Getaryggen

1567

Småländskt
bondeoffer

38  Populär Historia 11/2017

På senhösten 1567 avancerade en dansk
armé norrut längs Nissastigen. Man ville få
till ett avgörande i det pågående nordiska
sjuårskriget. På ett backkrön väster om
Jönköping väntade de svenska försvararna.
Striden vid Getaryggen kan rekonstrueras med
hjälp av en krigsdagbok och arkeologernas
undersökningar av slagfältet.
Text CLAES PETTERSSON  Illustrationer PETTER LÖNEGÅRD

Danska styrkor (till vänster)

drabbar samman med de
svenska försvararna vid
Getaryggen den 31 oktober
1567. Till höger syns det
blockhus som var kärnan i de
svenska förskansningarna.

Populär Historia 11/2017  39

Slaget vid Getaryggen

F
ör den som besöker da­gens
fredliga Småland kan det vara
svårt att föreställa sig landska-
pets förflutna som en omstridd
och förhärjad gränsregion. Vår
bild har präglats av Emil i Lön-
nebergas äventyr, Vilhelm
Mobergs utvandrarepos, rödmålade bond-
gårdar, torparslit, småföretagsamhet och fri-
religiositet. Men går vi lite längre tillbaks
i tiden möter oss en buffertzon i maktkam-
pen mellan Sverige och Danmark. Återkom-
mande perioder av krig och ödeläggelse var
en bister realitet för invånarna. Nu, år 2017, då
det är exakt 450 år sedan ett av de mest förö-
dande krigstågen drabbade Småland, går det
faktiskt att dra paralleller till dagens oros-
härdar på olika håll i världen.
Den 20 oktober 1567 bröt en dansk armé,
ledd av den 38-årige fältöversten Daniel Rant-
zau upp från Halmstad. Tre dagar senare
korsade man riksgränsen vid Långaryd
ryttare. Dessutom medföljde ett stort antal
icke stridande – bara trossen lär enligt Rant-
zau ha bestått av 900 vagnar. Man transpor-
terade även tolv kanoner avsedda för fält-
slag och belägringar. Krigståget finns noga
beskrivet i en dagbok som den danske befäl-
havaren förde. Krigsdagboken, som finns
bevarad som avskrift, är ett för sin tid tro-
värdigt dokument. Dess detaljerade beskriv-
ningar har i flera fall kunnat bekräftas av
arkeologiska iakttagelser.
Till skillnad från andra fälttåg vid den här
tiden medförde den danska styrkan själv
de förråd som behövdes för att nå det första
etappmålet – Jönköping. Trots detta plund-
rade och härjade soldaterna längs marschvä-
gen, även om Rantzau prioriterade framryck-
ningens snabbhet. Tanken var att överraska
svenskarna och förhindra att ett effektivt
motstånd organiserades längs Nissastigen
med dess många svåra passager.

i Småland och genomförde en svåröverträf-
fad ilmarsch längs dåtidens usla vägar. De
femton milen från Halmstad till Jönköping
avverkades på mindre än tio dagar under
ogynnsamma väderförhållanden.
Avsikten med vad som har kommit att kal�-
las »Rantzaus räd« var att genom en offensiv
rakt in i det svenska hjärtlandet tvinga fram
ett avgörande i den långdragna konflikt som
hade pågått sedan 1563 – nordiska sjuårskri-
get (se faktaruta på sidan 44).
Att Erik XIV:s mentala instabilitet gjorde
honom tidvis oförmögen att leda de svens-
ka krigsinsatserna hade inte gått danskar-
na obemärkt förbi. Nu var tiden mogen för
Fredrik II att agera snabbt och beslutsamt.
Styrkan räknade cirka fyratusen man vär-
vat fotfolk och kavalleri med minst tvåtusen
U
nder de första dagarna mötte det dans-
ka angreppet ringa motstånd. I krigs-
dagboken beskrivs hur man bevaka-
des på avstånd av fientliga ryttare. Danskarna
fann flera övergivna blockhus och andra för-
skansningar längs vägen. Dessa kunde förstö-
ras utan strid. Som bivackplatser valde Rant-
zau byar vars åkrar och ängsmarker rymde
styrkans nattläger. Tält, hästar och hundra-
tals trossvagnar krävde stora ytor.
Invånarna längs Nissastigen hade inte
mycket val – man flydde. Antingen gömde
man sig i byar på tryggt avstånd från krigs­
zonen eller i förberedda gömställen uppe i
skogarna. En sådan plats återfinns i fornläm-
ningsregistret, Örbohus i Åsenhöga socken.
Den ligger i en trång sprickdal i otillgänglig
terräng där rester av timmerhus var synliga

Anfallet leddes av Axtornas segerherre

Befälhavaren för det danska
fält­tåget, Daniel Rantzau
(1529–69), tillhörde en adels-
­ätt från Holstein. Efter stu­
dier och militär utbildning
tjänstgjorde han vid den
tysk-romerske kejsarens
Daniel hov. Han ut­märkte sig i det
Rantzau. danska fälttåget mot Dit­-
marsken 1559. När nordiska
sjuårskriget bröt ut 1563
fick Rantzau befäl över det
danska rytteriet. Han seg-
rade i slaget mot svenskarna
vid halländska Axtorna den
20 oktober 1565 och fick två
år senare ansvar för offen­
siven mot Götaland. Under
tre och en halv månad togs
ett rikt krigsbyte under upp­-
­repade strider. Daniel Rant-
zau stupade vid belägringen
av Varberg år 1569,dödad
av en kanonkula. Ett minnes­­­-
märke över honom finns att
beskåda på Rantzau­klippan
i staden.

40  Populär Historia 11/2017

 Den danska invasions­
så sent som på 1800-talet. De skador som
Norrköping styrkan marscherade
krigståget vållade finns noga förtecknade i Linköping
Söder- norrut längs Nissasti­
köping
jordeböckerna för år 1568. Gårdar i en mellan gen där soldaterna här­
Skänninge
Getaryggen jade och plundrade allt
två och fem kilometer bred zon längs Nissans
31 oktober i sin väg längs en två
dalgång beskrivs som »rövad«, »bränd«, eller 1567 Jönköping
till fem kilometer bred

E
Älvsborg
»plundrad«. Rantzaus trupper lämnade efter Eksjö zon. Fälttåget trängde

G
sig en öde korridor genom västra Småland. djupt in i södra Sverige

I
Varberg R – genom Småland och
Axtorna E

D
1565 V Öland Östergöt­land och har
S
en strid som utkämpades den 31 okto- Kalmar
gått till historien som
20 oktober Halmstad
ber 1567 vid en plats kallad Getaryg- 1567 »Rantzaus räd« efter
14 februari
D A N M A 1568 den danske befälhava­
gen, en dryg mil väster om Jönkö- R K
Helsingör ren Daniel Rantzau.
ping, illustrerar vilken brytningstid som
1500-talets mitt var. I mötet mellan Rantzaus Köpenhamn
Malmö
soldater och den bondemilis som ingick i de
svenska försvarsstyrkorna ställdes traditio-
nella stridsmetoder mot renässansens pro- LÖNEGÅRD & CO

fessionalisering av krigaryrket. Även om man

var numerärt jämbördiga utgjorde de erfarna
och modernt beväpnade danska landsknek-
tarna en formidabel motståndare.
Milisens styrka låg främst i fördröjande
strid i välkänd skogsterräng. Man kunde
irritera och bromsa en fientlig framryck-
vid Getaryggen var en viktig angelägenhet
på högsta ort visas av att Erik XIV själv hade
utformat en skiss av den. Tidigare under året
hade han sänt sin byggmästare, Arendt de
Roy, att övervaka befästningsarbetet.

ning, men ställda inför ett regelrätt fältslag
var bondesoldaterna närmast chanslösa.
Den svenska ställningen vid Getaryggen var
väl vald. Här nådde landsvägen fram till fast
mark efter en lång passage på enkla kavel-
broar (oftast i bredd sammanfogade smala
trädstammar och/eller grenar) över mossar
och våtmarker.
Djupt nedskurna hålvägar förde uppför en
brant västsluttning till en vidsträckt platå.
Längs krönet hade skyttevärn av stockar och
ris lagts upp och i en strategisk position nära
vägen var ett blockhus uppfört. Att skansen
I
nför den hotande danska framryckning-
en bemannades ställningen vid Getaryg-
gen av en styrka på cirka tvåtusen man
under befäl av adelsmannen Peder Kristens-
son Siöblad. Här ingick reguljära infanteri-
och kavallerienheter, bland vars soldater
många var veteraner från slaget vid Axtorna i
Halland 1565. Dessutom förstärktes trupper-
na av ett talrikt allmoge­uppbåd hämtat från
trakten – Östbo, Vista och Tveta härader.
Före gryningen den 31 oktober 1567 läm-
nade den danska förtruppen under befäl av
Christoffer von Dohna (tysk friherre i dansk →

Populär Historia 11/2017  41

Danskarna var mo­
dernt utrustade, väl­
tränade och strids­
vana yrkessoldater.
På den svenska sidan
bestod försvaret av
såväl reguljära för­
band som orutine­
rade och illa rustade
bönder från trakten.
→ tjänst) sitt nattläger i byn Västra Jära. Styr-
kan bestod av cirka 1 800 man, varav två tred-
jedelar utgjordes av infanteri. Bland lands-
knektarna fanns såväl tyska som skotska
skyttar. Kavalleriet bestod av två fanor
(avdelningar) om vardera 300 ryttare. Dess-
utom fanns ett jägarförband bestående av
skånska friskyttar. Tre lätta kanoner medför-
des också.
mark från de smala kavelbroarna över våt-
markerna. Landsknektarna befann sig under
ständig beskjutning från de svenska ställ-
ningarna uppe på backkrönet. Armborstpilar
for ge­nom luften.
Snart inleddes en mödosam framryckning
uppför den branta backen, i skydd av de dju-
pa hålvägarna. Samtidigt skickade von Doh-
na fram sitt rytteri för att kringgå försvars-
linjens södra flank. De beridna friskyttarna

M
an var väl utrustade, stridsvana
och stod under erfaret befäl – kort
sagt en elitstyrka. Uppdraget var att
inta blockhuset vid Getaryggen och att säkra
lyckades den vägen, tillsammans med tyng-
re kavalleri, bryta igenom och storma in i det
svenska fältlägret.

S
framryckningen mot Jönköping. Genom spa- ammanbrottet kom raskt. Genom
ning och underrättelser kände angriparna spridningsbilden av de fynd som gjorts
till den svenska förskansningen. Den utgjor- på platsen (se separat text om de arkeo-
de ett hinder som den danska armén mås- logiska undersökningarna) kan man följa hur
te ta sig förbi. Inledningsvis gick det trögt – en ordnad strid på avstånd förbytts i inten-
anfallarna kunde inte gå till angrepp innan siv närstrid, en kamp man mot man. Rant-
man fått över tillräckligt många man till fast zau beskriver i sin dagbok hur de skotska

Ett modernt krig som saknade vinnare

Nordiska sjuårskriget (1563–70)
utkämpades mellan Sverige och en
allians bestående av Danmark och
hansestaden Lübeck. Orsakerna var
främst handelspolitiska. Sveriges
agerande vid Tyska ordensstatens
sönderfall ansågs hota Lübecks
handel med Ryssland och Danmarks
dominerande ställning i Norden.
Konflikten, som har beskrivits som
det första moderna kriget i Skandi-
navien, utvecklades till en långdra-
gen styrkemätning. Stora danska
och svenska stridskrafter möttes
till lands och till sjöss, med växlande
krigslycka.
Nordiska sjuårskriget var modernt
även i sin brutalitet. Bland annat fö-
rekom massakrer på civilbefolkning-
en i flera städer. Vad som hände ute i
gränstrakterna är mindre känt, men
jordaböckerna vittnar om plundring
och ödeläggelse. I södra Sverige
förhärjades över 7000 gårdar.
När freden slöts i Stettin år 1570
stod ingen som segrare. Sverige
tvingades avstå sina territoriella
anspråk och återlösa Älvsborgs fäst-
ning. Danmark fick se Kalmarunio-
nen formellt upplöst.

42  Populär Historia 11/2017

 0 10 km

N
T ER
E4

VÄT
Getaryggen
legoknektarna, som »kände fiendens sätt»,
lyckades locka ut den grupp svenska soldater Getaryggen, 31 oktober 1567 40
Jönköping

som försvarade blockhuset. Svenskarna avfy- 26 E4

rade en salva med sina musköter men höggs

LÖNEGÅRD & CO (2)

ner innan de hunnit ladda om. I detta skede n
eja
Hov m
började striden alltmer övergå i en vild flykt
där von Dohnas ryttare förföljde springande
Den danska
motståndare. Man visade ingen nåd. förtruppen

N
Blockhus Svenska
är vapnen hade tystnat låg de stupa- lägret
de kvar på slagfältet. Hur många för-
lorade livet vid Getaryggen? Rantzau
säger sig ha mist 19 man, men då räknade
han troligen bara soldater av danskt
ursprung. Siffran kan förefalla låg eftersom
man hade anfallit en befäst ställning i ett
krönläge. Men de danska landsknektarna var
stridsvana och väl utrustade. Många av de
professionella soldaterna bör ha burit någon territorium såg Rantzau som ett exempel på De danska anfallarna
(röda markeringar) vid
form av skyddspansar. sann broderskärlek. Getaryggen bestod av
Förlusterna på den svenska sidan är svåra

att uppskatta, men de var avsevärt högre än
de danska. Krigsdagboken beskriver hur för-
svarslinjens sammanbrott följdes av en mas-
saker där bondesoldater jagades och höggs
ner. Som i förbigående nämns hur man vid
förföljandet mött fler bönder – svenska för-
stärkningar på väg till ett redan förlorat
slag. Även dessa män blev nedgjorda utan
förskoning.
Exakta siffror kan inte ges, men vi kan anta
att en stor del av den manliga befolkningen i
Angerdshestra med angränsande socknar för-
lorade sina liv den där kalla oktoberdagen 1567.
Däremot lösgjordes merparten av de reguljära
svenska styrkorna ur striden. Tränade solda-
ter värderades högre än bondemilis.
T
infanteri (landsknek­
rots förlusterna hade den svenska led- tar), reguljärt kavalleri
och ett jägarförband,
ningen uppnått sitt mål. Bondeoffret beridna friskyttar från
vid Getaryggen hade bromsat upp Skåne. Förtruppens
den danska framryckningen. Man kunde för- uppdrag var att inta
störa broarna ute på den vidsträckta Dum- den svenska ställning­
en för att på så sätt
me mosse. Därmed vann man tid att evaku- möjliggöra huvudstyr­
era och bränna Jönköpings stad och slott, kans snabba framryck­
så att de inte skulle falla i fiendens händer. I ning mot Jönköping.
grund och botten var den svenska strategin
sund. Genom de defensiva åtgärderna berö-
vades den danska armén en bas för ett fort-
satt vinterfälttåg.
Problemet – sett med svenska ögon – var
bara att Rantzau valde att göra det oväntade.
Istället för att vika av till danskkontrollerat
territorium gick hans styrkor vidare rakt in i
Östergötland. Här utkämpades fler intensiva

V
id gården Hovmejan (se kartan) vid- strider under december 1567 och januari 1568,
tog plundringen av det svenska lägret. med omfattande ödeläggelse som följd.
I fältdagboken antyds att de danska Men efter hand redu­cerade sjukdomar och
befälhavarna hade velat fortsätta förföljan- stridsförluster den danska styrkan. I brist på
det av de flyende svenska förbanden, men att förstärkningar tvangs man inleda återtåget →
knektarna vägrade att avbryta sitt sökan-
de efter värdesaker. Dessutom hade man
sina sårade och stupade att ta hand om. På
ett ställe i krigsdagboken beskriver Rant-
zau hur en skotsk soldat frågade fältskären Svenskarna var bland
annat utrustade med
om sin brors chanser att överleva. När han armborst som de
fick veta att hoppet var ute dödade han själv besköt anfallarna med
brodern för att förkorta lidandet och begrav- uppifrån sina försvars­
ställningar. Arkeolo­
de honom därpå med hans vapen. Händel-
gerna har påträffat
sen var ett undantag – att en stupad sol- många skäktor, arm­
dat ägnades så mycket omsorg på fientligt borstpilar, på platsen.

Populär Historia 11/2017  43

Slaget vid Getaryggen

→ den 24 januari. Reträtten genom ett snötäckt

Småland var ett vågspel som inne­fattade
både en marsch över sjön Sommens is och
brännandet av Eksjö. Den 14 februari »ankom
herr Fältöversten med hela hopen fram till
gränsen in i Danmark», för att citera ur krigs-
dagboken. Rantzaus räd var över.

K
rigståget var en bedrift sett till de
svårig­heter man mötte och den
snabbhet man agerade med. Daniel
Rantzaus blixtmarsch genom Småland och
det lyckligt genomförda återtåget kom att
studeras vid militärhögskolor under lång tid
framöver. Men militärt och politiskt uppnåd-
de danskarna intet – förutom ödeläggelse av
fientligt territorium. Kriget skulle fortsätta
till 1570 och ändade först genom stormakter-
nas ingripande.
De danska trupperna lämnade öde­lagda
bygder längs marschvägen. Men de åstad-
kom även mentala sår hos den lokalbefolk-
ning som överlevde både striderna och följan-
de tider av nöd. Man kan fråga sig när livet
i krigszonen längs Nissastigen återgick till
det normala. Nya krig skulle följa i dessa
utsatta gränsbygder och berättelserna
blandades med tiden samman.
Så vad återstår i dag från den för­ödande
danska offensiven – efter 450 år?
Innan de arkeologiska utgräv­ningar­na
vid Getaryggen inleddes hade enstaka före-
mål påträffats i samband med markarbeten.
I dag finns de arkeologiska fynden som hjäl-
per oss att förstå vad som skett. Men händel-
serna 1567 har även satt avtryck i traktens
muntliga tradi­tioner – ibland med förvirring
som följd. Förklaringssägner har skapats där
förhistoriska gravar som rösen, resta ste-
nar och domarringar pekats ut som danska
soldatgravar.
Uppenbarligen har en befolkning som
drabbats av krigets härjningar haft behov
av att bygga upp sin stukade självkänsla.
Berättelser om motstånd och fiktiva segrar
har skapats – kanske som ett sätt att gå
vidare efter den katastrof som en gång
drabbade samhället. ph

Claes Pettersson är arkeolog och projektleda-

re på Sydsvensk Arkeologi AB. Tidigare har
han verkat vid Jönköpings läns museum och
bland annat arbetat med undersökningarna
vid Getaryggen.
På slagfältet Getaryggen är metalldetek­
tor det bästa redskapet. Men det är inte
lätt att arbeta i skogsterräng. Rickard
Wennerberg undersöker en framskjuten
svensk ställning söder om landsvägen.

44  Populär Historia 11/2017

Jakten efter fynd går vidare
Utrustade med metall­
detektorer har arkeologerna
steg för steg i svår terräng
skapat sig en bild av striderna
vid Getaryggen.
tar och har fått ta tid. Området har
genomsökts steg för steg och i dag har
vi en god bild av händelsernar 1567.
drygt hundra föremål med direkt
anknytning till striden har påträffats.
Merparten utgörs av projektiler, där
Antalet fynd kan tyckas lågt, men
det handlar om saker som försvunnit i
vegetation, trampats ner i marken eller
ansetts värdelösa och kastats. Bara
en bråkdel av vapen, kläder och annan
utrustning blev kvar på platsen.

F
orskningsprojektet »Getaryg-
gen 1567« inleddes 2010 som ett
samarbete mellan det militärhis-
toriska museet Miliseum i Skillingaryd
och Jönköpings läns museum. Syftet
var att hitta slagfältet inför 450-års-
minnet av Rantzaus räd, hösten 2017.
av Rantzaus räd. Undersökningarna
har fått ekonomiskt stöd av Sveriges
militärhistoriska arv (SMHA).
slagfältet lokaliserades i vad som
i dag är produktionsskog. Tall, gran och
täta buskage dominerar platsen vilket
gör metalldetektering problematisk.
Men det finns inga genvägar – arbetet
skäktor (armborstpilspetsar) är vanli-
gast, men även vanliga pilspetsar före-
kommer liksom blykulor avsedda för
musköt och ryttarpistol. Bland vapen-
fynden märks en hane till ett hjullåsge-
vär, pipan från en ryttarpistol, bladet
till en stridshammare, en spjutspets,
fotangel samt delar av skyddspansar.
Även hästutrustning som stigbyglar,
sporrar och bett har hittats på slag-
fältet. Mer udda är den kirurgiska kniv
från en fältskärs utrustning som hitta-
des i en framskjuten svensk postering.
Platsens datering stärks genom fyndet
av ett svenskt silvermynt, präglat för
Erik XIV år 1563.
sedan år 2012 är Getaryggen en skyd-
dad fornlämning. Arbetet är dock långt
ifrån avslutat – blockhuset återstår att
lokalisera, liksom soldatgravarna.
Ansträngningar görs även för att
få en hel­hetsbild av det danska krigs-
tåget. Sommaren 2016 kunde flera
enkla fältbefästningar lokaliseras vid
en inventering längs Nissastigen. Här
fanns ett väl förberett djupledsförsvar,
vilket märkligt nog inte utnyttjades av
svenskarna hösten 1567!
Fynden från slagfältet vid Geta-
ryggen finns i dag utställda på
Miliseum i Skillingaryd.
Claes Pettersson

1 3

2 4

MILISEU
M

5 6

1 Skäkta. Armborstpil- 3 Hane till hjullåsvapen. 5 Fällkniv. Sannolikt första

spets. Den vanligaste Funnen där blockhusets fyndet av ett kirurgredskap
fyndkategorin på slagfältet. försvarare höggs ner. på ett slagfält i Skandinavien.

2 Pickhammare. Ett sten­ 4 Mynt. ½ öre, präglat 6 Stigbygel. Asymmetrisk

huggarverktyg som här ut­ för Erik XIV år 1563. modell, lämpad för ritt i
nyttjats som närstridsvapen. Påträffat i svensk ställning. besvärlig terräng.

Populär Historia 11/2017  45