Carl-Bertil Agnestig

– pedagog, tonsättare, körledare m.m. – har efter lång tids sjukdom avlidit den 14 juli 2019, 95 år
gammal.

Hans närmaste är hustrun Agneta och de två sönerna Pär och Johan från äktenskapet med Kerstin
Agnestig (f. Boman).

Carl-Bertil var född i Järvsö, då med efternamnet Andersson. Flyttade i tidiga år till Småland, men
redan som 14-åring flyttade han med familjen till Nacka.

Att musiken skulle styra hans liv stod tidigt klart. 1946 tog han musiklärarexamen på Kungl.
Musikhögskolan. 1947 blev han lärare vid Uppsala Stads Musikskola och året därpå i Nacka
Musikskola. Sen haglade uppdragen: studierektor, rektor i Nacka Musikskola, förbundssekreterare i
Riksförbundet Sveriges Musikpedagoger med mera. Och uppskattningen för det Carl-Bertil stod för
och förmedlade i sin pedagogiska gärning växte. Responsen var enorm!

I mitten av 1950-talet, under en period då den kommunala musikskolan i landet var i stark expansion,
kom Carl-Bertil i kontakt med Gehrmans Musikförlag. Han hade arbetat fram ett material för sin
pianoundervisning i Nacka, som dåvarande rektorn vid Nacka Musikskola, Yngve Härén, tyckte borde
publiceras.

Förlaget hade då – genom den relativt nytillträdde chefen Lennart Bagger-Sjöbäck – just refuserat ett
annat pianopedagogiskt material, så det passade perfekt med det som skulle bli Vi spelar piano 1. Ett
pedagogisk nytänkande kombinerat med Carl-Bertils enastående förmåga att känna vad som
fungerar för den unga generationen la grunden för den lyckosamma utgåvan Vi spelar Piano 1. Denna
– liksom den tidigare publicerade Vår första blockflöjtsbok – kom att dominera i landets musikskolor
under lång tid. I flera år i slutet av 1960-talet var det 30 000 – 35 000 unga pianoelever som varje år
startade sina – korta eller långa – pianistbana tack vare Vi spelar piano 1. Det motsvarar runt var
tredje person i en årskull av Sveriges befolkning! Tala om genomslag.

Men Carl-Bertil ville förstås gå vidare med andra instrument. Han samarbetade med andra lysande
pedagoger på trumpet (Ingvar Cederberg), violin (Arthur Nestler), klarinett (Claes Merithz
[Pettersson]) och Bernt Asplund (flöjt), där de kunde bistå bland annat med kunskaper om deras
instrument. Och de fick känna på Carl-Bertils skarpa blick för att svårigheter skulle presenteras i
precis rätt ordning och i en takt som gjorde att eleven kunde nå sina mål.
– Det är svårt att värdera betydelsen av Carl-Bertils bidrag till det svenska musikundret!

Den mänskliga rösten – dess skönhet och möjligheter som bland annat vårt språk stödjer – var alltid
med i Carl-Bertils tänkande. Ja, det gällde också i pianoskolan! De melodier han själv skrev eller
lånade ville han alltid ha sångbara, även om man spelade dem på piano.

I slutet av 1940-talet startade Carl-Bertil sin sångundervisning vid Nacka Musikskola. Ett enträget och
kunnigt arbete som pågick i över 30 år. Nacka Musikskolas Flickkör blev en förebild med stor vokal
skönhet och lyskraft! Det märktes vid de återkommande Lucia-konserterna; i en full Nacka-aula, i
radio och TV. Flickkören blev dessutom vinnare i den internationella sångtävlingen ”Let the Peoples
Sing” 1967 – ännu ett bevis på hans betydande gärning.
Pedagogiken i det vokala uttrycket fick en fast form under 1970-talet då projektet Diskanten
genomfördes. Initiativet kom genom Kjell Bengtsson från SKS (nuvarande Sensus Studieförbund) och
ledde bland annat till en rad utgåvor (publicerade av Verbum och även i Norge och Danmark) men
också studiedagar, workshops med mera. De åtta utgåvorna innehåller över 150 (!) nya
tonsättningar av Carl-Bertil till texter av Britt G Hallqvist, Lennart Hellsing och Anders Frostenson
med flera. Detta ledde till en enastående utveckling för de många unga körsångarna i kyrkan liksom
för kyrkans musikutbud.
– Det är svårt att värdera betydelsen av Carl-Bertils skapande för den svenska körsångens utveckling!

Utmärkelser i urval som bekräfta Carl-Bertils viktiga gärning i musiklivet:

- Årets barn- och ungdomskörledare (1993), Ung i Kör
- Medaljen för tonkonstens främjande (1994), Kungl. Musikalkiska Akademien
- Nordiska Kyrkomusikrådets pris (1996)
- Nacka Kommuns kulturpris (2002)
- Hedersmedlem av Kyrkomusikernas Riksförbund (1994)
- Life time achievement award (2005), Svenska Musikförläggareföreningen.

Att jämföra olika personers betydelse för en lång tids utveckling är grannlaga. Men låt mig avsluta
med en fråga: Finns det någon i Sverige som för riktigt många har betytt mer för deras egna
musicerande och aktiva möte med musik än Carl-Bertil Agnestig?

Tack, Carl-Bertil! Vi högaktar din gärning och hedrar ditt minne!

Kettil Skarby
f.d. VD Gehrmans Musikförlag