A global pandemic - The nationalist divide

En kvalitativ jämförande studie av USA:s och Brasiliens presidentiella

säkerhetisering av sjukdomen COVID-19 år 2020

Elias Al-Husseini

Examensarbete: 15 hp
Program/Kurs: Statsvetarprogrammet/SK1523
Nivå: Grundnivå
Termin/år: HT 2020
Handledare: Ann-Kristin Jonasson
Abstract:

Nyckelord:
Innehållsförteckning
1. Inledning

Hälsovådliga sjukdomar har plågat människor sedan urminnes tid och inte minst pesten som
tog livet av minst en tredjedel av befolkningen i Europa ända fram till 1800-talet
(dagensmedicin.se). Numera har globaliseringen lett till att vi kan resa och förflytta varor
snabbt runt jorden som är positivt i den bemärkelse av ekonomisk tillväxt, samarbete och
interdependens mellan stater men såklart finns det också nackdelar. År 2019 upptäcktes ett
nytt coronavirus i Wuhan, Kina som kom att sprida sig genom hela fastlandet till andra länder
runtom i världen. I skrivande stund har hittills 62,2 miljoner människor testats positivt för
viruset och drygt 1,4 miljoner har mist livet till följd av sjukdomen (WHO, 2020). USA och
Brasilien är ett fåtal länder som blivit mest drabbade av viruset i relation till smitto- och
dödsfall. USA ansvarar för 13,3 miljoner av de som testats positivt och c.a. 266,000 av
dödsfallen strax följt av Brasilien (CDC, 2020). Francesco Rocca, ordförande för Röda
Korset har kritiserat USA och Brasilien för att ha varit splittrade kring frågan om hanteringen
av pandemin. Brasiliens president har b.la. ignorerat restriktioner om social distansering
genom att ha haft nära kontakt med andra människor under grillfester utan att bära något
munskydd. Han har också förminskat allvarligheten av viruset trots att Brasilien är det mest
drabbade landet i Sydamerika (dw.com,2020)

Diskursen kring säkerhet har traditionellt varit inriktat på den militära sektorn men inkluderar
numera fem sektorer av säkerhet som utvecklats av Köpenhamnsskolan. Buzan (1998) hävdar
att säkerhet omfattar frågor i den militära, politiska, ekonomiska, miljö- och sociala sektorn.
Numera är diskursen kring säkerhet delad i två inriktningar, den traditionella militära som är
statscentrerad och den inkluderande som Köpenhamnsskolan har utvecklat (Buzan, Waever
& de Jaap, 1998:1-3). Säkerhetiseringsteorin har bidragit med ett konstruktivistiskt
tillvägagångssätt för att förstå samt analysera hur och när ett fall blir ett säkerhetsproblem.
Buzan (1998) argumenterar för att en fråga enbart blir säkerhetiserad om en aktör uttalar ett
hot som slutligen skall accepteras av en publik.

Aktörer som har makt är oftast mer framgångsrika att säkerhetisera ett referensobjekt med
tanke på deras legitimitet av den position som de uppnått, men det garanterar ej att publiken
kommer att acceptera säkerhetiseringen. En framgångsrik säkerhetisering bestäms inte av
säkerhetiseringsaktören utan det är publiken som fullbordar säkerhetiseringen genom att de
accepterar något som ett existentiellt hot mot något av gemensamt värde. Om det inte
accepteras av publiken blir det enbart en “securitizing move” och inte en framgångsrik
säkerhetisering (Buzan, Waever & de Jaap, 1998: 25, 31) Processen som efterföljer en
säkerhetisering av ett referensobjekt benämns som “desecuritization” vilket Waever
argumenterar för att man borde ha som mål. En avsäkerhetisering innebär till följd av en
diskurs som i sin tur anser att en fråga inte längre är eller bör vara säkerhetiserad och att det
inte heller föreligger ett existentiellt hot att föra tillbaka frågan till den normala politiska
sfären (Buzan, Waever & de Jaap, 1998:4).

Peter Piot (2003) benämner bl.a. AIDS som en hälsovådlig sjukdom som inte enbart hotar
mänskligheten men även förstör strukturen av vårt styrelseskick som säkerställer mänsklig
säkerhet (UNAIDS.org, 2003). Aktören som säkerhetiserar en fråga kan exempelvis som FN
vara en internationell organisation. Det kan även vara enskilda stater som exempelvis när
Vietnams regering säkerhetiserade fågelinfluensan 2004 som resulterade i massvaccinationer
av fåglar vilket ändå inte bromsade smittspridningen helt i landet (Curley & Herington, 2011)

COVID-19 skiljer sig från tidigare sjukdomar med tanke på dess snabba spridning och stora
mutationsbenägenhet (Medrxiv.org, 2020). Sjukdomen har lett till massiva nedstängningar
runtom i världen samt orsakat stort mänskligt lidande, inte minst i USA och Brasilien som
båda är världens mest drabbade länder idag (Worldometer, 2020). COVID-19 har inte enbart
skördat liv men anstränger sjukvården som kan ha förödande effekter på lantliga och
svåråtkomliga ställen i Brasilien och USA.

Donald Trump och Jair Bolsonaro kan både beskrivas som nationalistiska ledare. De har gått
till val med varsitt slogan som uttrycker deras ideologiska tillhörighet; Trumps “Make
America Great Again” och Bolsonaros slogan “Brazil above everything, God above
everyone” reflekterar deras nationalistiska ideologi (equaltimes.org, 2020). Den
nationalistiska ideologin bygger sig på individens lojalitet och hängivenhet till nationen.
Nationalister brukar förknippa nationens värden och intressen som viktigare än andra
kollektiva värden och intressen, vilket i sin tur skapar ett vi och dom. Den nationalistiska
identiteten byggs upp genom paraplybegreppet “kultur” vilket inkluderar språk, historia,
religion, symboler osv (ne.se, 2020).

Trump och Bolsonaro brukar oftast också karaktäriseras som populister vilket innebär att de
oftast vill undergräva eller underminera oberoende maktstrukturer för att kunna sträva efter
sina mål utan motstånd (ui.se, 2020). Under coronapandemin har Trump b.l.a. kritiserat
världshälsoorganisationen vilket han anklagat Kina för att ha totalt kontroll över. Trump har
även benämnt sjukdomen som “Kinaviruset” och förbjudit inresande från EU utan någon
konsultering med EU-ledare (e-ir.info, 2020). Han har till och med fortsatt att sprida felaktig
information om behandlingar som visat sig vara livsfarliga, trots vetenskaplig forskning att
malariamedicinet hydroxiklorokin som behandling har orsakat hjärtproblem men även
dödsfall hos covid-patienter (usatoday.com, 2020). Bolsonaro har kritiserats av Humans
Right Watch för att ha försökt sabotera åtgärder som syftar till att hejda spridningen i landet
samt försöket att hemlighålla statistiken om antalet smittade och döda samt att han tonat ner
viruset och jämfört det med en “enkel snuva” (dn.se, 2021).

Trump såväl som Bolsonaro hävdar att de är rätt person att leda nationen genom
pandemikrisen och därför är retoriken som de för kring frågan av yttersta vikt att undersöka.
Den populistiska ideologin grundar sig på att utmana och underminera maktstrukturer vilket i
sin tur kan skapa konspirasiteorier hos följeslagarna som exempelvis Qanon i USA. Trots att
skeptiker mot vaccin och hälsovården existerar i både det demokratiska och republikanska
partiet är det mer förekommande att republikaner nedtonar allvarligheten av viruset. En viss
del hävdar att viruset är att jämföra med influensan, en del menar att pandemin är en
täckmantel för elitens barntrafficking medan andra anser att det inte existerar någon pandemi
överhuvudtaget (BBC.com, 2020). Ett förnekande av att viruset existerar kan i sin tur leda till
att människor som tror på detta kan utsätta sig själva eller andra i fara av att bli sjuka och
sprida vidare smittan. Ännu allvarligare är situationen i den brasilianska staden Manaus där
en ännu smittsammare och potentiellt dödligare mutation har uppstått som överbelastar
sjukvården medan distributionen av vaccin i landet blir mer utdragen (Washingtonpost.com,
2021). Ovissheten som råder kring Covid-19 i USA och Brasilien som hittills orsakat stor
förödelse kan tänkas väcka både rädsla och ilska hos folket och således kan viruset
framställas som ett säkerhetshot.

2. Tidigare forskning och teori

2.1 Tidigare forskning - Populism och vetenskap

Allt fler populistiska rörelser har dykt upp runtom i världen och de hävdar att främja viljan av
folket vilket oftast brukar vara arbetarklassen medan de utmanar väletablerade politiska eliter
och strukturer. Populistiska partier och politiker har främst engagerat sig i frågor om
invandring och klimatförändringar. De kritiserar dock inte enbart den politiska eliten men
även andra institutioner som de anser vara en del av det etablerade samhället såsom
massmedia, stora företag, akademiker, vetenskapsmän och lärda. Flera studier i form av
opinionsundersökningar, experiment, kvalitativa intervjuer samt diskursanalyser visar att en
stor del av den breda allmänheten också kritiserar vetenskapliga undersökningar på
kontroversiella ämnen som klimatförändringar och vaccination (Schafer et. Al, 2020)

Ytterligare studier visar att anti-vetenskapliga åsikter kan kopplas till politisk populism.
Merkley (2020) har upptäckt en stark korrelation mellan populistisk sentimentalitet och
misstro för experter och intellektuella. Oliver och Rahn (2016:198) har också i sina studier
visat att många som röstat på populistiska kandidater i USA hellre litar på åsikter som vanligt
folk innehar jämfört med experter (Schafer et. Al, 2020)

En rapport från AP har visat att de främst drabbade länderna i världen av sjukdomen COVID-
19 inte är det fattigaste, rikaste eller mest tätbefolkade, utan det som de har gemensamt är att
de är styrda av populistiska ledare (APnews.com). Statsvetaren Jan Werner Müller som
avlagt sin examen i Princeton universitet, New Jersey nämner att vetenskap inte är av främst
intresse för populister. De tenderar att skapa ett “vi och dom” som förstärker deras makt hos
folket där “vi” är de hårt arbetande, autentiska och allmänna folket medan “dom” är den
korrupta eliten. Om de håller med vetenskapen och expertis riskerar de att främja en svag bild
av sig själva då det kan tolkas som att de inte kan allting. För populister handlar denna
konflikt inte enbart om vetenskap men även om vad som är exempelvist “amerikanskt” och
för att skydda amerikanska värderingar såsom frihet, individualism och självstyre.

Skepticism mot vetenskapen har förekommit tidigare i Amerikansk politik.

Bushadministrationen har allmänt varit sedd som den mest skeptiska administrationen mot
vetenskap ända fram till den ideella organisationen “Union of concerned scientists” kom fram
till slutsatsen att Trumpadministrationen attackerat vetenskapen mer under 2.5 år än vad
Bushadministrationen gjort under 8 år (Carter et al., 2019 ; UCS, 2017). Trump kan därför
därmed stärka sin position genom att bygga på tidigare diskurser och uppfattningar som var
populära innan honom. Liberala har också kritiserat vetenskap som producerats av
konservativa organisationer och anklagat dem för att ha varit ideologiskt drivna. Det är därför
inte heller något nytt att både liberala och konservativa utformar vetenskap som en partisk
fråga ändå om vi befinner oss i en global pandemi där vi istället borde ha konsensus
(mtu.edu).

Begreppen nationalism och populism går något isär men de hänger oftast ihop i sådan
utsträckning att det är svårt att hålla dem isär. Trots att det råder delade uppfattningar om
begreppens innebörd är det mest lämpligt att skapa två idealtyper som framhäver skillnaderna
i betoningen av nationalism samt populism. (ui.se, 2020)

Framställning av idealtyper utifrån litteraturen:

Idealtyp Nationalistiskt parti Populistiskt parti

Ideologi Nationalism Populism

Värden Kulturen, språket, nationen Folkviljan,antietablissemang

ism

Mål En monokulturell stat Att folkets vilja triumferar

2.2.1 Teori - Säkerhetiseringsteori

Säkerhetiseringsteorin utvecklades vid Köpenhamns fredsforskningsinstitut av forskarna

Barry Buzan, Ole Waever och Jaap De Wilde som kom att kallas Köpenhamnsskolan,
tillsammans författade de boken "Security: A New framework for Analysis" (1998). Dagens
säkerhetsstudier är därav delad i två typer som först och främst består av den snävare
traditionella synen som präglas av den militära sektorn medan den andra typen av säkerhet är
både mer utvecklat och bredare.

Bokens syfte var att tillföra ett nytt ramverk för analys av säkerhetsfrågor bortom det
militära och politiska som traditionellt varit den dominerande sfären inom säkerhetsstudier.
Breddningen av säkerhetsfrågan har lett till en inkludering av den militära, politiska,
ekonomiska, miljö- och sociala sektorn. Säkerhetiseringsteorins verktyg ämnar att förklara
hur ett problem eller en specifik fråga blir till ett säkerhetshot. Köpenhamnsskolan menar att
begreppet säkerhet ska hållas öppet för alla olika sorters hot och kan inte enbart ses som krig
och makt. Det krävs en mer genomgripande syn på säkerhetsstudier genom att undersöka
vilka hot som finns mot ett visst referensobjekt och säkerhetiseringen av hotet mot den, vilket
både kan vara militärt och icke-militärt (Buzan et al, 1998:1-4).
Köpenhamnsskolan menar att säkerhet handlar om överlevnad av ett visst referensobjekt som
är existentiellt hotat. Vad som uppfattas som ett existentiellt hot skiftar däremot från aktör till
aktör. Referensobjekten inom den militära sektorn är oftast staten men kan även vara andra
politiska enheter. I den politiska sektorn inkluderar man hot som kan störa statens suveränitet,
legitimitet eller erkännande (Buzan et al 1998:21-22, 27).

Buzan (1998) menar att de existentiella hoten mot den ekonomiska sektorn är svårare att
definiera men att förekommande hot kan vara att företag blir existentiellt hotade av konkurs
men även genom förändringar i lagen som kan göra de olagliga eller ogenomförbara. Hur
som helst är det förväntat att företag kommer och går i en marknadsekonomi vilket leder till
att de sällan säkerhetiserar sin överlevnad.

I samhällssektorn är referensobjekten en storskalig kollektiv identitet som kan fungera

oberoende av staten, som exempelvis religiösa grupper i Saudiarabien eller Israel. Det brukar
dock vara svårt att avgöra om de enbart har blivit politiserade eller även säkerhetiserade.
Avslutningsvis finns det många möjliga referensobjekt i miljösektorn och kan vara allt från
konkreta saker som överlevnaden av vissa arter djur som tigrar, mänskligheten eller sjöar och
hav, till mer abstrakta problem som växthuseffekten och planetens biosfär (Buzan et al
1998:22-24).

Säkerhetiseringsteorin handlar i stort sett om förhållandet mellan säkerhetiseringsaktören och

den mottagande publiken (e.g. offentlig opinion, militär, politiker). Genom den större och
relevanta publikens godkännande kan aktören få legitimitet att överskrida regler som annars
skulle uppfattats som ovanliga. Säkerhetsstudierna inom denna teori syftar till att få en mer
grundlig förståelse och försöka besvara om vem som säkerhetiserar, vilka frågor (hot) som
säkerhetiseras, från vem (referensobjekten), varför samt med vilka resultat, men också under
vilka omständigheter som förklarar säkerhetiseringen som lyckad (Buzan et al 1998:26, 32).

Som tidigare nämnt tolkar Waever (1995) säkerhet som en talhandling vilket innebär att det
inte spelar någon roll om hotet i sig är äkta eller inte, det är diskursen som framförs av eliten
som formar ett säkerhetsobjekt (Waever, 1995:55). Vi kan därför illustrera processen av
säkerhetisering i ett spektrum av tre steg. Först och främst innebär en icke-politiserad fråga
att den inte diskuteras inom den offentliga debatten eller politiken, en politiserad fråga
innebär att det är en del av den offentliga politiken som kräver beslut från staten. Medan den
säkerhetiserade frågan innebär att något presenteras som ett existentiellt hot som kräver
omedelbara och extraordinära åtgärder som annars är extraordinära utanför den politiska
processen (Buzan, Waever & de Jaap, 1998:24,25)

Non- Politicize Securitize

politicized d d

2.2.2 Säkerhetiseringsprocessen

Säkerhetiseringsprocessen innebär att en fråga presenteras som ett existentiellt hot mot ett
givet referensobjekt som behöver skyddas. När en aktör ger ett problem stämpeln säkerhet
ger det aktören befogenheter att hävda att det är ett hot som bör behandlas med extraordinära
medel genom en talhandling vilket kallas för ett “securitizing move” (Buzan et al 1998:26).
En talhandling behöver inte använda sig av ordet säkerhet utan det viktiga i aktörens
uttalande är att hotet anses utgöra ett existentiellt hot vilket innebär att man bör ta till
nödåtgärder för att hantera problemet. Dessa åtgärder måste sedan accepteras av en publik
som anser hotet som legitimt för att det ska genomföras. Vilka som är en del av publiken
beror på vem aktören är och kan variera allt från representanter i en regering till invånare i en
stat eller medlemsstater i exempelvis EU (ibid, 1998:25). Processen som efterföljer en
säkerhetisering av ett referensobjekt benämns som “desecuritization” vilket innebär att frågan
inte längre är eller bör vara säkerhetiserad eller att det säkerhetiserade problemet inte längre
anses vara ett hot eller nödläge. Det är processen som för tillbaka frågan till den normala
politiska sfären (ibid, 1998:4).

För att kunna avgöra om något blivit säkerhetiserat eller inte behövs ett analytiskt redskap.
Maria Stern har i sin bok framställt fem frågor för kritiska säkerhetsstudier som ska ses som
en verktygslåda för att kunna kritiskt granska olika aktörers syn på säkerhet som förekommer
i olika talhandlingar (Stern 2017:185-186). Dessa frågor är en användbar utgångspunkt för att
bättre kunna förstå hur vi uppfattar säkerhet. Genom att kritiskt analysera nedan nämnda
säkerhetssynsätt kan vi dessutom reflektera över vad dessa säger om vad som betraktas som
relevant kunskap och hur vi kan studera säkerhet.

a) Säkerhet för vem/vad? Vad är det som bör inkluderas som säkerhetsreferenser:
en stat, region, stat, samhälle eller individer?
b) Säkerhet från vem/vad? Vad är det som vi fruktar, Hur definierar vi fara? Vad
bör räknas som ett hot?
c) Säkerhet på vilket sätt? Välbevakade gränser? Vaccination? Hållbar
utveckling?
d) Säkerhet skapad av vem/vad? Vem är det som står för säkerheten är det
militären, staten, individer o.s.v?
e) Säkerhet: Hur? Vad betraktas som lämpliga strategier? Är det genom
ekonomiska sanktioner? fattigdomsbekämpning? humanitär intervention?

Utifrån svaren på frågorna kommer vi att kunna dra en slutsats om huruvida säkerhet
konstrueras i Donald Trumps respektive Bolsonaros retorik, med särskilt fokus på vad som
uppfattas som ett hot och vem som ses som skyddsvärd.

Säkerhetiseringsteorin är inte fri från kritik och har kritiserats för sitt bristande resonemang
kring talhandlingar. Balzacq (2011) nämner Köpenhamnsskolans diskurs av säkerhetisering
som “filosofiskt”. Balzacq menar att diskurs kan vara en viktig del i att förklara uppkomsten
av säkerhetsfrågor men att det är främst i relationer och givna kontext som säkerhetiseringen
sker. Han menar att aktörer nödvändigtvis inte behöver prata om frågor på ett visst sätt för att
de ska anses som säkerhetiserade. Det filosofiska perspektivet antar att publiken alltid är
given och uppenbar för analytikern medan det sociologiska perspektivet argumenterar att
vilka som utgör publiken kan vara mer diffust än så. (Balzacq 2011:34-36)

Ytterligare kritik som riktats mot Köpenhamnsskolan menar att Buzan och Wævers sätt att se
på säkerhet inte tar itu med själva säkerhetens natur, utifrån att de inte kan göra
orsakskopplingar till varför vissa frågor lyfts till att bli säkerhetsfrågor till skillnad från andra
samt hur man ser det som säkerhetsfrågor. Barthwal-Datta hävdar att Köpenhamnsskolan
enbart är intresserad av att analysera hur dessa problem uppstår och hur de ramas in genom
tillämpandet av viss retorik. Frågorna som istället bör ställas är varför vissa frågor blir
säkerhetsfrågor och andra inte? Vad är det som motiverar de aktörer som väcker dessa
problem? Det som han också finner problematiskt är att Köpenhamnsskolan insisterar på att
en lyckad säkerhetisering sker genom att en publik accepterar en relevant säkerhetshandling
(securitizing move), vilket innebär att en säkerhetisering som anses lyckad kan äga rum utan
någon faktisk mobilisering av nödåtgärder. Det läggs alltså för mycket betoning på
talhandlingar (speech acts) där det fokuseras mer på vad som sägs snarare än vad som i
verkligheten görs (Darthwal Datta, M., 2009:283-284)

3.1 Syfte
Syftet med den här studien är att undersöka om och isåfall hur de populistiska ledarna Trump
och Bolsonaro har säkerhetiserat sjukdomen COVID-19. En framgångsrik säkerhetisering
bygger sig på att referensobjektet först ska framställas som ett säkerhetshot som sedan
accepteras av en publik som legitimt. Studien avser också att undersöka sannolika likheter
respektive skillnader i deras potentiella framställning av COVID-19 som ett säkerhetshot.

3.2 Frågeställning
För att uppnå undersökningens syfte lyder följande frågeställningar:

1. På vilket sätt framställs Covid-19 av USA:s och Brasiliens president som ett
säkerhetshot med utgångspunkt från Maria Sterns kritiska frågor om säkerhet?: a)
Säkerhet för vem/vad b) Säkerhet från vem/vad c) Säkerhet på vilket sätt? d) Säkerhet
skapad av vem/vad? e) Säkerhet: Hur?

2. Vilka likheter respektive skillnader finns mellan Trumps och Bolsonaros potentiella
framställning av COVID-19 som ett säkerhetshot?

4. Metod och material

4.1 Kvalitativ textanalys

Kvalitativ textanalys är ett tillvägagångssätt som går ut på att utarbeta det väsentliga
innehållet genom att noggrant läsa textens delar, helhet och i den kontext i vilken den tillhör.
Denna metod är att föredra framför den kvantitativa innehållsanalysen eftersom att det
främsta vi är ute efter är helheten i texten och inte särskilt intresserade att undersöka passage
för passage. Ett annat skäl till varför kvalitativ textanalys är att föredra beror på att innehållet
i texten oftast ligger dolt under ytan som kräver intensiv läsning med hjälp av analytiska
verktyg för att framhäva det.

De som använder sig av kvalitativ textanalys är generellt mer intresserade av att hitta
meningen i ting samt meningsskapande processer. Utgångspunkten i det hela grundar sig i att
en aktör agerar gentemot andra aktörer eller objekt baserat på den mening som dessa har för
aktören. Meningen i vad någonting betyder är dock inte givet från saken eller fenomenet i sig,
bland forskare är det därför vanligt att utgå ifrån att mening är social eller “intersubjektiv”
som skapas i interaktioner och delas av aktörer. Argumentet för detta utgår ifrån att om var
och en av oss skulle tolka världen på ett helt individuellt och unikt sätt skulle kommunikation
mellan oss människor vara omöjligt. Vår kommunikation bygger främst på att vi delar
ungefär samma begreppsvärld och därmed även förstår och tolkar de på ungefär samma sätt
som förmedlas genom ett gemensamt språk. Detta betyder dock inte att individer och andra
aktörer inte kan utmana, omtolka eller missförstå idéer. Mening och idéer är därför något som
är tidlöst och förändrar över tid och mellan kontexter.

Avslutningsvis är det värt att nämna att om huruvida idéerna är “sanna” inte är det viktiga
istället undersöks idéer och meningar för sig som är intressanta för textanalysen. Istället ställs
frågor som vad, hur, vilka och vilken sorts idéer som är rådande i en kontext hur den
förändrats över tid och plats snarare än att fokusera på kausala varför-frågor. Uppsatsen
kommer att utgå ifrån en systematiserad undersökning vilket är vanligast i textanalytiska
frågeställningar som syftar till att lyfta fram mening tematiskt och systematiskt i en text.
Forskningsuppgiften blir därför att klargöra idéstrukturen genom att lyfta fram och tolka
väsentliga aspekter av innehållet som oftast går ut på att ordna innehållet i texterna eller att
formalisera det komplexa innehållet i enklare kategorier (Esaiasson 2017:s.210-214)

4.3 Material
Materialet som kommer att ligga till grund för analysen är huvudsakligen ett urval av tal och
presskonferenser utfärdade av Trump och Bolsonaro under år 2020. Transkript från tal och
presskonferenser kommer att utgöra majoriteten av underlaget eftersom att jag i min studie
syftar att tolka eventuella talhandlingar. Whitehouse.gov är den officiella sidan för Vita Huset
i Washington D.C och det är främst där jag hämtat mitt material. Källan är pålitlig eftersom
att den är oberoende och opartisk då den tillhör den amerikanska staten. Utöver transkript
ämnar jag till att hämta material från Trumps och Bolsonaros twitterkonton
@realDonaldTrump och @JairBolsonaro….

….
… ….

5. Resultatredovisning och analys