Professional Documents
Culture Documents
Da Lsland
Da Lsland
Vi träffades först i Mellerud, för Jan Yngve tyckte vi skulle ut till Ryr-halvön på
lördagen bara för att få så mycket gjort innan regnet skulle komma på
söndagen. K-A, RGC hade kvartat över hos Anita, som bor i Trollhättan, tyckte
dom ville bli av med bagaget först, så därför uppsökte dom sin stuga först, för
att göra sig kvitt en del av lasten. Märkligt nog så blev dom som inte hade så
långt att åka sist i alla fall. Vi andra som åkt lite mer än 15 mil var självklart
punktliga som vanligt.
Slåttermark och rik växtlighet. Där har du Ryrs naturreservat i några få ord. Det
gamla och mycket vackra kulturlandskapet ramas in av Östebosjön och
Svansfjorden.
Ryrhalvöns grund består till stora delar av av kalklerskiffer. Du kan se skiffern
gå i dagen som ryggar i nord-sydlig riktning. Mellan ryggarna finns dalstråk
med små åkerlappar och ängsmarker.
På en del bergsryggar finns en intressant torrängsflora med blodnäva, gullviva,
kungsmynta, Sankt Pers nycklar, trollsmultron och andra växter.
Den lilla blomman hällebräcka, som bara finns i ett stråk från Oslofjorden till
Uppland, har sina största förekomster här på lerskifferhällarna.
Den rika floran på Ryrhalvön är till stor del en produkt av en lång tids hävd i
form av bete och slåtter. Ett landskap som också lockar fågelarter som göktyta,
stare och rödstjärt.
Klubbhonungsskivling gör skäl för sitt namn. Foten uppsvälld och ganska kraftig.
Foten gulaktig och hatten fjällig. Visserligen inte med på listan utan den
redovisas här som bild.
Nu drog det iväg vidare till, norr om Dackehögens Naturreservat, men i själva
verket så befann vi oss mitt emellan två reservatgränser.
Annars så består Naturreservaten av en mosaik av olika skogsmiljöer och
berggrunden är bitvis kalkrik. Detta visar sig genom en hög artrikedom med
olika kalkkrävande växter. Särskilt framträdande är de rika bestånden av
blåsippor.
I Upperud slussar man från sjön Spången in till sjön Upperudshöljen. Det finns
två slussar, en nedre och en övre. Mellan de båda slussarna ligger
kanalkontoret i den gamla kamrersbostaden. Slussarnas nivåskillnad är 5,0 m.
Vid projekteringen av Dalslands kanal var Upperud i centrum. Här byggdes en
ståtlig byggnad som Nils Ericson, och så småningom sonen Werner, hade som
stab. När kanalen var klar blev huset bostad och kontor åt kanalkamreren. Idag
har det renoverats omsorgsfullt och fungerar som kanalkontor. Här finns
fortfarande kanalens centrum.
Vi stannade till här bara på grund av att en ek där hyser en mycket sällsynt
svamp. Eklackticka
Hällristningar
Redan under bronsåldern bodde jordbrukande människor på udden. Spåren
efter dem räknas idag som Dalslands största och märkligaste
hällristningsområde.
Det vanligaste motivet är små grunda fördjupningar, skålgropar. Även fotsulor,
cirklar och skepp är vanliga motiv. Här levde jordbrukare och sjön var en viktig
kommunikationsled.
Artlista (27 arter)
Samtidigt var det ett lämpligt sätt att knyta ihop säcken då det bara var någon
km från Högsbyn där vi hade vårt boende.
Själva ville vi också ta stugan i besittning, för vi hade ju inte sett denna än. Och
lite hungriga var vi nog.
Högsbyns Fritidscenter, vårt huvudkvarter
Stugan var rejält rymlig med hyfsat välutrustat kök. Men slöa knivar skulle det
visa sig senare.
Rymligt vardagsrum med ett köksbord för 6 pers. 3 sovrum. Siv, Brita. Kurt
”krut” å jag rumsterade där.
Det fanns en lägergård där också som rymmer 60 personer. Vi (läs K-A) fick hyra
källarplanet som mer än väl blev ett extraordinär arbetslokal, till ytan. Inga som
helst problem med mikroskop och liknande. Dessutom så använde vi denna
lokal som matsal också.
Sammanfattningsvis så fick vi ett väldigt bra ”Corona-anpassat” boende mm.
Söndagen 4 oktober
Det första som kollades på morgonen var naturligtvis hur mycket regn som
skulle komma, och när. Det såg ut som regnområdet hade blivit lite försenat,
vilket vi naturligtvis tackade för.
Skärbo NR
ligger i ett småkuperat sjörikt
skogslandskap mellan Laxsjön och
Fengersfors i Dalsland. Naturen präglas av
berggrunden som till en betydande del
består av kalkhaltig lerskiffer. Geologiskt
utgör området en nordvästlig utlöpare av
den så kallade Dalformationen. Torpet
Skärbo finns belagt redan på 1500-talet.
Dagens mangårdsbyggnad anses vara från
slutet av 1700-talet. Skärbos inägomark
visar på en lång kontinuitet av odling. De
små åkertegarna som följer naturen,
ängsmarkerna, mängder av odlingsrösen,
Jan Yngve ”tvingade” ner en bulle stigar och vägar har samma former och
med en gång, för att få lite extra ligger på samma platser som för 300 år
energi. Detta skulle visa sig vara ett sedan. Marken upphörde att brukas som
vinnande koncept lite senare. Klockan åker och äng på 1960-talet. Därefter har
är nu 09.30. markerna hävdats genom fårbete.
Svamptillgången var lite så där. Svamp fanns på lite mer öppna gräsytor. Under
träden var det dåligt.
Denna stigning var långt ifrån den värsta. Fotandet kom av sig där det var riktigt
”backe upp, backe ner”.
Vid c:a 13.00-tiden var vi tillbaka till bilarna.
Kollar man sen artlistan så visade det sig att det fångades in en hel del i alla fall.
Själv såg jag väldigt sparsamt med svamp, av tidigare nämnd orsak.
Baldersnäs är ett exotiskt inslag i det dalsländska landskapet och idag ett
omtyckt utflyktsmål. Den vackra herrgårdsmiljön, belägen på en halvö i Laxsjön,
har anor från 1700-talet.
Det var järnhanteringen i Dalsland som skapade det ekonomiska underlaget för
Baldersnäs. Den som mer än någon annan präglat området är Carl Fredrik
Waern, som under sin tid rationaliserade och utvidgade jordbruket samtidigt
som han anlade parken i så kallad engelsk stil. Han skapade det förnämsta
exemplet i Sverige på denna trädgårdskonst och parken vann internationell
ryktbarhet.
Sedan 1975 är Baldersnäs i allmän ägo och halvön är naturreservat.
Under träden fanns inget i stort sett, men när vi kom ut på gräsytorna så fanns
det massor av vaxingar, rödskivlingar riskor mm. Ett intressant område med
andra ord!
Vi i trossen avbröt lite tidigare, bara för att ordna till käket till kl. 18.00. Tror ni
att vi lyckades? När vi kom hem så började det regna!
Jo då, där lyste flitens lampa. Jan Yngves mikroskop riktigt glödde, och det blev
resultat. Carlsson snurrade omkring som vanligt, ingen bild på honom. Hahaha
Måndag 5 oktober
Packa, städa och hemresa. Vi blev gott och väl klara till 11.00 som var avtalat.
Steneby NR
Vid Steneby kyrka finns ett av Dalslands spännande spår från istiden. I den
vackra sluttningen ned mot Stenebyälven finns många jättegrytor. En del är
perfekt rundsvarvade och flera meter djupa. Dessutom finns det många
halvcirkelformade urgröpningar i de lodräta bergytorna. Den största är sju
meter djup och ligger alldeles nere vid strandkanten.
Jättegrytorna har bildats av rinnande vatten. Stenebyälven är idag bara en liten
rännil jämfört med den mäktiga isälv som forsade fram här för omkring 10 000
år sedan. Den rann mot söder under landisens mäktiga täcke och förde med sig
enorma mängder sten, grus och slam. Under loppet av några hundra år
avsattes dessa massor dels i Ivägsåsen, dels i det vidsträckta delta som idag
kallas Ödskölts moar.
Cortinarius bataillei - orangespetsig
spindling.
Lätt att förväxla ned gulskivig
kanelspindling, om man inte tar en
närmare titt.
Här var det hyfsat gott om svamp på lite mer öppna partier, och även på
kyrkogården.
Kroppefjäll ligger i Dalslands sydliga delar och det passade bra att ta denna
lokalen på hemvägen.
Lokalen fick också namnet ”Giraffskogen”! Giraffskogen av den enkla
anledningen att så fort Carlsson klev ut från bilen så sa han; Här kan det finnas
mycket högvilt!!??
Bra med svamp där, och även det mest intressanta. Tyvärr inga bilder därifrån!!
Artlista (76 arter)