VETENSKAP & KLINIK Sven Kreiborg

Profilröntgen
inom ortodonti En översikt

sammanfattat I dag används profilröntgen rutinmässigt av orto-

dontister över hela världen för diagnostik, behandlingsplanering och upp-
följning. Trots att det utvecklats tredimensionella tekniker för mätning av
ansiktets mjukdelar, käkskelett och tänder kommer den tvådimensionella
profilröntgenbilden att vara ett viktigt hjälpmedel inom den kliniska orto-
dontin under åtskilliga år framöver.

I
nom ortodontin används profilröntgenbilder
i lateral projektion och panoramaröntgen-
bilder rutinmässigt i samband med diagnos-
tik, behandlingsplanering och uppföljning
Sven Kreiborg [1]. På senare år har det dessutom utvecklats
professor, odont dr, en tredimensionell digitaliseringsteknik [2] och
fil dr, Odontologiska
institutionen, Hälso- tredimensionell ytskanning [3] samt skannings-
vetenskapliga fakulte- metoder som volymtomografi (cone beam tomo-
ten, Köpenhamns uni- graphy, cbct) [4,5]. Dessa tekniker har dock ännu
versitet
E-post: sven.kreiborg@
inte fått någon större utbredning [2, 6, 7], och den
odont.ku.dk kliniska ortodontin kommer att använda sig av
profilröntgen åtskilliga år framöver. Artikeln fo-
kuserar på profilröntgen, medan cbct-skanning
beskrivs i en annan artikel i tema 2009.
Profilröntgen uppstod 1931 ur kraniometrin
och antropometrin. Kraniometrin användes för
exakt mätning av kranier, medan antropometrin
använder standardiserade mätningar på levande
individer. Inom den kliniska ortodontin fanns det
ett behov av en objektiv, kvantitativ och reprodu-
cerbar metod för analys av dentitionens förhål-
lande till käkarna och käkarnas förhållande till
kraniet över tid, för bedömning av förändringar
på grund av tillväxt eller behandling.
1931 utvecklade Hofrath i Tyskland [8] och ame-
rikanen Broadbent [9] »apparatur för röntgenba-
serad kefalometri« som delvis gjorde detta möjligt.
Hofraths [8] apparatur hade bara ett röntgenrör
och kunde endast exponera i lateral projektion,
medan Broadbents [9] utrustning hade två rönt-
genkällor och kunde exponera i både lateral och
frontal projektion. Principen för profilröntgen är
att det ska gå att ta standardiserade röntgenbilder
av kraniet med minimal distorsion och känd för-

TABELL 1. Signifikanta steg i utvecklingen av profilröntgen.

Referens Utveckling

Hofrath
8
Lateral projektion
Broadbent9 Lateral och frontal projektion
Margolis12 Snedlateral projektion
Ortiz & Brodie13 Profilröntgen på spädbarn; lateral projektion
Björk14 Axial projektion; fast avstånd från mittsagittalplanet och planet genom öronpinnarna till filmen;
fast förstoring
Cartright & Harvold15 Högkilovoltteknik
Pruzansky & Lis16 Profilröntgen på spädbarn; lateral och frontal projektion; sederingsmetoder
Pruzansky17 Profilröntgen på spädbarn; axial projektion
Björk18 Förinställd huvudinställning med genomlysning, TV-monitor och ljuskors
projicerat på ansiktet
Björk18 Profilröntgenenhet i vertikal riktning för bilder vid stående ställning
Björk19 Snedfrontal projektion
Kreiborg et al20 Profilröntgen på spädbarn; högkilovoltteknik, fast avstånd från mittsagittalplanet och planet
genom öronpinnarna till filmen; fast förstoring; förbättrad huvudinställning med ljuskors
projicerat på ansiktet vid axial projektion; simultanupptagning av lateral och frontal projektion
Jackson et al21 Digital profilröntgen
Solow & Kreiborg22 Förinställd huvudinställning med genomlysning, TV-monitor och sex laserstrålar
projicerat på ansikte och huvud
Näslund et al23 Digital profilröntgen med låg stråldos

54 tandläkartidningen årg 101 nr 1 2009

VETENSKAP & KLINIK TEMA BILDGIVANDE TEKNIKER

TABELL 2. Signifikanta steg i utvecklingen av kefalometriröntgen.

Referens Utveckling

Brodie35 Justering för förstoring; tillväxtanalys med sella-nasion som referens

Björk36 Fast förstoring; direkt tillväxtanalys med sella-nasion som referens
Björk37 Metallimplantat i käkarna för att skilja mellan displacering och ytförändring av käkarna
Moorrees & Kean38
Solow & Tallgren39 Profilröntgenbilder vid naturlig huvudhållning
Björk40 Tillväxtanalys med överläggning på anatomiska strukturer i fossa cranii ant
Brown et al41
Solow42
Harris et al43 Multivariat statistik applicerad på profilröntgendata
Walker44
Solow45 Bildbehandling av profilröntgenfilm
Walker44, 46
Ricketts47
Kreiborg48
Hermann et al24 Datoriserad profilröntgen; digitalisering av film i lateral, frontal och axial projektion;
datamodeller; med mera
Hollender et al49
Rune et al50 Stereoskopisk profilröntgen med metallimplantat
Walker & Kowalski51
Ricketts et al52 Datoriserad tillväxt- och behandlingssimulering
Baumrind et al53 Stereometrisk profilröntgen utan användning av metallimplantat
Cohen et al54 Automatisk identifikation av referenspunkter
Grayson et al55
Brown & Abbott56 Referenspunkter med tre koordinater (x, y, z)
www.tiops.com57
Donatsky et al58
Power et al59 Direkt tillväxtanalys av digitala bilder; prediktion och simulering av tillväxt och behandlings-
effekt (ortodonti och käkkirurgi)

storing i en exakt och reproducerbar huvudställ- projektioner och huvudinställning

ning [10, 11]. En profilröntgenutrustning består
därför av ett bildgivande system med känd geo-
metri och ett system för exakt och reproducerbar
positionering av patientens huvud (kefalostat)
under exponeringen. Nästan alla utrustningar ar-
betar med ett stort avstånd från röntgenfokus till
kefalostatens centrum och ett kort avstånd från
kefalostatens centrum till filmplanet för att redu-
cera såväl bildens distorsion som förstoringsgrad
så mycket som möjligt.
teknisk utveckling
Sedan profilröntgen introducerades för mer än
75 år sedan har det tagits fram många olika ut-
rustningar med varierande krav på bildkvalitet,
bildgeometri, typer av möjliga projektioner, nog-
grannhet i huvudinställning, platsbehov och eko-
nomi. Tabell 1 visar några av de viktigaste fram-
stegen i den tekniska utvecklingen.
n   Fler projektioner (lateral, frontal, snedlateral,
snedfrontal och axial projektion) (figur 1 a–f ).
n    Förbättrad huvudinställning med användning
av ljuskors eller laserkors projicerade på ansikte
och huvud, och genomlysningssystem för exakt
och reproducerbar huvudinställning.
n    Fast förstoringsgrad möjliggör direkt tillväxt-
och behandlingsanalys vid överläggning av longi-
tudinella serier av bilder exponerade över tid.
n    Förbättrad bildkvalitet.
n    Digital teknik minskar stråldosen till patien-
ten.
Olika projektioner kan användas vid röntgen-
baserad kefalometri (exempelvis lateral, frontal
och axial), vilket i princip möjliggör en tredi-
mensionell analys av det kraniofaciala området.
Problemet är att nästan ingen kefalometrisk rönt-
genutrustning kan åstadkomma en exakt och re-
producerbar inställning av patientens huvud vid
frontal och axial projektion. Den idealiska hu-
vudinställningen framgår av figur 6. Fel huvud-
inställning, fram–tillbakalutning, lateral lutning
eller rotation (figur 6), ger fel i röntgenprojektio-
nerna (tabell 3).
Broadbents [9] utrustning hade två röntgenkäl-
lor för att ge en simultan exponering i lateral och
frontal projektion. Kefalostaten hade öronpinnar
och nässtöd. Huvudet orienterades i kefalosta-
ten så att Fankfurthorisontalen var parallell med
golvet och med bästa möjliga visuella kontroll av
huvudets inställning för att undvika fram–tillba-
kalutning, rotation och lateral lutning.
Björk [18] utvecklade ett mer avancerat system
för inställning av huvudet; förutom öronpinnar
och nässtöd använde han ett ljuskors projicerat
på ansiktet och ett genomlysningssystem. Me-
toden ledde till en i stort sett perfekt inställning
av huvudet vid exponeringar i lateral projektion.
Men eftersom Björks kefalometriska röntgen-
utrustning bara hade ett röntgenrör måste pa-
tienten tas ut ur kefalostaten, som sedan fick vri-
das 90 grader, och därefter fick man göra en ny
inställning av huvudet innan man kunde expo-

tandläkartidningen årg 101 nr 1 2009 55

VETENSKAP & KLINIK Sven Kreiborg

10 cm 180 cm 15 cm 180 cm

Film Mittsagittalplanet a) LATERAL PROJEKTION Film Plan genom öronpinnar b) FRONTAL PROJEKTION

15 cm 180 cm 15 cm 180 cm

Mittsagittalplanet

Plan genom öronpinnar

Rotationspunkt Plan genom

Film c) SNED FRONTAL PROJEKTION Film öronpinnar d) SNED FRONTAL PROJEKTION

15 cm 180 cm Figur 1 a–e. a) Lateral projektion enligt Björk [14] med fast avstånd från
röntgenfokus till huvudets mittsagittalplan och från mittsagittalplan till
filmplan. Förstoringen i mittsagittalplan: 5,6 procent. b) Frontal projektion
enligt Björk [14] med fast avstånd från röntgenfokus till planet genom öron-
pinnarna och därifrån till filmplanet. Förstoringen i planet genom öronpinnar-
na: 8,3 procent. c) Snedlateral projektion enligt Margolis [12]. d) Snedfrontal
Mittsagittalplanet projektion enligt Björk [19]. Fast avstånd från röntgenfokus till planet genom
referenspunkterna condylion och prognation, och från detta plan till filmplanet.
Förstoringen genom condylion och prognation: 8,3 procent. e) Axial projektion
enligt Björk [13]. Fast avstånd från röntgenfokus till planet genom öronpin-
Film Plan genom öronpinnar e) AXIAL PROJEKTION narna och därifrån till filmen. Förstoringen genom öronpinnarna: 8,3 procent.

nera den frontala projektionen (det samma gäll-
de axial projektion). Huvudinställningen kunde
bara kontrolleras med hjälp av öronpinnarna och
visuell inspektion, vilket ledde till fel och därmed
dålig reproducerbarhet.
För konventionell kefalometrisk röntgenut-
rustning med endast en röntgenkälla gäller ge-
nerellt att frontal och axial projektion kräver en
oacceptabelt hög kontroll av huvudinställningen,
medan lateral projektion är acceptabel om man
använder öronpinnar och ett ljuskors projicerat
på ansiktet (tabell 4). Detta är nog den största
anledningen till att drygt 95 procent av alla ke-
TABELL 3. Projektionsfel orsakade av fel i positioneringen
av huvudet: + = projektionsfel och – = inget projektionsfel.
Projektion Projektionsfel
A-P vridning Lateral vridning Rotation
Lateral – + +
Frontal + – +
Axial + + –
falometriska röntgenbilder är tagna i lateral pro-
jektion. Kreiborg et al [20] och Solow & Kreiborg
[22] har utvecklat profilröntgenutrustningar
med två röntgenkällor och avancerade system
för exakt huvudinställning vid såväl lateral som
frontal och axial projektion, som ger möjlighet
till en form för tredimensionell analys av det
kraniofaciala området [24, 25]. Båda utrustning-
arna är dock än så länge dyra och platskrävande
prototyper som inte används rutinmässigt inom
klinisk ortodonti.
förstoringsproblem
Broadbents [9] utrustning använde ett fast av-
stånd på 5 fot [152,4 cm] från röntgenfokus till ke-
falostatens centrum. Kassetterna sköts så tätt in
på ansiktet som möjligt för att minska distorsion
och förstoring i bilden. Avståndet från kassetten
till kefalostatens centrum avlästes på inbyggda
mätpinnar vid varje undersökningstillfälle. För-
storingen av huvudets mittsagittalplan och planet
genom öronpinnarna beräknades för varje bild.

56 tandläkartidningen årg 101 nr 1 2009

VETENSKAP & KLINIK
Senare och enklare kefalometriska röntgen-
utrustningar som baseras på Broadbents teknik
använder av utrymmesskäl endast en röntgen-
källa kombinerat med en vridbar kefalostat. Här
bedöms förstoringen i bilden genom att man pla-
cerar en 10 cm lång aluminiumlinjal i kefalosta-
ten motsvarande mittsagittalplanet och planet
genom öronpinnarna; linjalen syns på filmen vil-
ket innebär att man vid analysen kan korrigera för
variationer i förstoringsgrad.
Björk [14] valde en annan lösning, nämligen
fasta avstånd från kefalostatens centrum till fil-
men, kombinerat med ett större avstånd från
fokus till kefalostatens centrum (figur 1a och b).
Förstoringen i mittsagittalplanet vid lateral pro-
jektion blir alltid 5,6 procent (190 cm x 100/180
cm) (figur 1). För planet genom öronpinnarna vid
frontal projektion blir förstoringen alltid 8,3 pro-
cent (195 cm x 100/180 cm) (figur 1b).
Metoden möjliggör i princip direkt tillväxt- och
behandlingsanalys vid överläggning av två eller
fler exponeringar i lateral och frontal projektion,
tagna över tid. Detta är dock endast möjligt vid
lateral projektion på grund av problemen med att
uppnå en exakt och reproducerbar huvudinställ-
ning vid frontal projektion.
Ett annat problem med en direkt överläggning
av longitudinella kefalometriska röntgenunder-
sökningar i frontal projektion av barn är att för-
storingen av de maxillära strukturerna minskas
när maxillan under tillväxten kommer närmare
filmplanet i förhållande till skallbasen (figur 7).
digital teknik
Digital teknik för profilröntgen har funnits sedan
1985 [21]. Åtskilliga undersökningar har visat att
den digitala tekniken, oavsett om man använder
a b
Figur 6 a–d. Övre figurerna visar möjliga fel i huvudpositionen i kefalostaten:
a) fram-tillbakalutning, b) rotation och c) lateral lutning.
Nedre figurerna
d) visar rätt
huvudposition.
d I exemplet minskas bredden med 1 procent
tandläkartidningen årg 101 nr 1 2009
TEMA BILDGIVANDE TEKNIKER
en så kallad ccd-sensor (ccd = charge-coupled
device) eller bildplatta, ger bilder av tillräckligt
god kvalitet [26–33]. Tekniken ger en rad nya
möjligheter, till exempel elektronisk bildbe-
handling och reducerad stråldos (23). Slutligen
öppnar tekniken för direkt analys av bilderna på
datorskärmen.
analyser av profilröntgen
Det har genom åren utvecklats en lång rad analy-
ser för profilröntgen (Björk, Down, McNamara,
Rickett, Steiner och Tweed) [11, 34]. Analyserna
grundar sig generellt på att mäta upp av avstånd
och vinklar baserade på väldefinierade referens-
punkter. Utvecklingen har gått från manuella
mätningar på röntgenbilder eller teckningar av
röntgenbilder, till digitalisering av punkter på
en film eller en teckning, till att bedömningen
sker direkt på datorskärmen (tabell 2). Program-
varupaketet tiops (Tactical Interface Operation-
al Procedure) [57] ger dessutom möjlighet för
direkt tillväxtanalys av digitala bilder (Björks
analys) och ger möjlighet för prediktion och si-
mulering av käktillväxt samt ortodontisk och or-
todontisk/käkkirurgisk behandlingseffekt.
Under senare år har det gjorts en rad försök
med olika system för automatisk identifikation
av referenspunkter för profilröntgen i syfte att
TABELL 4. Möjlighet att kontrollera huvudets positionering vid konventionell
kefalometriröntgen.
Projektion Kontroll av huvudets positionering
A-P vridning Lateral vridning Rotation
Lateral Utan betydelse Acceptabel Acceptabel
Frontal Acceptabel Utan betydelse Icke acceptabel
Axial Acceptabel Icke acceptabel Utan betydelse
FILM
c
Figur 7. Maxillans strukturer förminskas i fron-
tal projektion i samband med tillväxten framåt
i förhållande till planet genom öronpinnarna.
(från 5,0 till 4,0 %) från 4- till 20-årsåldern.
57
VETENSKAP & KLINIK
»Profilröntgenbilden är i dag ett oumbärligt hjälp-
medel för de flesta ortodontister i samband med
diagnostik, behandlingsplanering och uppföljning.«
skapa en automatisk morfologisk analys [27, 54,
60–64]. Trots en aktiv forskningsinsats på områ-
det under cirka 25 år finns det fortfarande inga
lämpliga datorprogram för automatisk analys av
käk- och ansiktsmorfologi och tillväxt, eller ana-
lys av behandlingseffekter.
status och rekommendationer
Profilröntgen introducerades för drygt 75 år
sedan och har varit ett enormt framsteg. Profil-
röntgenbilden är i dag ett oumbärligt hjälpmedel
för de flesta ortodontister i samband med dia-
gnostik, behandlingsplanering och uppföljning.
Metoden används i alla världsdelar och det har
under årens lopp publicerats normativa data för
käk- och ansiktsmorfologi samt tillväxt för ett
stort antal etniska grupper. I nästan alla länder i
Europa har det publicerats nationella normativa
data för barn och vuxna. Ett stort antal analysme-
toder har också utvecklats och prövats.
Metoden har fått stor användning inom orto-
dontisk forskning och vid studier av kongenitala
kraniofaciala missbildningar [65]. Enligt data-
basen PubMed [66] publicerades första halvåret
2008 mer än 100 internationella vetenskapliga
artiklar där metoden har använts. I Danmark
har metod- och analysutvecklingen inom profil-
röntgen dominerats av professor Arne Björk vid
tandläkarskolan i Köpenhamn. Björk [14, 18] ut-
vecklade en avancerad profilröntgenutrustning
med hög bildkvalitet och exakt reproducerbar
inställning av huvudet vid lateral projektion
samt fast, känd förstoring. Detta möjliggjorde
hans banbrytande analyser baserade på små me-
tallindikatorer i käkarna [18, 36, 37, 67–69], vilket
haft ett signifikant inflytande på utvecklingen av
den kliniska ortodontin, ortodontisk forskning
och forskning inom käk- och ansiktsområdet,
nationellt och internationellt.
Profilröntgenteknikens stora utbredning och
användning beror sannolikt på att industrin har
utvecklat billiga, enkla utrustningar som kräver
relativt lite plats, ofta kombinerade med möjlig-
het att ta panoramaröntgenbilder för rutinmäs-
sigt, kliniskt ortodontiskt bruk. Utvecklingen har
också lett till att det i princip endast är möjligt att
få lateral projektion med acceptabel reproducer-
barhet över tid. Det har gjorts många försök att
få med den tredje dimensionen i ortodontisk till-
växt- och behandlingsanalys med projektioner
för att fastställa referenspunkter med tre koordi-
nater (x, y och z), eller med stereometriska expo-
neringar (med eller utan metallindikatorer). För-
söken har emellertid inte resulterat i fungerande
tredimensionella analysmetoder för rutinmässig
ortodontisk användning.
58
Sven Kreiborg
2005 skrev professor Thomas Graber på insi-
dan av omslaget till den senaste upplagan av en
av de internationellt sett mest använda läroböck-
erna i ortodonti, »Orthodontics: Current Prin-
ciples and Techniques« [70]:
»The cover is an artistic
interpretation of serial
frontal (PA) and lateral
(sagittal) cephalometric
tracings depicting the Bolton
Standard face from Case
Western Reserve University.
These tracings call attention
to the three-dimensional
developmental growth and the
dentofacial orthopedic challenge at successive
ages for each patient. For too long, the PA film
has not received adequate consideration by
the clinician. We are not only a ›generation
of profiles‹, as Sam Weinstein sagely observed
many years ago.«
Citatet speglar ett känt behov av tredimensio-
nell analys av det kraniofaciala området. Utveck-
lingen inom röntgenkefalometrin har dock inte
lett till att vi kan få en frontal projektion med ex-
akt och reproducerbar huvudinställning över tid.
Med de flesta utrustningar kan man exponera i
frontal och snedfrontal projektion, och bilderna
kan analyseras för förekomst av käk- och ansikts-
asymmetri (frontal projektion) samt mandibulär
asymmetri (snedfrontal projektion). I framtiden
är det dock troligt att ortodontisk tillväxt- och
behandlingsanalys av patienter med käk- och an-
siktsasymmetri och/eller mandibulär asymmetri
kommer att göras med cbct-skanning [3, 4].
Dagens profilröntgenutrustningar har en del
tekniska begränsningar som trots allt måste ac-
cepteras. Följande tekniska aspekter bör beaktas
innan man skaffar ny utrustning:
n  Avståndet från röntgenfokus till filmen ska vara
så stort som möjligt (minst 150 cm).
n  Avståndet från kefalostatens centrum till fil-
men ska vara fast, för att man ska få en fast, känd
förstoring.
n  Kefalostaten ska, utöver öronpinnar, ha ett ljus-
kors/laserkors projicerat på ansiktet för exakt
huvudinställning i lateral projektion.
n  Röntgenbildernas kvalitet ska vara hög när det
gäller kontrast och skärpa.
Kombinationen av fast förstoring, exakt och
reproducerbar huvudinställning med minimal
distorsion i bilderna och hög bildkvalitet krävs
för Björks metod för analys av käk- och ansikts-
tillväxt och behandlingsförändringar med direkt
överläggning av bilderna på stabila anatomiska
strukturer i skallbas, maxilla och mandibel [68,
69)]. Med digital bildteknik går det att reducera
stråldosen och elektroniskt efterbehandla bil-
tandläkartidningen årg 101 nr 1 2009
VETENSKAP & KLINIK TEMA BILDGIVANDE TEKNIKER

derna för att förbättra bildkvaliteten. Den digi-
tala tekniken har dessutom den fördelen att man
kan göra analyser direkt på datorskärmen med
något av de många programvarupaket som finns
på marknaden. För specialisttandläkare i orto-
donti som använder Björks [68, 69] analysmetod
är tiops [57] ett givet val.
english summary
Craniofacial imaging in orthodontics
Sven Kreiborg
Tandläkartidningen 2009; 101 (1): 54–9
The roentgencephalometric technique was de-
veloped more than 75 years ago by researchers
looking for a method for objective, quantitative
and reproducible analysis of the relation be-
tween the dentition and the jaws and the rela-
tion between the jaws and the cranium – over
time. Today, cephalometric radiographs in the
lateral projection are routinely used worldwide
by orthodontists for diagnostics, treatment
planning and follow-up. Several other cepha-
lometric projections have been suggested to
include the third dimension, but with limited
success. However, although the technique, in
principle, is limited to two dimensions, it must
be anticipated that it will still be in routine use
for several years to come. This review deals
with the development of the technique since its
introduction and the development of cephalo-
metric analyses. Furthermore, the article sum-
marizes the current application of the technique
within clinical orthodontics, recognizing its
limitations. Finally, some recommendations are
given related to the purchase of new equipment
and software for cephalometric analysis.

referenser
1. Sarver DM, Proffit WR.
Special considerations in
diagnosis and treatment
planning. In: Graber TM,
Vanarsdall RL, Vig KWL,
editors. Orthodontics:
current priciples and tech-
niques. St. Louis: Elsevier
Mosby; 2005. p. 24.
2. Tsang KHS, Cooke MS.
Comparison of cephalome-
tric analysis using a non-
radiographic sonic digitizer
(DigiGraph Workstation)
with conventional radio-
graphy. Eur J Orthod 1999;
21: 1–13.
3. Weinberg SM, Naidoo S,
Govier DP, Martin RA, Kane
AA, Marazita ML. Anthropo-
metric precision and accu-
racy of digital three-dimen-
sional photogrammetry:
comparing the Genex and
3dMD imaging systems with
one another and with direct
anthropometry. J Craniofac
Surg 2006; 17: 477–83.
4. Mah JK, Hatcher D. Cranio-
facial imaging in orthodon-
tics. In: Graber TM, Vanars-
dall RL, Vig KWL, editors.
Orthodontics: current
principles and techniques.
St. Louis: Elsevier Mosby;
2005. p. 71–100.
5. Swennen GRJ, Schutyser F,
Hausamen J-E. Three-
dimensional cephalometry.
A color atlas and manual.
Berlin Heidelberg New York:
Springer Verlag; 2006.
6. Chan HJ, Woods M, Stella D.
Three dimensional comput-
ed craniofacial tomography
(3D-CT): potential uses and
limitations. Aust Orthod J
2007; 23: 55–64.
7. Silva MA, Wolf U, Heinicke F,
Bumann A, Visser H, Hirsch
E. Cone-beam computed
tomography for routine
orthodontic treatment
planning: a radiation dose
evaluation. Am J Orthod
Dentofacial Orthop 2008;
133: 640.e1–5.
8. Hofrath H. Die Bedeutung
der Röntgenfern- und
Abstandaufnahme für die
Diagnostik der Kieferano-
malien. Fortschr Orthod
1931; 1: 232–58.
9. Broadbent BH. A new X-ray
technique and its applica-
tion to orthodontia. Angle
Orthod 1931; 1: 45–66.
10. Broadbent BH Sr, Broadbent
BH Jr, Golden WH. Bolton
standards of dentofacial
developmental growth. St.
Louis: The C.V. Mosby Com-
pany, 1975.
11. Jacobson A, Jacobson RL,
editors. Radiographic ce-
phalometry. From basics to
3-D imaging. 2nd edition.
Chicago: Quintessence;
2006.
12. Margolis HI. Standardized
x-ray cephalographics. Am J
Orthod Oral Surg 1940; 26:
725–40.
13. Ortiz MH, Brodie AG. On the
growth of the human head
from birth to the third
month of life. Anat Rec
1949; 103: 311–33.
14. Björk A. Some biological
aspects of prognathism and
occlusion of the teeth.
Angle Orthod 1951; 21:
3–27.
15. Cartright LJ, Harvold EP.
Improved radiographic
results in cephalometry
through the use of high
kilovoltage. Can Dent Assoc
J 1954; 20: 260–3.
16. Pruzansky S, Lis EF. Cepha-
lometric roentgenography
of infants: sedation instru-
mentation, and research.
Am J Orthod 1954; 51:
159–86.
17. Pruzansky S. Is roentgen-
cephalometry being fully
exploited as an instrument
for clinical investigation?
Dent Clin North America.
Philadelphia: WB Saunders
Company; 1966. p. 211–7.
18. Björk A. The use of metallic
implants in the study of
facial growth in children.
Am J Phys Anthropol 1968;
29: 243–54.
19. Björk A. Kæbernes relatio-
ner til det øvrige kranium.
In: Lundström A, editor.
Nordisk lärobok i ortodonti.
Stockholm: Sveriges Tandlä-
karforbunds Förlagsföre-
ning; 1971. p. 163.
20. Kreiborg S, Dahl E, Prydsø
U. A unit for infant roent-
gencephalometry. Den-
tomaxillofac Radiol 1977;
6: 29–33.
21. Jackson PH, Dickson GC,
Birnie DJ. Digital image
processing of cephalometric
radiographs: a preliminary
report. Br J Orthod 1985;
12: 122–32.
22. Solow B, Kreiborg S. A
cephalometric unit for
research and hospital en-
vironments. Eur J Orthod
1988; 10: 346–52.
23. Näslund EB, Møystad A,
Larheim TA, Øgaard B,
Kruger M. Cephalometric
analysis with digital storage
phosphor images: extreme
low-exposure images with
and without postprocessing
noise reduction. Am J Den fullständiga refe-
Orthod Dentofacial Orthop renslistan kan rekvireras
2003; 124: 190–7. från författaren.
24. Hermann NV, Jensen BL,
Dahl E, Darvann TA, Krei- Artikeln är översatt
borg S. A method for three från danska av Nordisk
projection infant cephalo- Oversættergruppe,
metry. Cleft Palate Cranio- Köpenhamn.
fac J 2001; 38: 299–316.
25. Kreiborg S, Hermann NV,
Darvann TA. Characteristics
of facial morphology and
growth in infants with
clefts. In: Berkowitz S,
editor. Cleft lip and palate.
Diagnosis, and manage-
ment. 2nd ed. Berlin Heidel-
berg: Springer-Verlag;
2006. p. 225–35.
26. Scutellari PN, Orzincolo C,
Verna C, Vincenzi E, Licci R,
Vita F. Cephalometry and
digital radiography. Techni-
cal note. Radiol Med 1993;
86: 899–903.
27. Forsyth DB, Davies DN.
Assessment of an automated
cephalometric analysis
system. Eur J Orthod 1996;
18: 471–8.
28. Forsyth DB, Shaw WC, Rich-
mond S, Roberts CT. Digital
imaging of cephalometric
radiographs, part 2: image
quality. Angle Orthod 1996;
66: 43–50.
29. Gotfredsen E, Kragskov J,
Wenzel A. Development of a
system for craniofacial
analysis from monitor-
displayed digital images.
Dentomaxillofac Radiol
1999; 28: 123–6.
30. Moore WS. Dental digital
radiography. Tex Dent J
2002; 11: 404–12.

tandläkartidningen årg 101 nr 1 2009 59