vid att
bara vara uppmärksamma på de
mest uppenbara och ytliga
sakerna runtomkring oss.
Ledarna och deras tjänare är
noga med att visa oss vissa
saker, precis tillräckligt för att
fånga vår medfödda nyfikenhet,
och pressar oss till att hålla
ögonen på saker som egentligen
är oviktiga. På så sätt missar vi
de viktigaste sakerna som
kommer utan vår vetskap,
som vi får betala. Vi borde
inte underskatta fiendens
intelligens. Målet för de som
härskar är att använda alla
vetenskapliga verktyg som
dagens vetenskapliga
kunskap har att erbjuda, inte
för att lindra lidandet, utan
för upprätthålla det inom
30
vissa relationer som förändras
genom tiden. Staten och
kapitalet ser sig som skyldiga att
genomföra den här oavbrutna
förändringen på grund av den
ständiga kamp som proletariatet
dagligen för mot dem. Faktum
är att, trots den stora växlingen
av välstånd som äger rum varje
dag i attacken på de utnyttjade,
det inte skulle krävas mycket av
de senare att hindra ledarnas
projekt.
Så fort de visar sin vilja
att genomföra radikala
förändringar får revolutionärer
ett omåttligt övertag, när
attackerna mot staten och
kapitalet blir såna att de inte
känner några gränser och inte
tänker förhandla med sin fiende.
Det här är anledningen till att
det är viktigt att förstöra hela
apparaten, bortom nyttan som
någon kan tänka sig att det kan
ha i framtiden. Det kommer att
förebygga att kampen faller i
fällan som lagts ut av radikala
reformister som genom ett
delvis förstörande av
maktstrukturerna har skapat en
utgångspunkt för att återskapa
det gamla samhället.
Vi är därför emot de som
stödjer politisk kritik, också
inom det vetenskapliga området
eftersom att sådan kritik alltid
försöker minska anledningarna
för radikalt motstånd till en
enkel fråga om detaljer i vissa
aktiva val. På så sätt letar
anhängarna av den politiska kritiken efter anpassning till och kompromisser med klassfienden som smart
nog är benägen att formellt förändra sin egen position, med målet att återskapa en ny, mer rationell
samstämmighet runt de hotande institutionerna.
Ingen fetisch borde stanna kvar i våra sinnen. Om vi har haft styrkan att bygga tusen kedjor har vi
också styrkan att bryta dem. Valet att ta oss över fördomarnas och tabunas barriär är vårt.
Pierleone Porcu
Översatt till svenska av AA, från Insurrection #5, oktober 1988.

Fortsättningen...
"Den som talar om revolution och klasskamp utan att kritisera vetenskap och teknologi har ett lik i
sin mun". - Anonym spansk aktionsgrupp
Fredagen den 22 juli 2011 föll deportation och förmodade diskussioner och mängder av
domarna mot Silvia, BIlly och fortsatta rättsprocesser efter aktiviteter drog till sig kamrater
Costa i Bellizona, Schweiz. De fängelsetiden i Schweiz för de från Europas alla hörn, till stöd
tre hade hållts häktade sedan 15 båda italienska medborgarna, för de tre fängslade. Under hela
april 2010 anklagade för att ha emedan den schweiziske rättegångsveckan pågick
planerat ett bombattentat mot medborgaren Billy har chansen aktiviteterna.
IBM:s nanoteknologiska att slippa den italienska
forsknngsanläggning utanför repressionsapparaten. Så håll er London, UK den 18 juli
Zürich. Rättegången var uppdaterade kring deras fall för Den schweiziska ambassaden
omgärdad av kravallsnutar och mer information kring frramtida attackerades med tegelsten mot
de åtalade kamraterna processer. fönstren och låsen limmades, i
eskorterades med solidaritet med Billy, Costa och
militärhelikopter. I samband med rättegången Silvia.
mobiliserades flera aktioner,
Constantino Ragusa, 36, ansedd såväl stöddemonstrationer som Skriv till våra kamrater!
som en av den anarkistiska brandattentat. Nedan följer ett
gruppen Il Silvestres grundare, urval av aktioner: Silvia Guerini
dömdes för att vara IBM- Bezirksgefängnis Zürich
aktionens "Mastermind" till 3 år Trento, Italien den 28 juli Postfach 1266
och 8 månader i fängelse. En Vodafone-mast brändes ut CH-8026 Zürich
totalt i solidaritet med Billy, Switzerland
Luca "Billy" Bernasconi, 26, Silvia och Costa.
dömdes till 3 år och sex Luca Bernasconi
månader plus ytterligare 22 Zürich, Schweiz den 26 juli Regionalgefängnis Thun
dagar från ett tidigare straff. Fönstren på megakraftbolaget Allmendstr. 34
AXPO samt Zürich's domstol 3600 Thun
Silvia Guerini, 29, dömdes till 3 krossades och "Silvia Billy Switzerland
år och 4 månader. Costa!" sprayades på plats.
Costantino Ragusa
Vid rättegången hade de tre Bellizona och Lugano, Schweiz Regionalgefängnis Bern
redan suttit av 15 månader i den 22 juli Genfergasse 22
häkte, vilket dras av den totala Spontana demonstrationer, 3001 Bern
strafftiden. Jävligt nog väntar flygbladsutdelningar, bokbord, Switzerland
31
 DIREKT AKTION MOT ALLA FORMER AV
FÖRTRYCK
UpprorsBladet vill på intet sätt förringa alla direktaktioner som utförs av Djurens BefrielseFront, då de är
otroligt många till antalet och konitnuerliga, men vill samtidigt inte stötta vissa cellers försök att använda
direktaktion för att tvinga människor till att bli veganer. Att bränna ner ett gatukök (istället för en
snutstation eller ett djurlabb) känns för oss som en handling som förtjänar lite eller ingen solidaritet. De
aktioner som UB rapporterar om är utvalda bland hundratals aktioner, som mer eller mindre få anses vara
i linje med UpprorsBladet. För jordens, alla djurs och människors frigörelse, veganer som icke-veganer!

Sågande sabotör orsakar – Vi vet inte när de kapades, Vattenfall.

miljontapp
GÄLLIVARE. Från NSD - En
mystisk sabotör i den
norrbottniska vildmarken
orsakar Vattenfall kostnader i
mångmiljonklassen.
Sabotörens senaste verk: 70
nedsågade elstolpar mellan
Gällivare och Messaure.
På en sju kilometer lång sträcka
i väglöst land mellan Bolidens
Aitikgruva i Gällivare och
Messaure har stolparna kapats
med motorsåg.
– Det här är mycket allvarligt,
säger Kjell-Åke Andersson,
utredningschef vid polisen i
Norra Lappland.
Utsatt för misshandel
Tekniker från polisen undersökte
stolparna på onsdagen.
säger Kjell-Åke Andersson.
Den relativt nya elledningen har (Juli 2010
utsatts för sabotage tidigare, Sabotage mot Vattenfall
bland annat har vajrar kapats. från svt.se - Vid tre tillfällen i
Under byggtiden blev personal vintras och i våras har
från Vattenfall utsatt för skadegörelse drabbat Vattenfalls
misshandel. anläggning söder om Aitik i
– Vi har haft personer i förhör Gällivare kommun.)
om det, men jag vet inte vad
som hänt med ärendet, säger
Kjell-Åke Andersson.
Vad är sabotörens motiv, att
skada Vattenfall eller Boliden?
– Om man det visste. Jag vill
inte spekulera, men på något
sätt är det riktat mot samhället,
säger Kjell-Åke Andersson.
För Vattenfall blir kapningen en
dyr historia.
– Det här kommer att bli dyrt
att reparera, det kommer att
kosta många miljoner, säger
Roger Lindmark,
informationsansvarig vid
32

Fågelfängelset i Örebros
Stadspark öppnades i år igen.
Förra året fritogs tre fåglar. Detta
året fritogs under juli femton
fåglar av Djurens Befrielsefront
Örebro.
SÖRMLAND, sommaren 2011
Vi har kommit fram till att, att
rädda liv som förtrycks är ETT
BRA SÄTT att avväpna
förtryckaren på vilket sätt det än
behövs göras. Inget mer
skitsnack.
Vi gjorde några napalmbomber
och använde dem för att förstöra
den gula dödsmaskinen vid
skogsbrynet, en maskin som
hjälper till att slita naturen i
stycken.
Innan vi gjorde det modifierade
vi fordonet så mycket som
möjligt, genom att kapa kablar
och plocka bort delar, vi skrev
även ELF-budskap på
helvetesmaskinen – utifall något
ruttet nöt skulle få den sjuka
idén att försöka reparera
maskinen!
Detta är ett budskap till alla
Bilden t.v.
Fågelfängelset i
Örebros Stadspark
Bilden t.h.
McDonalds i
Göteborg efter
DBF:s attack.
vänner av livet runtom i världen, and capitalists!
att ni bör göra era agendor
militantare och till de
skogsförstörande industrierna; ESKILSTUNA. Djurens
att om ni kommer närmare vårt Befrielsefront Eskilstuna
territorium kommer terror att attackerade McDonalds med
följa på det sätt ni förstår det, stenar och tjärbomber. Aktionen
Ekonomisk katastrof. För er utfördes med ett budskap riktat
egen framtids skull, håll er borta. till världens alla icke-veganer.
FÖR ALLT LIV
Jordens Befrielsefront/Earth SKYBERGA. Djurens
Liberation Front Befrielsefront befriade i början
(En film från aktionen finns att av september 10 minkar från den
se på BiteBacktv:s Youtube- ökända Skyberga-farmen utanför
kanal) Örebro.
KODE. I slutet av augusti
befriades tio minkar av Djurens
Djurens Befrielsefront Befrielsefront i Kode utanför
Göteborg attackerade en tidig Göteborg och hundratals
sommarmorgon i början av juli avelskort förstördes .
en McDonalds-restaurang. De
kom dit med 10 liter bensin och ASSENS, DANMARK. I
hammare. Med hammare slog de början av augusti befriades så
sönder fönsterrutorna, innan de många som 7500 minkar av
gick in och hällde bensin över danska kamrater.
inredning, väggar och golv.
Enligt GöteborgsPosten
skadades restaurangen av eld,
rök och av vatten från
sprinkelsystemet som
aktiverades i samband
med branden. I sin
kommuniké lämnade
DBF budskapet: Burn
in hell animal killers
Bilden t.v. JBF:s
attack i Sörmland.
Bilden t.h. DBF:s
attack i Eskilstuna.
33
Briana om i detta nummer, samt grovt olaga hot hållplatserna Brottkärr och
Waters och utpressning mot olika pälshandlare. Enebacken, sedan en buss på
säljer sig Åklagaren sägs vilja yrka på 2 års söndagskvällen blivit utsatt
till snuten fängelse om inte mer. Visa honom ditt för stenkastning. Ingen kom
stöd och skriv till honom eller handla till skada, men händelsen är
Efter en mot den repressiva apparaten. polisanmäld. På
längre Viktor Padellaro (11/11 7-4) måndagsmorgonen stannar
kampanj till BOX 216 bussarna som vanligt vid de
stöd för den Ullevigatan 11. berörda hållplatserna.
fängslade 401 23 Göteborg
ELF- Skottlossning mot
kamraten Forts från Social Krig s 23 bilförsäljare, Växjö 13:e
Briana Waters, valde hon att länsväg 190 mot Göteborg. Bilen september
sälja sig till snuten mot ett anträffas senare övergiven vid Björsared Efter midnatt avlossades flera
lindrigare straff. Hon erkände och i bilen anträffas en kap som kan ha skott mot en bilförsäljare i
sin delaktighet i flera andvänds vid inbrottet. Bilen tas i Växjö. Några av skotten tog
brandbombsattacker 2001 men beslag. Polisen spårar och letar efter bara några meter från en
väljer även att ställa upp som tjuvarna i området utan resultat. Vid förmodligen halvsovande
vittne i rättegången mot Justin 06.47-tiden upptäcker en nattvakt. Flera bilar och delar
Solondz. Justin Solondz är förbipasserande att det står en lastbil ute av fasaden penetrerades av
hennes före detta kamrat som på en åker vid Alafors. Den visar sig skotten. Detta är andra
gick under jorden och flydde vara anmäld stulen och i skåpet anträffas gången bilförsäljaren
till bl.a. Kina, där han bankomatskåpet intakt. Bilen och skåpet beskjuts, första gången var i
fängslades för ett påstått tas i beslag för teknisk undersökning. somras. Bilförsäljaren är
narkotikabrott 2009. Han Snutar inlåsta av ungdomar, själv oförstående till varför
deporterades till USA och Göteborg 9:e september detta händer då han menar
omhändertogs av FBI i somras Ett gäng ungdomar låste in en sig sakna såväl skulder som
och rättegången förväntas polispatrull på en innergård i Göteborg. hot från den kriminella
hållas nu i september. Efter ett uppdrag skulle polisen köra världen.
därifrån. Men ungdomar hade Ett par dagar tidigare hade
Visa Justin Solondz ditt stöd barrikaderat framfarten med soptunnor, en omfattande skottlossning
och skriv till honom: skräp och låst vägbommen som tidigare ägt rum i Araby-området i
Justin Solondz hade stått öppen. Växjö och flera bilar och
#98291-011 byggnader skadades.
FDC SEATAC Fyra bilar utbrända, Göteborg 11
FEDERAL DETENTION september Uppdrag Granskning den
CENTER Fyra bilar totalförstördes på Snipens 14 september
P.O. BOX 13900 pendelparkering natten mot lördag. "Från Backa till Brixton" är
SEATTLE, WA 98198 Någon hade krossat rutor på bilarna och ett intressant reportage om än
kastat in brännbar vätska. med sjuka inslag som alltid i
programmet. Ungdomar,
Bränder och stenkastning, Göteborg pensionärer, biffiga ex-
12 september väktare och snutar får tala ut
Två bilar brann i Angered i Göteborg om Backa-områdets situation
under söndagskvällen, uppger idag. Folk i Brixton och
Göteborgspolisen. Det finns varken andra delar av London
misstänkta eller vittnen till händelsen. analyserar och uttalar sig om
Kamrat häktad i Göteborg upploppen i augusti, varav
En kamrat har häktats i Göteborg Polisen har upprättat en anmälan om den sista personen de
misstänkt för DBF-attentatet mot skadegörelse genom brand. intervjuar är den mest
McDonalds, som UB rapporterat I södra Göteborg beslutade Västtrafik att klarsynta.
bussarna tills vidare inte ska stanna vid
34
Häktade danska
kamrater anklagas för
brott mot
terrorlagstiftningen
Måndagen den 25 april greps
fyra kamrater mellan 20 och 23
år gamla i närheten av
köpenhamns snuthögskola. Med
sig på platsen hade de bensin
och en räddningsfackla, enligt
snuten. De fördes inför domstol
och häktades i 27 dagar
misstänkta för flera tidigare
attentat, bland annat ett
misslyckat brandattentat mot
Nordea-bankens huvudkontor
och 13 bilbränder på
snuthögskolans område.
I samband med gripandena har
flera husrannsakan genomförts
på privatadresser runtom i
staden samt på ett allmänt
utrymme i Christiania
(”Rejsestalden”), där de
misstänktes ha förberett
aktionerna.
Dessa misstankar riktar
snuten mot våra kamrater:
•Pälshandlaren Copenhagen Fur
17. april 2010 - Försök
•Polishögskolan 14. maj 2010 -
Genomfört
•Pälshandlaren Pelsbox Danmark i
Herlev 20. september 2010 -
Genomfört
•Livsmedelsföretaget Nestle i
Köpenhamn 27. oktober 2010 -
Genomfört
•Pälshandlaren Saga Fur i Vedbæk
10. november 2010 - Genomfört
•Politiets Efterretningstjeneste
(motsv. SÄPO:s HK) i Søborg 8.
december 2010 - Genomfört
•Arbejdernes Landsbank i Odense
15. december 2010 - Forsök
•Rigspolitiets Datacentral i
Hvidovre - Genomfört
En femte person häktades den 19 därigenom påverka folket.
maj misstänkt för såväl nordea- Beslutet om denna anklagelse
attentatet som en attack mot gillas eller ej skickades till
snutens datacentral. De sitter nu högre ort.
alla misstänkta för mordbrand,
vilket i danmark omfattar livstid Alla har nekat till brott och sitter
på straffskalan. fortfarande häktade.
Skriv till de fängslade
Den femte personen, 22 år
kamraterna via mailadressen:
gammal, misstänks för att
solidaritetshilsner@gmail.com,
tillsammans med andra som
så skriver stödgruppen ut och ser
ännu ej omhändertagits, ha
till så att de fängslade får
anlagt en brand vid snutens
hälsningen/brevet. Stödgruppen
datacentral samt satt tre
poängterar att de inte har någon
intilliggande bilar i brand den 11
personlig koppling till de
januari i år.
fängslade utan solidariteten är
solidaritet med alla politiska
Även en 27-årig kvinna anhölls
fångar. De har fått medgivande
samtidigt som 22åringen
av de fängslade och de anhöriga.
misstänkt för sitt deltagande i
Skriv ingenting som kan
brandattentaten men släpptes
äventyra din egen eller de
senare på fri fot.
fängslades säkerhet!
Den 18 augusti 2011 kom
anklagelserna även att omfatta
brott mot den danska
terrorlagstiftningen, då
åklagaren menar att aktionerna
var ämnade att skrämma och att
•Nordeas huvudkontor i •Polishögskolan i Brøndby -
Köpenhamn 14. januari 2011 - Försök
Genomfört - De anklagas även för att ha
•Greklands Ambassad i planerat ett flertal attentat mot
Köpenhamn 6. april 2011 - myndigheter, ministrar och
Försök företag.
35
 STÖLD
Våren har hunnit dansa fritt i en
månad dagen då jag ser de första
bladen. Jag ser de bladen som ju
längre det lider kommer att få
vackra fläckar. Jag reser bort en
vecka, kommer tillbaka och
cyklar förbi ännu fler av denna
örts spädbarns-stadier. De har
vuxit och jag känner hur det
närmar sig en fantastiskt tid av
sol, bad i sjöar och hav av örter
som vill hjälpa oss att överleva
civilisationens plågor. Jag börjar
ta mig till skogen var och
varannan dag och ser fler och
fler av dessa växande kamrater
på fler och fler platser. Jag hör
dem tala till mig kamratligt,
stöttande. De säger att när tiden
är inne så kommer de att ge sig
till mig – för att ännu en vinter
ska lättas upp från den
alienerande dvalan i vintermörka
filmkvällar och inbox-checkar.
Så kommer tiden då vi samlas
flera människokamrater i skogen
för att diskutera hur vi ska
krossa den förtryckande
civilisationen och sprida
anarkins balanserade närvaro på
jorden. Nu syns inte bara den
stöttande anti-depressiva ört-
kamraten i vägrenar och längs
skogsvägar och ängar. Nu har
även flera kamrater börjat
mogna in i ett nytt liv, ett nytt år,
en ny cirkel av liv och död.
Vithövdade undergörare med
vassa flikar och lugnande mjuka
väldoftande vänner.
Daggfångare, sårläkare,
smaksättare, huvudhelare och
ståtliga korgbärare med
stärkelserika rötter. Knoppar på
de förstnämnda kamraterna
börjar synas och känslan av att
vara hemma faller in lika
självklart som livet i sig.
Det låter kanske konstigt men
detta är ett av mina tyngsta
personliga argument, eller
kanske snarare kroppsliga
argument, för att inte arbeta. Jag
finner såklart den del av livet
som upptas av formulerad kamp,
mänskligt socialt liv och
självvård som stora argument
mot att lönearbeta men att inte
kunna följa våra kamraters
uppväxt, från späd tunn stjälk till
blommande ståtlig ört. Finnas
där för dem som en barnmorska i
början och följa dem som en
trogen kamrat, en bror eller
syster, någon som välkomnar en
till det nya livet, det nya året,
och får dem att känna sig
betydelsefulla och värda sin
plats lika mycket som någon
annan varelse vi undermedvetet
rangordnar under oss själva. Det
de ger tillbaka kan inte värderas
och borde aldrig förringas. Om
vi finns där för dem så finns de
där för oss mot våra
depressioner, migräner, slitna
leder och ömma muskler, trasiga
tarmar och öppna sår.
Det är naturligtvis en verklighet
främmande för många och
främmande för den generella
sociala verkligheten i den
civiliserade världen. Många som
säger att de behöver jobba
behöver faktiskt inte det,
dessvärre finns det ett
skrämmande antal människor
som måste arbeta så länge det
civiliserade systemet av kontroll
existerar och den nordliga delen
av världen ser tillväxt som
viktigare än artgemenskap. Jag
behöver inte jobba – faktum är
att jag inte kan jobba. Om det
inte är min bakgrund – att jag
aldrig haft ett heltidsjobb, aldrig
arbetat längre än tre månader på
36
en plats, att jag finns i polisens
och kriminalvårdens register, att
jag har konstiga intressen som är
svåra att konvertera på ett
smidigt sätt till CV:t – så är det
tanken på att arbeta som stressar
mig till den grad att jag ringer
och sjukanmäler mig när jag ska
på arbetsintervju.
I och med att en inte har något
jobb och därmed inte några
pengar att tala om, försätts en
nästan vart en än befinner sig i
en fientlig miljö. Jag ser det
vanliga folket som konsumerar
sig till orgasmer i klädbutiker
och teknologi-nästen medan jag
precis har bytt kläder för att
väktaren från gallerian inte ska
känna igen mig om han förföljer
mig. Jag ser det mindre vanliga
och mer välbärgade folket som
betalar en sjättedel av mitt social-
bidrag för att på en restaurang
slänga i sig kött från bondens
kossor på andra sidan stan,
spenat från restaurangens egna
trädgård en kilometer bort och
en efterrätt på bär från stället där
jag brukade stanna och pissa när
jag var på väg till mitt
favoritställe i skogen – detta
sofisitikerade frosseri medan jag
luktar på fil-paket indränkta i
köttsaft i containern ett kvarter
bort.
Tanken kommer så ofta på att
det jag gör är fel. Kommentarer
från familjemedlemmar, från det
vanliga folket eller från den
kollektiva vedertagna
sanningssägnen – det är fel att
stjäla. Det är fel att stjäla men
det är inte fel att ta tillbaka. Det
är inte fel att säga ifrån eller slå
tillbaka när någon trycker ner en
annan eller har gjort det så länge
det kollektiva civiliserade
minnet sträcker sig. Skulle jag
säga ifrån - ”Hallå! Ni har eller från mina mänskliga
tagit ifrån mig allt jag kamrater – de har ju aldrig stulit
någonsin kunnat behöva för från mig. Det är i den andra
att vara en människa, verkligheten, verkligheten av
försörja mig som människa social kontroll och psykologisk
eller känna mig som terror – det samhälle jag lever
människa. Ni har tagit min för att krossa och drömmer mig
mat, ni har tagit mitt hem, bort ifrån medan jag cyklar mot
ni har tagit min frihet att skogen genom stadens periferi –
röra mig, ni har tagit min, det är där jag tar tillbaka det jag
min familjs och mina berövats på och det kallas att
kamraters välmående, hälsa stjäla.
och självrespekt. Ni har
tagit ifrån mig rätten att
eftertanke och omsorg av sina
bestämma över vad som finns i
nära. Jag vill ju inte stjäla
min kropp, i min omgivning och
egentligen? Det är ju inte jag
de val jag ställs inför. Det får ni
som har stulit från början? Är
inte göra för att det är fel!” Nej,
jag okamratlig och osolidarisk?
det skulle betraktas som
galenskap och något overkligt
Istället för att fastna i de
påhitt i en psykotisk människas
internaliserade
sinne. Så det mest realistiska är
snuttrakasserierna känner jag
att låta idéerna bli till handling.
hur mina kamrater örterna redan
Den maten du inte har finns i
är mitt drömsamhälle i detta nu.
containrar och i affärer och
Jag skulle aldrig stjäla från dem
hämtas där. Den medicin du inte
redan har eller känner till bland
växter och självvård, finns på
apoteken och hämtas där.
Möjligheten att göra det du
drömmer om att göra, vare sig
det är att bedriva en
framgångsrik kamp eller att lära
sig kunskaper någon säljer till
ett högt pris, finns ofta i pengar
och pengar finns i produkter
eller företag, där de hämtas i
olika former. I all sin enkelhet.

Tankarna avfärdas lätt på detta

vis men ersätts ibland lika lätt av
orden från olika människor.
”Det är inte hälsosamt i längden.
Det blir till kleptomani. Vill du
fortsätta stjäla när du nått till ditt
drömsamhälle – för det kommer
du att göra om du inte slutar?”

Då är det lätt att översköljas av

skam eller känslan av att vara en
simpel tjuv som tar utan
37
Post-Civ! A Deeper Exploration
av Usul of the Blackfoot
är ett häfte som presenterar post-
civ anarkismen. De flesta tänker
nog att det är ett annat ord för
primitivism men i själva verket
innehåller häftet flera sidor med
kritik av primitivism. Upplägget
är rätt enkelt. Först lägger
författaren fram sin kritik av
primitivism, sedan av
civilisationen, för att slutligen
lyfta fram sin idé om hur ett post-
civiliserat anarkistiskt samhälle
skulle kunna se ut.
Det är ett intressant häfte med
både tillgångar och brister. Vissa
delar av prim-kritiken upplevs
som lösryckta och baserade på
käll-lösa "fakta", medan andra
delar sätter pricken över i:et på
problem som gärna undviks av
primitivister. Andra
störningsmoment i texterna är
resonemangen kring vetenskap,
lättheten med vilken dess
inverkan på livet avfärdas och
inslagen av ideologi-vurmande.
I övrigt är det ett läsvärt häfte för
alla som är intresserade hur vi
ska tackla det rådandes kollaps.
Utgiven av Strangers in a
Tangled Wilderness, 2008.
Kontakta oss om du vill ha ett ex.
Ann Hansens "Direct Action" är ett Flykten från Bastöy
måste för alla som ens lekt med
tanken på att skapa en urban gerilla. Bra verklighetsbaserad film som
Boken är en självbiografi men med handlar om ungdomsanstaltsön
väldigt sparsam fokus på författaren Bastöy i Norge 1915. En ung
själv. Fokusen ligger istället på den sjöman som skickats dit för mord
kollektiva utvecklingen som ledde vägrar låta sig tryckas ner och
fram till den urbana gerillagruppen planerar att fly redan innan han
Direct Action, författarens kommit till ön.
känslomässiga konflikter vs de Historien skildrar väldigt bra hur
politiska, den anarkistiska rörelsen i människor fungerar och beter sig
Kanada under 80-talet, i fångenskap, och ger även en bra
feministrörelsen, plogbillsrörelsen bild av hur vårt fängelsesamhälle
och ursprungsfolkens kamp. fungerar i mikroformat.
Upplopp, överhetshat och
Processen från att snatta, spraya kamratskap.
graffiti och dra i halvlagliga
kampanjer till att börja stjäla bilar,
inbrott, rån och slutligen
bombattentat följs medvetet i
berättelsen upp med kommentarer
och eftertänksamhet.
Ann är en mycket bra författare och
fortfarande en kamrat, som inte tar
tillbaka vare sig åsikter eller
Snapphonor av Ann Jonsson
handlingar men erkänner ärligt alla
är en skildring av kvinnorna
de brister och problem som uppstod
under snapphanetidens
i och av gerillagruppen. Hon visar
Göingebygd. En historia om hat
på ett bra sätt problemen med de
mot kyrka, stater och andra
maktstrukturer som uppstod i
överheter, om gerillakrigare i
gruppen och hur det känslomässiga
norra Skåne, beväpnade mödrar,
planen lätt försummades.
hemliga kvinnosammankomster
och en läkekvinnas detaljerat
Läs den och diskutera den med dina
beskrivna örtrecept. Även om
kamrater!
vissa budskap är diskutabla är
den fantastisk! Läs den!
38
Ingen är fri förrän
alla är fria

Kamratliga
Hälsningar

Wymyns Prison Riot

39
Brigade / FAI
"I dett förra numret lyfte jag fram flera frågor kring
huruvida revolution på något sätt är gångbart med målet
att krossa civilisationen ('Revolution and/or Insurrection')
och kom fram till ett väldigt reserverat 'kanske,' så länge
revolutionens orientering tydligt framkommer. Nästan
direkt efter att numret publicerats, insåg jag att jag hade
fel när jag trodde att revolution kan eller bör på något sätt
vara gångbart. Jag känner att den är ofrånkomlig sin
historiska form och sin orientering som en politisk rörelse
snarare än en omfattande attack mot civilisationen. "
- Kevin Tucker, Species Traitor # 4
Vi har slutat förbereda oss för revolutionen som aldrig
kommer, vi tar striden här och nu. Vi lever på en rullande
sten, som det globala samhället försöker intala oss ligger
stadigt på toppen av berget. Istället för att köpa deras
lögner och försöka bända loss stenen och ersätta den med
en ny, ser vi att den rullar för fullt och gör vad vi kan för
att den ska försvinna helt.
Revolten är, som sagt, endast ett stenkast bort
och har alltid varit. Så länge vi har förtryckt
varandra och andra arter har revolten funnits
där. Det industriella massamhällets mekaniska
version - den domesticerade revolutionen -
kommer aldrig att vara nog för att stoppa den
teknologifetischistiska maskinen. Vilda
revolter uppstår i ansiktet på förtrycket, under
de förhållanden som råder där, av de som
lever där - inte av de som organiserar
massorna och söker revolter att korrumpera
och forma efter sin egen agenda. Ensamma är
revolterna inget större hot men som det ser ut
världen över, finns det några stycken att peka
på...
För vilda revolter och en vild framtid!