Handbok I Migrationsärenden - Edition 20191031

Migrationsverket Handbok för migrationsärenden Uppdaterad: 2019-10-29
Sökfunktion
Det finns en särskild sökfunktion där du söker enbart i denna handbok. Du hittar
sökrutan högst upp på första sidan. Längst ned i vänstermenyn finns också en länk
till sökfunktionen.
Nytt eller ändrat

Uppsikt och förvar
I kapitel Kontroll- och tvångsåtgärder har ett nytt avsnitt om förvarstagna utsatta för
människohandel lagts till.
(publicerat 2019-10-30)
Återvändande
I avsnittet Handläggning av återvändandeärenden har ett kapitel med information om
Återvändandeprogrammet för offer för människohandel lagts till.
Mottagning
I avsnittet Stöd och omsorg för utlänningar inskrivna i mottagningssystemet har delar
kring människohandel uppdaterats för att överensstämma med beslutat metodstöd
och skrivning kring landstingets ansvar kring boende där det konstaterats fortsatt
vårdbehov har förtydligats.
Rättsavdelningen
Avsnittet ”utlägg” i kapitlet offentligt biträde har omarbetats och uppdaterats.
Återvändandedirektivet – Rutiner kring tidsfrister och återreseförbud

Avsnittet har uppdaterats genom förtydliganden om laga kraft och utresor,
förvarsavsnittet har tagits bort och länkar är åtgärdade. Avsnittet har även bytt namn
från ”Rutiner kopplade till återvändandedirektivet” till ”Rutiner kring tidsfrister och
återreseförbud”.
Besök och bosättning – Uppehållstillstånd på grund av anknytning – Krav på

anknytningspersonen
Avsnittet om undantag från försörjningskravet har uppdaterats för att vara i
överensstämmelse med det rättsliga ställningstagandet angående försörjningskravet
vid anhöriginvandring (SR 03/2017). Ändringar/tillägg är markerade med streck i
vänstermarginalen.
Besök och bosättning – Uppehållstillstånd på grund av anknytning –

Uppskjuten invandringsprövning
Avsnittet har uppdaterats med information om och hänvisning till det rättsliga
ställningstagandet angående hanteringen av ansökningar om uppehållstillstånd på
2 (4)
flera grunder och ansökningar om uppehållstillstånd som görs av en person som

redan har uppehållstillstånd (SR 13/2019). Ändringar/tillägg är markerade med
streck i vänstermarginalen.

anknytningspersonen
Avsnittet är uppdaterat med anledning av MIG 2019:12. Ändringar/tillägg är
markerade med streck i vänstermarginalen.
Besök och bosättning – Rätt till familjeåterförening

Avsnittet är uppdaterat med anledning av redaktionella ändringar och ändringar med
anledning av förlängningen av den tillfälliga lagen.
Besök och bosättning – Uppehållstillstånd för besök

Ny ansökan efter att utbytesdoktorand rest hem under en tid. Uppdateringen är
markerad med linje i vänstermarginalen.
Besök och bosättning – Ställning som varaktigt bosatta i Sverige

Avsnittet är uppdaterat med anledning av lagändringen den 15 juli 2019.
Ändringar/tillägg är markerade med streck i vänstermarginalen.
Besök och bosättning – Visering

Avsnittet är uppdaterat med anledning av EU-domstolens dom den 29 juli 2019 i mål
C-680/17. Uppdateringen är markerad med streck i vänstermarginalen.
Mottagning
I avsnittet Stöd och omsorg för utlänningar inskrivna i mottagningssystemet har delar
kring barnkonsekvensanalys ersatts av prövning av barnets bästa. Standard gällande
hantering av individer inom skyddsprocessen med särskilda behov, IBO har
inarbetats i avsnittet.
Rättsavdelningen
Hela kapitlet offentligt biträde har omarbetats och uppdaterats.

anknytningspersonen
Avsnittet är uppdaterat med anledning av förlängningen av den tillfälliga lagen.
Ändringar/tillägg är markerade med streck i vänstermarginalen.
Besök och bosättning – Tillstånd för arbete - Krav på anknytningspersonen

Avsnittet ” Alternativt skyddsbehövande” har uppdaterats.
3 (4)
Mottagning
I avsnittet Bosättning har ett stycke lagts till för att förtydliga vad som gäller för
bosättningsunderlag för personer i EBO.
Besök och bosättning – Tillstånd för arbete - Särskilda kategorier av

arbetstagare
Avsnitten ”Annan anknytningsinvandring”, ” Uppehållstillstånd på grund av
anknytning” och ” Rätt till familjeåterförening” har uppdaterats.
Besök och bosättning - Visering

Uppdatering i avsnittet ”Anhöriga till EU/EES-medborgare” med anledning av:
Migrationsöverdomstolens avgörande den 14 december 2018, MIG 2018:22 (mål nr
UM 263-18). Ändringar/tillägg är markerat med streck i vänstermarginalen.
Rättsavdelningen
Avsnitten offentligt biträde, avsnitten Fullmakt, fullmakts betydelse för biträde vs.
ombud, biträdets roll i förhållande till andra ombud, beslut om avregistrering av
advokat eller jurist från ex officio förordnanden, möjlighet att avvisa ett olämpligt
ombud, entledigande av offentligt biträde, beslut om avregistrering av advokat eller
jurist från ex officio förordnanden, överklagande har ändrats eller lagts till.
Ändring/tillägg är markerat med streck i vänstermarginal.
Mottagning
Avsnittet Bistånd enligt LMA har setts över av processnätverket för mottagningsfrågor
och reviderats i vissa delar. Ändringarna rör främst hantering av restbelopp, hantering av
ersättning för resor (RES), användning av tariffer och föräldrars försörjningsansvar
Rättsavdelningen
Kapitlet offentligt biträde, avsnitten Handläggande myndighet och ersättning har
uppdaterats.
Besök och bosättning – Tillstånd för besök

Avsnittet om tillstånd för besök har uppdaterats rörande idrottsutövare.
Ändringar/tillägg är markerat med streck i vänstermarginalen.
Besök och bosättning – Tillstånd för arbete - Särskilda kategorier av

arbetstagare
Avsnitt Särskilda kategorier av arbetstagare har nu uppdaterats med information som
rör tillstånd för personer som erbjudits anställning som personliga assistenter.
Besök och bosättning – Tillstånd för arbete – Familjemedlemmar till

arbetstagare
Avsnittet Familjemedlemmar till arbetstagare har uppdaterats för att förtydliga att
arbetstillstånd beviljas från och med det kalenderår som barnet fyller 16 år.
4 (4)
Mottagning
Avsnittet Felaktiga utbetalningar har setts över av processnätverket för
mottagningsfrågor och reviderats i vissa delar. Ändringarna rör främst förenklingar i
skrivningen av vad en anmälan om bidragsbrott ska innehålla samt hänvisning till
Skapaåtgärd avseende återbetalning av felaktigt utbetalning.
Besök och bosättning – Tillstånd för arbete – Anställning

Kapitlet uppdaterad rörande byte av arbetsgivare under pågående tillståndsperiod,
avsnittet Byte av arbetsgivare under pågående tillståndsperiod, förtydligas att en
ansökan – som prövas i samband med att det tidigare tillståndet återkallats på grund
av att det tillståndsgrundande arbetet påbörjades försent – prövas enligt 5 kap. 18 §
andra stycket punkten 11 UtlL även om återkallandebeslutet inte vunnit laga kraft.
Besök och bosättning – Tillstånd för arbete – anställda vid utländska

beskickningar
Avsnittet rörande anställda vid utländska beskickningar har uppdaterats. Stycket om
statusbyte har uppdaterats för att tydliggöra att det krävs synnerliga skäl för att få
göra ett statusbyte. Ändring/tillägg är markerat med streck i vänstermarginal.
Besök och bosättning – Tillstånd för studier

Avsnitt Övriga studier och Universitet och högskola har uppdaterats. Kravet på
försörjningsförmåga har uppdaterats med anledning av höjt prisbasbelopp för år
2019. Ändringar/tillägg är markerat med streck i vänstermarginal.
Migrationsverket Handboken i migrationsärenden Rättsenhetens ansvar Skapad 2012-02-09
Uppdaterad
2018-04-06
Rättsenhetens ansvar
Rättsenheten har genom arbetsordningen och i särskilda uppdrag tilldelats

ansvar för frågeställningar rörande förordnande av offentliga biträden,
förtroendeläkare, tolkning, översättning, och språkanalys.
Rättsenheten har vidare ansvar för förvaltningsfrågor, vilket medför att

frågor om nöjdförklaring även bör finnas inom enhetens ansvarsområde.
Du kan därför under denna rubrik hitta handbokstext om:

Offentligt biträde,
Förtroendeläkare,
Säkerhetsärenden, och
Nöjdförklaringar.
Ansvariga för respektive sidor är för närvarande följande personer:

Offentliga biträden –Eva Stenborre.
Förtroendeläkare, Henrik Karlsson.
Säkerhetsärenden – Magnus Rosenberg. 2018-04-06 Avsnittet är under
omarbetning och därför avpublicerat från verksnätet för närvarande.
Nöjdförklaringar – Henrik Karlsson.
Du får gärna vända dig till ovan nämnda personer om du upptäcker några fel
på det publicerade materialet.
Migrationsverket Handboken i migrationsärenden Offentligt biträde Skapad: 2012-01-23
Uppdaterad: 2019-10-16
Offentligt biträde
De senast beslutade ändringarna är markerade med en kantlinje.
Innehåll
Offentligt biträde ..........................................................................................................................1
Lagar och förordningar m.m. ...................................................................................................3
Andra styrdokument m.m. .......................................................................................................3
Praxis........................................................................................................................................4
Allmänt om offentligt biträde ......................................................................................................8
Allmänt om ombud ......................................................................................................................9
När ska Migrationsverket förordna offentligt biträde? ................................................................9
Dublinärenden ........................................................................................................................10
Dublinärenden – förvar ......................................................................................................11
Asylärenden ...........................................................................................................................11
Bosättningsärenden ................................................................................................................12
Uppehållstillstånd för besök - efter inresa i landet ................................................................12
Återkallelse av uppehållstillstånd ..........................................................................................13
Uppehållstillstånd för studier .................................................................................................13
Arbetstillståndsärenden ..........................................................................................................13
EU/EES-ärenden ....................................................................................................................13
Förvar och återvändande ........................................................................................................13
Vem är lämplig för uppdrag som offentligt biträde ...................................................................14
Standard för lämplighetsprövning av offentligt biträde .....................................................15
JUDITH- Migrationsverkets förteckning för offentliga biträden ......................................15
Avstånd till biträdet ............................................................................................................15
Familjeskäl .........................................................................................................................16
Handläggande myndighet ......................................................................................................16
Migrationsverket ................................................................................................................16
Vid överklagande ...............................................................................................................16
Vid förvar eller uppsikt ......................................................................................................16
Polismyndigheten ...............................................................................................................17
Migrationsdomstol .............................................................................................................18
Avslag, byte av offentligt biträde, substitution och entledigande ..........................................18
2
Beslut att avslå begäran av offentligt biträde .....................................................................19

Beslut att avslå önskemål om visst biträde – särskilda skäl ...............................................19
Byte av biträde ...................................................................................................................20
Substitution ........................................................................................................................21
Rutin vid missbruk av substitution.....................................................................................22
Entledigande.......................................................................................................................22
Migrationsverket tar upp frågan om entledigande av offentligt biträde ............................23
Beslut om avregistrering av advokat eller jurist från ex officio förordnanden ..................23
Underlag till centrala samordnaren vid klagomål gällande ett offentligt biträde ..............24
MIÖD - formaliafrågor gällande beslut om offentligt biträde ...........................................24
Sammanfattning- i vilka situationer fattas beslut vs tjänsteanteckning .............................24
Rätten till offentligt biträde upphör ...................................................................................25
Överklagande .........................................................................................................................25
Offentliga biträdets roll ..........................................................................................................25
Begäran om anstånd ...........................................................................................................25
Biträdets närvaro under utredningarna ...............................................................................26
Fullmakt .................................................................................................................................26
Fullmakts betydelse för biträde vs. ombud ........................................................................26
Biträdets roll i förhållande till andra ombud ......................................................................27
Möjlighet att avvisa ombud ett olämpligt ombud ..............................................................27
Ersättning till offentligt biträde ..................................................................................................28
Allmänt...............................................................................................................................28
Förbud mot ytterligare ersättning.......................................................................................28
Kostnadsräkning.................................................................................................................29
Timkostnadsnorm och tidpunkt .........................................................................................29
Ersättning för arbete innan förordandet .............................................................................30
Tidsspillan ..........................................................................................................................30
Utlägg .................................................................................................................................31
Besked om statens kostnadsansvar för tidsspillan och utlägg............................................33
(förhandsbesked) ................................................................................................................33
Förskott ..............................................................................................................................34
Överklagande i fråga om uppehållstillstånd kommit in för sent ........................................35
Slutlig ersättning ................................................................................................................35
Utbetalning .........................................................................................................................35
Betala ränta på ersättning till offentligt biträde .................................................................35
3
Uppgiftslämnande till Justitiekanslern (JK).......................................................................36

Checklista – Ersättning till offentligt biträde .........................................................................36
Lagar och förordningar m.m.

Utlänningslagen (2005:716) Förarbeten: Prop. 2004/05:170 och 172, bet.
2004/05:SfU17 och 18, rskr. 2005/06:1 och 2.
Rättshjälpslagen (1996:1619) Förarbeten: Prop. 1996/97:9, bet.

1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55, Betänkande av 1993 års
rättshjälpsutredning (SOU 1995:81).
Rättshjälpsförordningen (1997:404).
Lag om offentligt biträde (1996:1620).
Förordning om offentligt biträde (1997:405).
(Nya) Förvaltningslag (2017:900)
(Äldre) Förvaltningslagen (1986:223).
Avgiftsförordningen (1992:191).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013

om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för
att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller
en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat
Andra styrdokument m.m.

Domstolsverkets ”Rättshjälp och taxor ” http://www.domstol.se/Ladda-ner--
bestall/Verksamhetsstyrning/Rattshjalp-och-taxor/
Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för

tidsspillan DVFS 2010:19, DFVS 2011:18 http://www.domstol.se/Ladda-
ner--bestall/Verksamhetsstyrning/DVFS/DVFS1/
RCI 04/2013 Rättsligt ställningstagande angående vem som ska förordnas som
offentligt biträde https://verksnatet.migrationsverket.se/sidor/var-
styrning/styrdokument/huvudkontorets-styrdokument/rattsavdelningens-
styrdokument/rattsavdelningens-sarskilda-rad-rattsliga-stallningstaganden-och-
kommentarer/rattsavdelningens-sarskilda-rad-rattsliga-stallningstaganden-och-
kommentarer/2019-03-14-rattsligt-stallningstagande-angaende-vem-som-ska-
forordnas-som-offentligt-bitrade.html
SR 37/2015 Rättslig kommentar angående förordnande av offentligt biträde i

asylärenden https://verksnatet.migrationsverket.se/sidor/var-
4
styrning/styrdokument/huvudkontorets-styrdokument/rattsavdelningens-
styrdokument/rattsavdelningens-sarskilda-rad-rattsliga-stallningstaganden-och-
kommentarer/rattsavdelningens-sarskilda-rad-rattsliga-stallningstaganden-och-
kommentarer/2019-03-14-rattslig-kommentar-angaende-forordande-av-offentligt-
bitrade-i-asylarenden-upphaver-sr-18-2015.html
Kvalitetschefens reviderade instruktion om standard för

lämplighetsprövning av offentligt biträde I-35a/2017
https://verksnatet.migrationsverket.se/download/18.2425e8a116978af763c4e4e/15
52587020705/GUSAND-2017-11-23-1631.pdf
Kvalitetschefens instruktion om initialprocessen för barn utan

vårdnadshavare i skyddsprocessen I-41b/2017
https://verksnatet.migrationsverket.se/download/18.2425e8a116978af763c4e03/15
52586832351/GUSAND-2017-09-08-1219.pdf
Kvalitetschefens instruktion för standard av kostnadsräkningsprocessen I 01/2016

https://verksnatet.migrationsverket.se/download/18.2425e8a116978af763c4e03/15
52586832351/GUSAND-2017-09-08-1219.pdf
Rättshjälpslagen och annan lagstiftning om rättsligt bistånd, en kommentar

av Cecilia Renfors och Ebba Sverne, Norstedts juridik AB.
Utlänningslagen med kommentarer, Wikrén och Sandesjö, Norstedts juridik

AB.
Praxis
http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/index.jsp
MIG 2006:02
I ett mål om uppehållstillstånd, där en utlänning åberopar skyddsbehov och fråga om utvisning aktualiseras, gäller
presumtionen att utlänningen har rätt till bistånd av ett offentligt biträde. Migrationsdomstolen borde, i stället för att
besluta om entledigande av det offentliga biträdet, ha prövat frågan om byte av offentligt biträde.
MIG 2007:50
Beslut att förordna offentligt biträde gäller tills ärendet eller målet har avslutats, om inte biträdet dessförinnan blivit
entledigad.
MIG 2008:4
Fråga om ett offentligt biträde borde ha utnyttjat en del av sin restid till arbete.
MIG 2008:8
Ersättning för arbete till offentligt biträde för genomgång med huvudmannen av migrationsverkets avgörande, under
medverkan av tolk, skall anses ingå i den ersättning som tillerkänts biträdet av verket.
MIG 2009:10
Rätt till offentligt biträde såvitt avser förvar kan föreligga för en utlänning som hållits i förvar sedan mer än tre dagar
och det är fråga om verkställighet av ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen.
MIG 2009:18
Ett förordnande som offentligt biträde för en förvarstagen person omfattar utöver själva förvarsfrågan även beslut om
avskiljande och placering i häkte av den förvarstagne. Det offentliga biträdet har därmed rätt till skälig ersättning för
det biträde som lämnats den förvarstagne i samband med överklagande av Migrationsverkets beslut i samma frågor.
MIG 2010:1
Trots att Migrationsverket har ställning som part i migrationsdomstol i frågan om ersättning till offentligt biträde
saknar verket rätt att överklaga migrationsdomstolens beslut i denna fråga till Migrationsöverdomstolen.
5
MIG 2010:7
När ett avlägsnandebeslut har preskriberats och utlänningen därefter ansöker om asyl på nytt och åberopar
skyddsskäl gäller presumtionen att utlänningen har rätt till bistånd av ett offentligt biträde.
MIG 2010:12
En kristen man som sökt asyl på grund av åberopad religiös förföljelse av muslimer har beviljats rätt till byte av
offentligt biträde, eftersom det förordnade biträdet var praktiserande muslim och sökanden därför inte vågade
redogöra för sina asylskäl.
MIG 2014:29
Bestämmelsen om offentligt biträde i 18 kap. 1 § utlänningslagen kan tillämpas hos Migrationsverket i ärenden där
frågan om överföring enligt Dublinförordningen har aktualiserats. Verket bör dock som regel kunna förutsätta att
behov av biträde saknas. Även hos migrationsdomstol i ett överklagat mål om överföring enligt Dublinförordningen
kan bestämmelsen tillämpas. Det får dock antas att behov av biträde saknas om överklagandet bedöms sakna rimliga
utsikter till framgång.
MIG 2016:15
Ett beslut rörande förskott på ersättning till offentligt biträde som Migrationsverket fattar utgör ett sådant beslut om
ersättning som enligt 14 kap. 8 § utlänningslagen får överklagas särskilt. Migrationsdomstolen har därmed inte haft
fog för att avvisa klagandens överklagande.
MIG 2016:28
Ett offentligt biträde kan, förutom för kostnader för arbete, även beviljas skäligt förskott på ersättning för tidsspillan
och utlägg.
MIG 2016:29
Vid prövningen av om förskott på ersättning till ett offentligt biträde ska beviljas ska Migrationsverket göra en
individuell bedömning i ärendet med beaktande av det arbete som lagts ned och ärendets förväntade återstående
handläggningstid.
MIG 2016:23
Bestämmelsen om rätt till rättsligt bistånd och biträde i det omarbetade asylprocedurdirektivet är tillämplig vid
överklagande av Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning och kan åberopas direkt inför domstolen utan
att ha genomförts i nationell rätt.
MIG 2017:3
Ett offentligt biträde har rätt till ersättning för arbete avseende så kallade rutinmässiga åtgärder.
MIG 2017:15
För att en begäran om offentligt biträde ska kunna avslås i mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut om
statusförklaring krävs att det ska stå klart utan en närmare prövning i det enskilda fallet att det inte finns
förutsättningar för att bevilja skyddsstatusförklaring. När en mer individuell bedömning av skälen måste göras för att
avgöra frågan om skyddsstatus kan det inte anses uppenbart att överklagandet kommer att avslås.
MIG 2017:21
En viss fördröjning av ett ärendes handläggning kan inte anses vara särskilda skäl för att frångå en utlännings
önskemål om att ett visst offentligt biträde ska förordnas.
MIG 2017:22
Vid bedömningen av vad som är skälig ersättning till ett offentligt biträde för utlägg ska beaktas både om utlägget
avser en kostnad som uppdraget har krävt och om kostnaden är rimlig. Ersättning för utlägg avseende tolkkostnader
som uppdraget har krävt måste åtminstone ersättas med det belopp som motsvarar minsta bokningsbara tolktid.
MIG 2019:3
Begreppet vårdnadshavare i 18 kap. 1 a § andra stycket utlänningslagen inkluderar inte god man enligt lagen om god
man för ensamkommande barn.
RÅ 1995 ref. 72
En förvaltningsdomstol, som prövar ett överklagande av beslut om förvar i ett ärende angående verkställighet enligt
utlänningslagen, har ansetts inte vara behörig att bevilja rättshjälp genom offentligt biträde i verkställighetsärendet.
RÅ 1997 ref. 33
Fråga om offentligt biträde i mål om förvar enligt utlänningslagen haft rätt till ersättning enligt rättshjälpslagen för
resa och tidsspillan med anledning av att han personligen besökte utlänningen som satt i förvar på annan ort.
RÅ 2009 ref. 52
Ett offentligt biträde har hos Regeringsrätten begärt ersättning för arbete utfört efter kammarrättens dom. Ersättning
har inte beviljats eftersom arbetet varit av rutinmässigt slag och av ringa omfattning.
HFD 2011 ref. 41
Fråga om ersättning för tidsspillan för offentligt biträde i samband med en muntlig förhandling när biträdets kontor
ligger på kort promenadavstånd från förhandlingslokalen.
HFD 2016 ref. 30
6
För ett offentligt biträde som är ett s.k. distansbiträde men som saknar rätt till ersättning för merkostnader, ska
ersättning för tidsspillan och utlägg bestämmas utifrån samma schablon som tillämpas för en offentlig försvarare i
motsvarande situation.
HFD 2016 ref. 52
Skäl för byte till ett offentligt biträde som den enskilde har särskilt förtroende för har ansetts föreligga när några
betydande biträdeskostnader ännu inte kunnat uppstå i målet.
HFD 2019 ref. 2
Ett av en underinstans meddelat positivt förhandsbesked om merkostnader för ett offentligt biträde som är ett
distansbiträde gäller även under ett måls eller ärendes fortsatta handläggning i en överinstans.
NJA 1983 s.736
Sedan TR beviljat part rättshjälp, har HovR efter besvärstalan av domstolsverket undanröjt TR:ns beslut. Den som
varit förordnad som biträde enligt rättshjälpslagen har ansetts berättigad till ersättning för arbete i HovR:n vilket
utförts medan rättshjälpsbeslutet alltjämt gällde.
NJA 1987 s. 58
Fråga vid bestämmande av ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen om de krav som bör ställas på biträdets
kostnadsräkning. 22 § rättshjälpslagen och 20 § rättshjälpsförordningen.
NJA 1987 s. 365
Fråga, vid bestämmande av ersättning till offentlig försvarare i mål där brottmålstaxan inte var tillämplig,
huruvida den offentlige försvararens arbetsinsats bort begränsas till följd av att den tilltalade själv visat stor
aktivitet i rättegången (I och II). Av offentlig försvarare i samma mål under lunchpauser i huvudförhandlingen
utfört arbete i målet har ansetts påkallat och därför ersättningsgillt (I).
NJA 2005 s.137

En offentlig försvarare har vid huvudförhandling i hovrätten med tillämpning av 21 kap. 6 § andra stycket
rättegångsbalken satt annan i sitt ställe (substitution). Den av Domstolsverket fastställda brottmålstaxan har därvid
ansetts tillämplig och den som anlitats som substitut har inte ansetts ha en självständig rätt till ersättning av allmänna
medel enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken.
NJA 2007 s. 79
Ombud och rättshjälpsbiträde har i ansökan om prövningstillstånd varken begärt eller gjort förbehåll om ersättning
för egen del. När kostnadsräkning inkommit efter handläggningens avslutande, har ansökan inte kunnat vinna
beaktande.
NJA 2007 s. 839
Offentlig försvarare har i överklagandet till hovrätten inte gjort förbehåll om att få inkomma med kostnadsräkning
för egen del, men han hade för sin klients räkning begärt muntlig förhandling. Med hänsyn till att han inte fått något
besked om att målet skulle komma att avgöras utan sådan förhandling har han ansetts ha haft giltig ursäkt för sin
underlåtenhet att i tid inkomma med kostnadsräkning
NJA 2008 s. 223
Kraven på offentlig försvarares kostnadsräkning i mål där brottmålstaxan inte är tillämplig.
NJA 2010 s.19
Fråga om offentlig försvarare kan tillerkännas ersättning av allmänna medel för upprättande av arbetsredogörelse.
NJA 2012 s. 914
En offentlig försvarare verksam långt från domstolsorten kan tillerkännas ersättning för tidsspillan och utlägg
avseende resa upp till den nivå som motsvarar vad en lokalt verksam försvarare är berättigad till, utan att kostnaden
betraktas som en merkostnad hänförlig till avstånd. Vid ersättningens bestämmande har en schablon tillämpats.
Samma dag avgjordes mål Ö 122-12 på likartat sätt.
NJA 2014 s. 423
En offentlig försvarare har överklagat en dom utan att framställa anspråk om ersättning av allmänna medel för sitt
arbete. Det har ansetts inte föreligga tillräckliga skäl att upprätthålla rutinen att alltid påminna rättsliga biträden om
ersättningsanspråk innan frågan om prövningstillstånd avgörs.
NJA 2014 s. 429
Ett rättshjälpsbiträde har lämnat in en kostnadsräkning som avsåg arbete i samband med överklagandet till hovrätten
och senare ytterligare en räkning, som avsåg arbete under tiden efter det att prövningstillstånd hade meddelats.
Hovrätten har, i samband med sitt avgörande av målet, av misstag tagit ställning bara till den sist ingivna räkningen.
Hovrättens ersättningsbeslut har ansetts kunna kompletteras med stöd av 17 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken.
NJA 2016 s.1035
Ersättning till ett offentligt biträde betalades inte i tid. Räntelagens principer för dröjsmålsränta har ansetts
tillämpliga på biträdets fordran. Fordringen har i räntehänseende ansetts förfallen till betalning trettio dagar efter
ersättningsbeslutet.
7
RH 2006:5
Ett rättshjälpsbiträde hade utfört mer än en fjärdedel av det arbete som normalt täcks av rättshjälpen. Arbetsinsatsen
motsvarade ca fyra arbetsdagar. Det fanns inte tillräckligt underlag för antagandet att ersättning slutligen kunde
fastställas inom en snar framtid. Skäl har ansetts föreligga att tillerkänna biträdet förskott på ersättning enligt
rättshjälpslagen.
RH 2013:57
Offentlig försvarare nekades ersättning för kostnad för utskrift av förundersökningsprotokoll som han erhållit i
elektronisk form, eftersom sådana kostnader ansågs bli ersatta inom ramen för ersättningen för arbete.
RN 75-2004
Ersättning för utlägg som ett biträde haft före ansökningen om rättshjälp har ansetts böra utgå när uppdraget har krävt
utlägget och detta dessutom varit av mindre omfattning eller brådskande art.
8
Allmänt om offentligt biträde

Ett offentligt biträde är i de allra flesta fall en person som är utbildad jurist som
företräder sökande i ett ärende. I lag och förarbeten framgår att advokat, biträdande
jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget förordnas
som offentligt biträde.
Staten betalar kostnaderna för det offentliga biträdet. Det är endast i vissa typer av
mål och ärenden som du har rätt till offentligt biträde. Det är den myndighet eller
9
domstol som handlägger ärendet/målet som beslutar om offentligt biträde ska

förordnas.
I lag om offentligt biträde (LOB) samt förordningen om offentligt biträde

(FOB) finns gemensamma bestämmelser om förordnade av offentligt
biträde. I 5 § LOB anges att bestämmelserna i 26-29 §§ rättshjälpslagen
(RhjL) ska tillämpas vid frågor om offentligt biträde.
Allmänt om ombud
Ett ombud är en person som sökande har valt att anlita för att företräda
honom/henne i ett ärende. Till skillnad från offentliga biträden har ett ombud inte
rätt till ersättning från staten. I 14 och 15 §§ förvaltningslagen (FL) anges att ett
ombud ska styrka sin behörighet genom en skriftlig eller muntlig fullmakt och att
fullmakten ska innehålla uppgifter om ombudets namn och uppdragets omfattning.
När ska Migrationsverket förordna offentligt

biträde?
I 18 kap. 1 § utlänningslagen (UtlL) anges att offentligt biträde ska
förordnas, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och
ärenden om
1. avvisning, dock inte hos polismyndighet om inte utlänningen enligt 10
kap. 1 eller 2 § hållits i förvar sedan mer än tre dagar,
2. utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,
3. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag,
om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen eller om ny prövning
beviljats.
4. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag,
dock endast såvitt avser fråga om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § och
utlänningen hållits i förvar sedan mer än tre dagar, och
5. hemsändande enligt 23 kap. 2 §.
Vidare ska offentligt biträde alltid förordnas för barn som hålls i förvar
enligt 10 kap. 2 § UtlL, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet.
Offentligt biträde ska också alltid förordnas för barn som befinner sig i
Sverige och som saknar vårdnadshavare här i landet.
I paragrafen anges att det finns en presumtion för att offentligt biträde ska
förordnas om det inte saknas behov av det (jmf MIG 2006:2). Se även MIÖD:s
avgörande MIG 2010:7 i vilket domstolen fastställer att presumtionen att offentligt
biträde ska förordnas även gäller i ett avlägsnandebeslut som har preskriberats och
utlänningen därefter ansöker om asyl på nytt och åberopar skyddsskäl.
Offentligt biträde kan inte beviljas i andra ärenden än de som anges i 18 kap. 1 §
UtlL. T.ex. kan inte offentligt biträde förordnas enbart i ett ärende om förvar. För
10
att offentligt biträde ska kunna förordnas förutsätts att fråga är om ett avvisnings-
eller utvisningsärende alternativt verkställighet av sådant.
Migrationsverket har tagit fram stöd vid förordnande av offentligt biträde.

Det är viktigt att den som tar ställning gällande förordnade om offentligt
biträde känner till de riktlinjer som verket tagit fram. Läs därför igenom
styrddokumenten som finns tillgängliga på verksnätet.
RCI 04/2013 Rättsligt ställningstagande angående vem som ska förordnas som
offentligt biträde
SR 37/2015 Rättslig kommentar angående förordnande av offentligt biträde i

asylärenden
Kvalitetschefens reviderade instruktion om standard för

lämplighetsprövning av offentligt biträde I-35a/2017
Kvalitetschefens instruktion om initialprocessen för barn utan

vårdnadshavare i skyddsprocessen I-41b/2017
Dublinärenden
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni
2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är
ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en
tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon
medlemsstat (Dublinförordningen) innehåller bestämmelser om vilket land
inom EU som ska pröva en ansökan om asyl.
Ett beslut om överföring med stöd av Dublinförordningen ska enligt

utlänningslagen ( se 1 kap. 9 § UtlL (2205:716)) i tillämpliga delar likställas
med ett beslut om avvisning eller utvisning. I avgörandet MIG 2014:29
konstaterar Migrationsöverdomstolen att den nu gällande
Dublinförordningen, till skillnad från tidigare förordning, innehåller
bestämmelser om rättsligt bistånd vid prövning i domstol. Rättsligt bistånd
till asylsökande i Sverige regleras i 18 kap. UtlL och är, till skillnad från
bestämmelserna i Dublinförordningen, inte begränsade till prövningen i
domstol. Migrationsverkets uppfattning är därför att behovet av offentligt
biträde kan finnas även i ärenden om överföring enligt Dublinförordningen
vid grundprövning. I normalfallet bör det dock förutsättas att behov av
biträde saknas.
Enligt artikel 6 i Dublinförordningen ska alla ensamkommande barn vars

ansökan om internationellt skydd handläggs enligt förordningen bistås av en
företrädare under processen. I artikeln anges inte uttryckligen att en sådan
företrädare ska vara ett offentligt biträde. Denna person ska emellertid ha
kvalifikationer och sakkunskaper om förordningens tillämpning för att
11
kunna säkerställa att barnets bästa tillgodoses. Denna person ska också vid
behov kunna företräda barnet rättsligt.
Dublinförordningens krav på en företrädares kvalifikationer och

sakkunskaper om förordningens tillämpning får anses gå utöver det som kan
krävas av en god man enligt nationell rätt. Utgångspunkten är därför att
offentligt biträde ska förordnas för barn utan vårdnadshavare vars ansökan
om asyl handläggs enligt Dublinförordningen.
Dublinärenden – förvar
Migrationsöverdomstolen har i domen MIG 2015:5 funnit att utlänningslagens
förvarsbestämmelser inte är tillämpliga när det är fråga om ett förvar som regleras
enligt Dublinförordningen. Dublinförordningens krav på att det ska föreligga en
betydande risk för att en person ska avvika innebär ett högre krav än vad som gäller
för förvar enligt utlänningslagens förvarsbestämmelser.
MIÖD har i målet MIG 2008:7 funnit att ett beslut om överföring inte kan likställas
med ett beslut om avvisning eller utvisning vid tillämpningen av 18 kap. 1 §
utlänningslagen och att offentligt biträde därmed inte kan förordnas i mål om
överföring enligt Dublinförordningen. Domstolen skriver i domen att det är stor
skillnad mellan den process som leder till ett beslut om avvisning eller utvisning
och den som leder till ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen, på så sätt
att i det senare fallet sker ingen materiell prövning av sökandens asylskäl.
Dublinförordningen syftar till att på ett tydligt och praktiskt genomförbart sätt
fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en asylansökan.
Domstolen gjorde dock bedömningen i det aktuella målet där beslutet om
överföring enligt Dublinförordningen var förenat med ett beslut om förvar med
stöd av 10 § andra stycket 3 UtlL att frågan om förvar materiellt prövats.
Utlänningen hade vidare varit tagen i förvar mer än tre dagar. Det förhållandet att
målet rörde såväl verkställighet av ett beslut om överföring enligt
Dublinförordningen som förvar utgjorde enligt Migrationsöverdomstolens mening
inte en begränsning av den lagliga möjligheten att förordna ett offentligt biträde
med stöd av 18 kap. 1 § första stycket 4 UtlL.
Migrationsöverdomstolens resonemang i MIG 2008:7 innebär att det i enstaka fall

är möjligt att bedöma behovet av offentligt biträde med stöd av utlänningslagens
bestämmelser. Offentligt biträde ska dock i de allra flesta fall inte förordnas med
stöd av UtlL för en utlänning som hålls i förvar under handläggningen av ett ärende
om överföring enligt Dublinförordningen. Behovet av offentligt biträde ska i dessa
fall bedömas med stöd av artikel 28.4 i Dublinförordningen som hänvisar till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU om normer för mottagande av
personer som ansöker om internationellt skydd av den 26 juni 2013 (se bl.a. artikel
9).
Asylärenden
Regeringen skriver i prop. 1988/89:86 s. 131 ff. att det offentliga biträdet
har en viktig roll i asylprocessen. Det är viktigt för den asylsökande att få
tillgång till ett biträde så tidigt som möjligt i processen. Biträdets tidiga
12
medverkan bör bidra till en effektiv och snabb process. Om inte behovet av
biträde saknas ska ett offentligt biträde förordnas så snart som möjligt efter
att ansökan getts in.
I asylansökningar där det finns misstanke om eller kommer fram att sökande
har varit i andra ”Dublinländer” eller där viseringsförfrågningar ska göras
får oftast behov av biträde antas saknas i avvaktan på svar på
förfrågningarna. Ett yrkande om att få ett offentligt biträde ska i dessa fall
avslås med motiveringen att ”det för närvarande måste anses att behov av
biträde saknas i ärendet”. När svaren inkommit ska ett förnyat
ställningstagande göras när det gäller behovet av biträde.
I ärenden där bedömningen redan vid asylansökan eller den inledande

utredningen är att sökande kommer beviljas tillstånd saknas skäl att
förordna om offentligt biträde.
Om behov av ett offentligt biträde uppkommer under utredningstiden ska

verket självmant ta upp frågan om förordnande av ett offentligt biträde.
Bosättningsärenden
När frågan om avvisning eller utvisning aktualiseras i samband med
ansökan om uppehållstillstånd i ett anknytningsärende ska biträde förordnas
om det inte måste antas att behov av biträde saknas (18 kap. 1 § UtlL).
Om sökande uppgett att han/hon vill ha ett offentligt biträde men

bedömningen är att behov av offentligt biträde saknas ska detta önskemål
hanteras som en ansökan om offentligt biträde. Ansökan avslås i ett beslut
som går att överklaga. Beslut om att avslå en begäran om offentligt biträde
ska fattas innan beslut fattas i avlägsnandeärendet på grund av att
sökanden måste ges en möjlighet att på egen hand slutföra sin talan utan
stöd av ett biträde. I de fall sökanden inte har framfört något önskemål om
offentligt biträde räcker det med tjänsteanteckning på handlingarna att
Migrationsverket bedömer att behov av biträde saknas. Om anteckningen
görs på handlingen ska den alltid skannas in i ärendesystemet.
Observera att i förlängningsärenden avseende familjeanknytning öppnas ett

eventuellt utvisningsärende först efter det att muntlig utredning hållits med
sökanden. Det innebär att det är först efter utredningen som bedömningen
av om behov av biträde finns.
Uppehållstillstånd för besök - efter inresa i landet

Ett uppehållstillstånd för besök är inte en ansökan som anses vara ett särskilt
ingripande beslut för den enskilde. Ett avlägsnandebeslut bör därför inte
innebära att offentligt biträde ska förordnas. Det måste här kunna antas att
behov av biträde saknas. Detta bör gälla vid såväl förstagångsansökningar
som förlängningsärenden.
13
Återkallelse av uppehållstillstånd
När det gäller återkallande av ett uppehållstillstånd kan situationen för den
återkallelsen berör se mycket olika ut. Sker återkallelsen efter kort tid i
Sverige på grund av brusten anknytning bör inte biträde förordnas i
samband med återkallandeärendet. Det är dock viktigt att en bedömning av
görs från fall till fall eftersom situationen för den enskilde kan se så olika ut.
Sker återkallelsen i ett asylärende bör biträde förordnas. En bedömning
måste som alltid göras från fall till fall.
Uppehållstillstånd för studier

Uppehållstillstånd för studier är en form av besökstillstånd. Den studerande
vet att tillståndet gäller under den tid som han/hon studerar. I första hand
bör inte offentligt biträde förordnas i samband med avlägsnandebeslut inom
denna ärendekategori. I vissa fall kan det dock vara aktuellt på grund av
sökandes situation såsom vid sjukdom eller nära anhörigs död.
Arbetstillståndsärenden
Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd på grund av arbete efter attt
ansökan om asyl avslagits eller efter att han/hon rest in i Sverige saknas i de
allra flesta fall behov av offentligt biträde. Det gäller oavsett om ansökan är
en förstagångsansökan eller inte.
EU/EES-ärenden
I avslagsärenden för den som saknar uppehållsrätt kan det bli aktuellt med
beslut om avlägsnande. Har personen bott länge i Sverige kan ett beslut om
avlägsnande ha stor betydelse i personens liv vilket gör att det kan finnas ett
behov av att biträde förordnas. Behovet av biträde ska alltid göras utifrån
fall till fall.
Beslut om avlägsnande i ärenden om uppehållskort och permanent

uppehållskort för familjemedlemmar fattas i samband med avslag.
Personen/Personerna omfattas inte av den fria rörligheten och avvisas eller
utvisas med stöd av 8 kap. 6 § UtlL. Offentligt biträde bör förordna om
sökande kan styrka familjerelationen till EES-medborgaren. Observera att i
ärenden om uppehållskort blir ett beslut om avlägsnande aktuellt först efter
att visering eller viseringsfri tid löpt ut.
För varaktigt bosatta i annat EU-land blir utvisning normalt aktuell. Liksom
i övriga fall ska en bedömning av om det finns behov av biträde göras från
fall till fall.
Förvar och återvändande

Ett offentligt biträde kan inte förordnas enbart i ett ärende om förvar. Det
krävs att det är fråga om ett avvisnings- eller utvisningsärende alternativt
verkställighet av sådant beslut. När offentligt biträde har förordnats med
stöd av 18 kap 1 § första stycket 4 UtlL omfattar uppdraget därför både
14
frågan om förvar och ärendet rörande verkställighet av avvisnings- eller

utvisningsbeslutet.
När Migrationsverket fattar beslut om avvisning med omedelbar verkställighet med

stöd av 8 kap. 6 § UtlL och samtidigt beslutar om förvar, ska förvaret bedöma om
behov av biträde föreligger efter att förvarsbeslutet verkställts och utlänningen
varit tagen i förvar i mer än tre dagar.
Vem är lämplig för uppdrag som offentligt biträde

Biträde förordnas med utgångspunkt från 26 § RhjL om lämplighet för uppdraget. I
26 § RhjL anges att till offentligt biträde får förordnas advokat, biträdande jurist på
advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Har den sökande
själv föreslagit någon som är lämplig, ska han/hon förordnas, om det inte finns
särskilda skäl mot det. 26 § RhjL ställer inga andra formella krav på ett offentligt
biträde än att han/hon skall vara lämplig för uppdraget vilket innebär att en
lämplighetsbedömning ska göras vid varje tillfälle som ett biträde förordnas av den
som är ansvarig för förordnandet. För att underlätta avsaknaden av tydliga formella
riktlinjer har Migrationsverket tagit fram riktlinjer som ska tillämpas vid
förordnandet. En bedömning av ett biträdes lämplighet är lika viktig i de fall som
sökande själv föreslagit ett visst biträde som när sökande uppgett att
Migrationsverket får förordna ett lämpligt biträde.
I utvärderingsutredningens betänkande (SOU 2008:65) anges att

Migrationsverket ska arbeta på ett sakligt och opartiskt sätt när verket utser
offentliga biträden. Uppdragen ska också fördelas på ett någorlunda rättvist
sätt. När ett offentligt biträde förordnas, tas därför hänsyn till ett antal
faktorer som biträdets lämplighet, rättvise- och objektivitetsskäl, den
sökandes önskemål, biträdets tillgänglighet och effektiviteten i processen.
Utgångspunkten är att samma biträde ska vara förordnat under hela
processen.
I kommentaren ”Rättshjälpslagen och annan lagstiftning om rättsligt

bistånd” av Cecilia Renfors och Ebba Sverne s.108 ff. skriver författarna:
”Som huvudregel gäller att den som förordnas som offentligt biträde
(rättshjälpsbiträde) skall ha juristexamen. För att en person som inte har en sådan
examen skall komma i fråga som biträde krävs att han eller hon har stora
kunskaper på ett särskilt område och att detta kan medverka till att angelägenheten
behandlas på ett bättre och mer effektivt sätt än annars. Den som vill förordnas
som biträde har bevisbördan för att han eller hon uppfyller lämplighetskraven. En
person som är försatt i konkurs kan inte anses uppfylla lämplighetskravet”.
Den som har begått brott eller är försatt i konkurs kan inte anses lämplig att
förordnas som offentligt biträde. Om en utlänning begär att en person som
begått brott eller har skulder ska förordnas bör HL, BF eller TL diskutera
frågan med samordnaren för offentliga biträden innan beslut fattas.
15
Standard för lämplighetsprövning av offentligt biträde

Migrationsverket har tagit fram en standard för vilka krav som ska ställas på en
person som vill kunna bli förordnad som offentligt biträde ex officio av
Migrationsverket (se I 35a/2017 Kvalitetschefens reviderade instruktion om
standard för lämplighetsprövning av offentligt biträde). Av standarden framgår att
personen ska styrka sina kvalifikationer. Personer som inte uppfyller dessa krav
ska inte bli förordnade ex officio som offentligt biträde. Vid osäkerhet om en
person uppfyller lämplighetskraven t.ex. på grund av att hans/hennes kunskaper i
utlänningsrätt, språkkunskaper eller annat är osäkra ska BF kontakta
Migrationsverkets centrala samordnare för biträdesfrågor innan ett beslut fattas.
Det är Migrationsverkets centrala organisation för offentliga biträden, vilken

består av en central samordnare och sex regionala kontaktpersoner, som
sköter den initiala kontrollen av om en person uppfyller uppsatta krav i
standarden.
JUDITH- Migrationsverkets förteckning för offentliga biträden

I Migrationsverkets databas JUDITH finns en förteckning över personer
som anmält intresse för att förordnas som offentligt biträde. Den som ska
förordna ett biträde ex officio ska i första hand förordna det biträde som
JUDITH föreslår. En lämplighetsbedömning i det enskilda ärendet ska dock
alltid göras i samband med förordnandet. Den som förordnar är därför inte
bunden av det föreslagna biträdet och kan välja en annan person om han/hon
bedöms vara mer lämplig för ärendet. Om den sökande själv föreslagit
någon ska han/hon förordnas om det inte finns särskilda skäl emot det.
Avstånd till biträdet

Utifrån kostnads- och processekonomiska skäl bör Migrationsverkets
utgångspunkt vara att förordna biträde som har sin verksamhet på
handläggnings- eller utredningsorten i ärenden som kräver muntlig
handläggning med biträde närvarande. Vid videoutredningar är det lämpligt
att förordna ett offentligt biträde på utredningsorten.
I vissa situationer bör verket förordna ett biträde som har sitt
verksamhetsområde där utlänningen vistas;
- ärendetyper där det inte genomförs någon utredning hos Migrationsverket

med biträdet närvarande,
- sökanden har behov av ett lättillgängligt biträde i närheten av vistelseorten,
t.ex. ensamkommande barn eller en sökande som är sjuk eller liknande
situationer.
Om lämpligt biträde inte finns på handläggnings-, utrednings- eller

vistelseorten bör biträde förordnas med verksamhet i närheten av dessa
orter. Ett avstånd på 5-10 mil i tätbebyggda områden och 20 mil i mindre
tätbebyggda områden kan tjäna som riktmärke (se. prop. 1996/97:9).
16
I de fall sökande föreslagit ett biträde som är lämpligt men som har sin
verksamhet för långt ifrån ska Migrationsverket, innan beslut om att avslå
föreslaget biträde, informera biträdet om att han/hon troligen inte kommer
kunna beviljas full ersättning för resor och tidsspillan (se Beslut att avslå
önskemål om visst biträde- särskilda skäl).
Familjeskäl
I ärenden där maka eller make har asylskäl som gör att det bästa för
makarna är att förordna olika biträden för mannen och kvinnan i familjen
bör verket göra det. Det kan t.ex. gälla ärenden där kvinnans asylskäl är att
hon hotats av makens familj. I vissa fall kan det även vara aktuellt att
förordna ett särskilt biträde som endast företräder barn i familjen.
Handläggande myndighet
Migrationsverket
Av 2 § LOB framgår att offentligt biträde beviljas och förordnas av den
myndighet som handlägger målet eller ärendet.
Huvudregeln är att Migrationsverket ska fatta beslut i fråga om offentligt

biträde fram till dess att verket fattar beslut i avvisnings- eller
utvisningsärendet och får laga kraft eller överklagas.
Vid överklagande
Handläggande myndighet i samband med överklagande av ärende om
avlägsnande ska hanteras enligt följande.
• Om ärendet om avlägsnande överlämnas till en migrationsdomstol

ska frågor rörande offentligt biträde prövas av domstolen.
• Om Migrationsverket omprövar ärendet om avlägsnande, fattar
verket beslut rörande offentligt biträde.
• Om Migrationsverket överlämnar delar av ett överklagandeärende
till en migrationsdomstol, exempelvis flyktingförklaring eller
resedokument, medan beslutet om avlägsnande efter omprövning
upphävs, ska verket fatta beslut i frågor rörande offentligt biträde.
Vid förvar eller uppsikt

I 10 kap. 12 § UtlL anges att beslut om uppsikt eller förvar fattas av den
myndighet eller den domstol som handlägger ärendet om avlägsnande.
Migrationsverket är handläggande myndighet gällande frågan om förvar
(vilket bl.a. innebär att Migrationsverket ska ta ställning om utlänningen
fortsatt ska vara tagen i förvar) när verket har beslutat om inhibition eller ny
prövning se 12 kap. 18,19 §§ UtlL. Migrationsverket ska även bedöma om
det finns behov av offentligt biträde enligt 18 kap. 1 § p. 3 UtlL. Observera
undantaget gällande 12 kap. 19 § tredje stycket UtlL under rubriken
Polismyndigheten.
17
Om Polismyndigheten förordnat ett offentligt biträde enligt 18 kap. 1 § p. 4

UtlL ska Migrationsverket ta ställning till om Polismyndighetens förordnade
enligt 18 kap.1 § p. 4 UtlL upphört, det offentliga biträdet ska entledigas
eller kan förordnas i den del som rör inhibition eller ny prövning. Om
Migrationsverket beslutat om inhibition eller ny prövning och att
utlänningen inte längre ska vara tagen i förvar upphör det förordnande som
Polismyndigheten fattat enligt 18 kap. 1 § p. 4 UtlL. Migrationsverket måste
i dessa fall fatta beslut om biträde ska förordnas enligt 18 kap. 1 § p. 3 UtlL.
Det är viktigt att verket i dessa fall som handläggande myndighet informerar
det offentliga biträde som förordnats av polisen att verket anser att polisens
förordnande har upphört på grund av att utlänningen tagits ur förvar. Om
Polismyndigheten förordnat ett offentligt biträde enligt 18 kap. 1 § p. 4 UtlL
ska Migrationsverket ta ställning till om Polismyndighetens förordnade
enligt 18 kap.1 § p. 4 UtlL upphört, det offentliga biträdet ska entledigas
eller kan förordnas i den del som rör inhibition eller ny eller ny prövning.
MIG 2007:50 i vilken MiÖD klargör att beslut att förordna offentligt biträde
gäller tills ärendet eller målet har avslutats, om inte biträdet dessförinnan
blivit entledigad.
Om verket däremot beslutar att utlänningen ska vara kvar i förvar ska
verket, som handläggande myndighet, fatta beslut om biträdet som
Polismyndigheten förordat ska entledigas eller även kan förordnas gällande
inhibitionsbeslutet eller den nya prövningen. Beslut fattas efter att biträdet i
vanlig ordning kommunicerats.
Observera att Migrationsverkets ansvar som handläggande myndighet gäller

först efter att verket beslutat om inhibition eller ny prövning. Under tiden
som ansökan om verkställighetshinder prövas är Polismyndigheten
handläggande myndighet enligt 10 kap. 13 § UtlL och har ansvar för att
pröva frågan om offentligt biträde.
Polismyndigheten
När Polismyndigheten fattat beslut om förvar i samband med ett beslut om
avvisning eller i samband med verkställighet av ett överlämnat
återvändandeärende ska Polismyndigheten bedöma om det finns ett behov
och vid ett sådant behov förordna ett offentligt biträde.
Vid verkställighet av en dom om utvisning på grund av brott enligt 8 a kap.
UtlL när utlänningen är tagen i förvar, är det Polismyndigheten som ska
bedöma om behov av biträde föreligger enligt 18 kap. 1 § p. 4 UtlL.
Migrationsverket ansvarar i dessa fall endast för att besluta om placeringen
av den förvarstagne.
I MIG 2009:18 klargör MiÖD att Polismyndighetens förordnande av ett

offentligt biträde för en utlänning som hålls i förvar, utöver frågan om
förvar, även omfattar Migrationsverkets beslut om avskiljande och placering
18
i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Det offentliga biträdet har

därmed rätt till skälig ersättning för det arbete som lagts ner i samband med
överklagande av Migrationsverkets beslut i dessa frågor.
Fråga om vilken myndighet som är handläggande myndighet är svår i vissa

ärenden där Polismyndigheten har fattat beslut om förvar i ett
verkställighetsärende och utlänningen därefter ansöker om
uppehållstillstånd enligt 12 kap. 19 § tredje stycket UtlL.
I dom UM 7843-17 redogör MiÖD för förutsättningarna när
Migrationsverket ska pröva en ansökan med stöd av 12 kap. 19 § tredje
stycket UtlL samtidigt som Polismyndigheten handlägger ett
verkställighetsärende. I dessa fall får inte beslutet om avlägsnande
verkställas innan ansökan slutligt prövats och fått laga kraft, vilket framgår
direkt av 12 kap. 8 a § UtlL. Domstolen konstaterar vidare att verkets beslut
om inhibition i dessa fall inte är att betrakta som ett beslut som gör
Migrationsverket till handläggande myndighet i frågan om förvar (se även
det rättsliga ställningstagandet SR 30/2018 gällande handläggande
myndighet i fråga om förvar). Domen innebär att Migrationsverket i vissa
ärenden, där det bedöms att behov av offentligt biträde enligt 18 kap. 1 §
UtlL föreligger, måste ta ställning till om det offentliga biträde som
Polismyndigheten har förordnat, även kan förordnas vid prövningen enligt
12 kap. 19 § tredje stycket UtlL. Om Migrationsverket gör bedömningen att
det offentliga biträdet som Polismyndigheten förordnat inte är lämpligt eller
utlänningen önskat annat biträde ska Migrationsverket meddela
Polismyndigheten sin bedömning.
Observera att det är viktigt med en kontakt med Polismyndigheten för att i
möjligaste mån undvika att utlänningen företräds av två olika offentliga
biträden.
Migrationsdomstol
Om någon yrkar om offentligt biträde i samband med att verkets beslut om
avvisning eller utvisning överklagas eller senare är det en uppgift för
domstolen att besluta om offentligt biträde ska förordnas.
Avslag, byte av offentligt biträde, substitution och entledigande

Enligt 8 § LOB får beslut överklagas av den som är enskild part och av
Justitiekanslern. Enskild part är utlänningen eller det offentliga biträdet.
Vid förordnanden och entledigande

Vid förordnande av offentligt biträde är det utlänningen som är part i
ärendet. Detta gäller inte bara i frågan om vem som har rätt att överklaga ett
beslut utan även i fråga om vem som har rätt att yrka om förordnande av
biträde. Om det inte finns en fullmakt att företräda utlänningen ska ett
yrkande från den som önskar bli förordnad som biträde avvisas.
19
Samma sak gäller i fråga om entledigande av offentligt biträde. Det är

endast utlänningen som är part och kan överklaga ett beslut om entledigande
(jmf. beslut 2004-12-06 av kammarrätten i Stockholm, mål nr 7355-04).
Beslut att avslå begäran av offentligt biträde

Beslut att avslå en begäran om offentligt biträde ska fattas innan av- eller
utvisningsärendet avgörs. Innan avslagsbeslut fattats måste verket
kommunicera utlänningen eller biträdet beroende på vem som begärt/ansökt
om att biträde ska förordnas. Vid avslag skrivs ett beslut med
beslutsmotivering och överklagandehänvisning. Handläggningen av
avlägsnandeärendet fortsätter även om beslutet gällande biträde har
överklagats.
Observera att när det inte finns något behov av offentligt biträde och något
önskemål inte har framförts, räcker det med att en tjänsteanteckning
alternativt en anteckning på handlingarna som skannas in att
Migrationsverket bedömer att det saknas behov av biträde.
Beslut att avslå önskemål om visst biträde – särskilda skäl

Av 5 § LOB jämförd med 26 § RhjL framgår att den som ansökt om
offentligt biträde har rätt att få det biträde som han eller hon har föreslagit
om personen är lämplig och det inte finns några särskilda skäl mot att
förordna den personen. En bedömning, utöver lämplighetsbedömningen
måste därför i vissa fall göras av om det finns särskilda skäl. Vad som avses
med särskilda skäl har lämnats öppet av lagstiftaren. Ökade kostnader för
att biträde som föreslagits har sin verksamhet långt från den ort där ärendet
handläggs är inte tillräckligt för att avslå det biträde som önskats om
han/hon bedöms som lämplig. För att kunna avslå begäran måste först
biträdet få möjlighet att svara på frågan om han/hon är villig att åta sig
uppdraget även om rätten till ersättning kan komma att begränsas mot
bakgrund av reglerna om ersättning i 27§ RhjL. Om han/hon då inte
accepterar förutsättningen kan ansökan avslås.
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2019 ska tiden från ansökan till
beslut vara förutsägbar och så kort som möjligt. Det innebär att särskilda
skäl för att neka ett biträde som sökande föreslagit kan föreligga om verket
påbörjat handläggningen av ansökan i nära anslutning till ansökan om asyl
och det föreslagna biträdet inte har möjlighet att närvara vid muntlig
förhandling inom ett par månader. Observera därför att MIG 2017:21 inte
längre kan ligga till grund för att föreslaget biträde förordnas.
Förutsättningarna i det målet var helt andra eftersom sökande ansökte om
asyl hösten 2015 och verket inte påbörjade handläggningen av ärendet
förrän närmare ett och ett halvt år efter asylansökan.
Om sökande föreslår ett biträde som redan har flera uppdrag som offentligt
biträde ska verket i första hand informera sökande om att biträdet har
många förordnanden vilket kan innebära att det offentliga biträdet kan ha
20
lite tid för sökande. Verket ska därefter fråga sökande om han/hon kan
tänka sig att ett annat biträde förordnas. För det fall sökande inte accepterar
ett annat biträde kan ansökan avslås om biträdet uppger sig inte ha tid för
utredningar m.m. de två närmaste månaderna.
En inte alltför ovanlig företeelse vid verket är att sökande förordar att en
viss person förordnas som offentligt biträde. Sökande kan ha särskilt
förtroende för personen på grund av att han/hon talar samma språk. I dessa
fall är det viktigt att verket förutom att kontroll att de riktlinjer som tagits
genom verkets styrning vid lämplighetsbedömningen även kontrollerar att
den föreslagna personen har tillräckliga kunskaper i svenska språket för att
kunna företräda sökande som offentligt biträde.
Beslutet att inte förordna föreslagit biträde sänds till utlänningen med kopia
för kännedom till biträdet. I samband med att beslutet fattats bör utlänningen
ges möjlighet att föreslå en annan person som biträde alternativt medge att
Migrationsverket väljer ett biträde åt honom/henne.
Avvisnings- eller utvisningsärendet fortsätter att handläggas som vanligt,

även om avslagsbeslutet i biträdesfrågan överklagas.
Byte av biträde
Byte av biträde får enligt 26 § RhjL ske om det finns särskilda skäl.
Biträdesbyte tillåts endast om det uppstått djupgående motsättningar mellan
biträdet och utlänningen eller om det föreligger andra särskilda skäl. Enligt
förarbetena bör myndigheterna, framför allt av kostnadsskäl, vara restriktiva
när det gäller att medge biträdesbyte. Har byte av biträde redan skett en
gång får nytt byte enligt 26 § rättshjälpslagen endast ske om det finns
synnerliga skäl.
Att utlänningen har återkallat fullmakten för det offentliga biträdet får inte
tolkas som att utlänningen anser att han/hon inte har något behov av
offentligt biträde (se MIG 2006:2).
”Mot bakgrund av presumtionen att en utlänning skall ha rätt till bistånd av

ett offentligt biträde i ett mål där en fråga om utvisning aktualiseras, finner
Migrationsöverdomstolen att migrationsdomstolen borde ha tolkat J T B:s
återkallande av fullmakten för det offentliga biträdet som en begäran om att
få byta offentligt biträde. Migrationsdomstolens beslut om entledigande av
det offentliga biträdet skall därför undanröjas och målet visas åter till
migrationsdomstolen för ny handläggning av biträdesfrågan”.
Om biträdesbyte medges, entledigas det tidigare biträdet samt ett nytt

förordnande skrivs ut för det nya biträdet. Ett avslag på framställningen ska
motiveras och överklagandehänvisning lämnas. Det är utlänningen som är
part i ärendet om byte av biträde och som därmed underrättas om beslutet.
21
Enligt DVFS 2010:2 ska Justitiekanslern underrättas om beslut om byte av

rättshjälpsbiträde. Särskild blankett för underrättelse finns att ladda ned från
Domstolsverkets hemsida.
Särskilda skäl för byte av biträde

Särskilda skäl för Migrationsverket att medge byte av offentligt biträde kan
vara på grund av:
• avståndet mellan biträdets kontor och sökandens vistelseort
• intressemotsättningar mellan t.ex. makar som har samma biträde
• medlemmar i samma familj har fått olika biträden och vill ha samma
biträde
• allvarlig sjukdom eller annat permanent förhinder
MiÖD har i dom (MIG 2010:12) uttalat sig om särskilda skäl för byte av
offentligt biträde i ett ärende. Målet gällde en kristen mans begäran att få
byta offentligt biträde då han inte kände förtroende för biträdet på grund av
att hon var muslim och inte heller ansåg sig kunna berätta om sina asylskäl
för henne eftersom dessa inkluderade förföljelse från muslimer i hemlandet.
Se även Högsta förvaltningsrättens dom (HFD 2016 ref. 52) där domstolen
medgav rätt till byte av offentligt biträde eftersom den enskilde hade ett särskilt
förtroende för biträdet och några betydande biträdeskostnader ännu inte kunnat
uppstå i målet.
Substitution
Om det offentliga biträdet får förhinder av kortvarig natur har biträdet enligt
26 § sista stycket RhjL möjlighet att sätta advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå i sitt ställe (substitution).
Med ”förhinder av kortvarig natur” menas kortvarig sjukdom, andra

brådskande uppdrag eller liknande. Substitution har också godtagits inom
samma advokatbyrå vid hög arbetsbelastning. När det är fråga om mera
långvariga eller permanenta förhinder ska biträdesbyte ske.
Substitution får ske om det inte leder till en stor ökning av kostnaderna. Om
substitutionen skulle göra att kostnaderna ökar kraftigt kräver
rättshjälpslagen att det offentliga biträdet ansöker om särskilt tillstånd från
Migrationsverket.
Substitution som görs av offentliga biträden som är advokater eller som

tillhör advokatkontor kräver inte något medgivande eller godkännande från
Migrationsverket på samma sätt som ett biträdesbyte gör. Ett offentligt
biträde från en juristbyrå, juristfirma eller liknande kan däremot inte utan
Migrationsverkets tillstånd sätta annan jurist i sitt ställe.
Eftersom bestämmelserna om substitution (utan tillstånd) kräver att ett

offentligt biträde endast får sätta advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå i sitt ställe kan en jurist som inte tillhör ett advokatkontor inte
22
utnyttja möjligheterna med substitution genom att sätta en annan jurist på

samma firma i sitt ställe utan Migrationsverkets tillstånd. Vid en sådan
tillståndsprövning har Migrationsverket möjlighet att godkänna substitution
endast om den andre juristen har tillräcklig erfarenhet av utlänningsärenden
och detta inte medför en kraftig ökning av kostnaderna. För det fall en jurist,
som inte tillhör ett advokatkontor begär att en annan advokat eller
biträdande jurist på en annan firma ska medges substitution bör
Migrationsverket särskilt överväga kostnadsaspekten i förhållande till
möjligheterna att byta biträde.
I normala fall ska Migrationsverket begära substitutionsbesked. När det

offentliga biträdet är på samma advokatbyrå som den advokat eller jurist
förordnats i ärendet behövs inget substitutionsbesked. Finns båda juristerna
dessutom upptagna i en fullmakt behövs inte heller någon transportfullmakt
från det förordnade biträdet. Substitutionsbeskedet godtas i kopia. Beskedet
ska bifogas kostnadsräkningen när ersättning begärs för uppdraget.
Den som har förordnats till offentligt biträde upphör inte att vara biträde
genom att han sätter annan i sitt ställe, eftersom biträdesförordnandet är
personligt. Vid bedömning av ersättningen får inte enbart omständigheten
att biträdet satt annan i sitt ställe medföra att ersättningsbeloppet ökar (NJA
2005:20). Ersättningsbeloppets storlek ska istället på normalt sätt bedömas
enligt bestämmelserna i rättshjälpslagen.
För det fall att det offentliga biträdet och den som anlitats som substitut
begär att ersättningen ska fördelas mellan dem efter viss fördelningsgrund
bör hinder mot att detta sker inte anses föreligga. Detta innebär emellertid
inte att den som trätt i det offentliga biträdets ställe har någon självständig
rätt till ersättning av allmänna medel (jmf. NJA 2005 s.137).
Rutin vid missbruk av substitution

Det förekommer att offentliga biträden skickar annan person till utredning
på verket utan iakttagande av bestämmelserna ovan (missbruk av
substitution). De sanktioner som kan bli aktuella är nedsättning av
ersättningen samt entledigande, se 27 § RhjL.
Huvudregeln vid missbruk av substitution bör vara att utredningen ställs in

och att ersättningen sätts ner. Om det finns skäl till det bör biträdet även
entledigas som offentligt biträde. Om missbruket beror på ett misstag eller
missförstånd bör biträdet ges möjlighet att rätta till misstaget.
Entledigande
Enligt 26 § RhjL får ett biträde entledigas om det finns skäl för det. Kravet
på att det ska finnas ett giltigt skäl gäller oavsett om det är utlänningen eller
biträdet som ber om ett entledigande. Vid bifall till en begäran om
entledigande, ska ett nytt biträde förordnas, om utlänningen alltjämt har
23
behov av biträde. Innan ett biträde entledigas ska biträdet ges möjlighet att
uttala sig genom kommunicering.
Migrationsverket tar upp frågan om entledigande av offentligt biträde

Om det offentliga biträdet försummar sin klients intressen eller om han/hon
inte bidrar till en effektiv process och därigenom förorsakar fördröjningar
och ökade kostnader kan han/hon entledigas. T.ex. när ett offentligt biträde
försummar sin klient genom att inte överklaga ett beslut i tid eller om det är
uppenbart att det offentliga biträdet inte känner till lagstiftningen så att
han/hon kan företräda sin klient. I vissa fall när ett offentligt biträde
fördröjer handläggningen genom att inte komma in med inlagor i tid utan att
begära anstånd eller inte kommer till inbokade möten. Visad misskötsamhet
vid fullgörandet av uppdraget i ett ärende kan i vissa fall medföra att beslut
fattas av rättschefen om att biträdet avregistreras från möjligheten att ex
officio förordnas som offentligt biträde av Migrationsverket (se avsnitt om
Beslut om avregistrering av advokat eller jurist från ex officio
förordnanden).
Beslut om avregistrering av advokat eller jurist från ex officio förordnanden

Det förekommer att Migrationsverket anser att det finns behov av att fatta
beslut om att avregistrera en advokat eller jurist från verkets förteckning
(JUDITH) över jurister som förordnas ex officio som offentligt biträde vid
Migrationsverket.
Anledningen till att Migrationsverket fattar ett sådant beslut kan vara;
- att Sveriges advokatsamfund har beslutat att utesluta advokaten ur samfundet,
- att advokaten eller juristen inte överklagade ett beslut i tid,
- att advokaten eller jurist är försatt i konkurs,
- att advokaten eller juristen begått ekonomiskt brott eller annan brottslighet,
- att advokaten eller juristen varit oskicklig i handläggning av ärenden vid
Migrationsverket.
Beslutet om att avregistrera en advokat eller jurist från JUDITH fattas av

rättschefen efter föredragning av verksjurist vid rättsenheten. Innan beslut
om avregistrering fattas har ett klagomål från Migrationsverkets centrala
samordnare för de offentliga biträdena kommit in. Klagomålet har oftast
framförts av verksamheten till den centrala samordnaren. Klagomålet gås
igenom av en verksjurist som upprättar en skrivelse över klagomålet och
begär in yttrande från det offentliga biträdet gällande klagomålen. När
ärendet är tillräckligt utrett beslutar rättschefen om eventuell avregistrering
från JUDITH för ex officio förordnanden. Observera att en advokat eller
jurist där beslut fattats om avregistrering från JUDITH fortfarande kan
förordnas som offentligt biträde i ett ärende om sökande har begärt den
advokaten eller juristen såvida det inte finns särskilda skäl för att avslå
begäran.
24
Underlag till centrala samordnaren vid klagomål gällande ett offentligt biträde
Det händer att HL eller BF framför klagomål till den centrala samordnaren för
offentliga biträden gällande ett visst biträde om en viss situation. När något
inträffar under en utredning eller i annat sammanhang är det viktigt att HL eller BF
tänker på att skriva en tjänsteanteckning som beskriver alla omständigheter som
inträffat innan klagomålet framförs till den centrala samordnaren.
Tjänsteanteckningen som skrivs ska vara saklig och beskriva händelseförloppet
tydligt rakt upp och ner utan att de egna känslorna läggs till som att ”jag fick
uppfattningen att” eller ”det kändes som”. Anledningen till att anteckningarna bara
ska beskriva situationen är att om den ska användas för att framföra klagomål till
biträdet måste den uppkomna situationen vara sakligt beskriven. Om klagomålet
leder till beslut om att entlediga biträdet så måste biträdet som berörs alltid ges
möjlighet att ge sin syn på situationen innan ett beslut fattas.
MIÖD - formaliafrågor gällande beslut om offentligt biträde

MiÖD har i domen UM 6290-08 (domen är inte refererad) bedömt
formaliafråga om offentligt biträde. Migrationsverket hade i tre skilda
beslutsdokument daterade samma dag beslutat att sökande var i behov av
biträde, att avslå begäran om önskat biträde, att förordna ett annat biträde
som offentligt biträde på grund av att hon hade verksamhet när
utredningsorten för asylansökan. Sökande överklagade beslutet att inte
förordna det biträde han önskat.
MiÖD skriver i domen i fråga om vilket/vilka beslut som omfattas av

överklagandet, att besluten inte kan separeras i förhållande till varandra. De
ska ses som tre delar av beslutet att förordna ett lämpligt offentligt biträde.
MiÖD fann därför att överklagandet omfattade samtliga tre beslut som
fattats och visade målet åter till migrationsdomstolen.
För Migrationsverket innebär domen att handläggningsgången bör vara att

sökanden informeras om;
1. att yrkandet om ett visst biträde kan komma att avslås,
2. att sökanden bereds möjlighet att föreslå ett annat biträde,
3. att om sökanden inte föreslår annat biträde kan verket komma att fatta
beslut om att förordna ett annat lämpligt biträde.
Sammanfattning- i vilka situationer fattas beslut vs tjänsteanteckning

Beslut gällande offentligt biträde fattas i följande situationer;
1. När det finns ett yrkande om offentligt biträde fattas ett beslut att bevilja
eller avslå ett offentligt biträde.
2. När det finns ett yrkande om visst biträde ska förordnas som offentligt
biträde fattas ett beslut om att bevilja eller avslå yrkandet.
Noteringar rörande handläggningen, t.ex. att offentligt biträde ska förordnas,

att det inte finns behov av offentligt biträde, att biträdet ska ha vissa
25
kvalifikationer och att biträdet ska ha sin verksamhet i visst geografiskt

område, ska göras i tjänsteanteckning. Tänk på att om det inte finns en
begäran om offentligt biträde ska en tjänsteanteckning skrivas om det
saknas behov av biträde.
Rätten till offentligt biträde upphör

Förordnandet om offentligt biträde upphör när beslutet om avvisning- eller
utvisning får laga kraft (jmf MIG 2007:50).
För en utlänning som sitter i förvar i väntan på återvändande upphör förordnandet

när utlänningen verkställs alternativt om beslutet om förvar upphävs.
I ärenden om beslut gällande verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning
12 kap. 18, 19 §§ UtlL upphör rätten när inhibitionsbeslut upphävs eller när ny
prövning enligt 12 kap. 19 § UtlL inte beviljas.
Märk att då offentligt biträde beviljats i ärenden om avvisning med

omedelbar verkställighet kvarstår förordnandet tills ärendet slutligt avgjorts.
Förordnandet om offentligt biträde omfattar inte arbete med ansökan till

Högsta Förvaltningsdomstolen om resning.
Överklagande
Om ändring inte är aktuell kontrolleras att överklagandet har kommit in i rätt tid.
Om överklagandet har kommit in för sent fattas beslut om avvisning av
överklagandet. Ett sådant beslut är också överklagbart till migrationsdomstol. När
överklagande kommer in under handläggningen av avvisnings- eller
utvisningsärendet fortsätter handläggningen även om ett beslut rörande offentligt
biträde överklagats, t.ex. biträdesbyte. Relevanta handlingar i avlägsnandeärendet
skickas elektroniskt eller som kopior tillsammans med handlingarna gällande
överklagandet gällande byte av biträde.
Offentliga biträdets roll

Sveriges advokatsamfund har den 9 december 2004 uttalat följande gällande
utredningsskyldighet vid biträde i asylärenden. ”En advokat som förordnas som
offentligt biträde i ett asylärende har som främsta plikt att, inom ramen för vad lag
och god advokatsed bjuder, efter bästa förmåga tillvarata en klients intressen och
bevaka dennes rätt i ärendet. Inom ramen för detta uppdrag åligger det advokaten
att gentemot klienten iaktta trohet och lojalitet samt lyfta fram de omständigheter
som talar för klientens sak. En advokat får inte, utan klientens samtycke, till
Migrationsverket redovisa uppgifter som talar till klientens nackdel”.
Begäran om anstånd
Det händer att offentliga biträden begär om anstånd att komma in med en inlaga
eller slutföra sin talan under utredningen av ärendet. Om begäran om anstånd beror
på omständigheter utanför biträdets kontroll t.ex. sjukdom, att biträdet inte fått tag
på sin klient eller att biträdet med kort varsel från Migrationsverket uppmanats att
slutföra talan efter att handläggningen av ärendet varit vilande på verket under lång
26
tid bör anstånd beviljas. Längden på anståndet avgörs utifrån vad som är rimligt i
den enskilda situationen. Vid upprepade begäran om anstånd från ett biträde bör
handläggaren ta kontakt med biträdet och uppmana biträdet att se över sin kalender
och om möjligt sätta annan advokat eller biträdande jurist på advokatbyrån i sitt
ställe (substitution). För det fall det offentliga biträdet uppger att substitution inte är
möjligt bör handläggaren prata med beslutsfattare eller teamledare för att avgöra
hur anståndsbegäran ska hanteras.
Biträdets närvaro under utredningarna

Det är viktigt att det offentliga biträdet bereds möjlighet att närvara då
utlänningen hörs i asylärendet. JO har i beslut 1723-1993 anfört följande.
”Angående frågan om ett biträdes möjligheter att närvara vid en muntlig
handläggning delar jag, av skäl som anförts av verket uppfattningen att det
bör vara tillräckligt att biträdet i god tid före det muntliga utredningstillfället
underrättas om tidpunkten för detta. Jag förutsätter dock givetvis att verket
så långt möjligt tillgodoser biträdets önskemål i fråga om tidpunkt för
handläggning”. Tidpunkt för genomförande av en muntlig genomgång bör
vara fastställd redan när biträdet förordnas, varvid det ingår i biträdets
åtagande att närvara vid detta tillfälle.
Fråga har ibland uppkommit om biträdet, som är förordnad för sökanden i

ett anknytningsärende, ska få ersättning för att närvara under den muntliga
utredningen med referenspersonen. Migrationsverkets uppfattning i denna
fråga är att ersättning normalt inte bör utgå till biträdet när han eller hon
närvarar under utredning med referenspersonen. Det är viktigt att
handläggaren informerar biträdet om detta innan utredningen med
referenspersonen.
Ersättning utgår självfallet för den tid som biträdet närvarar under
utredningen med sökanden i asylärenden.
Fullmakt
I 15 § FL anges ett formkrav för fullmakter som inte har någon motsvarighet i
1986 års förvaltningslag. Av fullmakten ska ombudets namn, uppdragets
omfattning och om någon annan än ombudet har rätt att företräda utlänningen
framgå. Bestämmelsen ger verket en möjlighet att förelägga ett ombud att styrka
sin behörighet genom att begära att en bekräftelse ges in från den som ombudet
företräder. Bestämmelsen förenklar även handläggningen av ärenden eftersom
formkravet (att det ska framgå av fullmakten uppdragets omfattning) gör att det
blir lättare att avgränsa ombudets insyn i ärendet på grund av sekretess.
Fullmakts betydelse för biträde vs. ombud

Man skiljer på betydelsen av fullmakt för ett biträde och ett ombud. Ett ombud får
bara inom ramen för fullmakten självständigt företräda utlänningen. Ett biträde
som inte har fullmakt är behörig att agera när utlänningen närvarar. Ett annat ex. är
27
när en inlaga kommer in efter att biträdet har närvarat vid en utredning. Vid
tveksamhet ska alltid fullmakt begäras.
Viktigt att komma ihåg är att utlänningsärendet omfattas av sekretess vilket gör att
uppgifter inte kan lämnas ut till biträdet om han/hon inte har fullmakt eller
utlänningen har medgivit att sådana uppgifter lämnas. Eftersom ett biträde har
svårt att fullgöra sitt uppdrag utan tillgång till handlingarna i ärendet bör ett
önskemål om ett visst biträde eller en uppgift från utlänningen att han/hon godtar
det biträde som verket utser ses som ett medgivande att handlingarna i ärendet
lämnas ut. Vid tveksamhet ska verket begära ett särskilt medgivande.
Biträdets roll i förhållande till andra ombud

Det är skillnad mellan ett offentligt biträde och ett ombud. För den som är ombud
tillämpas förvaltningslagens regler medan för offentliga biträden tillämpas först
och främst lagen om offentligt biträde. I 14 § FL anges att den som är part i ett
ärende får som ombud eller biträde anlita någon som är lämplig för uppdraget. Den
som anlitar ombud ska dock medverka personligen om myndigheten begär det. Om
ett ombud eller biträde bedöms vara olämplig för sitt uppdrag får myndigheten
besluta att han eller hon inte längre får medverka i ärendet.
I utlänningsärenden är det inte ovanligt att det finns ett förordnat offentligt biträde
med gällande fullmakt och ett eller flera ombud med fullmakt. Ombudet eller
ombuden kan ha rätt att hjälpa utlänningen genom att följa med till en intervju eller
agera på annat sätt utifrån vad som anges i fullmakten. En fråga som i bland
kommer upp är vilken skyldighet Migrationsverket har gentemot det offentliga
biträdet vs. ombudet/ombuden när det gäller partsinsyn och kommunicering.
Verket kan kommunicera bara det offentliga biträdet om det finns en heltäckande
fullmakt för det offentliga biträdet men det är lämpligt att för kännedom informera
ombudet/ombuden om handläggningen (om ombudet/ombuden har fullmakt som
täcker uppdraget). För det fall ett ombud ger in uppgifter som påverkar
handläggningen av ärendet är det nödvändigt att kommunicera uppgifterna med
ombudet. Det är även viktigt att tänka på att det offentliga biträdet får kännedom
om uppgifterna som lämnats. Det offentliga biträdet ska även ges möjlighet att
kommentera uppgifterna (se 25 § FL) om uppgifterna kan påverka ärendets utgång.
Möjlighet att avvisa ombud ett olämpligt ombud

Om ett ombud som har fullmakt begär att få kopior på handlingar i ärendet ska
verket skicka kopior. Betalt för kopiorna tas enligt avgiftsförordningen (1992:191).
Enligt FL (se prop. 2016/17:180 ss. 90-91) finns det möjlighet att avvisa ett ombud
som bedöms vara olämpligt för sitt uppdrag. I 1986 års förvaltningslag krävdes det
att Migrationsverket kunde visa att ombudet uppträtt oskickligt eller oförståndigt i
ärendet för att han/hon skulle kunna avvisas. Förändringen i förvaltningslagen
innebär för Migrationsverkets del att ett ombud i ett enskilt ärende kan avvisas
innan handläggning eller utredning påbörjats om verket har goda grunder sedan
tidigare att ombudet är olämpligt. Tänk på att det är viktigt att bedömningen om ett
ombud är olämpligt ska ske utifrån saklig och opartisk grund. Om
Migrationsverket gör bedömningen att ett visst ombud i ett enskilt ärende ska
avvisas ska verket ge ombudet och sökande möjlighet att komma till tals enligt 25
28
§ FL innan ett överklagbart (se 41 § FL) beslut fattas i det enskilda ärendet.
Förändringen i förvaltningslagen innebär dock inte att ett ombud som visat
oskicklighet automatiskt kan avvisas i alla ärenden utan beslut måste fattas i varje
enskilt ärende där ombudet vill agera.
Ersättning till offentligt biträde

Allmänt
Av 27 § RhjL framgår att biträdesersättningen ska bestämmas utifrån vad
som är skäligt i förhållande till uppdragets art och omfattning, biträdets
skicklighet och omsorg i arbetet samt tidsåtgången.
Biträdet lägger ned arbete och kostnader på egen risk. Om det nedlagda
arbetet är ersättningsgillt bestämmas först i efterhand.
Ett förordnande som offentligt biträde är alltid personligt. Utbetalning sker

därför alltid till en fysisk person.
En prövning ska alltid göras av om visst arbete i sin helhet har varit
nödvändigt för att ta till vara huvudmannens rätt. Om visst arbete inte har
varit nödvändigt för uppdragets fullgörande kan det inte ersättas. Det kan
t.ex. vara fråga om visst arbete som inte har tillräcklig anknytning till den
aktuella angelägenheten, om arbete som inte har utförts för sökandes
räkning eller att visst arbete inte kan anses omfattat av uppdraget.
MiÖD har i dom MIG 2017:3 ansett att ersättning för rutinmässiga åtgärder
kan ersättas som arbete. MiÖD skriver bl.a. att en bedömning ska göras om
arbetet kan anses ingå i uppdraget, varit nödvändigt och om tidsåtgången
kan anses ha varit rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
Det är den som begär ersättning som måste kunna visa att det begärda
beloppet är skäligt, se NJA 1987 s. 58. Ett biträde har som regel inte rätt till
ersättning för arbete av kurativt slag. Om biträdets kurativa insatser kan få
positiva effekter på den fortsatta hanteringen av ärendet så kan ersättning
undantagsvis (RÅ 81 2:54 i vilket advokatens kurativa insatser i ett mål
gällande omhändertagande av ett barn enligt lagen om vård av unga gjorde
att målet kunde avgöras).
Om ett beslut att bevilja rättshjälp ändras efter överklagande har biträdet rätt till
ersättning för det arbete som har utförts under den tid beslutet om rättshjälp gällde,
se NJA 1983 s. 736. Arbete som har utförts efter ett förordnande har upphört är
inte ersättningsgillt jmf MIG 2007:50.
Förbud mot ytterligare ersättning

I 29 § RhjL anges att ett biträde inte får ta emot ersättning av sökande utöver
vad som följer av 27 § RhjL. I 27 § RhjL anges att biträdet får ta emot
skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som inte omfattas av biträdets rätt
29
till ersättning från staten. Om ett offentligt biträde i strid mot regeln i 29 §
RhjL tar emot betalning av sin sökande bör Migrationsverket självmant ta
upp frågan om entledigande.
Kostnadsräkning
Av 20 § RhjF framgår vilka krav som bör ställas på en kostnadsräkning, se
även 6 § förordningen om offentligt biträde (FOB).
I skilda poster ska anges vad som begärs för arbete, tidsspillan och utlägg.
De olika posterna ska anges exklusive mervärdeskatt. Mervärdesskatten
redovisas separat. Ingår utlägg för vilka det inte föreligger skyldighet att
redovisa mervärdeskatt, ska dessa utlägg anges särskilt.
Arbetsredogörelsen ska innehålla uppgift om tidsåtgång för varje åtgärd som

gjorts i ärendet. Om biträdet begär ersättning för särskilda omständigheter
såsom att uppdraget varit speciellt svårt eller ställt särskilda krav ska det
redovisas. Om det är brister i kostnadsräkningen är det offentliga biträdet
ansvarigt för bristen.
Högsta domstolen har i dom NJA 2008 s. 223 bl.a. redogjort för vilka krav
som kan ställas på arbetsredogörelsen i en kostnadsräkning. Rutinmässiga
åtgärder är kortare telefonsamtal och meddelanden med e-post, telefax eller
brev, begäran om anstånd, bekräftelse av mottagna handlingar etc. Åtgärden
ska vara begränsad i tid och okomplicerad att utföra. Sådana åtgärder bör
kunna slås samman till en post, där antalet åtgärder och total tidsåtgång
anges. Det är inte möjligt eller lämpligt att ställa upp någon absolut
tidsgräns för vad som ska avses med rutinmässiga åtgärder, men åtgärder
som tar mindre än 20 minuter bör regelmässigt kunna bedömas vara av
sådana att de inte behöver särredovisas. Undantag från kravet på
särredovisning av tidsåtgången i 20 § RhjL bör tolkas ganska restriktivt.
Det finns inte något krav på att en kostnadsräkning ska vara undertecknad.
Se även Migrationsverkets ekonomihandbok under kapitel 5.
Timkostnadsnorm och tidpunkt

För gällande timkostnadsersättning se Domstolsverkets hemsida (se
Rättshjälp och taxor). Taxan är beräknad exklusive mervärdesskatt. Biträde
som är skyldig att redovisa mervärdesskatt ska lägga till 25 procent till
taxan.
Som huvudregel ska ersättning betalas enligt timkostnadsnormen för varje

ersättningsgill timme. Ersättning ges för varje arbetad timme vilket innebär
att ett biträde inte kan få ersättning för lunchpaus se NJA 1987 s. 365 såvida
biträdet inte klart redogör för vad han/hon arbetat med under lunchpausen.
Timersättningen får sättas lägre om arbetet har utförts mindre skickligt, eller
högre om det har utförts särskilt skickligt. Ett biträde som är särskilt
30
skicklig, t.ex. genom att han eller hon är särskilt kunnig på rättsområdet och
som därför kan antas ha arbetat snabbare än ett “normalskicklig” biträde,
kan ersättas med ett timarvode över timkostnadsnormen, se prop. 1996/97:9
s. 217.
I timkostnadsnormen ingår ersättning för allmänna kontorskostnader, bl.a.

kopiering. I RH 2013:57 nekades därför en offentlig försvarare ersättning
för utskrift av förundersökningsprotokoll som han erhållit i elektronisk
form. Timersättningen kan inte höjas därför att en advokat har höga
omkostnader för sitt kontor eller liknande, se prop. 1996/97:9 s. 217 f. Den
ska heller inte sänkas för den som har särskilt låga fasta kostnader i en
verksamhet. Advokater från andra medlemsstater i EU kan inte kräva mer
betalt än vad gällande taxor medger i det land där målet handläggs, se EU-
domstolens dom den 3 december 2003 i mål C-289/02.
Ersättning för arbete innan förordandet

I 27 § tredje stycket RhjL anges att ersättning för arbete före ansökan om
rättshjälp endast kan avse arbete som varit av mindre omfattning eller av
brådskande art. Med arbete i mindre omfattning avses enligt
förarbetsuttalanden arbete som motsvarar vad en advokat debiterar under en
arbetsdag, dvs. sex timmar. Ersättning för utlägg som ett biträde haft före
ansökningen om rättshjälp har utgått när uppdraget har krävt utlägget och
det varit av mindre omfattning eller brådskande art se RN 75-2004. För
Migrationsverket gäller att arbete som varit brådskande och nödvändigt för
att ta till vara den sökandes rätt i är ersättningsgillt oavsett när det utförts.
Fråga har uppkommit om biträde som är förordnat för sökanden i ett

anknytningsärende ska få ersättning för att närvara under den muntliga
utredningen med referenspersonen. Migrationsverkets uppfattning i denna
fråga är att ersättning normalt inte bör utgå till biträdet när han eller hon
närvarar under utredning med referenspersonen. Viktigt att handläggaren
informerar biträdet om detta innan utredning med referenspersonen
påbörjas.
Tidsspillan
Tidsspillan är tid som biträdet inte kan arbeta med uppdraget, trots att
arbetstid går åt för uppdraget. Restid och väntetid är den vanligaste formen
av tidsspillan. Domstolsverket har med stöd av 19 § RhjF fastställt hur
tidsspillan ska beräknas, se DVFS 2017:16. Ersättning för tidsspillan betalas
för tid mellan kl. 7.00 och 22.00. Ersättningen gäller för biträden som är
godkända för F-skatt. Normal måltidspaus ersätts inte som tidsspillan.
Om biträdet har utfört något produktivt arbete under en resa ska ersättning för
tidsspillan inte ges. Högsta domstolen har beträffande offentliga försvarare uttalat
att en offentlig försvarare är skyldig att ta till vara de möjligheter som står till buds
att begränsa kostnaderna för det allmänna och om möjligt utnyttja väntetid till
arbete, jmf RÅ 1997 ref. 33.
31
Utanför det taxesatta området ersätts tidsspillan i den mån den inte är obetydlig.
Högsta domstolen har i ett mål (som gällde ersättning till offentlig försvarare)
slagit fast att tidsspillan måste vara sammanlagt minst 20 minuter i en och samma
instans för att vara ersättningsgill, se NJA 2004 s. 549. Högsta domstolen angav
samtidigt att tidsspillan inte heller i dessa fall skulle ersättas om tidsåtgången vid
något av tillfällena är så obetydlig att detta inte ska räknas in. Domstolen angav
också att tidsspillan som avsett minst 15 minuter tur och retur inte anses som
obetydlig. Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom förklarat att vid beräkning
av tidsåtgång för inställelse till förhandling ska förutom själva tiden för
förflyttning till och från förhandlingslokalen även inräknas några minuters väntetid
för att biträdet ska ha en viss marginal för sin inställelse. Enligt domstolen kan det
skäligen antas att en inställelse till en förhandling tar 15 minuter av den
ersättningsberättigades arbetstid i anspråk även när biträdets kontor ligger på kort
promenadavstånd från förhandlingslokalen, se HFD 2011 ref. 41.
När det gäller merkostnad vid val av biträde på annan ort har Högsta domstolen
slagit fast att en offentlig försvarare verksam långt från domstolsorten har rätt till
skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som uppstår på grund av avståndet upp
till en nivå som motsvarar vad en lokalt verksam försvarare är berättigad till utan
att en sådan kostnad ska betraktas som en merkostnad. Domstolen ansåg också att
övervägande skäl finns för att en sådan kostnad bör schabloniseras. Ersättning för
tidsspillan och utlägg bör enligt domstolen utgå med samma belopp som för en
försvarare med verksamhet 10 mil från domstolen inom ett tätbebyggt område och
20 mil för mindre tätbebyggda områden, se NJA 2012 s. 914.
Högsta förvaltningsdomstolen har fastslagit att schablonberäkning även bör gälla

för offentliga biträden, se HFD 2016 ref. 30. I ett mål som gällde frågan om ett
positivt förhandsbesked i fråga om merkostnader för ett distansbiträde (offentligt
biträde) har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att ett förhandsbesked även
gäller under ett måls fortsatta handläggning i överinstans, se HFD 2019 ref. 2.
MiÖD har i dom MIG 2008:4 ansett att en klar definition av begreppet
tidsspillan inte finns utan måste avgöras från fall till fall. Har biträdet under
resa utfört produktivt arbete med något uppdrag, skall restiden inte betraktas
som tidsspillan. Att kräva att biträdet arbetar med migrationsmål under resor
med allmänna kommunikationsmedel är naturligtvis begränsat ur
sekretessynpunkt. Det innebär dock inte att biträdet är förhindrad att utföra
annat lämpligt arbete, även om arbetet inte kan bedrivas lika effektivt och i
samma omfattning som om biträdet befunnit sig på kontoret.
Utlägg
Utlägg är kostnader som biträdet haft för resa och uppehälle samt kostnad för
tolkning och översättning, se MIG 2017:22. Kostnader för telefon, kopiering och
andra normala kontorskostnader ingår i timkostnadsnormen och ersätts inte
särskilt, se RH 2013:57. I den mån sådana kostnader ligger utanför det normala kan
de dock ersättas som utlägg. I SOU 2014:86 s.306 anges att ersättning för utlägg
lämnas endast för kostnader som har varit nödvändiga för att ta till vara den
misstänktes intressen. Biträdet behöver normalt inte styrka sina kostnader för
32
utlägg. Domstolen eller myndigheten har vid sin granskning av biträdets

kostnadsräkning att bedöma om kostnaderna för utlägg kan anses rimliga
utifrån angivna faktiska förhållanden. Om domstolen eller myndigheten finner
anledning att ifrågasätta den begärda ersättningen får verifikationer som styrker
utläggen begäras in.
Offentligt biträde äger enligt 6 § jmf med 4 § LOB rätt att på eget initiativ
besluta om utredning som behövs för att ta tillvara sökandes rätt och som
inte myndighet kommer att göra. Ersättning för sådan utredning ska utgå
med skäligt belopp.
MiÖD har i dom UM 6869-08 uttalat sig i fråga om ersättning till offentligt biträde
för inhämtande av utredning. Det offentliga biträdet hade i MiÖD yrkat ersättning
för utlägg avseende inhämtande av den tolkanalys som åberopades som bevisning.
MiÖD gjorde följande bedömning avseende ersättningen. En utredning om
tolkningen under MD:s muntliga förhandling hade varit skäligen påkallad för att
tillvarata huvudmannens rätt. Vidare var ersättningen för den analys som den
auktoriserade tolken hade utfört, rimlig i sig. Däremot ansågs att den utredning
som det offentliga biträdet hade begärt, hade blivit onödigt omfattande och
kostsam. MiÖD uttalar att det ankommer på det offentliga biträdet att vid beslut
om utredning meddela nödvändiga instruktioner för att förebygga detta. Biträdets
underlåtenhet att lämna sådana instruktioner får anses ligga honom till last som
försumlighet.
Ersättning för kostnader i anledning av resa till annan ort än där biträde har fast
mottagning ersätts som regel endast om biträdet måste inställa sig på den orten på
grund av en kallelse från domstol eller annan myndighet. Som regel ska dock
platsombud anlitas jfr. RÅ 1997 ref. 33 (ersättning till offentligt biträde) där
biträdet fick ersättning för resa och tidsspillan.
Kostnader för resa och uppehälle betalas enligt de avtal som gäller för
statstjänstemän inom Domstolsverkets verksamhetsområde, se ALFA (Allmänt
löne- och förmånsavtal) och DV:s flytt- och reseavtal. För Migrationsverket del
innebär det att kostnader ersätts enligt den uppgift som framgår av
Domstolsverkets handbok för Rättshjälp och taxor under rubriken Utlägg för resa,
logi och uppehälle (år 2019 30,50 kr).
Reseersättning betalas i princip för resor med allmänna kommunikationsmedel om

inte biträdet kan göra en sådan tidsvinst att kostnaden för tidsspillan och
resekostnaden blir lägre än om allmänna kommunikationer används, se RH 70:81.
Vid gångavstånd betalas ersättning för transportmedel endast om detta innebär en
inte obetydlig tidsvinst eller om det är motiverat av särskilda skäl, se NJA 1981 C
32. Även kostnad för parkeringsavgift kan ersättas.
33
Ersättning för tolk ges även i de fall tolkens översättning är felaktig. Enligt
Rättshjälpsnämndens praxis skall biträdet kunna räkna med att den hjälp han
får genom tolkningen är tillfredsställande om han anlitar tolk från
auktoriserad tolkförmedling eller byrå. Det kan inte krävas, att biträde ska
kunna bedöma tolkens insats. Uteblir klienten men tolken infinner sig ska
biträdets utlägg för tolk ersättas. Ersättning för tolkkostnader ska alltid
styrkas med kvitto eller annan dokumentation som styrker utgiften.
MiÖD har i domen MIG 2017:22 bedömt att ersättning till offentligt biträde
för tolkkostnader måste ersättas med det belopp som motsvarar kortaste
bokningsbara tid för tolk även om arbetet har krävt kortare tid.
När det gäller handlingar på främmande språk ska biträdet med hjälp av
tolk ta reda på innehållet i stort innan beställning av översättningen av
handlingen görs.
Besked om statens kostnadsansvar för tidsspillan och utlägg

(förhandsbesked)
Enligt 27 § andra stycket RhjL får ersättningen till offentligt biträde för
merkostnader endast ersättas om det finns särskilda på grund av att biträdet
har sin byrå långt från den ort där ärendet handläggs. Regeringen skriver i
prop kap. 5.3.1 att 5-10 mil i tätbebyggda områden och 20 mil i mindre
tätbebyggda områden ska vara riktmärke för bedömningen av avstånd. Om
det inte finns särskilda skäl har biträdet bara rätt till den ersättning för
tidsspillan och utlägg som är till en normal nivå.
Med särskilda skäl avses enligt prop. 2008/09:232 situationer där avståndet
visserligen gör att kostnaden för tidsspillan och utlägg blir högre men
omständigheterna i övrigt gör att kostnader för försvaret inte blir avsevärt
högre än för ett biträde på närmare avstånd. Vid bedömningen av avsevärt
ökade kostnader ska hänsyn inte enbart tas till hur stor merkostnaden blir,
utan den ska sättas i relation till den totala kostnaden för ärendet.
På begäran av sökande eller det föreslagna biträdet ska myndigheten lämna

förhandsbesked ifråga om sådana merkostnader omfattas av rätten till
ersättning. Regeringen skriver i prop. 2008/09:232 att myndighetens
förhandsbesked i frågan om ersättningen för merkostnader bör begränsas
till de fall där det begärs. Vid begäran om förhandsbesked ska överklagbart
beslut fattas.
Ett förhandsbesked gällande merkostnader är bindande för myndigheten.

Det innebär dock inte att myndigheten i måste godkänna all tidsspillan och
utlägg som uppstår till följd av avståndet. Biträdet ska i möjligaste mån
begränsa sina kostnader. Myndigheten har sedan, i samband med prövning
av biträdets yrkande om ersättning bedöma i vilken utsträckning begärd
ersättning är skälig med hänsyn till vad uppdraget krävt.
34
Enligt DVFS 2016:16 ska Justitiekanslern underrättas om beslut om

ersättning avseende merkostnader liksom om förhandsbesked. Särskild
blankett för underrättelse finns att ladda ned från Domstolsverkets hemsida.
Förskott
Bestämmelser om förskott på biträdesersättning återfinns i 6 § FOB jämfört
med 24 § RhjL. Av bestämmelserna framgår att ett biträde som har slutat
sitt uppdrag i förtid har rätt till förskott med skäligt belopp.
Bestämmelser om förskott finns i 24 § RhjF. Ett biträde som har frånträtt sitt
uppdrag i förtid har som regel rätt till förskott.
Kvalitetschefen har fattat beslut om en Instruktion om standard för hantering

av begäran om förskott på kostnadsräkning I 36/2016. Av standarden
framgår att förskott normalt beviljas om ersättning inte kan antas bli
fastställd inom sex månader och arbetet omfattar mer än 8 timmar. Som
tidigare kan förskott också beviljas för mindre belopp i de fall en mycket
lång tid återstår till den slutliga prövningen. Bedömningen av om ersättning
inte kan antas fastställas inom sex månader respektive mycket lång tid, löper
från den dag begäran om förskott kom in till verket. Den omständigheten att
förskott beviljas innebär inte att man gjort något slutligt ställningstagande
till frågan om skälig ersättning för det arbete som omfattas av förskottet.
Observera att biträdet enligt MIG 2016:28 även kan ha rätt till förskott för
tidsspillan och utlägg vid bedömning av förskott. Visar det sig vid den
slutliga prövningen att biträdet misskött ärendet och att hans/hennes
ersättning till följd av detta skall jämkas kan han/hon komma att få betala
tillbaka förskottet eller del av detta.
Rättshjälpsnämnden har uttalat att förskott inte får beviljas med belopp som
medför risk för återbetalning från biträdes sida. Noggrann kontroll i detta
avseende måste alltså ske. Om ett utbetalat förskott trots detta överstiger vad
biträdet slutligen tillerkänns i ersättning, ska enligt 10 § 2 stycket FOB det
överskjutande beloppet snarast återbetalas till staten (Migrationsverket).
Biträdets ersättning utgår enligt den timkostnadsnorm som gäller när

förskott begärs. Har förskott betalats ut enligt en annan timkostnadsnorm än
det som gäller när ersättningen slutligen skall fastställas får biträdet inte
ersättning för eventuell mellanskillnad (NJA 1976 s. 554). Biträdet
kompenseras alltså inte för timkostnadsnormens ökning beträffande den
arbetstid som han eller hon beviljats förskott för.
Migrationsverket ska fatta beslut rörande begäran om förskott inom sju

dagar efter att en begäran om förskott kommit in till verket. Utbetalning av
ersättning ska vara det offentliga biträdet tillhanda inom sju dagar efter
beslut om bifall. Ett beslut där begäran avslås helt eller delvis ska förenas
med en fullföljdshänvisning (14 kap. 8 § utlänningslagen). Det är viktigt
att det tydligt framgår av beslutet att fråga är om ett förskott och att verket
35
därmed inte tagit ställning till skilda poster i räkningen/yrkandet. När

ansökan om uppehållstillstånd avgörs, ska biträdets ersättning fastställas
enligt 28 § RhjL. Slutlig ersättning ska fastställas även om ersättningen
redan har betalats ut tidigare som förskott helt eller delvis, se nedan under
”Slutlig ersättning”
Överklagande i fråga om uppehållstillstånd kommit in för sent

Om det offentliga biträdet lämnat in överklagande i fråga om
uppehållstillstånd för sent och överklagandet avvisats, utgår ingen ersättning
för arbete med överklagandet, se Rättshjälpsnämndens beslut nr 604/1994.
Slutlig ersättning
Ersättning till offentligt biträde ska enligt 28 § RhjL fastställas i samband
med att Migrationsverket fattar beslut i ärendet om uppehållstillstånd eller
ärendet avslutas på annat sätt, t.ex. skrivs av efter återkallelse. Det offentliga
biträdet ska därför uppmanas att ge in slutlig kostnadsräkning innan ärendet
avgörs. Det bästa är att det offentliga biträdet uppmanas om att ge in
kostnadsräkning för arbetet i samband med att han/hon informeras om när
beslut kan komma att fattas. Om det inte kommer in en kostnadsräkning i
rätt tid förlorar biträdet rätten tt få ersättningen fastställd av
Migrationsverket (28 § RhjL jämförd med 5 § LOB). Kostnadsräkningen
ska i dessa fall avvisas. Beslutet om avvisning är överklagbart.
Ersättning till det offentliga biträdet fattas beslut om i ett separat beslut men
ska vara avgjort samma dag som beslutet om uppehållstillstånd fattades.
Beslutet om ersättning delges i normalfallet via Biträdessidan.
Utbetalning
När det gäller utbetalning av ersättning se ekonomihandboken kapitel 5.
Betala ränta på ersättning till offentligt biträde

Om ersättning till ett biträde inte betalas i tid anses räntelagens principer för
dröjsmålsränta tillämpliga på biträdets fordran. Utgångspunkten för
ränteberäkningen är trettio dagar efter ersättningsbeslutet, se NJA 2016 s.
1035. Högsta domstolen klargjorde i mål T 4973-15 att räntelagens principer
för dröjsmålsränta är tillämpliga på ersättning till offentliga biträden. En
kostnadsräkning från ett offentligt biträde är en begäran om ersättning för
utfört arbete. Från och med den tidpunkt då Migrationsverket har beslutat
om vilken ersättning som ska utgå till det offentliga biträdet finns en
betalningsförpliktelse som ska betalas ut snarast. Det gäller oavsett om
Migrationsverkets beslut har överklagats eller inte. Är ersättningen inte
betald inom trettio dagar efter beslutet om ersättning ska dröjsmålsränta utgå
(se Rättslig kommentar angående räntelagens tillämplighet på ersättning till
offentligt biträde, 2017-01-16).
36
Uppgiftslämnande till Justitiekanslern (JK)

I Domstolsverkets författningssamling finns föreskrifter om bland annat
Migrationsverkets skyldigheter att lämna uppgift om beslut rörande
rättshjälp mm. Syftet med uppgiftslämnandet är bland annat att göra det
möjligt för JK att som ombud för staten föra talan mot beslut i fråga om
rättshjälp, offentligt biträde mm.
Uppgift ska enligt lämnas enligt följande (se DVFS 2016:16 27,28 och 29
§§):
- Beslut i första instans genom vilket ett offentligt biträde har erhållit en
sammanlagd ersättning om minst 150 000 kr inklusive mervärdesskatt
(uppgift skall inte lämnas om beslutet avser förskott),
- Beslut av principiellt intresse,
- Beslut om ersättning avseende vissa merkostnader samt förhandsbesked
som kan antas medföra sådana merkostnader.
Enligt 29 § DVFS 2016:16 ska underrättelse till JK göras genom att en

blankett som finns på Domstolsverkets hemsida skickas till JK (blanketten
(DV:s dnr 16072012) finns som bilaga till DVFS 2012:15). Till blanketten
bifogas en kopia av Migrationsverkets beslut om ersättning och
kostnadsräkningen.
Checklista – Ersättning till offentligt biträde

Avsnittet är en sammanfattning av ersättning till offentligt biträde.
Sammanfattningen är tänkt som en checklista. Se även Kvalitetschefens
instruktion för standard av kostnadsräkningsprocessen I 01/2016.
Timkostnadsnorm Regeringen fastställer varje år vilken ersättning per

timme ett offentligt biträde får för arbete (se Domstolsverkets skrift
Rättshjälp och taxor). Ersättningen per timme ska täcka lönekostnader,
kontorskostnader (kopiering av handlingar, telefon etc.), och andra
kostnader för driften av t.ex. en advokatbyrå/juristfirma. Var uppmärksam
på vid årsskifte att offentliga biträden kan använda fel timkostnadsnorm vid
beräkning av arbete.
Yrkande, inte faktura Kostnadsräkningen är ett yrkande om ersättning som

ska besvaras genom beslut. Av den Lathund för hantering av
kostnadsräkningar som finns på intranätet, portalen om offentliga biträden,
framgår vissa undantagssituationer då beslut om ersättning kan antecknas
direkt på den ingivna kostnadsräkningen.
Till vem sker betalning Ett förordnande om offentligt biträde är personligt

varför betalning alltid sker till en fysisk person (offentliga biträdet), och inte
till t.ex. en advokatbyrå.
37
Bedömning av offentliga biträdets ersättningsanspråk I 27 § RhjL

anges att ersättning till ett offentligt biträde ska bedömas utifrån vad som
kan anses skälig i det enskilda ärendet. Offentliga biträdet har rätt till
ersättning för arbete, resor, tidsspillan och utlägg utifrån vad uppdraget
krävt. En fast får inte beslutas om utifrån t.ex visst ärendeslag. Det är också
endast kostnader som varit nödvändiga för uppdraget som kan ersättas.
Ersättning för arbete bestäms utifrån en bedömning av om biträdet har lagt
ned en rimlig tidsåtgång på uppgiften. Vid bedömningen av vad som är
rimlig tidsåtgång ska en bedömning göras av hur många timmar ett
normalskickligt biträde behöver för ett motsvarande uppdrag. Anses
uppdraget ha tagit för lång tid ska ersättningen sättas ned till en rimlig
tidsåtgång.
Ersättning för arbete kan sättas ned av i huvudsak tre skäl:
- den nedlagda tiden stämmer inte
- den nedlagda tiden inte är skälig i förhållande till uppdragets art och
omfattning
- arbetet har utförts mindre skickligt.
Ersättning till det offentliga biträdet kan aldrig sättas ned på grund av att det
offentliga biträdet har begärt om anstånd vid ett par tillfällen. För att
ersättning ska kunna sättas ned krävs att Migrationsverket kan visa på att
ansökningarna om anstånd har lett till att biträdet inte utfört sitt uppdrag
som offentligt biträde.
Tidsspillan och utlägg Även ersättning för tidsspillan och utlägg lämnas för
kostnader som är nödvändiga. Obetydlig tidsspillan ersätts inte. För
ersättning för tidsspillan se Domstolsverkets skrift Rättshjälp och taxor.
Ersättning för utlägg ersätts bara för kostnader som inte ingår i
timkostnadsnormen (kontorskostnader (kopiering, portokostnader m.m.
ingår i timkostnadsnormen)).
Avvikelse från timkostnadsnormen Timersättningen får avvika från

timkostnadsnormen ifall offentliga biträdet agerat oskickligt eller särskilt
skickligt. Migrationsverket kan välja att sätta ned timkostnadsnormen eller
ersätta biträdet med ett högre belopp än det som är fastställt i
timkostnadsnormen. Om Migrationsverket betalar ut ett högre belopp krävs
att offentliga biträdet har yrkat om detta. Se ytterligare information på
portalen om offentliga biträden.
Förskott Enligt 24 § RhjF får förskott beviljas om det offentliga biträdet

frånträder sitt uppdrag i förtid eller entledigas. Förskott kan också betalas i
andra fall, om det finns skäl till det med hänsyn till det arbete som lagts ned
i ärendet och till den tid som återstår innan ersättning kan fastställas slutligt.
Migrationsverkets mall för utformning av en kostnadsräkning På

portalen om offentliga biträden finns en mall för hur verket anser att en
kostnadsräkning bör se ut. Verket kan inte tvinga offentliga biträden att
38
använda mallen men för det fall att frågor uppkommer om upprättandet av
kostnadsräkning hänvisas till mallen.
Förhandsbesked om rätt till ersättning Om begärt offentligt biträdet har

sin verksamhet långt från den ort där ärendet handläggs kan
Migrationsverket på begäran av sökande eller offentliga biträdet lämna ett
förhandsbesked om ersättning för de merkostnader som föranleds av
avståndet, se 27 § andra stycket RhjL.
Offentligt biträdes rätt till ersättning av klient Enligt 29 § RhjL har

offentligt biträde inte rätt att förbehålla sig att ta emot ersättning av sin
klient. Av 27 § andra stycket RhjL framgår att det finns ett undantag från
denna regel.
Är kostnadsräkningen korrekt summerad På portalen om offentliga

biträden finns en excelmall med förinlagda uppgifter om bl.a.
timkostnadsnormen och tidsspillan m.m. Excellmallen är ett stöd för att
räkna på ersättningen till offentliga biträdet.
Migrationsverket Handboken i migrationsärenden Förtroendeläkare Skapad 2012-01-24
Uppdaterad
2013-03-19
Förtroendeläkare
Innehåll
Förtroendeläkare ..................................................................................................................... 1
1. Inledning .......................................................................................................................... 2
2. Myndigheter som kan anlita förtroendeläkare i migrationsärenden .............................. 2
3. Socialstyrelsens författningssamling................................................................................ 2
4. Situationer när förtroendeläkare bör anlitas ....................................................................... 2
4.1 Läkarintyg i migrationsärenden ..................................................................................... 2
4.2 Förtroendeläkarens roll ................................................................................................. 3
5. Val av förtroendeläkare ....................................................................................................... 4
6. Beställning av uppdrag ......................................................................................................... 4
7. Kommunicering av handlingar ............................................................................................. 5
8. Rapportering och återkoppling ............................................................................................ 5
9. Sekretessmaterial................................................................................................................. 5
10. Adjungerad expertis/underleverantör ............................................................................... 5
11. Utbildning av myndigheternas personal ............................................................................ 6
12. Arvode, ersättning/faktura, debitering/betalning ............................................................. 6
12.1 Arvode .......................................................................................................................... 6
12.2 Ersättning/faktura ........................................................................................................ 6
12.3 Debitering/betalning .................................................................................................... 6
13. Bilagor ............................................................................................................................ 7
(Bilaga 1) .................................................................................................................................. 7
Förtroendeläkarens uppdrag ............................................................................................... 7
Allmänt ............................................................................................................................. 7
Krav på utlåtandena ......................................................................................................... 7
Uppdragsnivåer ................................................................................................................ 8
1. Meddelanden – Telefonrådgivning .................................................................................. 8
2. Yttranden ......................................................................................................................... 8
3. Utredningar ...................................................................................................................... 8
(Bilaga 2 - Mall) .................................................................................................................... 9
Uppdrag som förtroendeläkare ........................................................................................... 9
BFD12 080926
Migrationsverket
,
Besöksadress Postadress ,
Telefon Telefax
E-post migrationsverket@migrationsverket.se Hemsida www.migrationsverket.se Organisationsnr 202100-2163
2
1. Inledning
Migrationsverket utser förtroendeläkare genom att upphandla tjänsterna.
Förtroendeläkarna är specialister inom olika områden, t.ex. allmänmedicin, psykiatri
eller barn- och ungdomspsykiatri.
Avtal sluts individuellt med varje förtroendeläkare. Nuvarande avtal gäller till och
med den 31 december 2014. Migrationsverket kan förlänga avtalet med ett (1) år i
taget upp till två (2) år till och med den 31 december 2016.
Vilka förtroendeläkare som är aktuella framgår av verkets intranät (Rättslig
information/rättspraxis – Förtroendeläkare).
Arvode för förtroendeläkarnas arbete utgår enligt avtal med respektive läkare. Notera
att arvodesnivåerna är individuella inom samma uppdragsnivå.
Till innehållsförteckning
2. Myndigheter som kan anlita förtroendeläkare i

migrationsärenden
Förutom Migrationsverket får polismyndigheter vid behov anlita förtroendeläkarna
enligt villkoren i avtalen för rådgivning i migrationsärenden.
3. Socialstyrelsens författningssamling
I Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) publiceras föreskrifter och allmänna
råd samt kungörelser. Föreskrifter är bindande regler till skillnad mot allmänna råd
som innehåller rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas.
Kungörelser är oftast upphävanden av allmänna råd.
Socialstyrelsen har utfärdat bindande föreskrifter om utfärdande av intyg inom hälso-

och sjukvården m.m., SOSFS 2005:29. Föreskrifterna ska bl.a. tillämpas på intyg och
utlåtanden som grundas på en bedömning av någons hälsotillstånd, behov, förmåga
eller annat förhållande orsakat av hälsotillståndet. Föreskrifterna ska även tillämpas
på intyg om någons vård.
4. Situationer när förtroendeläkare bör anlitas

4.1 Läkarintyg i migrationsärenden
3
)
I en del migrationsärenden förekommer att läkarintyg åberopas som stöd för att
utlänningar ska få stanna i Sverige av skäl som har med deras psykiska eller fysiska
hälsa att göra. I ett sådant ärende kan den beslutande myndigheten behöva samråda
med medicinsk expertis för att kunna göra en riktig värdering av de medicinska
konsekvenser eller risker som t.ex. genomförandet av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut kan innebära för utlänningen.
Beslut att anlita förtroendeläkare förutsätter emellertid att de medicinska

omständigheterna är sådana att de kan påverka beslutet i migrationsärendet.
4.2 Förtroendeläkarens roll
Förtroendeläkarens primära uppgift är att bedöma läkarintyg eller utlåtanden som

åberopats i migrationsärendet. Avsikten är emellertid inte att förtroendeläkaren ska
rådfrågas om alla läkarintyg. Förtroendeläkaren bör rådfrågas endast när ingivna
intyg ger anledning till tveksamhet eller av andra skäl behöver kvalitetssäkras (jfr
Socialstyrelsens föreskrifter). Så kan exempelvis vara fallet i följande situationer.
 Intyget är svårbegripligt
 Slutsatserna i intyget är bristfälligt motiverade
 Slutsatserna i intyget står i strid mot innehållet i andra underlag
 Slutsatserna kan betvivlas mot bakgrund av myndighetens egen kunskap om
ärendet
Förtroendeläkare bör anlitas först när utlänningen tidigare blivit undersökt av läkare
och det finns ett intyg eller annat medicinskt underlag att granska.
Förtroendeläkare bör inte förordnas enbart för att behandlande läkare har lämnat ett
vagt eller ofullständigt läkarintyg. I sådana situationer ska i första hand behandlande
läkare uppmanas att komplettera underlaget. Enligt 17 kap. 2 § utlänningslagen
(2005:716) ska hälso- och sjukvårdsmyndighet på begäran av myndighet som
handlägger migrationsärendet lämna de upplysningar som behövs för att bedöma
uppgifter i läkarintyg.
Skyldigheten att lämna ut uppgifter har begränsats till att gälla myndigheter inom
hälso- och sjukvården. Privat verksam sjukvårdspersonal omfattas således inte av
bestämmelsen.
I normalfallet ska inte förtroendeläkaren själv undersöka utlänningen.

På uppdrag av den handläggande myndigheten kan förtroendeläkaren i mer
komplicerade fall göra egna undersökningar av utlänningen och om nödvändigt även
av anhöriga eller andra närstående.
Förtroendeläkarens bedömning är enbart rådgivande i ett ärendes medicinska

aspekter. Förtroendeläkarens yttrande utgör en del av beslutsunderlaget när
beslutande myndighet avgör ärendet.
4
5. Val av förtroendeläkare
Vid val av förtroendeläkare ska den beställande myndigheten ta hänsyn till
respektive läkares specialistkompetens. Därefter ska normalt den förtroendeläkare
som rangordnats som nummer ett i upphandlingen inom specialistområdet tillfrågas i
första hand. Vilka förtroendeläkare som är aktuella framgår av verkets intranät.
I ärenden där medicinska skäl åberopas avseende både barn och vuxna bör
myndigheten välja en förtroendeläkare med specialistkompetens utifrån den person
som bedöms ha de tyngsta skälen. I sådana fall kan förtroendeläkaren vid behov
samråda med annan förtroendeläkare som har annan specialistkompetens.
Om ett uppdrag omfattar komplicerade medicinska bedömningar utanför

förtroendeläkarens eget specialistområde kan han eller hon efter samråd med den
handläggande myndigheten konsultera annan medicinsk expertis till stöd för sin
bedömning, se avsnitt 10 nedan.
6. Beställning av uppdrag
Förtroendeläkaren kan anlitas för tre olika typer av uppdrag som har olika
omfattning. Det är den beställande myndigheten som efter samråd med
förtroendeläkaren bestämmer omfattningen på uppdraget. De olika uppdragsnivåerna
finns beskrivna nedan i bilaga 1.
Beslut att anlita förtroendeläkare fattas enligt verkets beslutandeordning.
Förtroendeläkaren kontaktas sedan per telefon för kort presentation av ärendet,

samråd om uppdragsnivå, tidsåtgång för uppdraget, vilket underlag som bör bifogas
beställningen och uppgift om aktuell postadress till förtroendeläkaren. Därefter
skickar myndigheten en skriftlig beställning som preciserar uppdraget.
Beställningsblanketten, se bilaga 2 (Wordmall under tillägg/mallar/asyl/), ska
kompletteras med bl.a. följande information.
 Utlänningens namn och födelsetid
 Uppdragsnivå
 Vilka särskilda frågor som ska besvaras/utredas
 Vilka handlingar som bifogas i kopia
 Tidpunkt när uppdraget bör vara slutfört
 Beställarens adress till vilken svaret ska sändas
 Ärendebeteckning och kostnadsställe
5
)
För att förtroendeläkaren ska få en heltäckande bild av situationen bör förutom
medicinska underlag även andra relevanta handlingar som sammanfattar ärendet i
övrigt bifogas, t.ex. Migrationsverkets eller domstols tidigare beslut.
7. Kommunicering av handlingar
Förvaltningslagens regler om kommunikation gäller även förtroendeläkarnas
yttranden.
8. Rapportering och återkoppling

Det är viktigt att förtroendeläkaren får veta hur hans eller hennes råd har uppfattats
av myndigheten. Beställande myndighet bör vid behov på lämpligt sätt lämna
återkoppling till förtroendeläkaren.
Kopia av myndighetens beslut i migrationsärendet ska alltid sändas till

förtroendeläkaren för kännedom.
9. Sekretessmaterial
Material som sänds till förtroendeläkaren i ett ärende och resultatet av
förtroendeläkarens arbete innehåller uppgifter som omfattas av offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).
Befordran av sekretessbelagt material ska ske på sådant sätt att det inte är tillgängligt
för obehöriga. För befordran av sekretessbelagt material ska myndighetens
föreskrifter om post, e-post och fax gälla.
10. Adjungerad expertis/underleverantör

Ett förtroendeläkaruppdrag kan ibland innehålla frågor som bör bedömas av annan
särskild specialist. Vid behov av sådan tillkallad expertis ska förtroendeläkaren först
kontakta beställande myndighet för skriftligt godkännande och överenskommelse om
ersättning för experten. Om förtroendeläkaren åsidosätter detta är beställaren inte
skyldig att ersätta förtroendeläkaren för kostnader som direkt eller indirekt avser
sådan expertis.
6
)
Förtroendeläkaren ansvarar för adjungerad expertis arbete såsom för eget och för att
adjungerad expertis följer reglerna i 10 kap. 2 § lag (2007:1091) om offentlig
upphandling samt att adjungerad expertis uppfyller samma krav som
förtroendeläkaren ifråga om registrering, inbetalda skatter etc. Fakturering sker från
den förtroendeläkare som avtal tecknats med.
11. Utbildning av myndigheternas personal

Förtroendeläkaren ska vid behov vara beredd att delta i utbildnings- och
kompetenshöjande insatser av myndighetens personal. Eventuellt arvode och dess
storlek får bestämmas i det enskilda fallet.
12. Arvode, ersättning/faktura, debitering/betalning

12.1 Arvode
Överenskomna arvoden framgår av avtal med respektive förtroendeläkare, se avtalen

på Verksnätet.
12.2 Ersättning/faktura
På fakturan ska anges ärendenummer, uppdragsnivå och beställande

myndighet/enhet.
Ersättning utgår per uppdrag och den begärda ersättningen ska vara i svenska kronor
(SEK) exklusive moms.
Ersättningen ska innefatta alla kostnader som är förenade med uppdraget
(lönekostnader, kostnader för arbetsgivaravgifter/sociala avgifter, kontorskostnader,
restidskostnad m.m.) förutom resor och logi.
När det gäller förtroendeläkarens utgifter för resor och logi betalar den beställande
myndigheten för den faktiska kostnaden (mot uppvisande av kvitto) för
 tåg (2:a klass)
 flyg (billigaste alternativet)
 hotell (enkelrum, normalstandard)
 bilersättning enligt gällande statliga normer
12.3 Debitering/betalning
7
)
Respektive myndighet/enhet svarar själv för sina kostnader. Efter utfört uppdrag ska
förtroendeläkaren skicka fakturan med notering om ärendenummer och beställande
enhets kostnadsställe till följande adress.
Migrationsverket
Box 50734
202 70 Malmö
13. Bilagor
Bilaga 1 Förtroendeläkarens uppdrag
Bilaga 2 Mall Uppdrag till förtroendeläkare
(Bilaga 1)
Förtroendeläkarens uppdrag
Allmänt
Förtroendeläkaren kan anlitas för tre olika slag av uppdrag beroende på uppdragets
omfattning och svårighetsgrad.
 Meddelanden – telefonrådgivning
 Yttranden
 Utredningar
Yttranden och utredningar är i sin tur uppdelade i två nivåer (normala och
kvalificerade) beroende på uppdragets omfattning.
Krav på utlåtandena
Yttranden och utredningar innebär att förtroendeläkaren ska upprätta ett skriftligt
utlåtande. Förutom vad som nämns nedan om yttranden och utredningar ska det alltid
av utlåtandena framgå följande.
 värdering av de medicinska omständigheterna i ärendet
 En bedömning (kvalitetssäkring) av om i ärendet förekommande slutsatser
och medicinska underlag eller intyg är välgrundade eller bristfälliga, jfr
SOSFS 2005:29.
8
)
 En värdering av i ingivet intyg angiven medicinsk status (diagnos), planerad
behandling och prognos. Om prognos saknas bör sådan infordras från den
behandlande läkaren och bedömas av förtroendeläkaren
 En bedömning av patientens framtida behov av vård och den nivå vården bör
ha.
Uppdragsnivåer
1. Meddelanden – Telefonrådgivning
Meddelande innebär att informationsutbyte och diskussion ska ske per telefon.
Förtroendeläkaren ska lämna muntligt utlåtande som myndigheten dokumenterar i en
tjänsteanteckning. Vid behov kan medicinsk dokumentation först skickas över till
förtroendeläkaren.
2. Yttranden
2.1 Normala
Myndigheten skickar över relevant material i ärendet. Förtroendeläkaren rekvirerar
vid behov sjukjournaler eller annat material som är nödvändigt för uppdraget.
Förtroendeläkaren ska vid behov diskutera ärendet med olika referenter och upprätta
en sammanfattning av samtalen. Förtroendeläkaren ska redovisa sina iakttagelser och
slutsatser i ett skriftligt utlåtande.
2.2 Kvalificerade
Som normalt yttrande men med skillnaden att uppdraget omspänner mer material,
t.ex. ett familjeärende. Diskussionen är mer omfattande. Förtroendeläkaren ska
redovisa sina iakttagelser och slutsatser i ett skriftligt utlåtande som vid behov kan
inkludera en hel familj, grupp eller närstående.
3. Utredningar
3.1 Normala
En normal utredning innebär detsamma som ett normalt yttrande men därutöver ska
förtroendeläkaren genomföra undersökning eller undersökningssamtal vid ett eller
flera tillfällen. Beroende på ärendets svårighetsgrad kan förtroendeläkaren ha
överläggningar med det berörda vårdteamet. Förtroendeläkaren ska redovisa sina
iakttagelser och slutsatser i ett skriftligt utlåtande.
3.2 Kvalificerade
Som normal utredning men därutöver ska förtroendeläkaren genomföra en mer

ingående egen undersökning eller undersökningssamtal som kan omfatta en familj,
grupp eller närstående. Uppdraget innebär en genomgång av materialet i ärendet,
analys av innehållet samt mer omfattande överläggningar med vårdteamet.
9
)
Förtroendeläkaren ska utförligt redovisa sina iakttagelser och slutsatser i ett längre
skriftligt utlåtande med egna och andras bedömningar som vid behov kan inkludera
en hel familj, grupp eller närstående.
(Bilaga 2 - Mall)
Namn: DATUM
Telefon:
Xx
Adress
Postnummer Ort
Uppdrag som förtroendeläkare
Uppdraget gäller följande / person: / personer:

Efternamn, Förnamn, född ÅÅÅÅ-MM-DD, medborgare i Land
(Beteckning: x-xxxxxx)
Uppdraget gäller enligt Migrationsverkets avtal med dig.

Arvode utgår enligt avtal.
Typ av uppdrag och uppdragsnivå:
Utöver vad som ingår i uppdragsnivån vill vi att du // svarar på / utreder //

följande frågor:
- Fritext.
- Fritext.
- Fritext.
Enligt överenskommelse tillhandahåller vi dig följande dokument:
Du ska redovisa uppdraget senast den: dag månad år

10
Uppdraget ska redovisas till: Beställande enhet och adress
Märk fakturan med beteckningen xx-xxxxxx samt

kostnadsställe/referensnummer YYYYYYY och skicka den till
Migrationsverket, Box 50734, 202 70 Malmö.
Med vänlig hälsning
Enhet
Förnamn Efternamn
Telefon: XX-XX XX XX
Kopia:
Förnamn Efternamn (sökanden)
Offentligt biträde/ombud
Bilagor
Fritext
Migrationsverket Handboken i migrationsärenden Nöjdförklaring Skapad 2012-01-24
Uppdaterad
2012-01-24
Nöjdförklaring
Innehåll
Rättsregler
Rutiner
Mall
Rättsregler
Reglerna om nöjdförklaring finns i 15 kap. 1-3 §§ UtlL.
En nöjdförklaring innebär att utlänningen avstår från att överklaga beslutet

om avvisning eller beslutet/domen om utvisning.
I 15 kap. 2 § UtlL anges vilka myndigheter som är behöriga ta emot en

nöjdförklaring och vad som i övrigt krävs för att nöjdförklaringen ska bli
giltig.
En nöjdförklaring kan enligt lagtextens uttryckliga stadgande inte återtas.

Inges ett överklagande efter det att nöjdförklaring är gjord så kommer
överklagandet inte att tas upp till prövning. Har överklagande redan skett,
innebär en nöjdförklaring att talan anses återkallad och ärendet eller
ärendena avskrivs.
Det förekommer att en utlänning ångrar sitt återtagande. Formellt kan - som
ovan noterats - en nöjdförklaring inte återtas. Påstås felaktigheter ha skett i
samband med nöjdförklaringen bör hanteringen därav normalt ske inom
ramen för det s.k. resningsinstitutet.
En nöjdförklaring innebär inte i sig ett medgivande att beslutet ska

verkställas. Det förutsätts dock att ett verkställighetsförfarande inleds och
vanligen då med sikte på omedelbar verkställighet (12 kap. 7 § andra stycket
1 UtlL; jfr dock 12 kap. 8 och 9 §§ UtlL ). Ett frivilligt återvändande ligger
naturligen närmast till hands när utlänningen avgett en nöjdförklaring.
Rutiner
Det är av största betydelse att den som mottar nöjdförklaringen försäkrar sig
om att utlänningen förstått innebörden och konsekvenserna av denna. Detta
förutsätter i regel att tolk används. I vissa fall kan också närvaro av
sjukvårdspersonal kunna bli aktuell. För att i görligaste mån undvika
missförstånd m.m. bör lämpligen från verkets sida två tjänstemän samtidigt
deltaga vid mottagandet av nöjdförklaring, varav den ene bör inneha
beslutsfattarkompetens. Om utlänningen har ombud eller offentligt biträde
förutsätts att denne snarast underrättas om nöjdförklaringen. Förklarar sig
makar nöjda med beslutet måste båda makarna avge och underteckna
nöjdförklaring.
Föräldrar/vårdnadshavare bör normalt kunna underteckna nöjdförklaring

även avseende medföljande barn. Vid nöjdförklaring av barn utan
vårdnadshavare förutsätts att nöjdförklaringen undertecknas av närvarande
offentligt biträde eller gode man.
Mall
En mall för nöjdförklaring finns i Migrationsverkets centrala mallbibliotek i

Word under Arkiv/Nytt/Gemensamma.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Schengen och SIS Uppdaterat 2019-02-26
Schengen och SIS
Innehållsförteckning
Allmänt om Schengen ............................................................................. 2
Andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)........... 2
Vägrad inresa m.m. ................................................................................. 3
Regler om avvisning ............................................................................ 3
Åtgärder beträffande viseringen ........................................................... 3
Förvar och tvångsåtgärder ................................................................... 4
Inresa då utlänningen har UT/PUT men är spärrad i SIS ..................... 4
Inresa då utlänningen har AT men är spärrad i SIS ............................. 5
Kontroll i SIS vid ansökan om UT ............................................................ 5
Allmänt om spärrlistan ......................................................................... 5
Vilka sökande ska kontrolleras?........................................................... 6
Registrering av SIS-slagning m.m. ....................................................... 6
När ska SIS-slagningen göras? ........................................................... 6
Information till den sökande ................................................................. 6
Samråd m.m. enligt artikel 25 .................................................................. 7
Artikel 25 ............................................................................................. 7
Sirene-systemet ................................................................................... 7
Formulär G .......................................................................................... 8
Formulär M .......................................................................................... 8
Formulär N........................................................................................... 8
Formulär O .......................................................................................... 8
SIS-ärenden ............................................................................................ 8
Begäran om information vid SIS-träff ................................................... 8
Samråd när Sverige avser ge uppehållstillstånd (25.1) ........................ 8
Samråd när ett annat land avser ge uppehållstillstånd (25.1) ............... 9
Sverige kontaktas för att återkalla ett uppehållstillstånd (25.2) ............. 9
Sverige kontaktar en annan stat angående återkallelse (25.2) ........... 10
Sverige avser att bevilja tillstånd för en person med svensk SIS-spärr
.......................................................................................................... 10
Förfrågningar ..................................................................................... 10
Betydelsen av registrering i SIS ............................................................ 10
Bakgrund ........................................................................................... 11
Närmare om praxis i anknytningsärenden .......................................... 12
Så kallade asylspärrar ....................................................................... 12
Spärrar på grund av brottslighet......................................................... 12
Sekretess .............................................................................................. 12
Sekretess .......................................................................................... 12
Spärr och kontroll av handlingar, artikel 38............................................ 13
Krav för inresa ....................................................................................... 14
Registrering av handling........................................................................ 14
När ska SIS slagning göras ................................................................... 14
Vad göra vid träff? ................................................................................. 15
Osäker träff ........................................................................................ 15
Hur hantera ett ärende där träff förekommer ...................................... 16
Besöksärenden.................................................................................. 16
Bosättningsärenden ........................................................................... 16
Asylärenden....................................................................................... 16
2 (18)
Anhöriga till EU medborgare .............................................................. 16

Makulering, förvaring och utlämnande................................................... 17
Allmänt om Schengen
De ursprungliga reglerna om SIS finns i artiklarna 92 – 119 i konventionen

om tillämpning av Schengenavtalet från 1990. Dessa bestämmelser ersätts
av EU-rättsakter. Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om
inrättande drift och användning av andra generationen av Schengens
informationssystem och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av
andra generationen av Schengen informationssystem, ersätter den
Schengenkonventionens bestämmelser om Schengens informationssystem,
det vill säga artiklarna 92 – 102 och 103 -119.
Andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)

Andra generationen av Schengens informationssystem, som inrättades enligt
förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF (nedan kallat SIS II-
beslutet) om inrättande, drift och användning av andra generationen av
Schengens informationssystem (SIS II) (gemensamt kallade SIS II-
rättsakterna) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1986/2006 utgör ett gemensamt informationssystem som gör det möjligt för
medlemsstaternas behöriga myndigheter att utbyta information och är ett
viktigt verktyg för tillämpningen av Schengenregelverkets bestämmelser
som införlivats med Europeiska unionens regelverk.
I enlighet med SIS II-rättsakterna ska SIS II genom ett automatiskt

sökningsförfarande ge tillgång till upplysningar om personer och föremål
för bland annat myndigheter med ansvar för gränskontroller samt
myndigheter med ansvar för att utfärda viseringar, de centrala myndigheter
som ansvarar för att pröva viseringsansökningar, myndigheter med ansvar
för utfärdande av uppehållstillstånd och för förvaltning av lagstiftning som
rör tredjelandsmedborgare i samband med tillämpningen av unionsrätten när
det gäller den fria rörligheten för personer.
Rådsförordningen gäller direkt i Sverige och behöver inte genomföras i

svensk lag. Rådsbeslutet har däremot genomförts genom lagen (2000:344)
om Schengens informationssystem och förordningen (2000:836) om
Schengens informationssystem.
26 länder har anslutit sig till Schengensamarbetet. De deltagande länderna

är: Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Island, Italien,
Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge,
Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien,
3 (18)
Tyskland, Ungern och Österrike. Det innebär att man kan resa in i dessa
länder på samma villkor som i ett Schengenland.
Följande EU-länder deltar inte i Schengensamarbetet: Bulgarien, Cypern,
Irland, Kroatien, Rumänien och Storbritannien.
Schengenavtalet innebär att personkontrollerna har tagits bort mellan de

länder som deltar i samarbetet och att människor därför kan röra sig fritt
inom hela Schengenområdet. Samtidigt som de inre kontrollerna har tagits
bort, har kontrollen vid yttre gränser, dvs. gentemot länder som inte deltar i
samarbetet, skärpts. Ett hjälpmedel i det sammanhanget är spärrlistan i
Schengens Informations System (SIS) över utlänningar som inte får resa in i
Schengenområdet.
En annan viktig del av samarbetet är den gemensamma viseringspolitiken.

En visering som utfärdas av en stat som deltar i samarbetet gäller därför i
allmänhet för inresa och vistelse i samtliga stater. Vilka medborgare som
omfattas av kravet på visering är staterna också överens om. Om en ansökan
om visering ska beviljas eller avslås, styrs dock fortfarande av nationell
praxis. Se avsnitt Visering (underrubrik i menyn till vänster).
Vägrad inresa m.m.

Regler om avvisning
Åtgärder beträffande viseringen
Förvar och tvångsåtgärder
Inresa då utlänningen har UT/PUT men är spärrad i SIS
Inresa då utlänningen har AT men är spärrad i SIS
Regler om avvisning
I 8 kap. 1 § första stycket 5 UtlL sägs att en utlänning får avvisas om han
eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i artikel 5 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en
gemenskapskodex om gränspassage för personer. Något hinder mot att
avvisa en utlänning som har visering kan inte utläsas av bestämmelsen. Det
innebär att en utlänning med visering, som vid inresan i Sverige eller senare
inte uppfyller kraven i artikel 5, får avvisas. Om viseringen är utfärdad av en
svensk myndighet eller en myndighet i en annan Schengenstat saknar
betydelse för frågan om avvisning.
Ett svenskt beslut om avvisning enligt ovan motsvarar det som Schengens
regelverk (gränskodexen) kallar ”förfaranden för att vägra inresa”.
Åtgärder beträffande viseringen

Som ovan sagts är det enligt Migrationsverkets uppfattning inte nödvändigt
att återkalla en visering före ett beslut om avvisning med stöd av 8 kap. 1 §
4 (18)
UtlL. Däremot kan frågan om återkallelse (7 kap. 1-2 §§ UtlL) mycket väl
bli aktuell i samband med en avvisning.
Normalt är det verket som beslutar om återkallelse av visering (7 kap. 8 §

UtlL). I särskilt ett fall i det här sammanhanget är det angeläget att en
visering återkallas, nämligen när utlänningen förekommer i SIS. Förekomst
på SIS spärrlista (s.k. SIS-spärr) är oförenligt med innehav av en enhetlig
visering (Schengenvisering). För att gränskontrollmyndigheten ska kunna
annullera viseringen i en sådan situation krävs således ett beslut om
återkallelse.
Artikel 24 i viseringskodexen (Europarådets och Rådets förordning EG nr

810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemensakskodex om
viseringar) ger medlemsstaterna möjlighet att även upphäva återkalla en
visering som har beviljats av en annan medlemsstat. Den stat som har
utfärdat viseringen ska då underrättas om återkallandet eller upphävandet.
Förvar och tvångsåtgärder

Som nämnts ovan ger en visering inte någon ovillkorlig rätt att resa in i
landet och avvisning kan ske utan att viseringen återkallas. Frågan är då
vilka tvångsåtgärder som kan användas i ett sådant sammanhang.
Enligt verkets mening bör det vara möjligt att ta personen i förvar under de
förutsättningar som anges i 10 kap. UtlL. När det gäller möjligheten att
omhänderta pass och biljetter finns de begränsningar som direkt följer av 9
kap. 4-7 §§ UtlL.
Inresa då utlänningen har UT/PUT men är spärrad i SIS

Det förekommer, t.ex. i samband med inresekontrollen, att utlänningar
påträffas som har UT eller PUT i Sverige, men ändå finns på spärrlistan i
SIS (artikel 24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av
andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)). Det rör sig
ofta om personer som haft tillstånd sedan lång tid och som spärrats i SIS
efter det att tillstånd beviljats. Men det kan också vara nya tillstånd som av
misstag beviljats, trots att den sökande finns på spärrlistan.
En sådan utlänning kan inte vägras inresa, eftersom det framgår av 8 kap. 3
§ UtlL att en utlänning som har UT inte får avvisas.
Mot bakgrund av att det inte är förenligt med Schengenreglerna att ha

uppehållstillstånd i en medlemsstat och samtidigt vara spärrad i SIS, måste
dock frågan regleras sedan utlänningen rest in. Det blir då fråga om att
antingen ta upp frågan om återkallelse av tillståndet enligt 7 kap. 5 § UtlL
5 (18)
eller att verka för att SIS-spärren tas bort genom att begära samråd med den
medlemsstat som lagt in spärren. När det gäller utlänningar som har PUT i
Sverige är det i regel det senare alternativet som blir aktuellt. Det torde
nämligen krävas att det är en mycket allvarlig anledning till spärren för att
verket ska överväga att återkalla PUT.
Det kan också förekomma att en utlänning, som kommer till en yttre gräns,
är spärrad i SIS, men har UT eller så kallad återvändandevisering utfärdad
av en annan medlemsstat än den där han avser att resa in. Enligt artikel 5.4 i
gränskodexen ska genomresa beviljas under förutsättning att utlänningen
inte finns på den nationella spärrlistan i inreselandet.
Inresa då utlänningen har AT men är spärrad i SIS

Det förekommer också att utlänningar har endast ett AT (men ej UT), t.ex.
ett säsongs-AT, men ändå är spärrade i SIS. Enbart ett beviljat AT utgör inte
hinder mot avvisning.
Kontroll i SIS vid ansökan om UT

Allmänt om spärrlistan
Vilka sökande ska kontrolleras?
Registrering av SIS-slagning m.m.
När ska SIS-slagning göras?
Information till den sökande
Allmänt om spärrlistan
Schengens informationssystem (SIS) är ett gemensamt spanings- och
efterlysningsregister som bland annat innehåller en spärrlista över
utlänningar som inte ska medges inresa på Schengenterritoriet.
Förutsättningarna för registrering på spärrlistan finns i artikel 24 i tidigare
nämnda förordning.
Det som följer nedan berör handläggningen av ansökningar om

uppehållstillstånd.
En grundläggande princip för Schengensamarbetet är att en

tredjelandsmedborgare inte samtidigt får förekomma på spärrlistan i SIS och
ha uppehållstillstånd i ett Schengenland (artikel 25 i konventionen). Om en
medlemsstat överväger att ge uppehållstillstånd till en utlänning som är
registrerad på spärrlistan måste registreringen tas bort, vilket sker genom ett
samrådsförfarande med den stat som gjort registreringen. Innebörden av
samrådet mellan staterna samt rutiner och handläggning beskrivs nedan
under avsnitt ”Samråd m.m. enligt artikel 25”.
6 (18)
Vilka sökande ska kontrolleras?

För att leva upp till kraven i Schengenkonventionen måste alla utlänningar
från länder utanför EU kontrolleras i SIS innan de får ett uppehållstillstånd
eller en visering, oavsett vilken grund som åberopats.
Detta betyder att de enda som är undantagna från kravet är EU/EES-

medborgare och medborgare i Schweiz.
Även asylsökande måste kontrolleras. Det spelar ingen roll om utlänningen

befinner sig i eller utanför Sverige och inte heller om det är ett tidsbegränsat
UT eller PUT som är aktuellt att ge. Det finns inga undantag, vilket innebär
att även barn måste kontrolleras.
Registrering av SIS-slagning m.m.

Hur själva SIS-slagningen praktiskt går till beskrivs på verksnätet i NSIS-
handledningen som finns under fliken ”IT” och söks fram via rubrikerna
”IT-system”, ”NSIS och Sirene” och ”Så här använder du NSIS”.
I STAMM-handboken och Sirene-handledningen (båda finns på verksnätet)

beskrivs hur en SIS-slagning samt övriga ärenden med anknytning till SIS
ska registreras. Vi vill här bara betona vikten av att samtliga åtgärder
registreras korrekt.
När ska SIS-slagningen göras?

I princip räcker det med att SIS-slagningen görs som sista moment innan ett
uppehållstillstånd beviljas. Det primära syftet är att förhindra att en
utlänning som är spärrad i SIS får uppehållstillstånd utan samråd. Av
praktiska skäl finns det dock anledning att göra slagningen tidigare,
eftersom en träff i SIS kommer att påverka handläggningen av ärendet. För
att inte försena handläggningen eller att göra utredningar som senare visar
sig onödiga, bör det i de flesta fall vara lämpligt att även göra en slagning
redan i ärendets inledning.
Observera att det inte räcker med en inledande slagning om handläggningen

av ärendet drar ut på tiden. Den sökande kan föras upp på spärrlistan under
tiden ärendet handläggs. Det är inte möjligt att exakt ange den längsta tid
som får gå mellan SIS-slagning och beslut, men det bör i vart fall inte vara
längre tid än två veckor.
Information till den sökande

Alla återreseförbud som meddelas sedan Schengeninträdet förs in i SIS. Det
är därför viktigt att utlänningen redan i samband med utredningen av hans
7 (18)
eller hennes ärende blir informerad om konsekvenserna av ett eventuellt

återreseförbud, dvs. att det är ett förbud som gäller alla Schengenstater och
inte bara Sverige. Information bör också ges om att verket alltid kontrollerar
om utlänningen förekommer i SIS. För detta ändamål finns faktablad om
Schengensamarbetet och SIS.
Samråd m.m. enligt artikel 25

Artikel 25
Sirene-systemet
SIS-ärenden
Förfrågningar
I det här avsnittet redogörs bland annat för innehållet i

Schengenkonventionens artikel 25 (som är av avgörande betydelse för
handläggningen), Sirene-systemet samt vilka ärenden och åtgärder som en
träff i SIS kan ge upphov till i ansökningar m.m. rörande uppehållstillstånd.
Artikel 25
I artikel 25 i Schengenkonventionen finns en grundläggande princip för
Schengensamarbetet, nämligen att en tredjelandsmedborgare inte samtidigt
får finnas på spärrlistan i SIS och ha uppehållstillstånd i ett Schengenland.
En ansökan från en person som finns på spärrlistan kan därför komma att
avslås på grund av spärren. Enligt artikel 25 får tillstånd dock beviljas om
det finns skäl av allvarlig art, i synnerhet av humanitärt slag eller till följd av
internationella förpliktelser. Om tillstånd beviljas, måste det land som lagt
in spärren ta bort den. Innan tillstånd beviljas måste dock samråd ske mellan
länderna.
Omvänt ska ett land, som lagt in en spärr för en utlänning som har
uppehållstillstånd i ett annat Schengenland, samråda med landet som gett
tillstånd för att utreda om tillståndet bör återkallas.
Någon närmare definition av vad som menas med ”skäl av allvarlig art”
finns inte. Frågan om när uppehållstillstånd bör beviljas trots en SIS-spärr
behandlas i avsnitt ”Betydelsen av registrering i SIS”.
Sirene-systemet
Samråd och annan kommunikation med andra medlemsländer sker med
hjälp av Sirene-systemet. Systemet innebär bland annat att
prövningsenheterna kommunicerar direkt med Sirene-kontoret. I den s.k.
Sirene-handledningen, som finns på verksnätet under fliken ”IT” och söks
fram via rubrikerna ”IT-system”, ”NSIS och Sirene” och ”Så här använder
du Sirene” ges närmare anvisningar om hur man använder systemet.
8 (18)
I Sirene-systemet används standardiserade formulär, de så kallade SIS-

formulären. Formulären kan jämföras med Standard Forms som används i
Dublinärenden. Totalt finns ett tjugotal olika formulär men det är bara fyra
av dem (G, M, N och O-formulären) som är aktuella för Migrationsverket.
Formulären ska fyllas i på engelska. Nedan följer en kort presentation av
formulären. Närmare information om när formulären ska användas och hur
man fyller i dem finns i Sirene-handledningen.
Formulär G
Används vid begäran om information
Formulär M
Används vid påminnelser eller svar. Kan också a Användas även när man
behöver begära mer information i ett ärende eller begäran om information i
samband med en träff på ett dokument.
Formulär N
Används vid samråd enligt artikel 25.1 då fråga uppkommer om att ta bort
en SIS-spärr på grund av att ett land avser bevilja UT för en utlänning som
förekommer i SIS.
Formulär O
Används vid samråd enligt artikel 25.2 då en person förekommer i SIS men
ändå har uppehållstillstånd i ett Schengenland.
SIS-ärenden
Begäran om information vid SIS-träff
Om en person är spärrad i SIS är det möjligt att begära mer information
innan man inleder ett formellt samråd enligt artikel 25. Vid begäran om
information ska formulär G användas. Enheten som handlägger ärendet
skickar själv formuläret till Sirene-kontoret via Sirene-systemet.
Omvänt kan ett annat Schengenland begära information om en utlänning

som Sverige lagt in på spärrlistan. Sådana förfrågningar besvaras av
Schengenkontoret i Solna.
Samråd när Sverige avser ge uppehållstillstånd (25.1)

Om Migrationsverket överväger att bevilja ett uppehållstillstånd för en
utlänning som är registrerad på spärrlistan enligt artikel 24 av någon annan
stat, måste Sverige enligt artikel 25.1 först rådgöra med den stat som lagt in
spärren. Samrådet innebär i princip att staten som ska ge tillstånd - i det här
fallet Sverige - talar om varför tillstånd bör ges och att det andra landet talar
om av vilken anledning spärren lagts in och om det finns några
9 (18)
invändningar mot att ta bort den. Av artikeln framgår att hänsyn ska tas till
den ”spärrande” statens intressen. Vid samråd används N-formuläret.
Det land som lagt in spärren har dock ingen vetorätt och om Sverige efter
samråd beslutar sig för att bevilja tillstånd, så måste spärren tas bort av det
andra landet. Det spärrande landet kan dock välja att föra upp utlänningen
på en nationell spärrlista, vilket innebär att han eller hon inte är tillåten att
resa in i landet i fråga.
Det är den enhet som handlägger asyl- eller tillståndsärendet som efter
samrådet beslutar om tillstånd ska beviljas. Observera att spärren måste vara
borttagen innan tillstånd får beviljas.
Det bör anges i beslutet att SIS-spärren tagits bort. Likaså bör anges att
utlänningen kan finnas på en nationell spärrlista (nationellt återreseförbud).
Utlänningen är i sådant fall fortfarande förbjuden att resa in i landet ifråga.
Verket har däremot ingen skyldighet att utreda närmare om det finns ett
nationellt återreseförbud utan det är den berörde utlänningens eget ansvar att
ta reda på. Om verket i svaret från det spärrande medlemslandet får klart
besked om att utlänningen har ett nationellt återreseförbud, så är det dock
rimligt att underrätta utlänningen om detta.
Samråd när ett annat land avser ge uppehållstillstånd (25.1)

När något av de övriga Schengenländerna har för avsikt att bevilja ett
uppehållstillstånd för en utlänning som Sverige registrerat på spärrlista, ska
staten i fråga först rådgöra med Sverige enligt artikel 25.1. Beträffande
innebörden av själva samrådet så gäller det som beskrivits ovan. Den stat
som avser att ge tillstånd kan alltså göra detta trots spärren, men ska ta
hänsyn till Sveriges intressen.
Den här typen av ärenden handläggs av Schengenkontoret i Solna som

också beslutar att registreringen i SIS ska tas bort om den andra staten
beviljar UT.
Migrationsverket kan inte upphäva ett återreseförbud i den här situationen (i

vart fall inte om det prövats av en överinstans). Detta innebär att själva
återreseförbudet kommer att finnas kvar även efter det att SIS-spärren tagits
bort. Enligt Schengenkonventionens språkbruk kommer därför utlänningen
att finnas kvar på vår nationella spärrlista och får därmed inte resa in i
Sverige även om han har tillträde till det övriga Schengenterritoriet.
Sverige kontaktas för att återkalla ett uppehållstillstånd (25.2)

Enligt artikel 25.2 kan det bli aktuellt med samråd då ett land registrerat en
SIS-spärr på en person som har uppehållstillstånd i en annan Schengenstat. I
dessa fall samråder det land som lagt in spärren med det land som beviljat
uppehållstillståndet - i det här fallet Sverige- som måste ta ställning till om
det finns tillräckliga skäl för att återkalla uppehållstillståndet.
10 (18)
Vid bedömningen av om återkallelse ska ske får göras en avvägning mellan

de berörda ländernas intressen av att behålla spärren respektive låta
utlänningen behålla sitt tillstånd. Normalt torde det krävas starka skäl för att
Sverige ska återkalla ett PUT eller ett UT som getts för bosättning, t.ex. att
utlänningen gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Om det istället rör sig
om UT för tillfällig vistelse torde det finnas större anledning att återkalla
tillståndet och låta SIS-registreringen stå kvar.
Sverige kontaktar en annan stat angående återkallelse (25.2)

Om Sverige registrerat en utlänning på spärrlistan och det visar sig att han
eller hon har UT i ett annat Schengenland ska Sverige enligt artikel 25.2
kontakta landet i fråga. Det andra landet ska då besluta om det finns
tillräckliga skäl för att återkalla tillståndet. Om tillståndet inte återkallas
måste Sverige ta bort spärren.
Ärenden av den här typen handläggs av Schengenkontoret i Solna, som bör

kontaktas om någon annan enhet upptäcker att en utlänning som Sverige har
spärrat i SIS har uppehållstillstånd i ett annat Schengenland. Ett eventuellt
beslut om att ta bort SIS-spärren fattas av Schengenkontoret.
Sverige avser att bevilja tillstånd för en person med svensk SIS-spärr
Om Sverige avser ge UT till en person med en svensk spärr måste spärren
tas bort innan tillstånd kan beviljas. För detta krävs inte någon särskild
åtgärd utan spärren lyfts automatiskt när UT beviljas.
Det bör anges i beslutet att spärren tagits bort.
Förfrågningar
Schengenkontoret i Solna har en central roll när det gäller samordning m.m.
rörande SIS-hanteringen. Vid oklarheter om handläggningen av Schengen-
och SIS-ärenden kan man därför vända sig till Schengenkontoret som nås på
telefonnummer 010-4855307 eller via mail gb-sto-sis@migrationsverket.se
Betydelsen av registrering i SIS

Bakgrund
Närmare om praxis i anknytningsärenden
- Så kallade asylspärrar
- Spärrar på grund av brottslighet
11 (18)
Bakgrund
Enligt artikel 25 i Schengenkonventionen får en person som registrerats på
spärrlista i SIS beviljas UT bara om det finns skäl av allvarlig art - i
synnerhet av humanitärt slag eller till följd av internationella förpliktelser.
Artikeln stadgar också att den medlemsstat som ska besluta om UT för en
spärrad person, ska rådgöra med den stat som lagt in spärren i SIS. Om
tillstånd beviljas ska den stat som lagt in spärren också ta bort denna. Den
spärrande staten har alltså inget veto mot att tillstånd ges. Landet ifråga får
dock ha kvar personen på en nationell spärrlista.
Sammantaget kan sägas att Schengenkonventionen inte tillåter att en

utlänning har uppehållstillstånd i ett medlemsland samtidigt som han eller
hon finns på spärrlistan i SIS.
På vilken grund ansökan görs, vad syftet med vistelsen är och vilka skäl
som ligger till grund för spärren har betydelse när det gäller att avgöra om
tillstånd bör beviljas trots spärren. Någon närmare definition av vad som
menas med skäl av allvarlig art finns inte. Det finns i allmänhet anledning
att behandla följande kategorier av sökande olika
 Skyddsbehövande
 Andra personer som ansöker om tillstånd för bosättning, t.ex. på grund
av anknytning
 Personer som ansöker om tillstånd för tillfällig vistelse
Flyktingar och skyddsbehövande har en principiell rätt till uppehållstillstånd

och kan bara vägras detta i undantagsfall. Artikel 25 ger också ett utrymme
för att bevilja dessa tillstånd, även om sökanden finns på spärrlistan. I
undantagsfall kan det naturligtvis ändå inte uteslutas att det också
beträffande dessa kategorier kan finnas skäl att vägra tillstånd på grund av
de förhållanden som ligger till grund för en spärr.
Om sökanden grundar sin ansökan på anknytning måste en avvägning göras

mellan styrkan i anknytningen och de skäl som ligger till grund för spärren.
I inte så få fall har det visat sig att verket i den praktiska tillämpningen kan
bortse från spärren och ge tillstånd. Frågan behandlas nedan under
”Närmare om praxis i anknytningsärenden”.
När det gäller tillfälliga vistelser får det anses att utrymmet för att bevilja
tillstånd är betydligt mindre än vad som gäller vid anknytning och andra
bosättningsärenden. Det kan dock inte uteslutas att tillstånd kan beviljas om
syftet med vistelsen är mycket angeläget och grunden för spärren är av
mindre allvarlig art.
Det bör nämnas att det råder stora olikheter mellan medlemsländerna när det
gäller grunden för att lägga in spärrar i SIS. För svensk del gäller att
samtliga utlänningar som får återreseförbud också registreras i SIS.
12 (18)
Närmare om praxis i anknytningsärenden

En ansökan om UT grundad på en anknytning, som i vanliga fall skulle ge
uppehållstillstånd, ska inte avslås enbart på grund av att det finns en SIS-
spärr. Det måste i varje enskilt fall ske en bedömning av anknytningens
styrka jämfört med skälet bakom SIS-registreringen.
Så kallade asylspärrar
SIS-spärrar som enbart beror på att utlänningen blivit avvisad efter att ha
fått avslag på en asylansökan eller är efterlyst för verkställighet av ett sådant
beslut, så kallade asylspärrar, bör inte leda till avslag om det finns en
tillståndsgrundande anknytning. Det samma gäller för spärrar som getts av
andra skäl som bedöms som mindre allvarliga. I princip har det inte någon
betydelse om det är fråga om familjeåterförening eller en så kallad snabb
anknytning.
Observera dock att det alltid måste ske ett samråd enligt artikel 25 i
Schengenkonventionen innan tillstånd kan ges och att Migrationsverket
måste försäkra sig om att det spärrande medlemslandet har tagit bort
spärren.
Spärrar på grund av brottslighet

Bedömningen av allvarligare spärrar, till exempel då utlänningen begått
brott, bör ske inom ramen för den vandelsprövning som sker enligt
5 kap. 17 § första stycket eller 17 a § första stycket 3 UtlL. Det innebär att
vandelsprövningen utvidgas till att även avse brott som begåtts utanför
Sverige. Detta är något som i och för sig kan ske även i fall där den sökande
inte förekommer i SIS, men i dessa fall är det ovanligt att Migrationsverket
känner till brott som begåtts utomlands.
En svårighet i sammanhanget kan vara att utreda exakt vilka gärningar som
begåtts och vilka domar som finns. En möjlighet kan vara att via Sirene
begära ytterligare information om den brottslighet som ligger bakom
spärren. Det kan också bli nödvändigt att ta direkta kontakter med domstolar
eller myndigheter i det andra medlemslandet. Det kan inte heller uteslutas
att den sökande själv i vissa fall kan presentera domar eller andra relevanta
dokument.
Sekretess
Sekretess
Verket har direktåtkomst till SIS spärrlista. Allmänt uppgiftslämnande ur
SIS-registret prövas dock inte av verket utan av Polismyndigheten.
13 (18)
Under ett ärendes handläggning hos verket har dock part rätt att få ta del av
det som tillförts ärendet enligt bestämmelserna i förvaltningslagen. Det
gäller även spärrar i SIS och bakgrundsinformation om dessa. Om en annan
Schengenstat som har lagt in spärren i SIS måste denna stat tillfrågas, innan
ett utlämnande sker. Anser den staten att ett utlämnande inte bör ske, är
Sverige i och för sig inte bundet av detta. Däremot får det i det enskilda
fallet bedömas om det föreligger sådana begränsningar i partens rätt att få ta
del av uppgifterna som avses i 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.
Enbart uppgiften om att parten är spärrad i SIS torde inte vara en sådan
uppgift. Den spärrande staten behöver tillfrågas om innan uppgiften lämnas
ut.
Spärr och kontroll av handlingar, artikel 38
Varje Schengenstat kan föra in uppgifter i SIS om personer, fordon och

andra föremål som är efterlysta eller som på något sätt är eftersökta.
Schengenstaten kan i sin tur begära att en viss åtgärd ska vidtas om
personen eller föremålet anträffas vid en gränskontroll eller i en annan
Schengenstat.
Av artikel 38 i Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om

inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens
informationssystem (SIS II) framgår att stulna, bortförda, försvunna eller
ogiltiga utfärdade identitetshandlingar, till exempel pass, ID-kort, körkort
uppehållstillstånd och resehandlingar ska läggas in i SIS.
Spärrarna kommer att lagras på den enskilda handlingen och handlingen

ligger kopplad till individen.
Utöver personer ska således även handlingar i vissa fall spärras. Det innebär
en utökad skyldighet för Migrationsverket att registrera och kontrollera
handlingar gentemot SIS.
En ny sökfunktion mot SIS II artikel 38 har tagits fram. Den nya sökningen
är integrerad i sökningen mot spärrade individer artikel 24 (tidigare artikel
96 i Schengenkonventionen).
SIS II registrering enligt artikel 38 bygger på att Migrationsverket förser

Polismyndigheten med information om stulna, bortförda, försvunna eller
ogiltiga identitetshandlingar, till exempel pass, ID-kort, körkort,
uppehållstillstånd och resehandlingar och den informationen är
grundläggande för att skapa SIS II posten.
14 (18)
För Migrationsverkets del är det frågan om handlingar som verket självt har
utfärdat (främlingspass, resedokument, uppehållstillståndskort,
viseringsmärken och blanka underlag).
En spärr ska läggas in för resehandlingar när det bakomliggande

uppehållstillståndet har återkallats genom ett lagakraftvunnet beslut och
även för giltiga UT-kort när personen beviljats svensk medborgarskap.
För ytterligare information se rutinhandbolen för Schengen och SIS.
Krav för inresa

För att en person ska uppfylla kraven för inresa i Schengenområdet krävs
bland annat att det finns en giltig resehandling. En handling som är spärrad i
SIS kan av naturligt skäl inte anses vara en giltig resehandling eftersom de
utfärdande myndigheterna har anmält att den är stulen, bortförd, försvunnen
eller ogiltigt utfärdad.
Registrering av handling
Kontaktar en utlänning Migrationsverket för att ansöka om en ny

resehandling eller nytt tillståndskort som är förkommet, ska en
förlustanmälan över det förkomna dokumentet/handlingen visas upp. Med
detta som grund sker också registreringen och dokumentet/handlingen blir
spärrat i SIS. Registrering sker i Wilma.
Om en tjänsteman på verket i ett enskilt ärende kommer över en handling

som inte tillhör utlänningen eller som utfärdats av en annan medlemsstat ska
utlänningen höras om detta och tjänsteanteckning upprättas. Vid behov kan
kontakt tas med den medlemsstat som spärrat handlingen för att närmare få
klarhet i omständigheterna kring utfärdandet.
Det kan också komma in uppgifter från annat håll, svenska eller utländska
rättsvårdande myndigheter, och om informationen bedöms som tillförlitlig
ska handlingen spärras. Oftast rör det sig om att personal som tjänstgör vid
flygplatser tar hand om eller råkar få så kallade look a like pass.
En registrering kan inte ändras. Om det uppdagas att felregistrering har skett
måste kontakt tas med Polisen, SIRENE kontoret.
När ska SIS slagning göras
För att leva upp till kraven i Schengenkonventionen ska samtliga

resehandlingar som är utfärdade av en Schengenstat och som åberopas av en
utlänning som befinner sig utanför Schengenområdet kontrolleras i SIS.
15 (18)
Även handlingar som är utfärdade av tredjeland bör kontroleras i SIS

eftersom de kan spärras av en medlemsstat, exempelvis på grund av att de
anmälts som stulna i det landet.
För en utlänning som befinner sig inom Schengenområdet ska samtliga

resehandlingar, identitetshandlingar och handlingar som utgör bevis om
uppehållstillstånd eller uppehållsrätt som är utfärdade av en Schengenstat
kontrolleras i SIS.
Normalt görs SIS-slagningen som sista moment innan ett uppehållstillstånd

eller en visering beviljas. Det primära syftet är att förhindra att en person
beviljas inresa i Schengenområdet trots att han eller hon saknar en giltig
resehandling eller finns på spärrlista.
Det kan dock numera finnas praktiska skäl till att göra slagningen tidigare,
eftersom en träff i SIS av bland annat ett dokument kan komma att påverka
den fortsatta handläggningen av ärendet. För att inte försena
handläggningen eller att göra utredningar som senare visar sig onödiga bör
därför en slagning även göras redan i ärendets inledning och i samband med
att ärendet registreras.
Som angivits tidigare ska samtliga utlänningar genomgå slagning i SIS och
de enda som är undantagna från kravet är EU/EES-medborgare och
medborgare i Schweiz.
Vad göra vid träff?

Osäker träff
När det gäller stulna, bortförda, förkomna eller olagligt utfärdade dokument
torde träffbilden vara så hög att tveksamheter inte bör uppstå.
Skulle sökningen ändå resultera i en så kallad ”nästan-träff”, d.v.s. när

uppgifterna nästan stämmer måste en bedömning i det enskilda fallet göras
huruvida ”träffen” är att betrakta som en träff eller inte. Det kan exempelvis
vara födelsetiden som inte stämmer med personen i ärendet medan övriga
uppgifter stämmer. Här får också rankingen avgöra om det ska anses
föreligga en träff i SIS eller inte. Är rankingen väldigt låg under 50 eller
lägre, bör man kunna bortse från spärren så länge som det inte finns något
annat som indikerar på att det är en träff.
Om misstanke finns att det trots allt är samma person kan foto och
fingeravtryck begäras in från den spärrande staten för att verket ska kunna
fastställa om det är samma person eller inte. Denna begäran skickas i form
av ett formulär via SIRENE kontoret, (formulär M). Notera att
Migrationsverket inte kan använda sig av fingeravtrycken här eftersom det
inte finns någon databas att matcha dem emot.
16 (18)
På motsvarande sätt kan en annan medlemsstat begära personuppgifter av

Migrationsverket.
Hur hantera ett ärende där träff förekommer

Om en kontroll visar att det föreligger en registrering som matchar ett
påträffat föremål ska Migrationsverket enligt artikel 39 i rådsbeslutet
kontakta den medlemsstat som lagt in registreringen för att komma överens
om vilka åtgärder som ska vidtas. Formulär M ska användas.
Ett samtal med den sökande, som dokumenteras i en tjänsteanteckning, om

varför handlingen finns registrerad på honom eller henne bör också göras.
Beroende på vad som sägs där kan ärendet komma att hanteras på olika sätt.
Besöksärenden
För de som ansöker om uppehållstillstånd eller visering får spärrens
betydelse avgöras i det enskilda fallet.
En ansökan om visering, uppehållstillstånd för besök eller motsvarande

vistelser som understiger ett år ska i regel avslås på befintligt material om
den åberopade resehandlingen är spärrad.
Bosättningsärenden
En ansökan om uppehållstillstånd för längre perioder eller för bosättning bör
dock utredas vidare. Detsamma gäller kortare vistelser där det finns starka
humanitära skäl för besöket i Sverige, exempelvis om den sökande ska
besöka en sjuk närstående eller närvara vid en begravning. Om svenska
myndigheter i det enskilda fallet anser att det finns anledning att bevilja
tillstånd ska sökanden innan tillstånd beviljas ges möjlighet att komplettera
ärendet med en annan resehandling.
Asylärenden
I ett asylärende finns det ofta anledning att närmare utreda
omständigheterna kring registreringen eftersom det kan vara en indikation
på att den sökande har uppehållstillstånd i ett annat land eller att den
sökande har lämnat felaktig information om sin identitet.
I första hand ska den sökande tillfrågas om handlingen och

omständigheterna/anledningen till att den finns registrerad på individen. Det
kan också därutöver finnas skäl att göra en förfrågan till den medlemsstat
som utfärdat handlingen för att höra om personen i fråga har eller har haft
tillstånd där.
Anhöriga till EU medborgare

Det förekommer när anhöriga ansöker om ett uppehållskort eller ett
permanent uppehållskort att det finns en spärr i SIS.
17 (18)
SIS spärren har inverkan i prövningen när det gäller viseringar,

arbetstillstånd och olika typer av uppehållstillstånd som nämnts ovan
(Artikel 25 i Schengenkonventionen) men även när prövning sker om
uppehållskort eller permanent uppehållskort ska beviljas.
Av artikel 25 (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 (SIS II) framgår

villkoren för införande av registreringar om tredjelandsmedborgare som
omfattas av rätten till fri rörlighet.
Av artikel 24 framgår vidare att när man får en träff av en registrering om en

tredjelandsmedborgare som omfattas av rätten till fri rörlighet i
gemenskapen, skall den medlemsstat som verkställer registreringen
omedelbart samråda med den medlemsstat som har infört registreringen
genom sitt Sirenekontor och i enlighet med bestämmelserna i
Sirenehandboken, i syfte att utan dröjsmål besluta om vilken åtgärd som
skall vidtas.
Huvudregeln är att spärren ska tas bort innan någon typ av tillstånd eller
uppehållskort kan beviljas. Men om en förfrågan har sänts till den andra
medlemsstaten med en påminnelse och den andra staten inte tar bort spärren
och den anhörige har uppehållsrätt som familjemedlem så blir följden att
uppehållskort eller permanent uppehållskort kan beviljas trots att spärren
inte är borttagen om övriga förutsättningar är uppfyllda.
Om spärren inte tas bort är det lämpligt är att personen även informeras om
att spärren inte är borttagen vilket kommer att framgå när personer åter reser
in i Schengenområdet.
Om den spärrande medlemsstaten tar bort spärren men väljer att registrera
tredjelandsmedborgaren på sin egen spärrlista, är det även lämpligt att
meddela tredjelandsmedborgaren om detta om det kommer till
Migrationsverkets kännedom.
Förfrågningar till andra medlemsstater sker genom att använda sig av

formulär M som skickas via det svenska SIRENE kontoret
Makulering, förvaring och utlämnande
I vilken omfattning en resehandling får omhändertas regleras i

utlänningslagen (9 kap. 4 § utlänningslagen) och när av Migrationsverket
utfärdade pass ska återlämnas regleras i 2 kap. 10 och 16 §§
utlänningsförordningen.
En handling som spärrats bör inte per automatik makuleras när den kommer
in till myndigheten, utan detta får avgöras från fall till fall.
18 (18)
Om resehandlingen inte ska makuleras ska den förvaras hos

Migrationsverket eller hon utlandsmyndigheten i ett år, för att ge
utlänningen eller rättsvårdande myndigheter möjlighet att göra anspråk på
handlingen. Utlänningen ska informeras om att handlingen förvaras hos
svensk myndighet samt informeras om att den inte gäller för resa till och
inom Schengenområdet. Informationen ska dokumenteras i ärendet.
Att en resehandling är spärrad medför inte att det finns skäl för att vägra
lämna ut den om den sökande begär att få tillbaka den. Migrationsverket har
inga möjligheter att omhänderta handlingar som tillhör en utlänning som har
beviljats uppehållstillstånd.
Inte heller en svensk utlandsmyndighet har möjlighet att omhänderta en

resehandling. I undantagsfall kan det finnas anledning att samråda med
rättsvårdande myndigheter innan resehandlingen lämnas ut, exempelvis om
det finns misstanke om människohandel eller annars brottslighet. Syftet med
samrådet är att ge de rättsvårdanade myndigheterna möjlighet att beslagta
handlingen.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Visering Skapad 2006-04-21
Uppdaterat 2019-09-11
Visering
Bestämmelser om visering finns i: .......................................................... 1

Viseringsfria och viseringspliktiga utlänningar ...................................... 3
Viseringspraxis ........................................................................................ 4
Olika typer av visering ............................................................................ 4
Beslutande myndigheter .......................................................................... 4
Personlig inställelse ................................................................................. 4
Ansökningsavgift .................................................................................... 4
Ansökningshandlingar ............................................................................. 4
Granskning av passhandlingen ................................................................ 6
Allmänt om handläggningen ................................................................... 6
Återvändandeavsikt ................................................................................. 7
Sökandens försörjning ............................................................................. 8
Reseförsäkring ......................................................................................... 9
Barn (utan vårdnadshavare) .................................................................... 9
Konsultation med övriga Schengenstater i vissa fall .............................. 9
Schengen Information System (SIS) ....................................................... 9
Utfärdande av visering .......................................................................... 10
Visering i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd ............................. 10
Vistelse som överstiger tre månader ..................................................... 11
Beräkning av tid .................................................................................... 11
Anhöriga till EU/EES-medborgare ....................................................... 12
”UD-visering” ....................................................................................... 13
Territoriellt begränsad visering ............................................................. 14
Överlämnande till Migrationsverket ..................................................... 14
Underrättelse och överklagande m.m. ................................................... 14
Omprövning ...................................................................................... 14
Återkallelse och upphävande av visering .............................................. 15
Övrigt om viseringar ............................................................................. 16
Honorärkonsulats medverkan ............................................................ 16
Representation ................................................................................... 16
EU-domstolens dom den 29 juli 2019 i mål C-680/17...................... 16
Samarbete med externa tjänsteleverantörer....................................... 17
Lokala Schengensamarbetet .............................................................. 17
Bestämmelser om visering finns i:
 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 810/2009 om

införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex).
 Rådets förordning (EG) nr 539/2001, där det fastställs vilka länders
medborgare som är viseringsskyldiga respektive viseringsfria.
 Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 265/2010 om
ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av
förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med
visering för längre tid.
 Schengenkonventionen, tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni
1985, artikel 1 och 18.
 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 767/2008 om
informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan
medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-
förordningen).
 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en
gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om
Schengengränserna).
 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 610/2013 om
ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer
(kodex om Schengengränserna), Schengenavtalets
tillämpningskonvention, rådets förordningar (EG) nr 1683/95 och
(EG) nr 539/2001 och Europaparlamentets och rådets förordningar
(EG) nr 767/2008 och (EG) nr 810/2009
 Avtal mellan EU och Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien
Hercegovina, Georgien, Kap Verde, Makedonien, Moldavien,
Montenegro, Ryska federationen, Serbien och Ukraina om ett
förenklat förfarande vid utfärdande av viseringar för kortare vistelse.
 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om
unionsmedborgares och deras familjemedlemmarsrätt att fritt röra sig
och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier
 Rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening
Andra dokument att beakta i prövningen av viseringsärenden är:
 Handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring

av utfärdade viseringar jämte bilagorna.
På Kommissionens hemsida finns en ständigt uppdaterad förteckning över

resehandlingar som utfärdas i tredje land och där det framgår vilka
medlemsstater som godkänner resehandlingarna.
- Travel documents issued by third countries and territorial entities

(part 1),
- Travel documents issued by Member States (Part II)
- Travel documents issued by international organisations and other entities
subject to international law (Part III)
- List of known fantasy and camouflage passports
http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/borders-and-
visas/index_en.htm
Beträffande viseringsärenden där avtal mellan EU och nämnda stater
finns, gäller särskilda handläggningsbestämmelser som finns beskrivna i
avtalet och i särskilda riktlinjer som Kommissionen gett ut.
http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/borders-and-
visas/index_en.htm
Viseringsfria och viseringspliktiga utlänningar

Enligt utlänningslagen råder ett generellt viseringstvång för utlänningar i
Sverige. Endast innehavare av uppehållstillstånd och medborgare i de
andra nordiska länderna är undantagna från kravet på visering.
En tredjelandsmedborgare, d.v.s. en utlänning som inte är medborgar i en

EU/EES stat eller Schweiz, som är bosatt i någon av Schengenstaterna
och har ett giltigt uppehållstillstånd och giltigt pass får röra sig fritt
mellan medlemsstaterna under högst 90 dagar under en period om 180
dagar från den första inresan.
De detaljerade bestämmelserna om visering finns i viseringskodexen och

handboken som innehåller anvisningar för den praktiska tillämpningen av
bestämmelserna i rådsförordningen samt rekommendationer om bästa
praxis.
Kompletterande bestämmelser finns även i 3 kap. utlänningsförordningen

(UtlF). Den uppräkning över länder vars medborgare är viseringsfria som
tidigare fanns i förordningen återfinns i förordning (EG) nr 539/2001
(EU:s viseringsförordning), där det fastställs vilka länders medborgare
som är viseringsskyldiga respektive viseringsfria. I bilagan finns också
angivet vilka medlemsstater som bland annat gjort undantag från
viseringskravet för innehavare av diplomat- och tjänstepass och andra
kategorier. Ytterligare undantag från kravet på visering finns i 3 kap. 1 §
UtlF.
Inte heller flyktingar med resedokument från länder som har tillträtt 1959
års europeiska överenskommelse om att avskaffa viseringstvång för
flyktingar behöver ha visering. Dessa länder är (september 2015): Belgien,
Danmark, Finland, Irland, Island, Italien, Liechtenstein, Luxemburg,
Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz,
Slovakien, Spanien, Storbritannien1, Sverige, Tjeckien och Tyskland.
När en viseringsfri utlänning har vistats i Sverige 90 dagar och en

viseringspliktig utlänning den tid som anges i viseringen, krävs
uppehållstillstånd för fortsatt vistelse i landet. För EU-medborgare och
deras anhöriga gäller speciella regler.
1 Storbritannien har suspenderat konventionen tills vidare och innehavare av

resedokument som avser resa dit måste således ha visering.
Viseringspraxis
Viseringspraxis är i och med viseringskodexens införande en fråga för
Migrationsöverdomstolen och i fråga om tolkning av viseringskodexen, i
sista hand EU-domstolen.
Olika typer av visering

Definitioner av visering finns i artikel 2 i viseringskodexen.
Beslutande myndigheter
Av artikel 4.1 i viseringskodexen framgår att alla utlandsmyndigheter har
bemyndigande att både bevilja och avslå viseringsansökningar. Samma
gäller för polismyndigheternas prövning och rätt att fatta beslut vid yttre
gräns (artikel 4.2).
Av 3 kap. 5 § utlänningslagen framgår att även Migrationsverket får

besluta om Schengenvisering utöver vad som följer av viseringskodexen.
Personlig inställelse
Av artikel 10 i viseringskodexen framgår att den sökande ska infinna sig
personligen när ansökan om viserings lämnas in.
Handläggaren på konsulatet ges möjlighet att genomföra en kortare

intervju för att få fram mer information om syftet med resan till Sverige
och sökandens personliga förhållanden m.m.
Undantag kan göras för sökande vars integritet och pålitlighet som
konsulatet känner till.
Ansökningsavgift
Ansökningsavgiften är enhetlig för samtliga Schengenländer och fastställs
av ministerrådet och Europaparlamentet. Viseringsavgifterna och vilka
undantag som finns framgår av artikel 16 i viseringskodexen.
Avgiften för en nationell visering (D-visering) enligt 3 kap. 4 §

utlänningslagen är 60 euro.
Ansökningshandlingar
Ansökan om visering görs på blankett 118031 (svenska), 119031
(engelska).
Ansökningar om visering ska lämnas in tidigast tre månader före den

tidpunkt då det planerade besöket ska inledas.
Artikel 14 i viseringskodexen anger vilka handlingar som ska finnas med i

en ansökan om visering. Därtill får det inom ramen för det lokala
samarbetet tas fram en gemensam förteckning vilka ytterligare handlingar
som ska bifogas ansökan.
Som förvaltningsmyndigheter har utlandsmyndigheten och

Migrationsverket krav på sig att genom egna utredningar bredda
underlaget för sitt ställningstagande till en ansökan. Det måste finnas ett
brett utrymme för myndigheten att från en etablerad praxis och särskilda
kunskaper om de lokala och regionala förhållandena handlägga dessa
ärenden.
En skriftlig inbjudan på fastställd blankett (240011) utgör normalt ett

naturligt komplement till en ansökan. En inbjudan kan krävas för att
styrka det självklara kravet på att den person eller det företag som ska
besökas faktiskt är bosatt respektive etablerat i landet. För detta finns
särskilda bilagor till ansökningsblanketten beroende på syftet med resan
till Sverige.
Beslutande myndigheter ska således se till att de uppgifter som en

sökande har lämnat utgör tillräckligt underlag för en bedömning av om
visering kan ges. Anser utlandsmyndigheten eller Migrationsverket att
någon uppgift behöver styrkas, anmodas sökanden att komplettera
ansökningen.
Nedan ges exempel på vilka uppgifter m.m. som kan ha betydelse i olika
typer av ärenden:
- visering till andra länder som utlänningen ska besöka i samband med
resan till Sverige kan underlätta bedömningen av om det rör sig om
en bona fide-resenär. När det gäller ATV är det i princip ett krav att
tillstånd ska finnas för inresa i slutdestinationen
- tidigare vistelser i Schengenområdet
- familjemedlemmar och deras vistelseort kan ha betydelse för
bedömning av om det är ett besök eller ett försök till bosättning
- en referensperson (släkting, vän eller affärskontakt i Sverige, se ovan
om inbjudan) kan skingra tveksamhet om ändamålet med resan. En
referensperson som erbjuder sig att stå för kostnaderna för uppehälle
m.m. kan också vara en nödvändig förutsättning för att utlänningar
som kommer från länder med valutarestriktioner ska få visering.
Anteckningar och kommentarer i viseringsärenden ska lämnas i form av

tjänsteanteckningar. Där kan noteras hur en sökande har styrkt en viss
uppgift eller annat av betydelse för bedömningen av ärendet. Eventuella
brister kan anges, t.ex. att passet inte gäller för resa till Sverige eller att
sökandens försörjningsförmåga förefaller osäker. Notera att sådana
uppgifter hör till ärendet och kan komma att lämnas ut till sökanden eller
dennes ombud. Eftersom en tjänsteanteckning är en allmän handling kan
innehållet även komma att lämnas ut till annan enskild, såvida
uppgifterna inte omfattas av sekretess.
Viseringssökande som ska nöjessegla i svenska farvatten ska till ansökan
bifoga en beskrivning och ett foto av båten samt uppgift om via vilken
passkontrollort inresa i Sverige kommer att ske.
När ansökan gäller visering för flygplatstransitering ska sökanden ge in

följande:
- handlingar som rör den fortsatta resan till det slutliga målet efter den
avsedda flygplatstransiteringen.
- information som gör det möjligt att bedöma sökandens avsikt att inte
resa in på medlemsstaternas territorium.
Granskning av passhandlingen
Vilka resehandlingar som får godtas som pass anges i
utlänningsförordningen och i kompletterande föreskrifter från
Migrationsverket samt i den gemensamma passlistan, se under rubriken
Bestämmelser om visering.
Genom att granska sökandens pass fastställer myndigheterna.

- sökandens identitet
- att passet är en sådan handling som godtas som pass för inresa i
Sverige och övriga Schengenstater
- att passet är giltigt för längre tid än vad viseringen gäller (minst tre
månader)
- att passet har utfärdats under den föregående tioårsperioden
- att passet har minst två tomma sidor
- att sökanden inte tidigare har vistas i Schengenområdet under längre
tid än som föreskrivs
- att passet inte innehåller någon begränsning i utlänningens rätt att
återvända till bosättningslandet.
Passet ska innehålla uppgifter som gör det möjligt att fastställa
innehavarens identitet. Det gäller givetvis även andra pass än
hemlandspass, till exempel främlingspass och resedokument.
Om handläggande myndigheter finner att en resehandling inte kan godtas

som pass, att ett annars godtagbart pass inte gäller för resa till Sverige
eller för återresa eller att passets giltighetstid går ut i anslutning till den
begärda viseringstiden, informeras sökanden om detta. Kan inte bristen
avhjälpas och sökanden ändå vill ha sitt ärende prövat, bör ansökan
avslås.
Allmänt om handläggningen
En visering för inresa och vistelse i Sverige förutsätter generellt att
utlänningen kan visa att besöket har ett godtagbart syfte och att det gäller
en i tiden begränsad vistelse under vilket han eller hon kan förväntas
uppträda korrekt.
Dessutom förutsätts att utlänningen i princip inte ska göra anspråk på det
svenska samhällets resurser under sin vistelse i landet. En sökande ska
som nämnts ha nödvändiga resehandlingar och tillräckliga medel för sitt
uppehälle, antingen i form av egna tillgångar eller genom att en
referensperson i Sverige garanterar uppehället.
Artikel 21 i viseringskodexen anger vad som ska prövas i ett

viseringsärende för att inresevillkoren enligt artikel 5 i gränskodexen ska
var uppfyllda.
Artikel 32 i viseringskodexen talar om i vilka fall en ansökan om visering

ska avslås.
Att avslagsbesluten ska motiveras framgår av artikel 32.2 i

viseringskodexen.
Återvändandeavsikt
Prövningen av ett viseringsärende går främst ut på att bedöma om det
finns en risk för bosättning. En bedömning av besökets
angelägenhetsgrad, möjligheten att genomföra en eventuell avvisning och
en kontroll av att utlänningen inte finns upptagen på spärrlista görs också.
Sökandens avsikt att återvända efter vistelsen i Schengenområdet bedöms

utifrån vunna erfarenheter. Olika omständigheter som förankringen i
hemlandet och tidigare besök i Sverige värderas mot möjligheterna att
återvända (frivilligt eller med tvång).
Faktorer som påverkar bedömningen är

- dokument som inte ger rätt till återresa efter viss tid
- minoritetsgrupper som är utsatta eller förföljda
- tillfällig bosättning i tredje land (oftast gästarbetare)
- politiska förhållanden i hemlandet
- skyddsbehov
- hemlandsmyndigheternas vilja att ta tillbaka sina egna medborgare
- anknytning till Sverige jämförd med den till hemlandet
Dessa omständigheter vägs mot hur angeläget besöket bedöms vara.
Visering får inte beviljas en sökande som saknar tillstånd att återvända till
den stat som utfärdat hans eller hennes resehandling.
Har en sökande nyligen fått avslag på ansökan om att få bosätta sig i

Sverige, kan det tyda på att syftet med att få en visering är att stanna i
Sverige. Ansökan om visering bör i ett sådant fall avslås. Ansökan avslås
normalt också om det visar sig att sökanden till följd av politisk eller
liknande aktivitet är "persona non grata" hos hemlandets myndigheter. Av
betydelse för bedömningen av avhoppsrisken är också på vilket sätt
eventuella anhöriga i Sverige har anlänt och på vilka grunder de har fått
Omständigheter som talar emot att visering ges kan t.ex. också vara att
nära anhöriga i hemlandet har problem av politisk, religiös eller därmed
jämförbar natur. Om det är känt att det finns vissa grupper i regionen som
är mer utvandringsbenägna än andra, beaktas denna omständighet vid
prövningen av viseringsansökan. Vid ansökan som gäller idrottsutbyte
eller kulturella engagemang får det angelägna i besöket ges ökad
betydelse i fall där risken för avhopp är stor.
Möjligheterna för anhöriga och släktingar att träffas i ett annat land än
Sverige får tillmätas större betydelse för medborgare från länder där det
är känt att avhoppen varit och är många. Detta gäller även när mycket
starka humanitära skäl anförs.
Migrationsöverdomstolen har i dom den 3 mars 2017 (ref. MIG 2017:5)

prövat vilken betydelse ett tidigare beviljat uppehållstillstånd för besök har
för bedömningen av återvändandeavsikten i ett viseringsärende.
Migrationsöverdomstolen fann att besökstillståndet som beviljats i

samband med en tidigare visering inte i sig innebar att återvändande
avsikten kunde ifrågasättas.
Sökandens försörjning
En förutsättning för att få visering är att den som vill komma på besök
kan försörja sig under vistelsen och har säkrat sin återresa, antingen
genom en returbiljett eller genom medel för återresebiljetten. Om dessa
förutsättningar brister, ska visering inte beviljas.
Sverige, liksom övriga medlemsstater, har fastställt ett referensbelopp för

tredjelandsmedborgares försörjning under en vistelse i Sverige. Beloppet
ska täcka genomsnittliga kostnader för kost och logi i
lågbudgetinkvartering i den berörda medlemsstaten multiplicerat med
antalet dagar för vistelsen. Beloppet som Sverige har fastställt är 450
svenska kronor per dag och person.
Det är inte möjligt att närmare precisera när försörjningskravet är uppfyllt

utan en sammanvägning av olika faktorer får göras. Referensbeloppet är
en utgångspunkt för den bedömning som skall göras om kravet på
tillräckliga medel är uppfyllt.
Bedömningen av om det finns tillräckliga medel för uppehället sker utifrån

flera faktorer; syftet med vistelsen och dess längd, levnadsomkostnaderna
i landet, inkvartering hos anhöriga vänner eller hotell och kostnader för
mat och dryck samt med hänvisning till genomsnittliga kostnader för kost
och logi i den berörda medlemsstaten/de berörda medlemsstaterna i
lågbudgetinkvartering multiplicerade med antalet dagar för vistelsen.
En bedömning utifrån de individuella förhållandena kan t.ex. leda till att

kostnaden för en familj med minderåriga barn inte motsvarar 450 kronor
per individ och dag.
Som bevis för tillräckliga medel för uppehälle kan gälla: kontanter i
konvertibel valuta, resecheckar, checkar som är utställda på ett
valutakonto, kreditkort och andra bevis för att sökanden förfogar över
valuta. Uppger en referensperson som har fast arbete att han eller hon
avser att stå för försörjningen, godtas detta oftast. Om det är nödvändigt
får ytterligare utredning ske genom att t.ex. sökanden eller
referenspersonen ombeds att visa inkomstuppgift, banktillgodohavande
eller dyl.
Reseförsäkring
Sökanden måste också ha en medicinsk reseförsäkring som avser hela
Schengenterritoriet, omfattar hela vistelsetiden och täcker uppkomna
kostnader på minst 30 000 euro. Försäkringsersättning ska vidare gå att få
utbetald i en EU-stat, Schweiz eller Liechtenstein.
För sökanden som beviljats multipla inresor med giltighetstid under en

längre tid, exempelvis ett år, räcker det att sökanden visar upp gällande
reseförsäkring för den första resan till Schengenområdet när viseringen
utfärdas. Viktigt dock att sökanden informeras om att giltig
reseförsäkring även ska tecknas och alltid medtagas under resan även vid
senare vistelser i Schengenområdet.
Barn (utan vårdnadshavare)

För minderåriga som reser utan vårdnadshavare krävs skriftligt samtycke
från vårdnadshavare eller förmyndare.
Vårdnadshavaren ska skriva under ansökan så det tydligt framgår att

godkänner att barnet ansöker om visering. Om nödvändigt kan
födelsebevis eller motsvarande handling ges in för att påvisa vem som är
vårdnadshavare för barnet.
Konsultation med övriga Schengenstater i vissa fall

Av artikel 22 i viseringskodexen framgår att föregående samråd med
övriga medlemsstater alltid måste ske innan visering beviljas för
medborgare från vissa länder. Vilka länders medborgare som avses
framgår av bilaga 16 till Kommissionens Handledning för handläggning
av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar. Vilka stater
som begärt föregående samråd är sekretessbelagd med stöd av 15 kap. 1 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Konsultation ska göras angående samtliga sökande, det vill säga även
barn.
Schengen Information System (SIS)

Innan visering utfärdas, ska samtliga sökanden - även barn - kontrolleras i
SIS. Om en utlänning förekommer i spärrlistan enligt artikel 24 i
Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20
december 2006 om inrättande, drift och användning av Schengens
informationssystem (SIS II), får inte enhetlig visering utfärdas.
Av artikel 38 i Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om

inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens
informationssystem (SIS II) framgår att även sökning på spärrade
handlingar ska göras.
Spärrarna finns lagrade på den enskilda handlingen och handlingen ligger

kopplad till individen.
Den nya sökningen är integrerad i sökningen mot spärrade individer artikel

24.
Eventuella frågor från en sökande om orsaken till att han eller hon finns i
SIS kan Migrationsverket eller en utlandsmyndighet normalt inte svara
på. Sådana frågor hänvisas till det s.k. Sirenekontoret i den Schengenstat
som fört in sökanden i SIS. (Sveriges Sirenekontor finns på
Polismyndigheten)
I övrigt om SIS, se avsnittet Schengen och SIS.
Utfärdande av visering
Beslut om visering fattas skriftligen. Av beslutet ska framgå datum,
innehåll och vem som har fattat beslutet jämte underskrift av
beslutsfattaren.
Ett tillståndsmärke för visering skrivs därefter ut och utformas enligt de

anvisningar som finns i artikel 27 i viseringskodexen. Exempel på ifyllda
märken finns i bilaga 21 till kodexhandboken.
Bevis om visering förs därefter in i utlänningens pass eller något annat

dokument som ger rätt till gränspassage.
Visering i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd

Det går inte att fastställa några exakta regler för vad som ska gälla när en
utlänning ansöker om visering för att besöka Schengenområdet samtidigt
som han eller hon har en ansökan om att få bosätta sig i Sverige under
prövning. Möjligheten att bevilja visering i den situationen får bedömas
från fall till fall. Avgörande i sammanhanget är sökandens avsikt att
återvända hem och där invänta beslutet i sitt ärende om uppehållstillstånd.
Därför är det lämpligt att ha ett ingående samtal med sökanden om de

närmaste framtidsplanerna i samband med att han eller hon lämnar in sin
viseringsansökan.
Sökanden bör också informeras om gällande bestämmelser inför

bosättning i Sverige, dvs. att tillståndet ska vara klart före inresan (5 kap.
18 § utlänningslagen) och vilka följderna kan bli om man vistas i Sverige
medan ansökan om uppehållstillstånd prövas. Normalt beviljas inte
uppehållstillstånd så länge utlänningen är kvar i landet. Sökanden riskerar
istället att få avslag på sin ansökan och bli avvisad om han eller hon finns
i Sverige vid beslutstillfället. Detta innebär att handläggningen av
tillståndsärendet fördröjs.
Utifrån samtalet med sökanden och de erfarenheter utlandsmyndigheten

har av avhopp i den aktuella situationen får en bedömning göras om
visering ska beviljas eller inte.
Om beslutande myndigheterna är övertygad om att sökanden avser att

återvända hem och vänta på beslut i ärendet om uppehållstillstånd, finns
det inga hinder mot att utfärda en visering om övriga villkor är uppfyllda.
Vistelse som överstiger tre månader

Om det redan vid ansökningstillfället framgår att vistelsen i Sverige
kommer att vara längre än tre månader, bör sökanden anmodas att ge in
en ansökan om uppehållstillstånd för besök eller om det finns särskilda
skäl, en ansökan om visering som gäller för längre tid, en D-visering, som
gäller högst ett år.
En beviljad D-visering ger samma rätt till fri rörlighet inom

Schengenområdet som ett uppehållstillstånd.
Beräkning av tid
Under vilka förutsättningar utlänningar får uppehålla sig i
Schengenområdet samt hur den uppehållstillståndsfria tiden beräknas
framgår av artiklarna 19 och 20 i Schengenkonventionen och av 4 kap. 1
och 2 §§ UtlF. Den maximala vistelsetiden är i praktiken 90 dagar under
en 180 dagarsperiod.
Konsulaten ska kontrollera längden på tidigare och planerade vistelser för

att förvissa sig om att den sökande inte har överskridit eller kommer att
överskrida den maximalt tillåtna vistelsetiden på medlemsstaternas
territorium, oberoende av eventuella vistelser som tillåts genom nationell
visering för längre vistelse (D-visering) eller uppehållstillstånd utfärdat av
en annan medlemsstat, det vill säga endast vistelser som omfattas av
enhetliga viseringar eller viseringar med territoriellt begränsad giltighet
ska beaktas. 90 dagars period ska räknas från datumet för den första
inresan.
Begreppet ”första inresa” ska förstås som den allra första inresan på
medlemsstaternas territorium och därefter andra första inresor efter
utgången av 180 dagarsperioden efter datumet för den allra första inresan.
Detta innebär att kontinuerliga eller på varandra följande vistelser på
sammanlagt 90 dagar kan tillåtas under på varandra följande 180 dagars
period.
En viseringsfri utlänning får resa in i och vistas i Schengenområdet under
högst 90 dagar utan särskilt tillstånd. En förutsättning är att det inte finns
anledning till avvisning, till exempel på grund av att utlänningen saknar
pass, tillräckliga medel för sin vistelse i landet eller förekommer i den
gemensamma spärrlistan (SIS).
Observera att vistelser i Sverige eller i en annan Schengenstat under en

tidsperiod av 180 dagar räknat från första inresedagen räknas in i den
tillståndsfria tiden och att det enbart är vistelser med visering eller under
viseringsfri tid som räknas in. Vistelser med uppehållstillstånd eller en D-
visering räknas inte in.
För EU/EES-medborgare räknas den tillståndsfria tiden alltid från

tidpunkten för inresan i Sverige. När det gäller anhöriga till EU/EES-
medborgare, till exempel make eller maka, kan det i vissa fall bli
nödvändigt att utfärda en territoriellt begränsad visering eftersom det
annars kan vara fråga om en inskränkning i den fria rörligheten.
Anhöriga till EU/EES-medborgare

En viseringspliktig make/maka eller barn under 21 år till en EU/EES-
medborgare bör i princip alltid kunna få visering.
För att en anhörig till en EES-medborgare ska få resa in och vistas i en

medlemsstat med stöd av gemenskapsrätten krävs att EES-medborgaren
utövar sin rätt till fri rörlighet i den berörda medlemsstaten, t.ex. genom
arbete. En anhörig har alltså inte någon självständig rätt till fri rörlighet.
En av huvudtankarna med den fria rörligheten är att EES-medborgare ska

kunna söka, erhålla och påbörja arbete i andra länder utan att behöva
fördröjas av administrativa åtgärder eller kontroller från nationella
myndigheters sida. Den fria rörligheten innebär också rätt att resa in i
andra syften.
Efter inresan har en EES-medborgare rätt till tre månaders vistelse i

landet utan uppehållstillstånd och han eller hon har också rätt att ansöka
om uppehållstillstånd efter inresan.
I huvudsak gäller samma rättigheter för EES-medborgarens anhöriga

(oavsett medborgarskap), som motsvarar förutsättningarna i 3 a kap. 2 §
utlänningslagen
För anhöriga, som själva inte är EES-medborgare, krävs således visering

om de kommer från ett land vars medborgare är viseringspliktiga.
Viseringen är endast av formell karaktär för en sådan person, eftersom

rätten till inresa inte grundas på viseringen utan på gemenskapsrättens
regler om fri rörlighet. Den utredning som föregår ett beslut att bevilja
visering bör därför begränsas till att klarlägga att sökanden är anhörig till
en person som utövar sin fria rörlighet. Det är alltså inte tillåtet att ställa
frågor om exempelvis syftet med besöket eller kontrollera om sökanden
har medel för vistelsen eller för återresan från Sverige.
Visering ska beviljas utan kostnad och medlemsstaterna ska i största

möjliga mån underlätta för viseringspliktiga anhöriga att få de viseringar
de behöver. I förekommande fall bör därför polisen utfärda
nödfallsvisering utan kostnad för en sådan anhörig som nämns i 3 a kap. 2
§ utlänningslagen och 3 a kap. 2 § utlänningsförordningen.
Rätten till inresa för anhöriga behandlas bl.a. i EG-domstolens dom i det
s.k. MRAX-målet (C-459/99). Av domen, som berör äkta makar, framgår
bl.a. att inresa bör medges trots att visering saknas, om makan eller
maken kan styrka sin identitet och äktenskapsbandet. Motsvarande torde
gälla även för övriga anhöriga som omfattas av den fria rörligheten och
som räknas upp i 3 a kap. 2 § utlänningslagen.
Migrationsöverdomstolens avgörande den 26 april 2018 i mål MIG

2018:9 (UM 2944-17)
För att en ansökan om Schengenvisering från en tredjelandsmedborgare

som är familjemedlem till en unionsmedborgare ska handläggas enligt det
påskyndade förfarandet i rörlighetsdirektivet krävs att sökanden följer
med eller ansluter sig till en unionsmedborgare som utövar eller avser att
utöva sin rätt till fri rörlighet i form av en verkningsfull vistelse i en
annan medlemsstat än den där denne är medborgare. När huvudsyftet med
unionsmedborgarens resa och vistelse är att turista ska endast
viseringskodexen tillämpas.
Migrationsöverdomstolens avgörande den 14 december 2018, MIG

2018:22 (mål nr UM 263-18)
När en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en

unionsmedborgare ansöker om visering, kan det inte ställas orimliga krav
på vad som krävs för att visa att rörlighetsdirektivet är tillämpligt. Om
den sökande visat att unionsmedborgaren omfattas av rörlighetsdirektivet
och den sökande har för avsikt att ansluta sig till unionsmedborgaren för
att upprätthålla en faktisk familjerelation med honom eller henne, finns
det förutsättningar att bevilja en visering efter handläggning enligt det
påskyndade förfarandet i rörlighetsdirektivet.
”UD-visering”
Enligt reglerna om immunitet och privilegier i Wienkonventionerna från
1961 och 1963 avseende diplomatiska respektive konsulära förbindelser
ska personal vid en ambassad eller ett konsulat inte betraktas som bosatt i
tjänstgöringslandet.
Diplomater och deras anhöriga som ska påbörja tjänstgöring vid en

utlandsmyndighet i Sverige behöver i vissa fall visering för att resa in.
Enligt 2 kap. 10 § utlänningslagen gäller nämnda lag diplomatpersonal
med flera endast i den utsträckning som regeringen föreskriver. I
utlänningsförordningen (2 kap. 20 § och 3 kap. 9 §) föreskriver sålunda
regeringen att bestämmelserna om bland annat visering gäller för
diplomatpersonal i tillämpliga delar.
Territoriellt begränsad visering

En enhetlig visering får föras in i ett pass som är erkänt av samtliga
medlemsstater. Om någon eller några stater inte erkänner passet
begränsas viseringen att gälla för de stater som godtar resehandlingen
(territoriellt begränsad visering).
För personer som har en resehandling som inte erkänns av den

medlemsstat som utfärdar viseringen kan viseringen sättas in i ett
kompletterande stöddokument till passet. Denna visering ska endast ha
begränsad territoriell giltighet. För närvarande används inte denna
handling av Sverige.
Överlämnande till Migrationsverket

Under vilka förutsättningar en utlandsmyndighet får lämna över ärenden
till Migrationsverket för avgöranden framgår av 3 kap. 10 §
Underrättelse och överklagande m.m.

Utlandsmyndigheten ska underrätta sökanden om sitt eller
Migrationsverkets avslagsbeslut.
Rätten att överklaga avslagsbeslut om enhetlig visering framgår av artikel

32.3 i viseringskodexen.
Det framgår även av 14 kap. 5a § utlänningslagen att beslut om

återkallande och upphävande av visering får överklagas.
En utlänning som är familjemedlem till en EES-medborgare, utan att själv

vara EES-medborgare, kan också klaga på beslut om nationell visering.
Av viseringskodexens artikel 34.7 framgår att ett viseringsbeslut rörande

en enhetlig visering som har upphävts eller återkallats också får
överklagas.
Omprövning
Finner beslutande myndigheten att ett beslut är uppenbart oriktigt på
grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, ska
myndigheten ändra beslutet om det kan ske snabbt och enkelt och utan att
det blir till nackdel för den sökande (jämför 27 § förvaltningslagen).
Tanken är således att ändringen ska kunna ske utan att en ny utredning
görs.
Begränsningen till beslut som myndigheterna finner vara uppenbart
oriktiga på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning
sätter bara en yttersta gräns för när myndigheten ska anses skyldig att
ändra ett beslut. Har myndigheten rätt att ändra sig till det bättre för den
enskilde ska myndigheten inte tveka att göra det när den finner att goda
skäl talar för det.
Notera att Migrationsverket skyldighet att ompröva sina beslut regleras i

13 kap. 13 § UtlL. Omprövningsskyldigheten enligt den bestämmelsen är
något vidare eftersom den inte innehåller något krav på att beslutet ska
vara uppenbart oriktigt.
Migrationsverket kan inte ompröva ett beslut som en utlandsmyndighet

har fattat. Om utlandsmyndigheten anser att Migrationsverket bör pröva
ärendet ska en ny ansökan om visering tas emot (avgift betalas) och
skickas in till verket. Nämnas bör även att utlandsmyndigheten inte kan
ompröva Migrationsverkets beslut.
Återkallelse och upphävande av visering

Under vilka förutsättningar en visering kan återkallas eller upphävas
framgår av artikel 34 i viseringskodexen. Där anges också att sådana
beslut ska motiveras och att de kan överklagas.
Enligt 7 kap. 1 § utlänningslagen får en nationell visering återkallas om

utlänningen medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit
omständigheter som har varit av betydelse för att få tillståndet.
En nationell visering kan också återkallas om det i övrigt finns särskilda

skäl med stöd av 7 kap. 2 § utlänningslagen. Ett sådant skäl kan vara att
det vid inresan visar sig att utlänningen saknar medel för sin vistelse i
Sverige eller inte kan visa att han eller hon har tecknat den reseförsäkring
som ska finnas (om inte den beslutande utlandsmyndigheten ansett att
undantag från detta krav bör göras).
Återkallelse och upphävande av en visering som en utlandsmyndighet

meddelat görs av den myndigheten. Beslutet om återkallelse meddelas
utlänningen skriftligen och viseringen i passet makuleras. Kan den inte
makuleras, underrättas lämpligen Migrationsverket så att åtgärder om
möjligt kan vidtas för att hindra utlänningen från att resa in i Sverige.
Migrationsverket får återkalla eller upphäva såväl egna beslutade

viseringar som de som utlandsmyndigheterna har meddelat. Däremot kan
en utlandsmyndighet inte återkalla en visering som beviljats av
Migrationsverket.
Om verket återkallar en visering och utlänningen ännu inte har rest in,
informeras den berörda utlandsmyndigheten om beslutet. Myndigheten
bör då försöka underrätta utlänningen och makulera viseringen. Beslut att
återkalla en visering kan inte överklagas.
Av artikel 34 i viseringskodexen framgår också att svenska myndigheter
har möjlighet att återkalla eller upphäva en visering som har utfärdats av
en annan Schengenstat. Om Sverige har återkallat en annan medlemsstat
visering, ska den stat som utfärdat viseringen underrättas om detta.
Övrigt om viseringar
Honorärkonsulats medverkan
Honorära konsulers befattning med viseringar är i och med det svenska
Schengeninträdet starkt begränsad.
Eftersom det krävs personlig inställelse hos en utlandsmyndighet vid

ansökningstillfället, kan honorära konsuler inte heller ta emot och
vidarebefordra viseringsansökningar. I undantagsfall, och om
postbefordran (motsvarande) är helt tillförlitlig, kan en honorär konsul
lämna ut ett redan färdigbehandlat och viserat pass.
Representation
I länder eller orter där en Schengenstat inte har en egen diplomatisk eller
lönad konsulär företrädare kan överenskommelse träffas med en annan
Schengenstat om att bli representerad av detta land i viseringsärenden.
Sådan representation kan avtalas även då båda staterna faktiskt finns
företrädda på orten.
Representation av en annan Schengenstat kan endast förekomma enligt ett

mellanstatligt avtal och kan inte ingås lokalt.
När Sverige representerar en annan Schengenstat innebär det att den

svenska utlandsmyndigheten tar emot och prövar viseringsansökningar
för denna stats räkning. Prövningen av sådana viseringsansökningar ska
dock göras på samma sätt och enligt samma kriterier som om den
sökande ansökte om visering till Sverige.
Uppgifter om på vilka orter Sverige representeras eller representerar ett

annat Schengenland finns på Regeringens hemsida (länk).
EU-domstolens dom den 29 juli 2019 i mål C-680/17
Artikel 32.3 i viseringskodexen tillåter inte att referenspersonen i eget

namn får överklaga ett beslut om avslag på ansökan om visering.
Då det finns en bilateral överenskommelse om representation, enligt

vilken den representerande statens konsulat har behörighet att fatta beslut
om avslag på visering, ankommer det på de behöriga myndigheterna i den
medlemsstaten att pröva överklaganden av avslagsbeslut.
Ett sådant förfarande, att ett överklagande av ett beslut om avslag på

ansökan om visering enligt en bilateral överenskommelse ska riktas mot
den representerande medlemsstaten, är förenligt med den grundläggande
rätten till ett effektivt domstolsskydd.
Samarbete med externa tjänsteleverantörer

En utlandsmyndighet som handlägger migrationsärenden kan med stöd av
bestämmelserna i viseringskodexen under vissa förutsättningar ingå avtal
med externa tjänsteleverantörer om tjänster till sökande av
Schengenvisering i form av land annat mottagande av ansökningar och
avgifter samt biometriupptagning.
Samarbetet och avtalen måste uppfylla de krav som anges i

viseringskodexen och bilaga X till denna. Sverige har skyldighet att
informera Kommissionen om hur handläggningen av ansökningar är
organiserad på varje myndighet och måste tillställa Kommissionen alla
avtal.
Samarbetet med externa tjänsteleverantörer begränsas till

Schengenviseringar och får inte omfatta ärenden om uppehållstillstånd och
arbetstillstånd.
Lokala Schengensamarbetet
Det lokala konsulära samarbetet mellan Schengenstaternas
utlandsmyndigheter är ett viktigt inslag i viseringshanteringen sedan
staterna har fått ett gemensamt intresse att bevaka.
Samråden är avsedda för internt erfarenhetsutbyte, fastställande av

gemensamma lokala rutiner samt utbyte av information rörande falska
handlingar, nätverk för människosmuggling och andra frågor av
gemensamt intresse. I samråden kan också utbyte ske om trovärdiga
sökande och utarbetande av gemensam information om viseringsvillkor.
Närmare om det lokala Schengensamarbetet finns i artikel 48 i

viseringskodexen.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Främlingspass Uppdaterat 2017-02-08
Främlingspass
Inledning ..................................................................................................... 1
Regelverk.................................................................................................... 2
När får främlingspass utfärdas?.................................................................. 2
Särskilda skäl .......................................................................................... 3
Brottslighet/missbruk .............................................................................. 4
Förlust av tidigare passhandling ............................................................. 4
När ska främlingspass utfärdas? ................................................................. 4
Tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna
ordningen ................................................................................................ 6
Saknar pass och möjlighet att skaffa sig en sådan handling ....................... 6
Flyktingar ................................................................................................ 7
Andra skyddsbehövande ......................................................................... 7
Kvotflyktingar ......................................................................................... 7
Övriga fall, anknytning m.m. .................................................................. 7
Passhinder och passtillstånd ....................................................................... 8
Passhinder ............................................................................................... 8
Passtillstånd ............................................................................................ 9
Ansökan .................................................................................................... 10
Undantag från kravet på personlig inställelse ....................................... 10
Information om att skyddsklassade personer återvänt till
hemlandet/uppsökt hemlandets myndigheter........................................ 11
Barn ....................................................................................................... 11
Ansökningsavgift .................................................................................. 12
Giltighetstid .............................................................................................. 12
Begränsning av giltighetsområde ............................................................. 12
Anteckning att identiteten inte är styrkt ................................................... 13
Bakgrund ............................................................................................... 13
Handläggning och motivering av beslut ............................................... 13
Beviskravet för att styrka identitet ........................................................ 14
Undantagsfall ........................................................................................ 14
Ändring av beslut om id-anteckning ..................................................... 15
Provisoriskt främlingspass ....................................................................... 15
Hanteringen av provisoriska främlingspass vid utlandsmyndigheterna 16
Främlingspass till barn utan vårdnadshavares medgivande ..................... 17
Möjligheten att överklaga ett beslut om främlingspass ............................ 18
Utlämnande av främlingspass................................................................... 18
Återlämnande av främlingspass ............................................................... 19
Återlämnande av identitetshandlingar och arkivering av hemlandspass .. 20
Främlingspass vid återvändande .............................................................. 20
Beslut ........................................................................................................ 21
Bilder på främlingspass ............................................................................ 21
Bilder på provisoriskt främlingspass ........................................................ 23
Inledning
Generellt gäller att det är varje individs respektive hemland som ansvarar
för att utfärda en resehandling för individen. I undantagsfall kan
Migrationsverket eller en utlandsmyndighet utfärda en resehandling i form
av ett främlingspass till en utlänning som saknar andra möjligheter att få en
resehandling.
Det är principiellt inte möjligt att bevilja ett främlingspass till en utlänning
som befinner sig i sitt hemland eftersom detta kan betraktas som en ovänlig
handling riktad mot det aktuella landet.
Regelverk
Bestämmelserna om främlingspass finns i 2 kap. 1 a § utlänningslagen
(2005:716) (UtlL), 14 kap. 6 § UtlL samt 2 kap. 13 – 16 §§
utlänningsförordningen (2006:97) (UtlF).
Aktuella förarbetesuttalanden är proposition 2013/14:217 s. 18 f, s. 35 f och

s. 41 f samt regeringens förordningsmotiv 1989:3 s. 11 och 27.
Bestämmelserna om när Migrationsverket får utfärda främlingspass

överfördes huvudsakligen oförändrade till utlänningslagen den 1 augusti
2014. Bakgrunden till detta är att ett beslut om främlingspass ska kunna
överklagas till en migrationsdomstol i samband med ett överklagande av ett
beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd (prop. 2013/14:217).
Se mer om detta under Möjligheten att överklaga ett främlingspass.
Migrationsverket har gett ut föreskrifter om främlingspass och

resedokument, MIGRFS 03/2017 och föreskrifter om vilka handlingar som
godtas som pass, MIGRFS 01/2016.
Ett rättsligt ställningstagande (Särskilda Råd –SR 44/2016 ) avseende

kraven på klarlagd identitet och pass i ärenden om uppehållstillstånd rör
delvis frågor om främlingspass. Se även VCM 3/2013 som behandlar frågan
om bevislättnad.
Fördelning av ärenden och arbetsuppgifter mellan asyl- och

tillståndsenheter framgår av VC 39/2006 med tillhörande bilaga.
När får främlingspass utfärdas?

Av 2 kap. 1 a § första stycket UtlL följer att om en utlänning inte har någon
handling som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa en sådan
handling, får Migrationsverket utfärda främlingspass för honom eller henne
att gälla som pass. Av tredje stycket framgår att Migrationsverket får utfärda
främlingspass även i andra fall, om det finns särskilda skäl. Möjligheten att
utfärda främlingspass framgår delvis i motiven till den tidigare
bestämmelsen i utlänningsförordningen (regeringens förordningsmotiv
1989:3 s. 11, 24 f. och 27). En förutsättning är att utlänningen har viss
anknytning till Sverige antingen genom att han eller hon redan har ett
uppehållstillstånd eller att uppehållstillstånd beviljas samtidigt som
främlingspasset.
Vid ansökan om främlingspass ska en straffmyndig sökande kontrolleras i
misstankeregistret och belastningsregistret, se rutiner för detta i
Rutinhandboken, MR/BR.
2:1a§ st.1+3
UtlL
FP får beviljas
Utlänningen finns i
Sverige eller tredje land
(inte hemlandet)
Utlänningen saknar
hemlandspass
Saknar möjlighet att

skaffa hemlandspass: Det finns särskilda
skäl, skulle vara
flykting enligt 4 kap. stridande mot
1 § UtlL humanitetens krav att
eller inte bevilja FP
visat att hemlandets
myndigheter av
orimlig anledning
vägrar utfärda pass
Det finns inga passhinder.

Ev. passtillstånd beviljat.
Det framstår inte som

stötande att bevilja en
passhandling pga. tidigare
missbruk eller brottslighet
FRÄMLINGSPASS FÅR BEVILJAS
Särskilda skäl
Särskilda skäl att bevilja främlingspass kan föreligga om det med hänsyn till
utlänningens personliga förhållanden eller annat skulle anses strida mot
humanitetens krav att med ett avslag på ansökningen om uppehållstillstånd
tvinga honom eller henne att återvända till hemlandet. Det avser främst
situationer där man genom att utfärda ett främlingspass undanröjer en grund
för avvisning eller utvisning i anknytningsärenden. (UN 21-93).
I undantagsfall kan därför främlingspass beviljas en utlänning som befinner

sig i Sverige och har en anknytning som kan ligga till grund för ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd men riskerar avvisning eller utvisning på
grund av att han eller hon saknar en giltig passhandling. Detta kan vara
fallet om utlänningen visserligen kan erhålla en passhandling i hemlandet
men det framstår som osäkert om han eller hon därefter kan återvända till
Sverige, exempelvis för att Sverige inte godkänner resehandlingen eller för
att det finns andra krav för utresa som utlänningen inte uppfyller.
Brottslighet/missbruk
Bestämmelserna i 2 kap 1 a § första och tredje styckena är fakultativa vilket
innebär att det inte finns någon skyldighet att utfärda en passhandling om
det finns skäl som talar emot det. Sådana skäl kan vara att det framstår som
stötande att bevilja en ny passhandling. Detta kan vara fallet när en tidigare
passhandling har missbrukats genom att den har överlämnats till en annan
person för resa eller använts i brottslig gränsöverskridande verksamhet,
exempelvis smuggling, människohandel eller annan olaglig
gränsöverskridande verksamhet.
Något främlingspass bör då som huvudregel inte beviljas.
Om främlingspass ändå utfärdas bör det ske först efter en fördjupad

utredning. Passets giltighetsområde bör begränsas till Sverige, se
Begränsning av giltighetsområde.
Förlust av tidigare passhandling

Att en utlänning har förlorat flera tidigare beviljade främlingspass kan vara
en indikation på att resehandlingarna har missbrukats. Efter upprepade
förluster bör därför inte någon ny passhandling utfärdas utan fördjupad
utredning. Man kan även överväga att begränsa passets giltighetsområde till
Sverige, se Begränsning av giltighetsområde.
Även vid enstaka förluster kan det framstå som orimligt att utfärda ett nytt
främlingspass, exempelvis om sökanden uppger att det tidigare
främlingspasset har försvunnit i bostaden.
När ska främlingspass utfärdas?

Av 2 kap. 1 a § andra stycket UtlL följer att om en utlänning har beviljats
uppehållstillstånd enligt 4 kap. 2 eller 2 a § § eller erhållit
skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 c § ska Migrationsverket utfärda ett
främlingspass för utlänningen, om han eller hon inte kan få ett nationellt
pass. Detta gäller dock inte om tvingande hänsyn till den nationella
säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat.
Till skillnad från 2 kap. 1 a § första och tredje stycket UtlL så är
bestämmelsen tvingande. Ett grundläggande rekvisit är dock att utlänningen
inte har och inte heller kan få ett nationellt pass.
Observera att det för enstaka kortare resor i normalfallet är fullt tillräckligt
med ett provisoriskt främlingspass.
Uppehållstillstånd enligt
4:2 eller 2 a UtlL eller
skyddsstatusförklaring
enligt 4:3 c UtlL.
2:1 a st.2 UtlL

FP ska beviljas
Utlänningen finns i
Sverige eller i tredje
land (inte hemlandet)
Utlänningen saknar
hemlandspass
Skyddsskäl gentemot
hemlandets myndigheter
Tvingande hänsyn till den

nationella säkerheten eller
den allmänna ordningen
(= bl.a. passhinder och
passtillstånd).
FRÄMLINGSPASS SKA BEVILJAS

(provisoriskt för enstaka resor)
Tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna

ordningen
EU-domstolen har slagit fast att begreppet allmän ordning och säkerhet
inte får definieras nationellt, utan har en gemenskapsrättslig innebörd
(mål 71/74 Van Duyn mot Home Office, REG 1974, s. 1337; svensk
specialutgåva, volym 2). Eventuella inskränkningar måste vara
proportionerliga och, ytterst, nödvändiga för att värna det demokratiska
samhällets intressen. I Rutili mot Ministre de l´Interiur (mål 36/75, REG
1975, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2) angavs att inskränkningar
endast kunde medges om personerna ifråga utgjorde ”ett verkligt och
tillräckligt allvarligt hot mot den allmänna ordningen”. I Bouchereau (mål
30/77, REG 1977, s. 1999; svensk specialutgåva, volym 3) uttalade
domstolen att inskränkningar baserade på omsorgen om den allmänna
ordningen förutsatte att det, utöver den störning av ordningen i samhället
som varje lagöverträdelse innebär, också föreligger ett verkligt och
tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande
intressen.
Den berörda personens beteende måste utgöra ett verkligt och faktiskt hot
mot ett grundläggande samhällsintresse eller ett grundläggande intresse för
den berörda medlemsstaten. Ett sådant hot kan föreligga exempelvis om
utlänningen har dömts för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse eller
annan frihetsberövande påföljd i ett år eller mera eller om det finns grundad
anledning att anta att utlänningen har begått grova brott däri inbegripet
narkotikabrott (prop. 1999/2000:64 s. 59). Detsamma bör rimligen gälla
personer med koppling till grov organiserad brottslighet eller personer som
är dömda för handel med människor eller annan allvarlig
gränsöverskridande brottslig verksamhet.
Vid införandet av den omarbetade versionen av skyddsgrundsdirektivet

framhölls i förarbetena (prop. 2013/14:217) att man i svensk rätt har bedömt
att en flykting bör kunna vägras resedokument med hänsyn till den allmänna
ordningen i de fall som motsvarar dem då en svensk medborgare kan vägras
pass och passtillstånd (se Utlänningsnämndens beslut UN 240-94). Detta
medför att bestämmelserna om passhinder och passtillstånd tillämpas även
på flyktingar och skyddsbehövande.
Saknar pass och möjlighet att skaffa sig en sådan handling

Ett grundläggande rekvisit för att bevilja främlingspass är att utlänningen
inte har någon passhandling. Främlingspass ska därför som huvudregel inte
utfärdas till en person som har ett hemlandspass eller någon annan
resehandling (resedokument eller främlingspass utfärdat av annan stat).
Undantag från detta bör enbart göras om handlingen inte kan användas som
resehandling.
Det är utlänningen som har bevisbördan för att han eller hon saknar
möjlighet att erhålla ett nationellt pass.
Flyktingar
En person som har bedömts som flykting i enlighet med 4 kap. 1 § UtlL ska
i första hand beviljas ett resedokument. En flykting bör dock inte nekas ett
främlingspass, om han eller hon väljer detta framför resedokument (UN 21-
93). Det kan rimligen inte krävas av sådana personer att de ska kontakta en
hemlandsmyndighet för att skaffa pass.
Andra skyddsbehövande
Om en person i sitt asylärende bedömts vara alternativt eller övrig
skyddsbehövande i enlighet med 4 kap. 2 eller 2 a §§ UtlL, ska det ske en
individuell bedömning i ett efterkommande ärende om främlingspass. Om
sökanden i sitt asylärende har bedömts ha en hotbild som saknar koppling
till myndigheterna i hemlandet, t.ex. hedersproblematik, den allmänna
situationen eller hot från civilpersoner, och inga andra skäl mot att kontakta
hemlandets myndigheter har framkommit, får det anses rimligt att han eller
hon kontaktar dessa för att erhålla en nationell passhandling.
Det kan dock rimligen inte krävas av en person som har bedömts ha ett
skyddsbehov gentemot hemlandets myndighet att han eller hon ska kontakta
dessa för att skaffa pass. Detsamma gäller för den personens
familjemedlemmar som ansöker om uppehållstillstånd samtidigt.
Utgångspunkten är att bedömningen i asylärendet kvarstår som oförändrad

till dess att det framkommer tydliga indikationer på annat, t.ex. att sökanden
har besökt sitt hemland eller självmant tagit kontakt med hemlandets
myndigheter. I första hand ska man därför kontrollera vad som framkommit
i det tidigare asylärendet. Vid behov kan samråd ske med den asylenhet som
meddelade beslutet.
Kvotflyktingar
Personer som befinner sig i Sverige efter att ha tagits ut på flyktingkvoten
bör inte med automatik beviljas främlingspass. Många av dessa är
visserligen flyktingar eller övriga skyddsbehövande. Flyktingkvoten har
dock använts även för personer som på grund av synnerligen ömmande
omständigheter förts över till Sverige. En prövning måste därför ske i varje
enskilt fall. Om uttagningen skett på humanitär grund ska utlänningen i
första hand uppmanas att skaffa hemlandspass.
Övriga fall, anknytning m.m.

I övriga fall, dvs. där utlänningen har beviljats uppehållstillstånd på grund
av anknytning eller synnerligen ömmande omständigheter är det rimligt att
anta att ett främlingspass endast bör utfärdas i vissa fall av
undantagskaraktär. Det ligger i sakens natur att det i första hand åligger
utlänningen själv att förse sig med en passhandling. Sverige som
invandringsland tar generellt inte över respektive hemlands ansvar för att
utlänningar utan skyddsbehov gentemot hemlandets myndigheter får
tillgång till resehandlingar. En utlänning som inte har något skyddsbehov
ska därför i första hand uppmanas att skaffa ett hemlandspass.
Ett främlingspass bör kunna utfärdas, om utlänningen efter en passansökan

hos hemlandets myndigheter i Sverige eller i hemlandet förvägras pass. Det
är viktigt att det framgår varför hemlandets myndigheter vägrar att utfärda
ett pass. Om det beror på motsvarande skäl som skulle utgöra passhinder i
Sverige, bör något främlingspass inte utfärdas. Ett främlingspass bör inte
heller utfärdas om hemlandets myndigheter vägrar att utfärda ett pass på
grund av att sökanden inte kan visa upp nödvändiga identitetshandlingar.
Detta framstår som ett rimligt krav för den utfärdande myndigheten och
medför inte att Sverige övertar ansvaret för att utfärda en resehandling.
Ett främlingspass ska inte utfärdas enbart på grund av att hemlandets

myndigheter tar ut en hög avgift eller har lång handläggningstid i
passärenden.
Det är utlänningen som ska visa att han eller hon saknar möjlighet att få ett
hemlandspass. Bara ett påstående från en sökande om att han eller hon inte
kan få ett pass räcker inte för att främlingspass ska beviljas. I det enskilda
fallet måste ett sådant påstående bekräftas av dokumentation från
hemlandets myndigheter och vad Migrationsverket känner till om
passbestämmelser och andra förhållanden i sökandens hemland.
Passhinder och passtillstånd

Enligt föreskrifterna om pass ( MIGRFS 03/2017) ska bestämmelserna om
passhinder och passtillstånd i passlagen (1978:302) och passförordningen
(1979:664) tillämpas vid handläggningen av passärenden vid
Migrationsverket.
Passhinder och passtillstånd innebär att Migrationsverket i vissa situationer

tar hänsyn till det allmänna intresset av att säkerställa bl.a. att utdömda
påföljder i brottmål kan verkställas. Beträffande slagningar i
misstankeregistret och belastningsregistret, se Rutinhandboken, MR/BR.
Om passhinder föreligger eller passtillstånd inte medges, ska främlingspass

som regel inte beviljas. Det kan finnas anledning att göra ett undantag för att
uppfylla passkravet i samband med ett tidsbegränsat uppehållstillstånd då
övriga förutsättningar för att bevilja ett främlingspass är uppfyllda. I ett
sådant fall ska dock passets giltighetsområde begränsas till Sverige, se
Passhinder
Passhindren regleras i 7 § passlagen, varav framkommer att ansökan om
pass ska avslås, om
1. bestämmelserna i 6 § (formalia i samband med passansökan) inte har
iakttagits och sökanden inte har följt uppmaningen att avhjälpa
bristen,
2. ansökan avser pass för barn under arton år och barnets
vårdnadshavare inte har lämnat medgivande och det inte finns
synnerliga skäl att ändå utfärda pass,
3. sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt
24 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller
anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § samma balk,
4. sökanden är efterlyst och ska omhändertas omedelbart vid
anträffandet,
5. sökanden genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts till
frihetsberövande påföljd, som inte har börjat verkställas, och det
finns sannolika skäl att anta att han eller hon har för avsikt att
undandra sig verkställigheten,
6. sökanden avtjänar fängelsestraff och den sammanlagda tiden att
avtjäna är fängelse i minst ett år och sökanden inte har villkorligt
frigivits,
7. sökanden genomgår sluten ungdomsvård och den sammanlagda
vårdtiden är minst ett år,
8. sökanden genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild
utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård, eller
9. sökanden enligt 2 kap. 12 § eller 6 kap. 6 § konkurslagen (1987:672)
är ålagd att lämna ifrån sig sitt pass eller förbud att utfärda pass för
sökanden har meddelats enligt samma lagrum.
Passtillstånd
Bestämmelserna om passtillstånd återfinns i 19 och 20 § § passlagen.
Enligt 19 § passlagen fordras passtillstånd för den som

1. avtjänar fängelsestraff och inte är villkorligt frigiven, eller genomgår
sluten ungdomsvård, utom när straffet eller vården är en månad eller
kortare tid, eller
2. står under övervakning efter dom på skyddstillsyn eller efter
villkorlig frigivning från fängelse.
Enligt 21 § passlagen prövas frågor om passtillstånd enligt 19 § passlagen

av Kriminalvården. För kontaktuppgifter till Kriminalvården, se
http://kriminalvarden.se/sv/Kontakt/.
Enligt 20 § passlagen fordras passtillstånd för den som är intagen för vård
enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård, dock endast om
1. chefsöverläkaren vid sjukvårdsinrättningen i den ordning regeringen
föreskriver har gjort anmälan om att pass ej får utfärdas utan sådant
tillstånd,
2. patienten genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild
utskrivningsprövning, eller
3. för patienten tidigare utfärdat pass efter intagningen har återkallats
på grund av framställning enligt 24 § andra stycket.
Enligt 22 § passlagen prövas frågor om passtillstånd enligt 20 § passlagen
av socialstyrelsen.
Ansökan
Personer som ansöker om främlingspass måste infinna sig personligen bl.a.
för att fylla i ett ansökningsformulär, fotograferas, lämna fingeravtryck samt
avge digital namnteckning. Är sökanden ett barn, ska minst en av
vårdnadshavarna vara med vid ansökningstillfället och kunna legitimera sig.
Samtliga vårdnadshavare ska godkänna att ett barn beviljas ett
främlingspass. Se mer om ansökan i Rutinhandboken.
Personlig inställelse krävs då främlingspass lämnas ut. Enligt 7 § MIGRFS

03/2017 ska en myndighet som tar emot en ansökan om pass kontrollera den
sökandens identitet. Detta görs genom en kontroll av sökandens
identitetshandlingar och kontroll av den information som finns om sökanden
i myndighetens register. En jämförelse bör alltid göras mellan personen som
ansöker om resehandlingen och de bilder av sökanden som myndigheten har
tillgång till sedan tidigare.
Följande handlingar krävs i regel för att pröva en ansökan:
 Personbevis för att fastställa att sökanden bor i Sverige och på

vilken ort denne är född. Personbeviset hämtas normalt från SINUS
under verkets handläggning.
 Handlingar i original som kan styrka sökandens identitet. Exempel

på sådana handlingar är ett tidigare utfärdat pass eller ID-kort.
Om sökanden ska resa eller av annan anledning måste ha tillgång till pass
under handläggningstiden, kan han eller hon få behålla en tidigare
passhandling tills det nya passet utfärdas. Har sökanden förlorat sitt tidigare
pass, måste en polisanmälan göras. Kopia av anmälan ges in till
Migrationsverket i samband med ansökan och det förkomna passet spärras i
Wilma.
En utlandsmyndighet som tar emot en ansökan om uppehållstillstånd ska

alltid utreda sökandens identitet. Om utlänningen dessutom ansöker om
främlingspass, eftersom pass saknas, ska identitetsfrågan utredas särskilt
noga genom att han eller hon hörs ingående och kopior tas av alla
handlingar som kan tjäna till att styrka identiteten.
Undantag från kravet på personlig inställelse
Enligt 2 § MIGRFS 03/2017 kan undantag från kravet på personlig

inställelse göras i de fall ett provisoriskt främlingspass ska utfärdas om den
sökandes identitet kontrollerats av en annan svensk myndighet eller en
internationell organisation. Möjligheten till undantag förutsätter att ett
personligt besök vid Migrationsverket eller svensk utlandsmyndighet är
förenat med praktiska svårigheter och kommer framför allt att tillämpas i två
olika situationer.
En sådan situation är när polismyndigheten ansvarar för att verkställa ett

avlägsnandebeslut för en person som är utvisningsdömd eller tagen i förvar
(se Främlingspass vid återvändande). En person som under sådana
omständigheter skulle behöva eskorteras för att möjliggöra personlig
inställelse hos Migrationsverket omfattas av undantaget. Det innebär att
polismyndigheten kontrollerar personens identitet.
Den andra situationen är när ett provisoriskt främlingspass ska utfärdas för
att möjliggöra en resa till Sverige för en person som tagits ut på den svenska
flyktingkvoten men saknar pass (se Provisoriskt främlingspass). I de fall
personen inte har möjlighet att infinna sig personligen på svensk
utlandsmyndighet kan undantag från kravet på personlig inställelse göras.
Identiteten kan då istället kontrolleras av en internationell organisation som
UNHCR eller IOM.
När en annan svensk myndighet eller internationell organisation kontrollerar

en sökandes identitet görs detta genom en kontroll av sökandens
identitetshandlingar och kontroll av den information om sökanden som den
myndigheten eller organisationen har tillgång till. I samband med att
ansökan om provisoriskt främlingspass lämnas in bör myndigheten eller
organisationen upplysa Migrationsverket om vilka åtgärder kontrollen
inneburit och vilken information som finns beträffande sökandens identitet.
Kopia av identitetshandlingar bör bifogas.
Information om att skyddsklassade personer återvänt till

hemlandet/uppsökt hemlandets myndigheter
Det förekommer att det i samband med en ansökan om främlingspass
framkommer att en skyddsklassad sökande på eget initiativ har uppsökt sitt
hemlands myndigheter för att ansöka om en passhandling eller att personen
till och med har rest till hemlandet. Detta är naturligtvis en mycket stark
indikation på att personen inte upplever sig ha ett skyddsbehov gentemot
hemlandets myndigheter. Det framstår därför som rimligt att i första hand
hänvisa personen till att ansöka om ett hemlandspass. Ett nytt främlingspass
bör beviljas endast efter en fördjupad utredning.
Det är viktigt att komma ihåg att det under vissa förutsättningar kan finnas
anledning att återkalla en skyddsstatusförklaring (4 kap. 5 c § UtlL) eller till
och med ett uppehållstillstånd (7 kap. 1 § UtlL).
Barn
Kravet på personlig inställelse gäller även för minderåriga, dock endast vid
ansökningstillfället. Föräldrar som är vårdnadshavare ska båda underteckna
ett medgivande att barnet får ha eget pass och underskrifterna ska bevittnas.
Om endast en av föräldrarna är vårdnadshavare ska det styrkas med
personbevis (motsvarande). En vårdnadshavare får hämta ut en minderårigs
främlingspass. Ett barn som fyllt 15 år får själv hämta sitt pass om
vårdnadshavarens medgivande omfattar det.
Beträffande hur man går till väga när vårdnadshavares medgivande saknas,
se Främlingspass till barn utan vårdnadshavares medgivande.
Ansökningsavgift
Enligt 8 kap. 4 § UtlF tas avgift ut för prövning av ansökan om
främlingspass med 750 kr och för ansökan om provisoriskt främlingspass
med 500 kr.
Avgift tas inte ut för prövning av ansökan om främlingspass för en

utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som
regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige.
Detta gäller den första ansökan som ges in i samband med resan till Sverige.
För de ansökningar som ska ges in till en svensk beskickning eller ett
svenskt konsulat tas avgift ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter
vid utlandsmyndigheterna.
Se vidare i Ansökningsavgifter.
Giltighetstid
Enligt 2 kap. 13 § UtlF ska ett främlingspass utfärdas med en giltighetstid
av högst fem år.
Giltighetstiden är i normalfallet fem år om inte särskilda omständigheter i

det enskilda fallet talar för en kortare giltighetstid. Detta kan exempelvis
vara fallet om den sökanden samtidigt beviljas ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd för kortare tid, som ändå är tänkt att leda till bosättning.
Ett främlingspass kan inte förlängas. En ansökan om förlängning ska anses

som en ansökan om ett nytt främlingspass.
Begränsning av giltighetsområde
Enligt 2 kap. 13 § första stycket UtlF får ett främlingspass, antingen då det
utfärdas eller senare, förses med en anteckning som begränsar dess
giltighetsområde.
Ett främlingspass för skyddsbehövande utfärdas normalt att gälla för alla
länder utom utlänningens hemland (eller tidigare bosättningsland). Detta
gäller även i de fall passet ersätter ett tidigare beviljat främlingspass utan en
sådan begränsning. I beslut om främlingspass för barn till skyddsbehövande
föräldrar (vårdnadshavare) görs samma begränsning av giltighetsområdet
som finns (eller senare kommer att finnas) i föräldrarnas främlingspass. Är
endast en av föräldrarna (vårdnadshavarna) skyddsklassad, begränsas inte
giltighetsområdet av barnets pass. Begränsningen av passets
giltighetsområde ska framgå av beslutet om främlingspass och även föras in
i passet.
Verket kan begränsa giltighetsområdet för ett nytt främlingspass till att
enbart gälla för vistelse i Sverige om utlänningen missbrukat sitt tidigare
främlingspass. Exempel på missbruk av främlingspass, som kan leda till
begränsning av giltighetsområdet, är då en utlänning lånar ut sitt pass för att
möjliggöra någon annans inresa. Även när det finns starka skäl att
misstänka missbruk eller grov oaktsamhet, t.ex. om utlänningen flera gånger
har anmält passförlust, kan giltighetsområdet begränsas. Begränsningen bör
gälla högst ett år. Därefter prövas vid ny ansökan om utlänningen kan
beviljas främlingspass utan begränsning.
Enligt 18 § MIGRFS 03/2017 får Migrationsverket ändra eller lägga till

uppgifter i ett främlingspass som begränsar dess giltighetsområde.
Anteckning att identiteten inte är styrkt

Enligt 2 kap. 13 § andra stycket UtlF får ett främlingspass, då det utfärdas,
förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt. I
fortsättningen kallas en sådan anteckning ”id-anteckning”.
Bakgrund
Möjligheten att göra id-anteckning i främlingspass infördes i samband med
1989 års utlänningslag. Enligt uttalande i lagens förarbeten bör anteckning
göras i främlingspass om en utlännings identitet inte är styrkt (prop.
1988/89:86 s. 94). Beslutet om id-anteckning var en av flera åtgärder för att
motverka dokumentlöshet bland de asylsökande. En id-anteckning bör
således ses som en markering av den stora vikt som myndigheterna lägger
vid identitetsfrågorna.
Handläggning och motivering av beslut

Inför utfärdande av pass ska identiteten alltid i möjligaste mån klarläggas,
om detta inte är gjort i tidigare utredningar. Det är sökanden som har
bevisbördan för att styrka sin identitet.
Notera att mot bakgrund av det tidigare nämnda rättsliga ställningstagandet

angående kraven på pass och klarlagd identitet (SR 44/2016) utfärdas
främlingspass för den som utanför Sverige söker uppehållstillstånd (och
pass) bara om han eller hon kan styrka sin identitet. För personer som ska
föras över till Sverige på flyktingkvoten räcker det emellertid att identiteten
görs sannolik.
Det ankommer på den som handlägger ansökan om främlingspass att

bedöma om anteckning ska göras om att identiteten inte är styrkt.
Om id-anteckning ska införas i det beviljade passet, ska det framgå av

beslutet vilka handlingar sökanden har gett in och varför de åberopade
handlingarna inte anses styrka identiteten. Det är vidare lämpligt att i
beslutet informera sökanden om att en id-anteckning inte kan överklagas
särskilt.
Beviskravet för att styrka identitet

Uppgifter som ska styrkas är namn, födelsetid och medborgarskap. Trots att
inte medborgarskap utan födelseort i vissa sammanhang ansetts utgöra en
del av identiteten bör rimligen uppgiften om medborgarskap vara
betydelsefull vid identitetsfastställelse. Identiteten är alltså normalt styrkt
när den sökande på ett övertygande sätt genom handlingar och eventuellt
uppgifter från en eller flera nära anhöriga visat att lämnade uppgifter är
riktiga. Generellt gäller att de handlingar som lämnas in i samband med en
passansökan ska vara i original. De bör vara fotoförsedda och inte av alltför
enkel beskaffenhet.
Nedan följer en uppräkning av några av de vanligast förekommande

handlingarna och hur de bör bedömas. Uppräkningen är inte uttömmande.
 Identitetshandling – framför allt hemlandspass – utfärdad av behörig

myndighet i hemlandet eller i annat land där sökanden varit bosatt
godtas normalt för att styrka identiteten. En given förutsättning är att det
inte finns välgrundad anledning att i det enskilda fallet tvivla på
dokumentets äkthet. Exempel på i regel godtagbara identitetshandlingar
utfärdade i annat land än medborgarskapslandet är resedokument
utfärdade för palestinska flyktingar i bl.a. Libanon. Även vissa
identitetshandlingar utfärdade av internationella hjälporganisationer som
Röda Korset kan godtas om det inte finns anledning att anta att
handlingen endast grundar sig på innehavarens egna uppgifter. Se även
verkets föreskrifter MIGRFS 01/2016 om handlingar som godtas som
pass.
 Födelseintyg, dopattester och liknande handlingar godtas i regel inte för

att på egen hand styrka identitet. I vissa fall kan skolbetyg med
fullständiga personuppgifter och foto godtas. Körkort utfärdade i
hemlandet godtas oftast inte.
 Intyg av nära anhörig kan, tillsammans med de dokument som

exemplifieras i punkten ovan, godtas. En förutsättning är dock att
anknytningspersonen med egna handlingar har styrkt sin identitet i
ärende om uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap samt att de
berörda personerna har känt varandra under lång tid i hemlandet eller i
ett tredje land. Andra intyg godtas inte. Kontroll av anhörigas
personakter måste göras.
Undantagsfall
I följande fall görs ingen id-anteckning i främlingspasset trots att identiteten
inte är styrkt.
 I ett främlingspass för en utlänning under 18 år vars vårdnadshavare

har styrkt sin identitet.
 I ett främlingspass för ett barn som är fött i Sverige, även om ingen
av föräldrarna har styrkt sin identitet
Ändring av beslut om id-anteckning

Enligt 18 § MIGRFS 03/2017 får Migrationsverket ändra eller lägga till
uppgifter i ett främlingspass som begränsar dess giltighetsområde. Om
andra ändringar eller tillägg ska göras ska ett nytt pass utfärdas.
En ansökan om att få en id-anteckning struken i princip ska därför uppfattas

som en ansökan om ett nytt främlingspass. Ny ansökningsavgift ska då
betalas. Om identiteten anses styrkt, utfärdas ett nytt främlingspass. I
motsatt fall tas ett motiverat beslut att inte stryka anteckningen med notering
att beslutet inte går att överklaga.
Skrivfel och liknande uppenbara felaktigheter kan ändras inom ramen för
vad som gäller enligt 26 § förvaltningslagen (1986:223).
Provisoriskt främlingspass
Om en utlänning har ett omedelbart behov av att resa till eller från Sverige,
får Migrationsverket enligt 2 kap. 14 § UtlF utfärda ett provisoriskt
främlingspass åt honom eller henne.
Provisoriskt främlingspass kan beviljas i följande fall:
 För att möjliggöra en resa till Sverige för en person som tagits ut på
den svenska flyktingkvoten men saknar pass.
 För att en utlänning som bor i Sverige och bedöms sakna möjlighet
att få hemlandspass eller annan godtagbar resehandling här i landet
ska kunna ansöka om pass i utlandet. Provisoriskt främlingspass
utfärdas endast om en konkret resplan finns som visar ”när, var och
hur” hemlandspass ska skaffas utanför Sverige. Främlingspass på
denna grund utfärdas normalt endast vid ett tillfälle och med
maximalt sju månaders giltighet vilket utlänningen ska informeras
om vid utredningen av ärendet samt i beslutet. I det enskilda ärendet
måste ett sådant påstående bekräftas av dokumentation från
hemlandets myndigheter och vad Migrationsverket känner till om
passbestämmelser och andra förhållanden i sökandens hemland.
 För att en utlänning utanför sitt hemland, som kan beviljas

uppehållstillstånd på anknytningsskäl men saknar en passhandling
som Sverige godtar, ska kunna resa hit. Märk kravet på styrkt
identitet för att bevilja uppehållstillstånd vilket därmed gäller även
beträffande passdelen av ärendet.
 För en person med uppehållstillstånd i Sverige som befinner sig
utomlands (dock inte i hemlandet) och där förlorat sitt främlingspass
eller resedokument. Om en resehandling behövs för återresan till
Sverige, kan ett främlingspass utfärdas efter noggrann prövning i det
enskilda fallet. Se nedan om hanteringen av provisoriska
främlingspass vid utlandsmyndigheterna.
 För en person som ska göra en enstaka resa och inte kan använda sitt
vanliga främlingspass eller resedokument t.ex. om passet innehåller
en israelisk visering och resmålet är ett arabland.
 För en person som tillfälligt är förhindrad att lämna fingeravtryck

och därför inte kan få ett ordinarie främlingspass.
 För en utlänning utan uppehållstillstånd som frivilligt vill återvända

till sitt hemland kan ett provisoriskt främlingspass undantagsvis
beviljas, se avsnittet Främlingspass vid återvändande.
 För en utlänning som inte beviljas främlingspass eller resedokument

på grund av missbruk av tidigare utfärdat pass eller grov brottslighet
men behöver göra en mycket angelägen resa, se avsnittet
Se Ansökan och Utlämnande av främlingspass om möjligheterna att göra

undantag från kravet på personlig inställelse vid ansökan om och
utlämnande av provisoriska främlingspass.
Ett provisoriskt främlingspass bör som nämnts tidigare normalt gälla högst
sju månader och endast för en resa. Migrationsverket tar inte ansvar för att
ett provisoriskt främlingspass accepteras som resehandling i länder som en
utlänning avser resa till eller transitera genom. Det ankommer som regel på
den enskilde att undersöka detta, lämpligen genom att kontakta berörda
länders myndigheter.
Passhandlingen ges in till Migrationsverket efter resan. Sökanden ska

underrättas om detta.
Av 17 § MIGRFS 03/2017 framkommer att ett återlämnat pass ska

makuleras genom att passets främre pärm, personsida och tre följande sidor
hålslås på tre ställen.
Hanteringen av provisoriska främlingspass vid utlandsmyndigheterna

En utlandsmyndighet får utfärda provisoriskt främlingspass efter
Migrationsverkets beslut i det enskilda fallet. Verkets bemyndigande
inhämtas normalt enligt följande rutiner.
Ansökan om provisoriskt främlingspass med tillhörande motivering tas

emot av utlandsmyndigheten på särskild blankett. Relevanta uppgifter i
ärendet sänds därefter till Migrationsverket, normalt med e-post. Det ska
framgå hur sökanden har styrkt sin identitet eller, om det inte har skett,
lämnas upplysningar om sökanden och dennes förhållanden i Sverige så att
verket kan kontrollera mot persondossier m.m.
Ansökningsavgift tas ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter vid

utlandsmyndigheterna. Kvotflyktingar är avgiftsbefriade i första
passärendet.
Migrationsverkets beslut meddelas vanligen med e-post. I ett beslut att

medge provisoriskt främlingspass anges gällande tillstånd för utlänningen
att vistas i Sverige.
Främlingspass till barn utan vårdnadshavares medgivande

Enligt 2 kap. 14 a § första stycket UtlF får främlingspass utfärdas för den
som är under 18 år om barnets vårdnadshavare lämnat medgivande. Pass får
utfärdas utan sådant medgivande om det finns synnerliga skäl.
Synnerliga skäl kan vara att en av vårdnadshavarna befinner sig utomlands

och är svår att nå och det är känt att hans eller hennes medgivande annars
skulle ha lämnats. Är barnet placerat i familjehem bör godkännande från den
socialnämnd som har hand om barnet tas in. Om det i ett passärende uppges
att en av vårdnadshavarna är försvunnen, ska den andra vårdnadshavaren
uppmanas att ansöka om ensam vårdnad av barnet (se 6 kap.8 a §
föräldrabalken). Först när rätten har beviljat ansökan prövas passärendet.
För en enstaka resa i en dokumenterad akutsituation kan dock ett
provisoriskt främlingspass med kort giltighetstid utfärdas.
Av 2 kap. 14 a § andra stycket UtlF framgår att pass som endast gäller för
direkt resa till Sverige får utfärdas utan vårdnadshavares medgivande för ett
barn som har uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om barnet
1. befinner sig i en situation där det finns risk för att dess hälsa eller
utveckling skadas, eller
2. det annars finns särskilda skäl.
Syftet är att möjliggöra för barn som befinner sig i en utsatt situation i tredje
land att kunna återvända till Sverige. Med barn avses personer under arton
år. Enligt 7 § MIGRFS 03/2017 ska ett sådant främlingspass vara
provisoriskt. Ett sådant ärende ska, enligt 2 kap. 15 b § UtlF, handläggas
skyndsamt.
Notera att ett barns ålder, behov och egna önskemål alltid bör vägas in när
frågan om att göra undantag från kravet på medgivande prövas.
Av 2 kap. 15 a § UtlF framkommer att om ett ärende gäller fråga om att utan
vårdnadshavares medgivande utfärda främlingspass för ett barn under 18 år,
ska Migrationsverket inhämta yttrande från en sådan kommunal nämnd som
fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Yttrande ska inhämtas från den
kommun där barnet är folkbokfört eller, om barnet inte är folkbokfört, från
den kommun barnet har starkast anknytning till.
Möjligheten att överklaga ett beslut om främlingspass

Enligt 14 kap. 6 a § UtlL får Migrationsverkets beslut om avslag på en
ansökan om främlingspass överklagas till en migrationsdomstol om frågan
om främlingspass har behandlats i samband med ett beslut om avslag på en
ansökan om uppehållstillstånd.
Bestämmelsen infördes den 1 augusti 2014. Skälen till detta är att det inte
anses ändamålsenligt att avslag på ansökan om främlingspass inte kan
överklagas i samband med ett beslut om avslag på en ansökan om
uppehållstillstånd. Enligt förarbetena kan detta innebära att familjer hindras
från möjligheten att återförenas i Sverige vilket strider mot principen om
familjens enhet. För att exempelvis en överprövning av ett ärende om
tidsbegränsat uppehållstillstånd ska vara meningsfull bör Migrationsverkets
beslut om främlingspass, på samma sätt som beslutet kunna överklagas till
en migrationsdomstol (prop. 2013/14:217 s. 36).
Möjligheten att överklaga beslut om avslag på en ansökan om främlingspass

är beroende av att frågan har prövats i ett ärende om uppehållstillstånd.
Om migrationsdomstolen bifaller ett överklagande om uppehållstillstånd

och främlingspass ska Migrationsverket ta ställning till frågorna om
giltighetstid, giltighetsområde och styrkt identitet. Migrationsverkets
bedömning i dessa frågor kan inte överklagas särskilt.
Andra avslagsbeslut i ärenden om främlingspass får inte överklagas, jfr 14

kap. 1-3§§ UtlL. Däremot kan besluten omprövas i enlighet med 13 kap. 13
§ UtlL och 27 § förvaltningslagen (1986:223).
Ett avvisningsbeslut kan överklagas i enlighet med 22 § förvaltningslagen.
Utlämnande av främlingspass
Av 14 § MIGRFS 03/2017 framkommer att när ett pass har utfärdats och
informationen som finns i lagringsmediet i passet verifierats, ska passet så
snart som möjligt lämnas ut till den sökande personligen. Om den sökande
inte lämnat in sitt tidigare pass i samband med ansökan, ska det ske när det
nya passet hämtas. Är det tidigare passet ett svenskt resedokument eller
främlingspass, får det återlämnas sedan det makulerats.
Personlig inställelse krävs då främlingspass lämnas ut. Enligt 7 § MIGRFS

03/2017 ska en myndighet som lämnar ut ett pass kontrollera den sökandens
identitet. Detta görs genom en kontroll av sökandens identitetshandlingar
och kontroll av den information som finns om sökanden i myndighetens
register. En jämförelse bör alltid göras mellan sökanden och de bilder av
sökanden som myndigheten har tillgång till sedan tidigare.
Enligt 14 § MIGRFS 03/2017 får, om den sökandes identitet kontrollerats
av en annan svensk myndighet eller en internationell organisation, ett
provisoriskt främlingspass lämnas ut till den sökande med hjälp av den
myndigheten eller organisationen. Ett undantag från kravet på personlig
inställelse vid när ett provisoriskt främlingspass ska lämnas ut kommer
därmed att aktualiseras främst i de situationer som nämns under Ansökan
och när identiteten kontrollerats av Polismyndigheten, UNHCR eller IOM.
Enligt 15 § MIGRFS 03/2017 ska innehavaren återge sitt namn

(kontrasignera) på därför avsedd plats i passet. För en innehavare som av
någon anledning inte kan teckna sitt namn ska denna plats markeras med ett
streck från övre vänstra hörnet till nedre högra hörnet. Namnteckning eller
markering ska göras med kulspetspenna i blå eller svart skrift.
Kontrasignering bör ske vid utlämnandet.
Om innehavaren inte är närvarande för att kontrasignera vid utlämnandet

eller inte kan göra det ska denne uppmanas att göra det snarast. Det senare
kan vara aktuellt om innehavaren efter ansökan ådragit sig en sådan skada
att denne inte kan skriva eller då ett skrivkunnigt barn inte är med vid
utlämnandet av passet. Innehavaren bör upplysas om att om kontrasignering
saknas vid passkontroll kan dokumentets äkthet ifrågasättas, vilket kan vålla
problem för innehavaren.
För en icke skrivkunnig sökande markeras kontrasigneringsrutan med ”kan

inte underteckna/Not able to sign”.
För en minderårig sökande kan passet hämtas ut av en vårdnadshavare.
Återlämnande av främlingspass
Enligt 2 kap. 16 § UtlF ska ett främlingspass återlämnas till
Migrationsverket om den som har passet
1. har blivit svensk medborgare,
2. har fått en annan handling som gäller som pass,
3. ska resa till sitt hemland,
4. enligt särskilt beslut om avvisning eller utvisning inte längre har rätt
att vistas i landet, eller
5. har avlidit.
Enligt 8 kap. 2 § UtlF ska den myndighet som verkställer ett beslut om
avvisning eller utvisning se till att ett främlingspass återlämnas till
Migrationsverket.
Enligt 17 § MIGRFS 03/2017 ska pass som enligt bestämmelser i

utlänningsförordningen har återlämnats till Migrationsverket makuleras.
Detta sker genom att passets främre pärm, personsida och tre följande sidor
hålslås på tre ställen.
För det fall ett främlingspass ska återlämnas enligt 2 kap. 16 § UtlF, men
utlänningen inte efterkommer detta, bör ett handräckningsförfarande enligt
lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning övervägas.
Mer information om detta finns på Kronofogdemyndighetens hemsida.
Ett främlingspass gallras direkt när det har återlämnats till Migrationsverket
och registrerats som återlämnat under förutsättning att underlaget är bevarat
i dossieren. Undantag görs vid misstanke om förfalskning då passet gallras
tio år efter att det återlämnats. I dessa fall sänds passhandlingen till ID-
enheten för utredning och därefter till centralarkivet i Norrköping för
förvaring.
Återlämnande av identitetshandlingar och arkivering av

hemlandspass
Efter avslutat ärende kan utlänningen på begäran få tillbaka ingivna
identitetshandlingar och eventuella andra handlingar som getts in för att visa
vem han eller hon är. Kopior av återlämnade handlingar samt
kvitto/mottagningsbevis för dessa tillförs dossieren.
Se vidare förvaltningshandboken, avsnittet om återlämnande av handling.
Främlingspass vid återvändande

Det kan bli aktuellt att utfärda ett provisoriskt främlingspass till en person
med ett avlägsnandebeslut som frivilligt vill återvända till hemlandet (eller
ett tredje land) och det bedöms som mycket angeläget att han eller hon kan
göra det. Alla andra möjligheter att lösa frågan om handlingar för
transiteringar och återresa bör i ett sådant fall vara uttömda. Ett exempel på
andra lösningar som bör prövas i första hand är EU laissez-passer som
utfärdas för resor utanför EU av Operativa stödenheten i Solna. Ett krav för
att utfärda handlingen är att utlänningens identitet är styrkt.
För resor inom EU kan i vissa fall ett laissez-passer enligt Dublin-
konventionen utfärdas. En förutsättning är att det föreligger en accept om
återtagande från det EU-land dit utlänningen ska resa.
Ett FP ska återlämnas till verket efter resan, lämpligen via en svensk
utlandsmyndighet.
När ett beslut om avlägsnande har lämnats till polisen för verkställighet och
utlänningen i fråga behöver en resehandling för att lämna landet kan
Migrationsverket på begäran av den verkställande polismyndigheten utfärda
ett provisoriskt FP även om utlänningen inte medverkar genom att själv
ansöka om det. Ansökan, som är avgiftsbelagd, ges in till en tillståndsenhet
som beslutar om pass. Om utlänningen inte har undertecknat ansökan
noteras i passet ”Kan inte underteckna/Not able to sign”.
Beslut
Ett beslut att avslå en ansökan om främlingspass ska motiveras, även då
ansökan motiveras.
Av beslutet ska framgå om det kan överklagas, se Möjligheten att överklaga

ett beslut om främlingspass.
Bilder på främlingspass
Bilder på provisoriskt främlingspass
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Om ansökan, inledning Skapad 2010-12-30
Uppdaterad 2019-05-13
Om ansökan i besöks- och bosättningsärenden

Handboksavsnittet ”Om ansökan i besöks- och bosättningsärenden” handlar
om själva ansökan om uppehållstillstånd. Avsnittet består av tre kapitel.
- Ingivande av ansökan om uppehållstillstånd

- Ansökningsavgifter
- Uppehållstillstånd efter inresan
För att komma till respektive kapitel klickar du på rubriken i sidomenyn till
vänster.
I kapitlet ”Ingivande av ansökan om uppehållstillstånd” tas frågan om

ingivandet av ansökan om uppehållstillstånd upp, var en sådan ansökan ska
ske och när den får anses gjord.
Kapitlet ”Ansökningsavgifter” behandlar de ansökningsavgifter som

Migrationsverket i vissa fall tar ut.
Det sista kapitlet ”Uppehållstillstånd efter inresan” behandlar kravet på att

ansökan om uppehållstillstånd ska vara gjord, och tillstånd beviljat, före
inresan i Sverige. Olika situationer när undantag kan göras, och
uppehållstillstånd beviljas efter inresan, tas upp. Tonvikt läggs inte minst
vid de fall när anknytning åberopas efter inresan i landet.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Ansökningsavgifter Skapad 2010-12-30
Ansökningsavgifter
Inledning
Vem ska betala ansökningsavgift
Allmänt
Främlingspass (8 kap. 4 § UtlF)
Uppehålls- och/eller arbetstillstånd (8 kap. 5 § UtlF)
Föreläggande att betala
Återbetalning
Överklagande
Inledning
För att pröva ansökningar enligt utlänningsförordningen (UtlF) ska
myndigheten som tar emot ansökan i vissa fall ta ut en avgift
(ansökningsavgift). Regler härom finns dels i 8 kap. 4, 4 a och 5 §§ UtlF,
dels i förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna.
Bestämmelserna i de båda förordningarna är likartade men inte identiska.
Utlandsmyndigheterna (och i sista hand Utrikesdepartementet) svarar för
tillämpningen av ”sin” förordning som därför inte behandlas här.
Frågor om ansökningsavgifter avseende nödfalls- och sjömansvisering

(8 kap. 4 § UtlF) handläggs av landets polismyndigheter och berörs inte
heller i det följande.
Förutom de nämnda reglerna i UtlF finns allmänna bestämmelser om

ansökningsavgifter i 11–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191) som ska
beaktas vid handläggningen. Dessa bestämmelser rör bl.a. föreläggande om
och återbetalning av ansökningsavgift (se nedan).
Inom Migrationsverket är rättsenheten sakkunnig enhet när det gäller

ansökningsavgifter. Administrativa rutiner för hanteringen av avgifterna
fastställs och ges ut av ekonomienheten (Ekonomihandboken, kapitel 16
Ansökningsavgifter). Informationsblad om ansökningsavgifterna finns på
verkets hemsida.
Det är angeläget att ansökningsavgift bara tas ut då regelverket säger att en

sökande ska betala och då med rätt belopp. I annat fall kan ett särskilt
ärende om återbetalning behöva tas upp.
Vem ska betala ansökningsavgift
Allmänt
Vem som ska betala avgift – och i så fall hur mycket – och vem som är
undantagen från denna skyldighet framgår av de ovan angivna
förordningsbestämmelserna. I det följande kommenteras några av de
aktuella bestämmelserna.
Avgiftsreglerna gäller även vid ansökan om ställning som varaktigt bosatt i

Sverige (5 a kap. UtlL) men nämns inte särskilt i det följande.
Skälen bakom en ansökan är avgörande för att bedöma avgiftsfrågan.

Ansökningsavgift tas t.ex. inte ut av personer som i Sverige söker
uppehållstillstånd på skyddsskäl eller humanitära skäl. En person som har
fått tidsbegränsat uppehållstillstånd efter asylansökan och därefter söker
förlängt tillstånd (med asylskäl) är undantagen från avgift. Observera att
undantaget endast gäller ansökan om uppehållstillstånd. En eventuell
samtidig ansökan om främlingspass är avgiftsbelagd.
Avgift ska betalas för varje avgiftsbelagt ärende i en ansökan (12 §

avgiftsförordningen). Observera dock att en ansökan om uppehålls- och
arbetstillstånd i detta sammanhang endast utgör ett ärende. Det innebär att
vid en ansökan om t.ex. främlingspass samt uppehålls- och arbetstillstånd
kan avgiften bli 2 250 kronor (750 kronor + 1 500 kronor).
En ansökan om förlängt främlingspass eller tillstånd behandlas i

avgiftshänseende på samma sätt som en förstagångsansökan. Längden på ett
sökt tillstånd har ingen betydelse för frågan om avgift. En vuxen utlänning
ska t.ex. normalt betala 1 000 kronor för att ansöka om uppehållstillstånd för
besök, oavsett om besöket är tänkt att vara en vecka eller tre månader.
Då och då uppkommer frågan hur Migrationsverket bör agera då det redan

när en ansökan ska ges in är uppenbart att den inte kommer att beviljas.
Bör kanske sökanden informeras om det och därigenom ges möjlighet att
spara pengarna för ansökningsavgiften?
Om det redan vid ansökningstillfället står klart att en avgiftsbelagd ansökan

om uppehållstillstånd helt saknar grund, bör sökanden upplysas om det och
att han eller hon är på väg att betala en avgift för en ansökan som kommer
att avslås. Sökanden avgör naturligtvis själv om ansökan ändå ska ges in.
Notera att avsikten inte är att etablera ett system för förhandsgranskning av
ansökningar utan bara att bespara en och annan sökande en onödig utgift
och Migrationsverket onödigt arbete.
Främlingspass (8 kap. 4 § UtlF)

Den som ansöker om främlingspass ska betala ansökningsavgift utom i
samband med överföring till Sverige med stöd av ett särskilt regeringsbeslut
(kvotuttagning). Avgiften är 750 kronor. Däremot är sådana personer inte
befriade från avgift i senare passärenden. (Se även handbokskapitlet om
främlingspass, avsnittet om ansökningsavgift.)
Uppehålls- och/eller arbetstillstånd (8 kap. 5 § UtlF)

Av bestämmelsen framgår att det är nödvändigt att fastställa vem som söker
tillstånd (ålder, status, medborgarskap etc.) och på vilken grund för att
kunna avgöra om ansökningsavgift ska tas ut och i så fall till vilket belopp.
Detta ska normalt vara klart – och eventuell avgift betald – innan
handläggningen av det egentliga ärendet börjar.
Frågan om en framställning är att betrakta som en ansökan om tillstånd eller

om det är Migrationsverket eller någon annan myndighet som bör ta emot
och behandla en ansökan måste naturligtvis avgöras särskilt, innan
avgiftsfrågan tas upp till prövning. (Jfr även med kapitlet ”Ingivande av
ansökan om uppehållstillstånd”.)
I bestämmelsens första stycke talas det om ansökan på grund av familje-

anknytning enligt 5 kap. 3 och 3 a §§ UtlL. Märk att sådan anknytning
endast kan åberopas som grund för tillstånd om anknytningspersonen är
bosatt eller har fått uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Avgiften är 1
500 respektive 750 kronor.
Om en utlänning vistas i Sverige som arbetstagare, student eller besökare

(5 kap. 10 § UtlL) – och alltså inte är bosatt här i landet i utlänningslagens
mening – kan familjemedlemmar inte få uppehållstillstånd på grund av
anknytningen. En ansökan i ett sådant tillståndsärende behandlas därför i
avgiftshänseende enligt grundregeln, d.v.s. 2 000 respektive 1 000kronor tas
ut.
Vid tillämpningen av andra stycket bör följande noteras:
 Sökande som avses i andra punkten är make, sambo eller barn som ska
förena sig – eller har förenat sig – med en utlänning som fått
uppehållstillstånd av humanitära skäl eller skyddsskäl. Undantaget gäller
även i fall av snabb anknytning men alltså inte om den här bosatte har
blivit svensk medborgare.
 EES-medborgare och medborgare i Schweiz och deras anhöriga (fjärde

och femte punkten) är undantagna från avgift oavsett ansökningsgrund.
Anhörigbegreppet som används i sammanhanget definieras i 3 a kap.
2 § UtlL (EES-medborgare) och 4 kap. 16 § UtlF (medborgare i
Schweiz).
(Liksom hittills gäller att när EES-medborgaren är svensk, kan en

anhörig inte åberopa undantagsbestämmelsen.)
Notera att avgiftsfrihet enligt ovan bara gäller när rätten till fri rörlighet i
Sverige utnyttjas. Det innebär att en anhörig tredjelandsmedborgare ska
betala avgift då han eller hon på egen hand ansöker om uppehållstill-
stånd och EES-medborgaren eller medborgaren i Schweiz (huvud-
personen) inte har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd i Sverige.
 Diplomater och andra personer som avses i 2 kap. 10 § UtlL är avgifts-

befriade (sjätte punkten) men bara så länge de är berättigade till
immunitet och privilegier. Vid tveksamhet i den delen bör Utrikes-
departementets protokoll kontaktas för vägledning. Vuxna ”diplomat-
barn”, som av åldersskäl inte längre får vistelsetillstånd i Sverige av
Utrikesdepartementet, söker ofta uppehållstillstånd hos Migrationsverket
för att avsluta sina studier här i landet. En sådan ansökan bör avgifts-
beläggas.
 Undantag enligt punkt sju bör endast göras i de fall den aktuella
organisationen är välrenommerad och ekonomiskt stabil. Förutom FN-
organ och motsvarande mellanfolkliga organisationer och etablerade
svenska utbildningsanstalter kan fackliga, religiösa och ideella
sammanslutningar tjäna som exempel här (Katolska kyrkan, Röda korset
etc.). Möjligen kan syftet med de stipendierade studierna vägas in vid
bedömningen. Regelns utformning tyder på ett biståndssyfte.
Undantaget i tredje stycket i bestämmelsen, som är tänkt att tillämpas

restriktivt, har sin grund i internationell hänsyn eller sedvänja. En svensk-
japansk överenskommelse från 1970 som befriar japanska medborgare från
avgift i tillståndssammanhang kan tjäna som illustration. I praxis har en
bosnisk läkare som följde med en Medivacpatient för en längre tids vård i
Sverige fått söka uppehållstillstånd utan avgift.
Föreläggande att betala

Ansökningsavgift ska betalas när ansökan ges in och om inte det sker,
föreläggs sökanden att betala avgiften inom en viss tid. Följs inte
föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i
föreläggandet (11 § avgiftsförordningen).
Märk att det i princip inte finns utrymme för Migrationsverket att efterge
kravet på ansökningsavgift i andra fall än de som anges i UtlF. Skulle den
frågan trots allt bli aktuell, bör Migrationsverkets rättsenhet konsulteras.
Rutiner för betalning av ansökningsavgifter finns som nämnts ovan i

ekonomihandboken. Påminnelser om att betala avgift efter ett föreläggande
bör inte förekomma. Om inte avgift betalas i rätt tid, bör ett beslut att avvisa
ansökan tas direkt. Ett beslut att avvisa en ansökan om uppehållstillstånd
kan naturligtvis leda till att frågan om att avlägsna sökanden från landet blir
aktuell, om han eller hon saknar rätt att vistas här.
Om bevis om mottagen ansökan om tillstånd normalt utfärdas, bör det inte

ske förrän ansökningsavgiften är betald.
Återbetalning
Enligt 13 § avgiftsförordningen får en myndighet om det finns särskilda skäl
betala tillbaka hela eller en del av ansökningsavgiften. Regeln är tänkt att
tillämpas restriktivt. Myndigheten kan ta upp frågan om återbetalning på
eget initiativ. Det krävs således inte att en sökande uttryckligen begär att få
tillbaka avgiften.
Ett exempel på ett fall då hela ansökningsavgiften ska betalas tillbaka är när
det visar sig att en sökande har betalat avgift trots att sådan inte ska tas ut.
Motsvarande gäller för del av ansökningsavgiften när för hög avgift har
betalats.
Återbetalning av hela eller en del av avgiften kan också bli aktuellt om det
skulle vara stötande att ta ut avgiften. Exempel på situationer då det kan
vara oskäligt att inte återbetala är:
 Handläggningen har tagit så lång tid att tillståndet förlorat aktualitet för
sökanden som av det skälet återkallar ansökan.
 Ansökan återkallas innan handläggningen har påbörjats.
 Ansökan avvisas eller avslås på formella grunder (enkla beslut).
 Den materiella prövningen har varit osedvanligt enkel (t.ex. vid s.k.
sammansatta ansökningar där prövningen av ärendena hänger ihop).
Om verket enligt ovan ska återbetala en del av ansökningsavgiften, bör

halva avgiften återbetalas. Överstiger avgiften inte 250 kronor, bör normalt
ingen del av den betalas tillbaka.
Ett exempel på en situation då ansökningsavgiften inte bör betalas tillbaka

är när sökanden har återkallat sin ansökan och det kan antas att skälet för det
är att han eller hon vill hamna i ett förmånligare läge genom att återkalla
ansökan och därefter lämna in en ny.
En begäran att få tillbaka ansökningsavgiften är ett särskilt ärende som ska

diarieföras. Enheten som handlägger ärendet som avgiften avser ska också
handlägga återbetalningsärendet. Beslut meddelas skriftligt och ska i
förekommande fall innehålla överklagandehänvisning.
Överklagande
En myndighets beslut om ansökningsavgift får överklagas i samma ordning
som gäller för det ärende som ansökan avser (14 § avgiftsförordningen). Det
innebär för Migrationsverkets del att en migrationsdomstol i vissa fall prö-
var ett sådant överklagande. Om beslutet i ett ansökningsärende emellertid
inte går att överklaga (t.ex. i ett ärende endast om arbetstillstånd),
överklagas avgiftsbeslutet till Skatteverket.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Ingivande av ansökan om Skapad 2010-12-30
uppehållstillstånd Uppdaterad 2019-05-13
Ingivande av ansökan om uppehållstillstånd
Inledning
Ansökan eller brevfråga
Ansökan behäftad med svåra brister
Tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd
Bosättningsavsikt längre fram i tiden
Ansökan när personen har ett gällande tillstånd
Var ansökan om uppehållstillstånd lämnas in
Ansökan utifrån
Landet saknar svensk utlandsmyndighet för migrationsfrågor
Utlänning som befinner sig i annat land och är asylsökande där
Särskilda skäl
Sökanden kan inte besöka en utlandsmyndighet
Vad innebär kravet på tillstånd före inresan
Utredning angående den sökandes vistelseort
Ansökan med koppling till en närliggande utlandsmyndighet
Ansökan efter tidigare avslag
Utredning, biometri, expediering m.m.
Ansökan där den sökande inte förekommer hos Migrationsverket
När utlänningen befinner sig i Sverige
Ansökan från annan än sökanden
Ställföreträdare för barn
Inledning
I detta kapitel behandlas ingivande av ansökan om uppehållstillstånd. Först
tas upp vad som krävs för att det ska bedömas vara fråga om en ansökan och
vid vilken tidpunkt ansökan får anses vara gjord. Därefter var en ansökan
ska lämnas in, men även hur en ansökan som inte skett på rätt sätt ska
hanteras. Bestämmelserna om ansökningsavgifter tas upp i ett eget kapitel.
Till innehållsförteckningen
Ansökan eller brevfråga

Det kan ibland vara svårt att avgöra om en skriftlig framställning till
Migrationsverket ska behandlas som en ansökan eller som en allmän
förfrågan som ska besvaras med ett brev eller annat. Ett grundläggande krav
för att en framställning ska betraktas som ansökan är att den innehåller
tillräckliga uppgifter för att identifiera vem som är sökande. Förutom namn
bör finnas en adress på vilken sökanden kan nås. Fullständiga uppgifter om
medborgarskap och födelsetid är av betydelse för prövningen, men inte för
att en ansökan ska anses föreligga. Vidare krävs att det framgår att
avsändaren önskar att uppehålls- och/eller arbetstillstånd ska beviljas och att
det förväntas att Migrationsverket prövar frågan.
Om avsändaren fyllt i en ansökningsblankett från Migrationsverket och sänt

in den är det normalt inte någon tvekan om att det är en ansökan. När det
gäller skrivelser behöver dessa inte nödvändigtvis vara rubricerade som
”ansökan” för att anses vara en sådan. Andra uttryckssätt kan användas och
det kan av lydelsen på annat sätt framgå att syftet är att göra en ansökan.
Det kan t.ex. stå ”sänd tillståndet/beslutet till...” vilket starkt indikerar att
det är en ansökan.
Vid bedömningen om en skrivelse ska tolkas som en ansökan eller som en

förfrågan spelar det inte någon roll vilka grunder som anförs. Även om det
framstår som utsiktslöst att tillstånd ska beviljas på åberopade grunder, ska
skrivelsen behandlas som en ansökan, om den uppfyller de ovan nämnda
förutsättningarna.
Om en skrivelse bedöms vara en ansökan, registreras den i ärendehante-

ringssystemet (Centrala utlänningsdatabasen, nedan benämnd CUD) och
besvaras genom beslut. I annat fall ska brevet besvaras med en särskild
skrivelse. I det fall brevet rör en utländsk medborgare registreras även det
normalt i CUD. Brev rörande svenska medborgare och andra personer som
inte förekommer i CUD kan istället komma att registreras i det allmänna
diariet (DFS).
Mer information om att registrera och diarieföra återfinns i Migrations-

verkets förvaltningshandbok.
Ansökan behäftad med svåra brister

Även i de fall en ansökan är behäftad med brister görs normalt en prövning
av ansökan på befintligt material. Det innebär att en ansökan prövas
materiellt, även när den är behäftad med brister eller inkomplett. Men innan
beslut tas ska sökanden uppmanas att komma in med de kompletteringar
som krävs. Ett sådant föreläggande ska förenas med en tidsfrist inom vilken
kompletteringen ska ha kommit in och eventuella konsekvenser av att inte
hörsamma uppmaningen ska klart framgå. Resultatet kan bli att ansökan,
eftersom de kompletteringar som behövs inte inkommit, avslås.
Men i de fall ansökan är behäftad med svåra brister kan det, när sökanden
inte följt ett kompletteringsföreläggande, leda till att den istället ska avvisas
(20 § förvaltningslagen [2017:900]).
Tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd

Vid vilken tidpunkt en ansökan om uppehållstillstånd är gjord har betydelse
i flera avseenden, bl.a. för att kunna bedöma om ett beslut om avlägsnande
ska ske i form av avvisning eller utvisning och för frågan om polisanmälan
ska göras om illegal vistelse. För beräkningen av Migrationsverkets
handläggningstider är det också viktigt att veta när en ansökan är gjord.
Om en utlänning själv eller någon annan för hans eller hennes räkning
kontaktar Migrationsverket inför en ansökan om uppehållstillstånd
(förstagångsansökan eller förlängning), bör det göras klart för vederbörande
att en ansökan är gjord först när ansökningshandlingarna har kommit in till
Migrationsverket. Detta får till följd att telefonsamtal och muntliga
upplysningar ”över disk” om ansökningsförfarandet m.m. inte innebär att en
ansökan är gjord. Att en sådan kontakt kombineras med en överenskom-
melse om tid för utredning ändrar inte något i sak. Avgörande är istället när
själva ansökningshandlingarna kommer in till Migrationsverket (se 22 §
förvaltningslagen ). En inkommen ansökan ska utan dröjsmål registreras i
ärendehanteringssystemet (CUD). Är ansökan ofullständig i något avseende,
ska den ändå anses som inkommen och registreras. Sökanden bereds
därefter tillfälle att avhjälpa bristerna. Frågan om ansökningsavgift bör
också uppmärksammas (se vidare i handbokskapitlet ”Ansökningsavgifter”).
Att en ansökningsavgift ännu inte betalats hindrar dock inte att ansökan ska
registreras.
Bosättningsavsikt längre fram i tiden

Ibland framkommer att sökanden (och eventuellt även anknytnings-
personen) avser flytta till Sverige längre fram i tiden. Det finns inget hinder
för Migrationsverket att ta beslut i ärendet en tid före den planerade flytten
till Sverige. Om det däremot är alltför långt fram i tiden bör ansökan kunna
avslås, då en konkret bosättningsavsikt inte kan anses föreligga (jfr även
med vad som anges i handbokens kapitel ”Krav på anknytningspersonen”
som återfinns i avsnittet ”Uppehållstillstånd på grund av anknytning”). En
individuell prövning får göras av omständigheterna. Om ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd beviljas ges det, när bosättningsavsikten ligger hyfsat
långt framåt i tiden, från den tidpunkt då sökanden avser att bosätta sig i
Sverige, inte från beslutsdatum. Men om osäkerhet råder får en tidigare
begynnelsetid för tillståndet väljas, förutsatt att det inte råder någon
osäkerhet angående bosättningsavsikten. Ett permanent uppehållstillstånd
gäller alltid från beslutsdatum.
Ansökan när personen har ett gällande tillstånd

Det händer att en ansökan om uppehållstillstånd inkommer eller handläggs,
fastän personen får anses sakna behov av uppehållstillstånd. Så är t.ex. fallet
om sökanden redan har ett permanent uppehållstillstånd eller har blivit
svensk medborgare. Det kan även vara frågan om en ansökan om förlängt
uppehållstillstånd från en person som går på uppskjuten invandrings-
prövning, där ansökan är gjord långt innan tiden för det gällande tillståndet
är på väg att gå ut. En sådan ansökan kan komma att avslås med
motiveringen att sökanden för närvarande saknar behov av
uppehållstillstånd. Av beslutet bör framgå att sökanden kan återkomma med
en ansökan när behovet av uppehållstillstånd aktualiseras. Se vidare det
rättsliga ställningstagandet angående hanteringen av ansökningar om
uppehållstillstånd på flera grunder och ansökningar om uppehållstillstånd
som görs av en person som redan har uppehållstillstånd, SR 13/2019, men
också i Rutinhandboken för Besök och bosättning under rubriken
”Avskriva/lämna utan åtgärd/avvisa ansökan”.
Var ansökan om uppehållstillstånd lämnas in

En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska enligt huvudregeln
i 5 kap. 18 § första stycket UtlL ha ansökt om och beviljats ett sådant
tillstånd före inresan i landet. Detsamma gäller enligt 6 kap. 4 § UtlL för
den utlänning som vill ha arbetstillstånd i landet. Men det finns ett antal
undantag från denna huvudregel (se 5 kap. 18 § andra och tredje stycket
samt 19 § UtlL). Om det finns skäl för undantag kan en ansökan komma att
prövas i sak efter inresa och om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda
bifallas. För mer information om när en ansökan kan beviljas då utlänningen
befinner sig i landet, se i handbokens kapitel ”Uppehållstillstånd efter
inresa”.
Bestämmelserna om var en ansökan om uppehållstillstånd lämnas in, och i

förekommande fall utreds, återfinns i 4 kap. 20 § första stycket UtlF.
Det följer av 4 kap. 26 § UtlF att Migrationsverket får meddela föreskrifter

om att en ansökan om uppehållstillstånd får ges in till och utredas av en
annan myndighet än som sägs i 20 §. Regeringskansliet har utfärdat
föreskrifter om var en ansökan om uppehållstillstånd får ges in (se
Regeringskansliets författningssamling, UF 2016:3).
Ansökan utifrån
Enligt 4 kap. 20 § första stycket UtlF ges en ansökan om uppehållstillstånd
av en utlänning som inte befinner sig i Sverige in till och utreds av en
svensk beskickning eller ett svenskt konsulat (d.v.s. en svensk utlands-
myndighet) i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är
stadigvarande bosatt.
Anledningen till att en ansökan ska ges in i hemlandet eller, i förekom-

mande fall, i bosättningslandet är att det givetvis är enklare att utreda
utlänningens ansökan i det land där han vanligen vistas. En sådan ordning
följer också av huvudregeln i 5 kap. 18 § första stycket UtlL, att en ansökan
om uppehållstillstånd inte får bifallas, om den görs medan utlänningen
befinner sig i Sverige (jfr regeringens förordningsmotiv 1989:3 s. 25).
För att personen ska anses som stadigvarande bosatt bör förutsättas en legal
vistelse av viss varaktighet. Omständigheterna får bedömas utifrån
förutsättningarna i det aktuella landet.
Om en ansökan om asyl inkommer utifrån hanteras den i sin helhet inom
Migrationsverket av verksamhetsområde asylprövning. Men för att
bestämmelserna om skydd i UtlL ska kunna tillämpas förutsätts att
utlänningen befinner sig i Sverige.
Landet saknar svensk utlandsmyndighet för migrationsfrågor

I den föreskrift som utfärdas av Regeringskansliet, UF 2016:3, återfinns
kompletterande regler om var ansökan kan tas emot och utredas.
När det gäller ansökan om uppehållstillstånd från en utlänning i vars
hemland eller bosättningslag det saknas en svensk utlandsmyndighet som
handlägger sådana ärenden fastställer Utrikesdepartementet i vilka fall
utlandsmyndigheten i ett visst land ansvarar för att handlägga bl.a.
migrationsärenden som rör personer som bor i ett annat land (se 2 §).
Utlänning som befinner sig i annat land och är asylsökande där

Det följer av Regeringskansliets föreskrift att en ansökan om
uppehållstillstånd tas emot och utreds av utlandsmyndigheten om
utlänningen är asylsökande i det land han eller hon tillfälligt vistas i och
ansökan inte har slutligt prövats, eller om utlänningen inte har fått en
asylansökan slutligt prövad i Sverige (se 4 §).
Som framgår av bestämmelsen ska undantag göras för en asylsökande som

inte slutgiltigt fått sin ansökan prövad i det land där han eller hon vistas. Det
är den asylsökande som har att göra sannolikt att han eller hon är
asylsökande. Det gäller även för det fall han eller hon uppger att inte fått sin
ansökan slutligt avgjord. Så kan t.ex. ske genom uppvisande av
dokumentation från det landets myndigheter där ansökan är gjord.
Detsamma gäller om utlänningen inte har fått sin asylansökan slutgiltigt
prövad i Sverige.
Särskilda skäl
Det anges även i föreskriften att i ett enskilt tillståndsärende får
utlandsmyndigheten avvika från vad som föreskrivits och ta emot och utreda
ärendet, om den bedömer att det finns särskilda skäl för det (3 §).
Om utlandsmyndigheten gjort denna bedömning hanteras en sådan ansökan

på samma sätt som om den skett vid en behörig utlandsmyndighet. Det
saknas anledning för Migrationsverket att i ett enskilt ärende ifrågasätta den
av utlandsmyndigheten gjorda bedömningen.
Migrationsverket saknar en motsvarande möjlighet att begära att

utlandsmyndigheten genomför en utredning. Att Migrationsverket trots det
ber den utlandsmyndighet som har tagit emot ansökan att göra en utredning
bör ske endast i speciella undantagssituationer. Utredningarna bör begränsas
till fall där skäl av humanitär eller annan ömmande art finns eller där det
skulle te sig orimligt eller stötande att inte begära utredning. Men
utlandsmyndigheten är inte skyldig att genomföra en sådan utredning, när
personen inte bor i dess upptagningsområde.
Sökanden kan inte besöka en utlandsmyndighet

Om ett ärende rör familjeåterförening enligt 5 kap. 3 § är möjligheten
att vägra uppehållstillstånd begränsad till de situationer som anges i 5 kap.
17 ─ 17 b §§ utlänningslagen. Vid familjeåterförening har Migrationsverket
ett mycket litet utrymme för att kunna ta hänsyn till praktiska svårigheter att
utnyttja ett beviljat tillstånd. Det kan gälla svårigheter att besöka
utlandsmyndigheten för att lämna biometri eller andra praktiska problem
som föreligger vid tidpunkten för beslutet, men vars varaktighet är svår att
förutsäga.
Migrationsverket har dock en skyldighet att utreda ett ärende så som dess
beskaffenhet kräver. Det kan innebära att verket kan behöva hämta in
utredning på ett annat sätt när sökanden inte kan komma till
utlandsmyndigheten. I de flesta ärenden där det finns uppgifter om att den
sökande kan stöta på praktiska svårigheter att genomföra sina
bosättningsplaner saknar verket generellt anledning att utreda ett sådant
hinder. Migrationsverket kan alltså inte neka uppehållstillstånd enligt 5 kap.
3 § utlänningslagen endast på grund av att den sökande inte kan komma till
en utlandsmyndighet. Ansökan om uppehållstillstånd bör beviljas i de fallen,
under förutsättning att övriga förutsättningar för uppehållstillstånd
föreligger.
För det fall det skulle stå helt klart att det föreligger ett faktiskt och verkligt
hinder för den sökande att flytta till Sverige har Migrationsverket ett visst
utrymme att avslå ansökan om uppehållstillstånd. Det kan till exempel vara
en sökande som avtjänar ett längre fängelsestraff under ansökningstiden
eller att en person helt saknar förutsättningar att inom överskådlig tid resa
vidare från det land där personen vistas. Även andra situationer kan bli
aktuella. Migrationsverket måste göra en framåtsyftande bedömning av hur
varaktigt ett sådant hinder kommer att vara.
I de ärenden där ansökan gäller uppehållstillstånd på grund av

bestämmelserna i 5 kap. 3 a § utlänningslagen kan Migrationsverket göra
motsvarande bedömning inom ramen för den principiella rätten till
uppehållstillstånd. Även när den sökande gör gällande en rätt till
familjeåterförening enligt 5 kap. 3 § utlänningslagen kan verket avslå
ansökan, utifrån bedömningen att en grundläggande förutsättning för att
bevilja uppehållstillstånd då saknas. Eftersom den sökande inte kommer att
kunna bosätta sig här i landet inom en överskådlig framtid, bedömer
Migrationsverket att den sökande under sådana omständigheter objektivt
saknar avsikt att fullfölja ansökan. I de ärendena finns ingen anledning att
gå vidare till 5 kap. 17 a § och göra en bedömning av om det finns
anledning att vägra uppehållstillstånd eftersom familjemedlemmarna saknar
avsikt att leva tillsammans. Se vidare i det rättsliga ställningstagandet
angående betydelsen av att sökanden inte kan besöka en utlandsmyndighet
vid uppehållstillstånd på grund av anknytning, SR 04/2017.
Migrationsverket har i 7 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) en möjlighet

att återkalla uppehållstillstånd för en person som ännu inte rest in i Sverige
om det föreligger särskilda skäl. Det kan exempelvis vara när den relation
som legat till grund för det beviljade uppehållstillståndet inte längre består.

Inledningsvis är det viktigt att betona att det avgörande är att personen inte
befinner sig i Sverige för att tillstånd ska kunna beviljas. Däremot finns inte
något krav på att den sökande ska vistas lagligt i det land varifrån ansökan
görs.
Av avgörande från Migrationsöverdomstolen framgår att Migrationsverket, i

vart fall när fråga är om familjeåterförening enligt Europeiska rådets
direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåter-
förening (EUT L 251, 3.10.2003, s.12–18, Celexnr32003L0086, nedan
benämnt familjeåterföreningsdirektivet), inte har rätt att avslå en ansökan
om uppehållstillstånd på den grunden att sökanden, i strid med
bestämmelsen i 4 kap. 20 § utlänningsförordningen, har lämnat in ansökan
till svensk beskickning eller konsulat i ett annat land än hemlandet eller det
land där han eller hon annars är stadigvarande bosatt (se MIG 2011:1).

I regel framgår det av ansökan eller kan på goda grunder presumeras att den
sökande inte befinner sig i Sverige och frågan om den sökandes vistelseort
behöver normalt inte utredas. Användandet av elektroniska ansökningar har
visserligen komplicerat bedömningen eftersom det inte går att avgöra
varifrån ansökan skickas. I flertalet fall kan man dock utgå från att den
sökande inte befinner sig i Sverige, t.ex. för att han eller hon vill ha beslutet
skickat till utlandsmyndigheten i hemlandet eller annat land där den sökande
har tillstånd att vistas. Enbart den omständigheten att det är en elektronisk
ansökan bör därför inte medföra någon särskild kontroll av vistelseorten.
I vissa fall finns dock anledning att närmare utreda frågan. Det gäller
framför allt när den sökande omedelbart före ansökan vistats i Sverige och
fått avslag på en asylansökan eller annan ansökan samtidigt som sökanden
anger att beslutet ska skickas till en svensk utlandsmyndighet i något
närliggande land, exempelvis Sveriges ambassad i Oslo. Även då den
sökande inte finns i verkets register så kan omständigheten att beslutet ska
skickas till en närliggande utlandsmyndighet väcka viss tvekan rörande
vistelseorten – i vart fall om inte den sökande visar att han eller hon har rätt
att vistas stadigvarande i landet i fråga.
Självfallet kan det även finnas andra omständigheter eller uppgifter i ärendet
som antyder att den sökande är inrest och som gör att vistelseorten måste
utredas.

Det förekommer att sökande anger att de vill hämta ut beslutet vid en
närliggande utlandsmyndighet. Som skäl anges i regel att den sökande
numera är bosatt eller vistas varaktigt i landet ifråga. Erfarenheten visar att
önskemål av det slaget kan tyda på att den sökande huvudsakligen vistas i
Sverige och bara tillfälligt lämnat eller avser att lämna Sverige. Samtidigt
kan man givetvis inte regelmässigt förutsätta att alla som vill hämta ut sina
beslut vid närliggande utlandsmyndigheter, befinner sig i Sverige och
således inte kan beviljas tillstånd.
De svenska utlandsmyndigheter inom Schengenområdet som handlägger

migrationsärenden är ambassaderna i Aten, Berlin, Madrid, Paris och Rom.
Det innebär att det är ambassaden i Berlin som är den närmaste svenska
”Schengenambassaden” som hanterar migrationsärenden.
Det är således inte längre möjligt att hämta ut ett uppehålls- och
arbetstillstånd eller att genomföra utredning eller lämna biometri vid någon
av de svenska utlandsmyndigheterna inom Schengenområdet, förutom de
fem ovannämnda. En utlandsmyndighet kan dock inte neka att ta emot en
ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd. I de fall den sökande, trots
information om rättsläget, ändå väljer att lämna in ansökan vid en
utlandsmyndighet som inte handlägger migrationsärenden, så ska
utlandsmyndigheten skicka den vidare till en behörig ambassad.

Om ansökan avser en person som nyligen varit i Sverige och fått avslag på
en ansökan samt vill ha beslutet expedierat till en närliggande
utlandsmyndighet bör följande beaktas.
För att tillstånd ska kunna beviljas måste den sökande visa att han eller hon
lämnat Sverige och stadigvarande vistas utanför landet. Det bör ställas höga
krav på bevisningen om utresa och det är inte tillräckligt att visa att man vid
ett visst tillfälle befunnit sig utanför landet.
Migrationsöverdomstolen har i det refererade avgörandet MIG 2015:26

uttalat att en person är verkställd i och med att han/hon lämnar Sverige. I
målet var situationen den att den aktuella personen eskorterades ut ur
Sverige, men vid ankomst till destinationslandet beviljades han inte inresa
där varför den eskorterande personalen återvände med honom till Sverige.
Migrationsöverdomstolen finner dock att utvisningsbeslutet verkställdes när
han lämnade landet (se även rättslig kommentar angående följderna av
Migrationsöverdomstolens tolkning av begreppet ”lämnat landet”, SR
35/2018).
Domen innebär att 1 kap. 6 § UtlL ska tolkas bokstavligt, d.v.s. att utresa
och verkställighet sker då personen lämnar svenskt territorium. Det finns
alltså inget krav på beviljad inresa i verkställighetslandet.
Om den sökande bedöms ha lämnat landet eller inte blir avgörande för hur
en inkommen ansökan om uppehållstillstånd ska hanteras, som en ordinär
ansökan om uppehållstillstånd eller inom ramen för prövning av
verkställighetshinder. (Ifall personen inte varit asylsökande i Sverige, men
har ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut, hanteras en ansökan om
arbetstillstånd på motsvarande sätt. Annars ska en sådan ansökan, om den
inte gjorts inom två veckor från laga kraft, avvisas [se vidare Kunskapsstöd,
processområde Tillstånd, Att arbeta i Sverige].)
I de fall den sökande visar att han eller hon återvänt till hemlandet behöver
ingen ytterligare utredning göras. Den omständigheten att den sökande
önskar få beslutet expedierat till en annan utlandsmyndighet är i sig inget
hinder för att bevilja tillstånd. Det torde dock vara ovanligt att en sökande
som återvänt till hemlandet och ansöker därifrån vill hämta upp beslutet vid
en annan utlandsmyndighet.
Det vanliga är att en sökande som önskar få beslutet till en närliggande

utlandsmyndighet också uppger att han eller hon stadigvarande vistas där.
För att visa detta bör den sökande kunna uppvisa uppehållstillstånd eller
annat tillstånd för annat än tillfällig vistelse i landet ifråga. Enbart en
visering är normalt inte tillräckligt. Om den sökande inte kan visa ett
uppehållstillstånd eller motsvarande krävs annan bevisning som visar på en
stadigvarande vistelse.
Observera att laglig vistelse i annat land inte är ett krav för att tillstånd ska
kunna beviljas, men att bevisa en laglig vistelse i annat land torde vara det
bästa sättet att visa att man lämnat Sverige och stadigvarande vistas utanför
landet. Enligt Migrationsöverdomstolen kan en ansökan om
uppehållstillstånd, i vart fall i ärenden enligt familjeåterföreningsdirektivet,
inte avslås på den grunden att ansökan har lämnats in till svensk
beskickning eller konsulat i ett annat land än sökandens hemland eller det
land där han eller hon annars är stadigvarande bosatt (se MIG 2011:1). Att
visa på laglig vistelse i det andra landet är således en bevisfråga rörande
vistelseorten och inte ett krav för att tillstånd ska kunna beviljas.
Om den sökande tillfredsställande kan visa att han eller hon stadigvarande
vistas utanför Sverige kan ansökan prövas materiellt (se vidare nedan).
Ifall den sökande inte kan visa att han eller hon lämnat Sverige annat än
tillfälligt bör ansökan hanteras inom ramen för prövning av
verkställighetshinder. I det fall personen är före detta asylsökande och nu
ansöker om arbetstillstånd kan ansökan istället komma att avvisas (se vidare
Kunskapsstöd, processområde Tillstånd, Att arbeta i Sverige).
Utredning, biometri, expediering m.m.

En utlandsmyndighet är inte skyldig att göra utredningar i ansökningar från
personer som inte bor inom utlandsmyndighetens upptagningsområde. Med
utredning avses även sådana åtgärder som att lämna biometri (även om
tillstånd redan beviljats) och att bistå med att bekräfta att den sökande
befinner sig utanför Sverige. Ett flertal utlandsmyndigheter, framför allt de i
Sveriges närhet, tar mycket tydligt fasta på detta och vägrar regelmässigt att
utreda i andra ärenden än de som faller under deras ansvarsområde.
Migrationsverket har i enlighet med officialprincipen en utredningsplikt

som innebär att ett ärende ska utredas så som dess beskaffenhet kräver. Det
ankommer dock även på sökanden att medverka i utredningen (prop.
2005/06:72 s. 52). En utredning låter sig, enligt Migrationsöverdomstolens
mening, bäst göras i sökandens hemland eller det land där han eller hon
annars är stadigvarande bosatt. Även om ansökan lämnas in i annat land
måste emellertid verket göra en materiell prövning av ansökan på den
utredning som går att förebringa, i vart fall i ärenden enligt familjeåter-
föreningsdirektivet, varvid den enskilde står risken av att en fullgod
utredning inte kan ske där (se MIG 2011:1).
Vid en eventuell komplettering av ett ärende där det finns anledning tro att
den sökande befinner sig i tredje land, är det viktigt att den sökande
informeras om att all eventuell utredning – inklusive att lämna biometri –
endast kan påräknas vid en utlandsmyndighet inom vars upptagningsområde
den sökande är stadigvarande bosatt.
I de fall det bedöms nödvändigt med en muntlig utredning av sökanden, för

att tillstånd ska kunna beviljas, hänvisas sökanden till en utlandsmyndighet
inom vars upptagningsområde den sökande är stadigvarande bosatt. Detta
sker lämpligen genom ett brev där tidsfrist anges. En kopia av brevet bör
skickas till utlandsmyndigheten. Om sökanden efter hänvisning anhängiggör
sin ansökan vid behörig utlandsmyndighet kommer ärendet att hanteras
vidare såsom andra ärenden, efter sin beskaffenhet. Men om den sökande
inte inom tidsfristen kontaktat utlandsmyndigheten har Migrationsverket
fullgjort sin utredningsplikt och beslut kan tas på befintligt material. Före
beslut bör dock kontakt tas med utlandsmyndigheten för att säkerställa att
den sökande inte hörts av.
Om tillstånd skulle beviljas och beslutet expedieras till exempelvis

ambassaden i Oslo är det inte någon garanti för att ambassaden går med på
att ta upp biometri, såvida inte den sökande är stadigvarande bosatt i Norge.
En fråga blir då om Migrationsverket inte borde kräva att biometri lämnats
innan tillstånd beviljas. Med nuvarande tolkning av bestämmelserna rörande
uppehållstillståndskort saknar dock Migrationsverket stöd för att avslå en
ansökan enbart för att den sökande ännu inte lämnat biometri.
Eftersom Migrationsverket inte bör ta på sig att kontrollera att den angivna
utlandsmyndigheten kommer att ta upp biometrin blir detta i förekommande
fall en fråga mellan personen som fått tillstånd och utlandsmyndigheten.

Erfarenheten visar att den omständigheten att en sökande önskar få sitt
beslut skickat till Oslo - eller annan utlandsmyndighet utanför det egna
upptagningsområdet – kan vara en indikation på att sökanden befinner sig i
Sverige. Kanske efter att tidigare ha ansökt om tillstånd (i regel asyl) här i
landet i annat namn. Självfallet kan det finnas andra förklaringar och
Migrationsverket kan inte presumera att den sökande vistas i Sverige enbart
på grund av att beslutet önskas till en utlandsmyndighet i tredje land.
Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet – och i synnerhet om det

finns ytterligare indikationer på koppling till Sverige – kan det dock finnas
anledning att utreda om personen har haft tidigare ärenden i annan identitet.
När utlänningen befinner sig i Sverige

I 4 kap. 20 § andra stycket UtlF anges att en ansökan om uppehållstillstånd
av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket.
En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska enligt huvudregeln

i 5 kap. 18 § första stycket UtlL ha ansökt om och beviljats ett sådant
tillstånd före inresan i landet. Detsamma gäller enligt 6 kap. 4 § UtlL för
den utlänning som vill ha arbetstillstånd i landet. I vilka situationer en
ansökan om uppehållstillstånd kan bifallas trots att utlänningen befinner sig
i landet framgår av 5 kap. 18 § andra och tredje stycket samt 19 § UtlL.
Exempelvis kan en ansökan om uppehållstillstånd som avser förlängning av
ett pågående besök bifallas med stöd av 5 kap. 19 § UtlL, trots att
utlänningen befinner sig i Sverige. Ytterligare undantag anges i 4 kap. 17 §
UtlF. Beträffande arbetstillstånd hänvisas i 6 kap. 4 § UtlL till de skäl att
göra undantag från huvudregeln som återfinns i 5 kap. 18 § andra stycket
samt 19 § UtlL, som tillämpas på motsvarande sätt ifråga om arbetstillstånd.
Frågan om när en ansökan efter inresa kan bifallas har utvecklats vidare i
handbokens kapitel ”Uppehållstillstånd efter inresa”.
Ansökan från annan än sökanden

Det händer att en ansökan ges in till Migrationsverket av någon annan än
sökanden själv, i regel av någon nära anhörig som är bosatt här i landet.
Ibland finns praktiska svårigheter för den anhörige i Sverige att få en
skriftlig fullmakt från sökanden. I allmänhet saknas anledning att tro annat
än att sökanden och den anhörige här önskar förena sig. Krav på fullmakt
bör därför inte ställas i de fall en nära anhörig ger in en ansökan. Men om
ingivaren inte är att anse som nära anhörig eller det annars finns anledning
att ifrågasätta behörigheten, bör fullmakt krävas in. Notera bestämmelserna
om ansökningsavgift.
Det finns vidare ingen anledning att fördröja ett ärende genom att begära in
fullmakt där det från början står klart att ansökan ändå inte kan bifallas.
Observera att ovannämnda endast gäller behörigheten att ge in en ansökan.

För att få ta del av motiveringen av ett beslut eller handlingarna i ett ärende
gäller normalt andra formella krav.
I ett vägledande beslut den 30 september 1997 enligt tidigare gällande

lagstiftning har Utlänningsnämnden återförvisat ett ärende, eftersom Statens
Invandrarverk (nuvarande Migrationsverket) inte fullgjorde sin utrednings-
skyldighet. Ansökan hade getts in av sökandes vuxna dotter i Sverige och
avslogs med hänvisning till den bestämmelse som idag motsvaras av 4 kap.
20 § UtlF, utan att några kompletteringsåtgärder vidtogs. Enligt nämnden
kunde dottern, som även var ombud, enkelt informerats om att sökanden
skulle vända sig till utlandsmyndigheten i sitt hemland. Det kunde skett
muntligen eller skriftligen med angivande av en tidsfrist. Nämnden
konstaterade även att längre än så kunde inte Statens Invandrarverks
utredningsplikt sträcka sig. Om sökanden inte agerar inom utsatt tid har
vägledningsplikten fullgjorts och beslut kan tas på befintligt material. Men
skulle sökanden ha kontaktat utlandsmyndigheten för att få till stånd en
anknytningsintervju m.m. bör denna inväntas (se Utlänningslagen -
Vägledande beslut, UN 313-97).
I de fall någon annan än sökanden själv ingivit ansökan bör sökanden

hänvisas till (rätt) utlandsmyndighet. Detta sker lämpligen genom ett brev
där tidsfrist anges. En kopia av brevet bör skickas till utlandsmyndigheten.
Om sökanden efter hänvisning anhängiggör sin ansökan vid behörig

utlandsmyndighet kommer ärendet att hanteras vidare såsom andra ärenden,
efter sin beskaffenhet. Men om den sökande inte inom tidsfristen kontaktat
utlandsmyndigheten har Migrationsverket fullgjort sin utredningsplikt och
beslut kan tas på befintligt material. Före beslut bör dock kontakt tas med
utlandsmyndigheten för att säkerställa att den sökande inte hörts av.
Utlänningsnämndens beslut bör inte tolkas som att sökanden i alla lägen
måste höras vid svensk utlandsmyndighet, för att beslutsunderlaget ska vara
tillräckligt. Om det i ett enskilt ärende står klart att tillstånd inte kan ges,
finns inget hinder för att besluta i ärendet på befintligt underlag. I ett sådant
fall kan det framstå som olämpligt att uppmana sökanden att vända sig till
rätt utlandsmyndighet. Självfallet ställs höga krav på motiveringen och det
bör även framgå hur Migrationsverket bedömt behovet av ytterligare
utredning.
Ställföreträdare för barn
Omyndiga barn har i svensk lagstiftning inte getts processbehörighet i fråga
om uppehållstillstånd. De kan inte heller själva genom fullmakt överföra
sådan rätt till ombud. Ställföreträdare för barn utgörs normalt av
vårdnadshavare eller av särskilt förordnad förmyndare. Som huvudregel
gäller att vem som ska anses som vårdnadshavare ska avgöras enligt lagen i
det land där barnet har sitt hemvist, den s.k. domicilprincipen (jfr prop.
2004/05:136 s. 24).
De personer som kan ha svårigheter att klarlägga sin identitet har som regel
samma svårigheter att styrka ett ställföreträdarskap.
Migrationsöverdomstolen har i ett antal beslut (de flesta under 2009)

konstaterat att omyndiga barn i ärenden om uppehållstillstånd måste
företrädas av vårdnadshavare eller annan legal ställföreträdare. Det
ankommer på den som uppger sig företräda barnet att styrka sin behörighet.
Ansökan ska avvisas om det saknas styrkt legalt ställföreträdarskap för
barnet (se vidare MIG 2009:17, men även t.ex. Migrationsöverdomstolens
beslut den 25 maj 2009 i mål nr UM 6658-08 och UM 6595-08).
Den 17 mars 2011 avgjorde Migrationsöverdomstolen ett mål som avsåg

överklagande från minderåriga barn, där barnen åberopade anknytning till
man som uppgavs vara fadern i Sverige (mål nr UM 9536-10). Domstolen
avvisade överklagandet eftersom barnen själva saknade processbehörighet
och den uppgivna fadern inte hade visat att han var barnets ställföreträdare
och inte heller visat att han var behörig att föra deras talan genom fullmakt.
Men i ett senare refererat beslut från den 18 januari 2012 har emellertid
Migrationsöverdomstolen funnit att eftersom resultatet av dna-analysen
visat att föräldraskap föreligger och det inte heller framkommit något som
talar emot föräldrarnas ställföreträdarskap, har de rätt att företräda sitt barn i
målet (se MIG 2012:1). Med hänsyn till uttalandena i denna dom får det
därför ofta vara tillräckligt att sannolika skäl talar för att det uppgivna
släktskapet är korrekt (jfr prop. 2005/06:72 s. 69). Ledning för bedömningen
kan fås från Migrationsverkets rättschefs rättsliga ställningstagande
angående kraven på klarlagd identitet och pass i ärenden om
uppehållstillstånd, SR 22/2018.
En bedömning ska således göras av huruvida uppgifterna i sökandens

ansökan eller ambassadutredning och de uppgifter som finns i
anknytningspersonens ärende är samstämmiga. Kommer det fram att
sökanden och anknytningspersonen lämnat samstämmiga uppgifter om
familjemedlemmar, levnadsförhållanden och anknytningspersonens flykt
från hemlandet, bör det presumeras att påstådd förälder, antingen en av dem
eller båda, är behörig att föra barnets talan, till dess att något annat
framkommer under handläggningen. Först om/när utredningen skulle ge vid
handen att påstådd förälder inte är förälder som det blir aktuellt att avvisa
ansökan p.g.a. avsaknad av legal ställföreträdare (se SR 22/2018).
När den uppgivna ställföreträdaren är annan än barnets förälder krävs dock
fortfarande att ställföreträdarskapet styrks, även för de personer som har
svårigheter att klarlägga sin identitet. Annars kan ansökan i dessa fall
komma att avvisas.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Uppehållstillstånd efter inresan Skapad 2010-12-13
Uppehållstillstånd efter inresa

I detta handbokskapitel finns även hänvisningar av relevans för lagen
om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i
Sverige (den tillfälliga lagen). Lagen innehåller bestämmelser om
tidsbegränsade uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande utom
kvotflyktingar, om begränsade möjligheter till anhöriginvandring för
skyddsbehövande med tidsbegränsade uppehållstillstånd och om skärpt
försörjningskrav. Den träder ikraft den 20 juli 2016 och gäller i tre år.
Inledning
Huvudregeln – uppehållstillstånd före inresa
Undantagen från huvudregeln – i vilka fall uppehållstillstånd kan beviljas
efter inresa
Förlängt uppehållstillstånd vid nyetablerad familjeanknytning
Stark anknytning till en person
Stark anknytning
Skälighetsbedömningen
Konsekvenserna för ett barn av att skiljas från en förälder
Klara fall
Personkretsen
Familjeseparation
Konsekvenserna av en familjeseparation
Etablerade familjekonstellationer
Förälder som sammanbor med ett barn bosatt i Sverige
Omständigheter som kan innebära att det inte är skäligt att resa till annat
land för att ansöka
Trakasserier
Svårigheter att få pass eller utresetillstånd
Värnpliktstjänstgöring
Frihetsstraff
Praktiska hinder
Hög ålder, sjukdom m.m.
Sammanboende i Sverige under en längre tid
Omständigheter som talar mot att bevilja uppehållstillstånd efter inresa
Illegal vistelse
Oklar identitet
Anknytning till hemlandet
Avsaknad av giltigt pass
Vandelsanmärkning
Gäststuderande
Synnerliga skäl
Statusbyte
Tidigare vistelse och svenskt påbrå
Förlängt besök eller annan tillfällig vistelse
Vistelse i Sverige under väntetiden
Viseringspliktiga
Viseringsfria
Ordinär ansökan eller prövning av verkställighetshinder
Förlängning av ett tidsbegränsat tillstånd när det finns ett gällande beslut
om avvisning eller utvisning
Inhibition
Inledning
Detta kapitel handlar om när en utlänning ansöker om uppehållstillstånd
efter inresan i Sverige. Enligt huvudregeln ska ett uppehållstillstånd vara
klart före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas
efter inresan. I det följande kommer de undantagssituationer från huvud-
regeln som är för handen översiktligt att gås igenom. Därefter tas vissa av
undantagen upp till närmare granskning. Det gäller bl.a. när undantag kan
göras efter inresa p.g.a. stark anknytning till en person, men även i vilka
situationer det kan föreligga synnerliga skäl för undantag. Slutligen berörs
vissa andra omständigheter, som t.ex. vilken möjlighet den som ansökt om
uppehållstillstånd har att besöka Sverige under väntetiden och hur en
ansökan om förlängt tillstånd ska hanteras när det finns ett gällande beslut
om avvisning eller utvisning.
Huvudregeln – uppehållstillstånd före inresa

Enligt 5 kap. 18 § första stycket UtlL gäller som huvudregel att en utlänning
som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett
sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får
inte bifallas efter inresan. I andra och tredje stycket samt 18 a och 19 §§
görs en rad undantag från huvudregeln. Ytterligare undantag från
huvudregeln återfinns i UtlF (se vidare angående undantagen nedan).
I 6 kap. 4 § UtlL finns ett motsvarande krav på att arbetstillstånd ska vara
ordnat före inresan. Bestämmelsen hänvisar till de undantag från kravet på
uppehållstillstånd före inresan som återfinns i 5 kap. 18 § andra och tredje
stycket, 18 a § och 19 § UtlL, och anger att de ska tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om arbetstillstånd.
Av 5 kap. 18 § femte stycket UtlL framgår att i fråga om uppehållstillstånd

för en utlänning som ska avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har fått
laga kraft gäller föreskrifterna i 15 a och 20 §§ samt 12 kap. 16 b, 16 c och
18–20 §§.
Undantagen från huvudregeln – i vilka fall
uppehållstillstånd kan beviljas efter inresa
I det följande anges omständigheter under vilka undantag från huvudregeln i
5 kap. 18 § första stycket UtlL, att ett uppehållstillstånd ska vara beviljat
före inresan i landet, kan göras.
 Flykting eller annan skyddsbehövande eller person i behov av tillfälligt

skydd
Utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som flykting eller annan
skyddsbehövande enligt 5 kap. 1 § UtlL, eller kan beviljas uppehållstill-
stånd här med stöd av reglerna om tillfälligt skydd i 21 kap. 2, 3 eller 4 §
UtlL. Bestämmelsen återfinns i 5 kap. 18 § andra stycket 1 UtlL.
 Synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter

Utlänningen bör på grund av synnerligen ömmande omständigheter,
eller om det är ett barn särskilt ömmande sådana, enligt 5 kap. 6 § UtlL
beviljas uppehållstillstånd här. Se 5 kap. 18 § andra stycket 2 UtlL.
 Förlängt uppehållstillstånd vid uppskjuten invandringsprövning

Ansökan avser en förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
som getts inom ramen för uppskjuten invandringsprövning enligt 5 kap.
3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a första stycket 1 eller andra stycket
UtlL. Bestämmelsen återfinns i 5 kap. 18 § andra stycket 3 UtlL, men se
även vidare nedan i avsnittet ”Förlängt uppehållstillstånd vid
nyetablerad familjeanknytning”.
 Bevispersoner
Utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat uppehållstillstånd med
stöd av 5 kap. 15 § UtlL eftersom det behövs för att förundersökning
eller huvudförhandling i brottmål ska kunna genomföras (s.k. bevisper-
soner). Se 5 kap. 18 § andra stycket 4 UtlL. En person som haft ett
sådant tillstånd kan därefter enligt 5 kap. 15 d § UtlL beviljas ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd om han eller hon väckt talan om
innestående ersättning från arbete. Det framgår av 5 kap. 18 § andra
stycket 8 UtlL.
 Villkorat undantag vid stark anknytning till en person

Utlänningen har enligt 5 kap. 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket
1–4 eller andra stycket UtlL stark anknytning till en person som är bo-
satt i Sverige och det kan inte skäligen krävas att utlänningen reser till
ett annat land för att ge in ansökan där. Se vidare 5 kap. 18 § andra
stycket 5 UtlL, men även i avsnittet ”Stark anknytning till en person”
nedan.
 Förälder till ett skyddsbehövande barn i Sverige, eller annan vuxen som
trätt i förälderns ställe, om beslutet om hans eller hennes asylansökan
fattas i samband med beslutet om barnets asylansökan
Utlänningen har i sådana fall en rätt till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3
§ första stycket 5 UtlL. Att ett sådant tillstånd kan ges efter inresa
framgår av 5 kap. 18 § andra stycket 6 UtlL
 Förlängt uppehållstillstånd vid arbetskraftsinvandring

Ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som
med stöd av 5 kap. 10 § UtlL har beviljats en utlänning i fall som avses i
6 kap. 2 § första stycket UtlL (arbetskraftsinvandring). Se 5 kap. 18 §
andra stycket 7 UtlL, men även handbokens avsnitt ”Tillstånd för
arbete” i kapitlet ”Anställning”.
 Arbetstillstånd för f.d. asylsökande

5 kap. 15 a § UtlL medger att en utlänning (och utlänningens familje-
medlemmar) vars asylansökan avslagits under vissa omständigheter kan
beviljas uppehållstillstånd för arbete. Se 5 kap. 18 § andra stycket 8 UtlL
men även handbokens avsnitt ”Tillstånd för arbete” i kapitlet
”Anställning” där mer framgår om reglerna för asylsökande som fått
avslag.
 Gäststuderande
En utlänning som med stöd av 5 kap. 10 § UtlL har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och antingen slutfört studier
som motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid
forskarutbildning. Bestämmelsen återfinns i 5 kap. 18 § andra stycket 9
UtlL, men se även vidare nedan i avsnittet ”Gäststuderande” och i
handbokens avsnitt ”Tillstånd för arbete” i kapitlet ”Anställning”.
 Återtagande av familjemedlemmar
Familjemedlemmar som har rätt till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 a
respektive 2 d §§ UtlL får beviljas uppehållstillstånd efter inresan (5
kap. 18 § andra stycket 10 UtlL). De aktuella bestämmelserna rör
familjemedlemmar till flyktingar och alternativt skyddsbehövande
respektive varaktigt bosatta som återtagits till Sverige.
 Synnerliga skäl
Om det annars finns synnerliga skäl. Se 5 kap. 18 § andra stycket 11
UtlL, men även avsnittet ”Synnerliga skäl” nedan.
 Arbetskraftsinvandring vid stor efterfrågan på arbetskraft

Utlänningen har beviljats visering för att besöka en arbetsgivare i
Sverige, eller är undantagen från kravet på visering, och ansöker om ett
uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där det råder stor
efterfrågan på arbetskraft. Dessutom krävs att arbetsgivaren skulle
förorsakas olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land för
att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda skäl. Se 5 kap.
18 § tredje stycket UtlL, men även handbokens avsnitt ”Tillstånd för
arbete” i kapitlet ”Anställning” där mer information återfinns om
ansökan efter besök hos arbetsgivare.
 EU-blåkort
En utlänning som ansöker om eller har ett EU-blåkort och hans eller
hennes familjemedlemmar kan under vissa omständigheter få en
ansökan beviljad efter inresa. Se 5 kap. 18 a § samt 6 a kap. 4 och 11 §§
UtlL.
 Förlängt besök eller förlängning av annan tillfällig vistelse

Ansökan avser förlängning av ett pågående besök eller någon annan
tidsbegränsad vistelse här i landet, om det finns vägande skäl för
förlängning av vistelsetiden. Se 5 kap. 19 § UtlL, men även avsnittet
”Förlängt besök eller annan tillfällig vistelse” nedan.
 En utlänning som har uppehållstillstånd för forskning i annan EU-stat

En utlänning som har uppehållstilstånd för forskning i en annan EU-stat
och hans eller hennes familjemedlemmar är undantagna. Det framgår av
4 kap. 7 b § UtlF.
 EES-medborgare, medborgare i Schweiz eller en utlänning med

ställning som varaktigt bosatt i annan EU-stat, och deras
familjemedlemmar
EES-medborgare, medborgare i Schweiz och utlänningar med ställning
som varaktigt bosatta i annan EU-stat är undantagna från kravet att
uppehållstillstånd ska vara ordnat före inresan. Detsamma gäller för
deras familjemedlemmar. Att familjemedlemmar till EES-medborgare är
undantagna framgår även av en dom från Migrationsöverdomstolen, se
MIG 2009:37. Bestämmelsen återfinns i 4 kap. 17 § första och andra
stycket UtlF. Se även i handbokens kapitel om uppehållsrätt för EES-
medborgare och deras familjemedlemmar.
 Tredjelandsmedborgare bosatt i en EES-stat som för ett företag i den

staten ska arbeta tillfälligt i Sverige
Bestämmelsen medger undantag för en utlänning som är bosatt i en
EES-stat, men som inte är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz,
och som anställd vid ett företag i den staten för företagets räkning ska
arbeta tillfälligt i Sverige i samband med entreprenad eller liknande. Se
4 kap. 17 § tredje stycket UtlF.
 En utlänning som ansöker om en förlängning av ett

uppehållstillstånd som har tidsbegränsats enligt den tillfälliga lagen
eller permanent uppehållstillstånd enligt samma lag
En ansökan om förlängning av ett uppehållstillstånd som har
tidsbegränsats enligt 8 eller 14 § lagen (2016:752) om tillfälliga
begränsningar av möjligheten at få uppehållstillstånd i Sverige (den
tillfälliga lagen), eller en ansökan om permanent uppehållstillstånd
enligt 17 § denna lag, får beviljas efter inresan i Sverige. Det följer av
19 § i den tillfälliga lagen.
I det följande berörs vissa av undantagen, som innebär att en ansökan om

uppehållstillstånd kan beviljas fastän utlänningen befinner sig i landet,
närmare. Det gäller t.ex. under vilka omständigheter undantag kan göras när
sökanden har stark anknytning till en person eller när det föreligger
synnerliga skäl.
Förlängt uppehållstillstånd vid nyetablerad

familjeanknytning
Även en förlängningsansökan från den som går på uppskjuten invandrings-
prövning är en ansökan efter inresa. Visserligen framstår det som självklart
att en sådan ansökan ska undantas från huvudregeln, men undantaget har
ändå uttryckligt reglerats i lag. Med hänsyn till att det rör sig om ett stort
antal fall årligen, ansåg regeringen att ett särskilt undantag från huvudregeln
för dessa fall borde införas (se prop. 1999/2000:43 s. 65).
Det framgår uttryckligt av lagtexten att ansökan ska avse en förlängning av

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats en utlänning med
familjeanknytning med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a
första stycket 1 eller andra stycket UtlL, för att undantaget ska vara
tillämpligt (se 5 kap. 18 § andra stycket 3 UtlL).
I andra fall när en utlänning beviljats ett uppehållstillstånd syftande till

bosättning, men tillståndet tidsbegränsats, kan en ansökan om förlängt
tillstånd istället komma att bifallas efter inresan om det finns synnerliga
skäl, med stöd av 5 kap. 18 § andra stycket 11 UtlL (se vidare om synnerliga
skäl nedan). Så kan t.ex. vara fallet när ett uppehållstillstånd beviljats för
umgänge med ett i Sverige bosatt barn enligt 5 kap. 3 a § första stycket 4
UtlL, men tillståndet ifråga tidsbegränsats för att ge umgänget ytterligare tid
att utvecklas.
Stark anknytning till en person

Undantagsbestämmelsen i 5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL avser vissa fall
av familjeanknytning, nämligen familjeåterförening, s.k. snabb anknytning,
anhöriga som har haft hushållsgemenskap, föräldrar som är vårdnadshavare
för och sammanbor med ett barn som bor i Sverige och utlänningar som ska
utöva umgänge med barn som bor i Sverige.
Bestämmelsen i 5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL innebär att undantag kan

göras om
 utlänningen enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1–4 eller

andra stycket har stark anknytning till en person som är bosatt i
Sverige och
 det inte skäligen kan krävas att utlänningen återvänder till ett annat land
för att ge in ansökan där (den s.k. skälighetsbedömningen, även
benämnd menrekvisitet).
I 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL anges att vid skälighetsbedömningen enligt
andra stycket 5 ska konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin
förälder särskilt beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd skulle ha
beviljats om prövningen gjorts före inresan i Sverige.
Bestämmelserna 5 kap. 18 § andra stycket 5 och fjärde stycket UtlL behand-

las i prop. 1999/2000:43 och i socialförsäkringsutskottets betänkande
1999/2000:SfU9, samt vad gäller konsekvenserna för barn i prop.
2009/10:137 och i socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU18.
De tas även upp i prop. 2013/14:217 där regeringen hänvisar till prop.
2009/10:137.
5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL har samma innehåll som motsvarande

reglering i den tidigare utlänningslagen (1989:529). Av äldre förarbets-
uttalanden framgår att regering och riksdag vid flera tillfällen strukit under
att kravet på uppehållstillstånd före inresan utgör ett viktigt led i upprätt-
hållandet av en reglerad invandring. Enligt regeringen var en utgångspunkt
att Sverige även i fortsättningen ska ha ett principiellt krav på att uppehålls-
tillstånd ska ha beviljats före inresan, som bör gälla även för den som har en
stark anknytning hit (jfr prop.1999/2000:43 s. 55–57).
Någon ändring av bestämmelsen i 5 kap. 18 § UtlL gjordes inte i samband

med genomförandet av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september
2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s.12-18,
Celexnr 32003L0086), nedan benämnt familjeåterföreningsdirektivet.
Migrationsöverdomstolen har dock valt att tolka de ovan redovisade
förarbetsuttalandena i ljuset av att sökanden, som en följd av de av
direktivet föranledda lagändringarna, var berättigad till uppehållstillstånd i
Sverige. Det principiella kravet på att ett uppehållstillstånd ska ha utverkats
före inresan i Sverige och dess betydelse för att upprätthålla en reglerad
invandring bör vägas mot de olägenheter som kan uppstå för de berörda
enskilda personerna (se MIG 2006:8).
Bestämmelsen i 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL infördes den 1 juli 2010.

Avsikten var att barnets intresse av en sammanhållen familj ska ges större
tyngd i bedömningen. Eftersom det i praxis vuxit fram en allt mer restriktiv
tillämpning när det gällde avsteg från huvudregeln i fall av familje-
anknytning, ansåg regeringen att det fanns anledning att justera de
nuvarande undantagsbestämmelserna för att i större utsträckning motverka
familjeseparation (jfr prop. 2009/10:137 s. 12).
Nedan gås igenom vad som avses med en stark anknytning, men även när
det inte skäligen kan krävas att den sökande reser till ett annat land.
Närmare om kravet som införts i 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL, att
konsekvenserna för ett barn att skiljas från sin förälder särskilt ska beaktas
vid skälighetsbedömningen, och vad det innebär tas därefter upp. Slutligen
behandlas ett antal olika omständigheter som kan ha betydelse för
skälighetsbedömningen.
Stark anknytning
Bestämmelsen i 5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL hänvisar till en anknytning
enligt 5 kap. 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1–4 eller andra
stycket UtlL. Prop. 1999/2000:43 ger dock inte något svar på vad en stark
anknytning innebär i det här sammanhanget.
Utlänningsnämnden fann på sin tid i vägledande beslut att begreppet stark

anknytning är uppfyllt om det vid prövningen framkommer att anknytningen
i och för sig är av sådant slag att den är tillståndsgrundande, dvs. att det
finns förutsättningar för att bevilja ansökan enligt något av de i paragrafen
uppräknade lagrummen (se Utlänningslagen – Vägledande beslut, UN 386-
00 och 387-00). Migrationsöverdomstolen har i rättsfallet MIG 2006:8
uttalat att den klagande hade en stark anknytning till en i Sverige bosatt
person eftersom hon var gift med anknytningspersonen. Domstolens
uttalande står inte i strid med det som Utlänningsnämnden tidigare slagit
fast och kan inte föranleda någon ändring av den tidigare praxisen.
Stark anknytning är bara den ena förutsättningen för att tillstånd ska få ges
efter inresan. Förutom att det finns en stark, dvs. tillståndsgrundande,
anknytning, krävs också att det inte skäligen kan krävas att den sökande
återvänder till ett annat land för att ge in ansökan. Men om det vid
prövningen visar sig att det inte finns en stark anknytning, så saknas det
anledning att göra en skälighetsbedömning.
Skälighetsbedömningen
Regeringen har ansett att huvudvikten när det gäller undantag från kravet på
uppehållstillstånd före inresan bör ligga på skälighetsbedömningen. De
exempel i förarbetena som nämns, på omständigheter som kan innebära
undantag, tar i första hand sikte på att sökanden under lång tid förhindras att
återförenas med de anhöriga i Sverige eller att det innebär stora praktiska
svårigheter och/eller betydande kostnader att ansöka från hemlandet (jfr
prop. 1999/2000:43 s. 56–57).
Riksdagens socialförsäkringsutskott instämde i de i propositionen gjorda

uttalandena men framhöll att regeringens redogörelse för olika fall, där
undantag från huvudregeln kan tänkas förekomma, endast utgjorde exempel.
Utskottet tillade att det inte lät sig göra att i förarbetena uttömmande
redogöra för undantagen och att det fick ankomma på de tillämpande
myndigheterna att vid sin bedömning av de enskilda fallen och med
beaktande av lagstiftningen och de uttalanden som gjorts i förarbetena
avgöra när undantag skulle kunna göras (se betänkande 1999/2000:SfU9 s.
25).
Något som lagstiftaren särskilt har uppmärksammat är de fall där ett barn
riskerar att skiljas från sin förälder och de konsekvenser detta kan få för
barnet.
Konsekvenserna för ett barn av att skiljas från en förälder

För att barnets intresse av en sammanhållen familj ska ges större tyngd vid
bedömningen infördes år 2010 ett nytt fjärde stycke i 5 kap. 18 § UtlL. Där
anges att vid skälighetsbedömningen enligt andra stycket 5 ska konsekven-
serna för ett barn av att skiljas från sin förälder särskilt beaktas, om det står
klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen gjorts före
inresan i Sverige.
Regelns syfte är att motverka vissa fall av familjeseparation genom att i

högre grad göra det möjligt för föräldrar och barn att beviljas
uppehållstillstånd p.g.a. familjeanknytning när de redan befinner sig i
Sverige.
Av prop. 2009/10:137 (s. 16–17) framgår bl.a. följande. Betydelsen av en

lång tids vistelse i Sverige utan tillstånd har i domstolspraxis tidigare vägt
tyngre än barnets intresse av en sammanhållen familj. Detta ligger i linje
med upprätthållandet av den reglerade invandringen. Samtidigt kan
ifrågasättas om det är ändamålsenligt att upprätthålla regler som innebär att
en utlänning, som är förälder eller barn till en i Sverige bosatt person och
som klart uppfyller villkoren för uppehållstillstånd, måste resa till ett annat
land för att ansöka därifrån. Detta då följden blir att barn skiljs från sin
förälder, att den pågående integrationen i det svenska samhället avbryts och
att myndigheternas resurser belastas. Regeringens slutsats blev att barnets
intresse av en sammanhållen familj bör ges större tyngd vid avvägningen
mot intresset av att upprätthålla den reglerade invandringen. Att åstad-
komma en sammanhållen familj kan dock inte bli ett eget kriterium för
uppehållstillstånd. Istället bör, för att få till stånd en ändring av nuvarande
ordning såsom den kommit till uttryck i praxis, 5 kap. 18 § UtlL justeras så
att det förhållandet att ett barn riskerar att skiljas från sin förälder ska
beaktas särskilt vid bedömningen av om det finns skäl att bevilja undantag
från huvudregeln.
Enligt Migrationsöverdomstolen innebär lagändringen att konsekvenserna

för ett barn av att skiljas från sin förälder normalt ska vara den tyngst
vägande omständigheten vid den skälighetsbedömning som föreskrivs i 5
kap. 18 § andra stycket 5 utlänningslagen. Detta följer av lagens utformning;
följderna för barnet är den enda bedömningsgrund som ska beaktas särskilt.
Övriga omständigheter som hittills har vägts in i bedömningen ska
visserligen beaktas även i fortsättningen men den nya bestämmelsen i fjärde
stycket ger nu större utrymme än tidigare för att frångå huvudregeln i fall
som det förevarande (se MIG 2011:23 och MIG 2011:27).
En särskild tillståndsgrund för en förälder som är vårdnadshavare för och

sammanbor med ett barn bosatt i Sverige infördes den 1 augusti 2014 (5
kap. 3 a § första stycket 3 UtlL). Bestämmelserna 5 kap. 18 § andra stycket
5 och fjärde stycket UtlL omfattar även denna grund. I prop. 2013/14:217 (s.
30–31) hänvisade regeringen till prop. 2009/10:137 och de tidigare
ställningstaganden som gjorts i praxis (se MIG 2011:23 och MIG 2011:27).
Klara fall
Bedömningen av om det står klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats
ska göras utifrån förhållandena vid tidpunkten för prövningen. Att det ska
vara fråga om klara fall innebär att det när ärendet är färdigutrett ska gå att
konstatera att förutsättningarna för uppehållstillstånd, enligt gängse
bedömning av omständigheterna i ärendet, är uppfyllda. I detta ligger att
utlänningen bedöms uppfylla de krav som vid tidpunkten för prövningen
uppställs för uppehållstillstånd i fråga om bl.a. giltigt pass, fastställd
identitet och stark familjeanknytning. Det får inte heller ha framkommit
särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd (se prop. 2009/10:137 s. 17
och s. 27).
Regeringen underströk att syftet med förslaget inte var att ändra förutsätt-
ningarna för uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning eller
prövningen därav. Det som avsågs var möjligheten att få en ansökan om
uppehållstillstånd beviljad efter inresa i landet. Avsikten var att förslaget
skulle få betydelse först sedan det enligt gängse bedömning av omständig-
heterna i ärendet har konstaterats att förutsättningarna för uppehållstillstånd
p.g.a. familjeanknytning är uppfyllda (se prop. 2009/10:137 s. 17).
Mer om kraven på klarlagd identitet och pass finns att läsa i handbokens
kapitel ”Om identitet och pass i besöks- och bosättningsärenden”.
Migrationsöverdomstolen har även i ett avgörande (MIG 2012:5) något
berört frågorna, men mer om detta avgörande följer senare.
Personkretsen
5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL omfattar sökande som är barn till en i
Sverige bosatt person och sökande som har eller som väntar barn i Sverige
(jfr prop. 2009/10:137 s. 18). M.a.o. krävs inte att barnet är fött för att
bestämmelsen ska aktualiseras, utan även konsekvenserna för ett ofött barn
ska särskilt beaktas.
Familjeseparation
Syftet med ändringarna är att undvika vissa fall av familjeseparation där
barn riskerar att skiljas från en förälder. I uttrycket ligger att familjen annars
normalt är sammanhållen. Regeln omfattar således endast föräldrar och barn
som vid tidpunkten för prövningen redan bor tillsammans eller umgås
regelbundet och frekvent. Exempel på regelbundet och frekvent umgänge är
umgänge som finns i familjer med växelvis boende och sådant umgänge
som utövas varannan helg. Avgörande är att det ska vara fråga om familjer
där föräldern är närvarande i barnets liv. Det är naturligt att de enskildas
utsagor i detta avseende kommer att tillmätas stor betydelse vid
tillämpningen (se prop. 2009/10:137 s. 18 och s. 27).
Om barnet vid prövningstidpunkten ännu inte är fött får bedömningen göras
utifrån förhållandena i det enskilda fallet med hänsyn till faktorer som
väntetiden vid den aktuella utlandsmyndigheten, hur långt graviditeten är
framskriden och de båda blivande föräldrarnas personliga förhållanden eller
familjesituation i övrigt. Den förväntade sammanlevnaden eller umgänget
med barnet bör också vägas in i bedömningen (se prop. 2009/10:137 s. 18
och s. 27).
I ett avgörande har Migrationsöverdomstolen funnit att en beräknad

handläggningstid för en ansökan gjord från hemlandet på i vart fall två
månader och möjligen upp till sex månader innebär en sådan risk för att
barnet skiljs från sin förälder som är en förutsättning för att bestämmelsen i
5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL ska tillämpas (se MIG 2011:23).
Konsekvenserna av att ett barn skiljs från sina föräldrar får bedömas utifrån
förhållandena i den aktuella relationen. Omständigheter att beakta är hur
lång tid den befarade separationen väntas bestå, hur sammanlevnaden eller
umgänget ser ut i vanliga fall och barnets särskilda behov sett utifrån bl.a.
barnets ålder. En separation som tidsmässigt motsvarar vad som annars
förekommer i relationen kan inte bedömas ha sådana konsekvenser att den
ska inverka vid skälighetsbedömningen. Detsamma torde i normalfallet
gälla för en separation som varar någon eller några månader. Det senare
torde innebära att en förväntad separation mellan barn och förälder i normal-
fallet inverkar på skälighetsbedömningen om den är längre än två månader.
(Detta betyder dock inte per automatik att uppehållstillstånd ska beviljas,
utan just att konsekvenserna av familjeseparationen ska inverka på
skälighetsbedömningen.) I ett enskilt fall kan dock även konsekvenserna av
en kortare tids separation inverka vid skälighetsbedömningen, med
utgångspunkt i det enskilda barnets behov. Avgörande vid bedömningen ska
vara de sammantagna konsekvenserna för barnet (se prop. 2009/10:137 s. 19
och s. 27).
Enligt Migrationsöverdomstolen måste hänsyn även tas till vem som

troligen skulle komma att ta hand om barnet under en separation och den
personens förmåga att ta hand om barnet (se MIG 2011:23).
Etablerade familjekonstellationer
Som framgått är bestämmelsen i 5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL tillämplig
vid alla typer av anknytning till en person. Det betyder att den ska tillämpas
även i ärenden där sedan tidigare etablerade familjer återförenas. Det kan
t.ex. röra sig om maka och barn som återförenas med mannen i familjen som
fått asyl här i Sverige eller ett barn som vill återförenas med en förälder som
flyttat hit. Även här ska konsekvenserna för ett barn att skiljas från sin
förälder beaktas. Om barnet återförenats med föräldern här i Sverige har det
normalt ingen avgörande betydelse ifall de tidigare varit åtskilda. Med tanke
på den särskilt starka anknytningen vid återförening av det här slaget kan
hävdas att den i sig innebär att det inte vore skäligt att kräva att den sökande
reser ut för att ansöka.
Vid anknytning genom hushållsgemenskap enligt 5 kap. 3 a § första

stycket 2 UtlL bedöms det normalt som skäligt för sökanden att resa ut för
att ansöka från annat land. Men i vissa fall där förutsättningarna för
hushållsgemenskap är uppfyllda torde dock finnas omständigheter av
humanitär art, som hög ålder eller sjukdom, som inverkar på bedömningen
av menrekvisitet.
En sudanesisk kvinna har, då hushållsgemenskap och särskilt beroendeför-

hållande förelegat redan i hemlandet, beviljats uppehållstillstånd grundat på
anknytning till sitt barnbarn (fött 2001), med stöd av 5 kap. 3 a § första
stycket 2 UtlL. Enligt Migrationsöverdomstolen hade kvinnan en stark
anknytning till Sverige genom sitt barnbarn, som beviljats permanent
uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Med hänsyn därtill, och då
kvinnan i praktiken varit som en mor för barnet sedan späd ålder, kunde det
inte skäligen krävas att hon reste till ett annat land för att där ge in en
ansökan om uppehållstillstånd (se MIG 2007:2).

En förälder som är vårdnadshavare för och sammanbor med ett barn i
Sverige kan enligt 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL ges uppehållstillstånd.
M.h.t. bestämmelsens ordalydelse krävs att föräldern sammanbor med
barnet här i landet. Därmed bör ett uppehållstillstånd enligt denna
bestämmelse endast bli aktuellt efter inresa.
Dessutom krävs, för att frångå huvudregeln om att ett uppehållstillstånd ska
vara ordnat före inresan, att det är frågan om en stark anknytning och att det
inte skäligen kan krävas att föräldern reser till ett annat land och ger in
ansökan där (se 5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL). I skälighetsbedömning
ska konsekvenserna för ett barn att skiljas från sin förälder särskilt beaktas
(se 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL).
Vid införandet av den särskilda grunden för uppehållstillstånd, när en

förälder har vårdnad om och sammanbor med ett i Sverige bosatt barn,
anges i författningskommentaren till 5 kap. 18 § andra stycket 5 och fjärde
stycket UtlL följande (prop. 2013/14:217 s. 44):
Precis som för övriga fall av stark anknytning krävs att det ska stå
klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om ansökan hade
gjorts från hemlandet. Bedömningen av om det står klart att
uppehållstillstånd skulle ha beviljats ska göras utifrån förhållandena
vid tidpunkten för prövningen. Att det ska stå klart att utlänningen
skulle ha beviljats uppehållstillstånd innebär att det när ärendet är
färdigutrett ska gå att konstatera att förutsättningarna för
uppehållstillstånd, enligt gängse bedömning av omständigheterna i
ärendet är uppfyllda, bl.a. kraven på stark familjeanknytning och att
särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd inte är för handen.
Ett uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL bör,

såsom konstaterats, endast bli aktuellt efter inresa. Bedömningen av om det
står klart att uppehållstillstånd kan beviljas får därmed avse denna situation,
oavsett hänvisningen i författningskommentaren till om ansökan hade gjorts
från hemlandet. M.a.o. krävs för att Migrationsverket ska bedöma
anknytningen ska som stark att förutsättningarna för ett uppehållstillstånd
med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL är uppfyllda.
När det står klart att uppehållstillstånd kan beviljas med stöd av 5 kap. 3 a §
första stycket 3 UtlL gör Migrationsverket därefter en prövning av
konsekvenserna för barnet av att skiljas från sin förälder. Det är de
sammantagna konsekvenserna för barnet som ska vara avgörande för
bedömningen. Konsekvenserna får bedömas utifrån förhållandena i den
aktuella föräldra-barnrelationen, hur lång separationen kan väntas bli, hur
sammanlevnaden ser ut i vanliga fall och vilka särskilda behov barnet har
bl.a. utifrån barnets ålder. Normalt ska konsekvenserna av en
familjeseparation vara den tyngst vägande omständigheten vid
skälighetsbedömningen (jfr prop. 2009/10:137 s. 27, prop. 2013/14:217 s.
30 och 44, MIG 2011:23 och MIG 2011:27).
Mer om de bedömningar som kan bli aktuella när en förälder efter inresa
åberopar anknytning till ett i Sverige bosatt barn, som föräldern är
vårdnadshavare för och sammanbor med, framgår av kapitlet ”Annan
anknytningsinvandring” i denna handbok.
Omständigheter som kan innebära att det inte är skäligt att

resa till annat land för att ansöka
Nedan följer en genomgång av omständigheter som kan innebära att det inte
skäligen kan krävas att den sökande återvänder till ett annat land (i regel
hemlandet) för att ansöka. Genomgången är inte uttömmande utan det kan
finnas andra situationer då sökanden inte skäligen bör tvingas att återvända.
Självfallet kan det också vara fråga om en sammantagen bedömning där
flera omständigheter tillsammans innebär att det blir oskäligt att kräva att
den sökande reser ut för att ansöka. Även anknytningens art kan vara en
omständighet som påverkar skälighetsbedömningen.
Såsom nämnts ska alltid konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin
förälder särskilt beaktas i enlighet med 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL.
Trakasserier
I prop. 1999/2000:43 (s.57) sägs att frågan om uppehållstillstånd efter inresa
inte sällan blir aktuell i fall där den sökande åberopar både asyl och
anknytning. Myndigheterna prövar då först asylskälen. Om dessa inte är
tillräckliga återstår att pröva anknytningen. Enligt propositionen bör då inte
ansökan beviljas bara för att sökanden uppger att han eller hon kommer att
bli utsatt för förföljelse eller trakasserier vid återkomsten. Utgångspunkten
måste vara att den bedömning som gjorts av asylskälen är riktig.
Det kan dock tänkas att det finns fall där den sökande efter hemkomsten kan
antas få svårigheter att få pass eller utresetillstånd och att detta beror på
någon form av trakasserier från hemlandets myndigheter – dock utan att
trakasserierna är sådana att de är grund för att bevilja sökanden uppehålls-
tillstånd som flykting eller skyddsbehövande. De befarade trakasserierna
kan däremot utgöra skäl för att bevilja en ansökan om uppehållstillstånd
efter inresan (se prop. 1999/2000:43 s.57).
Det kan nämnas att Utlänningsnämnden i två avgöranden enligt tidigare

gällande bestämmelser bedömt betydelsen av risken för trakasserier för att
göra undantag och bevilja uppehållstillstånd efter inresa (se Utlänningslagen
– Vägledande beslut, UN 24-92 och UN 72-93).
Svårigheter att få pass eller utresetillstånd

Enbart den omständigheten att den sökande kan antas få svårigheter med
pass eller utresetillstånd bör inte automatiskt leda till att ansökan beviljas
efter inresan. Enligt prop. 1999/2000:43 (s. 57) bör undantag inte göras om
orsaken exempelvis är att sökanden gjort sig skyldig till brott eller har
obetald underhållsskyldighet i hemlandet.
Undantag bör normalt inte heller göras bara för att det tar lång tid att få ett
pass, om detta gäller generellt för landet ifråga. Inte heller bör lång väntetid
vid den svenska utlandsmyndigheten eller lång handläggningstid vid
Migrationsverket vara skäl för undantag.
Det gäller dock inte vid bedömningen av konsekvenserna för ett barn att
skiljas från en förälder. Som nämnts ovan har Migrationsöverdomstolen
funnit att en beräknad handläggningstid för en ansökan gjord från hemlandet
på i vart fall två månader och möjligen upp till sex månader innebär en
sådan risk för att barnet skiljs från sin förälder som är en förutsättning för att
bestämmelsen i 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL ska tillämpas (se MIG
2011:23). Den eventuella möjligheten som finns att beviljas
uppehållstillstånd efter inresan trots avsaknad av pass om det finns en risk
för ett barn att skiljas från en förälder tas upp i det följande.
Värnpliktstjänstgöring
Det framgår av prop. 1999/2000:43 (s. 57) att enbart den omständigheten att
den sökande måste göra värnplikt om han eller hon återvänder, inte är skäl
nog för att ge tillstånd efter inresan. Om det är fråga om mycket lång
värnpliktstjänstgöring eller tjänstgöring under osedvanligt stränga
förhållanden kan det dock anses oskäligt att den sökande tvingas återvända.
Propositionen säger inget om hur lång tid som avses eller vad som menas
med osedvanligt stränga förhållanden. Vad gäller tiden så är det inte möjligt
att sätta upp någon exakt gräns. En utgångspunkt kan dock vara att tjänst-
göring på cirka två år eller mera innebär att det inte är skäligt att behöva
återvända.
Frågan om värnpliktstjänstgörings betydelse för uppehållstillstånd efter

inresa har behandlats av Migrationsöverdomstolen i två domar, se MIG
2009:2 II och MIG 2011:27. Det första rättsfallet är i tiden före den 1 juli
2010 då bestämmelsen i 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL infördes, att
konsekvenserna för ett barn särskilt ska beaktas. Om ett barn riskerar att
skiljas från en förälder får istället ledning hämtas från det senare rättsfallet,
vilket är refererat i MIG 2011:27.
Enligt Migrationsöverdomstolen medför en militärtjänstgöring med en längd

av 18 månader inte i sig att det skulle vara oskäligt att kräva att utlänningen
reser till sitt hemland eller annat land för att därifrån ansöka om
uppehållstillstånd (se MIG 2009:2 II och MIG 2011:27). I det senare
avgörandet har domstolen vägt den sökande mannens förhållandevis långa
illegala vistelse under c:a fyra år mot konsekvenserna för barnet. En
förmildrande omständighet beträffande den illegala vistelsen var att mannen
rest in i Sverige som minderårig med sin mor, och att han innan vistelsen
blivit illegal anpassat sig i Sverige med kamrater, skola o.s.v. utan att själv
vara ansvarig för sin situation. Mannen och kvinnan bodde vid tidpunkten
för domstolens bedömning båda tillsammans med barnet i en kärnfamilj.
Sambon hade behov av extra stöd i föräldrarollen och ett litet socialt
nätverk. Mannen var ett starkt stöd för henne och tog aktiv del i
omvårdnaden av barnet. Domstolen konstaterade att 18 månader är en
förhållandevis lång tid om det innebär att ett barn riskerar att skiljas från sin
förälder. Med hänsyn därtill samt till att barnet var två och ett halvt år
gammalt och de omständigheter i övrigt som redovisats får konsekvenserna
av en sådan separation anses vara sådana att, även med beaktande av
mannens illegala vistelse i Sverige, det inte skäligen kan krävas att han ska
återvända till hemlandet eller annat land för att därifrån ansöka om
Det kan även nämnas att Utlänningsnämnden i tidigare avgöranden har

funnit att ett fängelsestraff på fyra månader för att mannen inte inställt sig
till militärtjänstgöring och därpå följande militärtjänstgöring i 15 månader
inte innebar att det är oskäligt för honom att återvända till hemlandet (se
Utlänningslagen – Vägledande beslut, UN 445-03), medan en
militärtjänstgöring under två och ett halvt år innebar att det inte bedömdes
skäligt att kräva ett återvändande (se Utlänningslagen – Vägledande beslut,
UN 465-04).
Med tjänstgöring under osedvanligt stränga förhållanden torde främst avses
tjänstgöring under närmast krigsliknande förhållanden där det finns påtag-
liga risker att komma till skada på grund av stridsaktiviteter eller liknande.
Att det finns oroshärdar i landet ifråga och att det därför finns en generell
risk att få tjänstgöra i ett oroligt område behöver inte vara tillräckligt.
Bedömningen får göras i det enskilda ärendet med beaktande av den
situation som råder i landet vid den aktuella tidpunkten.
För att ett påstående om värnplikt ska beaktas bör krävas att den sökande
kan göra sannolikt att han är eller kommer att bli inkallad.
Frihetsstraff
Att den sökande skulle tvingas avtjäna ett frihetsstraff för ett brott utan
politiska förtecken kan inte utgöra undantag från huvudregeln, såvida det
inte handlar om straff för gärningar som inte är straffbelagda i Sverige eller
om ett långvarigt fängelsestraff för en gärning som endast har ett ringa
straffvärde här (se prop. 1999/2000:43 s. 57).
Det kan förekomma att en sökande som måste göra värnplikt om han åter-
vänder också kan bli straffad för att han inte inställt sig i tid. Enbart den
omständigheten bör inte medföra att tillstånd ges efter inresa. Hänsyn måste
också tas till hur långt straff som kan förväntas och hur lång tid som själva
värnpliktstjänstgöringen varar. Utlänningsnämnden har i ett avgörande, som
även omnämnts ovan, funnit det skäligt att en man som kunde påräkna fyra
månaders fängelsestraff eftersom han inte inställt sig till militärtjänstgöring
och därefter 15 månaders militärtjänstgöring återvände till hemlandet för att
därifrån ansöka om uppehållstillstånd (se Utlänningslagen – Vägledande
beslut, UN 445-03). I de fall ett barn riskerar att skiljas från en förälder bör
det dock ges särskild tyngd vid bedömningen efter införandet av 5 kap. 18 §
fjärde stycket UtlL.
Praktiska hinder
I prop. 1999/2000:43 (s. 57) sägs att det kan finnas anledning att göra
undantag om sökanden måste återvända till ett land där det inte finns någon
svensk utlandsrepresentation och där det är förenat med stora praktiska
svårigheter och betydande kostnader att resa till något grannland för att ge
in ansökan där. Det sägs också att svårigheterna att ge in ansökan i dessa fall
inte sällan är förenade med att det är fråga om ett avlägset land och därmed
stora kostnader för att återvända till Sverige sedan tillstånd getts.
En rimlig tolkning av propositionen bör vara att enbart den omständigheten

att det saknas svensk beskickning inte bör medföra uppehållstillstånd efter
inresan. Om det med normala ansträngningar går att ta sig till ett närlig-
gande land för att ansöka bör undantag inte medges. Först när det blir svårt
och dyrt bör undantag göras.
Inte heller de omständigheterna att det är fråga om ett avlägset land och att
kostnaderna för att återvända blir höga medför i sig något undantag från
huvudregeln. Normalt anses det inte som oskäligt att behöva återvända till
avlägsna länder som exempelvis Chile, Thailand eller Kenya.
Hög ålder, sjukdom m.m.

Omständigheter av humanitär art såsom hög ålder, sjukdom och handikapp
kan påverka bedömningen av om tillstånd ska ges efter inresan.
Ett beslut från Utlänningsnämndens rörde en äldre kvinna från Thailand (71
år). Av utredningen framgick att kvinnans make hade vacklande hälsa och
att det fanns stor risk för ett nytt insjuknande. Med hänsyn härtill och till att
kvinnan fick räkna med att vistas i Thailand under en förhållandevis lång tid
innan uppehållstillstånd beviljas, kunde det inte skäligen krävas att hon
skulle återvända dit. I bedömningen vägdes in att kvinnan en tid vistats
illegalt i Sverige (se Utlänningslagen – Vägledande beslut, UN 388-00).
Sammanboende i Sverige under en längre tid

En längre tids sammanhängande legalt sammanboende i Sverige (det kan till
exempel vara en asylsökande som sammanbott under väntetiden) är inte
någon självständig undantagsgrund, oavsett hur lång tid sammanboendet
varat. Det kan emellertid inte helt uteslutas att en längre tids sammanboende
tillsammans med andra omständigheter kan inverka på bedömningen. Ett
sammanboende i Sverige kan ha betydelse vid bedömningen av
konsekvenserna för ett barn att skiljas från en förälder enligt 5 kap. 18 §
fjärde stycket UtlL.
Omständigheter som talar mot att bevilja uppehållstillstånd

efter inresa
Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts efter
inresan ska även beaktas sådana omständigheter beträffande sökanden som
talar mot att uppehållstillstånd beviljas (se prop. 1999/2000:43 s. 58–59).
Vad som avses är om sökanden uppehållit sig illegalt i Sverige, om hans
identitet är oklar eller om han eller hon har anknytning till hemlandet genom
nära anhöriga.
I ett avgörande har Utlänningsnämnden konstaterat att de omständigheter

som gäller sökandens identitet och anknytning till hemlandet berörs i
förarbetsuttalandena i anslutning till menrekvisitet. Det förutsätts således att
en avvägning får göras mellan sådana omständigheter som talar för och
sådana omständigheter som talar emot att göra undantag från huvud-
regeln. Skulle det vid prövningen framkomma t.ex. att sökanden tvingas
genomgå en osedvanligt sträng värnpliktstjänstgöring, får denna omstän-
dighet vägas mot eventuella oklarheter beträffande sökandens identitet eller
den anknytning han kan ha till nära anhörig i hemlandet. När det gäller bety-
delsen av tidigare illegal vistelse förefaller det rimligt att på ett likartat sätt
väga denna omständighet mot sådana omständigheter som talar för att
undantag från huvudregeln medges (se Utlänningslagen – Vägledande
beslut, UN 386-00).
Illegal vistelse
Av prop. 1999/2000:43 (s. 58) framgår att de regeringsbeslut beträffande
illegal vistelse som finns sedan tidigare (se t.ex. Utlänningslagen – Väg-
ledande beslut, reg. 78-97) fortfarande bör vara vägledande. I propositionen
betonas att det är väsentligt att utlänningar som vistas illegalt i landet inte
kommer i ett bättre läge än de som följer myndigheternas beslut och
återvänder för att ansöka om tillstånd från hemlandet. Däremot bör enligt
gällande praxis illegal vistelse inte påverka bedömningen vid prövning av
en ansökan som den sökande gör efter det att han lämnat Sverige.
Från Migrationsöverdomstolen finns ett antal domar i vilka frågan om

illegal vistelse behandlas. Se t.ex. MIG 2007:11, som rör anknytning till
maka och barn och där utlänningen hade barn i hemlandet, MIG 2007:59,
som rör mycket lång illegal vistelse och anknytning till sambo och barn,
samt MIG 2009:2 I och II, som rör anknytning till sambo och barn.
Ovanstående uttalande och domar har dock inte längre någon vägledande
effekt i fall då ett barn riskerar att skiljas från sin förälder, eftersom det nya
fjärde stycket i 5 kap. 18 § om skälighetsbedömningen i just dessa situatio-
ner trädde i kraft den 1 juli 2010, d.v.s. efter att domarna meddelades och
efter uttalandet i prop. 1999/2000:43.
Frågan om betydelsen av en illegal vistelse vid bedömningen av

konsekvenserna för ett barn att skiljas från en förälder har därefter
behandlats av Migrationsöverdomstolen i en dom som även omnämnts ovan
(se MIG 2011:27). Domstolen väger den sökande mannens förhållandevis
långa illegala vistelse under c:a 4 år mot konsekvenserna för barnet. En
förmildrande omständighet beträffande den illegala vistelsen var att mannen
rest in i Sverige som minderårig med sin mor, och att han innan vistelsen
blivit illegal anpassat sig i Sverige med kamrater, skola o.s.v. utan att själv
vara ansvarig för sin situation. Mannen och kvinnan bodde vid tidpunkten
för domstolens bedömning båda tillsammans med barnet i en kärnfamilj.
Sambon hade behov av extra stöd i föräldrarollen och ett litet socialt
nätverk. Mannen var ett starkt stöd för henne och tog aktiv del i
omvårdnaden av barnet. Domstolen konstaterade att 18 månader är en
förhållandevis lång tid om det innebär att ett barn riskerar att skiljas från sin
förälder. Med hänsyn därtill samt till att barnet var två och ett halvt år
gammalt och de omständigheter i övrigt som redovisats får konsekvenserna
av en sådan separation anses vara sådana att, även med beaktande av
mannens illegala vistelse i Sverige, det inte skäligen kan krävas att han ska
återvända till hemlandet eller annat land för att därifrån ansöka om
Oklar identitet
Vikten av att den sökandes identitet klarläggs framhålls i prop.
1999/2000:43 (s. 58–59). Om identiteten inte kan klarläggas, bör ansökan i
regel avslås, när den sökande inte har rätt till skydd här. Förhållandena kan
dock undantagsvis vara sådana att det på grund av utlänningens anknytning
till någon i Sverige, inte skäligen kan krävas att sökanden ska återvända till
något annat land för att ge in ansökan därifrån, trots att identiteten inte
styrkts på ett tillfredsställande sätt.
För att konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder särskilt ska
beaktas enligt 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL krävs att det står klart att
uppehållstillstånd skulle beviljats om prövningen gjorts före inresan. I detta
ligger att utlänningen vid tiden för prövningen ska uppfylla de krav som
ställs för uppehållstillstånd, bl.a. ifråga om fastställd identitet (se prop.
2009/10:137 s. 17).
Vad gäller kravet på styrkt identitet framgår i SR 03/2015 bl.a. följande. För
att uppehållstillstånd ska kunna beviljas efter inresan är utgångspunkten att
samtliga kriterier för uppehållstillstånd, även klarlagd identitet, ska vara
uppfyllda och dessutom finns tillkommande omständigheter som avses i 5
kap. 18 § andra stycket 5 och 11 UtlL. Det kan dock undantagsvis bli
aktuellt att göra avsteg från kravet på styrkt identitet då den som ansöker om
uppehållstillstånd p.g.a. anknytning befinner sig i Sverige (se prop.
1999/2000:43 s. 58–59). I en sådan undantagssituation kan det vara
tillräckligt att sökanden gjort sin identitet sannolik.
I ett avgörande har Migrationsöverdomstolen återförvisat ett ärende till

Migrationsverket för att utreda anknytningen till den sökande mannens
härvarande barn (se MIG 2012:5). Eftersom mannen som somalier inte
skulle kunna skaffa en godtagbar passhandling ansågs det stötande mot
rättskänslan att kräva att han ska lämna Sverige innan hans ansökan prövas.
Det förelåg därmed synnerliga skäl för att göra undantag från huvudregeln
om att ansökan ska göras från hemlandet (se även vidare nedan). Därefter
har en ny tillståndsgrund införts i 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL, vilken
innebär att uppehållstillstånd kan ges till en förälder som är vårdandshavare
för och sammanbor med ett i Sverige bosatt barn. En motsvarande
bedömning bör därmed i dessa fall kunna bli aktuell.
Anknytning till hemlandet

I prop. 1999/2000:43 (s. 59) anförs att sökandens anknytning till hemlandet
genom nära anhöriga där är ytterligare en omständighet som bör beaktas.
Detta gäller exempelvis om en utlänning vid ankomsten till Sverige uppger
sig ha familj i hemlandet och senare åberopar en anknytning här i landet och
att familjen i hemlandet inte ska komma hit. Om den sökande har stark
familjeanknytning genom exempelvis minderåriga barn i hemlandet, kan
detta vara skäl att kräva att sökanden återvänder dit för att ge in ansökan.
Frågan har berörts i MIG 2007:11. Märk dock att domen avkunnades innan
5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL, om skälighetsbedömningen då barn riskerar
att skiljas från en förälder, trädde i kraft.
Avsaknad av giltigt pass

Enligt Migrationsöverdomstolen kan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte
beviljas om utlänningen inte innehar ett giltigt pass (se t.ex. MIG 2007:54).
En utlänning som har permanent upphållstillstånd behöver inte något pass

för vistelse i Sverige, men däremot för inresa i landet (jfr 2 kap. 1 § UtlF).
Ett permanent uppehållstillstånd kan därmed beviljas efter inresa trots att
utlänningen saknar pass, om övriga kriterier är uppfyllda (jfr SR 03/2015).
I ett avgörande från Migrationsöverdomstolen aktualiseras bl.a. frågan om

en man som bedöms ha haft sin hemvist i norra Somalia och som saknar
giltig passhandling ska få sin ansökan om uppehållstillstånd grundad på
anknytning till sambo och gemensamt barn prövad efter inresan i Sverige.
Eftersom mannen och hans sambo inte stadigvarande sammanbott
utomlands kan endast ett tidsbegränsat uppehållstillstånd komma ifråga (jfr
MIG 2007:54). Men då mannen saknar giltigt pass kan han inte beviljas
uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till sin sambo. Den omständigheten att
mannen saknar pass hindrar dock inte att pröva hans rätt till
uppehållstillstånd på grund av anknytning till barnet, eftersom det då kan bli
fråga om permanent sådant. Han har inte heller vistats i Sverige illegalt.
Med hänsyn till principen om barnets bästa och framförallt mot bakgrund av
att mannen sannolikt inte skulle kunna få återvända till Sverige, eftersom
han som somalier inte skulle kunna skaffa en godtagbar passhandling, anses
det stötande mot rättskänslan att kräva att mannen ska lämna Sverige innan
hans ansökan prövas. Det föreligger därmed synnerliga skäl för att göra
undantag från huvudregeln om att ansökan ska göras från hemlandet. Målet
återförvisas till Migrationsverket för att utreda anknytningen till barnet
(MIG 2012:5). Eftersom avgörandet i tiden är före det att den nya
tillståndsgrunden för en förälder som är vårdnadshavare för och sammanbor
med ett i Sverige bosatt barn infördes i 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL
omnämns denna bestämmelse inte, men Migrationsöverdomstolens
resonemang bör även kunna ha betydelse vid en skälighetsbedömning enligt
detta lagrum.
Om en utlänning inte har någon handling som gäller som pass och saknar
möjlighet att skaffa en sådan handling, får Migrationsverket enligt 2 kap. 1
a § UtlL utfärda ett främlingspass. Migrationsverket får utfärda
främlingspass även i andra fall, om det finns särskilda skäl.
Vandelsanmärkning
Den sökandes vandel tillmäts generellt stor betydelse vid tillståndsgivningen
(5 kap. 17 § första stycket första meningen och 17 a § första stycket 3 UtlL).
Vandeln bör dock enbart inverka på den rent materiella bedömningen, det
vill säga om tillstånd överhuvudtaget ska beviljas. Det finns inte något stöd
för att den sökandes vandel bör inverka även på bedömningen av om det är
skäligt att den sökande måste återvända till ett annat land för att ansöka.
Gäststuderande
5 kap. 18 § andra stycket 9 UtlL behandlar gäststuderandes möjligheter att
få en ansökan om uppehållstillstånd beviljad trots att den görs efter inresan.
Undantaget gäller utan begränsning till viss grund eller vissa grunder
för uppehållstillstånd. Som krav ställs att den som fått uppehållstillstånd för
studier antingen ska ha slutfört studier som, enligt de ändringar i
högskoleförordningen (1993:100) som trädde i kraft den 1 januari 2007,
motsvarar 30 högskolepoäng eller har fullföljt en termin vid forskar-
utbildning (se prop. 2007/08:147 s. 58).
Bestämmelsen infördes i samband med att reglerna för arbetskrafts-

invandring ändrades. Det var regeringens uppfattning att de utländska
studenterna positivt bidrar till både högskolemiljön och det svenska
samhället i stort. Dessa studenter utgör ett väl kvalificerat arbetskraftsutbud
som Sverige i en allt mer kunskapsintensiv och globaliserad värld bör ta till
vara. En förutsättning för detta är att ansökningsförfarande och tillstånds-
givning inte blir alltför komplicerade. Gäststudenter är en arbetskraft som
generellt sett är mycket rörlig. Regeringen anser därför att det för gäst-
studenter finns skäl att tillåta ett undantag från huvudregeln att uppehålls-
och arbetstillstånd ska vara ordnat före inresan till Sverige (se prop.
2007/08:147 s. 39).
Se även under rubriken ”Förlängt besök eller annan tillfällig vistelse” nedan.
Synnerliga skäl
Av prop. 1999/2000:43 (s. 65) framgår att det finns behov av att ha en
allmän undantagsregel, eftersom det kan förekomma fall som inte kan
hänföras till något av de andra undantagen. Det kan till exempel vara fråga
om förlängning av andra tidsbegränsade uppehållstillstånd än vid upp-
skjuten invandringsprövning eller att den sökande åberopar en ny grund för
sin ansökan om förlängning. Bestämmelsen kan också i något enstaka fall
komma att tillämpas i ärenden som rör en person som av arbetsmarknads-
skäl bör få bosätta sig här (se även Utlänningslagen – Vägledande beslut,
UN 423-01).
För att markera att det rör sig om absoluta undantagsfall anges i bestäm-
melsen att det krävs synnerliga skäl (se prop. 1994/95:179 s. 75). Avsteg
från huvudregeln bör kunna göras om förhållandena är sådana att det vore
stötande mot rättskänslan att kräva att utlänningen lämnar landet innan hans
eller hennes ansökan prövas (jfr prop.1979/80:96 s. 34).
I motiven till sistnämnda proposition anges som exempel på undantag den

situationen att utlänningen efter hemkomsten kan antas bli förhindrad att på
nytt lämna sitt land.
I vissa undantagsfall kan det finnas synnerliga skäl att tillåta att ansökan
lämnas in och prövas under den tid en utlänning vistas i landet trots att
identiteten inte är klarlagd, om personen inte kommer att kunna återvända
till Schengenområdet efter en utvisning och detta skulle medföra ett resultat
som är stötande mot rättskänslan. I en sådan situation är det tillräckligt att
sökanden gör sin identitet sannolik (se SR 03/2015, men jfr även med MIG
2012:5).
Migrationsöverdomstolen har då det fanns synnerliga skäl enligt 5 kap. 3 a §

tredje stycket 3 UtlL beviljat en kvinna uppehållstillstånd grundat på
anknytning till hennes minderårige son. Domstolen fann därmed även att det
fanns synnerliga skäl att gör undantag från huvudregeln i 5 kap. 18 § första
stycket utlänningslagen, att uppehållstillstånd ska ha sökts och beviljats före
inresan till Sverige (se MIG 2008:33).
I ett annat avgörande fann Migrationsöverdomstolen att det förelåg

synnerliga skäl för att göra undantag från huvudregeln att uppehållstillstånd
ska ha sökts och beviljats före inresan till Sverige för en somalisk man, som
under tiden hans ansökan om asyl har behandlats, hade fått barn med en
kvinna som beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige. Eftersom
somaliska pass inte godtas, skulle ett återsändande av mannen till Somalia i
praktiken innebära att han sannolikt inte skulle kunna återvända till Sverige,
även om han skulle uppfylla förutsättningarna för att beviljas
uppehållstillstånd på grund av anknytning till barnet (MIG 2012:5).
Båda de ovan nämnda avgörandena ligger i tiden före det att den särskilda
tillståndsgrunden för en förälder som är vårdnadshavare för och sammanbor
med ett barn i Sverige infördes (5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL). Denna
bestämmelse berörs därmed inte.
Statusbyte
Migrationsöverdomstolen har ansett att den omständighet att en person haft
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier inte i sig utgör synnerliga skäl
när personen ansöker om fortsatt tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund
av arbete (MIG 2016:18). Målet gällde en person som haft ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd för studier, och som nu fått ett erbjudande om anställning
som tidningsbud. Migrationsöverdomstolen påpekade här att lagstiftaren vid
införandet av kravet på studieresultat i 5 kap. 18 § andra stycket 9 UtlL inte
ansett att det var önskvärt att införa ett generellt undantag för gäststudenter.
Om kravet på studieresultat inte behöver uppfyllas skulle det få till följd att
specialregleringen i andra stycket 9 förlorar sin betydelse. I målet uppfyllde
sökanden inte kraven på studieresultat enligt andra stycket 9.
Migrationsöverdomstolen ansåg inte att anställningserbjudandet eller
omständigheterna i övriga var tillräckliga för att det skulle finnas synnerliga
skäl att medge undantag från huvudregeln.
Migrationsöverdomstolen frångår i detta avgörande tidigare praxis (jfr

MIG 2009:3), och konstaterar istället att ett tidigare beviljat
uppehållstillstånd i sig inte kan anses utgöra synnerliga skäl för att göra
undantag från huvudregeln att uppehållstillstånd ska vara beviljat före
inresan, när den sökande åberopar en ny grund för ansökan. Det innebär att
det måste göras en individuell bedömning av de omständigheter som, utöver
det tidigare uppehållstillståndet, kan läggas till grund för ett undantag från
huvudregeln. Sådana omständigheter kan vara att den sökande vistats lång
tid här i landet, eller haft upprepade uppehållstillstånd, i kombination med
personliga omständigheter som gör att det är orimligt att kräva att personen
reser hem för att lämna in ansökan. I de fall det finns en bestämmelse där
statusbyte för en viss grupp specialregleras, och de kraven inte är uppfyllda,
är utrymmet för att medge undantag p.g.a. synnerliga skäl mer begränsat.
Statusbyte kan godkännas i många fall där den sökande haft ett uppehålls-
tillstånd i Sverige för annat syfte än rent besök. Statusbyte bör alltså kunna
godtas t.ex. när den sökande arbetat här och som ny grund åberopar en
familjeanknytning. Bedömningen bör dock vara mer restriktiv när den
sökande tidigare har varit au pair eller haft s.k. ferietillstånd (ferietillstånd
gäller bara för medborgare i Australien, Nya Zeeland och Kanada). Efter en
individuell bedömning medges tillstånd efter inresan i dessa fall med stöd av
5 kap. 18 § andra stycket 11 UtlL, det vill säga p.g.a. synnerliga skäl.
Undantaget synnerliga skäl tillämpas dock inte då en person som har

uppehållstillstånd för besök ansöker om förlängning och åberopar till
exempel anknytning (jfr MIG 2009:3). Men i de fall personen önskar vistas i
Sverige ytterligare en tid kan en ansökan om uppehållstillstånd för besök
prövas i vanlig ordning.
Observera även att det fortfarande är fråga om ett undantag från

huvudregeln om att tillstånd ska vara beviljat före inresan. Möjligheten att
på grund av synnerliga skäl göra undantag från huvudregeln att en ansökan
om uppehållstillstånd ska ges in och beviljas före inresan, bör tillämpas
restriktivt och endast i undantagsfall (jfr MIG 2016:18). Eventuella negativa
omständigheter kan påverka bedömningen och leda till att tillstånd inte
beviljas så länge den sökande är kvar i Sverige. Omständigheter som
exempelvis illegal vistelse eller att det konstaterats att den tidigare
anknytningen var ett skenäktenskap, kan leda till att det inte anses finnas
några synnerliga skäl och att ansökan avslås.
Tidigare vistelse och svenskt påbrå
Undantaget synnerliga skäl i 5 kap. 18 § andra stycket 11 bör också vara
tillämpligt i vissa fall då anknytning genom svenskt påbrå eller tidigare
vistelse åberopas. Dessa situationer omfattas inte av undantags-
bestämmelsen i 5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL, som ju endast avser
anknytning till en person.
Anknytning genom svenskt påbrå har i stor utsträckning tidigare i praxis

bedömts utgöra undantag från huvudregeln om uppehållstillstånd före
inresa, med tanke på den starka anknytningen som det svenska ursprunget
utgör. Undantag bör därför i regel kunna göras med stöd av 5 kap. 18 §
andra stycket 11 UtlL, det vill säga synnerliga skäl.
Vid anknytning genom tidigare vistelse bör dock normalt tillståndet i

enlighet med huvudregeln vara beviljat före inresan i landet. Att en
tillståndsgrundande anknytning p.g.a. tidigare vistelse föreligger innebär
inte i sig att undantag från huvudregeln ska göras. Istället bör undantag
kunna göras enligt ungefär samma förutsättningar som gäller för övriga
typer av ärenden då anknytning åberopas.
Det som sagts om negativa omständigheter ovan bör gälla även då tidigare
vistelse och svenskt påbrå åberopas.
Förlängt besök eller annan tillfällig vistelse

Av motiven framgår att uppehållstillstånd för besök kan beviljas efter
inresan om det framstår som helt klart att det är fråga om en vistelse för
besök och att utlänningen inte kan antas komma att arbeta här illegalt eller
försöka bosätta sig här. I regel torde det också få krävas att utlänningen kan
anföra något skäl till varför han eller hon inte från början sökt tillstånd för
hela den planerade vistelsen här. Vid bedömningen av om en förlängning av
ett besökstillstånd bör beviljas ska även beaktas om det finns någon
godtagbar förklaring till varför utlänningen från början sökt endast ett
kortare tillstånd. Någon regel om längsta tid för besökstillstånd finns inte.
Ett uppehållstillstånd för besök ska dock i regel inte beviljas för längre tid
än sammanlagt ett år, eftersom sökanden då skulle ha rätt att folkbokföra sig
i Sverige och vistelsen inte längre skulle ha karaktären av ett besök. Det
måste dock höra till undantagen att det finns skäl att bevilja tillstånd för
besök för så lång tid som ett år. Det kan dock tänkas att exempelvis
föräldrar som inte längre är yrkesverksamma bör medges relativt långvariga
uppehållstillstånd för besök hos barn här i landet (jfr prop. 1994/95:179
s. 66–67).
Vad gäller frågan om vad som kan anses utgöra vägande skäl för ett förlängt
besökstillstånd konstateras att inte vare sig UtlL eller lagens förarbeten ger
någon närmare precisering av vad som kan beaktas. En sammanvägd
bedömning av omständigheterna bör enligt Migrationsöverdomstolen ske i
det enskilda fallet. Vistelse i Sverige under cirka 18 månader har inte ansetts
kunna betecknas som en vistelse för besök. Förlängt uppehållstillstånd för
besök har därför inte beviljats (se MIG 2008:15).
Även vid annan tidsbegränsad vistelse kan förlängt tillstånd komma att
beviljas med stöd av 5 kap. 19 § UtlL. Det gäller framför allt vid
uppehållstillstånd för studier och för forskare, som utgör relativt stora
grupper (se prop. 1994/95:179 s. 67). Det är alltså fråga om tillstånd för
studier eller tidsbegränsade arbeten som beviljas inom ramen för
internationellt utbyte. De tidsbegränsade anställningar det främst är fråga
om avser, förutom gästforskare, anställda på chefsposter inom
internationella företag samt professionella idrottsmän och tränare. Angående
förutsättningarna för förlängt uppehållstillstånd för studier, se rättsfallen
MIG 2009:5 I och II.
Se även under rubriken ”Gäststuderande” ovan.
Vistelse i Sverige under väntetiden

En fråga som ofta uppkommer, i synnerhet under perioder då handlägg-
ningstiderna för anknytningsärenden är långa, är vilka möjligheter en
sökande har att besöka Sverige under väntetiden. Frågan ställs till både
Migrationsverket och utlandsmyndigheterna. Det är viktigt att berörda
myndigheter ger samstämmiga svar om vad som generellt gäller. Sedan kan
givetvis tillämpningen i enskilda ärenden komma att bli olika beroende på
omständigheterna.
Till en början kan konstateras att reglerna om uppehållstillstånd före inresan

i 5 kap. 18 § första stycket UtlL inte innebär något förbud för en sökande att
resa in eller vistas i Sverige, efter det att han eller hon har ansökt om
uppehållstillstånd. Vad bestämmelsen säger är att tillstånd inte får beviljas
efter inresan. En viseringsfri utlänning, eller en viseringspliktig utlänning
som har visering, kan alltså vistas legalt i Sverige även om han eller hon
lämnat in en ansökan om uppehållstillstånd.
Sedan är det en annan sak att lagstiftarens bild av ansökningsförfarandet när

bestämmelsen tillkom i början av 80-talet, med all sannolikhet var att
sökanden skulle stanna utanför Sverige tills tillståndet var klart. Till den
bilden torde samtidigt ha hört rimliga handläggningstider, en bild som tyvärr
inte alltid stämmer med verkligheten.
För att minska risken för att olika uppgifter lämnas, redovisas nedan de
allmänna råd som utlandsmyndigheterna har fått från Migrationsverket i den
här frågan. Råden finns i Migrationsverkets handbok för handläggning av
migrationsärenden vid utlandsmyndigheterna. Av naturliga skäl skiljer sig
verkets råd åt beroende på om de avser viseringspliktiga eller viseringsfria
utlänningar. När det gäller viseringspliktiga ska ju utlandsmyndigheten
normalt både bereda och besluta i viseringsärendet. Här är det också viktigt
att komma ihåg att utlandsmyndigheterna kan ha olika bedömningar
sinsemellan beroende på t.ex.
 hur långa väntetider de har,
 hur den generella viseringspraxisen för den berörda nationaliteten ser ut,
samt
 vilka erfarenheter utlandsmyndigheten ifråga har av avhopp.
En viss utlandsmyndighet kan alltså ha en mer generös inställning till att

bevilja visering – både före och efter intervju – än vad andra utlandsmyn-
digheter har. Migrationsverket bör därför undvika att uttala sig om hur
sannolikt det är att visering kommer att ges i ett visst fall.
Den huvudsakliga information Migrationsverket lämnat till utlands-

myndigheterna framgår av de två följande underkapitlen, gällande för
viseringspliktiga respektive viseringsfria utlänningar.
Viseringspliktiga
Möjligheten att bevilja visering i de fall när en sökande har ansökt om
uppehållstillstånd för bosättning i Sverige får bedömas från fall till fall.
Så länge en person inte har varit på intervju är det i allmänhet inget som
hindrar att visering beviljas. När däremot intervju har gjorts och ärendet är
under prövning hos Migrationsverket bör visering i normalfallet inte
utfärdas, eftersom ärendet om uppehållstillstånd är under prövning.
En annan faktor som har betydelse är hur nära i tiden en intervju ligger. Ju
kortare tid desto rimligare är det att personen får vänta med resan till
Sverige tills frågan om uppehållstillstånd är klar.
Det är angeläget att utlandsmyndigheten informerar sökanden om

huvudregeln i 5 kap. 18 § UtlL och att en inresa kan komma att medföra
komplikationer för honom eller henne. Handläggningen kan komma att ta
längre tid om Migrationsverket inför beslutstillfället får kännedom om att
sökanden vistas i Sverige och därför måste avvakta en utresa. Sökanden
riskerar även att få avslag på sin ansökan och att bli avvisad, om han eller
hon finns kvar i Sverige vid beslutstillfället.
Viseringsfria
Även om en viseringsfri utlänning, som sökt uppehållstillstånd, i och för sig
är oförhindrad att resa in för att besöka Sverige, kan en inresa medföra
komplikationer för honom eller henne. Handläggningen kan komma att ta
längre tid om Migrationsverket inför beslutstillfället får kännedom om att
sökanden vistas i Sverige och därför måste avvakta en utresa. Sökanden
riskerar även att få avslag på sin ansökan och att bli avvisad, om han eller
hon finns kvar i Sverige vid beslutstillfället.
Ordinär ansökan eller prövning av
verkställighetshinder
När en utlänning som befinner sig i Sverige har ett verkställbart beslut om
avvisning eller utvisning men ansöker om uppehållstillstånd får en sådan
ansökan hanteras inom ramen för verkställighetsärendet. Prövningen görs av
Migrationsverket. Bestämmelserna återfinns i 12 kap. 18 och 19 §§ UtlL
och samverkar på så sätt att Migrationsverket måste beakta båda
paragraferna när utlänningen åberopar nya omständigheter (jfr prop.
2004/05:170 s. 225).
Ordningen enligt 12 kap. 18 och 19 §§ UtlL gäller i första hand när det
kommer fram nya omständigheter efter det att ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut vunnit laga kraft, men beslutet ännu inte har verkställts.
Den gäller emellertid också när ansökan görs här i landet, sedan utlänningen
rest in på nytt efter det att ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut har
verkställts. En förutsättning är då att beslutet alltjämt är gällande och kan
verkställas på nytt med stöd av 12 kap. 23 § UtlL.
Ett beslut om avvisning eller utvisning gäller enligt huvudregeln i 12 kap.

22 § första stycket UtlL i fyra år från det att beslutet vann laga kraft. Om en
utlänning som har ett ännu gällande avvisnings- eller utvisningsbeslut
beviljas permanent uppehållstillstånd upphör enligt 12 kap. 22 § tredje
stycket UtlL avlägsnandebeslutet att gälla. Men när tidsbegränsat
uppehållstillstånd beviljas, kvarstår beslutet om avvisning eller utvisning (se
vidare nedan).
Ledning för bedömningen av när en utlänning får anses ha lämnat landet

och avlägsnandebeslutet därmed är verkställt kan hämtas från en instruktion
utfärdad den 9 februari 2012 av Migrationsverkets rättschef (se Rättsligt
ställningstagande angående rekvisitet lämnat landet och när verkställighet
har skett, RCI 02/2012). Av rättschefens rättsliga ställningstagande framgår
bl.a. att mycket korta, tillfälliga besök i grannländer där utlänningen inte
passerat någon inresekontroll eller på annat sätt haft kontakt med
grannländernas myndigheter inte innebär att utlänningen har lämnat landet.
Om den sökande bedöms ha lämnat landet eller inte blir avgörande för hur
en inkommen ansökan om uppehållstillstånd ska hanteras, som en ordinär
ansökan om uppehållstilstånd eller inom ramen för prövning av
verkställighetshinder. (Ifall personen inte varit asylsökande i Sverige, men
har ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut, hanteras en ansökan om
arbetstillstånd på motsvarande sätt. Annars ska en sådan ansökan, om den
inte gjorts inom två veckor från laga kraft, avvisas [se vidare nedan men
även i handbokens kapitel ”Tillstånd för arbete – Anställning”, och ” Om
ansökan i besöks- och bosättningsärenden – Ingivande av ansökan om
uppehållstillstånd”].)
Förlängning av ett tidsbegränsat tillstånd när det finns ett
gällande beslut om avvisning eller utvisning
Det saknas i dagsläget direkt lagstöd för att förlänga tidsbegränsade
uppehållstillstånd som löper ut under en tid när ett lagakraftvunnet beslut
om avvisning eller utvisning alltjämt är gällande. För att klargöra rättsläget
har Migrationsverket kommit med ett rättsligt ställningstagande angående
förlängning av ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd när det finns
ett gällande lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning, RCI
10/2012.
Det rättsliga ställningstagande förtydligar vilka bestämmelser som bör

tillämpas vid förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som löper ut
under en tid när ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut alltjämt gäller. Av
ställningstagandet framgår bl.a. följande.
 Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har beviljats med tillämpning av

5 och/eller 6 kap. UtlL får ansökan om förlängt tillstånd på oförändrade
grunder prövas mot samma bestämmelser i de fall ansökan har getts in
innan det senast gällande tillståndet har löpt ut.
 Under samma förutsättningar som anges i föregående punkt får

prövningen även avse andra grunder i 5 eller 6 kap. UtlL än de som
åberopades när det ursprungliga tillståndet beviljades (s.k. statusbyte).
 Om ansökan om förlängt tillstånd ges in först efter det att det närmast
föregående tillståndet har löpt ut prövas frågan om fortsatt tillstånd mot
bestämmelserna om verkställighetshinder i 12 kap. UtlL.
 Om det ursprungliga tillståndet har beviljats med tillämpning av 12 kap.

18 § UtlL prövas frågan om fortsatt tillstånd enligt bestämmelserna om
verkställighetshinder i 12 kap. UtlL när gällande tillståndstid löpt ut
oberoende av när ansökan om förlängt tillstånd ges in.
 Om det i en förlängningsansökan, som inkommit i rätt tid, även åberopas

skyddsskäl ska dessa hanteras som en begäran om statusförklaring enligt
4 kap. 3 c § UtlL om Migrationsverket hinner fatta beslut innan gällande
tillståndstid löpt ut.
 Om det i en förlängningsansökan, som inte hinner prövas innan gällande

tillståndstid löpt ut, åberopas skyddsskäl ska dessa hanteras enligt 12
kap. 18–19 § UtlL.
 Inhibition bör meddelas i samtliga ärenden tills dess Migrationsverket

fattat beslut gällande förlängningsansökan.
 Offentligt biträde behöver i normalfallet inte förordnas eftersom ett

avslagsbeslut inte behöver förenas med ett beslut om utvisning och
inhibitionen endast görs för att förtydliga att verkställighetsarbetet inte
ska inledas under Migrationsverkets prövning.
Inhibition
I samtliga ärenden som omfattas av det rättsliga ställningstagandet angående
förlängning av ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd när det finns
ett gällande lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning, RCI
10/2012, bör verkställigheten inhiberas omedelbart när en ansökan
kommer in. Det gäller i samtliga ärenden, även om tiden för det tidigare
beviljade tillståndet ännu inte löpt ut. Inhibitionen kvarstår tills dess
Migrationsverket tar beslutar i ärendet om förlängt tillstånd.
Inhibitionen bör ske oavsett om en bedömning av omständigheterna i

ärendet tyder på att ansökan kommer att bifallas eller avslås. Bakgrunden är
att den sökande annars riskerar ett återreseförbud, om prövningen av
ansökan inte hinner göras inom ramen för tidsfristen för utresa, som normalt
är fyra veckor. Tidsfristen för utresa fryses under inhibitionstiden (vilket
registreras i Migrationsverkets centrala utlänningsdatabas). Den enhet som
först handlägger ärendet ansvarar för att ett beslut om inhibition tas.
I det fall en ansökan enligt 5 kap. 15 a § UtlL ska avvisas eftersom den
kommit in för sent behöver något beslut om inhibition inte tas, förutsatt att
beslutet om att avvisa ansökan tas omgående. Helst bör ett sådant beslut
fattas omedelbart, för att undvika inhibition. Men även när det är fråga om
en kortare tidsutdräkt, kanske endast någon dag, bör ett beslut om inhibition
fattas. Detsamma gäller för övriga ärendekategorier, där ansökan istället kan
komma att avslås.
Observera att det handlar om förlängningar av tidsbegränsade tillstånd som

beviljats personer med sedan tidigare gällande avvisnings- eller
utvisningsbeslut, både efter inresa enligt 5 kap. 15 a § UtlL och på ansökan
utifrån p.g.a. anknytning, anställning eller studier då personen lämnat
Sverige.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Identitet och pass Skapad 2010-12-30
Identitet och pass i besöks- och

bosättningsärenden
Sverige (den tillfälliga lagen).
Inledning
Krav på klarlagd identitet
Tillräcklig bevisning för att anse identiteten klarlagd
Bevislättnad i vissa ärenden
Bevislättnad före inresa
Bevislättnad efter inresa
Passkrav
Passkrav för inresa och vistelse
Passkrav i ärenden om uppehållstillstånd
Vilka handlingar gäller som pass
Omhändertagande av pass
Inledning
Kapitlet om identitet och pass i besöks- och bosättningsärenden behandlar
två olika områden, som delvis berör varandra. Det ena är det krav på en
klarlagd identitet som finns i ärenden om uppehållstillstånd. Det andra är
passfrågan, både det krav på pass som finns vid inresa och vistelse här i
landet, men även vilka handlingar som godtas som pass och
Migrationsverkets möjlighet att i vissa situationer omhänderta ett pass. Båda
områdena behandlas i det följande främst utifrån bosättningsprocessens
perspektiv.
Enligt Migrationsöverdomstolen ska förutsättningarna för uppehållstillstånd

p.g.a. anknytning prövas i en viss ordning. Först ska kravet på klarlagd
identitet och vad passkravet i så fall innebär prövas, före det att en materiell
prövning av anknytningen görs (se MIG 2011:11).
Krav på klarlagd identitet

Det finns inte någon legal definition av begreppet identitet i utlänningslagen
(2005:716) (UtlL) och det saknas vägledande förarbetsuttalanden. Inte heller
finns några uttryckliga bestämmelser om vilket beviskrav som gäller
rörande sökandes identitet vid prövningen av en ansökan om
uppehållstillstånd, även om en viss ledning kan hämtas från lagmotiven.
Av avgöranden från Migrationsöverdomstolen framgår att identiteten, enligt
tidigare fast praxis i medborgarskapsärenden, består av sökandens namn,
ålder och, som huvudregel, medborgarskap (se MIG 2011:11 och MIG
2012:1).
I anknytningsärenden är det normala beviskravet att sökanden ska

klarlägga sin identitet. Klarlagt är ett beviskrav som får anses liktydigt med
styrkt. Migrationsöverdomstolen använder båda begreppen. Kravet på den
sökande att klarlägga/styrka sin identitet gäller både vid ansökan utifrån
och efter inresa i Sverige. I vissa fall kan dock omständigheterna vara
sådana att det är motiverat med en bevislättnad innebärande att det är
tillräckligt att den sökande gör sin identitet sannolik (se vidare MIG
2011:11, MIG 2012:1, MIG 2014:16, MIG 2016:6 och MIG 2016:13).
Styrkt/visat är ett starkare beviskrav än sannolikt, men lägre än brottmålens
krav på att det ska vara ställt utom rimlig tvivel. Om den sökande har att
göra sin identitet sannolik är de krav på dokumentation och utredning som
ställs väsentligt lägre än när identiteten ska vara styrkt.
I de följande avsnitten gås igenom dels vad som krävs för att sökanden ska
anses ha klarlagt sin identitet, dels under vilka omständigheteter ett lägre
beviskrav innebärande att sökanden endast ska göra sin identitet sannolik
kan komma ifråga, både vid ansökan utifrån och efter inresa.
Mer om tillämpningen av kraven på klarlagd identitet och pass framgår av

Migrationsverkets rättsliga ställningstagande den angående kraven på
klarlagd identitet och pass i ärenden om uppehållstillstånd (SR 22/2018).
Tillräcklig bevisning för att anse identiteten klarlagd

För att en sökande ska anses ha klarlagt/styrkt sin identitet på ett godtagbart
sätt ska han eller hon som huvudregel kunna visa ett hemlandspass i original
eller en fotoförsedd identitetshandling i original utfärdad av behörig
myndighet i hemlandet, allt under förutsättning att det i det enskilda fallet
inte finns anledning att tvivla på dokumentets äkthet (jfr prop. 1997/98:178
s. 8).
Det är inte nödvändigt att sökanden visar ett pass för att klarlägga
identiteten. Även andra bevis för att klarlägga identiteten kan vara
tillräckliga. Fri bevisföring och fri bevisvärdering tillämpas. Har en sökande
identitetshandlingar av en annan typ eller andra handlingar med
identitetsuppgifter – som alltså inte i första hand utfärdats för att visa
identitet, t.ex. födelseintyg, vigselbevis, körkort och betyg – kan de
tillsammans med uppgifter från en anknytningsperson i Sverige styrka
sökandens identitet. En förutsättning är dock att anknytningspersonen med
egna handlingar eller med en trovärdig redogörelse för de omständigheter
som gör att denne inte kan få fram godtagbara identitetshandlingar har styrkt
sin identitet i ett ärende om uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap
samt att de berörda personerna har känt varandra under lång tid i hemlandet
eller i ett tredje land (se vidare SR 22/2018).
Migrationsöverdomstolen har i ett avgörande prövat vad som är tillräcklig

bevisning för att uppnå det krav på styrkt identitet som finns vid svenskt
medborgarskap (se MIG 2010:17). Domstolens uttalanden i detta rättsfall
bör även kunna tillmätas viss betydelse i ärenden om uppehållstillstånd.
Bevislättnad i vissa ärenden

För att få tillgodoräkna sig bevislättnad från kravet på klarlagd identitet
krävs att utlänningen inte bedöms kunna ta fram mer bevisning eller att det
inte är rimligt att kräva det. Det innebär att varje sökande först måste göra
allt som är rimligt och möjligt för att klarlägga sin identitet. Först när detta
har gjorts kan en bevislättnadsregel komma till tillämpning och då kan det
vara tillräckligt att sökanden gjort sin identitet sannolik. Kraven på
dokumentation och annan utredning om sökandes identitet är väsentligt
lägre än i de fall då den ska nå nivån klarlagd/styrkt (se SR 22/2018).
Bevislättnad före inresa

Huvudregeln är att den sökande, när ansökan ges in före inresa, har att
klarlägga/styrka sin identitet (jfr MIG 2011:11). Men p.g.a. förhållandena i
sökandes hemland kan det ibland vara svårt eller omöjligt att skaffa fram
sådana dokument som klarlägger identiteten. Det kan också finnas
anledning att ifrågasätta de dokument som finns. Sådan är situationen t.ex.
för sökande från Somalia.
Genom Migrationsöverdomstolens tidigare praxis (se MIG 2012:1, MIG

2014:16 och MIG 2016:6) har en bevislättnadsregel utvecklats, vilken
innebär att identiteten hos en sökande förälder från ett land med ingen eller
dålig myndighetsstruktur endast behöver göras sannolik.
Bevislättnadsregeln förutsätter
 att det finns en dna-analys som styrker att personen är förälder till ett
barn som sökanden uppges ha gemensamt med anknytningspersonen,
 att anknytningspersonen är barnets andra förälder och
 att föräldrarna levt tillsammans i en hushållsgemenskap innan
anknytningspersonen kom till Sverige.
Vid frågan om en bevislättnad avseende en sökande förälders identitet måste

en proportionalitetsbedömning göras mellan å ena sidan den enskildes
intresse av att återförenas med sin familj och å andra sidan de
samhällsintressen som kräver ett klarläggande av den sökandes identitet,
bl.a. säkerhet och reglerad invandring (se MIG 2012:1 och MIG 2016:6).
Motsvarande förutsättningar gäller när det är ett barn från ett land med
ingen eller dålig myndighetsstruktur som ansöker. Det räcker att barnet gör
sin identitet sannolik om
 en dna-analys styrker att anknytningspersonen är barnets förälder och
 anknytningspersonen och barnets andra förälder levt i en
hushållsgemenskap innan anknytningsföräldern kom till Sverige.
Även här ska en proportionalitetsavvägning ske där intresset av återförening

ställs mot de samhällsintressen som kräver att barnets identitet klarläggs.
I ärende om uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder

respektive make (familjeåterförening) enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 a
respektive 1 utlänningslagen, hade båda makarnas föräldraskap visats
genom bl.a. dna-analys. Den identitet som uppgivits och godtagits såsom
sannolik respektive tilldelats vid beviljande av uppehållstillstånd som
skyddsbehövande för anknytningspersonen godtogs i målet som grund för
prövning av barnets och makans ansökan om uppehållstillstånd p.g.a.
anknytning till honom. Som huvudregel ställs ett högt beviskrav för
uppgifter om en sökandes identitet. Eftersom det var omöjligt för barnet och
makan att genom traditionella bevismedel visa sin identitet, gjorde
domstolen en individuell bedömning, innefattande proportionaliteten av ett
högt beviskrav och fann att det var tillräckligt att sökandena gjorde sina
identiteter sannolika (se MIG 2012:1).
Migrationsöverdomstolen konstaterade att det som huvudregel ställs ett högt

beviskrav avseende sökandens identitet vid prövning av ärenden om
uppehållstillstånd på grund av anknytning. Beviskravet syftar bl.a. till att ta
tillvara samhällets intresse av att motverka olaglig invandring och
människohandel samt att förebygga alla typer av hot mot medlemsstaternas
inre säkerhet, allmänna ordning, folkhälsa och internationella förbindelser.
Mot dessa samhällsintressen ska dock vägas utlänningens i såväl
internationell som inhemsk rätt erkända intresse av familjeåterförening och
att kunna utöva familjeliv. Vid avvägningen, i det enskilda fallet, bör en
proportionalitetsbedömning göras (se MIG 2012:1).
Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip som innebär att det ska

råda balans mellan mål och medel. Åtgärder ska inte gå utöver vad som är
nödvändigt m.h.t. ändamålet. Inom unionsrätten finns tre kriterier som alla
ska vara uppfyllda för att åtgärden ska anses proportionell:
 Är åtgärden ägnad att tillgodose ändamålet?
 Är åtgärden nödvändig för att uppnå ändamålet eller finns det mindre
inskränkande alternativ?
 Står den fördel åtgärden tillgodoser i rimlig proportion till den skada
som åtgärden kan orsaka för de berörda?
Det fordras att sökanden inte kan ta fram mer bevisning eller att det inte är
rimligt att så kräva. Omständigheterna kan vara sådan p.g.a. den rådande
situationen i sökandes hemland, vilket sedan många år tillbaka är fallet
beträffande Somalia (se SR 22/2018).
Migrationsöverdomstolen slog i MIG 2014:16 fast att det inte, för att
bevislättnad rörande en sökande förälders identitet ska kunna komma i
fråga, krävs att både föräldrar och barn levt tillsammans utomlands i
hushållsgemenskap. Då makarna sammanbott stadigvarande i hemlandet
och sökanden förmått göra sin identitet sannolik, samt då det inte kommit
fram något skäl som talade mot det, beviljades sökanden permanent
uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin hustru. Makarna hade i det
aktuella ärendet bott tillsammans i fyra–fem månader utomlands.
Migrationsöverdomstolen konstaterade att de lämnat samstämmiga och
obestridda uppgifter om sina identiteter, sitt förhållande, äktenskap och
sammanboende. Det som orsakat avbrottet i sammanboendet i det aktuella
ärendet var omständigheter som makarna själva inte kunnat råda över.
Hustrun var gravid då hon lämnade hemlandet. Därmed räckte det att räckte
att mannen gjorde sin identitet sannolik.
I MIG 2016:6 konstaterade Migrationsöverdomstolen att när en utlänning

ansöker om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till sitt barns andra förälder
kan bevislättnad i vissa fall ges avseende den sökande förälderns identitet,
om föräldrarna levt tillsammans utomlands i hushållsgemenskap innan
anknytningspersonen kom till Sverige. Detta gäller enligt
Migrationsöverdomstolen oavsett om det är fråga om ett tidsbegränsat eller
permanent uppehållstillstånd. Domstolen konstaterade kvinnan och hennes
make inte har levt tillsammans i hushållsgemenskap innan maken kom till
Sverige. Såtillvida uppfyllde kvinnan inte det krav som ställts upp i praxis
för en bevislättnad när det gäller identitet. Därefter gick domstolen vidare
och gjorde den proportionalitetsbedömning som återstod, vilken utmynnade
i att sökanden inte kunde komma i åtnjutande av bevislättnad avseende
identiteten. Domstolen klargjorde även att begrepp som "visas",
"klarläggas" och "fastställas" alla är uttryck för ett och samma höga
beviskrav, nämligen att identiteten ska vara styrkt.
Migrationsöverdomstolen har därefter utvecklat bevislättnadsregeln genom

sin praxis i MIG 2016:13. Domstolen fann där att en bevislättnad kunde ges
i ett mål när grunden för ansökan var hushållsgemenskap. En kvinna och
hennes barn ansökte om uppehållstånd på grund av anknytning till en
skyddsbehövande make/far med permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Kvinnan och barnen, även det äldsta barnet, en tjugoårig dotter, gavs därvid
samtliga en bevislättnad avseende sina identiteter. Vidare ansåg
Migrationsöverdomstolen att den tjugoåriga dottern uppfyllde kraven på
hushållsgemenskap och ett särskilt beroendeförhållande. Samtliga beviljades
permanent uppehållstillstånd.
I MIG 2011:11 uttalade Migrationsöverdomstolen som huvudregel att

passkravet innebär att en ansökan om uppehållstillstånd utifrån kan avslås
redan på den grunden att sökanden saknar ett pass, i det fall det endast kan
bli frågan om att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstilstånd i Sverige. I MIG
2016:6 förtydligade Migrationsöverdomstolen att när en utlänning ansöker
om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till sitt barns andra förälder, kan en
bevislättnad i vissa fall ges avseende den sökande förälderns identitet, om
föräldrarna levt tillsammans utomlands i en hushållsgemenskap innan
anknytningspersonen kom till Sverige. Det gäller oavsett om det är frågan
om ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd. Som alltid får en
proportionalitetsavvägning ske. Skulle den sökandes intresse av familje-
återförening väga över kan därmed ett uppehållstilstånd, tidsbegränsat eller
permanent, ges. För i det fall en sökande som saknar pass beviljas
tidsbegränsat uppehållstilstånd bör han eller hon samtidigt även ges ett
främlingspass gällande för samma tid (se SR 22/2018).
Därmed kommer även de skyddsbehövande vars uppehållstillstånd

tidsbegränsats p.g.a. lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av
möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (den tillfälliga lagen) men
som omfattas av rätten till familjeåterförening att kunna få en
bevislättnad avseende identiteten, vilken innebär att det räcker att denna
görs sannolik (se SR 22/2018).
Bevislättnad efter inresa

Ett uppehållstillstånd ska som huvudregel ansökas om och beviljas före
inresan i landet. Dock finns ett antal situationer där undantag kan göras från
denna huvudregel (se vidare 5 kap. 18 § UtlL).
Även då en ansökan prövas efter inresa i landet är det normala beviskravet

att identiteten ska vara klarlagd/styrkt. I anknytningsärenden finns i sådana
fall endast ett begränsat utrymme för den sökande att få tillgodoräkna sig en
bevislättnadsregel.
För att uppehållstillstånd p.g.a. anknytning ska kunna beviljas efter inresa
krävs dessutom att det finns sådana omständigheter som avses i 5 kap. 18 §
andra stycket 5 eller 11 UtlL.
5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL

I prop. 1999/2000:43 (s. 59) anges att förhållandena undantagsvis kan vara
sådana att det p.g.a. utlänningens anknytning till någon i Sverige inte
skäligen kan krävas att sökanden ska återvända till något annat land för att
ge in ansökan där, trots att sökanden inte kunnat styrka sin identitet på ett
tillfredsställande sätt.
Vid bedömningen enligt 5 kap. 18 § andra stycket 5 UtlL av om det skäligen

kan krävas att utlänningen reser till ett annat land för att ge in ansökan där
ska enligt lagrummets fjärde stycke konsekvenserna för ett barn att skiljas
från sin förälder särskilt beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd
skulle beviljats om prövningen gjorts före inresan i Sverige.
Omständigheterna kan vara sådana att det trots att sökanden inte klarlagt sin
identitet inte rimligen kan krävas att han eller hon återvänder för att lämna
in en ansökan. I en sådan undantagssituation kan det vara tillräckligt att den
sökande gör sin identitet sannolik (se även SR 22/2018).
5 kap. 18 § andra stycket 11 UtlL

Enligt förarbetena (prop. 1979/80:96 s. 34) har undantag från huvudregeln
om uppehållstillstånd före inresa p.g.a. synnerliga skäl (nuvarande punkten
11) kunnat göras om förhållandena är sådana att det skulle vara ”stötande
mot rättskänslan” att kräva att utlänningen lämnar landet innan hans eller
hennes ansökan prövas.
I vissa undantagsfall kan det finnas synnerliga skäl att tillåta att ansökan
prövas under den tid en utlänning vistas i landet trots att identiteten inte är
klarlagd, om personen inte kommer att kunna återvända till Schengen-
området efter en utvisning och detta skulle medföra ett resultat som är
stötande mot rättskänslan. I en sådan situation är det tillräckligt att sökanden
gör sin identitet sannolik.
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2012:5 uttalat sig angående om

svårigheter att få ett giltigt pass utfärdat kan anses utgöra skäl för undantag
från huvudregeln, att uppehållstillstånd ska ha sökts och beviljats före
inresan i Sverige. Mannen som rättsfallet gäller hade sin sambo och deras
gemensamma barn här i landet. Han bedömdes ha haft sin hemvist i norra
Somalia och saknade pass. Familjen hade låtit genomföra en dna-analys som
utpekar honom som far till barnet. Då han saknade pass kunde han, eftersom
endast ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i enlighet med den då gällande
regleringen i 5 kap. 8 § UtlL1 kunde komma ifråga, inte beviljas
uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till sin sambo. Den omständigheten att
han saknade pass hindrade dock inte en prövning av hans rätt till uppehålls-
tillstånd p.g.a. anknytning till sitt och sambons gemensamma barn, eftersom
det då kunde bli fråga om ett permanent uppehållstillstånd beviljat med stöd
av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL.
Domstolen konstaterade inledningsvis att det inte framkommit något som

talade för att mannen vistats illegalt i Sverige. M.h.t. principen om barnets
bästa och framförallt mot bakgrund av att mannen sannolikt inte skulle
kunna få återvända till Sverige, eftersom han som somalier inte skulle kunna
skaffa en godtagbar passhandling, ansågs det stötande mot rättskänslan att
kräva att han ska lämna Sverige innan hans ansökan prövades. Det förelåg
därmed synnerliga skäl för att göra undantag från huvudregeln om att
ansökan ska göras från hemlandet. Målet återförvisades till
Migrationsverket för att utreda om förutsättningarna var uppfyllda för att
bevilja mannen uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till sitt barn (MIG
2012:5).
5 kap. 6 § UtlL
1
SFS 2015:91. Tidigare praxis, som ändrats genom lagändringen, framgår av MIG
2007:54.
Även för att beviljas uppehållstillstånd p.g.a. synnerligen ömmande
omständigheter enligt 5 kap. 6 § UtlL är huvudregeln att utlänningen
klarlagt sin identitet. Undantagsvis kan det dock vara tillräckligt att
identiteten gjorts sannolik. Det kan t.o.m. finnas undantagssituationer då
uppehållstillstånd kan beviljas enligt bestämmelsen trots att utlänningens
identitet inte ens gjorts sannolik. I så fall ska det vara fråga om sådana svåra
sjukdomstillstånd att bestående hinder mot verkställighet av ett
utvisningsbeslut bedöms finnas (se SR 22/2018).
För att uppehållstillstånd ska kunna ges krävs dock att det skulle strida mot
ett svenskt konventionstagande att avvisa eller utvisa personen (11 §
tillfälliga lagen).
Passkrav
Passkrav för inresa och vistelse
Ett principiellt passtvång gäller för utlänningar som ska resa in i eller vistas
i Sverige (2 kap. 1 § UtlL). Undantag från denna huvudregel återfinns både i
utlänningslagen och utlänningsförordningen (2 kap. 8 och 10 §§ UtlL och
2 kap. 1 och 2 §§ UtlF). I det följande omnämns några av de undantag från
passtvånget som finns. För en överblick över samtliga undantag hänvisas till
de ovan nämnda paragraferna.
Kravet på pass för inresa och vistelse gäller inte för en utlänning som är
medborgare i en Schengenstat, om han eller hon reser in i Sverige direkt
från en Schengenstat. Nordbor är utan villkor undantagna från passkravet
vid vistelse i Sverige (2 kap. 8 § UtlL).
En utlänning som har permanent uppehållstillstånd behöver inte ha pass vid

vistelse i Sverige (2 kap. 1 § första stycket UtlF). Observera att undantaget
endast gäller för vistelse och inte för inresa.
Barn under 16 år som är införda i förälders eller annan vuxen persons pass
och som följer med denna person, behöver inte ha eget pass (2 kap. 1 §
andra stycket UtlF). Den vuxne personens pass måste då innehålla de
uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet.
För information om vilka ytterligare undantag som finns från kravet på pass
vid inresa och vistelse hänvisas till de aktuella lagrummen i 2 kap. 8 och 10
§§ UtlL respektive 2 kap. 1 och 2 §§ UtlF.
Av SR 17/2015 följer att en handling som är spärrad i SIS inte kan anses
vara en giltig resehandling eftersom de utfärdande myndigheterna har
anmält att den är stulen, bortförd, försvunnen eller ogiltigt utfärdad.
Passkrav i ärenden om uppehållstillstånd
Migrationsöverdomstolen har i ett antal avgöranden betonat utlännings-
lagens krav på att utlänningar ska ha pass vid inresa och vistelse i Sverige
(se t.ex. MIG 2007:30 och 2007:54). Kravet gäller om inte lagstiftningen
innehåller ett uttryckligt undantag. Att utlänningen rent faktiskt inte har
möjlighet att skaffa ett pass som är giltigt i Sverige utgör inte skäl för
undantag (se MIG 2010 not. 4 [beslut den 25 februari 2010 i mål UM
11013-09], men även Migrationsöverdomstolens beslut den 27 juni 2011 i
mål UM 4434-11).
I rättschefens rättsliga ställningstagande angående kraven på klarlagd

identitet och pass i ärenden om uppehållstillstånd, SR 22/2018, utvecklas
resonemanget kring passkravet och för en fördjupad förståelse hänvisas till
detta dokument.
Allmänt gäller att en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts före inresan

endast kan beviljas om utlänningen har ett giltigt pass eller senast samtidigt
beviljas ett främlingspass. Även övriga kriterier ska då vara uppfyllda,
vilket normalt inbegriper en klarlagd identitet. I de fall det kan bli fråga om
ett permanent uppehållstillstånd i Sverige krävs pass för inresa, men inte för
vistelse. Efter inresan kan permanent uppehållstillstånd beviljas trots att
utlänningen saknar pass, förutsatt att övriga kriterier är uppfyllda. Som
tidigare nämnts är en utlänning som har permanent uppehållstillstånd
undantagen från passkravet vid vistelse i Sverige (se 2 kap. 1 § första
stycket UtlF).
Enligt Migrationsöverdomstolen kan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte

beviljas om utlänningen inte innehar ett giltigt pass. Undantaget i 4 kap.
23 § UtlF innebär inget generellt undantag från kravet på pass, utan endast
från kravet på att passet ska vara giltigt under hela den tid som det tillfälliga
uppehållstillståndet gäller (se MIG 2007:30 och 2007:54).
Om det finns särskilda skäl kan undantag enligt 4 kap. 23 § 5 UtlF göras,
och uppehållstillstånd beviljas för en längre tid än utlänningens pass är
giltigt. Som exempel på särskilda skäl anges i motiven att utlänningen på
grund av sjukdom är förhindrad att lämna Sverige (jfr regeringens
förordningsmotiv 1989:3 s. 24).
Migrationsöverdomstolen har uttalat att det finns ett krav på uppvisande av

pass i original för berörd svensk myndighet för att ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd ska kunna beviljas (se MIG 2009:7). Det får förstås som
att Migrationsverket och migrationsdomstolarna alltid har en möjlighet att,
på förekommen anledning eller annars, kräva att utlänningen uppvisar ett
giltigt pass. Domen säger däremot inte att så måste ske i varje enskilt fall.
Om det alls inte finns någon anledning att ifrågasätta utlänningens uppgift
om innehav av giltigt pass, så behöver Migrationsverket följaktligen inte
kräva att handlingen visas upp i original (se Migrationsverkets land-
informationssystem Lifos dokument nr 21543).
Om en utlänning inte har någon handling som gäller som pass och inte
heller har möjlighet att skaffa en sådan handling, kan Migrationsverket
utfärda främlingspass. Även i andra fall får Migrationsverket utfärda
främlingspass, om det finns särskilda skäl (se vidare 2 kap. 1 a § UtlL).
Omständigheterna kan vara sådana att skäl finns att bevilja sökanden
uppehållstillstånd, trots att han eller hon varken har eller har möjlighet att
skaffa ett pass.
I anknytningsärenden är en grundläggande förutsättning att den åberopade

anknytningen i sig är sådan att den kan ligga till grund för att bevilja
uppehållstillstånd i Sverige. Dessutom krävs att sökanden vid en fri
bevisvärdering styrker sin identitet eller att omständigheterna är sådana att
en bevislättnadsregel kan tillämpas, innebärande att det är tillräckligt att den
sökande gör sin identitet sannolik (och att så även sker).
I samtliga fall då identiteten inte klarlagts/styrkts, utan endast gjorts

sannolik, ska främlingspasset förses med en anteckning om att innehavarens
identitet inte är styrkt (för närmare information om regelverket kring
främlingspass, se vidare i handbokens kapitel om främlingspass).
Vilka handlingar gäller som pass

I 2 kap. 4–6 §§ UtlF finns utförliga regler om vad som krävs för att en
handling får godtas som pass (hemlandspass). Om ett pass uppfyller kraven
som anges där, ska det i princip godtas.
När en resehandling i övrigt får accepteras som pass framgår av 2 kap. 9 §,

11 § och 18–19 §§ UtlF. För medborgare i en EES-stat eller Schweiz gäller
ett identitetskort, som utvisar medborgarskapet, som pass vid in- och utresa
samt vistelse här (2 kap. 17 § första stycket UtlF). Detsamma gäller för den
tid det tillfälliga arbetet pågår för en utlänning som är bosatt i en EES-stat
men inte är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, om utlänningen
har rätt att arbeta och vistas i det landet och är anställd vid ett företag i det
landet och för företagets räkning ska arbeta tillfälligt i Sverige i samband
med en entreprenad eller liknande (2 kap. 17 § andra stycket och 5 kap. 2 §
första stycket 4 UtlF). Något undantag motsvarande det för EES-
medborgare finns inte för tredjelandsmedborgare. Enligt
Migrationsöverdomstolen ska en tredjelandsmedborgare som är anhörig till
en EES-medborgare med uppehållsrätt uppvisa ett giltigt pass för att styrka
sin uppehållsrätt (se MIG 2007:56).
Migrationsverket har fått bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter

om handlingar som får godtas som pass (2 kap. 22 § UtlF). Sådana
föreskrifter återfinns i Migrationsverkets författningssamling (MIGRFS
01/2016). Dessutom föreligger rättsliga kommentarer från Migrationsverket
angående bedömningen av syriska (SR 03/2016) och afghanska (SR
04/2016) och pass.
I UtlF regleras vidare i vilka fall svenska myndigheter får utfärda
resedokument (se 2 kap. 7 § UtlF) respektive främlingspass (2 kap. 1 a §
UtlL och 14–14 a §§ UtlF). Främlingspass och resedokument behandlas
närmare i respektive avsnitt i handboken.
De bestämmelser som reglerar när Migrationsverket kan omhänderta ett
pass återfinns i 9 kap. UtlL, som handlar om kontroll- och tvångsåtgärder.
Möjligheten att omhänderta ett pass finns dels när en utlänning ansökt om
uppehållstillstånd efter inresa, dels då ett avlägsnandebeslut ska verkställas.
Regleringen är uppdelad på två olika paragrafer, vilka berörs i det följande.
Ett pass kan omhändertas när en utlänning ansöker om uppehållstillstånd vid

inresa eller därefter, i avvaktan på att han eller hon får tillstånd att vistas här
eller lämnar landet (se vidare 9 kap. 4 § UtlL). Av de ursprungliga motiven
framgår att syftet med att införa en möjlighet att omhänderta pass delvis var
för att underlätta identifieringen under utredningsskedet, men avsåg i första
hand att säkerställa verkställigheten av ett avlägsnandebeslut (prop.
1985/86:133 s. 15). Meningen var att förhindra att den som fått resa in i
Sverige under väntetiden förstör eller gömmer passet (jfr prop. 1991/92:138
s. 15).
Enligt de ursprungliga motiven borde ett omhändertagande underlåtas

endast när det stod helt klart att passet inte behövdes under den fortsatta
handläggningen (prop. 1985/86:133 s. 26). I specialmotiveringen till
1988/89 års proposition uttrycktes istället förutsättningarna så att ett
omhändertagande bör ske endast om det kan underlätta utredningen (s. 171).
Passet kan även omhändertas när ett beslut om avvisning eller utvisning ska
verkställas (se vidare 9 kap. 5 § UtlL). Befogenheten åvilar enligt
bestämmelsens ordalydelse den verkställande myndigheten, d.v.s.
Migrationsverket eller Polismyndigheten. I de fall Migrationsverket
överlämnat ett verkställighetsärende till Polismyndigheten (enligt 12 kap. 14
§ fjärde stycket UtlL) är det därefter Polismyndigheten som kan
omhändertas ett pass med stöd av 9 kap. 5 § UtlL. Verket har då inte längre
någon sådan befogenhet.
Både bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 5 § UtlL ger en motsvarande

möjlighet att istället för pass omhänderta andra identitetshandlingar.
Om utlänningen avser att lämna landet, måste passet återställas. I annat fall
skulle utresan hindras, vilket skulle stå i strid med bl.a. FN:s förklaring om
de mänskliga rättigheterna. Är det däremot tveksamt om utlänningen
verkligen tänker resa ut, bör passet återlämnas först i direkt samband med
utresan (prop. 1985/86:133 s. 17).
I de fall omständigheterna inte är sådana som beskrivs i 9 kap. 4 respektive
5 §§ UtlL saknar Migrationsverket möjlighet att omhänderta ett pass. Så är
fallet t.ex. då fråga är om återkallelse av uppehållstillstånd.
Migrationsverkets beslut att omhänderta pass kan inte överklagas.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Uppehållstillstånd på grund av Skapad 2010-12-30
anknytning Uppdaterad 2019-05-24
Uppehållstillstånd på grund av anknytning

Detta avsnitt behandlar de olika bestämmelser som gäller för uppehålls-
tillstånd grundat på anknytning, både till en person och till det svenska
samhället. Grunderna för när ett uppehållstillstånd p.g.a. anknytning kan ges
återfinns i 5 kap. 3 och 3 a §§ UtlL.
Förutom denna inledning innehåller avsnittet följande kapitel.
- Rätt till familjeåterförening

- Annan anknytningsinvandring
- Krav på anknytningspersonen
- Uppskjuten invandringsprövning
- Dna-analys i familjeåterföreningsärenden
För att komma till respektive kapitel klickar du på rubriken i sidomenyn till
vänster. Nedan följer en kort sammanfattning av innehållet i respektive kapitel.
Rätt till familjeåterförening

Medlemmar ur kärnfamiljen har en rätt till uppehållstillstånd, vilket följer
av 5 kap. 3 § UtlL. Paragrafen infördes år 2006 för att uppnå förenlighet
med rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till
familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s.12-18, Celexnr 32003L0086).
Direktivet benämns även familjeåterföreningsdirektivet. När en sökande kan
beviljas uppehållstillstånd för familjeåterförening, men även i vilka situa-
tioner uppehållstillstånd kan nekas, gås igenom i kapitlet ”Rätt till familje-
återförening”.
Annan anknytningsinvandring
Tidigare gällde generellt att möjligheten att beviljas uppehållstillstånd p.g.a.
anknytning till en person bosatt i Sverige var utformad som en principiell
rätt, dvs. att uppehållstillstånd får ges. Denna principiella rätt finns kvar för
vissa andra kategorier av anhöriga, som inte omfattas av rätten till familje-
återförening, och för de personer som har en anknytning till det svenska
samhället. Regelverket återfinns i 5 kap. 3 a § UtlL, och behandlas i kapitlet
”Annan anknytningsinvandring”. Där gås grunderna för när en sökande får
beviljas uppehållstillstånd igenom, men även när det finns särskilda skäl
mot att ge uppehållstillstånd.
Krav på anknytningspersonen
Vid fråga om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till en person finns
generella krav hänförliga till anknytningspersonen som ska vara uppfyllda
för att uppehållstillstånd ska kunna ges. Det gäller anknytningspersonens
bosättning i landet, men framför allt det försörjningskrav som infördes i
samband med den tillfälliga lagen 2016 . Detta utvecklas vidare i kapitlet
”Krav på anknytningspersonen”.
Ordningen med uppskjuten invandringsprövning innebär att vid nyetable-
rade anknytningar kommer det uppehållstillstånd som ges att tidsbegränsas.
Uppskjuten invandringsprövning tillämpas vid s.k. snabba anknytningar
både enligt 5 kap. 3 och 3 a §§ UtlL. När det första tillståndet ska tids-
begränsas, men även vad som händer i en förlängningssituation eller om
förhållandet upphör under prövoperioden, tas upp i kapitlet ”Uppskjuten
invandringsprövning”.
Dna-analys i familjeåterföreningsärenden
I vissa familjeanknytningsfall enligt5 kap. 3 och 3 a §§ UtlL kan den
sökande och anknytningspersonen ges tillfälle att få en dna-analys utförd
gällande det biologiska släktskap som åberopas. Vad som gäller för dna-
analys vid familjeanknytning tas upp i kapitlet ”dna-analys i familjeåter-
föreningsärenden”.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Rätt till familjeåterförening Skapad 2010-12-30
Rätt till familjeåterförening

I det här handbokskapitlet finns hänvisningar av betydelse för lagen om
tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
(den tillfälliga lagen).
Den tillfälliga lagen trädde ikraft den 20 juli 2016 och gäller till och med
den 19 juli 2021. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om
tidsbegränsade uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande utom
kvotflyktingar, om begränsade möjligheter till anhöriginvandring för
skyddsbehövande med tidsbegränsade uppehållstillstånd och om skärpt
försörjningskrav.
Under den tid den tillfälliga lagen gäller kan en utlänning som inte
befinner sig i Sverige, när uppehållstillstånd på anknytning inte kan
beviljas på annan grund, ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, om ett
beslut att neka uppehållstillstånd skulle strida mot ett svenskt
konventionsåtagande. Mer om denna grund finns att läsa i avsnittet
”Uppehållstillstånd när utlänningen inte befinner sig i Sverige om ett
nekande skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande” nedan i
detta kapitel.
Den tillfälliga lagen begränsar möjligheterna till anhöriginvandring för

flyktingar och alternativt skyddsbehövande med tidsbegränsade
uppehållstillstånd. När uppehållstillstånd i sådana fall kan ges grundat
på anknytning till någon som är skyddsbehövande med tidsbegränsat
uppehållstillstånd framgår av kapitlet ”Krav på anknytningspersonen” i
denna handbok.
Om ansökan om uppehållstillstånd gjorts den 21 juli 2016 eller därefter

måste alltid det utvidgade försörjningskravet i den tillfälliga lagen
bedömas, när det är frågan om anknytning till en person. Mer om
försörjningskravet i den tillfälliga lagen återfinns i kapitlet ”Krav på
anknytningspersonen”.
När någon av makarna eller samborna är under 21 år får

uppehållstillstånd vägras, om anknytningspersonen är flykting eller
alternativt skyddsbehövande med ett uppehållstillstånd tidsbegränsat
enligt den tillfälliga lagen. Mer om detta följer nedan i avsnittet ”Gift
eller sambo under 18 eller 21 år”.
Innehåll
Inledning
Grunder för uppehållstillstånd
Äktenskap
Om utredning, beviskrav och bevisbörda
Utländska äktenskaps giltighet i Sverige
Tidigare regelverk och övergångsbestämmelser
Barnäktenskap
Gift med annan vid äktenskapets ingående
Tvångsäktenskap
Fullmaktsäktenskap
Anknytning till Sverige vid äktenskapshinder eller fullmaktsäktenskap
Ordre public
Registrerat partnerskap
Samboförhållande
Barns anknytning till en förälder
Ogift barn under 18 år
Anknytning till en förälder i Sverige
Medsökande barn
Medgivande från en förälder som har del i vårdnaden
Barn som adopterats eller avses bli adopterade
Lag (2018:1289) om adoption i internationella situationer
1993 års Haagkonvention
Erkännande av utländska adoptionsbeslut
Adoptionsbeslut meddelat av svensk domstol
Uppehållstillstånd för adoptivbarn
Uppehållstillstånd för barn som avses bli adopterade
När en adoption frånkänns verkan i ärende om uppehållstillstånd
Anknytning till ett barn som är flykting eller annan skyddsbehövande
Förälder till ett ensamkommande barn
Beslut om asylansökan från förälder eller annan vuxen som trätt i
föräldrarnas ställe tas i samband med beslut om barnets asylansökan
Uppehållstillstånd för en utlänningen som inte befinner sig i Sverige om
ett nekande skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande
Rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen
Mer om proportionalitetsbedömningen
Uppehållstillstånd grundat på ett svenskt konventionsåtagande ska vara
tidsbegränsat
Förlängt uppehållstillstånd
När uppehållstillstånd kan vägras
Oriktiga uppgifter
Skenförhållande
Hot mot allmän ordning och säkerhet
Särlevnad
Gift eller sambo med annan
Gift eller sambo under 18 eller 21 år
Humanitära hänsyn
Handläggningstid
Tillståndstid
Huvudregeln är permanent uppehållstillstånd
Tidsbegränsat uppehållstillstånd
Ett tidsbegränsat uppehållstillståndet ska motiveras i beslutet
Uppehållstillståndet ska gälla minst ett år
Undantag med hänsyn till passets giltighetstid
Arbetstillstånd
Inledning
Europeiska rådet antog den 22 september 2003 direktivet 2003/86/EG om
rätt till familjeåterförening 1, nedan benämnt familjeåterföreningsdirektivet.
Familjeåterföreningsdirektivet innehåller både obligatoriska och fakultativa
bestämmelser. Det behandlar tredjelandsmedborgares rätt till familjeåter-
förening med familjemedlemmar som också är tredjelandsmedborgare
(d.v.s. personer som inte är unionsmedborgare enligt artikel 17.1 i EG-
fördraget). För att uppnå en enhetlig och icke diskriminerande lagstiftning
ansåg dock regeringen att rätten skulle gälla oavsett referenspersonens
medborgarskap (jfr prop. 2005/06:72 s. 32). Genomförandet av
familjeåterföreningsdirektivet i svensk rätt innebar ett antal ändringar i
utlänningslagen (2005:716) (UtlL), vilka trädde ikraft den 30 april 2006
(SFS 2006:220). Medlemmar ur kärnfamiljen fick därmed en rätt till
uppehållstillstånd, vilken återfinns i 5 kap. 3 § UtlL.
Europeiska kommissionen utfärdade den 3 april 2014 riktlinjer för

tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening 2.
Riktlinjerna är en vägledning vid tillämpningen av direktivet. De speglar
kommissionens hållning, men ståndpunkterna kan komma att ändras över
tid. Kommissionen uttalade i riktlinjerna bl.a. att eftersom den allmänna
regeln är att familjeåterförening ska beviljas måste bestämmelserna om
undantag från denna regel tolkas strikt (s. 2–3).
Det kan noteras att Migrationsöverdomstolen har valt att tolka bestämmelser
i UtlL som föranletts av familjeåterföreningsdirektivet i ljuset av direktivet
(jfr MIG 2007:14).
Europaparlamentet och rådet antog den 13 december 2011 direktivet

2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa
personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig
status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas
som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet
(omarbetning) 3, nedan benämnt det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. För
att fullt ut uppfylla det omarbetade skyddsgrundsdirektivets bestämmelser
infördes den 1 januari 2015 en ny anknytningsgrund i 5 kap. 3 § första
1
EUT L 251, 3.10.2003, s.12–18 (Celex 32003L0086).
2
Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet, Riktlinjer för
tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening, Bryssel den
3.4.2014, COM(2014) 210 final.
3
EUT L 337, 20.12.2011, s. 9–26 (Celex 32011L0095).
stycket 5 UtlL. Bestämmelsen ger en förälder till ett utländskt barn som är
skyddsbehövande, eller en annan vuxen som får anses ha trätt i föräldrarnas
ställe, en rätt till uppehållstillstånd om personen befinner sig i Sverige och
beslutet om hans eller hennes asylansökan fattas i samband med beslut om
barnets asylansökan.
Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § UtlL kan vägras med stöd av 5 kap. 17–
17 b §§ UtlL. Så är fallet t.ex. vid särlevnad, om ansökan om
uppehållstillstånd grundar sig på oriktiga uppgifter eller om sökanden utgör
ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Uppehållstillstånd kan följaktligen
inte vägras i andra fall än de som uttryckligen återfinns i lagstiftningen. Men
en ansökan kan ändå komma att avslås av andra skäl, t.ex. om vissa krav
hänförliga till anknytningspersonen inte är uppfyllda eller om sökanden inte
har klarlagt sin identitet eller, när så krävs, är i avsaknad av pass (se vidare i
handbokens kapitel om krav på anknytningspersonen respektive identitet
och pass).
I detta kapitel avhandlas främst de bestämmelser som återfinns i 5 kap. 3 §

och 17–17 b §§ UtlL, samt därmed sammanhängande frågeställningar. Först
kommer de grunder för uppehållstillstånd som införts till följd av
familjeåterföreningsdirektivet, men även det omarbetade
skyddsgrundsdirektivet, att tas upp. Därefter i vilka situationer som
uppehållstillstånd kan vägras. Denna disposition följer den kronologiska
uppbyggnaden av 5 kap. UtlL, men har även valts eftersom den normala
gången vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd är att först ta
ställning till om en grund för uppehållstillstånd föreligger, för att därefter
beakta eventuella skäl som talar emot att bevilja ansökan. Märk emellertid
att kravet på klarlagd identitet, men även passkravet, prövas före det att
ställning tas till grunden för uppehållstillstånd (se MIG 2011:11 men även
vidare kapitlet ”Identitet och pass i besöks- och bosättningsärenden” i denna
handbok).

Bestämmelserna om när uppehållstillstånd ska beviljas i enlighet med
familjeåterföreningsdirektivet återfinns i 5 kap. 3 § UtlL. Genom att direk-
tivet infördes i svensk rätt har den sökande, om villkoren är uppfyllda, fått
en rätt till uppehållstillstånd här i landet. I bestämmelsen återfinns även en
rätt till uppehållstillstånd för ett barn som adopteras, men inte omfattas av
regleringen gällande barns anknytning till en förälder som är bosatt eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här. Ännu en grund för
uppehållstillstånd har därefter tillkommit i 5 kap. 3 § UtlL, för att fullt ut
uppfylla bestämmelserna i det omarbetade skyddsgrundsdirektivet.
Äktenskap
I Sverige är äktenskapsbalken (1987:230) könsneutral. Det innebär att en
persons kön inte har någon betydelse för möjligheten att gifta sig.
Bestämmelserna i äktenskapsbalken och andra författningar tillämpas på
samma sätt i fråga om par av olika kön och par av samma kön.
Familjeåterföreningsdirektivet föreskriver en skyldighet för medlems-

staterna att bevilja anknytningspersonens make uppehållstillstånd (se artikel
4.1 a i familjeåterföreningsdirektivet). Att den som är gift har rätt till
uppehållstillstånd följer av 5 kap. 3 § första stycket 1 UtlL.
Rätten till uppehållstillstånd föreligger oavsett om anknytningen är

nyetablerad eller det är fråga om en återförening av en redan etablerad
familj. Vid nyetablerad anknytning tillämpas uppskjuten
invandringsprövning vilket innebär att den sökande först kommer att ges
tidsbegränsat uppehållstillstånd innan ett permanent sådant kan komma
ifråga (se vidare i avsnittet nedan om tidsbegränsat uppehållstillstånd vid
uppskjuten invandringsprövning nedan).
Om utredning, beviskrav och bevisbörda

För att kunna beviljas uppehållstillstånd grundat på ett äktenskap med en
person som bor i Sverige (eller ett äktenskap med en person som avser att
bosätta sig här) är det sökanden som har att styrka att äktenskapet föreligger.
En förutsättning för att bevilja uppehållstillstånd är att förhållandet är
vederbörligen styrkt genom skriftliga bevis för familjebanden, t.ex.
vigselbevis. Medlemsstaterna får hålla samtal med bl.a. anknytnings-
personen (”referenspersonen” med direktivets terminologi) och göra de
utredningar som bedöms nödvändiga, om det är lämpligt för att styrka
familjebanden (jfr artikel 5.2 i familjeåterföreningsdirektivet och MIG
2007:38. Se även det rättsliga ställningstagandet angående beviskravet i
anknytningsärenden, SR 12/2017).
För att visa att ett äktenskap ingåtts bör sökanden uppvisa ett äktenskaps
bevis i original och en kopia av äktenskapsbeviset ska bifogas handlingarna
hos Migrationsverket. Även andra handlingar varav framgår att parterna är
gifta med varandra kan naturligtvis vara av betydelse. I en del kulturer
genomgår paret flera moment inför vigselakten, t.ex. att äktenskapskontrakt
upprättas eller hemgift överlämnas. Dessa viljeyttringar, som i vissa fall
skriftligen dokumenteras, är ofta avgörande för att giftermålet ska kunna
slutföras och paret förklaras man och hustru. Sådana handlingar eller
uppgifter kan också vara av vikt för att styrka äktenskapet.
När en person som är bosatt i Sverige ingått ett äktenskap här i landet
kommer äktenskapet av Skatteverket att bli registrerat i folkbokföringen.
Om äktenskapet inte registrerats får utredas varför. Det kan bero på att ett i
landet giltigt äktenskap faktiskt inte ingåtts. När äktenskapet ingåtts i
Sverige kan sökanden även inge ett utdrag som visar att äktenskapet är
registrerat i sökandens hemland. Det kan dock inte krävas att äktenskapet
även registreras i hemlandet.
I de fall ett äktenskap ingåtts i utlandet registreras äktenskapet av
Skatteverket i folkbokföringen. Det är parternas sak att kontakta
Skatteverket och ombesörja att registreringen sker. Även om äktenskapet
inte registrerats hos Skatteverket kan det dock vara frågan om ett i Sverige
giltigt äktenskap. Migrationsverket har att göra en självständig bedömning
av om äktenskapet är giltigt i Sverige. Mer om hur denna bedömning går till
framgår av de efterföljande kapitlen.
Vanligen finns ingen orsak för Migrationsverket att ifrågasätta Skatteverkets

bedömning av om ett giltigt äktenskap föreligger. Men om
omständigheterna pekar på att ett giltigt äktenskap inte föreligger är
Migrationsverket inte bundet av Skatteverkets bedömning. Inte heller om
Migrationsverket gör bedömningen att det är frågan om ett giltigt äktenskap,
trots att Skatteverket nekat registrering. Enligt Migrationsöverdomstolen är
en uppgift i det svenska folkbokföringsregistret en omständighet som väger
tungt, men den kan inte ensamt vara avgörande (se MIG 2008:18).
Anknytningspersonen kan, när Skatteverket nekat registrering av ett
äktenskap, ombes att lämna in en kopia av beslutet till Migrationsverket.
Utländska äktenskaps giltighet i Sverige

Bestämmelser om när i utlandet ingångna äktenskap erkänns (d.v.s. gäller) i
svensk rätt återfinns i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Lagen benämns i
det följande IÄL.
Internordiska förhållanden är reglerade i förordningen (1931:429) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap, men den regleringen kommer inte att beröras vidare nedan.
Enligt huvudregeln i 1 kap. 7 § första stycket IÄL anses ett äktenskap som
ingåtts utom riket enligt utländsk lag giltigt till formen, om det är giltigt i
den stat där det ingicks.
I vissa situationer erkänns dock inte ett äktenskap som ingåtts utomlands i
Sverige, trots att det är giltigt i den stat där det ingicks. Enligt 1 kap. 8 a §
första stycket IÄL erkänns inte ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk
lag i Sverige, om någon av parterna var under 18 år vid tidpunkten för
äktenskapets ingående (punkt 1) eller om det är sannolikt att det har ingåtts
under tvång (punkt 3). Äktenskapet erkänns inte heller om det vid
tidpunkten för äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot det enligt
svensk lag (punkt 2) eller parterna inte var närvarande samtidigt vid
äktenskapets ingående (punkt 4), och minst en av parterna då var svensk
medborgare eller hade hemvist i Sverige. Det följer dock av paragrafens
andra stycke att vad som sägs i första stycket inte gäller om det finns
synnerliga skäl att erkänna äktenskapet. Förutsatt att båda parterna är över
18 år.
Vad som enligt svensk rätt utgör äktenskapshinder framgår av 2 kap. 1 §
och 3–4 §§ äktenskapsbalken. Äktenskapshinder föreligger för den som är
under 18 år eller gift eller registrerad partner. Äktenskap får inte heller ingås
mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller
är hel- eller halvsyskon. Adoptivförhållande jämställs med släktskap.
Halvsyskon, och de som anses som helsyskon genom ett adoptivförhållande,
kan dock få dispens att ingå äktenskap.
Vid bedömningen av om ett äktenskap kan grunda en rätt till

uppehållstillstånd har Migrationsverket att beakta bestämmelserna i IÄL.
Detsamma gäller för Skatteverket vid bedömningen av om ett i utlandet
ingånget äktenskap ska ligga till grund för registrering i den svenska
folkbokföringen.
Ett äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag, men inte erkänns i Sverige,
saknar rättsverkningar här i landet. I Sverige anses paret därmed inte vara
gifta, fastän de är gifta i ett annat land (s.k. haltande äktenskap).
Äktenskapet kan därmed inte heller grunda en rätt till uppehållstillstånd.

Enligt 2 kap. 1 § äktenskapsbalken får den som är under 18 år inte ingå
äktenskap. Före den 1 juli 2014 kunde en person under 18 år få tillstånd att
gifta sig, när det fanns särskilda skäl. De äldre bestämmelserna gäller
fortfarande för äktenskap som ingåtts före ikraftträdandet eller för äktenskap
som ingås efter ikraftträdandet med stöd av ett tillstånd som meddelats före
ikraftträdandet. Även när ansökan kommit in före ikraftträdandet, men
prövningen sker efter ikraftträdandet, gäller de äldre bestämmelserna. Det
framgår av övergångsbestämmelserna i lagen (2014:376) om ändring i
äktenskapsbalken. Eftersom 18-årsgränsen efter den 1 juli 2014 är absolut
kommer några rättsligt giltiga svenska barnäktenskap därefter inte längre att
kunna ingås.
Även IÄL ändrades den 1 juli 2014. En tredje punkt infördes i första
stycket, vilken innebär att ett fullmaktsäktenskap som ingåtts enligt utländsk
lag enligt huvudregeln inte erkänns. För att erkänna ett i utlandet ingånget
barn-, tvångs- eller fullmaktsäktenskap krävs dessutom enligt 1 kap. 8 a §
andra stycket IÄL synnerliga skäl, medan det före ändringen var tillräckligt
med särskilda skäl. Av övergångsbestämmelserna i lagen (2014:379) om
ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap framgår att äldre bestämmelser gäller
för äktenskap som har ingåtts före ikraftträdandet den 1 juli 2014.
Den ursprungliga regleringen i 1 kap. 8 a § IÄL infördes den 1 maj 2004.

Enligt övergångsbestämmelserna då paragrafen infördes, som återfinns i
lagen (2004:144) om ändring i lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, tillämpas 1 kap. 8 a
§ inte på äktenskap som ingåtts före ikraftträdandet. Se även MIG 2007:7.
Lagändringarna den 1 juli 2014 har behandlats i prop. 2013/14:208 (Stärkt
skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till
Europarådets konvention om våld mot kvinnor). Eftersom ändringarna
innebär en skärpning gäller inte längre de tidigare uttalandena i prop.
2003/04:48 (Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap) fullt ut.
Från den 1 januari 2019 erkänns heller inte barnäktenskap ingångna

utomlands. Synnerliga skäl i 1 kap. 8 a § andra stycket, den s.k. ventilen,
ska inte tillämpas i de fall någon eller båda av parterna är under 18 år.
Ändringarna innebär ytterligare en skärpning vad gäller barnäktenskap
varför tidigare uttalandena i förarbetena inte gäller fullt ut. Lagändringarna
behandlas i prop. 2017/18:288. Enligt övergångsbestämmelsen ska äldre
bestämmelser gälla för äktenskap som har ingåtts före ikraftträdandet. Detta
gäller dock inte om frågan om erkännande prövas innan båda parterna har
fyllt 18 år.
Är någon av parterna fortfarande under 18 år när frågan om erkännande

prövas, ska de nya bestämmelserna tillämpas direkt även på äktenskap som
har ingåtts före ikraftträdandet. Att bestämmelserna ska börja tillämpas
direkt i sådana fall innebär inte att myndigheter ska upphäva eller ompröva
sina sedan tidigare meddelade beslut om erkännande, utan att de nya
bestämmelserna ska tillämpas när en fråga om erkännande prövas efter
ikraftträdandet och någon av parterna fortfarande är ett barn.
Barnäktenskap
Barnäktenskap är ett äktenskap där någon av parterna är under 18 år (jfr
prop. 2013/14:208 s. 20). Ett barnäktenskap som ingås enligt utländsk lag
erkänns (d.v.s. gäller) enligt huvudregeln inte i Sverige. Det gäller oavsett
om parterna då hade anknytning till Sverige eller inte och även om de
kommer till Sverige först efter att de fyllt 18 år. Det följer av 1 kap. 8 a §
första stycket 1 IÄL jämlikt 2 kap. 1 § äktenskapsbalken.
Enligt 1 kap. 8 a § andra stycket IÄL kan dock ett sådant äktenskap
erkännas om det finns synnerliga skäl, under förutsättning att båda parter är
18 år. Det krävs att ett nekat erkännande i det enskilda fallet medför
allvarliga konsekvenser för paret eller att det annars framstår som orimligt
att inte erkänna äktenskapet.
Ett barns äktenskap ska aldrig kunna erkännas

Ventilen i 1 kap. 8 a § andra stycket IÄL kan inte längre tillämpas när det är
fråga om de äktenskap som ingåtts av parter utan anknytning till Sverige.
Regeringen ansåg genom denna reglering att det därigenom kunde
säkerställas att inga barn framöver kommer att betraktas eller registreras
som gifta i Sverige (prop. 2017/18:288 s. 24).
Det är i och för sig inte uteslutet att en person under 18 år som har ingått
äktenskap kan ha inlett ett sådant familjeliv som avses i artikel 8 i
Europakonventionen. Regeringen ansåg dock att ett nekat erkännande av ett
barnäktenskap inte kan anses utgöra en otillåten inskränkning av de
rättigheter som skyddas av konventionen. Inte heller unionsrätten kan anses
hindra detta.
För den som alltjämt är ett barn finns det ett starkt behov av skydd,
samtidigt som konsekvenserna av att inte erkänna ett äktenskap är mindre
framträdande. Eventuella konsekvenser av att inte erkänna ett barns
äktenskap ansåg regeringen aldrig kan väga tyngre än intresset av att skydda
barnet från de negativa verkningar som följer av att leva i ett barnäktenskap.
Den proportionalitetsbedömning som ska göras enligt såväl unionsrätten
som Europakonventionen är därför inte jämförbar med den som ska göras
för vuxna parter.
Ventilen kan inte stängas för vuxna

I och med den nya huvudregeln om att barnäktenskap inte ska erkännas i
Sverige innebär det att en ny kategori barnäktenskap kommer att omfattas
av erkännandeförbudet - de äktenskap där parterna saknade anknytning till
Sverige vid äktenskapets ingående. Genom denna utvidgning av
förbudet kommer erkännandefrågan att aktualiseras i fler fall än i dag,
inklusive sådana där parterna har varit gifta i årtionden och där de
familjerättsliga konsekvenserna av att neka erkännande av äktenskapet kan
vara betydande.
Även om erkännandeförbudet anses vara förenligt med Europakonventionen

och unionsrätten kan ett sådant förbud i sig anses vara oproportionerligt i
förhållande till de syften som eftersträvas, när båda parterna är vuxna. Vid
bedömningen av om en inskränkning av rätten till respekt för privat- och
familjeliv enligt konventionens artikel 8 är proportionerlig måste de
omständigheter som kan vara relevanta i det enskilda fallet beaktas. För det
fall en inskränkning normalt anses vara nödvändig och därmed tillåten kan
det i ett enskilt fall finnas omständigheter som föranleder en annan
rimlighetsavvägning. Möjligheten att i särskilda undantagsfall kunna
erkänna ett äktenskap är tänkt att vara ett skydd för t.ex. en kvinna som
ingått äktenskap när hon var ett barn och som skulle drabbas av allvarliga
konsekvenser vid ett nekat erkännande. (se prop. 2017/18:288 s 25 f).
När ventilen kan tillämpas

Regeringen anser att det fortsatt bör gälla en restriktiv syn på möjligheten
att göra undantag från huvudregeln om erkännandeförbud. Syftet med
förbudet är att skydda enskilda i Sverige mot att leva i barnäktenskap och att
motverka förekomsten av sådana äktenskap här. Det krävs synnerliga skäl
för att kunna erkänna ett barnäktenskap och båda parter måste vara 18 år.
Det innebär att ventilen endast kan användas när det är fråga om undantag
för speciella fall. Den omständigheten att båda parter hunnit fylla 18 år vid
erkännandeprövningen innebär inte att äktenskapet ska erkännas (prop.
2017/18:288).
Det är upp till beslutande myndighet att i det enskilda fallet avgöra om det
är proportionerligt att inte erkänna ett utländskt barnäktenskap. Ventilens
tillämpningsområde i det enskilda fallet får dock inte vara snävare än vad
Europakonventionen och unionsrätten medger.
Vad som kan utgöra synnerliga skäl ska avgöras utifrån omständigheterna i
varje enskilt fall. Utgångspunkten är att inga barnäktenskap ska erkännas
och att ett sådant äktenskap alltså inte ska ha några rättsverkningar i
Sverige. Det måste då i det enskilda fallet göras en samlad bedömning av de
omständigheter som åberopas eller annars finns tillgängliga vid prövningen
för att avgöra om ett frånkännande av en eller flera rättsverkningar av just
det aktuella äktenskapet skulle leda till allvarliga konsekvenser eller annars
framstå som orimligt.
Att erkännandeförbudet framöver ska omfatta även barnäktenskap som

ingåtts av parter som vid äktenskapets ingående saknade anknytning till
Sverige torde innebära att det i fler fall kan finnas anledning att göra
undantag från förbudet. Till skillnad från nuvarande ordning har äktenskap i
dessa fall ingåtts utan att det har funnits anledning att beakta den svenska
åldersgränsen och förbudet syftar därför inte till att förhindra ett kring-
gående av svenska äktenskapshinder. Att parterna har levt i ett sådant
äktenskap i ett annat land under en längre tid och byggt upp ett familjeliv
där bör visserligen inte i sig normalt vara tillräckligt för att det ska finnas
synnerliga skäl att erkänna äktenskapet. Det bör dock vara en omständighet
som kan bidra till en bedömning att ett nekat erkännande framstår som
orimligt. Inte heller den omständigheten att parterna har gemensamma barn
bör i sig utgöra skäl till undantag. Avgörande för om ventilen ska kunna
tillämpas är alltså inte om parterna har haft möjlighet att ingå ett nytt
äktenskap, utan de konsekvenser som ett nekat erkännande får i det enskilda
fallet.
Ärende om uppehållstillstånd
Enligt regeringen kan det inte uteslutas att det finns omständigheter i
ärenden om uppehållstillstånd grundat på äktenskap där ett nekat
erkännande kan antas få allvarliga konsekvenser för parterna och för deras
barn. I sådana situationer bör det finnas möjlighet att erkänna äktenskapet,
under förutsättning att parterna är över 18 år (prop. 2017/18:288). Enligt
Migrationsverket bör det därmed krävas att erkännandet är en förutsättning
för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas, och att det saknas möjlighet till
tillstånd på annan grund.
Ett utländskt äktenskap kan aldrig erkännas i Sverige om någon av parterna

fortfarande är ett barn. Sådana förhållanden skyddas inte av den svenska
rättsordningen och grundar normalt inte en rätt till uppehållstillstånd. Något
i Sverige civilrättsligt giltigt äktenskap som kan grunda rätt till uppehålls-
tillstånd föreligger i dessa fall inte, varför en prövning enligt 5 kap. 3 §
första stycket 1 UtlL inte ska göras.
När kan uppehållstillstånd komma att ges trots att äktenskapet inte
erkänns?
Om äktenskapet inte erkänns eftersom den ena parten eller båda var
underårig när det ingicks, men båda parter nu är 18 år eller äldre, kan
uppehållstillstånd komma att beviljas. När parterna stadigvarande levt
tillsammans i ett parförhållande och haft ett gemensamt hushåll är relationen
att anse som ett samboförhållande. Uppehållstillstånd kan då ges med stöd
av 5 kap. 3 § första stycket 1 UtlL, samma bestämmelse som reglerar rätten
till uppehållstillstånd för gifta. Om parterna inte är att bedöma som sambo
kan de istället ges uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket
1 UtlL. Eftersom parterna inte är gifta finns inget som hindrar dem att avse
att inleda ett samboförhållande, eller eventuellt ingå ett nytt giltigt
äktenskap (angående de bedömningar som görs enligt 5 kap. 3 a § första
stycket 1 UtlL, se vidare i denna handboks kapitel om annan
anknytningsinvandring).
Men när äktenskapet inte erkänns, och en eller båda av parterna är under 18
år, är huvudregeln att uppehållstillstånd kommer att nekas. Den som är över
15 år kan visserligen, med vårdnadshavarens medgivande, bli sambo (prop.
2013/14:208 s. 71). För att uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket
1 UtlL ska ges till den som är sambo krävs dock normalt att båda parter är
över 18 år. Annars kan uppehållstillstånd vägras med stöd av 5 kap. 17 a §
andra stycket 3 UtlL. Vid bedömningen ska hänsyn tas till övriga
levnadsomständigheter och familjeförhållanden (se paragrafens tredje
stycke). Avvägningen mellan individens intresse och allmänintresset bör
framstå som rimlig och proportionerlig. Även om huvudregeln är att
uppehållstillstånd ska nekas när någon av parterna är under 18 år kan
proportionalitetsbedömningen få till följd att uppehållstillstånd i
undantagsfall kommer att beviljas, trots att en eller båda av samborna är
under 18 år. Bedömningen av om undantag ska göras bör motsvara den som
enligt tidigare förarbetsuttalanden gäller för uppehållstillstånd med stöd av 5
kap. 3 a § första stycket 1 UtlL (se vidare i nästa stycke).
Skulle en eller båda av parterna vara under 18 år kan uppehållstillstånd, då

äktenskapet inte erkänns och relationen inte heller är att bedöma som ett
samboförhållande, i undantagsfall ges med stöd av 5 kap. 3 a § första
stycket 1 UtlL, såsom för den som avser att gifta sig eller inleda ett
samboförhållande. Tillstånd enligt denna bestämmelse bör m.h.t. tidiga
förarbetsuttalanden endast komma ifråga om det skulle framstå som
stötande att vägra uppehållstillstånd. Av uttalandena framgår att så t.ex. kan
vara fallet om flickan är gravid, parterna har ett gemensamt barn eller om
flickan skulle bli utstött om hon tvingades stanna kvar i hemlandet utan sin
make. Migrationsverket bör i tveksamma fall rådgöra med socialnämnden i
kommunen innan undantag görs från 18-årsregeln (se prop. 1983/84:144 s.
75).
Gift med annan vid äktenskapets ingående

Månggifte eller liknande situationer accepteras inte i den svenska
rättsordningen (se regleringen om äktenskapshinder i 2 kap. 4 §
äktenskapsbalken och 1 kap. 8 a § IÄL).
När det vid tidpunkten för äktenskapets ingående enligt svensk rätt finns ett
hinder eftersom en av parterna redan är gift, men det första äktenskapet
därefter upplöses, bör en konsekvens- och rimlighetsbedömning göras för
att avgöra om det finns synnerliga skäl för att erkänna äktenskapet i Sverige.
I sådana fall bör det, i jämförelse med vad som gäller för barnäktenskap, i
större utsträckning kunna anses orimligt att inte erkänna äktenskapet (jfr
prop. 2013/14:208 s. 27).
Migrationsöverdomstolen har i ett avgörande enligt den tidigare regleringen

i 1 kap. 8 a § andra stycket IÄL funnit att särskilda skäl att erkänna ett
utländskt äktenskap förelåg trots att anknytningspersonen vid tidpunkten för
äktenskapets ingående med sökanden var gift med annan person då det
första äktenskapet var upplöst vid tidpunkten för Migrationsverkets
bedömning av frågan om uppehållstillstånd (se MIG 2009:28). Eftersom det
efter lagändringen krävs synnerliga skäl kan det i ett enskilt fall innebära att
ett äktenskap som dessförinnan skulle ha erkänts, efter en konsekvens och
rimlighetsbedömning, nu kommer att nekas erkännande.
När det är fråga om månggifte eller liknande situationer kan uppehålls-

tillstånd komma att vägras i enlighet med familjeåterföreningsdirektivet (se
vidare nedan).
Tvångsäktenskap
En make har enligt 5 kap. 1 § första stycket äktenskapsbalken rätt till
äktenskapsskillnad utan föregående betänketid, om det görs sannolikt att
maken har tvingats att ingå äktenskapet. Den som gör sig skyldig till brotten
äktenskapstvång eller tvångsäktenskapsresa döms, med stöd av 4 kap. 4 c §
eller 4 d § brottsbalken (1962:700), till fängelse.
Enligt 1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL erkänns ett äktenskap som har
ingåtts enligt utländsk lag inte i Sverige om det är sannolikt att det har
ingåtts under tvång.
Eftersom det enligt 1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL räcker att det görs
sannolikt att tvång förekommit, är kravet på den bevisning som behöver
presenteras inte alltför högt. Det räcker med att det görs sannolikt att tvång
förekommit. Endast ett enkelt påstående om tvång ger dock inte underlag
för en sådan bedömning. Däremot bör exempelvis konkreta och preciserade
uppgifter som lämnats under inledd förundersökning kunna utgöra
tillräckligt underlag (se prop. 2003/04:48 s. 55). Enligt Migrations-
överdomstolen var en uppgift som lämnats i polisförhör med den kvinna
anknytningspersonen tidigare haft ett förhållande med, att anknytnings-
personen tvingats ingå äktenskap, utan annan dokumentation alltför vag och
otillräcklig (se MIG 2007:19). I ett annat mål hade den sökande inte
inkommit med någon bevisning till stöd för sitt påstående att äktenskapet
ingåtts under tvång. Hon hade enbart anfört att giftermålet skett enligt
familjens traditioner och att hon själv inte haft något reellt inflytande. Även
om beviskraven är lågt ställda hade det enligt Migrationsöverdomstolen inte
framkommit sådana preciserade och konkreta uppgifter som innebar att det
framstod som sannolikt att den underårige tredjelandsmedborgaren tvingats
att ingå äktenskapet (MIG 2012:4).
Ett tvångsäktenskap ska enligt huvudregeln alltid underkännas. Det finns

inte, till skillnad från vid barn- eller fullmaktsäktenskap, något krav på att
en av parterna vid äktenskapets ingående har en anknytning till Sverige.
Ett utländskt tvångsäktenskap kan dock i absoluta undantagsfall erkännas

om det finns synnerliga skäl, förutsatt att båda parterna är 18 år. Mer om
bedömningen av synnerliga skäl återfinns ovan under rubriken
”Barnäktenskap”.
Fullmaktsäktenskap
Fullmaktsäktenskap förekommer inte i den svenska rättsordningen. Vid en
vigsel ska de som ingår äktenskap vara närvarande samtidigt. Om så inte
varit fallet är förrättningen ogiltig som vigsel (se 4 kap. 2 §
äktenskapsbalken). Men till skillnad t.ex. från barnäktenskap nämns
fullmaktsäktenskap inte som ett äktenskapshinder i 2 kap. äktenskapsbalken.
Enligt 1 kap. 8 a § första stycket IÄL erkänns inte ett äktenskap som ingås
enligt utländsk lag i Sverige om parterna inte var närvarande samtidigt vid
äktenskapets ingående och minst en av dem då var svensk medborgare eller
hade hemvist i Sverige (punkt 4). Syftet med denna vägransgrund är att
minska risken för tvångsäktenskap och att förhindra ett kringgående av den
nationella äktenskapslagstiftningen (jfr prop. 2013/14:208 s. 34).
Ett fullmaktsäktenskap kan i undantagsfall erkännas, om det finns

synnerliga skäl och båda parterna är 18 år (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).
Men att parterna frivilligt ingår ett fullmaktsäktenskap innebär inte att det
finns skäl att erkänna det i Sverige. Denna form av äktenskap kan normalt
inte accepteras oavsett parternas inställning. Utgångspunkten är att
fullmaktsäktenskap möjliggör att äktenskap ingås mot en parts vilja. Det kan
dock inte uteslutas att paret i ett enskilt fall kan ha haft så starka och
ömmande skäl för att ingå ett fullmaktsäktenskap att dessa medför att
äktenskapet trots allt bör erkännas. Så kan t.ex. vara fallet när ett förhållande
allvarligt och långvarigt hindrat två vuxna människor från att frivilligt ingå
äktenskap genom samtidig närvaro (prop. 2013/14:208 s. 36–37).
Bestämmelsen i 1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL trädde ikraft den 1 juli

2014. Ett fullmaktsäktenskap som ingåtts före ikraftträdandet gäller enligt 1
kap. 7 § första stycket IÄL i Sverige om det var giltigt i det land där det
ingicks, förutsatt att äktenskapet inte strider mot ordre public.
Regeringsrätten har i ett äldre avgörande ansett att ett i utlandet ingånget
äktenskap kunde skrivas in i kyrkböckerna, trots att båda parterna vid tiden
för giftermålet befann sig i Sverige (se RÅ 1954 ref. 33). Därmed kan ett
fullmaktsäktenskap ingånget före den 1 juli 2014 grunda en rätt till
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 UtlL. Att parterna inte
träffats i samband med vigseln bör, för att ett uppehållstillstånd ska kunna
beviljas, tillfredställande förklaras. Om förklaringen inte framstår som
rimlig görs en bedömning av vilken eventuell ytterligare utredning som
krävs.
Anknytning till Sverige vid äktenskapshinder eller fullmaktsäktenskap

För att vägra erkänna ett utländskt äktenskap, antingen för att det finns
hinder mot det enligt svensk lag eller att det är ett fullmaktsäktenskap
(1 kap. 8 a § första stycket 2 och 4 IÄL), krävs att åtminstone en av parterna
vid äktenskapets ingående hade anknytning till Sverige genom hemvist eller
medborgarskap.
När det gäller tvångsäktenskap (1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL) finns inte
något motsvarande krav på anknytning. Huvudregeln är att ett sådant
äktenskap inte erkänns, även när båda parterna vid äktenskapets ingående
saknade anknytning till Sverige.
Begreppet hemvist ges i 7 kap 2 § IÄL definitionen att den som är bosatt i
viss stat vid tillämpning av lagen anses ha hemvist där, om bosättningen
med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste
anses stadigvarande.
Vid införandet av bestämmelsen om fullmaktsäktenskap ansåg regeringen

att den som gifter sig i enlighet med ett visst lands lag normalt ska kunna
räkna med att äktenskapet erkänns också i andra länder. Personer med
koppling till Sverige genom hemvist eller medborgarskap ska däremot
kunna förväntas ha möjligheter att sätta sig in i den svenska lagstiftningen,
varför det är rimligt att begära att de följer den. Vidare ansåg regering att
endast de fall där det funnits betydande anknytning till Sverige då
äktenskapet ingicks bör omfattas av bestämmelsen. Vad som ska anses med
betydande anknytning framgår dock inte av förarbetena 4.
I prop. 2013/14:208 ansåg inte regeringen att det fanns något behov av att
sänka kravet på anknytningen, i den meningen att även personer som ansökt
om uppehållstillstånd skulle omfattas av bestämmelsens tillämpnings-
område. Regeringen antog att det var mycket ovanligt att sådana personer
reser utomlands för att gifta sig i strid mot de svenska äktenskapshindren (s.
28).
Även regleringen om när fullmaktsäktenskap kan nekas erkännande

innehåller ett anknytningskrav. Inför införandet ansåg Sveriges
advokatsamfund att hemvistbegreppet borde förtydligas, men enligt
regeringen var det inte nödvändigt med ytterligare förtydligande i lag.
Regeringen hänvisade till definitionen i 7 kap 2 § IÄL, men även till två
rättsfall från Högsta domstolen, NJA 1994 s. 302 och NJA 1995 s. 238 (s.
4
Promemorian om Erkännande av utländska fullmaktsäktenskap s. 10 och prop. 2003/04:48
s. 29
35). I båda avgörandena är frågan om personen har hemvist här i landet
enligt 7 kap 2 § IÄL, vilket krävs för att svensk domstol ska vara behörig att
ta upp talan om äktenskapsskillnad till prövning (3 kap. 2 § 3 IÄL). Av NJA
1994 s. 302 framgår att prövningen av anknytningen görs utifrån de vid
prövningstillfället rådande förhållandena. Högsta domstolen fann att makan
till en utländsk gästforskare som vistats i Sverige i drygt två år hade hemvist
här i landet. Även en asylsökande kvinna som ansökt om äktenskapsskillnad
och vistats i Sverige i snart två år ansågs i NJA 1995 s. 238 ha hemvist här i
landet. Domstolen konstaterade att kvinnan hade ett starkt rättsligt intresse
av att få sin talan prövad. Det trots asylansökans ovissa utgång. Högsta
domstolen beaktade inte bara vistelsetidens faktiska varaktighet utan även
kvinnans starka rättsliga intresse av att få sin skilsmässoansökan prövad av
svensk domstol.
För att Migrationsverket ska kunna ta ställning till om en person har en

sådan anknytning till Sverige att han eller hon därmed kan anses ha hemvist
i här får verket utgå från definitionen i 7 kap 2 § IÄL. Regeringens
uttalanden ger viss ledning för bedömningen. Den som ansökt om asyl i
Sverige bör normalt inte anses ha hemvist här. Det kan dock inte uteslutas
att en asylsökande som vistats en längre tid i Sverige under vissa speciella
omständigheter kan anses ha en stadigvarande vistelse och därmed hemvist i
landet (jfr NJA 1995 s. 238). Begreppet hemvist i IÄL kan inte anses
motsvara en bosättning enligt UtlL. En person som har beviljats ett tillstånd
här, undantaget kortare tillstånd av en helt tillfällig natur som t.ex.
besökstillstånd, bör normalt anses ha hemvist i landet.
För att en persons hemvist ska anses ha ändrats krävs det att två rekvisit är
uppfyllda. Det första rekvisitet som ska vara uppfyllt är objektivt. Personen
ska ha ändrat sin vanliga vistelseort så att han i fortsättningen normalt vistas
i det nya landet. Enligt det andra som är det subjektiva rekvisitet ska
personen ha för avsikt att kvarstanna i det nya landet, om inte för alltid eller
tillsvidare så i vart fall för en mycket lång tid. Man kan inte alltid förlita sig
enbart på personens egna uppgifter, eftersom det i vissa fall förekommer
skenanknytningar. En persons avsikter får som regel presumeras vara
desamma som ”genomsnittsmänniskans” avsikter i samma situation, med
beaktande av objektiva omständigheter som bostad, anställning,
familjeförhållanden osv. Att man gör tidsbegränsade resor till utlandet, t.ex.
turist-, studie-, eller uppdragsresor påverkar inte hemvistet. Uppehållstånd
som sådant är inte avgörande för att fastställa om en person har hemvist här
eller inte, men kan ses som en faktisk förutsättning för personens varaktiga
vistelse i landet. Inte heller är en registrering i folkbokföringen nödvändig
för att fastställa hemvisten. Den kan i vissa fall ha uppkommit tidigare.
Även en person som illegalt invandrar till ett land och som på något sätt –
t.ex. med falska identitetshandlingar – lyckats med att varaktigt vistas i det
nya landet kan anses ha förvärvat hemvist där, i vart fall i internationell
privat- och processrättsligt hänseende. Någon minimitid i det nya landet är
inte ett krav för att hemvist ska anses uppkomma: en person som flyttar till
ett land med tydlig avsikt att stadigvarande bosätta sig där (exempelvis
genom giftermål med en i landet bosatt person eller som kvotflykting) kan
redan på ankomstdagen anses ha hemvist i det nya landet. 5
Det är svårt att sätta en given gräns för hur länge en person behöver vistas i
ett land för att anses ha sin hemvist där. Viss vägledning, förutom
regeringsuttalanden, går även att få av när svenska domstolar anses behöriga
att ta upp ett mål till prövning, exempelvis vid mål om skilsmässa, eller när
en person kan anses vara varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap. UtlL). Arbetar
en person under tiden som hans eller hennes ansökan om asyl prövas får
personen anses ha påbörjat sin integrering. Det talar också för att han eller
hon ska anses ha sin hemvist här. Även andra omständigheter kan finnas i
ärendet som bör beakta för att kunna fastställa om en person kan anses ha
hemvist här eller inte.
Personer som har vistats i Sverige en längre tid förväntats ha haft

möjligheter att sätta sig in i den svenska lagstiftningen, varför det är rimligt
att begära att de följer den.
Ett äktenskap kan även komma att nekas erkännande om det är uppenbart
oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Ordre public-
förbehållet i IÄL beskrivs i det följande avsnittet.
Ordre public
Enligt 7 kap. 4 § IÄL får bestämmelse i främmande lag eller beslut som
meddelats av myndighet i främmande stat inte tillämpas, om det skulle vara
uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.
Regeringen har uttalat att ordre public-förbehållet i 7 kap. 4 § IÄL har som
funktion att i det enskilda fallet erbjuda en möjlighet att avböja en
rättstillämpning som skulle komma i konflikt med grundläggande värde-
ringar inom den egna rättsordningen. Bedömningen är avsedd att ta sikte på
resultatet av en viss konkret tillämpning. En följd av detta kan vara att
synsättet kan vara mildare när det gäller att bedöma om ett redan etablerat
rättsförhållande ska accepteras än när det gäller att ta ställning i frågan om
en svensk myndighet ska medverka till att skapa ett visst rättsförhållande.
Det kan i ett konkret fall framstå som en rimlig lösning att, på grund av
negativa effekter ett nekat erkännande skulle få för de berörda personerna,
godta ett äktenskap som inte skulle ha kunnat ingås inför en svensk
myndighet (se prop. 2003/04:48 s. 25).
I ett avgörande från kammarrätten har en registrering i folkbokförings-

registret nekats med hänsyn till 7 kap. 4 § IÄL, när äktenskapet vid sin
tillkomst var ett sådant barnäktenskap som normalt inte accepteras av
svensk rätt. Hustrun var 14 år när paret gifte sig i hemlandet. Det hade
visserligen förflutit mer än tio år sedan vigseln och paret hade sedan dess
5
Michael Bogdan, Svenskt internationell privat- och processrätt, åttonde uppl., utgiven
2014
fått tre barn. Dessa omständigheter ska dock vägas mot de skyddsaspekter
som ligger bakom den svenska förbudsregeln. Kvinnan och barnen bodde
fortfarande kvar i hemlandet. Det hade inte framkommit något som tydde på
att ett underkännande av äktenskapet skulle medföra allvarliga ekonomiska
eller sociala följder för de berörda. Vid en samlad bedömning fann kammar-
rätten att ett erkännande av det åberopade äktenskapet är uppenbart ofören-
ligt med grunderna för svensk rättsordning (se dom från Kammarrätten i
Jönköping den 17 februari 2007 i mål nr 934-08).
Enligt Migrationsöverdomstolen ska ordre public-förbehållet tillämpas

restriktivt. Även om flickan, som vid äktenskapets ingående endast var 15
år, enligt svensk rätt var alltför ung, var avvikelserna i den främmande lagen
inte så väsentliga att äktenskapet skulle anses ogiltigt enbart på grund av att
hon varit underårig. Hennes äktenskap ansågs därmed giltigt vid
tillämpningen av UtlL. Eftersom hon var gift saknade hon därmed rätt att
med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 2 a UtlL återförenas med sin far (MIG
2012:4).
Registrerat partnerskap
Tidigare kunde två personer av samma kön låta registrera sitt partnerskap
enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap. Den lagen upphörde
dock att gälla vid utgången av april 2009. Institutet och begreppet äktenskap
gjordes samtidigt könsneutralt, vilket innebär att en persons kön inte längre
har någon betydelse för möjligheten att gifta sig. Av
övergångsbestämmelserna framgår att den upphävda lagen fortfarande
tillämpas i fråga om ett enligt den tidigare lagen registrerat partnerskap,
förutsatt att det registrerade partnerskapet inte övergått till ett äktenskap. Se
vidare lagen (2009:260) om upphävande av lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap.
I den upphävda lagen anges som huvudregel att ett registrerat partnerskap
har samma rättsverkningar som ett äktenskap. För det fall att ett registrerat
partnerskap enligt tidigare gällande lagstiftning åberopas i ett ärende om
uppehållstillstånd, bedöms förhållandet enligt samma regelverk som om
parterna varit gifta.
Av den upphävda lagen framgår även att beträffande internationella

förhållanden rörande registrering gällde samma regler som vid äktenskaps
ingående (1 kap. 4–9 §§ lagen [1904:26 s. 1] om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, IÄL).
Internationella rättsförhållanden berörs dock inte i
övergångsbestämmelserna. Därmed kommer den som ingått ett registrerat
partnerskap i utlandet att bedömas enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL,
som en person som avser att ingå äktenskap eller inleda ett
samboförhållande i Sverige.
Samboförhållande
Familjeåterföreningsdirektivet föreskriver en skyldighet för medlems-
staterna att bevilja anknytningspersonens make uppehållstillstånd. Sverige
har valt att likställa sambor med gifta (jfr artikel 4.3 i familjeåterförenings-
direktivet). Att den som är gift eller sambo har rätt till uppehållstillstånd
följer av 5 kap. 3 § första stycket 1 UtlL.
Vem som är sambo framgår av 1 § första sambolagen (2003:376), där

sambor definieras som två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett
parförhållande och har gemensamt hushåll. Även personer som bor
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden kan anses vara sambor
enligt första stycket. Däremot gäller inte sambolagen för det fall någon av
parterna är gifta (1 § tredje stycket samma lag).
Är någon av parterna redan gift och sammanlever med den personen kan
han eller hon inte dessutom vara sambo med någon annan, vilket följer av 5
kap. 17 b § UtlL (mer om när uppehållstillstånd kan vägras följer nedan).
Den som är över 15 år kan med vårdnadshavarens medgivande bli sambo

(prop. 2013/14:208 s. 71). Om någon eller båda av parterna är under 18 år
kan dock uppehållstillstånd vägras med stöd av 5 kap. 17 a § andra stycket 3
UtlL (mer om när uppehållstillstånd kan vägras följer nedan).
För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas med stöd av 5 kap. 3 § första
stycket 1 UtlL krävs att sökanden kan visa att ett samboförhållande
förelegat. I artikel 4.2 i familjeåterföreningsdirektivet anges att vid
prövningen av en ansökan avseende referenspersonens ogifta partner ska
medlemsstaterna vid bedömningen av om det finns ett varaktigt förhållande
beakta omständigheter som att det finns ett gemensamt barn, ett tidigare
samboende, ett registrerat partnerskap eller andra tillförlitliga bevis.
Något som talar för att anknytningspersonen varit sambo utomlands är att
det av personbeviset framgår att anknytningspersonen under den tid paret
sammanlevt varit registrerad som utvandrad. Enligt huvudregeln i 20 §
folkbokföringslagen (1991:481) ska den som kan antas under sin normala
livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under
minst ett år avregistreras från folkbokföringen som utflyttad. Det följer av
27 § folkbokföringslagen att den som är folkbokförd och avser att flytta till
utlandet ska anmäla detta till Skatteverket eller Försäkringskassan.
Sökanden bör normalt även kunna inge andra handlingar, förutom

personbevis för anknytningspersonen, som visar att sökanden och
anknytningspersonen båda varit registrerade eller folkbokförda på den
aktuella bostadsadressen utomlands. Hyreskontrakt eller köpehandling
avseende bostad eller annan dokumentation, exempelvis adressuppgifter hos
myndigheter i det aktuella landet eller försäkringshandlingar, kan påvisa att
man som par stadigvarande bott tillsammans och haft ett gemensamt
hushåll. Att paret haft tillgång till två olika bostäder utesluter inte att de kan
vara sambor (jfr NJA 1994 s. 256).
Ett samboförhållande kan inte etableras enbart genom tillfälliga besök hos
sökanden eller anknytningspersonen i dennes hemland. Inte heller den
omständigheten att sökanden eller anknytningspersonen under en kortare
eller längre tid varit inneboende hos den andre partens föräldrar innebär
normalt att ett samboförhållande inletts. (Jfr även med det resonemang som
fördes i förarbetena inför införandet av den nya sambolagen om vad som
krävs för att anse att ett samboförhållande uppkommit och vilka
omständigheter som kan peka på att så är fallet [se prop. 2002/03:80 s. 27–
28 och 43–45].)
Ett par kan i vissa fall ha tvingats dölja sitt samboförhållande beroende på
att det inte har accepterats i den kultur de levt i. En helhetsprövning av om
ett samboförhållande har förelegat måste därför göras utifrån
omständigheter i det enskilda fallet (se prop. 2015/16:174 s. 40).
Om paret inte är att anse som sambos bör ansökan, när det inte finns annan
orsak att ifrågasätta anknytningen, prövas enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1
UtlL, som för en person som avser att inleda en relation med någon bosatt i
Sverige (se vidare i handbokens kapitel ”Annan anknytningsinvandring”).
Barns anknytning till en förälder

När ett barn ansöker om uppehållstillstånd är det viktigt att först klarlägga
vem som företräder barnet och om denna person har rätt att agera för barnet
eller om barnet själv har rättslig handlingsförmåga. En förälder som är
vårdnadshavare för barnet har normalt rätt att företräda barnet och för dess
räkning ansöka om uppehållstillstånd i Sverige. Innan denna fråga är löst
bör inte själva ansökan om uppehållstillstånd handläggas (se även i
handbokens avsnitt om ansökan i besöks- och bosättningsärenden och gå där
vidare till det kapitel som handlar om ingivande av ansökan om
uppehållstillstånd).
Familjeåterföreningsdirektivet ger barn, både till anknytningspersonen och

till dennes make, en rätt till familjeåterförening med anknytningspersonen
(se vidare artikel 4.1 b–d i familjeåterföreningsdirektivet och prop.
2005/06:72 s. 85). Vid prövningen av ansökan ska medlemsstaterna ta
vederbörlig hänsyn till att underåriga barns bästa ska komma i främsta
rummet (artikel 5.5, men se även Europeiska kommissionens riktlinjer,
COM[2014] 210 final, s. 26).
Enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 UtlL ska uppehållstillstånd ges till ett
utländskt barn som är ogift och a) har en förälder som är bosatt, eller som
har beviljats uppehållstillstånd för bosättning, i Sverige, eller b) har en
förälder som är gift eller sambo med någon som är bosatt, eller som har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning, i Sverige. Undantagsbestäm-
melser finns i 5 kap. 17–17 b §§ UtlL.
I fall som rör ett barn ska enligt 1 kap. 10 § UtlL särskilt beaktas vad
hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.
Det anges i 1 kap. 11 § UtlL att när frågor om tillstånd enligt denna lag ska
bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet ska, om det inte är
olämpligt, barnet höras. Den hänsyn ska tas till det barnet har sagt som
barnets ålder och mognad motiverar. Bestämmelsen i 1 kap. 11 § UtlL har
utformats med utgångspunkt i artikel 12 i barnkonventionen. Den artikeln
innebär att barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska ha rätt att fritt
uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas
betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Konventionen
överlämnar till staten att avgöra om barnet ska höras direkt eller genom
företrädare eller lämpligt organ, på ett sätt som är förenligt med den
nationella lagstiftningens procedurregler (Wikrén, G., och Sandesjö, H.,
Utlänningslagen med kommentarer, 10 uppl., 2014, s. 49).
Det är viktigt att barnet uppmärksammas som en individ, även när barnet
ansöker tillsammans med en förälder. Uttrycket ”höras” används även i
artikel 12 i barnkonventionen. Det innebär dock inte samma sak som att
barnet ska förhöras (prop. 2004/05:170 s. 269). Regeln i UtlL utformades så
att den i princip förpliktigar myndigheterna att klarlägga vad det berörda
barnet har att anföra i ärendet och inte begränsar sig till barnets åsikt. Att
låta en förälder uttrycka barnets uppfattning är inte tillräckligt om det finns
motstridiga intressen eller om det finns anledning att tro att föräldern inte
klara av att framföra barnets åsikt (jfr prop. 1996/97:25 s. 262). Av
bestämmelsen framgår att barnet inte ska höras om det är olämpligt. Så kan
vara fallet om det rör sig om ett litet barn eller barnets psykiska hälsa talar
mot att barnet hörs (Wikrén, G., och Sandesjö, H., Utlänningslagen med
kommentarer, 10 uppl., 2014, s. 50). Mer om tillämpningen av
utlänningslagens och barnkonventionens bestämmelser om att höra barn,
men även på vilket sätt barnen ska få komma till tals framgår av ”Rättsligt
ställningstagande om att höra barn”, SR 36/2015.
Om det åberopade släktskapet mellan förälder och barn inte kan styrkas på
annat sätt kan sökanden och anknytningspersonen i ärenden om uppehålls-
tillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 UtlL ges tillfälle att få en dna-
analys utförd. Det följer av 13 kap. 15 § UtlL (se vidare i kapitlet om DNA-
analys i familjeåterföreningsärenden).

Ett kriterium i 5 kap. 3 § första stycket 2 UtlL är att sökanden ska vara ett
barn. Det följer av 1 kap. 2 § UtlL att med barn avses i denna lag en person
som är under 18 år. Enligt avgörande från Migrationsöverdomstolen har den
instans som ska pröva frågan att utgå från de vid prövningstillfället rådande
förhållandena. Den som är över 18 år kan inte beviljas uppehållstillstånd
p.g.a. anknytning med stöd av bestämmelserna om utländska ogifta barn.
Att sökanden vid ansökningstillfället var under 18 år medför inte någon
annan bedömning (se MIG 2007:5). Migrationsöverdomstolen har därefter
förtydligat att det saknas utrymme att göra tolkningar som avviker från
lagtextens ordalydelse om detta inte har stöd i EG-rätten, vilket bl.a. innebär
att rekvisitet barn inte kan ges annan innebörd än det har enligt definitionen
i 1 kap. 2 § UtlL. Vid tidpunkten för Migrationsöverdomstolens avgörande i
detta fall var den sökande mannen 29 år gammal, och som skäl för ansökan
åberopades anknytning till hans i Sverige bosatte far. Fråga var om
bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket 2 UtlL kunde tillämpas analogt mot
bakgrund av mannens psykiska hälsotillstånd och då han omyndigförklarats
i sitt hemland. Domstolen kom dock fram till att det är den faktiska åldern
som är avgörande (se MIG 2007:14).
Om barnet som ansöker snart kommer att fylla 18 år bör en sådan ansökan
hanteras skyndsamt för att om möjligt säkerställa att beslut kan tas före 18-
årsdagen.
Det bör vid beslutstillfället, om barnet uppnått en ålder då äktenskap kan

ingås, vara klarlagt att barnet är ogift. Migrationsöverdomstolen har vid
bedömningen av en gift underårig kvinnas rätt till familjeåterförening med
sina föräldrar funnit att hon inte gjort sannolikt att hennes äktenskap ingåtts
med tvång. Det fanns därför inte tillräckliga skäl att tillämpa reglerna om
ordre public och ogiltigförklara äktenskapet även om hon bara var 15 år när
det ingicks. Kvinnan och hennes barn beviljades inte uppehållstillstånd på
anknytning till hennes föräldrar (se MIG 2012:4). Om det senare skulle visa
sig att ett barn som beviljats uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till en
förälder dessförinnan ingått äktenskap i hemlandet, kan uppehållstillstånd
komma att återkallas med stöd av 7 kap. 1 § första stycket UtlL, då oriktiga
uppgifter medvetet lämnats eller omständigheter medvetet förtigits, som
varit av betydelse för att få tillståndet (se vidare i handbokskapitlet om
återkallelse av uppehållstillstånd).
Anknytning till en förälder i Sverige

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket 2 a UtlL ger uttryck för ett barns
rätt att förenas med en i Sverige bosatt förälder. Det gäller även i det fall
föräldern beviljats uppehållstillstånd för bosättning här i landet. I
familjeåterföreningsdirektivet knyts rätten till uppehållstillstånd an till
vårdnaden av barnet (artikel 4.1 c). Enligt den svenska lagstiftningen ska
uppehållstillstånd ges till ett utländskt barn som har en förälder med
uppehållstillstånd (5 kap. 3 § första stycket 2 a UtlL). För ett barn som
ansöker om uppehållstillstånd innebär den svenska regleringen i realiteten
förmånligare förutsättningar för att beviljas uppehållstillstånd än vad som
följer av direktivtexten, eftersom det enligt den svenska bestämmelsen är
tillräckligt att barnet har en förälder som beviljats uppehållstillstånd (se
även MIG 2015:8).
Enligt Migrationsöverdomstolen får, då föräldern i Sverige saknar del i

vårdnaden om barnet, en bedömning göras i varje enskilt fall, varvid
omständigheter såsom faktisk anknytning till föräldern här och barnets
anknytning till annat land genom syskon och andra nära anhöriga ska
beaktas. Någon ovillkorlig rätt att återförenas med en i Sverige bosatt
förälder som saknar del i vårdnaden om barnet finns således inte. Detta
synsätt överensstämmer med tidigare praxis på området (se Utlänningslagen
– Vägledande beslut, UN 381-99 och MIG 2008:29, men jfr även med
migrationsdomstolens bedömning i MIG 2009:22, vilken delades av
Migrationsöverdomstolen).
Syftet med bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen är

att tillåta familjeåterförening med kärnfamiljen. Att avsikten är gemensam
bosättning med föräldern i Sverige måste därmed anses vara en förutsättning
för att den aktuella bestämmelsen ska vara tillämplig (se MIG 2008:29).
Det kan nämnas att när grunden för ett barns permanenta uppehållstillstånd
varit anknytningen till en förälder bosatt i Sverige, har avsaknaden hos
föräldern av avsikt att bo tillsammans med barnet ansetts utgöra grund för
återkallelse av barnets permanenta uppehållstillstånd (se MIG 2010:16).
Medsökande barn
Barn som ansöker tillsammans med en förälder kan även vara barn till
anknytningspersonen. Så är ofta fallet när fråga är om medlemmar av en i
hemlandet etablerad familjekonstellation, som ansöker om återförening i
Sverige. Migrationsöverdomstolen har slagit fast att när ett barn ansöker
tillsammans med sin ena förälder och anknytning åberopas till den andra
föräldern, tillika maken, så kan barnet ha en självständig rätt till uppe-
hållstillstånd p.g.a. anknytning till föräldern i Sverige. Uppehållstillstånd
beviljas då med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 2 a UtlL, inte enligt 2 b i
samma stycke (se Migrationsöverdomstolens beslut den 23 maj 2011 i mål
UM 7169-10). Huvudregeln är att barnet kommer att ges ett permanent
uppehållstillstånd grundat på anknytningen till den härvarande föräldern.
När en make eller sambo beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i

enlighet med regelverket för uppskjuten invandringsprövning ges makens
eller sambons barn, när det inte är ett gemensamt barn till maken eller
sambon och anknytningspersonen, tillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första
stycket 2 b § UtlL. Liksom för föräldern ska det första tillståndet i sådana
fall vara tidsbegränsat (se vidare nedan i avsnittet om tidsbegränsat
uppehållstillstånd vid uppskjuten invandringsprövning). Att tillståndet ska
gälla för samma tid som förälderns tillstånd följer av 5 kap. 3 § tredje
stycket andra meningen UtlL.
Ett barn kan få uppehållstillstånd som medföljande, även om barnet inte

sökt tillstånd samtidigt som föräldern. Det finns inget som hindrar att barnet
ansöker om och ges tillstånd vid ett senare tillfälle, så länge förutsätt-
ningarna i övrigt är uppfyllda. Tillståndet beviljas, precis som när barnet
ansöker samtidigt som föräldern, med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 2 b
UtlL.
Medgivande från en förälder som har del i vårdnaden
I 5 kap. 17 § andra stycket UtlL anges att uppehållstillstånd enligt 3 § första
stycket 2 eller 3 och 3 a § andra stycket får beviljas endast efter medgivande
också av den förälder till vilken anknytning inte åberopas, om den föräldern
har del i vårdnaden av barnet. Bestämmelsen infördes i UtlL för att uppnå
förenlighet med familjeåterföreningsdirektivet, där en motsvarande
reglering återfinns i artikel 4.1 c–d (jfr prop. 2005/06:72 s. 35).
Enligt Europeiska kommissionen kan begreppet ”vårdnad” definieras som

de rättigheter och skyldigheter som hänför sig till omvårdanden om barnets
person, särskilt rätten att bestämma var barnet ska bo. Vårdnaden ska anses
utövas gemensamt när en av föräldrarna, enligt dom eller på grund av lag,
inte får besluta var barnet ska bo utan medgivande från den andre föräldern.
Vårdandsarrangemangen ska normalt kunna styrkas. Det medgivande som
krävs bör lämnas i enlighet med medlemsstaternas familjerättsliga
lagstiftning och i förekommande fall internationella privaträttsliga
bestämmelser. Om vissa situationer utmynnar i en fullständig blockering är
det dock medlemsstaterna som ska avgöra hur situationen bör hanteras. Som
exempel på fullständig blockering tar kommissionens riktlinjer upp om
referenspersonen eller dennes make/maka inte har ensam vårdnad och den
andre vårdnadshavaren vägrar att lämna sitt medgivande eller inte går att få
tag på. Beslut bör fattas med tanke på barnets bästa enligt vad som anges i
artikel 5.5 i familjeåterföreningsdirektivet och från fall till fall, m.h.t. de
omständigheter som gjort det omöjligt att få ett medgivande och övriga
särskilda omständigheter i ärendet (COM [2014] 210 final s. 5–6 inklusive
fotnot 16).
Migrationsverket rättschef har den 30 januari 2015 kommit med särskilda

råd om hur bestämmelsen i 5 kap. 17 § andra stycket UtlL bör tillämpas, se
rättsligt ställningstagande angående kravet på medgivande från den andre
föräldern i barns ärenden om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning (SR
02/2015). I ställningstagandet klargörs att prövningen avseende
medgivandekravet sker i två steg.
Steg 1: Finns det en annan förälder som har del i vårdnaden?

Det är den förälder som ansöker om uppehållstillstånd för sitt barn som har
bevisbördan för att det inte finns någon annan förälder som har del i
vårdnaden av barnet. Huvudregeln är att förhållandena ska styrkas (jfr med
kommissionens ovan omnämnda uttalanden och MIG 2015:8).
När det av en dom rörande underhåll framgått att vårdanden alltjämt ska
förbli hos modern har det enligt Migrationsöverdomstolen visats att modern
har ensam vårdnad (se Migrationsöverdomstolens dom den 8 juni 2008 i
mål UM 1797-07).
För personer som kommer från länder där det inte är möjligt att få fram
handlingar som godtas, kan det finnas skäl att sänka beviskravet. Det är då
tillräckligt att förhållandena görs sannolika. Om det genom muntliga
uppgifter och en sammanhängande tillförlitlig berättelse, samt i
förekommande fall samstämmiga uppgifter, framgår att det inte finns någon
annan förälder som har del i vårdnaden, t.ex. för att föräldern är död eller
försvunnen, kan det vara tillräckligt för att anse att förhållandena gjorts
sannolika. Här kan även eventuellt tidigare lämnade uppgifter vara av
betydelse (se SR 02/2015, men även MIG 2015:8).
Migrationsöverdomstolen har i en dom, när två afghanska bröder ansökt om

uppehållstillstånd grundat på anknytning till deras mor i Sverige, bedömt det
närmast ogörligt, p.g.a. förhållandena i deras hemland, att uppfylla ett högt
ställt beviskrav avseende uppgiften att deras far är avliden. Domstolen ansåg
det därmed tillräckligt att bröderna gjorde uppgiften om att deras far var död
sannolik. Vid bedömningen tog domstolen hänsyn till att brodern i Sverige i
samband med sin asylansökan uppgett att fadern avlidit år 2011, vilket även
modern och bröderna sagt i sina anknytningsutredningar. Senare gav de in
ett dokument benämnt dödsbevis i vilket tre personer bekräftat att brödernas
far dog år 2011. Dokumentet var bevittnat av två andra personer.
Familjemedlemmarna hade lämnat i stort sett samstämmiga uppgifter när
det gällde faderns död. Migrationsverket hade vidare i sitt beslut att bevilja
brodern i Sverige uppehållstillstånd uttalat att han lämnat en
sammanhängande berättelse som framstod som trovärdig. Uppgifterna om
faderns död utgjorde en central del av asylberättelsen. Eftersom bröderna
gjort sannolikt att fadern är död föll kravet på medgivande bort (se MIG
2015:8).
Kravet på medgivande gäller som framgår av ordalydelsen i bestämmelsen

bara om det finns en annan förälder som har del i vårdnaden, inte om någon
annan person som inte är förälder skulle vara barnets vårdnadshavare (se
även MIG 2015:8). Inte heller om det finns en förälder som visserligen är
delaktig i barnets liv, men saknar del i vårdnaden.
Steg 2: Har den andre föräldern, som har del i vårdnaden, lämnat
medgivande till att barnet ges uppehållstillstånd?
Om det finns en annan förälder som har del i vårdnaden ska ett medgivande
från denne lämnas. Enligt Migrationsöverdomstolen finns det inte några i
författning bestämda formkrav på hur ett medgivande ska ges, men
beviskravet för att ett sådant medgivande föreligger bör ställas relativt högt
(se Migrationsöverdomstolens beslut den 15 januari 2009 i mål UM 575-
08). Enligt Migrationsverket bör ett medgivande normalt vara skriftligt. Det
bör klart framgå vad medgivandet innefattar och vem som lämnat det. Även
ett muntligt medgivande, som är tillfredställande dokumenterat, kan godtas.
Hänsyn får tas till förhållandena i det land sökanden kommer från.
Migrationsverkets serviceskyldighet enligt 6 § förvaltningslagen (2017:900)
medför att verket, när medgivande krävs, bör ge tydliga instruktioner
angående hur kravet kan uppfyllas (SR 02/2015).
Om det saknas ett godtagbart medgivande från annan förälder som har del i
vårdnaden kan något uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket
2 eller 3 eller 3 a § andra stycket UtlL inte ges. Migrationsverket har då att
bedöma om uppehållstillstånd istället kan beviljas på annan grund. Ställning
får tas till om det enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL finns synnerliga
skäl att bifalla ansökan p.g.a. särskild anknytning till Sverige. Det bör dock
endast bli aktuellt i absoluta undantagsfall, om det råder en fullständig
blockering och omständigheterna är att anse både som udda och ömmande.
Om det inte finns någon annan grund för tillstånd kommer ansökan att
avslås.
Barn som adopterats eller avses bli adopterade

De grundläggande reglerna om adoptioner återfinns i 4 kap. föräldrabalken
(1949:381). I utlandet meddelade adoptioner, där den adopterade är
utomnordisk medborgare, gäller i Sverige i enlighet med vad som anges dels
i lag (2018:1289) om adoption i internationella situationer, dels i lagen
(1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Det ska även
nämnas att en särreglering gällande för nordiska adoptioner återfinns i
förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap, men denna reglering kommer inte
att beröras vidare i det följande.
Bestämmelserna om uppehållstillstånd för vuxna adopterade redogörs för i

kapitlet ”Annan anknytningsinvandring”.

Genom att lag (2018:1289) om internationella adoptioner trädde i kraft den
1 september 2018 innebär det att lagen (1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption upphävs. Fortsättningsvis nämnd LIA.
Den upphävda lagen gäller fortfarande om erkännande av utländska
adoptionsbeslut som har meddelats före ikraftträdandet. Även när ansökan
kommit in före ikraftträdandet, men prövningen sker efter ikraftträdandet,
gäller de äldre bestämmelserna.
Enligt de äldre bestämmelserna i LIA kan svensk domstol ta upp en ansökan

om adoption om den eller de sökande har svenskt medborgarskap eller har
hemvist i Sverige eller om Konungen lämnat medgivande att ansökningen
prövas här. En ansökan om adoption ska prövas enligt svensk lag. Ett
utländskt meddelat adoptionsbeslut gäller i Sverige, enligt LIA, om den
eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten
när beslutet meddelades. Även i andra fall kan det utländska
adoptionsbeslutet gälla i Sverige efter godkännande av Myndigheten för
internationella adoptioner, MIA (nuvarande Myndigheten för familjerätt och
föräldraskapsstöd, MFoF).
I förarbetena till LIA anges att bestämmelserna i 3 § blir tillämpliga endast

när det är fråga om ett institut som kan jämställas med en svensk adoption.
För att så ska anses vara fallet krävs inte att rättsverkningarna av det
utländska beslutet i den stat där det meddelats är desamma som
verkningarna i Sverige av ett svenskt adoptionsbeslut. Men det måste vara
fråga om en situation som karakteriseras av att adoptanten varaktigt upptagit
den adopterade som sitt barn. Ett utländskt adoptionsbeslut som tillerkänns
giltighet i Sverige bör få rättsverkningar från den tidpunkt som i detta
hänseende är avgörande enligt lagen i den stat där beslutet har meddelats (se
prop. 1971:113 s. 45–46). Högsta domstolen har genom att beakta relevanta
förarbeten i ett avgörande avhandlat frågan om tolkning av begreppet
hemvist i 3 § första stycket första satsen LIA (se NJA 1977 s. 706).
I 6 § LIA anges att beslut om adoption som meddelats i främmande stat inte
får tillmätas giltighet i Sverige, om detta skulle vara uppenbarligt oförenligt
med grunderna för rättsordningen här i riket. Det följer av lagens förarbeten
att en adoption som inte syftar till att upprätta en verklig familjeanknytning
mellan adoptanten och den adopterade torde klart kunna betecknas som
stridande mot svensk rättsuppfattning. Om en utländsk medborgare med
hemvist i Sverige i sitt hemland adopterar en vuxen person uteslutande i
tanke att därmed underlätta för honom eller henne att få uppehållstillstånd
och arbetstillstånd i Sverige och på längre sikt svenskt medborgarskap bör
adoptionen inte gälla här (se prop. 1971:113 s. 48).
Lag (2018:1289) om adoption i internationella situationer

Med internationell adoption avses att en eller två personer med hemvist i
Sverige adopterar ett barn som har sin hemvist i ett annat land (jfr. 1 § lagen
[1997:192] om internationell adoptionsförmedling).
Normalt anlitas en auktoriserad adoptionssammanslutning när någon vill

genomföra en internationell adoption. När det föreligger särskilda skäl eller
adoptionen avser ett släktingbarn får adoption ske utan medverkan av en
auktoriserad sammanslutning. Detta kallas för enskild adoption och
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, ska i sådana fall
pröva om förfarandet är godtagbart innan barnet lämnar ursprungslandet
(prop. 2017/18:121 s. 94).
Det är Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) som ger

auktorisation till adoptionsorganisationerna som förmedlar internationella
adoptioner och har även tillsyn över deras arbete.
Ett barn som har sin hemvist utomlands får inte tas emot i syfte att adopteras
utan socialnämndens medgivande. Den som vill adoptera ett barn måste
därför ansöka om ett medgivande för att ta emot ett barn. Medgivandet
måste ha inhämtats innan barnet lämnar den stat där barnet har sin hemvist
(6 kap. 12 § socialtjänstlagen [2001:453]). Kravet på medgivande gäller
oavsett om adoptionen förmedlats av en auktoriserad adoptionssamman-
slutning eller om det rör sig om en enskild adoption.
Medgivandeprövningen innebär att socialnämnden utreder om adoptanterna

är lämpliga att ta emot ett barn. Att prövningen tar sikte på deras lämplighet
beror på att det vid prövningstillfället vanligtvis inte är känt vilket barn som
adoptionen kommer att avse. Socialnämnden har även att pröva om
adoptionsförfarandet ska få fortsätta. Den prövningen görs först när ett visst
barn har föreslagits för adoption (6 kap. 14 § socialtjänstlagen). Ett
medgivande att ta emot ett barn för adoption gäller i tre år. Lämplighets-
bedömningen har sin grund i 1993 års Haagkonvention (art. 5 a), men gäller
oavsett om adoptionen sker från ett land som har tillträtt konventionen eller
inte.
Att adoptera enskilt utan att MFoF har beslutat att förfarandet är godtagbart
är straffbart (15 § lagen om internationell adoptionsförmedling). Det är även
straffbart att ta emot ett barn för internationell adoption utan att ett
medgivande från socialnämnden finns (16 kap. 6 § socialtjänstlagen).
1993 års Haagkonvention

Internationella adoptioner regleras även av den i Haag den 29 maj 1993
antagna konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella
adoptioner (nedan benämnd Haagkonventionen). Konventionen har genom
inkorporering införlivats i svensk lagstiftning genom en särskild lag, lagen
(1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (se även prop.
1996/97:91 s. 60). Lagen benämns nedan inkorporeringslagen.
En grundtanke i Haagkonventionen är att ansvaret för adoptioner ska delas

mellan ursprungs- och mottagarlandet. Principen om barnets bästa ska vara
vägledande (jfr prop. 2000/01:66 s. 13). Enligt artikel 2.1 i
Haagkonventionen ska denna konvention tillämpas då ett barn med hemvist
i en fördragsslutande stat (ursprungsstaten) har överflyttats, överflyttas eller
kommer att överflyttas till en annan fördragsslutande stat (den mottagande
staten), antingen efter adoption i ursprungsstaten av makar eller av en
person med hemvist i den mottagande staten, eller för en sådan adoption i
den mottagande staten eller i ursprungsstaten. Det innebär att när adoptan-
ten eller adoptanterna har sin hemvist i Sverige och adoptivbarnet har
sin hemvist i en annan fördragsslutande stat kommer konventionen att
tillämpas. I artikel 2.2. i Haagkonventionen klargörs att konventionen
omfattar endast adoptioner som skapar ett varaktigt föräldra-
barnförhållande.
Av artikel 23.1 i Haagkonventionen följer att en adoption som enligt intyg

av den behöriga myndigheten i den stat där adoptionen har ägt rum har
genomförts i enlighet med denna konvention ska erkännas i de övriga
fördragsslutande staterna omedelbart på grund av lag.
I artikel 24 i Haagkonventionen anges att en fördragsslutande stat kan vägra

att erkänna en adoption endast om adoptionen är uppenbart oförenlig med
grunderna för rättsordningen i den staten, med hänsyn tagen till barnets
bästa. Detta är ett vanligt ordre public-förbehåll jämte tillägget att barnets
bästa ska beaktas.
Det framgår av artikel 5 c i Haagkonventionen att en adoption enligt

konventionen ska ske endast om den mottagande statens behöriga
myndigheter har fastställt att barnet har eller kommer att få tillstånd att resa
in i och stadigvarande bosätta sig i staten. Migrationsverket är behörig
myndighet och utfärdar sådana intyg (se Migrationsverkets rättsliga
ställningstagande den 14 april 2014 angående Migrationsverkets
handläggning och utfärdande av intyg enligt den s.k. Haagkonventionen,
RCI 11/2014).
Vilka stater som tillträtt Haagkonventionen och vilken dag konventionen

trädde ikraft för staten ifråga framgår av tillkännagivandet (2013:304) av
staters tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner.
Erkännande av utländska adoptionsbeslut

Frågan om erkännande av ett adoptionsbeslut som har meddelats utomlands
kan uppkomma i olika situationer. Det kan exempelvis röra sig om personer
i Sverige som genomför en internationell adoption av ett barn som har
hemvist utomlands genom ett adoptionsbeslut som fattas i ursprungsstaten.
Det kan även gälla för det fall en person flyttar till Sverige som tidigare har
adopterat ett barn eller har blivit adopterad genom en nationell adoption i
sitt förra hemland. Vidare kan det vara så att en internationell adoption har
genomförts i ett tredjeland, men gäller i den stat från vilket personen flyttar
till Sverige.
Med beslut om adoption avses adoptionsavgöranden som har tagits in i

domar och beslut. Ett sådant beslut gäller i Sverige när det har fått laga
kraft, om beslutet har meddelats av en utländsk domstol eller någon annan
myndighet. Beslutet måste dock ha meddelats eller annars gäller i den stat
där den som har adopterats hade sin hemvist när adoptionsförfarandet
inleddes, eller den stat där adoptivföräldrarna eller någon av adoptiv-
föräldrarna hade sin hemvist när beslutet meddelades. Frågan om när
beslutet har fått laga kraft avgörs av lagstiftningen i den stat där beslutet
meddelades.
Den nya lagen bygger på hemvistprincipen, mot tidigare nationalitets-

principen. Nationalitetsprincipen har ansetts mer svårtillämlig idag än förr
på grund av den ökade rörligheten och det ökade antalet dubbla
medborgarskap. En person har oftare en starkare anknytning till det land där
han eller hon stadigvarande lever än till medborgarskapslandet. Den närhet
till den beslutande myndigheten som hemvistprincipen ofta leder till ger
generellt bättre förutsättningar för väl underbyggda beslut. Detta gäller även
för adoptionsärenden (prop. 2017/18:121 s. 116).
För att en person ska anses ha hemvist i ett land krävs i princip att han eller
hon är bosatt i landet och har för avsikt att stanna kvar där för en längre
obestämd tid. Ledning för bedömningen kan hämtas i 7 kap. 2 § lagen
(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmyndarskap, IÄL (se även NJA 1977 s. 706).
För att kunna erkänna ett utländskt adoptionsbeslut måste det vidare kunna
jämställas med en svensk adoption. Rättsverkningarna av det utländska
beslutet behöver dock inte vara desamma som verkningarna i Sverige av ett
svenskt adoptionsbeslut. Däremot måste det vara fråga om en situation som
karakteriseras av att adoptivföräldrarna varaktigt har upptagit den
adopterade som sitt barn (prop. 1971:113 s. 45). I vissa länder finns svag
adoption. En svag adoption är en adoption som innebär att adoptivbarnet
och föräldern behåller en viss rättslig relation efter adoptionen. Att det rör
sig om en svag adoption eller att det finns någon möjlighet att häva
adoptionen innebär inte i sig att adoptionen inte kan anses motsvara en
svensk adoption och erkännas här. Adoptionen behöver dock fastställas i
svensk domstol för att få samma rättsverkningar som en svensk adoption.
Beslut som liknar fosterhemsplaceringar (t.ex. kafalah i islamsk rätt, vilket
benämns korshasho i Somalia) erkänns inte som adoption (prop.
2017/18:121).
Automatiskt erkännande baserat på hemvist

Ett adoptionsbeslut erkänns om det har meddelats eller annars gäller i den
stat där barnet hade sin hemvist när adoptionsförfarandet inleddes. Ett
adoptionsförfarande får i de flesta fall anses ha inletts när ansökan om
adoption gavs in till den domstol eller annan myndighet som har prövat
ärendet. Även om adoptivbarnet efter att adoptionsförfarandet har inletts
fick en ny hemvist, t.ex. genom en flytt till Sverige, kan adoptionsbeslutet
erkännas.
Adoptionsbeslut som har meddelats i det land adoptivföräldern har hemvist

erkänns i Sverige. Det betyder att den som har genomfört en adoption –
nationellt eller internationellt – i sitt tidigare hemland anses som förälder
även efter en flytt till Sverige. Det räcker att en av adoptivföräldrarna hade
hemvist i den stat där beslutet meddelades för att beslutet ska erkännas i
Sverige. I dessa fall är det hemvisten när beslutet meddelades som avgör om
adoptionsbeslutet ska erkännas eller inte (prop. 2017/18:121 s. 168).
I vissa fall kan medborgarskapet i förening med omständigheterna i övrigt

innebära att det finns en stark anknytning till det land där beslutet
meddelades. Frågan om adoptionsbeslutet i en sådan situation ska erkännas
får prövas i det enskilda fallet.
Om adoptionsbeslutet meddelats i ursprungsstaten, d.v.s. i barnets

hemviststat, erkänns beslutet automatiskt i Sverige endast om adoptionen
omfattas av 1993 års Haagkonvention. Omfattas inte adoptionen av
konventionen krävs ett beslut från Myndigheten för familjerätt och
föräldraskapsstöd, MFoF, för att adoptionen ska gälla i Sverige. Det gäller
oavsett om adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptions-
förmedling eller är en enskild adoption.
En internationell adoption kan beslutas i Sverige eller i barnets hemviststat.

Vilket land som beslutar om adoptionen avgörs många gånger av
adoptionsreglerna i ursprungsstaten. Svensk domstol är i regel behörig att
pröva ansökan eftersom adoptivföräldrarna har hemvist här. Men vissa
adoptionsstater kräver att beslutet i stället fattas där. När så sker erkänns
adoptionsbeslutet automatiskt. Det gäller även för nationella adoptioner som
meddelats i barnets hemvistland (prop. 2017/18:121 s. 124).
Ibland inträffar det att barnet lämnar ursprungsstaten innan adoptions-

beslutet har meddelats. Adoptionsbeslutet kommer då att erkännas i Sverige
om beslutet meddelades eller annars gäller i den stat där adoptivbarnet hade
hemvist när förfarandet inleddes. Tidpunkten för att bedöma barnets
hemvist är när förfarandet inleddes. Adoptivföräldrarna behöver då inte
ansöka om godkännande hos MFoF för att adoptionen ska gälla i Sverige.
Inget automatisk erkännande om reglerna för internationell adoption har

kringgåtts
För att motverka att personer kringgår regelverket för internationella
adoptioner krävs det för ett automatiskt erkännande av utländska
adoptionsbeslut att adoptionen har förmedlats av en auktoriserad
adoptionssammanslutning eller att sökanden har fått tillstånd till enskild
adoption.
För det fall adoptionsbeslutet inte erkänns kan MFoF om det föreligger
synnerliga skäl besluta att adoptionsbeslut ska gälla i Sverige, trots att
regelverket för internationella adoption inte har följts.
Inget automatiskt erkännande om adoptivbarnet var svensk medborgare

eller hade sin hemvist i Sverige
I de fall då adoptionen avser någon som har hemvist i Sverige ska en
särskild prövning ske innan det utländska beslutet erkänns. Om en person
med hemvist i Sverige adopteras genom beslut i en annan stat, bör beslutet
inte utan vidare erkännas här utan att först ha underställts MFoF. Kravet på
godkännande gäller om den som har adopterats var medborgare i Sverige
eller hade hemvist här när adoptionsförfarandet inleddes.
Möjlighet att erkänna ett adoptionsbeslut efter särskilt godkännande

Regeringen ansåg att det fortsatt bör finnas en möjlighet att kunna erkänna
ett beslut som inte omfattas av reglerna om automatiskt erkännande (prop.
2017/18:121 s. 126). Det kan vara fallet då parterna vid tiden för avgörandet
har haft en sådan anknytning till den stat där adoptionsbeslutet meddelades
att det bedöms rimligt att beslutet meddelades där och att det bör få verkan i
Sverige.
Ett adoptionsbeslut ska även kunna erkännas om det finns skälig anledning
att ansökan prövades i den andra staten. Medborgarskap kan i förening med
andra omständigheter innebära att det anses ha funnits skälig anledning till
att ansökan prövades i den andra staten. Det kan också vara så att det inte
var möjligt att pröva adoptionsbeslutet i det land där adoptivbarnet och
adoptivföräldern hade hemvist, varför beslutet meddelades i den andra
staten.
Ett erkännande kan vägras med hänsyn till ordre public
Ordre public kan föreligga om adoptionen framstå som en skenhandling,
t.ex. om adoptionen uteslutande har haft till syfte att underlätta för en person
att få uppehållstillstånd i Sverige (se prop. 1971:113 s. 48). Barnets bästa
kan här få betydelse vid bedömningen av om erkännande ska vägras med
hänsyn till ordre public. Någon annan vägrans grund än ordre public finns
inte.
Adoptionsbeslut meddelat av svensk domstol

När en ansökan om uppehållstillstånd grundas på ett beslut om adoption
som har meddelats av svensk domstol, ska enligt 5 kap. 3 § andra stycket
UtlL den anknytning som uppkommit genom beslutet godtas i ärendet om
I lagmotiven förklaras att det följer såväl av den prövning domstolarna gör
innan adoptionsbeslutet fattas som av adoptionens rättsverkningar enligt
svensk lag. Om utlänningsmyndigheterna inte godtar den genom adoptionen
uppkomna anknytningen, blir det närmast fråga om en omprövning av
domstolens bedömning. En sådan ordning kan av principiella skäl inte
accepteras. Utlänningsmyndigheterna ska således inte ompröva den
anknytning som prövats i adoptionsärendet utan i stället se på förhållandet
mellan adoptant och adoptivbarn på samma sätt som ett biologiskt förälder-
barnförhållande varvid adoptionen och den underliggande relationen mellan
adoptivbarn och adoptant inte ska ifrågasättas. Den skillnad i uppgifter som
råder mellan å ena sidan en domstol i ett adoptionsärende och å andra sidan
utlänningsmyndigheterna i ett ärende där ansökan om uppehållstillstånd
grundar sig på adoptionen, innebär emellertid att utlänningsmyndigheterna
undantagsvis – även om den uppkomna anknytningen som sådan godtas i
enlighet med domstolsbeslutet – kan komma fram till att adoptionen inte
kan ligga till grund för att bevilja uppehållstillstånd. Den grundläggande
principen är här att adopterade barn inte ska få en bättre ställning än
biologiska barn (se prop. 2000/01:66 s. 31 och 39).
Uppehållstillstånd för adoptivbarn

Adoptivbarn ska enligt familjeåterföreningsdirektivet jämställas med
biologiska barn, vilket står i överensstämmelse med svensk rätt (jfr artikel
4.1 b–d i familjeåterföreningsdirektivet och prop. 2005/06:72 s. 35). Om
adoptionen gäller i Sverige beviljas adoptivbarnet, precis som andra barn,
uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till adoptivföräldern med stöd av 5 kap.
3 § första stycket 2 UtlL (se vidare i avsnittet om barns anknytning till en
förälder ovan). Det måste vara fråga om en fullbordad adoption som, om
den ingåtts i utlandet, är giltig i Sverige.
Om adoptivföräldern är svensk medborgare kan även barnet bli svensk

medborgare. Det följer av 3 § 2 lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap
att ett barn som inte har fyllt tolv år och som adopteras av en svensk
medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare, om barnet adopteras
genom ett utländskt beslut som godkänts eller annars gäller i Sverige enligt
lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption eller
som gäller enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella
adoptioner. Om barnet p.g.a. adoptionen blivit svensk medborgare lämnas
en sedan tidigare inlämnad, men inte avgjord, ansökan om uppehållstillstånd
utan åtgärd.
När det inte är fråga om en adoption, utan snarare ett fosterförhållande, kan
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 UtlL inte komma ifråga
(se MIG 2007 not. 20). 6
Rätten till uppehållstillstånd för barn som är adopterade eller avser att
adopteras är även reglerad i 5 kap. 3 § första stycket 3 UtlL, men denna
punkt tillämpas endast om uppehållstillstånd inte kan beviljas barnet ifråga
enligt andra punkten.
Uppehållstillstånd för barn som avses bli adopterade

I 5 kap. 3 § första stycket 3 UtlL anges att uppehållstillstånd ska ges till ett
utländskt barn som är ogift och som adopterats eller som avses bli adopterat
av någon som vid tidpunkten för adoptionsbeslutet var och som fortfarande
är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige,
om barnet inte omfattas av 2 och om adoptionsbeslutet har meddelats eller
avses komma att meddelas av svensk domstol (första strecksatsen), gäller i
Sverige enligt lag (2018:1289) om adoption i internationella situationer
(andra strecksatsen), eller gäller i Sverige enligt lagen (1997:191) med
anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner (tredje strecksatsen).
Bestämmelsen har i princip oförändrad överförts från den tidigare gällande

utlänningslagen (1989:529). Den infördes eftersom möjligheten att beviljas
uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till förälder tidigare begränsades till
barn som var eller hade varit hemmavarande till anknytningspersonen,
vilket innebar att vissa adopterade som inte automatiskt blev svenska med-
borgare i och med adoptionen, inte kom att uppfylla kravet (jfr prop.
2000/01:66 s. 27–28). Men för att uppnå förenlighet med familjeåterför-
eningsdirektivet, enligt vilket adoptivbarn ska jämställas med biologiska
barn, har kravet på hemmavarande slopats och adopterade beviljas uppe-
hållstillstånd på samma grund som biologiska barn (jfr prop. 2005/06:72 s.
34–35).
Efter lagändringen är användningsområdet för bestämmelsen i 5 kap. första

stycket 3 UtlL begränsat till de fall när en svensk domstol avses komma att
meddela ett adoptionsbeslut (första strecksatsen). Det framgår även
uttryckligt av lagrummet att bestämmelsen endast blir tillämplig om barnet
inte omfattas av andra punkten.
6
Migrationsöverdomstolens dom den 18 december 2009 i mål nr UM 2082-07.
I motiven till motsvarande bestämmelse i den tidigare gällande
utlänningslagen (1989:529) framhölls att den inte enbart tar sikte på fall där
permanent uppehållstillstånd ska meddelas. Den reglerar också möjligheten
att exempelvis ge uppehållstillstånd för barn som kommit till Sverige i
avvaktan på att adoptionsfrågan prövas av svensk domstol (se prop.
2000/01:66 s. 38). Eftersom möjligheten till uppehållstillstånd enligt 5 kap.
första stycket 3 UtlL numera hänför sig till de fall när en svensk domstol
avses komma att meddela ett adoptionsbeslut, är de uppehållstillstånd som
beviljas enligt denna punkt tidsbegränsade i avvaktan på adoptionsbeslutet.
Med hänsyn till kravet i 5 kap. 3 § tredje stycket första meningen UtlL ska
ett första uppehållstillstånd som ges gälla minst ett år.
För att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första

stycket 3 UtlL för barn som avses bli adopterade ska kunna komma ifråga
krävs att det finns ett medgivande från socialnämnden. Ett barn med
hemvist utomlands får enligt 6 kap. 12 § första stycket socialtjänstlagen
(2001:453) inte utan socialnämndens medgivande tas emot i syfte att
adopteras av någon som inte är barnets förälder eller har vårdnaden om
barnet. Medgivande ska inhämtas innan barnet lämnar det land där det har
sitt hemvist.
Att det när ett barn avses bli adopterat i enlighet med Haagkonventionen
krävs ett medgivande från socialnämnden framgår även av inkorpo-
reringslagen. Det anges i 3 § tredje stycket inkorporeringslagen att i 6 kap.
12–15 §§ socialtjänstlagen finns bestämmelser om att socialnämnden prövar
frågor om medgivande att i adoptionssyfte ta emot barn med hemvist
utomlands (se även prop. 2017/18:121 s. 95).
När det gäller barn som avses bli adopterade återfinns även bestämmelser i
lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling (nedan benämnd
LIA). Enligt 1 § LIA tillämpas bestämmelserna i denna lag när en under-
årig med hemvist utomlands ska adopteras av någon eller några med
hemvist i Sverige. I 3 § LIA anges att adoptioner av barn från utlandet får
förmedlas endast av sammanslutningar som är auktoriserade enligt denna
lag. Det framgår av 4 § LIA att den eller de som vill adoptera ett barn från
utlandet ska anlita en sammanslutning som avses i 3 §. Detta gäller dock
inte enstaka fall av adoptioner som avser släktingbarn eller där det annars
finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad
sammanslutning. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF)
ska i sådana fall innan barnet lämnar landet pröva om förfarandet är
godtagbart.
Om adoptionen förmedlas genom en svensk adoptionsförmedling i enlighet

med Haagkonventionen ska ett intyg från auktoriserad svensk
adoptionsorganisation bifogas ansökan om uppehållstillstånd. När ett
barnhem eller institution i sådana fall medverkar vid adoptionen får de
blivande adoptivföräldrarna anses vara befullmäktigade att föra barnets
talan. För att uppehållstillstånd vid enskild adoption ska kunna beviljas
krävs medgivande från socialnämnden och beslut från MFoF att förfarandet
är godtagbart samt beslut från barnets hemland som visar att barnet får
adopteras i Sverige. Kopior av handlingarna bifogas ansökan om uppe-
hållstillstånd. Vid enskild adoption behöver den som inte är vårdnadshavare
för barnet en fullmakt från barnets biologiska föräldrar, alternativt från ett
barnhem eller en institution, för att kunna ansöka om uppehållstillstånd (se
vidare i Rättsligt ställningstagande angående Migrationsverkets
handläggning och utfärdande av intyg enligt den s.k. Haagkonventionen
[RCI 11/2014]).
Observera att kravet i 5 kap. 17 § andra stycket UtlL på medgivande från

den förälder till vilken anknytning inte åberopas, om den föräldern har del i
vårdnaden om barnet, gäller även för barn som avses bli adopterade (se
vidare om medgivande ovan under rubriken "Medgivande från
vårdnadshavare”).
Barn som tas emot för adoption i Sverige från viseringspliktiga länder ska
enligt huvudregeln i 5 kap. 18 § första stycket UtlL ha sitt uppehållstillstånd
klart före inresan i landet (se vidare i det kapitel i handboken som handlar
om ansökan om uppehållstillstånd).
När en adoption frånkänns verkan i ärende om uppehållstillstånd

Ett ordre public-förbehåll återfinns som framgått ovan både i 8 § lag om
adoption i internationella situationer, likväl som i artikel 24 i
Haagkonventionen. Enligt förarbetena till den tidigare gällande
utlänningslagen (1989:529) framgår att de fall där det kan bli aktuellt att
frånkänna den utomlands meddelade adoptionen verkan i ärendet om
uppehållstillstånd troligen är mycket sällsynta. Det finns inte skäl till något
allmänt misstänkliggörande av utomlands beslutade adoptioner. Om det
utländska adoptionsbeslutet strider mot ordre public är adoptionen dock inte
gällande i Sverige. Har möjligheten till uppehållstillstånd i Sverige varit en
bidragande orsak till adoptionen, men inte den främsta anledningen, bör den
anknytning som uppkommit genom det utländska adoptionsbeslutet godtas.
Endast beträffande fall som ryms mellan dessa båda situationer bör det
komma i fråga att frånkänna adoptionen verkan i ärendet om
uppehållstillstånd (se prop. 2000/01:66 s. 33).
I och med familjeåterföreningsdirektivet har en uttrycklig bestämmelse

införts i 5 kap. 17 a § första stycket 2 UtlL att uppehållstillstånd får vägras
om en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen rätt till
uppehållstillstånd. Om det finns anledning att anta att adoptionen har
kommit till stånd huvudsakligen för att den adopterade ska få en gynn-
sammare behandling i ärendet om uppehållstillstånd bör det i vissa fall
kunna beaktas inom ramen för bestämmelsen, även om adoptionen inte i sig
strider mot ordre public (se vidare under avsnittet ”Skenförhållanden”
nedan).
I vägledande beslut den 4 april 2003 enligt den då gällande utlänningslagen

(1989:529) framhöll Utlänningsnämnden att undantag från den principiella
rätten till uppehållstillstånd endast ska kunna göras när omständigheterna på
ett mer flagrant sätt visar att den utländska adoptionen tillkommit huvud-
sakligen för att bereda någon uppehållstillstånd (se UN 437-03). I ett senare
avgörande från den 4 juli 2003 bekräftade Utlänningsnämnden detta och
konstaterade att ett motsvarande synsätt bör kunna tillämpas i fall där en
adoptionsansökan lämnats in till en svensk domstol, men ännu inte prövats
(se UN 443-03).
Anknytning till ett barn som är flykting eller annan

skyddsbehövande
Förälder till ett ensamkommande barn

En utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn som är flykting eller
annan skyddsbehövande ska enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 UtlL ges
uppehållstillstånd, om barnet vid ankomsten till Sverige var skilt från båda
sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i
föräldrarnas ställe, eller om barnet lämnats ensamt efter ankomsten.
Den tillfälliga lagen innehåller bestämmelser om tidsbegränsade

uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande utom kvotflyktingar, att
övriga skyddsbehövande inte ska få uppehållstillstånd och begränsade
möjligheter till anhöriginvandring.
En rätt till uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande flyktingbarn

återfinns i artikel 10.3 a i familjeåterföreningsdirektivet: om en flykting är
underårig utan medföljande vuxen ska medlemsstaterna tillåta inresa och
vistelse i familjeåterföreningssyfte för hans eller hennes släktingar i rakt
uppstigande led av första graden. I artikel 2 b och f förtydligas vad som i
direktivet avses med flykting respektive underårig utan medföljande vuxen.
Familjeåterföreningsdirektivet gäller endast för flyktingar. Regeringen

ansåg dock vid införandet av bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket 4 UtlL
att denna inte bara skulle gälla för barn som är flyktingar utan även andra
skyddsbehövande barn (se prop. 2005/06:72 s. 46).
Barnet har hunnit fylla 18 år

Enligt ordalydelsen både i artikel 10.3 a i familjeåterföreningsdirektivet och
i 5 kap. 3 § första stycket 4 UtlL krävs för en rätt till uppehållstillstånd
enligt respektive bestämmelse att anknytningspersonen är ett barn
(underårig).
EU-domstolen har dock slagit fast att artikel 2 f, jämfört med artikel 10.3 a i
familjeåterföreningsdirektivet, ska tolkas så att när ett barn var under 18 år
vid inresan i en medlemsstat och vid inlämnade av asylansökan i den staten,
men under prövningen av ansökan fyllt 18 år och därefter fått flyktingstatus,
ska barnet betraktas som en underårig utan medföljande vuxen i den
bestämmelsens mening (dom av den 12 april 2018, A och S, C-550/16,
ECLI:EU:C:2018:248, punkt 64).
EU-domstolens dom innebär att även ett barn som under prövningen av hans
eller hennes asylansökan hunnit fylla 18 år kan ha en rätt till
familjeåterförening. Ett uppehållstillstånd kan i sådana fall beviljas med
stöd av 5 kap. 3 § första stycket 4 UtlL.
Som konstaterats ovan gäller familjeåterföreningsdirektivet endast för

flyktingar, inte för andra skyddsbehövande. Oavsett om barnet är flykting
eller annan skyddsbehövande har han eller hon dock i det svenska
regelverket getts samma rätt till familjeåterförening. Därmed bör en
motsvarande bedömning enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 UtlL göras,
oavsett om barnet som fyllt 18 år är flykting eller annan skyddsbehövande.
Det innebär att ett barn som är annan skyddsbehövande och under
prövningen hunnit fylla 18 år, kommer att ha samma rätt till återförening
med sin förälder som ett barn som är flykting. 7
För att barnet som hunnit fylla 18 år ska ha en rätt till familjeåterförening
ska ansökan om återförening göras inom tre månader efter det att barnet
beviljats uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande, eller
barnet förklarats vara flykting eller annan skyddsbehövande. EU-domstolen
uttrycker det som att ansökan ”i princip ska lämnas in inom tre månader”
(punkt 61). Genom att använda uttrycket ”i princip” öppnar domstolen upp
för en generösare bedömning. Generellt bör dock kravet att ansökan ska ha
lämnats in inom tre månader upprätthållas.
Enligt EU-domstolen skulle det inte bara strida mot direktivets syfte, utan
det vore även mot principerna om likabehandling och rättssäkerhet, att låta
rätten till familjeåterförening vara beroende av med vilken skyndsamhet
myndigheten handlägger ansökan om skydd (punkt 55). För att säkerställa
likabehandling och rättssäkerhet bör rätten till familjeåterförening gälla
oavsett om barnet fyllt 18 år under handläggningen av asylärendet eller efter
det att ärendet avgjorts, förutsatt att ansökan görs inom tre månader efter det
att barnet som fyllt 18 år beviljats uppehållstillstånd som flykting eller
annan skyddsbehövande, eller förklarats vara flykting eller annan
skyddsbehövande (jfr här med resonemanget som förs av domstolen om att
ansökan ska lämnas in inom tre månader, se punkt 61).
Vid uppehållstillstånd p.g.a. anknytning är huvudregeln att

anknytningspersonen ska uppfylla krav på ordnad försörjning och
boende. Undantag görs bl.a. om anknytningspersonen är ett barn (se
vidare om kraven på ordnad försörjning och boende i kapitlet ”Krav på
anknytningspersonen” i denna handbok). När anknytningspersonen
fyllt 18 år är han eller hon inte längre ett barn vid en bedömning av
reglerna om ordnad försörjning och boende. Det gäller även när
uppehållstillstånd kan komma att ges med stöd av 5 kap. 3 § första
stycket 4 UtlL och anknytningspersonen är över 18 år. Istället får en
bedömning göras av om undantag kan ske enligt 10 § tredje stycket
7
Europeiska kommissionen uppmanar också medlemsstaterna att ge alternativt
skyddsbehövande liknande rättigheter (se Europeiska kommissionens riktlinjer,
COM[2014] 210 final, s. 25).
tillfälliga lagen (mer om kraven på ordnad försörjning och boende i
tillfälliga lagen och när denna lag är tillämplig framgår av kapitlet
”Krav på anknytningspersonen” i denna handbok). Undantag görs där
för flyktingar och alternativt skyddsbehövande, förutsatt att vissa i
bestämmelsen angivna villkor är uppfyllda (enligt 4 § tillfälliga lagen
beviljas inte övriga skyddsbehövande uppehållstillstånd). Eftersom det
bara blir aktuellt att bevilja uppehållstillstånd i de fall ansökan getts in
inom tre månader efter det att barnet som fyllt 18 år beviljats
uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande, eller
förklarats vara flykting eller annan skyddsbehövande, kommer det
motsvarande kravet i 10 § tredje stycket 1 tillfälliga lagen som regel
vara uppfyllt. I undantagsfall skulle dock ett försörjningskrav kunna
bli aktuellt om familjen kan återförenas i ett land utanför EU som de
har en särskild anknytning till (10 § tredje stycket 2 tillfälliga lagen.)
Barnet har blivit svensk medborgare

Ett barn som blivit svensk medborgare kan inte vara anknytningsperson
enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen, eftersom det direkt av
lagtexten framgår att anknytningspersonen ska vara utländsk medborgare
(MIG 2017:4). Eftersom det för att få svenskt medborgarskap krävs en
anmälan eller en ansökan är situationen dock inte att jämföra med den som
beskrivs ovan; när barnet under processen fyller 18 år.
Barnet ska vara flykting eller annan skyddsbehövande

Eftersom det vidare krävs att barnet är flykting eller annan
skyddsbehövande, syftar bestämmelsen till sin ordalydelse på den vid
beslutstillfället rådande situationen. Men normalt saknas skäl att frångå den
bedömning av skyddsbehovet som gjordes när barnet beviljades
Barnet ska vara ensamkommande

Barnet ska vid ankomsten till Sverige ha varit skilt från båda sina föräldrar,
eller från en annan vuxen person som trätt i föräldrarnas ställe.
Bedömningen av när ett barn är att anse som ensamkommande bör motsvara
den som förekommer vid tillämpning av lagen (2005:429) om god man för
ensamkommande barn och lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. De svenska bestämmelser som reglerar internationella förhållanden
gällande förmynderskap och vårdnad får ligga till grund för denna
bedömning (se även prop. 2005/06:46 s. 24–25, där bestämmelserna
omnämns). På förmynderskapsfrågor tillämpas nationalitetsprincipen, på
frågor om vårdnad hemvistprincipen. Men de svenska distinktionerna
mellan förmyndare och vårdnadshavare har inte alltid någon motsvarighet i
andra rättsordningar. I lagstiftningen har man därför valt att uttrycka det
som att en annan vuxen person trätt i föräldrarnas ställe. Därmed avses att
personen i fråga på grund av lagen eller sedvanan i den stat där barnet senast
hade sin hemvist har ställning som vårdnadshavare för barnet. Till denna
kategori hör även personer som enligt ett domstolsavgörande som erkänns
här i landet är vårdnadshavare för barnet. Det centrala bör vara att den
vuxne av svenska myndigheter erkänns som företrädare för barnet (jfr prop.
2005/06:46 s. 37–38).
Enbart det faktum att barnet reser in i Sverige tillsammans med en annan
vuxen som inte är barnets förälder, kanske en släkting, innebär följaktligen
inte att denne trätt i föräldrarnas ställe. Inte heller kan en annan vuxen anses
har trätt i föräldrarnas ställe enbart genom att denne och barnet återförenas
här i landet. Den vuxne måste, p.g.a. lagen eller sedvanan i den stat där
barnet senast hade sin hemvist, erkännas av svenska myndigheter som
företrädare för barnet. I de fall en vuxen person först i Sverige träder i
föräldrarnas ställe är barnet därmed fortfarande att anse som
ensamkommande vid en bedömning enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 UtlL.
Men om en förälder eller vuxen person som redan i hemvistlandet trätt i
förälders ställe i ett senare skede anländer till Sverige och tar hand om
barnet, är barnet inte längre att anse som ensamkommande (se även prop.
2005/06:46 s. 38).
När barnet fått uppehållstillstånd p.g.a. särskilt ömmande omständigheter

Ensamkommande barn som beviljats uppehållstillstånd med hänsyn till
särskilt ömmade omständigheter enligt 5 kap. 6 § UtlL omfattas inte av
rätten till familjeåterförening. Det förekommer att ett ensamkommande
barn, som inte bedöms vara i behov av skydd, beviljas uppehållstillstånd
med stöd av denna bestämmelse eftersom barnets föräldrar inte kan spåras.
Om föräldrarna därefter ansöker om att få återförenas med sitt barn i
Sverige ska en individuell prövning göras. Eftersom det i dessa fall inte
föreligger något skyddsbehov för barnet i utlänningslagens mening bör
utgångspunkten vid den individuella prövningen vara att återföreningen ska
ske i det land där den största delen av familjen lagligen vistas. Prövningen
ska också göras utifrån vad som är bäst för barnet (jfr regeringens
resonemang i prop. 2005/06:72 s. 46). I ett sådant fall får föräldrarnas
ansökan om uppehållstillstånd bedömas enligt regelverket i 5 kap. 3 a §
UtlL (se vidare i kapitlet om annan anknytningsinvandring).
Beslut om asylansökan från förälder eller annan vuxen som trätt i

föräldrarnas ställe tas i samband med beslut om barnets asylansökan
Det omarbetade skyddsgrundsdirektivet innehåller, likväl som det första
skyddsgrundsdirektivet, bestämmelser om familjesammanhållning.
Bestämmelserna i direktivet är endast tillämpliga på familjemedlemmar som
befinner sig i samma medlemsstat som flyktingen eller den alternativt
skyddsbehövande i fråga om ansökan om internationellt skydd. En make,
registrerad partner eller sambo eller ett barn kommer normalt i enlighet med
principen om familjens enhet att få uppehållstillstånd som
skyddsbehövande, även om han eller hon inte själv har sådana skäl. I
undantagsfall kan dock familjemedlemmen istället komma att beviljas
uppehållstillstånd med stöd av anknytningsreglerna. För att fullt ut uppfylla
det omarbetade skyddsgrundsdirektivets bestämmelser infördes den 1
januari 2015 därmed en ny anknytningsgrund i 5 kap. 3 § första stycket 5
UtlL (se prop. 2013/14:248 s. 46–47).
Mer om hur bedömningen går till m.h.t. familjens enhet, när den sökande
saknar egna asylskäl, framgår av Migrationsverkets rättsliga
ställningstagande angående principen om familjens enhet i asylärenden (SR
57/2016).
En förälder, eller en annan person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe,
har enligt 5 kap. 3 § första stycket 5 UtlL en rätt till uppehållstillstånd.
Föräldern, eller den andre person som trätt i föräldrarnas ställe, måste
befinna sig i Sverige och beslutet om hans eller hennes asylansökan fattas i
samband med beslutet om barnets asylansökan. ”I samband med” avses att
familjemedlemmarna befinner sig samtidigt i Sverige och har samtidiga
asylprocesser (se MIG 2017:20). Barnet ska vara flykting eller annan
skyddsbehövande och ogift. Uttrycket ”annan vuxen person som får anses
ha trätt i föräldrarnas ställe bör ha samma innebörd som i 5 kap. 3 § första
stycket 4 UtlL (se vidare prop. 2013/14:248 s. 47 och avsnittet ”Förälder till
ensamkommande barn” ovan). Den vuxne behöver inte ha ankommit
tillsammans med barnet. Det avgörande är istället om den vuxne och barnet
har någorlunda samtidiga asylprocesser och att beslut fattas om inte exakt
samtidigt så i vart fall i samband med varandra. En förälder eller annan
vuxen person som trätt i föräldrarnas ställer har däremot ingen rätt till
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 5 UtlL, om han eller hon
ansluter sig till barnet i Sverige efter det att barnet beviljats
uppehållstillstånd (jfr prop. 2013/14:248 s. 47–48).
Barnet ska vara flykting eller annan skyddsbehövande (alternativt eller övrig
skyddsbehövande). Därmed går bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket 5
UtlL utöver Sveriges skyldigheter enligt det omarbetade
skyddsgrundsdirektivet, som endast gäller för flyktingar och alternativt
skyddsbehövande. Om barnet är ogift eller inte får avgöras på samma sätt
som vid tillämpningen av övriga bestämmelser i UtlL. När ett i utlandet
ingånget äktenskap erkänns i Sverige framgår av bestämmelserna i lagen
och förmynderskap (se prop. 2013/14:248 s. 48, men även kapitlet
”Utländska äktenskaps giltighet i Sverige” ovan och därefter följande
avsnitt).
Uppehållstillstånd för en utlänningen som inte befinner sig

i Sverige om ett nekande skulle strida mot ett svenskt
konventionsåtagande
Hela detta avsnitt är föranlett av den tillfälliga lagen och tar upp den rätt
till uppehållstillstånd som återfinns i denna lag, om ett beslut att neka
uppehållstillstånd skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande.

uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande utom kvotflyktingar, om
begränsade möjligheter till anhöriginvandring för skyddsbehövande med
tidsbegränsade uppehållstillstånd och om skärpt försörjningskrav.
Mer om i vilka fall uppehållstillstånd kan ges eller inte grundat på

anknytning till den som är flykting eller alternativt skyddsbehövande med
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, begränsat enligt den tillfälliga lagen,
finns att läsa i kapitlet ”Krav på anknytningspersonen”. Där finns även
information om hur det utvidgade försörjningskravet ska tillämpas. Det
utvidgade försörjningskravet gäller för alla ansökningar om
uppehållstillstånd grundade på anknytning till en person, registrerade den 21
juli 2016 eller därefter.
Under den tid lagen gäller kan en utlänning som inte befinner sig i Sverige,
när uppehållstillstånd på anknytning inte kan beviljas på annan grund, ges
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, om ett beslut att neka uppehållstillstånd
skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande. Grunden för
uppehållstillståndet återfinns i 13 § den tillfälliga lagen.
Mer om hur en proportionalitetsbedömning går till vid en bedömning enligt

13 § i den tillfälliga lagen framgår i det följande, men utvecklas även vidare
i Migrationsverkets rättsliga ställningstagande den 7 juni 2016 angående
innebörden av svenskt konventionsåtagande och artikel 8 vid tillämpningen
av 11 och 13 §§ i den tillfälliga lagen (SR 24/2016).
När fråga är om uppehållstillstånd grundat på anknytning tillämpas i första

hand utlänningslagens bestämmelser i 5 kap. 3 och 3 a §§. Om
uppehållstillstånd inte kan beviljas på annan grund kan ett sådant komma att
ges när det finns synnerliga skäl för uppehållstillstånd eftersom sökanden på
annat sätt har särskild anknytning till Sverige (5 kap. 3 a § tredje stycket 3
UtlL). I den del bestämmelserna i den tillfälliga lagen avviker från
utlänningslagens bestämmelser tillämpas dock dessa. Det framgår av 1 kap.
1 a § UtlL och 1 § den tillfälliga lagen. Ett uppehållstillstånd kan i sådana
fall istället beviljas med stöd av 13 §, om uppehållstillstånd inte kan ges på
annan grund. Det krävs då att utlänningen inte befinner sig i Sverige och att
ett beslut att neka uppehållstillstånd skulle strida mot ett svenskt
konventionsåtagande.
Av förarbetena framgår att uppehållstillstånd enligt 13 § den tillfälliga lagen

endast får beviljas i undantagsfall då det är nödvändigt för att Sverige ska
leva upp till sina konventionsåtaganden (se prop. 2015/16:174 s. 79).
Det är endast sådana konventionsåtaganden som är införlivande med svensk

rätt som kan ge en rätt till uppehållstillstånd. Framför allt är det
Europakonventionen som blir aktuell att tillämpa. Bestämmelsen gäller dock
inte bara för brott mot Europakonventionen utan generellt, om ett nekande
riskerar att bryta mot ett svenskt konventionsåtagande.
I förarbetena till den tillfälliga lagen anger regeringen att i fall som rör ett
barn ska portalparagrafen i 1 kap. 10 § UtlL beaktas vid prövningen (se
prop. 2015/16:174 s. 79). Sverige har ratificerat barnkonventionen och
åtagit sig att följa den (se även prop. 1989/90:107). Från och med den 1
januari 2020 har barnkonventionen ställning som lag i Sverige (se prop.
2017/18:186). Vid en bedömning enligt 13 § den tillfälliga lagen beaktas
hur konventionsåtagandena tolkats av internationella och nationella
domstolar, såsom Europadomstolen, i fall rörande enskilda individer (se
prop. 2015/16:174 s. 79). Europadomstolen beaktar i sina domar barnets
bästa, även om domstolen inte alltid uttryckligt refererar till
barnkonventionen.
Eftersom det inte finns något utrymme att neka uppehållstillstånd, om det
skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande, har bestämmelsen
utformats som en ”ska-bestämmelse” (se prop. 2015/16:174 s. 55).
Omständigheter som annars skulle kunna innebära att uppehållstillstånd
hade vägrats kan dock istället komma att beaktas inom ramen för
prövningen av om ett beslut att neka uppehållstillstånd skulle strida mot ett
konventionsåtagande. T.ex. kan anmärkningar mot den sökandes vandel
vägas in och eventuellt få betydelse vid en proportionalitetsbedömning
enligt artikel 8 i Europakonventionen, om den sökande skulle vara ett hot
mot den allmänna ordningen och säkerheten.
Inför införandet av den tillfälliga lagen uttryckte regeringen uppfattningen

att, eftersom den begränsade rätten till familjeåterförening endast gäller i tre
år och med hänsyn till de stora påfrestningar som det svenska asylsystemet
och andra centrala samhällsfunktioner utsatts för till följd av det stora
antalet asylsökande, det var förenligt med Europakonventionen att låta
familjeåterförening anstå under en tidsperiod av denna längd. Eftersom det
inte kan uteslutas att det på individnivå kan finnas några fall där det trots allt
skulle strida mot Europakonventionen att familjen får vänta på återförening
i upp till tre år infördes en ventil i 13 § den tillfälliga lagen (se prop.
2015/16:174 s. 43 och 54).
Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra en individuell prövning av rätten

till familjeåterförening i varje enskilt fall. Vid denna prövning måste bl.a.
relationen mellan familjemedlemmarna och anknytningspersonens rätt till
familjeåterförening beaktas (se prop. 2015/16:174 s. 55).
Notera att förutsättningarna för familjeåterförening ändrades i samband med

förlängningen av den tillfälliga lagen den 20 juli 2019. Sedan förlängningen
gäller att såväl flyktingar som alternativt skyddsbehövande kan vara
anknytningspersoner, se kapitlet ”Krav på anknytningspersonen” i denna
handbok samt prop. 2018/19:128.
Rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen

Av artikel 8 i Europakonventionen 8 följer att var och en har rätt till respekt
för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens (artikel 8.1).
8
Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat
än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt
med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets
ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till
skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter
(artikel 8.2).
Europakonventionen gäller som svensk lag. 9 Artikel 8 innebär ett skydd

både för privat- och familjeliv, hem och korrespondens. Vid en bedömning
enligt 13 § den tillfälliga lagen är det dock normalt rätten till respekt för
familjelivet som blir aktuell att ta ställning till.
Av Europadomstolens praxis framgår att bedömningen av rätten till

familjeliv enligt artikel 8 sker i en viss ordning. Europadomstolens metod
för prövning kan därmed användas för att bedöma om ett nekande av
uppehållstillstånd skulle strida mot rätten till respekt för familjelivet.
1. Finns det ett familjeliv som genom åtgärden utsätts för ett ingripande
När fråga är om rätt till respekt för familjelivet prövas först om det finns
ett familjeliv och när så är fallet om familjelivet genom åtgärden utsätts
för ett ingripande (artikel 8.1).
a. Finns det en relation mellan parterna som innebär ett familjeliv

Om parterna är gifta eller sambo innebär det normalt att det finns
ett sådant familjeliv som skyddas av artikel 8 i
Europakonventionen. Även när det gäller barn och deras
föräldrar finns ett sådant familjeliv som skyddas. Så kan också
vara fallet när barnet är omhändertaget för vård eller när
föräldern och barnet inte lever tillsammans, men då ett umgänge
föreligger. Ett familjeliv finns även mellan unga vuxna och deras
föräldrar och eventuella syskon, när familjen lever tillsammans
och den unge vuxne ännu inte bildat en egen familj. Även
sammanlevnad med andra släktingar som är beroende av
anknytningspersonen kan under vissa omständigheter innebära
att ett sådant familjeliv som konventionen skyddar föreligger.
b. Innebär åtgärden ett ingripande mot rätten till respekt för

familjelivet
När det är frågan om en ansökan om uppehållstillstånd för att få
återförenas med en härvarande familjemedlem kommer ett
avslag normalt att innebära ett ingripande i rätten till respekt för
familjelivet.
- med de ändringar som gjorts genom ändringsprotokoll nr 11 och 14 till konventionen, och
- med de tillägg som gjorts genom tilläggsprotokollen nr 1, 4, 6, 7 och 13 till konventionen.
9
Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
2. Är beslutet berättigat
Förutsatt att ett sådant familjeliv som skyddas av artikel 8.1 föreligger
och att åtgärden att neka uppehållstillstånd innebär en inskränkning av
rätten att utöva familjelivet prövas om beslutet är berättigat (artikel 8.2).
Annars saknas skäl att gå vidare med prövningen och ansökan kan då
avslås.
a. Är beslutet i överensstämmelse med nationell lag och skyddar

denna lagstiftning ett berättigat syfte
Europadomstolen tar i denna del först ställning till om ett
inskränkande är lagligt och har ett legalt syfte, därefter bedömer
domstolen om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.
Regeringen har inför införandet av den tillfälliga lagen bedömt
att begränsningarna av rätten till familjeåterförening m.h.t.
rådande omständigheter skyddar ett berättigat intresse (se prop.
2015/16:174 s. 43 och 54). Det saknas därmed skäl för
Migrationsverket att göra en egen bedömning i denna del, även
om det bör säkerställas att verkets prövning av ärendet följer
lagstiftningen. Migrationsverkets bedömning får istället fokusera
på om inskränkningen av familjelivet vid en
proportionalitetsbedömning är nödvändig i ett demokratiskt
samhälle.
b. En proportionalitetsbedömning görs
Beslutet att neka uppehållstillstånd måste vara proportionerligt i
förhållande till den enskildes rättigheter och intressen. En
avvägning görs mellan samhällets intresse av att, m.h.t. de stora
påfrestningar som det svenska asylsystemet och andra centrala
samhällsfunktioner utsatts för, kraftigt minska antalet
asylsökande och som ett led i detta under en period av tre år även
begränsa rätten till familjeåterförening, och den enskildes rätt
och intresse av att upprätthålla ett familjeliv. En rättvis balans
mellan den enskildes intresse och samhällets intresse måste
uppnås.
Mer om proportionalitetsbedömningen
En stat har ingen generell skyldighet att respektera utlänningars val av
bosättningsland och att tillåta familjeåterförening på sitt territorium.
Familjelivet måste ha funnits i hemlandet eller i ett tredje land där familjen
har bott tillsammans. För det fall den anhörige i Sverige har flytt på grund
av behov av internationellt skydd (t.ex. på grund av situationen i hemlandet)
och beviljats sådant bör man, då familjemedlemmarna ansöker om
anknytning, normalt kunna utgå från att en familjeåterförening är avsedd.
Faktorer som enligt Europadomstolen kan ha betydelse vid
proportionalitetsbedömningen är i vilken omfattning åtgärden upplöser
familjelivet och om det finns oöverstigliga hinder för familjen att leva i
hemlandet eller annat land. Det senare är normalt fallet då den härvarande
anknytningspersonen har beviljats status som flykting eller alternativt
skyddsbehövande. Eftersom det är frågan om en tillfällig lag har dock
regeringen gjort bedömningen att enbart det faktum att
familjeåterföreningen får anstå under tre år inte bryter mot
Europakonventionen (se prop. 2015/16:174 s. 43 och 54).
När en återförening i hemlandet eller tredje land inte är möjlig, men viss
kontakt kan upprätthållas t.ex. genom att den skyddsbehövande i Sverige
besöker den anhörige eller de anhöriga i tredje land, kan ett beslut att neka
uppehållstillstånd under de tre år den tillfälliga lagen gäller normalt anses
proportionerligt.
I ett enskilt fall kan dock proportionalitetsbedömningen utmynna i att det

skulle strida mot Europakonventionen att inte bevilja uppehållstillstånd. De
bör då finnas sådana tvingande omständigheter som innebär att
familjeåterföreningen i det individuella fallet inte kan anstå, i avvaktan på
att den tillfälliga lagen upphör att gälla. Så kan vara fallet om den sökandes
situation i hemlandet eller annat land framstår som särskilt utsatt. Det kan
t.ex. i undantagsfall vara frågan om ett yngre barn utan föräldrar eller andra
vuxna om trätt i föräldrarnas ställe, där omständigheterna är så pressande att
det inte är rimligt att familjeåterföreningen får avvakta till den tillfälliga
lagen upphört att gälla.
Mer om hur en proportionalitetsbedömning går till vid en bedömning enligt

13 § i den tillfälliga lagen framgår av Migrationsverkets rättsliga
ställningstagande den 7 juni 2016 angående innebörden av svenskt
konventionsåtagande och artikel 8 vid tillämpningen av 11 och 13 §§ i den
tillfälliga lagen (SR 24/2016).
Uppehållstillstånd grundat på ett svenskt konventionsåtagande ska

vara tidsbegränsat
Ett uppehållstillstånd som beviljas eftersom ett beslut att neka
uppehållstillstånd skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande ska
vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Om ett nytt uppehållstillstånd
ges på denna grund ska även det nya tillståndet vara tidsbegränsat och gälla
i två år. Vid en ansökan om förlängning gäller inte kravet i 13 § den
tillfälliga lagen på att utlänningen inte får befinna sig i Sverige. Det följer av
14 § den tillfälliga lagen.
Förlängt uppehållstillstånd
Vid en ansökan om förlängt uppehållstillstånd gäller inte huvudregeln i 5
kap. 18 § första stycket UtlL. Förlängt uppehållstillstånd enligt 13 § den
tillfälliga lagen kan därmed ges trots att den sökande befinner sig i Sverige,
se 19 § den tillfälliga lagen.
När uppehållstillstånd kan vägras
Enligt familjeåterföreningsdirektivet gäller vissa undantag från rätten till
uppehållstillstånd för anhöriga inom kärnfamiljen. Till en följd därav har
bestämmelser om när uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § UtlL kan vägras
införts i 5 kap. 17 a–17 b §§ UtlL.
Bestämmelsen i 5 kap. 17 a § UtlL är fakultativ och täcker ett antal

situationer när uppehållstillstånd får vägras. Beslutande myndighet ges
därmed utrymme att i varje enskilt ärende avgöra behovet av att avslå en
ansökan (jfr prop. 2005/06:72 s. 36).
5 kap. 17 a § första stycket UtlL gäller alla grunder för uppehållstillstånd

som avses i 5 kap. 3 § UtlL. Andra stycket avser endast den som är gift eller
sambo och dennes barn, förutsatt att barnet inte även är barn till
anknytningspersonen.
Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras enligt 5 kap. 17 a §

UtlL ska humanitära hänsyn tas, vilket framgår av paragrafens tredje stycke.
Avseende frågan om en make kan vägras uppehållstillstånd i enlighet med

5 kap. 17 a § utlänningslagen har Migrationsöverdomstolen uttalat att rätten
till uppehållstillstånd för makar inte är absolut. Det föreligger visserligen en
presumtion för att bevilja uppehållstillstånd, men denna kan brytas i de fall
någon av de särskilt uppräknade begränsningarna är för handen. Finns skäl
mot att bevilja uppehållstillstånd ska även dessa beaktas. Eftersom en
uttrycklig rätt för makar att få uppehållstillstånd för familjeåterförening har
införts, innebär det att de begränsningar som medger att uppehållstillstånd
får vägras ska vara av viss betydelse. I enlighet med vad som uttalats ovan
ska de aktuella omständigheterna vara fastställda. Ett avslagsbeslut får alltså
inte grundas på någon form av subjektivt tyckande utan ska bedömas utifrån
objektiva grunder (se MIG 2007:19).
Bestämmelsen i 5 kap. 17 b § UtlL är däremot obligatorisk och lämnar inget

utrymme för beslutande myndighet att göra en annan bedömning. För i det
fall att anknytningspersonen är gift och lever med den personen i Sverige
ska ansökan från annan därmed avslås. Paragrafen gäller endast den som är
gift eller sambo och dennes barn, förutsatt att barnet inte även är barn till
I vissa situationer kan dock en ansökan om uppehållstillstånd komma att

avslås även om vägransgrunderna inte är aktuella. En ansökan om
uppehållstillstånd kan avslås om sökanden inte uppfyller vissa
grundläggande krav som att sökanden inte har klarlagt sin identitet eller om
sökanden, när så krävs, är i avsaknad av pass (se vidare handbokens avsnitt
om identitet och pass). Enligt huvudregeln krävs även att
anknytningspersonen kan försörja sig och har en bostad av tillräcklig storlek
och standard (se 5 kap. 3 b § UtlL och vidare om försörjningskravet i
avsnittet om krav på anknytningspersonen).
När ett uppehållstillstånd grundat på anknytning enligt 5 kap. 3 § UtlL kan
vägras, m.h.t. 5 kap. 17 a–17 b §§ UtlL, gås igenom i avsnitten nedan.
Oriktiga uppgifter
Enligt 5 kap. 17 a § första stycket 1 UtlL får uppehållstillstånd vägras i
sådana fall som avses i 3 § om oriktiga uppgifter medvetet lämnats eller
omständigheter medvetet förtigits som är av betydelse för att få
uppehållstillståndet (jfr artikel 16.2 a i familjeåterföreningsdirektivet).
Vilseledande uppgifter i en ansökan om uppehållstillstånd, t.ex. om ålder

eller familjerättslig status, kan medföra att ansökan avslås eftersom
uppgifterna innebär att förutsättningarna för uppehållstillståndet brister. Det
gör ingen skillnad om det är sökanden eller anknytningspersonen som har
lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter som är av betydelse
för att få tillståndet (se prop. 2005/06:72 s. 39 och 87). Inte heller om
sökanden förstått att en oriktig uppgift har betydelse för att han eller hon ska
få tillstånd. Men den oriktiga uppgiften ska – som framgår av lagtexten – ha
betydelse för att bevilja uppehållstillstånd (jfr här även med tidigare praxis
avseende oriktiga uppgifter eller förtigande vid återkallelse av
uppehållstillstånd, se vidare Utlänningslagen – Vägledande beslut, UN 98-
93 och reg. 4-92).
En kvinna har av Migrationsöverdomstolen vägrats uppehållstillstånd p.g.a.

anknytning till sin i Sverige bosatte make eftersom oriktiga uppgifter
lämnats under utredningen som varit av vikt för prövningen samt då maken
parallellt med äktenskapet varit sambo med en annan kvinna i Sverige.
Maken hade samtidigt med äktenskapet levt i ett intimt och varaktigt
förhållande med en annan kvinna i Sverige, som han också sammanbott med
vid tidpunkten för ansökan om familjeåterförening och under tiden som
handläggningen av ansökan pågick hos Migrationsverket. Att maken varit
folkbokförd på annan adress än sin f.d. flickvän föranledde inte någon annan
bedömning. Han hade därmed såväl lämnat oriktiga uppgifter som förtigit
omständigheter om sin familjerättsliga status som varit av betydelse för
hustruns möjlighet att få uppehållstillstånd (se MIG 2007:19). En annan
kvinna som sökt uppehållstillstånd på grund av anknytning till make i
Sverige har nekats detta eftersom hon medvetet lämnat oriktiga uppgifter
om sina vuxna medsökande barns åldrar och därmed gett sken av att det
gällt en återförening av en familj med minderåriga barn (se MIG 2008:37).
Om anknytningspersonen medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller i vart fall

förtigit omständigheter som varit av betydelse för att hon själv skulle
beviljas uppehållstillstånd kan det, enligt Migrationsöverdomstolen, beaktas
vid bedömningen av om sådana uppgifter lämnats eller sådana
omständigheter medvetet förtigits som är av betydelse för att en sökande ska
beviljas uppehållstillstånd. När utlänningen har visat att ett civilrättsligt
giltigt äktenskap ingåtts går alltså bevisbördan i normalfallet över till
Migrationsverket (jfr MIG 2013:14). Det blir då verkets sak att göra
sannolikt att sådana oriktiga uppgifter medvetet lämnats eller sådana
omständigheter medvetet förtigits som är av betydelse för att få
uppehållstillståndet, oavsett om detta skett i ett tidigare skede i samband
med anknytningspersonens egen ansökan eller inom ramen för den aktuella
ansökan om uppehållstillstånd (se MIG 2014:5).
Skenförhållande
Om en utlänning adopterats eller ett äktenskap ingåtts eller ett sambo-
förhållande inletts uteslutande i syfte att ge utlänningen rätt till uppe-
hållstillstånd får uppehållstillstånd i enlighet med 5 kap. 17 a § första
stycket 2 UtlL i sådana fall som avses i 3 § vägras (jfr artikel 16.2 b i
familjeåterföreningsdirektivet).
Av Europeiska kommissionens riktlinjer framgår att det ska vara fastställt

att det är frågan om ett skenäktenskap, skenpartnerskap eller falskt
föräldraskapserkännande. Vid bedömningen får medlemsstaterna särskilt ta
hänsyn till om äktenskapet, partnerskapet eller adoptionen ingåtts efter det
att referenspersonen beviljats uppehållstillstånd. Medlemsstaterna får utföra
särskilda kontroller. Däremot är systematiska kontroller och undersökningar
inte tillåtna (COM[2014] 210 final s. 27).
Vid bedömningen av vad som utgör ett skenäktenskap är utgångspunkten att

det föreligger ett civilrättsligt giltigt äktenskap men att detta ingåtts i annat
syfte än att makarna skall leva tillsammans som gifta. Det är fråga om
situationer där äktenskapet ingåtts uteslutande för att den ena parten ska få
ett uppehållstillstånd i Sverige. Det kan vara fråga om en utländsk med-
borgare som på det här sättet försöker kringgå bestämmelserna i utlännings-
lagen för att få uppehållstillstånd i Sverige. När Migrationsverket miss-
tänker att det kan vara fråga om ett skenäktenskap bör en fördjupad
utredning göras för att klarlägga om det rör sig om ett sådant äktenskap.
Bevisbördan ligger på staten i dessa fall. Utredningen ska på samma sätt
som sker vid seriositetsprövningen omfatta t.ex. förhållandets uppkomst och
parternas kännedom om varandra. Det är slutligen vad som framkommer i
EU-domstolens praxis som avgör vad som är ett skenäktenskap (prop.
2005/06:72 s. 39–40).
Europeiska unionens råd beslutade den 4 december 1997 om en resolution

om de åtgärder som bör vidtas för att bekämpa skenäktenskap 10. I
resolutionen konstateras att skenäktenskap är ett sätt att kringgå
bestämmelserna om inresa och bosättning för medborgare i tredje land. Om
det finns omständigheter som talar för att det rör sig om ett skenäktenskap,
t.ex. särlevnad mellan parterna, ska uppehållstillstånd inte beviljas förrän
behöriga myndigheter kontrollerat att det inte är fråga om ett skenäktenskap.
Om det efter det att uppehållstillstånd beviljats kommer fram att det är fråga
om ett skenäktenskap, ska uppehållstillståndet vanligen dras in, återkallas
eller inte förnyas (se prop. 2005/06:72 s. 25).
10
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 382, 16/12/1997, s. 1 – 2 (Celex
31997Y1216[01]).
Enligt kommissionen är de grundläggande definitionerna och
handläggnings- och utredningsmetoderna avseende skenäktenskap
desamma. Därmed kan avsnitt 4.2 i 2009 års vägledning till direktivet om fri
rörlighet 11 användas i tillämpliga delar i fråga om definitionerna. Även
handboken om skenäktenskap mellan EU-medborgare och
tredjelandsmedborgare inom ramen för EU-lagstiftningen om fri rörlighet
för EU-medborgare 12 kan användas som vägledning, inte minst när det
gäller utredningsverktyg och utredningsmetoder (COM [2014] 210 final s.
27–28).
Av dom från Migrationsöverdomstolen framgår att när ett civilrättsligt

giltigt äktenskap föreligger råder en presumtion för att den sökande ska
beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det ankommer på Migrationsverket att
göra sannolikt att ett civilrättsligt giltigt äktenskap ingåtts uteslutande för
att få uppehållstillstånd i Sverige. Bedömningen ska göras utifrån objektiva
grunder. Migrationsverket måste påvisa en eller flera konkreta
omständigheter som typiskt sett är ägnade att ifrågasätta syftet med
äktenskapet för att bryta denna presumtion. I målet hos
Migrationsöverdomstolen, där fråga var om en man skulle beviljas
uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin i Sverige bosatta maka,
ansågs Migrationsverket inte ha uppfyllt nämnda krav (se MIG 2007:60).
Enligt Migrationsöverdomstolen är familjeåterföreningsdirektivet inte

tillämpligt när anknytningspersonen beviljats uppehållstillstånd i Sverige
med stöd av alternativa skyddsformer, men personen kan ändå vara
anknytningsperson. Migrationsöverdomstolen fann dock i detta fall att
äktenskapet ingåtts uteslutande för att ge maken rätt till uppehållstillstånd.
Parterna hade lämnat ett antal motstridiga uppgifter om flera viktiga
förhållanden av personlig karaktär som berörde dem. De förklaringar som
lämnats beträffande de motstridiga uppgifterna framstod inte som trovärdiga
(se MIG 2009:25).
I mål där fråga även var om äktenskapet erkändes enligt 1 kap. 8 a § lagen
och förmynderskap fann dock inte Migrationsöverdomstolen att
Migrationsverket gjort sannolikt att det var fråga om ett skenäktenskap.
Mannen var, då han ingick äktenskap, fortfarande gift med en annan kvinna.
Men han hade därefter skilt sig från sin f.d. hustru och bodde inte längre
samman med henne (se MIG 2009:28).
11
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om vägledning till ett
bättre införlivande och en bättre tillämpning av direktiv 2004/38/EG om
unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig
inom medlemsstaternas territorier, Bryssel den 2.7.2009, KOM(2009) 313 slutlig, s. 15–17.
12
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om hjälp till de
nationella myndigheterna med att bekämpa missbruk av rätten till fri rörlighet: handbok om
skenäktenskap mellan EU-medborgare och tredjelandsmedborgare inom ramen för EU-
lagstiftningen om fri rörlighet för EU-medborgare, Bryssel den 26.9.2014, COM(2014) 604
final.
(Mer information om när ett i utlandet ingånget äktenskap erkänns i Sverige
eller när barn som adopteras ska beviljas uppehållstillstånd återfinns i
separata avsnitt ovan.)

Uppehållstillstånd kan i enlighet med artikel 6.1 i
familjeåterföreningsdirektivet (jfr skäl 14 i ingressen) och artikel 23.4 i det
omarbetade skyddsgrundsdirektivet vägras om sökanden utgör ett hot mot
allmän ordning och säkerhet. Det följer även av 5 kap. 17 a § första stycket
3 UtlL att uppehållstillstånd får vägras, i sådana fall som avses i 5 kap. 3 §,
om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.
När medlemsstaten fattar ett beslut ska den beakta allvaret i eller typen av
brott mot den allmänna ordningen eller säkerheten som utlänningen begått,
eller den fara som denna person utgör. Uttryckssättet allmän ordning och
säkerhet förekommer sedan tidigare i EG-rätten. Av rådets direktiv
64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda
åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som
är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa 13 framgår
att åtgärder vidtagna med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet ska
grunda sig uteslutande på den berörda personens eget uppförande. Tidigare
domar ska inte i sig utgöra anledning till att vidta sådana åtgärder (se prop.
2005/06:72 s. 42).
EU-domstolen har slagit fast att begreppet allmän ordning och säkerhet inte
får definieras nationellt, utan har en gemenskapsrättslig innebörd (mål 41/74
Van Duyn mot Home Office, REG 1974, s. 1337; svensk specialutgåva,
volym 2, Celex 61974J0041). I senare rättspraxis har kraven höjts för när
allmän ordning kan åberopas mot enskilda, eventuella inskränkningar måste
vara proportionerliga och, ytterst, nödvändiga för att värna det demokratiska
samhällets intressen. I Rutili mot Ministre de l’Interiur (mål 36/75, REG
1975, s. 1219, svensk specialutgåva, volym 2, Celex 61975J0036) angavs att
inskränkningar endast kunde medges om personerna ifråga utgjorde ”ett
verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot den allmänna ordningen”. I
Bouchereau (mål 30/77, REG 1977, s. 1999, svensk specialutgåva, volym 3,
Celex 61977J0030) uttalade domstolen att inskränkningar baserade på
omsorgen om den allmänna ordningen förutsatte att det, utöver den störning
av ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär, också föreligger
ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets
grundläggande intressen. Domstolen har i senare fall återupprepat kraven
(se förutom rättsfallen även prop. 2005/06:72 s. 42).
Kommissionen har slagit fast att även om relevant praxis från Europeiska
unionens domstol inte är direkt kopplad till tredjelandsmedborgare, kan den
i tillämpliga delar användas som vägledning för att definiera dessa begrepp
13
EGT 56, 4.4.1964, s. 850-857 (Celex 31964L0221). Svensk specialutgåva: Område 5
Volym 1 s. 0028.
genom analogi. Den rättspraxis som avses i avsnitt 3 i 2009 års riktlinjer om
direktivet om fri rörlighet (KOM[2009] 313 slutlig s. 9–14) kan i tillämpliga
delar ligga till grund för tillämpningen i medlemsstaterna. När en ansökan
bedöms ska proportionalitetsprincipen tillämpas (COM [2014] 210 final s.
11).
Migrationsöverdomstolen har i flera avgöranden tagit ställning till ifall

uppehållstillstånd kan nekas p.g.a. allmän ordning och säkerhet. Brottslighet
i form av smuggling av alkohol, vilken medfört fängelsestraff om tre
respektive sex månader, innebar inte att uppehållstillstånd p.g.a. anknytning
till maka bosatt här i landet skulle nekas med hänvisning till att personen i
fråga utgjorde ett hot mot allmän ordning och säkerhet (se MIG 2007:10).
Däremot har en kvinna, som dömts till ett längre fängelsestraff för försök till
dråp på svensk make och makens son, nekats uppehållstillstånd på grund av
anknytning till maken, eftersom hon genom den brottsliga gärningen
utgjorde ett hot mot allmän ordning och säkerhet (se MIG 2007:49).
Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras för att sökanden

utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet ska förutom brottslighetens
art och omfattning samt styrkan i den åberopade anknytningen även beaktas
den tid som förflutit sedan sökanden senast dömdes för brott. Vid bedöm-
ningen ska särskilt beaktas brottslighet som riktat sig mot anknytnings-
personen. En sökande har av Migrationsöverdomstolen, med hänsyn till
hans starka anknytning till Sverige och att den senast kända brottsligheten
låg cirka tio år tillbaka i tiden, bedömts ha rätt till uppehållstillstånd trots att
han gjort sig skyldig till upprepad och allvarlig brottslighet som delvis riktat
sig mot anknytningspersonen (se MIG 2008:46 I). Däremot har en sökande
som begått upprepade brott, främst med hänsyn till att en betydande del av
dessa riktat sig mot den egna familjen, vid prövning cirka fyra år efter det
senast kända brottet begicks alltjämt ansetts utgöra ett hot mot allmän
ordning och säkerhet, varför han nekats uppehållstillstånd (se MIG 2008:46
II).
För att en ansökan från en medlem ut kärnfamiljen ska kunna avslås för att
personen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet krävs att brottslig-
heten är av allvarligare beskaffenhet än vad som normalt gäller vid en
prövning enligt 5 kap. UtlL (se MIG 2007:10).
Att en domstol i brottmål inte beslutat om utvisning innebär inget hinder

mot att p.g.a. vandel avslå en ansökan om uppehållstillstånd. Det är en
skillnad mellan den prövning som görs av om ett uppehållstillstånd p.g.a.
anknytning ska beviljas, och den prövning en domstol gör när det gäller om
en utlänning ska utvisas på grund av brott (jfr prop. 1994/95:179 s. 53).
Även brottslighet i annat land kan beaktas. I så fall måste även hänsyn tas
till att straffmätningen för samma brott kan skilja sig högst avsevärt mellan
olika länder. Bedömningen får ske med utgångspunkt i vilket straff som
sannolikt skulle ha utdömts i Sverige (jfr med det resonemang avseende den
bedömning av sökandes vandel som sker enligt 5 kap. 17 § första stycket
första meningen UtlL och återfinns i prop. 2004/05:170 s. 202 och 284).
En asylsökande man som tjänstgjort som läkare inom sitt lands

säkerhetstjänst ansågs av Migrationsöverdomstolen ha ett sådant individuellt
ansvar för de brott mot mänskligheten som begåtts där att han var utesluten
från internationellt skydd. Handlingarna ansågs också innebära ett sådant
hot mot allmän ordning och säkerhet i Sverige att uppehållstillstånd inte
kunde ges p.g.a. anknytning. Mannens 15-åriga son hade fått
uppehållstillstånd i Sverige som flykting. Frågan var därmed om mannen
kunde få uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till sonen, med stöd av 5 kap. 3
§ första stycket 5 UtlL.
I bedömningen hänvisade domstolen till skäl 14 i ingressen till

familjeåterföreningsdirektivet, där det bl.a. framgår att begreppet allmän
ordning och säkerhet också omfattar fall då en tredjelandsmedborgare tillhör
en sammanslutning som stöder internationell terrorism, stöder en sådan
sammanslutning eller har extremistiska sympatier. Det visar enligt
domstolen att begreppen allmän ordning och säkerhet inte uteslutande tar
sikte på den enskilde personens agerande, utan även på den aktuella
organisationens agerande. Inte heller krävs att det föreligger en
lagakraftvunnen dom. Brott mot mänskligheten är ett allvarligt brott som
kan utgöra ett hot mot grundläggande samhällsintressen och därmed ett hot
mot allmän ordning och säkerhet. Om mannen utvisades skulle dock sonen
försätts i en mycket svår situation. Men eftersom det fanns hinder mot att
verkställa en utvisning till hemlandet skulle mannen i vart fall de närmaste
åren få stanna i Sverige. Uppehållstillstånd p.g.a. anknytning nekades.
Eftersom det fanns ett hinder, som inte var bestående, mot att verkställa
beslutet om utvisning beviljades istället uppehållstillstånd med stöd av 5
kap. 11 § UtlL (se MIG 2017:11).
Rättslig styrning i fråga om hot mot allmän ordning och säkerhet finns i det
rättsliga ställningstagandet angående vad som utgör hot mot allmän ordning
och säkerhet i anknytningsärenden (SR 22/2019).
Särlevnad
Enligt 5 kap. 17 a § andra stycket 1 UtlL får uppehållstillstånd vägras i
sådana fall som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 b om makarna eller
samborna inte lever tillsammans eller inte har sådan avsikt (jfr artikel 16.1 b
i familjeåterföreningsdirektivet). Bestämmelsen var när den infördes en
kodifiering av rådande praxis. Även om makar formellt fortfarande är gifta
behöver detta inte i sig grunda en rätt till uppehållstillstånd för en make om
makarna inte lever tillsammans. Att sambor som inte längre lever tillsam-
mans inte har någon rätt till uppehållstillstånd följer visserligen direkt av
sambolagen (2003:376), men för tydlighetens skull anges även sambor i
denna punkt. Bestämmelsen tar också sikte på makar eller sambor som
visserligen har sammanlevt men som inte avser att leva tillsammans efter
beslutet om uppehållstillstånd (jfr prop. 2005/06:72 s. 88).
Grunden för att bevilja uppehållstillståndet är att sökanden och anknytnings-
personen har för avsikt att sammanleva i Sverige. Om det inte finns någon
avsikt att sammanleva i Sverige avslås ansökan. Om t.ex. arbete eller studier
medför att paret måste leva åtskilda under vissa tider i veckan eller månaden
bör det dock normalt inte medföra att ansökan avslås.
När makarnas avsikt att sammanleva kunnat ifrågasättas, har

Migrationsöverdomstolen funnit att grund för uppehållstillstånd med stöd av
5 kap. 3 § första stycket 1 därmed inte föreligger (se MIG 2007:38 och MIG
2008:26).
Migrationsöverdomstolen har vidare slagit fast att då ett civilrättsligt

äktenskap ingåtts finns det en presumtion för att den sökande maken ska
beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det ankommer på Migrationsverket att
göra sannolikt att makarna inte har för avsikt att leva tillsammans. Enbart
den omständigheten att makarna uppgett att de inledningsvis inte kommer
att bo tillsammans vid hustruns ankomst till Sverige medför inte att de anses
sakna avsikt att leva tillsammans (se MIG 2013:14).
Gift eller sambo med annan

Av motiven framgår att när det gäller månggifte föreskriver familjeåter-
föreningsdirektivet en skyldighet för medlemsstaterna att vägra
uppehållstillstånd i sådana fall där anknytningspersonen är gift och lever
tillsammans i Sverige med en annan person än den make som söker
uppehållstillstånd. I övriga situationer där det kan vara fråga om månggifte
eller liknande förhållanden får medlemsstaterna enligt direktivet vägra
uppehållstillstånd. Med hänsyn till att direktivet ställer olika krav för olika
situationer av månggifte infördes två bestämmelser i utlänningslagen (se
prop. 2005/06:72 s. 37).
Uppehållstillstånd ska enligt 5 kap. 17 b § UtlL vägras, i de fall som avses i

3 § första stycket 1 eller 2 b, om den person till vilken anknytning åberopas
är gift med en annan person och sammanlever med den personen i Sverige
(jfr artikel 4.4 i familjeåterföreningsdirektivet). Om den person till vilken
anknytning åberopas eller utlänningen som sökt uppehållstillstånd är gift
eller sambo med någon annan, får uppehållstillstånd enligt 5 kap. 17 a §
andra stycket 2 vägras i sådana fall som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 b
(jfr artikel 16.1 c i familjeåterföreningsdirektivet).
Som villkor för (ett obligatoriskt) avslag i fall då den här boende maken
redan är gift med någon annan person än sökanden ska gälla att han eller
hon också lever tillsammans med sin partner här i landet. Den omstän-
digheten att anknytningspersonen är gift ska inte i sig vara tillräcklig.
Undantag ska också kunna göras om anknytningspersonen redan
sammanbor med en annan person i Sverige. När det gäller den sökande
makens eller sambons civilstånd ska heller inte den omständigheten att han
eller hon redan är gift med annan, automatiskt medföra att ansökan om
uppehållstillstånd för återförening med en anknytningsperson här i landet
avslås. Det är nämligen tänkbart att orsaken till att anknytningspersonen
eller sökanden är gift är svårigheter att få äktenskapsskillnad. I vissa
situationer är det dock tänkbart att det kan finnas skäl att vägra uppehålls-
tillstånd för en sökande som är gift eller sambo med annan (se prop.
2005/06:72 s. 37).
En utländsk kvinna har av Migrationsöverdomstolen vägrats uppehållstill-

stånd på anknytning till sin i Sverige bosatte make p.g.a. att oriktiga
uppgifter lämnats under utredningen som varit av vikt för prövningen samt
att maken parallellt med äktenskapet varit sambo med en annan kvinna i
Sverige (se MIG 2007:19).
Månggifte accepteras inte i den svenska rättsordningen. Om månggifte är

tillåtet i det land där äktenskapet ingicks, och ingen av parterna vid denna
tidpunkt hade anknytning till Sverige, är äktenskapet enligt lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap giltigt till formen här i landet (se vidare under avsnittet om
utländska äktenskaps giltighet i Sverige ovan). Det finns dock en möjlighet
att ett äktenskap som är giltigt till formen kan komma att underkännas med
hänsyn till ordre public-förbehållet i 7 kap. 4 § samma lag.
Men om ett i Sverige giltigt äktenskap skulle åberopas som grund för
ansökan om uppehållstillstånd, när den ena maken är gift med mer än en
person, ska uppehållstillstånd med hänsyn till regleringen i 5 kap. 17 a andra
stycket 2 och 17 b §§ UtlL i princip vägras. Även medsökande barn till
anknytningspersonen nekas normalt uppehållstillstånd.
När två kvinnor gifta med samme man samtidigt ansökt om

uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till maken, som sedan tidigare var
beviljad permanent uppehållstillstånd i Sverige, har Migrationsöver-
domstolen ansett att det fanns förutsättningar att vägra uppehållstillstånd,
med stöd av 5 kap. 17 a § andra stycket 2 utlänningslagen (MIG 2016:26).
Vid bedömningen ska även hänsyn tas till barnets bästa i enlighet med 1
kap. 10 § UtlL. Med hänsyn till bestämmelsernas utformning är dock
utrymmet för när hänsynen till barnets bästa kan påverka bedömningen
begränsat till de situationer då anknytningspersonen är gift med annan, men
inte sammanlever med den personen här i Sverige, eller är sambo med
någon annan.
Av skäl 10 i ingressen i familjeåterföreningsdirektivet framgår bl.a. att det

är medlemsstaterna som avgör huruvida de önskar tillåta familjeåterförening
när det gäller polygama hushåll för underåriga barn till ytterligare en
make/maka och referenspersonen. Den svenska lagstiftningen är uppbyggd
så att barn under 18 år med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 2 a UtlL har en
rätt till uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till en förälder. För att
uppehållstillstånd ska kunna beviljas krävs dock, i enlighet med 5 kap. 17 §
andra stycket UtlL, i sådana fall medgivande av den kvarvarande föräldern,
om denne har del i vårdnaden om barnet.
Gift eller sambo under 18 eller 21 år

Uppehållstillstånd får enligt 5 kap. 17 a § andra stycket 3 UtlL vägras i
sådana fall som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 b om någon av makarna
eller samborna är under 18 år.
Enligt artikel 4.5 i familjeåterföreningsdirektivet får medlemsstaterna, i

syfte att garantera en bättre integration och förhindra tvångsäktenskap,
kräva att anknytningspersonen och hans eller hennes make ska ha uppnått en
viss lägsta ålder, högst 21 år, innan maken kan återförenas med
anknytningspersonen. Sverige införde därmed en undantagsbestämmelse, att
uppehållstillstånd kan vägras, gällande för äktenskap eller samboförhållande
mellan underåriga (jfr prop. 2005/06:72 s. 38).
Under den tid som den tillfälliga lagen gäller får uppehållstillstånd även
vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år (6 § första
stycket andra meningen den tillfälliga lagen). En förutsättning är dock
att anknytningspersonen har beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 § den tillfälliga lagen (se även 5 kap. 17 a §
fjärde stycket UtlL).
I kommissionens riktlinjer för tillämpningen av familjeåterförenings-

direktivet (COM[2014] 210 final s. 8) anges att även när det finns en
minimiålder måste en individuell prövning av alla relevanta omständigheter
i det enskilda fallet göras. Krav på minimiålder kan fungera som vägledning
men får inte användas som en allmän gräns för att systematiskt avslå alla
ansökningar där åldersgränsen understigs, utan att göra en faktisk prövning
av sökandens individuella situation. Ålderskravet är bara en av de faktorer
som ska beaktas. Om den individuella bedömningen visar att de
omständigheter som motiverar artikel 4.5 (att garantera bättre integration
och förebygga tvångsäktenskap) inte är aktuella bör övervägas att bevilja ett
undantag som gör familjeåterförening möjlig trots att kravet på minimiålder
inte är uppfyllt. Detta gäller exempelvis när det av den individuella
prövningen tydligt framgår att bestämmelsen inte missbrukas, t.ex. om det
finns ett gemensamt barn. Kravet på minimiåldern ska vara uppfyllt när
familjeåterföreningen faktiskt äger rum och inte när ansökan lämnades in.
Minimiåldern vid vilken uppehållstillstånd får vägras enligt UtlL är när

någon av makarna eller samborna är under 18 år (5 kap. 17 a § andra
stycket 3). En flyktings make eller sambo, eller dennes särkullbarn, kan
dock enligt den tillfälliga lagen vägras uppehållstillstånd om någon av
makarna eller samborna är under 21 år (6 § första stycket andra
meningen). Detsamma gäller om anknytningspersonen är alternativt
skyddsbehövande och fick sin egen ansökan om asyl registrerad hos
Migrationsverket den 24 november 2015 eller tidigare (7 § andra stycket
2 den tillfälliga lagen).
Anledningen till att minimiåldern höjs i den tillfälliga lagen är att
regeringen tillfälligt vill anpassa de svenska reglerna till miniminivån
enligt EU-rätten och internationella konventioner (se prop. 2015/16:174
s. 40). Det innebär dock inte att den högre åldersgränsen ska ses som en
allmän gräns vid vilken en ansökan, om åldersgränsen understigs, ska
avslås. En individuell prövning av alla relevanta omständigheter i det
enskilda fallet måste göras.
Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras ska hänsyn tas till

utlänningens övriga levnadsomständigheter och familjeförhållanden. Att
parterna har gemensamma barn är en sådan omständighet som kan
beaktas och även parternas möjligheter att återförenas i annat land (se
prop. 2015/16:174 s. 41). Det innebär således att en individuell prövning
av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet måste göras
där ålderskravet endast är en av faktorerna som ska beaktas.
Att parterna har ett gemensamt barn är en sådan omständighet som

väger tungt vid bedömningen och bör normalt leda till att
uppehållstillstånd beviljas. Så kan även vara fallet när parterna saknar
möjlighet att återförenas i annat land, inte minst när det är frågan om en
återförening mellan två vuxna makar eller sambor i en etablerad relation,
om båda är över 18 år.
Enligt 2 kap. 1 § äktenskapsbalken (1987:230) får den som är under 18 år

inte ingå äktenskap. Den svenska 18-årsgränsen för att ingå äktenskap är
absolut. Enligt huvudregeln i 1 kap. 8 a § första stycket 1 lagen (1904:26 s.
1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap erkänns normalt inte ett äktenskap som ingåtts i utlandet om
det finns hinder mot det enligt svensk rätt och en av parterna är svensk
medborgare eller har sin hemvist i Sverige. Så kan vara fallet när en av
parterna som ingått äktenskap vid tidpunkten för äktenskapets ingående var
under 18 år (se vidare i avsnittet om barnäktenskap ovan). Om äktenskapet
inte erkänns kan det inte ligga till grund för att bevilja uppehållstillstånd.
Det kan då inte heller bli fråga om en prövning av om uppehållstillstånd ska
nekas enligt 5 kap. 17 a § andra stycket 3 UtlL. Det är dock inte alla i
utlandet ingångna äktenskap som träffas av bestämmelsen.
Praxis i ärenden om uppehållstillstånd är dock att varken äktenskap eller

förhållanden mellan underåriga som regel godtas som anknytning. Enligt
uttalanden i förarbetena till den tidigare utlänningslagen skulle ett generellt
accepterande av äktenskap med underåriga utländska medborgare stå klart i
strid mot grundläggande svenska sociala värderingar beträffande bl.a. barns
och ungdomars rätt till en självständig utveckling och rätt till utbildning,
deras rätt att träffa livsavgörande beslut samt strävandena mot jämställdhet
mellan könen (se prop. 1983/84:144 s. 75). Det framgår av motiven till den
nuvarande regleringen att regeringen bedömde att rådande praxis överens-
stämde med familjeåterföreningsdirektivet (se prop. 2005/06:72 s. 38).
Enligt tidigare förarbeten bör undantag göras när det skulle framstå som
stötande att vägra uppehållstillstånd. Det kan t.ex. gälla om flickan är gravid
eller parterna har ett gemensamt barn eller om flickan skulle bli utstött om
hon nödgades stanna kvar i hemlandet utan sin make. I tveksamma fall bör
först rådgöras med socialnämnden i kommunen innan undantag görs från
18-årsregeln (se prop. 1983/84:144 s. 75). Socialnämnden är enligt 17 kap. 1
§ UtlL skyldig att lämna ut uppgifter angående en utlännings personliga
förhållanden om Migrationsverket begär det och uppgifterna behövs för att
avgöra ett ärende om uppehållstillstånd.
I en undantagssituation då det skulle framstå som stötande att vägra

uppehållstillstånd kan ett sådant, om äktenskapet erkänns i Sverige (se
avsnittet om barnäktenskap ovan), ges med stöd av 5 kap. 3 § första stycket
1 UtlL. Vägransgrunden i 5 kap. 17 a § andra stycket 3 UtlL är fakultativ.
Om äktenskapet inte erkänns kan uppehållstillstånd istället ges om det finns
en avsikt att inleda ett samboförhållande (5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL)
eller om paret stadigvarande sammanlevt utomlands (5 kap. 3 § första
stycket 1 UtlL). Ett barn som är minst 15 år kan med vårdnadshavarnas
medgivande bli sambo (se prop. 2013/14:208 s. 71).
Humanitära hänsyn
Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras ska enligt 5 kap. 17 a
§ tredje stycket UtlL hänsyn tas till utlänningens övriga
levnadsomständigheter och familjeförhållanden (jfr artikel 17 i
familjeåterföreningsdirektivet).
Enligt Europeiska unionens domstol kräver artikel 17 att medlemsstaterna

gör en prövning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det
framgår av kommissionens riktlinjer att avvägningen mellan individens
intresse och allmänintresset bör framstå som rimlig och proportionerlig
(COM [2014] 210 final s. 28–29, inklusive i denna källa använda
referenser).
För att uppfylla kravet i direktivet infördes en bestämmelse som tydligt

anger att hänsyn av humanitärt slag ska tas. Inte bara humanitära utan även
religiösa och kulturella faktorer kan beaktas vid tillståndsprövningen (jfr
prop. 2005/06:72 s. 42).
Handläggningstid
Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § UtlL ska, om det inte finns
särskilda skäl, avgöras senast inom nio månader från det att ansökan lämna-
des in. Det följer av 4 kap. 21 a § utlänningsförordningen (2006:97) (UtlF).
Om Migrationsverket bedömer att beslut i ett ärende kommer att bli

väsentligt försenat har verket en skyldighet att meddela sökanden eller
anknytningspersonen om detta och anledningen till förseningen. Sökanden
eller anknytningspersonen har också en rätt att skriftligen begära att
Migrationsverket avgör ärendet, förutsatt att så inte sker inom sex månader
från det att ansökan lämnades in. Migrationsverket har därefter på sig att
inom fyra veckor att antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå
begäran. Tiden räknas från den dag då begäran kom in (11-12 §§
förvaltningslagen (2017:900), se även Kunskapsstöd, Förvaltningsrätt,
Underrättelse enligt 11 § förvaltningslagen).
Tillståndstid
Huvudregeln är att ett permanent uppehållstillstånd beviljas, när
utlänningens avsikt är att bosätta sig i Sverige, om det inte finns särskilda
skäl som talar mot permanent uppehållstillstånd (prop. 1983/84:144 s. 88,
men jfr även med prop. 2004/05:170 s. 197).
När ett tidsbegränsat uppehållstillstånd kan meddelas följer av 5 kap. 7–15 d
§§ UtlL. Uppräkningen är dock inte uttömmande. Regeringen konstaterade
inför införandet av 2005 års UtlL att ett visst utrymme måste lämnas för de
tillståndsgivande myndigheternas bedömning (prop. 2004/05:170 s. 197–
198).
När uppskjuten invandringsprövning tillämpas ska uppehållstillståndet alltid

tidsbegränsas. Ett annat skäl att tidsbegränsa uppehållstillståndet kan vara
om det finns anmärkningar mot den sökandes vandel, men de inte är
tillräckligt allvarliga för att anse att sökanden utgör ett hot mot allmän
ordning och säkerhet. Uppehållstillståndet kan även tidsbegränsas om
vistelsen avses bli begränsad till viss tid eller utlänningen själv har begärt att
få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (jfr prop. 1983/84:144 s. 88). Också
när det finns vissa oklarheter i utredningen, men det ändå bedöms att
förhållandet ska grunda en rätt till uppehållstillstånd, kan ett kortare tillstånd
ges vid det första beslutstillfället.

Om Migrationsverket finner att uppehållstillståndet ska tidsbegränsas bör
skälen för ställningstagandet motiveras i beslutet.
Då uppehållstillstånd ges med anledning av ett nyetablerat förhållande, en
s.k. snabb anknytning, tillämpas systemet med uppskjuten
invandringsprövning.
Enligt 5 kap. 8 § UtlL ska ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 3 §
första stycket 1 eller 3 a § första stycket 1 vara tidsbegränsat vid första
beslutstillfället, såvida inte utlänningen sammanbott utomlands med sin
make eller sambo under en längre tid (punkt 1) eller det på annat sätt står
klart att förhållandet är väl etablerat (punkt 2).
Detsamma gäller när uppehållstillstånd i ett sådant fall beviljas utlänningens

barn. Enligt 5 kap. 3 § tredje stycket andra meningen UtlL ska ett
uppehållstillstånd som beviljas ett ogift barn enligt första stycket 2 b gälla
för samma tid som förälderns uppehållstillstånd (jfr prop. 2014/15:32 s. 34
och 37).
I 5 kap. 8 § andra stycket UtlL anges att paragrafens första stycke inte
gäller under perioden 20 juli 2016–19 juli 2021 när ett uppehållstillstånd
beviljas grundat på anknytning till en flykting eller en alternativt
skyddsbehövande som har beviljats ett uppehållstillstånd som har
tidsbegränsats enligt 5 § den tillfälliga lagen. Istället ska
uppehållstillståndet enligt 8 § den tillfälliga lagen gälla för samma tid
som uppehållstillståndet för den person som det åberopas anknytning
till.
5 kap. 8 § UtlL fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring som trädde
ikraft den 15 april 2015. 14 Bestämmelsen om tidsbegränsat
uppehållstillstånd gäller efter lagändringen även för den som är sambo och
beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 (prop.
2014/15:32 s. 32 och 37). Med en längre tids sammanboende utomlands
avses ett sammanboende motsvarande den tvååriga prövotid som anges i
bestämmelsen om fortsatt uppehållstillstånd. Varaktigheten av
sammanboendet är dock endast en av de omständigheter som ska beaktas.
Uttrycket ”en längre tid” som efter lagändringen ersatt det tidigare
”stadigvarande” 15 ger utrymme för en bedömning av omständigheterna i det
enskilda fallet (prop. 2014/15:32 s. 30 och 33).
Om makarna eller samborna har eller väntar barn tillsammans kan en

kortare tidsperiod än två år anses tillräcklig. Hur lång tid som i en sådan
situation ska krävas får bedömas från fall till fall. Migrationsöverdomstolen
har i MIG 2014:16 bedömt om ett sammanboende utomlands var att anse
som ”stadigvarande” enligt den tidigare lydelsen i 5 kap. 8 § första stycket
UtlL. Domstolen uttalade där att när man ska bilda sig en uppfattning om
det är så att makars sammanboende utomlands har varit stadigvarande eller
inte måste en helhetsbedömning göras. Hur länge sammanboendet har varat
är inte ensamt avgörande utan är bara en av flera omständigheter som ska
beaktas. I målet hade avbrottet i makarnas liv tillsammans orsakats av
omständigheter de till övervägande del inte kunde råda över. Vid tidpunkten
för avbrottet var makan gravid. Makarna hade då varit gifta i ett år och tio
månader och hade under den senare delen av denna tid bott tillsammans i
fyra-fem månader. Sedan makan lämnat hemlandet hade paret upprätthållit
14
SFS 2015:91.
15
Senaste lydelse SFS 2006:220.
förhållandet bl.a. genom regelbundna kontakter, ansökningar om
familjeåterförening och, inte minst, genom att skaffa ytterligare ett barn.
Inget hade framkommit som talade för att makarnas avsikt under deras
sammanboende i hemlandet varit någon annan än att de skulle fortsätta att
bo tillsammans. Sammantaget var makarnas sammanboende i deras hemland
Somalia därmed att anse som stadigvarande, i den betydelse som avses i 5
kap. 8 § UtlL.
Kravet på att parterna ska ha sammanbott utomlands är efter lagändringen

den 15 april 2015 inte längre absolut. Har förhållandet inte etablerats genom
ett sammanboende utomlands kan permanent uppehållstillstånd ändå i
undantagsfall ges, om förhållandet är så väl etablerat att det framstår som
orimligt att inte bevilja permanent uppehållstillstånd. Det kan exempelvis
gälla en sökande som under en legal vistelse i Sverige, t.ex. som studerande,
har varit gift eller sambo med anknytningspersonen och där de har barn
tillsammans. För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas efter inresan
måste dock någon av de särskilda förutsättningarna i 5 kap. 18 § UtlL vara
uppfyllda (prop. 2014/15:32 s. 37).
Normalt, om inte omständigheterna i det enskilda ärendet föranleder en

annan bedömning, ges ett första uppehållstillstånd vid uppskjuten
invandringsprövning med en giltighetstid av två år. Även kortare
tillståndsperioder kan beviljas, vilket då ska motiveras i beslutet (se även
ovan).
En orsak att begränsa tillståndstiden kan vara att utlänningens pass har en
kortare giltighetstid (se nedan). Även när det trots en fördjupad utredning
kvarstår konkreta misstankar om att det är ett skenförhållande, men utan att
Migrationsverket kunnat göra sannolikt att så är fallet, kan ett tillstånd med
kortare giltighetstid ges. Detsamma gäller då det är tveksamt om sökanden
kommer att föra en hederlig vandel, men det inte finns tillräckliga skäl att
avslå ansökan m.h.t. allmän ordning och säkerhet. Normalt begränsas i
sådana fall tillståndet till att gälla i ett år, vilket överensstämmer med kravet
på en minsta giltighetstid på ett år i 5 kap. 3 § tredje stycket första meningen
UtlL (se nedan). Om sökanden får ett kortare tillstånd än två år motiveras
det i beslutet.
Förutsättningar för fortsatt uppehållstillstånd behandlas i 5 kap. 16 § UtlL.
Frågan om uppskjuten invandringsprövning tas även upp i kapitlet med

samma namn. Både vad som gäller vid förlängt uppehållstillstånd när
förhållandet består, och om förhållandet upphör under prövoperioden, gås
igenom (se vidare i kapitlet ”Uppskjuten invandringsprövning”).
Uppehållstillståndet ska gälla minst ett år

Ett första uppehållstillstånd beviljat i enlighet med familjeåterförenings-
direktivet ska ha en minsta giltighetstid på ett år (se artikel 13.2 i
familjeåterföreningsdirektivet). Direktivet ger dock endast en rätt till
familjeåterförening för tredjelandsmedborgare. Familjemedlemmar till
alternativt skyddsbehövande har enligt det omarbetade
skyddsgrundsdirektivet rätt till ett första förnybart uppehållstillstånd
gällande i ett år (se artikel 24.2 i det omarbetade skyddsgrundsdirektivet).
Bestämmelserna i det direktivet är dock endast tillämpliga på
familjemedlemmar som befinner sig i samma medlemsstat som flyktingen
eller den alternativt skyddsbehövande i fråga om ansökan om internationellt
skydd och under förutsättning att familjen existerade redan i
ursprungslandet (se artikel 2 j i det omarbetade skyddsgrundsdirektivet).
Den som har rätt till familjeåterförening enligt 5 kap. 3 § UtlL ska dock
beviljas ett uppehållstillstånd som är giltigt minst ett år. Kravet återfinns i
paragrafens tredje stycke första mening.
Av artikel 13.3 i familjeåterföreningsdirektivet följer att

familjemedlemmens uppehållstillstånd i princip inte får sträcka sig längre än
till och med det datum då referenspersonens uppehållstillstånd löper ut. I
kommissionens riktlinjer anges dock att för att samordna sista
giltighetsdagen för referenspersonens och familjemedlemmarnas
uppehållstillstånd får medlemsstaterna bevilja uppehållstillstånd som gäller
kortare tid än ett år (COM [2014] 210 final s. 19–20).
Av 8 § den tillfälliga lagen framgår att ett uppehållstillstånd som beviljas

grundat på anknytning till en flykting eller en alternativt
skyddsbehövande, som har beviljats ett uppehållstillstånd som har
tidsbegränsats enligt 5 § den lagen, ska gälla för samma tid som
uppehållstillståndet för den person som det åberopas anknytning till.
Undantag med hänsyn till passets giltighetstid

En orsak att begränsa tillståndstiden är att utlänningens pass har en kortare
giltighetstid. Enligt huvudregeln i 4 kap. 23 § UtlF får tidsbegränsat uppe-
hållstillstånd inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller.
I 5 kap. 3 § tredje stycket första meningen UtlL anges att uppehållstillstånd

enligt denna paragraf ska gälla minst ett år. Migrationsöverdomstolen har
dock i beslut upphävt migrationsdomstols dom och återförvisat målet med
hänsyn till att migrationsdomstolen beviljat uppehållstillstånd för ett år
enligt 5 kap. 3 §, trots att passets giltighetstid därmed överskreds (se MIG
2010 not. 4 16, men jfr även med Migrationsöverdomstolens beslut den 27
juni 2011 i mål UM 4434-11). Det innebär att om grund för
uppehållstillstånd föreligger enligt 5 kap. 3 § UtlL, men kvarvarande
giltighetstid för passet är kortare än ett år, så ska sökanden beredas tillfälle
att förlänga giltighetstiden. Om så inte sker begränsas tillståndstiden till
passets giltighetstid.
16
Migrationsöverdomstolens beslut den 25 februari 2010 i mål UM 11013-09.
Av 2 kap. 1 a § UtlF framgår att en utlänning som kan beviljas eller har
beviljats ett uppehållstillstånd som tidsbegränsats enligt den tillfälliga
lagen inte behöver ha pass vid vistelse i Sverige. Bestämmelsen träder
ikraft den 20 juli 2016. 17
Arbetstillstånd
I de fall ett uppehållstillstånd syftande till bosättning tidsbegränsas, utfärdas
normalt ett arbetstillstånd gällande för samma tid med stöd av 6 kap. 3 §
första stycket UtlL.
När ett barn ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd saknas normalt skäl att
även utfärda ett arbetstillstånd. Från det kalenderår under vilket barnet fyller
sexton år ges dock även ett tidsbegränsat arbetstillstånd, gällande för samma
tid som uppehållstillståndet. (Se även vidare i avsnittet om arbetstillstånd
som återfinns i kapitlet ”Uppskjuten invandringsprövning”.)
17
Se SFS 2016:755.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Annan anknytningsinvandring Skapad 2010-12-30
Annan anknytningsinvandring
Inledning
Avsikt att ingå äktenskap eller inleda samboförhållande
Seriositetsprövning
Särskilda skäl mot att ge tillstånd
Medsökande barn
Medsökande, icke gemensamma, barn
Medsökande gemensamma barn
Medgivande från vårdnadshavare
Hushållsgemenskap
Personkrets
Förälders anknytning till minderårigt barn
Levt i samma hushåll och ansökt relativt snart
Särskilt beroendeförhållande
Föräldrar som kan få tillstånd på denna grund
Barnet ska vara bosatt i Sverige
Sammanboende
EU-rättens betydelse för bedömningen
Anknytning både till härvarande partner och barn
Umgänge med barn
Svenskt påbrå
Tidigare vistelse med uppehållstillstånd
Synnerliga skäl för uppehållstillstånd
Adopterad i vuxen ålder
Anhörig till flykting eller annan skyddsbehövande
Särskild anknytning på annat sätt
Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd
Sökandes vandel
Risk för våld eller annan allvarlig kränkning
Kontroll i misstanke- och belastningsregister av referenspersonen
Handläggningstid
Tillståndstid
Tidsbegränsat uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än
passet gäller
Arbetstillstånd
Inledning
Tidigare gällde generellt att möjligheten att beviljas uppehållstillstånd på
grund av anknytning till en person bosatt i Sverige var utformad som en
principiell rätt, d.v.s. att uppehållstillstånd får ges (jfr prop. 1996/97:25 s.
111 och prop. 2004/05:170 s. 179). Europeiska rådet antog den 22
september 2003 direktivet 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening 1,
nedan benämnt familjeåterföreningsdirektivet. När direktivet infördes i
svensk rätt år 2006 ändrades utlänningslagen så att medlemmar ur
kärnfamiljen gavs en rätt till uppehållstillstånd för familjeåterförening (se
vidare i kapitlet ”Rätt till familjeåterförening”). Den principiella rätten finns
dock kvar bl.a. för de som avser att gifta sig eller inleda ett
samboförhållande och för andra nära anhöriga som i hemlandet ingått i
samma hushåll som den eller de som bor i Sverige. Bestämmelserna
återfinns i 5 kap. 3 a § UtlL och gås igenom i det följande. Först beskrivs de
olika grunderna för när ett uppehållstillstånd kan beviljas. Därefter berörs i
vilka situationer det kan finnas särskilda skäl mot att bevilja
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 17 § UtlL. Men en ansökan om
uppehållstillstånd kan även komma att avslås av andra skäl, t.ex. om vissa
krav hänförliga till anknytningspersonen inte är uppfyllda. Detsamma gäller
om sökanden inte har klarlagt sin identitet eller, när så krävs, är i avsaknad
av pass (se vidare i avsnitten om krav på anknytningspersonen respektive
identitet och pass).
Dispositionen i detta kapitel följer den kronologiska uppbyggnaden i 5 kap.

UtlL, men har även valts eftersom den normala gången vid prövning av en
ansökan om uppehållstillstånd är att först ta ställning till om grund för
uppehållstillstånd finns, för att därefter beakta eventuella skäl som talar
emot att bevilja ansökan. Märk emellertid att kravet på klarlagd identitet och
passkravet prövas före grunden för uppehållstillstånd (se MIG 2011:11).

Samtliga grunder för uppehållstillstånd p.g.a. anknytning både till en person
och till det svenska samhället, som inte omfattas av rätten till
familjeåterförening i 5 kap. 3 § UtlL, återfinns i 5 kap. 3 a § UtlL.
Bestämmelsen i 5 kap. 3 a § UtlL är fakultativ. Det är fråga om en
principiell rätt vilket i lagstiftningen uttrycks som att uppehållstillstånd får
beviljas (jfr prop. 1996/97:25 s. 111 och prop. 2004/05:170 s. 179).
1
EUT L 251, 3.10.2003, s. 12–18 (Celex 32003L0086).
Lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få
uppehållstillstånd i Sverige (den tillfälliga lagen) trädde ikraft den 20 juli
2016 och gällde i tre år. Den tillfälliga lagen har nu förlängts och gäller
till och med den 19 juli 2021.
Under denna period kommer ett uppehållstillstånd som ges till en

flykting eller en alternativt skyddsbehövande att vara tidsbegränsat. Det
framgår av 5 § första stycket den tillfälliga lagen. Övriga
skyddsbehövande kommer inte att ges uppehållstillstånd (se 4 §).
Den tillfälliga lagen begränsar vidare möjligheterna till

anhöriginvandring för flyktingar och alternativt skyddsbehövande med
tidsbegränsade uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a §
UtlL ska inte beviljas om den som utlänningen åberopar anknytning till
är flykting eller alternativt skyddsbehövande, med ett uppehållstillstånd
som har tidsbegränsats enligt 5 § den tillfälliga lagen. Det framgår av 6 §
andra stycket och 7 § första stycket den tillfälliga lagen.
När ansökan om uppehållstillstånd grundad på anknytning gjorts den 21

juli 2016 eller därefter måste alltid det utvidgade försörjningskravet i den
tillfälliga lagen bedömas, när det är frågan om anknytning till en person.
Mer om försörjningskravet i den tillfälliga lagen återfinns i kapitlet
”Krav på anknytningspersonen” i denna handbok.
Avsikt att ingå äktenskap eller inleda samboförhållande

Enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL får uppehållstillstånd, om inte annat
anges i 17 § andra stycket, ges till en utlänning som har för avsikt att ingå
äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt
eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om
förhållandet framstår som seriöst och inte särskilda skäl talar mot att
tillstånd ges.
Seriositetsprövning
I lagstiftningen anges som krav för att ansökan ska kunna beviljas att
förhållandet framstår som seriöst. Såsom kravet är formulerat ska det vara
fråga om ett seriöst förhållande från båda parters sida. Syftet med
seriositetsprövningen är främst att förhindra ett kringgående av
invandringsbestämmelserna (se bl.a. SOU 1983:29 s. 140-141 och SOU
1997:152 s. 179). Seriositetsprövningen och den uppskjutna
invandringsprövningen behandlas inte närmare i förarbetena till den
nuvarande UtlL, eftersom det inte gjorts några materiella ändringar av
reglerna.
Migrationsöverdomstolen har i två domar konstaterat att det är en allmän

förvaltningsrättslig princip att den som ansöker om en förmån har att visa att
han eller hon uppfyller förutsättningarna för att beviljas förmånen. Den som
ansöker om uppehållstillstånd har alltså att göra sannolikt att
förutsättningarna för uppehållstillstånd är uppfyllda. (Genom
Migrationsöverdomstolens uttalanden ändrades den praxis som tidigare
gällt, baserad på uttalanden i förarbetena, och som innebar en närmast
omvänd bevisbörda i dessa ärenden.) Vid seriositetsbedömningen måste en
helhetsbedömning av omständigheterna göras där faktorer som talar både
för och emot seriositet beaktas (se MIG 2007:45 I och II, men jfr även med
prop. 1999/2000:43 s. 39 och s. 86).
Av förarbetena framgår att det finns objektiva grunder som kan användas
som stöd för bedömningen av om det rör sig om ett seriöst förhållande.
Självfallet får ett avslagsbeslut inte grundas på någon form av subjektivt
tyckande. Sådana faktorer som kan läggas till grund för bedömningen är att
förhållandet varat en tid, att parterna har träffats i viss utsträckning, att
de har god kännedom om varandra och att de har ett gemensamt språk
att kommunicera på. Hänsyn tas också till om parterna har eller väntar
barn tillsammans. Hänsyn tas vidare till sedvänjor inom andra kulturer.
En god kännedom hos beslutsfattaren om andra kulturer kan vara av värde
när det gäller att bedöma om en anknytning är seriös eller inte (se prop.
1999/2000:43 s. 38).
När det gäller de objektiva grunder som kan användas som stöd för
seriositetsbedömningen kan följande nämnas. Det går inte att ange någon
exakt tidsgräns för hur länge ett förhållande ska ha varat. Ju kortare tid,
desto större krav ställs på hur mycket paret har träffats under denna tid. I
vissa fall kan förhållandet behöva en längre tid för att bli tillräckligt
etablerat. När det gäller i vilken omfattning parterna ska ha träffats kan
tilläggas att man även utan att sammanträffa personligen kan upprätthålla en
intensiv kontakt. Förutom brev och telefonsamtal så är det inte ovanligt att
kontakter sker – och förhållanden inleds – med användande av Internet. Det
måste dock krävas att parterna i vart fall någon gång har träffat varandra.
När ett par endast hade träffats i fem dagar fann Migrationsöverdomstolen
att sökanden inte gjort sannolikt att förhållandet var seriöst i
utlänningslagens mening (se MIG 2007:45 II). I ett senare icke refererat
avgörande ansåg Migrationsöverdomstolen inte att sökanden gjort sannolikt
att det uppgivna förhållandet, när paret inte träffats på tre år, var seriöst (se
Migrationsöverdomstolens avgörande den 20 november 2007 i mål nr UM
613-07). Inte heller hade sökanden gjort sannolikt att förhållandet är seriöst
när ett par träffats endast vid några tillfällen under några enstaka dagar.
Migrationsöverdomstolen hänvisade i domen till sitt tidigare avgörande
(MIG 2007:45 II) och konstaterade att en omständighet som i sig gör att ett
förhållandes seriositet starkt kan ifrågasättas är om paret har träffats endast
under en mycket begränsad tidsperiod (se Migrationsöverdomstolens
avgörande den 4 november 2008 i mål nr UM 1186-08).
Paret bör även ha god kännedom om varandra och varandras förhållanden

i relevanta delar. Vilka delar som är relevanta skiftar utifrån kulturella
aspekter. I vissa fall är kännedom om varandras utbildning och arbete
viktigt, medan det i andra fall är viktigare med kunskap om varandras
familjer. Denna bedömning kräver en god kulturkompetens. Vid en samlad
bedömning har Migrationsöverdomstolen även vägt in parternas begränsade
kunskap om varandra (se MIG 2007:45 I och II).
Att paret har ett gemensamt språk att kommunicera på är ett

grundläggande krav som också har inverkan på bedömningen av kriterierna
ovan. Enbart avsaknaden av ett gemensamt språk behöver dock inte leda till
ett avslag. Om paret trots svårigheterna att kommunicera lyckats få
förhållandet att vara en längre tid och då träffats en hel del och fått god
kännedom om varandra, bör ansökan kunna beviljas. När paret inte haft ett
gemensamt språk, och delvis kommunicerat med lexikon, har
Migrationsöverdomstolen ansett att sökanden inte gjort sannolikt att
förhållandet var seriöst i utlänningslagens mening (se MIG 2007:45 I).
Vidare gäller generellt att den omständigheten att paret har eller väntar
barn tillsammans väger tungt vid seriositetsprövningen.
Särskilda skäl mot att ge tillstånd

Bestämmelsen om snabb anknytning i 5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL
innefattar en prövning av om det föreligger särskilda skäl mot att bevilja
tillstånd.
I 5 kap. 17 § första stycket UtlL anges vissa skäl som särskilt ska beaktas
mot att bevilja uppehållstillstånd. De skäl mot uppehållstillstånd som anges
avser brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet.
Dessutom ska särskilt beaktas om sökanden eller sökandens barn kan
förväntas bli utsatt för våld eller för annan allvarlig kränkning om
uppehållstillstånd skulle beviljas (se vidare i avsnittet om särskilda skäl mot
att bevilja uppehållstillstånd nedan). Men även andra särskilda skäl än de
som framgår av denna bestämmelse får beaktas vid prövningen enligt 5 kap.
3 a § första stycket 1 UtlL (jfr prop. 2004/05:170 s. 182).
Enligt motiven syftar regleringen till att ge möjlighet att avslå

uppehållstillstånd t.ex. vid månggifte, s.k. barnäktenskap eller förhållanden
mellan minderåriga och då det finns en påtaglig risk att sökande kommer att
utsättas för misshandel eller andra övergrepp i förhållandet (se prop.
2004/05:170 s. 181-182).
Idag prövas dock en ansökan om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till

make enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 UtlL. Bestämmelsen är föranledd av
familjeåterföreningsdirektivet. Men om ett äktenskap inte erkänns i Sverige
kan istället uppehållstillstånd komma att beviljas med stöd av 5 kap. 3 a §
första stycket 1 UtlL, eftersom parterna avser att ingå äktenskap eller inleda
ett samboförhållande (se även vidare i kapitlet ”Rätt till
familjeåterförening”, framför allt avsnittet om utländska äktenskaps
giltighet i Sverige).
En orsak till att äktenskap inte erkänns i Sverige kan vara att en av parterna
var under 18 år när äktenskapet ingicks, varvid det inte kan grunda en rätt
till uppehållstillstånd. Om den underårige ännu inte fyllt 18 år krävs, med
hänsyn till tidigare förarbetsuttalanden, för att uppehållstillstånd enligt
5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL ska kunna komma ifråga, att det skulle
framstå som stötande att vägra uppehållstillstånd. Så kan t.ex. vara fallet om
flickan är gravid, parterna har ett gemensamt barn eller om flickan skulle bli
utstött om hon tvingades stanna kvar i hemlandet utan sin make (se prop.
1983/1984:144 s. 75, men jfr även med prop. 2004/05:170 s. 182). I de allra
flesta fall föreligger dock särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd när
en av parterna i den åberopade relationen är underårig.
Det ligger även i sakens natur att det krävs att både den sökande och
anknytningspersonen har avslutat eventuella tidigare förhållanden och inte
fortfarande är gifta eller sammanboende med en annan person. I vissa länder
kan det emellertid, av religiösa eller rättsliga skäl, vara svårt att alls
genomföra en skilsmässa, eller processen kan vara besvärlig och ta lång tid.
Även praktiska hinder kan ibland finnas, till exempel om den andra parten
vägrar gå med på skilsmässa eller inte kan nås. Det kan därför finnas fall då
tillstånd bör beviljas trots att ett tidigare äktenskap inte är formellt upplöst.
En förutsättning är dock att det står klart att det finns svårigheter att upplösa
äktenskapet, och att parterna rent faktiskt inte längre sammanlever. Om det
skulle vara frågan om ett utdraget skilsmässoförfarande bör den sökande,
när det bedöms rimligt, i vart fall ha påbörjat processen. Avseende
anknytningspersonen bör normalt krävas att hans eller hennes äktenskap är
upplöst i Sverige, även om han eller hon skulle sakna en motsvarande
möjlighet att upplösa äktenskapet i annat land. Det gäller även om
äktenskapet här i landet endast kan upplösas efter en betänketid. Dessutom
krävs givetvis alltid att det förhållande som ska prövas framstår som seriöst.
Medsökande barn
När ett barn ansöker om uppehållstillstånd är det viktigt att först klarlägga
vem som företräder barnet och om denna person har rätt att agera för barnet
eller om barnet själv har rättslig handlingsförmåga. En förälder som är
vårdnadshavare för barnet har normalt rätt att företräda barnet och för dess
räkning ansöka om uppehållstillstånd i Sverige. Innan denna fråga är löst
bör inte själva ansökan om uppehållstillstånd handläggas (se vidare i
avsnittet om ansökan i besöks- och bosättningsärenden och gå där vidare till
det kapitel som handlar om ingivande av ansökan om uppehållstillstånd).
I fall som rör ett barn ska enligt 1 kap. 10 § UtlL särskilt beaktas vad
Det anges i 1 kap. 11 § UtlL att när frågor om tillstånd enligt denna lag ska
bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet ska, om det inte är
olämpligt, barnet höras. Den hänsyn ska tas till det barnet har sagt som
barnets ålder och mognad motiverar. Bestämmelsen 1 kap. 11 § UtlL
innebär att huvudregeln, i de fall det är möjligt, bör vara att ett barn ska få
komma till tals själv, om vårdnadshavarna tillåter och det är lämpligt. Den
regeln är dock inte absolut. I de fall det bedöms lämpligt kan barnet istället
komma till tals genom sina vårdnadshavare eller företrädare eller genom en
organisation. Detta kan ske t.ex. i de ärenden där skriftlig eller elektronisk
handläggning sker.

För att uppehållstillstånd ska ges p.g.a. anknytning till en förälder krävs att
barnet är under 18 år och ogift. Det sägs i 1 kap. 2 § UtlL att med barn avses
i denna lag en person som är under 18 år. Enligt avgörande från
Migrationsöverdomstolen har den instans som ska pröva frågan att utgå från
de vid prövningstillfället rådande förhållandena. Den som är över 18 år kan
inte beviljas uppehållstillstånd p.g.a. anknytning med stöd av
bestämmelserna om utländska ogifta barn. Att sökanden vid
ansökningstillfället var under 18 år medför inte någon annan bedömning (se
MIG 2007:5). I ett annat fall var vid tidpunkten för Migrationsöver-
domstolens avgörande den sökande mannen 29 år gammal, och som skäl för
ansökan åberopades anknytning till hans i Sverige bosatte far. Fråga var om
bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket 2 UtlL kunde tillämpas analogt mot
bakgrund av mannens psykiska hälsotillstånd och då han omyndigförklarats
i sitt hemland. Domstolen kom fram till att det är den faktiska åldern som är
avgörande (se MIG 2007:14).
Om barnet som ansöker snart kommer att fylla 18 år bör en sådan ansökan
hanteras skyndsamt för att om möjligt säkerställa att beslut kan tas före 18-
årsdagen.
Det bör vid beslutstillfället, om barnet uppnått en ålder då äktenskap kan

ingås, vara klarlagt att barnet är ogift. Migrationsöverdomstolen har vid
bedömningen av en gift underårig kvinnas rätt till familjeåterförening med
sina föräldrar funnit att hon inte gjort sannolikt att hennes äktenskap ingåtts
med tvång. Det fanns därför inte tillräckliga skäl att tillämpa reglerna om
ordre public och ogiltigförklara äktenskapet även om hon bara var 15 år när
det ingicks. Kvinnan och hennes barn beviljades inte uppehållstillstånd på
anknytning till hennes föräldrar (se MIG 2012:4). Om det senare skulle visa
sig att ett barn som beviljats uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till en
förälder dessförinnan ingått äktenskap i hemlandet, kan uppehållstillstånd
komma att återkallas med stöd av 7 kap. 1 § första stycket UtlL, då oriktiga
uppgifter medvetet lämnats eller omständigheter medvetet förtigits som
varit av betydelse för att få tillståndet (se vidare i handbokskapitlet om
återkallelse av uppehållstillstånd).
Medsökande, icke gemensamma, barn

I de fall en anknytning är att bedöma som nyetablerad och en förälder ges
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL, beviljas
medsökande icke gemensamma barn uppehållstillstånd med stöd av
paragrafens andra stycke. Där anges att om en utlänning har getts
uppehållstillstånd enligt första stycket 1 ska uppehållstillstånd för samma tid
också ges till utlänningens ogifta barn. Med barn avses även adoptivbarn (se
vidare om barn som adopterats eller avses bli adopterade i kapitlet ”Rätt till
familjeåterförening”). Både förälder och barn kommer i dessa fall att
omfattas av den uppskjutna invandringsprövningen (se vidare i avsnittet
nedan med rubriken ”Tidsbegränsat uppehållstillstånd vid snabb
anknytning”). Som framgår av ordalydelsen i 5 kap. 3 a § andra stycket UtlL
ska barnets tillstånd gälla för samma tid som förälderns tillstånd.
Ett barn kan få uppehållstillstånd som medföljande, även om barnet inte

sökt tillstånd samtidigt som föräldern. Det finns inget som hindrar att barnet
ansöker om och ges tillstånd vid ett senare tillfälle, så länge
förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Tillståndet beviljas, precis som när
barnet ansöker samtidigt som föräldern, med stöd av 5 kap. 3 a § andra
stycket UtlL.
Medsökande gemensamma barn

Om det från början finns ett gemensamt barn eller om det föds ett barn
under tiden den uppskjutna invandringsprövningen pågår, uppkommer
frågan om barnet ska beviljas tidsbegränsat eller permanent
Det gemensamma minderåriga barnet har enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 a

UtlL en rätt till uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till den förälder som är
bosatt (eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning) i Sverige.
Bestämmelsen är föranledd av familjeåterföreningsdirektivets införande i
svensk rätt (jfr artikel 4.1 c i direktivet och prop. 2005/06:72 s. 85). En
ansökan om uppehållstillstånd från ett barn som åberopar anknytning till en
här bosatt förälder ska därmed främst prövas enligt bestämmelsen i 5 kap.
3 § första stycket 2 a UtlL. Migrationsöverdomstolen har i ett beslut den 23
maj 2011 (mål nr UM 7169-10) konstaterat att migrationsdomstolen genom
att bevilja ett gemensamt barn uppehållstillstånd enligt 2 b § handlat
felaktigt, när förutsättningar att bevilja tillstånd enligt 2 a § förelåg.
Detsamma bör gälla då det istället handlar om att bevilja barnet
uppehållstillstånd antingen som medföljande enligt 5 kap. 3 a § andra
stycket UtlL, eller som barn till den härvarande föräldern enligt 5 kap 3 §
första stycket 2 a UtlL. (Frågan om när uppehållstillstånd ska beviljas enligt
5 kap 3 § första stycket 2 a UtlL tas även upp i det avsnitt om barn som
återfinns i kapitlet ”Rätt till familjeåterförening”.)
Medgivande från vårdnadshavare

I 5 kap. 17 § andra stycket UtlL anges att uppehållstillstånd enligt 3 § första
stycket 2 eller 3 och 3 a § andra stycket får beviljas endast efter medgivande
också av den förälder till vilken anknytning inte åberopas, om den föräldern
har del i vårdnaden av barnet. Bestämmelsen infördes i UtlL för att uppnå
förenlighet med familjeåterföreningsdirektivet, där en motsvarande
reglering återfinns i artikel 4.1 c–d (jfr prop. 2005/06:72 s. 35).
Enligt Europeiska kommissionen kan begreppet ”vårdnad” definieras som

de rättigheter och skyldigheter som hänför sig till omvårdanden om barnets
person, särskilt rätten att bestämma var barnet ska bo. Vårdnaden ska anses
utövas gemensamt när en av föräldrarna, enligt dom eller på grund av lag,
inte får besluta var barnet ska bo utan medgivande från den andre föräldern.
Vårdandsarrangemangen ska normalt kunna styrkas. Det medgivande som
krävs bör lämnas i enlighet med medlemsstaternas familjerättsliga
lagstiftning och i förekommande fall internationella privaträttsliga
bestämmelser. Om vissa situationer utmynnar i en fullständig blockering är
det dock medlemsstaterna som ska avgöra hur situationen bör hanteras. Som
exempel på fullständig blockering tar kommissionens riktlinjer upp om
referenspersonen eller dennes make/maka inte har ensam vårdnad och den
andre vårdnadshavaren vägrar att lämna sitt medgivande eller inte går att få
tag på. Beslut bör fattas med tanke på barnets bästa enligt vad som anges i
artikel 5.5 i familjeåterföreningsdirektivet och från fall till fall, m.h.t. de
omständigheter som gjort det omöjligt att få ett medgivande och övriga
särskilda omständigheter i ärendet (COM [2014] 210 final s. 5–6 inklusive
fotnot 16).
Migrationsverket rättschef har den 30 januari 2015 kommit med särskilda

råd om hur bestämmelsen i 5 kap. 17 § andra stycket UtlL bör tillämpas, se
rättsligt ställningstagande angående kravet på medgivande från den andre
föräldern i barns ärenden om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning (SR
02/2015). I ställningstagandet klargörs att prövningen avseende
medgivandekravet sker i två steg.
Steg 1: Finns det en annan förälder som har del i vårdnaden?

Det är den förälder som ansöker om uppehållstillstånd för sitt barn som har
bevisbördan för att det inte finns någon annan förälder som har del i
vårdnaden av barnet. Huvudregeln är att förhållandena ska styrkas (jfr med
kommissionens ovan omnämnda uttalanden).
När det av en dom rörande underhåll framgått att vårdanden alltjämt ska
förbli hos modern har det enligt Migrationsöverdomstolen visats att modern
har ensam vårdnad (se Migrationsöverdomstolens dom den 8 juni 2008 i
mål UM 1797-07).
För personer som kommer från länder där det inte är möjligt att få fram
handlingar som godtas, kan det istället vara tillräckligt att förhållandena
görs sannolika. Om det genom muntliga uppgifter och en sammanhängande
tillförlitlig berättelse, samt i förekommande fall samstämmiga uppgifter,
framgår att det inte finns någon annan förälder som har del i vårdnaden,
t.ex. för att föräldern är död eller försvunnen, kan det vara tillräckligt för att
anse att förhållandena gjorts sannolika. Här kan även eventuellt tidigare
lämnade uppgifter vara av betydelse (SR 02/2015).
Kravet på medgivande gäller som framgår av ordalydelsen i bestämmelsen
bara om det finns en annan förälder som har del i vårdnaden, inte om någon
annan person som inte är förälder skulle vara barnets vårdnadshavare. Inte
heller om det finns en förälder som visserligen är delaktig i barnets liv, men
saknar del i vårdnaden.
Steg 2: Har den andre föräldern, som har del i vårdnaden, lämnat
medgivande till att barnet ges uppehållstillstånd?
Om det finns en annan förälder som har del i vårdnaden ska ett medgivande
från denne lämnas. Enligt Migrationsöverdomstolen finns det inte några i
författning bestämda formkrav på hur ett medgivande ska ges, men
beviskravet för att ett sådant medgivande föreligger bör ställas relativt högt
(se Migrationsöverdomstolens beslut den 15 januari 2009 i mål UM 575-
08). Enligt Migrationsverket bör ett medgivande normalt vara skriftligt. Det
bör klart framgå vad medgivandet innefattar och vem som lämnat det. Även
ett muntligt medgivande, som är tillfredställande dokumenterat, kan godtas.
Hänsyn får tas till förhållandena i det land sökanden kommer från.
Migrationsverkets serviceskyldighet enligt 6 § förvaltningslagen (2017:900)
medför att verket, när medgivande krävs, bör ge tydliga instruktioner
angående hur kravet kan uppfyllas (SR 02/2015).
Om det saknas ett godtagbart medgivande från annan förälder som har del i
vårdnaden kan något uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket
2 eller 3 eller 3 a § andra stycket UtlL inte ges. Migrationsverket har då att
bedöma om uppehållstillstånd istället kan beviljas på annan grund. Ställning
får tas till om det enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL finns synnerliga
skäl att bifalla ansökan p.g.a. särskild anknytning till Sverige. Det bör dock
endast bli aktuellt i absoluta undantagsfall, om det råder en fullständig
blockering och omständigheterna är att anse både som udda och ömmande.
Om det inte finns någon annan grund för tillstånd kommer ansökan att
avslås.
Hushållsgemenskap
anges i 17 § andra stycket, ges till en utlänning som på något annat sätt än
som avses i 3 § eller i denna paragraf är nära anhörig till någon som är
bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om
han eller hon har ingått i samma hushåll som den personen och det finns
ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i
hemlandet.
Den nu gällande bestämmelsen 5 kap. 3 a § första stycket 2 UtlL har delvis

ny utformning. Av förarbetena framgår att de ändringar som gjorts i
bestämmelsen är avsedda att förtydliga den tidigare gällande ordningen och
inte att införa några förändringar i sak (jfr prop. 2004/05:170 s. 276).
Migrationsöverdomstolen har i ett antal avgöranden tagit ställning till ifall

en åberopad anknytning kan ligga till grund för ett uppehållstillstånd
beviljat i enlighet med bestämmelsen om hushållsgemenskap (för exempel
på olika rättsfall se vidare nedan).
Om uppehållstillstånd inte kan beviljas med stöd av 5 kap. 3 a § första

stycket 2 UtlL har Migrationsverket normalt även att ta ställning till om det
istället finns synnerliga skäl för uppehållstillstånd i enlighet med
paragrafens tredje stycke (se vidare nedan i avsnittet om synnerliga skäl).
Personkrets
I prop. 1996/97:25 (s. 113) sägs följande rörande förutsättningarna för
anhöriga utanför kärnfamiljen. ”Regeringen bedömer att en rimlig
avvägning är att anhöriga utöver kärnfamiljen i princip ska ha rätt till
uppehållstillstånd här endast om de i hemlandet ingått i samma
hushållsgemenskap som den härvarande. En sådan avvägning torde också
ligga i linje med Europadomstolens tolkning av Europakonventionens
stadgande (artikel 8) om skydd för familjelivet”. (För en fördjupad
förståelse av hur Europakonventionen kan tillämpas hänvisas även till
Migrationsverkets rättschefs rättsliga ställningstagande den 22 mars 2011
angående bedömningar av rätten till familjeliv enligt artikel 8 i
Europakonventionen, RCI 09/2011.)
Det kan här röra sig om hemmavarande, ogifta barn över 18 år eller om
föräldrar som i hemlandet tagits om hand av något barn. Särskild hänsyn
måste tas till att det i många kulturer är mer eller mindre omöjligt för
ensamstående kvinnor att leva ensamma i en egen bostad. De är istället
hänvisade till att bo tillsammans med någon manlig släkting. Det kan därför
inte uteslutas att till den krets av anhöriga som bör beviljas
uppehållstillstånd på grund av att de ingått i samma hushållsgemenskap kan
hänföras exempelvis en äldre, ensamstående faster (se prop. 1996/97:25 s.
113).
Förälders anknytning till minderårigt barn

Enligt Migrationsöverdomstolen är den krets anhöriga som avses i
bestämmelsen andra nära anhöriga än de som ingår i kärnfamiljen, dvs.
andra nära anhöriga än make, maka, sambo eller barn (jfr MIG 2007:1, MIG
2007:18, MIG 2008:26 och MIG 2008:33). I MIG 2008:26 uttalade
Migrationsöverdomstolen, med hänvisning därtill, att frågan således blev
om den sökande mannen kunde beviljas uppehållstillstånd såsom nära
anhörig till sina vuxna barn. Domstolen prövade aldrig
hushållsgemenskapsreglerna gentemot hans minderårige son, utan istället
bestämmelsen om umgänge som numera återfinns i 5 kap. 3 a § första
stycket 4 UtlL.
Migrationsöverdomstolen har därefter konstaterat att barn under 18 år enligt

5 kap. 3 § första stycket 2 UtlL har en i princip ovillkorlig rätt att komma till
Sverige för att återförenas med förälder som har uppehållstillstånd här. En
förälder har däremot inte motsvarande ovillkorliga rätt att bosätta sig i
Sverige tillsammans med sitt underåriga barn. I många fall är det tvärtom
barnet som bör återförenas med sin förälder i hemlandet, vilket
överensstämmer med tidigare praxis på området. Enligt
Migrationsöverdomstolen får frågan om uppehållstillstånd för en förälder
som någon gång bott tillsammans med ett i Sverige bosatt barn i första hand
anses reglerad genom bestämmelsen om hushållsgemenskap i 5 kap. 3 a §
första stycket 2 UtlL (se MIG 2008:33, men även Utlänningslagen –
Vägledande beslut, UN 411-01 och UN 412-01).
Migrationsöverdomstolens uttalanden i de ovan nämnda avgörandena om

huruvida 5 kap. 3 § första stycket 2 UtlL kan tillämpas på medlemmar inom
kärnfamiljen kan uppfattas som motsägelsefulla. Men enligt
Migrationsverket bör en förälders anknytning till ett minderårigt barn, när
föräldern någon gång bott tillsammans med barnet och avsikten är att
familjemedlemmarna ska sammanleva i en hushållsgemenskap i Sverige, i
första hand prövas enligt 5 kap. 3 a § första stycket 2 UtlL (jfr med det
resonemang som förs i MIG 2008:33, men även Migrationsverkets
kommentar till Migrationsöverdomstolens uttalanden om sökande förälders
anknytning till härvarande barn kan prövas enligt 5 kap. 3 a § första stycket
2 utlänningslagen, mål nr UM 3008-07 [MIG 2008:26] och UM 3163-07
[MIG 2008:33]). Enligt Migrationsöverdomstolen är det, när en förälder ska
ingå i en kärnfamilj tillsammans med barnet, inte aktuellt att pröva
bestämmelsen i 5 kap. 3 a § första stycket 4 UtlL om uppehållstillstånd
p.g.a. umgänge (se MIG 2008:30, men även MIG 2008:26). Om
uppehållstillstånd i ett sådant fall inte kan beviljas p.g.a. hushållsgemenskap
får istället prövas om det finns synnerliga skäl för uppehållstillstånd enligt 5
kap. 3 a § tredje stycket UtlL (se vidare i det följande).
Migrationsöverdomstolen har i ett senare avgörande, med hänvisning till

MIG 2008:33, bekräftat att 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL kan vara
tillämplig vid anknytning till ett barn som den sökande sammanbor med i
Sverige. Först prövade domstolen den somaliske mannens anknytning till
kvinnan som han sammanbodde med i Sverige. Men då mannen saknade
giltig passhandling kunde han inte beviljas uppehållstillstånd på grund av
anknytning till sambon. Eftersom somaliska pass inte godtas, skulle ett
återsändande av mannen till Somalia i praktiken innebära att han sannolikt
inte skulle kunna återvända till Sverige, även om han skulle uppfylla
förutsättningarna för att beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning
till barnet. Synnerliga skäl för undantag från huvudregeln i 5 kap. 18 §
första stycket UtlL ansågs därför föreligga (se MIG 2012:5).
Därefter har dock en ny bestämmelse införts i UtlL, vilken ger en möjlighet

till uppehållstillstånd för en förälder som är vårdnadshavare för och
sammanbor med ett barn i Sverige (se 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL).
För att förtydliga gällande regelverk borde enligt regeringen situationen när
en utlänning är förälder till och vårdnadshavare för, samt sammanbor med
ett barn bosatt i Sverige, anges som en särskild grund för uppehållstillstånd
(prop. 2013/14:217 s. 24). Bestämmelsen trädde ikraft den 1 augusti 2014.
Se vidare nedan under rubriken ”Förälder som sammanbor med ett barn
bosatt i Sverige”.
Av avgörande från EG-domstolen följer att när ett svenskt barns enda
vårdnadshavare är en förälder som är medborgare i ett tredjeland kan den
föräldern inte nekas rätt att vistas och arbeta i Sverige, om konsekvensen
blir att det minderåriga barnet som är unionsmedborgare tvingas lämna
landet tillsammans med föräldern och därigenom berövas möjligheten att
faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som tillkommer barnet enligt
unionsrätten (se Gerardo Ruiz Zambrano mot Office national de l’emploi
[ONEm], mål C-34/09, Rättsfallssamling 2011 s. I-01177, Celexnr
62009CA0034, även benämnd Zambrano-domen, men också
Migrationsverkets kommentar till domen).
För att barnet inte ska tvingas lämna landet bör föräldern i sådana fall
beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap 3 a § UtlL. Först prövas därvid
den nya bestämmelsen om uppehållstillstånd för en förälder som är
vårdnadshavare för och sammanbor med ett barn i Sverige (5 kap. 3 a §
första stycket 3 UtlL), eller om så istället skulle vara aktuellt bestämmelsen
om hushållsgemenskap (5 kap. 3 a § första stycket 2 UtlL). Även i udda och
ömmande fall kan dock uppehållstillstånd komma att beviljas p.g.a.
synnerliga skäl, då föräldern på annat sätt har särskild anknytning till
Sverige (5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL). Det finns i sådana fall även
särskilda skäl för att tillåta att barnets förälder ansöker om uppehållstillstånd
inifrån landet med stöd av 5 kap 18 § andra stycket 10 UtlL.
Levt i samma hushåll och ansökt relativt snart

Gemensamt för de släktingar som kan komma ifråga för uppehållstillstånd
på grund av tidigare hushållsgemenskap måste vara att det finns någon form
av beroendeförhållande, som gör det svårt för släktingarna att leva åtskilda.
Det innebär att det måste krävas att de levt i samma hushåll omedelbart
före den härvarandes flyttning till Sverige och att ansökan om
familjeåterförening görs relativt snart efter det att den härvarande
bosatt sig här. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda torde det vara
svårt att visa att något beroendeförhållande förelegat. Självfallet måste dock
hänsyn tas till att praktiska svårigheter kan ha medfört att det inte varit
möjligt för släktingen utomlands att ge in ansökan om uppehållstillstånd
omedelbart efter det att den härvarande bosatt sig här (se prop. 1996/97:25
s. 113).
När det gäller kravet att den sökande och den anhöriga i Sverige ska ha levt
i samma hushåll omedelbart innan den anhörige flyttade till Sverige, kan
konstateras att sammanlevnaden även måste ha haft en viss varaktighet
bakåt i tiden och inte bara ha varit av tillfällig karaktär.
Bevisbördan för att sökanden levt i hushållsgemenskap med den person som
är bosatt i Sverige ligger i princip på sökanden. Då det inte alltid är möjligt
för sökanden att styrka sina påståenden, ska den beslutande myndigheten
fatta beslut med utgångspunkt i vad som med rimlig grad av säkerhet kan
bedömas vara de faktiska omständigheterna (se prop. 1996/97:25 s. 114 och
prop. 2004/05:170 s.181).
Tidpunkten för den härvarandes bosättning i Sverige ska avse det tillfälle då
denne fått permanent uppehållstillstånd (se prop. 2004/05:170 s.181).
Uppehållstillstånd har av Migrationsöverdomstolen nekats en vuxen
utlänning som på grund av tidigare hushållsgemenskap åberopade
anknytning till sin far i Sverige. Fadern ansågs inte vara en sådan
anknytningsperson som avses i 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen,
eftersom fadern endast har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd här (se MIG
2008:1). I vissa fall kan tillstånd komma att beviljas trots att det var år sedan
anknytningspersonen lämnade hemlandet. Det gäller exempelvis om den
anhörige i Sverige först stått under uppskjuten invandringsprövning och
därmed inte fått permanent uppehållstillstånd förrän efter två års vistelse
här, eller inledningsvis under en tidsperiod vistats här i landet som
asylsökande.
Någon exakt gräns för vad som är att ansöka relativt snart efter det att den
härvarande bosatte sig i Sverige kan inte anges, men enligt praxis accepteras
normalt inte att det går längre tid än cirka tio månader från det att
anknytningspersonen beviljades permanent uppehållstillstånd. Detta under
förutsättning att inte praktiska svårigheter medfört att ansökan inte kunnat
göras tidigare.
Exempel på praktiska svårigheter som medfört att ansökan ansetts inlämnad

relativt snart, trots att det kanske gått år sedan permanent uppehållstillstånd
beviljades, är familjesplittring och krigstillstånd. Det kan t.ex. röra sig om
en familj som splittrats i samband med krig eller andra oroligheter och där
det tagit lång tid innan en sökande fått vetskap om att den anhöriga befann
sig i Sverige. Ett annat exempel är att krigstillstånd gjort det praktiskt
omöjligt för sökanden att ge in en ansökan om uppehållstillstånd. I ett
avgörande har en migrationsdomstol, mot bakgrund av omständigheterna,
inte lastat en somalisk kvinna för att ha ansökt först ett år och tre månader
efter det att dottern beviljats uppehållstillstånd här (se migrationsdomstolens
resonemang i MIG 2009:23 II).
Om det framkommer att den sökande och den anhörige inte levt i samma
hushåll omedelbart före flytten till Sverige, eller om ansökan inte skett
relativt snart efter det att anknytningspersonen beviljades permanent
uppehållstillstånd, kan ett tillståndsgrundande beroendeförhållande inte
anses föreligga. Det saknas i så fall normalt anledning att gå närmare in på
andra omständigheter som kan peka på ett beroendeförhållande.
Särskilt beroendeförhållande
Även andra faktorer såsom släktskapet, sökandens civilstånd och sökandens
ålder kan vägas in i bedömningen av om ett särskilt beroendeförhållande
finns (se prop. 2004/05:170 s.181). Enbart att släktingarna bott i samma
hushåll omedelbart före den härvarandes flytt till Sverige, och att ansökan
gjorts relativt snart därefter, innebär inte med nödvändighet att ett särskilt
beroendeförhållande föreligger.
Av förarbetena framgår inte närmare på vilket sätt och i vilket avseende

släktingarna ska vara beroende av varandra, men det torde oftast röra sig om
en kombination av ekonomiskt, socialt och känslomässigt beroende. Det är
ofta svårt att urskilja vari ett beroendeförhållande består och några exakta
krav på att beroendet ska vara av visst slag kan inte heller ställas.
Tyngdpunkten bör dock ligga på det sociala och relationsmässiga planet,
eftersom ett rent ekonomiskt beroende normalt kan lösas på andra sätt, till
exempel genom att den anhörige i Sverige skickar pengar till sökanden.
Kravet på att det ska föreligga ett särskilt beroendeförhållande torde enligt
Migrationsöverdomstolen förstås så att det, utöver det naturliga band som
finns mellan nära anhöriga, måste finnas ytterligare faktorer som gör att
dessa inte kan leva åtskilda från varandra. En vuxen dotter (20 år) nekades
uppehållstillstånd, medan moderns och småsyskonens ansökningar bifölls.
Domstolen fann inte att det förelåg ett särskilt beroendeförhållande till
fadern, utöver de naturliga familjebanden (se MIG 2009:29, men jfr även
med MIG 2009:23 III som även den gäller en vuxen dotter som inte
bedömdes ha ett särskilt beroendeförhållande till sin härvarande mor).
Även om ett beroendeförhållande sällan kan sägas vara helt enkelriktat

anförs oftast att det i huvudsak är riktat mot Sverige, det vill säga att det är
främst den sökande som är beroende av den anhörige här. Det kan
emellertid inte uteslutas att beroendet till övervägande del är riktat åt andra
hållet.
En kvinna har i mål om uppehållstillstånd åberopat anknytning till ett i

Sverige bosatt barnbarn (född 2001) med permanent uppehållstillstånd
såsom skyddsbehövande. Eftersom kvinnan i praktiken varit förälder för
barnbarnet sedan barnbarnet var mycket litet, och då både
hushållsgemenskap och särskilt beroendeförhållande förelegat redan i
hemlandet, beviljades hon permanent uppehållstillstånd här.
Migrationsöverdomstolen konstaterade att ett starkt och ömsesidigt
beroendeförhållande fanns dem emellan. Även skäl att göra undantag från
huvudregeln om att uppehållstillstånd ska ha sökts och beviljats före inresan
i Sverige ansågs föreligga (se MIG 2007:2).
När vårdnadshavaren (modern) uttryckligen medgett att barnet får bosätta

sig hos fadern i Sverige har det särskilda beroendeförhållandet mellan
modern och barnet brutits. Förutsättningar för uppehållstillstånd enligt
5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen föreligger därmed inte (se MIG
2008:33).
Även när föräldrarna, p.g.a. ett barns situation i hemlandet, beslutat att
skicka iväg barnet till Sverige för att bo tillsammans med släktingar har det
särskilda beroendeförhållandet mellan familjemedlemmarna som funnits i
hemlandet brutits. Familjen kunde därför inte beviljas uppehållstillstånd
med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 UtlL (se MIG 2014:7).
Ett beroendeförhållande som uppkommer efter den härvarandes flyttning till

Sverige ska enligt Migrationsöverdomstolen inte medföra att tillstånd för
familjeåterförening ges (se MIG 2007:18 och MIG 2008:2). Kravet att
beroendeförhållandet ska ha funnits redan i hemlandet framgår uttryckligt
av lagstiftningen (5 kap. 3 a § första stycket 2 UtlL). I ett annat avgörande
fann Migrationsöverdomstolen det inte visat att beroendeförhållandet mellan
en 16-årig flicka och hennes halvsyster bestått under de drygt två år som
följde på halvsysterns utresa (se MIG 2007:1).

anges i 17 § andra stycket, ges till en utlänning som är förälder till och
vårdnadshavare för samt sammanbor med ett barn som är bosatt i Sverige.
Bestämmelsen trädde ikraft den 1 augusti 2014. Övergångsbestämmelser
saknas (SFS 2014:778).
Föräldrar som kan få tillstånd på denna grund

För att en förälder ska kunna få uppehållstillstånd krävs att han eller hon är
vårdnadshavare för och sammanbor med barnet i Sverige. Regeringen
gjorde här en avvägning mellan syftet att motverka familjeseparation och
systemet med reglerad invandring. Vidare konstaterade regeringen att en
förälder inte har någon ovillkorlig rätt att få komma till Sverige för att
återförenas med ett barn här, utan att det i många fall är barnet som bör
återförenas med sin förälder i hemlandet. Naturligtvis förutsatt att det är till
barnets bästa. Lagändringen avsåg därmed inte att frångå denna praxis (jfr
prop. 2013/14:217 s. 24).
Eftersom det krävs att barnet ska var bosatt i Sverige är det endast i de fall
föräldern bor tillsammans med barnet här i landet som ett uppehållstillstånd
kan komma att ges med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL. För att
uppehållstillstånd ska kunna ges efter inresa krävs vidare enligt 5 kap. 18 §
andra stycket 5 UtlL att det är frågan om en stark anknytning och att det inte
är skäligt att föräldern reser till ett annat land för att ge in ansökan där. Vid
skälighetsbedömningen ska enligt 5 kap. 18 § fjärde stycket UtlL
konsekvenserna för barnet av att skiljas från sin förälder, under den tid
föräldern behöver lämna Sverige för att ansöka om uppehållstillstånd,
särskilt beaktas.
Föräldern måste vara vårdnadshavare för barnet. Det har ingen betydelse om
föräldern delar vårdnaden med den andre föräldern, eller har ensam vårdnad.
Vid skälighetsbedömningen enligt 5 kap. 18 § andra stycket UtlL kan det
dock ha betydelse om det även finns en annan vårdnadshavare som under
tiden kan ta hand om barnet. En förälders ansökan får inte avslås om det
innebär att ett barn som är unionsmedborgare p.g.a. sitt beroende till
föräldern därmed kan tvingas att lämna unionen (se vidare nedan).
Se vidare om skälighetsbedömningen i kapitlet ”Uppehållstillstånd efter

inresan” i denna handbok.
Barnet ska vara bosatt i Sverige

Enligt prop. 2013/14:217 (s. 25) bör begreppet bosatt i Sverige ges den
innebörd som framgår av bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481).
Av huvudregeln i 2 § första stycket folkbokföringslagen framgår att ett barn
som föds i Sverige ska folkbokföras om modern är folkbokförd eller om
fadern är folkbokförd och vårdnadshavare. Om barnet inte är folkbokfört
men uppfyller kriterierna för att folkbokföras kan Migrationsverket behöva
utreda varför, eftersom själva registreringen i folkbokföringen inte är
avgörande för bedömningen.
Sammanboende
När det gäller vad som avses med sammanboende uttalade regeringen i
prop. 2013/14:217 (s. 25) följande:
Med sammanboende avses att utlänningen och barnet varaktigt bor

tillsammans. Växelvis boende anses innebära att barnet bor varaktigt
hos båda sina föräldrar. För det fall utlänningen och barnet har
samma folkbokföringsadress bör de anses varaktigt bo tillsammans,
men även andra omständigheter kan få betydelse såsom hur länge
barnet faktiskt vistas hos respektive förälder och var barnet förvarar
sina tillhörigheter (jfr prop. 2008/09:200 s. 51 f., prop. 1978/79:12 s.
157 f. och prop. 1995/96:208 s. 82).
För att bedöma om sammanboendet är att beteckna som varaktigt får en

framåtsyftande prognos göras. Hur omständigheterna har sett ut bakåt i tiden
kan ha betydelse, men något generellt krav på varaktighet bakåt i tiden kan
inte ställas. Omständigheterna kan ha ändrats eller, framför allt när det
gäller ett nyfött barn, inte tidigare förelegat.
Såsom framgår av förarbetsuttalandena får den förälder och det barn som
har samma folkbokföringsadress normalt anses varaktigt sammanbo. Att
föräldern ska var folkbokförd tillsammans med barnet är inte ett krav. När
föräldern som ansöker inte är folkbokförd här i landet kan det bero på att
han eller hon inte uppfyller kraven i folkbokföringslagen. I sådana fall får
istället övrig utredning bedömas och en samlad bedömning av
omständigheterna göras. Det krävs dock att föräldern och barnet
sammanlever vid beslutstillfället. När så inte är fallet kan uppehållstillstånd
inte beviljas på denna grund, även om det skulle finnas en framtida avsikt
att sammanleva.
Enligt regeringen innebär växelvis boende att barnet varaktigt bor hos båda
sina föräldrar. Men i de fall föräldern och barnet inte kan anses vara
sammanboende kan ett uppehållstillstånd istället ges för umgänge, om
umgänget inte är av begränsad omfattning (jfr prop. 2013/14:217 s. 25).
Skulle barnet och föräldern haft en hushållsgemenskap i hemlandet kan
uppehållstillstånd, i det fall avsikten är att sammanleva, komma att ges med
stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 UtlL. Även när det finns udda och
ömmande omständigheter kan en förälder, precis som tidigare, komma att
beviljas uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till ett barn i Sverige, med stöd
av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL. Det kan t.ex. röra sig om en
vårdnadshavare som, utan tidigare hushållsgemenskap med barnet, ansöker
för att kunna bo tillsammans med och ta del i vårdnaden om barnet beroende
på omständigheter som t.ex. sjukdom hänförliga till härvarande
vårdnadshavare eller barnet (jfr prop. 2013/14:217 s. 26).
Vid bedömningen av om den sökande och barnet sammanbor utgår

Migrationsverket från de vid prövningstillfället rådande förhållandena (jfr
prop. 2013/14:217 s. 25).
EU-rättens betydelse för bedömningen

Om barnet är svensk medborgare, och därmed unionsmedborgare, kan även
vissa EU-rättsliga aspekter bli aktuella (prop. 2013/14:217 s. 24).
I några avgöranden har EU-domstolen behandlat frågan om anknytning till

ett barn som är medborgare i en medlemsstat och därmed
unionsmedborgare. Unionsmedborgarna hade inte utnyttjat sin fria rörlighet,
utan enbart uppehållit sig i den medlemsstat där de var medborgare. Enligt
EU-domstolen utgör artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt hinder för nationella åtgärder som medför att en
unionsmedborgare berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de
rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger. Om ett
beroendeförhållande mellan en unionsmedborgare i låg ålder och en
tredjelandsmedborgare, som en följd av att den senare nekas uppehållsrätt,
innebär att unionsmedborgaren inte bara måste lämna den medlemsstat där
han eller hon är medborgare utan unionen i sin helhet, förlorar
unionsmedborgarskapet sin ändamålsenliga verkan (jfr prop. 2013/14:217 s.
22-23).
Se vidare EU-domstolens avgöranden i mål C-34/09 (Zambrano), C-256/11

(Dereci m.fl.) och de förenade målen C-335/11 och C-357/11 (O., S., L.).
Anknytning både till härvarande partner och barn

En förälder som ges uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till ett barn som
han eller hon är vårdnadshavare för och sammanbor med i Sverige kommer
normalt att få ett permanent sådant. Anknytningen till barnet skulle därmed
eventuellt i vissa fall kunna leda till ett permanent uppehållstillstånd jämfört
med ett tidsbegränsat, som anknytning till partnern med uppskjuten
invandringsprövning innebär. Det förekommer sedan tidigare i UtlL att en
sökande kan ha rätt till uppehållstillstånd på flera grunder samtidigt. En
prövning får göras av om någon av bestämmelserna ger ett mer fördelaktigt
resultat för den enskilde (prop. 2013/14:217 s. 26 och 40). Ett permanent
uppehållstillstånd är mer fördelaktigt än ett tidsbegränsat sådant (jfr MIG
2009:35). Därmed får sökanden i denna situation ges ett permanent
uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL, före ett
tidsbegränsat sådant i enlighet med reglerna för uppskjuten
Umgänge med barn

anges i 17 § andra stycket, ges till en utlänning som ska utöva umgänge,
som inte är av begränsad omfattning, med ett barn som är bosatt i Sverige.
Bestämmelsen utgör en kodifiering av tidigare praxis (jfr prop. 2004/05:170
s. 183).
För att uppehållstillstånd ska beviljas för umgänge krävs enligt

Migrationsöverdomstolen att utlänningen är vårdnadshavare eller har
tillerkänts umgänge med barnet, och inte har för avsikt att bo tillsammans
med detta (se MIG 2008:30, men även MIG 2008:26). Det innebär att en
förälder som ska ingå i kärnfamiljen inte kan beviljas uppehållstillstånd
p.g.a. umgänge med barnet. Växelvis boende får anses innebära att
utlänningen och barnet ska bo tillsammans (jfr med prop. 2013/14:217 s.
25). I sådana fall kan istället ett uppehållstillstånd p.g.a. hushållsgemenskap
med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 UtlL, eller sammanboende med
barn i Sverige med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL, bli aktuellt. I
udda och ömmande undantagsfall kan även ett tillstånd komma att ges p.g.a.
anknytning till ett barn i Sverige med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3
UtlL.
Utlänningslagen saknar särskild definition av vad som ska avses med

umgänge med barn. Grundläggande bestämmelser om umgänge finns i
föräldrabalken (1949:381). Av 6 kap. 15 § föräldrabalken framgår att
umgänge avser en situation där barnet inte bor tillsammans med den förälder
som det ska ha umgänge med och att umgänget kan ske genom att barnet
och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Ett
umgänge kan således utövas, förutom genom direkt kontakt, även genom
t.ex. telefonsamtal, brev eller e-post (jfr prop. 2005/06:99 s. 55). I 6 kap.
2 a § föräldrabalken föreskrivs att barnets bästa ska vara avgörande för alla
beslut om vårdnad, boende och umgänge varvid avseende särskilt ska tas till
bl.a. barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Vidare
ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
I fall som rör ett barn ska, enligt 1 kap. 10 § UtlL, särskilt beaktas vad
Enligt Migrationsöverdomstolen ska, vid bedömningen av förutsättningarna
för umgänge med barn enligt UtlL, barnets bästa beaktas. Det är barnets rätt
till och behov av umgänge med föräldern som ska sättas i fokus. Ett barns
behov av sina föräldrar varierar från individ till individ och även mellan
olika perioder under uppväxten. Barnets ålder och mognad har betydelse vid
bedömningen, liksom dess hälsa och särskilda behov. Det ska beaktas om
det mellan barn och förälder finns en ömsesidig vilja till umgänge. Även
barnets och förälderns tidigare umgänge, dess utformning och omfattning,
ska vägas in, liksom hur det framtida umgänget i Sverige är tänkt att ske och
vilka positiva effekter som kan förväntas följa. Även med beaktande av
barnets bästa så kan enbart det förhållandet att ett underårigt barn uttrycker
en önskan om att få träffa en förälder i sig inte anses tillräckligt för att
bevilja uppehållstillstånd (se MIG 2008:26).
Om det råder osäkerhet kring den sökandes vilja eller förmåga att utnyttja
sin umgängesrätt kan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas istället för
att ansökan avslås (se prop. 2004/05:170 s. 277, men jfr även med
Utlänningslagen – Vägledande beslut, reg. 62-97 och UN 440-03). I övriga
fall beviljas permanent uppehållstillstånd.
Enligt Migrationsöverdomstolen får två timmar per vecka anses utgöra ett
umgänge som inte är av begränsad omfattning. Men eftersom det
fortfarande rådde viss osäkerhet kring mannens vilja och förmåga att klara
umgänget tidsbegränsade domstolen uppehållstillståndet (dom den 13
november 2014 i mål UM 8931-13).
Det kan även nämnas att det inte finns någon motsvarande bestämmelse i
UtlL som reglerar uppehållstillstånd för barn som ska utöva umgänge med
en i Sverige bosatt förälder. Bestämmelsen i 5 kap. 3 a § första stycket 4
UtlL är inte tillämplig i dessa fall (se MIG 2008:29).
Svenskt påbrå
anges i 17 § andra stycket, ges till en utlänning som har svenskt ursprung
eller som under lång tid har vistats i Sverige med uppehållstillstånd.
I motiven till den nuvarande UtlL anförs att äldre förarbetsuttalanden

avseende möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd för en person som
tidigare under en längre tid haft men förlorat sitt svenska medborgarskap
eller en person som har svenskt påbrå ska ha fortsatt giltighet (se prop.
2004/05:170 s. 277). Av äldre förarbeten framgår att enligt då gällande
praxis beviljades tillstånd p.g.a. svenskt påbrå för personer som är
svenskfödda, liksom för dem som har en far eller mor som är svenskfödd.
För tredje generationens svenskättlingar räcker emellertid inte enbart
svenskt påbrå som grund för uppehållstillstånd. En bedömning sker istället
från fall till fall, varvid hänsyn tas till bl.a. längre vistelser och besök i
Sverige, anknytning genom släktingar här och kunskaper i svenska.
Föredraganden bedömde allmänt de principer som sålunda vuxit fram i
tillämpningen som välavvägda (se prop. 1983/84:144 s. 77 och s. 81).
Av avgörande från Utlänningsnämnden framgår att det finns anledning att

bedöma möjligheten till invandring på grund av svenskt påbrå med
restriktivitet. Svenskt påbrå är inte nog i sig, utan anknytningen till Sverige
bör manifesteras även på annat sätt, t.ex. genom längre vistelser i Sverige,
svensk utbildning eller kunskaper i svenska språket. Den omständigheten att
sökanden har en egen familj i hemlandet bör också tillmätas betydelse
liksom andra omständigheter som visar att sökanden har stark anknytning
till hemlandet. En avvägning bör således göras i det enskilda fallet mellan
sökandens anknytning till Sverige och till hemlandet. I detta fall fann
nämnden att två colombianska systrar inte kunde beviljas uppehållstillstånd.
Fadern lämnade Colombia redan i början av 1970-talet och systrarna, födda
1956 och 1958, hade egna familjer i Colombia. De hade inte heller några
kunskaper i det svenska språket och endast en av dem har vid ett tillfälle
besökt Sverige (se Utlänningslagen – Vägledande beslut, UN 309-98).
Enligt huvudregeln i 5 kap. 18 § första stycket UtlL ska tillståndet vara

ordnat före inresan i Sverige. Med tanke på den starka anknytningen som
det svenska ursprunget utgör bör dock normalt, om inga omständigheter
talat emot, undantag kunna göras med hänsyn till synnerliga skäl enligt 5
kap. 18 § andra stycket 11 UtlL.
Tidigare vistelse med uppehållstillstånd

anges i 17 § andra stycket, ges till en utlänning som har svenskt ursprung
eller som under lång tid har vistats i Sverige med uppehållstillstånd.
Principen om anknytning genom tidigare vistelse är i första hand tillämplig i
de fall då en utlänning som tidigare haft permanent uppehållstillstånd
ansöker om att åter få bosätta sig i Sverige. För att bevilja tillstånd krävs att
utlänningen på nytt tänker bosätta sig stadigvarande här.
I motiven till den nuvarande UtlL anförs att äldre förarbetsuttalanden

avseende möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd för en person som
vistats i Sverige under lång tid med uppehållstillstånd ska ha fortsatt
giltighet (se prop. 2004/05:170 s. 277). Av tidigare förarbeten framgår att
sökanden ska ha varit accepterad som invandrare i Sverige för att hans
tidigare vistelse här ska anses som tillståndsgrundande anknytning. I
tillståndsfrågan vägs in längden av såväl utlandsvistelsen som den tidigare
vistelsen i Sverige. Har utlandsvistelsen varat i högst ett år beviljas
uppehållstillstånd oavsett längden av den tidigare vistelsen i Sverige.
Detsamma gäller om utlandsvistelsen varat i högst tre år och berott på något
tvingande skäl, t.ex. militärtjänst eller sjukdom. Har utlandsvistelsen i annat
fall varat mellan ett och tre år, beviljas utlänningen uppehållstillstånd om
den tidigare vistelsen i Sverige pågått under minst fyra år. Vid längre
utlandsvistelse ges normalt inte uppehållstillstånd p.g.a. den anknytning som
tidigare vistelser innebär. Undantag kan göras om den tidigare vistelsen i
Sverige har varit mycket lång, minst 10-15 år, eller om det föreligger starka
humanitära skäl. Har sökanden bildat ny familj i hemlandet, ställs strängare
krav för att tillstånd ska beviljas. Föredraganden bedömde allmänt taget de
principer som sålunda vuxit fram i tillämpningen som välavvägda, och fann
även att en särskilt lång tids vistelse i Sverige självfallet bör tillmätas stor
vikt vid bedömningen av tillståndsfrågan (se prop. 1983/84:144 s. 76-77 och
s. 81).
Enligt Migrationsöverdomstolen ska självfallet vistelsen här i landet i

förhållande till utlandsvistelsens längd ha en avgörande betydelse vid
bedömningen av tillståndsfrågan. Hänsyn ska också tas till
omständigheterna i det särskilda fallet som t.ex. anknytning till hemlandet
jämfört med annan särskild anknytning till Sverige. Andra faktorer som bör
tas med i bedömningen är om sökanden har familj i hemlandet. Av
betydelse kan också vara under vilka omständigheter och under vilken
period i livet som sökanden vistades i Sverige, liksom orsakerna till att
sökanden lämnade Sverige (se MIG 2008:16 I och II).
Av avgörande från Utlänningsnämnden framgår att tidpunkten för ansökan

om uppehållstillstånd bör vara vägledande för bedömningen av hur länge
utlandsvistelsen varat, inte huruvida vederbörande rest in i landet eller inte. I
detta fall hade personen varit bosatt i Sverige i drygt fyra år, medan
utlandsvistelsen varat i knappt tre år. Uppehållstillstånd beviljades (se
Utlänningslagen – Vägledande beslut, UN 308-98).
Som nämnts ska utlänningen enligt förarbetena ha varit accepterad som

invandrare för att en tidigare vistelse i landet ska kunna räknas som en
anknytning (se prop. 1983/84:144 s. 76-77). Det innebär normalt att
utlänningen ska ha haft permanent uppehållstillstånd. En utlänning som har
uppehållstillstånd för bosättning redan vid inresan i Sverige får räkna
vistelsetiden från inresedagen. I annat fall räknas vistelsetiden från den
tidpunkt då utlänningen efter inresan ansökte om uppehållstillstånd för
bosättning. Med ansökan om uppehållstillstånd för bosättning avses varje
begäran att få stanna i Sverige, antingen den sker muntligt i en asylutredning
eller genom en skriftlig ansökan. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljat
med uppskjuten invandringsprövning tillgodoräknas, förutsatt att tillståndet
därefter lett till ett permanent sådant. Däremot kan ett uppehållstillstånd
beviljat för tillfällig vistelse normalt inte tillgodoräknas. Det gäller för den
som är här på besök, för barnpassning eller som gäststuderande,
gästforskare, lärare, idrottsutövare, musiker, artist eller med annat
tidsbegränsat engagemang (jfr med den bedömning som görs i
medborgarskapsärenden av hemvistkravet i 11 § 4 lagen [2001:82] om
svenskt medborgarskap).
Enligt huvudregeln i 5 kap. 18 § första stycket UtlL ska tillståndet vara

ordnat före inresan i Sverige. Att en tillståndsgrundande anknytning p.g.a.
tidigare vistelse föreligger innebär inte i sig att undantag från huvudregeln
ska göras. Istället bör undantag kunna göras enligt ungefär samma
förutsättningar som gäller för övriga typer av ärenden där anknytning
åberopas.
Vid en bedömning av om ett uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 § UtlL ska
återkallas eftersom utlänningens bosättning i Sverige upphört tillmäts
omständigheter som rör utlänningens anknytning till Sverige genom tidigare
vistelse betydelse redan inom ramen för prövningen av frågan om
bosättningen upphört eller inte (se MIG 2014:6, men även kapitlet i denna
handbok om återkallelse av uppehållstillstånd).
Synnerliga skäl för uppehållstillstånd

Enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket UtlL får uppehållstillstånd, när det finns
synnerliga skäl, också i andra fall än som avses i första och andra styckena
beviljas en utlänning som är adopterad i Sverige i vuxen ålder (punkt 1), är
anhörig till en utlänning som är flykting eller annan skyddsbehövande
(punkt 2) eller på annat sätt har särskild anknytning till Sverige (punkt 3).
Den nu gällande bestämmelsen i 5 kap. 3 a § tredje stycket UtlL har delvis

ny utformning. Av förarbetena framgår att de ändringar som gjorts i
bestämmelsen är avsedda att förtydliga den tidigare gällande ordningen och
inte att införa några förändringar i sak. Bestämmelsen är subsidiär till
tillståndsgrunderna i första stycket. Gemensamt för dessa fall är att
tillståndsprövningen görs inom en snäv ram. Genom kravet på synnerliga
skäl framgår att bestämmelsen är av undantagskaraktär samt att det ska röra
sig om ömmande och udda situationer för att uppehållstillstånd ska beviljas
(jfr prop. 2004/05:170 s. 183-184 och s. 277).
Enligt Migrationsöverdomstolens uppfattning är bestämmelsen tillämplig

för vissa anhöriga som inte helt uppfyller kraven för uppehållstillstånd
enligt första och andra styckena (se MIG 2007:1).
Med hänsyn till att det krävs synnerliga skäl för att bevilja uppehållstillstånd
enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket UtlL, bör ett sådant tillstånd kunna beviljas
fastän utlänningen befinner sig i landet (se t.ex. MIG 2008:33).
I det följande gås de olika situationerna igenom, när det enligt 5 kap. 3 a §
tredje stycket UtlL kan finnas synnerliga skäl för att bevilja
Adopterad i vuxen ålder

Av tidigare motivuttalanden framgår att för barn som blivit myndiga är
möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige mer begränsade än för
underåriga. Detta gäller både biologiska barn och adopterade. Ett sådant
barns möjlighet till uppehållstillstånd i Sverige är i princip begränsad till att
personen i fråga ingått i samma hushåll som den i Sverige bosatta personen
eller att han eller hon annars har särskild anknytning hit (se prop.
2000/01:66 s. 28). Uppehållstillstånd för en vuxen adopterad beviljas enligt
nu gällande UtlL i första hand med stöd av bestämmelsen i 5 kap. 3 a §
första stycket 2. När så inte är möjligt kan istället uppehållstillstånd ges med
stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 1 UtlL.
Regeringen ansåg att det är en viktig principiell inställning att adoptivbarn

och biologiska barn så långt som möjligt ska ha samma rättsliga ställning i
frågan om uppehållstillstånd. Utlänningsmyndigheterna ska således fullt ut
ha samma syn på förhållandet mellan ett vuxet adoptivbarn och
adoptivförälder som mellan ett vuxet biologiskt barn och biologisk förälder.
Denna grundläggande princip innebär också att det inte är godtagbart att
vuxna adopterade barn hamnar i en bättre ställning än vuxna biologiska barn
i frågor som gäller uppehållstillstånd (se prop. 2000/01:66 s. 30-31).
Enligt regeringen gick det i motivuttalanden inte generellt att säga att en
viss ålderskategori av sökande är särskilt ömmande eller ovanlig, utan detta
är naturligtvis beroende av olika förhållanden som växlar över tiden. Varje
enskilt ärende ska självklart noga prövas efter omständigheterna i just det
ärendet och den uppgiften svarar rättstillämpningen för (se prop. 2000/01:66
s. 29).
I tidigare avgörande har regeringen, när en svensk domstol har beslutat om

adoptionen och gjort bedömningen att det främsta syftet med
adoptionsansökan varit att befästa den personliga relationen mellan
adoptivbarnet och adoptanten, snarare än att göra det möjligt för den
förstnämnda att bosätta sig i Sverige, funnit skäl att bevilja permanent
uppehållstillstånd. Adoptivbarnet hade ingen närmare anknytning till sitt
hemland och hade vistats i Sverige en längre tid. Omständigheterna
bedömdes även vara sådana att tillstånd kunde beviljas efter inresan i landet
(se Utlänningslagen – Vägledande beslut, reg. 70-97).
Av stornämndsbeslut från Utlänningsnämnden framgår att den anknytning

som uppstått genom en svensk domstols beslut i ett adoptionsärende ska
godtas i ett ärende om uppehållstillstånd. Kraven för uppehållstillstånd är
desamma för adopterade barn som för biologiska barn. I detta fall hade
svensk domstol lämnat tillstånd till adoptionen. Sökanden hade sina
adoptivföräldrar i Sverige, men saknade i övrigt anknytning hit. Hon var 30
år och utbildad. I hemlandet bodde hon tillsammans med sina biologiska
morföräldrar och i omedelbar närhet till sin biologiska mor.
Omständigheterna bedömdes inte vara sådana att det kunde sägas föreligga
synnerliga skäl att bevilja uppehållstillstånd, och överklagandet avslogs (se
Anhörig till flykting eller annan skyddsbehövande

Det andra exemplet i 5 kap. 3 a § tredje stycket UtlL rör anhöriga till en
utlänning som är flykting eller annan skyddsbehövande.
Av lagens förarbeten framgår att flyktingar och andra skyddsbehövande i

regel inte har möjlighet att besöka sitt hemland. De kan därför uppleva
saknaden av och oron för någon nära anhörig i hemlandet som särskilt svår
och det kan i sin tur försvåra deras möjligheter att anpassa sig till ett liv här i
landet. I undantagsfall, när det finns synnerliga skäl, bör det därför finnas en
möjlighet för dem att få förena sig här i landet med en nära anhörig som
stått dem särskilt nära även om de inte ingått i samma familjegemenskap i
hemlandet. Det kan exempelvis röra sig om fall där den härvarande och
släktingen i hemlandet bott i närheten av varandra och haft en mycket nära
kontakt. Det kan röra sig om en faster, farbror eller annan släkting som har
haft stor betydelse i den härvarandes liv. Hänsyn måste i sådana fall också
tas till vilka andra anhöriga som den härvarande har här i landet och till
vilka anhöriga som finns kvar i hemlandet. Den som har anhöriga här i
landet måste i regel anses ha ett mindre behov av stöd från någon anhörig i
hemlandet än den som vistas här helt ensam. Det måste i regel också
förutsättas att det är fråga om en ensamstående person som ska komma hit
och att rätten till bosättning för den personen inte kan antas komma att leda
till följdinvandring av ytterligare familjemedlemmar. Uttalandet i prop.
1983/84:144 om att hänsyn i möjligaste mån bör tas till fall där udda och
ömmande omständigheter åberopas har alltjämt giltighet (se prop.
1996/97:25 s. 113-114 och prop. 2004/05:170 s. 277).
Migrationsöverdomstolen har i tre avgöranden konstaterat att det av

förarbetena framgår att uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 5 kap.
3 a § tredje stycket 2 utlänningslagen avser att underlätta den härvarande
personens, d.v.s. flyktingens eller den skyddsbehövandes, situation här i
landet. I samtliga fall nekades uppehållstillstånd (se MIG 2009:23 I, II och
III). I ett av fallen fann domstolen att dottern i Sverige som flykting
visserligen inte hade möjlighet att besöka sitt hemland. Hon skulle
emellertid kunna besöka Etiopien där modern vistades. Det hade inte heller
framkommit att oron för modern var av sådant slag att den på något
påtagligt sätt har försvårat dotterns möjligheter att anpassa sig till tillvaron
här i landet. Dottern hade tidigare varit gift, men var numera frånskild och
hennes enda levande familjemedlem var modern (se MIG 2009:23 I). Även
det andra fallet gäller en mor som åberopat anknytning till ett härvarande
barn, i detta fall en son, som bedömts vara flykting. Sonen hade sin hustru
och deras fem barn här i landet med permanent uppehållstillstånd (se MIG
2009:23 II). I det tredje fallet önskade en vuxen dotter att få återförena sig
med sin mor, som beviljats uppehållstillstånd i landet såsom
skyddsbehövande. Dottern nekades uppehållstillstånd, medan hennes
småsyskons ansökningar bifölls. Enligt Migrationsöverdomstolen var
omständigheterna visserligen ömmande, men det hade inte framkommit att
oron för dottern på ett påtagligt sätt försvårat moderns möjlighet att anpassa
sig till tillvaron här i landet (se MIG 2009:23 III).
Inte heller en äldre statslös kvinna från Irak, som av syriska myndigheter
utvisats till gränslägret Al-Tanf, utan möjlighet att därifrån återvända till
Irak, bedömdes av Migrationsöverdomstolen kunna få uppehållstillstånd
enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 2 utlänningslagen p.g.a. anknytning till sin
vuxne son. Sonen hade beviljats permanent uppehållstillstånd som
skyddsbehövande. Vid en sammantagen bedömning var omständigheterna
visserligen att anse som ömmande men eftersom bestämmelsen är avsedd att
vara av undantagskaraktär, vilket förutsätter en mycket restriktiv
tillämpning, kunde modern ändå inte beviljas uppehållstillstånd. Kvinnans
ansökan bifölls istället med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL (se
MIG 2009:26). I ett annat avgörande nekades en vuxen dotter
uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till sin far, medan hennes mor och
småsyskon beviljade tillstånd här i landet. Fadern hade som
skyddsbehövande ingen möjlighet att besöka hemlandet, men kunde besöka
Syrien där dottern vistades. Vid en sammantagen bedömning, med särskilt
beaktande av att fadern hade hustrun och småsyskonen i Sverige, fann
Migrationsöverdomstolen inte skäl att bevilja uppehållstillstånd med stöd av
5 kap. 3 a § tredje stycket 2 utlänningslagen (se MIG 2009:29).
Särskild anknytning på annat sätt

När det gäller 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen framgår av
förarbetena att den punkten ska kunna tillämpas som en ventil i varierande
situationer. Ett exempel på när det kan finnas synnerliga skäl på grund av
särskild anknytning är när en förälder som inte ingått i det härvarande
barnets hushållsgemenskap vill förenas med sitt barn. I dessa fall ska hänsyn
tas till förälderns ålder, beroendeförhållanden och försörjningsmöjligheter
samt omständigheter av humanitär art. Ytterligare exempel på situationer
när det kan finnas synnerliga skäl att bevilja uppehållstillstånd på grund av
särskild anknytning är då en utlänning söker uppehållstillstånd på grund av
en längre tids anställning på ett svenskt fartyg eller i ett svenskt rederi eller
anställning vid ett svenskt företag utomlands. Detsamma kan gälla
beträffande en längre tids anställning inom ramen för internationellt utbyte
(se prop. 2004/05:170 s. 184 och s. 277-278).
Migrationsöverdomstolen har i ett antal rättsfall uttolkat bestämmelsen om

särskild anknytning till Sverige. Enligt Migrationsöverdomstolen ska en
sammantagen bedömning enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL fokusera
på om den sökandes sociala, säkerhetsmässiga eller humanitära situation
framstår som särskilt utsatt (jfr MIG 2007:18). Domstolen har därefter i
senare avgöranden återupprepat kravet (se t.ex. MIG 2009:29).
Som exempel på när det kan anses föreligga synnerliga skäl för
uppehållstillstånd då utlänningen på annat sätt har särskild anknytning till
Sverige kan nämnas två avgöranden från Migrationsöverdomstolen. I det
ena fallet beviljades en kvinna uppehållstillstånd p.g.a. särskild anknytning
till sin här bosatte, minderårige son. Kvinnan kunde inte beviljas
uppehållstillstånd p.g.a. hushållsgemenskap eftersom hon genom sitt eget
agerande sett till att de levt åtskilda. Särskilt beaktade domstolen barnets
låga ålder (ungefär sju år gammal), hans faktiska anknytning till Sverige och
hans behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Vid en samlad
bedömning förelåg sådana udda och ömmande omständigheter som utgör
synnerliga skäl för att bevilja uppehållstillstånd i Sverige. Det förelåg även
skäl att bifalla ansökan fastän kvinnan befann sig i landet (se MIG 2008:33).
Migrationsöverdomstolen har i ett senare avgörande bekräftat att 5 kap. 3 a
§ tredje stycket 3 UtlL kan vara tillämplig vid anknytning till ett barn som
den sökande sammanbor med i Sverige (se MIG 2012:5), men även i
avsnittet ovan angående förälders anknytning till minderårigt barn). Även
när föräldrarna, p.g.a. ett barns situation i hemlandet, beslutat att skicka iväg
barnet till Sverige för att bo tillsammans med släktingar har det särskilda
beroendeförhållandet mellan familjemedlemmarna som funnits i hemlandet
brutits. Men i detta avgörande ansåg Migrationsöverdomstolen däremot inte
att det fanns synnerliga skäl enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL för att
bevilja familjen uppehållstillstånd i Sverige (se MIG 2014:7).
I det andra fallet bedömdes en äldre statslös kvinna från Irak, som av syriska
myndigheter utvisats till gränslägret Al-Tanf, utan möjlighet att därifrån
återvända till Irak, av Migrationsöverdomstolen kunna få uppehållstillstånd
enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen p.g.a. anknytning till sin
vuxne son. Vid en sammantagen bedömning var omständigheterna, och med
särskilt beaktande av kvinnans ålder, hennes avsaknad av såväl boende som
försörjningsmöjligheter och att hennes säkerhetsmässiga och humanitära
situation framstod som särskilt utsatt i gränslägret Al-Tanf, fann domstolen
att det framkommit sådana ömmande och udda omständigheter att grund för
att bevilja uppehållstillstånd förelåg (se MIG 2009:26).
I ett antal andra avgöranden har Migrationsöverdomstolen nekat

uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL.
Migrationsöverdomstolen har i rättsfallet MIG 2007:1 anfört att vad som i
den konkreta situationen är det bästa för ett barn ofta inte är något
entydigt men att det under normala förhållanden generellt sett torde vara
bäst för barnet att få vara kvar i sin invanda miljö i hemlandet.
Migrationsöverdomstolen fann vidare, att om ett barns situation i hemlandet
inte kan anses som särskilt utsatt, föreligger inte synnerliga skäl för
Enligt Migrationsöverdomstolen får det förhållandet att äldre människor

kräver omvårdnad i ett visst skede av sitt liv betecknas som vanligt
förekommande och utgör således inte synnerliga skäl att bevilja
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL. Domstolen fann
omständigheterna ömmande, men de var dock inte att anse som udda (se
MIG 2007:18, men jfr även med reg. 86-98).
Vid tillämpningen av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL måste det enligt

Migrationsöverdomstolen anses finnas ett visst utrymme att ta hänsyn till
udda och ömmande omständigheter även i fall där den anhöriga har haft
eller har stor betydelse i den härvarandes liv och att den härvarandes
situation i Sverige kan beaktas. Ett sådant synsätt stämmer också överens
med tidigare praxis från Utlänningsnämnden (se MIG 2008:2, och jfr även
med UN 375-98).
Migrationsöverdomstolen har i rättsfallet MIG 2008:13 uttalat att sociala

problem i hemlandet regelmässigt bör lösas i samråd med hemlandets
sociala myndigheter och utgör principiellt inte synnerliga skäl för att bevilja
När en kvinna, hemmahörande i Somalia, åberopat anknytning till vuxet
barn i Sverige, men nekats uppehållstillstånd, har Migrationsöverdomstolen
konstaterat att enbart tillhörigheten till en minoritetsklan inte är
tillräckligt för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas enligt 5 kap. 3 a §
tredje stycket 3 UtlL (se MIG 2009:23 I och II, men jfr även med MIG
2007:18). I två andra avgöranden har Migrationsöverdomstolen nekat en
vuxen dotter i en syskonskara, där de yngre syskonens ansökningar
beviljats, uppehållstillstånd eftersom dotterns sociala, säkerhetsmässiga eller
humanitära situation inte framstått som särskilt utsatt. I båda fallen vistades
dottern ensam i tredje land (se MIG 2009:23 III och MIG 2009:29, men jfr
även med MIG 2007:18).
Synnerliga skäl enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen har inte

ansetts föreligga för en familj som vistats i Sverige under nio års tid till
följd av mannens arbete vid en utländsk beskickning (se MIG 2009:33).
I ett annat avgörande hade en kvinna tidigare haft uppehållstillstånd för

studier i Sverige och under denna tid fått barn med en man med permanent
uppehållstillstånd här. Hon hade ensam vårdnad om barnet och föräldrarna
inte någon avsikt at bo tillsammans i Sverige. Migrationsdomstolen fann att
barnet inte kunde ges uppehållstillstånd grundat på anknytningen till fadern.
Inte heller kunde kvinnan och barnet få uppehållstillstånd p.g.a. synnerliga
skäl. Migrationsöverdomstolen instämde i denna del i migrationsdomstolens
bedömning (MIG 2009:22).
Inte heller en 30-årig man som vistats i Sverige i snart sex år, var socialt
etablerad, självförsörjande och talade svenska, ansågs av
Migrationsöverdomstolen ha fått en sådan särskild anknytning till Sverige
som innebar att det fanns synnerliga skäl för uppehållstillstånd. Det trots
mannens föreningsengagemang, rörelseverksamhet och ekonomiska
åtaganden (MIG 2014:9).
Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd

Sökandes vandel
I 5 kap. 17 § första stycket första meningen UtlL anges att vid prövningen
av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta kapitel ska det, utom i fall
som avses i 1, 2, 3 eller 4 §, särskilt beaktas om den sökande gjort sig
skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan
misskötsamhet.
För att uppnå förenlighet med familjeåterföreningsdirektivet har det för

medlemmar i kärnfamiljen införts en bestämmelse som medger möjlighet att
avslå en ansökan om uppehållstillstånd om den sökande familjemedlemmen
utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet (se prop. 2005/06:72 s. 42-
43). Bestämmelsen gäller för de familjemedlemmar som anges i 5 kap. 3 §
UtlL och återfinns i 5 kap. 17 a § första stycket 3 UtlL. (Se vidare om hot
mot allmän ordning och säkerhet i avsnittet om rätt till familjeåterförening.)
För att en ansökan ska kunna avslås för att utlänningen utgör ett hot mot
allmän ordning och säkerhet krävs det att brottsligheten är av allvarligare
beskaffenhet än vad som gäller vid prövning enligt 5 kap. 3 a § UtlL (se
MIG 2007:10).
För övriga fall av anknytningsinvandring, där uppehållstillstånd kan komma

att beviljas med stöd av 5 kap. 3 a § UtlL, kvarstår den tidigare
vandelsbestämmelsen i 5 kap. 17 § första stycket första meningen UtlL.
Ledning för bedömningen när det gäller den sökandes vandel kan hämtas
från förarbetena. Prövningen av den sökandes vandel ska göras med
utgångspunkt i en bedömning av utlänningens förväntade framtida
levnadssätt. En sådan bedömning måste självfallet göras med beaktande av
utlänningens tidigare levnadssätt (se prop. 1994/95:179 s. 74). För att
uppehållstillstånd på grund av den sökandes brottslighet ska kunna vägras
bör det av rättssäkerhetsskäl normalt krävas att det finns en
lagakraftvunnen dom som avser fängelsestraff av inte alltför kort
varaktighet. Lagrådet har dock påpekat att även en överklagad dom i ett
mål om grovt brott som inte vunnit laga kraft bör kunna utgöra ett särskilt
skäl mot att – åtminstone för tillfället – bevilja uppehållstillstånd. Det kan
exempelvis bli aktuellt då den sökande ansöker om uppehållstillstånd
utanför Sverige. Vid bedömningen av om uppehållstillstånd ska beviljas ska
straffets längd och gärningens art beaktas. Grova oaktsamhetsbrott som
visserligen lett till fängelsestraff men där återfallsrisken normalt är liten
kan betraktas som mindre allvarliga än brott som lett till fängelsestraff av
samma längd men där återfallsrisken typiskt sett är större. Vid uppgifter om
brottslighet i annat land ska hänsyn tas till att straffmätningen för samma
brott kan skilja sig avsevärt mellan olika länder. Bedömningen bör då ske
med utgångspunkt i vilket straff som sannolikt skulle ha utdömts i
Sverige. När det är fråga om brottslighet som ligger på gränsen till vad
som kan hindra uppehållstillstånd kan även annan misskötsamhet vägas
in. Det måste då vara fråga om förhållanden som är otvetydigt
konstaterade, exempelvis en av utlänningen erkänd gärning som kan
bedömas komma att leda till fällande dom eller annan misskötsamhet där de
faktiska omständigheterna är helt klarlagda (se prop. 2004/05:170 s. 202 och
s. 283-284).
De skäl som sökanden kan åberopa för att få tillstånd bör vägas mot de skäl
som talar mot att tillstånd beviljas. Ju starkare skälen för tillstånd är, desto
grövre misskötsamhet måste det vara fråga om för att tillstånd ska vägras.
Den tyngd som anmärkningarna ska ha för att uppehållstillstånd ska vägras
ska alltså bli beroende av en bedömning i det enskilda fallet. Vid
bedömningen ska hänsyn tas till de skäl som utlänningen kan åberopa som
grund för uppehållstillstånd. Det kan exempelvis å ena sidan röra sig om
utlänningar där det finns ömmande skäl för uppehållstillstånd av sådan
styrka att avslag bör kunna komma i fråga endast om det finns sådana
motsvarande skäl som skulle kunna medföra avslag för en flykting. Å andra
sidan kan det vara fråga om en utlänning som åberopar anknytning i någon
form och anknytningen ligger på gränsen till vad som skulle kunna läggas
till grund för att bevilja uppehållstillstånd. I sådana fall kan det räcka med
en lägre grad av brottslighet och misskötsamhet för att ansökan ska avslås –
givetvis under förutsättning att det rör sig om otvetydigt konstaterade
anmärkningar. När det finns barn med i bilden måste självfallet stor hänsyn
tas till barnens situation och om de skulle drabbas av en separation från
någon av föräldrarna (se prop. 2004/05:170 s. 202).
Att en domstol i brottmål inte beslutat om utvisning innebär utgör inget

hinder mot att p.g.a. vandel avslå en ansökan om uppehållstillstånd. Det är
en klar skillnad mellan den prövning som görs av om ett uppehållstillstånd
p.g.a. anknytning ska beviljas, och den prövning en domstol gör när det
gäller om en utlänning ska utvisas på grund av brott (se prop. 1994/95:179 s.
53).
Risk för våld eller annan allvarlig kränkning

I 5 kap. 17 § första stycket andra meningen UtlL anges att vid prövning av
uppehållstillstånd enligt 3 a § första stycket 1 och andra stycket ska det
särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens barn kan antas bli utsatt
för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid, om
uppehållstillstånd skulle beviljas.
I den tidigare utlänningslagen (1989:529) beaktades risken för att sökande

skulle utsättas för våld eller allvarliga kränkningar i förhållandet inom
ramen för prövningen av särskilda skäl som talar emot att uppehållstillstånd
beviljas (kravet återfinns idag i 5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL). För att
ansökan skulle avslås krävdes att det fanns en påtaglig risk för att sökanden
kommer att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar i förhållandet (se
prop. 1999/2000:43 s. 41-43). Vid införandet av den nu gällande UtlL ansåg
regeringen att det uttryckligen ska framgå av lagen att vid prövningen av
uppehållstillstånd vid s.k. snabb anknytning ska särskilt beaktas om
sökanden eller sökandes barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan
allvarlig kränkning av sin frihet eller frid om uppehållstillstånd skulle
beviljas (se prop. 2004/05:170 s. 181). Till skillnad från i tidigare
förarbetsuttalanden återfinns i lagstiftningen inte något krav på att risken
ska vara påtaglig.
Av motiven till den nu gällande UtlL framgår att den i Sverige bosatta
personens bakgrund läggs till grund för bedömningen att det kan antas att
sökanden kommer att utsättas för våld eller för annan allvarlig kränkning av
sin frihet eller frid. Bestämmelsen är avsedd att framför allt tillämpas på fall
där män upprepade gånger inleder förhållanden med utländska kvinnor som
de sedan kränker eller misshandlar. Om det kommer fram att den i Sverige
bosatta personen har gjort sig skyldig till våldsbrott mot närstående eller till
sexualbrott, kan det i allmänhet antas att sökanden eller sökandens barn kan
komma att fara illa. Vid prövningen bör hänsyn tas till när i tiden
omständigheterna inträffat, vilken omfattning de haft och på vilket sätt de
kan innebära risk för att sökanden ska fara illa. Om förhållandet är seriöst
har i och för sig inte med risken för våld att göra. Det finns ändå skäl att
väga in också hur länge ett förhållande varat. Om det rör sig om ett etablerat
förhållande där parterna måste ha fått kännedom om varandra, bör det
krävas starkare skäl för att avslå ansökan om uppehållstillstånd än om det
rör sig om ett nyligen etablerat förhållande. Det ska också vägas in om
sökanden hamnar i ett mycket svårt och utsatt läge i hemlandet om ansökan
avslås. Det kan inte komma på fråga att avslå en ansökan om
uppehållstillstånd som grundar sig på anknytning till en i Sverige bosatt
person enbart på grund av att den i Sverige bosatta personen är kriminell
eller har missbruksproblem. De omständigheter som anges i paragrafen ska
vägas mot de skäl som talar för att uppehållstillstånd ska beviljas (se prop.
2004/05:170 s. 284). Ett motsvarande resonemang återfinns även i tidigare
förarbetsuttalanden (jfr prop. 1999/2000:43 s. 42-43).
Enligt äldre förarbeten bör det faktum att en anknytningsperson förekommer

i misstankeregistret som misstänkt för ett grovt våldsbrott normalt sett inte
medföra ett omedelbart avslag på en ansökan om uppehållstillstånd – i vart
fall inte innan åtal väckts. I allmänhet bör självklart utgången av
domstolsprövningen avvaktas eller att åklagaren fattar beslut om att inte
väcka åtal (se prop. 1999/2000:43 s. 45-46).
När anknytningspersonen i Sverige tidigare hade gjort sig skyldig till

våldsbrott mot närstående, och paret endast hade träffats i begränsad
utsträckning, har Migrationsöverdomstolen funnit att särskilda skäl mot att
bevilja uppehållstillstånd förelåg, då det kunde antas att utlänningen skulle
komma att bli utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning om
uppehållstillstånd beviljades (se MIG 2008:41).
Migrationsöverdomstolen har även tagit ställning till möjligheten att vägra

en kvinna och hennes barn uppehållstillstånd vid en prövning enligt de
bestämmelser som föranletts av genomförandet i svensk rätt av
familjeåterföreningsdirektivet och återfinns i 5 kap. 3 § första stycket 1 och
2 b UtlL. Enligt domstolen var kvinnan och hennes barn berättigade till
uppehållstillstånd på grund av anknytning till kvinnans make. Maken var
tidigare dömd för grov brottslighet mot närstående, närmare bestämt hans
exhustru och hans barn. Möjligheten enligt 5 kap. 17 § första stycket UtlL
att beakta om utlänningen kan antas bli utsatt för våld eller för annan
allvarlig kränkning av sin frihet och frid om uppehållstillstånd skulle
beviljas är begränsad till att gälla endast då det är fråga om prövning av
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 och andra stycket UtlL.
Portalbestämmelsen i utlänningslagen om barnets bästa kan inte tillämpas
självständigt för att vägra kvinnan och barnet uppehållstillstånd. Domstolen
beviljade dem båda tidsbegränsat uppehållstillstånd i enlighet med reglerna
för uppskjuten invandringsprövning (se MIG 2012:3).
När fråga är om en prövning enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 och 2 b UtlL

kommer Migrationsverket inte att till den sökande lämna vidare uppgifter
om anknytningspersonens brottslighet, om inte uppgifterna förekommer i
sökandes ärende. Men om det i sökandes ärende förekommer uppgifter om
att anknytningspersonen begått brott av det slag som vid en prövning enligt
5 kap. 3 a § första stycket 1 och andra stycket UtlL utgör skäl för att avslå
ansökan får sökanden erbjudas en möjlighet att ta del av uppgifterna i
ärendet. Hon eller han ska då samtidigt upplysas om att där finns uppgifter
om anknytningspersonens vandel. Sökanden kan då själv avgöra om han
eller hon vill ta del av uppgifterna (se även yttrande den 7 juli 2006 från
Etiska rådet vid Migrationsverket, diarienummer NRK 111-2006-7866).
Kontroll i misstanke- och belastningsregister av referenspersonen

Enligt regeringen ska Migrationsverkets slagning i belastnings- och
misstankeregistren i s.k. snabbanknytningsärenden enligt 5 kap. 3 a § första
stycket 1 UtlL omfatta samtliga anknytningspersoner, då det är ett
effektivt sätt att i handläggningen av anknytningsärenden få fram nödvändig
information om anknytningspersonen (jfr prop. 2005/06:72 s. 55). Det
innebär en utökad kontroll av anknytningspersoner, såtillvida att det tidigare
för att inhämta utdrag krävdes särskilda skäl (jfr prop. 1999/2000:43 s. 45).
När möjligheten till slagning i polisens register infördes anförde regeringen

att för att minska risken för otillbörliga kränkningar av den personliga
integriteten, bör myndigheternas möjligheter att hämta in utdrag ur polisens
register rörande anknytningspersoner begränsas till uppgifter som avser
brott mot 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (1962:700), dvs. brott mot liv och
hälsa, brott mot frihet och frid samt sexualbrott. Utdrag bör också innehålla
uppgift om någon meddelats besöksförbud enligt lagen (1988:688) om
besöksförbud. Den omständigheten att anknytningspersonen gjort sig
skyldig till brott i allmänhet ska däremot inte ha någon betydelse vid
tillståndsprövningen. Det kan exempelvis inte komma ifråga att avslå en
ansökan om uppehållstillstånd på den grunden att anknytningspersonen i
Sverige gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott eller trafikbrott (se prop.
1999/2000:43 s. 45). Registerkontrollen har därefter utökats till att omfatta
påföljd för barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken (se prop.
2005/06:72 s. 55).
Migrationsverkets rätt att i ärenden enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL

få ut uppgifter i fråga om annan än den som ärendet gäller är reglerad i 10 §
första stycket 14 förordningen (1999:1134) om belastningsregister,
respektive i 3 § första stycket 8 förordningen (1999:1135) om
misstankeregister.
Enligt uttalanden i prop. 1999/2000:43 (s. 43) ska anknytningspersonen i

samband med utredningen alltid tillfrågas om tidigare äktenskap och
samboförhållanden samt om eventuella domar för brott. Migrationsverket
bör upplysa anknytningspersonen om att uppgifter ur belastnings- och
misstankeregistret kommer att hämtas in.
Migrationsverkets inhämtande av information i misstanke- och

belastningsregistret styrs av behovs- och proportionalitetsprincipen (se 6 §
lagen [1998:621] om misstankeregister respektive 7 § lagen [1998:620] om
belastningsregister, men även det rättsliga ställningstagandet, om slagning
på anknytningsperson i Migrationsverkets centrala utlänningsdatabas samt
slagningar i misstanke- och belastningsregistret, SR 1/2019).
Handläggningstid
Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § UtlL ska, om det inte
finns särskilda skäl, avgöras senast inom nio månader från det att ansökan
lämnades in. Det följer av 4 kap. 21 a § UtlF.
För det fall Migrationsverket bedömer att avgörandet av ett ärende kommer
att bli väsentligt försenat har verket en skyldighet att meddela sökanden
eller anknytningspersonen om detta och anledningen till förseningen.
Sökanden eller anknytningspersonen har också en rätt att skriftligen begära
att Migrationsverket avgör ärendet, om så inte har skett inom sex månader
från att ansökan lämnades in. Migrationsverket har därefter på sig att inom
fyra veckor, räknat från den dag då begäran kom in, att antingen avgöra
ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran (11-12 §§ förvaltningslagen
(2017:900), se även Kunskapsstöd, Förvaltningsrätt).
Tillståndstid
Huvudregeln är att ett permanent uppehållstillstånd beviljas, när
utlänningens avsikt är att bosätta sig i Sverige, om det inte finns särskilda
skäl som talar mot permanent uppehållstillstånd (prop. 1983/84:144 s. 88,
men jfr även med prop. 2004/05:170 s. 197).
När ett tidsbegränsat uppehållstillstånd kan meddelas följer av 5 kap. 7–15 d
§§ UtlL. Uppräkningen är dock inte uttömmande. Regeringen konstaterade
inför införandet av 2005 års UtlL att ett visst utrymme måste lämnas för de
tillståndsgivande myndigheternas bedömning (prop. 2004/05:170 s. 197–
198).
När uppskjuten invandringsprövning tillämpas ska uppehållstillståndet alltid

tidsbegränsas. Ett annat skäl att tidsbegränsa uppehållstillståndet kan vara
om det finns anmärkningar mot den sökandes vandel, men de inte är
tillräckligt allvarliga för att anse att sökanden utgör ett hot mot allmän
ordning och säkerhet. Uppehållstillståndet kan även tidsbegränsas om
vistelsen avses bli begränsad till viss tid eller utlänningen själv har begärt att
få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (jfr prop. 1983/84:144 s. 88). Också
när det finns vissa oklarheter i utredningen, men det ändå bedöms att
förhållandet ska grunda en rätt till uppehållstillstånd, kan ett kortare tillstånd
ges vid det första beslutstillfället.

Om Migrationsverket finner att uppehållstillståndet ska tidsbegränsas bör
skälen för ställningstagandet motiveras i beslutet.
Då uppehållstillstånd ges med anledning av ett nyetablerat förhållande, en
s.k. snabb anknytning, tillämpas systemet med uppskjuten
Enligt 5 kap. 8 § UtlL ska ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 3 §

första stycket 1 eller 3 a § första stycket 1 vara tidsbegränsat vid första
beslutstillfället, såvida inte utlänningen sammanbott utomlands med sin
make eller sambo under en längre tid (punkt 1) eller det på annat sätt står
klart att förhållandet är väl etablerat (punkt 2). Bestämmelsen fick sin
nuvarande lydelse genom en lagändring som trädde ikraft den 15 april
2015. 2
När ett uppehållstillstånd ges med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL
ska uppehållstillstånd för samma tid även ges till utlänningens ogifta barn.
Det följer av 5 kap. 3 a § andra stycket UtlL.
Normalt, om inte omständigheterna i det enskilda ärendet föranleder en

annan bedömning, ges ett första uppehållstillstånd vid uppskjuten
invandringsprövning med en giltighetstid av två år. Även kortare
tillståndsperioder kan beviljas, vilket då ska motiveras i beslutet (se vidare
ovan).
En orsak att begränsa tillståndstiden kan vara att utlänningens pass har en
kortare giltighetstid (se även nedan). När seriositeten ifrågasatts, men det
ändå bedöms att sökanden nått upp till beviskravet och gjort sannolikt att
förhållandet är seriöst, kan när vissa oklarheter kvarstår ett tillstånd med
kommer att föra en hederlig vandel men det inte finns tillräckliga skäl att
avslå ansökan. Det kan även finnas skäl att ge ett kortare tillstånd om risk
för våld eller allvarlig kränkning varit aktuellt i samband med utredningen,
dock utan att resultera i ett avslag. Normalt begränsas i sådana fall
tillståndet till att gälla i ett år, men även kortare tillståndstider kan i
undantagsfall förekomma.
Förutsättningar för fortsatt uppehållstillstånd behandlas i 5 kap. 16 § UtlL.
Uppskjuten invandringsprövning tas upp i kapitlet med samma namn; både

vad som gäller vid förlängt uppehållstillstånd när förhållandet består, och
2
SFS 2015:91. Se även prop. 2014/15:32.
om förhållandet upphör under prövoperioden (se vidare i kapitlet
”Uppskjuten invandringsprövning”). Mer information återfinns även i
kapitlet ”Rätt till familjeåterförening”.
Tidsbegränsat uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än

passet gäller
En orsak att begränsa tillståndstiden är att utlänningens pass har en kortare
giltighetstid. Enligt huvudregeln i 4 kap. 23 § UtlF får tidsbegränsat uppe-
hållstillstånd inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller. Om inte
utlänningen är undantagen på annan grund kan tillstånd dock komma att ges
för längre tid, när det finns särskilda skäl (punkt 5).
Arbetstillstånd
I de fall ett uppehållstillstånd syftande till bosättning tidsbegränsas, utfärdas
normalt ett arbetstillstånd gällande för samma tid med stöd av 6 kap. 3 §
första stycket UtlL.
När ett barn ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd saknas normalt skäl att
även utfärda ett arbetstillstånd. Från det kalenderår under vilket barnet fyller
sexton år ges dock även ett tidsbegränsat arbetstillstånd, gällande för samma
tid som uppehållstillståndet. (Se även vidare i avsnittet om arbetstillstånd
som återfinns i kapitlet ”Uppskjuten invandringsprövning”.)
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Krav på anknytningspersonen Skapad 2010-12-30
Krav på anknytningspersonen
Detta kapitel tar upp de krav som ställs på anknytningspersonen för att
ett uppehållstillstånd grundat på anknytning till honom eller henne ska
kunna beviljas, både enligt utlänningslagen och enligt lagen om
(tillfälliga lagen).
Den tillfälliga lagen begränsar möjligheterna till anhöriginvandring på

grund av anknytning flyktingar och alternativt skyddsbehövande med
tidsbegränsade uppehållstillstånd. Mer om dessa begränsningar och i
vilka fall uppehållstillstånd trots allt kan ges följer i avsnittet
”Anknytningsperson enligt den tillfälliga lagen” nedan.
Om en ansökan om uppehållstillstånd grundad på anknytning till en

person gjorts den 21 juli 2016 eller därefter måste alltid
försörjningskravet i den tillfälliga lagen bedömas. Detta kapitel tar upp
de olika försörjningskrav som gäller, beroende på om ansökan prövas
enligt tillfälliga lagen eller utlänningslagen.
Under den tid tillfälliga lagen gäller kan en utlänning som inte befinner
sig i Sverige, när uppehållstillstånd på anknytning inte kan beviljas på
annan grund, ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, om ett beslut att
neka uppehållstillstånd skulle strida mot ett svenskt
konventionsåtagande. Mer om denna grund finns att läsa i kapitlet ”Rätt
till familjeåterförening” i denna handbok.
Om någon av makarna eller samborna är under 21 år får

uppehållstillstånd vägras, om anknytningspersonen är flykting eller
alternativt skyddsbehövande med ett uppehållstillstånd tidsbegränsat
enligt tillfälliga lagen. Mer om detta framgår av kapitlet ”Rätt till
familjeåterförening”.
Den tillfälliga lagen har förlängts och gäller till och med den 19 juli 2021.
Hela detta kapitel har uppdaterats med anledning av att den tillfälliga
lagen har förlängts.
Innehåll
Olika krav i utlänningslagen och i den tillfälliga lagen ................................. 3
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för den tillfälliga lagen ........ 3
Utlänningslagens krav på att anknytningspersonen ska vara bosatt i Sverige3
Svenska medborgare bosatta utomlands .................................................... 4
Utländska medborgare och statslösa bosatta i Sverige .............................. 5
Utländska medborgare och statslösa som har beviljats uppehållstillstånd. 6
Uppgifter i folkbokföringen ....................................................................... 7
Anknytningsperson enligt den tillfälliga lagen .............................................. 7
Flyktingar och alternativt skyddsbehövande .............................................. 7
Övrig skyddsbehövande ............................................................................. 8
Anknytningspersonen har fått uppehållstillstånd grundat på Sveriges
internationella åtaganden ........................................................................... 8
Försörjningskravet i utlänningslagen ............................................................. 9
Allmänt....................................................................................................... 9
Situationer då undantag från försörjningskravet görs .............................. 10
Anknytningspersonen är ett barn ......................................................... 10
Anknytningspersonen är medborgare i Sverige, annan EES-stat eller
Schweiz ................................................................................................ 10
Anknytningspersonen är flykting ......................................................... 11
Anknytningspersonen är kvotflykting .................................................. 11
Anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande – inte övrig
skyddsbehövande ................................................................................. 11
Anknytningspersonen har permanent uppehållstillstånd och har vistats i
Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i minst i fyra år ........... 12
Sökanden är ett barn som åberopar anknytning till förälder samt
medsökande förälder till sådant barn ................................................... 12
Särskilda skäl ....................................................................................... 13
Försörjningskravet i den tillfälliga lagen ..................................................... 13
Allmänt..................................................................................................... 13
Undantag när anknytningspersonen är ett barn ........................................ 14
Undantag när sökanden är ett barn fött i Sverige ..................................... 14
Undantag när anknytningspersonen är flykting eller alternativt
skyddsbehövande förutsatt att tre villkor är uppfyllda ............................. 14
Ansökan görs inom tre månader efter det att anknytningspersonen fick
uppehållstillstånd ................................................................................. 15
Ansökan görs senast den 19 oktober 2019 om anknytningspersonen är
en alternativt skyddsbehövande som tidigare fått uppehållstillstånd ... 15
Familjeåterförening är inte möjlig i ett land utanför EU som familjen
har särskild anknytning till ................................................................... 15
Förhållandet är väl etablerat ................................................................. 16
Allmänt om försörjningsförmågan ............................................................... 17
Typ av inkomst ......................................................................................... 18
Inkomst från arbete .............................................................................. 18
Eget företag .......................................................................................... 18
Annan arbetsrelaterad ersättning .......................................................... 19
Förmögenhet ........................................................................................ 19
Andra inkomstkällor............................................................................. 19
Andra familjemedlemmars försörjningsförmåga ................................. 20
Inkomsternas nivå .................................................................................... 20
Beräkning av förbehållsbeloppet.......................................................... 20
Bostad av tillräcklig storlek och standard .................................................... 20
Anknytningspersonen förfogar över bostaden ..................................... 21
Bostaden ska ha en viss storlek och standard....................................... 22
Försörjningskravet prövas endast vid det första tillfälle då personen ansöker
om uppehållstillstånd ................................................................................... 22
Återkallelse av tillstånd ................................................................................ 22
Olika krav i utlänningslagen och i den tillfälliga
lagen
Vem som kan vara anknytningsperson skiljer sig åt beroende på om
anknytningen ska bedömas endast utifrån bestämmelserna i utlänningslagen
(2005:716) (UtlL) eller om det även blir aktuellt att tillämpa lagen
(2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få
uppehållstillstånd i Sverige (tillfälliga lagen).
För att ett uppehållstillstånd grundat på anknytning till en person ska kunna
ges ställs vidare olika krav på anknytningspersonen. Kraven följer normalt
av lagtexten och dess ordalydelse, men kan även ha förtydligats i praxis, och
varierar beroende på vilken anknytningsgrund som ska bedömas. Ofta, men
inte alltid, krävs att anknytningspersonen är bosatt i Sverige eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här.
Både i UtlL och i den tillfälliga lagen uppställs vidare ett försörjningskrav
för att uppehållstillstånd grundat på anknytning till en person ska kunna
beviljas. Kraven skiljer sig dock åt såtillvida att den tillfälliga lagen innebär
ett utvidgat försörjningskrav jämfört med UtlL: anknytningspersonen ska
enligt den tillfälliga lagen inte bara kunna försörja sig själv utan även den
eller de familjemedlemmar som ansöker om uppehållstillstånd. Vidare är
möjligheterna att göra undantag från det försörjningskrav som återfinns i
den tillfälliga lagen klart mer begränsade än enligt UtlL.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för den

tillfälliga lagen
den 19 juli 2021.
För ansökningar registrerade senast den 20 juli 2016 tillämpas

försörjningskravet i UtlL. När ansökan gjorts efter den 20 juli 2016 ska
istället försörjningskravet i den tillfälliga lagen tillämpas.
Utlänningslagens krav på att anknytningspersonen

ska vara bosatt i Sverige
Den tillfälliga lagen begränsar möjligheterna till anhöriginvandring för
flyktingar och alternativt skyddsbehövande, när den skyddsbehövande
har ett uppehållstillstånd som tidsbegränsats enligt den tillfälliga lagen.
Mer om när familjeåterförening i sådana fall kan ske framgår av avsnittet
”Anknytningsperson enligt den tillfälliga lagen” nedan.
Både svenska och utländska medborgare samt statslösa kan vara

anknytningsperson enligt 5 kap. 3 och 3 a §§ UtlL. I paragraferna återfinns
ett antal grunder enligt vilka ett uppehållstillstånd p.g.a. anknytning kan ges.
De flesta avser anknytning till en person, men det kan även gälla annan
anknytning. Så är fallet när sökanden har svenskt ursprung eller under lång
tid har vistats i Sverige med uppehållstillstånd (5 kap. 3 a § första stycket 5)
eller när utlänningen på annat sätt har särskild anknytning till Sverige
(5 kap. 3 a § tredje stycket 3).
När det är frågan om anknytning till en person ställer lagtexten i vissa fall
upp som krav att anknytningspersonen ska vara bosatt eller ha beviljats
uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Det gäller för ett
uppehållstillstånd grundat på anknytning till en make eller sambo (5 kap. 3 §
första stycket 1), barns anknytning till en förälder (5 kap. 3 § första stycket
2 a), vid adoption av ett utländskt barn (5 kap. 3 § första stycket 3),
anknytning till en person som utlänningen avser att gifta sig eller bli sambo
med (5 kap. 3 a § första stycket 1) och vid hushållsgemenskap (5 kap. 3 a §
första stycket 2). När ett barn ska följa med sin förälder, som är gift eller
sambo med någon i Sverige, är det maken eller sambon till barnets förälder
som ska vara bosatt eller ha beviljats ett uppehållstillstånd för bosättning här
i landet (5 kap. 3 § första stycket 2 b).
I andra fall kräver lagtexten som enda alternativ att anknytningspersonen

ska vara bosatt i Sverige för att ett uppehållstillstånd ska kunna ges. Det
gäller när den sökande är förälder till och vårdnadshavare för ett barn som
han eller hon sammanbor med (5 kap. 3 a § första stycket 3) eller ska utöva
umgänge med ett barn (5 kap. 3 a § första stycket 4).
Slutligen saknar vissa bestämmelser helt krav på bosättning. Så är fallet vid

förälders anknytning till ett ensamkommande skyddsbehövande barn (5 kap.
3 § första stycket 4), förälder eller annan vuxen som trätt i förälderns ställe
som får beslut avseende sin ansökan om asyl samtidigt som barnet då barnet
beviljas skydd (5 kap. 3 § första stycket 5), vid vuxenadoption (5 kap. 3 a §
tredje stycket 1) eller när sökanden är anhörig till en utlänning som är
skyddsbehövande (5 kap. 3 a § tredje stycket 2).
Nedan följer en genomgång av olika situationer när frågan om

anknytningspersonens bosättning kan bli aktuell m.h.t. kravet i det lagrum
som prövas.
Svenska medborgare bosatta utomlands

En svensk medborgare bosatt utomlands uppfyller inte till ordalydelsen
kravet i lagtexten på att anknytningspersonen ska vara bosatt i Sverige (eller
ha beviljats uppehållstillstånd för bosättning här). Men han eller hon kan
trots detta vara anknytningsperson om han eller hon har manifesterat en
konkret avsikt att bosätta sig i Sverige inom en nära framtid.
Om utlandsvistelsen till sin karaktär är tidsbestämd, t.ex. för tillfälliga

studier eller tillfälligt arbete och den svenska medborgaren har en bostad i
Sverige torde detta i normalfallet vara tillräckligt för att anse att en konkret
avsikt att bosätta sig i Sverige är manifesterad, om anknytningspersonen
uppger att han har för avsikt att flytta till Sverige inom en nära framtid. Om
däremot utlandsvistelsens längd inte är närmare preciserad i tiden, om vare
sig bostad eller sysselsättning finns i Sverige eller om den svenska
medborgaren t.ex. innehar en anställning eller annan sysselsättning
utomlands som inte är tidsbegränsad, torde det vara svårt att påvisa en
manifesterad och konkret avsikt att inom en nära framtid återvända till
Sverige (jfr MIG 2007:36 och Utlänningslagen – Vägledande beslut, UN
463-04).
Utländska medborgare och statslösa bosatta i Sverige

När det gäller utländska medborgare och statslösa krävs i regel att
utlänningen har ett permanent uppehållstillstånd för att han eller hon ska
kunna vara anknytningsperson (se MIG 2016:9, men jfr även med prop.
1996/97:25 s. 285, prop. 1999/2000:43 s. 62, prop. 2005/06:72 s. 28 och
Enligt artikel 3.1 i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om

rätt till familjeåterförening1 (nedan benämnt familjeåterföreningsdirektivet)
krävs för att direktivet ska tillämpas att anknytningspersonen har ett
uppehållstillstånd med en giltighetstid på minst ett år och välgrundade
utsikter att få ett varaktigt sådant. Familjeåterföreningsdirektivet reglerar
tredjelandsmedborgares familjeåterförening med familjemedlemmar som
också är tredjelandsmedborgare. Direktivet är dock inte tillämpligt när
anknytningspersonen beviljats uppehållstillstånd p.g.a. en alternativ
skyddsform (se artikel 3.2 c i direktivet, jfr även med MIG 2009:25).
Migrationsöverdomstolen har med beaktande av direktivet funnit att en

kvinna som beviljats ett femårigt uppehållstillstånd enligt EES-avtalet
kunde vara anknytningsperson vid en prövning enligt 5 kap. 3 § första
stycket 1 UtlL. Detta trots att det enligt praxis och motivuttalanden normalt
krävs innehav av permanent uppehållstillstånd. Kvinnan hade som
tredjelandsmedborgare ett uppehållstillstånd giltigt under längre tid än ett år.
Annat hade inte framkommit än att hon hade välgrundade utsikter att få ett
permanent uppehållstillstånd (se MIG 2007:29).
När det är frågan om familjeåterförening mellan tredjelandsmedborgare kan

familjeåterföreningsdirektivet följaktligen innebära att det är tillräckligt om
anknytningspersonen har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd gällande i ett år
och välgrundade utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd. Det gäller
förutsatt att anknytningspersonen inte beviljats uppehållstillstånd p.g.a.
alternativa skyddsformer. De familjemedlemmar som garanteras en rätt till
återförening enligt direktivet är make/maka, ogifta underåriga barn till
anknytningspersonen och/eller maken/makan och förälder/föräldrar till en
underårig flykting utan medföljande vuxen (se vidare artikel 4 och 10 i
direktivet jämfört med 5 kap. 3 § första stycket 1–2 och 4 UtlL). I UtlL
återfinns dock bosättningskravet avseende dessa kategorier endast för
make/maka och ogifta underåriga barn till anknytningspersonen och/eller
1
EUT L 251, 3.10.2003, s.12, Celexnr 32003L0086.
maken/makan (se 5 kap. 3 § första stycket 1–2 UtlL). När däremot ansökan
avser familjeåterförening mellan förälder/föräldrar till en underårig flykting
utan medföljande vuxen saknar lagstiftningen bosättningskrav (se 5 kap. 3 §
första stycket 4 UtlL).
I övriga fall är huvudregeln, i enlighet med tidigare praxis, att

anknytningspersonen ska ha permanent uppehållstillstånd. Det gäller vid
anknytning till en person enligt 5 kap. 3 och 3 a §§ UtlL.
När hushållsgemenskap enligt 5 kap. 3 a § UtlL åberopats har

Migrationsöverdomstolen upprätthållit kravet på att anknytningspersonen
ska ha permanent uppehållstillstånd i Sverige (se MIG 2008:1).
Uppehållstillstånd kan inte heller beviljas grundat på anknytning till en

person som endast har uppehållsrätt här i landet. Det har
Migrationsöverdomstolen slagit fast i en dom den 19 april 2016 och därmed
ändrat tidigare praxis: att den som har uppehållsrätt kan vara
anknytningsperson för ett uppehållstillstånd (se MIG 2016:9). Efter
Migrationsöverdomstolens dom kommer uppehållstillstånd inte att kunna
beviljas grundat på anknytning till en person med enbart uppehållsrätt. Inte
heller kommer förlängt uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till en person
med enbart uppehållsrätt att ges. Det gäller även om sökanden tidigare
innehaft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd grundat på denna anknytning.
Bedömningarna framgår av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande
den 20 juni 2016 angående ansökan om uppehållstillstånd grundad på
anknytning till en anhörig med uppehållsrätt (SR 44/2017).
En person med permanent uppehållsrätt kan dock vara anknytningsperson

för ett uppehållstillstånd beviljat p.g.a. anknytning (se MIG 2017:17).
Huvudregeln att anknytningspersonen ska ha permanent uppehållstillstånd

gäller inte för nordiska medborgare, eftersom de är undantagna från kravet
på uppehållstillstånd i Sverige (jfr prop. 2005/06:72 s. 28 och MIG 2007:29,
men även med SR 44/2017). En nordisk medborgare kan därmed vara
anknytningsperson på samma villkor som en svensk medborgare.
Utländska medborgare och statslösa som har beviljats

uppehållstillstånd
Enligt lagstiftningen kan det vara tillräckligt att anknytningspersonen har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, men ännu inte bosatt sig
i landet. För att uppehållstillstånd i så fall ska kunna beviljas bör anknyt-
ningspersonen ha konkreta planer på att inom en nära framtid flytta till
Sverige och bosätta sig här. Även om situationen inte är helt jämförbar kan
en parallell dras till vad som gäller för svenska medborgare bosatta utom-
lands. Däremot får andra hänsyn vägas in vid bedömningen av vad som
visar en sådan bosättningsavsikt som krävs (jfr ovan gällande svenska
medborgare bosatta utomlands).
Uppgifter i folkbokföringen
Det kan inte krävas att anknytningspersonen är folkbokförd i Sverige för att
uppehållstillstånd ska beviljas. Bosättningsbegreppet enligt utlänningslagen
och familjeåterföreningsdirektivet är inte synonymt med det som gäller för
folkbokföringen. Frågan om anknytningspersonen är folkbokförd eller inte
bör givetvis beaktas och kan ha betydelse för bedömningen, men enbart den
omständigheten får inte vara avgörande för bosättningsbedömningen. Enligt
Migrationsöverdomstolen är en uppgift i det svenska folkbokföringsregistret
en omständighet som väger tungt, men den kan inte ensamt vara avgörande
(jfr MIG 2008:18).
Anknytningsperson enligt den tillfälliga lagen

uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande utom kvotflyktingar, dock inte
övriga skyddsbehövande vilka inte kan få uppehållstillstånd (4 och 5 §§).
Vidare begränsar den tillfälliga lagen möjligheten till anhöriginvandring för
flyktingar och alternativt skyddsbehövande som har tidsbegränsade
uppehållstillstånd (6 och 8 §§). Detta utvecklas i det följande.
Genom den tillfälliga lagen införs även ett utvidgat försörjningskrav (9–
10 §§). Mer om det utvidgade försörjningskravet framgår i avsnittet
”Försörjningskravet i den tillfälliga lagen” nedan.
den 19 juli 2021.
Flyktingar och alternativt skyddsbehövande

I det följande tas de begränsningar upp som följer av den tillfälliga lagen när
det gäller förutsättningarna för att bevilja uppehållstillstånd grundat på
anknytning till flyktingar och alternativt skyddsbehövande vars
uppehållstillstånd tidsbegränsats enligt 5 eller 16 a § denna lag.
Enligt 6 § den tillfälliga lagen krävs för att beviljas uppehållstillstånd enligt
5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 UtlL, när en flykting eller en alternativt
skyddsbehövande har beviljats ett uppehållstillstånd som tidsbegränsats
enligt 5 eller 16 a § tillfälliga lagen, att flyktingen eller den alternativt
skyddsbehövande bedöms ha välgrundade utsikter att beviljas ett permanent
Innebörden av kravet på välgrundade utsikter för flyktingar och alternativt

skyddsbehövande liksom metoden för prövning utvecklas i det rättsliga
ställningstagandet SR 21/2019. I korthet innebär kravet på välgrundade
utsikter, enligt det rättsliga ställningstagandet, att det ska vara troligt att
anknytningspersonen kommer att beviljas ett permanent uppehållstillstånd.
Anknytningspersonens skyddsstatus innebär i sig att det är troligt att denne
vid en framåtsyftande bedömning kommer att få ett permanent uppehålls-
tillstånd. Prövningen ska därför inriktas på om det framkommit
omständigheter som medför att det inte framstår som troligt att skydds-
statusen kommer att kvarstå.
Kravet på välgrundade utsikter är endast tillämpligt på anhöriginvandring
enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen. Anhöriginvandring
på andra grunder omfattas inte av bestämmelsen i 6 § första stycket i den
tillfälliga lagen. Det innebär att kravet på välgrundade utsikter inte påverkar
förutsättningarna för uppehållstillstånd på övriga grunder enligt 5 kap. 3 §
första stycket (prop. 2015/16:174 s. 74 och prop. 2018/19:128 s. 39–40.)
Däremot följer det av 6 § andra stycket den tillfälliga lagen att en flykting
eller alternativt skyddsbehövande som har beviljats ett uppehållstillstånd
som tidsbegränsats enligt 5 eller 16 a § samma lag inte kan vara
anknytningsperson för ett uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § UtlL.
När anknytningspersonen är flykting eller alternativt skyddsbehövande kan

en ansökan grundad på anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 b
komma att avslås om någon av makarna eller samborna är under 21 år (6 §
första stycket andra meningen den tillfälliga lagen). Mer om denna
bedömning finns att läsa i kapitlet ”Rätt till familjeåterförening” i denna
handbok.
I de fall uppehållstillstånd p.g.a. anknytning inte kan ges på annan grund ska
ett sådant tillstånd enligt 13 § den tillfälliga lagen ges till en utlänning som
inte befinner sig i Sverige, om ett beslut att neka uppehållstillstånd skulle
strida mot ett svenskt konventionsåtagande. Mer om 13 § i den tillfälliga
lagen finns att läsa i kapitlet ”Rätt till familjeåterförening” i denna handbok.
Övrig skyddsbehövande
Under den tid som den tillfälliga lagen gäller kommer uppehållstillstånd inte
att ges till en utlänning som är övrig skyddsbehövande. Inte heller ska en
sådan utlänning förklaras vara övrig skyddsbehövande. Det följer av 3 och
4 §§ i den tillfälliga lagen.
Den som före den 20 juli 2016 beviljats uppehållstillstånd som övrig
skyddsbehövande, eller förklarats vara övrig skyddsbehövande, kan dock
vara anknytningsperson för ett uppehållstillstånd på samma villkor som
andra utlänningar bosatta i Sverige (eller som har beviljats uppehållstillstånd
för bosättning här i landet).
I de fall uppehållstillstånd p.g.a. anknytning inte kan ges på annan grund ska
ett sådant tillstånd enligt 13 § den tillfälliga lagen ges till en utlänning som
inte befinner sig i Sverige, om ett beslut att neka uppehållstillstånd skulle
strida mot ett svenskt konventionsåtagande. Mer om 13 § den tillfälliga
lagen finns att läsa i kapitlet ”Rätt till familjeåterförening” i denna handbok.
Anknytningspersonen har fått uppehållstillstånd grundat

på Sveriges internationella åtaganden
Genom den tillfälliga lagen begränsas möjligheterna för en utlänning som
befinner sig i Sverige att få uppehållstillstånd p.g.a. synnerligen eller särskilt
ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 § UtlL. Det följer av 11 § den
tillfälliga lagen att uppehållstillstånd i sådana fall endast kan ges om det
skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa
utlänningen.
När utlänningen inte befinner sig i Sverige kan uppehållstillstånd ges med
stöd av 13 § den tillfälliga lagen, när uppehållstillstånd p.g.a. anknytning
inte kan ges på annan grund, om ett beslut att neka uppehållstillstånd skulle
strida mot ett svenskt konventionsåtagande (mer om bestämmelsen finns att
läsa i kapitlet ”Rätt till familjeåterförening” i denna handbok).
Ett uppehållstillstånd p.g.a. Sveriges internationella konventionsåtaganden

ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Om ett nytt
uppehållstillstånd beviljas ska även detta vara tidsbegränsat och gälla i två
år (12 och 14 §§ den tillfälliga lagen).
När det gäller möjligheten för en person vars uppehållstillstånd

tidsbegränsats enligt 12 eller 14 § den tillfälliga lagen att vara
anknytningsperson följer inga uttryckliga begränsningar av den tillfälliga
lagen. Det innebär att möjligheten till familjeåterförening i dessa fall
kommer att vara densamma som för andra utlänningar. När det i
lagstiftningen, för att ett uppehållstillstånd ska kunna beviljas, krävs att
anknytningspersonen ska vara bosatt i Sverige (vilket i lagstiftningen
uttrycks som ”är bosatt”) är huvudregeln att anknytningspersonen ska ha ett
permanent uppehållstillstånd. När det gäller familjeåterförening mellan
tredjelandsmedborgare, med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1–2 UtlL, kan
det dock m.h.t. familjeåterföreningsdirektivet vara tillräckligt att
anknytningspersonen har ett uppehållstillstånd gällande i minst ett år och
välgrundade utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd. Mer om dessa
bedömningar framgår av avsnittet ”Utländska medborgare och statslösa
bosatta i Sverige” ovan i detta kapitel.
Försörjningskravet i utlänningslagen
Allmänt
Den 15 april 2010 infördes ett försörjningskrav som villkor för att uppe-
hållstillstånd ska beviljas en utlänning på grund av anknytning till en person
i Sverige.2 Försörjningskravet innebär att uppehållstillstånd på grund av
anknytning till en person enligt 5 kap. 3 eller 3 a § UtlL får beviljas endast
om anknytningspersonen kan försörja sig och har en bostad av tillräcklig
storlek och standard för sig och utlänningen. Det finns dock ett antal
undantag från kravet.
Försörjningskravet återfinns i 5 kap. 3 b § UtlL. Undantag från kravet görs i

3 c–3 e §§. Enligt 5 kap. 27 § UtlL får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om försörjningsförmåga och
bostad av tillräcklig storlek och standard. I 4 kap. 4 c §
2
SFS 2010:175.
utlänningsförordningen (2006:97) (UtlF) har regeringen föreskrivit om
försörjningsförmågan och lämnat till Migrationsverket att föreskriva om vad
som ska anses vara en bostad av tillräcklig storlek och standard, vilket
Migrationsverket gjort (se MIGRFS 02/2017).
Försörjningskravet i UtlL har behandlats i prop. 2009/10:77,

Försörjningskravsutredningens betänkande SOU 2008:114 och
socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU12.
Situationer då undantag från försörjningskravet görs

Undantagen från försörjningskravet behandlas i 5 kap. 3 c–3 e §§ UtlL. I
huvudsak innebär undantagen att vissa specifika kategorier anknytnings-
personer inte behöver uppfylla försörjningskravet för att uppehållstillstånd
ska kunna beviljas. Undantag har också gjorts för situationen då ett barn
ansöker om uppehållstillstånd och åberopar anknytning till en förälder.
Undantag gäller även när den andra föräldern i denna situation ansöker
tillsammans med barnet. Slutligen kan undantag göras när det finns
särskilda skäl.
Om sökanden åberopar anknytning till flera anknytningspersoner och

förutsättningar föreligger för att bevilja uppehållstillstånd p.g.a. anknytning
till flera av dessa, ges uppehållstillstånd i första hand grundat på den
anknytning som är undantagen från försörjningskravet, om en sådan finns
och förutsättningarna i övrigt är likvärdiga.
Anknytningspersonen är ett barn

Om anknytningspersonen är ett barn görs undantag från försörjningskravet
(5 kap. 3 c § 1 UtlL). Undantaget gäller oavsett vilken typ av släktskap som
föreligger mellan barnet och sökanden.
I de fall barnet är bosatt tillsammans med den ena föräldern i Sverige, och
den andra föräldern ansöker för att återförenas med dem båda, kommer
ansökan i första hand att prövas med anknytningen till föräldern som grund.
Eftersom försörjningskravet inte gäller när den som utlänningen åberopar
anknytning till är ett barn, ska dock undantag från försörjningskravet göras i
dessa fall, oavsett på vilken grund ansökan kommer att beviljas (se
SR 03/2017).
Anknytningspersonen är medborgare i Sverige, annan EES-stat eller

Schweiz
Svenska medborgare liksom medborgare i annan EES-stat eller Schweiz är
undantagna från försörjningskravet när de är anknytningsperson (5 kap.
3 c § 2 UtlL). Kravet omfattar således endast tredjelandsmedborgare och
statslösa.
En EES-stat är en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES) (1 kap. 3 b § första stycket UtlL). Med EES-
medborgare avses en utlänning som är medborgare i EU, Norge, Island eller
Liechtenstein.
Anknytningspersonen är flykting
En anknytningsperson som har beviljats uppehållstillstånd som flykting eller
förklarats vara flykting (flyktingstatusförklaring) är undantagen från
försörjningskravet (5 kap. 3 c § 3 UtlL).
En flyktingförklaring, som kunde utfärdas fram till ändringen av utlännings-

lagen den 1 januari 2010,3 jämställs med flyktingstatusförklaring.
Av övergångsbestämmelserna4 framgår att försörjningskravet inte ska gälla

om anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som
skyddsbehövande i övrigt enligt 1989 års utlänningslag på grund av att han
eller hon känt välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt kön eller
sin homosexualitet. Det lagrum i 1989 års lag som då hänvisades till var
3 kap. 3 § första stycket 3. Nämnda personer erkänns idag som flyktingar.
Anknytningspersonen är kvotflykting
I likhet med andra flyktingar är även kvotflyktingar undantagna från
försörjningskravet (5 kap. 3 c § 4). En kvotflykting är en utlänning som har
tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat
om överföring av skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).
Anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande – inte övrig

skyddsbehövande
Försörjningskravet gäller inte om anknytningspersonen har beviljats uppe-
hållstillstånd som alternativt skyddsbehövande eller har förklarats vara
alternativt skyddsbehövande (5 kap. 3 c § 5).
En utlänning som beviljats uppehållstillstånd som, eller förklarats vara,

övrig skyddsbehövande är däremot inte undantagen från försörjningskravet.
I övergångsbestämmelserna5 anges hur de som bedömts som

skyddsbehövande i övrigt enligt tidigare regelverk är att bedöma.
5 kap. 3 c § 5 UtlL ska gälla (d.v.s. undantag ska göras för) en utlänning
som har beviljats uppehållstillstånd enligt 3 kap. 3 § första stycket 1 i 1989
års utlänningslag. Enligt denna bestämmelse beviljades den
uppehållstillstånd som, utan att vara flykting, lämnat det land som han/hon
är medborgare i därför att han/hon känt välgrundad fruktan för att straffas
med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Vidare ska 5 kap. 3 c § 5 UtlL gälla en utlänning som har beviljats

uppehållstillstånd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt enligt 3 kap.
3 § första stycket 2 i 1989 års utlänningslag.
3
SFS 2009:1542.
4
SFS 2010:175.
5
Se SFS 2010:175.
5 kap. 3 c § 5 UtlL ska gälla även en utlänning som har beviljats
uppehållstillstånd enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 i 2005 års utlänningslag
i dess lydelse före den 1 januari 2010. Enligt bestämmelsen beviljades den
uppehållstillstånd som, utan att vara flykting, befann sig utanför det land
som han/hon är medborgare i därför att han/hon känt välgrundad fruktan för
att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Slutligen ska 5 kap. 3 c § 5 UtlL gälla den som beviljats uppehållstillstånd

på grund av yttre eller inre väpnad konflikt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2
i 2005 års utlänningslag i dess lydelse före den 1 januari 2010. Det får
noteras att enligt denna bestämmelse kunde även den beviljas
uppehållstillstånd som behövde skydd ”på grund av andra svåra
motsättningar i hemlandet”. De skyddsbehövande i övrigt som beviljades
uppehållstillstånd på den grunden är således inte av denna anledning
undantagna från försörjningskravet.
Anknytningspersonen har permanent uppehållstillstånd och har

vistats i Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i minst i fyra år
Undantag från försörjningskravet görs när anknytningspersonen har
permanent uppehållstillstånd och har vistats i Sverige med uppehållstillstånd
för bosättning i minst i fyra år (5 kap. 3 c § 6 UtlL). I förarbetena sägs att
vistelsebegreppet bör vara tillämpligt trots ett kortare avbrott i vistelsen i
samband med t.ex. en semester eller ett besök i ett annat land. Undantag
från försörjningskravet bör däremot inte göras om anknytningspersonen
under fyraårsperioden vistats i ett annat land för längre tids studier eller
arbete. En hänvisning görs till det vistelsebegrepp som finns i 7 kap. 3 §
tredje stycket UtlL, som rör återkallelse av uppehållstillstånd, och till den
dåvarande bestämmelsen i 8 kap. 12 § UtlL,6 som rörde utvisning på grund
av brott (se prop. 2009/10:77 s. 24).
Vistelsetiden börjar löpa den dag då permanent uppehållstillstånd beviljades

eller den dag det tidsbegränsade uppehållstillståndet beviljades, om det
sedan övergått i ett permanent uppehållstillstånd. Detta förutsätter att
anknytningspersonen befann sig i Sverige vid den aktuella tidpunkten.
Annars börjar vistelsetiden löpa först den dag då den faktiska vistelsen
inleddes.
Sökanden är ett barn som åberopar anknytning till förälder samt

medsökande förälder till sådant barn
Försörjningskravet gäller inte när sökanden är ett barn som åberopar
anknytning till sin förälder, eller om barnets andra förälder i sådana fall
ansöker tillsammans med barnet (5 kap. 3 d § UtlL).
6
För då gällande lydelse se SFS 2006:219. Nuvarande 8 a kap. 3 § UtlL motsvarar den
tidigare gällande 8 kap. 12 § första stycket första meningen och tredje stycket, med den
ändringen att paragrafen endast gäller andra utlänningar än EES-medborgare och deras
familjemedlemmar (se prop. 2013/14:82 s. 75).
I förarbetena konstaterar regeringen att barn inte kan jämställas med vuxna
när det gäller krav på egen försörjning (se prop. 2009/10:77 s. 21).
Särskilda skäl
Om inget av de andra undantagen från försörjningskravet är för handen kan
undantag slutligen göras – helt eller delvis – om det finns särskilda skäl (5
kap. 3 e § UtlL). Det sägs i förarbetena att det kan finnas anledning att göra
undantag från försörjningskravet med hänsyn till såväl
anknytningspersonens som sökandens situation. När det gäller
anknytningspersonen bör undantag kunna medges till exempel om han eller
hon har en mer långvarig nedsättning av arbetsförmågan på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan och därför inte kan förväntas försörja sig genom arbete.
Även i de fall anknytningspersonen är delvis arbetsoförmögen kan det
finnas skäl att delvis medge undantag från försörjningskravet (se prop.
2009/10:77 s. 26).
Formuleringen i förarbetena öppnar för att i vissa fall göra undantag då

anknytningspersonen beviljats uppehållstillstånd såsom skyddsbehövande
men inte undantas enligt någon annan bestämmelse eller beviljats
uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (se
prop. 2009/10:77 s. 25–26).
Försörjningskravet i den tillfälliga lagen

Allmänt
Genom den tillfälliga lagen införs ett utvidgat försörjningskrav, vilket
återfinns i 9 § tillfälliga lagen.
För att ett uppehållstillstånd grundat på anknytning enligt 5 kap. 3 eller 3 a §

UtlL ska kunna ges måste under den tid den tillfälliga lagen gäller två
villkor vara uppfyllda. Anknytningspersonen måste
1. kunna försörja sig och utlänningen och
2. ha en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och

utlänningen.
Under den tid den tillfälliga lagen gäller kommer kraven i 9 § följaktligen
att gälla istället för vad som anges i 5 kap. 3 b § UtlL, vid uppehållstillstånd
grundat på anknytning till en person enligt 5 kap. 3 eller 3 a § UtlL. Kraven
gäller vid alla ansökningar om uppehållstillstånd grundat på anknytning,
inte bara vid anknytning till någon som är flykting eller alternativt
skyddsbehövande vars uppehållstillstånd tidsbegränsats med stöd av 5 eller
16 a § tillfälliga lagen.
Av författningskommentaren till den tillfälliga lagen framgår att i

förhållande till 5 kap. 3 b § UtlL innebär den nya bestämmelsen att
försörjningskravet utvidgas på så vis att anknytningspersonen ska kunna
försörja inte bara sig själv, utan också den som söker om uppehållstillstånd.
I övrigt har bestämmelsen samma innebörd som 5 kap. 3 b § UtlL. De
förarbetsuttalanden som gjordes i anslutning till den bestämmelsen är därför
i allt väsentligt fortfarande aktuella. I kommentaren hänvisas här till prop.
2009/10:77 s. 31 (se prop. 2015/16:174 s. 76). Ett krav motsvarande det i
9 § tillfälliga lagen på att anknytningspersonen ska ha en bostad av
tillräcklig storlek och standard återfinns sedan tidigare i 5 kap. 3 b § UtlL.
Utgångspunkten är att ett försörjningskrav ska gälla som villkor för

uppehållstillstånd och att undantag från denna huvudregel endast ska göras
då detta framstår som olämpligt eller ett försörjningskrav står i strid med
EU-rätten eller internationella konventioner (se prop. 2015/16:174 s. 46).
Undantagen från försörjningskravet återfinns i 10 § tillfälliga lagen och tas
upp i det följande.
Undantag när anknytningspersonen är ett barn

Kraven i 9 § första stycket tillfälliga lagen på försörjning och bostad gäller
inte om den personen som utlänningen åberopar anknytning till är ett barn.
Undantaget återfinns i 10 § första stycket tillfälliga lagen.
I de fall barnet är bosatt tillsammans med den ena föräldern i Sverige, och
den andra föräldern ansöker för att återförenas med dem båda, kommer
ansökan i första hand att prövas med anknytningen till föräldern som grund.
Eftersom försörjningskravet inte gäller när den som utlänningen åberopar
anknytning till är ett barn, ska dock undantag från försörjningskravet göras i
dessa fall, oavsett på vilken grund ansökan kommer att beviljas (se
SR 03/2017).
Undantag när sökanden är ett barn fött i Sverige

Kraven i 9 § första stycket tillfälliga lagen på försörjning och bostad gäller
inte heller om sökanden är ett barn som har fötts i Sverige och den som
barnet åberopar anknytning till är förälder till barnet och sammanbor med
barnet i Sverige. Undantaget finns i 10 § andra stycket tillfälliga lagen.
Undantag när anknytningspersonen är flykting eller

alternativt skyddsbehövande förutsatt att tre villkor är
uppfyllda
När anknytningspersonen är flykting eller alternativt skyddsbehövande, eller
förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande, ska undantag från
kraven på ordnad försörjning och bostad i 9 § tillfälliga lagen göras förutsatt
att tre villkor är uppfyllda:
1. Ansökan görs inom tre månader efter det att anknytningspersonen

beviljades uppehållstillstånd som flykting eller alternativt
skyddsbehövande, alternativt förklarades vara flykting eller
alternativt skyddsbehövande.
2. Familjeåterförening är inte möjlig i ett land utanför EU som familjen
har särskild anknytning till.
3. Förhållandet är väl etablerat.
För att undantag ska göras krävs att alla tre villkoren är uppfyllda. Annars
ska undantag inte göras. Undantaget när anknytningspersonen är flykting
eller alternativt skyddsbehövande återfinns i 10 § tredje stycket tillfälliga
lagen.
Ansökan görs inom tre månader efter det att anknytningspersonen

fick uppehållstillstånd
För att undantag från kraven på ordnad försörjning och bostad ska göras
måste ansökan om uppehållstillstånd göras inom tre månader efter det att
anknytningspersonen beviljades uppehållstillstånd som flykting eller
alternativt skyddsbehövande, eller förklarades vara flykting eller alternativt
skyddsbehövande. Görs ansökan senare än tre månader därefter så inträder
försörjningskravet.
Ansökan görs senast den 19 oktober 2019 om anknytningspersonen

är en alternativt skyddsbehövande som tidigare fått uppehållstillstånd
I samband med förlängningen av den tillfälliga lagen ändrades
bestämmelserna om familjeåterförening på så sätt att alternativt
skyddsbehövande fick samma förutsättningar till familjeåterförening som
flyktingar. Samtidigt uttalade regeringen att det är rimligt att alternativt
skyddsbehövande som ansökt om uppehållstillstånd efter den 24 november
2015 bör få samma förutsättningar för familjeåterförening som alternativt
skyddsbehövande som ansökt om uppehållstillstånd senast det datumet
(prop. 2018/19:128 s. 42).
Mot den bakgrunden infördes en ny bestämmelse i 10 § fjärde stycket

tillfälliga lagen som gäller för den nu aktuella gruppen. Bestämmelsen
innebär att för alternativt skyddsbehövande som har fått sin ansökan om
uppehållstillstånd registrerad hos Migrationsverket med registreringsdatum
den 25 november 2015 eller senare, och beviljats ett uppehållstillstånd som
tidsbegränsats enligt 5 § eller 16 a § den tillfälliga lagen senast den 19 juli
2019, gäller försörjningskravet endast om ansökan om familjeåterförening
görs senare än den 19 oktober 2019. Detta undantag gäller dock inte om
familjeåterförening är möjlig i ett land utanför EU som familjen har en
särskild anknytning till, eller om utlänningen och anknytningspersonen inte
har sammanbott utomlands en längre tid och det inte heller på annat sätt står
klart att förhållandet är väl etablerat (se följande avsnitt).
Familjeåterförening är inte möjlig i ett land utanför EU som familjen

har särskild anknytning till
Det följer av artikel 12.1 i familjeåterföreningsdirektivet att
medlemsstaterna får upprätthålla kraven på ordnad försörjning och bostad
om familjeåterförening är möjlig i ett tredje land till vilket
anknytningspersonen och/eller familjemedlemmarna har särskild
anknytning.
Europeiska kommissionens riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2003/86/EG

om rätt till familjeåterförening7 ger medlemsstaterna vägledning när det gäller
tillämpningen av direktivet. Enligt kommissionen förutsätter möjligheten till
familjeåterförening i ett tredje land, till vilken anknytningspersonen
och/eller familjemedlemmen har särskild anknytning, att tredjelandet är ett
realistiskt alternativ, och alltså är ett säkert land för referenspersonen och
dennes familjemedlemmar. Bevisbördan för möjligheten till
familjeåterförening i tredje land vilar på medlemsstaten, inte på sökanden. I
synnerhet bör flytten till tredjelandet inte medföra risk för att flyktingen
och/eller dennes familjemedlemmar förföljs eller avvisas, och flyktingar bör
ha möjlighet att erhålla internationellt skydd där i enlighet med
Genèvekonventionen från 1951 om flyktingars rättsliga ställning. Den
”särskilda anknytningen” förutsätter att anknytningspersonen och/eller
dennes familjemedlemmar har familjeband, kulturella eller sociala band
med tredjelandet (s. 23–24).
Vid bedömningen av om anknytningspersonen eller utlänningen har en

särskild anknytning till ett land utanför EU där familjeåterförening kan ske,
och att försörjningskravet därmed blir aktuellt att tillämpa, måste först
utredas om anknytningspersonen eller dennes familjemedlemmar har en
särskild anknytning till ett tredje land. Om så är fallet är nästa steg att
bedöma om familjeåterförening kan ske i det landet. Först när båda
kriterierna är uppfyllda blir försörjningskravet tillämpligt.
För att det tredje landet ska vara ett realistiskt alternativ måste
anknytningspersonen och dennes familjemedlemmar ha en laglig rätt att mer
varaktigt bosätta sig där, eller utan alltför stor ansträngning eller tidsutdräkt
få rätt till en sådan bosättning. Så länge möjligheten till laglig vistelse
saknas har det inte någon betydelse under hur lång tid personen befunnit sig
i landet, även om vistelsen skulle ha varat under många år. Att
anknytningspersonen eller dennes familjemedlemmar tidigare levt i ett
flyktingläger i tredje land, eller att anknytningspersonens
familjemedlemmar för närvarande lever i ett sådant läger, innebär inte att
det därigenom kan anses finnas förutsättningar för familjeåterförening i det
landet. Inte heller att familjemedlemmen eller familjemedlemmarna ansökt
om asyl i tredje land.
Kravet på att förhållandet är väl etablerat ska tolkas i

överensstämmelse med familjeåterföreningsdirektivet
Ett försörjningskrav gäller när den sökande och anknytningspersonen har en
nyetablerad relation. Det är bara relationer mellan makar och sambor, eller
blivande makar och sambor, som avses. Med nyetablerade relationer avses
7
Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet, Riktlinjer för
tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening, Bryssel den
3.4.2014, COM(2014) 210 final.
äktenskap eller samboförhållanden där makarna eller samborna inte
sammanbott utomlands under en längre tid och förhållandet inte heller på
annat sätt framstår som väl etablerat (jfr 5 kap. 8 § UtlL och se prop.
2015/16:174 s. 46–48 och 77).
Familjeåterföreningsdirektivet tillåter dock inte ett försörjningskrav om

familjebanden har ”etablerats före inresan” (artikel 9.2). Den svenska
regleringen i 10 § tredje stycket 3 tillfälliga lagen ska därför tillämpas i
överensstämmelse med direktivet. Det innebär att i de fall parterna inte
sammanlevt utomlands under ”en längre tid”, får förhållandet vid en
bedömning enligt 10 § tredje stycket 3 tillfälliga lagen anses som ”väl
etablerat” så länge familjebanden etablerats före inresan. För ytterligare
information, se avsnitt 3.3.2 i SR 03/2017, rättsligt ställningstagande
angående försörjningskravet vid anhöriginvandring.
Allmänt om försörjningsförmågan
Av 5 kap. 27 § UtlL framgår att regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om försörjningsförmåga och bostad av
tillräcklig storlek och standard enligt 3 b § samma kapitel. Regeringen har i
4 kap. 4 c § första stycket UtlF föreskrivit om vad som krävs för att kravet
på ordnad försörjning i 5 kap. 3 b § UtlL ska vara uppfyllt.
En motsvarande bestämmelse avseende försörjningskravet i den tillfälliga

lagen återfinns i 9 § andra stycket. Där anges att regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen
kan meddela närmare föreskrifter om försörjningsförmåga och bostad av
tillräcklig storlek och standard.
I 1 § första stycket förordningen (2016:850) om tillfälliga begränsningar av

möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (tillfälliga förordningen), har
regeringen föreskrivit om vad som krävs för att kravet på ordnad försörjning
i 9 § tillfälliga lagen ska vara uppfyllt. Regeringen har också gett
Migrationsverket rätt att meddela föreskrifter om försörjningsförmågan.
Någon motsvarande föreskriftsrätt finns inte när det gäller
försörjningskravet i UtlL. Migrationsverket har dock inte utfärdat några
föreskrifter när det gäller försörjningsförmågan enligt tillfälliga lagen.
Däremot har Migrationsverket föreskrivit om vad som är en bostad av
tillräcklig storlek och standard (se vidare nedan).
I författningskommentaren till den tillfälliga lagen konstaterades att förutom

den utvidgning av försörjningskravet som sker, såtillvida att anknytnings-
personen inte bara ska kunna försörja sig själv utan även den som ansöker
om uppehållstillstånd, så har bestämmelsen i övrigt samma innebörd som 5
kap. 3 b § UtlL. De förarbetsuttalanden som gjordes i anslutning till den
bestämmelsen är därför i allt väsentligt fortfarande aktuella. Kommentaren
hänvisar här till prop. 2009/10:77 s. 31 (se prop. 2015/16:174 s. 76).
Bedömningen av försörjningsförmågan ska vara individuell och konkret och
utgå från varje sökandes individuella situation. Bedömningen av
försörjningsförmågan ska vidare vara framåtsyftande, vilket behandlas
närmare nedan (se MIG 2019:12 och prop. 2009/10:77 s. 20).
Typ av inkomst
Av 4 kap. 4 c § första stycket UtlF framgår att försörjningskravet är uppfyllt
om anknytningspersonen har lön som efter avdrag för preliminär skatt
uppgår till förbehållsbeloppet vid utmätning av lön. Ersättning från
arbetslöshetsförsäkring eller annan liknande arbetsrelaterad ersättning
jämställs med lön. Kravet kan också uppfyllas genom att
anknytningspersonen har inkomster från näringsverksamhet eller en
förmögenhet. En motsvarande reglering återfinns i 1 § första stycket
tillfälliga förordningen.
Inkomst från arbete

I förarbetena nämns lön från heltidsarbete som exempel på godtagbar
regelbunden inkomst. Det sägs att de regelbundna inkomsterna inte behöver
härröra från en fast anställning, men utgångspunkten är att de ska vara
arbetsrelaterade. Det betonas att bedömningen av försörjningsförmågan ska
vara framåtsyftande (se prop. 2009/10:77 s. 20).
Försörjningskravsutredningens betänkande uttrycker att arbetsinkomsterna

bör vara av viss varaktighet och inte endast sporadiska från tillfälliga
korttidsanställningar. Samtidigt sägs att det är rimligt att inkomster från
tidsbegränsade anställningar och från olika typer av deltidsarbeten räknas
med. Vidare att när det gäller inkomster från andra arbeten än tillsvidare-
anställningar på heltid måste det göras en bedömning av inkomsternas
varaktighet i varje enskilt fall. Vid bedömningen kan beaktas om det finns
någorlunda säkra garantier för att anställningsförhållandet kommer att
förnyas eller leda till en annan anställning. Om en anknytningsperson har
flera, mindre omfattande arbeten parallellt bör samtliga arbeten beaktas. Det
kan vägas in att personen tidigare klarat sin försörjning genom motsvarande
anställningar. Inkomster från tillsvidareanställningar med timanställning vid
behov är särskilt svåra att bedöma. Generellt kan sägas att arbets-
omfattningen (hel- eller deltid) har mindre betydelse än om arbetet inbringar
tillräckliga inkomster (se SOU 2008:114 s. 88–89).
I MIG 2019:12 klargjorde Migrationsöverdomstolen att kravet på

försörjningsförmåga kan uppfyllas genom att anknytningspersonen vid
prövningstillfället antingen har en tillräckligt stor arbetsrelaterad inkomst
under minst ett år framöver eller om det vid en prognos framstår som
sannolikt att han eller hon kommer att ha sådan inkomst i vart fall under ett
år framöver.
Eget företag
Inkomst från eget företagande är en acceptabel inkomstkälla, men egna
företagares försörjningsförmåga är i regel svårare att bedöma än
arbetstagares, särskilt om rörelsen nyligen startats. Prognoser om storleken
på det överskott som en näringsverksamhet kan ge är svåra att ställa. Om
rörelsen däremot är etablerad sedan lång tid tillbaka eller hör hemma i en
framgångsrik bransch är prognosen lättare att ställa.
Annan arbetsrelaterad ersättning

I Försörjningskravsutredningens betänkande ges exempel på arbetsbaserade
förmåner syftande till att kompensera inkomstbortfall. Dessa får anses
utgöra ”annan liknande arbetsbaserad ersättning” och utgör då godtagbar
inkomstkälla. Exemplen är: sjukpenning, havandeskapspenning,
föräldrapenning över lägstanivå, inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning, inkomstgrundad ålderspension och
arbetsskadeförsäkring.
I Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2019:12 beaktades sökandens

medlemskap i en arbetslöshetskassa i bedömningen av försörjnings-
förmågan. Migrationsöverdomstolen uttalade att sökanden hade varit
medlem i en arbetslöshetskassa i mer än 12 månader och att det inte hade
framkommit annat än att han vid en eventuell arbetslöshet hade rätt till
inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning.
Förmögenhet
Kravet på försörjningsförmåga kan vidare uppfyllas om anknytnings-
personen har en förmögenhet som han eller hon kan leva av. Detta
behandlas kortfattat i betänkandet, där det sägs att säker avkastning från
förmögenhetstillgångar, till exempel från värdepapper eller fastigheter av
viss volym, bör godtas som försörjningskälla (se SOU 2008:114 s. 90–91).
Andra inkomstkällor
I betänkandet anges att även inkomstkällor utöver arbete och
arbetsrelaterade ersättningar skulle kunna godtas, till exempel vissa typer av
pensioner och äldreförsörjningsstöd (se SOU 2008:114 s. 86–88).
Beträffande studiemedel bör sådana normalt sett inte utgöra en godtagbar
inkomstkälla. Om så vore fallet skulle det öppna för kringgående av
försörjningskravet. Ett absolut förbud skulle dock kunna leda till orimliga
resultat och bland annat försvåra utnyttjande av hög kompetens (se SOU
2008:114 s. 90).
Både UtlF och tillfälliga förordningen anger dock att personen ska ha en lön
som efter avdrag för preliminär skatt uppgår till förbehållsbeloppet vid
utmätning av lön. Vidare anges att ersättning från arbetslöshetsförsäkring
eller annan liknande arbetsrelaterad ersättning jämställs med lön och att
kravet också kan vara uppfyllt om personen har inkomster från
näringsverksamhet eller en förmögenhet. Däremot nämner förordningarna
inte något om att andra ersättningar än de där angivna i vissa fall skulle
kunna godtas.
Andra familjemedlemmars försörjningsförmåga
Försörjningskravet enligt utlänningslagen är kopplat enbart till
anknytningspersonen. Hänsyn till sökandens ekonomiska förmåga ska inte
tas (se prop. 2009/10:77 s. 20). Vid prövning av försörjningskravet enligt
den tillfälliga lagen, när försörjningsförmågan dessutom ska omfatta den
som söker om uppehållstillstånd, kan dock även andra familjemedlemmars
försörjningsförmåga räknas in vid bedömningen (se SR 03/2017, rättsligt
ställningstagande angående försörjningskravet vid anhöriginvandring).
Inkomsternas nivå
Det framgår av 4 kap. 4 c § UtlF att, vad gäller nivån på inkomsterna, kravet
på att kunna försörja sig är uppfyllt om anknytningspersonen efter avdrag
för preliminär skatt har en lön som uppgår till förbehållsbeloppet
(beneficium) vid utmätning av lön enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken
(1981:774).
Av 1 § första stycket tillfälliga förordningen framgår istället att kravet på att

kunna försörja sig och utlänningen är uppfyllt om anknytningspersonen har
lön som uppgår till förbehållsbeloppet vid utmätning av lön enligt 7 kap. 5 §
utsökningsbalken. Förbehållsbeloppet beräknas på samma sätt som när
inkomsternas nivå beräknas vid en bedömning av försörjningskravet enligt
UtlL. Beräkningen ska dock göras med beaktande även av vad som behövs
för försörjning av den person eller de personer som ansöker om
uppehållstillstånd (se även SR 03/2017, rättsligt ställningstagande angående
försörjningskravet vid anhöriginvandring).
Beräkning av förbehållsbeloppet
Kronofogdemyndigheten får enligt 7 kap. 4 § meddela närmare föreskrifter
om bestämmande av förbehållsbeloppet. Med stöd av därav föreskriver
Kronofogdemyndigheten årligen om bestämmande av förbehållsbeloppet
vid utmätning av lön m.m. Kronofogdemyndigheten kommer även ut med
rekommendationer i form av allmänna råd och meddelanden
(rekommendationer och redogörelser för gällande rätt och annan
information som inte får ingå i föreskrifter).
Vid en bedömning av försörjningskravet i utlänningslagen är det endast

förbehållsbeloppet för anknytningspersonen som ska räknas ut. När
bedömningen görs enligt tillfälliga lagen ska förbehållsbeloppet istället
omfatta alla familjemedlemmar; även den eller de som ansöker om
uppehållstillstånd (se även SR 03/2017, rättsligt ställningstagande angående
försörjningskravet vid anhöriginvandring).
Bostad av tillräcklig storlek och standard

Försörjningskravet består av två delar. Den ena delen, som behandlats ovan,
tar sikte på anknytningspersonens försörjningsförmåga. Den andra delen,
som beskrivs i detta avsnitt, ställer krav på att anknytningspersonen har en
bostad som han eller hon och utlänningen ska bo i samt att bostaden är av
tillräcklig storlek och standard.
Av 5 kap. 27 § UtlL framgår att regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om försörjningsförmåga och bostad av
tillräcklig storlek och standard enligt 3 b § samma kapitel. En motsvarande
bestämmelse avseende försörjningskravet i den tillfälliga lagen återfinns i
9 § andra stycket. Där anges att regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela närmare
föreskrifter om försörjningsförmåga och bostad av tillräcklig storlek och
standard.
Regeringen har i 4 kap. 4 c § andra stycket UtlF föreskrivit att

Migrationsverket får meddela föreskrifter om vad som är en bostad av
tillräcklig storlek och standard enligt 5 kap. 3 b § UtlL. En motsvarande
reglering återfinns i 1 § andra stycket tillfälliga förordningen.
Migrationsverket har med stöd av dessa båda bestämmelser utfärdat
föreskrifter om vad som ska anses vara en bostad av tillräcklig storlek och
standard (se MIGRFS 02/2017).
När det gäller kraven på ordnad försörjning och bostad så bedöms alltså
bostadskravet, det vill säga vad som ska anses vara en bostad av tillräcklig
storlek och standard, på samma sätt oavsett om försörjningskravet prövas
enligt 5 kap. 3 b § UtlL eller 9 § första stycket tillfälliga lagen.
Anknytningspersonen förfogar över bostaden

Av Migrationsverkets föreskrift framgår att kravet på en bostad av
tillräcklig storlek och standard är uppfyllt om anknytningspersonen senast
då utlänningen anländer till Sverige förfogar över en bostad som han eller
hon äger, hyr i första eller andra hand eller innehar med bostadsrätt.
Anknytningspersonen ska skriftligen styrka sin bostadssituation, t.ex.
genom ett normalt hyresavtal eller ett intyg från en fastighetsägare,
hyresvärd eller bostadsförmedling om ett kommande avtal. Om bostaden
hyrs i andra hand, ska uthyrningen vara godkänd av hyresvärd,
bostadsrättsförening eller hyresnämnd (se MIGRFS 02/2017).
Anknytningspersoner som bor inneboende eller i Migrationsverkets

anläggningsboende förfogar inte över en lämplig bostad (se SOU 2008:114
s. 97).
Enligt Migrationsöverdomstolen måste bedömningen av om bostadskravet

är uppfyllt göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid
bedömningen av en fråga om uppehållstillstånd på grund av anknytning har
den instans som ska pröva frågan att utgå från de vid prövningstillfället
rådande förhållandena (jfr MIG 2007:5). Bostadskravet ska således anses
vara uppfyllt om anknytningspersonen vid prövningstillfället antingen
faktiskt förfogar över en bostad av tillräcklig storlek och standard under
minst ett år framöver eller om det vid en prognos, som ett resultat av en
samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, framstår som
sannolikt att ett sådant boende är ordnat för i vart fall ett år framöver. I
rättsfallet gjorde domstolen bedömningen att eftersom hustrun som var
anknytningsperson, med fastighetsägarens godkännande, redan lyckats
förlänga hyresförhållandet en gång och då det inte fanns några
omständigheter som tydde på att hon därefter skulle komma att nekas en
fortsatt förlängning av kontraktet, var prognosen för att hon hade förmåga
att mera varaktigt tillgodose parets bostadsbehov i framtiden förhållandevis
god. Bostadskravet ansågs därför vara uppfyllt. Den omständigheten att
hustru även hade ett förstahandskontrakt på en annan lägenhet gav
ytterligare stöd åt denna slutsats (se MIG 2011:16).
Bostaden ska ha en viss storlek och standard

Enligt Migrationsverkets föreskrifter ska en bostad ha en skälig standard
och vara av lämplig storlek för det antal personer som ska bo i den. En
bostad för två vuxna utan barn ska minst ha ett rum och kök eller kokvrå.
Om barn ska bo i bostaden ska den ha flera rum. Två minderåriga barn kan
dela sovrum (se MIGRFS 02/2017).
Försörjningskravet prövas endast vid det första

tillfälle då personen ansöker om uppehållstillstånd
Oavsett om ansökan ska handläggas enligt UtlL eller den tillfälliga lagen
görs prövningen av försörjningskravet vid ett tillfälle, i samband med att
ansökan om uppehållstillstånd avgörs.
Det anges i Försörjningskravsutredningens betänkande att prövningen av

försörjningskravet ska göras endast vid det första tillfälle då en person
ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 eller 3 a § UtlL. Om
uppehållstillstånd beviljas med uppskjuten invandringsprövning görs
således ingen förnyad prövning av om försörjningskravet är uppfyllt när
förlängningsansökan avgörs (se SOU 2008:114 s. 100).
När fråga är om en bedömning av det utvidgade försörjningskravet 9–10 §§

den tillfälliga lagen framgår av ordalydelsen i 9 § första stycket andra
meningen att någon prövning av försörjningskravet inte ska ske vid en
ansökan om förlängt uppehållstillstånd.
Prövningen av försörjningskravet görs följaktligen vid ett tillfälle, i

samband med att ansökan om uppehållstillstånd avgörs. Någon prövning av
om försörjningskravet fortfarande är uppfyllt får inte göras under tiden
uppehållstillståndet gäller, inte heller vid en ansökan om fortsatt
Skulle det däremot vara frågan om ett statusbyte så ska försörjningskravet

prövas. Ett statusbyte är inte en ansökan om ett förlängt uppehållstillstånd
grundad på anknytning.
Återkallelse av tillstånd
Om vilseledande uppgifter rörande försörjningen har lämnats kan ett beviljat
uppehållstillstånd återkallas med stöd av 7 kap. 1 § UtlL. Ett
återkallelsebeslut ska alltid föregås av en prövning enligt 7 kap. 4 § UtlL,
varvid särskilt ska beaktas bland annat utlänningens familjeförhållanden och
vistelsetid i Sverige (prop. 2009/10:77 s. 27, SOU 2008:114 s. 100 och prop.
2015/16:174 s. 47).
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Uppskjuten invandringsprövning Skapad 2010-12-30
Inledning
Tidsbegränsat uppehållstillstånd vid snabb anknytning
Arbetstillstånd
Förlängt uppehållstillstånd när förhållandet består
Nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd när anknytningspersonen är
skyddsbehövande
Tidpunkt för förlängningsansökan
Arbete i avvaktan på beslut om förlängt uppehållstillstånd
Om förhållandet upphört vid förlängningstillfället
Särskild anknytning till Sverige
Familjeanknytning
Anknytning till det svenska samhället
Sammantagna omständigheter
Våld eller annan allvarlig kränkning
Andra starka skäl
Andra statusbyten
Arbetskraftsinvandring
Associeringsavtalet mellan EU och Turkiet
Återkallelse när förhållandet upphör under tillståndstiden
Återkallelse av arbetstillståndet
Kommunikationsplikt
Uppgiftsskyldighet till Skatteverket
Bifall av förlängningsansökan efter inresa
Förlängning av ett tidsbegränsat tillstånd när det finns ett gällande
beslut om avvisning eller utvisning
Vandelsprövning vid förlängningstillfället
Avslag och utvisning
Inledning
I tidigare förarbetsuttalanden anges att ordningen med uppskjuten invand-
ringsprövning är ett viktigt undantag från huvudregeln att permanent
uppehållstillstånd beviljas från början. Principen har tillämpats i praxis
sedan början av 1970-talet och reglerades i lag genom de ändringar av den
då gällande utlänningslagen (1989:529) som trädde i kraft den 1 juli 2000
(jfr prop. 1983/84:144 s. 73 och prop. 1999/2000:43 s. 51).
Regeringen framhöll att ordningen med uppskjuten invandringsprövning är
en väsentlig del av regelsystemet för de personer som söker uppehållstill-
stånd i Sverige på grund av en inte tidigare etablerad anknytning till en här
bosatt make, maka eller sambo. Härigenom prövas anknytningens seriositet
och hållbarhet vid flera olika tillfällen innan ett permanent uppehållstillstånd
beviljas. Utan en sådan möjlighet att pröva om det förhållande som åbero-
pats som stöd för ansökningen är seriöst, skulle det bli nödvändigt att göra
en mycket strikt och restriktiv prövning av ansökningar om uppehålls-
tillstånd i dessa fall. Det är svårt att före inresan göra en tillfredställande
utredning om allvaret i parternas förhållande. Från den utgångspunkten är
ordningen med uppskjuten invandringsprövning till förmån även för
sökandena (se prop. 1999/2000:43 s. 51).
Bestämmelsen varav följer att det första tillståndet ska tidsbegränsas

återfinns i 5 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) (UtlL). Under vilka
omständigheter en utlänning som beviljats ett första uppehållstillstånd med
uppskjuten invandringsprövning kan få fortsatt uppehållstillstånd framgår av
5 kap. 16 § UtlL. Paragrafen anger de villkor som vid prövningen ska vara
uppfyllda för att en ansökan om förlängt uppehållstillstånd ska kunna
bifallas. Nedan redogörs för dessa bestämmelser. Därefter beskrivs övriga
möjligheter att genom statusbyte få uppehållstillstånd på annan grund och
när ett uppehållstillstånd som beviljats med uppskjuten invandringsprövning
kan komma att återkallas om förhållandet upphör under tillståndstiden.
Enligt Migrationsöverdomstolen är Migrationsverkets beslut att

tidsbegränsa ett uppehållstillstånd inte överklagbart. Migrationsdomstolen
ska i sådana fall avvisa överklagandet (se MIG 2010:20, men jfr även med
MIG 2007:42 och MIG 2009:35). Inkommer ett sådant överklagande till
Migrationsverket överlämnas det följaktligen till migrationsdomstolen.
Tidsbegränsat uppehållstillstånd vid snabb

anknytning
uppehållstillstånd i Sverige (den tillfälliga lagen) trädde ikraft den 20 juli
2016 och gäller till och med den 19 juli 2021. Under denna period
kommer ett uppehållstillstånd som ges till en flykting eller en alternativt
skyddsbehövande att vara tidsbegränsat. Det framgår av 5 § första
stycket i den tillfälliga lagen.
Ett uppehållstillstånd som ges grundat på anknytning till en flykting

eller en alternativt skyddsbehövande vars uppehållstillstånd
tidsbegränsats enligt 5 § den tillfälliga lagen ska, istället för vad som
anges i 5 kap. 3 § tredje stycket och 8 § UtlL gälla för samma tid som
uppehållstillståndet för den person som det åberopas anknytning till.
Det framgår av 8 § tillfälliga lagen. Följdändringar har även införts i 5
kap. 3 § fjärde stycket och 8 § andra stycket UtlL. Det innebär att
bestämmelserna om uppskjuten invandringsprövning i UtlL i dessa fall
inte kommer att tillämpas under den tid som den tillfälliga lagen gäller.
Bestämmelsen om uppskjuten invandringsprövning återfinns i 5 kap. 8 §

UtlL. Paragrafen reglerar i vilka fall ett uppehållstillstånd p.g.a.
familjeanknytning, som ges med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 3 a
§ första stycket 1 UtlL, ska tidsbegränsas vid det första beslutstillfället.
Uppehållstillståndet ska i dessa fall vara tidsbegränsat om inte utlänningen
sammabott utomlands med sin make eller sambo under en längre tid (punkt
1) eller det på annat sätt står klart att förhållandet är väl etablerat (punkt 2).
Den nuvarande regleringen trädde ikraft den 15 april 2015.1
Bestämmelsen om tidsbegränsat uppehållstillstånd gäller efter lagändringen

även för den som är sambo och beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 §
första stycket 1 eller 3 a § första stycket 1 UtlL (prop. 2014/15:32 s. 32 och
37).
Att utlänningens ogifta barn vid uppskjuten invandringsprövning beviljas ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd gällande för samma tid som föräldern följer
redan av 5 kap. 3 § tredje stycket andra meningen och 3 a § andra stycket
UtlL (prop. 2014/15:32s. 34 och 37).
Med en längre tids sammanboende utomlands avses ett sammanboende

motsvarande den tvååriga prövotid som anges i bestämmelsen om fortsatt
uppehållstillstånd. Varaktigheten av sammanboendet är dock endast en av
de omständigheter som ska beaktas. Uttrycket ”en längre tid” som ersatt
”stadigvarande”2 ger utrymme för en bedömning av omständigheterna i det
enskilda fallet (prop. 2014/15:32 s. 30 och 33). Om makarna eller samborna
har eller väntar barn tillsammans kan en kortare tidsperiod än två år anses
tillräcklig. Hur lång tid som i en sådan situation ska krävas får bedömas från
fall till fall.
Kravet på att parterna ska ha sammanbott utomlands är dock inte längre

absolut. Har förhållandet inte etablerats genom ett sammanboende
utomlands kan permanent uppehållstillstånd ändå i undantagsfall ges, om
förhållandet är så väl etablerat att det framstår som orimligt att inte bevilja
permanent uppehållstillstånd. Det kan exempelvis gälla en sökande som
under en legal vistelse i Sverige, t.ex. som studerande, har varit gift eller
sambo med anknytningspersonen och där de har barn tillsammans. För att
uppehållstillstånd ska kunna beviljas efter inresan måste dock någon av de
särskilda förutsättningarna i 5 kap. 18 § UtlL vara uppfyllda (prop.
2014/15:32 s. 37).
Tidigare gavs i praxis oftast två tillstånd om vardera ett år, innan permanent
uppehållstillstånd beviljades efter två år. Regeringen underströk dock när
regleringen infördes att de tillämpande myndigheterna måste ha frihet att
1
SFS 2015:91.
2
välja att ge uppehållstillstånd även för andra tidsperioder beroende på
omständigheterna i det enskilda fallet (se prop. 1999/2000:43 s. 51). Idag
beviljas i normalfallet ett första tillstånd gällande i två år. Det innebär att
prövningen av om förhållandet framstår som seriöst sker vid två tillfällen,
nämligen när tillstånd ges första gången och när permanent uppehållstill-
stånd beviljas. Istället har en möjlighet att återkalla ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd beviljat med uppskjuten invandringsprövning införts (jfr
prop. 2005/06:72 s. 49).
En orsak att begränsa tillståndstiden kan vara om utlänningens pass har en

kortare giltighetstid. Ett grundläggande rekvisit för en utlänning att få vistas
i Sverige är enligt 2 kap. 1 § UtlL att utlänningen har ett pass. I 4 kap. 23 §
UtlF anges bl.a. att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte får beviljas för
längre tid än utlänningens pass gäller, om det inte finns särskilda skäl.
När en migrationsdomstol beviljat tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd

av 5 kap. 3 § UtlL, utan att iaktta stadgandet i 4 kap. 23 § UtlF, har
Migrationsöverdomstolen ansett att det strider mot gällande rätt och
återförvisat målet (se MIG 2010 not. 4 [beslut den 25 februari 2010 i mål
UM 11013-09], men även Migrationsöverdomstolens beslut den 27 juni
2011 i mål UM 4434-11).
Vid fråga om familjeåterförening enligt 5 kap. 3 § UtlL ska ett

uppehållstillstånd gälla minst ett år (tredje stycket första meningen). Det
gäller i enlighet med ovanstående dock inte om sökandes pass har en kortare
giltighetstid. Tillståndet tidsbegränsas då i överensstämmelse med passets
giltighetstid.
När den åberopade anknytningen ifrågasatts, men det ändå bedöms att
tillstånd ska beviljas, kan i de fall vissa oklarheter kvarstår ett tillstånd med
kommer att föra ett hederligt leverne, men det inte finns tillräckliga skäl att
avslå ansökan.
Det kan även finnas skäl, vid prövning av en ansökan enligt 5 kap. 3 a §
första stycket 1 och andra stycket UtlL, att ge ett kortare tillstånd om en risk
för våld eller andra allvarliga kränkningar (se 5 kap. 17 § första stycket
andra meningen UtlL) varit aktuell i samband med utredningen, dock utan
att resultera i ett avslag. Normalt begränsas i sådana fall tillståndet till att
gälla i ett år, men även kortare tillståndstider kan i undantagsfall
förekomma. En sådan begränsning kan dock inte bli aktuell vid en ansökan
enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 och 2, eftersom denna riskbedömning då
inte ska göras.
Generellt bör möjligheten att begränsa tillståndet till en kortare tid än två år
tillämpas restriktivt. Om det krävs för att Migrationsverket ska kunna ta
slutlig ställning till om ansökan ska bifallas eller avslås, får ytterligare
utredning tas in.
Om sökanden får ett kortare tillstånd än två år motiveras detta i beslutet.

Enligt Migrationsöverdomstolen krävs för att ett tidsbegränsat uppehålls-
tillstånd ska kunna beviljas att sökanden uppvisar sitt pass i original för
berörd svensk myndighet (se MIG 2009:7). Det får förstås som att
Migrationsverket och migrationsdomstolarna alltid har en möjlighet att, på
förekommen anledning eller annars, kräva att utlänningen uppvisar ett
giltigt pass. Domen säger däremot inte att så måste ske i varje enskilt fall.
Om det alls inte finns någon anledning att ifrågasätta utlänningens uppgift
om innehav av giltigt pass, så behöver Migrationsverket följaktligen inte
kräva att handlingen visas upp i original (se Migrationsverkets rätts- och
landinformationssystem, Lifos, dokument nr 21543).
De avvägningar och bedömningar som kan bli aktuella vid fråga om uppe-
hållstillstånd p.g.a. uppskjuten invandringsprövning har utvecklats vidare i
respektive handboksavsnitt gällande för den aktuella tillståndsgrunden. För
den som är gift, och den personens medsökande barn, återfinns utförligare
kommentarer i avsnittet om rätt till familjeåterförening (5 kap. 3 § UtlL).
När det gäller den som avser att ingå äktenskap eller inleda ett samboför-
hållande hänvisas till avsnittet om annan anknytningsinvandring (5 kap. 3 a
§ UtlL).
Bestämmelsen i 5 kap. 8 § UtlL tar till sin ordalydelse endast sikte på det
första beslutstillfället. Under vilka förutsättningar fortsatt uppehållstillstånd
får beviljas behandlas i 5 kap. 16 § UtlL (se vidare nedan).
Arbetstillstånd
En utlänning som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd är normalt
inte undantagen från kravet på arbetstillstånd (jfr 2 kap. 8 c–10 §§ UtlL). I
den nu gällande UtlL har därför införts en möjlighet att i dessa situationer
bevilja arbetstillstånd. Enligt 6 kap. 3 § första stycket UtlL får arbetstillstånd
ges till en utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl
hänförliga till uppehållstillståndet talar häremot.
Bestämmelsen är en kodifiering av gällande praxis. En stor grupp som

berörs av bestämmelsen är de utlänningar som beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd inom ramen för uppskjuten invandringsprövning. Skäl
som talar emot att bevilja arbetstillstånd kan vara att det är frågan om ett
uppehållstillstånd för tillfälligt besök, t.ex. för att turista eller hälsa på
släktingar (jfr prop. 2004/05:170 s. 212).
I de fall uppehållstillståndet tidsbegränsas p.g.a. uppskjuten invandrings-

prövning ges ett tidsbegränsat arbetstillstånd gällande för samma tid.
När ett barn ges tidsbegränsat uppehållstillstånd är frågan om när

arbetstillstånd ska beviljas och från vilken ålder. Enligt Migrationsverkets
praxis ges arbetstillstånd från sexton års ålder. Avgörande är inte om barnet
ännu hunnit fylla år, utan arbetstillstånd beviljas från det kalenderår barnet
fyller sexton år.
Ledning kan hämtas från det regelverk avseende minderåriga som återfinns i
5 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Enligt 5 kap. 2 § första stycket
arbetsmiljölagen får en minderårig inte som arbetstagare eller på annat sätt
anlitas till eller utföra arbete före det kalenderår under vilket den
minderårige fyller sexton år och inte heller innan den minderårige har
fullgjort sin skolplikt. Under vissa villkor kan dock ett barn som fyllt tretton
år få lov att utföra lättare arbete (5 kap. 2 § andra stycket arbetsmiljölagen).
Om det i ett enskilt ärende skulle bli fråga om arbetstillstånd för ett barn i
denna åldersgrupp får en bedömning göras av omständigheterna, där även
barnets bästa enligt 1 kap. 10 § UtlL ska vägas in.
Förlängt uppehållstillstånd när förhållandet består

Bestämmelserna om fortsatt uppehållstillstånd i 5 kap. 16 § UtlL gäller
inte när ett uppehållstillstånd beviljats p.g.a. anknytning till en flykting
eller en alternativt skyddsbehövande, som har ett uppehållstillstånd som
tidsbegränsats enligt 5 § den tillfälliga lagen. Det gäller under perioden
20 juli 2016–19 juli 2021 och följer av 5 kap. 16 § fjärde stycket UtlL.
Istället ska uppehållstillståndet i enlighet med 8 § den tillfälliga lagen
gälla för samma tid som tillståndet för den person till vilken anknytning
åberopas.
Enligt 5 kap. 16 § första stycket UtlL får en utlänning som har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning, beviljas ett
nytt tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd på den grunden endast
om förhållandet består. Det innebär att myndigheterna vid förlängnings-
tillfället gör en ny prövning av förhållandet som låg till grund för det
tidigare beviljade tillståndet.
I 5 kap. 16 § andra stycket anges att en utlänning som har familjeanknytning

enligt 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra
stycket och som har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i två år får ges ett
permanent uppehållstillstånd. Om det finns särskilda skäl, får permanent
uppehållstillstånd ges före tvåårsperiodens slut. Om förhållandet upphört
kan tillstånd ändå beviljas under de förutsättningar som anges i paragrafens
tredje stycke (se vidare nedan).
Regeringen framhöll i motiven att två år inte är en absolut tidsperiod utan ett
riktmärke för hur lång tiden för den uppskjutna invandringsprövningen bör
vara. Liksom tidigare ska permanent uppehållstillstånd kunna beviljas före
tvåårsperiodens utgång om omständigheterna talar för det. Så kan exempel-
vis vara fallet när parterna har gemensamma barn. Tiden för den uppskjutna
invandringsprövningen kan också sättas längre än två år. Det kan vara
motiverat exempelvis när förhållandet är instabilt eller när det har upphört
och ytterligare tid krävs för att sökanden ska kunna etablera umgänge med
barn i Sverige. Om ett första förhållande har upphört och sökanden därefter
har inlett ett nytt förhållande, kan det också vara motiverat att sätta den
sammanlagda tiden för uppskjuten invandringsprövning till längre än två år
(se prop. 1999/2000:43 s. 63–64).
Såsom nämnts gavs i den praxis som gällde när lagregleringen infördes
oftast två tillstånd om vardera ett år, innan permanent uppehållstillstånd
beviljades (se prop. 1999/2000:43 s. 51). Numera beviljas i normalfallet
istället ett första tillstånd gällande i två år. Möjligheten i 5 kap. 16 § andra
stycket andra meningen att i en förlängningssituation p.g.a. särskilda skäl
bevilja permanent uppehållstillstånd får därmed endast en marginell
betydelse, eftersom det är i ett fåtal fall det första tillståndet beviljats för en
kortare tidsperiod och bestämmelsen därmed aktualiseras.
När ett medföljande barn ska beviljas förlängt uppehållstillstånd krävs inte
något medgivande från annan förälder som har del i vårdnaden (jfr 5 kap. 17
§ andra stycket UtlL).
Migrationsöverdomstolen har i ett avgörande ansett att förhållandet mellan

en kvinna med tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige och hennes här
bosatte make med hänsyn till omständigheterna bestod under den tid då
maken avtjänade ett längre fängelsestraff (MIG 2010:13).
Nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd när

anknytningspersonen är skyddsbehövande
Enligt 5 kap. 3 § tredje stycket tredje meningen UtlL ska ett nytt
tidsbegränsat uppehållstillstånd som ges den som med stöd av första stycket
1, 2, 4 eller 5 tidigare beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd p.g.a.
anknytning till någon som är skyddsbehövande, gälla i minst två år.
Undantag kan göras om tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller
den allmänna ordningen kräver en kortare giltighetstid.
Bestämmelsen trädde ikraft den 1 januari 2015 och är en följd av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/05/EU av den 13 december
2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska
anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för
flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som
subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet
(omarbetning)3, även benämnt det omarbetade skyddsgrundsdirektivet.
M.h.t. bestämmelsens ordalydelse har den som beviljats ett första tillstånd i
enlighet med regelverket för uppskjuten invandringsprövning, då
anknytningspersonen är skyddsbehövande, en rätt att få ett nytt
uppehållstillstånd gällande för en tid av minst två år.
I det fall den sökande ännu inte haft tidsbegränsat uppehållstillstånd under
en tidsperiod av två år kommer han eller hon, om det inte finns särskilda
3
EUT L 337, 20.12.2011, s. 9–26 (Celex 32011L0095).
skäl, att ges ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd gällande i två år. Det
gäller dock inte om sökandes pass har en kortare giltighetstid.
Uppehållstillståndet ska då begränsas till att gälla för en giltighetstid
motsvarande utlänningens pass (jfr MIG 2010 not. 4
[Migrationsöverdomstolens beslut den 25 februari 2010 i mål UM 11013-
09], men även Migrationsöverdomstolens beslut den 27 juni 2011 i mål UM
4434-11).
Tidpunkt för förlängningsansökan

En ansökan om förlängt uppehållstillstånd vid uppskjuten invandringspröv-
ning, enligt 5 kap. 16 § UtlL, ges in innan det tidigare tillståndet upphört att
gälla. När fortsatt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas ges i så fall uppe-
hållstillstånd från dagen efter det att det tidigare tillståndet upphörde att
gälla. Vid permanent uppehållstillstånd anges ingen giltighetstid. Permanent
uppehållstillstånd gäller alltid från beslutsdagen. Ett beslut att bevilja
permanent uppehållstillstånd bör därför tas i anslutning till att det tidigare
tidsbegränsade uppehållstillståndet löper ut.
Frågor om hanteringen av ansökningar om uppehållstillstånd för en person

som redan är beviljad ett uppehållstillstånd behandlas i avsnitt 4.5 i det
rättsliga ställningstagandet angående hanteringen av ansökningar om
uppehållstillstånd på flera grunder och ansökningar om uppehållstillstånd
som görs av en person som redan har uppehållstillstånd (SR 13/2019).
I de fall en ansökan om uppehållstillstånd kommer in efter det att det

tidigare tillståndet upphört att gälla, är frågan om ansökan ändå är att
betrakta som en förlängning såtillvida att den ska hanteras enligt regelverket
i 5 kap. 16 § UtlL. Om ansökan endast är några dagar försenad finns
normalt ingen orsak att ifrågasätta att det är fråga om en förlängning. När en
längre tidsperiod förflutit sedan det tidigare tillståndet upphörde att gälla får
en bedömning göras av vilka omständigheter som föranlett att ansökan
försenats. Någon exakt tidsgräns för när en ansökan inte längre är att
betrakta som en förlängning går inte att ange. Men ju längre tid som förflutit
från att det tidigare tillståndet upphört att gälla till en ny ansökan inkommer,
desto högre krav torde ställas på de omständigheter som föranlett
förseningen, för att ansökan ändå ska vara att betrakta som en förlängning.
Enbart det faktum att sökanden inte känt till att han eller hon behövt ansöka
om förnyat uppehållstillstånd kan, då fråga är om en längre tidsperiod, inte
godtas.
När en förlängningsansökan inkommit efter det att det tidigare tillståndet

gått ut, och ett nytt tidsbegränsat tillstånd beviljas, ges det från ansöknings-
dagen. Permanent uppehållstillstånd gäller som nämnts från beslutsdagen.
Om en ansökan inte är att betrakta som en förlängning i enlighet med 5 kap.

16 § UtlL, kan den ändå komma att bifallas med hänsyn till de grunder för
att bevilja ett första tillstånd som återfinns i UtlL. Om den sökande
fortfarande åberopar samma anknytning som låg till grund för det första
tillståndet, men ingen rimlig förklaring lämnats till den alltför sena ansökan
om förlängt tillstånd, kan ändå anknytningen ifråga komma att ligga till
grund för ett nytt tillstånd. I sådana fall ges normalt, som vid andra
förstagångsansökningar, tidsbegränsat uppehållstillstånd (förutsatt att paret
fortfarande inte stadigvarande sammanlevt utomlands). Det får även
bedömas om ansökan med hänsyn till 5 kap. 18 § UtlL kan beviljas, fastän
utlänningen befinner sig i Sverige. (En ansökan om förlängt
uppehållstillstånd vid uppskjuten invandringsprövning är enligt 5 kap. 18 §
andra stycket 3 UtlL undantagen från huvudregeln att ansökan ska ges in
och beviljas före inresan i landet.)
När en förlängningsansökan lämnas in efter det att det tidigare tillståndet

löpt ut kan det innebära att personen därmed har vistats illegalt i Sverige.
Det framgår av huvudregeln i 20 kap. 1 § första stycket UtlL att en
utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan
föreskrivet tillstånd och utan att utlänningen har ansökt om sådant tillstånd
döms till böter. I andra stycket anges att i ringa fall ska åtal för brott enligt
denna paragraf inte väckas annat än om det är motiverat från allmän
synpunkt. När en illegal vistelse kommer till Migrationsverkets kännedom
polisanmäls vistelsen. Inför en polisanmälan behöver Migrationsverket inte
göra någon närmare bedömning av den illegala vistelsen. Denna bedömning
är polismyndighetens ansvar. Om det endast är fråga om en kortare
tidsperiod, kan dock polisanmälan underlåtas.
En ansökan om förlängt uppehållstillstånd ska som framgått lämnas in innan

det tidigare tillståndet upphört att gälla. Det bör ske i anslutning till att det
tidigare tillståndet är på väg att löpa ut. Om ansökan lämnas in alltför långt i
förväg innan det tidigare beviljade uppehållstillståndet upphör att gälla bör
en sådan ansökan normalt avvisas. Detta eftersom sökanden redan innehar
ett uppehållstillstånd syftande till bosättning, och därmed för närvarande
saknar behov av ett sådant tillstånd. I undantagsfall kan en ny ansökan
innebära att Migrationsverket, om det ursprungliga beslutet är oriktigt,
väljer att ompröva sitt tidigare beslut i enlighet med 13 kap. 13 § första
stycket UtlL.
Arbete i avvaktan på beslut om förlängt uppehållstillstånd

Vid uppskjuten invandringsprövning beviljas normalt ett tidsbegränsat
uppehålls- och arbetstillstånd gällande i två år. Det innebär att den som går
på uppskjuten invandringsprövning under den tid arbetstillståndet gäller har
möjlighet att utan villkor arbeta i Sverige.
När personen haft ett arbetstillstånd gällande i minst sex månader och innan
tillståndet löper ut ansöker om förlängt tillstånd behöver han eller hon inte
ha arbetstillstånd för att arbeta. Det gäller även efter det att det tidigare
tillståndet löpt ut. Personen får arbeta utan arbetstillstånd fram till dess
tillståndsfrågan avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelats,
utvisningsbeslutet vunnit laga kraft. Det följer av 5 kap. 3 § andra stycket
UtlF.
Om förhållandet upphört vid förlängningstillfället
Bestämmelserna om fortsatt uppehållstillstånd i 5 kap. 16 § UtlL gäller
inte när ett uppehållstillstånd beviljats p.g.a. anknytning till en flykting
eller en alternativt skyddsbehövande, som har ett uppehållstillstånd som
tidsbegränsats enligt 5 § den tillfälliga lagen. Det gäller under perioden
20 juli 2016–19 juli 2021 och följer av 5 kap. 16 § fjärde stycket UtlL.
Regeringen konstaterade inför lagens införande att

familjeåterföreningsdirektivet inte uppställer något krav på att ett
uppehållstillstånd ska kunna förlängas trots att förhållandet upphört
innan den anhörige har vistats i landet i fem år (jfr artikel 15.1). Därmed
ansåg regeringen inte att 5 kap. 16 § UtlL ska gälla för anhöriga som
beviljats ett uppehållstillstånd som tidsbegränsats enligt den tillfälliga
lagen. Lunds universitet hade förordat att bestämmelsen i 5 kap. 16 §
UtlL som ger ett skydd för våldsutsatta vid anhöriginvandring ska
tillämpas oavsett den anhöriges status (prop. 2015/16:174 s. 39 och 41–
42). Så blev dock inte fallet.
Om det förhållande som legat till grund för uppehållstillståndet upphör

under den uppskjutna invandringsprövningen ska i princip fortsatt
uppehållstillstånd vägras och beslut om utvisning meddelas. Under de
förutsättningar som anges i 5 kap. 16 § tredje stycket 1–3 UtlL får dock
förlängt uppehållstillstånd ges även om förhållandet upphört.
Har ett förhållande upphört får uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 § tredje

stycket UtlL ändå ges, om utlänningen har särskild anknytning till Sverige
(punkt 1), förhållandet har upphört främst på grund av att i förhållandet
utlänningen, eller utlänningens barn, utsatts för våld eller för annan allvarlig
kränkning av sin frihet eller frid (punkt 2) eller andra starka skäl talar för att
utlänningen ska ges fortsatt uppehållstillstånd (punkt 3).
Redan tidigare beaktades i praxis omständigheter av humanitär art som talar

för att fortsatt tillstånd ska ges trots att förhållandet mellan parterna upphört.
Vägledande vid bedömningen har varit uttalanden i prop. 1983/84:144 om
invandrings- och flyktingpolitiken (s.73–74). Där sägs att hänsyn i det
enskilda fallet bör tas till samtliga omständigheter, främst till om den
sökande blivit misshandlad eller annars illa behandlad under samman-
boendet, om det finns barn i förhållandet, om den sökande riskerar att bli
socialt utstött vid återkomsten till hemlandet eller om han eller hon hunnit
bli väl etablerad i arbetslivet. Ju närmare tvåårsgränsen förhållandet har
kommit att vara, desto lägre krav bör enligt propositionen ställas på tyngden
av sådana omständigheter av humanitär art som talar för att den sökande ska
tillåtas stanna. Uttalandena tar sikte på de fall där förhållandet från början
varit seriöst menat, i vart fall från sökandes sida.
Bestämmelsen om fortsatt uppehållstillstånd i 5 kap. 16 § tredje stycket

UtlL är enligt Migrationsöverdomstolen inte tillämplig när det äktenskap
som medfört att uppehållstillstånd ursprungligen beviljades senare bedöms
vara ett skenäktenskap (MIG 2014:12). Inte heller kan tredje stycket
tillämpas när det förhållande som legat till grund för det tidsbegränsade
uppehållstillståndet upphört redan innan utlänningen rest in i Sverige (MIG
2014:9).
Även om ingen av de i 5 kap. 16 § tredje stycket UtlL angivna grunderna är

för handen kan en ansökan om förlängt uppehållstillstånd bifallas om det
annars finns skäl att acceptera ett statusbyte (se vidare nedan).
De omständigheter som innebär att ett nytt uppehållstillstånd kan meddelas,

när det förhållande som låg till grund för det ursprungliga tillståndet upp-
hört, behandlas var för sig i det följande.
Särskild anknytning till Sverige

Här avses de fall då den sökande har en tillräckligt stark anknytning till
Sverige, trots att förhållandet som låg till grund för den uppskjutna invand-
ringsprövningen har upphört. I förarbetena uttalades att under bestämmelsen
ryms såväl familjeanknytningsfall som fall där sökanden har anknytning till
det svenska samhället, t.ex. när sökanden kommit in på den svenska
arbetsmarknaden (jfr prop. 1999/2000:43 s. 64). Nedan följer exempel på
särskild anknytning som bör leda till fortsatt tillstånd.
Familjeanknytning
När sökanden har en annan familjeanknytning än den som låg till grund för
det ursprungliga tillståndet kan omständigheterna vara sådana att förlängt
uppehållstillstånd, trots att förhållandet upphört, bör ges. Ett förekommande
skäl att ge förlängt uppehållstillstånd är när den sökande inlett en ny relation
med en person bosatt här i landet. Om det nya förhållandet framstår som
seriöst kan fortsatt uppehållstillstånd ges.
Om anknytningen upphört men den sökande har fått ensam eller delad
vårdnad om ett barn som är svensk medborgare eller har permanent
uppehållstillstånd ges normalt tillstånd. Detsamma gäller om den sökande
visserligen inte har del i vårdnaden, men har en umgängesrätt. Det måste då
också framgå att umgängesrätten rent faktiskt utnyttjas på ett sätt som tyder
på en seriös avsikt att ha en nära kontakt med barnet. (Möjligheten att få ett
första uppehållstillstånd på grund av umgänge återfinns i 5 kap. 3 a § första
stycket 3 UtlL, och stöd kan hämtas från Migrationsöverdomstolens
bedömningar av denna bestämmelse. Se vidare i handbokskapitlet ”Annan
anknytningsinvandring”.)
I de fall sökanden och den tidigare anknytningspersonen fått ett gemensamt

barn, och barnet inte har permanent uppehållstillstånd, kommer även barnets
anknytning till föräldern som är bosatt i Sverige att bli föremål för prövning.
Ges barnet permanent uppehållstillstånd på grund av anknytning till den här
bosatta föräldern får den sökande föräldern normalt anknytning till barnet.
Om föräldern har del i vårdnaden eller utövar umgängesrätt föreligger i
regel sådan särskild anknytning att tillstånd bör ges.
Huvudregeln vid all invandring, även när uppehållstillstånd beviljas p.g.a.
särskild anknytning, är att det tillstånd som ges är permanent. När fortsatt
uppehållstillstånd beviljas p.g.a. familjeanknytning, trots att det tidigare
förhållandet upphört, kan dock som tidigare nämnts tiden för den uppskjutna
invandringsprövningen sättas längre än två år. Det kan vara motiverat
exempelvis när ytterligare tid krävs för att sökanden ska kunna etablera
umgänge med barn i Sverige eller sökanden har inlett ett nytt förhållande
(jfr prop. 1999/2000:43 s. 63–64). Normalt är det inte fråga om att låta den
uppskjutna invandringsprövningen börja om från början. Om den
sammanlagda tiden för uppskjuten invandringsprövning ska sättas längre än
två år, och i så fall hur lång tid utöver två år, får avgöras av omständig-
heterna i det enskilda fallet. När sökanden inlett en ny relation får stabili-
teten i denna relation bedömas. Hänsyn tas bl.a. till hur länge det nya
förhållandet varat (jfr även med föredragandens resonemang i prop.
1983/84:144 s. 73–74).
Även andra situationer än de ovan angivna där omständigheterna är sådana

att det finns skäl för fortsatt uppehållstillstånd p.g.a. familjeanknytning kan
förekomma.
Anknytning till det svenska samhället

Etablering på den svenska arbetsmarknaden kan enligt uttalanden i förarbe-
tena vara en sådan anknytning till det svenska samhället som kan ligga till
grund för fortsatt tillstånd. En utlänning torde genom en anställning
regelmässigt ha fått anknytning till svenska förhållanden genom kontakter
med arbetskamrater och genom ökad kunskap om svenska förhållanden (se
prop. 1999/2000:43 s. 64).
Regeringen och Utlänningsnämnden har vid tillämpningen av den tidigare

utlänningslagen (1989:529) som grund för fortsatt uppehållstillstånd
godtagit etablering på den svenska arbetsmarknaden genom en längre tids
arbetsanställning. Enligt då gällande praxis, vilken bekräftats av Migra-
tionsöverdomstolen, krävdes för att särskild anknytning till arbetsmarkna-
den skulle anses föreligga fast anställning på heltid under ett par års tid (se
Utlänningslagen - Vägledande beslut, UN 22-92, men även MIG 2007 not. 9
[Migrationsöverdomstolens dom den 30 maj 2007 i mål nr UM 745-06])
eller motsvarande deltider (se Utlänningslagen - Vägledande beslut, UN
433-02 I och II). Migrationsöverdomstolen uttalade även i notisavgörandet
MIG 2007 not. 9 att det är den som söker om uppehållstillstånd som har
bevisbördan för att han eller hon uppfyller förutsättningarna för tillstånd.
Enligt Migrationsöverdomstolen bör det liksom enligt tidigare praxis för att
anställning, tillsammans med övriga omständigheter, ska kunna medföra
särskild anknytning ställas krav på kontinuitet men också på att anställ-
ningen haft viss omfattning. Heltidsanställning väger därför tyngre än
deltidsanställning vid bedömningen av om utlänningen kan anses vara
etablerad på den svenska arbetsmarknaden. Anpassning till det svenska
samhället på annat sätt, såsom tillägnade kunskaper i det svenska språket,
familjeanknytning och lång legal vistelsetid här bör också beaktas vid
bedömningen av om utlänningen fått särskild anknytning till Sverige (se
MIG 2008:11 I och II). Fortsatt uppehållstillstånd på grund av särskild
anknytning till Sverige har av Migrationsöverdomstolen beviljats en
utlänning som under nära tre års vistelse i Sverige arbetat heltid som
läkarassistent och läkare under nära två års tid (se MIG 2008:11 I). På
samma grund beviljades en utlänning, som vistats drygt fem år i Sverige och
som under större delen av denna tid även arbetat deltid motsvarande i
genomsnitt mer än halvtid, fortsatt uppehållstillstånd. För att en person som
arbetat deltid ska anses etablerad på den svenska arbetsmarknaden bör det
enligt Migrationsöverdomstolen krävas en längre tids anställning än vid
heltidsarbete (se MIG 2008:11 II).
För att uppehållstillstånd grundat enbart på anknytning till arbetsmarknaden

ska kunna beviljas, krävs att anknytningen etablerats under tid då sökanden
haft tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning (se MIG
2008:10, men även Utlänningslagen - Vägledande beslut, UN 334-98 och
UN 409-01). Även anknytning till arbetsmarknaden som uppkommit efter
det att den sökandes tidsbegränsade uppehållstillstånd upphört har dock
vägts in (se MIG 2008:11 I).
Det ankommer på den sökande att visa att en etablering på arbetsmarknaden

föreligger. Detta kan göras genom att ge in t.ex. anställningsintyg och bevis
om inbetalning av skatt (se MIG 2008:10).
Anknytning vid etablering på arbetsmarknaden genom anställning är endast

ett exempel på vad som kan medföra särskild anknytning enligt 5 kap. 16 §
tredje stycket 1 UtlL. Sådan anknytning skulle också kunna aktualiseras för
en egenföretagare eller fri yrkesutövare eller om annan typ av etablering är
för handen och verksamheten i det enskilda fallet bedöms ha medfört sådana
kontakter med kunder, klienter eller medarbetare här och gett sådana ökade
kunskaper om svenska förhållanden som krävs. Även när fråga är om sådan
annan typ av verksamhet måste dock motsvarande krav på kontinuitet och
etablering ställas som gäller för att anställning ska kunna medföra särskild
anknytning (se MIG 2007:57).
En kvinna som haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av

anknytning till sin make i Sverige har av Migrationsöverdomstolen, trots att
hon skilts från mannen, beviljats fortsatt uppehållstillstånd av det skälet att
hon, bl.a. genom egen företagsverksamhet, fått en särskild anknytning till
Sverige (MIG 2012:21).
Bedöms den sökande ha fått särskild anknytning till Sverige genom

anknytning till det svenska samhället beviljas normalt permanent
Om sökanden inte bedöms ha särskild anknytning till Sverige, men arbetar,

kan det innebära att han eller hon istället har rätt till statusbyte och fortsatt
tillstånd i enlighet med reglerna för arbetskraftsinvandring (se avsnittet
nedan om arbetskraftsinvandring). För en turkisk medborgare som tillhör
den reguljära arbetsmarknaden, men inte bedöms ha särskild anknytning,
finns även en möjlighet till förlängt uppehållstillstånd enligt
associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling
av associeringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet
(se nedan).
Sammantagna omständigheter
Av motiven framgår att vid bedömningen av om särskild anknytning till
Sverige föreligger görs en samlad bedömning av samtliga omständigheter i
ärendet, där det exempelvis också vägs in hur länge sökanden kommit att
vistas här (se prop. 1999/2000:43 s. 64). Det kan röra sig om en kombination
av olika omständigheter, som ingen var för sig är tillräcklig. Omständigheter
som kan vägas in är anställning, engagemang i föreningslivet, studier,
släktanknytning m.m. Om den sammantagna anknytningen blir tillräckligt
stark, bör tillstånd kunna ges i sådana fall. Har sökanden medföljande barn
från ett tidigare förhållande, måste även barnets eventuella anknytning till
Sverige genom exempelvis skolgång beaktas.
Åberopad anställning och övrig verksamhet har i ett avgörande av

Migrationsöverdomstolen ansetts vara av alltför tillfällig karaktär för att i
sig medföra särskild anknytning till Sverige. Vid en sammantagen
bedömning av samtliga omständigheter som förevarit under den långa
vistelsetiden i Sverige hade den sökande dock sådan anknytning till och
kunskap om svenska förhållanden att uppehållstillstånd kunde beviljas.
Domstolen beaktade att sökanden hade vistats legalt i Sverige i drygt sex år.
Den långa vistelsetiden var delvis en följd av att Migrationsverkets
handläggningstid varit påfallande lång (se MIG 2007:57).
Som laglig vistelsetid räknas – förutom den tid en utlänning befinner sig i
Sverige med stöd av visering, uppehållstillstånd, uppehållsrätt eller annars
direkt med stöd av lag – den tid utlänningens ansökan om uppehållstillstånd
är under prövning fram till den tidpunkt då ett slutligt beslut rörande
ansökan har vunnit laga kraft och den lagstadgade tid utlänningen enligt
huvudregeln har för att frivilligt lämna landet löpt ut (jfr prop. 2004/05:170
s. 281, men även MIG 2007:15 och MIG 2008:10).
Våld eller annan allvarlig kränkning

Av tidigare motivuttalanden framgår att 5 kap. 16 § tredje stycket 2 UtlL
först och främst bör gälla fall där utländska personer eller deras barn i
förhållandet utsatts för fysiskt våld eller för handlingar som innefattar
allvarliga kränkningar av deras frihet eller frid. Om varje slag av
våldshandling eller kränkning som sökanden eller sökandes barn utsatts för
skulle medföra en obetingad rätt till fortsatt uppehållstillstånd, skulle regeln
emellertid lätt kunna missbrukas för att kringgå invandringsbestämmelserna.
Enstaka mindre allvarliga våldshandlingar bör därför inte i sig medföra att
sökanden beviljas fortsatt uppehållstillstånd i Sverige. Undantag från
huvudprincipen, att bevilja uppehållstillstånd, bör dock inte kunna göras för
att den utsatta parten uppträtt provocerande eller redan före sammanboendet
varit medveten om att mannen varit våldsbenägen. Övergreppen måste ses i
sitt sammanhang. I varje ärende bör således hänsyn tas till under vilka
omständigheter övergreppet har ägt rum, hur allvarligt det har varit och om
det rört sig om en enstaka episod eller om systematiska övergrepp. För att
det ska komma i fråga att bevilja fortsatt uppehållstillstånd på grund av att
det förekommit våld eller allvarliga kränkningar under sammanboendet, bör
omständigheterna också vara sådana att det kan antas att förhållandet
upphört huvudsakligen på grund härav (se prop. 1999/2000:43 s. 53–54).
Avsikten är att det är i de fall där allvarliga eller upprepade övergrepp

förekommit, vilka fått till följd att förhållandet upphört, som fortsatt
uppehållstillstånd ska beviljas. Det bör vidare krävas dels att
sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels att det från början varit
fråga om ett seriöst förhållande. De två senare förutsättningarna är
nödvändiga för att förhindra missbruk av rätten till invandring (se prop.
1999/2000:43 s. 54).
För att fortsatt uppehållstillstånd ska beviljas på den grunden att sökanden
utsatts för våld eller allvarliga kränkningar måste det finnas omständigheter
som stöder sökandens påståenden. Enbart att sökanden uppger att så är fallet
kan normalt inte anses vara tillräckligt. Det krävs dock inte att det är styrkt
att sökanden eller sökandens barn utsatts för en brottslig gärning, utan det
bör vara tillräckligt att sökanden gjort sannolikt att sådana övergrepp
förekommit. Det bör inte ställas upp några formella krav på vilken
dokumentation som ska föreligga. Polisanmälningar, läkarintyg eller intyg
från sociala myndigheter och kvinnojourer bör kunna vara till ledning.
Utlänningsmyndigheten måste i varje enskilt fall bedöma, om den framlagda
dokumentationen med tillräcklig styrka talar för att våld eller allvarlig
kränkning förekommit i förhållandet. Om det har förflutit lång tid mellan
händelsen och förhållandets upphörande, kan det tala för att förhållandet
upphört av någon annan orsak (se prop. 1999/2000:43 s. 54–55).
Utlänningsnämnden har i tre avgörande från år 2000 tillämpat beviskravet i

nuvarande 5 kap. 16 § tredje stycket 2 UtlL. I samtliga fall fann nämnden att
fortsatt uppehållstillstånd p.g.a. våld eller annan allvarlig kränkning inte
kunde beviljas, men vid en sammantagen bedömning, där även kränkning-
arna vägdes in, förelåg andra starka skäl för fortsatt tillstånd (se Utlännings-
lagen – Vägledande beslut, UN 390-00, UN 391-00 och UN 418-00). I ett
av fallen bedömde nämnden att ett sammanboende som varat från slutet av
januari 1999 till maj samma år varit helt kortvarigt (Utlänningslagen –
Vägledande beslut, UN 390-00), medan däremot ett sammanboende som
varat i nio månader inte var att anse som helt kortvarigt (Utlänningslagen –
Migrationsöverdomstolen har därefter slagit fast att om en utlänning har haft

tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till make eller maka
i Sverige och förhållandet har upphört, får fortsatt uppehållstillstånd ändå
ges om utlänningen gör sannolikt att det i förhållandet förekommit våld eller
annan allvarlig kränkning av hans eller hennes frihet eller frid. Det ska även
göras antagligt att detta är den främsta anledningen till att relationen
upphört. Vid bedömningen bör särskilt beaktas de svårigheter som kan
föreligga för personer som utsatts för våld i nära relationer att vända sig till
polis och andra institutioner eller att överhuvudtaget söka hjälp och berätta
om sin situation för omgivningen. I detta sammanhang bör också hänsyn tas
till sökandens individuella bakgrund och förutsättningar (MIG 2011:25).
I de fall utlänningen får stanna av sådana skäl som behandlats ovan ska
normalt permanent uppehållstillstånd ges.
Mer om betydelsen av om våld eller annan allvarlig kränkning istället anförs

i ett ärende om återkallelse av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd eftersom
förhållandet upphört, enligt 7 kap. 3 § andra stycket UtlL, följer nedan.
Andra starka skäl

Med andra starka skäl avses främst olika former av humanitära skäl som att
den sökande riskerar att bli socialt utstött vid ett återvändande eller att den
sökande är allvarligt sjuk eller svårt handikappad.
I motiven anges att en samlad bedömning måste göras i varje enskilt fall,
om fortsatt uppehållstillstånd ska beviljas trots att ett förhållande upphört.
Vid den bedömningen måste självfallet beaktas om det finns andra starka
skäl än våld eller allvarliga kränkningar som talat för att sökanden bör
tillåtas stanna här, exempelvis om sökanden riskerar att bli socialt utstött vid
ett återvändande eller om sökanden har stark anknytning hit. Hänsyn bör
också tas till om referenspersonen avlidit eller om sökanden är allvarligt
sjuk eller svårt handikappad. Även om sökanden inte utsatts för så allvarliga
kränkningar att uppehållstillstånd bör beviljas enbart på denna grund, kan
ändå vid en samlad bedömning omständigheterna framstå som så ömmande
att fortsatt uppehållstillstånd bör beviljas. Vid en samlad bedömning bör
också vägas in sökandens anknytning till hemlandet och vilka förhållanden
där som sökanden har att återvända till (se prop. 1999/2000:43 s. 54).
Utlänningsnämnden har som tidigare nämnts i tre avgörande enligt den

tidigare utlänningslagen (1989:529) funnit att fortsatt uppehållstillstånd
p.g.a. våld eller annan allvarlig kränkning inte kunde beviljas, men att det
vid en sammantagen bedömning förelåg andra starka skäl för fortsatt
tillstånd (se Utlänningslagen – Vägledande beslut, UN 390-00, UN 391-00
och UN 418-00).
Andra statusbyten
När ett förhållande upphört, och det inte heller finns grund för fortsatt
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 § tredje stycket UtlL, kan i de fall det
föreligger en annan grund för uppehållstillstånd detta innebära att ett
statusbyte ska accepteras.
Nedan tas två situationer upp där ett statusbyte kan komma att aktualiseras.
Även andra omständigheter än de som nämns nedan, som utgör skäl för
statusbyte, kan naturligtvis förekomma. Om den sökande åberopar
skyddsskäl ska dessa alltid och i första hand prövas. Ett sådant yrkande
kommer att hanteras som en ansökan om asyl.
Arbetskraftsinvandring
Ett skäl att acceptera ett statusbyte när anknytningen upphört, är när
utlänningen därefter ansöker om tillstånd grundat på ett
anställningserbjudande.
Som beskrivits ovan kan en utlänning som genom en anställning fått

anknytning till svenska förhållanden enligt 5 kap. 16 § tredje stycket 1 UtlL
ges fortsatt tillstånd. Enligt praxis krävs normalt motsvarande ca två års
heltidsanställning och utlänningen beviljas i sådana fall permanent
uppehållstillstånd (se vidare i avsnittet ovan). Den utlänning som inte
arbetat i tillräcklig omfattning kan istället beviljas ett tidsbegränsat
arbetstillstånd p.g.a. anställningen i enlighet med bestämmelserna 6 kap.
UtlL.
För att ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd ska beviljas krävs att
anställningen gör det möjligt för utlänningen att försörja sig (se 6 kap. 2 §
första stycket 1 UtlL), men även att övriga villkor är uppfyllda.
Arbetstillståndet begränsas i ett sådant fall till både arbetsgivare och yrke
(se 6 kap. 2 a § tredje stycket UtlL).
De fall när en anställning kan ligga till grund för uppehålls- och
arbetstillstånd i enlighet med regelverket för arbetskraftsinvandring
utvecklas vidare i kapitlet ”Tillstånd för anställning och arbete”.
Associeringsavtalet mellan EU och Turkiet

För att reglera den fria rörligheten inom EU för turkiska arbetstagare ingicks
ett associeringsavtal mellan EU och Republiken Turkiet den 12 september
1963. Avtalet syftar till att ”främja en långsiktig och balanserad förstärkning
av de kommersiella och balanserade relationerna mellan de avtalsslutande
parterna”.
Associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 grundar sig på

avtalet och är ett led i utvecklingen av associeringen mellan EU och Turkiet.
Beslutet innehåller bestämmelser om anställning och fri rörlighet för
turkiska arbetstagare och deras familjemedlemmar och kan bli tillämpligt
t.ex. i samband med att en anknytning upphört. I korthet innebär det att en
turkisk medborgare som har en anställning i Sverige kan ha rätt att stanna
kvar i landet på grund av anställningen. Konsekvenserna av
associeringsavtalet och beslut 1/80 beskrivs närmare i handbokens avsnitt
”Tillstånd för arbete - EU:s associeringsavtal med Turkiet”
Återkallelse när förhållandet upphör under
tillståndstiden
Med anledning av att rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003
om rätt till familjeåterförening4, i det följande benämnt
familjeåterföreningsdirektivet, genomfördes i svensk rätt infördes ett tillägg
i 7 kap. 3 § andra stycket UtlL, som ger en möjlighet att återkalla ett
uppehållstillstånd som beviljats med uppskjuten invandringsprövning när
förhållandet upphör under prövoperioden.
Enligt lagmotiven är en grund för återkallelse enligt

familjeåterföreningsdirektivet att villkoren inte längre är uppfyllda (jfr
artikel 16.1 i direktivet). Normalt beviljas den anhöriga ett permanent
uppehållstillstånd men när uppehållstillstånd ges i snabbanknytningsärenden
tillämpas däremot systemet med uppskjuten invandringsprövning. Syftet
med denna ordning är att under en tvåårig prövotid ta ställning till om
förhållandet är seriöst och bestående innan permanent uppehållstillstånd
beviljas. För att hushålla med resurserna och samtidigt få en mer rationell
ärendehantering har Migrationsverket beslutat ändra praxis så att det första
tillståndet i normalfallet gäller i två år i stället för som tidigare i ett år, men
med möjlighet till förlängning av tillståndet i ytterligare ett år. På så sätt
försvinner ett tillfälle att kontrollera om grunderna för tillståndet består
under prövotiden. Denna kontroll ska enligt regeringens mening ersättas
med en sådan återkallelsegrund som anges i artikel 16.1 i direktivet, dvs.
Migrationsverket ska ges en möjlighet att återkalla tillståndet under
prövotiden om det visar sig att förhållandet upphört under den tid tillståndet
gäller. För att detta ska kunna ske krävs ett tillägg till bestämmelserna i 7
kap. 3 § UtlL om återkallelse av uppehållstillstånd med innebörd att ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd, som beviljats enligt bestämmelserna för
uppskjuten invandringsprövning, får återkallas om förhållandet inte längre
består. Om ett uppehållstillstånd för en make eller sambo till anknytnings-
personen återkallas, ska även ett uppehållstillstånd för makens eller
sambons barn återkallas (se prop. 2005/06:72 s. 49).
I 7 kap. 3 § andra stycket UtlL anges att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd

som meddelats med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a §
första stycket 1 eller andra stycket får återkallas om förhållandet upphör.
Det följer av 7 kap. 4 § första stycket 1 UtlL att vid bedömningen av om

uppehållstillstånd bör återkallas enligt 1 eller 3 § för en utlänning som har
rest in i landet ska hänsyn tas till den anknytning som utlänningen har till
det svenska samhället och till om andra skäl talar mot att tillståndet
återkallas. Vid en sådan bedömning ska enligt paragrafens andra stycke
särskilt beaktas utlänningens levnadsomständigheter (punkt 1), om
utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt
med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av att
utlänningens uppehållstillstånd återkallas (punkt 2), utlänningens övriga
4
EUT L 251, 3.10.2003, s.12–18 (Celex 32003L0086).
familjeförhållanden (punkt 3) och hur länge utlänningen har vistats i Sverige
(punkt 4).
Regleringen i 7 kap. 4 § UtlL överensstämmer enligt regeringen med de

hänsyn som enligt artikel 17 i familjeåterföreningsdirektivet ska tas inför
beslut om återkallelse (se prop. 2005/06:72 s. 50).
Enligt regeringen innebär bestämmelsen i 7 kap. 3 § andra stycket UtlL att

ett tillstånd får återkallas, men att det måste göras en bedömning i varje
enskilt fall om tillståndet också ska återkallas. Migrationsverket har även
vid sin bedömning att ta hänsyn till bestämmelserna i 5 kap. 16 § tredje
stycket UtlL där det bl.a. står att uppehållstillstånd får ges trots att ett
förhållande har upphört om förhållandet har upphört främst på grund av att i
förhållandet utlänningen, eller utlänningens barn, utsatts för våld eller för
annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid (se prop. 2005/06:72 s. 50).
När det i ett mål eller ärende om återkallelse av tidsbegränsat

uppehållstillstånd åberopas både asylskäl och skäl mot återkallelsen måste
enligt Migrationsöverdomstolen en prövning först ske av om det finns
förutsättningar för att återkalla tillståndet. Härefter får bedömas om det finns
skäl som talar mot att en återkallelse sker. Slutligen ska en prövning ske av
om uppehållstillstånd bör beviljas på annan grund (se MIG 2012:6).
Migrationsöverdomstolen har därefter utvecklat och klargjort sin tidigare

praxis. Bestämmelsen i 5 kap. 16 § tredje stycket UtlL är enligt domstolen
inte tillämplig i ett ärende om återkallelse av ett uppehållstillstånd, eftersom
den till sin lydelse avser prövningen av en ansökan om fortsatt
uppehållstillstånd. Istället är det möjligt att ta hänsyn till sådana
omständigheter som omnämns i den bestämmelsen vid prövningen av om
det enligt 7 kap. 4 § UtlL finns skäl som talar mot en återkallelse av ett
uppehållstillstånd. I målet fann domstolen att övervägande skäl enligt 7 kap.
4 § UtlL talade mot en återkallelse av tillståndet. Domstolen beaktade att
kvinnan numera hade anknytning till det svenska samhället genom sitt
äktenskap med en annan man, det faktum att hon vistats i Sverige under
drygt fyra år och att hon gjort sannolikt att hennes tidigare
samboförhållande upphört då hon utsatts för våld och annan allvarlig
kränkning av sin frihet och frid (se MIG 2013:5, men även kommentaren
den 22 mars 2013 från Migrationsverkets rättsenhet, Lifos dokumentnr
30170).
Om övervägande skäl enligt 7 kap. 4 § UtlL talar mot en återkallelse av

uppehållstillståndet beslutar Migrationsverket att inte återkalla detta. Det
tidsbegränsade uppehållstillståndet kommer då att kvarstå. Inkommer
däremot en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd får Migrationsverket ta
ställning till denna (jfr MIG 2013:5).
Återkallelse av arbetstillståndet
Normalt har en utlänning som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
även fått ett arbetstillstånd gällande för samma tid. Om det tidsbegränsade
uppehållstillståndet återkallas bör i så fall även arbetstillståndet återkallas.
Någon sådan möjlighet finns dock inte enligt 7 kap. 3 § andra stycket UtlL.
Arbetstillståndet får istället återkallas med stöd av 7 kap. 2 § första stycket
UtlL. Där anges att utöver vad som sägs i 1 § får visering, uppehållstillstånd
och arbetstillstånd återkallas, om det finns särskilda skäl för det. Enligt
paragrafens andra stycke får uppehållstillstånd dock återkallas enligt första
stycket endast för en utlänning som ännu inte har rest in i Sverige.
Att utlänningens uppehållstillstånd återkallas får anses innebära att

förutsättningarna för arbetstillståndet har ändrats väsentligt, vilket innebär
särskilda skäl för återkallelse enligt 7 kap. 2 § första stycket UtlL.
Undantaget från återkallelse i andra stycket, att utlänningen rest in i landet,
har här ingen betydelse eftersom det gäller endast för uppehållstillstånd.
Kommunikationsplikt
I 13 kap. 9 § UtlL anges att i ärenden om visering, tidsbegränsat
uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återkallelse av permanent
uppehållstillstånd eller tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt
bosatt i Sverige tillämpas bestämmelserna i 25 § förvaltningslagen
(2017:900) om rätt för part att få del av uppgifter endast när utlänningen är
bosatt eller annars vistas i Sverige.
Av avgörande från Migrationsöverdomstolen framgår att i ett ärende om

återkallelse av tidsbegränsat uppehållstillstånd kan Migrationsverket inte
med stöd av utlänningslagen göra undantag från den
kommuniceringsskyldighet som åligger verket enligt förvaltningslagen.
Huvudregeln om kommunikation i 17 § förvaltningslagen (nuvarande 25 §)
ska därmed tillämpas oavsett om utlänningen är bosatt eller vistas i eller
utanför landet (se MIG 2011:20).
När en utlänning kommuniceras utredningsmaterial som tillförts av annan

ska anges ett visst datum inom vilket ett svar ska ha inkommit till
Migrationsverket. Om utlänningen inte hörs av inom den angivna tiden kan
beslut därefter tas. I normalfallet behöver verket inte kontrollera om
utlänningen verkligen mottagit uppmaningen. Men när ett återkallelseärende
föranleds av att förhållandet upphört kan det finnas indikationer på att
utlänningen inte längre bor på den tidigare aktuella adressen, t.ex. då den
f.d. anknytningspersonen meddelat att så är fallet. Migrationsverket får i
sådana fall efterforska om det finns någon ny adress eller annat, där
utlänningen kan nås. Det dokumenteras vilka efterforskningar som gjorts
och vad de resulterat i (se även Migrationsverkets rättsutredning den 28
april 2014 om gränsdragningen mellan att begära en komplettering i ett
ärende eller att avgöra ärendet, diarienummer 1.3.1-2014-18677). Om
utlänningen efter det att efterforskningar gjorts fortfarande inte kan nås, bör
beslut om återkallelse tas.
Uppgiftsskyldighet till Skatteverket
Av 2 § första stycket folkbokföringsförordningen (1991:749) följer bl.a. att
så snart det finns anledning att anta att den adress en person har inte är
registrerad i folkbokföringen så ska Migrationsverket underrätta
Skatteverket om adressen. I andra stycket anges att underrättelse även ska
lämnas så snart det finns anledning att anta att den adress som är registrerad
i folkbokföringen är felaktig eller ofullständig.
Så kan vara fallet när utlänningen, trots att relationen upphört, fortfarande
kvarstår som folkbokförd på samma adress som den f.d. anknytningsper-
sonen. Migrationsverket bör i så fall m.h.t. 2 § folkbokföringsförordningen
meddela Skatteverket, normalt i samband med att verket avgör
återkallelseärendet.
Bifall av förlängningsansökan efter inresa

Det framgår av huvudregeln i 5 kap. 18 § första stycket UtlL att en
utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och
beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet, en ansökan om
uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan. Detta gäller dock, enligt 5
kap. 18 § andra stycket 3 UtlL, inte om en ansökan om uppehållstillstånd
avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som getts en
utlänning med familjeanknytning med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 b
eller 3 a § första stycket 1 eller andra stycket.
För de personer som ansöker om förlängt uppehållstillstånd, när det

förhållande som låg till grund för ursprungligt tillstånd består, kan ansökan
bifallas fastän de befinner sig i landet med stöd av 5 kap. 18 § andra stycket
3 UtlL. Någon motsvarande uttrycklig reglering om undantag från
huvudregeln när förhållandet upphört finns inte. Däremot görs i praxis
undantag med hänvisning till synnerliga skäl i 5 kap. 18 § andra stycket 11
UtlL.
I förarbetena uttalas om synnerliga skäl att det exempelvis kan vara fråga
om förlängning av tidsbegränsade uppehållstillstånd i andra fall än som
avses i punkten 3. Det gäller även om sökanden åberopar en ny grund för sin
ansökan om förlängning av det tidsbegränsade uppehållstillståndet.
Bestämmelsen kan även i något enstaka fall tänkas komma att tillämpas i
ärenden som rör en person som av arbetsmarknadsskäl bör tillåtas bosätta
sig här (se prop. 1999/2000:43 s. 65, men även Utlänningslagen –
Enligt Migrationsöverdomstolen är syftet med 5 kap. 16 § utlänningslagen

att i vissa angivna situationer göra det möjligt att bevilja fortsatt uppehålls-
tillstånd i landet. För att tillämpa bestämmelsen kan det inte krävas att
utlänningen först utvisas. Migrationsöverdomstolen gick därefter vidare och
fann att synnerliga skäl förelåg att bevilja ansökan om uppehållstillstånd.
Fråga var här om anknytning till arbetsmarknaden (se MIG 2008:11 I och
II).
Migrationsöverdomstolen har även uttalat att ett tidigare beviljat
tidsbegränsat uppehållstillstånd, besökstillstånd undantagna, som regel bör
anses utgöra synnerliga skäl för att göra undantag från regeln att ett
uppehållstillstånd ska vara beviljat före inresan i Sverige, när den sökande
åberopar en ny grund för ansökan (se MIG 2009:3). Såsom framgår av
domstolens uttalande bör ett statusbyte även accepteras i andra situationer.
Den som haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd p.g.a. anknytning kan i de
fall förhållandet upphört, om annan grund för tillstånd finns, få ett nytt
tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd utan att först behöva lämna
landet. Avgörandet stämmer väl överens med de förarbetsuttalanden som
omnämnts ovan. Det är dock fortfarande fråga om ett undantag från huvud-
regeln om att tillstånd ska vara beviljat före inresan och att eventuella
negativa omständigheter kan påverka bedömningen och leda till att tillstånd
inte beviljas så länge den sökande är kvar i Sverige.
Förlängning av ett tidsbegränsat tillstånd när det finns ett gällande

Det saknas i dagsläget direkt lagstöd för att förlänga ett tidsbegränsade
uppehållstillstånd som löper ut under en tid när ett lagakraftvunnet beslut om
avvisning eller utvisning alltjämt är gällande. För att klargöra rättsläget har
Migrationsverket beslutat ett rättsligt ställningstagande angående förlängning
av ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd när det finns ett gällande
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning, SR 10/2018. Mer om detta
framgår i kapitlet ”Uppehållstillstånd efter inresan” i denna handbok.
Vandelsprövning vid förlängningstillfället

Bestämmelserna i 5 kap. 17 § respektive 17 a § UtlL om beaktande av den
sökandes vandel gäller även när det är fråga om förlängning av uppehålls-
tillstånd, oavsett om det ursprungliga förhållandet upphört eller inte. I 5 kap.
7 § UtlL anges att ett uppehållstillstånd ska tidsbegränsas om det med
hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt råder tveksamhet om
uppehållstillstånd bör beviljas.
Vandelsprövning ska alltid ske vid ansökningar på grund av anknytning,

oavsett om det är den första ansökan eller en förlängning. Förutsättningarna
för bedömningen kan dock bli något annorlunda i förlängningsärenden,
eftersom anknytningen normalt vuxit sig starkare och en utvisning också
kan innebära en separation från sökandens familj. Generellt kan därför sägas
att det krävs allvarligare former av brottslighet för avslag och utvisning vid
en förlängning än då tillstånd söks första gången.
Förutsättningarna för vandelsprövningen vid förlängningar påverkas i viss

mån också av bestämmelserna om utvisning genom dom. Om sökanden
dömts för brott under vistelsen här utan att domstolen beslutat om utvisning,
kan det framstå som märkligt att Migrationsverket låter samma brottslighet
leda till utvisning. Att domstolen inte beslutat om utvisning utgör dock inte i
sig något hinder för Migrationsverket att avslå ansökan och besluta om
utvisning (jfr prop. 1994/95:179 s. 53).
Migrationsöverdomstolen har, när förhållandet som låg till grund för det
ursprungliga tillståndet upphört och sökanden nu åberopat anknytning till
sin son i Sverige och den svenska arbetsmarknaden, funnit att skäliga
misstankar om upprepad våldsbrottslighet antecknade i misstankeregistret
samt tidigare utfärdat besöksförbud, väckt tveksamhet om utlänningens
förväntade levnadssätt. Vid en samlad bedömning av denna tveksamhet och
övriga omständigheter i målet har det funnits skäl att enligt 5 kap. 7 § UtlL
tidsbegränsa uppehållstillståndet. Överdomstolen hade i målet endast att ta
ställning till frågan om tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd (se
MIG 2010:19).
Avslag och utvisning

När utredningen i ärendet tyder på att ett fortsatt uppehållstillstånd bör
vägras, eller ett gällande uppehållstillstånd återkallas, och utlänningen
befinner sig här i landet, tas normalt frågan om utvisning upp. Ett offentligt
biträde förordnas i så fall regelmässigt. När förhållandet upphört under tiden
för den uppskjutna invandringsprövningen kan det, i de fall utlänningen
önskar att stanna kvar i Sverige men det inte står klart att fortsatt tillstånd
bör ges, därmed antas att han eller hon har behov av ett offentligt biträde (18
kap. 1 § första stycket 2 UtlL).
Om den slutliga bedömningen blir att ansökan ska avslås eller det gällande
tillståndet återkallas, förenas beslutet när utlänningen befinner sig i Sverige
normalt enligt 8 kap. 6 § UtlL med en utvisning.
En EES-medborgare, eller en familjemedlem till en EES-medborgare, som

vistats i Sverige i mer än tre månader och saknar uppehållsrätt kan istället
komma att utvisas med stöd av 8 kap. 10 § UtlL. Även när uppehållsrätt
föreligger kan dock en EES-medborgare eller dennes familjemedlem utvisas
m.h.t. allmän ordning och säkerhet. Det följer av 8 kap. 11 § andra stycket
UtlL.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Dna-analys i familje- Skapad 2008-06-09
återföreningsärenden Uppdaterad 2019-08-20
Dna-analys i familjeåterföreningsärenden
Bakgrund
Syftet med dna-analysen
Initiativ till och förutsättningar för dna-analys
Allmänt
Bevislättnadsärenden
Beslut om dna-analys
Myndighetskontakter
Kostnadsansvar
Information om och samtycke till provtagning och analys
Handläggningsrutiner
Analysresultatet och dess användning
Ersättning för dna-analys utförd på sökandens initiativ
Bakgrund
En förutsättning för rätten till familjeåterförening är att släktskapet kan
bevisas. I vissa länder försvåras detta av att folkbokföringen är bristfällig
och id-handlingar inte är tillförlitliga. Beslutsunderlaget blir därmed ofta
dåligt men för att inte omöjliggöra familjeåterförening i dessa fall ställdes
tidigare inte sällan lägre beviskrav än annars vid prövningen av släktskapet.
Detta var självfallet inte tillfredsställande, särskilt mot bakgrund av att det
hade hänt att barn kommit till Sverige för att återförenas med personer som
inte var deras föräldrar vilket lett till stora problem både för barnen och för
samhället. I första hand för att främja barns bästa är det möjligt för
Migrationsverket att erbjuda dna-analys för att styrka släktskap mellan
sökanden och en eller två personer i ett barn-förälderförhållande. Även i
vissa andra anknytningsärenden kan ett sådant erbjudande lämnas.
En dna-analys är frivillig och förfarandet är kostnadsfritt för de enskilda

som berörs. I vissa fall kan den som själv bekostat en dna-analys få
ersättning för kostnaden. Den rättsliga regleringen finns i 13 kap. 15–16 §§
UtlL och förarbetena till regelverket i prop.2005/06:72 s. 62–82. 4 kap. 21 c
§ och 27 § UtlF innehåller bestämmelser om verkställigheten av
analysarbetet.
Migrationsverket har efter samråd med UD gett utlandsmyndigheterna råd

och rekommendationer beträffande deras medverkan i utlänningsärenden
där frågan om dna-analys aktualiseras. Uppdraget till myndigheterna att
bistå i ett enskilt fall ges av den enhet på verket som handlägger det aktuella
återföreningsärendet.
2(7)
Till detta handboksavsnitt bifogas ett INFORMATIONSBLAD (bilaga 1)

och ett formulär SAMTYCKE (bilaga 2) som behandlas närmare i det
följande.
Om dna-analys blir aktuell i ett familjeåterföreningsärende där både

sökanden och anknytningspersonen befinner sig i Sverige, gäller det som
sägs i det följande i tillämpliga delar.
Syftet med dna-analysen

Syftet med den lagstadgade rätten till en dna-analys är att sökanden ska
kunna få en möjlighet att styrka det släktskap som åberopas som grund för
ansökan om uppehållstillstånd grundat på anknytning, när han eller hon inte
genom övrig bevisning kunnat styrka släktrelationen. Så kan t.ex. vara fallet
när sökanden styrkt sin identitet med ett hemlandspass, men saknar
möjlighet att genom handlingar styrka det åberopade släktförhållandet.
Migrationsöverdomstolen har genom sin praxis utvecklat en

bevislättnadsregel avseende identiteten, vid en ansökan om
uppehållstillstånd grundad på anknytning. Bevislättnadsregeln innebär att
identiteten hos en sökande från ett land med ingen eller dålig
myndighetsstruktur endast behöver göras sannolik. En förutsättning för att
regeln ska tillämpas är att det finns en dna-analys som styrker
släktförhållandena (se MIG 2012:1, MIG 2014:16, MIG 2016:6 och MIG
2016:13, jämfört med MIG 2011:11). Mer om dessa bedömningar framgår
av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående kraven på
klarlagd identitet och pass i ärenden om uppehållstillstånd (SR 020/2019).
Initiativ till och förutsättningar för dna-analys

Allmänt
En allmän förutsättning för att det ska bli aktuellt att erbjuda en dna-analys
är att det finns en öppen ansökan om uppehållstillstånd grundad på
anknytning till en person som bor i Sverige. Med undantag för de s.k.
bevislättnadsfallen, som behandlas nedan, ska både sökanden och
anknytningspersonen vara hörda innan frågan om dna-analys blir aktuell. Id-
frågor och familje- och släktförhållanden ska alltid utredas noggrant och
ofullständiga utredningar ska kompletteras. Dna-analys får inte användas för
att kompensera ett bristfälligt beslutsunderlag.
Släktutredningen måste vara omsorgsfull bl.a. för att säkerställa att dna-
analysen får rätt bevisvärde. En reservation som i princip alltid lämnas i
samband med analysresultatet är nämligen att den uppgivna sannolikheten (i
regel 99,99 procent eller mer) för att en viss person är barn till en viss annan
3(7)
person gäller endast under förutsättning att ingen annan nära släkting (t.ex.
ett syskon) kan vara förälder. Se vidare nedan om extra beräkningar i dna-
analysen.
Enligt 13 kap. 15 § UtlL ska Migrationsverket ge den sökande och

anknytningspersonen tillfälle att få en dna-analys utförd när det gäller det
biologiska släktskap som åberopas i ansökan om
 utredningen om släktskapet inte är tillräcklig för att

uppehållstillstånd ska beviljas (13 kap. 15 § första stycket 1),
 det inte är uppenbart att det åberopade släktskapet inte föreligger (13
kap. 15 § första stycket 2),
 ansökningen inte ska avslås av andra skäl än p.g.a. otillräcklig
utredning om släktskapet (13 kap. 15 § andra stycket), och
 de som ska undersökas har informerats om syftet med dna-analysen
och gett sitt skriftliga samtycke (13 kap. 15 § tredje stycket).
Det krävs vidare att det är frågan om ett uppehållstillstånd p.g.a.

familjeanknytning enligt någon av följande bestämmelser:
 Ett barn ansöker p.g.a. anknytning till en förälder (5 kap. 3 § första

stycket 2 UtlL).
 En nära anhörig som har haft hushållsgemenskap (5 kap. 3 a § första
stycket 2 UtlL).
 En förälder som är vårdnadshavare och sammanbor med ett barn i
Sverige (5 kap. 3 a § första stycket 3 UtlL).
 En förälder som ska utöva umgänge (5 kap. 3 a § första stycket 4
UtlL).
 En anhörig till en flykting eller annan skyddsbehövande, om det
finns synnerliga skäl (5 kap. 3 a § tredje stycket 2 UtlL).
 Den som på annat sätt har särskild anknytning till Sverige, om det
finns synnerliga skäl (5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL).
Migrationsverket ska då ge sökanden och anknytningspersonen tillfälle att

få en dna-analys utförd. Kostnaderna betalas av staten.
Bevislättnadsärenden
Det ovan nämnda rättsliga ställningstagandet angående kraven på klarlagd
identitet och pass (SR 020/2019) slår fast utgångspunkten att en sökandes
identitet ska vara styrkt för att uppehållstillstånd ska beviljas. Detta gäller
alltid när ansökan prövas medan sökanden befinner sig utanför Sverige,
utom vid överföring på flyktingkvoten. Huvudregeln är därmed att en
sökande i utlandet ska kunna styrka sin identitet för att få uppehållstillstånd
för familjeåterförening i Sverige.
4(7)
Det kan dock p.g.a. förhållandena i sökandens hemland vara svårt eller
omöjligt att skaffa tillförlitliga dokument som klarlägger identitet och
släktskap. Sedan flera år gäller detta beträffande sökande från t.ex. Somalia.
Utifrån en proportionalitetsbedömning har ett lägre beviskrav, med innebörd
att identiteten ska göras sannolik, i sådana fall ansetts motiverat. Frågan om
identitet får bedömas i förhållande till rätten till familjeåterförening och
rätten till skydd för familjelivet i artikel 8 i Europakonventionen.
En dna-analys som påvisar släktskap styrker inte identitet, utan släktskapet.

Analysresultatet kan emellertid ha en avgörande betydelse för att
bevisningen avseende identiteten ska nå upp till bevisnivån sannolik. Detta
innebär att det biologiska släktskapet får betydelse för bedömningen av
rätten till familjeåterförening och därmed blir frågan om dna-analys
relevant.
Mer om dessa bedömningar framgår av Migrationsverkets rättsliga

ställningstagande angående kraven på klarlagd identitet och pass i ärenden
om uppehållstillstånd (SR 020/2019).
Beslut om dna-analys
Med undantag för bevislättnadsfallen beslutar Migrationsverket formellt att
erbjuda dna-analys i det enskilda ärendet varefter provtagning sker.
I bevislättnadsfallen förekommer av praktiska skäl, framför allt avseende

sökande från Somalia, att dna-prov tas från sökanden i utlandet innan verket
har bestämt om en analys ska göras.
Provtagning och dna-analys är som tidigare nämnts frivillig. Analysen görs

med hjälp av prov som tagits dels vid verket, dels vid den utlandsmyndighet
som utrett anknytningsärendet.
Av Migrationsverkets beslut, som också är en beställning av analys, ska

framgå
 vilka personer som ingår i ärendet (kvinna, man, barn med

personuppgifter)
 frågeställningen, dvs. vilken typ av undersökning som ska göras
(t.ex. faderskapsundersökning)
 om undersökningen någon gång ska göras med extra beräkningar
(t.ex. för att beräkna sannolikheten för att en bror till den angivna
fadern skulle vara far) I så fall ska frågeställningen definieras, dvs.
släktskapet, som ska beräknas, ska anges
 ärendenummer, beställande enhets namn och adress samt
handläggarens telefonnummer och e-postadress.
5(7)
Analysen utförs av Rättsmedicinalverket, Avdelningen för rättsgenetik och

rättskemi, i Linköping.
Om en sökande själv begär att få en dna-analys utförd, men

Migrationsverket anser att förutsättningarna för analys inte är uppfyllda, bör
ett formellt beslut fattas. Ett sådant beslut är att betrakta som ett beslut
under ärendets beredning och kan inte överklagas särskilt.
Myndighetskontakter
Kontakter med utlandsmyndigheter och Rättmedicinalverket i allmänna och
enskilda frågor som rör dna-analyser går normalt via Migrationsverket.
Kontaktperson på verket och utlandsmyndigheten är respektive handläggare
av det aktuella tillståndsärendet.
Kostnadsansvar
Kostnader för provtagning och transporter av prover i Sverige och för dna-
analyser betalas av Migrationsverket.
Utlandsmyndigheterna svarar för sina kostnader i samband med provtagning

och transporten av prover till Sverige.
Information om och samtycke till provtagning och

analys
Anknytningspersonen och sökanden informeras av Migrationsverket
respektive utlandsmyndigheten om vad dna-analys innebär och hur den ska
genomföras. Ett informationsblad som kan användas i det syftet finns i detta
kapitel. Är anknytningspersonen eller sökanden minderårig, är det
vårdnadshavaren eller någon annan rättslig företrädare för den minderårige
som ska informeras och samtycka enligt nedan.
Både sökanden och anknytningspersonen ska skriftligen samtycka till att

berörda myndigheter medverkar vid provtagning, att dna-analys görs och att
resultatet av analysen används i ärendet. Genom samtycket ges
Migrationsverket och Rättsmedicinalverket också behörighet att samråda
med varandra. Sökanden skriver under sitt exemplar av samtycket i
kontakten med utlandsmyndigheten och anknytningspersonen gör detsamma
hos verkets tillståndsenhet. Ett formulär för samtycke finns också i detta
kapitel.
Om ett minderårigt barn är anknytningsperson (A.) eller sökande (B.) ska

följande uttalanden ur den tidigare nämnda propositionen beaktas vid
handläggningen:
6(7)
Enligt svensk rätt kan ett barn under arton år normalt inte själv lämna giltigt
samtycke till ett ingrepp av det slag som provtagning och dna-analys innebär.
I stället är det barnets vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor
som rör barnets personliga förhållanden. Vårdnadshavare är normalt barnets föräldrar eller
en av dem. Vårdnaden består fram till dess barnet fyllt arton år eller dessförinnan ingått
äktenskap.
---
A. I fråga om barn under arton år som är utländska medborgare eller statslösa och som har
kommit till Sverige utan föräldrar eller någon annan vuxen som ansvarar för barnet gäller
sedan den 1 juli 2005 lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn som
innehåller särskilda bestämmelser om det rättsliga företrädarskapet för dessa barn. Enligt
lagen skall en god man förordnas för ett barn som vid ankomsten till Sverige är skilt från
sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas
ställe, om det inte är uppenbart obehövligt (2 §). Detsamma gäller om barnets föräldrar eller
den som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, efter barnets ankomst till Sverige men innan
barnet fått uppehållstillstånd, på grund av dödsfall eller sjukdom eller av annan orsak upphör
att kunna utöva vårdnaden eller förmynderskapet. Den gode mannen har till uppgift att i
vårdnadshavares eller förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och
sköta dess angelägenheter. När frågan om dna-analys uppkommer beträffande ett
ensamkommande barn är alltså den gode mannen behörig att lämna samtycke för barnets
räkning.
Efter det att uppehållstillstånd meddelats för ett ensamkommande barn skall den gode
mannen i normalfallet ersättas av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt
föräldrabalken. - - - Också en särskilt förordnad vårdnadshavare har rätt och skyldighet att
besluta i frågor som rör barnets personliga förhållanden och i förekommande fall skall
samtycke till dna-analys för barnets räkning lämnas av den särskilda vårdnadshavaren.
B. Om dna-analys aktualiseras beträffande ett barn som är bosatt i utlandet kan frågan om
vem som skall lämna samtycke för barnets räkning behöva bedömas med tillämpning av
annat lands lag. Som huvudregel gäller att frågan om vem som skall anses som
vårdnadshavare skall avgöras enligt lagen i det land där barnet har sitt hemvist (den s.k.
domicilprincipen). Om barnet enligt bestämmelser i hemvistlandets lag står under någons
vårdnad skall vårdnadshavaren lämna samtycket. Det kan vara barnets förälder eller kanske
någon annan släkting som tagit över föräldraansvaret. Om det visar sig omöjligt att fastställa
vem som enligt rättsordningen i barnets hemland företräder barnet, kan enda återstående
praktiska möjligheten vara att samtycket lämnas av den som handhar den faktiska
vårdnaden om barnet. I vissa länder kanske vårdnadsansvaret för ett barn upphör innan
barnet uppnått 18 års ålder. Om det barn som kommer i fråga för dna-analys uppnått
myndighetsåldern i hemvistlandet, bör barnet självt få lämna samtycke.
---
Utredandet av vem som enligt utländsk rätt kan lämna samtycke för ett barns räkning
torde i realiteten inte innebära något egentligt merarbete för Migrationsverket eller
utlandsmyndigheterna eftersom frågan om ställföreträdare för barn i personliga
angelägenheter uppkommer redan i samband med att ett barn ansöker om
uppehållstillstånd i Sverige.
Handläggningsrutiner
Migrationsverkets och övriga myndigheters praktiska handläggning av
frågor som rör dna-analyser beskrivs i Rutinhandboken.
Analysresultatet och dess användning

Sökandens och anknytningspersonens samtycke ger Migrationsverket rätt att
ta del av analysutlåtandet och att föra det till beslutsunderlaget i ärendet.
7(7)
När analysen är klar översänder Rättsmedicinalverket därför sitt utlåtande

till verket.
Om analysresultatet inte stämmer med de uppgifter som sökanden eller

anknytningspersonen har lämnat i ärendet, ska de ges möjlighet att
kommentera detta innan beslut fattas. Vanliga regler om partsinsyn och
kommunikationsplikt gäller. Lagstiftaren har dock uttalat att viss varsamhet
kan vara på sin plats med hänsyn till att analysresultat kan innehålla
känsliga uppgifter (t.ex. att mannen i ett äktenskap inte är biologisk far till
ett barn som fötts i detta).
Ersättning för dna-analys utförd på sökandens

initiativ
Enligt 13 kap. 16 § UtlL kan den som själv bekostat en dna-analys i vissa
fall få ersättning för kostnaden av Migrationsverket. Villkoren för det är att
verket i ett ärende inte har gett tillfälle till dna-analys, att analysen visar det
åberopade släktskapet och att uppehållstillstånd beviljas på grund av detta
släktskap.
Begäran om ersättning för en egen bekostad dna-analys behandlas som ett

särskilt ärende hos Migrationsverket, skilt från ärendet om
Migrationsverket Handbok i Barn - Allmänt om Uppdaterat 2018-03-12
migrationsärenden handläggning
Allmänt om handläggning av barnärenden
Allmänt
Barn
Definition barn
Barns rättshandlingsförmåga
Ställföreträdare
Vårdnad
Vårdnadsavgörande
God man
Bestämmelser om god man
Ansökan
Krav på god man
Anmälan
Offentligt biträde
Förordnande
Förhållandet mellan offentligt biträde och god man
Barn som far illa
Yttrande från socialnämnd
Läkarintyg
Allmänt
Handläggning av ärenden som rör barn kräver särskild kompetens och
omsorg. För Migrationsverket innebär begreppet kompetens förmågan och
viljan att lösa en uppgift, det vill säga att kunskap omsätts i praktisk
handling. För att leva upp till ett barnrättsperspektiv behövs kunskap och
insikter om barns rättigheter (barnrättskompetens) samt om barns och ungas
behov och utveckling (barnkompetens). Det framgår av generaldirektörens
administrativa beslut om Policy för Migrationsverkets arbete med barn
(GDA 06/2011), den s.k. barnpolicyn.
Barn
Definition barn
I barnkonventionens första artikel definieras begreppet ”barn” på detta sätt:
I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte
barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet. Detta
kommer till uttryck i 1 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).
Det vanligaste är att myndighetsåldern är just 18 år, även om det

förekommer myndighetsåldrar upp till 21 år i en del länder. Att
myndighetsåldern understiger 18 år är dock mindre vanligt.
I de fall barnet inte har någon förälder som företräder det kan det bli aktuellt
att förordna en god man för barnet, om barnet ansöker om uppehållstillstånd
i Sverige. Om ansökan däremot lämnas in på en ambassad bör verket, innan
fortsatt utredning, utreda om det finns någon vuxen i barnets närhet som kan
anses företräda barnet i ärendet om uppehållstillstånd.
Migrationsverket tillämpar en 18 års gräns (1 kap. 2 § UtlL.) när det gäller
behörigheten att själv föra sin talan i ärenden om uppehållstillstånd, pass
m.m.
Migrationsöverdomstolen har ansett att det är barnets faktiska ålder vid

prövningstillfället som blir avgörande om utlänningen ska betraktas som
barn eller inte. Inte åldern vid ansökningstillfället (se MIG 2007:5 och MIG
2007:14).
Normalt krävs det att en person ska vara myndig för att kunna företa egna
rättshandlingar som att lämna in ansökningar till myndigheter och företräda
sig själv i ärenden hos myndigheter. I frågan om vilken rättshandlings-
förmåga en person har, tillämpas den lagstiftning som gäller i det land där
personen har sin hemvist. Ärenden om uppehållstillstånd m.m. hänför sig till
en persons personliga, till skillnad från ekonomiska, angelägenheter. För att
kunna ansöka om uppehållstillstånd måste man kunna företräda sig själv i
personliga angelägenheter enligt den lag som gäller där man är bosatt.
Vanligen är det den/de som har vårdnaden om barnet, normalt föräldrarna,
som är barnets företrädare när det gäller personliga angelägenheter (jmf.
MIG 2009:17).
Ställföreträdare
Hemvist- och nationalitetsprinciperna
I den svenska internationella privat- och processrätten förekommer
nationalitets- och hemvistprinciperna parallellt. Deras respektive inflytande
över de svenska bestämmelserna om internationella förmynderskaps- och
vårdnadsfrågor har lett till att viktiga prejudiciella frågor av betydelse för
barn avgörs utifrån skilda utgångspunkter. Det innebär att svenska
bestämmelser om internationella förmynderskapsfrågor tillämpas i enlighet
med nationalitetsprincipen (se Lag (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållande rörande äktenskap och förmyndarskap, IÄL). Medan
hemvistprincipen tillämpas på frågor om vårdnad.
Vem som kan vara ett barns ställföreträdare

Generellt är det barnets vårdnadshavare som även är barnets ställföreträdare.
Som huvudregel gäller att vem som ska anses som barnets vårdnadshavare
ska avgöras enligt lagen i det land där barnet har sitt hemvist, den s.k.
domicilprincipen (se, prop. 2004/05:136 s. 24, MIG 2009:17). Det innebär
att barnet kan vara medborgare i ett land men ha sitt hemvist i ett annat, vars
lag ska tillämpas i fråga om vårdnad.
Vårdnadshavare
Ett barn som kommer antingen ensamt eller tillsammans med sina föräldrar
till Sverige kan inte anses ha sitt hemvist här redan från början. Så länge
barnet inte har förvärvat hemvist i Sverige är den eller de vårdnadshavare
för barnet enligt lagen där barnet senast hade hemvist också att anses som
vårdnadshavare här. Det är först när barnet förvärvat hemvist i Sverige som
svensk rätt blir till tillämplig.
Detsamma gäller för ett barn som antingen ansöker om uppehållstillstånd

ensam eller tillsammans med den ene föräldern, d v s vem som ska anses
som vårdnadshavare avgörs enligt lagen i det land där barnet har sitt
hemvist.
Svensk lagstiftning skiljer på vårdnadshavare och förmyndare, vilket

nödvändigtvis inte behöver vara fallet i utländska rättsordningar.
Enligt föräldrabalkens regler anses en vårdnadshavare ha ansvar för barnets

personliga förhållande. Vårdnadshavaren ska se till att barnet får
omvårdnad, trygghet och en god fostran. Vidare ska vårdnadshavaren se till
att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder,
utveckling och övriga omständigheter samt tillfredställande försörjning och
utbildning.
Förmyndare
Förmyndarskap kan anordnas enligt svensk lag för utländska barn med
hemvist här (jmf. IÄL). Det förutsätts emellertid att Utrikesdepartementet
skickat en förfrågan till medborgarstaten om de kommer att anordna
förmyndarskap för barnet. Om medborgarstaten svarat att förmynderskap
inte kommer att anordnas där eller deras svar på en sådan förfrågan inte
kommer in inom sex månader kan således förmyndarskap anordnas enligt
svensk lag.
För att förmyndarskap ska anses vara anordnat i medborgarskapsstaten bör

det vara tillräckligt att man där betraktar exempelvis föräldrar eller någon av
dem som förmyndare omedelbart på grund av lag.
En förmyndares huvudsakliga uppgift är att förvalta den omyndiges

tillgångar och företräda denne i angelägenheter som rör tillgångarna, d v s
den omyndiges ekonomiska angelägenheter.
Frågan om behov av en förmyndare torde således aldrig bli aktuell i ärenden

om uppehållstillstånd.
God man
Om barnet kommer till Sverige utan vårdnadshavare eller annan person som
trätt i vårdnadshavarens ställe kan god man förordnas för barnet (lag
(2005:429) om god man för ensamkommande barn). En god man har en
skyldighet att ansöka om uppehållstillstånd för ett ensamkommande barn,
om det inte är uppenbart obehövligt.
Exempel på fall där det kan anses uppenbart obehövligt att förordna om god
man är ett utländskt barn som utan sina föräldrar (eller motsvarande) vistas
här i landet under en resa eller som utbytesstudent. Likaså kan det finnas
skäl att underlåta att förordna god man för ett barn som inom en kortare tid
kommer att fylla 18 år och inte i övrigt är i behov av någon som kan träda i
hans eller hennes förmyndares och vårdnadshavares ställe. I ett fall som det
senast nämnda torde det i stället räcka med att förordna om ett offentligt
biträde för barnet, om så inte redan skett. (Se vidare under rubriken God
man nedan).
Offentligt biträde
Ett offentligt biträde bör alltid förordnas för barn under 18 år som befinner
sig i Sverige utan vårdnadshavare eller annan person som kan anses ha trätt i
vårdnadshavarens ställe. Den som i ett utlänningsärende förordnas till
offentligt biträde för ett barn utan vårdnadshavare är även barnets
ställföreträdare i ärendet, utan särskilt förordnande. Det gäller enbart i de
fall där det inte finns någon god man förordnad för barnet.
Vårdnad
Alla barn behöver tillsyn och omsorg. I de flesta fall har barnens föräldrar
ansvar för detta. I de flesta konventioner, europeiska och internationella,
används begreppet ”föräldraansvar” för att beskriva rättigheter och
skyldigheter i samband med omsorgen om ett barn. Det innebär även rätten
att företräda barnet juridiskt. Se även Europeiska unionens råds riktlinjer för
tillämpningen av direktiv 2003/86/EG vad gäller vårdnad.
I de allra flesta fall är det föräldrarna som har föräldraansvaret, naturligt

nog. Om föräldrarna av någon anledning inte längre klarar av eller har
tillstånd att ha hand om sitt barn, kan en förmyndare utses att företräda
barnet. Förmyndaren kan vara en släkting, utomstående person eller en
institution.
Om föräldrarna skiljer sig eller separerar måste de bestämma hur ansvaret

ska utövas i framtiden. Föräldrarna kan bestämma att barnet ska bo växelvis
hos båda föräldrarna eller bara hos den ena. I det sist nämnda fallet har den
andra föräldern oftast rätt att träffa barnet vid vissa tidpunkter. Föräldrarna
kan fatta dessa beslut genom avtal eller genom att vända sig till domstol.
Som tidigare nämnts anses inte ett barn som kommer ensam till Sverige ha
sitt hemvist här redan från början. Om det ensamkommande barnet inte har
förvärvat hemvist här, är den som är vårdnadshavare för barnet i hemlandet
eller där barnet senast hade hemvist att anse som vårdnadshavare också i
Sverige. Om fråga om vårdnadsförhållandet skulle uppkomma efter det att
barnet förvärvat hemvist här, görs däremot bedömningen att svensk rätt blir
tillämplig.
Att det ensamkommande barnet därmed kommer att vara skilt från den som
är att anse som vårdnadshavare vållar naturligtvis en rad praktiska problem,
eftersom vårdnadshavaren ensam har beslutanderätten i frågor som rör
barnets personliga förhållanden. Hit hör t.ex. frågor om bostadsort och
skolgång. Även om det skulle vara känt vem som är vårdnadshavare i
hemlandet, kan det i praktiken vara omöjligt för honom eller henne att på ett
meningsfullt sätt fatta beslut i frågor som rör barnets förhållanden. För att
lösa detta problem kan barnet komma att få en god man.
När barnet väl har fått hemvist i Sverige tillämpas svensk lag och det är
först då det kan komma i fråga att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare
för barnet, t.ex. på den grunden att dess föräldrar är döda (6 kap. 9 §
föräldrabalken). Dock kan en god man förordnas för barn som inte anses ha
hemvist i Sverige.
Omvårdnad av barn
Detta avsnitt är inte avsett att redogöra för all utländsk rätt vad gäller
omvårdnad av barn, utan är mer tänkt som exempel på hur andra länder kan
se på omvårdnaden av barn.
Barn som inte kan bo kvar i sin hemmiljö av någon anledning kan få särskilt
skydd genom placering i fosterhem eller barnhem för kortare eller längre
perioder. I vissa fall kan barnet bli tillgänglig för adoption, nationellt eller
internationell (jmf. artikel 20 i Barnkonventionen).
Det finns de länder som inte tillåter adoption. Anledningen härtill är en

tolkning av två verser i koranen (Sura nr. 33, vers 4 och 5). En anledning till
förbudet är att man vill behålla blodslinjen och därigenom sitt ursprung. En
annan är att ett barn har rätt till sin identitet. Koranen ger dock föräldralösa
barn skydd och värdesätter de som tar sig an föräldralösa barn i sina hem.
Benämningen på denna placering i fosterhem kallas ibland för kafalah, eller
som i Somalia korshasho. I dessa fall behandlas ett föräldralöst barn på
samma sätt som de biologiska barnen, men har inte samma rättigheter som
de. Barnet behåller sitt namn och ärver sin biologiska släkt. Barnet behåller
dessutom sitt namn. Den person som tar hand om barnet kallas för kafil.
Kafalah regleras och registreras i shariadomstol. Kafalah kan vara både

nationell och internationell. Internationell kafalah godkänns så länge den
inte sker över religionsgränsen.
Vid fråga om nationell kafalah måste all nödvändig dokumentation lämnas
in till ansvarig institution, i syfte att övertyga om förmåga/lämplighet att ta
hand om och försörja barnet. Om det godkänns av institutionen i fråga
överförs dokumentationen till den religiösa domstolen för beslut och däref-
ter till ministeriet. Vid fråga om internationell kafalah gäller samma proce-
dur med den skillnaden att en godkänd utländsk adoptionsbyrå måste vara
mellanhand jämte aktuellt lands representation.
Observera dock att kafalah i vissa länder inte kräver någon registrering eller
domstolsförfarande. Här räcker det med sedvänja (t.ex. Somalia)
För information om adoption se avsnitt Barn som är eller avses bli

adopterade och Rätt till familjeåterförening.
Vårdnadsavgörande
Om det inte föreligger något vårdnadsavgörande eller det visserligen finns
ett sådant avgörande beträffande barnet, uppkommer frågan vem som ska
anses vara vårdnadshavare för barnet här i landet. Mycket talar för att ett
legalt vårdnadsförhållande – dvs. ett fall där vårdnaden tillkommer någon på
grund av en föreskrift i ett lands lag och alltså utan att ett särskilt beslut har
behövt fattas – får anses bestå för ett barn vars vistelse i Sverige inte har
karaktär av hemvist. Ett legalt vårdnadsförhållande kan t.ex. uppkomma på
grund av en bestämmelse i det aktuella landets lag om att barnets föräldrar
är dess vårdnadshavare. I fall där barnet däremot har fått hemvist i Sverige,
talar praxis för att vårdnadsförhållandet ska bedömas enligt svensk rätt.
Enligt den s.k. domicilprincipen gäller som huvudregel att vem som ska
anses som vårdnadshavare för ett barn ska avgöras enligt lagen i det land där
barnet har sin hemvist. Det avgörande blir här om personen är
vårdnadshavare i hemvistlandet, enligt lag, sedvänja eller myndighets-
beslut. I dessa fall saknas det därför betydelse om ett vårdnadsavgörande
även är gällande i Sverige enligt internationell privaträtt eller inte. En dom
kan således inte frånkännas bevisvärde enbart med hänvisning till att de inte
är gällande i Sverige.
Inom EU är vårdnad och umgängesrätt reglerat genom konventioner och

nationella lagar. Bestämmelserna om vårdnad och umgängesrätt varierar
dock från medlemsstat till medlemsstat. För mer information om de olika
europeiska ländernas bestämmelser se vidare Europeiska kommissionens
hemsida ec.europa.eu/civiljustice.
Vårdnadsfrågor i äktenskapsmål prövas däremot alltid enligt svensk lag om

barnet vistas här i landet, vilket framgår av 3 kap. 6 § IÄL.
God man
Bestämmelser om god man

Bestämmelser om god man finns i lagen om god man för ensamkommande
barn (2005:429).
Lagen innebär att en god man i juridisk hänseende ska betraktas som en
förälder (eller annan vårdnadshavare) med samma befogenheter att verka
och besluta kring barnet som en sådan har. Den gode mannen träder således
istället för både förmyndare och vårdnadshavare för barnet. Undantaget är
att en god man inte har det faktiska ansvaret för den dagliga omvårdnaden,
om han/hon inte samtidigt är familjehemsförälder. Den gode mannen har
heller inte något försörjningsansvar. Däremot bör den gode mannen
bestämma om barnet ska ansöka om uppehållstillstånd. I så fall blir den
gode mannen att anses som barnets ställföreträdare i ärendet om
God man ges också en möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på
frågan om barnets boende. God man kan, i barnets intresse, förbjuda barnet
att lämna en viss plats, till exempel ett familjehem. Om barnet avviker och
sedan återfinns hos någon annan kan god man begära att länsrätten flyttar
över barnet till den gode mannen eller till annat ställe som den gode mannen
anser bäst för barnet. I övrigt ska den gode mannen ha regelbundna
kontakter med barnet, andra personer och myndigheter kring barnet. God
man ska således fungera som ett nav och se till att allt kring barnet fungerar.
Ytterst består uppdraget som god man i att se till att barnet får en trygg
tillvaro i Sverige, men den gode mannen har inget försörjningsansvar.
Däremot ska en god man ha regelbunden kontakt med barnet, det hem där
barnet vistas, det offentliga biträdet och barnets skola för att försäkra sig om
att barnet har det bra och dess rättigheter tillvaratas. Det är den gode
mannens ansvar att se till att alla kontakterna tas.
Ansökan
Ansökan om god man får göras av Migrationsverket och socialnämnden i
den kommun där barnet vistas. Det är Överförmyndaren eller
Överförmyndarnämnden i kommunen där barnet bor som beslutar om att
förordna om god man. Överförmyndaren får också självmant ta upp frågan
enligt 3 § i lagen om god man för ensamkommande barn (2005:429).
Propositionen uttalar klart att alla barn som kommer till Sverige omfattas av
lagen om rätt till god man oavsett anledningen till att de har ansökt om
uppehållstillstånd. Dessutom omfattar lagen barn som har kommit till
Sverige med en vårdnadshavare, men som av någon orsak blivit ensamma
under vistelsen här (till exempel om föräldrarna övergivit dem).
Huvudregeln är att ett ensamkommande barn eller ett barn som blivit ensamt
här alltid har behov av att få en vuxen företrädare förordnad för sig.
Barnet anses som ensamkommande om det vid ankomsten till Sverige är
skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får
anses ha trätt i föräldrarnas ställe, enligt 2 § 1 st.
Vad som avses med att en vuxen person har trätt i föräldrarnas ställe är att
han eller hon på grund av lagen eller sedvänjan i den stat där barnet senast
hade hemvist har ställning som vårdnadshavare för barnet. Detsamma gäller
för de personer som enligt ett domstolsavgörande som erkänns här är
vårdandshavare för barnet. Avgörande är således att den vuxne av svenska
myndigheter erkänns som företrädare för barnet (prop. 2004/05:136 s. 26).
God man ska också förordnas om barnets föräldrar eller en annan vuxen
person, som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, efter barnets ankomst till
Sverige men innan barnet har fått uppehållstillstånd här på grund av dödsfall
eller sjukdom eller av någon annan orsak upphör att kunna utöva
förmynderskapet eller vårdnaden enligt 2 § 1 st.
Det är, som tidigare nämnts, överförmyndaren eller överförmyndarnämnden

i den kommun där barnet bor som beslutar om att förordna god man för ett
barn som står utan vårdnadshavare.
Barn som har kommit till Sverige i sällskap med en vuxen som ansvarar för
dem omfattas normalt inte av reglerna och då ska inte någon god man
förordnas för dessa barn.
Propositionen beskriver två situationer 1) barnet anländer till Sverige med

en förälder som i hemlandet inte har ställning av vårdnadshavare. 2) barnet
anländer till Sverige med en vuxen som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe
genom att den vuxne på grund av lag eller sedvänja i hemlandet har en
ställning som vårdnadshavare.
Propositionen tar även upp några exempel på fall när det kan anses som
uppenbart obehövligt att förordna god man. Så kan vara fallet om barnet
inom kortare tid kommer att fylla 18 år, befinner sig här i landet på resa
eller som utbytesstudent.
Om överförmyndaren beslutar att det inte finns behov av en god man, ska
verket ta kontakt med överförmyndaren och begära besked om vem som
överförmyndaren anser är barnets legala ställföreträdare.
Överförmyndarens besked om detta ska noga dokumenteras, liksom andra

åtgärder kring ansökan om god man. Migrationsverket bör alltid ansöka om
god man, även vid tveksamheter om barnet omfattas av lagen eller inte.
Krav på god man
I fråga om vem som överförmyndaren kan utse till god man regleras i 11
kap. 12 och 13 §§ föräldrabalken (1949:381). Här sägs att ”till god man eller
förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller
kvinna”. Propositionen säger vidare att en god man ska vara lämpad för
arbete med barn som befinner sig i en utsatt situation, ha god kunskap om
det svenska samhället och ha förmåga att aktivt kunna ta tillvara barnets
intressen i förhållande till myndigheter och andra.
Om Migrationsverket får in uppgifter om att den gode mannen inte sköter

sitt uppdrag bör vi göra en tjänsteanteckning om dessa förhållanden och
anmäla det till överförmyndaren.
Anmälan
Så snart vi har gjort bedömningen att den sökande är ett barn som har
anlänt till Sverige utan sina vårdnadshavare ska vi omgående ansöka
om en god man. Normalt sker det i samband med att ansökan om
uppehållstillstånd lämnas in till verket.
Att Migrationsverket ansöker om god man innebär inte att vi ska sluta
utreda om den vuxne som medföljer verkligen trätt i föräldrarnas ställe och
om han/hon har för avsikt att ta hand om barnet. I ett enskilt fall kan det
framkomma att en vuxen person som anlänt tillsammans med barnet, skulle
kunna fungera som dess ställföreträdare, men som inte har för avsikt att ta
hand om barnet. Barnet bör då ses som ett ensamkommande barn. Vi måste
därför fortsätta utreda dessa förhållanden. Att utredningen härom fortsätter
bör vi meddela överförmyndaren i samband med att ansökan om god man
ges in. Informationen kan lämpligen lämnas i ett telefonsamtal och
dokumenteras i en tjänsteanteckning.
Det är överförmyndaren som beslutar om det finns behov av god man. Om

överförmyndaren beslutar att det inte finns behov av god man, ska verket ta
kontakt med överförmyndaren och begära besked om vem som
överförmyndaren anser är barnets legala ställföreträdare. Överförmyndarens
besked om detta ska noga dokumenteras, liksom givetvis andra åtgärder
kring ansökan om god man.
I de fall ett barns förälder är underårig bör ingen god man förordnas för
barnet. Den underårige föräldern har rätt att företräda sitt barn. Om den
underårige föräldern är medsökande och ansökan lämnas in i Sverige kan
god man behöva förordnas för föräldern.
Av SOU 2003:51 s. 98 ”God man för ensamkommande barn” framgår

följande.
”Underåriga som har ingått äktenskap eller som ingår äktenskap här intar något av en
särställning i frågan om vem som är att betrakta som ensamkommande. Om den underårige
är gift med en person över 18 år som han eller hon anländer hit tillsammans med kan det
tänkas att lagen i det land där den underårige senast hade sin hemvist föreskriver att han
eller hon står under sin makes vårdnad. Under sådana förhållanden skulle det kunna hävdas
att maken har trätt i den underåriges föräldrars ställe och att personen i fråga således inte
ska betraktas som ensamkommande. Det torde emellertid strida mot grundläggande
värderingar här i landet att acceptera ett synsätt som innebär att en make underordnas den
andre, och sannolikt måste en sådan utländsk regel frånkännas verkan med tillämpning av
principen om ordre public. Med hänsyn härtill bör även en gift underårig utan medföljande
föräldrar betraktas som ensamkommande.”
Offentligt biträde
Förordnande
Om Överförmyndarnämnden dröjer med att förordna god man bör vi
omgående ta ställning till om ett offentligt biträde bör förordnas (se 18
kap 1 § utlänningslagen, UtlL). Biträdet blir då även ställföreträdare
för barnet i uppehållstillståndsärendet, så länge en god man inte är
förordnad för barnet.
Förhållandet mellan offentligt biträde och god man

Det följer av 18 kap 3 § utlänningslagen att den som är förordnad som
offentligt biträde för ett ensamkommande barn också är dess ställföreträdare
utan särskilt förordnande i det mål eller ärende som förordnandet avser.
Som tidigare nämnts gäller det bara om det inte finns en god man för barnet.
Observera att det offentliga biträdet bara kan vara ställföreträdare för barnet
i ärendet om uppehållstillstånd och således inte har rätt enligt detta lagrum
att företräda barnet i andra angelägenheter.
Om det finns en god man måste han/hon utfärda en fullmakt

till biträdet för att biträdet ska kunna vidta åtgärder som ombud.
Barn som far illa

Enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453), SoL, har myndigheter att
anmäla till socialtjänsten, om verksamheten berör barn och om de i sin
verksamhet får kännedom om något som innebär att socialtjänsten behöver
ingripa till barnets skydd. Det innebär att Migrationsverket bör göra en
anmälan till den socialtjänst där barnet befinner sig, om det finns misstanke
om att barnet far illa.
När ett barn kommer ensam till Sverige eller blir övergiven här kan barnet
vara i behov av ingripande av socialtjänsten. Så kan vara fallet när ett barn
kommer till Sverige med en vuxen som uppger sig vara vårdnadshavare,
men där det finns tveksamheter om vårdnadsskapet. Migrationsverket bör
även anmäla till socialtjänsten om det finns misstanke om människohandel.
Detsamma gäller om det finns risk för hedersrelaterat våld eller om barnet
annars riskerar att fara illa.
Yttrande från socialnämnd
Migrationsverket kan ibland behöva inhämta socialnämndens yttrande i ett
ärende. Det kan exempelvis gälla i de fall ett barn har placerats med stöd av
SoL eller Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
LVU. I vilka situationer socialnämnden är skyldig att lämna ut uppgifter till
Migrationsverket framgår 17 kap. 1 § UtlL.
Av socialnämndens yttrande bör det bland annat framgå skälet till

placeringen, nämndens bedömning av om barnets behov av placering är
akut, hur länge placeringen är planerad och vad som sker när placeringen
upphör. Det bör även framgå av yttrandet om barnet har kontakt med övrig
släkt och om det är tänkt att barnet efter placeringen ska bo tillsammans
med familjen eller inte.
Läkarintyg
Om barnet åberopar ohälsa som skäl för uppehållstillstånd kan
Migrationsverket begära att ansökan kompletteras med ett läkarintyg. Detta
för att Migrationsverket ska kunna klarlägga vilken diagnos barnet har, hans
eller hennes behov av framtida vård, nuvarande och nödvändig kommande
behandling, men också för att veta hur hälsotillståndet skulle kunna
påverkas av en resa till hemlandet etc.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Barn - Utredning Skapad 2014-12-19
Uppdaterad – 2018-03-26
Barn - Utredning
Innehåll
Inledning
Rättsregler och andra utgångspunkter
Barns vårdnadshavare
Syftet med att utreda barn
När kan det vara olämpligt att utreda barn
Utredning barn i familj
Utredning med barn
Sekretess gentemot barns vårdnadshavare
Barnkonsekvensanalyser
Allmänt
Vad är en barnkonsekvensanalys?
Barnombudsmannens modell
Utlänningslagen och barnkonventionen
Tillvägagångsätt
Ärenden rörande anknytning
Inledning
Utredning med barns kan på olika sätt skilja sig från utredning med en
vuxen. Det är därför viktigt att möta det enskilda barnet på barnets egna
villkor.
När ett barn ansöker om uppehållstillstånd är det viktigt att vi beaktar varje
barn som en individ, inte minst när barn ansöker tillsammans med sin
familj. Vi ska ha ett barnperspektiv och ett barnrättsperspektiv genom hela
ärendet, oavsett om en barnkonsekvensanalys genomförs eller inte.

Barnet ska uppmärksammas som en egen individ inte bara när barnet är
ensamkommande, ensamsökande utan även när barnet ansöker om
uppehållstillstånd tillsammans med en förälder eller båda föräldrarna. Med
detta synsätt behåller vi hela tiden barnperspektivet. Vår utgångspunkt ska
vara att varje barn, oavsett ålder, vid något tillfälle under processen ska
beredas tillfälle att få komma till tals i utredningen. Det kan dock finnas
situationer då det är olämpligt att höra ett barn (se vidare nedan).
Utredningens omfattning måste också varieras med hänsyn till barnens
ålder, mognad, fysiska och psykiska hälsa.
Barns rätt att komma till tals i alla ärenden som berör dem framgår av
utlänningslagen 1 kap. 11 §. Paragrafen har utformats med utgångspunkt i
bestämmelsen i artikel 12 i barnkonventionen. Artikel 12 innebär att barn
som är i stånd att bilda egna åsikter ska ha rätt att fritt uttrycka dessa i alla
frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande
till barnets ålder och mognad.
Enligt barnkonventionen (artikel 12, andra stycket) överlämnas det till

staten att avgöra om barnet ska höras direkt eller genom företrädare eller
ett lämpligt organ, och det ska ske på ett sätt som är förenligt med den
nationella lagstiftningens procedurregler.
Barnkonventionen betonar föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar
för barns bästa och också det lagliga ansvaret, se artikel 18 respektive 5.
Vad gäller barn som ansöker om uppehållstillstånd tillsammans med en
förälder eller ansöker själv till en förälder i Sverige är det viktigt att vi
respekterar föräldraansvaret. Vi måste också vara lyhörda för föräldrarnas
önskemål. Om föräldern/föräldrarna ska vara närvarande när ett barn hörs
får avgöras från fall till fall (prop.1996/97:25 s. 263 Svensk migrations-
politik i globalt perspektiv). Överväganden och omständigheter kring detta
ska dokumenteras i ärendet.
Om föräldrarna har en tveksam eller negativ inställning till att barnet hörs
av verket, är det lämpligt att vi samtalar med föräldrarna om orsakerna till
deras inställning. Vi ska framhålla syftet med att låta barnet komma till tals
– att i möjligaste mån förtydliga barnets egna skäl för uppehållstillstånd och
inte att söka få fram uppgifter från barnet som strider mot de som
föräldern/föräldrarna har lämnat. Samtalet med föräldrarna kring detta ska
dokumenteras i ärendet.
Om barnet ansöker om uppehållstillstånd i Sverige och inte har någon

förälder här är det givet att det förordnade biträdet ska vara med när ett barn
hörs (prop. 1996/97:25 s. 263). Detsamma gäller om en god man har
förordnats för barnet.
Syftet med att utreda barn

Migrationsverket har integrerat de två vägledande principerna om barnets
bästa (1 kap. 10§ utlänningslagen) och beaktande av barnets åsikter (1 kap.
11 §) i arbetet med barn. Barn ska uppmärksammas i processen och det ska
klarläggas vad det berörda barnet har att säga i sitt ärende. En självklarhet är
att utreda skälet till varför barnet har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige.
Handläggarna ska ha en flexibilitet i bedömningen av eventuellt samtal med

barnet. De ska beakta lämpligheten att höra dem. Barns åsikter ska tillmätas
betydelse i förhållande till dess ålder och mognad och hänsyn ska tas till
eventuell press som barnet kan utsättas för vid en utredning. Barnet kan vara
starkt influerade av de förhållanden och de förväntningar som finns i hans
eller hennes omgivning.
Att bli hörd i ärendet ska ses som en rättighet för barnet, inte en skyldighet.
Barnet får aldrig pressas till att lämna en uppgift eller uttrycka en åsikt.
Barnets rätt att bli hörd ska syfta till att förtydliga barnets situation och
grunder för uppehållstillstånd. På detta sätt skapar verket förutsättningar för
att få fram ett underlag för en helhetsbedömning av barnets bästa. Av såväl
barnkonventionen som utlänningslagen framgår att ett barns åsikter och vad
ett barn har givit uttryck för ska tillmätas betydelse i förhållande till dess
ålder och mognad.
Barnkommittén uttalade i sitt betänkande SOU 1996:115 s. 64 Barnkon-

ventionen och utlänningslagen att det inte var lämpligt att i lag ange hur
gammalt ett barn bör vara för att det ska anses vara meningsfullt att höra
barnet. Även yngre barn kan höras. Det ankommer därför på utredaren att i
varje enskilt fall göra den bedömningen. Någon ”generell gräns” (om än
informell) att verket inte hör barn som är under exempelvis tolv år finns
inte. Emellertid kan det i ett enskilt ärende anses olämpligt att höra ett litet
barn eller om barnets psykiska hälsa talar emot att barnet hörs. Givetvis kan
det finnas fler orsaker till att det kan vara olämpligt att i ett individuellt fall
höra ett barn. Det innebär dock inte att vi aldrig ska höra ett litet barn. Även
ett litet barn kan ge viktigt information i ett ärende t.ex. namn på föräldrar.
En bedömning måste således göras i varje enskilt fall.
Utredaren måste i en sådan situation vara lyhörd för vad barnets föräldrar
eller företrädare anser om det lämpliga i att barnet hörs. Det är inte säkert att
det alltid är till barnets bästa att höras i utredningen.
Om ett barn uppger att det inte vill genomgå en utredning ska denna åsikt
respekteras.
Syftet med att utreda ett barn får aldrig vara att försöka få fram information
som strider mot vad barnets föräldrar uppgivit. Barnet får således inte
pressas så att det kommer i lojalitetskonflikt gentemot den ena eller båda
föräldrarna.
Det är viktigt att vi i varje ärende som rör en barnfamilj genomför ett
barnfokuserat föräldrasamtal. Vid detta samtal med barnets
förälder/föräldrar ska vi utreda barnets situation och skälet till
uppehållstillstånd. Vid detta tillfälle ges också möjlighet att samtala om
deras inställning till att barnet hörs av oss och vi får då goda möjligheter att
göra oss en bild av om det är lämpligt att vi hör barnet.
Inom ramen för det barnfokuserade föräldrasamtalet ska vi dessutom

informera föräldern/föräldrarna om att syftet med att höra deras barn är att
förtydliga barnets situation, inte att söka få fram uppgifter från barnet som
strider mot de uppgifter som föräldern/föräldrarna har lämnat. Med denna
information som grund kan föräldrarna fatta ett beslut om de anser att det är
lämpligt att deras barn hörs av oss.
I de fall där barnet hörs genom sin förälder måste vi vara övertygade om att
det verkligen är barnets egen åsikt som kommer till uttryck. Om vi känner
till att det finns motstridiga intressen är det inte tillräckligt att låta en
förälder uttrycka barnets uppfattning. Inte heller i de fall när vi har
anledning att tro att föräldern inte klarar av att föra fram barnets åsikt (prop.
1996/97:25 s. 262).
När kan det vara olämpligt att utreda barn
Av bestämmelsen i utlänningslagen framgår att det ibland kan vara
olämpligt att höra barn. Så kan det t.ex. vara om det rör sig om ett litet barn
eller om barnets psykiska hälsa talar emot att det hörs. Givetvis kan det
finnas fler orsaker till att det kan vara olämpligt att i ett individuellt fall höra
ett barn.
Vi måste vid en bedömning i varje enskilt fall vara lyhörda för vad barnets
förälder/föräldrar (eller företrädare, om det rör sig om ett ensamkommande
barn) anser om det lämpliga i att barnet hörs. Det är inte säkert att det alltid
är till barnets bästa att höras i utredningen.
Det förekommer att ett barn i samband med en utredning med

Migrationsverket lämnar uppgifter som strider mot de uppgifter barnets
föräldrar har lämnat och som kan få mer eller mindre betydande
konsekvenser för vår hantering och bedömning av familjens ärende. Om
förälderns/föräldrarnas berättelse är oriktig kan det bli en alltför svår
situation för barnet. Barnet kan hamna i en utsatt situation när de uppgifter
som barnet lämnar i väsentliga avseenden skiljer sig från föräldrarnas.
Oavsett om barnets berättelse fått någon betydelse för en negativ utgång av
ansökan, kan inte minst barnet själv tro att det förhåller sig så. Det är därför
av synnerlig vikt att barnet inte pressas så att det kommer i en lojalitets-
konflikt gentemot den ena eller båda föräldrarna (SOU 1996:115 sid. 65 och
prop. 96/97:25 sid. 262-263). Självfallet kan det barnet berättar påverka
även utredningen vad gäller föräldrarna och familjen som helhet (ibid SOU
samt prop. 96/97:25 263). I en dylik situation måste sunt förnuft råda och
det får förutsättas att handläggare och beslutsfattare rådgör i komplicerade
situationer.
Som tidigare nämnts är det därför viktigt att vi informera föräldrarna om

syftet med att höra deras barn, d v s att vi vill förtydliga barnets situation
och inte söka få fram uppgifter från barnet som strider mot de uppgifter som
föräldrarna har lämnat. Därefter har föräldrarna att bestämma om de anser
att det är lämpligt att deras barn hörs av oss.
Utredning barn i familj

Barnfokuserade föräldrasamtal
Vid ett barnfokuserat föräldrasamtal (se ovan) får vi tillfälle att samtala med
föräldrarna om barnets egna eventuella skäl. Vid detta tillfälle ges vi
möjlighet att samtala med föräldrarna om deras inställning till att barnet
hörs av oss och om barnet har särskilda behov, som vi behöver ta hänsyn till
(t.ex. att barnet har någon form av funktionsnedsättning). Genom samtalet
får vi också möjlighet att göra oss en bild av om det är lämpligt att vi hör
barnet. Inom ramen för det barnfokuserade föräldrasamtalet ska vi också
informera föräldrarna om att syftet med att höra deras barn är att förtydliga
barnets situation, inte att söka få fram uppgifter från barnet som strider mot
de uppgifter som föräldrarna har lämnat. Med denna information som grund
kan föräldrarna fatta ett beslut om de anser att det är lämpligt att deras barn
hörs av oss. Är barnet nyfött eller så litet att det inte kan tala bör ett
barnfokuserat föräldrasamtal enligt ovan hållas.
Utredning med barn

Det är viktigt att barnet hörs så tidigt som möjligt i processen, men ett
ensamkommande barn måste ha en företrädare med under utredningen,
såsom god man och/eller offentligt biträde. Innan ett ensamkommande barn
hörs måste en god man eller ett offentligt biträde ha förordnats.
För att barnet ska kunna orientera sig och se ett sammanhang i sin situation
är det särskilt viktigt att förklara varför barnet är här just nu vid utredningen
och beskriva processen på ett sätt som barnet kan förstå och att informera
barnet om de olika roller som olika personer har runt barnet under
processen, såsom tolk, utredare och beslutsfattare. Vid utredning med
ensamkommande barn behöver vi även informera barnet om god mans och
offentligt biträdes roll.
Hänsyn måste naturligtvis tas till barnets individuella situation, dess ålder
och utveckling vid utredningen. Därför är det bra med en mer allmän
inledning av samtalet om vad barnet gör om dagarna, hur det trivs och mår,
framtidsdrömmar mm. Av den allmänna inledningen får utredaren en viss
kunskap om barnet som är bra för det fortsatta samtalet.
Vid utredning med ett ensamkommande barn måste särskilt beaktas att
barnet inte har samma stöd i processen av sina föräldrar. Dessa barn är
därför mer sårbara. Att barnet så snart som möjligt får en god man är därför
särskilt viktigt.

Ibland kan frågan om sekretess gentemot barnets vårdnadshavare
uppkomma. Det lagrum som reglerar situationen när sekretess i förhållande
till ett barns vårdnadshavare eventuellt kan föreligga är 12 kap. 3§
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 12 kap. 3 § ger vissa
möjligheter att inte röja uppgifter för ett barns vårdnadshavare.
16 § förvaltningslagen innehåller regler om partsinsyn. En förälder eller

annan vårdnadshavare är barnets ställföreträdare och som sådan part i frågor
som rör barnet och har därmed rätt att som part i mål ta del av uppgifter.
Om den situationen uppstår att ett barn vill lämna uppgifter till någon
anställd inom verket under förutsättning att vad han/hon berättar inte förs
vidare till föräldrarna eller annan vårdnadshavare, har verkets personal
således normalt inte någon tystnadsplikt i förhållande till föräldrarna.
Vid en större intressekonflikt, när ansökan är inlämnad i Sverige, bör verket

förordna ett separat offentligt biträde för barnet, och i samband med
förordnandet uppmärksamma biträdet på att problematiken föreligger. Det
offentliga biträdet har därefter att hantera frågan i förhållande till barnet och
föräldrarna och deras offentliga biträde. Om en sådan situation föreligger
bör en anmälan till socialtjänst göras.
Se Förvaltningshandboken angående sekretess.
Barnkonsekvensanalyser
Allmänt
Barnkonsekvensanalys är en metod för att kunna beakta barnets bästa inför
beslut eller åtgärd enligt 1 kap 10 § utlänningslagen. Den möjliggör att så
mycket fakta som möjligt tas fram och analyseras inom ramen för de
bestämmelser som finns i utlänningslagen. Det är något vi normalt gör och
är således inget nytt i sig. Det vi dock också bör göra är att dokumentera vår
analys och våra slutsatser av dessa fakta. På så sätt kan det av beslutet
framgå mer konkret hur vi beaktat barnets bästa.
Att anamma ett barnperspektiv handlar om attityder, kunskap och arbetssätt.

Det speglar synen på barn som fullvärdiga och kompetenta individer som
ska bemötas med respekt i alla sammanhang. Att anamma ett barnperspektiv
går hand i hand med Migrationsverkets grundläggande värderingar att ha
respekt för människan och att arbeta med ständiga förbättringar. Genom att
fördjupa kunskapen och kompetensen kring mänskliga rättigheter, och
framförallt barns rättigheter, strävar vi efter att öka nyttan för dem som vi är
till för. (Ledningens ord, bilaga till beslut om Migrationsverkets arbete med
barn, den s.k. barnpolicyn, GDA 06/2011).
Det framgår både av Migrationsverkets instruktion och av verkets

verksamhetsplan att vi ska arbeta med barnkonsekvensanalyser när barn
berörs av myndighetens beslut. Syftet med verkets barnpolicy är att ange
hur verket ska möta kraven på att säkra barnets rätt och att ett
barnrättsperspektiv anläggs i alla delar av verksamheten i frågor som rör
barn. Av policyn framgår också verkets syn på barns rättigheter, där begrepp
som barnets bästa i främsta rummet beskrivs och vad som avses med
barnrättsperspektiv i beslutsfattande.
Målet med att använda barnkonsekvensanalyser är enligt barnpolicyn att

barnets bästa beaktas, att barns rätt att få uttrycka sina åsikter och bli hörda
säkras, att barns delaktighet främjas, att barnperspektivet och barnets bästa
säkerställs genom att använda barnkonsekvensanalyser.
Nedan under rubriken Ärenden rörande anknytning följer en beskrivning när

en barnkonsekvensanalys framför allt bör genomföras. Beskrivningen gäller
för alla typer av ansökningar där anknytning åberopas.
Det kan finnas andra situationer där en barnkonsekvensanalys ska

genomföras än vid handläggning och beslut i ärenden. Det kan exempelvis
röra projekt som kan få konsekvenser för barn eller när ärenden flyttas
mellan enheter. Beskrivningen avser även dessa situationer.
Denna beskrivning anger däremot inte när, eller på vilket sätt, muntligt –
skriftligt, ett barn ska höras i ärenden om uppehållstillstånd. Anledningen
härtill är att rättsenheten för närvarande håller på att utreda vad som avses
med att barn får komma till tals i ärenden om uppehållstillstånd.
Vad är en barnkonsekvensanalys?
En barnkonsekvensanalys är således en metod för att beakta barnet bästa och
ett sätt att systematiskt ta fram och beskriva relevanta fakta. För att därefter
analysera konsekvenserna för barnet inför ett beslut, d v s ”tänka efter före”.
Detta ingår normalt i prövningen av barns ärenden men om det görs på ett
enhetligt och systematiskt sätt som dokumenteras blir det mer tydligt hur
Migrationsverket resonerat, och lättare för barnet och dess representant att
förstå. Analysen är också ett hjälpmedel för att ta fram ett bredare underlag
för fler konsekvenser av beslutet. Risken för att beslutet ska få oönskade
konsekvenser minskar också.
Det är viktigt att poängtera att analysen ska göras före beslutet i ärendet.
Underlaget och analysen kan sedan i relevanta delar tas med i beslutet. En
barnkonsekvensanalys kan således vara till hjälp vid olika bedömningar i
beslutet. Även vid förordnanden om tolk och offentliga biträden för barn
kan en analys vara till hjälp.
Barnombudsmannens modell
Redan 2001 tog Barnombudsmannen (nedan benämnd BO) fram en modell,
ett arbetssätt, för barnkonsekvensanalyser som skulle vara till stöd för
kommuner, landsting och statliga myndigheter i arbetet med att föra in
barnets bästa i besluten. Den ursprungliga modellen har därefter utvecklats.
Tanken med arbetssättet är att den kan användas för att göra bedömningar
av ett barns bästa, en grupp barns bästa eller barns bästa i allmänhet med
utgångspunkt i en specifik åtgärd eller frågeställning. Sättet att arbeta
går att använda inom olika slags verksamheter och på alla nivåer i
samhället. Det är viktigt att det som görs anpassas till verksamhetens
specifika roll och ansvar och till den frågeställning som ska prövas.
I arbets- och beslutsprocess för en barnkonsekvensanalys bör, enligt BO,

följande moment finnas med:
 Kartläggning
 Beskrivning
 Analys
 Prövning med beslut
 utvärdering
Nedan följer en kort beskrivning av BO:s modell och vad som bör ingår i de
olika momenten.
Kartläggning
I detta moment ingår kartläggning och planering för hur och var man ska
inhämta nödvändig kunskap och information. Här måste man också bedöma
om det finns en tillräcklig faktagrund eller om ytterligare kartläggningar,
statistik eller forskningsunderlag behövs för att fatta beslut.
Beskrivning
Denna del av arbetsprocessens moment handlar om att göra en beskrivning
utifrån det inhämtade materialet och det är viktigt att den aktuella
frågeställningen sätts in i sitt sammanhang. Även syftet ska framgå tydligt.
Här ska även framgå barns åsikter, på vilket sätt de har fått tillfälle att yttra
sig och vilken information de har fått för att kunna yttra sig i frågan.
Analys
I analysmomentet ska motiven för, och konsekvenserna av, beslutet
beskrivas mer ingående utifrån faktaunderlaget. Här ska också
intressekonflikter och alternativa förslag analyseras.
Helhetsbedömning (prövning av beslut)

Utifrån ovanstående moment görs en helhetsbedömning, så att ett beslut kan
tas utifrån en sammanvägd barnkonsekvensanalys. I denna del av arbets-
processen handlar det om själva syftet med en barnkonsekvensanalys,
nämligen att pröva och besluta. Prövningen av barnets bästa, som ska ligga
till grund för beslutet, måste utgå ifrån den kunskap som har inhämtats.
Prövningen innebär att man gör en sammantagen helhetsbedömning av alla
relevanta faktorer utifrån kartläggningen, beskrivningen och analysen.
Utvärdering
Det är även viktigt att utvärdera vilka effekter beslut får och hur väl detta
stämde med de antaganden som barnkonsekvensanalysen byggde på. Detta
moment handlar därför om att följa upp och kontrollera om åtgärderna fått
önskade konsekvenser, vilket sker genom kvalitetsgranskningar av ärenden.
Genom dem kan man bedöma om man har uppnått önskade effekter eller
om man behöver vidta ytterligare åtgärder.
För mer information, se BO:s hemsida www.bo.se.
Utlänningslagen och barnkonventionen

Sverige har ett dualistiskt system, vilket innebär att konventioner som
Sverige ratificerat inte automatiskt blir en del av svensk lag. Det finns två
huvudsakliga metoder för att ge laga kraft till internationella konventioner i
nationell rätt: införlivande och omvandling. Internationella konventioner
omvandlas vanligen till svensk lag genom antagande av motsvarande
bestämmelser i en befintlig eller ny svensk lagstiftning. I vissa fall kan en
konvention införlivas i en allmän lag, som anger att konventionen ska gälla i
Sverige som svensk lag och vara direkt tillämplig. Exempel på den
senare metoden är Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, som införlivades i svensk lag
1995 och Haagkonventionen.
Barnkonventionen är inte införlivad genom en egen lag i Sverige. I

utlänningslagen kommer barnkonventionen bland annat till utryck genom
bestämmelsen om barnets bästa i 1 kap. 10 § och bestämmelsen om att barn
ska höras om det inte är olämpligt i 1 kap. 11 § utlänningslagen.
Av prop. 1996/97:25, Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv

framgår att:
När Sverige ratificerat en konvention eller gjort ett annat internationellt

åtagande och detta inte föranlett ny lagstiftning eller ändringar i befintliga
lagar får lagstiftaren förutsättas ha bedömt att existerande författningar
står i överensstämmelse med åtagandet. Den svenska lagstiftningen kan
följaktligen tolkas med vägledning inte bara av lagtext, förarbeten och
praxis utan även av innehållet i en konvention eller överenskommelse.
(Prop. 1996/97:25 s. 246ff).
Barnkonventionen utgör således en viktig källa vid tolkning av barnets bästa

och i övrigt vid bedömningen av barns ärenden om uppehållstillstånd.
Utlänningslagen har integrerat de två vägledande principerna om barnets

bästa och beaktande av barnets åsikter (1 kap. 10-11 §§). Placeringen av
bestämmelserna innebär att de ska tillämpas oavsett vilken grund som
åberopas för uppehållstillstånd. Det innebär att även ansökningar om
arbetstillstånd, studier och uppehållskort (3 a kap. 1 §) omfattas av
bestämmelserna.
Tillvägagångsätt
Som tidigare nämnts är en barnkonsekvensanalys en metod för att beakta
barnet bästa. Genom att vi använder oss av metoden kan vi på ett
systematiskt sätt ta fram och beskriva relevanta fakta och analysera
konsekvenserna för barnet inför ett beslut. Metoden innebär således att vi
”tänker efter före”. Att ta fram och beskriva relevanta fakta ingår normalt i
prövningen av barns ärenden men om det görs på ett enhetligt och
systematiskt sätt som dokumenteras blir det mer tydligt hur
Migrationsverket resonerat, och lättare för barnet och dess representant
(oftast vårdnadshavare) att förstå. Analysen är också ett hjälpmedel för att ta
fram ett bredare underlag för fler konsekvenser av beslutet. Risken för att
beslutet ska få oönskade konsekvenser minskar också.
Det innebär att det av motiveringen till beslutet bör framgå att principen om
barnets bästa har beaktats, men också hur den har bedömts när det är fråga
om tidigare inte prövade omständigheter beträffande barnet. Det räcker i
sådana fall i allmänhet inte med motiveringen ”att barnets bästa har
beaktats” utan att det bör anges vilka överväganden som har gjorts om än
kortfattat.
Ärenden rörande anknytning

Att ta hänsyn till barnets bästa i våra beslut och höra barn är något vi
normalt gör och är således inget nytt i sig. Det vi dock bör göra är att
dokumentera vår analys och våra slutsatser av dessa fakta. På så sätt kan det
av beslutet framgå mer konkret hur vi beaktat barnets bästa. En
barnkonsekvensanalys ska ses som en process för att tydliggöra barns
rättigheter och där det tydligt framgår att vi har ett barnperspektiv genom
hela ärendet. Genom att använda sig av detta arbetssätt får vi möjlighet att
visa att vi har ett barnperspektiv, men även ett barnrättsperspektiv genom
hela ärendet.
En barnkonsekvensanalys är som nämnts ovan ett verktyg, en process och
ett stöd, för att kunna omsätta barnkonventionen i handling och synliggöra
barnets bästa.
Att ha ett barnrättsperspektiv i beslutsfattandet innebär bland annat att se

olika beslutsalternativ ur barnets synvinkel, att uppmärksamma barnet som
en individ som kan ha egna skäl för uppehållstillstånd och att analysera
vilka följder ett beslut kan få för ett barn (jmf. GDA 06/2011 om
Migrationsverkets arbete med barn).
Mot bakgrund av ovanstående bör en barnkonsekvensanalys framför allt

genomföras i följande fall
 föräldern i Sverige är inte barnets vårdnadshavare

 ensamkommande barn utan vårdnadshavare
 barnet har blivit utsatt för våld eller annan kränkning eller vittne därtill
 barnet är omhändertaget enligt lag om vård av unga
 barnet har andra egna skäl än punkt 3 och 4 ovan, t.ex. barnäktenskap,
tvångsäktenskap, människohandel och där hedersproblematik
förekommer eller misstänks förekomma.
Uppräkningen är inte avsedd att vara fullständig. Det kan finnas andra
situationer som medför att en barnkonsekvensanalys bör genomföras. En
individuell bedömning bör därför ske i varje enskilt ärende.
När det gäller barn i familj bör som huvudregel en barnkonsekvensanalys

genomföras om det vid utredningen framkommer att det föreligger en
allvarligare intressekonflikt mellan förälder/föräldrar och barnet eller om
någon av punkterna 3-5 ovan föreligger. Enbart det skälet att barnet uppger
att det inte vill flytta till Sverige är inte i sig ett skäl till att genomföra en
barnkonsekvensanalys, utan får avgöras från fall till fall.
Ett minderårigt barn har ingen rätt till självbestämmande, utan det handlar
istället om att ge barnet en rätt att vara delaktig i beslutet. Verket har här att
beakta barnets åsikter med hänsyn till dess ålder och mognad. Det innebär
att det är föräldern som beslutar om vad som är bäst för barnet, om det inte i
ett enskilt fall kan anses olämpligt (jmf art. 5 och 18). Om föräldern anser
att barnet ska ansöka om uppehållstillstånd och således även följa med till
Sverige om uppehållstillstånd beviljas, räcker det inte med att barnet säger
att det inte vill för att neka barnet uppehållstillstånd.
Exempel på arbetsprocess
Nedan följer exempel på hur arbets- och beslutsprocessen för en
barnkonsekvensanalys kan se ut i ärenden som rör anknytningar och vad
som kan ingå i de olika momenten.
Kartläggning:
En kartläggning innebär att vi inför en kommande utredning går igenom det
material som finns i ärendet för att kunna ta ställning till vilka frågor som
ska ställas vid utredningen, men även vid val av tolk (telefontolk, tolk på
plats) och utredare.
I detta moment ingår även att ta fram värderingsunderlaget (det fakta-

underlag som behövs för beslutet). Hit räknas utredningen med barnet,
vårdnadsavgöranden, utländsk lagstiftning, tjänsteanteckningar, eventuella
inlagor, tidigare ärenden, domar, relevant lagstiftning, och relevanta delar av
barnkonventionen. En viktig aspekt är att all fakta bör samlas in i ljuset av
den typ av beslut som ska tas – exempelvis kan det röra sig om anknytning
till förälder, annan anhörig eller hushållsgemenskap.
Värderingsunderlag:
 Barnets egna uppgifter (om sin identitet, situation etc.)
 Uppgifter från vårdnadshavare, god man eller släkting
 Uppgifter från socialnämnd (yttrande)
 Inlaga från offentligt biträde
Övrigt värderingsunderlag:
 Landinformation (familjerätt etc.)
 Regleringsbrev, verksamhetsplan och GDA 06/2011
 Utlänningslagen 1 kap 10,11§ § och 5 kap 3 – 3 a §§ etc.
 Förarbeten (t.ex. proposition X sid XX).
 Barnkonventionen art 2, 3, 6, 8, 12, 22, 28 och 30 eller övrig relevant
artiklar.
 Vägledande praxis
(Domar, Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden eller vägledning
i övrigt)
Beskrivning:
Här ska den fråga som ska analyseras sättas in i sitt sammanhang utifrån det
inhämtade materialet (se kartläggning). Exempelvis kan barnets ålder, kön,
utvecklingsnivå och egna förutsättningar då vara viktiga att belysa, liksom
barnets egna åsikter. Dessutom är barnkonventionens artiklar och
utlänningslagen, samt annat relevant regelverk och praxis utifrån den
aktuella frågan viktiga att beskriva. Intressekonflikter är också viktiga att
belysa, likaså alternativa förslag.
Exempel på frågor som ska belysas:

 Vad i det barnet åberopat är relevant för prövningen?
- Beskrivning av vad barnet åberopat genom egen utsaga (eller via
förälder) och ev. offentlig biträdes inlaga
- Andra uppgifter som kommit in om barnet beskrivs (t.ex. god man,
skola)
- Beskriv relevant landinfo om t.ex. vårdnadsfrågor och barn i relation
till det som uppgivits för barnet
- Beskriv vad i 5 kap 3-3 a §§, 17-17 a §§ som kan vara relevant att
pröva
 Ta upp relevanta artiklar i barnkonventionen och beskriv ramarna i
utlänningslagens bestämmelser
 På vilket sätt har barnets egna synpunkter hämtats in?
- Beskriv utredningen med barnet och hur den gått till
 Hur förhåller sig reglerna om uppehållstillstånd i utlänningslagen,
propositioner och praxis till barnkonventionen samt övriga rapporter?
- Jämför reglerna i utlänningslagen och förarbetena med det som
anges i barnkonventionen och övriga rapporter.
Analys:
I detta moment ska motiven för, och konsekvenserna av, beslutet beskrivas
mer ingående utifrån faktaunderlaget. Här ska också intressekonflikter och
alternativa förslag analyseras.
Exempel på frågor:
 Vad är syftet med förslaget till beslut om uppehållstillstånd?
- Syftet med förslaget är att säkerställa att barnets bästa beaktas vid
prövningen med hänsyn till barnets specifika situation.
 Vad är anledningen till förslaget?
- Barnet vill ha uppehållstillstånd i Sverige. Vad är det som talar för och vad
talar mot och vilket väger över?
 Vilka konsekvenser kan förslaget få för barnet?
- Om barnet inte anses ha rätt till uppehållstillstånd på den åberopade
grunden ska en bedömning göras om barnet kan få uppehållstillstånd på
annan grund.
 Finns intressekonflikter?
- Redogör för eventuella konflikter mellan reglerna om rätten till
uppehållstillstånd och hänsynen till barnets bästa. Vilka kompenserande
åtgärder kan tas?
 Vilken hänsyn har tagit till barnets egna synpunkter?
- På vilket sätt har just barnets synpunkter beaktats? Andras synpunkter
t.ex. från god man, föräldrar?
Exempel på värderingsunderlag som kan beaktas vid analysen:

Nedan angivna lista är inte på något sätt uttömmande, men kan fungera som
vägledning avseende vilka värderingsunderlag som kan vara aktuella att
beakta i barns ärenden.
 Utländsk familjerätt, t.ex. vårdnad, adoption

 Lagstiftning och förarbeten
 Barnkonventionen
 Internationell privaträtt, t.ex. Bryssel III-förordningen, lag (1985:367)
om internationella faderskapsfrågor
Bedömning
Utifrån ovanstående moment görs en helhetsbedömning, så att ett beslut kan
tas utifrån en sammanvägd barnkonsekvensanalys. I denna del av arbets-
processen handlar det om själva syftet med en barnkonsekvensanalys,
nämligen att pröva och besluta. Prövningen av barnets bästa, som ska ligga
till grund för beslutet, måste utgå ifrån den kunskap som har inhämtats.
Prövningen innebär att man gör en sammantagen helhetsbedömning av alla
relevanta faktorer utifrån kartläggningen, beskrivningen och analysen.
Förutom själva utredningen kan underlaget även utgöras av skrivelser från

ombud och ställförträdare, läkarintyg och andra intyg, men även andra
uppgifter som hämtats in. Resultatet av analysen bör redovisas i beslutet.
Att principen om barnets bästa har beaktats och hur den har bedömts ska
således normalt sett framgå av motiveringen till beslutet. Det räcker i allmänhet
inte med motiveringen ”att barnets bästa har beaktats” utan det bör anges vilka
överväganden som har gjorts om än kortfattat.
Som redovisats ovan ska barnkonventionen beaktas vid bedömningen av

ärenden om uppehållstillstånd som rör barn. Vissa grundprinciper i
barnkonventionen bör alltid finnas med i en barnkonsekvensanalys. De
principer som kan bli aktuella finns i följande artiklar i barnkonventionen.
Art. 2 Icke-diskriminering
Art. 3 Barnets bästa
Art. 6 Rätt till liv, överlevnad och bästa möjliga utveckling
Art. 8 Barnets rätt att behålla sin identitet
Art. 12 Respekt för barnets åsikter, barnet ska beredas möjlighet att höras
Uppräkningen ovan av artiklarna i barnkonventionen är på intet sätt

uttömmande. Det kan finnas andra för ärendet relevanta artiklar som också
bör finnas med i analysen.
Vid bedömningen av ärenden om uppehållstillstånd ska barnets bästa

beaktas enligt 1 kap. 10 § utlänningslagen. Barnets bästa är ett öppet
begrepp och art. 3 i barnkonventionen kan belysa andra artiklar i
barnkonventionen. Migrationsöverdomstolen har i det refererade rättsfallet
MIG 2007:1 anfört att vad som i den konkreta situationen är det bästa för ett
barn ofta inte är något entydigt. (UNICEF handbok om barnkonventionen
2008 s. 51 samt SOU 1997:116 vad som är barnets bästa).
Det finns i sammanhanget skäl att återge delar av propositionen:

1996/97:25 Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv (s. 249
ff.):
Vad som i den konkreta situationen är det bästa för ett barn är ofta inte
något entydigt. Många gånger måste en avvägning göras mellan
alternativ som har såväl goda som dåliga konsekvenser för barnet. Det
kan gälla framtida förhållanden som inte med större säkerhet kan
förutses. Ibland kan barnets kortsiktiga bästa stå mot dess långsiktiga
intressen. Den etnocentriska syn, som ibland uttrycks i den
invandringspolitiska debatten, tar regeringen avstånd från. Den
innebär att barn närmast regelmässigt anses ha det bäst i Sverige,
oavsett språklig, kulturell och nationell bakgrund och tillhörighet. En
sådan inställning strider inte minst mot det synsätt barnkonventionen
ger uttryck för.
Principen om barnets bästa talar emellertid i åtskilliga ärenden vid en

sammanvägning av olika omständigheter för att medge bosättning i Sverige.
Den materiella trygghet som finns för människor i Sverige i en rad olika
avseenden och de möjligheter detta ger den enskilde innebär ofta en kraftig
förbättring för barnet i förhållande till de villkor som råder i hemlandet.
Det kan vara så att flertalet barn som under en period kommer till Sverige
från ett land som härjats av väpnade konflikter i vart fall på kort sikt kan få
det bättre här. På motsvarande sätt skulle ett sjukt eller handikappat barn
kunna få det bättre i Sverige när hemlandet inte har möjlighet att behandla
sjukdomen eller ta hänsyn till handikappet. Mot barnets intresse måste
vägas tyngden av andra intressen.
Att ett barn som följt med sina föräldrar till Sverige följer med dem när
de måste återvända till hemlandet kan inte i och för sig ses som något
negativt för barnet. Förhållandet som sådant kan inte tillmätas större
betydelse som grund för permanent uppehållstillstånd. Det kan inte
sägas att det generellt skulle allvarligt skada ett barn i dess psykosociala
utveckling att följa med sina föräldrar till ett annat land. I all
synnerhet gäller detta när det rör sig om hemlandet. Detta är fallet
även för barn som vistats i Sverige under den betydande men dock
begränsade tid som ett slutgiltigt avgörande av ansökan om
uppehållstillstånd kan kräva under normala förhållanden. ---
Ofrånkomligt är, att även då hemvändandet kan medföra stora

påfrestningar måste de beslutsfattande myndigheterna göra en
avvägning mot andra intressen, såsom förutsätts i barnkonventionen.
Nödvändigheten av att upprätthålla de krav som är uppställda för
bosättning i Sverige är ett sådant intresse. Att Sverige ska fortsätta
sina omfattande insatser för utsatta barn i deras hemländer är ett
annat därmed sammanhängande intresse. Avgörande bör, som
Flyktingpolitiska kommittén med instämmande av Barnkommittén
föreslagit, vara i vilken grad barnet i sin psykosociala utveckling kan
antas ta bestående skada av att flytta tillbaka till hemlandet, att skilja
från de oftast tillfälliga påfrestningar som en flyttning till andra
miljöer ofta innebär för ett barn.
Även om en framtvingad återresa till hemlandet är ett nytt svårt uppbrott för
ett barn kan han eller hon genom sina egna resurser, sin familj och det
nätverk familjen kan ha i den egna nationen eller kulturen ändå ofta i hög
grad påverka sin egen framtid där. Som Invandrarverket berört är det i
allmänhet fel att betrakta de människor som sökt sig till ett annat land för
att bosätta sig där som människor med dålig förmåga att ta hand om sin
egen situation. Det är heller inte barnkonventionens grundläggande synsätt.
En framtid i hemlandet kan innebära levnadsvillkor som står i

överensstämmelse med det enskilda barnets bästa. Tryggheten och
möjligheterna i det egna samhället kan ibland vara viktigare än de fördelar
som en migration till Sverige kan ge. De förslag som Barnkommittén har för
att underlätta för barn också vid återvändande är i detta sammanhang
viktiga att ta fasta på. Samtidigt kan emellertid konstateras, att lång vistelse
i Sverige kan leda till en förankring här som för barnet ökar fördelarna med
att stanna kvar jämfört med att återvända till hemlandet.
Även om barnets bästa ska beaktas i barnärenden medför inte bestämmelsen

i 1 kap. 10 § utlänningslagen en självständig grund för att bevilja eller avslå
ett ärende om uppehållstillstånd (jfr MIG 2012:3, Lifos 27087). Syftet med
bestämmelsen är att den ska tillämpas så att hänsynen till barnets bästa
genomsyrar tillämpningen av utlänningslagens bestämmelser. Se vidare
handbok i migrationsärenden.
Föräldern i Sverige är inte barnets vårdnadshavare

Om ett barn ansöker om uppehållstillstånd på anknytning till en förälder i
Sverige som inte är barnets vårdnadshavare bör en barnkonsekvensanalys
genomföras.
Av utredningen med barnet bör konsekvenserna för barnet av att stanna kvar
hos vårdnadshavaren i hemlandet eller i tredjeland och föräldern i Sverige
framgå. Av analysen bör det även framgå vilken anknytning som är starkast
och vilka konsekvenser det kan få samt vilka intressekonflikter som finns.
Exempel på relevanta artiklar i barnkonventionen som kan vara aktuella är

art. 3, 12, 6, 5, 8 och 18.
Ensamkommande barn
Migrationsverket ska redan i grundprövningen inleda efterforsknings- och
återföreningsarbete samt utreda och ta ställning till mottagandeför-
hållanden i hemlandet för barnet (jmf. det rättsliga ställningstagandet
angående verkställighet av beslut som rör ensamkommande barn, RCI
10/2013).
Utgångspunkt är att arbetet med att eftersöka barnets föräldrar och andra
anhöriga ska inledas så snart som möjligt efter att barnet/god man för barnet
har ansökt om uppehållstillstånd. Först bör barnet identitet säkerställas
genom pass eller andra identitetshandlingar. Därefter bör barnet få frågor
om anhöriga och var de bor, arbetar och om möjligt ange adress. Även de
skäl barnet åberopar kan ha betydelse för efterforskningsarbetet. Uppgifter
från andra såsom anhöriga och socialtjänst m.fl. kan också beaktas vid
bedömningen. Barnspecifik landinformation, d v s information om
mottagande i hemlandet, familjerätt ska inhämtas och beaktas när sådan är
tillgänglig. Eventuella intressekonflikter, såsom anknytning till hemlandet
jämfört med Sverige, ska framgå av analysen.
I bedömningen ska således hänsyn tas till relevanta artiklar i

barnkonventionen och aktuella bestämmelser i utlänningslagen. Hur barnet
har kommit tilltals, hur verket har beaktat barnets åsikter i förhållande till
dess ålder och mognad samt de skäl barnet åberopas ska redovisas i beslutet.
Relevanta artiklar kan t.ex. vara art. 3, 8, 12.
Om barnet inte har kommit till tals ska anledningen härtill framgå av
beslutet, men den ska också ha dokumenterats i ärendet.
Ett ensamkommande barn kan även vara omhändertaget på grund av vård

och kan då även vara familjehemsplacerad. Se mer om det nedan.
Barnet är omhändertaget enligt lag (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som behöver
vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
enligt 5 kap. 12 § utlänningslagen.
I analysen och senare i beslutet ska det framgå vilka intressekonflikter som
kan finnas, t.ex. vård i hemlandet jämfört med vård/fortsatt vård i Sverige.
Här blir det därför viktigt att så tidigt som möjligt utröna vilka möjligheter
barnet har till vård i hemlandet. En annan intressekonflikt kan vara att
härvarande förälder inte vill ansöka om uppehållstillstånd för barnet eller att
föräldern på grund av t.ex. missbruk inte har förmågan att ta tillvara sitt
barns intressen. Socialnämndens yttrande bör inhämtas innan tillstånd
nekas. Exempelvis bör det av yttrandet från socialnämnden framgå vilken
vård som kan erbjudas i hemlandet, om barnet kommer att
familjehemsplaceras eller redan är det och om föräldern längre fram
förutsätts kunna ta hand om barnet (prognos). Yttrandet bör i vissa fall även
innehålla information om hur länge placeringen avser bli, släkt i hemlandet
kontra släkt i Sverige och om barnet har eller kommer att ha kontakt med de
biologiska föräldrarna etc.
Socialstyrelsen, Migrationsverket och Sveriges Kommuner och Landsting

har tillsammans tagit fram en informationsskrift om ansvarsfördelningen
mellan verket och socialnämnden. Informationsskriften omfattar barn under
18 år som är placerade enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, eller lagen
(1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och kan
komma att utvisas eller avvisas från Sverige.
Det är därför viktigt att inför beslut ta del av informationsskriften för att få
kännedom om respektive myndighets ansvar i processen, men även hur
regelverket ser ut för de olika aktörerna. Anledningen härtill är bland annat
att verket kan behöva ta hänsyn till socialnämndens ansvar, men även att det
härigenom kan uppstå nya intressekonflikter för barnet.
Informationsskriften går att ladda ner på Socialstyrelsen webbsida,

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-3-31
Barnet har blivit utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning
Om ett barn berörs av beslutet ska en barnkonsekvensanalys genomföras
speciellt i de fall där barnet själv kan ha utsatts för våld eller blivit vittne till
våld eller annan kränkning.
En barnkonsekvensanalys ska genomföras där barnets situation vid ett

återvändande sätts i förhållande till bestämmelsen. Vid bedömningen ska
barnets egna uppgifter beaktas i förhållanden till barnets mognad och ålder.
Även uppgifter från andra såsom anhöriga och socialtjänst m.fl. kan beaktas
vid bedömningen. Barnspecifik landinformation, d v s information om
mottagande i hemlandet, ska inhämtas och beaktas när sådan är tillgänglig.
Vid bedömningen bör det framgå vilka intressekonflikter som kan finnas i
ärendet. Om föräldern har blivit utsatt för våld eller annan kränkning kanske
föräldern har svårt att se barnets behov eller agera till barnets bästa. En
intressekonflikt kan vara att barnet självt har blivit utsatt och möjligtvis
behöver få ett eget offentligt biträde förordnat. En annan intressekonflikt
kan vara att föräldern inte vill ansöka om uppehållstillstånd för barnet
medan socialnämnd eller annan aktör anser att barnet ska ansöka om
uppehållstillstånd då det är till barnets bästa.
Barnet har andra egna skäl

Barn kan ha egna skäl till uppehållstillstånd. Dessa skäl kan t.ex. vara att
behöva gifta sig innan 18 år (barnäktenskap), att inte själv får välja sin
livspartner (tvångsäktenskap), att barnet riskerar att luras iväg till
föräldrarnas hemland för att där bli bortgift (vilseledande äktenskapsbrott),
att utsättas för människohandel eller lever i en hederskultur och där
hedersproblematik förekommer eller misstänks förekomma.
Om en sådan situation är för handen ska en barnkonsekvensanalys

genomföras. Barnet ska höras om sina skäl. På vilket sätt barnet har kommit
till tals ska dokumenteras. Detsamma gäller i de fall där barnet inte kommer
till tals. Det kan här bero på att barnet har en funktionsnedsättning som gör
att det inte själv kan uttrycka sin åsikt. Även uppgifter från andra såsom
anhöriga och socialtjänst m.fl. kan beaktas vid bedömningen. Barnspecifik
landinformation kan inhämtas och beaktas när sådan är tillgänglig.
Synnerliga skäl för uppehållstillstånd (5 kap. 3 a § tredje stycket 3)

I dessa fall ska som huvudregel en barnkonsekvensanalys genomföras om
barn berörs av beslutet.
Vilka överväganden som behöver göras vid en barnkonsekvensanalys och

vilka eventuella intressekonflikter som kan behöva analyseras se avsnitten
ovan.
Skälighetsbedömning (5 kap 18 § fjärde stycket).

I de fall där barn berörs av beslutet ska en skälighetsbedömning genomföras
i enlighet med bestämmelsen. Konsekvenserna för barnet ska därför utredas
noggrant.
Här är det således viktigt att bland annat utreda förhållandena i den aktuella
relationen, d v s om de bor tillsammans med barnet eller umgås regelbundet
och frekvent, hur lång tid den befarade separationen väntas bestå, hur
sammanlevnaden eller umgänget ser ut i vanliga fall och barnets särskilda
behov sett utifrån bl.a. barnets ålder, d v s konsekvenserna för barnet att
separeras från föräldern. Även vem som troligen kommer att ta hand om
barnet under en separation och den personens förmåga att ta hand om barnet
ska utredas (jmf. MIG 2011:23).
Genom att genomföra en barnkonsekvensanalys kan det bli lättare att

tydliggöra i beslutet vilka konsekvenser en separation från föräldern kan bli
för barnet. Även eventuella intressekonflikter ska framgå av analysen.
Särskilda ömmande omständigheter (5 kap. 6 §)
Vid barnkonsekvensanalys i förhållande till bestämmelsen om särskilda
ömmande omständigheter ska barnets situation vid ett återvändande i
förhållande till barnets situation vid en framtid i Sverige göras. Av 5 kap. 6
§ utlänningslagen framgår att utlänningens hälsotillstånd, anpassning till
Sverige och situation i hemlandet särskilt ska beaktas.
Utredningen bör således omfatta barnets hälsotillstånd, dess anpassning till

Sverige (såsom tid i Sverige, skolgång, kamrater etc.), situationen i
hemlandet, men även vilken anknytning barnet har till hemlandet jämfört
med anknytningen till Sverige. Eventuella intressekonflikter bör om möjligt
utredas.
Vid bedömningen ska barnets egna uppgifter beaktas i förhållanden till

barnets mognad och ålder. På vilket sätt barnet har kommit till tals ska
dokumenteras. Detsamma gäller i de fall där barnet inte kommer till tals.
Det kan här bero på att barnet har en funktionsnedsättning som gör att det
inte själv kan uttrycka sin åsikt. Även uppgifter från andra såsom anhöriga
och socialtjänst m.fl. kan beaktas vid bedömningen. Barnspecifik
landinformation, t.ex. om tillgång till vård i hemlandet, kan inhämtas och
beaktas när sådan är tillgänglig.
Migrationsverket Handbok i Tillfällig vistelse för studier – Uppdaterat
migrationsärenden universitet och högskola 2019-03-08
Gäststuderande
Uppehållstillstånd för universitets- och

högskolestudier
Innehåll
Inledning ..................................................................................................... 2
Villkor för att bevilja uppehållstillstånd för studier ................................... 3
Högskoleutbildning ................................................................................. 4
Studieavsikt............................................................................................. 4
Antagningskravet .................................................................................... 5
Heltidstudier och distansstudier .............................................................. 7
Försörjningsförmåga ............................................................................... 9
Egna medel ........................................................................................... 11
Stipendier .............................................................................................. 13
Sjukförsäkringens omfattning ............................................................... 14
Under vilken tid ska sjukförsäkringen gälla ......................................... 14
Kammarkollegiets försäkringar ............................................................ 14
Hot mot allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa ...................... 15
Vandel ................................................................................................... 16
Betydelsen av ett återreseförbud ........................................................... 16
Särskilt om SIS ..................................................................................... 17
Sanktionerna mot Iran och Nordkorea (angående icke-spridning,
konsulär vaksamhet och utbildningssanktioner) och övrigt om icke-
spridning ............................................................................................... 18
Särskilt om förberedande och/eller behörighetsgivande utbildningar
(förutbildningar).................................................................................... 18
Doktorandtjänst ........................................................................................ 20
Permanent uppehållstillstånd till doktorand efter fyra år...................... 21
Post doc .................................................................................................... 23
Forskarassistent ........................................................................................ 23
Beställd utbildning ................................................................................... 23
Uppdragsutbildning .................................................................................. 23
Studier vid Världssjöfartsuniversitet i Malmö ......................................... 24
Passkravet ................................................................................................. 24
Barn som saknar pass ............................................................................ 24
Tillståndstider m.m. .................................................................................. 24
Följande tillståndstider bör tillämpas .................................................... 25
Tillståndstid utöver den formella studietiden ....................................... 25
Två års tillstånd för doktorander ........................................................... 25
Särskilda villkor för förlängningsansökan................................................ 26
Kontroll av kontohistorik ...................................................................... 27
Godtagbara framsteg i studierna ........................................................... 27
Vilka poängkrav gäller.......................................................................... 28
Beräkningsperiod .................................................................................. 29
Kontroll av stipendiebrev...................................................................... 29
Möjlighet att göra undantag från kravet på bedrivande av heltidsstudier
.............................................................................................................. 30
2
Uppehållstillstånd för att underlätta inträde på arbetsmarknaden

(Jobbsökartillstånd) .................................................................................. 31
Undantag från kravet på arbetstillstånd .................................................... 32
Familjemedlemmar ................................................................................... 33
Inledning ............................................................................................... 33
Handläggning m.m................................................................................ 34
Högskolornas rapporteringsskyldighet till Migrationsverket ................... 35
Statusbyte ................................................................................................. 36
Återkallelse av uppehållstillstånd för studier ........................................... 36
Återkallelse rörande familjemedlemmar .................................................. 37
Ansökningsavgifter .................................................................................. 37
Bilagor:
1) Förteckning över erkända universitet och högskolor samt övriga
utbildningssamordnare med examensrätt
2) Förteckning över lärosäten som har tecknat Statens försäkring för
betalande studenter (FAS)
3) Förteckning över lärosäten som har tecknat Student-IN
samlingsförsäkring
Inledning
I det här avsnittet behandlas villkoren för tredjelandsmedborgare att få
tidsbegränsade uppehållstillstånd i samband med studier på akademisk nivå
vid universitet och högskola enligt 5 kap 10 § utlänningslagen (2005:716)
(UtlL) och 4 kap. 5 § och 5 a § utlänningsförordningen (2006:97) (UtlF)
samt möjligheten för tredjelandsmedborgare att få permanent uppehålls-
tillstånd på grund av studier på forskarnivå (doktorandtjänst) enligt 5 kap. 5
§ första stycket UtlL.
Avsnittet behandlar även villkoren för tredjelandsmedborgare som är

anhöriga till studenter att beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt 4
kap. 4 b § UtlF.
Uppehållstillstånd för andra studier behandlas i avsnittet Övriga studier.

Detta kan avse studier vid folkhögskolor, gymnasier, bibelskolor,
utbildningar som ligger under Myndigheten för yrkeshögskolan eller kurser
vid universitet och högskolor som inte är på akademisk nivå.
Förutsättningarna för EU-medborgare att vistas här i landet på grund av

studier behandlas i kapitlet om Fri rörlighet för EES-medborgare och deras
familjemedlemmar. Villkoren för att få uppehållstillstånd för studier för den
som har ställning som varaktigt bosatt i ett annat EU-land behandlas i
kapitlet om Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare. Där redovisas även de
villkor som gäller för medborgare i Schweiz.
3
Villkor för att bevilja uppehållstillstånd för studier

Enligt 5 kap. 10 § UtlL får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas en
utlänning som önskar vistas i Sverige för studier.
Enligt 4 kap. 5 § första stycket UtlF ska en utlänning som har för avsikt att
studera i Sverige och som har antagits till högskoleutbildning här beviljas
uppehållstillstånd om han eller hon
1. har sin försörjning tryggad under studietiden och sin återresa tryggad
genom egna medel, stipendium eller på annat liknande sätt,
2. har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och
3. inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller
folkhälsa.
Följande villkor ska vara uppfyllda för att uppehållstillstånd för studier ska
beviljas. Villkoren gäller både vid förstagångsansökan och vid förlängnings-
ansökan. Vid förlängningsansökan finns det därutöver särskilda krav på
godkända studieresultat.
 sökanden är antagen till en högskoleutbildning,

 sökanden har för avsikt att studera i Sverige,
 studierna är på heltid,
 studierna kräver sökandens närvaro i landet,
 sökanden har sin försörjning under studietiden och sin återresa
tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat liknande
sätt, och
 sökande har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige
De allmänna kraven som uppställs i utlänningsrätten beträffande styrkt

identitet och pass gäller även studenter och deras familjemedlemmar, se mer
om detta under rubriken Passkravet.
Någon återvändandeavsikt efter avslutade högskolestudier krävs inte.
Rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för

tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad
yrkesutbildning eller volontärarbete (studerandedirektivet) syftar till att
harmonisera medlemsländernas nationella lagstiftningar för inrese- och
uppehållsvillkor.
Direktivet fastställer villkoren för inresa och vistelse i medlemsländerna för

studenter som är tredjelandsmedborgare. Reglerna gäller längre perioder än
tre månader och vistelser för bl.a. studier. Studerandedirektivet är genomfört
i de nationella reglerna.
EU-domstolen har i avgörandet C-491/13 (Mohamed Ali Ben Alaya mot

Tyskland) uttalat att en medlemsstat måste bevilja en tredjelandsmedborgare
inresa för studier om denne uppfyller de villkor för inresa och vistelse som
uttömmande uppräknas i artikel 6 och 7 i studerandedirektivet.
4
Medlemsstaten har utrymme för en skönsmässig bedömning när den ska

fastställa om villkoren i artiklarna är uppfyllda, exempelvis genom att pröva
sökandens studieavsikt.
De olika kraven redovisas närmare nedan.
Högskoleutbildning
Med högskoleutbildning avses akademiska studier, dvs. eftergymnasial
utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå.
En utbildning på grundnivå kräver vad som har bedömts motsvara kraven på

svensk behörighet till högskoleutbildning. För tillträde till ett utbildnings-
program på avancerad nivå som leder till en generell eller konstnärlig
examen krävs avlagd svensk examen om minst 180 högskolepoäng på
grundnivå eller motsvarande utländsk examen eller motsvarande kvalifi-
kationer som gör att han eller hon kan tillgodogöra sig utbildningen. Med
utbildning på forskarnivå avses en doktorandtjänst.
En förteckning över erkända universitet och högskolor samt övriga

utbildningsanordnare med examensrätt finns i bilaga 1.
Utbildningens omfattning uttrycks i högskolepoäng. Ett akademiskt år är 40

veckor, vilket motsvarar 60 högskolepoäng (40 veckor x 1,5 högskole-
poäng) vid heltidsstudier, dvs. normalt 30 högskolepoäng per termin.
Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) har rekommenderat att
en hösttermin normalt bör påbörjas den måndag som infaller mellan den 28
augusti och den 3 september och pågå i 20 veckor. Påföljande vårtermin bör
påbörjas den måndag som infaller 20 veckor efter höstterminens början och
pågå i 20 veckor (Rekommendationer för att underlätta studenters möjlighet
till rörlighet mellan olika lärosäten i Sverige, 2008).
Studieavsikt
Ett grundläggande krav för att få uppehållstillstånd för studier är att den
sökande har för avsikt att studera här i landet. Studierna ska vara det
huvudsakliga syftet med vistelsen här.
Av naturliga skäl är det inte lätt att bedöma om den sökande verkligen avser
att studera här eller inte. Villkoret innebär inte någon begränsning av den
sökandes val av kurser eller program för sina studier. Det kan till exempel
inte krävas något samband mellan hans eller hennes tidigare studier
och/eller arbete. Inte heller finns det något krav på att studierna här ska vara
till framtida nytta för den sökande. Vid en prövning av den sökandes
studieavsikt bör det hållas i minnet att värdet av att studera utomlands inte
enbart ligger i att skaffa sig akademiska kunskaper. Utlandsstudierna kan
också vara till nytta för den enskilde genom att han eller hon får ökad
förståelse för och kunskap om ett annat land, nya erfarenheter, kontakter och
språkkunskaper.
5
Vad gäller språkkunskaperna krävs det bl.a., för att bli antagen till en
utbildning, att den sökande uppfyller gällande behörighetskrav i det
engelska språket. En person som har erbjudits en studieplats har således
bedömts ha de språkkunskaper som krävs för att kunna genomföra
studierna. Utgångspunkten är att det är lärosätet som bedömer sökandens
möjligheter att genomföra studierna.
Indikationer på att studieavsikten brister kan vara:

 att den sökande har anmält sig till ett flertal fristående kurser som
saknar inbördes sammanhang,
 att han eller hon inte kan förklara sina val eller inte känner till något
om utbildningen, eller
 starkt bristande språkkunskaper
Om det råder tveksamheter om studieavsikten bör det krävas att den

sökande redogör för sina överväganden inför studievistelsen här och
målsättningen med den.
Antagningskravet
För att uppehållstillstånd ska beviljas måste den sökande styrka att han eller
hon är slutgiltigt antagen till en högskoleutbildning. I det kravet får även
anses ligga att den sökande faktiskt ska kunna bedriva studierna genom att
få ta sin studieplats i anspråk. Detta mot bakgrund av att antagningsbeskedet
ibland innehåller ett förbehåll, t.ex. om sista registreringsdag eller obligator-
isk närvaro vid introduktionen, om studieplatsen inte ska gå förlorad. I
sådana fall bör sökanden ges tillfälle att komplettera ärendet med
information om högskolan ändå kan tillåta att den antagne påbörjar
studierna vid ett senare tillfälle.
Ett antagningsbesked till en mastersutbildning eller annan utbildning på

avancerad nivå som innehåller förbehållet att sökanden ska styrka slutförda
studier på grundnivå kan godtas i de fall där sökanden
 befinner sig utanför Sverige, och
 kan visa att det finns en konkret tidsplan för sluttentamen eller
liknande.
En doktorand ska styrka antagningen med det formella beslutet om

antagning, från lärosätets antagningsnämnd eller annan behörig
beslutsfattare.
Utbytesdoktorander, praktikanter eller andra studenter som tillfälligt

besöker ett läroäte men som inte är antagna till studier kan inte beviljas
uppehållstillstånd för studier. Dessa får istället hanteras i enlighet med vad
som gäller för uppehållstillstånd för besök.
Tredjelandsmedborgare som påbörjade en utbildning efter den 31 juli 2011,

dvs. höstterminen 2011, ska betala en avgift för sin ansökan om studieplats
och för sin utbildning. Avgiftsskyldigheten gäller bara för studier på
grundnivå och avancerad nivå. Utöver att forskarstuderande är generellt
6
undantagna från avgift finns ett flertal undantag för den som ska studera på
de två lägre nivåerna (2 och 5 §§ studieavgiftsförordningen).
Av 8 § studieavgiftsförordningen framgår att en del av studieavgiften måste

betalas i förskott till lärosätet för att den sökande ska bli antagen till
utbildningen. Vidare att högskolan, efter att ha hört Migrationsverket, ska
bestämma vid vilken tidpunkt delavgiften senast ska vara betalad (7 och 8
§§ nämnda förordning). Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF)
har i samråd med Migrationsverket rekommenderat den 15 juni och den 15
december som sista betaldag för studier som påbörjas en höstermin
respektive en vårtermin eller närmast påföljande vardag ifall dessa datum
infaller på en helgdag (REK 2011:4). Observera att dessa datum inte är
någon deadline som innebär att Migrationsverket exempelvis kan avvisa en
ansökan med motiveringen att delbetalningen har kommit in för sent.
Bestämmelsen innebär att en avgiftsskyldig student inte är slutligt antagen

förrän avgiften, eller en del av den, är betalad. Dessförinnan är antagningen
endast preliminär vilket inte är tillräckligt för att uppfylla antagningskravet i
utlänningsförordningen. Det hindrar inte att en ansökan om uppehållstill-
stånd kan lämnas in även om delavgiften inte är betalad (prop. 2009/10:65,
s. 24 f.). Det är upp till lärosätet att bekräfta antagningen genom att meddela
Migrationsverket att betalningen är erlagd, se 2 kap. 6 a § första stycket 1 i
studieredovisningsförordningen.
Det är vanligt att studenter ska vara i Sverige inom ramen för något
utbytesavtal eller samverkansprojekt mellan svenska och utländska
lärosäten. Det är också vanligt att dessa studenter endast ska genomföra en
del av sin utbildning vid den svenska högskolan. Det är inte något krav att
den som ska studera här är antagen genom den ”ordinarie” antagnings-
processen. Även studenter som får en studieplats i kraft av avtal/överens-
kommelse betraktas som antagna vid tillståndsprövningen. Det gäller även
den som ska delta i en utbildning inom ramen för så kallad beställd
utbildning.
Vilken bevisning krävs

Ett antagningsbesked kan variera i form och utförande. För att pröva
ansökan behöver Migrationsverket följande information:
 vad den sökande är antagen till,
 nivån,
 utbildningens omfattning (hel- eller deltid),
 studietakt,
 studieperiod, och
 om den sökande är skyldig att betala studieavgift.
Om antagningsbeskedet saknar någon eller några av dessa uppgifter ska

sökanden ges tillfälle att komplettera ärendet.
De flesta universitet och högskolor är anslutna till det gemensamma

antagningssystemet NyA (Nytt Antagningssystem). NyA administreras av
7
Universitets- och högskolerådet (UHR). Antagningsbeskeden (Notification

of Selection Results) går ut centralt vid ett visst datum och blir åtkomliga
elektroniskt för de enskilda studenterna via personligt konto på UHR:s
webbplats universityadmissions.se. En sökande som har antagits genom
NyA kan således inte ge in något annat antagningsbesked än det han eller
hon skrivit ut från sitt konto där. Ett sådant centralt antagningsbesked
innehåller de uppgifter som Migrationsverket behöver, förutom uppgifter
om eventuellt betalad studieavgift som sökanden ska komplettera ärendet
med.
För studenter som ska vistas i Sverige inom ramen för ett utbytesprogram/
samverkansprojekt är antagningsbeskedet ett lokalt utformat dokument, ofta
rubricerat som Letter of Acceptance eller Admission Letter.
Doktorander omfattas inte av bestämmelserna om anmälnings- och

studieavgifter i studieavgiftsförordningen.
Personnummer
I NyA hanteras tre olika typer av identifikationsnummer. Dessa är svenskt
personnummer, fiktivt personnummer (F-nummer) och
interimspersonnummer (T-nummer).
När tredjelandsmedborgare skapar ett konto för ansökan om studier vid ett
svenskt lärosäte via antagning.se och saknar svenskt personnummer tilldelas
den sökande ett tillfälligt nummer som inte behöver stämma överens med
dennes födelsedatum (fiktivt personnummer eller F-nummer).
Interimspersonnummer (T-nummer) skapas av handläggare vid UHR i NyA

inför byte eller sammanslagning mellan fiktivt personnummer och svenskt
personnummer. Interimspersonnummer med bokstaven T är vanligast
förekommande men det finns varianter med J, K, L, M, N, S, U, V, W eller
X, som används när det tar slut på T.
Skillnaden för sökanden mellan de olika identifikationsnumren är att den

med svenskt personnummer kan bli bekräftad användare och kan då se sina
meriter på sökandewebben samt svara på antagningsbeskedet. De med F-
nummer och T-nummer kan svara på antagningsbesked men inte se sina
meriter.
Heltidstudier och distansstudier

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas krävs det även enligt praxis att
antagningen avser heltidsstudier och att dessa kräver den sökandes närvaro
här i landet under den sökta tillståndstiden (prop. 2013/14:213 s.14). Kravet
på att studierna ska vara på heltid framgår även av definitionen av
studerande i art 2 b) i direktiv 2004/114/EG.
Antagningen ska som huvudregel avse studier på helfart (100 %). Det bör
inte hindra att kurser med en lägre studietakt också kan accepteras, förutsatt
att den sökande kan styrka att hans eller hennes studier sammantaget utgör
8
heltidsstudier under den sökta tillståndsperioden. Bland annat måste det rent
praktiskt vara möjligt att läsa flera kurser parallellt. Kravet på heltidsstudier
bör inte betyda att utbildningen ska täcka en hel termin. För kortare kurser
får man göra en jämförelse med den normala studietakten på heltid om 30
poäng per termin.
Av 4 kap. 5 § utlänningsförordningen så framgår att studenten ska ha

antagits till en högskoleutbildning här i Sverige. En ytterligare förutsättning
för att uppehållstillstånd ska beviljas är därför att utbildningen kräver den
sökandes närvaro här i landet. Studier som ska bedrivas på distans berättigar
således inte till uppehållstillstånd. Om studenten behöver besöka Sverige
under en kortare tid kan han eller hon antingen ansöka om visering eller om
uppehållstillstånd för besök. Detta kan vara fallet om sökanden enbart
behöver besöka lärosätet i samband med tentamen eller enstaka föreläs-
ningar. Det kan tilläggas att den som redan befinner sig i Sverige för sina
studier men av någon anledning på en annan ort än den vanliga studieorten
inte kan anses studera på distans. Det kan till exempel förekomma när en
student samlar material för sitt examensarbete.
Undantag från kravet på heltidsstudier

När det gäller gäststudenter som studerar på unionsprogram eller
multilaterala program som omfattar rörlighetsåtgärder, tex Erasmus och
TRIBOS, så har lärosätena i många fall förlagt vårterminens examination i
juli eller augusti. Detta för att anpassa sig efter de andra europeiska läro-
sätena. Då studenterna i de flesta fall är antagna till 30 högskolepoäng är
kravet på heltidsstudier i dessa fall inte uppfyllt.
Av skäl 16 i direktiv 2004/114/EG följer att medlemsländerna måste

underlätta för tredjelandsmedborgare som deltar i gemenskapsprogram som
syftar att främja rörligheten inom eller mot gemenskapen. Migrationsverket
har mot den bakgrunden bestämt att undantag från kravet på heltidsstudier
kan göras för dessa studenter så att de ska kunna beviljas uppehållstillstånd
för hela studieperioden, inklusive examinationen. Så en tredjelandsmed-
borgare som är antagen till studier på ett unionsprogram eller multilateralt
program som innefattar rörlighetsåtgärder och där studierna inte överstiger
ett år kan vid en förstagångsansökan beviljas uppehållstillstånd till den 31
augusti. Under förutsättning att övriga förutsättningar är uppfyllda.
Det är den sökande som har att visa att denne är antagen till ett unions-
program eller multilateralt program som innefattar rörlighetsåtgärder. Vad
som är ett unionsprogram eller multilateralt program framgår av Europa-
parlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om
villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning,
studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller
utbildningsprojekt och för au pairarbete. I art 20.3 står att det är ”program
finansierade av unionen eller medlemsstaterna som främjar tredjelands-
medborgares rörlighet i unionen eller i de medlemsstater som deltar i de
respektive programmen.”
9
Försörjningsförmåga
Sökanden måste ha sin försörjning tryggad under studietiden och sin
återresa tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat liknande sätt.
I MIG 2007:21 uttalade Migrationsöverdomstolen att en utlänning som vill

ha uppehållstillstånd i Sverige för studier ska ha sin försörjning tryggad
under studietiden. Därefter har Migrationsöverdomstolen i MIG 2009:5
uttalat att det krävs att utlänningen i nära anslutning till början av
studietiden uppvisar tryggad försörjning samt medel för återresan för att
uppehållstillstånd för studier ska medges. Migrationsöverdomstolen uttalade
också att med studietiden får avses tiden för vilken uppehållstillstånd söks
för de ifrågavarande studierna.
I MIG 2015:25 uttalade Migrationsöverdomstolen, bl.a. mot bakgrund av

studerandedirektivets syfte att främja tredjelandsmedborgares inresa i och
rörlighet inom unionen, att det uppställda kravet på tryggad försörjning bör
tolkas så att utlänningen ska visa att han eller hon har sin försörjning
tryggad under den tid för vilken uppehållstillstånd söks. Den sökta
tillståndstiden kan, men behöver inte, sammanfalla med den tid de studier
som utlänningen antagits till ska pågå. Tillståndstiden kan även vara en
kortare tid än studietiden.
Sökanden ska således vid ansökningstillfället visa att han eller hon har sin
försörjning tryggad för den period som ansökan avser.
Försörjningskravet är detsamma för de olika kategorierna av studerande.

Försörjningen ska vara tryggad genom egna medel, stipendium eller på
annat liknande sätt. Ett exempel på sistnämnda är studiemedel som den
sökande uppbär från hemlandet. Det kan även förekomma att sökanden har
rätt till studiemedel av Centrala studiestödsnämnden (CSN), exempelvis om
han eller hon tidigare har haft uppehållstillstånd i Sverige.
Migrationsverket har föreskrivit om försörjningskravet för studenter som

omfattas av försörjningskravet enligt 4 kap. 5 § utlänningsförordningen, se
MIGRFS 11/2014. Försörjningskravet är kopplat till en procentsats av
prisbasbeloppet.
Prisbasbeloppet är beräknat till 46 500 kr under år 2019:

 18 procent = 8 370 kr
 3,5 procent = 1 627,50 kr
 15 procent = 6 975 kr
En studerande som beviljats uppehållstillstånd om ett år eller mer ska

förfoga över minst 8 370 kr per månad under minst tio månader per år. En
studerande som beviljats uppehållstillstånd om mindre än ett år ska förfoga
över minst 8 370 kr per månad under perioden med uppehållstillstånd.
10
Om den studerande har fri kost och logi från utbildningsanordnaren eller en
organisation som arbetar för internationellt utbyte kan försörjningskravet
sättas ned med 1 627,50 kr per månad för vardera av dessa förmåner.
Försörjningskravet kan även sättas ned till 6 975 kr per månad under en
kortare period om det finns särskilda skäl, exempelvis om det är kortare
kurser eller ett organiserat utbyte.
När det gäller ansökningar om förlängt uppehållstillstånd för studier finns

det anledning att tillämpa bestämmelse i 3 § MIGRFS 11/2014 generöst för
att undvika orimliga följder för en sökande som sedan tidigare har fått
besked om att han eller hon anses ha sin försörjning tryggad under studie-
tiden.
Frysta tillgångar
Frysta tillgångar, s.k. ”frozen accounts” anses inte vara tillgängliga för
sökanden i ärenden om uppehållstillstånd för studier om pengarna kommer
vara frysta under den sökta tillståndstiden. Det innebär dock inte per
automatik att sökanden saknar försörjningsförmåga. Sökanden som åberopar
sådana tillgångar bör därför i första hand ges tillfälle att komplettera
ansökan.
Särskilt om industridoktorander
Doktorander försörjer sig i regel genom anställning eller stipendier. En
doktorand som har en tjänst utanför högskolan och där arbetsgivaren betalar
dennes lön under utbildningen kallas för företags- eller industridoktorander.
Dessa doktorander måste kunna ägna en så stor del åt utbildningen att den
kan slutföras inom åtta år.
Vilken bevisning krävs

Försörjningskravet ska som regel styrkas genom att den sökande ger in ett
kontoutdrag som visar hans eller hennes personliga banktillgodohavanden,
stipendiebrev eller liknande.
Ett personligt banktillgodohavande bör inte vara äldre än tre månader vid
beslutstillfället för en förstagångsansökan och sex månader för en
förlängningsansökan. Observera att detta gäller hur gammalt ett bankutdrag
får vara.
I förstagångsansökningar finns en annan tidsaspekt att ta hänsyn till. Som

nämnts ovan har Migrationsöverdomstolen fastslagit att det i nära anslutning
till början av studietiden ska visas att försörjningen är tryggad.
I praktiken har detta fått innebörden att uppgift om saldo i personligt

banktillgodohavande ska avse en tidpunkt inom tre månader från början av
den aktuella tillståndstiden i ärendet. Eftersom de flesta studerande på
grund- och avancerad nivå ges ett tillstånd antingen med start den 1 augusti
eller den 1 januari (beroende på vilken termin studierna inleds) innebär det i
11
de fallen att saldodatum inte bör vara äldre än den 1 maj det innevarande
året respektive den 1 oktober året innan de aktuella studierna.
Observera att detta alltså gäller bankmedel. Ett beslut om stipendium eller
studiemedel kan godtas även om det har utfärdats mer än tre månader innan
studietiden. Ett sådant beslut är så att säga mindre föränderligt än ett utdrag
om personliga banktillgodohavanden, varpå bedömningen måste göras på ett
annat sätt.
I förlängningsansökningar tillämpas enligt praxis inte något motsvarande

krav på att bankmedel ska finnas tillgängliga i nära anslutning till den sökta
tillståndstiden. Detta eftersom försörjningskravet beräknas på ett annorlunda
sätt i förlängningsärenden. För att räkna ut försörjningskravet utgår man då
från och med saldodatum till och med slutdatum för den sökta
tillståndstiden. I förlängningsärenden återstår ofta tid av den sökandes
nuvarande tillstånd, och det är viktigt att ha i åtanke att den sökande alltjämt
ska kunna visa att det också finns pengar för den kvarvarande
tillståndstiden, eftersom det annars kan utgöra skäl att återkalla gällande
tillstånd.
Enligt praxis anses försörjningskravet inte vara uppfyllt genom att en

garant/sponsor åtar sig att finansiera studierna. Detta bekräftas även i
Migrationsöverdomstolens dom den 21 maj 2007 (UM 1103-06, refererad i
MIG 2007:21). Målet gällde ett banklån som var villkorat av att den
presumtive låntagaren beviljades uppehållstillstånd. Att en nära anhörig åtog
sig att sponsra vistelsen här förändrade inte saken.
Försörjningskravet gäller givetvis endast studier som den sökande har blivit
antagen till. Det är således inte möjligt att utsträcka försörjningskravet till
att även omfatta fortsatta nya studier som den sökande kan ha planerat men
inte har ansökt om, än mindre blivit antagen till.
Nedan följer några kommentarer om de olika försörjningsformerna.
Egna medel
Med egna medel avses som regel kontanta medel som finns tillgängliga på
ett bankonto som tillhör den sökande och som enbart denne kan förfoga
över. Bankmedel på konton som även andra personer, exempelvis föräldrar,
släktingar, vänner eller garanter, förfogar över anses inte vara den sökandes
egna medel, se MIG 2007:21.
Låsta tillgångar såsom innehav av fast egendom, aktier, fonder eller

liknande anses inte stå till den sökandes förfogande på det sätt som krävs för
att försörjningen ska anses tryggad. Tillgänglig kredit, genom exempelvis
ett kreditkort, anses inte heller styrka sökandens försörjningsförmåga.
Det bör dock uppmärksammas att ord som ”fund” och ”trust” kan före-
komma i andra sammanhang än ovanstående. Det förekommer t.ex. att
sökande från USA uppger att han eller hon kommer att få medel från en
12
sådan källa. Det kan då vara fråga om något som närmast motsvarar en
svensk stiftelse (t.ex. en familjestiftelse) som någon närstående har avsatt
medel till för att ombesörja barns eller barnbarns möjligheter att finansiera
sina studier. Förvaltningen av medlen kan ha uppdragits åt en bank hos
vilken förmånstagen har att ansöka om stipendium ur fondens/trustens
tillgångar. Om så är fallet bör försörjningen inte bedömas utifrån egna
medel utan som stipendier. Vid oklarheter bör den sökande uppmanas att
komplettera ärendet.
Eget arbete vid sidan av studierna

En studerande som önskar arbeta vid sidan av studierna kan genom sitt
arbete tjäna ihop tillräckligt med medel för sin försörjning inför en eventuell
förlängning av tillståndsperioden. Enligt Migrationsöverdomstolens
avgörande MIG 2015:13 kan dock inte en hänvisning till framtida inkomster
anses tillräckligt för att anse att kravet på tryggad försörjning är uppfyllt
även om den studerande har en tillsvidareanställning som ger tillräckliga
och regelbundna inkomster. En förlängning av uppehållstillståndet kan
därför inte beviljas på grund av att sökanden åberopar framtida inkomster av
förvärvsarbete.
Banklån
För att ett banklån ska godtas ska medlen finnas överförda till sökandes
konto. Det är först då beloppet ifråga står till förfogande på det sätt som
krävs för att försörjningen ska anses tryggad. Försörjningskravet anses
därför inte vara uppfyllt genom ett villkorat banklån där penningmedlen ska
frigöras först när låntagaren beviljats uppehållstillstånd för studier, se MIG
2007:21.
Utländska studielån
Det förekommer att den sökande har beviljats ett statligt eller statsgaranterat
studielån från hemlandet. Om ett sådant lån bedöms motsvara ett svenskt
CSN-lån bör det accepteras trots att beloppet betalas ut periodvis.
Migrationsverket accepterar Direct Loans och Graduate Plus Loans (båda

från USA) och lån från COLFUTURO (Colombia). Observera att sådana lån
även kan omfatta studieavgiften. Om beloppen inte är särredovisade måste
fördelningen därför klarläggas. Beträffande de amerikanska lånen bör det
kunna göras genom det svenska lärosätet. Om den sökande åberopar ett
utländskt studielån som Migrationsverket inte känner till bör i regel en
förfrågan ställas till utlandsmyndigheten i det aktuella landet.
Direct Loans och Graduate Plus Loans kan beviljas amerikanska med-
borgare som vill studera utomlands. Svenska lärosäten som får ta emot
studenter med dessa lån är noga utvalda av US Department of Education
(US DepEd). De betraktas som representanter för amerikanska federala
myndigheter och är ålagda stränga redovisningskrav. Universiteten i Lund
och Uppsala samt Kungliga Tekniska högskolan och Chalmers får
administrera lånen. Högskolan rekvirerar pengarna från USA. Beloppet som
blir över när högskolan dragit av studieavgiften sätts in på ett konto.
13
Utbetalning till studenten får inte göras förrän efter terminsstart. Eftersom
studenten kan få beslutet om lånet sent under sommaren är det inte säkert att
han eller hon kan bifoga lånebeslutet till sin ansökan. Sökanden får då
uppmanas att komplettera ärendet med ett intyg från högskolan om att lånet
är beviljat.
COLFUTURO är en colombiansk, icke vinstdrivande organisation som

funnits i mer än tio år. Den grundades med stöd av staten och olika företag.
COLFUTURO erbjuder utresande studenter finansiering genom en av
kombination av stipendium och lån (Scholarship-Loan) för studier på
master- och forskarnivå.
Stipendier
I samband med att Sverige införde studieavgifter inrättades det nya
stipendieprogram. Vid prövningen av försörjningskravet bör uppmärk-
sammas att vissa av dessa stipendier inte omfattar levnadskostnaderna utan
enbart studieavgiften. Det gäller förstås även andra stipendier.
Huruvida stipendiegivaren är en myndighet, ett lärosäte, en organisation,

stiftelse eller ett företag spelar inte i sig någon roll vid bedömningen av om
stipendiet kan godtas eller inte. Om det råder oklarhet kring ett åberopat
stipendium får den saken utredas på lämpligt sätt. Gäller det till exempel ett
för Migrationsverket okänt utländskt stipendium kan det vara lämpligt att
göra en ambassadförfrågan i ärendet. Det kan också hända att
stipendiegivaren är känd av högskolan.
Bland mindre frekventa stipendier som Migrationsverket har godtagit kan

nämnas att sådana från Public Service Department of Malaysia/Human
Capital Development Division och Ministry of Education and Training/
Vietnam International Education Development har godtagits.
Ett stipendiebrev kan variera i form och utförande. För att pröva ansökan
behöver Migrationsverket följande information:
 vem som är stipendiegivare,
 vilka studier det avser,
 för vilken tid det utgår,
 när stipendiet kommer att betalas ut, och
 månadsbeloppet eller totalsumma för studietiden.
Den sökande ska ge in stipendiebrevet. Om brevet inte innehåller de

uppgifter som Migrationsverket behöver ska sökanden ges möjlighet att
komplettera ansökan. Sådana kompletterande uppgifter kan lämnas
exempelvis i form av intyg från stipendiegivaren.
Vem som är stipendiegivare har även en avgörande betydelse för om den

sökande ska betala ansökningsavgift eller inte; se mer om detta under
Ansökningsavgifter för studerande.
14
Som nämts ovan så bör ett banktillgodohavande inte vara äldre än tre
månader vid beslutstillfället för en förstagångsansökan och sex månader för
en förlängningsansökan.
Detta krav gäller inte när kontroll sker av det ingivna stipendiebrevet utöver
vad som har angivits ovan.
Skulle det uppstå tveksamheter då intyget är utfärdat lång tid innan

terminsstart bör kontakt tas med stipendiegivaren för att efterhöra om de
utfästelser som är anförda i stipendiebrevet fortfarande gäller.
Sjukförsäkringens omfattning
Försäkringen ska vara heltäckande vilket innebär att den ska täcka
kostnaderna för såväl akut som annan sjukvård samt sjukhusvistelse,
tandvård och eventuell hemtransport av medicinska skäl. Försäkringen ska
gälla i Sverige under hela vistelsetiden, dvs. inte enbart studietiden. Den
sökande kan uppfylla kravet antingen genom att visa att hemlandets
sjukförsäkring har tillräcklig omfattning, att han eller hon har tecknat en
privat försäkring eller att han eller hon har tillgång till det allmänna
sjukförsäkringssystemet i Sverige.
Frågan om en sjukförsäkring kan anses heltäckande eller inte måste avgöras

utifrån en individuell bedömning i det enskilda ärendet. I den bedömningen
bör avgörande vikt fästas vid om det är sannolikt att den enskilda sökanden
kan komma att bli en belastning för det svenska sociala biståndssystemet, jfr
MIG 2015:15.
Under vilken tid ska sjukförsäkringen gälla

Försäkringen ska vara giltig under hela den planerade vistelsetiden i
Sverige. Det är inte tillräckligt att den endast omfattar själva studietiden.
Om den sökande ska vistas i Sverige en tid innan och/eller efter studierna
måste försäkringen därför täcka även denna tid. Uppehållstillstånd får inte
beviljas för tid som sjukförsäkringen inte omfattar. Försäkringar som har ett
förbehåll om att den gäller i 90-dagarsperioder anses inte omfatta hela
vistelsetiden eftersom den förutsätter vistelser om högst 90 dagar per gång.
Att försäkringstiden ändå kan vara ett år bör inte föranleda någon annan
bedömning.
Kammarkollegiets försäkringar
Svenska universitet och högskolor har möjlighet att försäkra sina utländska
studenter genom att teckna Kammarkollegiets försäkring för utländska
studenter i Sverige (Student IN) eller Statens försäkring för betalande
studenter (FAS). Försäkringarna gäller under utbildningstiden samt 14 dagar
före studiestart och 14 dagar efter studiernas slut.
15
Alla statliga universitet och högskolor har tecknat Student IN för alla
inkommande utbytesstudenter. De som studerar genom avtal har således
försäkringen automatiskt. För utbytesstudenter tecknas Student IN som en
samlingsförsäkring för respektive högskola. Den gäller då samtliga
utländska utbytesstudenter vid högskolan (i den mån det inte finns någon
annan försäkring som täcker samma skada). Om det inte finns avtal, kan
alltid högskolan teckna Student IN för en enskild inkommande student.
Även FAS kan tecknas som en samlingsförsäkring eller som en försäkring
för en enskild student.
Ytterligare en försäkring är statens Grupp- och individförsäkring (GIF). Den

tecknar Svenska institutet hos Kammarkollegiet för samtliga SI-stipendiater.
Försäkringsintyget är då bifogat beslutet om stipendium.
Studenter som är försäkrade genom Student IN, FAS och GIF anses
uppfylla kravet på en heltäckande sjukförsäkring.
Bilaga 2 och 3 innehåller förteckningar över lärosäten som har tecknat FAS
och Student IN.
Hot mot allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa

För att uppehållstillstånd för studier ska kunna beviljas är det ett krav att
utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller
folkhälsa.
Generellt enligt EU-rätten anses gälla att

 hänsyn till allmän ordning och säkerhet inte får åberopas för att
tjäna ekonomiska syften,
 åtgärder av sådana hänsyn ska grunda sig enbart på den berörda
personens eget uppförande, och att
 tidigare domar för brott inte i sig ska utgöra anledning att vidta
sådana åtgärder.
I skäl (14) till direktivet 2004/114/EG om villkoren för tredjelandsmed-

borgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesut-
bildning eller volontärarbete (studerandedirektivet) anges följande:
”Inresa och vistelse för de ändamål som anges i detta direktiv kan vägras på
vederbörligen motiverade grunder. Framför allt kan inresa och vistelse
vägras om en medlemsstat enligt en bedömning som grundar sig på fakta
anser den berörda tredjelandsmedborgaren vara ett potentiellt hot mot
allmän ordning och allmän säkerhet. Begreppet allmän ordning kan betyda
att personen ifråga har dömts för ett allvarligt brott. I detta sammanhang
måste det noteras att begreppen allmän ordning och allmän säkerhet också
omfattar sådana fall där en tredjelandsmedborgare tillhör eller har tillhört en
organisation som stöder terrorism, stöder eller har stött en sådan
organisation eller har eller tidigare har haft extremistiska sympatier.”
16
Vandel
I propositionen om genomförande av studerandedirektivet har regeringen
bedömt att direktivets villkor att den sökande inte får utgöra ett hot mot
allmän ordning och allmän säkerhet överensstämmer med regleringen i
gällande rätt (prop. 2005/06:129, s. 65). Av detta anses följa att den s.k.
vandelsprövningen kan göras utifrån den praxis som gällde innan direktivet
infördes. Det finns inte någon enhetlig gräns för när tillstånd ska vägras på
grund av vandelsanmärkningar. En bedömning måste ske i det enskilda
fallet. Omständigheter som bör beaktas är brottets art, om brottet ligger nära
i tiden, om brottsligheten varit upprepad etc.
Frågan om vandelns betydelse i anknytningsärenden berörs i handbokens

avsnitt ”Uppehållstillstånd på grund av anknytning, Annan
anknytningsinvandring”. Innehållet där kan tjäna som viss ledning även vid
ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd på grund av studier. Generellt
kan sägas att det enligt praxis krävs mindre allvarlig brottslighet för att en
ansökan om uppehållstillstånd för studier ska avslås än vad som krävs för att
en ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ska avslås. Detta
grundar sig på att studier anses utgöra en svagare anknytning till landet och
generellt har en mer tillfällig karaktär.
För att utreda om den sökande begått brott eller är misstänkt för brott görs
slagning i misstanke- och belastningsregistren (MR/BR). Dessutom ska det
göras en slagning i Schengens informationssystem (SIS) för att kontrollera
att den sökande inte är spärrad där och att passet eller andra handlingar som
åberopas inte heller är det. En spärr i SIS behöver dock inte innebära att den
sökande begått brott utan kan bero på helt andra skäl (se nedan).
Betydelsen av ett återreseförbud

Om den sökande har ett återreseförbud meddelat av Migrationsverket eller
en migrationsdomstol kan uppehållstillstånd inte beviljas utan att
återreseförbudet samtidigt upphävs.
Ett återreseförbud kan upphävas om det finns särskilda skäl för att det inte
längre ska gälla (8 kap. 26 § första stycket UtlL). Migrationsverket får dock
inte upphäva återreseförbud som meddelats av domstol. Det senare syftar,
enligt en dom från Migrationsöverdomstolen den 21 maj 2014 (UM 8459-
13) enbart på de fall där det är domstolen som först beslutat om återrese-
förbud. Om det är Migrationsverket som meddelat förbudet kan verket
upphäva det även om det efter överklagande har fastställts av migrations-
domstolen. Frågan är då vad som ska anses vara särskilda skäl för att
upphäva ett återreseförbud. Självfallet måste hänsyn tas till alla
omständigheter i ärendet som exempelvis grunden för ansökan och skälet
till att återreseförbud meddelats. Migrationsöverdomstolen har i en dom den
23 april 2014 (UM 6267-13) uttalat att Migrationsverket först ska pröva om
förutsättningarna för uppehållstillstånd är uppfyllda. Om så är fallet ska
verket därefter ta ställning till vad detta får för konsekvenser och om
uppehållstillstånd bör beviljas trots återreseförbudet. Domen innebär att
17
ansökan måste prövas materiellt även om en anställning enligt praxis oftast

inte ansetts utgöra särskilda skäl för att upphäva ett återreseförbud.
En ansökan om uppehållstillstånd på grund av studier (eller andra skäl) kan

inte prövas av Migrationsverket om den sökande meddelats återreseförbud
av allmän domstol i samband med utvisning på grund av brott. En sådan
ansökan ska istället behandlas som en ansökan om upphävande av
utvisningen och överlämnas till VO förvaltningsprocess som handlägger
ansökningar om upphävande. Se vidare i avsnittet Ansökan om
uppehållstillstånd/upphävande av utvisningsbeslut från brottsutvisade.
Ansökningar om upphävande ges numera in till Migrationsverket (12 kap.

16 a § UtlL). Verket får dock inte häva utvisningen eller bevilja ett tids-
begränsat uppehållstillstånd. Om verket anser att en ansökan bör beviljas
måste den överlämnas till migrationsdomstolen.
Särskilt om SIS
Schengens informationssystem (SIS) är ett gemensamt spanings- och
efterlysningsregister som bland annat innehåller en spärrlista över
utlänningar som inte ska medges inresa på Schengenterritoriet samt
handlingar som är stulna, bortförda, försvunna eller ogiltigt utfärdade.
En grundläggande princip för Schengensamarbetet är att en tredjelands-

medborgare inte samtidigt får förekomma på spärrlistan i SIS och ha
uppehållstillstånd i ett Schengenland (artikel 25 i konventionen). Om en
medlemsstat överväger att ge uppehållstillstånd till en utlänning som är
registrerad på spärrlistan måste registreringen tas bort, vilket sker genom ett
samrådsförfarande med den stat som gjort registreringen. Innebörden av
samrådet mellan staterna samt rutiner och handläggning beskrivs i hand-
bokens kapitel Schengen och SIS där följande sägs angående betydelsen av
en SIS-spärr vid prövningen av uppehållstillstånd för tillfällig vistelse. ”När
det gäller tillfälliga vistelser får det anses att utrymmet för att bevilja
tillstånd är betydligt mindre än vad som gäller vid anknytning och andra
bosättningsärenden. Det kan dock inte uteslutas att tillstånd kan beviljas om
syftet med vistelsen är mycket angeläget och grunden för spärren är av
mindre allvarlig art.” Man måste således först ta reda på orsaken till spärren
och sedan göra en vägning mellan skälen för ansökan och skälen för
spärren.
I likhet med vad som gäller vid handläggning av ansökningar från personer
som har återreseförbud (se ovan) bör ansökan prövas materiellt innan
bedömningen göra av om tillstånd ska beviljas och samrådsförfarandet
inleds.
Mot bakgrund av den tolkningen bör ansökningar om uppehållstillstånd för

studier i regel avslås om en sökande förekommer i SIS. Vid bedömningen
bör studietidens längd spela in i bedömningen. Om tillstånd övervägs måste
samråd ske enligt artikel 25 i konventionen om tillämpning av Schengen-
avtalet (se kapitel Schengen och SIS).
18
För att en person ska uppfylla kraven för inresa i Schengenområdet krävs
bland annat att han eller hon innehar en giltig resehandling.
Migrationsverket rättschef har i rättsligt ställningstagande angående
registrering i SIS (SR 17/2015) förtydligat att en handling som är spärrad i
SIS inte kan anses vara en giltig resehandling eftersom de utfärdande
myndigheterna har anmält att den är stulen, bortförd, försvunnen eller
ogiltigt utfärdad.
En ansökan om uppehållstillstånd för studier som understiger ett år ska i

regel avslås på befintligt material om den åberopade resehandlingen är
spärrad. En ansökan om uppehållstillstånd för doktorandstudier eller studier
på program bör dock utredas vidare. Om det i det enskilda ärendet finns
anledning att bevilja tillstånd ska sökanden ges möjlighet att komplettera
ärendet med en annan resehandling.
Sanktionerna mot Iran och Nordkorea (angående icke-spridning,

konsulär vaksamhet och utbildningssanktioner) och övrigt om icke-
spridning
Sverige har rättsligt bindande åtaganden i form av sanktioner beslutade av
FN och EU och politiska åtaganden inom ramen för olika exportkontroll-
regimer, som syftar till att begränsa överföring av spridningskänslig
kunskap och teknik. Många av instrumenten är relaterade till kärnvapen men
motsvarande vaksamhet rörande spridningskänslighet omfattar även
biologiska och kemiska vapen.
Mot specifikt Iran och Nordkorea finns breda, med kärnvapenhotet

sammanhängande sanktioner som bl.a. tar sikte på att hindra att
specialiserad utbildning i känsliga ämnen kommer ländernas kärntekniska
program till del. Regeringen har i propositioner till riksdagen uttalat att
dessa åtaganden kan hanteras inom ramen för prövningen av ansökningar
om uppehållstillstånd för studier (prop. 2010/11:91 s. 13 respektive
2010/11:68 s. 11)
Det ankommer således på Migrationsverket att iaktta vaksamhet vid

prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd för studier, se vidare RCI
06/2013 och dokument 30236 i Lifos. Det är inte enbart nordkoreanska och
iranska medborgare som kan vara föremål för sanktioner, utan även
medborgare i andra länder samt institutioner som läroanstalter och banker.
Generellt ska även uppmärksammas om ett ärende är försett med ett

spärrmeddelande, se under fliken Säkerhetsärenden i handboken.
Särskilt om förberedande och/eller behörighetsgivande utbildningar

(förutbildningar)
I det här avsnittet behandlas endast förutbildningar på akademisk nivå,
förutbildningar på lägre nivå behandlas i avsnittet Övriga studier. Syftet
med en förutbildning är studenten ska bli bättre förberedd inför sina
akademiska studier i Sverige.
19
En förberedande förutbildning handlar om att ge sökanden, vars meriter

formellt är tillräckliga för den efterföljande högskoleutbildningen, bättre
chanser att klara av studierna i Sverige. En behörighetsgivande förutbild-
ning handlar om att tillhandahålla sökanden med formella meriter för den
efterföljande högskoleutbildningen.
Studerande som är avgiftskyldiga enligt studieavgiftsförordningen måste

betala studieavgiften eller en del av den innan uppehållstillstånd beviljas.
Förutbildningarna som behandlas i det här handboksavsnittet är inte
avgiftsbelagda enligt studieavgiftsförordningen. Även om förutbildningen är
avgiftsbelagd på någon annan grund kan Migrationsverket inte uppställa ett
krav på förskottsbetalning med mindre utbildningsanordnaren har ett sådant
villkor, till exempel en sista betaldag för slutlig antagning till förutbild-
ningen.
Förberedande förutbildning som understiger tre månader

I de fall där sökanden redan uppfyller behörighetskraven för den efter-
följande högskoleutbildningen kan ett ”utbildningspaket” i sin helhet prövas
inom ramen för 4 kap. 5 § UtlF när den förberedande utbildningen under-
stiger tre månader och antagningen/ tillträdet till högskoleutbildningen inte
är villkorad av något annat än studieavgiften. Det innebär att en studie-
avgiftsskyldig student måste ha betalat in delavgiften för högskoleutbild-
ningen innan tillståndet beviljas. Vidare ska kravet på en heltäckande
sjukförsäkring vara uppfyllt. Tillståndstiden bestäms med tillämpning av de
vanliga riktlinjerna för högskolestudier men nu med utgångspunkt från
studiestarten för den förberedande utbildningen. Avgörande för
försäkringsfrågan blir därför även här tillståndstidens längd.
Behörighetsgivande förutbildning som understiger tre månader

I fall där sökanden inte uppfyller behörighetskraven för den efterföljande
högskoleutbildningen utan att ha genomgått förutbildningen kan
förutbildningen och den efterföljande högskoleutbildningen i regel inte
prövas som ett utbildningspaket. I dessa fall bör förutbildningen prövas
separat. Vistelser som understiger tre månader ska prövas i enlighet med
viseringskodexen, se mer om detta i kapitlet Visering. För att visering ska
beviljas krävs att den sökande har en klar återvändandeavsikt. I praktiken
torde detta innebära att tillstånd inte kan beviljas för behörighetsgivande
förutbildningar som underskrider tre månader.
Det förekommer dock att högskolorna vid villkorade antagningar låter

studenten få påbörja någon del av utbildningen där det fallerande
behörighetskravet inte behöver vara uppfyllt. Om det framgår av
ansökningshandlingarna att en sådan lösning kommer att tillämpas av
högskolan bör dock ”paketlösningen” kunna användas även i förevarande
situation givet att den sökande även i övrigt uppfyller kraven i 4 kap. 5 §
UtlF.
20
Förutbildningar som ska pågå i mer än tre månader

I dessa fall bör förutbildningen prövas separat. Försörjningskravet begränsas
till den tid som den förberedande utbildningen ska pågå. Den sökande
behöver ha en heltäckande sjukförsäkring om utbildningen är på grundnivå
eller högre. I princip bör tillstånd beviljas till terminsstart för
högskoleutbildningen förutsatt att slutdatum för förutbildningen är vid ett
terminsslut.
En förutbildning på akademisk nivå som ska prövas separat kräver ingen

koppling till en efterföljande högskoleutbildning. Frågan kan dock bli
aktuell i de fall där det finns anledning att ifrågasätta sökandens
studieavsikt. Det kan vara en indikation på bristande studieavsikt om den
sökande inte kan redogöra för sina val kring förutbildningen eller inte
känner till något om den efterföljande högskoleutbildningen.
Doktorandtjänst
Den som är anställd som doktorand ska främst ägna sig åt sin egen utbild-
ning. Vid Migrationsverkets tillståndsgivning betraktas därför en doktorand-
tjänst baserad på en anställning med lön som en anställningsform tillkom-
men för att ge doktoranden möjlighet till egen försörjning under studietiden.
Doktorandtjänster är därför att betrakta som en högskoleutbildning i den

mening som avses i 4 kap. 5 § UtlF.
Högskolestudier på forskarnivå kan antingen leda till en licentiatexamen

eller en doktorsexamen efter motsvarande två respektive fyra års
heltidsstudier. Utbildningstiden blir dock ofta betydligt längre eftersom
doktorander inte sällan även har en deltidstjänst vid lärosätet. Den som har
anställning som doktorand kan, parallellt med utbildningen och i begränsad
omfattning, arbeta med t.ex. undervisning, forskning eller administration
(ibland kallad institutionstjänstgöring).
Enligt 5 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100) (HF) får dock det arbetet

omfatta högst 20 % av full arbetstid. Det är upp till den ansvariga högskolan
att bestämma om doktoranden ska få utföra vissa andra arbetsuppgifter
parallellt med studierna. Därmed kan det finnas doktorandanställda som
enbart ägnar sig åt sin egen utbildning. Det förekommer att så kallade
industridoktorander arbetar på 50 %. Detta kan accepteras så länge
anställningen har direkt koppling till studierna.
Utöver en anställning som doktorand finns det två andra reglerade anställ-
ningsformer för doktorander – assistent och klinisk assistent (5 kap. 8–12 §§
HF). För assistenter är omfattningen av arbetet begränsad till 40 % av full
arbetstid. Enbart den som får utbildningsbidrag för doktorander får vara
anställd som assistent. För att bli anställd som klinisk assistent krävs avlagd
läkar- eller tandläkarexamen alternativt att han eller hon är antagen till
utbildning på forskarnivå inom medicin eller odontologi.
21
Permanent uppehållstillstånd till doktorand efter fyra år

Enligt 5 kap. 5 § första stycket UtlL får ett permanent uppehållstillstånd
beviljas en utlänning som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har
haft
1. uppehållstillstånd för arbete eller EU-blåkort utfärdat av Sverige,
eller
2. uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på forskarnivå.
Bestämmelsen i 5 kap. 5 § utlänningslagen trädde i kraft den 1 juli 2014.

Bakgrunden till bestämmelsen är att doktorander, som ofta tillbringar långa
tider i Sverige och får en stark anknytning hit, inte har möjlighet att
kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd på samma sätt som
arbetskraftsinvandrare. Det sägs vidare att förutsättningarna för doktorander
att beviljas permanent uppehållstillstånd bör motsvara dem som gäller för
arbetskraftsinvandrare. Ledning för tillämpningen bör därmed kunna hämtas
från vad som gäller för arbetskraftsinvandrare. (prop. 2013/14:213 s. 34).
Enligt förarbetena avses med utbildning på forskarnivå utbildning som ska

leda fram till en licentiatexamen eller konstnärlig licentiatexamen respektive
en doktorsexamen eller en konstnärlig doktorsexamen (prop. 2013/14:213 s.
51).
Bestämmelsen innebär att permanent uppehållstillstånd kan beviljas den

som fr.o.m. den 1 juli 2014 uppfyller de uppställda kraven och ska inte
tolkas som att ”intjänandetiden” måste ligga efter detta datum. Det finns
inget krav på att utbildningen ska vara avslutad.
Enligt rutinhandboken ska en ansökan som inkommer mer än sex månader

innan det tidigare tillståndet löper ut som huvudregel avslås. Ärendet kan
dock prövas om det föreligger särskilda skäl. Om sökanden uppfyller
kraven för att beviljas ett permanent uppehållstillstånd på grund av
doktorandstudier kan detta anses vara ett särskilt skäl för att pröva ansökan,
trots att sökande har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Om sökanden
uppfyller kraven vid beslutstillfället kan permanent uppehållstillstånd
beviljas.
Migrationsöverdomstolen har i avgörande den 1 april 2016 i mål UM 4762-

15 (MIG 2016:5) tagit upp frågan om den sjuåriga kvalificeringsperioden i 5
kap. 5 § utlänningslagen ska räknas från tidpunkten för ansökan om
permanent uppehållstillstånd eller från prövningstillfället. Frågan i målet
gällde en sökande som under sammanlagt fyra år haft studier som avser
utbildning på forskarnivå enligt 5 kap. 5 § första stycket 2 utlänningslagen.
Enligt domstolen så ska prövningen i dessa ärenden utgå ifrån
omständigheterna vid ansökningstillfället. Dessa ärenden skiljer sig därför
från övriga utlänningsrättsärenden där det enligt allmänna
förvaltningsrättsliga principer är omständigheterna vid prövningstillfället
som är avgörande för bedömningen.
22
Migrationsverket har i SR 51/2016 tolkat MIG 2016:5 och funnit att i de

ärenden där en prövning med utgångspunkt från omständigheterna vid
ansökningstillfället skulle innebära negativa konsekvenser för den sökande
bör istället, enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer, tidpunkten för
prövningstillfället vara avgörande.
Prövningen enligt 5 kap. 5 § första stycket 2 ska främst vara bakåtblickande,

dvs. det viktigaste är att den sökande under de senaste sju åren har haft
uppehållstillstånd för doktorandstudier i sammanlagt fyra år. Det är vid
denna prövning rimligt att kräva att den sökande verkligen har haft en
doktorandtjänst under tillståndstiden, eftersom det enligt förarbetena är just
doktorandtjänsten som gett den starka kopplingen till Sverige (prop.
2013/14:213 s. 34).
Det är dock möjligt att kombinera uppehållstillstånd för arbete eller EU-
blåkort med uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på
forskarnivå för att få ett permanent uppehållstillstånd efter sammanlagt fyra
år.
Eftersom villkoret är ”uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på

forskarnivå” krävs att doktorandstudier varit grunden för tillståndet. Det
innebär att uppehållstillstånd på grund av anknytning till en familjemedlem
inte bör räknas in även om sökanden har haft en doktorandtjänst under tiden.
Avbrott i studierna på grund av sjukdom eller föräldraledighet godtas om

sökanden kan visa dokumentation över sin frånvaro, t.ex. i form av
utbetalningsuppgifter från Försäkringskassan. Generellt godtas avbrotten
oavsett hur långa de är.
Om sökanden inte uppfyller kraven för permanent uppehållstillstånd prövas

ansökan som en vanlig förlängningsansökan.
Bosättningsavsikt
En uttalad förutsättning för att en utlänning ska beviljas permanent
uppehållstillstånd är att han eller hon avser att bosätta sig i Sverige (prop.
2004/05:170 s. 196). I prop. 2013/14:213, Cirkulär migration och
utveckling framhöll dock regeringen att detta borde förändras i en riktning
mot ett mer flexibelt regelverk. Det har blivit allt mer vanligt att personer
har anknytning till ett mer än ett land och att boendet växlar mellan dessa
länder. (a.a. s. 19 f)
Beträffande internationella doktorander får det anses naturligt att under

kortare perioder vistas i andra länder för konferenser och liknande. Det kan
även förekomma att man studerar i ett annat land under pågående
doktorandtjänstgöring i Sverige. Detta får naturligtvis inte medföra att
ansökan avslås. I sammanhanget är det värt att notera att tidsbegränsad
vistelse för studier i hemlandet av Utlänningsnämnden inte bedömdes
innebära att bosättningen i Sverige har upphört (UN 292-95).
23
Prövningen av bosättningsavsikten ska vara framåtblickande. Om det

framstår som oklart vilken anknytning sökanden har till Sverige, exempelvis
på grund av att han eller hon redan har bosatt sig i ett annat land bör
sökanden ges utrymme att komplettera ärendet med en redogörelse för sina
framtidsplaner. Det kan inte uteslutas att det i vissa undantagssituationer kan
komma att framstå som orimligt att bevilja ett permanent uppehållstillstånd,
exempelvis om tillståndet ska återkallas relativt omgående på grund av
upphörd bosättning.
Post doc
En post doc har disputerat och är klar med sin doktorsexamen.
Relativt ofta erbjuds dessa disputerade personer tidsbegränsade
anställningar som gästforskare i Sverige. De övergår då i
tillståndshänseende till arbetstagare och ska ha ett mottagningsavtal för att
få uppehållstillstånd som gästforskare, se avsnittet Gästforskare.
Forskarassistent
En forskarassistent anses inte vara en studerande utan omfattas av
gästforskardirektivet och ska således ha ett mottagningsavtal för att få
uppehållstillstånd för gästforskare, se avsnittet Gästforskare.
Beställd utbildning
Beställd utbildning har tidigare förekommit mellan lärosäten inom EES-
området. Sedan maj 2013 kan svenska lärosäten mot avgift genomföra
beställd utbildning efter överenskommelse även med lärosäten som ligger
utanför EES-området.
Det köpande lärosätet betalar kostnaden för utbildningen och den enskilde
studenten betalar därför inte studieavgift till det svenska (säljande) lärosätet.
Även beställd utbildning kan falla inom ramen för högskoleutbildning i den
mening som avses i 4 kap. 5 § UtlF.
Uppdragsutbildning
Uppdragsutbildning innebär att någon beställer en utbildning av en högskola
eller ett universitet. Det kan exempelvis röra sig om ett företag som beställer
en skräddarsydd kurs för fortbildning av sina anställda.
Detta är en utbildningsform vid sidan om den ordinarie högskole-

utbildningen. Högskolelagen och högskoleförordningen gäller inte för
utbildningen och en studerande i uppdragsutbildning har inte samma
rättigheter som en student vid högskolans ordinarie utbildningar.
Uppdragsutbildningar faller inte inom ramen för högskoleutbildning

eftersom deltagarna inte antas till studier av lärosätet, utan det är
uppdragsgivaren som utser de som ska delta i uppdragsutbildningen. Sådana
studier ska därför hanteras i enlighet med vad som gäller för Övriga studier.
24
Studier vid Världssjöfartsuniversitet i Malmö

Världssjöfartsuniversitetet i Malmö (World Maritime University, WMU) är
inte ett svenskt universitet. Det är en FN-institution som sorterar under
International Maritime Organization (IMO). WMU utbildar bland annat
sjöfartsadministratörer, inspektörer och hamnchefer från ett antal olika
länder.
Studier vid WMU faller inte inom ramen för högskoleutbildning i 4 kap. 5 §
UtlF. Sådana studier ska därför hanteras i enlighet med vad som gäller för
Övriga studier.
Passkravet
Kravet på styrkt identitet och giltigt pass gäller även studenter och deras
familjemedlemmar. Sökande som saknar pass kan därför inte beviljas
tillstånd även om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
Barn som saknar pass

Passkravet gäller även studentens familjemedlemmar inklusive barn. En
särskild fråga är handläggningen av ärenden där ett barn till en student
saknar pass medan studenten och familjen i övrigt redan har
uppehållstillstånd eller uppfyller kraven för att beviljas tillstånd. Det handlar
i regel om barn som fötts i Sverige och som uppges ha svårigheter att få
pass.
I en sådan situation måste Migrationsverket uppmana barnets föräldrar att

skaffa pass till barnet. Även om dessa hävdar att de inte kan skaffa pass,
t.ex. för att deras hemlands ambassad inte utfärdar pass eller att det krävs att
de reser till hemlandet, gäller det att försöka förmå dem att lösa passfrågan.
Så länge barnet saknar pass kan inget uppehållstillstånd beviljas och det är
därför rimligt att ge föräldrarna tid för att skaffa pass till barnet. Det innebär
att barnets ansökan kan komma att vara öppen under en längre tid, vilket
måste accepteras i den här typen av fall. Någon bortre tidsgräns kan inte
anges men det finns exempel på ärenden som varit öppna i åtminstone ett år.
Om svårigheten att skaffa pass beror t.ex. på att hemlandets ambassad i
Sverige periodvis inte utfärdar pass eller har mycket lång handläggningstid,
så bör frågan kunna lösas genom att ansökan hållas öppen tills ambassaden
kan utfärda pass.
Om det står klart att det inte är möjligt att skaffa pass för barnet i Sverige
kan undantagsvis ett kortare uppehållstillstånd samt provisoriskt
främlingspass beviljas för barnet. Detta är bara en tillfällig lösning av
passfrågan och avsikten är att möjliggöra att barnet tillsammans med
föräldrarna ska kunna resa till hemlandet eller till annat land för att skaffa
pass.
Tillståndstider m.m.
Enligt 4 kap. 5 § andra stycket första meningen UtlF ska uppehållstillstånd
enligt första stycket beviljas för minst ett år eller den kortare tid studierna
avser.
25
Följande tillståndstider bör tillämpas
Studietid högst ett läsår

 En termins studier (HT) 1 augusti–31 januari följande år
Om tillståndet beviljas efter den 1 augusti ges tillstånd från
beslutsdagen.
 En termins studier (VT) 1 januari–30 juni
 Två terminer (ett läsår) 1 augusti–30 juni följande år
(när studierna påbörjas en HT)
 Två terminer (ett läsår) 1 januari–31 januari följande år
(när studierna påbörjas en VT)
 Två terminer (ett läsår) 1 augusti–31 augusti följande år
gäller studenter som är antagna till studier som innefattar
rörlighetsåtgärder
Studietid längre än ett läsår

 1 augusti–1 september följande år
(när studierna påbörjas en HT)
Att tillstånd ges för ett år och en månad vid terminsstarten på hösten
beror på den stora inströmningen av förstagångsansökningar vid
denna tid.
 1 januari–31 januari följande år
(när studierna påbörjas en VT)
Tillståndstid utöver den formella studietiden

Migrationsöverdomstolen har bedömt att begreppet studietid innefattar all
tid för vilken uppehållstillstånd söks för de ifrågavarande studierna (MIG
2009:5). Detta innebär enligt Migrationsverket att även kortare perioder
utöver den formella studietiden och som är direkt kopplade till studierna kan
omfattas av begreppet studietid. Det möter således inte något hinder att
bevilja uppehållstillstånd någon eller högst några veckor utöver den
formella studietiden om studenten behöver det för att installera sig och/eller
avsluta sin vistelse här.
Eftersom de kortare perioderna inför och efter den formella studietiden

omfattas av begreppet studietid ska det ställas samma krav under dessa
perioder som under själva studietiden. Den sökande måste därför visa att
denne har sin försörjning tryggad under hela sin vistelse i Sverige. En
student som ansöker om tillstånd för en kortare period än ett år måste även
visa att denne har en heltäckande sjukförsäkring för hela den planerade
vistelsen.
Två års tillstånd för doktorander

Doktorander beviljas uppehållstillstånd för den tid doktorandstudierna är
avsedda att pågå, dock längst två år i taget. Kravet är dock fortfarande
samma att man måste kunna visa bevis på tryggad försörjning för hela den
sökta tillståndstiden.
26
Vid studier där studenten omväxlande vistas i Sverige och i ett annat land
(s.k. sandwich-modellen) kan uppehållstillstånd beviljas för upp till två år i
taget om studenten/doktoranden kommer att vistas minst hälften av tiden i
Sverige under tillståndstiden.
Under tillståndtiden kan en sammanhängande utlandsvistelse på upp till en

fjärdedel av tillståndstiden godtas. Det vill säga att om tillstånd beviljas för
två år så är en sammanhängande utlandsvistelse på upp till sex månader
acceptabel. Om tillstånd ges för ett år kan på motsvarande sätt en
sammanhängande utlandsvistelse på upp till tre månader godtas. Det kräver
att studenten kan visa att det finns ett tydligt upplägg av studierna.
Tillstånd kan beviljas från och med det att vistelsen i Sverige inleds fram till
det att den del av studierna som planeras ske i Sverige avslutas. Det vill säga
att för utlandsvistelse i inledningen och slutet av utbildningen ges inte
uppehållstillstånd eftersom studierna inte kräver doktorandens närvaro i
Sverige.
Särskilda villkor för förlängningsansökan

Av 4 kap. 5 § andra stycket andra meningen UtlF framgår att om studierna
pågår längre tid än ett år ska tillståndet förlängas med minst ett år i taget
eller den kortare tid som studierna avser, under förutsättning att villkoren i
första stycket är uppfyllda och att den studerande gör godtagbara framsteg i
sina studier.
Av 5 kap. 19 § UtlL framgår att ett förlängt uppehållstillstånd får beviljas

efter inresan om förlängningen avser ett pågående besök eller någon annan
tidsbegränsad vistelse om det finns vägande skäl att förlänga vistelsetiden.
Med annan tidsbegränsad vistelse avses bland annat vistelser för högskole-
studier. Vid bedömningen av om det föreligger vägande skäl ska bland
annat beaktas om kriterierna i 4 kap. 5 § UtlF är uppfyllda. Utöver att den
sökande ska uppfylla villkoren i bestämmelsens första stycke ska även
villkoret i andra stycket om godtagbara framsteg i studierna vara uppfyllt.
Migrationsverkets rättschef har utfärdat ett ställningstagande angående

ansökan om förlängt uppehålls- och/eller arbetstillstånd som görs efter det
att ett tidigare tillstånd upphört att gälla (SR 53/2016). Av detta framgår
bl.a. att den sökande normalt kan beviljas förlängt uppehållstillstånd efter
inresan, trots att han eller hon ansökt först efter det att det tidigare tillståndet
upphört att gälla. Det gäller oavsett om ansökan avser samma eller annan
grund. När den sökande, om ansökan hade gjorts utanför landet, bör få ett
nytt uppehålls- och/eller arbetstillstånd, är det som regel även vägande eller
synnerliga skäl att bevilja ansökan efter inresa. Det har då ingen betydelse
att ansökan getts in först efter det att det tidigare tillståndet löpt ut. Att den
sökande ska behöva lämna Sverige för att ge in ansökan, för att därefter
beviljas tillstånd och återvända hit, är inte en rimlig ordning. När ansökan
kommit in efter det att det tidigare tillståndet löpt ut beviljas det nya
tillståndet från och med ansökningsdagen.
27
För att det ska vara fråga om en ansökan om förlängt uppehålls- och/eller
arbetstillstånd bör dock den sökande som regel, under tiden utan tillstånd, ha
uppfyllt någon grund för fortsatt tillstånd.
Se även om förutsättningarna för Statusbyte.
Kontroll av kontohistorik
Även i förlängningsärenden krävs att den sökande kan visa att han eller hon
har sin försörjning tryggad under den sökta tillståndstiden. Det föreligger
dock inte något regelmässigt krav i samtliga ansökningar enligt gällande
praxis att sökanden ska visa upp kontohistorik. Uppehållstillstånd kan
således beviljas även om kontohistorik saknas.
Kontohistorik får begäras in om man i det enskilda ärendet finner misstanke

om att sökanden inte kan försörja sig med egna medel under den sökta
tillståndstiden.
Om det sedan visar sig att det uppgivna beloppet endast stått till förfogande
vid ansökningstillfället eller när det annars efterfrågats, t.ex. vid
komplettering, kan det vara en indikation på att sökanden inte uppfyller
kravet på tryggad försörjning. I detta sammanhang kan dock påminnas om
att rådande praxis från Migrationsöverdomstolen (MIG 2015:25) är att det
räcker med att visa försörjning för varje enskild sökt tillståndstid. Att den
sökande har fått en stor överföring till sitt konto inför den nya tillståndstiden
behöver därför inte alltid vara en omständighet som ger behov av vidare
utredning.
Prövningen ska i huvudsak vara framåtriktad, vilket innebär att om

sökanden kan styrka försörjningsförmågan för den nu sökta
tillståndsperioden så kan ansökan bifallas förutsatt att även övriga villkor är
uppfyllda.
Godtagbara framsteg i studierna
Studerande på grundnivå och avancerad nivå

För studerande på grundnivå och avancerad nivå bedöms studieresultatet
utifrån det antal högskolepoäng som den sökande har klarat av under den
studieperiod som det föregående uppehållstillståndet avsåg eller i nära
anslutning till att tillståndet löpte ut (UM 2446-08 och 4691-08), refererade
i MIG 2009:5.
Uppgifter om avklarade kurser m.m. ska finnas dokumenterade i högsko-

lornas studieregister. Om den sökande inte har bifogat ett utdrag ur studie-
registret bör det därför som regel krävas in.
Det är avklarade kurser som dokumenteras i registret. Resultatet av kurser

som omfattar större arbeten, exempelvis uppsatser/examensarbeten,
registreras således inte förrän kursen är avslutad. Ett examensarbete kan ses
som en kontinuerlig examination, utan poängsatta delmoment, där
28
studentens insatser och utveckling följs upp löpande. Det utesluter inte att
det kan finnas något poängsatt delmoment i samband med ett examens-
arbete. Omständigheten att den sökande inte kan styrka ett studieresultat
genom utdrag ur studieregistret kan givetvis inte leda till slutsatsen att han
eller hon inte har gjort några framsteg i sina studier. Utdraget ur registret är
ett bevismedel som kan användas för att styrka studieresultatet. Om det av
olika skäl inte är ändamålsenligt måste den sökande styrka sin sak på något
annat sätt. Det bör som regel göras genom ett intyg som är utfärdat av den
person som är behörig att bedöma studieresultatet.
Studerande på forskarnivå (doktorander)

Doktorander ska vid varje förlängningsansökan bifoga ett intyg från
ansvarig handledare på högskolan. Av intyget ska framgå om studierna går
planenligt eller om de avviker från den ursprungliga studieplanen. Vid
granskning av ansökan bör man även kontrollera om uppgifter från tidigare
ansökningar ändrats. Detta gäller bl.a. uppgiften om planerad tidpunkt för
examen. Om denna flyttats fram kan det finnas anledning att utreda detta
närmare. Om något intyg inte har getts in får Migrationsverket begära in det.
Vilka poängkrav gäller

Migrationsöverdomstolen har i MIG 2009:5 preciserat vilka poängkrav som
kan ställas och under vilken period poängen ska ha uppnåtts. Domstolen
ansåg att det saknas författningsstöd för att generellt tillämpa olika praxis
beroende på om studierna bedrivs på engelska eller svenska. Resultatet av
de tidigare studierna bör därför bedömas enligt samma princip oavsett
studiespråk. Av domarna måste även anses framgå att de poängkrav som
kan ställas ska motsvara de lägre krav som enligt praxis gäller när utbild-
ningsspråket är svenska.
Följande poängkrav gäller vid bedömningen av studieresultatet vid en

förlängningsansökan:
Första läsåret 15 högskolepoäng

Andra läsåret 22,5 högskolepoäng
Tredje och följande läsår 30 högskolepoäng
Vid utbildningar som är kortare än ett läsår får man göra ett överslag av hur
många poäng som kan anses motsvara studietiden, ett halvt läsår motsvarar
7,5 högskolepoäng o.s.v.
Vidare ansåg domstolen det som rimligt att visad sjukdom eller liknande
skäl, såsom nära anhörigs sjukdom eller dödsfall, kan leda till att lägre
studieresultat undantagsvis kan godtas.
Om den sökande inte kan styrka sina studieresultat genom ett utdrag ur
studieregistret bör han eller hon ge in ett intyg från handledaren eller
examinatorn. Av intyget ska studieresultatet framgå, antingen uttryckt som
högskolepoäng eller som procent av avklarad del av kursen.
29
Hur lärosätena lägger upp sin verksamhet ligger utanför den sökandes
kontroll. Det kan exempelvis gälla tidpunkten för en kurs eller en
omtentamen. Det bör t.ex. beaktas om en student inte nått upp till erforderlig
poängnivå på grund av det inte funnits någon möjlighet att läsa en restkurs
under den föregående tillståndstiden på grund av att den inte gavs då eller
om ett examensarbete drar ut på tiden på grund av att högskolan anordnat
projektarbete eller praktik inom ämnesområdet.
Avbrott i studierna på grund av föräldraledighet godtas om sökanden kan

visa dokumentation över sin frånvaro i form av utbetalningsuppgifter från
Försäkringskassan.
Beräkningsperiod
Även tidsramen för när studieresultatet bör ha uppnåtts prövades i MIG
2009:5. Domstolen anförde att erforderliga poängkrav som regel ska ha
uppnåtts under den studieperiod som respektive uppehållstillstånd avser. Det
innebär att de högskolepoäng som uppnåtts under det senaste uppehålls-
tillståndet ska ligga till grund för bedömningen av om studenten har gjort
godtagbara framsteg i sina studier vid prövning av fortsatt uppehålls-
tillstånd. Vidare att undantag bör kunna göras för högskolepoäng som
exempelvis uppnås genom omtentamen i nära anslutning till den tidpunkt då
uppehållstillståndet löpte ut.
Det är inte möjligt att exakt redovisa när en förlängningsansökan bör

beviljas trots att den sökande inte har presterat det antal högskolepoäng som
anges ovan. Mot bakgrund av att ett läsår motsvarar 60 högskolepoäng och
att det förutsätts att studierna ska bedrivas i normaltakt (heltid) får
poängkraven anses som blygsamma. Som regel beviljas uppehållstillstånd
fram till påföljande terminsstart eller längre. Det är också vanligt att en kurs
är uppdelad i flera delmoment som poängsätts separat. Inte sällan torde den
sökande ha haft möjlighet till omtentamen redan under gällande tillstånds-
tid. Marginalen till vad som bör räknas som ”i nära anslutning” bör därför
som regel vara relativt smal. Det får anses rimligt att den sökande använder
sig av det första tillfälle som ges.
Om studenten inte har klarat poängkraven i tid och inte heller har några
godtagbara skäl för det bör ansökan avslås. Normalt innebär det också att
frågan om utvisning måste tas upp.
Observera att högskolepoäng bara kan tillgodoräknas vid ett tillfälle. Poäng
som har tillgodoräknats efter att ett tillstånd har löpt kan inte beaktas på nytt
vid nästa förlängningstillfälle.
Kontroll av stipendiebrev
Om sökande åberopar ett stipendium till styrkande av sin
försörjningsförmåga ska detta inges vid varje ansökningstillfälle. Det kan
finnas skäl att medge undantag från detta om stipendiet inte är villkorat och
beviljat av en extern organisation, dvs. inte av lärosätet. Är antagningen
30
bekräftad av lärosätet torde det innebära att stipendieförlängning även den

är godkänd (eftersom studieavgiften betalas genom stipendiet).
Möjlighet att göra undantag från kravet på bedrivande av

heltidsstudier
I förarbetena (prop. 2013/14:213 s. 36 f) framhålls att de utländska
studenterna bidrar positivt till högskolemiljön och det svenska samhället i
stort, samt att de utgör ett väl kvalificerat arbetskraftsutbud som Sverige i en
allt mer kunskapsintensiv och globaliserad värld bör ta till vara. I nämnda
förarbeten framhålls även vikten av att de studenter som har beviljats
uppehållstillstånd för studier i Sverige men som inte har hunnit slutföra
utbildningen inom tillståndstiden ges möjlighet att slutföra utbildningen
inom en rimlig tid utan att behöva återvända till ursprungslandet för att
ansöka om nytt tillstånd.
Med hänsyn därtill bör det under vissa förutsättningar finnas möjlighet att
göra undantag från heltidskravet. Det ska då vara fråga om en situation där:
 den sökande har haft uppehållstillstånd för studier men inte hunnit
slutföra sina studier under den ordinarie studietiden,
 den sökande har ansökt om förlängt uppehållstillstånd innan det
föregående tillståndet löpt ut,
 den sökande har lämnat in ett studieintyg från lärosätet med en tydlig
och rimlig studieplan, och
 den sökande har uppfyllt de övriga kraven för uppehållstillstånd.
Givet att dessa förutsättningar är uppfyllda bör som huvudregel en

förlängning av uppehållstillstånd utöver den ordinarie studietiden kunna
göras även om den mängd studier som återstår inte motsvarar heltidsstudier.
Att informationen i studieintyget ska vara ”tydlig” innebär att det ska
innehålla relevant information för Migrationsverkets prövning, och att det
inte ska råda oklarheter beträffande t.ex. förväntat datum för slutförande av
studierna. De checklistor för studieintyg som Migrationsverket har tagit
fram kan tjäna som vägledning för vilken typ av information som behövs.
Att studieplanen ska vara ”rimlig” innebär att den förlängda studietiden inte
bör vara oproportionerligt lång i förhållande till den återstående mängden
studier.
Om den sökande inte har bifogat ett godtagbart studieintyg till sin ansökan
bör en begäran om komplettering göras innan beslut fattas i ärendet.
En individuell prövning i varje enskilt fall måste göras, och det går inte att
göra en uttömmande uppräkning av vilka varianter som kan godtas eller
inte. Ett exempel på en situation som dock i regel torde vara orimlig är om
bara något enstaka återstående moment, t.ex. en omtentamen, ligger ett
halvår framåt i tiden eller längre. Motsatsvis kan tilläggas att om endast en
omtentamen återstår kan det vara rimligt att den ligger upp till tre månader
framåt i tiden.
31
Hänsyn bör även tas till om den sökande, på grund av omständigheter

utanför hans eller hennes kontroll, är förhindrad att studera under delar av
den sökta tillståndstiden. Det kan t.ex. röra sig om att laboratorieutrustning
har blivit försenad eller att pågående sommarledighet på lärosätet gör att
studierna står still.
I undantagsfall kan en kortare andra förlängning godkännas men då ska det

tydligt framgå av det nya intyget anledningen till varför man inte lyckats att
fullfölja studierna i enlighet vad som angetts i tidigare intyg. Återigen kan
det exempelvis uppstått situationer som ligger utanför studentens kontroll.
Om undantag görs från heltidskravet ska detta motiveras särskilt i beslutet.
Uppehållstillstånd för att underlätta inträde på

arbetsmarknaden (Jobbsökartillstånd)
Enligt 4 kap. 5 a § UtlF får en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd
för studier i Sverige beviljas uppehållstillstånd för en tid av sex månader
efter en slutförd högskoleutbildning här om,
1. utbildningen avser studier motsvarande minst två terminer,
2. utlänningen har för avsikt att söka arbete eller därmed jämförbar
förberedande aktivitet i Sverige eller undersöka förutsättningarna för
att bedriva näringsverksamhet här,
3. utlänningen har sin försörjning tryggad under tillståndstiden och sin
återresa tryggad,
4. utlänningen har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
och
5. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet
eller folkhälsa.
Bestämmelsen infördes den 1 juli 2014.
Utlänningen måste ha klarat av sin utbildning i Sverige som måste ha

omfattat minst två terminer, dvs. de studier som utlänningen antagits till
måste vara slutförda. Om utlänningen antagits till exempelvis ett tvåårigt
program så måste hela den tvååriga utbildningen ha slutförts för att ett
sexmånaderstillstånd ska kunna ges, det räcker inte att två terminers studier
avklarats eftersom studierna då inte har slutförts. Det är den sökande som
ska visa att studierna är slutförda, lämpligen genom dokumentation från det
aktuella lärosätet.
Det förekommer att studierna i praktiken har slutförts en tid innan uppe-
hållstillståndet har löpt ut. Utgångspunkten är dock att det är det tidigare
beviljade uppehållstillstånd som är riktmärke för när studierna kan anses
slutförda. Om en sökande har haft uppehållstillstånd för studier till och med
den 30 juni, men tagit ut sin examen redan den 15 maj så anses studierna
vara slutförda först den 30 juni.
Av förarbeten till bestämmelsen följer att tillståndet ska beviljas i omedelbar

anslutning till den tid som är beviljad för uppehållstillstånd för studier (SOU
32
2011:28 s. 152). Enligt SR 53/2016 kan ansökan beviljas trots att den
lämnas in efter det att det tidigare tillståndet löpt ut. Tillståndet ges i dessa
fall från ansökningsdagen, men gällande för en kortare tidsperiod än sex
månader. Exempelvis kan följande situationer uppstå i vissa fall:
1. En sökande slutför sina studier under en period med
uppehållstillstånd för studier som löper till och med den 15 juni
2018. Den 15 september 2018 ansöker sökanden om
jobbsökartillstånd. Under förutsättning att sökanden uppfyller
villkoren kan jobbsökartillstånd beviljas för perioden den 15
september (ansökningsdagen) – den 15 december 2018 (sex månader
efter datum för avslutade studier). Perioden den 15 juni – 14
september har sökanden vistats illegalt i Sverige, vilket är straffbart
enligt 20 kap. 1 § utlänningslagen och ska anmälas till polisen.
2. En sökande slutför sina studier under en period med
uppehållstillstånd för studier som löper till och med den 15 juni
2018. Den 15 januari 2019 ansöker sökanden om jobbsökartillstånd.
Jobbsökartillstånd kan då inte beviljas eftersom det redan har
förflutit sex månader efter datumet för avslutade studier. Ansökan
ska därför avslås. Sökanden har vistats illegalt i Sverige under
perioden den 16 juni 2018 – 14 januari 2019, vilket är straffbart
enligt 20 kap. 1 § utlänningslagen och ska anmälas till polisen.
Några särskilda krav torde inte kunna ställas på utlänningen för att visa att
denne har för avsikt att söka arbete eller bedriva därmed jämförbar aktivitet,
en uppgift om detta från utlänningen bör vara tillräcklig. Ansökan bör
däremot kunna avslås om det på något sätt med viss styrka framkommer att
avsikten med vistelsen är en annan än den föreskrivna. Eftersom tillståndet
ges i syfte att underlätta inträdet på arbetsmarknaden kan det endast i
undantagsfall anses omfatta sådan praktik som har koppling till en
utbildning.
Prövningen av förutsättningarna i punkterna 3 - 6 ska ske på samma sätt

som för uppehållstillstånd för studier enligt 4 kap. 5 § UtlF. Se mer om detta
i motsvarande avsnitt för studerande.
Undantag från kravet på arbetstillstånd

Enligt 5 kap. 2 § 6 UtlF gäller undantag från kravet på arbetstillstånd för den
tid som uppehållstillstånd gäller för en utlänning som har beviljats
uppehållstillstånd enligt 4 kap. 5 och 5 a §§ samt för den som har haft ett
sådant uppehållstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom
giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning till dess tillstånds-
frågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelats, till dess
utvisningsbeslutet har fått laga kraft.
Undantaget innebär en möjlighet att arbeta under studietiden eller efter utan
begränsning till viss tid, särskilt yrke eller arbetsgivare.
Enligt praxis anses undantaget även gälla när den sökande åberopar någon
annan grund (s.k. statusbyte) än fortsatta studier till stöd för sin ansökan.
33
Detta oavsett om det ändrade yrkandet kommer direkt i samband med

ansökan eller först i ett senare skede.
I varje beslut om uppehållstillstånd för högskolestudier ska det anges att den
studerande är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd.
Familjemedlemmar
Enligt 4 kap. 4 b § 2 UtlF får uppehållstillstånd beviljas en familjemedlem
till en utlänning om familjemedlemmen är make eller sambo till utlänningen
eller ogift barn under 18 år till utlänningen eller till hans eller hennes make
eller sambo och utlänningen har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
med stöd av 4 kap. 5 och 5 a §.
För att beviljas uppehållstillstånd enligt första stycket ska familjemed-

lemmen ha sin försörjning tryggad under vistelsen.
Uppehållstillstånd enligt första stycket ska beviljas i samma omfattning som

för den utlänning som familjemedlemmen har anknytning till.
Av 6 kap. 3 § första stycket UtlL framgår att arbetstillstånd får ges till en
utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl hänförliga
till syftet med uppehållstillståndet talar häremot.
Inledning
Här behandlas tillstånd för familjemedlemmar till:
 studenter som har beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt 4
kap. 5 § UtlF och
 personer som har beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd efter
slutförda studier enligt 4 kap. 5 a § UtlF.
Migrationsverkets rättschef har i rättsligt ställningstagande angående med

vilket lagstöd familjemedlemmar till bl.a. studerande kan beviljas
permanent uppehållstillstånd (SR 14/2018) lämnat riktlinjer kring vilket
lagstöd som ska tillämpas när permanent uppehållstillstånd beviljas
familjemedlemmar till bl.a. studerande i de fall dessa har beviljats
permanent uppehållstillstånd i enlighet med 5 kap. 5 § utlänningslagen
(UtlL). Av SR 14/2018 framgår bl.a. att sådana tillstånd ska behandlas i
enlighet med anknytningsreglerna i 5 kap. UtlL, se Uppehållstillstånd på
grund av anknytning.
Familjemedlemmar, som tidigare beviljats tidsbegränsat upphållstillstånd,

till arbetstagare och därefter ansöker om förlängt uppehållstillstånd på
anknytning till huvudpersonen, som beviljats permanent uppehållstillstånd
med stöd av 5 kap. 5 § UtlL, är grunden för ansökan en annan än vid
tidigare ansökan. Ansökan är såtillvida att betrakta som ett s.k. statusbyte.
En ansökan om förlängt uppehållstillstånd från en familjemedlem till

doktorand som beviljats permanent uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 5 §
UtlL ska anses vara en ansökan grundat på sådan anknytning som avses i 5
34
kap. 3 och 3 a §§ UtlL och prövas enligt dessa bestämmelser. Vid

prövningen ska även bestämmelsen om försörjningskravet beaktas.
Se även under Ansökningsavgifter.
Handläggning m.m.
Med familjemedlem avses:
 make/maka och sambo,
 ogift barn under 18 år till studenten eller till hans eller hennes
make/maka eller sambo.
Som framgår finns inget författningsstöd för att bevilja tillstånd för blivande
sambo. Bestämmelsen i 4 kap. 4 b § UtlF avser familjemedlemmar som ”är
make eller sambo”. Således måste parterna redan vara sambo för att tillstånd
ska kunna beviljas. Dock bör kraven beträffande hur länge sammanboendet
varat, kunna ställas förhållandevis lågt. Sambo bör definieras utifrån
sambolagen vilket innebär att man ska ha stadigvarande bott tillsammans.
Enligt förarbetena (prop. 2002/03:80 s. 43 f.) finns ett riktmärke på sex
månaders sammanboende för att man ska anses som sambor. Något krav på
att sammanboendet ska ha skett utomlands kan inte ställas för att anse att
man är sambo när bedömningen görs enligt 4 kap. 4 b § UtlF.
En förutsättning är att det är en etablerad familjebildning i den bemärkelsen

att personerna lever tillsammans även i vanliga fall.
För att tillstånd ska beviljas måste följande visas upp:

 vigselbevis eller andra dokument som visar att parterna bott
tillsammans i hemlandet,
 födelsebevis för barn,
 ett brev eller liknande där studenten i Sverige bekräftar att familjen
ska bo tillsammans här i Sverige (behövs normalt inte om
familjemedlemmarna söker samtidigt som studenten).
Se även handboken rörande familjeanknytning.
Ytterligare en förutsättning är att familjemedlemmen har sin försörjning

tryggad under vistelsen. Detta bör innebära att den är tryggad för hela den
planerade studietiden. En make, maka eller sambo ska enligt praxis förfoga
över 3 500 kronor per månad. För varje barn uppgår månadsbeloppet till 2
100 kronor per månad. Detta gäller för hela den tid vistelsen ska vara, dvs.
tolv månader per år.
UtlF innehåller inget uttryckligt krav om medgivande från föräldern i

hemlandet till att ett barn beviljas uppehållstillstånd i Sverige tillsammans
med den andre föräldern. I sammanhanget är det dock viktigt att beakta det
internationella regelverket kring frågor om vårdnad och skydd av barn. De
viktigaste är 1980 års Haagkonvention, Europarådskonventionen, 1996 års
Haagkonvention, EU-förordningen Bryssel II-förordningen och rätten till
familjeliv som följer av artikel 8 Europakonventionen om de mänskliga
35
rättigheterna. Om bara den ene föräldern finns i Sverige och föräldrarna har
gemensam vårdnad krävs därför ett medgivande från föräldern i hemlandet
till att barnet beviljas uppehållstillstånd.
Uppehålls- och arbetstillstånd för familjemedlemmar beviljas för samma tid

som för studenten. Enligt praxis beviljas arbetstillstånd bara om studenten
beviljats ett sammanhängande tillstånd om minst sex månader. Medföljande
barn beviljas arbetstillstånd om de är 16 år eller äldre. Det krävs inget
konkret anställningserbjudande.
Huvudregeln om uppehållstillstånd före inresan gäller även familjemed-

lemmar. Om studenten själv ansökt efter inresan och beviljats tillstånd kan
dock även familjemedlemmarna beviljas tillstånd efter inresan, om de
befinner sig i Sverige och har ansökt samtidigt som studenten.
Prövning vad gäller kravet på vandel ska göras på sedvanligt vis.
Förlängning
Familjemedlemmar som beviljats tillstånd som barn och som fortfarande
lever tillsammans med övriga familjen bör beviljas förlängt UT/UAT även
om de vid förlängningstillfället blivit myndiga, så länge de fortfarande är en
del av den ursprungliga familjen. Den principen gäller vid anknytning i
övrigt och bör gälla även familjemedlemmar till studenter. Det saknas dock
uttryckligt stöd för denna tillämpning i de nämnda lagrummen och därför
måste en mer allmän motivering användas när barn över 18 år beviljas
förlängt tillstånd.
Motiveringen kan exempelvis se ut så här. ”XX har tidigare beviljats

uppehållstillstånd som medföljande familjemedlem till YY, som i beslut
denna dag beviljats förlängt uppehållstillstånd. Mot denna bakgrund och då
XX fortfarande lever tillsammans med sin familj bör även han/hon beviljats
uppehållstillstånd”.
Högskolornas rapporteringsskyldighet till Migrationsverket

Samtidigt som anmälnings- och studieavgifterna introducerades infördes en
ny bestämmelse i förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m.
vid universitet och högskolor. Förordningen föreskriver att högskolan utan
dröjsmål ska lämna ut uppgift till Migrationsverket om en studieavgifts-
skyldig student inte har registrerat sig på utbildningen. Vidare att högskolan
ska meddela Migrationsverket om det utifrån de uppgifter som finns
registrerade om en avgiftsskyldig student finns anledning att anta att
studenten har avbrutit sina studier (2 kap. 6 a § första stycket 2 och andra
stycket). Bestämmelsen är tvingande för högskolorna och får anses ge
uttryck för ett ansvar för lärosätenas att motverka missbruk av
uppehållstillstånd för studier.
Rapporteringsskyldigheten gäller bara den som är avgiftsskyldig enligt

studieavgiftsförordningen. Det föreligger således inte någon rapporterings-
36
skyldighet när ett uppehållstillstånd har beviljas enbart med stöd av 5 kap.
10 § UtlL.
Statusbyte
Angående statusbyte i allmänhet, se under fliken Uppehållstillstånd efter
inresan i handboken.
Om ett beslut i ärendet ännu inte har fattats anses det inte som ett statusbyte
att en sökande åberopar delvis nya grunder. Svensk utlänningsrätt bygger på
principen att en sökande ska få frågan om uppehållstillstånd prövad i en
process. I utlänningslagen görs ingen åtskillnad på uppehållstillstånd
beroende på de bakomliggande skälen för tillståndet. Saken i den ordinarie
migrationsprocessen utgörs av frågan om uppehållstillstånd, oavsett grund,
och en sökande ska ha rätt att få samtliga åberopade omständigheter prövade
i den processen. Samtliga grunder som åberopas av den sökande ska därför
prövas. Observera att det är tidpunkten för ansökan som är utgångspunkten
för bedömningen av om en ansökan har gjorts i rätt tid, inte tidpunkten för
det ändrade yrkandet.
Som nämnts ovan anger 5 kap. 18 § andra stycket 9 UtlL att ett uppehålls-
tillstånd kan beviljas en utlänning som med stöd av 10 § har beviljats
uppehållstillstånd för studier och antingen slutfört studier som motsvarar 30
högskolepoäng eller fullföljt en termin vid forskarutbildning. Bestämmelsen
infördes i december 2008 i samband med den stora reformen om
arbetstillstånd och har hittills tolkats som att avse statusbyte från studier till
anställning.
Utlänningar som har haft uppehållstillstånd för studier på högskolenivå får

beviljas uppehålls- och arbetstillstånd utan att lämna landet om han eller hon
har fått ett erbjudande om anställning. För att statusbyte ska medges krävs
att den studerande har slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller
genomfört en termins forskarstudier. Med ordet ”motsvarar” torde avses att
bestämmelsen även ska vara tillämplig på den som enligt äldre
studieordning uppnått 20 högskolepoäng.
Återkallelse av uppehållstillstånd för studier

Återkallelse på grund av oriktiga uppgifter, särskilda skäl och upphörd
bosättning behandlas i Återkallelse av visering samt uppehålls- och
arbetstillstånd.
I 7 kap. 7 a § UtlL finns en särskild återkallelsegrund för tidsbegränsade

uppehållstillstånd för studier. Den innebär att uppehållstillståndet får
återkallas om det i efterhand kommer fram att de objektiva förutsättningarna
för att bevilja tillståndet inte varit uppfyllda från början eller att de senare
har brustit. De förutsättningar som avses är bland annat kravet på antagning
37
till en erkänd utbildningsanstalt, vilket efter inresa borde innebära ett krav
på inskrivning och att studier faktiskt bedrivs, kravet på tryggad försörjning
samt krav på en heltäckande sjukförsäkring. Denna möjlighet att återkalla är
således helt oberoende av subjektiva faktorer som eventuell avsikt att
vilseleda eller ens vetskap hos innehavaren om att de objektiva förutsätt-
ningarna brustit. Till skillnad från bestämmelsen i 2 § samma kapitel
(särskilda skäl att återkalla tillståndet) kan tillståndet återkallas även om
utlänningen har rest in i Sverige (prop. 2005/06:129, s. 71).
Observera att bestämmelsen inte gäller när studentens studieresultat brister.

Den gäller bara om villkoren för att bevilja uppehållstillstånd inte är upp-
fyllda. Att hålla studietakten är endast ett villkor för att få förlängt
Om utlänningen befinner sig i Sverige ska beslutet att återkalla tillståndet

vara förenat med ett beslut om utvisning såvida det inte finns särskilda skäl
som talar emot utvisning, se 8 kap. 16 § första stycket UtlL. Om ett beslut
om utvisning inte meddelas bör detta motiveras i beslutet.
Återkallelse rörande familjemedlemmar

Det finns inte lagstöd för att återkalla inresta familjemedlemmars uppehålls-
tillstånd enbart på grund av att studentens uppehållstillstånd återkallas. Den
omständigheten bör dock inte påverka frågan om återkallelse för studenten
själv utan hans/hennes uppehållstillstånd bör återkallas ändå. Sedan får de
berörda själva avgöra om familjemedlemmarna ska stanna kvar i Sverige
under den återstående tillståndstiden eller följa med studenten då han eller
hon lämnar landet.
Observera dock vad som krävs rörande hänsynen till barnets hälsa och
utveckling samt barnets bästa i övrigt enligt 1 kap. 10 § UtlL.
Ansökningsavgifter
Enligt 8 kap. 5 § första stycket UtlF ska avgift tas ut för prövning av
ansökan om uppehållstillstånd som studerande och familjemedlem till
studerande med 1 000 kr för personer som fyllt 18 år och med 500 kr för
personer som inte fyllt 18 år.
Undantagna från att betala ansökningsavgift är;

- EU/EES-medborgare och deras familjemedlemmar
- studerande vid Världssjöfartsuniversitetet i Malmö
- medborgare i Japan och Schweiz
- studerande som har fått stipendium av Sida eller någon annan svensk
organisation eller mellanfolklig organisation för studier i Sverige.
Enligt 8 § andra stycket 7 ska avgift inte tas ut av studerande som av Sida,
annan svensk organisation eller mellanfolklig organisation fått stipendier för
studier i Sverige.
38
EU anses enligt praxis falla inom ramen för en mellanfolklig organisation

vid tillämpning av den här bestämmelsen. Studerande som har beviljats ett
stipendium av EU är således avgiftsbefriade.
När det gäller undantag från kravet på att betala ansökningsavgift på grund
av stipendium krävs att stipendiet utgörs av pengar avsett för levnads-
kostnader och att det inte endast täcker studieavgifter. Stipendiet ska betalas
ut under den tidsperiod som den sökande ansöker om uppehållstillstånd för.
Enligt 8 kap. 5 § första stycket UtlF ska avgift tas ut för prövning av
ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd på grund av familjeanknytning
enligt 5 kap. 3 eller 3 a §§ med 1 500 kr för personer som fyllt 18 år och
med 750 kr för personer som inte fyllt 18 år. Om studenten beviljats
permanent uppehållstillstånd vid tidpunkten för ansökan ska familjemed-
lemmarna som ansöker på anknytning till studenten därför betala den högre
ansökningsavgiften för anknytningsärenden.
Se mer om detta i Ansökningsavgifter.

39
BILAGA 1
Förteckning över erkända universitet och högskolor samt övriga

utbildningssamordnare med examensrätt
Beckmans Designhögskola
Blekinge tekniska högskola
Chalmers tekniska högskola
Dans- och cirkushögskolan
(ingår fr.o.m. den 1 januari 2014 i Stockholms konstnärliga högskola)
Ericastiftelsen
Ersta Sköndal högskola
Försvarshögskolan
Gammelkroppa skogsskola
Gymnastik- och idrottshögskolan
Göteborgs universitet
Handelshögskolan i Stockholm
Högskolan Dalarna
Högskolan Evidens
Högskolan i Borås
Högskolan i Gävle
Högskolan i Halmstad
Högskolan i Jönköping
Högskolan i Skövde
Högskolan Kristianstad
Högskolan på Gotland
Högskolan Väst
Johannelunds teologiska högskola
Karlstads universitet
Karolinska institutet
Konstfack
Kungl. Konsthögskolan
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm
Kungl. Tekniska högskolan (KTH)
Linköpings universitet
Linnéuniversitetet
Luleå tekniska universitet
Lunds universitet
Malmö universitet
Mittuniversitetet
Mälardalens högskola
Newmaninstitutet
Operahögskolan i Stockholm
(ingår fr.o.m. den 1 januari 2014 i Stockholms konstnärliga högskola)
Röda Korsets Högskola

Sophiahemmet Högskola
Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning
Stockholms dramatiska högskola
40
Stockholms konstnärliga högskola

(den 1 januari 2014 gick Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i
Stockholm och Stockholms dramatiska högskola samman till Stockholms
konstnärliga högskola)
Stockholms Musikpedagogiska Institut

Stockholms universitet
Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
Södertörns högskola
Teologiska Högskolan, Stockholm
Umeå universitet
Uppsala universitet
Örebro Teologiska Högskola
Örebro universitet
41
BILAGA 2
Förteckning över lärosäten som har tecknat Statens försäkring

för betalande studenter (FAS) (2015-09-16)

Högskolan i Borås
Högskolan Skövde
Högskolan Väst
Högskoleservice i Jönköping
AB
Konstfack
Kungliga musikhögskolan
Stockholm
Kungliga tekniska
högskolan (KTH)
Linnéuniversitetet
Lunds universitet
Malmö högskola
Mittuniversitetet
Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU)
Umeå universitet
Uppsala universitet
42
BILAGA 3
Förteckning över lärosäten som har tecknat Student-IN

samlingsförsäkring (2015-09-16)

Högskolan Dalarna
Högskolan i Borås
Högskolan i Gävle
Högskolan Skövde
Högskolan Väst
Högskoleservice i Jönköping AB
Karlstads universitet
Konstfack
Kungliga musikhögskolan Stockholm
Kungliga tekniska högskolan (KTH)
Kungliga konsthögskolan
Linnéuniversitetet
Lunds universitet
Malmö högskola
Mittuniversitetet
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
Umeå universitet
Uppsala universitet
Örebro universitet
Sida 1 av 15
Migrationsverket Handbok migrationsärenden Övriga studier Uppdaterad

2019-01-08
Övriga studier
Innehåll
Inledning .................................................................................................... 1
Övriga studier ............................................................................................. 2
Villkor för att bevilja uppehållstillstånd för övriga studier ........................ 3
Studieavsikt ............................................................................................ 4
Antagningskravet ................................................................................... 4
Rimlighetskravet .................................................................................... 4
Kravet på tryggad försörjning ................................................................ 5
Kravet på heltäckande sjukförsäkring .................................................... 6
Studieresultat .......................................................................................... 7
Grundskolestudier ...................................................................................... 7
Gymnasiestudier ......................................................................................... 7
Specialfall där uppehållstillstånd kan beviljas ....................................... 8
Utbyteselever.............................................................................................. 8
Folkhögskolestudier ................................................................................... 8
Yrkesinriktade utbildningar ....................................................................... 8
Uppdragsutbildningar................................................................................. 9
Utbildningar som liknar uppdragsutbildningar ...................................... 9
Studier vid World Maritime University ................................................... 10
Förutbildningar ......................................................................................... 10
Kompletteringsutbildningar för yrkeslegitimation ................................... 11
Särskilt om utbildade inom EU/EES .................................................... 12
Minderåriga elever ................................................................................... 12
Familjemedlemmar .................................................................................. 12
Familjemedlemmar till studerande på gymnasienivå ........................... 13
Passkravet ................................................................................................. 13
Vandel ...................................................................................................... 13
Återkallelse av uppehållstillstånd för övriga studier ................................ 14
Tillståndstider........................................................................................... 15
Inledning
I det här avsnittet behandlas villkoren för tredjelandsmedborgare att få
tidsbegränsade uppehållstillstånd i samband med studier, som inte är på
akademisk nivå, enligt 5 kap 10 § utlänningslagen (2005:716) (UtlL).
Avsnittet behandlar även villkoren för när tredjelandsmedborgare som är
familjemedlemmar till studerande kan beviljas tidsbegränsade
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 10 § UtlL och 5 kap. 5 § andra stycket UtlL.
De närmare förutsättningarna för uppehållstillstånd för övriga studier är inte

reglerade i lag, utan återfinns i Migrationsverkets rättsliga ställningstagande
(SR 43/2017) angående övriga studier.
Sida 2 av 15
Uppehållstillstånd för studier på akademisk nivå (gäststudier) vid universitet

eller högskola behandlas i avsnittet Universitet och högskola.
Förutsättningarna för EU-medborgare att vistas här i landet på grund av

studier behandlas i kapitlet om Fri rörlighet för EES-medborgare och deras
familjemedlemmar. Villkoren för att få uppehållstillstånd för studier för den
som har ställning som varaktigt bosatt i ett annat EU-land behandlas i
kapitlet om Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare. Där redovisas även de
villkor som gäller för medborgare i Schweiz.
För information om religiös/annan ideell verksamhet se avsnitt Tillstånd för

arbete samt avsnitt Övrig tillfällig vistelse, exempelvis uppehållstillstånd för
besök.
Uppehållstillstånd får i normalfallet inte beviljas för studier som kräver att
den sökande ska vara bosatt i kommunen, som t ex. Svenska för invandrare
(SFI), Komvux- och i normalfallet även gymnasiestudier. För information
om vad som avses med bosatt i Sverige i det här sammanhanget, se 29 kap.
2 § skollagen (2010:800).
Vissa exempel på när undantag kan göras redovisas i särskilda avsnitt i

handboken.
Övriga studier
Med övriga studier avses studier som inte bedrivs på akademisk nivå,
exempelvis:
 folkhögskolestudier,
 utbytesstudier på gymnasienivå,
 gymnasiestudier,
 religiösa studier,
 uppdragsutbildningar,
 studier vid World Maritime University (WMU) i Malmö,
 förutbildningar inför akademiska studier,
 kompletteringsutbildningar för legitimationsyrken inom hälso- och
sjukvården,
 yrkesinriktade utbildningar, och
 konst- och kulturutbildningar
Övriga studier kan organiseras av universitet och högskolor, andra skolor,

enskilda utbildningsanordnare eller ideella organisationer.
Enligt SR 43/2017 kan uppehållstillstånd beviljas för studietiden; som

huvudregel dock högst för ett års tid.
För fleråriga utbildningar med möjlighet till uppehållstillstånd för längre tid
än ett år kan uppehållstillstånd beviljas för en längre tid; dock högst för ett
år i taget, eller 13 månader vid en förstagångsansökan.
Sida 3 av 15
Observera att tillståndstider för studier vid WMU skiljer sig från generella
tillståndstider för övriga studier. Den som har antagits till en
mastersutbildning vid WMU kan beviljas tillstånd för hela studietiden.
Antagna till övrig utbildning vid WMU beviljas tillstånd för ett år i taget.
Utbildningar där uppehållstillstånd normalt inte beviljas för längre tid än

sammanlagt ett år:
 utbytesstudier på gymnasieskola
 religiösa studier
 kompletteringsutbildningar för yrkeslegitimation
 förutbildningar
 språkstudier
Utbildningar med möjlighet till uppehållstillstånd för längre tid än

sammanlagt ett år:
 IB-utbildningar på gymnasieskola
 folkhögskolestudier
 uppdragsutbildningar och liknande utbildningar
 yrkesinriktade utbildningar
 studier vid WMU
 konst- och kulturutbildningar
Villkor för att bevilja uppehållstillstånd för övriga studier

Enligt 5 kap. 10 § UtlL får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas en
utlänning som önskar vistas i Sverige för studier.
Enligt SR 43/2017 ska följande villkor vara uppfyllda för att

uppehållstillstånd för övriga studier ska beviljas:
 sökanden är antagen till en utbildning på heltid,
 sökanden har för avsikt att studera i Sverige,
 det framstår som rimligt att sökanden kommer till Sverige för att
genomföra de studier som han eller hon åberopar i sin ansökan,
 sökanden har sin försörjning under studietiden och för sin
återresa tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat
liknande sätt, och
 sökanden har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige
under tillståndstiden,
Vid ansökan om förlängning av uppehållstillstånd för övriga studier

tillkommer kravet att den sökande ska visa att han eller hon har gjort
godtagbara framsteg i studierna.
De olika kraven redovisas närmare nedan.
De allmänna kraven som uppställs i utlänningsrätten beträffande tillstånd

före inresa, styrkt identitet och pass gäller även studerande och deras
familjemedlemmar.
Sida 4 av 15
Till skillnad från gäststuderande så är denna kategori studerande inte

undantagen från kravet på arbetstillstånd. Sökande som är antagna till övriga
studier och deras familjemedlemmar beviljas inte arbetstillstånd enligt 6
kap. 3 § UtlL och har därför inte rätt att arbeta under vistelsen i Sverige.
Studieavsikt
Ett grundläggande krav för att få uppehållstillstånd för studier är att den
sökande har för avsikt att studera här i landet. Studierna ska vara det
huvudsakliga syftet med vistelsen här.
För bedömning av studieavsikt, se avsnitt Studieavsikt under Universitet

och högskola (gäststuderande).
Antagningskravet
För att uppehållstillstånd ska beviljas måste den sökande styrka att han eller
hon är antagen till en utbildning. Om det krävs att den sökande har erlagt en
avgift till utbildningsanordnaren för att få påbörja utbildningen måste denna
vara erlagd för att den sökande ska anses som slutgiltigt antagen.
Rimlighetskravet
För att uppehållstillstånd för övriga studier ska beviljas räcker inte att
personen är antagen till utbildningen. Det ska även framstå som rimligt att
sökanden kommer till Sverige för att genomgå studierna, med hänsyn till
vad som framkommer om studiernas omfattning och upplägg. Allmänt kan
sägas att det inte behöver röra sig om en utbildning på akademisk nivå. Det
bör dock ställas krav på att det är en utbildning som ligger på en hög nivå av
teoretiska eller praktiska kunskaper.
Vid rimlighetsbedömningen, som är en helhetsbedömning, prövas om det är

rimligt att de planerade studierna ska genomföras i Sverige. Bedömningen
görs samlat, så om svagare skäl anges i en del kan detta vägas upp av
starkare omständigheter i en annan del.
Till exempel kan en stark anknytning till Sverige genom tidigare

återkommande, eller sammanhängande längre, vistelse i Sverige väga upp
att studierna har en svag koppling till sökandens tidigare studier/arbete. Ett
annat exempel på skäl som kan tala för att upplägget är rimligt är att den
planerade vistelsen är ett led i ett internationellt utbyte.
När det gäller studenter som till vardags läser svenska på högre nivå och
som kommer till Sverige för att läsa en utbildning här som genomförs på
svenska, som en del av ett ”språkbad”, är ett sådant upplägg i regel rimligt
även om den valda utbildningen i Sverige inte är inom samma ämnesområde
som utbildningen man annars läser.
Studier som enbart syftar till personlig utveckling eller liknande är i regel
inte rimliga.
Uppdragsutbildningar får normalt anses uppfylla rimlighetskravet.

Utbildningens nivå motsvarar vanligtvis vad som gäller för högskolestudier.
Sida 5 av 15
Internationella utbyten är till exempel sådana utbyten som organiseras av

Rotary.
Med hänsyn till rimlighetskravet kan språkstudier på andra språk än svenska

endast undantagsvis ligga till grund för uppehållstillstånd, exempelvis om
det är en förutbildning. När det gäller språkstudier i svenska krävs att den
sökande kan visa en konkret nytta med de valda studierna. Endast uppgifter
från den sökande om att denne planerar att i framtiden studera eller arbeta i
Sverige är i regel inte tillräckligt. En utbildning i svenska språket som ges
som ett led i att erhålla svensk yrkeslegitimation kan anses vara rimlig.
Heltidsstudier och distansstudier

Enligt SR 43/2017 krävs att det är fråga om heltidsstudier som kräver den
sökandens närvaro i landet under större delen av studieperioden.
Uppehållstillstånd kan som regel inte beviljas för distansstudier.
För bedömning av distansstudier se avsnitt Antagningskravet under

Universitet och högskola (gäststuderande).
Studier på gymnasieskola är att betrakta som heltidsstudier. Studier vid

övriga utbildningar är att betrakta som heltidsstudier om studierna omfattar
planerat studiearbete om i snitt minst 20 undervisningstimmar (à 60
minuter) per vecka.
Med planerat studiearbete menas främst lärarledd undervisning och

handledning. När det rör sig om mer praktiskt inriktade utbildningar
accepteras att utbildningen består till en relativt stor del av praktiska
moment eller praktik. Praktikinslaget bör dock inte överskrida hälften av
utbildningstiden. Praktiken bör normalt bedrivas i Sverige.
För övriga studier som enbart bedrivs på universitet och högskola (t. ex
vissa uppdragsutbildningar) ska den sökande visa att kravet på heltidsstudier
är uppfyllt genom att studierna motsvarar 30 högskolepoäng per termin.
Kravet motsvarar vad som gäller i ärenden om uppehållstillstånd för
högskolestudier.
Kravet på tryggad försörjning

Sökanden måste ha sin försörjning tryggad under tillståndstiden och sin
återresa genom egna medel, stipendium eller på annat liknande sätt.
Enligt SR 43/2017 ska sökanden vid det första ansökningstillfället styrka att
han eller hon har sin försörjning tryggad för den sökta tillståndstiden, i
likhet med vad som gäller för gäststuderande.
Försörjningskravet för gäststuderande fastställs av MIGRFS 11/2014. Av

SR 43/2017 framgår att motsvarande krav i de flesta fall ska gälla även för
en studerande som bedriver övriga studier.
Sida 6 av 15
En studerande som beviljats uppehållstillstånd om ett år eller mer ska

förfoga över minst 8 370 kr per månad under minst tio månader per år. En
studerande som beviljats uppehållstillstånd om mindre än ett år ska förfoga
över minst 8 370 kr per månad under perioden med uppehållstillstånd.
Om den studerande har fri kost och logi från utbildningsanordnaren eller en
organisation som arbetar för internationellt utbyte kan försörjningskravet
sättas ned med 1 627,50 kr per månad för vardera av dessa förmåner.
Försörjningskravet kan även sättas ned till 6 975 kr per månad under en
kortare period om det finns särskilda skäl, exempelvis om det är kortare
kurser eller ett organiserat utbyte.
När det gäller ansökningar om förlängt uppehållstillstånd för studier finns

det anledning att tillämpa bestämmelse i 3 § MIGRFS 11/2014 generöst för
att undvika orimliga följder för en sökande som sedan tidigare har fått
besked om att han eller hon anses ha sin försörjning tryggad under
studietiden.
För elever som ska bedriva gymnasiestudier är det tillräckligt att det visas
att de har eller får fickpengar. Detta ska visas genom egna medel, intyg från
vårdnadshavare/föräldrar eller på annat liknande sätt. Normalt behövs inget
särskilt intyg eller utfästelse om försörjning för elever som ska genomföra
gymnasiestudier via en utbytesorganisation (exempelvis Rotary och STS).
Försörjningskravet är kopplat till en procentsats av prisbasbeloppet. För mer

information om kravet på tryggad försörjning och vilken bevisning som
krävs, se avsnitt Försörjningsförmåga under Universitet och högskola
(gäststuderande).
Vid förlängningsansökan, se avsnitt Kontroll av kontohistorik under

Kravet på heltäckande sjukförsäkring

Enligt SR 43/2017 ska sökanden även visa att han eller hon omfattas av en
heltäckande sjukförsäkring under vistelsen i Sverige. Att försäkringen ska
vara heltäckande innebär att den ska täcka kostnaderna för såväl akut som
annan sjukvård samt sjukhusvistelse, tandvård och eventuell hemtransport
av medicinska skäl.
Bedömningen avseende heltäckande sjukförsäkring ska göras på samma sätt

som i ärenden om uppehållstillstånd för högskolestudier.
Den sökande kan uppfylla kravet antingen genom att visa att han eller hon
har tecknat en sjukförsäkring som har tillräcklig omfattning och gäller under
vistelsen i Sverige, eller genom att han eller hon omfattas av den allmänna
sjukvården i Sverige på grund av folkbokföring.
Frågan om en sjukförsäkring kan anses heltäckande eller inte måste avgöras

utifrån en individuell bedömning i det enskilda ärendet. I den bedömningen
Sida 7 av 15
bör avgörande vikt fästas vid om det är sannolikt att den enskilda sökanden
kan komma att bli en belastning för det svenska sociala biståndssystemet, jfr
MIG 2015:15.
Försäkringen ska vara giltig under hela vistelsetiden i Sverige. Om den

sökande ska vistas i Sverige en tid innan och/eller efter studierna måste
försäkringen därför täcka även denna tid. Uppehållstillstånd får inte beviljas
för tid som sjukförsäkringen inte omfattar.
Något krav på heltäckande sjukförsäkring finns inte för medföljande

familjemedlemmar.
Studieresultat
Enligt SR43/2017 krävs att sökanden kan visa att villkoren alltjämt är
uppfyllda för att tillståndet ska förlängas. Beträffande studieresultatet ska
det vara av en sådan omfattning att det inte finns anledning att ifrågasätta
sökandens studieavsikt.
För övriga studier som enbart bedrivs på universitet och högskola (t. ex
vissa uppdragsutbildningar) ska kravet på godtagbara framsteg motsvara
vad som gäller i ärenden om uppehållstillstånd för högskolestudier. För mer
information, se avsnitt Godtagbara framsteg i studierna under Universitet
och högskola (gäststuderande)
Grundskolestudier
Uppehållstillstånd för grundskolestudier beviljades tidigare enbart för
högstadiestudier där eleven var inneboende (internatstudier) vid
riksinternaten1 i Grenna, Lundsberg och Sigtuna. De särskilda reglerna om
riksinternat har upphört att gälla. Uppehållstillstånd för grundskolestudier
beviljas därför inte längre.
Gymnasiestudier
Uppehållstillstånd får i normalfallet inte beviljas för studier som kräver att
den sökande ska vara bosatt i kommunen, som t ex. Svenska för invandrare
(SFI), Komvux och i normalfallet även gymnasiestudier.
För att bli antagen till övriga gymnasieutbildningar krävs normalt att man är
bosatt i Sverige.
Detta framgår av 15 kap. 5 § tredje stycket skollagen 2010:800. Av ovan

nämnda lag förtydligas vad som avses med bosättning och rätten till
utbildning i 29 kap. 2–5 §:
I vissa fall kan dock tillstånd beviljas även för sådana utbildningar som
normalt kräver bosättning i kommunen. Tillstånd kan ges för till exempel
IB-utbildningar (international baccalaureate) på gymnasieskola.
Undantag kan även göras för vissa utbyteselever, se vidare i det avsnittet.
1
1 januari 2016 upphörde riksinternatens särskilda ställning att gälla enligt lag (2015:73)
Sida 8 av 15
Specialfall där uppehållstillstånd kan beviljas

Kungliga svenska balettskolan
Vid skolan bedrivs en yrkesdansutbildning, Yrkesdansarutbildningen, som

är en treårig gymnasieutbildning. Skolan antar även internationella elever
till en särskild ettårig dansarutbildning, International Course. Sökande som
är antagna till den ettåriga utbildningen kan, om övriga villkor är uppfyllda,
beviljas uppehållstillstånd för utbildningstiden. Om studierna kräver
ytterligare tid i Sverige kan förlängt uppehållstillstånd beviljas.
Kraven för att bli antagen till Kungliga svenska balettskolan är högt ställda.
Utbyteselever
Exempel på organisationer som organiserar elevutbyte är:
 AFS Interkulturell utbildning,
 Aspect,
 EF Education,
 Rotary
 Youth for Understanding
 Scandinavian Seminar
 Student Travel Schools (STS), eller
 Explorius
Även andra organisationer än de ovan nämnda och ett mellan två familjer
privat arrangerat utbyte kan accepteras i vissa fall. Vid en sådan prövning
ska antagningsbesked från skolan, intyg från värdfamiljen samt information
om hur utbytet har arrangerats lämnas in till Migrationsverket. Dessa
ansökningar ska prövas enligt de krav som gäller för rimlighet och
studieavsikt. En individuell prövning ska göras i varje enskilt ärende.
Utbytet mellan familjerna behöver inte ske samtidigt, men det bör ligga nära
i tid.
Folkhögskolestudier
Svenska Institutet (SI) stödjer varje år ett större antal studerande vid
folkhögskolor med stipendier. Oftast pågår dessa studier endast under en
termin varför det finns särskilda skäl att i dessa fall sätta ned
försörjningskravet i enlighet med MIGRFS 11/2014. Om studierna pågår
längre än en termin gäller det vanliga försörjningskravet.
Yrkesinriktade utbildningar
Enligt SR 43/2017 kan uppehållstillstånd beviljas för yrkesinriktade
utbildningar. Begreppet innefattar en mängd olika utbildningar såsom
hantverksutbildningar och flyg- och pilotutbildningar. Det gäller även
utbildningar inom ramen för en yrkeshögskola. Någon uttömmande
uppräkning går inte att göra. För andra utbildningar än de exemplifierade
måste en bedömning göras i det enskilda fallet.
Sida 9 av 15
Uppdragsutbildningar
Universitet och högskolor får bedriva uppdragsutbildning enligt
bestämmelserna i förordningen (2002:760) om uppdragsutbildning vid
universitet och högskolor. Uppdragsutbildningarna bygger på att ett avtal sluts
mellan uppdragsgivaren och universitetet eller högskolan.
Uppdragsutbildning är inte grundläggande högskoleutbildning och

högskolelagen och högskoleförordningen är inte direkt tillämpbara på
utbildningen om det inte är särskilt föreskrivet. Detta framgår också av
Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2016:25 där det uttalas:
”En förutsättning för att beviljas ett uppehållstillstånd enligt 4 kap. 5 §

utlänningsförordningen är att utlänningen har antagits till högskoleutbildning.
Som framgår av 2 § förordningen om uppdragsutbildning vid universitet och
högskolor är en deltagare i uppdragsutbildning inte antagen till en
högskoleutbildning utan utsedd av en uppdragsgivare. Möjligheten för
utlänningar att efter en slutförd högskoleutbildning få ett tidsbegränsat
uppehållstidstånd enligt 4 kap. 5 a § utlänningslagen infördes för att underlätta
dessa studenters inträde på den svenska arbetsmarknaden.”
Förordningen om uppdragsutbildning gäller för de universitet och högskolor

som har staten som huvudman och som omfattas av högskolelagen. Enskilda
utbildningsanordnare, som har examensrätt, får istället utgå från regeringens
beslut om examensrätt eller sitt avtal med staten och förvissa sig om att de
har rätt att bedriva uppdragsutbildning mot avgift med anknytning till de
utbildningar de har fått examensrätt för.
Det är de enskilda utbildningsanordnarna som får bedriva

uppdragsutbildningen. Uppdraget har inslag av myndighetsutövning
(examination) och kan därför inte överlåtas till någon annan.
Uppdragsutbildning grundar sig alltid på ett skriftligt avtal mellan

högskolan och uppdragsgivaren. Det får aldrig vara en fysisk person som
betalar avgiften för utbildningen och det är alltid uppdragsgivaren som
betalar utbildningen. En uppdragsutbildnings innehåll och upplägg är något
som uppdragsgivaren och utbildningsanordnaren måste komma överens om
i varje enskilt fall. Ett grundläggande krav är dock att uppdragsutbildningen
ska knyta an till sådan grundläggande högskoleutbildning som högskolan
har examensrätt för.
Utbildningar som liknar uppdragsutbildningar

Det förekommer att kontakten mellan uppdragsgivaren och
utbildningsanordnaren förmedlas av en mellanhand. Det kan till exempel
vara ett landstingsbolag som förmedlar en utbildning mellan en utländsk stat
och ett lärosäte i Sverige. Denna typ av utbildning är inte en regelrätt
uppdragsutbildning men har likartat upplägg och kan därför jämställas med
en uppdragsutbildning vid tillståndsprövningen.
Ett sådant upplägg kan accepteras och uppehållstillstånd beviljas för ett år i
taget för hela studietiden, om övriga villkor är uppfyllda.
Sida 10 av 15
Studier vid World Maritime University

WMU är inte ett svenskt universitet. Det är en FN-institution som sorterar
under International Maritime Organization (IMO). WMU utbildar bland
annat sjöfartsadministratörer, inspektörer och hamnchefer från ett antal olika
länder.
Observera att tillståndstider för studier vid WMU skiljer sig från generella
tillståndstider för övriga studier.
Förutbildningar
Syftet med en förutbildning är att den studerande ska bli behörig till, eller
bättre förberedd inför, akademiska studier i Sverige.
En förberedande förutbildning handlar om att ge sökanden, vars meriter

formellt är tillräckliga för den efterföljande högskoleutbildningen, bättre
chanser att klara av studierna i Sverige.
En behörighetsgivande förutbildning handlar om att ge sökanden formella

meriter för den efterföljande högskoleutbildningen.
I förarbetena framhålls att det är ett viktigt konkurrensmedel för svenska

universitet och högskolor att kunna erbjuda utländska studerande
förberedande eller behörighetsgivande utbildning inte bara i det svenska
språket utan även i andra ämnen, t.ex. utbildning i det engelska språket.
Det är också angeläget att kunna förbereda de studerande för fortsatt

högskoleutbildning eller ge de studerande kunskaper motsvarande de krav
som gäller för särskild behörighet för högskoleutbildning. (prop.
2013/14:213 s. 37)
Av SR 43/2017 framgår att följande villkor ska vara uppfyllda för att bevilja
uppehållstillstånd för en förutbildning:
 det ska finnas en tydlig koppling till en efterföljande
högskoleutbildning,
 den sökande ska vara formellt behörig till den efterföljande
högskoleutbildningen (förberedande förutbildning), alternativt
 den sökande erhåller formell behörighet till den efterföljande
högskoleutbildningen efter slutförd förutbildning
(behörighetsgivande förutbildning), och
 förutbildningen är nödvändig för sökandens möjlighet att
tillgodogöra sig den efterföljande högskoleutbildningen
Vid en sammanlagd bedömning bör behovet av förutbildningen framstå som

rimligt för att utbildningen ska berättiga till ett uppehållstillstånd. Normalt
bör uppehållstilltillstånd inte beviljas för förutbildningar som omfattar mer
än två terminer. Vid en rimlighetsbedömning bör även omfattningen av den
efterföljande högskoleutbildningen beaktas.
Sida 11 av 15
Att högskoleutbildningen ska vara ”efterföljande” innebär att den ska följa
direkt på den förberedande utbildningen, dvs. inte vara en förberedelse inför
en ytterligare förberedande utbildning innan högskoleutbildningen kan
påbörjas.
Förutbildningen måste inte ges under vanlig terminstid, men ska ligga nära i
tid i förhållande till den efterföljande utbildningen. Ett visst uppehåll, i
normalfallet upp till en månad, kan godtas. I samband med
sommarmånaderna kan ett längre uppehåll godtas.
Förutbildning kan antingen utföras av den högskola som antagit den

sökande till den påföljande högskoleutbildningen eller av ett samverkande
lärosäte. Den kan också anordnas av någon annan extern utförare som
högskolan har ett avtal med.
Kompletteringsutbildningar för yrkeslegitimation

Inom svensk hälso- och sjukvård finns det 21 reglerade yrken som
Socialstyrelsen utfärdar legitimation eller kompetensbevis för.2
Endast personer som är legitimerade av Socialstyrelsen får använda en

skyddad yrkestitel. De har inte rätt att använda en skyddad yrkestitel förrän
de har fullgjort sin utbildning eller har ett examensbevis. Förutom en
skyddad yrkestitel har vissa yrken en ensamrätt till yrket. Bara de som har
legitimation för yrket eller som särskilt förordnats att utöva det är behörig
att arbeta som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare.
Alla som ska beviljas svensk legitimation på basis av en utbildning från ett
land utanför EU/EES-området och Schweiz måste genomgå ett
kompletteringsprogram. För att få göra det krävs att den utländska
utbildningen stämmer överens med den svenska vad gäller nivå, längd och
innehåll. Kompletteringen ser olika ut beroende på yrke och utbildning, men
ett obligatoriskt steg är att den sökande kan visa grundläggande kunskaper i
svenska språket.
För de som är utbildade utanför EU/EES gör Socialstyrelsen en prövning av

om den sökandes utländska utbildning motsvarar kunskaperna som krävs för
att få en svensk legitimation. Socialstyrelsens beslut ska bifogas till ansökan
om uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd kan beviljas för språkstudier som ges som ett led i att
erhålla svensk yrkeslegitimation. Av SR 43/2017framgår att följande villkor
ska vara uppfyllda för att bevilja uppehållstillstånd för en sådan
kompletteringsutbildning:
2
apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker,
dietist, fysioterapeut, kiropraktor, logoped, läkare, naprapat, optiker,
ortopedingenjör, psykolog, psykoterapeut, receptarie, röntgensjuksköterska,
sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist och tandläkare.
Sida 12 av 15
 den sökande ska ha ett yrke som kräver legitimation eller

kompetensbevis, och
 den sökande ska vara formellt behörig att utöva detta yrke i Sverige
efter genomförd kompletteringsutbildning.
Särskilt om utbildade inom EU/EES

Personer som har slutfört en utbildning inom ett reglerat yrke i
en EU-/EES-stat eller Schweiz behöver inte få sin utbildning prövad av
Socialstyrelsen för att få legitimation i Sverige. För att Socialstyrelsen ska
utfärda legitimation krävs dock bland annat att den sökande visar tillräckliga
språkkunskaper. Sökande kan därför behöva läsa kurser i svenska för att
kunna börja utöva sitt yrke i Sverige. Tillstånd kan beviljas för sådana
språkstudier. Det förutsätts dock att sökanden har ett yrke som kräver
legitimation eller kompetensbevis och att han eller hon är formellt behörig
att utöva detta yrke i Sverige efter att ha förvärvat tillräckliga
språkkunskaper.
Den sökande ska i ansökan om svensk yrkeslegitimation visa upp

handlingar som visar att dennes yrkeskvalifikationer är tillräckliga. Det
krävs att den sökande även kan visa upp sådana intyg i sin ansökan om
uppehållstillstånd för studier. Med anledning av detta ska följande
handlingar bifogas ansökan om uppehållstillstånd:
 examensbevis från utbildning inom EU/EES

 ett intyg som inte är äldre än tre månader som visar att sökanden inte
har förbjudits att utöva yrket, till exempel Certificate of Good
Standing eller Certificate of Current Professional Status
 kopia och översättning av ett intyg som bekräftar att sökanden
uppfyller någon av artiklarna 23 eller 24 i EU-direktiv 2005/36/EG.
Minderåriga elever
För minderåriga ges ansökan normalt in av vårdnadshavarna. Undantag kan
göras när studier ska bedrivas vid
 internationell gymnasial utbildning, eller
 utbytesstudier på gymnasienivå.
I dessa undantagsfall ska medgivande från samtliga vårdnadshavare bifogas.

God man ska inte förordnas i dessa ärenden.
Familjemedlemmar
Vissa medlemmar i den studerandes familj kan beviljas uppehållstillstånd
som medföljande familjemedlemmar. Detta gäller make, maka, sambo,
registrerad partner eller ogifta barn under 18 år. Medföljande
familjemedlemmar till en student som ska bedriva studier i upp till ett år,
kan beviljas uppehållstillstånd för besök med stöd av 5 kap. 10 UtlL. Ett
besökstillstånd ska i regel inte beviljas för längre tid än ett år (prop.
1994/95:179 s. 66 f).
Sida 13 av 15
Det kan även bli aktuellt att bevilja uppehållstillstånd för familjemedlemmar
till studenter som ska bedriva studier för längre perioder än ett år. Tillstånd
kan då beviljas med stöd av 5 kap. 5 § andra stycket UtlL.
Tillstånd för medföljande familjemedlemmar beviljas i samma omfattning

som för den studerande.
En förutsättning är att det är en etablerad familjebildning i den bemärkelsen

att personerna lever tillsammans även i vanliga fall. Syftet med tillståndet
ska vara att familjen ska bo tillsammans i Sverige.
Det krävs att familjemedlemmarna har sin försörjning ordnad för den sökta
tillståndstiden. Kravet på ordnad försörjning ska vara det samma som för
familjemedlemmar till studerande som har uppehållstillstånd för
högskolestudier: en vuxen person ska förfoga över 3 500 kr per månad och
föräldrarna ska förfoga över ytterligare 2 100 kr per månad för varje barn.
Kravet på heltäckande sjukförsäkring gäller inte medföljande

familjemedlemmar.
Familjemedlemmar till studerande på gymnasienivå

Huvudsyftet med till exempel utbytesstudier anordnade av Rotary är att
ungdomen ska få erfarenheter av Sverige genom studierna och vistelsen i
värdfamiljen, Anhöriga till ungdomen beviljas därför inte uppehållstillstånd
för att bo med ungdomen under vistelsen i Sverige. Familjemedlemmarna
kan istället ansöka om visering eller vistas här under viseringsfri tid.
Bedömningen är densamma för familjemedlemmar till de som studerar vid

Kungliga svenska balettskolan.
Passkravet
Kravet på styrkt identitet och giltigt pass gäller även studerande och deras
familjemedlemmar. Sökande som saknar pass kan därför inte beviljas
tillstånd även om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
Uppehållstillstånd kan inte beviljas för längre tid än passets giltighetstid.

Passet ska kontrolleras i Excelprogrammet Zimmermann.
För en bedömning av passkravet se under rubrik Passkravet i handbok

Vandel
Enligt 5 kap. 17 § utlänningslagen ska det vid prövningen särskilt beaktas
om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening
med annan misskötsamhet.
Det finns inte någon enhetlig gräns för när tillstånd ska vägras på grund av
vandelsanmärkningar. En bedömning måste ske i det enskilda fallet.
Sida 14 av 15
Omständigheter som bör beaktas är brottets art, om brottet ligger nära i

tiden, om brottsligheten varit upprepad etc.
Frågan om vandelns betydelse i anknytningsärenden berörs i handbokens

avsnitt Uppehållstillstånd på grund av anknytning, Annan
anknytningsinvandring. Innehållet där kan ge viss ledning även vid
ansökningar om uppehållstillstånd på grund av studier. Generellt kan sägas
att det enligt praxis krävs mindre allvarlig brottslighet för att en ansökan om
uppehållstillstånd för studier ska avslås än vad som krävs för att en ansökan
om uppehållstillstånd på grund av anknytning ska avslås. Detta grundar sig
på att studier anses utgöra en svagare anknytning till landet och generellt har
en mer tillfällig karaktär.
För att utreda om den sökande begått brott eller är misstänkt för brott görs
slagning i misstanke- och belastningsregistren (MR/BR). Dessutom ska det
göras en slagning i Schengens informationssystem (SIS) för att kontrollera
att den sökande inte är spärrad där.
Återkallelse av uppehållstillstånd för övriga studier

I 7 kap. 7 a § UtlL finns en särskild återkallelsegrund för tidsbegränsade
uppehållstillstånd för studier. Detta gäller således både för uppehållstillstånd
som har beviljats för gäststudier och för övriga studier. Den innebär att
uppehållstillståndet får återkallas om det i efterhand kommer fram att de
objektiva förutsättningarna för att bevilja tillståndet inte varit uppfyllda från
början eller att de senare har brustit.
De förutsättningar som avses är bland annat kravet på antagning till en

erkänd utbildningsanstalt, vilket efter inresa borde innebära ett krav på
inskrivning och att studier faktiskt bedrivs, kravet på tryggad försörjning
samt krav på en heltäckande sjukförsäkring. Denna möjlighet att återkalla är
således helt oberoende av subjektiva faktorer som eventuell avsikt att
vilseleda eller ens vetskap hos innehavaren om att de objektiva
förutsättningarna brustit.
Till skillnad från bestämmelsen i 2 § samma kapitel (särskilda skäl att

återkalla tillståndet) kan tillståndet återkallas även om utlänningen har rest
in i Sverige (prop. 2005/06:129, s. 71).
Uppehållstillstånden som har beviljats för anhöriga till den som har beviljats
uppehållstillstånd för övriga studier kan inte återkallas med stöd av 7 kap. 7
a § utlänningslagen.
Återkallelse på grund av oriktiga uppgifter, särskilda skäl och upphörd

bosättning behandlas i Återkallelse av visering samt uppehålls- och
arbetstillstånd.
Om utlänningen befinner sig i Sverige ska beslutet att återkalla tillståndet

vara förenat med ett beslut om utvisning såvida det inte finns särskilda skäl
som talar emot utvisning, se 8 kap. 16 § första stycket UtlL. Om ett beslut
om utvisning inte meddelas bör detta motiveras i beslutet.
Sida 15 av 15
Tillståndstider
När man prövar frågan om tillståndstider är det lämpligt att utgå från de
tillståndsperioder som gäller för studier vid högskola och universitet.
Uppehållstillstånd för övriga studier beviljas för högst ett år i taget. Om

studieperioderna är andra än ett normalt läsår får tillståndstiden anpassas till
den aktuella studieperioden. Det möter inte något hinder att bevilja
uppehållstillstånd någon eller högst några veckor utöver den formella
studietiden om den studerande behöver det för att installera sig och/eller
avsluta sin vistelse här.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Uppehållstillstånd för besök Skapad 2010-12-30
Uppehållstillstånd för besök

Innehåll
Inledning
Regelverk
Inlämnande av ansökan om uppehållstillstånd
Förlängning av Schengen-visum
Allmänt om förlängning av Schengen-visum
Särskilt om Schengen-visum som utfärdats av annat land
Prövningsaspekter
Tidsbegränsning
Minderåriga sökande
Avsikten med besöket
Försörjningen
Sjukförsäkring
Returbiljett
Passhandling
Vandel
Ideell verksamhet
Grundläggande förutsättningar
Uppdrag som grundar sig på anställning
Uppdrag som är att jämställa med en anställning
Munkar och nunnor
Missionärer
Volontärer
Utbytesdoktorander med flera
Idrottsutövare
Vägande skäl enligt 5 kap 19 § utlänningslagen
Avvisning eller utvisning i samband med avslagsbeslut
Tidsfrist för frivillig avresa
Övrigt
Inledning
Bestämmelserna om uppehållstillstånd för besök avser tillfälliga
tidsbegränsade vistelser i Sverige, exempelvis i samband med en turistresa,
besök hos anhöriga eller ett kulturellt utbyte.
Regelverk
Den grundläggande bestämmelsen om uppehållstillstånd för besök finns i 5
kap. 10 § utlänningslagen (2005:716) (UtlL).
Av 5 kap. 18 § UtlL framgår att ett sådant tillstånd som huvudregel ska ha
utverkats före inresan i Sverige. Av 5 kap. 19 § UtlL framkommer att det
undantagsvis går att meddela en förlängning efter inresa.
Bestämmelser om avvisning, utvisning och återreseförbud finns i 8 kap.
UtlL.
Bestämmelser om verkställighet av beslut finns i 12 kap. UtlL.
Bestämmelser om beräkningen av uppehållstillståndsfri tid finns i 4 kap. 1–

2 §§ utlänningsförordningen (2006:97) (UtlF). Sverige har med ett antal
länder ingått viseringsfrihetsavtal före den 1 september 1993 som
fortfarande är gällande. Avtalen har betydelse vid beräkningen av den tid
utlänningen får vistas i Sverige utan uppehållstillstånd.
Äldre förarbetesuttalanden gäller alltjämt beträffande förutsättningarna för

att bevilja eller förlänga ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för besök (prop.
2004/05:170 s. 282). En redovisning för ännu gällande ordning finns i prop.
1983/84:144 s. 90–94 och i prop. 1994/95:179 s. 66–67.
Inlämnande av ansökan om uppehållstillstånd

Uppehållstillstånd för besök omfattas av huvudregeln om att ansökan ska ha
gjorts före inresan i landet, se mer om detta under avsnittet
Uppehållstillstånd efter inresa.
I praktiken sker ofta ansökan om uppehållstillstånd för besök efter inresa,

antingen som en förlängning av en visering eller i samband med att den
viseringsfria tiden löper ut. Ansökan kan då prövas i enlighet med vad som
framkommer av 5 kap. 19 § UtlL. Avgörande för bedömningen av om
tillstånd bör beviljas enligt 5 kap. 19 § UtlL är inte längden av det första
tillståndet utan om den sökta förlängningen kan anses ha karaktär av besök
och om utlänningen har någon förklaring till varför han eller hon från början
endast sökt ett kortare tillstånd (prop. 1994/95:179 s. 66–67). Att bevilja en
andra ansökan om uppehållstillstånd för besök som ges in efter inresan är
ytterligare ett undantag från huvudregeln. Det bör i sådana fall krävas en
rimlig förklaring till varför sökanden inte ansökt om uppehållstillstånd för
hela den tilltänkta vistelsetiden redan i hemlandet eller åtminstone vid det
första ansökningstillfället efter inresan. Se mer om detta under avsnittet
Uppehållstillstånd efter inresa.
Förlängning av Schengen-visum
Allmänt om förlängning av Schengen-visum

En vistelse som inte är avsedd att vara längre än tre månader under en
sexmånadersperiod eller som avser transitering genom det internationella
transitområdet på en flygplats ska i normalfallet hanteras i enlighet med
Europaparlamentets och Rådets förordning om införande av en
gemenskapskodex om viseringar (Viseringskodexen)1, se avsnittet Visering.
Artikel 33 i Viseringskodexen behandlar förlängning av en visering. Enligt

bestämmelsen ska giltighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad
visering förlängas om innehavaren av viseringen kan visa att det föreligger
force majeure eller humanitära skäl som hindrar honom eller henne att
lämna medlemsstaternas territorium före utgången av viseringens
giltighetstid eller vistelsetid. Giltighetstiden och/eller vistelsetiden får också
förlängas om viseringsinnehavaren visar att han eller hon har starka
personliga skäl som motiverar en sådan förlängning. Se mer om detta i
Rutinhandboken/Viseringsärenden.
Om viseringen inte kan förlängas på grund av att den tillåtna tiden har löpt
ut kan det istället bli aktuellt att förlänga vistelsen inom ramen för vad som
gäller för ett uppehållstillstånd för besök. I enlighet med 5 kap. 19 § UtlL
ska det då finnas vägande skäl för en förlängning.
Särskilt om Schengen-visum som utfärdats av annat land

Det förekommer i varierande omfattning att en sökande med en
Schengenvisering som har utfärdats av ett annat land uppsöker
Migrationsverket för att ansöka om förlängning av sin vistelse inom
Schengen.
Vid prövningen ska den sökanden tillfrågas om den ursprungliga resplanen

och anledningen till varför han eller hon nu vistas i Sverige. Vid behov kan
man överväga att kontrollera den ursprungliga resplanen i
viseringsunderlaget i Visa Information System (VIS). Har den sökanden
lämnat missvisande uppgifter till staten som meddelade Schengenviseringen
om ändamålet med resan kan det endast undantagsvis anses föreligga
vägande skäl för att förlänga vistelsen enligt 5 kap. 19 § UtlL. Sökanden får
istället hänvisas till att få sin rätt att stanna kvar i Schengen prövad av den
stat som meddelade den ursprungliga viseringen alternativt att ansöka om ny
visering eller uppehållstillstånd för besök utifrån.
För att ett uppehållstillstånd för besök ska beviljas bör sökanden kunna visa
att det finns något skäl till varför Sverige ska bevilja en förlängning av
vistelsen. Detta kan vara att Sverige fanns med i den ursprungliga resplanen,
att något oförutsett inträffat eller att den sökande har någon form av
anknytning till Sverige som gör att det framstår som rimligt att ansökan
prövas här.
I sammanhanget kan det vara värt att notera att ett beviljat uppehållstillstånd
för besök medför att Sverige övertar ansvaret enligt Dublinförordningen2 för
att pröva en eventuell ansökan om asyl (artikel 19.1).
1
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om
införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009,
s. 1–58, Celex 32009R0810).
2
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om
kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en
Prövningsaspekter
Tidsbegränsning
Det ligger i sakens natur att ett uppehållstillstånd som ges för besök bör vara
tidsbegränsat och inte kunna ligga till grund för folkbokföring.
Den sammanlagda tiden för ett sedvanligt turistbesök bör normalt inte
överstiga sex månader (UN-beslut 225-94). Detsamma bör rimligen gälla
för besök hos mer avlägsna släktingar, vänner eller nya partners.
När det gäller nära släktbesök, t.ex. besök av syskon, barn eller föräldrar
kan längre vistelsetid beviljas. Detta gäller särskilt om familjemedlemmarna
inte har möjlighet att träffas i något annat land. Det kan därför bli aktuellt
med tillstånd för en total vistelsetid om mellan nio och tolv månader. I
förarbetena framhålls att det kan finnas anledning med generösa tidsfrister
beträffande föräldrar som inte längre är yrkesverksamma och som önskar
besöka barn här i landet under en längre tid (prop. 1994/95:179 s. 67).
Ett uppehållstillstånd för besök ska i regel inte beviljas för längre tid än
sammanlagt ett år, eftersom sökanden då skulle ha rätt att folkbokföra sig i
Sverige och vistelsen inte längre ha karaktären av ett besök. Enligt
förarbetena måste det höra till undantagen att det finns skäl att bevilja
tillstånd för besök för så lång tid som ett år. Exempelvis föräldrar som inte
längre är yrkesverksamma bör dock kunna ges relativt långvariga
uppehållstillstånd för besök hos barn här i landet (prop. 1994/95:179 s. 67).
Migrationsöverdomstolen har slagit fast att en vistelse i Sverige under cirka
18 månader inte kunde betecknas som en vistelse för besök. Förlängt
uppehållstillstånd för besök beviljades följaktligen inte (MIG 2008:15).
Vad som framstår som en rimlig vistelsetid får alltid avgöras efter en
individuell bedömning av omständigheterna i det enskilda ärendet, till
exempel sökandens ålder och eventuella yrkesarbete, sökandens
levnadsomständigheter i hemlandet, referentens situation i Sverige, vilken
släktanknytning som är aktuell, sjukdom/olycksfall, fastighetsinnehav,
geografiskt avstånd eller liknande. Det är viktigt att det framgår att den
sökande är fast bosatt i hemlandet. Den totala vistelsen i Sverige bör därför
inte vara av sådan omfattning att den inte längre framstår som tillfällig.
Att den sökande har ansökt om längre tid än vad som kan beviljas bör inte
ligga till grund för ett avslag. Det kan istället bli aktuellt att delvis bifalla
ansökan och bevilja en kortare vistelsetid än vad ansökan ursprungligen
avsett.
ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har

lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31–59, Celex
32013R0604).
Minderåriga sökande
Det finns inga hinder mot att en minderårig beviljas uppehållstillstånd för
besök, trots att vårdnadshavarna inte kommer att följa med till Sverige.
Detta kan exempelvis vara fallet om barnet ska besöka en anhörig eller delta
i något kulturellt eller ideellt evenemang.
I samtliga fall som rör barn ska portalparagrafen om barnets bästa i 1 kap.
10 § UtlL beaktas. Det är generellt till barnets bästa att upprätthålla en god
kontakt med släkt i andra länder. För barn i skolåldern kan det dock finnas
anledning att vara uppmärksam på att längre vistelser under terminerna kan
begränsa barnets rätt till utbildning i hemlandet.
Som regel kan det inte anses föreligga behov av att förordna om god man
enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn eftersom
vårdnadshavarna får antas vara oförhindrade att utöva vårdnaden på distans.
Avsikten med besöket

Sökandens verkliga avsikt med vistelsen förutsätts vara just ett besök och
inte bosättning eller arbete. Vid den samlade bedömning av
omständigheterna som ska företas ska bl.a. den sökandes sociala situation i
hemlandet och längden av det sökta tillståndet vägas in (MIG 2008:15).
Tidigare illegal vistelse eller ovilja att respektera ett beslut om avvisning
eller utvisning kan tyda på att den sökande har en bosättningsavsikt.
Om sökanden uppger att avsikten med det aktuella besöket är bosättning ska
tillstånd inte beviljas. Sökanden ska informeras om huvudregeln om att en
ansökan om bosättning lämnas in vid en svensk beskickning i hemlandet.
Att denna information lämnats till den sökande samt dennes respons på
informationen ska dokumenteras i ärendet, exempelvis i en
tjänsteanteckning.
I vissa situationer där sökanden uppger att han eller hon har för avsikt att
besöka en partner som man nyligen träffat kan ansökan om
uppehållstillstånd för besök vara snarlik en ansökan om uppehållstillstånd
på grund av anknytning. Den sökanden bör då informeras om reglerna kring
den uppskjutna invandringsprövningen.
För att det ska bli tal om att avslå ansökan om uppehållstillstånd för besök
bör det dock finnas andra omständigheter, utöver förhållandet med partnern,
som tyder på att den sökanden har för avsikt att bosätta sig i Sverige.
Observera att det avgörande är avsikten med det aktuella besöket, inte
sökandens eventuella framtidsplaner.
Migrationsöverdomstolen har i dom den 3 mars 2017 (ref. MIG 2017:5)

prövat vilken betydelse ett tidigare beviljat uppehållstillstånd för besök har
för bedömningen av återvändandeavsikten i ett viseringsärende.
Migrationsöverdomstolen fann att besökstillståndet som beviljats i samband

med en tidigare visering inte i sig innebar att återvändandeavsikten kunde
ifrågasättas.
Försörjningen
Försörjningen förutsätts vara tryggad under den tilltänkta vistelsen, antingen
av sökanden själv eller av någon garant. Som regel finns det ingen
anledning att ifrågasätta de uppgifter som lämnas av sökanden och
referenten. Endast i tveksamma fall eller exempelvis vid byte av
referensperson kan det finnas anledning att kräva att inkomstuppgiften eller
innehav av kontanta medel styrks. En person som uppbär socialbidrag kan i
normalfallet inte anses garantera någon annans försörjning. Om garanten
eller den sökande ordnar med försäkring under vistelsetiden kan detta vägas
in i den allmänna bedömningen, men det kan inte ställas upp som ett
generellt krav för tillstånd.
Om sökanden planerar för medicinsk behandling under vistelsetiden i

Sverige ska han eller hon visa vilken behandling som planeras, genom
exempelvis ett utlåtande från en läkare. Av utlåtandet bör framgå
anledningen till att vården behöver utföras i Sverige. Sökanden ska även
visa att samtliga kostnader för behandlingen är täckta, exempelvis genom en
giltig sjukförsäkring.
Om ansökan avser ett affärsbesök ska sökanden bifoga ett intyg från
organisationen eller företaget varav det ska framgå vad syftet med besöket
är och hur länge det beräknas pågå. Det kan finnas anledning att vara extra
uppmärksam på besök som sker till en juridisk person. Om sökanden ska
utföra någon form av uppdrag i utbyte mot ersättning omfattas detta som
huvudregel av krav på arbetstillstånd. Observera att även kost och logi anses
som ersättning.
Om ansökan avser en tillfällig vistelse med stipendium bör sökanden bifoga

ett intyg om stipendium, exempelvis ett beslutsbrev. Av handlingen ska
framgå vilket belopp som utgår och för vilken period som stipendiet är
giltigt.
Sjukförsäkring
Vid beviljandet av en Schengenvisering med stöd av viseringskodexen krävs
en giltig sjuk/reseförsäkring som omfattar 30 000 Euro (ca 300 000 SEK).
Detta krav finns idag inte vid beviljande av ett uppehållstillstånd för besök.
Trots blir det allt vanligare att sökandena inger en giltig reseförsäkring i
samband med ansökan. Det finns nu även en möjlighet att kryssa i om man
har en reseförsäkring eller inte på ansökningsblanketten för
uppehållstillstånd för besök.
Returbiljett
Returbiljett eller tillräckliga medel för återresan är också en förutsättning.
Hemresan ska vara planerad och helst ordnad vid ansökningstillfället. I
praktiken bör det i normalfallet vara tillräckligt att den sökande i ansökan
anger att han eller hon har en giltig returbiljett. Om returbiljett saknas ska
den sökande ange i ansökan hur hemresan ska ske, exempelvis att hemresan
sker med bil eller att sökanden eller referenspersonen ska köpa returbiljett
vid senare tillfälle. Det avgörande är att den sökande har en faktisk
möjlighet att resa hem.
Passhandling
En förutsättning för att ge tillstånd är att den sökande har en gällande
passhandling som är giltig för återresan. Passets giltighetstid samt
tidsfristerna förutsätts med god marginal (minst tre månader) täcka den
avsedda vistelsetiden.
Av RS 17/2015 följer att en handling som är spärrad i SIS inte kan anses
vara en giltig resehandling eftersom de utfärdande myndigheterna har
anmält att den är stulen, bortförd, försvunnen eller ogiltigt utfärdad.
Vandel
Enligt 5 kap. 17 § UtlL ska det vid prövningen av en ansökan om
uppehållstillstånd särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till
brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet.
Angående slagningar i MR/BR och SIS, se Rutinhandboken.
Det är viktigt att komma ihåg att det måste finnas konkreta uppgifter om den
påstådda vandeln och tydlig dokumentation, exempelvis i form av en
lagakraftvunnen dom. De skäl som sökanden kan åberopa för besöket vägs
mot de skäl som talar mot att tillstånd beviljas. Ju starkare skälen är för att
bevilja tillstånd, desto grövre misskötsamhet måste det vara fråga om för att
tillstånd ska vägras. Det innebär att det kan krävas mindre allvarlig
brottslighet för att kunna vägra ett turistbesök än ett besök till en nära
anhörig i Sverige. Detta gäller särskilt om familjemedlemmarna saknar
möjlighet att träffas i något annat land. I sammanhanget måste även beaktas
när den aktuella brottsligheten ägde rum, händelser som ligger långt tillbaka
i tiden bör rimligen tillmätas mindre betydelse.
Att den sökanden tidigare har vistats illegalt i Sverige kan endast i
undantagsfall tillmätas avgörande betydelse vid en vandelsbedömning enligt
5 kap. 17 § UtlL. Det kan dock vara av mycket stor betydelse vid
bedömningen av om det finns anledning att göra undantag från kravet om att
ansökan ska lämnas in i hemlandet enligt 5 kap. 18 och 19 § § UtlL, se mer
om detta i avsnittet Inlämnande av ansökan om uppehållstillstånd. Det kan
även finnas anledning att beakta eventuell illegal vistelse i samband med
bedömningen av en eventuell bosättningsavsikt, se avsnittet Avsikten med
besöket.
Ideell verksamhet
Det förekommer att tredjelandsmedborgare söker sig till Sverige för att
tillfälligt utöva ideell verksamhet med koppling till organisationer inom
religion, idrott eller välgörande ändamål. Dessa organisationers struktur och
sätt att verka kan skilja sig avsevärt från andra arbets- och uppdragsgivare.
De personer som förekommer drivs av religiös eller ideell övertygelse
snarare än ekonomiska skäl. Om någon ersättning utgår är den därför som
regel mycket låg.
Avgränsningen till verksamhet som kräver arbetstillstånd kan vara svår

eftersom personerna ofta får tillgång till vissa förmåner som kost och logi
och ibland även fickpengar samtidigt som de utför ett uppdrag. Den här
typen av verksamhet är inte helt jämförbar med vad som normalt avses med
anställning och arbete i Sverige. Till viss del kommer dessa personer därför
att hanteras inom vad som gäller för reglerna om uppehållstillstånd för
besök.
Beträffande förutsättningar för att få uppehållstillstånd för arbete, se vidare i

kapitlet ”Tillstånd för arbete – Särskilda kategorier av arbetstagare” i
avsnittet ”Tillstånd för arbete” i denna handbok.
Grundläggande förutsättningar
De grundläggande förutsättningarna som ska vara uppfyllda för att
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 5 § andra stycket eller 10 § UtlL kan beviljas
för ideell verksamhet i Sverige är följande:
 Verksamheten ska inte omfattas av krav på arbetstillstånd.
 Verksamheten ska ha en tydlig koppling till organisationens mål och
mening.
 Organisationen/kyrkan ska ha bekräftat syftet med och tiden för
sökandens vistelse i Sverige.
 Försörjningen under vistelsen ska vara tryggad. Med hänsyn till
verksamhetens art får dock försörjningskravet anpassas efter
omständigheterna och kan i regel sättas något lägre än för andra
besökare.
 Huvudregeln om uppehållstillstånd före inresan gäller.
Uppdrag som grundar sig på anställning

En sökande som har för avsikt att utföra ett uppdrag som grundar sig på en
anställning eller klart anställningsliknande former och erhåller ersättning för
detta från uppdragsgivaren i Sverige ska inte beviljas uppehållstillstånd
enligt 5 kap. 5 § andra stycket eller 10 § UtlL. I det sammanhanget räknas
även fri kost och logi som ersättning. Detta gäller framförallt präster,
imamer, diakoner, församlingssekreterare och övriga administrativa
befattningar inom olika ideella organisationer som ska utföra enstaka
uppdrag i Sverige, exempelvis en gästpredikan eller enstaka föreläsningar.
Uppehållstillstånd för besök enligt 5 kap. 10 § UtlL kan dock undantagsvis

komma ifråga för ovan nämnd verksamhet under kortare perioder om någon
ersättning överhuvudtaget inte utgår från uppdragsgivaren i Sverige. Detta
kan vara fallet om uppdraget finansieras genom sökandens privata medel
eller genom stipendier.
Uppdrag som är att jämställa med en anställning
En sökande som har för avsikt att utföra ett arbete som är normalt
förekommande på den ordinarie arbetsmarknaden ska i normalfallet inte
beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 5 § andra stycket eller 10 § UtlL.
Detta gäller exempelvis en sökande som ska arbeta i en butik eller ett café
som drivs av en ideell eller religiös verksamhet eller delta som ordinarie
spelare eller tränare i ett idrottslag. Detta är motiverat främst med hänsyn till
risken för att reglerna om arbetstillstånd kringgås.
Uppehållstillstånd för besök enligt 5 kap. 10 § UtlL kan dock undantagsvis

komma ifråga för ovan nämnd verksamhet under kortare perioder om någon
ersättning överhuvudtaget inte utgår från uppdragstagaren. Här måste
noteras att även fri kost och logi är att betrakta som ersättning så länge som
det utgår från uppdragsgivaren. Detta kan vara fallet om uppdraget
finansieras genom sökandens privata medel eller genom stipendier.
Uppehållstillståndet ska endast ges för en begränsad tid och inte för tid som
överstiger ett år. Om personen tidigare har haft ett uppehållstillstånd inom
samma verksamhet bör man noga överväga om det finns en
bosättningsavsikt innan man beslutar om en förlängning eller ett nytt
uppehållstillstånd. Det är viktigt att det framgår att den sökande är fast
bosatt i hemlandet. Den totala vistelsen i Sverige bör därför inte vara av
sådan omfattning att den inte längre framstår som tillfällig.
Munkar och nunnor

Munkar eller nunnor karakteriseras av att de tillhör en religiös organsation
och att de har valt att leva ett traditionellt klosterliv inom den
organisationen. Sådana sökande behöver i normalfallet inte arbetstillstånd
om de utför arbete som klosterlivet för med sig, exempelvis praktiskt arbete
i hushållet. Att en sådan person får fri logi och fickpengar medför inte
någon annan bedömning.
För en munk eller nunna kan i princip uppehållstillstånd ges så länge som
klostertiden löper. I de ärenden där personen har för avsikt att besöka ett
kloster under en kortare period kan tillstånd ges för vistelser på upp till ett år
med stöd av 5 kap. 10 § UtlL. I de ärenden där personen har för avsikt att
tillsvidare bosätta sig på klostret bör tillstånd för besök enligt 5 kap. 10 §
UtlL inte medges med hänvisning till att sökanden har en bosättningsavsikt.
Tillstånd kan istället ges med stöd av 5 kap. 5 § andra stycket UtlL. I
normalfallet bör ett sådant tillstånd inledningsvis tidsbegränsas till ett eller
två år. För munkar och nunnor i etablerade klosterordnar kan permanent
uppehållstillstånd övervägas efter fyra års vistelse.
Se även SR 29/2017.
Missionärer
Missionärer karakteriseras av att de tillhör en religiös organisation och att
det finns ett visst uppsökande inslag, exempelvis genom dörrknackning.
I de ärenden där sökanden har för avsikt att endast vistas en kortare period i
Sverige kan tillstånd ges för vistelser på upp till ett år med stöd av 5 kap. 10
§ UtlL. I de ärenden där personen har för avsikt att missionera under längre
perioder kan tillstånd ges med stöd av 5 kap. 5 § andra stycket UtlL.
Det är viktigt med en individuell bedömning i det enskilda ärendet.

Utgångspunkten är dock att det här handlar om verksamhet som till sin natur
bör vara tillfällig. Det ska därför finnas en tydlig avsikt att återvända till
hemlandet efter det avslutade uppdraget i Sverige. Det utesluter naturligtvis
inte att den som vill stanna här på annan grund (anknytning, anställning eller
studier) har möjlighet att göra det om villkoren enligt de grunderna är
uppfyllda.
För att tillstånd ska beviljas för att verka som missionär ska den sökande
(utöver de grundläggande förutsättningarna) redovisa:
 Syftet med vistelsen
 Hur länge vistelsen ska pågå
 Vilken plan som finns för ett återvändande till hemlandet.
Under förutsättning att det finns en tydlig plan kan uppehållstillstånd

beviljas för hela den planerade vistelseperioden. Med hänsyn till
verksamhetens tillfälliga natur bör tillstånd endast undantagsvis beviljas för
längre perioder än sammantaget tre år. Uppehållstillstånd beviljas för ett år i
taget.
Vid en eventuell förlängningsansökan ska sökanden redovisa för hur

uppdraget har utförts. Sökanden bör även höras om hur de allmänna
levnadsförhållandena har varit under vistelsetiden för att säkerställa att
organisationen har levt upp till vad som utlovats i frågan om sökandens
försörjning.
Volontärer
Volontärer förekommer inom religiösa och andra ideella organisationer.
Volontärarbete behandlas i direktivet 2004/114/EG3 om villkoren för

vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller
volontärarbete (allmän kallat studentdirektivet). Sverige har inte genomfört
direktivets bestämmelser om volontärarbete eftersom dessa är frivilliga för
medlemsstaterna. Med ledning av bl.a. direktivet kan man dock konstatera
att begreppet volontär är förknippat med ideellt arbete under en begränsad
tid och ofta inom ramen för ett program eller löpande utbyte mellan länder
och/eller organisationer. Det är i regel yngre personer som kommer ifråga
3
Rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för
tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad
yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 23.12.2004, s. 12–18, Celex
32004L0114).
och förutom att uträtta ett ideellt, samhällsnyttigt arbete så finns det ett
inslag av att lära känna andra länder och kulturer.
Uppehållstillstånd kan ges för vistelser på upp till ett år med stöd av 5 kap.
10 § UtlL.
Utbytesdoktorander med flera

Utbytesdoktorander, praktikanter eller andra studenter som tillfälligt
besöker ett lärosäte men som inte är antagna till studier i Sverige kan inte
beviljas uppehållstillstånd för studier.
Dessa får istället hanteras i enlighet med vad som gäller för
uppehållstillstånd för besök.
De krav som ställs rörande utbytesdoktorander är att man ska ha ett intyg
från universitetet i Sverige och ett intyg från universitetet i hemlandet.
Försörjningen ska vara ordnad under den tid personen ska vara i Sverige,
antingen genom egna medel eller genom stipendium från ditt hemuniversitet
som huvudregel.
Det förkommer att det stipendium man erhållit från hemma universitetet inte
räcker för att täcka levnadsomkostnader i Sverige. Det är därför skäligt att
godkänna att universitetet i Sverige kan täcka upp med ytterligare medel.
Även kan medel från andra organisationer i Sverige som exempelvis

Svenska institutet (SI) bli aktuellt.
Uppehållstillståndet beviljas upp till ett år med stöd av 5 kap. 10 § UtlL.
Det förekommer att sökanden reser hem under några månader och sedan
önskar att återvända till Sverige för att fortsätta en tid som
utbytesdoktorand.
Detta gäller då en ny ansökan och tillstånd kan beviljas upp till ett år om
övriga omständigheter i ärendet är uppfyllda.
Idrottsutövare
Det händer att personer reser in till Sverige för att besöka och provspela för
olika idrottsföreningar/klubbar för att eventuellt kunna erhålla kontrakt i
skilda idrotter så som exempelvis fotboll och ishockey.
Idrottsutövare från viseringspliktiga länder ansöker och beviljas visering via

utlandsmyndigheten för att provspela i Sverige. Även idrottsutövare från
viseringsfria länder reser in för att provspela i olika klubbar.
I normalfallet bör det inte anses föreligga vägande skäl för förlängning
under ytterligare tid utöver de tre månader som en visering eller viseringsfri
tid gäller.
Om det skulle uppstå en situation där det på grund av exempelvis skada eller
sjukdom medfört att personen inte kunnat provspela och fått möjlighet att
visa upp sig för klubben/föreningen får en prövning ske i det enskilda fallet.
Anledning till förlängningen i en sådan situation bör styrkas med intyg från
klubben/föreningen.
Vägande skäl enligt 5 kap 19 § utlänningslagen

Bedömning av vägande skäl ska göras i samtliga förlängningsärenden med
stöd av 5 kap 19 § utlänningslagen. Kommentaren till utlänningslagen ger
incitamentet att den generösa tillämpningen som brukats tidigare bör
kvarstå. Det görs i kommentaren hänvisningar till prop. 1994/95:179, där
det framgår att det är ett lågt ställt rekvisit. Sammantaget ger förarbetena
uttryck för en generös tillämpning. Det ska stå klart att utlänningen inte kan
antas komma att arbeta eller försöka bosätta sig här och den sökande bör
även kunna presentera något skäl till varför han eller hon inte från början
sökte för hela den planerade vistelsen.
Avvisning eller utvisning i samband med avslagsbeslut

En utlänning som inte är EES-medborgare eller familjemedlem till en EES-
medborgare kan avvisas, om han eller hon saknar en visering eller ett
uppehållstillstånd som krävs för vistelse i Sverige (8 kap. 2 § 2 UtlL). Ett
sådant beslut om avvisning får inte fattas senare än tre månader efter det att
den första ansökan om uppehållstillstånd gjorts, efter ankomsten till Sverige
(8 kap. 5 § UtlL). Om mer än tre månader förflutit kan utlänningen istället
utvisas ur Sverige, om han eller hon uppehåller sig här men saknar de
tillstånd som krävs (8 kap. 6 § UtlL).
En EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-medborgare får

under de första tre månaderna efter inresan avvisas om han eller hon saknar
en visering, när sådan krävs för vistelse i Sverige (8 kap. 8 § UtlL). Har han
eller hon vistats i Sverige i mer än tre månader, men saknar uppehållsrätt
eller de tillstånd som krävs för att få uppehålla sig i landet, kan han eller hon
istället komma att utvisas (8 kap. 10 § UtlL).
Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås och utlänningen befinner sig i

Sverige, ska det samtidigt meddelas ett beslut om avvisning eller utvisning,
om inte särskilda skäl talar mot det (8 kap. 16 § första stycket UtlL).
För att meddela ett beslut om avvisning eller utvisning krävs att
förutsättningarna i aktuellt lagrum är uppfyllda. Om sökanden har kvar
viseringsfri tid, altenarnativt att tid återstår på en gällande visering, kan
sökanden inte avvisas med hänvisning till att han eller hon saknar visering
eller uppehållstillstånd. Migrationsöverdomstolen har i en dom slagit fast att
det inte är rimligt att enbart den omständigheten att en utlänning lämnar in
en ansökan om uppehållstillstånd under viserings- och uppehållstillståndsfri
tid ska medföra att han eller hon riskerar att avvisas från Sverige under
sådan tid, om ansökan avslås. Än viktigare i målet var dock att
Migrationsverkets beslut att avvisa utlänningen under viseringsfri tid, med
hänvisning till att denne saknade såväl visering som tillstånd att vistas i
landet, saknade lagstöd (MIG 2014:28).
När det m.h.t. lagtextens ordalydelse föreligger förutsättningar för att avvisa
eller utvisa utlänningen har Migrationsverket därefter att bedöma om det
föreligger sådana särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut (8 kap. 16 §
första stycket UtlL). Av äldre förarbeten framgår att bestämmelsen medför
en frihet för de tillämpande myndigheterna att besluta så som framstår som
praktiskt och lämpligt i det enskilda fallet och att avvisning eller utvisning
kan underlåtas exempelvis när det framstår som sannolikt att den sökanden
frivilligt kommer att lämna landet (prop. 1994/95:179 s. 69).
Eftersom huvudregeln är att ett beslut om avvisning eller utvisning ska

meddelas måste det finnas någon konkret omständighet i det enskilda fallet
som talar för en underlåtelse. Detta kan exempelvis vara fallet när den
sökanden har hanterat tidigare vistelser utan anmärkningar.
Tidsfrist för frivillig avresa

Enligt 8 kap. 21 § första stycket UtlL är huvudregeln att ett av- eller
utvisningsbeslut, när utlänningen inte är EES-medborgare eller
familjemedlem till en EES-medborgare, ska förenas med en tidsfrist för
frivillig avresa. I bestämmelsens andra stycke regleras uttömmande de fall
då utlänningen inte ska ges fördelen av en sådan tidsfrist. För EES-
medborgare och deras familjemedlemmar gäller istället 12 kap. 15 § tredje
stycket UtlL.
Migrationsverkets beslut om avvisning, när en ansökan om

uppehållstillstånd för besök avslås, kommer med hänsyn till huvudregeln
normalt att förenas med en tidsfrist för frivillig avresa. En sådan tidsfrist
börjar löpa när beslutet om avvisning vunnit laga kraft eller när utlänningen
förklarat sig nöjd med beslutet (8 kap. 22 § andra stycket UtlL). Därmed blir
Migrationsverkets avvisningsbeslut inte verkställbart förrän tidsfristen efter
laga kraft löper ut, om inte utlänningen väljer att frivilligt återvända tidigare.
När det är aktuellt att avvisa utlänningen prövar Migrationsverket, vid

uppehållstillstånd för besök, frågan med stöd av 8 kap. 17 § andra stycket
UtlL. Det framgår av 12 kap. 6 § UtlL att ett sådant beslut kan verkställas,
även om det har överklagats. Eftersom avvisningsbeslutet normalt enligt
huvudregeln förenas med en tidsfrist för frivillig avresa kommer beslutet
dock inte att bli verkställbart förrän tidsfristen efter laga kraft löpt ut,
oavsett regleringen i 12 kap. 6 § UtlL.
Enligt 8 kap. 21 § andra stycket 5 UtlL ska en tidsfrist för frivillig avresa
inte meddelas, om utlänningen avvisas av Migrationsverket med omedelbar
verkställighet. Ett beslut som med stöd av 12 kap. 6 § UtlL kan verkställas
även om det överklagats är dock inte samma sak som ett beslut där
Migrationsverket förordnat om omedelbar verkställighet, eftersom verket
bedömt ansökan som uppenbart ogrundad (8 kap. 19 § första stycket UtlL).
Det är enbart i de fall Migrationsverket med stöd av 8 kap. 17 § första

stycket UtlL prövar frågan om avvisning som verket får besluta att en
avvisning ska verkställas omedelbart (8 kap. 19 § första stycket UtlL).
Beslut om avvisning enligt 8 kap. 17 § första stycket UtlL fattas endast när
utlänningen eller en nära familjemedlem till utlänningen söker asyl här, eller
utlänningen kan avvisas med stöd av 8 kap. 2 § 6 eller 3 § andra stycket
UtlL Därmed kommer det inte i de fall Migrationsverket beslutar om
avvisning, när en ansökan om besök avslås, att bli aktuellt att förordna om
omedelbar verkställighet.
För ett fördjupat resonemang hänvisas till Migrationsverkets rättsutredning

den 24 november 2014, ”Frågeställning om frysning av tidsfrist och ÅF vid
AVV enl 8 kap. 17 § andra stycket UtlL”, diarienummer 1.3.1-2014-52067,
En fullständig genomgång av reglerna om tidsfrist för frivillig avresa och
återreseförbud återfinns i avsnittet Återvändandedirektivet i denna handbok.
Övrigt
Ett beslut om uppehållstillstånd för besök ska vara skriftligt och innehålla de
skäl som ligger till grund för beslutet. Ett avslagsbeslut får överklagas och
ska därför förses med en överklagandehänvisning.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Tillfällig vistelse – Uppdaterad
Kort besök 2018-03-07
Särskilt tillstånd för kort besök

Rättsregler
Beslutandeordningen
Bevis om att särskilt tillstånd har beviljats
Uppgiftslämnande till RPS (SIRENE kontoret)
Rättsregler
När Migrationsverket beslutar om avvisning eller utvisning, får beslutet
förenas med ett förbud för utlänningen att under viss tid återvända till
Sverige utan tillstånd av verket. En dom eller ett beslut om utvisning på
grund av brott ska alltid innehålla ett förbud för utlänningen att återvända till
Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning (8 kap. 13 §
utlänningslagen; UtlL).
En utlänning som har förbjudits att återvända till Sverige kan av

Migrationsverket ges ett särskilt tillstånd att göra ett kort besök här för
synnerligen viktiga angelägenheter (8 kap. 25 § första stycket UtlL).
Vad som avses med synnerligen viktiga angelägenheter finns behandlat i

förarbetena till lagstiftningen. Ett tillstånd kan, om det finns särskilda skäl,
ges även på ansökan av någon annan än utlänningen, exempelvis om
personen kallas som vittne inför domstol.
Migrationsverket kan alltså ge ett särskilt tillstånd för kort besök både när
det finns ett återreseförbud meddelat av Migrationsverket,
Migrationsdomstolarna och Regeringen samt när allmän domstol beslutat
om utvisning.
Efter Schengeninträdet förs alla återreseförbud som meddelats från och

med den 25 mars 2001 in i spärrlistan i Schengen Information System
(SIS).
Det särskilda tillståndet innebär att återreseförbudet tillfälligt suspenderas.

Reser utlänningen inte ut frivilligt efter besökstidens utgång ska
avlägsnandebeslutet verkställas på nytt enligt 12 kap. 23 § UtlL.
Migrationsverkets beslut att vägra särskilt tillstånd för kort besök kan inte
överklagas.
Beslutandeordningen
Tillståndsenheten i Norrköping handlägger ansökan om särskilt tillstånd för
kort besök.
2 (2)
Bevis om att särskilt tillstånd har beviljats

Tidigare har gällt att beviset om det särskilda tillståndet inte kan utgöras av
ett uppehållstillstånd eller visering och att det inte ska föras in i
utlänningens pass. Beslutsdokumentet i sig har fått utgöra bevis om
tillståndet.
Av praktiska skäl, efter Sveriges operativa inträde i Schengensamarbetet,

bör särskilt tillstånd för kort besök hanteras på följande sätt:
 Om utlänningen är viseringspliktig ges det särskilda tillståndet i form av

att en nationell visering införs i passet. I beslutet anmärks att det har
skett av praktiska skäl.
 Om utlänningen är viseringsfri och inte bosatt på Schengenterritoriet får

tills vidare en särskild handling utfärdas av vilken framgår vilken typ av
tillstånd innehavaren har. Handlingen bör vara översatt till ett eller flera
”Schengenspråk”.
 Om utlänningen är medborgare i en Schengenstat eller

tredjelandsmedborgare bosatt på Schengenterritoriet gäller det som
sagts i närmast föregående punkt
Uppgiftslämnande till RPS (SIRENE kontoret)

Migrationsverket ska underrätta RPS om beslutet att meddela särskilt
tillstånd för kort besök (7 kap. 7 § UtlF). Detta är av yttersta vikt med
anledning av att RPS tillfälligt tar bort SIS-spärren under den tid det
särskilda tillståndet gäller, vilket möjliggör utlänningens inresa i
Schengenområdet.
Migrationsverket Handbok i Migrationsärenden EES-medborgare och deras Uppdaterad senast
familjemedlemmar 2018-09-17
EES-medborgare och deras familjemedlemmar
Innehåll
Inledning...................................................................................................... 3
Lagstiftning rörande fri rörlighet ............................................................. 3
Rörlighetsdirektivet ................................................................................. 4
EES-avtalet .............................................................................................. 5
Avtalet med Schweiz ............................................................................... 5
Vilka omfattas av den fria rörligheten..................................................... 6
Rätten till inresa .......................................................................................... 7
Allmänt om rätten till inresa.................................................................... 7
Pass och ID-kort ...................................................................................... 7
EES-medborgare ................................................................................. 7
Familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare ............................ 7
Visering ................................................................................................... 8
Kontroll i övrigt ....................................................................................... 9
EES-medborgare ................................................................................. 9
Familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare ............................ 9
Styrkt identitet ......................................................................................... 9
Uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet.................................................... 10
Grundläggande om uppehållsrätt .......................................................... 10
Uppehålls- och arbetstillstånd krävs inte .............................................. 11
Rätt till tre månaders vistelse ................................................................ 12
Uppehållsrätt för längre tid än tre månader ........................................... 13
Registrering av EES-medborgare .......................................................... 14
Grunderna för uppehållsrätt ...................................................................... 14
Arbetssökande ....................................................................................... 14
Arbetssökarperiod som sker i senare skede än vid inresa vid PUR .. 14
Arbetstagare .......................................................................................... 15
Vem är arbetstagare ........................................................................... 15
Nystarts- och instegsjobb .................................................................. 16
Bibehållen uppehållsrätt för arbetstagare .............................................. 17
Egenföretagare ...................................................................................... 18
Vem är egenföretagare ...................................................................... 18
Bibehållen uppehållsrätt för egna företagare ........................................ 19
Tillhandahållare och mottagare av tjänster ........................................... 19
Fri rörlighet för tjänster ..................................................................... 19
Personer med tillräckliga tillgångar för försörjningen .......................... 20
Vilka omfattas ................................................................................... 20
Vem kan vara garant ......................................................................... 21
Vad avses med tillräckliga tillgångar ................................................ 22
Heltäckande sjukförsäkring ............................................................... 23
Studerande ............................................................................................. 27
Vilka omfattas ................................................................................... 27
2
Familjemedlemmar................................................................................ 29
Allmänt om förutsättningarna för uppehållsrätt och uppehållskort .. 29
Vilka familjemedlemmar omfattas .................................................... 30
Make, registrerad partner och sambo ................................................ 31
Vem är sambo.................................................................................... 32
Blivande sambo ................................................................................. 34
Barn ................................................................................................... 34
Barn över 21 år .................................................................................. 35
Föräldrar och andra beroende anhöriga ............................................. 37
Familjemedlemmar till nordbor ........................................................ 37
Familjemedlemmar till svenska medborgare .................................... 37
Familjemedlemmar till svenskar som aktiverat sin fria rörlighet ..... 38
Familjemedlemmar till personer med dubbelt medborgarskap ......... 39
Familjemedlemmarnas status när EU-medborgaren byter
medborgarskap .................................................................................. 41
Oseriösa äktenskap och skenäktenskap ................................................. 42
Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar ................................... 44
Bakgrund ........................................................................................... 45
Åtgärder ............................................................................................. 46
Unionsmedborgarens grundläggande rättigheter (Zambrano m fl) ... 47
Uppehållskort ............................................................................................ 49
Krav på uppehållskort ........................................................................... 49
Ansökan om uppehållskort .................................................................... 49
Utfärdande av uppehållskort ................................................................. 49
Avslag rörande uppehållskort................................................................ 50
Folkbokföring ............................................................................................ 51
Permanent uppehållsrätt och uppehållskort............................................... 51
Handlingar ............................................................................................. 52
Laglig vistelse ....................................................................................... 52
Fängelsestraff bryter vistelsetid ........................................................ 53
Separerade makar .............................................................................. 54
Korsvis överföring av medel ............................................................. 54
Beräkning av femårsperioden................................................................ 54
Utredning ........................................................................................... 55
Barn vars vårdnadshavare inte finns i Sverige .......................................... 55
Uppehållsrätt för personer med lagakraftvunna avlägsnandebeslut .......... 56
Företräde för EU-rätten ......................................................................... 56
Nytt grundärende ................................................................................... 57
Inhibition ............................................................................................... 58
Tredjelandsmedborgare anställda hos företag i ett EES-land ................... 58
Uppehållstillstånd för schweiziska medborgare ........................................ 58
Uppehållstillstånd på nationell grund ........................................................ 59
Allmänt .................................................................................................. 59
Uppehållstillstånd efter inresan ............................................................. 59
Uppehållstillstånd för besök .................................................................. 59
Uppehållstillstånd för den som har uppehållskort ................................. 60
Vem kan vara anknytningsperson ......................................................... 60
PUT på grund av vistelse i enlighet med EU-rätten .............................. 61
PUT på andra grunder ........................................................................... 62
3
Asylsökande unionsmedborgare ............................................................... 62

Avvisning av EES-medborgare och deras familjemedlemmar ................. 63
EES-medborgare ................................................................................... 63
Familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare .............................. 64
Vilken myndighet beslutar om avvisning.............................................. 64
Utvisning av EES-medborgare och deras familjemedlemmar .................. 65
Hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa ................................... 65
Grundläggande principer ................................................................... 65
Utvisning på grund av hänsyn till allmän ordning och säkerhet ........... 66
Praxis ................................................................................................. 68
Återreseförbud ....................................................................................... 68
Verkställighet .................................................................................... 69
Överklagande ............................................................................................ 69
Hantering av överklagande.................................................................... 69
Inledning
Lagstiftning rörande fri rörlighet
I det här kapitlet behandlas den fria rörligheten inom Europeiska Unionen
(EU) för EU-medborgare och deras familjemedlemmar. Reglerna om fri
rörlighet grundar sig fr.a. på
 Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt som är en av de

grundläggande rättsakterna
 Förordning 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet, som ersatt
Förordning 1612/68
 Direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras
familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom
medlemsstaternas territorier (2004/38/EG)
Andra unionsrättsliga instrument av betydelse är

- Direktiv 96/71 om utstationering av arbetstagare
- Direktiv 2006/123 om tjänster på den inre marknaden
- Förordning 2201/2003 (Bryssel II) om bland annat äktenskapsmål
- Förordning 883/2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen
- Förordning 562/2006 om en gemenskapskodex för gränspassage
- Förordning 810/2009 om en enhetlig viseringskodex
Reglerna om den fria rörligheten är en del av EU-rätten som enkelt

uttryckt är EU:s gemensamma regelverk. Direktivet 2004/38/EG kallas
ofta för rörlighetsdirektivet och den benämningen kommer fortsättningsvis
att användas i det här handbokskapitlet.
Rörlighetsdirektivet innehåller närmare bestämmelser om den fria

rörligheten och är den rättsakt som är av störst betydelse för
4
Migrationsverkets arbete med dessa frågor. Direktivet har genomförts i

svensk lagstiftning genom proposition 2005/06:77 och medförde ändringar
i utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97). I
lagen återfinns bestämmelserna fr.a. i kapitel 3 a ”Uppehållsrätt för EES-
medborgare m.fl.” och i förordningen i kapitel 3 a ”Uppehållsrätt”.
Förändringar har senare skett genom proposition 2013/14:81.
EG-förordningarna gäller direkt som svensk lag och är därför inte införda i
den nationella lagstiftningen.
EU-domstolen i Luxemburg är den primära uttolkaren av EU-rätten.
Rörlighetsdirektivet
Direktivet omfattar endast unionsmedborgare, dvs. medborgare i en stat
som ingår i Europeiska Unionen (EU). Genom EES-avtalet (se avsnittet
EES-avtalet) omfattas dock alla stater som ingår i EES (EU-staterna,
Island, Lichtenstein och Norge) av den fria rörligheten. I det här kapitlet
liksom i den svenska lagstiftningen används därför konsekvent uttrycket
EES-medborgare även då det refereras direkt till rörlighetsdirektivet och
trots att det råder viss oklarhet om i vilken omfattning Island, Lichtenstein
och Norge är bundna av rörlighetsdirektivet.
Genom direktivet introduceras begreppet uppehållsrätt för EES-

medborgare och deras familjemedlemmar. Genom direktivet blir det
tydligt att EES-medborgare, enbart i kraft av sitt medborgarskap har en
uppehållsrätt. Direktivet anger under vilka förutsättningar en EES-
medborgare har uppehållsrätt och vilka inskränkningar som finns.
I och med att direktivet slår fast att EES-medborgare och deras
familjemedlemmar har uppehållsrätt utan att denna behöver fastställas
genom något prövningsförfarande finns inte längre något utrymme för att
kräva uppehållstillstånd för dessa personer så länge de har uppehållsrätt.
Rörlighetsdirektivet innehåller även bestämmelser om bibehållen

uppehållsrätt för familjemedlemmar t.ex. vid skilsmässa eller om EES-
medborgaren avlider.
Genom direktivet införs också en permanent uppehållsrätt för EES-

medborgare och deras familjemedlemmar (oavsett medborgarskap) som
inträder efter fem års legal vistelse i en annan medlemsstat. Den
permanenta uppehållsrätten innebär att personen i fråga inte längre
behöver uppfylla några andra krav för att behålla sin uppehållsrätt.
Rörlighetsdirektivet medger att medlemsstaterna inför krav på en särskild

registrering för EES-medborgare som ska vistas i en annan medlemsstat
längre tid än tre månader. Registrering är inte jämförbar med ett
uppehållstillstånd och den är inte heller någon förutsättning för
5
uppehållsrätten utan är enbart en bekräftelse på den uppehållsrätt som

personen i fråga redan har. Sverige valde initialt att införa en
registreringsskyldighet för EES-medborgare. Denna registreringsskyldig-
het upphörde den 1 maj 2014. Det finns nu ingen skyldighet – eller
möjlighet- för EES-medborgare att registrera sin uppehållsrätt hos
Migrationsverket.
För familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare ska medlems-

staterna efter ansökan utfärda uppehållskort. Liksom registreringen är inte
heller uppehållskortet något uppehållstillstånd och har i sig inget att göra
med tredjelandsmedborgarens rätt att vistas i landet. Även uppehållskortet
är enbart en bekräftelse på den uppehållsrätt som personen redan har och
som följer direkt av EU-rätten.
Genom direktivet förstärks också EES-medborgarnas skydd mot utvisning

med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Under vissa förhållanden
måste det föreligga mycket starka skäl för att en EES-medborgare ska
kunna utvisas.
EES-avtalet
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) är ett
avtal mellan staterna i EU och EFTA (European Free Trade Association).
Genom avtalet omfattas även medborgare från de tre EFTA-staterna
Island, Liechtenstein och Norge av den fria rörligheten.
I lagstiftningen, liksom i det här handbokskapitlet, talas därför liksom

tidigare konsekvent om EES-medborgare eftersom detta inkluderar både
EU-medborgare och medborgare i EFTA-staterna.
Avtalet med Schweiz

EU och Schweiz har ingått ett avtal av vilket följer att också medborgare i
Schweiz omfattas av den fria rörligheten i enlighet med de direktiv som
gällde innan rörlighetsdirektivet började tillämpas den 30 april 2006.
Avtalet med Schweiz har dock ännu inte omförhandlats och därför
omfattas tills vidare inte schweiziska medborgare av rörlighetsdirektivet.
Avtalet innebär att en EES-medborgare kan anses ha aktiverat sin fria

rörlighet genom att t.ex. arbeta i Schweiz, eftersom Schweiz genom
avtalet med EU omfattas av unionsrätten (jfr avsnittet Familjemedlemmar
till svenskar som aktiverat sin fria rörlighet).
Rätten för schweiziska medborgare och deras familjemedlemmar att resa

in och vistas i Sverige ska därför bedömas enligt de regler om fri rörlighet
som gällde före den 30 april 2006 då rörlighetsdirektivet började
tillämpas. För dem gäller alltså krav på UT efter tre månaders vistelse i
landet.
6
Vad gäller förutsättningarna för att bevilja UT för schweiziska

medborgare hänvisas till avsnittet om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare. Även dessa behandlas nämligen enligt de äldre
EES-reglerna och i huvudsak gäller samma förutsättningar för att bevilja
UT för varaktigt bosatta i andra EU-stater och schweiziska medborgare (4
kap. 9 § UtlF). Dock behöver inte schweiziska medborgare ha något EG-
uppehållstillstånd för varaktigt bosatta för att beviljas UT.
Vilka omfattas av den fria rörligheten

Av ovanstående följer att medborgare i följande länder och i vissa fall
deras familjemedlemmar (oavsett medborgarskap) omfattas av den fria
rörligheten i enlighet med rörlighetsdirektivet:
Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Grekland,

Frankrike, Irland, Island, Italien, Kroatien, Lettland, Liechtenstein,
Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal,
Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige,
Tjeckien, Tyskland, Ungern, Österrike.
För Cyperns del gäller att endast de som har cypriotiska pass omfattas av
den fria rörligheten.
En person som är medborgare i både Sverige och en annan EES-stat kan

inte åberopa den fria rörligheten när han eller hon befinner sig i Sverige.
Detta framgår av MIÖD:s dom 2011-09-21, MIG 2011:17. MIÖD uttalade
med hänvisning till EU-domstolens dom C 434/09, McCarthy, att reglerna
om uppehållsrätt enbart aktualiseras i de fall en unionsmedborgare
befinner sig i en annan stat än den han eller hon är medborgare i.
Observera dock att en svensk medborgare som aktiverat sin fria rörlighet
omfattas av denna när han eller hon återvänder till Sverige, 3a kap. 2 § 4.
Se angående detta även EU-domstolens avgörande i mål C-370/90, Singh.
Som gemensam benämning för medborgare i EU- och EFTA-staterna

används uttrycket EES-medborgare. Observera att detta, såvitt avser
tillämpningen av rörlighetsdirektivet, inte inkluderar medborgare i
Schweiz.
För enkelhetens skull kommer uttrycket EES-medborgare även att
användas då framställningen refererar till rörlighetsdirektivet trots att
direktivet till sin lydelse endast avser medborgare inom unionen.
Då det refereras till EU-domstolens domar eller andra källor kan

benämningar som EU-medborgare, unionsmedborgare eller ”medborgare i
ett medlemsland” förekomma. De benämningarna omfattar i sig endast
medborgare i länderna inom EU, men i det här sammanhanget gäller det
som sägs även för övriga EES-medborgare.
7
Rätten till inresa

Allmänt om rätten till inresa
En av huvudtankarna med den fria rörligheten är att EES-medborgare ska
kunna utöva näringsverksamhet eller söka, erhålla och påbörja arbete i
andra länder utan att behöva fördröjas av administrativa åtgärder eller
kontroller från nationella myndigheters sida. Den fria rörligheten innebär
också rätt att resa in i andra syften.
Artikel 5.4 i rörlighetsdirektivet innehåller en allmän bestämmelse om att

medlemsstaterna ska underlätta inresan för EES-medborgare och deras
familjemedlemmar som inte har de resehandlingar eller viseringar som
krävs. Innan avvisning eller utvisning kan komma ifråga måste dessa
personer ges all rimlig möjlighet att få tillgång till de nödvändiga
handlingarna inom rimlig tid eller på annat sätt få bekräftat att de omfattas
av rätten att resa in och vistas i medlemsstaten. Det går inte att exakt ange
vad som krävs för att medlemsstaten ska fullgöra sin skyldighet att
underlätta inresan. Detta måste avgöras i varje enskilt fall.
Efter inresan har en EES-medborgare rätt till tre månaders vistelse i landet
utan några andra villkor än att ha ett giltigt pass eller ID-kort. Samma
rättigheter gäller i huvudsak för EES-medborgarens familjemedlemmar
(oavsett medborgarskap), om de motsvarar förutsättningarna i 3 a kap. 2 §
UtlL. När det i det följande talas om familjemedlemmar är det, om inget
annat sägs, endast sådana familjemedlemmar som avses.
För att en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en EES-

medborgare ska få resa in och vistas i en medlemsstat med stöd av EU-
rätten krävs dock att EES-medborgaren utövar sin rätt till fri rörlighet i
den berörda medlemsstaten, t.ex. genom arbete eller som studerande. En
sådan familjemedlem har alltså inte någon självständig rätt till fri
rörlighet.
Pass och ID-kort
EES-medborgare
Vid inresa och vistelse ska EES-medborgaren antingen ha ett pass eller ett
nationellt identitetskort. Identitetskortet ska vara utfärdat av en behörig
myndighet i det land där innehavaren är medborgare (2 kap. 17 § UtlF).
Av identitetskortet ska framgå innehavarens identitet och medborgarskap.
Familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare

Tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till EES-medborgare
måste ha pass vid inresa och vistelse. För dem är det alltså inte tillräckligt
med ett ID-kort. Se MIG 2007:56 (UM991-07)
8
Visering
För familjemedlemmar, som själva inte är EES-medborgare, krävs
visering om de kommer från ett land vars medborgare är viseringspliktiga.
Familjemedlemmar som har uppehållskort eller permanent uppehållskort
är dock undantagna från kravet på visering oavsett vilket land som utfärdat
uppehållskortet (2 kap 8a § 2. UtlL).
Viseringen är endast av formell karaktär för en sådan person, eftersom

rätten till inresa inte grundas på viseringen utan på EU-rättens regler om
fri rörlighet. Den utredning som föregår ett beslut att bevilja visering bör
därför begränsas till att klarlägga att sökanden är familjemedlem till en
person som utövar sin fria rörlighet. Det är inte tillåtet att ställa frågor om
exempelvis syftet med besöket eller kontrollera om sökanden har medel
för vistelsen eller för återresan från Sverige.
Visering ska beviljas skyndsamt och utan kostnad och medlemsstaterna

ska i största möjliga mån underlätta för viseringspliktiga
familjemedlemmar att få de viseringar de behöver (artikel 5.2 andra
stycket rörlighetsdirektivet). I förekommande fall bör därför polisen
utfärda nödfallsvisering utan kostnad (8 kap. 4 § sista stycket UtlF) för en
sådan familjemedlem som nämns i 3 a kap. 2 § UtlL. Observera även den
allmänna bestämmelsen om underlättande i artikel 5.4 i
rörlighetsdirektivet.
Ett exempel på att underlätta inresan kan vara att utfärda nödfallsvisering.
Rätten till inresa för familjemedlemmar behandlas bl.a. i EU-domstolens

dom i målet C-459/99 (MRAX). Av domen, som berör äkta makar,
framgår bl.a. att inresa bör medges trots att visering saknas, om maken kan
styrka sin identitet och äktenskapsbandet. Motsvarande torde gälla även
för övriga familjemedlemmar som omfattas av den fria rörligheten och
som räknas upp i 3 a kap. 2 § UtlL.
Rätten till inresa behandlas också i EU-domstolens dom C-503/03

(Kommissionen mot Spanien). Målet rörde två tredjelandsmedborgare som
var gifta med spanska medborgare och som nekades visering av Spanien
enbart av den anledningen att de var registrerade i SIS. Spanien hade
avslagit ansökningarna utan att utreda varför de båda
tredjelandsmedborgarna var registrerade. Domstolen anser att Spanien inte
hade rätt att neka inresa utan att undersöka om de båda
tredjelandsmedborgarna utgjorde ett verkligt, aktuellt och tillräckligt
allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen.
D.v.s.om de utgjorde ett hot mot den allmänna ordningen. Enbart den
omständigheten att en tredjelandsmedborgare är registrerad i SIS är alltså
inte tillräckligt för att neka inresa.
Migrationsöverdomstolens avgörande den 26 april 2018 i mål MIG 2018:9

(UM 2944-17)
9
För att en ansökan om Schengenvisering från en tredjelandsmedborgare

som är familjemedlem till en unionsmedborgare ska handläggas enligt det
påskyndade förfarandet i rörlighetsdirektivet krävs att sökanden följer med
eller ansluter sig till en unionsmedborgare som utövar eller avser att utöva
sin rätt till fri rörlighet i form av en verkningsfull vistelse i en annan
medlemsstat än den där denne är medborgare. När huvudsyftet med
unionsmedborgarens resa och vistelse är att turista ska endast
viseringskodexen tillämpas.
Rätten att överklaga avslagsbeslut om enhetlig visering framgår av artikel

32.3 i viseringskodexen. En utlänning som är familjemedlem till en EES-
medborgare, utan att själv vara EES-medborgare, kan också klaga på
beslut om nationell visering.
Ett beslut att avslå visering måste också alltid motiveras (13 kap. 10 §
andra stycket UtlL).
Kontroll i övrigt
EES-medborgare
Det är inte tillåtet att göra någon annan kontroll i samband med inresan än
den som rör pass eller ID-handling. Att till exempel kontrollera om den
som reser in har tillräckliga medel eller att ställa frågor om syftet med
inresan bedöms som ett hinder mot den fria rörligheten och är därmed inte
tillåtet enligt EU-rätten. Undantag från detta föreligger om en konkret
misstanke uppstår om att personen kan komma att utgöra ett hot mot
allmän ordning och säkerhet.
In- och utresestämplar bedöms också vara ett hinder mot den fria
rörligheten och EES-medborgares pass ska således inte stämplas vid in-
och utresa (6 kap. 4 § första stycket UtlF).

När det gäller familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare får pass
samt eventuell visering kontrolleras. I vissa situationer, t.ex. om
familjemedlemmen inte reser tillsammans med EES-medborgaren, kan det
krävas att han eller hon styrker anknytningen till EES-medborgaren.
Stämpling av pass vid in- och utresa ska inte ske för familjemedlemmar
som har uppehållskort eller permanent uppehållskort (6 kap. 4 § första
stycket UtlF).
Styrkt identitet
Varken direktivet eller Sveriges nationella lagstiftning uppställer något
uttryckligt krav på att identiteten ska vara styrkt för att en person ska
kunna ha uppehållsrätt. Utgångspunkten måste dock vara att sökanden kan
10
visa vem han eller hon är/styrka sin identitet för att över huvud taget kunna
anses ha uppehållsrätt i Sverige.
En persons identitet styrks som huvudregel genom en passhandling utfärdad

av en behörig myndighet i hemlandet.
När det gäller barn födda i Sverige se avsnitt Barn och kravet på styrkt
identitet nedan.
Uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet
Grundläggande om uppehållsrätt
Genom artikel 21 i fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt ges
EU-medborgare en grundläggande rättighet att röra sig fritt på
medlemsstaternas territorier. Denna rätt är dock inte oinskränkt utan
begränsas på olika sätt genom andra rättsakter. Det är fr.a.
rörlighetsdirektivet som reglerar omfattningen av EU-medborgarnas och
deras familjemedlemmars rätt att vistas i andra medlemsstater inom EU. I
rörlighetsdirektivet kallas denna rätt för uppehållsrätt och detta har också
tagits in som ett juridiskt begrepp i utlänningslagen och
Observera dock att utlänningslagens definition i av begreppet uppehållsrätt

(3 a kap. 1 § UtlL) är något snävare än den betydelse som begreppet ges i
rörlighetsdirektivet. Utlänningslagen begränsar begreppet till att avse
EES-medborgares och deras familjemedlemmars rätt att vistas i Sverige
mer än tre månader utan uppehållstillstånd medan språkbruket i direktivet
innebär att det används även för den grundläggande rätten att vistas i tre
månader utan att några förutsättningar i övrigt är uppfyllda. Det här utgör i
regel inte något problem men det finns skäl att hålla i minnet att
begreppen kan ha något olika betydelse beroende på i vilket sammanhang
de förekommer.
Till skillnad från ett uppehållstillstånd grundar sig uppehållsrätten inte på

något beslut från en myndighet eller liknande och den kräver inte heller
någon ansökan eller annan särskild åtgärd från EU-medborgaren. Om en
EU-medborgare uppfyller vissa villkor så har han eller hon med automatik
uppehållsrätt grundad direkt på Romfördraget och rörlighetsdirektivet.
Uppehållsrätten kan sägas vara en följd av vem personen i fråga är och
vad han eller hon gör, dvs. att personen är EU-medborgare och att han
eller hon t.ex. har anställning eller är egenföretagare.
Genom EES-avtalet omfattas även medborgare i EFTA-staterna av

uppehållsrätten och undantaget från kravet på UT. I lagstiftningen, liksom
i det här kapitlet i handboken, talas därför konsekvent om EES-
medborgare eftersom detta inkluderar både EU-medborgare och
medborgare i EFTA-staterna.
11
EES-medborgare och deras familjemedlemmar har en mycket omfattande

uppehållsrätt.
Till en början har EES-medborgare alltid rätt att vistas i Sverige i tre
månader utan några andra villkor än att ha ett giltigt pass eller ID-kort.
Denna grundläggande rätt att vistas här slås fast i artikel 6.1 i
rörlighetsdirektivet (se avsnittet Rätt till tre månaders vistelse).
För att ha uppehållsrätt under längre tid än tre månader krävs att EES-
medborgaren är ekonomiskt aktiv (arbetstagare, egenföretagare eller
tillhandahållare av tjänster), student, pensionär eller har tillräckliga medel
för sin försörjning. De olika kategorierna behandlas närmare nedan.
Familjemedlemmar (oavsett medborgarskap) till en EES-medborgare har

också uppehållsrätt så länge EES-medborgaren själv har sådan rätt.
Rörlighetsdirektivet innehåller även bestämmelser om bibehållen
uppehållsrätt t.ex. vid skilsmässa eller om EES-medborgaren avlider.
En EES-medborgare som kommer till ett annat medlemsland för att söka
arbete har uppehållsrätt så länge han eller hon har en realistisk möjlighet
att få en anställning.
Efter fem års legal vistelse i en annan medlemsstat får EES-medborgaren

permanent uppehållsrätt. Det innebär att personen i fråga inte längre
behöver uppfylla några andra krav för att behålla sin uppehållsrätt.
Uppehålls- och arbetstillstånd krävs inte

EES-medborgare och deras familjemedlemmar (oavsett medborgarskap)
som har uppehållsrätt enligt EU-rätten behöver inte ha något
uppehållstillstånd (UT) när de vistas i andra medlemsstater. I svensk rätt
framgår detta av 2 kap. 8b § 2. UtlL. Så länge uppehållsrätten består har
de alltså rätt att vistas i Sverige utan några särskilda tillstånd.
EES-medborgare och deras familjemedlemmar kan inte beviljas UT

grundat på EU-rätten. Däremot kan de ansöka om UT enligt nationella
regler om de så önskar. Det finns inget hinder mot att bevilja UT även om
personen i fråga har uppehållsrätt.
EES-medborgare och deras familjemedlemmar som har uppehållsrätt är

generellt undantagna också från kravet på arbetstillstånd (2 kap. 8c §
UtlL).
För en EES-medborgare som inte har någon uppehållsrätt gäller kravet på

uppehållstillstånd efter tre månaders vistelse. Detta följer av 2 kap. 5 §
UtlL. En EES-medborgare som varken har uppehållsrätt eller
uppehållstillstånd får utvisas (8 kap 10 § UtlL).
12
Rätt till tre månaders vistelse

EES-medborgare har alltid rätt att vistas i Sverige i tre månader utan några
andra villkor än att ha ett giltigt pass eller ID-kort. Denna grundläggande
uppehållsrätt slås fast i artikel 6.1 i rörlighetsdirektivet. Observera dock att
denna ”uppehållsrätt” inte omfattas av utlänningslagens definition av
uppehållsrätt. Enligt utlänningslagen avses med uppehållsrätt rätten att
vistas längre tid än tre månader.
Parallellt med den uppehållsrätt som följer direkt av EU-rätten finns också
den uppehållstillståndsfria tid på tre månader som följer direkt av de
nationella reglerna, dvs. 2 kap. 5 § UtlL. Även EES-medborgare är i
utlänningslagens mening utlänningar och formellt omfattas därför även av
de nationella bestämmelserna om uppehållstillståndsfri tid. Med tanke på
uppehållsrätten har de nationella bestämmelserna i regel ringa betydelse i
praktiken.
Såväl uppehållsrätten enligt rörlighetsdirektivet som den tillståndsfria

tiden enligt utlänningslagen räknas alltid från inresan i Sverige. Observera
att detta även gäller för familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare.
Tidigare vistelser här eller i annat Schengenland påverkar alltså inte
beräkningen av tiden. Det innebär att en EES-medborgare - och även
dennes familjemedlemmar - kan resa till exempelvis Danmark och sedan
omedelbart komma tillbaka till Sverige för ytterligare tre månaders
vistelse utan krav på uppehållstillstånd.
Eftersom EES-medborgare kan resa med identitetskort eller med pass som
inte ska in- eller utresestämplas, kan det i praktiken vara svårt att avgöra
hur länge personen har vistats i Sverige och därmed när ett eventuellt krav
på uppehållstillstånd (för den som inte har uppehållsrätt) inträder.
Det bör framhållas att det är utlänningen som har bevisbördan för att
denne inte vistats i Sverige en längre tid än tre månader. Utlänningen har
att göra sannolikt att denne vistats kortare tid än tre månader i Sverige,
räknat från senaste inresan (jfr 4 kap. 2 § UtlF). Då EU-medborgare inte
får in/utresestämplar vid gränspassage får inte beviskraven ställas alltför
högt. Biljetter, bokningsbekräftelser, hotellbokningar etc. bör kunna
godtas eller någon annan handling såsom t.ex. något kvitto eller
kontokortsslip som visar att utlänningen var utanför Sverige räknat tre
månader bakåt i tiden.
Den starka rätten till tre månaders vistelse har också beaktats när det gäller
asylsökande EES-medborgare. I beslut från januari 2007 rörande
asylsökande EES-medborgare, som styrkt sin identitet, bedömde
Migrationsverket att rätten till tre månaders vistelse inte bröts på grund av
asylansökan. Själva asylansökan avslogs som uppenbart ogrundad men
något beslut om avvisning fattades inte mot bakgrund av att de sökande
styrkt sin identitet och därmed hade rätt till tre månaders vistelse från
inresan. Beslutet fattades av Migrationsverkets rättschef och finns inlagt i
Lifos under rubriken vägledande beslut från Migrationsverket.
13
Uppehållsrätt för längre tid än tre månader

Som framgått ovan har EES-medborgare och deras familjemedlemmar en
långtgående rätt att vistas i landet i tre månader efter inresan.
För att ha uppehållsrätt under längre tid än tre månader efter inresan krävs
att EES-medborgaren tillhör någon av de personkategorier som enligt EU-
rätten omfattas av den fria rörligheten och har uppehållsrätt. Vilka dessa
kategorier är framgår bl.a. av artikel 7.1 och 7.2 i rörlighetsdirektivet och
3 a kap. 3 och 4 §§ UtlL.
Dessa kategorier är
 Arbetssökande
 Ekonomiskt aktiva - dvs. arbetstagare, egenföretagare och
tillhandahållare av tjänster
 Icke ekonomiskt aktiva - men som har tillräckliga tillgångar för sin
försörjning
 Studerande
 Familjemedlemmar - oavsett medborgarskap
De olika kategorierna beskrivs närmare i separata avsnitt nedan.
Beträffande tillhandahållare och mottagare av tjänster bör nämnas att

rörlighetsdirektivet inte innehåller några bestämmelser om dessa
kategorier och följaktligen gör inte heller utlänningslagen det. Av
bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt följer dock att tillhandahållare av tjänster får röra
sig fritt inom unionen. De är närmast att jämställa med övriga ekonomiskt
aktiva, dvs. arbetstagare och egenföretagare och bedöms också oftast ha
uppehållsrätt som sådana. Mottagare av tjänster betraktas däremot inte
som ekonomiskt aktiva men omfattas ändå av den fria rörligheten om de
har tillräckliga medel för sin försörjning. De betraktas då som sådana
personer.
Uppehållsrätt under längre tid än tre månader gäller även för EES-
medborgarens familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, om de är
sådana familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § UtlL.
En EES-medborgare som tillhör någon av kategorierna ovan har en

mycket långtgående uppehållsrätt och kan vistas i värdlandet utan
uppehållstillstånd under obegränsad tid. De kan efter tre månader i Sverige
bara utvisas från värdlandet om de utgör ett hot mot allmän ordning eller
säkerhet (8 kap. 11 § UtlL). Se vidare avsnittet Utvisning på grund av
hänsyn till allmän ordning och säkerhet. I vissa speciella fall kan de också
avvisas om de utgör en belastning för värdlandet genom att de uppbär
bistånd (8 kap. 9 § et UtlL). Se vidare avsnittet Rätt till tre månaders
vistelse.
14
Registrering av EES-medborgare
Rörlighetsdirektivet medger att medlemsstaterna inför krav på en särskild
registrering för EES-medborgare som ska vistas i en annan medlemsstat
längre tid än tre månader. Sverige har tidigare haft krav på sådan
registrering. Skyldigheten att registrera uppehållsrätt i Sverige upphörde
den 1 maj 2014. Se Prop. 2013/14:81 om resonemanget för detta beslut.
Grunderna för uppehållsrätt

Arbetssökande
Med arbetssökande avses här EES-medborgare som inte tidigare haft
arbete i den medlemsstat dit de beger sig utan som kommit dit för att söka
arbete. Det är viktigt att skilja denna kategori från arbetstagare som blir
ofrivilligt arbetslösa och av den anledningen ansöker om nytt arbete. De
senare behåller nämligen under vissa förutsättningar sin status som
arbetstagare och är ur ett EU-rättligt perspektiv inte arbetssökande (se
avsnittet Bibehållen uppehållsrätt för arbetstagare).
Uppehållsrätten för en EES-medborgare som är aktivt arbetssökande och

som har en realistisk möjlighet att få anställning är inte begränsad till tre
månader utan är i princip obegränsad i tid (3 a kap. 3 § 2 UtlL). I praktiken
torde det dock inte vara möjligt att hur länge som helst hävda att man har
en realistisk möjlighet att få anställning.
Upp till sex månaders vistelse torde det enligt praxis inte krävas någon
närmare bevisning men blir vistelsen längre kan krävas att EES-
medborgaren verkligen kan visa att han eller hon dels är aktivt
arbetssökande och dels har kvalifikationer och övriga förutsättningar för
att kunna få en anställning.
En person som uppbär utländsk A-kassa som enda inkomst bör betraktas
som arbetssökande.
Tillämpningen när det gäller arbetssökande grundar sig till stor del på EU-
domstolens avgörande i målet C-292/89 (Antonissen).
Arbetssökarperiod som sker i senare skede än vid inresa vid PUR

När de gäller arbetssökande indikerar ordalydelsen i rörlighetsdirektivet
och utlänningslagen att bestämmelserna gäller de som har utnyttjat sin fria
rörlighet och begett sig till en annan medlemsstat i syfte att söka arbete
(art 14.4 b) respektive 3 a kap. 3 § 2. UtlL). Förarbetena till den svenska
implementeringen av direktivet ger ingen ledning (prop. 2005/06:77 s. 44
f) när det gäller arbetssökarperioder som sker i senare skede än vid
inresan.
15
I mål C-67/14 (Jobcenter Berlin Neukölln mot Alimanovic) den 15

september 2015 prövades frågan om en familj hade rätt till socialt bistånd
som arbetssökande. Frågan för EU-domstolen var inte om familjens
uppehållsrätt hade upphört, men i domen nämns att endast två
bestämmelser kan ge personerna i målet uppehållsrätt; art 7.3.c) eller art
14.4 b) vilken avser arbetssökande (se p. 53 i domen).
Domstolen anger att personerna kan vara arbetssökande trots att

arbetssökarperioden inte sammanfaller med inresan. Domstolen tycks
acceptera att personerna efter ställning som arbetstagare och bibehållen
uppehållsrätt som arbetstagare kan gå över till att vara arbetssökande.
Detta beror möjligen på att de först kommit till Tyskland för att söka
arbete (ekonomiskt aktiva). Man kan tänka sig uppehållsrätt som
arbetstagare vid inresan, sedan bibehållen uppehållsrätt på grund av
arbetslöshet och anmäld till Arbetsförmedlingen och sen uppehållsrätt som
arbetssökande under en period och slutligen uppehållsrätt som arbetstagare
när man får nytt arbete. Eftersom de hade haft arbete tidigare, kanske de
ansågs kunna få anställning igen. Det är inte säkert att det hade blivit
samma utgång i målet om de hade kommit som ekonomiskt passiva och
sedan åberopat uppehållsrätt som arbetssökande.
Sammanfattningsvis ska man kanske inte dra alltför stora växlar på

domens betydelse i frågan om när arbetssökarperioden ska inträffa, vid
inresan eller senare. Frågan för domstolen var ju inte om uppehållsrätt
hade upphört, utan om de hade rätt till socialt bistånd som arbetssökande.
Däremot handlar det alltid om enskilda bedömningar i varje enskilt ärende
och med det sagt är det inte alltid så att mellanliggande arbetssökarperiod
bryter uppehållsrätten. Arbetslöshetsperioden får inte vara hur lång som
helst. Sex månader är riktlinjerna för att godta arbetssökande utan närmare
bevisning.
Arbetstagare
Vem är arbetstagare
Arbetstagarbegreppet har en EU-rättslig innebörd och kan inte tolkas
nationellt. Det är istället de kriterier som EU-domstolen lagt fast som är
avgörande för tolkningen.
Arbetstagarbegreppet ska tolkas extensivt. En arbetstagare är en person

som arbetar eller utför verksamhet mot ersättning åt någon annan under
dennes ledning. Hit hör också praktikanter, lärlingar, hembiträden och au
pair. Avseende praktikanter se dom C-3/90 Bernini och C-109/04
(Kranemann). Avseende doktorander se C-94/07 Raccanelli.
För att en person ska bli bedömd som arbetstagare krävs att verksamheten
eller aktiviteten som utförs är faktisk och äkta och att den inte är av så
16
ringa omfattning att den betraktas som rent marginell eller av underordnad
betydelse. Även deltidsarbete accepteras således, om det inte är av alltför
ringa omfattning.
Svartarbete accepteras inte. Arbetsgivare ska vara registrerad som sådan
och företaget man arbetar för ska momsregistrerat om detta krävs för
verksamheten. Arbetsgivaren behöver inte vara F-skatteregistrerad men
om man inte är det kan det finnas anledning att fråga varför man valt
denna lösning.
Fem kriterier har uppställts för att någon ska anses vara arbetstagare:
- Någon
- Som för någon annans räkning
- Under en viss tid
- Mot ersättning
- Utför ett arbete.
Det är nödvändigt att göra en helhetsbedömning av alla omständigheter i

fallet. Se dom C-413/01 Ninnie-Orasche.
Det arbete som utförs ska vara sådant som normalt hör hemma på
arbetsmarknaden. Se dom C-456/02 Trojani.
Det krävs att det är 2 parter inblandade, som i EU-domstolens mål C-

107/94 (Asscher).
Det ställs inga krav på minimilön eller att man kan försörja sig på den för
att betraktas som arbetstagare. Att lönen kompletteras med egna medel
eller socialbidrag är i sig inte diskvalificerande. Ersättningen kan till och
med bestå av enbart kost och logi. Se dom C-196/87 Steymann.
I MIG 2010:5 (UM 5461-08) har MiÖD tolkat begreppet faktiskt och
verkligt arbete. Ett deltidsarbete som säljare befanns tillräckligt.
Anställningen ska vara hos en arbetsgivare i Sverige. Om EES-

medborgaren är anställd hos en utländsk arbetsgivare men ska utföra
arbete i Sverige kan det istället vara fråga om en tillhandahållare av
tjänster.
Nystarts- och instegsjobb

Instegsjobb och nystartsjobb är exempel på arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för att främja att nyanlända till Sverige respektive långtidsarbetslösa ska få
arbete. I båda fallen gäller att staten till viss del subventionerar arbetsgivarens
lönekostnader.
Nedanstående kursiverad information finns på arbetsförmedlingens

hemsida avseende nystartsjobb:
Om du har varit utan arbete en längre tid eller är ny i Sverige kan
arbetsgivaren få ekonomisk ersättning för att anställa dig. Stödet kallas
för nystartsjobb eller särskilt nystartsjobb.
17
Du som fyller 21-26 år under året kan få nystartsjobb om du varit utan

arbete i minst sex månader under de senaste nio månaderna. Om du
tillhör någon annan åldersgrupp krävs att du saknat arbete under minst
tolv av de senaste femton månaderna.
För dig som är ny i Sverige finns möjlighet till nystartsjobb om du fått
uppehållstillstånd eller uppehållskort inom de senaste tre åren.
När beslutet om nystartsjobb fattas ska du vara inskriven på
Arbetsförmedlingen. För att nystartsjobb ska beviljas, ska lönen ligga på
minst samma nivå som gällande kollektivavtal i branschen.
Se även faktabladet hos Arbetsförmedlingen avseende nystartsjobb via
följande länk.
Instegsjobb är en form av särskilt anställningsstöd till nyanlända i Sverige.

Arbetsförmedlingen har lämnat uppgift om att instegsjobb bara är
tillgängliga för tredjelandsmedborgare och att unionsmedborgare inte
anses tillhöra gruppen ”nyanlända”. En tredjelandsmedborgare måste ha
uppehållstillstånd eller uppehållskort i egenskap av familjemedlem till
unionsmedborgare för att kvalificera för ett instegsjobb.
Instegsjobb, eller annat särskilt anställningsstöd, utgör inte en

kvalificeringsperiod för rätt till arbetslöshetsersättning, vilket däremot
nystartsjobb gör.
Mot bakgrund av ovanstående grundar nystartsjobb uppehållsrätt som

arbetstagare. Instegsjobb kommer troligtvis inte bli aktuellt i våra ärenden.
Bibehållen uppehållsrätt för arbetstagare

En arbetstagare behåller under vissa förutsättningar sin uppehållsrätt även
om anställningen upphör eller om han eller hon blir oförmögen att arbeta.
Om arbetstagaren drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av

sjukdom eller olycksfall behåller personen sin uppehållsrätt under tiden
som han eller hon inte kan arbeta. Detsamma gäller om arbetstagaren blir
ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års anställning och har anmält sig som
arbetssökande vid arbetsförmedlingen (3 a kap 5a § UtlL). I det fallet
behålls uppehållsrätten så länge personen ifråga är arbetssökande.
Föräldralediga behåller uppehållsrätt som arbetstagare om de erhåller

föräldrapenning.
Om arbetstagaren blir ofrivilligt arbetslös och har haft en tidsbegränsad

anställning på kortare tid än ett år behåller han eller hon sin uppehållsrätt i
sex månader från anställningens slut, under förutsättning att han eller hon
anmält sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen (3 a kap. 5a § 2 st.
UtlL).
18
Uppehållsrätten som arbetstagare kan även under vissa förutsättningar

behållas om arbetstagaren inleder en yrkesutbildning. För detta krävs dock
att utbildningen har samband med den tidigare sysselsättningen såvida inte
personen blivit ofrivilligt arbetslös (3 a kap. 5a § 2. UtlL).
Se EU-domstolens avgöranden i C-22/08 och C-23/08 (Vatsouras &

Koupatantze).
För att kunna bedöma om en EES-medborgare är arbetstagare kan krävas

att han eller hon visar upp ett giltigt pass eller ID-kort för att styrka EES-
medborgarskapet, samt ett anställningsbevis. De krav som normalt bör
ställas på ett anställningsbevis är att det innehåller namnet på den
anställde, anställningstid och anställningsvillkor, arbetsgivarens namn och
organisationsnummer samt är undertecknat av arbetsgivaren.
En anställningsform som förekommer är timanställning vid behov tills

vidare. Även en person som är anställd på sådana villkor är att betrakta
som arbetstagare om de grundläggande förutsättningarna ovan är
uppfyllda och ska i sådana fall registreras. Mot bakgrund av
anställningsformens konstruktion kan det dock vara svårt att på förhand
avgöra omfattningen av arbetet. Man kan kräva att få se de senaste
lönespecifikationerna för att bilda sig en uppfattning.
Även en provanställning kan ligga till grund för registrering.
Egenföretagare
Vem är egenföretagare
En medborgare i ett EES-land ska på samma villkor som en svensk
medborgare kunna starta och driva verksamhet som egen företagare. Om
verksamheten kräver någon form av auktorisation eller legitimation för här
i landet redan bosatta, får samma villkor ställas på EES-medborgaren.
För att betraktas som egenföretagare kan inte krävas att verksamheten
faktiskt har startat och börjat ge resultat men personen ifråga måste kunna
visa att planering och aktiva förberedelser är igång. Verksamheten får
alltså inte enbart befinna sig på ”tankestadiet”.
För att kunna bedöma om en EES-medborgare är egenföretagare kan

krävas att han eller hon visar upp ett giltigt pass eller ID-kort för att styrka
EES-medborgarskapet, samt handlingar som styrker att han eller hon
bedriver verksamhet i Sverige. Detta kan ske t.ex. genom en F-Skattsedel
eller registreringsbevis från länsstyrelsen eller Patent- och
registreringsverket. Verksamheten bör även styrkas även på annat sätt.
19
Exempel på handlingar som kan ges in är;

 Hyreskontrakt för nödvändiga lokaler
 Marknadsplan eller liknande
 Utställda fakturor
 Kvitton/fakturor på inköpt material
 Momsredovisning
 Överlåtelsehandlingar om en etablerad rörelse förvärvats
Oftast räcker det med att visa upp ytterligare någon enstaka handling men
i tveksamma fall kan dock krävas flera handlingar.
Bibehållen uppehållsrätt för egna företagare

En egen företagare behåller under vissa förutsättningar sin uppehållsrätt
även om denne har tvingats upphöra med sin verksamhet på grund av
omständigheter som företagaren inte har rått över.
EU-domstolen slår den 20 december 2017 i mål C-442/16 (Gusa) fast att
art 7.3 b i rörlighetsdirektivet ska tolkas så att den även omfattar EU-
medborgare som varit verksamma som egna företagare. Lagrummet
motsvaras i svensk lag av 3 a kap. 5 a tredje stycket första meningen UtlL.
Detta innebär att en EU-medborgare som lagligen har uppehållit sig och
arbetat som egen företagare i minst ett år bibehåller sin uppehållsrätt om
verksamheten har upphört på grund av arbetsbrist som orsakats av
omständigheter som personen inte råder över samt att personen har anmält
sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. En sådan omständighet var
i det aktuella målet arbetsbrist till följd av lågkonjunktur.
Såsom är fallet med en arbetstagare så behålls uppehållsrätten så länge

personen ifråga är arbetssökande.
Tillhandahållare och mottagare av tjänster
Fri rörlighet för tjänster

Rörlighetsdirektivet innehåller inga bestämmelser om varken
tillhandahållare eller mottagare av tjänster. Som en följd av att fri rörlighet
för tjänster är en av de grundläggande friheterna enligt fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt omfattas dock både den som
tillhandahåller och den som tar emot tjänster av den fria rörligheten.
Enligt proposition 2005/06:77 sid 185, kan personer som tillhandahåller

tjänster genom arbete som exempelvis konsulter inte anses som
arbetstagare. I propositionen förutsatte man att dessa personer skulle
komma att vistas i Sverige under en begränsad period. Eftersom de inte
kan hänföras till någon av kategorierna i 3a kap 3 § punkterna 1-3, så
måste de uppfylla kraven i punkt 4, dvs. ha tillräckliga tillgångar för sin
och sina familjemedlemmars försörjning samt sjukförsäkring. Eftersom de
20
förväntas vistas i Sverige en kortare tid kan europeiskt sjukvårdskort

accepteras som sjukförsäkring
Många som tillhandahåller tjänster genom arbete vistas emellertid mycket

längre perioder i Sverige och har andra villkor. Det är tillexempel vanligt
att personer flyttar mellan medlemsländer inom en koncern.
De kriterier som känns viktiga att bedöma i detta sammanhang är:
Är personen bosatt i Sverige enligt det EU-rättsliga bosättningsbegreppet?
Är personen anställd direkt av arbetsgivaren?
Utförs arbetet i Sverige? Är det i tillräcklig omfattning och ett faktiskt och
äkta arbete?
Om svaret är Ja på dessa frågor bör personen anses vara arbetstagare.
Har personen ett uppdrag som konsult eller något annat uppdrag som
utförs i egen firma under en begränsad tid (under ett år)?
Om svaret är Ja på denna fråga ska personen anses som utövare av tjänst.
En tillhandahållare av tjänster har uppehållsrätt så länge han eller hon

vistas i värdlandet och utför sina tjänster. Enligt ett uttalande av rådet inför
antagandet av Rörlighetsdirektivet, EG nr 6/2004. omfattar uppehållsrätten
den ”som är anställd eller egenföretagare i den mottagande
medlemsstaten”. Detta avsåg förtydliga att tjänstemottagare inte kunde
jämställas med ekonomiskt aktiva, dvs. anställda eller egenföretagare
(prop. 05/07:77 s. 43).
En mottagare av tjänster betraktas således inte som ekonomiskt aktiv och

omfattas också av den fria rörligheten under förutsättning att de har
tillräckliga medel för sin försörjning. En vanlig kategori är personer som
tar emot någon form av vård i Sverige.
Personer med tillräckliga tillgångar för försörjningen
Vilka omfattas
EES-medborgare som har tillräckliga tillgångar för sin och sin familjs
försörjning samt en heltäckande sjukförsäkring för sig och sina anhöriga
som gäller i Sverige har uppehållsrätt (3 a kap. 3 § 4 UtlL jämförd med
artikel 7.1 b i rörlighetsdirektivet). Det rör sig här om EES-medborgare
som inte är ekonomiskt aktiva, dvs. inte är arbetstagare, egenföretagare
eller tillhandahållare av tjänster.
Pensionärer som inte tidigare varit bosatta i medlemsstaten utan som

flyttar dit efter sin yrkesverksamma tid (utflyttade pensionärer) är en
grupp som räknas till den här kategorin. Pensionärer som tidigare varit
ekonomiskt verksamma i Sverige och vill stanna kvar efter
pensioneringen, s.k. kvarstannande pensionärer, behöver däremot i regel
inte visa att de har tillräckliga tillgångar. Under förutsättning att de
uppfyller vissa krav i fråga om bosättningen i landet får de permanent
21
uppehållsrätt i samband med att de slutar sin yrkesverksamhet (3 a kap. 5

§ UtlF).
Exempel på andra personer som har uppehållsrätt för att de har tillräckliga
tillgångar är EES-medborgare som är bosatta i Sverige, men som arbetar i
ett annat land. Det gäller t.ex. en dansk medborgare som bor i Sverige men
arbetar i Danmark. Detta framgår av Europakomissionens riktlinjer
avseende tolkning av rörlighetsdirektivet (COM (2009) 313). En dansk
medborgare har visserligen rätt att uppehålla sig i Sverige i egenskap av
nordbo men han eller hon kan i detta fall också hävda uppehållsrätt enligt
rörlighetsdirektivet. Ett annat exempel är en EES-medborgare som är gift
eller sambo med en svensk medborgare (och som alltså inte har
uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet) och som försörjs av sin make eller
maka.
Det kan också vara fråga om personer som har andra löpande inkomster
såsom livränta och liknande eller som har en förmögenhet.
I EU-domstolens dom C-200/02 (Zhu och Chen) från den 19 oktober 2004
konstaterar domstolen att ett barn som är EES-medborgare kan ha egen
uppehållsrätt om denne omfattas av en adekvat sjukförsäkring samt står
under vårdnad av en förälder, vilken är medborgare i ett tredje land och
vars tillgångar är tillräckliga för barnets och familjens försörjning. I ett
sådant fall ska föräldern som har den faktiska vårdnaden om barnet ha en
rätt att bosätta sig tillsammans med barnet i medlemsstaten.
Bedömningen av om en EES-medborgare är bosatt i Sverige får inte

avgöras av om personen är folkbokförd här eller inte. En sådan ordning
kan hamna i konflikt med EU-rättens bestämmelser om fri rörlighet och
rätt till bosättning. Det är istället de faktiska förhållandena, såsom tillgång
till en verklig bostad där unionsmedborgaren faktiskt bor och dit han eller
hon regelbundet återvänder, som är avgörande.
Vem kan vara garant

Som framgått i avsnittet ovan är det inte nödvändigt att EES-medborgaren
har egna medel som är tillräckliga utan det kan vara någon annan person
eller institution som garanterar medlen. Frågan är då om det har någon
betydelse vem som garanterar försörjningen? Kan det t.ex. vara en person
som inte alls är direkt anhörig till sökanden?
EU-kommissionen har i en s.k. informell underrättelse till Sverige uttalat

att man måste beakta en makes eller sambos tillgångar. Underrättelsen var
en följd av att Sverige i ett enskilt ärende inte tagit hänsyn till den svenska
makans tillgångar. Uttalandet säger ingenting om att det inte skulle kunna
vara andra personer som garanterar.
22
Man kan inte kräva att det är en familjemedlem eller nära anhörig som
garanterar men man bör ändå kunna kräva att det finns en rimlig förklaring
till varför personen ifråga garanterar för försörjningen och att det finns
något slags samband mellan personerna. Avlägsna släktingar,
barndomsvänner, gudföräldrar och liknande godtas om man kan förklara
varför man vill åta sig att försörja den sökande. Dessutom måste det finnas
en fullgod bevisning på att garanten har tillräckliga tillgångar och att den
sökande antingen disponerar medlen eller att löpande utbetalningar
kommer att ske.
Vad avses med tillräckliga tillgångar

Med tillräckliga tillgångar avses att EES-medborgaren löpande har
tillgång till pengar så att han eller hon kan försörja sig utan att ligga det
sociala bidragssystemet till last.
Det är fråga om den löpande försörjningen och EES-medborgaren behöver

inte visa att det finns kapital avsatt för den framtida försörjningen. Det
krävs inte heller att dessa medel är hans eller hennes ”egna” utan som
nämnts ovan kan det vara t.ex. en familjemedlem som ställer medlen till
förfogande. Exempelvis ska en make, makas eller sambos lön beaktas, om
den är tillräckligt hög för att även försörja EES-medborgaren.
Enligt artikel 8.4 i rörlighetsdirektivet får medlemsstaterna inte fastställa

något fast belopp som de anser ska vara tillräckliga tillgångar utan de
måste ta hänsyn till den berörda personens personliga omständigheter.
Beloppet får inte överstiga den beloppsgräns under vilken medborgarna i
medlemsstaten är berättigade till socialt bistånd.
Det ovansagda innebär för svensk del att personen ifråga anses ha
tillräckliga medel om dessa överstiger riksnormen för beräkningen av
skäliga levnadsomkostnader samt utgift för boende och eventuella resor
till och från arbetet m.m.
Ersättningar och bidrag av olika slag kan räknas in, dock inte utbetalningar
från biståndssystemet enligt socialtjänstlagen, och inte heller andra bidrag
som är avsedda för personer som saknar tillräckliga tillgångar för sin
försörjning.
Enligt MIÖD:s dom 2011-06-16, UM 10307-09, var det endast
ersättningar enligt socialtjänstlagen som kunde utgöra sådana
omständigheter att en person kan anses vara en belastning för värdlandets
biståndssystem. Denna dom upphävs av EU-domstolens dom den 19
september 2013 i mål C-140/12, (Pensionsversicherungsanstalt mot Peter
Brey)
I denna dom uttalar sig EU-domstolen om att begreppet ”sociala
biståndssystem” ska tolkas så att det inte är begränsat till att avse
”socialhjälp” utan att det avser samtliga biståndssystem som inrättats av
offentliga myndigheter på nationell eller lokal nivå som personer kan
vända sig till om de saknar tillräckliga tillgångar för sin försörjning.
23
Vid en bedömning måste man göra en helhetsbedömning och beakta de

enskilda omständigheterna och sökandens personliga omständigheter.
Proportionalitetsprincipen måste beaktas. Omständigheter att utreda kan
t.ex. vara hur länge personen uppburit bidrag, hur länge personen bott i
Sverige, den berördes personliga omständigheter (t.ex. hur många ska
personen försörja?) och storleken på det bidrag som den berörde har
beviljats (jfr p. 68-69 i Brey).
För beräkning av riksnormen för skäliga kostnader hänvisas till 2 kap. 1 §

socialtjänstförordningen (2001:937).
Tillräckliga tillgångar kan också utgöras av kapital på bank eller

motsvarande. Frågan är då hur stort belopp som krävs. Som nämnts ovan
får medlemsstaterna inte fastställa något fast belopp som ska anses vara
tillräckliga tillgångar utan hänsyn ska tas till den berörda personens
personliga omständigheter. Summan kan variera beroende på övriga
omständigheter, t.ex. om den berörda personen har fritt uppehälle.
Om det rör sig om ett fast belopp och några ytterligare inkomster eller
tillgångar såvitt känt inte tillkommer under vistelsen, bör summan vara så
pass stor att sökanden kan leva på den under hela vistelsen. Planerar man
att vistas en begränsad tid ska summan räcka för hela denna tid. Avser
man att bo i Sverige tills vidare och inte räknar med några andra inkomster
bör summan räcka i fem år, till dess permanent uppehållsrätt inträder.
Handlingar som styrker tillgångarna kan vara banktillgodohavanden,

pensionsbevis eller andra handlingar som visar på en löpande inkomst. Det
kan även vara fråga om anställningsbevis för en person som bor i Sverige
men arbetar i ett annat land. Om det är någon annan person som ställer
tillgångarna till förfogande ska detta styrkas genom intyg samt uppgift om
vilken inkomst eller vilka tillgångar den personen har. Tillgångarna ska
täcka både garantens och referentens omkostnader och man bör kunna visa
att överflyttningar sker till sökanden.
Om EES-medborgaren menar att en annan medlemsstat än

värdmedlemsstaten har en skyldighet att utge bidrag i någon form till den
som är arbetstagare i den medlemsstaten eller till dennes familj,
ankommer det på den berörde att visa att så är fallet och även hur mycket
ett sådant bidrag uppgår till. Har inte detta visats kan bidraget inte ingå i
beräkningsunderlaget.
Heltäckande sjukförsäkring
Såväl EES-medborgare som familjemedlemmar från tredjeland bör i första
hand visa upp ett intyg om att han/hon omfattas av
socialförsäkringssystemet i förra hemlandet. Detta ska vara styrkt genom
någon av blanketterna S1 (tidigare E106, E109, E120, E 121), S2, S3 eller
DA1. Om det vid kontroll av intygets innebörd framgår att personen
24
omfattas av ett annat EU-lands socialförsäkringssystem är

försäkringskravet uppfyllt.
Personer undantagna från kravet att visa EU-intyg
 Den som kan visa upp ett intyg om att denne får pension från
Sverige har i och med detta styrkt heltäckande sjukförsäkring.
 En pensionär med pension från ett annat nordiskt land behöver inte
visa S1 eller E121. Sjukförsäkringskravet uppfylls genom att
styrka att pensionsutbetalningar utgår från det andra nordiska
landet oavsett varifrån inflyttning sker.
 Vid internordisk flyttning krävs inga intyg för att visa att
sjukförsäkringskravet är uppfyllt. Om den flyttande har varit
folkbokförd i ett annat nordiskt land är kravet med automatik
uppfyllt. Observera att personen inte nödvändigtvis behöver vara
nordisk medborgare. Personen måste i tveksamma fall kunna visa
att man omfattas av det andra landets sjukförsäkring, exempelvis
genom att uppvisa EU-kort utfärdat av landet ifråga.
 Den som är utsänd till Sverige från ett annat nordiskt land utan att
vara folkbokförd där har en heltäckande sjukförsäkring. Den som
exempelvis arbetar i Danmark men bor i Sverige uppfyller kraven
på heltäckande sjukförsäkring, trots att personen inte varit
folkbokförd i Danmark.
 Tredjelandsmedborgare som är anhöriga till en EU-medborgare

och som kan visa upp europeiskt sjukvårdskort från annat EU-land
anses uppfylla försäkringskravet. Det är den tidigare bosättningen i
EU-landet som innebär att personen har en heltäckande
sjukförsäkring, inte det europeiska sjukvårdskortet i sig (jfr t.ex.
studenter).
Om man inte kan visa upp ett intyg om att man själv eller ens
familjemedlemmar omfattas av socialförsäkringssystemet i hemlandet
godtar Migrationsverket att man visar att man har en privat heltäckande
sjukförsäkring.
Kravet på heltäckande sjukförsäkring ställs för att personer som utövar sin
rätt till fri rörlighet inte ska bli en orimlig belastning för den mottagande
statens sociala biståndssystem. Kraven på vad en privat sjukförsäkring ska
omfatta för att anses som heltäckande måste sättas högt. Det framgår av C-
413/99 (Baumbast) att kravet på sjukförsäkring ska vara proportionerligt
mot individens rätt till fri rörlighet.
I de riktlinjer som Europakommissionen givit ut för tolkning av

Rörlighetsdirektivets bestämmelser (Communication from the
25
Commission to the European Parliament and the Council on guidance for

better transposition and application of Directive 2004/38/EC on the right
of citizens of the Union and their family members to move and reside
freely within the territory of the Member States, COM/2009/0313) står
följande om sjukförsäkring:
2.3.2. Sjukförsäkring
Eventuell täckning av försäkring, privat eller offentlig, som tecknats i den
mottagande medlemsstaten eller annorstädes är i princip godtagbar, så
länge som den är heltäckande och inte belastar de offentliga finanserna i
den mottagande medlemsstaten. När medlemsstaterna skyddar sina
offentliga finanser under det att de bedömer allsidigheten i
sjukförsäkringens täckning måste de iaktta de begränsningar som
föreskrivs genom gemenskapens lagstiftning och i överensstämmelse med
proportionalitetsprincipen[29].
Försäkringen ska vara heltäckande. En privat försäkring kan ha en

varierande täckningsgrad. Grundläggande för att en privat sjukförsäkring
ska anses heltäckande är att den i stort motsvarar den svenska allmänna
sjukförsäkringen och att EES-medborgaren därför vid en eventuell
sjukdom inte kommer att belasta de svenska offentliga finanserna i orimlig
utsträckning. För att kunna pröva en privat sjukförsäkring ska fullständiga
försäkringsvillkor och ett försäkringsbrev eller motsvarande visas upp.
Vad som kan betraktas som en heltäckande sjukförsäkring måste avgöras i

varje enskilt fall. Vid bedömningen kan viss vägledning hämtas från
Skatteverkets ställningstagande om uppehållsrätt av den 24 november
2015.
En privat sjukförsäkring är enligt detta ställningstagande heltäckande om

den:
– gäller för bosättning i Sverige och
– gäller den inflyttade personen och
– som huvudregel är giltig i ett år från ett datum som har inträffat efter att
personen kom till Sverige.
– ersätter nödvändig vård upp till ett värde av minst 10 miljoner kronor,
alternativt
– ersätter nödvändig vård upp till ett belopp som är lägre än 10 miljoner
men därefter betalar försäkringstagarens hemresa så att personen kan få
fortsatt vård i sitt hemland och därmed inte belastar de offentliga
finanserna i Sverige, och
– saknar friskrivningsklausuler som innebär att den inte ersätter
nödvändig vård
I ställningstagandet finns även exempel på friskrivningsklausuler som

skulle kunna vara tillåtna, bland annat:
 tandvård,
 fertilitetsbehandlingar,
 frivilliga skönhetsingrepp,
26
 force majeure situationer ex. vid krig och naturkatastrofer

 förebyggande hälsovård (exempelvis icke medicinskt motiverade
hälsoundersökningar)
 vaccinationer
Om den privata försäkringen har en täckningsgrad enligt ovanstående

anses försäkringen vara heltäckande. Även om försäkringsskyddet har
andra begränsningar än ovan uppräknade kan omständigheterna i det
enskilda fallet medföra att försäkringen ändå ska anses heltäckande. Så
kan bli fallet om det skulle vara oproportionerligt att underkänna
försäkringen.
I migrationsöverdomstolens dom den 18 september 2015, målnummer UM

3604-14 framförs att det är oproportionerligt att generellt kräva att en
privat sjukförsäkring alltid ska gälla för en obestämd tid eller under en viss
tid fastän vistelsetiden är osäker. Att en privat sjukförsäkring är begränsad
i tid, hindrar alltså inte att sjukförsäkringen anses som heltäckande. Som
huvudregel bör en försäkring som är giltig i ett år från ett datum som har
inträffat efter att personen kom till Sverige accepteras.
Migrationsöverdomstolen framför även att den individuella bedömningen i

enskilda ärenden i åtskilliga fall kan förväntas bli tämligen okomplicerad,
medan det i andra fall, så kallade gränsfall, kan blir en mer ingående
prövning. Kammarrätten i Sundsvall har i ett mål funnit att det var
oproportionerligt att anse att en 60-årig kvinna inte hade uppehållsrätt i
Sverige bl.a. på grund av att kostnader i samband med graviditet var
undantagna i hennes privata sjukförsäkring (2015-07-15, målnr. 3214-14),
vilket eventuellt skulle kunna utgöra ett exempel på ett av de mer
”okomplicerade” fallen.
Sammanfattningsvis bör följande överväganden och råd beaktas när det

handlar om en bedömning av huruvida en privat sjukförsäkring är
heltäckande:
1. Det räcker inte att göra en jämförelse med vad som täcks av det
offentliga sjukvårdssystemet i Sverige, men det är en bra
utgångspunkt. Huvudregeln är att den privata sjukförsäkringen
anses heltäckande om den i stort motsvarar den svenska allmänna
sjukförsäkringen, men i flera ärenden måste Migrationsverket göra
en proportionalitetsbedömning (jfr p. 2 nedan).
2. Finns undantag och begränsningar i försäkringsvillkoren måste en
proportionalitetsbedömning göras. Det kan finnas anledning att se
till sökandens personliga omständigheter som ålder, kön, eventuell
uppgift om hälsotillstånd etc. I vissa situationer kan det även finnas
anledning att bedöma sannolikheten för att försäkringen kommer
att utnyttjas. Det är inte meningen att Migrationsverket ska göra
några djupgående medicinska bedömningar, bedömningen måste
vara mer översiktlig.
27
3. Det är sökanden som har bevisbördan för att styrka

uppehållsrätten. På grund av att rörlighetsdirektivet ska tolkas
extensivt, får Migrationsverket inte kräva bevishandlingar som blir
till ett allt för stort hinder för en EES-medborgare och dennes
familjemedlem när dessa utövar sin rätt till fri rörlighet (jfr skäl 14
i rörlighetdirektivet samt C-423/12 Reyes).
4. Om Migrationsverket efter en bedömning anser att den privata
sjukförsäkringen inte kan anses som heltäckande, bör
avslagsbeslutet innehålla en redogörelse för varför bedömningen är
att anse som proportionerlig. Det ska tydligt framgå varför
Migrationsversverket underkänner försäkringen. Dels bör
redogöras för de undantag och begränsningar försäkringen
innehåller samt dels för övriga omständigheter i ärendet som är
relevanta för proportionalitetsbedömningen (jämför p. 2 ålder, kön
etc.).
Registrering hos Försäkringskassan

Det förekommer att en person är registrerad hos Försäkringskassan. Detta
kan inte anses likvärdigt med att ha en heltäckande sjukförsäkring.
En person som är registrerad hos försäkringskassan är inte alltid försäkrad
för alla förmåner i Sverige. Att en person omfattas av Svensk
socialförsäkring enligt förordning 883/2004 eller 1408/71 innebär för
Försäkringskassans del i princip att denne har rätt till de förmåner som
tillhör förordningens sakområde. Socialhjälp eller medicinsk hjälp
omfattas inte av förordningens bestämmelser (artikel 3.5 i förordning
883/2004, artikel 4.4 i förordning 1408/71).
Sjukförsäkringskort
Det europeiska sjukförsäkringskortet (EU-kortet) är till för att göra det
lättare för EES-medborgare att få tillgång till sjukvård medan de tillfälligt
vistas utomlands (framgår av Försäkringskassans och Europeiska
kommissonens hemsida). EU-kortet visar alltså inte att personen har en
heltäckande sjukförsäkring som gäller för bosättning i ett annat land.
Studenter är undantagna. Försäkringsmässigt betraktas studerande fortsatt
bosatta i sitt hemland (jfr 5 kap. 7 § 2 st. socialförsäkringsbalken). De har
rätt till all nödvändig hälso- och sjukvård i landet där de studerar om de
visar upp sitt EU-kort. Ovanstående bedömning delas av både Skatteverket
och Försäkringskassan.
Studerande
Vilka omfattas
Enligt artikel 7.1 c i rörlighetsdirektivet (jmf med 3 a kap. 3 § 3 UtlL) har
personer som är inskrivna som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt
uppehållsrätt. Med erkänd utbildningsanstalt avses gymnasiestudier samt
högskole- och universitetsstudier. Grundskolestudier och SFI omfattas inte
enligt praxis.
28
För att kunna bedöma om en EES-medborgare är studerande kan krävas

att de visar upp ett giltigt pass eller ID-kort för att styrka EES-
medborgarskapet, samt handlingar som styrker att de är inskrivna vid en
erkänd utbildningsanstalt i Sverige. De ska också försäkra att de har
tillräckliga tillgångar för sin försörjning samt att de har en heltäckande
sjukförsäkring som gäller i Sverige.
Med erkänd utbildningsanstalt avses alla gymnasielinjer samt alla

högskole- och universitetsstudier som har statligt eller kommunalt bidrag.
Grundskolestudier omfattas inte enligt praxis. När det gäller studier vid
Komvux så kan studier på gymnasienivå ligga till grund för registrering.
Däremot inte grundskolestudier. Enbart SFI-studier omfattas inte heller.
En studerande kan styrka att han eller hon har tillräckligt med egna medel
för sin försörjning genom att avge en skriftlig försäkran. Någon annan
bevisning krävs inte.
Krav på heltäckande sjukförsäkring gäller även om en studerande kan

förväntas bli folkbokförd. Av Hälso- och sjukvårdslagen följer att en
person som ska bo i Sverige minst ett år omfattas av den svenska
sjukvårdsförsäkringen. Undantag gäller dock, inte som en följd av lagen,
men genom att Europaparlamentets och rådets förordning 883/2004 om
samordning av de sociala trygghetssystemen fastställer att endast ett land
kan vara ansvarigt för sjukvården blir resultatet ändå att svensk
sjukförsäkring inte omfattar alla EES-studenter. I normalfallet torde EES-
studenten inte anses vara bosatt i Sverige i den meningen att de omfattas
av sjukförsäkringen, varför bevis om sådan normalt torde krävas.
Studenter är en grupp som fortsatt är sjukförsäkrade i sitt ursprungliga

hemland trots att de bedriver studier i Sverige. Försäkringsmässigt
betraktas de fortsatt som bosatta i sitt hemland. De har rätt till all
nödvändig hälso- och sjukvård i landet där de studerar om de visar upp sitt
europeiska sjukförsäkringskort (EU-kort). Studenter uppfyller med andra
ord kravet på att inneha en heltäckande sjukförsäkring om de visar upp ett
EU-kort. EU-kortet ska vara giltigt minst ett år från inflyttningstillfället
för att sjukförsäkringskravet avseende folkbokföringsgrundande
uppehållsrätt ska anses vara uppfyllt. Familjemedlemmar till studerande
uppfyller sjukförsäkringskravet genom uppvisande av EU-kortet.
Giltighetstiden på kortet ska vara minst ett år från inflyttningstillfället.
Det förekommer att studerande från Tyskland inte kan visa EU-kortet.
Försäkringskassan accepterar vissa andra dokument från Tyskland som
ersättning för EU-kortet. Det ska då uttryckligen framgå av dokumentet att
det ersätter EU-kortet.
29
Familjemedlemmar
Allmänt om förutsättningarna för uppehållsrätt och uppehållskort

En familjemedlem som avser att stanna längre tid än tre månader i Sverige
omfattas av kravet på uppehållsrätt eller kravet på uppehållskort
(3 a kap. 10 § UtlL) beroende på om familjemedlemmen är EES- eller
tredjelandsmedborgare.
En grundläggande förutsättning är att EES-medborgaren till vilken

familjemedlemmen har anknytning har uppehållsrätt. Huvudpersonen
måste kunna visa att han eller hon har uppehållsrätt. Kontrollen av
huvudpersonens uppehållsrätt kan bestå i t.ex. att en arbetstagare ger in ett
anställningsbevis eller att en studerande visar att han eller hon är inskriven
vid utbildningsanstalt.
En EES-medborgare som har PUT kan förstås också ha uppehållsrätt och i

dessa fall får en fiktiv prövning göras rörande uppehållsrätten.
Korsvis överföring av medel

En EES-medborgare måste ha en egen uppehållsrätt för att en make som är
tredjelandsmedborgare ska ha rätt att arbeta. En tredjelandsmedborgares
planerade inkomst genom förvärvsarbete i Sverige kan alltså inte betraktas
som tillräckliga tillgångar för EES-medborgarens försörjning och därmed
grunda uppehållsrätt. Finns det redan före ankomsten till Sverige
tillräckliga tillgångar för familjens försörjning som täcker den första tidens
vistelse i Sverige kan denna grunda uppehållrätt för EES-medborgaren,
vilken då kan härleda sin rätt till tredjelandsmedborgaren, därefter kan vi
godta en överföring mellan familjemedlemmar som är EES-medborgare
och tredjelandsmedborgare.
EES-medborgare med PUR

När EES-medborgaren har permanent uppehållsrätt anser
Migrationsverket, i överensstämmelse med EFTA-domstolens resonemang
i Arnulf Clauder, att artikel 16.1 i rörlighetsdirektivet ger de
familjemedlemmar som inte själva har permanent uppehållsrätt en härledd
uppehållsrätt, utan att EES-medborgaren längre har att uppfylla några
villkor för uppehållsrätten.
Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås då EES-medborgaren har

permanent uppehållsrätt, medan familjemedlemmen är i avsaknad av
sådan, kan familjemedlemmen därmed genom sin härledda uppehållsrätt
ha rätt att visats i Sverige utan krav på uppehållstillstånd.
En familjemedlem som är tredjelandsmedborgare kan i sådana fall beviljas

uppehållskort.
Se SR 18/2016.
30
Styrkt ID och familjerelation

Familjemedlemmen ska kunna visa upp ett giltigt pass eller ID-kort samt
handlingar som styrker familjeanknytningen i fråga. Det kan vara
vigselbevis, bevis om registrerat partnerskap eller andra släktskapsintyg.
Observera dock att det krävs pass för en tredjelandsmedborgare. Det
räcker inte med ID-kort.
Mot bakgrund av att styrkt identitet är en grundläggande förutsättning för

den fria rörligheten (se stycket om styrkt identitet ovan) måste även barn
ha pass eller ID-kort för att bli registrerade. När det gäller barn som är
födda i Sverige se avsnittet nedan om Barn (Barn och kravet på styrkt
identitet).
Vilka familjemedlemmar omfattas

Enligt 3 a kap. 4 § UtlL har EES-medborgarens familjemedlemmar
uppehållsrätt, om de är sådana familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 §
UtlL. Det har ingen betydelse om en familjemedlem är medborgare i ett
EES-land eller något annat land.
De familjemedlemmar som har uppehållsrätt är

 make
 registrerad partner
 sambo
 barn (eller annan släkting i rakt nedstigande led) under 21 år eller
 som är ekonomiskt beroende
 föräldrar (eller annan släkting i rakt uppstigande led) som är
 ekonomiskt beroende
 Annan familjemedlem, som är beroende av EES-medborgaren för sin
försörjning eller ingår i dennes hushåll eller där det av allvarliga
hälsoskäl krävs att EES-medborgaren personligen tar hand om denne.
Det bör tilläggas att uppehållsrätten för sambo inte följer av

rörlighetsdirektivet utan det är Sverige som ensidigt infört denna rätt. En
sambo till en svensk medborgare som avser utnyttja sin fria rörlighet i en
annan medlemsstat kan alltså inte åberopa rörlighetsdirektivet för att få
följa med den svenske medborgaren. Sedan kan det i och för sig finnas
andra medlemsstater som på samma sätt som Sverige infört en
uppehållsrätt för sambo.
Personer som ingått registrerat partnerskap har uppehållsrätt enligt

rörlighetsdirektivet men enbart i de medlemsstater som har infört
registrerat partnerskap i sin nationella lagstiftning. Det innebär att en
registrerad partner kan åberopa uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet
endast i vissa medlemsstater.
Det varierar något mellan de olika kategorierna vilka familjemedlemmar

som har rätt att få förena sig med EES-medborgaren och under vilka
31
förutsättningar. Nedan beskrivs därför närmare i vilka fall de olika

grupperna av familjemedlemmar omfattas.
Make, registrerad partner och sambo

Make, registrerad partner och sambo till en EES-medborgare har
uppehållsrätt oavsett vilken av kategorierna i 3 a kap. 3 § UtlL som EES-
medborgaren tillhör.
En förutsättning för uppehållsrätten är att äktenskapet eller partnerskapet
är giltigt och att sättet för äktenskapets ingående eller andra
omständigheter inte strider mot grundläggande värderingar i det svenska
samhället. Uppehållsrätt föreligger därför normalt inte om någon av
parterna är under 18 år och i sådana fall bör uppehållskort vägras.
Undantag bör dock göras om den underåriga parten är bosatt i Sverige och
länsstyrelsen har lämnat medgivande till äktenskapet eller om parterna
väntar eller redan har ett gemensamt barn.
Av lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmyndarskap (SFS 1904:26) följer att ett äktenskap som ingåtts enligt
utländsk lag inte erkänns i Sverige, såvida det inte finns särskilda skäl, om
någon av parterna vid tidpunkten för äktenskapets ingående var under 18
år och minst en av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i
Sverige. Det innebär att ett äktenskap som ingåtts under sådana
förutsättningar inte är giltigt i Sverige och som huvudregel bör inte
uppehållskort beviljas även om båda parter numera hunnit bli 18 år. Med
beaktande av den fria rörligheten bör dock undantag göras om äktenskapet
ingåtts i ett annat EES-land och är giltigt där.
Av ovannämnda lag framgår också att ett äktenskap som ingåtts enligt
utländsk lag inte erkänns i Sverige om det är sannolikt att det har ingåtts
under tvång.
Med hänvisning till EU-domstolens dom (Metock) den 25 juli 2008 (C-
127/08) konstaterar Migrationsöverdomstolen i dom 2009-01-29 om
uppehållsrätt för anslutande maka i ett nyetablerat förhållande mm (UM
3289-08) att klaganden utgör en sådan familjemedlem till EES-
medborgare som avses i 3 a kap. utlänningslagen, trots att förhållandet
inletts och äktenskapet ingåtts först i Sverige och att paret dessförinnan
inte varit en familj. Det kan alltså inte ställas några krav på att parterna ska
ha sammanlevt utomlands tidigare.
Med hänvisning till EU-domstolens dom C-244/13 den 10 juli 2014 ska en
tredjelandsmedborgare, som under en sammanhängande period av fem år
har uppehållit sig i en medlemsstat i egenskap av make eller maka till en
unionsmedborgare som arbetar i den medlemsstaten, anses ha förvärvat
permanent uppehållsrätt enligt den bestämmelsen trots att makarna under
nämnda period beslutat att separera och börjat sammanleva med en annan
partner.
32
Status som familjemedlem till en (arbetande) unionsmedborgare kvarstår

alltså så länge ett äktenskap består och bryts först när förfarande om
äktenskapsskillnad inleds. Tidigare har Migrationsverket betraktat den
faktiska separationen mellan parterna som att förfarande om äktenskapets
upphörande inletts. Nu måste saken bedömas så att så länge referenten
befinner sig kvar i landet och parterna är gifta fortsätter UR att härledas
från EU-medborgaren till maken. Man bör dock beakta och eventuellt
utreda om det kan vara skenäktenskap.
Domen får inget inflytande på sambos i samma situation (när man flyttar
isär eller ihop med någon annan). Samboskap kan i enstaka fall bibehållas
när parter bor på olika orter/adresser av någon (god) anledning men
förhållandet kvarstår.
Se även vad som sägs under avsnittet Oseriösa äktenskap och

skenäktenskap.
Vem är sambo
För att definiera begreppet sambo kan man söka ledning i sambolagen
(2003:376) och prop. 2002/03:80 Ny sambolag.
I 1 § sambolagen definieras sambo som två personer som stadigvarande

bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.
Parterna behöver inte ha sammanbott utanför Sverige utan enligt praxis

kan samboskapet uppstå här och ligga till grund för registrering eller
uppehållskort.
Migrationsöverdomstolens dom daterad den 12 juni 2008 i mål UM 2457-

07 har berört flera intressanta frågor, bl.a. frågan om enligt vilken
bestämmelse en anknytning till sambo ska prövas när sammanboendet
bara skett i Sverige (5 kap 3 § första stycket 1 eller 5 kap 3 a § första
stycket 1 UtlL), frågan om tillståndet för ett sådant samboförhållande ska
vara tidsbegränsat eller permanent (5 kap 8 § UtlL) och frågan om
bestämmelsen om umgänge med barn ska beaktas när sökanden
sammanlever med barnet (5 kap 3 a § första stycket 3 UtlL). Trots att
sökanden varit sambo med den svenska medborgaren i Sverige i mer än ett
år och nio månader har Migrationsöverdomstolen funnit att anknytningen
ska prövas enligt 5 kap 3 a § första stycket 1 utlänningslagen, dvs. som om
de har för avsikt att bli makar eller sambor, eftersom de inte sammanlevt
utomlands. Detta innebär också att Migrationsöverdomstolen klargör att 5
kap 3 § första stycket 1. UtlL aldrig blir tillämplig om sammanboendet
inte skett i utlandet.
Migrationsöverdomstolen slår emellertid i senare dom den 21 september

2011 (mål nr UM 4848-09) fast att begreppet ”sambo” till en EES-
33
medborgare ska definieras på samma sätt som i sambolagen. Detta innebär

att begreppet ”sambo” i utlänningslagen (2005:716) ges olika innebörd
beroende på om det är kapitel 3 a eller kapitel 5 som tillämpas.
Migrationsöverdomstolen inleder med att konstatera att vid tillämpningen
av 3 a kap. 2 § utlänningslagen ska begreppet sambo ha samma betydelse
som enligt 1 § sambolagen. Hur begreppet sambo tillämpas enligt 5 kap. 3
§ första stycket utlänningslagen respektive 5 kap. 3 a § första stycket
samma lag föranleder, enligt domstolen, ingen annan bedömning.
Domstolen hänvisar därefter till EU-domstolens dom i Metock-fallet, som
gällde makar, och konstaterar att domen även får genomslag vid
motsvarande situation avseende sambor. Migrationsöverdomstolen
bedömer därmed att bestämmelsen i 3 a kap. 2 § utlänningslagen anses
omfatta en EES-medborgare och en tredjelandsmedborgare som blivit
sambor först efter EES-medborgarens inresa i Sverige.
Sambolagen anger inte någon minimitid som sammanboendet måste ha

varat men i den nämnda propositionen (s. 43) sägs följande.
”Den första förutsättningen för ett samboförhållande är att personerna

stadigvarande bor tillsammans. Ordet stadigvarande ger uttryck för att
sammanboendet ska ha en viss varaktighet eller i vart fall vara tänkt att ha
det. Fråga ska vara om en inte alltför kort förbindelse. Mer eller mindre
tillfälliga förbindelser kan normalt inte anses utgöra ett samboförhållande.
Kan det visas att parternas gemensamma uttryckliga vilja är att deras
förhållande ska betraktas som ett samboförhållande, torde detta dock i
allmänhet böra vara utslagsgivande oavsett den faktiska varaktigheten av
förhållandet när frågan föreligger för prövning.
Om ett par bor tillsammans och har gemensamma barn, kan man
regelmässigt utgå från att ett samboförhållande föreligger. I annat fall bör
gemensam folkbokföringsadress kunna tyda på att parterna har gemensam
bostad och att deras samlevnad inte är endast tillfällig.”
Enligt uttalandet i propositionen bör således en avgörande vikt läggas vid

parternas avsikt med sammanboendet. Avsikten ska vara att stadigvarande
sammanleva i gemensamt hem och hushåll och inte att tillfälligt bo ”hos
varandra”. Sammanboendet bör ha varat viss tid men det går inte att ange
någon exakt gräns. Dock torde en förhållandevis kort tid räcka om
avsikten är att stadigvarande sammanleva.
För vissa situationer anges i propositionen att sex månaders samman-

boende kan vara ett riktmärke för att paret ska betraktas som sambo. Det
gäller t.ex. om ena parten inte är folkbokförd på den adress där parterna
uppger att de bor samt saknar gemensamma barn. Det går således inte att
regelmässigt kräva minst sex månaders sammanboende.
Sammanboende som inletts under ett besök, dvs. under viserings- eller
viseringsfri tid bör inte godtas eftersom det måste ses som ett tillfälligt
boende hos referenspersonen. Inte heller godtas samboende som inletts
34
under en illegal vistelse. Samboende som etablerats efter lagakraftvunnet

avlägsnandebeslut, även när personen håller sig undan verkställighet, har
accepterats av Migrationsdomstolen. Besluten är inte praxisbildande men
Migrationsdomstolen (i Stockholm) har konsekvent återförvisat dessa
ärenden.
För att kunna registrera eller bevilja uppehållskort till en familjemedlem

som uppger sig vara sambo måste han eller hon genom någon form av
dokumentation styrka att parterna verkligen är sambo.
Något dokument som motsvarar äktenskapsbevis går normalt inte att få
och därför kan det vara svårt att inge handlingar som styrker att man är
sambo. Om parterna är sammanboende i Sverige kan personbevis ges in
som visar att parterna är skrivna på samma adress. Eventuellt kan
motsvarande handlingar finnas om parterna sammanbott utomlands.
Exempel på andra handlingar som, beroende på hur de är utformade, kan

ges in som bevisning är hyreskontrakt, köpehandlingar avseende
bostadsrätt eller fastighet, försäkringshandlingar etc. Personliga räkningar
som ställts till den gemensamma adressen kan vara ett annat sätt att visa
att man bor på samma adress.
Begreppet sambo i 1 § 1 st. sambolagen uppställer inget krav på att

parterna ska vara ogifta för att de ska anses som sambor. Utgångspunkten
är alltså att man kan vara sambo trots att man är gift med en annan person.
Man bör dock utreda varför personen är gift och samtidigt sambo med en
annan person för att se om det rör sig om ett skenförhållande.
Blivande sambo
Om man anser att någon inte är sambo t.ex. för att paret ännu inte de facto
har flyttat ihop eller att sammanboendet varat mycket kort tid, så bör
ansökan om uppehållskort avslås.
Barn
Barn under 21 år till en EES-medborgare och/eller dennes make eller
sambo har uppehållsrätt oavsett vilken av kategorierna i 3 a kap. 3 § UtlL
som EES-medborgaren tillhör. Notera att det är både gemensamma barn
och barn till bara en av parterna som avses.
För barn till en studerande eller en person med tillräckliga medel

tillkommer kravet på en heltäckande sjukförsäkring. I MIG 2012:15
ansågs kravet på sjukförsäkring i 3 a kap. 3 § 4 utlänningslagen inte
diskriminerande mot minderåriga unionsmedborgare utan ska tillämpas i
enlighet med sin lydelse. Då det inte var visat att den minderåriga
unionsmedborgaren i målet hade sjukförsäkring och kravet inte heller
kunde anses som oproportionerligt i det enskilda fallet, kunde uppe-
hållsrätt inte göras gällande av vare sig den minderåriga unions-
35
medborgaren eller hennes vårdnadshavare, som var tredjelands-

medborgare.
Det kan inte krävas att föräldern ska visa att han eller hon är legal
vårdnadshavare för att barnet ska bli registrerat eller få uppehållskort. Det
bör räcka med födelsebevis som styrker förhållandet förälder-barn. Ett
medgivande från en icke medföljande förälder att barnet får flytta till
Sverige behövs inte. Det finns inget stöd i Rörlighetsdirektivet att vägra
registrering på den grunden att medgivande saknas.
Barn och kravet på styrkt identitet

Mot bakgrund av att styrkt identitet är en grundläggande förutsättning för
den fria rörligheten måste även barn som huvudregel ha pass eller ID-kort
för att bli registrerade. MiÖD har den 11 nov 2013 i UM 4474-13 uttalat
att även barn måste ha pass och hänvisar till MIG 2007:54 och 2 kap. 1 §
UtlF. Detta avgörande rör samtliga barn, inte bara EES-medborgare.
När det gäller barn som är EES-medborgare som är födda i Sverige gör vi
en annan bedömning än ovanstående. Skatteverket folkbokför minderåriga
EES-medborgare som är födda i Sverige även om de saknar
identitetshandlingar. Är modern folkbokförd (eller fadern folkbokförd och
vårdnadshavare) så folkbokför Skatteverket barnet oavsett medborgarskap,
2 § folkbokföringslagen. Det krävs ingen identitetshandling. Skatteverket
utgår från att ett barn till en EES-medborgare normalt folkbokförs via ett
födelseärende. Då görs ingen kontroll av barnets eventuella uppehållsrätt.
Skatteverket utgår från att föräldern/föräldrarna är folkbokförda EES-
medborgare i dessa ärenden. Det nyfödda barnets folkbokföring är knuten
till föräldrarnas folkbokföring. Ett barn som föds i Sverige folkbokförs om
modern eller fadern är folkbokförd här i landet. Beträffande fadern krävs
dessutom att han är vårdnadshavare för barnet. En minderårig EES-
medborgares identitet kan således, under förutsättning att personen är född
i Sverige, anses styrkt trots att barnet saknar identitetshandling. Detta
gäller givetvis inte om man misstänker att barnet inte är EES-medborgare.
Barn över 21 år
Barn som är 21 år eller äldre har också uppehållsrätt om de är beroende av
föräldrarna för sin försörjning. Se avsnittet Föräldrar och andra beroende
anhöriga nedan för ett resonemang kring vilka krav som kan ställas på
beroende.
Beroende barn som blir oberoende under vistelsen i Sverige

Migrationsdomstolen har i dom 20 mars 2012, UM 3844-11,
bedömt att en ukrainsk man, född 1987, som vistats i Sverige sedan 2007
tillsammans med sin ukrainska mor och hennes danske make, förlorat sin
uppehållsrätt eftersom han under en period varit självförsörjande. Domen
överklagades till MIÖD som inte beviljat prövningstillstånd. Denna dom
är inte längre praxisbildande efter nedanstående avgörande:
36
EU-domstolens dom den 16 januari 2014 i mål C-423/12, (Flora May

Reyes mot Migrationsverket)
Det måste först vara styrkt att det föreligger ett faktiskt beroendeför-
hållande. Familjemedlemmens materiella bistånd garanteras av en
unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet (eller dennes
make eller maka). Familjemedlemmen får mot bakgrund av sin
ekonomiska och sociala situation inte vara i stånd att sörja för sina
grundläggande behov (punkt 20 - 22). Domstolen hänvisar till sin dom den
9 januari 2007 i mål C-1/05 (Jia). Att en unionsmedborgare regelbundet
och under lång tid överför pengar till släktingen för att denne ska kunna
sörja för sina grundläggande behov visar att det föreligger ett faktiskt
beroendeförhållande (punkt 24).
Bestämmelserna om den fria rörligheten för unionsmedborgare ska tolkas

extensivt och det är då inte nödvändigt att fastställa varför
beroendeställning föreligger och varför bistånd ges. Det kan inte krävas att
släktingen visar att han/hon försökt få arbete eller hjälp för sin försörjning
i ursprungslandet, men att detta varit omöjligt. Enligt Jia-domen får det
heller inte krävas någon handling från myndigheter i ursprungslandet som
intygar att det inte varit möjligt att få arbete eller socialbidrag.
Domstolen besvarade alltså frågan så att den mottagande medlemsstaten
inte får kräva att en släkting i rakt nedstigande led som är 21 år eller äldre
ska ha försökt få arbete eller hjälp från ursprungslandets myndigheter.
Det måste finnas ett beroendeförhållande i ursprungslandet vid den

tidpunkt då familjemedlemmen ansöker om att få ansluta sig till EES-
medborgaren. Eventuella möjligheter att få arbete i den mottagande
medlemsstaten har ingen betydelse vid tolkning av beroenderekvisitet. I så
fall skulle familjemedlemmen då inte vara beroende. Det skulle dessutom i
praktiken innebära ett förbud för familjemedlemmen att söka arbete i
medlemsstaten. Detta skulle strida mot artikel 23 i rörlighetsdirektivet som
innebär att en familjemedlem som har uppehållsrätt får arbeta.
EU-domstolens svar på frågan var alltså att det inte har någon betydelse
vid tolkning av begreppet ”beroende för sin försörjning”, om en
familjemedlem på grund av personliga omständigheter typ ålder,
utbildning och hälsa bedöms ha goda förutsättningar för att få arbete och
dessutom har för avsikt att börja arbeta i medlemsstaten.
Svaret på frågan får alltså anses innebära att en beroende person, som
kommer till värdlandet, behåller sin status som beroende även om denne i
värdlandet börjar arbeta och gör sig oberoende. Motsatsen skulle ju betyda
att personen i praktiken belades med arbetsförbud, vilket strider mot
artikel 23 i rörlighetsdirektivet.
Ovanstående beroende kan också uppstå i Sverige, exempelvis för

ungdomar som fyller 21 men fortfarande är beroende av föräldrarna.
Exempelvis studerande ungdomar. Det finns dock inga kända domar från
EU-domstolen om denna situation.
37
Föräldrar och andra beroende anhöriga

Föräldrar till en EES-medborgare har uppehållsrätt om de är beroende av
EES-medborgaren och/eller dennes make eller sambo för sin försörjning.
Andra familjemedlemmar har uppehållsrätt om de i det land de kommit

från är beroende av EES-medborgaren (alltså inte dennes maka eller
sambo i detta fall) för sin försörjning, eller om de ingått i EES-
medborgarens hushåll, eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs
att EES-medborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen.
Intyg om ekonomiskt beroende ska visa att familjemedlemmen är

beroende för sin försörjning av EES-medborgaren eller dennes make,
maka eller sambo. Det är alltså inte ett framtida beroende som ska visas
och därför är det inte ändamålsenligt att begära in försörjningsgarantier för
framtiden. Det är också ett krav att familjemedlemmen är beroende av
försörjningen för att täcka sina grundläggande behov.
Erfarenheten visar att det kan vara svårt att få in intyg eller andra
handlingar som styrker ett beroendeförhållande och det måste bedömas
från fall till fall vilka krav som ska ställas på bevisningen. Exempel på
handlingar som kan tyda på ett beroende är intyg eller liknande om att
pengar har blivit överförda mellan personerna eller att de har bott
tillsammans. EU-domstolen dom i målet C-1/05 (Jia) från den 9 januari
2007 bekräftar att den typen av bevisning kan krävas.
Avseende andra familjemedlemmar konstateras i prop. 2013/14:81 sid 25-

26 att vad som kan krävas för denna grupp är oklart och att det blir en
fråga för domstolarna att slå fast gränserna för bestämmelsens tillämpning.
För att familjemedlemmar till EES-medborgare som har uppehållsrätt på

grund av att de har tillräckliga tillgångar ska ha uppehållsrätt, krävs att
försörjningen är tryggad även för familjemedlemmarna samt att de har en
heltäckande sjukförsäkring. Hur beräkningen av om det finns tillräckliga
tillgångar ska göras framgår ovan under avsnittet ”Personer med
tillräckliga tillgångar för försörjningen”.
Familjemedlemmar till nordbor

Familjemedlemmar till nordbor - förutom svenska medborgare - har också
uppehållsrätt under ovannämnda förutsättningar. Det krävs dock att
nordbon vid en fiktiv prövning uppfyller villkoren för uppehållsrätt. Vid
denna prövning får krävas att nordbon, genom t.ex. ett anställningsbevis,
visar att villkoren är uppfyllda.
Familjemedlemmar till svenska medborgare

Huvudregeln är att en EES-medborgare inte omfattas av bestämmelserna
om fri rörlighet, så länge han eller hon befinner sig i sitt hemland. Det
innebär att anknytning till en svensk medborgare som är bosatt i Sverige
38
inte grundar någon uppehållsrätt. Familjemedlemmar till svenska

medborgare måste därför ansöka om UT enligt nationella regler.
Om en familjemedlem själv är EES-medborgare kan han eller hon däremot

ha en självständig uppehållsrätt, t.ex. om personen är arbetstagare. Det
finns dock inget som hindrar att EES-medborgaren ansöker om UT enligt
nationella regler även om han eller hon har uppehållsrätt.
Familjemedlemmar till svenskar som aktiverat sin fria rörlighet

Ett undantag från huvudregeln är när en EES-medborgare har utnyttjat sin
rätt till fri rörlighet - t.ex. bott och arbetat i ett annat EES-land - och sedan
har flyttat tillbaka till hemlandet. Den här frågan belyses bl.a. i EU-
domstolens dom i målet C-370/90 (Singh). I sådana fall betraktas personen
som EES-medborgare även i sitt hemland. Liknande fall är C-291/05
(Eind) och C-212/05 (Hartmann)
En familjemedlem till en svensk medborgare som har utnyttjat sin fria

rörlighet men flyttat åter till Sverige har uppehållsrätt som familjemedlem
under förutsättning att denne följt med eller anslutit sig när den svenske
medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet (3a kap 2 § 2 st UtlL). Den
återvändande svenske medborgaren behöver inte uppfylla kraven på fri
rörlighet vid återvändandet.
Det finns alltså en klar koppling mellan utnyttjandet av den fria

rörligheten och relationen. Om en svensk medborgare aktiverar sin fria
rörlighet, därefter återvänder till Sverige och först därefter inleder en
relation med någon, så kan inte denna person få uppehållsrätt som
familjemedlem.
Förtydligande vad som kan anses vara utövande av fri rörlighet i dessa fall
framgår av EU-domstolens dom den 12 mars 2014 i mål C-456/12, (O och
B). Av domen framgår att EU-medborgaren måste ha varit bosatt
(vistelsen i den mottagande medlemsstaten måste vara så verkningsfull att
han eller hon kan utveckla eller befästa ett familjeliv i den medlemsstaten)
i den andra medlemsstaten för att en familjemedlem till denne ska kunna
åberopa härledd uppehållsrätt i EU-medborgarens hemland om paret
flyttar hem. Hur lång tid som EU-medborgaren måste ha varit bosatt i den
andra medlemsstaten får bedömas från fall till fall, men utifrån domen
måste tiden utomlands åtminstone ha varat i mer än tre månader.
I målen Singh och Eind var det fråga om familjemedlemmar till

unionsmedborgare vilka varit arbetstagare i andra medlemsstater. Frågan i
de nu aktuella målen var om dessa principer kunde tillämpas generellt på
familjemedlemmar till unionsmedborgare som följer med då
unionsmedborgaren återvänder till hemstaten efter fri rörlighet?
EU-domstolen anser att det finns en sådan härledd uppehållsrätt för en

familjemedlem/tredjelandsmedborgare. Rörlighetsdirektivet ska tillämpas
analogt och villkoren bör inte vara strängare än direktivet. Avseende
39
villkoren, anser domstolen anser att uppehållsrätt inte uppstår varje gång
en unionsmedborgare vistas i en annan stat tillsammans med
familjemedlemmen och sedan återvänder.
Unionsmedborgarens vistelse i en annan stat under tre månader enligt

artikel 6.1 rörlighetsdirektivet grundar inte uppehållsrätt för
familjemedlemmen. Det måste vara fråga om bosättning och en s.k.
verkningsfull vistelse, eftersom familjeliv utvecklas och befästs under
sådana vistelser. Flera kumulerade kortare vistelser, t.ex. helger och
semestrar som tillbringas tillsammans i en annan medlemsstat faller under
artikel 6 och grundar heller inte härledd uppehållsrätt.
Endast sådana vistelser som medför uppehållsrätt för unionsmedborgaren

efter tre månader (enligt artikel 7.1 och 7.2 rörlighetsdirektivet och
motsvarande 3 a kap. 3-4 §§ UtlL) eller permanent uppehållsrätt (enligt
artikel 16.1 direktivet och 3 a kap. 6 § UtlL) grundar härledd uppehållsrätt
för familjemedlemmen i unionsmedborgarens hemstat.
EU-domstolens dom den 12 juli 2018 i mål C-89/17 (Rozanne Banger)

framgår följande:
Artikel 21.1 FEUF (fördraget om EU:s funktionssätt) ska tolkas så, att en
unionsmedborgares medborgarstat ska underlätta att uppehållstillstånd
beviljas för en icke-registrerad partner som är tredjelandsmedborgare och
med vilken unionsmedborgaren har ett varaktigt vederbörligen bestyrkt
förhållande, då unionsmedborgaren – efter att ha utövat sin rätt till fri
rörlighet för att arbeta i en annan medlemsstat i enlighet med de villkor
som anges rörlighetsdirektivet (2004/38/EG) – återvänder med sin partner
till medborgarskapsstaten för att uppehålla sig där.
Ett beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd för en

tredjelandsmedborgare i ovan nämnd situation ska ha föregåtts av en
noggrann bedömning av sökandens personliga förhållanden samt ska vara
motiverat.
Tredjelandsmedborgare som avses i artikel 3.2 i rörlighetsdirektivet ska ha

tillgång till rättsmedel som innebär att de kan angripa beslut att avslå deras
ansökningar om uppehållstillstånd, så att den nationella domstolen ska
kunna pröva om avslagsbeslutet har fattats på tillräckligt goda grunder och
om de processrättsliga skyddsreglerna ovan har iakttagits.
Familjemedlemmar till personer med dubbelt medborgarskap

EU-domstolen slår den 5 maj 2011 i mål C-434/09 (McCarthy) fast att den
omständigheten att en unionsmedborgare är medborgare i mer än en
medlemsstat inte innebär att vederbörande har utnyttjat sin rätt till fri
rörlighet. Shirley McCarthy hade dubbelt unionsmedborgarskap men
aldrig utnyttjat sin rätt att fritt röra sig och alltid uppehållit sig i den
medlemsstat där hon är medborgare.
40
I Migrationsöverdomstolens dom, den 21 september 2011, MIG 2011:17,

angående definitionen av begreppet ”sambo” till EES-medborgare samt
frågan om tillämpligheten av rörlighetsdirektivet vid dubbelt
medborgarskap (UM4848-09) hade anknytningspersonen vistats under en
tid i Sverige som unionsmedborgare innan hon blev svensk medborgare.
Migrationsöverdomstolen gjorde en bedömning av om reglerna om
uppehållsrätt i rörlighetsdirektivet är tillämpliga på anknytningspersonen
som förutom att vara medborgare i Polen även är svensk medborgare.
Domstolen stödjer sig på uttalandena i Shirley McCarthy-fallet och
konstaterar att reglerna om uppehållsrätt enbart aktualiseras i de fall en
unionsmedborgare befinner sig i en annan medlemsstat än den han eller
hon är medborgare i. Migrationsöverdomstolen finner att sökanden inte
kan med stöd av rörlighetsdirektivet härleda någon uppehållsrätt för egen
del från sin sambo eftersom hon även är svensk medborgare. Det har
heller inte, enligt domstolen, framkommit att effekterna av situationen i
det aktuella ärendet hindrar anknytningspersonen att utöva sina rättigheter
i egenskap av unionsmedborgare – till skillnad från det fall (jfr mål C-
34/09, Ruiz Zambrano) då barn som var EU-medborgare skulle tvingas
följa med sina föräldrar om dessa utvisades.
C-7/10 och C-9/10, 29 mars 2012 (Kahveci & Inan) berörde det turkiska
associeringsavtalet (associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september
1980 om utveckling av associeringen). Frågan i målet berörde tolkningen
av artikel 7 i associeringsavtalet som ger familjemedlemmar till turkiska
arbetstagare i värdlandet vissa förmåner under förutsättning att de har fått
tillstånd att förena sig med arbetstagaren.
Tayfun Kahveci och Osman Inan var familjemedlemmar till turkiska

arbetstagare som sedermera hade blivit medborgare i Nederländerna men
behållit sitt turkiska medborgarskap.
EU-domstolens slutsats är att familjemedlemmar till en turkisk

medborgare som är arbetstagare i ett unionsland fortfarande kan åberopa
bestämmelser i det turkiska associeringsavtalet när denne arbetstagare
blivit medborgare i värdmedlemsstaten och samtidigt behåller sitt turkiska
medborgarskap. Den rättspraxis som gås igenom och hänvisas till i
Kahveci & Inan rör i princip endast andra mål enligt associeringsavtalet.
Både EU-direktivet om fri rörlighet och associeringsavtalet ska tolkas i en

rörlighetsfrämjande riktning, d v s så att de främjar fri rörlighet. Ett sådant
synsätt skulle möjligtvis kunna ge stöd för uppfattningen att Kahveci &
Inan gavs en tolkning som sträcker sig utanför det turkiska
associeringsavtalet. En sådan tolkning strider mot avgörandet i MIG
2011:17.
Mot bakgrund av ordalydelsen och den praxis som redovisas i Kahveci &
Inan, får det anses som väl långtgående att dra en sådan slutsats – i
synnerhet i avsaknad av ytterligare avgöranden av EU-domstolen.
41
Migrationsverket anser därmed att domen 29 mars 2012 C-7/10 och C-

9/10 (Kahveci & Inan) inte föranleder att MIG 2011:17 ska förklaras vara
obsolet. Principerna i denna dom ska därför följas.
Familjemedlemmarnas status när EU-medborgaren byter

medborgarskap
Frågan är om en EU-medborgares familjemedlemmar kan bibehålla sin
uppehållsrätt och få permanent uppehållskort när EU-medborgaren blivit
svensk medborgare. Exempel: En EU-medborgares familjemedlemmar
som är tredjelandsmedborgare ansluter sig till denne i Sverige och beviljas
uppehållskort i fem år. När dessa fem år gått ansöker de om permanent
uppehållskort. Under tiden har EU-medborgaren blivit svensk
medborgare. Det förutsätts att förhållandet fortfarande består. Frågan är
om den nyblivne svensken fortfarande kan anses ha uppehållsrätt som kan
härledas vidare till familjemedlemmarna?
Migrationsverkets praxis är i dessa fall att EU-medborgaren anses ha en

aktiverad uppehållsrätt (enligt EU-domstolens avgörande C-370/90 Singh)
och att individens rörlighet kvarstår fram tills dess medföljande
familjemedlemmar vistas här i fem år och anses ha permanent
uppehållsrätt. Denna aktiverade UR omfattar bara familjemedlemmar som
anslutit sig innan han/hon bytte medborgarskap och kan inte appliceras på
anhöriga som ansluter sig efter detta datum.
En närmare analys av grunderna för denna praxis följer nedan:
En tolkning av MIG 2011:17 skulle kunna vara att EU-medborgaren

förlorat sin uppehållsrätt i och med det svenska medborgarskapet, och har
då ingen uppehållsrätt att härleda till familjen, som plötsligt vistas här
illegalt och inte kan få permanent uppehållskort efter fem år. Det enda
familjemedlemmarna kan beviljas i det läget är uppehållstillstånd på
anknytning med uppskjuten invandringsprövning i två år.
Det är dock tveksamt om MIG 2011:17 och även McCarthy-domen fullt ut
träffar frågeställningen ovan. Dessa domar gäller i de fall då
unionsmedborgaren har dubbelt medborgarskap, medan
unionsmedborgaren i den nu aktuella frågan även kan vara enbart
medborgare i Sverige. Det är tveksamt om rörlighetsdirektivet är
tillämpligt överhuvudtaget, eftersom den svenske medborgaren inte har
utnyttjat sin fria rörlighet. Att neka familjemedlemmarna uppehållsrätt får
heller inte till följd att unionsmedborgaren, vilken som svensk medborgare
även är unionsmedborgare, måste lämna unionen (jfr Zambrano).
Nu har i 3 a kap. 2 § 1 st 4. UtlL införts att andra beroende

familjemedlemmar ska kunna erhålla uppehållsrätt. I samband med
införande av rörlighetsdirektivet bedömdes att befintliga möjligheter att
bevilja uppehållstillstånd för dessa personer vara tillräckliga för att
tillgodose direktivets krav, varför de inte behövde omfattas av
uppehållsrätt enligt utlänningslagen. EU-kommissionen har dock bedömt
att beviljande av uppehållstillstånd inte är tillräckligt för att direktivet ska
bli korrekt genomfört och därför infördes den nya lagändringen. I analogi
42
med detta skulle kunna hävdas att möjligheter till uppehållstillstånd inte
skulle vara tillräckligt för familjemedlemmarna i det aktuella fallet, utan
att dessa även måste kunna komma i fråga för uppehållsrätt. Enligt Dereci-
domen får ett beslut att neka klagandena uppehållsrätt inte strida mot
rätten till respekt för privatlivet och familjelivet i artikel 7, 2 (2) i EU-
stadgan eller, om denna inte är tillämplig, enligt artikel 8 i
Europakonventionen. Räckvidden är densamma. Beslut att neka
familjemedlemmarna uppehållsrätt skulle kunna strida mot i vart fall
Europakonventionen om EU-stadgan inte är tillämplig.
Det bedöms alltså inte föreligga något hinder enligt svensk lagstiftning
eller EU-domstolens eller Migrationsöverdomstolens praxis med
ovanstående tillämpning, även om den inte har direkt stöd i lag eller
domstolsavgöranden.
Oseriösa äktenskap och skenäktenskap

När nationell lagstiftning tillämpas görs i vissa fall en prövning av om
förhållandet är seriöst (5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL). Motsvarande
regel saknas inom EU-rätten, som också har som utgångspunkt att ett
äktenskap är seriöst och att seriositeten inte får kontrolleras. Någon annan
bevisning än ett äktenskapsbevis behöver alltså inte företes och frågor till
parterna eller utredningar om förhållandet ska normalt inte göras. Sådana
åtgärder kan uppfattas som inskränkningar i den fria rörligheten. Det får
emellertid göras anknytningsutredningar och liknande med personer för att
avgöra om de har uppehållsrätt och därmed kan registreras eller beviljas
uppehållskort om det finns misstankar om att det rör sig om ett
skenförhållande.
Om äktenskap ingåtts, samboförhållande inletts eller en utlänning

adopterats uteslutande i syfte att ge denne uppehållsrätt, föreligger inte
uppehållsrätt (3a kap 4 § 2 st)
Migrationsöverdomstolen anger i dom 2009-03-26 om skenäktenskap,

uppehållsrätt och återreseförbud (UM 7584-08) i fråga om bevisbördan att
det åligger den som påstår sig ha uppehållsrätt att visa att villkoren härför
är uppfyllda (jfr MIG 2007:56).
Med hänvisning till EU-domstolens rättspraxis att EU-rätten inte får

åberopas när det är fråga om missbruk eller bedrägeri (se t.ex. EU-
domstolens domar i mål C-212/97 och C-196/04) konstaterar
Migrationsöverdomstolen att ett äktenskap som endast ingåtts i syfte att
kringgå bestämmelserna om inresa och uppehälle för medborgare i tredje
land inte kan grunda någon uppehållsrätt.
Om det i ett enskilt fall skulle finnas klara misstankar om att det rör sig
om ett skenförhållande får det bli en bedömning vilka åtgärder som kan
och bör vidtas. Exempel är:
43
• Paret lämnar inkonsekventa uppgifter om sina respektive personliga

förhållanden, om omständigheterna kring deras första möte, eller om
annan viktig personlig information gällande dem.
• Paret talar inte ett språk som båda förstår.
• Bevis för att pengar eller gåvor har överlämnats för att få
äktenskapet/samboskapet till stånd.
• Det finns uppgifter som tyder på att en av eller båda makarna bakom sig
har tidigare skenäktenskap eller andra former av missbruk och bedrägerier
för att få uppehållsrätt.
• Familjelivet har tagit sin början först efter det att utvisningsbeslut
fattades.
• Paret skiljer sig kort efter det att den berörda tredjelandsmedborgaren har
erhållit uppehållsrätt.
Det bör i ett sådant fall göras en kompletterande utredning rörande

äktenskapet och andra omständigheter som kan vara av betydelse för att
försöka fastställa om det rör sig om ett skenäktenskap. Dessa åtgärder
måste utföras skyndsamt.
Se i övrigt Europarådets resolution den 4 dec 1997 om de åtgärder som

bör vidtas för att bekämpa skenäktenskap (97/C 382/01) samt Europeiska
kommissionens handbok om skenäktenskap mellan EU-medborgare och
tredjelandsmedborgare inom ramen för EU-lagstiftningen om fri rörlighet
för EU-medborgare den 26 september 2014, SWD(2014) 284 draft
(handboken finns under "What is the European Commission doing in this area"
via ovanstående hyperlänk).
Vid avslag på grund av skenäktenskap ska särskilda beslutsgrundskoder

användas.
Kod E1 används då begäran om registrering av uppehållsrätt eller

permanent uppehållsrätt avslås eller avregistreras på grund av att vi
bedömer att parterna ingått ett skenäktenskap.
Kod E3 används då ansökan om uppehållskort eller permanent

uppehållskort avslås eller avregistreras på grund av att vi bedömer att
parterna ingått ett skenäktenskap.
Koderna används även för medföljande familjemedlemmar till ”maken” i

de fall dessas ärenden avslås då deras anhörige bedömts ha ingått
skenäktenskap.
Har ett skenäktenskap gjorts sannolikt mellan en EES-medborgare och en

tredjelandsmedborgare bör tredjelandsmedborgaren utvisas enligt 8 kap. 6
§ utlänningslagen. Anledningen till detta är att en tredjelandsmedborgare i
en sådan situation, oaktat om det föreligger ett civilrättsligt giltigt
äktenskap mellan parterna, inte längre kan anses vara familjemedlem till
EES-medborgaren. Tredjelandsmedborgaren kan inte härleda någon
uppehållsrätt och bör då inte heller vid utvisningen uppbära de fördelar
44
som det innebär att vara familjemedlem till en EES-medborgare och

därmed i princip undantagslöst slippa återreseförbud.
Grund för ett återreseförbud kan föreligga vid utvisning av en utlänning
som inte är EES-medborgare eller familjemedlem till en EES-medborgare,
eftersom utlänningen lämnat felaktiga uppgifter.
Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar

En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen
(2005:716) och som inte är EES-medborgare får behålla sin uppehållsrätt,
om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider,
under förutsättning att familjemedlemmen har vistats i Sverige som
familjemedlem under minst ett år, samt
- är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
- har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning
och har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige eller
- är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en person som
uppfyller villkoren i 1 eller 2. (3 a kap 5b § UtlL)
En EES-medborgares familjemedlem i rakt nedstigande led som är

inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt och som härlett
sin uppehållsrätt från föräldern, får behålla sin uppehållsrätt även om
föräldern avlider eller reser ut ur Sverige. Detsamma gäller den person
som har vårdnaden om barnet. Uppehållsrätten kvarstår till dess att den
studerande har avslutat studierna (3a kap 5c § UtlL).
EU-domstolen har fattat avgöranden i två liknande fall, C-310/08 Ibrahim

och C-480/08 Teixeira. I dessa fall var direktivets artikel 12.3 inte
tillämplig eftersom unionsmedborgaren inte avlidit eller lämnat den
mottagande staten. I mål C-310/08 Ibrahim förklarade domstolen att
barnen till en medborgare i en medlemsstat, som arbetar eller har arbetat
i den mottagande medlemsstaten, och den förälder som har den faktiska
vårdnaden om barnen har uppehållsrätt i den sistnämnda staten enbart på
grundval av artikel 12 i rådets förordning 1612/68. Uppehållsrätten är inte
villkorad av att de har tillräckliga tillgångar och en heltäckande
sjukförsäkring i den staten. Uppehållsrätten för föräldern varar till dess
barnet blir myndigt, längre om barnet behöver förälderns fortsatta närvaro
och vård för att kunna fullfölja och avsluta sin utbildning.
Ytterligare förtydliganden finns i EU-domstolens domar C-147/11 och C-

148/11, Czop och Punakova. Där framgår att artikel 12 i rådets förordning
(EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet
inom gemenskapen ska tolkas så, att den medför uppehållsrätt i den
mottagande medlemsstaten för en person som har den faktiska vårdnaden
om ett barn till en migrerande arbetstagare eller före detta migrerande
arbetstagare när barnet går i skolan i den staten. Bestämmelsen kan dock
inte tolkas så, att den ger en motsvarande rätt till en person som har den
faktiska vårdnaden om ett barn till en egenföretagare.
45
I dessa domar fastslås således att det endast är barn till arbetstagare och
deras vårdnadshavare som har rätt att stanna kvar.
I dom i mål C-529/11 berörs samma fråga. Av denna dom framgår att
personer som vistas i en medlemsstat enbart i enlighet med artikel 12 i
rådets förordning 1612/68, inte kan förvärva permanent uppehållsrätt.
Detsamma gäller för personer som har bibehållen uppehållsrätt i enlighet

med UtlF 3a kap 3§. Det framgår av Rörlighetsdirektivets artikel 18 att
dessa inte är medtagna i uppräkningen av dem som kan förvärva
permanent uppehållsrätt.
En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen

(2005:716) men som inte är EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt,
om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin
uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av
äktenskapet eller upphörande av samboförhållandet, under förutsättning att
han eller hon uppfyller vad som föreskrivs i 3 a kap. 5b § 1, 2 eller 3.,
samt
- äktenskapet eller samboförhållandet har varat i minst tre år, varav minst
ett år i Sverige, när förfarandet för äktenskapsskillnad eller
ogiltigförklaring av äktenskapet eller upplösning av samboförhållandet
inleds,
- vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på
familjemedlemmen,
- det är befogat med hänsyn till särskilt svåra omständigheter i
förhållandet, eller
- familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna eller
genom domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett underårigt barn och
denna umgängesrätt måste utövas i Sverige (3a kap 5d § UtlL).
Av EU-domstolens dom den 16 juli 2015 i mål C-218/14, (Singh, Njume

och Aly mot Irland anges att bibehållen uppehållsrätt enligt artikel 13.2
första stycket a) rörlighetsdirektivet förutsätter att förfarandet för
äktenskapsskillnad inleds medan den make som är unionsmedborgare är
kvar i den mottagande medlemsstaten. (Lifos nr. 35656).
En ansökan om äktenskapsskillnad som inges efter avresan, kan inte

återuppliva den rätten eftersom artikel 13.2 nämner ”bibehållen”
uppehållsrätt.
Bakgrund
Målet rörde tredjelandsmedborgare som hade gift sig med
unionsmedborgare som utnyttjade sin fria rörlighet genom att arbeta på
Irland. Efter att äktenskapen hade varat i tre år hade unionsmedborgarna
lämnat Irland och därefter ansökt om äktenskapsskillnad vilken sedan
fastställts.
46
Enligt denna artikel bibehålls uppehållsrätten vid äktenskapsskillnad om

äktenskapet har varat i minst tre år, varav minst ett år i den mottagande
medlemsstaten, när förfarandet för äktenskapsskillnad inleds.
Enligt EU-domstolen innebär ordalydelsen att uppehållsrätten bibehålls

endast om tredjelandsmedborgaren fortfarande har härledd uppehållsrätt
till följd av unionsmedborgarens uppehållsrätt i den mottagande staten när
förfarandet för äktenskapsskillnad inleds.
Om unionsmedborgaren lämnar den mottagande staten innan

skilsmässoförfarandet inleds, upphör maken/tredjelandsmedborgarens
härledda uppehållsrätt i staten vid avresan, och den kan följaktligen inte
upprätthållas.
Denna praxis framgår även av EU-domstolens dom den 30 juni 2016 i mål
C-115/15 där man även gör en bedömning av när uppehållsrätten bibehålls
vid äktenskapsskillnad om det är befogat med hänsyn till särskilt svåra
omständigheter, t.ex. att partnern har varit utsatt för våld i hemmet medan
äktenskapet bestod.
Målet rörde tredjelandsmedborgaren N. A. som var gift med en tysk

medborgare och som bodde i Storbritannien, där den tyske medborgaren
arbetade. De hade två barn som var tyska medborgare. N. A. utsattes för
våld i hemmet och den tyske maken lämnade Storbritannien.
Därefter skilde makarna sig och N. A. fick vårdnaden om barnen och

bodde kvar i Storbritannien.
Av artikel 13. 2 första stycket c) rörlighetsdirektivet framgår att

uppehållsrätten bibehålls vid äktenskapsskillnad om det är befogat med
hänsyn till särskilt svåra omständigheter, t.ex. att ha varit utsatt för våld i
hemmet medan äktenskapet bestod.
En ansökan om äktenskapsskillnad som inges efter avresan, kan som

framgår av tidigare domar och som refererats ovan, inte återuppliva den
rätten eftersom artikel 13.2 nämner ”bibehållen” uppehållsrätt.
Domstolen finner att samma gäller då en tredjelandsmedborgare har

utsatts för våld i under äktenskapet av en make som är unionsmedborgare.
Uppehållsrätten är avhängig av tiden för äktenskapsskillnaden, inte när

våldet i äktenskapet ägde rum.
Åtgärder
När en person tar kontakt med Migrationsverket och berättar att
förhållandet med EU-medborgaren upphört eller om denne avlidit, flyttat
eller inte längre har uppehållsrätt, bör man göra en tjänsteanteckning om
vad som framkommer vid samtalet. Kan man avgöra att personen har
bibehållen uppehållsrätt skriver man ett brev till personen och berättar
47
detta och på vilka grunder man gör denna bedömning. Något beslut
behöver inte fattas eftersom personens uppehållsrätt fortlöper.
Om det förefaller som att personen inte har bibehållen uppehållsrätt ska
denna uppmanas att söka uppehållstillstånd. Ärendet får sedan prövas i
vanlig ordning. Skulle det visa sig att personen faktiskt har bibehållen
uppehållsrätt ska personen upplysas om detta, och tillfrågas om man vill
återkalla ansökan om uppehållstillstånd. Vill personen inte det prövas
ansökan i sak.
Om upplysningen kommer i nära anslutning till fem års vistelse i Sverige

(upp till 6 månader innan), kan personen istället uppmanas att ansöka om
PUK.
Unionsmedborgarens grundläggande rättigheter (Zambrano m fl)
I fallen Zambrano, McCarthy, Dereci och Iida prövas huruvida ett nekande
av uppehållsrätt för familjemedlemmarna skulle innebära att
unionsmedborgaren (som kan ha fler medborgarskap) fråntas möjligheten
att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som tillkommer honom/henne i
kraft av unionsmedborgarskapet eller hindra vederbörande från att utöva
sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas
territorier. Den avgörande frågan är om unionsmedborgaren skulle tvingas
lämna unionen. Detta var fallet med barnen Zambrano, dock inte med
unionsmedborgarna i de andra domarna. Enligt Dereci-domen ska en
domstol när den prövar ett mål enligt unionsrätten, pröva om beslutet att
neka familjemedlemmar uppehållsrätt strider mot rätten till respekt för
privatlivet och familjelivet i artikel 7, 2 (2) i EU-stadgan eller artikel 8 i
Europakonventionen
I EU-domstolens mål C-34/09, (Ruiz Zambrano) var fråga om Belgien

kunde neka fadern i familjen rätten att vistas och arbeta där då barnen är
medborgare i EU och beroende av honom för sin försörjning. EU-
domstolen konstaterar inledningsvis att direktiv 2004/38/EG
(rörlighetsdirektivet) inte är tillämpligt eftersom barnen bor i den
medlemsstat där de är medborgare och aldrig har lämnat denna
medlemsstat. Barnen kan således inte omfattas av rätten att fritt röra sig
och uppehålla sig enligt unionsrätten. Domstolen hänvisar sedan till artikel
20 i Föredraget om Europeiska Unionens funktionssätt (FEUF) och
konstaterar att varje person som är medborgare i en medlemsstat även
tillerkänns unionsmedborgarskap samt att ställningen som
unionsmedborgare är avsedd att vara den grundläggande ställningen för
medlemsstaternas medborgare. Den omständigheten att fadern - vilken
barnen är beroende av för sin försörjning - nekas uppehållsrätt eller
arbetstillstånd medför att barnen, som är unionsmedborgare, måste lämna
unionen för att följa med sina föräldrar. Under dessa omständigheter är det
omöjligt för nämnda unionsmedborgare att utöva kärnan i de rättigheter
som tillkommer dem i kraft av unionsmedborgarskapet. Domstolen
fastställer härvid att artikel 20 i FEUF utgör hinder för nationella åtgärder
som medför att unionsmedborgare berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta
kärnan i de rättigheter som tillkommer dem i kraft av
48
unionsmedborgarskapet. Liknande omständigheter förelåg i C-86/12

(Adzo Domenyo Alokpa m fl).
I avgörandet C-256/11, 15 november 2011 (Dereci m fl) klargjorde EU-

domstolen att grunden till att Zambrano-fallet bedömdes strida mot FEUF
var att unionsmedborgaren i praktiken blev tvungen att lämna inte bara
den medlemsstat där han/hon var medborgare utan hela unionen. Att en
medborgare i en medlemsstat kan finna det önskvärt – av ekonomiska skäl
eller för fortsatt familjesammanhållning, såsom var fallet med Dereci m fl.
– att medlemmar av hans familj, som inte är medborgare i någon
medlemsstat, kan bosätta sig tillsammans med honom i unionen, räcker
inte. Zambrano-domen blir endast tillämplig om unionsmedborgaren kan
komma att tvingas lämna unionen för att utnyttja sina rättigheter som
sammanhänger med unionsmedborgarskapet. Eftersom unionsmed-
borgarna i Dereci m fl inte hade utnyttjat sin rätt till fri rörlighet utan alltid
uppehållit sig i den stat de var medborgare (Österrike) var rörlighets-
direktivet inte tillämpligt på dem eller deras familjemedlemmar.
Därefter klargjorde domstolen att när en domstol prövar ett mål enligt
unionsrätten ska den pröva om beslutet att neka klagandena uppehållsrätt
strider mot rätten till respekt för privatlivet och familjelivet i artikel 7, 2
(2) i Europeiska Unionens stadga. Om denna inte är tillämplig, ska
prövningen ske enligt artikel 8 i Europakonventionen. Räckvidden och
innebörden i dessa artiklar ska vara desamma.
C-40/11, 8 november 2012 (Iida) berör samma problematik. Yoshikazu

Iida var japansk medborgare och gift med en tysk medborgare med vilken
han hade en dotter som var japansk och tysk medborgare. Familjen hade
inledningsvis bott i Tyskland. Hustrun och dottern flyttade sedermera till
Österrike medan Iida var kvar i Tyskland. Iida ansågs inte omfattas av
rörlighetsdirektivet eftersom han inte hade anslutit sig till
unionsmedborgaren (hustrun) som hade utnyttjat sin fria rörlighet. Att
neka Iida uppehållsrätt fråntog inte hans dotter eller hustru möjligheten att
faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som tillkommer dem i kraft av
unionsmedborgarskapet.
Även domen C-87/12 Ymeraga berör frågan. I denna dom ansågs inte
utvisningen av föräldrar och syskon till en vuxen man hindra denna från
att åtnjuta sina rättigheter som unionsmedborgare. Rörlighetsdirektivet var
inte tillämpligt då mannen bodde kvar i den stat han blivit medborgare i.
EU-domstolen fann i Zambrano, McCarthy och Dereci att rörlighets-

direktivet inte är tillämpligt därför att både barnen Zambrano, McCarthy
och unionsmedborgarna i Dereci m fl hade bott hela tiden i den stat de var
medborgare i och aldrig utnyttjat sin fria rörlighet. (I Iida hade hans
hustru/unionsmedborgaren utnyttjat sin fria rörlighet, men Iida hade aldrig
anslutit sig till henne i samband härmed, varför direktivet inte var
tillämpligt i hans fall).
49
Se även EU-domstolens dom den 10 maj 2017 i mål C-133/15, (stora

avdelningen)
Där det också anges att i de fall ett beslut att neka uppehållsrätt för en
förälder som är tredjelandsmedborgare skulle medföra att dess barn skulle
tvingas lämna unionen, ska beaktas beroendeförhållandet mellan föräldern
och barnet och risk för separation.
De behöriga myndigheterna måste utreda om ett beslut att neka föräldern

uppehållsrätt skulle få till följd att barnet skulle bli tvunget att lämna
unionen.
Uppehållskort
Krav på uppehållskort
En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare
och som har uppehållsrätt ska ansöka om uppehållskort hos
Migrationsverket (3 a kap. 10 § UtlL).
Medlemsstaterna har en skyldighet enligt rörlighetsdirektivet att utfärda

uppehållskort för de tredjelandsmedborgare som har uppehållsrätt.
En tredjelandsmedborgare som underlåter att ansöka om uppehållskort kan

enbart för den skull inte utvisas från landet så länge han eller hon har
uppehållsrätt såsom familjemedlem. Däremot kan Migrationsverket
förelägga tredjelandsmedborgaren att ansöka om uppehållskort (3 a kap.
11 § UtlL).
Ansökan om uppehållskort
En ansökan om uppehållskort görs hos Migrationsverket eller vid en
utlandsmyndighet. Ansökan hos verket kan ske vid personligt besök eller
per post.
Ansökningsavgift ska inte tas ut vid ansökan om uppehållskort.
När ansökan görs i Sverige ska ett bevis om mottagen ansökan lämnas
omedelbart (3a kap 7 § 2 st UtlF).
Uppehållskort ska utfärdas senast sex månader efter ansökan (3 a kap. 7 §

3 st UtlF).
Utfärdande av uppehållskort
Uppehållskortet är ett plastkort i kreditkortsstorlek med foto.
Till skillnad från ett registreringsbevis för EES-medborgare är

giltighetstiden för ett uppehållskort begränsad. Kortets giltighetstid ska
50
vara fem år. Om den beräknade tiden för vistelsen i Sverige är kortare än
fem år får kortets giltighetstid begränsas till den beräknade vistelsetiden.
Bestämmelsen om giltighetstiden bör tillämpas så att uppehållskort som

huvudregel beviljas för fem år såvida inte huvudpersonen, dvs. EES-
medborgaren, är studerande. Eftersom studier till sin natur är en
tidsbegränsad vistelse bör tredjelandsmedborgarens uppehållskort
begränsas till den beräknade tiden för EES-medborgarens studier.
Giltighetstiden bör också begränsas om tredjelandsmedborgaren
uttryckligen anger att den planerade vistelsen är kortare än ett år.
Det här innebär t.ex. att en begränsning inte bör ske enbart av den
anledningen att EES-medborgaren är arbetstagare och att anställningen är
kortare än fem år.
Med tanke på att kortets giltighetstid är begränsad ska giltighetstiden alltid

anges i beslutsregistreringen (fr.o.m. - t.o.m.). Första dag för
giltighetstiden är lika med beslutsdagen.
Uppehållskort får utfärdas för längre tid än vad innehavarens pass gäller.
Om uppehållskort beviljas på en ansökan som lämnats in vid en

utlandsmyndighet ska kortet skickas till sökandens adress i Sverige. Det
ska alltså inte skickas till utlandsmyndigheten utan denna bör istället
uppmanas att bevilja en visering för inresa.
Avslag rörande uppehållskort

Om förutsättningarna för uppehållskort inte är uppfyllda och begärda
kompletteringar inte har gjorts inom föreskriven tid, ska ansökan om
uppehållskort avslås.
I samband med ett avslag bör tredjelandsmedborgaren upplysas om att

krav på UT inträder efter tre månaders vistelse för den som inte har
uppehållsrätt. Personen bör också upplysas om möjligheten att ansöka om
UT på nationella regler. Något ärende rörande UT ska dock inte läggas
upp enbart på verkets initiativ (ex officio) utan detta ska ske först om
tredjelandsmedborgaren ansöker om UT.
Inte heller ska något ärende om avlägsnande läggas upp enbart med
anledning av ett avslag på en ansökan om uppehållskort. Uppehållskortet i
sig har som tidigare nämnts ingen avgörande betydelse för
tredjelandsmedborgarens rätt att vistas i Sverige. Ett ärende om
avlägsnande av en familjemedlem som är tredjelandsmedborgare kan tas
upp om det blir fråga om utvisning med hänsyn till allmän ordning och
säkerhet (8 kap. 7 a § UtlL). Utvisningsärende kan tas upp i samband med
prövning av frågan om UT för en familjemedlem som saknar
uppehållsrätt, exempelvis vid ett skenförhållande, om familjebanden inte
är styrkta eller om EES-medborgaren saknar uppehållsrätt.
51
Avslag på ansökningar om uppehållskort anses utgöra en begränsning av

den fria rörligheten, och ska därför enligt prop 2013/141, s. 33, kunna
överklagas (14 kap 5b § UtlL).
Folkbokföring
Skatteverkets prövning av en persons uppehållsrätt sker utifrån om EES-
medborgaren ska folkbokföras eller inte. Det innebär att den som anmält
flyttning till Sverige ska visa sin uppehållsrätt för så lång tid att vistelsen i
Sverige kan antas komma att uppgå till minst ett år, se 3 och 4 §§
folkbokföringslagen (1991:481) (FOL).
När en EES-medborgare och deras familjemedlemmar anmäler inflyttning

till Sverige ska Skatteverket pröva om
– förutsättningarna för folkbokföring enligt 3 § FOL är uppfyllda och om
– personerna har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd, 4 § FOL.
Om EES-medborgaren inte kan visa uppehållsrätt med sådan varaktighet

att personens vistelse i Sverige kan antas komma att uppgå till minst ett år
ska anmälan om flyttning till Sverige avslås.
En tredjelandsmedborgare som har uppehållsrätt ska ansöka om

uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det att han
eller hon kom till Sverige (3 a kap. 10 § UtlL). Uppehållskortet säger inget
om varaktigheten av uppehållsrätten för tredjelandsmedborgaren.
Skatteverket måste därför göra en egen prövning av uppehållsrätten och
dess varaktighet även om en tredjelandsmedborgare visar upp ett
uppehållskort i samband med ansökan om flyttning till Sverige. Det
innebär att tredjelandsmedborgaren måste visa att familjemedlemmen som
är folkbokförd har primär uppehållsrätt som kan antas vara i minst ett år
för att familjemedlemmen ska kunna folkbokföras.
Migrationsverket och Skatteverket är inte bundna av respektive

myndighets bedömningar.
Permanent uppehållsrätt och uppehållskort

Bestämmelserna om permanent uppehållsrätt återfinns i 3 a kap. 6-9 §§
UtlL och de grundar sig i sin tur på artiklarna 16-21 i rörlighetsdirektivet.
En EES-medborgare som har vistats lagligt i ett annat medlemsland utan
avbrott i minst fem år har permanent uppehållsrätt (3 a kap. 6 § UtlL).
Detsamma gäller för familjemedlemmar som inte själva är EES-
medborgare om de har vistats lagligt i landet tillsammans med den EES-
medborgare från vilken de har härlett sin uppehållsrätt (3 a kap. 7 § UtlL).
52
Liksom uppehållsrätten så grundar sig den permanenta uppehållsrätten inte

på något beslut från en myndighet eller liknande och den kräver inte någon
ansökan eller annan särskild åtgärd från EES-medborgaren eller
familjemedlemmen. Den permanenta uppehållsrätten inträder med
automatik när EES-medborgaren eller dennes familjemedlemmar har
uppehållit sig lagligt och i enlighet med rörlighetsdirektivet i fem år i en
medlemsstat. Den permanenta uppehållsrätten kan - liksom
uppehållsrätten - sägas vara en följd av vem personen är och vad han eller
hon gör, dvs. att personen är EES-medborgare och i egenskap av t.ex.
arbetstagare har bott fem år i en medlemsstat, eller att man är
familjemedlem och uppfyller kraven på härledd eller bibehållen
uppehållsrätt under samma tid.
Handlingar
EES-medborgare som har permanent uppehållsrätt kan hos
Migrationsverket ansöka om ett intyg om denna rätt.
På motsvarande sätt kan en familjemedlem som är tredjelandsmedborgare
ansöka om ett permanent uppehållskort (3a kap 12a § UtlL).
Laglig vistelse
Varken rörlighetsdirektivet, utlänningslagen eller förarbetena innehåller
någon definition av vad som menas med laglig vistelse.
EU-domstolen fattade 21 juli 2011 beslut i ärende C-325/09, Maria Dias. I

detta beslut gjorde domstolen bedömningen att uppehåll i en medlemsstat,
som baserades enbart på ett uppehållstillstånd utan att några av villkoren
för uppehållsrätt uppfyllts, inte kunde anses utgöra laglig vistelse och
därmed inte utgöra grund för permanent uppehållsrätt. Uppehållstillståndet
är enbart deklarativt och grundar inga rättigheter.
I EU-domstolens dom av 21 december 2011, C-424-10 och 425-10

(Ziolkowski/Szeja), fastslår domstolen att för att en unionsmedborgare ska
anses ha vistats lagligt är det inte tillräckligt att ha vistats i fem år under
nationell lagstiftning, utan man måste ha uppfyllt villkoren i artikel 7(1) i
direktivet.
Perioder av bosättning som fullgjorts före det att en persons
medborgarskapsland anslöt sig till unionen kan tillgodoräknas, om
villkoren enligt art. 7(1) var uppfyllda.
MIÖD fattade 2 juni 2010 beslut i ett ärende (MIG 2010:14) om

uppehålls- och arbetstillstånd. Bedömningen var att det vid genomförandet
av rörlighetsdirektivet i förarbetena uttalades att en innehavare av EES-
tillstånd som uppfyller kravet på fem års hemvist i Sverige efter
genomförandet av direktivet skulle komma att ha permanent uppehållsrätt
i Sverige. Sökanden, som haft ett 5-årigt EES-tillstånd, bedömdes därför
ha permanent uppehållsrätt även om sökanden inte uppfyllt kraven på
(härledd) uppehållsrätt under sin vistelse.
53
MIG 2010:14 följdes under en period av Migrationsverket men efter

Ziolkowski- och Dias-domarna ändrade Migrationsöverdomstolen i MIG
2012:10 sin praxis i enlighet med dessa och Europadomstolens tolkning
har företräde. Begreppet laglig vistelse anses nu innefatta vistelse i
enlighet med villkoren i rörlighetsdirektivet.
Det är således inte tillräckligt att en EES-medborgare vistats här i fem år

utan han eller hon måste också ha uppfyllt kraven på uppehållsrätt.
Detsamma gäller tredjelandsmedborgare som är eller varit anhöriga.
Observera reglerna om bibehållen uppehållsrätt vid bedömning av detta
krav.
Fängelsestraff bryter vistelsetid

EU-domstolen har i dom den 16 januari 2014 i mål C-378/12 uttalat att
artikel 16.2 och 16.3 i direktiv 2004/38 ska tolkas så, att stadigvarande
uppehåll avbryts av perioder i den mottagande medlemsstaten under vilka
en tredjelandsmedborgare – som är familjemedlem till en
unionsmedborgare som förvärvat permanent uppehållsrätt i denna
medlemsstat under dessa perioder – avtjänar fängelsestraff.
I mål C-400/12, den 16 januari 2014, har EU-domstolen uttalat att tid då
en unionsmedborgare avtjänar fängelsestraff avbryter den
sammanhängande vistelsetiden och kan inte beaktas som kvalificeringstid
för förstärkt skydd mot utvisning. Det ska dock göras en
helhetsbedömning av huruvida integrationen i den mottagande
medlemsstaten har upphört eller inte och då kan lång vistelsetid beaktas.
I domen behandlar man frågan om fängelsestraff avbryter det

stadigvarande uppehållet i artikel 28.3 i direktivet (och följaktligen
påverkar skyddet mot utvisning). Domstolen uttalar att skyddet mot
utvisning bygger på graden av den berörda personens integration i den
mottagande medlemsstaten. Ju högre grad av integration, desto högre bör
skyddet mot utvisning vara. Om tid för avtjänande av fängelsestraff skulle
beaktas för förvärv av PUR eller förstärkt skydd, skulle det stå i strid med
rörlighetsdirektivets syfte att främja integration. EES-medborgarens
stadigvarande vistelse avbryts därför som huvudregel när personen
avtjänar fängelsestraff.
Vad gäller vid fotboja? Reglerna om fotboja finns i lag (1994:451) om

intensivövervakning med elektronisk kontroll. Enligt 1 § är lagen
tillämplig vid verkställighet av dom på fängelse, dock inte fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, om den dömde skall avtjäna
fängelse i högst sex månader.
Den som är dömd till högst sex månaders fängelse kan ansöka om att
avtjäna straffet genom intensivövervakning med elektronisk kontroll, så
kallad fotboja. Det innebär således att en person som avtjänar sitt straff
54
genom fotboja ursprungligen har dömts till fängelse. En period med

fotboja ska därför anses bryta uppehållsrätten.
Separerade makar
Makar som separerat men inte inlett förfarande om äktenskapsskillnad
fortsätter att härleda uppehållsrätt till varandra. Se domstolens dom C-
244/13 och avsnittet Make, registrerad partner och sambo.
Korsvis överföring av medel

En relativt vanlig situation är att en EES-medborgare som bosatt sig här
med sin partner, som är tredjelandsborgare, efter en tid upphör med den
verksamhet som låg till grund för uppehållsrätten och inte längre uppfyller
kraven för den fria rörligheten. Under denna tid arbetar
tredjelandsmedborgaren och försörjer familjen. Frågan är då om familjen
uppfyller kraven på fri rörlighet. Migrationsverkets bedömning är att
korsvis överföring av medel mellan familjemedlemmarna i denna situation
är godtagbar. Så länge familjen inte kan anses ligga samhället till last
kvarstår uppehållsrätten och familjen kan anses ha vistats lagligt i Sverige.
Beräkning av femårsperioden
Permanent uppehållsrätt kan enligt avgörande C-424-10 och 425-10
(Ziolkowski/Szeja) tjänas in under tid då den sökande ännu inte var EU-
medborgare. Det innebär att perioder där en tredjelandsmedborgare vistats
i en medlemsstat före det att denna person blev EU-medborgare, genom att
personens medborgarstat anslöt sig till unionen, kan ligga till grund för
permanent uppehållsrätt, under förutsättning att personen uppfyllde kraven
enligt artikel 7.1 under vistelsen. Jfr även MIG 2012:10.
En angränsande fråga är om en EU-medborgare som vistats lagligt i ett

annat medlemsland i fem år men som uppnådde fem års vistelse före den
30 april 2006 (då institutet permanent uppehållsrätt infördes) och därefter
inte vistats lagligt förvärvar uppehållsrätt? Denna situation behandlas i
EU-domstolens dom av den 7 oktober 2010, C-162/09 Lassal. I denna
dom klargörs att fortlöpande uppehållsperioder på fem år som slutförts
före tidpunkten för införlivandet av direktiv 2004/38, det vill säga den 30
april 2006, i enlighet med unionsrättsliga instrument från tiden före denna
tidpunkt, ska beaktas med avseende på förvärv av permanent uppehållsrätt
enligt artikel 16.1 i direktivet.
Det spelar ingen roll att det gått några månader mellan det att femårs-
gränsen uppnåddes och ansökan om intyg om permanent uppehållsrätt
eller att den sökande inte arbetat under denna tid. Den permanenta
uppehållsrätten inträder efter fem års laglig vistelse oavsett om EU-
medborgaren ansöker om intyg om detta eller inte. Den behöver inte
fastställas genom något beslut och EU-medborgaren behöver inte heller
uppfylla några villkor enligt direktivet när väl permanent uppehållsrätt har
förvärvats.
55
Den permanenta uppehållsrätten kan bara upphöra om EU-medborgaren

vistats utanför Sverige i mer än två på varandra följande år (3 a kap. 9 §
UtlL).
Utredning
Enligt 3 a kap. 7 § andra stycket UtlF ska permanent uppehållskort
utfärdas senast sex månader efter ansökan, och intyg om permanent
uppehållsrätt utfärdas snarast möjligt.
I samband med utfärdande av intyg om permanent uppehållsrätt och

permanent uppehållskort får Migrationsverket kräva att sökanden visar
upp handlingar som styrker vistelsens längd och handlingar som styrker att
villkoren i övrigt är uppfyllda (3a kap 10 § UtlF).
Vid bedömning av om PUR föreligger är det rimligt att kräva att sökanden
visar upp ett pass/ identitetskort som styrker identiteten samt handlingar
som styrker att man vistats i och haft uppehållsrätt i Sverige under den
erforderliga tiden.
Vid bedömning av om PUK ska utfärdas bör man kräva att sökanden visar
upp ett giltigt pass, handlingar som styrker att familjeanknytningen till
EES- medborgaren kvarstår samt handlingar som styrker att den EES-
medborgare från vilken uppehållsrätten härleds har vistats i och haft
uppehållsrätt i Sverige under vistelsen.
Om personen inte uppfyller villkor för PUR eller PUK måste man innan
beslut ex officio pröva om personen har UR eller rätt till UK, och bevilja
UK i samband med att man avslår ansökan. Om personen saknar såväl UR
som rätt till UK ska personen uppmanas ansöka om uppehållstillstånd, om
så inte sker bör man ta ställning till utvisning.
Barn vars vårdnadshavare inte finns i Sverige

Det förekommer att barn som är EES-medborgare och som inte har någon
vårdnadshavare vistas i Sverige. Fråga uppkommer då om sådana barn kan
ha en självständig uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet.
Det rör sig ofta om barn som av olika anledningar ska bo hos någon
släkting, till exempel för att gå i svensk skola eller för att komma ifrån
problem i föräldrahemmet. Det kan också vara barn som ska vistas på
någon institution för vård eller rehabilitering.
Det finns inga bestämmelser som generellt utesluter att ett barn vars
vårdnadshavare inte finns i Sverige skulle kunna ha uppehållsrätt, om
förutsättningarna för någon av kategorierna är uppfyllda. En allmän
56
förutsättning är dock att barnets vårdnadshavare känner till och har

godkänt barnets vistelse här.
Barnen i rehabiliteringshemmen i exemplet ovan bör kunna betraktas som

tjänstemottagare om vistelsen bekostas av medel från hemlandet och
därmed registreras som en person som har tillräckliga tillgångar.
Detsamma gäller för barn som bor hos släktingar som garanterar deras
försörjning.
I de fall barnet ska bo hos en släkting e.d. rekommenderas att man

meddelar de sociala myndigheterna där barnet ska vistas att barnet finns i
Sverige och saknar vårdnadshavare. Detta bör göras även om man inte har
någon anledning att misstänka att barnet far illa.
Om man inte kan anse att barnets vårdnadshavare utövar vårdnaden s.a.s.
på distans (detta kan vara fallet med utbytesstudenter eller barn i
rehabiliteringshem, som kommer att vistas i Sverige en begränsad tid), ska
ansökan om god man göras.
Uppehållsrätt för personer med lagakraftvunna

avlägsnandebeslut
Företräde för EU-rätten
Om det uppstår en konflikt mellan EU-rättsliga bestämmelser som följer
av EU-förordningar eller EU-direktiv och nationell författning, ska EU-
rättens bestämmelser ha företräde.
I Migrationsverkets verksamhet får det betydelse bl.a. för utlänningar som

har ett lagakraftvunnet beslut om avlägsnande som meddelats av
Migrationsverket eller migrationsdomstol men som samtidigt har
uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet. Observera dock att det som sägs i
detta avsnitt inte gäller om det är allmän domstol som meddelat
utvisningsbeslutet.
Den beskrivna situationen kan uppstå både för EES-medborgare och

tredjelandsmedborgare men i praktiken är det normalt bara
tredjelandsmedborgare som berörs. Vanligast är att en f.d. asylsökande
som fått avslag på sin ansökan anför att han eller hon numera är gift med
en EES-medborgare och därför har uppehållsrätt och bör få stanna i
Sverige på den grunden. Om utlänningen kan visa att han eller hon har
uppehållsrätt så har EU-rätten företräde i ett sådant fall. Uppehållskort ska
då beviljas trots att det finns ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut.
57
I ovanstående fall är det viktigt att göra slagningar i Wilma och kontrollera
om sökande har en eventuell alias-identitet i samband med ansökan om
uppehållskort. Detta kan till exempel vara fallet om en sökande har vistats
under lång tid i Sverige eller det är oklart hur den sökande rest in.
Nytt grundärende
En ansökan om uppehållskort från en person med ett lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut ska handläggas av Migrationsverket som ett
grundärende rörande uppehållskort (UK) och inte hanteras som ett ärende
rörande verkställighetshinder (VUT-ärende). Det är verkets
tillståndsenheter som ansvarar för handläggningen.
Det är vanligt att dessa ärenden inkommer till

förvaltningsprocessenheterna. I vissa brådskande fall kan dessa ta ställning
till inhibition (se nedan). Ärendet om UK överlämnas till en
tillståndsenhet. Observera att det bara är detta ärendet som överlämnas. Ett
eventuellt VUT-ärende ligger alltid kvar på förvaltningsprocessenheten
och ska handläggas där.
Förvaltningsprocessenheterna ska vända sig till tillståndsenheterna enligt

nedan:
FVP Malmö – Tillståndsenhet 1 i Malmö
FVP Göteborg – Tillståndsenhet 1 i Göteborg
FVP Solna - Tillståndsenhet 1 i Solna
FVP Boden – Tillståndsenheten i Boden
Dessa enheter måste vara förberedda på att dessa ärenden kan bli aktuella.
De behöver emellertid inte garantera att det vid varje givet tillfälle finns en
beslutsfattare i tjänst som kan ta ställning till frågan.
Ärendet om UK ska handläggas på sedvanligt sätt och avlägsnandebeslutet

i sig har inte någon betydelse för prövningen. Om den sökande har
uppehållsrätt bör uppehållskort beviljas oavsett vilka skäl den sökande
åberopade i sitt tidigare ärende.
Observera att tillståndsenheten enbart ska pröva om den sökande har

uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet. Eventuella andra skäl som
åberopas måste hanteras enligt reglerna om hinder mot verkställighet och
ska handläggas av en förvaltningsprocessenhet. Eventuellt finns redan ett
öppet VUT-ärende eller också måste ett sådant tas upp.
58
Det här innebär att det kan finnas öppna ärenden både rörande
uppehållskort och verkställighetshinder samt ett pågående
verkställighetsarbete och att det är nödvändigt med ett nära samarbete
mellan tillståndsenheten och förvaltningsprocessenheten. Likaså är det
viktigt att hålla sambandet med den mottagningsenhet - eller i
förekommande fall polismyndighet - som ansvarar för verkställigheten.
Inhibition
För att inte riskera att avlägsnandebeslutet verkställs under tiden
tillståndsenheten prövar ärendet om UK är det i regel nödvändigt att
inhibera verkställigheten med stöd av 12 kap.13 § UtlL. Frågan om
inhibition bör prövas skyndsamt. Om UK beviljas ligger
inhibitionsbeslutet kvar.
Tredjelandsmedborgare anställda hos företag i ett

EES-land
Tredjelandsmedborgare som är bosatta i ett EES-land utan att vara
medborgare där och som är anställda på ett företag i detta land och som
ska arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande
är undantagna från kravet på arbetstillstånd (5 kap. 2 § 4 UtlF).
Undantaget gäller under den tid som det tillfälliga arbetet pågår.
Om vistelsen i Sverige varar längre än tre månader krävs dock UT. Enligt
4 kap. 17 § tredje stycket UtlF får UT beviljas efter inresan.
Observera att undantaget i 5 kap. 2 § 4 UtlF inte omfattar ett eventuellt

krav på visering. Om utlänningen saknar visering eller uppehållstillstånd
bör en ansökan aktualiseras hos Migrationsverket. I brådskande fall bör
nödfallsvisering kunna beviljas.
Uppehållstillstånd för schweiziska medborgare

Rätten för schweiziska medborgare och deras familjemedlemmar att resa
in och vistas i Sverige bedöms enligt de regler om fri rörlighet som gällde
före den 30 april 2006 då rörlighetsdirektivet började tillämpas. För dem
gäller alltså krav på UT efter tre månaders vistelse i landet.
Vad gäller förutsättningarna för att bevilja UT för schweiziska

medborgare hänvisas till handbokens kapitel 42 och de delar av detta som
handlar om UT för varaktigt bosatta i andra EU-stater. Även dessa
behandlas nämligen enligt de äldre EES-reglerna och i huvudsak gäller
samma förutsättningar för att bevilja UT för varaktigt bosatta i andra EU-
stater och schweiziska medborgare (4 kap. 9 § UtlF). Dock behöver inte
59
schweiziska medborgare ha något EG-uppehållstillstånd för varaktigt

bosatta för att beviljas UT.
Uppehållstillståndskort (med biometri) utfärdas för Schweiziska

medborgare och deras anhöriga.
Uppehållstillstånd på nationell grund

I det här avsnittet behandlas frågor som rör EES-medborgare och
familjemedlemmar som ansöker om UT eller PUT enligt nationella regler.
Allmänt
EES-medborgare och deras familjemedlemmar kan inte beviljas UT
grundat på EU-rätten. Däremot kan de ansöka om UT enligt nationella
regler om de så önskar. Det kan t.ex. vara fråga om en EES-medborgare
som inte har någon uppehållsrätt men som har anknytning till en svensk
medborgare eller en tredjelandsmedborgare. Det finns inte något hinder
mot att bevilja UT även om personen i fråga har uppehållsrätt.
För en EES-medborgare som inte har någon uppehållsrätt gäller kravet på

uppehållstillstånd efter tre månaders vistelse.
EES-medborgare och deras familjemedlemmar (oavsett medborgarskap) är

undantagna från kravet på ansökningsavgift (8 kap. 5 § andra stycket 3
UtlF).
Uppehållstillstånd efter inresan

En ansökan om uppehållstillstånd från en EES-medborgare får ges in och
prövas efter inresan (4 kap. 17 § första stycket UtlF). Detsamma gäller för
ansökan som görs av EES-medborgarens familjemedlemmar oavsett
medborgarskap, enligt definitionen i 3a kap 2§ UtlL, vilket innebär att
blivande makar/sambos är undantagna. (4 kap. 17 § andra stycket UtlF).
EES-medborgare har alltid rätt att få en an ansökan om UT prövad efter

inresan oavsett om de uppfyller villkoren för fri rörlighet enligt
rörlighetsdirektivet. Rätten till prövning efter inresan är kopplad till
medborgarskapet.
Uppehållstillstånd för besök

För EES-medborgare som vill stanna längre i landet än tre månader enbart
för besök (släkt- eller turistbesök) bör normalt nationella regler tillämpas,
om de inte uppfyller kraven på uppehållsrätt exempelvis genom
tillräckliga medel för vistelsen. Det innebär att de bör ansöka om UT
enligt 5 kap. 10 § UtlL. Observera undantaget från ansökningsavgift.
60
Uppehållstillstånd för den som har uppehållskort

Det är vanligt att tredjelandsmedborgare som beviljats uppehållskort efter
en tid kommer och söker uppehållstillstånd på anknytning enligt nationella
grunder. Något hinder mot att ha både uppehållskort och UT finns inte, så
om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda bör UT på uppskjuten
invandringsprövning beviljas, jfr UM 3289-08.
Vem kan vara anknytningsperson

För att beviljas uppehållstillstånd enligt nationella regler krävs enligt
praxis att anknytningspersonen har PUT eller i vart fall ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd som gäller i minst ett år och dessutom har välgrundade
utsikter att få PUT.
Viss oklarhet har dock rått tidigare rörande möjligheten för en person med
enbart uppehållsrätt att vara anknytningsperson enligt 5 kap. 3 § UtlL.
Migrationsöverdomstolens har i avgörande den 28 augusti 2017, MIG

2017:17 (mål nr UM 9280-16 och UM 9281-16) kommit fram till att en
utlänning som har permanent uppehållsrätt i Sverige har en sådan stark
rätt att vistas här att det är möjligt att bevilja uppehållstillstånd på grund
av anknytning till den personen.
Till grund för ansökningarna åberopades anknytning till en i Sverige bosatt

chilensk medborgare med permanent uppehållsrätt, som var make respektive
far till sökandena.
Migrationsverket avslog ansökningarna om uppehålls- och arbetstillstånd med
motiveringen att den person som sökandena åberopade anknytning till hade
permanent uppehållsrätt och inte uppehållstillstånd i Sverige.
Mot bakgrund av Migrationsöverdomstolens dom MIG 2016:9 kunde han
därför inte utgöra anknytningsperson i sökandenas ärenden enligt
Migrationsverket eftersom den åberopade anknytningspersonen inte var EES-
medborgare kunde sökandena inte heller härleda uppehållsrätt från honom.
Det förelåg inte heller synnerligen ömmande omständigheter, eller någon
annan grund för att bevilja uppehållstillstånd.
Den fråga som skulle prövas var om en anknytningsperson med permanent

uppehållsrätt kan utgöra anknytningsperson vid en ansökan om
Domstolen angav i sin dom att för en utlänning krävs i regel att han eller hon
har permanent uppehållstillstånd i Sverige för att kunna vara
anknytningsperson. Detta gäller dock inte nordiska medborgare eftersom de är
undantagna från kravet på uppehållstillstånd.
Personer som har uppehållsrätt enligt 2 kap. 8 b § 2 utlänningslagen är också

61
undantagna från kravet på uppehållstillstånd för att ha rätt att vistas i Sverige.
I rättsfallet MIG 2016:9 uttalade domstolen att uppehållstillstånd inte kan

grundas på anknytning till en person som enbart har uppehållsrätt. Skillnaden
i aktuellt ärende jämfört med fallet i MIG 2016:9 är att den åberopade
anknytningspersonen inte enbart har uppehållsrätt utan permanent
uppehållsrätt.
Denna innebär en rätt att vistas här utan villkor och kan endast upphöra om
utlänningen har vistats utanför Sverige i mer än två på varandra följande år.
Den kan varken förändras från en dag till en annan eller löpa ut. Om
klagandena skulle beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning skulle en
sådan situation som i MIG 2016:9 inte uppstå, dvs. att de skulle ges en mer
beständig rätt att vistas i Sverige än den som tillkommer anknytningspersonen
själv.
En person med permanent uppehållsrätt har en rätt att vistas i Sverige som är
fullt jämförbar med vad som krävs av en sådan anknytningsperson som avses i
5 kap. 3 § och 3 a § utlänningslagen.
Nästa fråga var om omständigheten att permanent uppehållsrätt kan härledas

ur det självständiga regelsystemet som gäller för uppehållsrätt, i sig kan anses
utgöra hinder mot att godta att uppehållstillstånd grundas på den åberopade
Domstolen menade att om en enhetlig och icke diskriminerande tillämpning

av bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av anknytning ska kunna
upprätthållas måste även, i enlighet med förarbetena, andra utlänningar än
nordiska medborgare kunna vara anknytningspersoner utan krav på
uppehållstillstånd, om de har en stark rätt att vistas i Sverige. En person med
permanent uppehållsrätt kan därför vara en sådan anknytningsperson som
avses i 5 kap. 3 och 3 a §§
PUT på grund av vistelse i enlighet med EU-rätten

En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under
minst fem år har permanent uppehållsrätt (3 a kap. 6 § UtlL).
Bestämmelsen grundar sig på artikel 16.1 i rörlighetsdirektivet
Bestämmelserna om permanent uppehållsrätt hindrar dock inte att en EES-

medborgare i vissa fall kan ansöka om och beviljas permanent
uppehållstillstånd (PUT). En EES-medborgare kan ha både permanent
uppehållsrätt och PUT. Uppehållstillstånd är en fråga som enbart berörs av
nationell rätt och påverkas inte i sig av bestämmelserna om uppehållsrätt.
Likaså påverkas inte frågan om uppehållsrätt av nationell rätt.
62
PUT på andra grunder

En EES-medborgare kan få PUT på andra grunder än att han eller hon
vistats fem år i Sverige med EES-tillstånd. Det gäller t.ex. en EES-
medborgare som fått UT på grund av anknytning. I sådana fall beviljas
PUT enligt de vanliga förutsättningarna som gäller enligt utlänningslagen,
under förutsättning att referenspersonen har PUT eller PUR, eller är
svensk eller nordisk medborgare.
En person som uppfyller kraven för att beviljas PUT kan inte vägras detta
enbart på den grunden att han eller hon redan är registrerad, har ett
uppehållskort eller ett EES-tillstånd. Registreringen, uppehållskortet eller
EES-tillståndet kan inte heller återkallas enbart på grund av att ett PUT har
beviljats. En sådan person kan därför komma att ha dubbla tillstånd eller
vara både registrerad och ha UT.
Det är inte ovanligt att tredjelandsmedborgare som är gifta med EES-

medborgare och har EES-tillstånd eller uppehållskort ansöker om PUT.
Frågan är vilken anknytning som fordras för att PUT ska beviljas en EES-
medborgare eller en familjemedlem som redan har ett EES-tillstånd eller
ett uppehållskort?
Vid uppskjuten invandringsprövning kan PUT beviljas efter två år, om

anknytningen består eller om den sökande förvärvat anknytning till
arbetsmarknaden. Detta innebär dock inte att motsvarande rätt till PUT
finns för den som har uppehållsrätt eller ett uppehållskort och som har
vistats två år i landet. Förutsättningarna som gäller i de båda situationerna
är inte desamma, eftersom det nationella tillståndet syftar till permanent
bosättning, medan uppehållsrätten eller uppehållskortet avser en vistelse
som i vart fall principiellt är av tillfällig karaktär. Vid uppskjuten
invandringsprövning kan PUT beviljas efter två år, om anknytningen
består och om referenten är svensk eller nordisk medborgare eller har PUT
eller PUR. I andra fall bör fortsatt tidsbegränsat uppehållstillstånd
utfärdas. Detta för att inte anknytningspersonen ska få en bättre rätt än
referenspersonen. Har förhållandet upphört blir situationen annorlunda.
Det bör normalt inte räcka med enbart två års anknytning till
arbetsmarknaden för att en tredjelandsmedborgare ska anses ha förvärvat
sådan anknytning till landet att PUT bör beviljas. Om synnerliga skäl
föreligger kan tillstånd beviljas enligt 5 kap. 3a § 3 stycket 3. Det går inte
att generellt ange vilka skäl som krävs för att en sådan anknytning ska ha
uppkommit utan detta måste avgöras i det enskilda fallet. Ärendet bör i
första hand prövas enligt reglerna om bibehållen uppehållsrätt enligt 3a
kap. Utlänningsförordningen.
Asylsökande unionsmedborgare
63
I beslut från januari 2007 rörande asylsökande EES-medborgare, som

styrkt sin identitet, bedömde Migrationsverket att rätten till tre månaders
vistelse inte bröts på grund av asylansökan. Själva asylansökan avslogs
som uppenbart ogrundad men något beslut om avvisning fattades inte mot
bakgrund av att de sökande styrkt sin identitet och därmed hade rätt till tre
månaders vistelse från inresan. Beslutet fattades av Migrationsverkets
rättschef och finns inlagt i Lifos under rubriken vägledande beslut från
Migrationsverket.
Enligt ett tilläggsprotokoll till Amsterdamfördraget ska Europeiska

unionens råd underrättas om en EU-medborgare söker asyl i en annan
medlemsstat. Denna rapportering sker direkt via Migrationsverkets
statistiksystem och den enhet som handlägger asylansökan behöver inte
rapportera något, se även 7 kap. 16 § UtlF. Enligt asylprotokollet till
Amsterdamfördraget ska en ansökan om asyl behandlas med utgångspunkt
att den är uppenbart ogrundad. Samtliga EU:s medlemsstater bedöms vara
s.k. säkra ursprungsländer enligt Asylprocedurdirektivet.
Avvisning av EES-medborgare och deras

familjemedlemmar
EES-medborgare
EES-medborgare som saknar ett giltigt pass eller ID-kort och inte på annat
sätt kan styrka sin identitet kan avvisas vid inresan (8 kap 8§ UtlL)
EES-staterna har en skyldighet att underlätta inresa för personer som

omfattas av den fria rörligheten och om EES-medborgaren kan anses ha
styrkt sin identitet trots avsaknad av pass eller ID-kort får han eller hon
resa in ändå. Frågan om hur man ska kunna underlätta inresan måste lösas
i varje enskilt fall. Några omfattande efterforskningar från myndigheterna
kan inte krävas utan det är personen som måste visa sin rätt till inresa och
denna rätt bör styrkas snabbt och på ett enkelt sätt. Om inresa medges bör
personen i fråga uppmanas att snarast kontakta sitt hemlands ambassad för
att ordna ID-frågan.
Avvisning av en EES-medborgare vid inresan och tre månader därefter

kan också ske med hänsyn till allmän ordning och säkerhet (8 kap 11 §
UtlL). Efter tre månader kan en EES-medborgare som har uppehållsrätt
utvisas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet (8 kap. 11 § 2 st
UtlL).
I dom 2011-04-08 från Förvaltningsrätten i Göteborg (UM 832-11)

framgår att det faktum att en EES-medborgare ägnar sig åt prostitution
inte är tillräckligt för att avvisning ska kunna ske med hänsyn till allmän
ordning och säkerhet. JO har emellertid i uttalande den 1 november 2012,
dnr 4468-2012, tvärtemot vad MD tyckte i det aktuella målet, ansett att det
64
går bra att avvisa prostituerade EU-medborgare p.g.a. allmän ordning och
säkerhet. Migrationsverket har därefter följt JO:s uttalande.
Se vidare avsnittet Utvisning på grund av hänsyn till allmän ordning och

säkerhet.
Avvisning kan också ske om EES-medborgaren efter inresan i Sverige

utgör en orimlig belastning av biståndssystemet enligt socialtjänstlagen.
Avvisning på denna grund kan dock inte ske om personen ifråga har
uppehållsrätt (8 kap 9 § 2 st. UtlL)
Avvisning får inte vara en automatisk påföljd av att det sociala

biståndssystemet anlitats. Uttrycket belastning ska tolkas så att det avser
mer än ett enstaka anlitande av biståndssystemet (prop. 2005/06:77 s.193).
Det kan anmärkas att EU-rätten inte innehåller några förpliktelser för
medlemsstaterna att bevilja socialt bistånd till EES-medborgare, som ännu
inte har fått arbete eller på annat sätt blivit ekonomiskt aktiva.
Skyldigheten att ge bistånd till sådana personer regleras av nationell
lagstiftning (i Sverige socialtjänstlagen). Sverige har inte utnyttjat den
möjlighet att göra vissa undantag från skyldigheten att utge socialt bistånd
som finns i artikel 24.2 i rörlighetsdirektivet.
För mer information om detta se Socialstyrelsens vägledning EG-rätten

och Socialtjänsten som finns tillgänglig på Socialstyrelsens hemsida.

För tredjelandsmedborgare som omfattas av den fria rörligheten gäller i
princip samma regler om avvisning vid inresan som för EES-medborgare.
De kan alltså avvisas om de saknar pass eller visering, eller visar sig
utgöra en orimlig belastning för biståndssystemet, enligt ovan nämnda
lagrum.
Inskränkningen av möjligheterna till avvisning bygger bl.a. på artikel 5.4 i

rörlighetsdirektivet som i sin tur bygger på den tidigare nämnda MRAX-
domen (C-459/99). Enligt domen kan ett medlemsland inte vid gränsen
avvisa en tredjelandsmedborgare som är make till en medborgare i ett
medlemsland och som försöker resa in utan giltigt identitetskort eller pass
eller i förekommande fall visering, när tredjelandsmedborgaren kan styrka
sin identitet och äktenskapsbandet. Domen behandlar i och för sig endast
äkta makar, men motsvarande torde gälla även för övriga
familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § UtlL.
Vilken myndighet beslutar om avvisning

Om det finns förutsättningar för avvisning i samband med inresan, gäller
de allmänna bestämmelserna i 8 kap. 17§ UtlL om ansvarsfördelningen
mellan polisen och Migrationsverket för beslut i avvisningsärenden.
65
Utvisning av EES-medborgare och deras

familjemedlemmar
En EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-medborgare som
har vistats i Sverige längre än tre månader och som inte har uppehållsrätt,
får utvisas om han eller hon uppehåller sig här men saknar de tillstånd som
krävs för att få uppehålla sig i landet (8 kap 10 § UtlL).
Utvisning kan alltså bli aktuell först efter tre månaders vistelse. Utvisning
bör i normalfallet först övervägas sedan personen uppmanats att söka
uppehållstillstånd på nationell grund och det konstaterats att personen inte
vill ansöka eller inte kan få uppehållstillstånd.
Om en ansökan om UT avslås ska beslutet förenas med ett beslut om av-

eller utvisning, om inte särskilda skäl talar emot detta (8 kap. 16 § UtlL).
Bestämmelsen gäller även EES-medborgare. Den omständigheten att
ärendet rör en EES-medborgare inte är i sig ett särskilt skäl för att
underlåta avlägsnande.
Det kan finnas särskilda skäl att underlåta att besluta om av- eller
utvisning. Om EES-medborgaren har uppehållsrätt men ändå ansökt om
UT ska självfallet inget avlägsnandebeslut fattas. Det kan även vara så att
sökanden antas befinna sig utomlands eller att det är osäkert om ansökan
fortfarande är aktuell, eller att EES-medborgaren uttryckligen förklarar att
han eller hon avser att lämna landet och det saknas anledning att misstro
detta.
Hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa
Grundläggande principer
Enligt artikel 27.1 i rörlighetsdirektivet får medlemsländerna begränsa den
fria rörligheten för EES-medborgare och deras familjemedlemmar av
hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.
Det är inte möjligt att exakt ange vad som krävs för att en medlemsstat ska
få åberopa hänsyn till allmän ordning eller säkerhet men av artikel 27 i
rörlighetsdirektivet framgår bland annat
 att sådana hänsyn inte får åberopas för att tjäna ekonomiska syften,
 att åtgärder av sådana hänsyn ska överensstämma med
proportionalitetsprincipen,
 att åtgärderna ska grunda sig enbart på den berörda personens eget
uppförande,
 att allmänpreventiva hänsyn inte får tas,
 att tidigare domar för brott inte i sig ska utgöra anledning att vidta
sådana åtgärder samt
66
 att den berörda personens beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt
och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse.
Ytterst är det EU-domstolen som genom sina domar avgör vad som avses
med hot mot allmän ordning och säkerhet. Förutsättningarna ovan bygger
på EU-domstolens praxis och innebär bland annat att det måste vara fråga
om brott eller andra beteenden som innebär ett allvarligt hot mot samhället
och dess invånare för att den fria rörligheten ska få begränsas.
För svenskt vidkommande kan några åtgärder med hänsyn enbart till
allmän hälsa knappast komma ifråga när det gäller rätten till inresa och
vistelse. Vi har t.ex. ingen nationell bestämmelse som medger avvisning
på grund av hälsoskäl.
Utvisning på grund av hänsyn till allmän ordning och

säkerhet
Särskilda bestämmelser gäller om utvisning av EES-medborgare och deras
familjemedlemmar på grund av hänsyn till allmän ordning och säkerhet (8
kap. 11 § UtlL).
EES-medborgare och deras familjemedlemmar får utvisas av hänsyn till

allmän ordning och säkerhet trots att de har uppehållsrätt. Om de har
permanent uppehållsrätt krävs det synnerliga skäl för utvisning (8 kap 14 §
UtlL). I propositionen (2005/06:77 s. 195) sägs följande om denna
bestämmelse.
Härigenom införs en särskild grund för utvisning av utlänningar med

uppehållsrätt. Detta är föranlett av att utlänningar med uppehållsrätt inte
kommer att behöva uppehållstillstånd för att vistas i Sverige, vilket
innebär att de möjligheter som 2005 års utlänningslag ger att t.ex. på
grund av förväntad brottslighet vägra en utlänning uppehållstillstånd eller,
i vissa fall, återkalla uppehållstillståndet, inte kommer att vara tillämpliga
på dessa utlänningar.
Beslut om utvisning enligt 8 kap. 11 § UtlL fattas av Migrationsverket och

kan överklagas till migrationsdomstol.
Frågan om eventuell utvisning kan komma upp i olika sammanhang t.ex. i

en ansökan om uppehållskort eller uppehållstillstånd då en slagning i
MR/BR i regel görs. Det finns inte något stöd för att vägra uppehållskort
med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet. Däremot kan alltså frågan
om utvisning aktualiseras. Om frågan om utvisning kan bedömas först i ett
senare skede, t.ex. på grund av att personen bara är misstänkt för brott
eller att en dom har överklagats, så bör uppehållskort utfärdas om det finns
grund för detta.
67
Utvisning enligt 11 § får endast ske om utlänningens eget beteende utgör

ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande
samhällsintresse. Tidigare domar får inte i sig utgöra skäl för ett sådant
beslut, inte heller ekonomiska intressen (8 kap 11 § UtlL).
Frågan är då vad som kan utgöra sådana skäl att de kan ligga till grund för
en utvisning med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. I första hand
måste de i paragrafen angivna allmänna principerna beaktas. Det innebär
t.ex. att tidigare domar för brott inte i sig ska medföra utvisning. Trots det
torde upprepad brottslighet där brotten inte ligger alltför långt tillbaka och
inte är bagatellartade kunna vara tillräckligt för att överväga utvisning. Ett
enstaka brott, om det är mycket grovt, kan vara tillräckligt. Se domarna
MIG 2008:46, MIG 2009:21. I den förra domen berörs frågan om
upprepad brottslighet längre bak i tiden. I den senare domen bedömdes ett
enstaka grövre brott vara tillräckligt för att en person skulle anses utgöra
ett hot mot allmän ordning och säkerhet. I MIG 2007:10 redogörs för
domstolens praxis.
Viss ledning ges också i prop. 2005/06:77 s. 195 där det bland annat
hänvisas till 5 kap. 17 §, 8 kap. 1 § första stycket 5-6 och 8 kap. 2 § första
stycket 1-5 UtlL samt till lagen om särskild utlänningskontroll.
När fråga uppstår om av- eller utvisning av en EES-medborgare eller

familjemedlem till en sådan, ska hänsyn tas till utlänningens ålder,
hälsotillstånd, familjesituation, ekonomiska situation samt sociala och
kulturella integrering i Sverige. Hänsyn ska också tas till hur länge
utlänningen har vistats i Sverige och till banden till ursprungslandet (8 kap
13 § UtlL). Även övriga omständigheter i det enskilda fallet ska beaktas.
Om en EES-medborgare eller familjemedlem har permanent uppehållsrätt

eller uppehållskort får utvisning ske endast om det finns synnerliga skäl (8
kap 14 § 1 st). EES-medborgare som är barn eller har vistats i Sverige de
tio närmast föregående åren får utvisas endast om det är oundgängligen
nödvändigt med hänsyn till allmän säkerhet (8 kap 14 § 2 o 3 st)
Detta grundar sig på rörlighetsdirektivets artikel 28 om skydd mot

utvisning. Enligt denna artikels andra punkt får utvisning av personer med
PUR eller PUK inte ske utan att det föreligger ett allvarligt hot mot allmän
ordning och säkerhet.
Enligt samma artikels tredje punkt får utvisning av unionsmedborgare inte

ske om dessa uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten under de tio
föregående åren, om inte beslutet grundar sig på tvingande hänsyn till
allmän säkerhet. Dessa omständigheter ansågs föreligga i EU-domstolens
dom av 23 november 2010, C-145/09 Panagiotis Tsakouridis. I detta fall
hade personen ifråga ägnat sig åt narkotikahandel i organiserad form.
EU-domstolens dom den 2 maj 2018 i de förenade målen C-331/16 och C-

366/16 (K. och H.F), stora avdelningen anges följande.
68
En unionsmedborgare eller en tredjelandsmedborgare som är

familjemedlem till en unionsmedborgare och som nekats
flyktingstatusförklaring på grund av sådana brott som anges i artikel 12.2
skyddsgrundsdirektivet, medför inte automatiskt att endast närvaron i
medlemsstaten utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet som avses i
artikel 27.2 rörlighetsdirektivet.
Det måste göras en individuell bedömning av om det föreligger ett

verkligt, faktiskt och tillräckligt hot mot ett grundläggande
samhällsintresse. I denna helhetsbedömning ska beaktas vilka brott som
personen har begått, hur grova de är, i vilken utsträckning personen själv
har varit inblandad och om det eventuellt finns ansvarsgrunder, liksom om
personen fällts till ansvar för brotten av domstol.
Det ska även beaktas vilken tid som gått sedan brotten begicks och
personens senare beteende, särskilt om personen fortfarande har en
benägenhet att kränka grundläggande värden som mänsklig värdighet och
mänskliga rättigheter.
Artikel 28.3 a rörlighetsdirektivet kan inte tillämpas på en

unionsmedborgare som inte har PUR enligt artikel 16 och 28.2.
Se även migrationsverkets rutinhandbok när fråga kommer upp om

utvisning av EU-medborgare efter anmälan från polismyndigheten.
Praxis
Nedan redovisas några domar från EU-domstolen som har betydelse för
tillämpningen av åtgärder som vidtas av hänsyn till allmän ordning och
säkerhet.
Flera av de ovan nämnda principerna återfinns i domarna i mål 30/77

(Bouchereau) och i de förenade målen 115/81 och 116/81 (Adoui och
Cornuaille).
C-348/96 (Calfa) häri slår domstolen fast att en straffrättslig påföljd som
består i automatisk utvisning på livstid inte är förenlig med EU-rätten.
Denna princip utvecklas i de förenade målen C-482/01 och C-493/01
((Orfanopoulos och Oliveri) där det bland annat konstateras att utvisning
överhuvudtaget inte kan vara en automatisk påföljd.
C-145/09 (Tsakouridis) behandlar när en person som vistats 10 år i en
medlemsstat (och därmed har ett stärkt skydd mot utvisning) kan utvisas.
C-349/06 (Polat) handlar om upprepade brott av mindre svårighetsgrad.
Återreseförbud
Ett avlägsnandebeslut som rör en EES-medborgare eller hans eller hennes
familjemedlem (oavsett medborgarskap) får förenas med återreseförbud
endast om beslutet fattas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet
(8 kap. 23 § andra stycket UtlL). Det innebär att återreseförbud inte ska
69
ges till en EES-medborgare eller familjemedlem till en sådan annat än om

Migrationsverket utvisar denne med stöd av 8 kap. 11 § UtlL. I detta fall
kan utvisningen förenas med återreseförbud.
Verkställighet
Verkställighet av beslut om av- eller utvisning rörande en EES-
medborgare eller familjemedlem till en sådan får ske tidigast fyra veckor
från den dag personen fick del av beslutet, om det inte finns synnerliga
skäl för att verkställa beslutet (12 kap 15 § UtlL).
Överklagande
Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt får överklagas till en
migrationsdomstol (14 kap 5b § UtlL)
Det innebär att avslag om PUR och PUK liksom avslag på UK kan
överklagas och ska förses med överklagandehänvisning.
Migrationsverkets beslut att avslå en viseringsansökan för en person som

omfattas av den fria rörligheten kan överklagas (14 kap. 5a § andra stycket
UtlL). Ett sådant beslut måste också alltid motiveras (13 kap. 10 § andra
stycket UtlL).
Hantering av överklagande
Skrivelser som kan tolkas som överklaganden avseende beslut om
UR/PUR eller UK/PUK ska behandlas som överklaganden. Beslutande
enhet tar ställning till omprövning (jfr 13:13 UtlL). Man gör en rätt-
tidsprövning enligt den allmänna regeln om tre veckor och avvisar om det
är för sent. Beslut om omprövning sker som i andra ärenden.
Om överklagandet inkommit i rätt tid överlämnas det till

förvaltningsprocessenhet för fortsatta åtgärder.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Ställning som varaktigt bosatt Skapad 2015-05-08
Uppdaterad
2019-09-13
Ställning som varaktigt bosatt i Sverige
Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning
Förutsättningar för att beviljas ställning som varaktigt bosatt
Personkretsen
Flyktingar och alternativt skyddsbehövande omfattas numera
Schweiziska medborgare kan beviljas ställning som varaktigt bosatta
Vistelsetid som bosatt i Sverige
Särskilda regler för innehavare av EU-blåkort
Särskilda regler för flyktingar och alternativt skyddsbehövande
Försörjningskrav
EG- eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta
Särskilt rörande blåkortsinnehavare
Särskilt rörande flyktingar och alternativt skyddsbehövande
Sverige har beviljat internationellt skydd
En annan medlemsstat har beviljat internationellt skydd
Handläggningstider, överklagande m.m.
Återkallelse av ställning som varaktigt bosatt
Utvisning av varaktigt bosatta som är flyktingar eller alternativt
skyddsbehövande
Återtagandeskyldighet
Återtagande av flyktingar och alternativt skyddsbehövande
Återtagande av person med ställning som varaktigt bosatt i Sverige
Former för återtagandet
Anmälan
Nationell kontaktpunkt
Direktivet om varaktigt bosatta

tredjelandsmedborgares ställning
I det här kapitlet behandlas tillämpningen av rådets direktiv 2003/109/EG
av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares
ställning1 såvitt avser villkoren för att förvärva ställning som varaktigt
bosatt i Sverige. När det i fortsättningen refereras till ”direktivet” är det
1
EUT L 16, 23.1.2004, s. 44–53, Celex 32003L0109.
detta direktiv, i dess lydelse efter ändringarna genom ändringsdirektivet2,
som avses.
Villkoren för att bevilja uppehållstillstånd för en tredjelandsmedborgare

som förvärvat ställningen som varaktigt bosatt i en annan EU-stat
behandlas i Migrationshandbokens kapitel ”Uppehållstillstånd för
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare från andra EU-stater”.
Räckvidden av direktivet om varaktigt bosatta har utökats genom

ändringsdirektivet till att även omfatta personer som beviljats
internationellt skydd. Lagändringarna till följd av ändringsdirektivet
trädde i kraft den 1 maj 2014 (prop. 2013/14:83).
I samband med lagändringarna den 1 maj 2014 togs definitionen av

”tredjelandsmedborgare” bort ur utlänningslagen (2005:716) (UtlL). Som
en följd av detta kan numera även schweiziska medborgare och EES-
medborgare som inte är EU-medborgare beviljas ställning som varaktigt
bosatta (prop. 2013/14:83 s. 35).
Det ursprungliga direktivet genomfördes i svensk lagstiftning genom

proposition 2005/06:77 och bestämmelserna om varaktigt bosatta återfinns
framför allt i kapitel 5 a utlänningslagen och kapitel 4
utlänningsförordningen (2006:97) (UtlF).
Observera att Danmark, Irland och Storbritannien, på grund sina speciella

villkor för anslutningen till EU, inte omfattas av direktivet (skäl 25 och 26
i ingressen till direktivet om varaktigt bosatta).
Direktivet omfattar bara EU-staterna (förutom de tre ovannämnda) vilket

innebär att de övriga EES-staterna, dvs. Island, Lichtenstein och Norge,
inte kan tillämpa direktivet eller är bundna av det. Inte heller Schweiz
omfattas.
Direktivets huvudsakliga syfte är att tredjelandsmedborgare som varit

bosatta i en medlemsstat under en längre tid ska kunna få en särskild
rättslig ställning och att de därmed ska likabehandlas med landets egna
medborgare vad gäller vissa rättigheter. Dessa rättigheter framgår av
direktivet.
När en tredjelandsmedborgare får ställning som varaktigt bosatt ska

medlemsstaten också utfärda ett särskilt uppehållstillstånd för personen.
Detta kallas enligt direktivet EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.
Med anledning av Lissabonfördraget och upprättandet av den Europeiska
Unionen kallas det dock numera för EU-uppehållstillstånd för varaktigt
2
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/51/EU av den 11 maj 2011 om ändring av
rådets direktiv 2003/109/EG i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även personer
som beviljats internationellt skydd (EUT L 132, 19.5.2011, s. 1–4, Celex 32011L0051).
bosatta. Tillståndet ska gälla i minst fem år och kunna förnyas. Sverige har
valt en giltighetstid på fem år.
För att ställningen som varaktigt bosatt så långt som möjligt ska likna den
som EU-medborgare har, så anger direktivet att den varaktigt bosatte
under vissa förutsättningar har rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat
(se avsnittet ”Uppehållstillstånd för varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare från andra EU-stater”). Till skillnad från
rörligheten för EU-medborgare så kan medlemsstaterna i viss mån själva
bestämma under vilka villkor en varaktigt bosatt från en annan
medlemsstat kan få uppehållstillstånd i landet. En varaktigt bosatt
tredjelandsmedborgares rätt till rörlighet är således inte fullt jämförbar
med den rätt som en EU-medborgare har.
Om en varaktigt bosatt utnyttjar sin rätt till bosättning i en annan

medlemsstat ska även personens familjemedlemmar som ingår i
kärnfamiljen ha rätt att följa med.
EU-staterna ska genom en nationell kontaktpunkt i respektive stat

underrätta varandra om vissa av de åtgärder som vidtas i enlighet med
direktivet. Detta gäller framför allt när en tredjelandsmedborgare som har
ställning som varaktigt bosatt i en medlemsstat flyttar till en annan.
Förutsättningar för att beviljas ställning som

varaktigt bosatt
Personkretsen
Direktivet är tillämpligt på tredjelandsmedborgare och enligt direktivets
definition avses med tredjelandsmedborgare ”personer som inte är
unionsmedborgare”. Mot bakgrund av att den tidigare definitionen av
”tredjelandsmedborgare” i utlänningslagen inte överensstämde med
direktivets togs definitionen bort genom ändring den 1 maj 2014.3
Flyktingar och alternativt skyddsbehövande omfattas numera

Personer som bedömts vara flyktingar eller skyddsbehövande kunde
ursprungligen inte beviljas ställning som varaktigt bosatta. Detta följde
direkt av den tidigare lydelsen av direktivet om varaktigt bosatta.
Genom ändringsdirektivet och de lagändringar som trädde i kraft den 1

maj 2014 kan dock tredjelandsmedborgare som beviljats internationellt
skydd enligt skyddsgrundsdirektivet4, det vill säga flyktingar (4 kap. 1 §
3
Prop. 2013/14:83 s. 35–36.
4
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om
normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till
internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller
UtlL) och alternativt skyddsbehövande (4 kap. 2 § UtlL) beviljas ställning
som varaktigt bosatta. Övriga skyddsbehövande (4 kap. 2 a § UtlL) kan
fortfarande inte beviljas ställning som varaktigt bosatta (5 a kap. 4 § 2
UtlL).5
Skyddsbehövande som beviljats skydd enligt tidigare lagstiftning bör

kunna beviljas ställning som varaktigt bosatta om deras skäl motsvaras av
det som idag definieras som internationellt skydd enligt
skyddsgrundsdirektivet.
Schweiziska medborgare kan beviljas ställning som varaktigt

bosatta
Som nämnts ovan är direktivets definition av tredjelandsmedborgare
”personer som inte är unionsmedborgare”. Det innebär att även
schweiziska medborgare samt EES-medborgare som inte är EU-
medborgare kan beviljas ställning som varaktigt bosatta (prop. 2013/14:83
s. 35). I praktiken är det dock ovanligt med sådana ansökningar mot
bakgrund av att kategorierna ifråga åtnjuter fri rörlighet och knappast kan
ha någon fördel av att erhålla ställning som varaktigt bosatta.
Vistelsetid som bosatt i Sverige
Den grundläggande förutsättningen för att beviljas ställning som varaktigt

bosatt är numera att tredjelandsmedborgaren varit bosatt i Sverige utan
avbrott i fem år med uppehållstillstånd eller på annan grund som lagligen
bosatt (5 a kap. 1 § UtlL). I fråga om uppehållstillstånd måste det inte ha
varit ett tillstånd som syftar till bosättning. Däremot får ställning som
varaktigt bosatt inte beviljas en utlänning vars vistelse i Sverige inte är av
varaktig karaktär (5 a kap. 4 § 3 UtlL). I förarbetena sägs att uppräkningen
i artikel 3.2 i direktivet av tredjelandsmedborgare som inte omfattas av
direktivet är en god vägledning vid bedömningen av om en vistelse är av
tillfällig karaktär (prop. 2016/17:61 s. 32).
Den särskilda bestämmelsen att uppehållstillstånd för tillfälliga vistelser

eller studier inte kan räknas in finns också kvar (5 a kap. 1 § tredje stycket
UtlL). Tidsbegränsat uppehållstillstånd inom ramen för uppskjuten
invandringsprövning kan däremot ingå (prop. 2005/06:77 s. 140). Likaså
bör uppehålls- och arbetstillstånd grundat på 6 kap. 2 § respektive 5 kap.
10 § UtlL kunna räknas in i vistelsetiden. Tillstånd grundat på arbete kan
leda till permanent uppehållstillstånd och det är därför rimligt att räkna in
även sådan vistelse.
kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det
beviljade skyddet (omarbetning) (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9–26, Celex 32011L0095).
5
Prop. 2013/14:83 s. 36.
Begreppet ”på annan grund som lagligen bosatt” omfattar vistelse i
Sverige med uppehållsrätt. Vid en eventuell avtalslös brexit kommer en
grupp britter – och deras familjemedlemmar – vara undantagna kravet på
uppehållstillstånd enligt den så kallade tillfälliga brexitförordningen
(förordningen (2019:111) om ett tillfälligt undantag från kraven på
uppehålls- och arbetstillstånd för vissa brittiska medborgare och deras
familjemedlemmar). Även sådan vistelse skulle omfattas av begreppet ”på
annan grund som lagligen bosatt”. 6 Den tillfälliga brexitförordningen
trädde i kraft den 30 mars 2019 och gäller till och med den 29 mars 2020.
Den är dock inte tillämplig förrän en eventuell brexit inträffar och kommer
då sannolikt att förlängas för att gälla ett år framåt.
För att en person ska kunna få ställning som varaktigt bosatt i Sverige på
grund av att hon haft uppehållsrätt måste han eller hon visa att villkoren
för uppehållsrätt varit uppfyllda under hela den aktuella femårsperioden.
Detta eftersom uppehållsrätt – till skillnad från uppehållstillstånd – endast
finns så länge villkoren för denna är uppfyllda.7 Det innebär bland annat
att ett uppehållskort giltigt i fem år inte visar att personen haft
uppehållsrätt under hela den perioden.
Till Migrationshandbokens avsnitt om EES-medborgare och deras

familjemedlemmar
För innehavare av EU-blåkort, flyktingar och alternativt skyddsbehövande

gäller dock särskilda regler för beräkningen av vistelsetiden (se nedan).
Av skäl 6 i direktivet framgår att kravet på fem års legal och oavbruten
bosättningstid är det viktigaste kriteriet för att kunna förvärva ställning
som varaktigt bosatt. Ett barn som är under fem år kan således inte
beviljas ställning som varaktigt bosatt, eftersom barnet omöjligt kan ha
bott i Sverige i fem år (jfr dom av den 17 juli 2014, Tahir, C-469/13,
EU:C:2014:2094, punkt 34 och 37).
Vid beräkning av den femåriga vistelsetiden ska vistelser utanför Sverige,

som varat kortare tid än 6 månader i följd och inte mer än 10 månader
sammanlagt under femårsperioden, inte anses vara avbrott i vistelsen (5 a
kap. 1 § fjärde stycket UtlL). Även här gäller särskilda regler för
innehavare av EU-blåkort.
Samtidigt som en person beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige

ska personen beviljas permanent uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 b §
UtlL.
6
Prop. 2018/19:119, s. 18, första stycket
7
Prop. 2018/19:119, s. 18, andra stycket
Särskilda regler för innehavare av EU-blåkort
För tredjelandsmedborgare som är innehavare av ett EU-blåkort gäller
vissa särskilda bestämmelser rörande villkoren för att förvärva ställning
som varaktigt bosatt. Även för blåkortsinnehavaren gäller fem års vistelse
utan avbrott men vistelsen kan omfatta flera EU-stater (5 a kap. 1 a §
första stycket UtlL). De två senaste årens vistelse måste dock ha varit i den
medlemsstat där tredjelandsmedborgaren ansöker om ställning som
varaktigt bosatt. Vidare får inte vistelsen i någon av de tidigare
medlemsstaterna ha varit kortare än 18 månader (5 a kap. 1 a § andra
stycket UtlL).
Vid beräkning av den femåriga vistelsetiden (rörande en

blåkortsinnehavare) ska vistelser utanför medlemsstaternas territorier, som
varat kortare tid än 12 månader i följd och inte mer än 18 månader
sammanlagt under femårsperioden, inte anses vara avbrott i vistelsen (5 a
kap. 1 a § tredje stycket UtlL).
Särskilda regler för flyktingar och alternativt skyddsbehövande

Vid beräkningen av vistelsetiden för flyktingar eller alternativt
skyddsbehövande beaktas även tiden mellan den dag då ansökan om asyl
eller om ny prövning gavs in och den dag då asyl beviljades (5 a kap. 1 §
andra stycket UtlL).
Skrivningen innebär att den tid som får räknas in måste hänföra sig till ett
och samma förfarande. Om tillstånd exempelvis beviljas efter ny prövning
i ett ärende om hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 19 § UtlL, så är det
endast tiden från det att ansökan om ny prövning gavs in som får räknas
med i vistelsetiden (prop. 2013/14:83 s. 38).
I övrigt gäller samma villkor som för övriga tredjelandsmedborgare såvitt

avser prövningen av en ansökan om ställning som varaktigt bosatt.
Försörjningskrav
För att få ställning som varaktigt bosatt ska tredjelandsmedborgaren fullt
ut kunna försörja sig och sin familj med egna medel så att grundläggande
behov av uppehälle och bostad är tillgodosedda (5 a kap. 2 § UtlL).
I Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående möjligheten att

beviljas ställning som varaktigt bosatt när personen saknar egen
försörjning (SR 12/2018) slås fast att vilka familjemedlemmar sökanden
har försörjningsansvar för måste bedömas från fall till fall.
Utgångspunkten är att sökanden har försörjningsansvar för de
familjemedlemmar som finns i hushållet; de personer som
tredjelandsmedborgaren faktiskt försörjer.
Propositionen 2005/06:77 innehåller ett längre avsnitt om vad

försörjningskravet innebär (s.142–146).
Följande uttalanden i propositionen är vägledande för bedömningen av
försörjningskravet:
 Grundläggande är att försörjningsförmågan är sådan att det sociala
bidragssystemet inte behöver utnyttjas.
 Förmåner som utgår oberoende av den enskildes ekonomiska förmåga,
t.ex. barnbidrag, innebär dock inte att förmånstagaren anses ligga
systemet för socialt bistånd till last.
 Bistånd som utgår efter behovsprövning innebär att
tredjelandsmedborgaren inte uppfyller försörjningskravet.
 Prövningen består främst i att bedöma riskerna för att försörjningsstöd
enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (2001:853) om
äldreförsörjningsstöd kommer att behöva tas i anspråk.
 Bostadsbidrag och bostadstillägg för pensionärer är också
bidragsformer som är behovsprövade och som inverkar på
 Om tredjelandsmedborgarens make, maka eller sambo också har
inkomster så får dessa tas med i beräkningen av försörjningen av
familjen.
Tillgångarna ifråga bör anses tillräckliga om de överstiger riksnormen för

beräkningen av skäliga levnadsomkostnader, dvs. den nivå under vilken
värdmedlemsstaten får bevilja sina medborgare socialbidrag, samt utgifter
för boende, försäkringar och eventuella resor till och från arbetet m.m.
Prövningen av tredjelandsmedborgarens försörjningsförmåga inbegriper

en prövning av hans eller hennes långsiktiga försörjningsförmåga. Därmed
räcker det inte att tredjelandsmedborgaren har tillräckliga tillgångar vid
prövningstillfället. Vi gör en framåtsyftande bedömning. Det innebär att
sökanden ska ha arbetsinkomster som inte är sporadiska eller kommer från
tillfälliga korttidsanställningar. Även överskott från eget företagande av
mera varaktig karaktär, säker avkastning av förmögenhetstillgångar eller
regelbunden pension kan dock vara en inkomstkälla (prop. 2005/06:77
s. 191).
När tredjelandsmedborgare har en tillsvidare anställning på heltid kan vi

också ta hänsyn till en framtida löneökning, förutsatt att den framstår som
sannolik. Det är sökanden som ska göra detta sannolikt. Men när det gäller
tidsbegränsade anställningar krävs viss försiktighet. För att godta en sådan
anställning behöver vi någorlunda säkra garantier att anställnings-
förhållandet kommer att förnyas, t.ex. vid återkommande
projektanställningar (prop. 2005/06:77 s. 191). Vid tidsbegränsade
anställningar kan vi också se bakåt om den sökande tidigare kunnat
försörja sig över tid, som en utgångspunkt för bedömningen av den
framtida försörjningsförmågan.
I det ovan nämnda rättsliga ställningstagandet angående möjligheten att

beviljas ställning som varaktigt bosatt när personen saknar egen
försörjning (SR 12/2018) görs bedömningen att det inte finns något krav
på att tredjelandsmedborgaren, som ansöker om ställning som varaktigt
bosatt i Sverige, själv måste ha inkomster som täcker försörjningen.
Migrationsverkets bedömning är att det saknar betydelse huruvida en
person har kunnat försörja sig själv genom egna medel, så länge denne har
blivit försörjd av någon annan och inte legat det sociala biståndssystemet
till last. En sådan tredjelandsmedborgare kan således beviljas ställning
som varaktigt bosatt. Det innebär till exempel att en maka eller ett barn,
som blivit försörjd av sin make/förälder, kan beviljas ställningen. Mer
information om bedömningen finns i det rättsliga ställningstagandet.

Om tredjelandsmedborgaren skulle anses utgöra ett hot mot allmän
ordning och säkerhet får han eller hon inte beviljas ställning som varaktigt
bosatt (5 a kap. 3 § UtlL). Av den anledningen ska en slagning i MR/BR-
registren göras, innan tillstånd beviljas.
Det är inte möjligt att exakt ange vad som krävs för att den sökande ska
anses vara ett hot mot allmän ordning eller säkerhet. Generellt enligt EU-
rätten anses dock gälla
 att hänsyn till allmän ordning och säkerhet inte får åberopas för att
tjäna ekonomiska syften
 att åtgärder av sådana hänsyn ska grunda sig enbart på den berörda
personens eget uppförande
sådana åtgärder.
I skäl 8 i ingressen till direktivet om varaktigt bosatta sägs dock att

begreppet allmän ordning får inbegripa fällande dom för allvarligt brott.
Detta bör tolkas så att begångna brott, under förutsättningen att de
betraktas som allvarliga, i sig kan betraktas som ett hot mot allmän
ordning. Vad som ska bedömas som allvarligt brott måste avgöras i det
enskilda fallet. Det sagda torde också innebära att bedömningen rörande
allmän ordning enligt direktivet om varaktigt bosatta inte helt kan
jämföras med bedömningen enligt det s.k. rörlighetsdirektivet8 som
behandlar den fria rörligheten för EU-medborgare. Det får anses att det i
allmänna ordalag krävs mindre för att betraktas som ett hot mot allmän
ordning enligt direktivet för varaktigt bosatta.
8
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om
inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och
om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG,
75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158,
30.4.2004, s. 77–123, Celex 32004L0038).
Förutom begångna brott av allvarlig art bör upprepad brottslighet, även
om den avser mindre allvarliga brott, kunna utgöra ett hot mot allmän
ordning.
EG- eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt

bosatta
medlemsstaten utfärda ett särskilt uppehållstillstånd för personen.
Detta kallas enligt direktivet för EG-uppehållstillstånd för varaktigt
bosatta. Numera kallas det dock för EU-uppehållstillstånd för varaktigt
bosatta eftersom den Europeiska Gemenskapen ersatts av den Europeiska
Unionen. Tillståndet ska gälla i minst fem år (4 kap. 19 a § UtlF). Varje
tredjelandsmedborgare som fått ställning som varaktigt bosatt, oavsett
vilken EU-stat som beviljat ställningen, ska alltså kunna visa upp ett
sådant tillstånd.
För svensk del beviljas EU-uppehållstillståndet på fem år. Tillstånd kan

beviljas för längre tid än passets giltighetstid (4 kap. 23 § 3 UtlF).
Av artikel 8.3 i direktivet om varaktigt bosatta framgår att

medlemsstaterna ska ha en gemensam standard för tillståndens utseende.
Tillstånden ska utfärdas i ett UT-kort enligt den vanliga EU-standarden.
När Sverige utfärdar ett EU-uppehållstillstånd ska texten ”Varaktigt bosatt
inom EU” och ”Long term resident – EU” anges i fältet ”Typ av tillstånd”.
EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdats i andra

medlemsstater ska innehålla motsvarande text på det egna landets språk.
Man kan få ledning om hur den relevanta texten ska se ut genom att i
respektive språkvariant av direktivet se hur texten ska lyda på respektive
språk (artikel 8.3). De olika språkversionerna kan sökas via
internetportalen EUR-Lex och sökning sker enklast genom att söka på
direktivets nummer, d.v.s. 2003/109, via söksteget ”Hänvisningar till
dokument”. Observera dock vad som sagts ovan om ändringen från EG till
EU och som innebär att medlemsländerna successivt byter ut termen EG,
EC, CE mot EU, UE etc. Vissa medlemsstater har också gjort andra
ändringar av ursprungstexterna så att dessa inte längre exakt
överensstämmer med artikel 8.3 i direktivet. De äldre versionerna gäller
givetvis fortfarande.
Bästa sättet att kontrollera hur olika medlemsstaters EU-uppehållstillstånd

för varaktigt bosatta ser ut är EU-kommissionens sammanställningar av
specimen av sådana tillstånd från samtliga medlemsländer som omfattas
av direktivet. Sammanställningarna finns i Lifos och den senaste kan
sökas direkt på dokumentnumret 32701. Observera vad som sagts ovan
om ändringen från EG till EU och som innebär att sammanställningarna
inte är heltäckande och att nya versioner där man bytt EG mot EU kan
finnas. Inte heller framgår beträffande samtliga medlemsländer att
tillstånden numera utfärdas enligt standarden för UT-kort. De äldre
versionerna gäller fortfarande.
Den som beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige kommer vid
sidan av EU-uppehållstillståndet att ha kvar sitt permanenta
uppehållstillstånd (så länge inte bosättningen i Sverige upphör). EU-
uppehållstillståndets främsta syfte är alltså att gälla som bevis för
ställningen som varaktigt bosatt då personen vill utnyttja sin rätt till
rörlighet och flytta till en annan EU-stat.
Särskilt rörande blåkortsinnehavare

När en innehavare av EU-blåkort beviljats ställning som varaktigt bosatt
enligt 5 a kap. 1 a § UtlL ska det på EU-uppehållstillståndet anges ”Före
detta innehavare av EU-blåkort” (4 kap. 19 b § UtlF).
Särskilt rörande flyktingar och alternativt

skyddsbehövande
Sverige har beviljat internationellt skydd

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdas för en person som
har internationellt skydd i Sverige ska ha en särskild text som förs in i
fältet för anmärkningar (4 kap. 19 c § UtlF). Bakgrunden är att flyktingar
och alternativt skyddsbehövande som bosatt sig i en annan medlemsstat än
den där de beviljats asyl inte ska riskera att återsändas till sitt hemland
eller annat land gentemot vilket de har behov av skydd.
I anmärkningsfältet ska därför anges ”Internationellt skydd beviljat av

[namnet på medlemsstaten] den [datum]”. I svensk tappning kommer
anmärkningen att se ut på följande sätt om internationellt skydd beviljades
exempelvis den 15 juni 2014: ”Internationellt skydd beviljat av Sverige
15-06-14”. Datum anges på samma sätt som datum i övrigt anges på UT-
korten (dd-mm-åå). Texten kommer enbart att anges på svenska.
En annan medlemsstat har beviljat internationellt skydd

Om en andra medlemsstat utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt
bosatta till en tredjelandsmedborgare som redan har ett EU-
uppehållstillstånd från en annan medlemsstat och om det EU-
uppehållstillståndet innehåller en anmärkning om internationellt skydd, så
ska den andra medlemsstaten föra in samma anmärkning i det nya EU-
uppehållstillståndet (4 kap. 19 d § UtlF).
Exempel: Sverige beviljar ställning som varaktigt bosatt till en

tredjelandsmedborgare som redan har ställning som varaktigt bosatt i
Tyskland. Av EU-uppehållstillståndet från Tyskland framgår att
innehavaren har internationellt skydd i Tyskland. Sverige ska då i det
svenska EU-uppehållstillståndet föra in anmärkningen: ”Internationellt
skydd beviljat av Tyskland [datum]”.
Innan anmärkningen skrivs in ska dock den andra medlemsstaten (Sverige

enligt exemplet ovan) kontrollera med den första medlemsstaten
(Tyskland) att tredjelandsmedborgaren fortfarande har internationellt
skydd i Tyskland. Den tillfrågade medlemsstaten ska svara senast en
månad efter förfrågan (4 kap. 19 d § UtlF). Om det internationella skyddet
återkallats genom ett slutligt beslut ska den andra medlemsstaten (Sverige
enligt exemplet ovan) inte föra in anmärkningen i EU-uppehållstillståndet
som utfärdas.
Kontakterna mellan medlemsstaterna sköts av de nationella

kontaktpunkterna. Det gäller även i de situationer som beskrivs nedan.
Om ansvaret för den varaktigt bosattes internationella skydd övertas av

den andra medlemsstaten (Sverige enligt exemplet ovan) i enlighet med
relevanta internationella instrument eller nationell lagstiftning, efter att
denna stat utfärdat ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, ska
denna medlemsstat senast tre månader efter överförandet av ansvaret
ändra anmärkningen om internationellt skydd i EU-uppehållstillståndet i
enlighet med detta (4 kap. 19 e § UtlF).
Exempel: Sverige beviljar ställning som varaktigt bosatt till en

tredjelandsmedborgare som redan har ställning som varaktigt bosatt i
Tyskland. Av EU-uppehållstillståndet från Tyskland framgår att
innehavaren har internationellt skydd i Tyskland. Sverige ska då i det
svenska EU-uppehållstillståndet föra in anmärkningen: ”Internationellt
skydd beviljat av Tyskland [datum]”. Om Sverige därefter övertar ansvaret
för det internationella skyddet ska Sverige utfärda ett nytt EU-
uppehållstillstånd för varaktigt bosatta där det framgår att Sverige beviljat
internationellt skydd.
Om ansvaret för en varaktigt bosatts internationella skydd i enlighet med

relevanta internationella instrument eller nationell lagstiftning överförs till
en andra medlemsstat innan den medlemsstaten utfärdat ett EU-
uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, ska den andra medlemsstaten be
den medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet att ändra
anmärkningen i EU-uppehållstillståndet enlighet med detta. Ändringen ska
göras inom tre månader från framställningen (4 kap. 19 f § UtlF).
Exempel: En tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i

Tyskland flyttar till Sverige. Av EU-uppehållstillståndet från Tyskland
framgår att innehavaren har internationellt skydd i Tyskland. Om Sverige
tar över ansvaret för det internationella skyddet innan man beviljat
ställning som varaktigt bosatt och utfärdat ett EU-uppehållstillstånd ska
Sverige göra en framställning till Tyskland om att Tyskland utfärdar ett
nytt EU-uppehållstillstånd där det framgår att Sverige beviljat
internationellt skydd. Tyskland ska utfärda det ändrade EU-
uppehållstillståndet senast tre månader efter mottagandet av
framställningen från Sverige.
Om den andra medlemsstaten beviljar internationellt skydd innan den

medlemsstaten utfärdat ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, ska
den andra medlemsstaten be den medlemsstat som har utfärdat EU-
uppehållstillståndet att föra in en anmärkning i enlighet med artikel 8.4 i
EU-uppehållstillståndet. Ändringen ska göras inom tre månader från
framställningen (4 kap. 19 g § UtlF).
Exempel: En tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i

Tyskland flyttar till Sverige. Den varaktigt bosatta har inte internationellt
skydd i Tyskland. Om Sverige beviljar internationell skydd innan man
beviljat ställning som varaktigt bosatt och utfärdat ett EU-
uppehållstillstånd ska Sverige göra en framställning till Tyskland om att
Tyskland utfärdar ett nytt EU-uppehållstillstånd där det framgår att
Sverige beviljat internationellt skydd. Tyskland ska utfärda det ändrade
EU-uppehållstillståndet senast tre månader efter mottagandet av
framställningen från Sverige.
I exemplen ovan har Sverige genomgående varit den ”andra

medlemsstaten”. Givetvis kan det också vara tvärtom så att det är Sverige
som är den första medlemsstaten och exempelvis får ta emot
framställningar från andra medlemsstater om att utfärda nya EU-
uppehållstillstånd med ändrad lydelse.
Kontakterna mellan medlemsstaterna sköts av de nationella

kontaktpunkterna.

Beslut i första instans rörande en ansökan om ställning som varaktigt
bosatt ska fattas senast sex månader från det att ansökan lämnades in, om
det inte finns särskilda skäl (8 kap.10 a § UtlF). Särskilda skäl kan vara att
ansökan är av komplicerad natur.
Ett beslut att avslå en ansökan om ställning som varaktigt bosatt eller en
ansökan om uppehållstillstånd från en varaktigt bosatt i annan EU-stat kan
överklagas till migrationsdomstol.
Återkallelse av ställning som varaktigt bosatt

Ställning som varaktigt bosatt ska, enligt 5 a kap. 5 § UtlL, återkallas om
den som beviljats sådan ställning
 medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter
som varit av betydelse för att få ställningen
 utvisas
 utgör ett hot mot allmän ordning
 har vistats utanför Europeiska unionens medlemsstaters territorier
under tolv månader i följd
 har vistats utanför Sveriges territorium under sex år i följd
 får ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.
Observera att det gäller skilda regler för återkallelse av ställning som
varaktigt bosatt och återkallelse av permanent uppehållstillstånd.
Exempelvis kan en tredjelandsmedborgare som beviljats ställning som
varaktigt bosatt i Sverige och som utnyttjar sin rätt till rörlighet och
bosätter sig i en annan EU-stat få sitt permanenta uppehållstillstånd
återkallat på grund av att bosättningen i Sverige upphört (7 kap. 7 § UtlL).
Ställningen som varaktigt bosatt kan dock inte återkallas på den grunden
utan först om personen vistats utanför Sverige under sex år i följd eller
beviljats ställning som varaktigt bosatt i den andra EU-staten.
Omvänt behöver inte heller ett återkallande av ställningen som varaktigt

bosatt alltid innebära att även det permanenta uppehållstillstånd ska
återkallas. Prövning rörande permanent uppehållstillstånd respektive
ställning som varaktigt bosatt måste göras var för sig.
Utvisning av varaktigt bosatta som är flyktingar eller

alternativt skyddsbehövande
En tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige
och som har internationellt skydd i en annan EU-stat får utvisas endast till
den staten.
Återtagandeskyldighet
Återtagande av flyktingar och alternativt
skyddsbehövande
Om en annan EU-stat har ålagt en tredjelandsmedborgare som har
ställning som varaktigt bosatt i den staten och som har
flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige att
lämna den staten, ska han eller hon återtas till Sverige. Detsamma gäller
hans eller hennes familjemedlemmar, om de har ålagts att lämna den andra
EU-staten genom ett beslut som fattats i samband med beslutet avseende
personen med internationellt skydd i Sverige (4 kap. 5 d § UtlL).
Bakgrunden till bestämmelserna är att flyktingar och alternativt

skyddsbehövande inte ska riskera att återsändas till sitt hemland eller
annat land gentemot vilket de har behov av skydd.
En person som beviljats asyl i Sverige och som sedan bosatt sig i ett annat
EU-land kan ha fått sitt permanenta uppehållstillstånd återkallat i och med
att bosättningen här upphört. Det kan således bli så att en flykting eller
alternativt skyddsbehövande, som efter att ha fått ställning som varaktigt
bosatt i en annan medlemsstat ska utvisas därifrån, inte längre har
uppehållstillstånd i Sverige. Han eller hon kan dock, efter att ha återtagits
hit, ansöka om uppehållstillstånd och beviljas detta enligt 5 kap. 1 § UtlL.
Familjemedlemmar till en flykting eller en alternativt skyddsbehövande

som återtagits till Sverige och som beviljats uppehållstillstånd här ska
beviljas uppehållstillstånd för samma tid som den skyddsbehövande, under
förutsättning att de inte utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet (5
kap. 2 a § UtlL). Tillstånd kan beviljas efter inresan med stöd av 5 kap. 18
§ andra stycket 9 UtlL.
Återtagande av person med ställning som varaktigt bosatt

i Sverige
Om en annan EU-stat har ålagt en person som har ställning som varaktigt
bosatt i Sverige att lämna den staten ska han eller hon återtas till Sverige.
Detsamma gäller hans eller hennes familjemedlemmar, om de har ålagts
att lämna den andra EU-staten genom ett beslut som fattats i samband med
beslutet avseende personen med ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5
a kap. 7 § UtlL).
Om en person som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som
återtagits har förlorat sitt uppehållstillstånd här på grund av
utlandsvistelsen, ska ett nytt uppehållstillstånd ges efter anmälan (5 kap. 2
c § UtlL). Se vidare i avsnittet ”Anmälan” nedan.
Familjemedlemmar till en varaktigt bosatt som återtagits till Sverige och

som har uppehållstillstånd eller efter anmälan beviljats uppehållstillstånd
här ska beviljas uppehållstillstånd för samma tid som den varaktigt bosatta
under förutsättning att de inte utgör ett hot mot allmän ordning och
säkerhet (5 kap. 2 d § UtlL). Tillstånd kan beviljas efter inresan med stöd
av 5 kap. 18 § andra stycket 9 UtlL.
Former för återtagandet

Varken i utlänningslagen eller i utlänningsförordningen regleras närmare
hur återtagandet till Sverige ska gå till. Omständigheterna kommer
sannolikt att variera beroende på vilka beslut som fattats i den andra
medlemsstaten och vilka rutiner som tillämpas där i samband med
avlägsnande. I avvaktan på närmare anvisningar eller praxis får
återtagandet administreras från fall till fall.
Kommunikationen mellan medlemsstaterna ifråga sköts via de nationella

kontaktpunkterna (se vidare beträffande de nationella kontaktpunkterna
nedan).
Personer som återtas till Sverige med stöd av de ovan nämnda
bestämmelserna är undantagna från kravet på visering eller
uppehållstillstånd för att resa in i Sverige (2 kap. 8 a § andra stycket UtlL).
Anmälan
En person som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som på
grund av vistelse utanför Sverige förlorat sitt uppehållstillstånd ska efter
anmälan ges ett nytt uppehållstillstånd om han eller hon återvänder till
Sverige för att bosätta sig här (5 kap. 2 c § UtlL). En motsvarande
bestämmelse fanns tidigare i 5 kap. 16 c § UtlL men där stadgades att den
som återvänder: ”ska ges ett nytt uppehållstillstånd…”. Det fanns således
utrymme att kräva att den återvändande gjorde en ansökan om nytt
uppehållstillstånd. Den nya bestämmelsen om anmälan innebär att någon
ansökan inte kan krävas.
Det saknas för närvarande närmare rutiner för hur en anmälan enligt den
här bestämmelsen ska gå till men sådana kommer att utarbetas. I avvaktan
härpå får en anmälan registreras som en ansökan. Någon materiell
prövning, utöver kontroll av att personen har ställning som varaktigt
bosatt, får dock inte göras.
Som nämnts ovan kan bestämmelsen om anmälan komma att tillämpas vid
återtagande enligt 5 a kap. 7 § UtlL. Det kan dock även gälla en varaktigt
bosatt som vistats utanför Sverige men återvänder av andra skäl.
Medlemsstaterna ska via en nationell kontaktpunkt i respektive stat
direktivet (7 kap. 19 § UtlF). Den nationella kontaktpunkten ansvarar
också för de kontakter med andra medlemsstater som krävs i vissa
situationer då personer som har internationellt skydd beviljas ställning
som varaktigt bosatta. Dessa situationer har delvis berörts ovan.
I Sverige har Migrationsverket utsetts till nationell kontaktpunkt (8 kap.

14 § UtlF). Uppdraget att verka som nationell kontaktpunkt utförs vid
Migrationsverket i Växjö.
Se vidare om skyldigheten att underrätta och kontaktpunktens arbete i

handboksavsnittet ”Uppehållstillstånd för varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare från andra EU-stater”.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Uppehållstillstånd för varaktigt Skapad 2015-05-08
bosatta från andra EU-stater Uppdaterad 2018-05-15
Uppehållstillstånd för varaktigt bosatta från

andra EU-stater
Innehåll
Inledning
EG- eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta
Allmänna förutsättningar för tillstånd för varaktigt bosatta från andra EU-
stater
Styrkt identitet
Sverige tillämpar de ”gamla” EES-reglerna
Tillstånd på annan grund
EG- eller EU-uppehållstillstånd är ett absolut krav
Pass
Visering
Arbetstillstånd
Närmare om de olika tillståndskategorierna
Uppehållstillstånd på grund av anställning
Förutsättningar för uppehållstillstånd
Tolkningen av arbetstagarbegreppet
Tillståndstid
Uppehållstillstånd för egenföretagare
Tillståndstid
Uppehållstillstånd för tillhandahållare eller mottagare av tjänster
Tillståndstid
Uppehållstillstånd för studerande
Tillståndstid
Uppehållstillstånd för personer med tillräckliga medel för sin
försörjning
Vad avses med tillräckliga medel
Sjukförsäkring
Tillståndstid
Familjemedlemmar till varaktigt bosatta
Tillståndstid
Återkallelse rörande varaktigt bosatta
Närmare om underrättelser till andra EU-stater
Underrättelse när uppehållstillstånd beviljas en varaktigt bosatt i
annan EU-stat
Underrättelse när ansökan om förlängt uppehållstillstånd avslås eller
uppehållstillstånd återkallas
Underrättelse vid beslut att bevilja status som varaktigt bosatt
Inledning
Det här kapitlet behandlar villkoren för att en tredjelandsmedborgare, som
i enlighet med direktivet 2003/109/EG om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares ställning (nedan kallat direktivet)1 beviljats
ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, ska beviljas
uppehållstillstånd i Sverige grundat på ställningen som varaktigt bosatt i
den andra EU-staten.
Räckvidden av direktivet om varaktigt bosatta utökades genom

ändringsdirektivet 2011/51/EU2 till att även omfatta personer som
beviljats internationellt skydd. Lagändringarna till följd av
ändringsdirektivet trädde i kraft den 1 maj 2014 (prop. 2013/14:83).
Villkoren för att förvärva ställning som varaktigt bosatt i Sverige

behandlas för sig i kapitlet ”Ställning som varaktigt bosatt
tredjelandsmedborgare i Sverige”.
Direktivets huvudsakliga syfte är att tredjelandsmedborgare som varit

bosatta i en medlemsstat under en längre tid ska kunna få en särskild
rättslig ställning och att de därmed ska likabehandlas med landets egna
medborgare vad gäller vissa rättigheter. Dessa rättigheter framgår av
direktivet.
För att ställningen som varaktigt bosatt så långt som möjligt ska likna den
som EU-medborgare har, så anger direktivet att den varaktigt bosatte
under vissa förutsättningar har rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat.
Till skillnad från rörligheten för EU-medborgare så kan dock
medlemsstaterna i viss mån själva bestämma under vilka villkor en
varaktigt bosatt från en annan medlemsstat kan få uppehållstillstånd i
landet. En varaktigt bosatt tredjelandsmedborgares rätt till rörlighet är
därför inte fullt jämförbar med den rätt som en EU-medborgare har.
1
Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 016, 23.01.2004, s. 44–53, Celex
32003L0109).
2
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/51/EU av den 11 maj 2011 om ändring av
rådets direktiv 2003/109/EG i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även personer
som beviljats internationellt skydd (EUT L 132, 19.5.2011, s. 1–4, Celex 32011L0051).
medlemsstaten utfärda ett särskilt uppehållstillstånd för personen.
Tillståndet kallas EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta (se vidare
nedan) och ett sådant tillstånd måste alltid uppvisas för att en varaktigt
bosatt från en annan EU-stat ska kunna beviljas uppehållstillstånd i
Sverige grundat på sin ställning som varaktigt bosatt.
Om en varaktigt bosatt utnyttjar sin rätt till bosättning i en annan

medlemsstat ska även personens familjemedlemmar som ingår i
kärnfamiljen ha rätt att följa med.
EU-staterna ska genom en nationell kontaktpunkt i respektive stat

direktivet. Detta gäller framför allt när en tredjelandsmedborgare som har
ställning som varaktigt bosatt i en medlemsstat flyttar till en annan.
Observera att Danmark, Irland och Storbritannien inte omfattas av

direktivet. Tredjelandsmedborgare som är bosatta där kommer alltså inte
att kunna få ställning som varaktigt bosatta. Inte heller kan en varaktigt
bosatt i Sverige eller annan EU-stat åberopa sin ställning som varaktigt
bosatt för att få uppehållstillstånd i dessa länder.
EG- eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt

bosatta
Som framgått inledningsvis ska en medlemsstat som beviljar en
tredjelandsmedborgare ställning som varaktigt bosatt utfärda ett särskilt
uppehållstillstånd för personen. Detta tillstånd kallas enligt direktivet för
EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Numera kallas det dock för
EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta eftersom den Europeiska
gemenskapen (EG) ersatts av den Europeiska unionen (EU). Enligt 4 kap.
19 a § utlänningsförordningen (2006:97) (UtlF) ska tillståndet gälla i
minst fem år. Varje tredjelandsmedborgare som fått ställning som
varaktigt bosatt, oavsett vilken EU-stat som beviljat ställningen, ska alltså
kunna visa upp ett sådant tillstånd.
Av artikel 8.3 i direktivet om varaktigt bosatta framgår att

medlemsstaterna ska ha en gemensam standard för tillståndens utseende.
Tillstånden ska utfärdas i ett UT-kort enligt den vanliga EU-standarden.
När Sverige utfärdar ett EU-uppehållstillstånd ska texten ”Varaktigt bosatt
inom EU” och ”Long term resident - EU” anges i fältet ”Typ av tillstånd”.
Om innehavaren har bedömts vara flykting eller alternativt

skyddsbehövande ska en särskild text föras in i fältet för anmärkningar på
EU-uppehållstillståndet (4 kap. 19 c § UtlF). I anmärkningsfältet ska anges
”Internationellt skydd beviljat av [namnet på medlemsstaten] den
[datum]”. Bakgrunden är att flyktingar och alternativt skyddsbehövande
som bosatt sig i en annan medlemsstat än den där de beviljats asyl, inte
ska riskera att återsändas till sitt hemland eller annat land gentemot vilket
de har behov av skydd. Se vidare kapitlet ”Ställning som varaktigt bosatt
EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdats i andra

medlemsstater ska innehålla motsvarande text på det egna landets språk.
Man kan få ledning om hur den relevanta texten ska se ut genom att i
respektive språkvariant av direktivet se hur texten ska lyda på respektive
språk (artikel 8.3). De olika språkversionerna kan sökas via
internetportalen EUR-Lex och sökning sker enklast genom att söka på
direktivets nummer, dvs. 2003/109, via söksteget Hänvisningar till
dokument. Observera dock vad som sagts ovan om ändringen från EG till
EU och som innebär att medlemsländerna successivt byter ut termen EG,
EC, CE mot EU, UE etc. Observera också att vissa medlemsstater gjort
andra ändringar av ursprungstexterna så att dessa inte längre exakt
överensstämmer med artikel 8.3 i direktivet.
Bästa sättet att kontrollera hur olika medlemsstaters EU-uppehållstillstånd

för varaktigt bosatta ser ut är EU-kommissionens sammanställningar av
specimen av sådana tillstånd från samtliga medlemsländer som omfattas
av direktivet. Sammanställningarna finns i Lifos och den senaste kan
sökas direkt på dokumentnumret 32701. Observera dock vad som sagts
ovan om ändringen från EG till EU och som innebär att
sammanställningarna inte är heltäckande och att nya versioner där man
bytt EG mot EU kan finnas. Inte heller framgår beträffande samtliga
medlemsländer att tillstånden numera utfärdas enligt standarden för UT-
kort.
Allmänna förutsättningar för tillstånd för varaktigt

bosatta från andra EU-stater
Styrkt identitet
Varken direktivet eller Sveriges nationella lagstiftning uppställer något
uttryckligt krav på att identiteten ska vara styrkt för beviljandet av ett
uppehållstillstånd. Utgångspunkten måste dock vara att sökanden kan visa
vem han eller hon är/styrka sin identitet för att över huvud taget kunna
beviljas uppehållstillstånd.
En persons identitet styrks som huvudregel genom en passhandling utfärdad

av en behörig myndighet i hemlandet.
Observera att det är skillnad mellan kravet på styrkt identitet och kravet på
pass (se avsnittet om pass nedan).
Sverige tillämpar de ”gamla” EES-reglerna
Sverige har valt att personer som har ställning som varaktigt bosatta i ett
annat medlemsland ska få uppehållstillstånd i Sverige enligt de villkor
som fram till den 30 april 2006 gällde för EU-medborgare (fr.o.m. detta
datum behöver dessa inte längre ha uppehållstillstånd), dvs. det som i
dagligt tal kallades ”uppehållstillstånd enligt EES-reglerna” (E-UT).
Förutsättningarna för att bevilja uppehållstillstånd för varaktigt bosatt i en
annan EU-stat finns i 4 kap. 9 och 10 §§ UtlF och för familjemedlemmar
till varaktigt bosatta i 4 kap. 16 a § UtlF.
I förarbetena (prop. 2005/06:77 s. 154) sägs att ett huvudsyfte med

direktivet är ”att ge tredjelandsmedborgare som är etablerade i unionen
möjlighet att utöva fri rörlighet inom unionen på ett sätt liknande vad som
gäller för unionsmedborgare. Mot den bakgrunden och med tanke på att
bestämmelserna om uppehållstillstånd såväl av praktiska som andra skäl
bör vara så få och likartade som möjligt, bör personer med ställning som
varaktigt bosatt i en annan medlemsstat kunna få uppehållstillstånd i
Sverige enligt de villkor som hittills gällt för unionsmedborgare”.
Uttalandet i propositionen innebär att den rättspraxis som gäller

beträffande uppehållsrätt för EU-medborgare och som framförallt bygger
på EU-domstolens avgöranden bör gälla även för uppehållstillstånd för
varaktigt bosatta från andra EU-stater. Det innebär t.ex. att kraven i 6 kap.
2 § utlänningslagen (2005:716) (UtlL) rörande anställningsvillkor m.m.
inte kan tillämpas då en varaktigt bosatt i annan EU-stat ansöker om
uppehållstillstånd grundat på en anställning. Istället är det EU-rättens
praxis rörande arbetstagare som ska tillämpas. Däremot finns det inga
hinder att kontrollera att det rör sig om en genuin anställning och inte en
skenanställning (se vidare nedan under ”Uppehållstillstånd för
arbetstagare”).
För att beviljas uppehållstillstånd i Sverige krävs att den varaktigt bosatte,
förutom att visa ett EG- eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta
och en giltig resehandling, tillhör någon av de personkategorier som anges
i 4 kap. 9 § första stycket UtlF. Dessa kategorier är
 anställda
 egenföretagare
 tillhandahållare eller mottagare av tjänster
 studerande
 icke ekonomiskt aktiva som har tillräckliga tillgångar för sin
försörjning.
Dessutom har den varaktigt bosattes familjemedlemmar rätt till

uppehållstillstånd under förutsättning att de är sådana familjemedlemmar
som definieras i 3 a kap. 2 § UtlL.
De olika kategorierna beskrivs närmare i separata avsnitt nedan.
Tillstånd på annan grund

Tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatta i andra EU-
stater kan ansöka om uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än att
de är varaktigt bosatta. De kan t.ex. åberopa anknytning till anhöriga i
Sverige och då ska de nationella reglerna rörande anknytning i 5 kap. 3
eller 3 a §§ UtlL tillämpas (här avses inte det fallet att en varaktigt bosatt
medföljer en annan varaktigt bosatt).
EG- eller EU-uppehållstillstånd är ett absolut krav

En tredjelandsmedborgare som vill utnyttja sin ställning som varaktigt
bosatt för att ansöka om uppehållstillstånd i en annan EU-stat måste alltid
styrka sin ställning genom att visa upp ett EG- eller EU-uppehållstillstånd
för varaktigt bosatta utfärdat i den EU-stat där han förvärvat ställningen.
Det finns dock inget krav på att byta ut de ”gamla” EG-

uppehållstillstånden mot nya med titeln EU-uppehållstillstånd utan båda
varianterna accepteras. Det är däremot inte tillräckligt att visa upp intyg
eller andra dokument som bevis för att man förvärvat ställning som
varaktigt bosatt. Det kan förekomma att sökande i allmänna ordalag
hävdar att de är varaktigt bosatta, eftersom de varit bosatta länge i landet i
fråga och har tillstånd av permanent natur. Detta är dock inte tillräckligt
utan ett EG- eller EU-uppehållstillstånd måste alltid visas upp (jämför
MIG 2008:22). Som framgår ovan under avsnittet ”EG- eller EU-
uppehållstillstånd för varaktigt bosatta” kan man på olika sätt, t.ex. genom
sammanställningen av specimen, kontrollera hur tillstånden från
respektive medlemsstat ska se ut.

Om tredjelandsmedborgaren utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet
ska han eller hon inte beviljas ställning som varaktigt bosatt (5 kap. 17 §
tredje stycket UtlL). Bestämmelsen grundar sig på artikel 17.1 i direktivet
om varaktigt bosatta (2003/109/EG)
Det är inte möjligt att exakt ange vad som krävs för att den sökande ska
anses vara ett hot mot allmän ordning eller säkerhet. Generellt enligt EU-
rätten anses dock gälla
 att hänsyn till allmän ordning och säkerhet inte får åberopas för att
tjäna ekonomiska syften
 att åtgärder av sådana hänsyn ska grunda sig enbart på den berörda
sådana åtgärder.
I skäl 8 i förordet till direktivet om varaktigt bosatta sägs dock att

begreppet allmän ordning får inbegripa fällande dom för allvarligt brott.
Detta bör tolkas så att begångna brott, under förutsättningen att de
betraktas som allvarliga, i sig kan betraktas som ett hot mot allmän
ordning. Vad som ska bedömas som allvarligt brott måste avgöras i det
enskilda fallet. Det sagda torde också innebära att bedömningen rörande
allmän ordning enligt direktivet om varaktigt bosatta inte helt kan
jämföras med bedömningen enligt det s.k. rörlighetsdirektivet
(2004/38/EG) som behandlar den fria rörligheten för EU-medborgare.3
Det får anses att det i allmänna ordalag krävs mindre för att betraktas som
ett hot mot allmän ordning enligt direktivet för varaktigt bosatta.
Förutom begångna brott av allvarlig art bör upprepad brottslighet, även

om den avser mindre allvarliga brott, kunna utgöra ett hot mot allmän
ordning.

En ansökan om uppehållstillstånd från en varaktigt bosatt i en annan EU-
stat får göras och beviljas även efter inresan. Detsamma gäller en ansökan
från en sådan persons familjemedlem (4 kap. 17 § UtlF).
Ansökan kan också göras vid en svensk utlandsmyndighet.
Pass
En tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatt i en annan EU-stat och
som ska resa in och vistas i Sverige måste ha giltigt pass (giltig
resehandling).
Kravet på pass (giltig resehandling) får inte blandas ihop med kravet på
styrkt identitet (se avsnittet ovan). Det är två olika krav skilda från
varandra.
I 4 kap. 9 § UtlF, som behandlar under vilka förutsättningar varaktigt

bosatta i en annan EU-stat ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige, sägs
visserligen att varaktigt bosatta mot uppvisande av pass eller ID-kort samt
t.ex. anställningsbevis ska beviljas uppehållstillstånd. Detta kan dock inte
tolkas som ett undantag från kravet på pass (giltig resehandling) för inresa
3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om
inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och
om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG,
75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158,
30.4.2004, s. 77–123, Celex 32004L0038).
och vistelse eftersom 4 kap. 9 § UtlF endast reglerar förutsättningarna för
att bevilja uppehållstillstånd.
Mot bakgrund av att den varaktigt bosatte alltid måste ha pass (giltig
resehandling) för att resa in och vistas i Sverige och då detta krav får anses
vara överordnat förutsättningarna för uppehållstillstånd i 4 kap. 9 § UtlF,
bör alltid krävas att den varaktigt bosatte har ett giltigt pass för att
uppehållstillstånd ska beviljas. Däremot kan uppehållstillstånd beviljas för
längre tid än passet gäller (4 kap. 23 § 4 UtlF).
Visering
En tredjelandsmedborgare som har förvärvat ställning som varaktigt bosatt
i Sverige är undantagen från kravet på visering (2 kap. 3 § UtlL).
Däremot måste en tredjelandsmedborgare, som är medborgare i en

viseringspliktig nation och som har ställning som varaktigt bosatt i en
annan EU-stat, ha visering för att resa in i Sverige såvida inte personen i
fråga har uppehållstillstånd i en Schengenstat och av den anledningen kan
resa in viseringsfritt (se hänvisning i 3 kap. 1 § första stycket 12 UtlF). De
varaktigt bosatta som förvärvat sin ställning i en Schengenstat och därmed
har uppehållstillstånd där, kan därför resa in i Sverige utan visering. Av de
EU-stater som omfattas av direktivet om varaktigt bosatta är det idag bara
Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien som inte är operativa
medlemmar i Schengen.
Inresa utan visering kan också ske om den varaktigt bosatte ansökt om och
beviljats uppehållstillstånd i Sverige före inresan.
Motsvarande gäller för familjemedlemmar till den varaktigt bosatte under

förutsättning att även dessa är tredjelandsmedborgare.
Några speciella regler om att underlätta för varaktigt bosatta eller deras
familjemedlemmar att resa in eller att få visering finns inte. Om en
varaktigt bosatt i en annan EU-stat visar att han eller hon t.ex. fått arbete i
Sverige eller har en studieplats ordnad så är detta dock ett starkt skäl för
att en visering ska beviljas, eftersom en sådan person har rätt att ansöka
om och beviljas ett uppehållstillstånd efter inresan.
Arbetstillstånd
Varaktigt bosatta i en annan medlemsstat är undantagna från kravet på
arbetstillstånd. Detsamma gäller, oavsett medborgarskap, den varaktigt
bosattes make, maka eller sambo och deras barn som är under 21 år eller
beroende av dem för sin försörjning (5 kap. 1 § UtlF).
Ovanstående personer kan alltså resa in i Sverige och arbeta under tre
månader utan vare sig uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Efter tre
månader inträder dock krav på uppehållstillstånd.
Andra kategorier av familjemedlemmar än de ovan nämnda är inte

undantagna från kravet på arbetstillstånd. Följden blir att
familjemedlemmen måste ha arbetstillstånd för att arbeta i Sverige. Det
gäller
 förälder som är ekonomiskt beroende

 annan familjemedlem. Det krävs då antingen att
o familjemedlemmen är ekonomiskt beroende
o familjemedlemmen ingår i hushållet
o allvarliga hälsoskäl kräver att den varaktigt bosatte personligen
tar hand om familjemedlemmen.
En sådan familjemedlem bör som huvudregel kunna beviljas ett

arbetstillstånd med stöd av 6 kap. 3 § första stycket UtlL.
Närmare om de olika tillståndskategorierna
Uppehållstillstånd på grund av anställning

En varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska beviljas uppehållstillstånd om
han eller hon är arbetstagare i Sverige och kan visa upp ett
anställningsbevis (4 kap. 9 § första stycket 1 UtlF).
För anställningsbeviset kan användas Migrationsverkets formulär för

anställningsintyg för EU/EES-medborgare och varaktigt bosatta i annan
EU-stat (227021) som Migrationsverket utarbetat. Det är dock inte något
formkrav att formuläret används. Ett anställningserbjudande som
upprättats på annat sätt och som innehåller de uppgifter som krävs
accepteras.
De krav som normalt bör ställas på ett anställningsbevis är att det

innehåller namnet på den anställde, anställningstid och anställningsvillkor,
arbetsgivarens namn och organisationsnummer samt är undertecknat och
också gärna stämplat av arbetsgivaren.
Anställningen ska vara hos en arbetsgivare i Sverige. Om den varaktigt

bosatte är anställd hos en utländsk arbetsgivare men ska utföra arbete i
Sverige kan det istället vara fråga om en tillhandahållare av tjänster.
Sökanden måste också kunna visa upp ett giltigt pass och ett EG- eller
EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.
Tolkningen av arbetstagarbegreppet
Som nämnts ovan bör, i avsaknad av andra direktiv i lagstiftning och
förarbeten, reglerna för uppehållsrätt och EU-domstolens rättspraxis
tillämpas då det gäller att tolka arbetstagarbegreppet och vilka krav som
kan ställas på en åberopad anställning. Det innebär t.ex. att kraven i 6 kap.
2 § UtlL rörande anställningsvillkor m.m. inte kan tillämpas då en
tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatt i en annan EU-stat ansöker
om UT grundat på en anställning
Enligt EU-rätten är en arbetstagare en person som arbetar eller utför

verksamhet mot ersättning åt någon annan under dennes ledning. Hit hör
också praktikanter, lärlingar, hembiträden och au pair.
För att en person ska bli bedömd som arbetstagare krävs att verksamheten
eller aktiviteten som utförs är faktisk och äkta och att den inte är av så
ringa omfattning att den betraktas som rent marginell eller av underordnad
betydelse. Det ställs inga krav på minimilön eller att man kan försörja sig
på den för att betraktas som arbetstagare. Att lönen kompletteras med egna
medel eller socialbidrag är i sig inte diskvalificerande. Även deltidsarbete
accepteras således, om det inte är av alltför ringa omfattning. I detta
sammanhang kan det finnas anledning att påminna om möjligheterna att
tidsbegränsa tillståndet på grund av anställningens varaktighet (se nedan).
Även om kraven rörande anställningsvillkoren är lägre jämfört med de

nationella bestämmelserna om arbetskraftsinvandring bör man dock, så
långt det är möjligt, kontrollera att det rör sig om en ”riktig” anställning
och inte en skenanställning eller liknande. Mot bakgrund av de låga
kraven beträffande själva anställningen, att tillstånd ofta ges för så lång tid
som fem år samt de höga krav som gäller för arbetskraftsinvandring i
övrigt så framstår det som särskilt viktigt att göra sådana kontroller. Det
kan t.ex. röra sig om kontroller hos andra myndigheter av att arbetsgivaren
faktiskt är registrerad som arbetsgivare och om kontroller direkt med
arbetsgivaren angående anställningen omfattning och varaktighet.
Om det krävs någon form av tillstånd, auktorisation eller legitimation för

att få utföra den verksamhet som anställningen avser får krävas att den
varaktigt bosatte kan visa upp tillstånd etc. T.ex. krävs legitimation eller
särskilt förordnande för vårdpersonal. Ett annat exempel är att en person
som anställs som chaufför, i likhet med praxis vid tillämpning av de
nationella reglerna, kan visa att han eller hon har sådant körkort som
krävs.
Se även avsnittet om arbetstagare i EES-handboken.
Tillståndstid
Huvudregeln är att uppehållstillståndet ges för fem år. Om anställningen
gäller för en tid av mer än tre månader men mindre än ett år, ska
uppehållstillståndet begränsas till anställningstiden (4 kap. 10 § första
stycket 1 UtlF). Om den anställde däremot haft flera korta anställningar
och därigenom kommit upp i en sammanlagd anställningstid på ett år, bör
ett femårigt uppehållstillstånd beviljas även om också den nya
anställningen avser kortare tid än ett år. Detta är en rimlig tolkning med
hänsyn till att en anställd som har en anställning under till exempel femton
månader får ett femårigt tillstånd direkt.
Tillstånd får beviljas för längre tid än den varaktigt bosattes pass gäller
(4 kap. 23 § 4 UtlF).
En anställningsform som förekommer är timanställning vid behov tills

vidare. Även en person som är anställd på sådana villkor är att betrakta
som arbetstagare om de grundläggande förutsättningarna ovan är
uppfyllda. Mot bakgrund av anställningsformens konstruktion kan det
dock vara svårt att på förhand avgöra omfattningen av arbetet. En
anställning av det här slaget bör därför inte leda till ett femårigt
uppehållstillstånd om arbetsinsatsen inte är känd eller med säkerhet kan
bedömas. Om arbetsinsatsen inte är känd bör uppehållstillståndet
begränsas till att gälla sex månader. Vid ansökan om förlängning efter sex
månader kan arbetsinsatsen bättre bedömas och om förutsättningarna ovan
är uppfyllda (faktisk och äkta och inte av ringa omfattning) bör ett
femårstillstånd kunna beviljas. Om arbetsinsatsen fortfarande inte kan
bedömas kan ett nytt kortare tillstånd beviljas. Om förutsättningarna
överhuvudtaget inte är uppfyllda bör tillstånd vägras.
Vid provanställning bör tillstånd beviljas endast för den tid

provanställningen avser. Om tiden inte tydligt framgår utan anställningen
beskrivs som provanställning tills vidare eller liknande bör tillståndet
begränsas till sex månader.
Vid anställning som au pair bör uppehållstillstånd beviljas för ett år,
såvida inte anställningen klart avser en längre period än ett år.
Uppehållstillstånd för egenföretagare

En varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska på samma villkor som en
svensk medborgare eller en EES-medborgare kunna starta och driva
verksamhet som egenföretagare. Om verksamheten kräver någon form av
auktorisation eller legitimation för här i landet redan bosatta, får samma
villkor ställas på den varaktigt bosatte.
För att den varaktigt bosatte ska kunna beviljas uppehållstillstånd i
egenskap av egenföretagare krävs att han eller hon visar upp handlingar
som styrker att han eller hon bedriver verksamhet i Sverige (4 kap. 9 §
första stycket 1 UtlF). Detta kan ske t.ex. genom en F-Skattsedel eller
registreringsbevis från länsstyrelsen eller Patent- och registreringsverket. I
allmänhet är det dock inte tillräckligt att visa upp dessa handlingar utan
verksamheten bör styrkas även på annat sätt.
Exempel på handlingar som kan ges in är
 hyreskontrakt för nödvändiga lokaler

 marknadsplan eller liknande
 utställda fakturor
 kvitton/fakturor på inköpt material
 momsredovisning
 överlåtelsehandlingar om en etablerad rörelse förvärvats.
Sökanden måste också kunna visa upp ett giltigt pass och ett EG- eller
EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.
På samma sätt som beträffande anställningar får utredas att det verkligen
handlar om att bedriva verksamhet och att det finns reella förutsättningar
för detta.
Se även avsnittet om egna företagare i EES-handboken.
Tillståndstid
Uppehållstillstånd beviljas för fem år (4 kap.10 § första stycket 1 UtlF).
Tillstånd får beviljas för längre tid än den varaktigt bosattes pass gäller
(4 kap. 23 § 4 UtlF).
Uppehållstillstånd för tillhandahållare eller mottagare av

tjänster

En varaktigt bosatt i en annan EU-stat som genom en handling kan styrka
att han eller hon tillhandahåller eller tar emot tjänster ska beviljas
uppehållstillstånd (4 kap. 9 § första stycket 2 UtlF). Sökanden måste också
kunna visa upp ett giltigt pass och ett EG- eller EU-uppehållstillstånd för
varaktigt bosatta.
Bestämmelsen omfattar alltså både den som tillhandahåller och den som
tar emot tjänster.
Det typiska exemplet på en som tillhandhåller tjänster är en person som
arbetar som konsult här i landet utan att för den skull etablera sig här som
egenföretagare. Likaså bör tredjelandsmedborgare som har en anställning
utomlands men ska utföra arbete i Sverige betraktas som en
tillhandahållare av tjänster.
Under begreppet tjänstemottagare faller t.ex. personer som mottar

medicinsk eller annan behandling här i landet.
Gemensamt för både tillhandahållare och mottagare av tjänster är att

vistelsen här i landet är av tillfällig karaktär.
Se även avsnittet om tillhandahållare och mottagare av tjänster i EES-

handboken.
Tillståndstid
Tillstånd ges för den tid som tjänsten utförs eller tas emot (4 kap. 10 första
stycket 2 UtlF).
Uppehållstillstånd för studerande

Enligt 4 kap. 9 § första stycket 5 UtlF ska varaktigt bosatta i andra EU-
stater som ska studera i Sverige beviljas uppehållstillstånd om personen
 är inskrivna och avser att studera vid en erkänd utbildningsanstalt

 försäkrar att han eller hon har tillräckliga medel för sin försörjning
 har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.
De ska också visa att de har ett giltigt pass samt ett EG- eller EU-
uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.
Med erkänd utbildningsanstalt avses alla gymnasielinjer samt alla

högskole- och universitetsstudier som har statligt eller kommunalt bidrag.
Grundskolestudier omfattas inte enligt praxis.
En studerande kan styrka att han eller hon har tillräckligt med egna medel
för sin försörjning genom att avge en skriftlig försäkran. Någon annan
bevisning krävs inte. Likaså ska en studerande genom en handling kunna
visa att han eller hon är inskriven för studier samt ha en heltäckande
sjukförsäkring.
Krav på heltäckande sjukförsäkring gäller även om en studerande kan

förväntas bli folkbokförd. Enligt socialförsäkringslagen (1999:799) anses
nämligen inte utländska studerande vara bosatta här oavsett om de
folkbokförs eller inte. Detta innebär att de inte fullt ut omfattas av den
svenska socialförsäkringen.
Uppehållstillståndet ger inte rätt till studiemedel men de studerande har
rätt att arbeta under studietiden. Varaktigt bosatta i andra EU-stater är
befriade från kravet på arbetstillstånd (5 kap. 1 § UtlF).
Se även avsnittet om studerande i EES-handboken.
Tillståndstid
Uppehållstillstånd beviljas så länge studierna pågår. Om studierna är
längre än ett år ges tillstånd för ett år i taget (4 kap. 10 första stycket 3
UtlF).
Uppehållstillstånd för personer med tillräckliga medel för

sin försörjning

Varaktigt bosatta i en annan EU-stat som genom lämpliga handlingar kan
styrka att de har tillräckliga medel för sin försörjning ska beviljas
uppehållstillstånd (4 kap. 9 § första stycket 6 UtlF).
Förutom tillräckliga medel måste de även visa att de har
 en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige eller kommer att

omfattas av den svenska socialförsäkringen
 giltigt pass
 EG- eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.
Den varaktigt bosatte ska för att styrka sina tillgångar kunna visa upp
banktillgodohavanden, pensionsbevis eller liknande. Om det är någon
annan person som ställer tillgångarna till förfogande ska detta styrkas
genom intyg samt uppgift om vilken inkomst eller vilka tillgångar den
personen har.
Se även avsnittet om personer med tillräckliga medel för sin försörjning i

EES-handboken.
Vad avses med tillräckliga medel

Med tillräckliga medel avses att den varaktigt bosatte löpande har tillgång
till pengar så att han eller hon kan försörja sig utan att ligga det sociala
bidragssystemet till last.
Det är alltså fråga om den löpande försörjningen och den varaktigt bosatte
behöver inte visa att det finns kapital avsatt för den framtida försörjningen.
Det krävs inte heller att dessa medel är hans eller hennes ”egna” utan det
kan vara t.ex. en familjemedlem som ställer medlen till förfogande. Till
exempel ska en make, makas eller sambos lön beaktas, om den är
tillräckligt hög för att även försörja den varaktigt bosatte
tredjelandsmedborgaren. Eventuella bidrag som familjen kan ha rätt till
från värdmedlemsstaten får inte räknas in i tillgångarna.
Medlen ifråga bör anses tillräckliga om de överstiger den nivå under

vilken värdmedlemsstaten får bevilja sina medborgare försörjningsstöd.
Detta innebär att om det i den nationella rätten finns en riksnorm för
beräkning av skäliga kostnader för vilka ekonomiskt bistånd enligt
sociallagstiftningen får utbetalas, så är det den socialbidragsnivån som
avses i direktivet.
Det sagda innebär att personen ifråga anses ha tillräckliga medel om dessa
överstiger riksnormen för beräkningen av skäliga levnadsomkostnader
samt utgift för boende och eventuella resor till och från arbetet m.m. utan
att hänsyn tas till om personen vid bosättning i Sverige skulle vara
berättigad till andra offentliga bidrag, såsom barnbidrag eller
bostadsbidrag. Bidragen får alltså inte tas med i beräkningen av
tillgångarna.
För beräkning av riksnormen för skäliga kostnader hänvisas till 2 kap. 1 §

socialtjänstförordningen (2001:937).
Sjukförsäkring
Om personen bedöms kunna få ett uppehållstillstånd (det vill säga ett
tillstånd på fem år), kommer han eller hon att omfattas av svensk
socialförsäkring. Särskilt intyg om sjukförsäkring behövs därför normalt
inte.
Tillståndstid
Uppehållstillstånd beviljas för fem år, om personen avser att vara bosatt i
Sverige (4 kap. 10 § första stycket 4 UtlF). Det är inte möjligt att begränsa
tillståndet till kortare tid än fem år, även om den varaktigt bosatte uppger
att bosättningen i Sverige kan komma att bli kortare än så.
Uppehållstillståndet kan däremot omprövas efter de första två årens
bosättning (4 kap. 10 § andra stycket UtlF).
Familjemedlemmar till varaktigt bosatta

Familjemedlemmar till varaktigt bosatta i annan EU-stat har enligt
direktivet en rätt att få uppehållstillstånd när den varaktigt bosatte beviljas
uppehållstillstånd i Sverige (artikel 16.1 i direktivet). Familjen ska ha varit
bildad redan i den första medlemsstaten (jfr. artikel 16.4 i direktivet).
Rätten enligt direktivet gäller för de familjemedlemmar som uppfyller
villkoren i artikel 4.1 i familjeåterföreningsdirektivet, d.v.s. make/maka
och minderåriga barn.4 Om familjen inte redan var bildad i den första
medlemsstaten gäller i stället bestämmelserna i
familjeåterföreningsdirektivet (artikel 16.5).
Sverige har införlivat direktivets bestämmelser om anhöriga till varaktigt

bosatta i 4 kap. 16 a UtlF. Enligt bestämmelsen ska den varaktigt bosattes
familjemedlemmar beviljas uppehållstillstånd om de är sådana
familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § UtlL och om den varaktigt
bosatte beviljats uppehållstillstånd i Sverige på någon av grunderna som
anges i 4 kap. 9 § UtlF (se vidare i föregående kapitel).
De familjemedlemmar som avses är
 make eller maka

 sambo
 barn under 21 år eller som är ekonomiskt beroende
 föräldrar som är ekonomiskt beroende
 annan familjemedlem. Det krävs då antingen att
o familjemedlemmen är ekonomiskt beroende
o familjemedlemmen ingår i hushållet
o allvarliga hälsoskäl kräver att den varaktigt bosatte personligen
tar hand om familjemedlemmen.
Migrationsöverdomstolen har i avgörande MIG 2018:5 (målnummer UM

11460-17) den 27 mars 2018 konstaterat att 4 kap. 16 a § UtlF inte
innehåller något motsvarande krav som i direktivet på att familjen ska vara
bildad redan i den första medlemsstaten för att familjemedlemmen ska
kunna beviljas uppehållstillstånd. Domstolen påpekar att medlemsstaterna,
enligt direktivet kan välja att ställa upp mer förmånliga villkor än de som
framgår av direktivet.5
När det gäller tolkningen av 4 kap. 16 a § UtlF bedömer

Migrationsöverdomstolen att bestämmelsen är klar och tydlig. Enligt
bestämmelsen ska tillstånd beviljas om förutsättningarna för detta är
uppfyllda. Det finns därmed inte något egentligt tolkningsutrymme. Något
utrymme för att tillämpa ett krav på att familjen ska vara bildad i den
första medlemsstaten finns inte. Med hänsyn till det anförda finner
Migrationsöverdomstolen att det inte krävs att en familj ska vara bildad i
den första medlemsstaten för att en person ska kunna beviljas
uppehållstillstånd som familjemedlem till en utlänning som har ställning
som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.
Den som är familjemedlem till en person som beviljats uppehållstillstånd i

Sverige såsom varaktigt bosatt i annan EU-stat ska därför beviljas
uppehållstillstånd med stöd av 4 kap. 16 a § UtlF. Det gäller för de
4
Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening
(EUT L 251, 3.10.2003, s. 12–18, Celex 32003L0086) (familjeåterföreningsdirektivet).
5
Se artikel 13 i direktivet, men jfr även med skäl 17.
familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § UtlL, oavsett om familjen var
bildad i den första medlemsstaten eller inte.
Tillståndstid
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar ska beviljas för samma tid som
det tillstånd som huvudpersonen fått. Det innebär att en anhörig ska ha ett
tillstånd som sträcker sig lika långt fram i tiden (d.v.s. har samma slutdag)
som huvudpersonens.

En ansökan om uppehållstillstånd från en varaktigt bosatt i annan EU-stat,
eller från dennes familjemedlem, ska avgöras senast fyra månader från
ansökan, om det inte finns särskilda skäl. Om det finns särskilda skäl får
tiden förlängas med högst tre månader (8 kap. 10 b § UtlF). Särskilda skäl
kan vara att ansökan är av komplicerad natur eller att begärda handlingar
inte kommit in. Om tiden förlängs utöver fyra månader ska den sökande
underrättas om detta.
Ett beslut att avslå en ansökan om uppehållstillstånd från en varaktigt

bosatt i annan EU-stat kan överklagas till migrationsdomstol.
Återkallelse rörande varaktigt bosatta
Ett uppehållstillstånd för en varaktigt bosatt från annat EU-land får
återkallas om personen inte försörjer sig eller annars saknar medel för sitt
uppehälle här (4 kap. 18 § första stycket UtlF). Det innebär t.ex. att
uppehållstillståndet för en varaktigt bosatt som fått uppehållstillstånd på
grund av en anställning, får återkallas om anställningen upphört och
personen inte kan försörja sig på annat sätt.
Observera dock att tillståndet för en arbetstagare inte får återkallas enbart
för att arbetstagaren antingen inte längre är anställd eftersom han eller hon
är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall,
eller är ofrivilligt arbetslös och detta bekräftas av Arbetsförmedlingen (4
kap. 18 § tredje stycket UtlF).
De båda styckena ovan kan tyckas oförenliga men bör dock inte tolkas
som en ovillkorlig rätt att få stanna i landet så länge
tredjelandsmedborgaren betraktas som ofrivilligt arbetslös. Bestämmelsen
har sitt ursprung i tillämpningen av den fria rörligheten för EU-
medborgare och syftar till att skydda rätten att söka ny anställning och få
sin utkomst i en annan medlemsstat.
En tredjelandsmedborgare som blivit ofrivilligt arbetslös och som sökt ny
anställning men efter viss tid fortfarande är arbetslös kan inte påräkna att
få behålla sitt uppehållstillstånd. I synnerhet inte om det förefaller som att
utsikter att få en ny anställning saknas. Bedömning av om återkallelse bör
ske måste göras i det enskilda fallet.

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar får återkallas om anknytningen
till den varaktigt bosatta bryts och familjemedlemmen inte har rätt att
stanna i Sverige på någon annan grund. Stadgandet bör tolkas så att det
omfattar även den situationen att den varaktigt bosattas uppehållstillstånd
återkallas.
Om arbetstagaren har barn med sig i Sverige måste uppmärksammas att

Migrationsverket i varje enskilt ärende som rör barn särskilt ska beakta
vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt
kräver (1 kap. 10 § UtlL). Vidare ska barnkonsekvensanalyser genomföras
inför beslut och åtgärder i ärenden som rör barn (se avsnittet i
migrationshandboken avseende ” Barn - allmänt om handläggning av
barnärenden”, förordning med instruktion för Migrationsverket 2007:996
samt GDA 6/2011 om Migrationsverkets barnpolicy).
Enligt artikel 25 i direktivet om varaktigt bosatta ska medlemsstaterna via
en nationell kontaktpunkt i respektive stat underrätta varandra om vissa av
de åtgärder som vidtas i enlighet med direktivet. Bestämmelserna om
underrättelse har förts in i 7 kap. 19 § UtlF. I Sverige har Migrationsverket
utsetts till nationell kontaktpunkt (8 kap. 14 § UtlF) och det är
Migrationsverket i Växjö som ansvarar för att bemanna funktionen. Det
innebär att det är de som utför och tar emot underrättelserna till respektive
från andra EU-staters kontaktpunkter.
Meddelanden skickas till kontaktpunktens gruppbrevlåda

GB-Malmö-ContactPoint (malmo-contactpoint@migrationsverket.se).
Närmare om underrättelser till andra EU-stater

Skyldigheten för Migrationsverket att underrätta gäller då en varaktigt
bosatt i en annan EU-stat
 beviljas uppehållstillstånd här

 vägras förlängning av ett uppehållstillstånd eller får det återkallat
 beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige.
Den nationella kontaktpunkten ansvarar också för de kontakter med andra
medlemsstater som krävs i vissa situationer då personer som har
internationellt skydd beviljas ställning som varaktigt bosatta. Det rör bland
annat kommunikation i samband med återtagande och förfrågningar i
samband med utfärdande av EU-uppehållstillstånd. De här åtgärderna
beskrivs närmare i kapitlet ”Ställning som varaktigt bosatt
För närvarande finns inte något system som med automatik producerar
underlag för underrättelser i samband med att beslut om uppehållstillstånd
för varaktigt bosatta från andra EU-stater. Det innebär att underrättelserna
tills vidare bygger på en manuell hantering.
Nedan anges vad prövningsenheterna, i de ovan nämnda situationerna ska

iaktta för att Migrationsverket genom kontaktpunkten ska kunna fullgöra
skyldigheten att underrätta andra EU-stater.
Underrättelse när uppehållstillstånd beviljas en varaktigt bosatt i

annan EU-stat
Underlag för underrättelserna tas fram via verkets statistik (H-klassade
tillstånd) vilket innebär att prövningsenheterna inte behöver underrätta
kontaktpunkten då beslut fattas.
Observera dock att undantag från ovanstående gäller då uppehållstillstånd

beviljas en varaktigt bosatt från annan EU-stat men beslutet inte får en H-
klassning. Det gäller t.ex. om den varaktigt bosatte beviljas tillstånd på
grund av anknytning (5 kap. 3 eller 3 a §§ UtlL) och beslutet därför B-
klassas. Likaså om tillståndet efter förlängning klassas enbart X och inte
med en H-klassning.
I de nämnda undantagsfallen måste kontaktpunkten meddelas om besluten

eftersom dessa inte lika enkelt går att fånga upp via statistiken.
Underrättelse när ansökan om förlängt uppehållstillstånd avslås

eller uppehållstillstånd återkallas
Om en ansökan om förlängt uppehållstillstånd för en varaktigt bosatt i
annan EU-stat avslås eller ett uppehållstillstånd för en sådan person
återkallas ska kontaktpunkten meddelas så att underrättelse till den andra
EU-staten kan ske.
Underrättelse vid beslut att bevilja status som varaktigt bosatt

En varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare från en annan EU-stat som
beviljats uppehållstillstånd i Sverige kan efter fem års vistelse här under
vissa försutsättningar beviljas ställning som varaktigt bosatt även i
Sverige. Om så sker ska den EU-stat där tredjelandsmedborgaren först
beviljades ställning som varaktigt bosatt underrättas. För att detta ska
kunna ske måste kontaktpunkten meddelas om beslutet att bevilja ställning
som varaktigt bosatt.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Återkallelse av uppehållstillstånd - Uppdaterad 2012-05-02
inledning
Återkallelse av visering samt uppehålls- och

arbetstillstånd
Utlänningslagstiftningen innehåller följande bestämmelser om när
återkallelse av tillstånd – d.v.s. visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd kan ske.
 7 kap. 1 § UtlL – Återkallelse för den som lämnat oriktiga uppgifter

eller medvetet förtigit omständigheter. Dessa grunder kommenteras i
avsnittet ”Återkallelse vid oriktiga uppgifter”.
 7 kap. 2 § UtlL – Särskilda skäl. Kommenteras i avsnitt

”Återkallelse vid särskilda skäl” (dock inte särskilda skäl för
återkallelse av visering).
 7 kap. 3 § första stycket 1 UtlL – Återkallelse vid arbete utan

arbetstillstånd. Den grunden kommenteras inte.
 7 kap. 3 § första stycket 2 UtlL – Återkallelse om utlänningen har

beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL och
anställningen har upphört. Denna grund kommenteras i kapitlet
”Anställning” som återfinns i avsnittet ”Tillstånd för arbete”.
 7 kap. 3 § första stycket 3 UtlL – Återkallelse vid risk för rikets

säkerhet. Denna grund kommenteras inte.
 7 kap. 3 § andra stycket UtlL – Återkallelse av ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd som beviljats med stöd av 5 kap. 3 § första stycket
1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra stycket UtlL när ett
förhållande har upphört. Den grunden kommenteras i kapitlet om
”Uppehållstillstånd på grund av anknytning” i avsnittet ”Uppskjuten
invandringsprövning”.
 7 kap. 5 § UtlL – Registrering på spärrlista i Schengens

informationssystem (SIS). Denna grund för återkallelse
kommenteras inte här utan i kapitlet ”Schengen och SIS” (se rubrik
”Samråd enligt artikel 25”).
 7 kap. 6 § UtlL – Återkallelse eftersom utlänningen ska avvisas eller

utvisas från Sverige på grund av ett avlägsnandebeslut meddelat i ett
annat EU- eller EES-land. Denna grund kommenteras inte.
 7 kap. 7 § UtlL – Upphörd bosättning. Kommenteras i avsnitt

”Återkallelse på grund av att bosättningen upphört”.
 7 kap. 7 a § UtlL – Tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier.
Kommenteras i kapitlet ”Tillfällig vistelse för studier”, avsnittet
”Universitet och högskola (gäststuderande)”.
 7 kap. 7 b § UtlL – Tidsbegränsat uppehållstillstånd för

bevispersoner. Kommenteras i kapitlet ”Övrig tillfällig vistelse”,
avsnittet ”Uppehållstillstånd för målsägande och vittnen
(bevispersoner)”.
 7 kap. 7 c § UtlL – Tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänning

som är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete. Denna grund
kommenteras inte.
 4 kap. 18 § UtlF – Återkallelse av uppehållstillstånd för medborgare

i Schweiz och för tredjelandsmedborgare med ställning som
varaktigt bosatt i en annan EU-stat samt deras familjemedlemmar.
Denna grund kommenteras inte.
I de följande avsnitten tas tre situationer upp då ett uppehållstillstånd kan

komma att återkallas; när oriktiga uppgifter lämnats eller omständigheter
medvetet förtigits som varit av betydelse för att få tillståndet, i vilka fall det
finns särskilda skäl för återkallelse och slutligen den obligatoriska
bestämmelsen, att ett permanent uppehållstillstånd ska återkallas då
bosättningen upphört.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Återkallelse vid oriktiga uppgifter Uppdaterad 2012-05-02
Återkallelse vid oriktiga uppgifter
Allmänt
När får återkallelse ske
Barn
Släktanknytning
Levnadsomständigheter i övrigt
Längden av vistelsen i Sverige
Sammanvägning
Strängare krav för återkallelse efter viss tid
Utredning och beslut
Allmänt
I 7 kap. 1 § UtlL finns en bestämmelse om återkallelse av visering,
uppehållstillstånd och arbetstillstånd när utlänningen har lämnat oriktiga
uppgifter eller förtigit omständigheter.
Bestämmelsen om återkallelse är fakultativ, dvs. återkallelse får ske. Flera

olika omständigheter ska vägas in inför ett beslut om återkallelse och det är
aldrig obligatoriskt.
För att återkallelse ska ske krävs att utlänningen medvetet har lämnat
oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter. De oriktiga uppgifterna eller
förtigandet ska vidare ha varit av betydelse för att få tillståndet i så måtto att
man genom sitt handlande har fått ett tillstånd, som man annars inte hade
rätt till. Att personen själv har förstått att de oriktiga uppgifterna eller
förtigandet har haft betydelse för tillståndsfrågan är inte en förutsättning för
återkallelse.
De oriktiga uppgifterna kan bestå i uppgifter om identitet (identiteten, enligt

tidigare fast praxis i medborgarskapsärenden, består av sökandens namn,
ålder och, som huvudregel, medborgarskap [se MIG 2011:11 och MIG
2012:1]) eller om andra förhållanden av betydelse, t.ex. civilstånd,
släktskapsförhållande och risk för förföljelse. Det görs inte någon skillnad
om de oriktiga uppgifterna hänför sig till identiteten eller någon annan
omständighet. Inte heller har det någon betydelse på vilken grund tillstånd
beviljats. I praktiken har återkallelse oftast aktualiserats i asylärenden, men
självfallet kan det ske även då tillstånd getts på grund av anknytning, om
förutsättningarna för återkallelse är uppfyllda.
När får återkallelse ske
Som redan nämnts är återkallelse inte obligatorisk, även om förutsättningar i
och för sig är för handen. Vid bedömningen av om ett uppehållstillstånd bör
återkallas ska hänsyn tas till utlänningens anknytning till det svenska
samhället och till om andra skäl talar mot att tillståndet återkallas (7 kap. 4 §
UtlL). Vid denna bedömning ska särskilt beaktas utlänningens
levnadsomständigheter, om utlänningen har barn i Sverige och, om så är
fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit
och hur den skulle påverkas av att utlänningens uppehållstillstånd återkallas,
utlänningens övriga familjeförhållanden, och vistelsetiden i Sverige. Detta
förutsatt att utlänningen har rest in i landet.
I ett avgörande har Migrationsöverdomstolen funnit skäl för återkallelse

m.h.t. oriktiga uppgifter. En kvinna från Kosovo fick ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd i Sverige 2004. Några dagar efter att hon fick permanent
uppehållstillstånd kontaktade maken Migrationsverket och berättade att
kvinnan lämnat honom. Migrationsverket fann skäl att återkalla hennes
tillstånd. Migrationsdomstolen fann vid en sammantagen bedömning att det
framkommit tillräckligt starka skäl mot att tillståndet skulle återkallas.
Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att bestämmelsen i 5
kap. 16 § tredje stycket UtlL ska tillämpas när ett förhållande har upphört
vid tidpunkten för prövningen av om fortsatt uppehållstillstånd ska beviljas.
Bestämmelsen är, oavsett anledningen till förhållandets upphörande, dock
inte tillämplig vid bedömningen av om det föreligger skäl som talar mot en
återkallelse av ett redan beviljat uppehållstillstånd. Migrationsöver-
domstolen ansåg att kvinnan medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller i vart
fall medvetet förtigit omständigheter om förhållandet med den före detta
maken. Detta var av avgörande betydelse för beviljandet. Det fanns därför
skäl att återkalla tillståndet. Domstolen har i domen beaktat hennes
anknytning till det svenska samhället, men ansåg inte att den var tillräckligt
starkt för att tillståndet inte ska återkallas (se Migrationsöverdomstolens
dom den 22 april 2008 i mål nr UM 4198-07).
Vid bedömningen av dessa omständigheter kan ledning hämtas i prop.

1997/98:36. Nedan återges huvuddragen av det som sägs om detta i
propositionen.
Barn
Portalbestämmelsen i 1 kap. 10 § UtlL om barnets bästa gäller naturligtvis
även vid återkallelse av uppehållstillstånd. Överhuvud gäller att
återkallelseärenden där barn berörs bör bli föremål för en något mildare
bedömning än när det gäller enbart vuxna. Det innebär också att det i
mildrande riktning bör vägas in om den oriktiga uppgiften har lämnats av ett
barn under 18 år. Likaså skall barnets förhållanden vid återkomsten till ett
annat land beaktas vid bedömningen.
Släktanknytning
Vilken tyngd som ska tillmätas familjeanknytning beror självfallet på
släktanknytning såväl i Sverige som i annat land. Om en person exempelvis
har föräldrar och syskon i Sverige och saknar nära anhöriga i hemlandet, är
det en omständighet som starkt talar mot återkallelse av uppehållstillstånd.
Detsamma gäller om utlänningen är gift eller sambo med någon som är
svensk medborgare eller med någon som har uppehållstillstånd i Sverige
och som det inte är aktuellt att återkalla tillståndet för.
Levnadsomständigheter i övrigt
Andra omständigheter att ta hänsyn till när återkallelse av ett
uppehållstillstånd övervägs är arbetsförhållanden, bostadsförhållanden och
social anpassning. Även kunskaper i svenska kan tillmätas viss betydelse.
I fråga om arbetsförhållanden sägs att en utlänning genom anställning eller

genom att arbeta som egen företagare regelmässigt får antas ha fått en större
anknytning till svenska förhållanden genom kontakter med sina
arbetskamrater eller sina anställda och genom ökad kunskap om svenska
förhållanden. Detta gäller dock inte bara den som är anställd eller egen
företagare utan också den som deltagit i svenskstudier eller andra studier
eller arbetsmarkandspolitiska åtgärder. Hänsyn måste också tas till om en
person har varit oförskyllt arbetslös men stått till arbetsmarknadens
förfogande och på olika sätt sökt komma in i det svenska samhället.
Längden av vistelsen i Sverige

Längden av vistelsen är en faktor om även bör beaktas vid bedömningen av
ärenden om återkallelse av uppehållstillstånd. Vilken betydelse som ska
läggas vid vistelsens längd bör emellertid även vara beroende av under
vilken period i livet som utlänningen har vistats här. Vistelsetiden har
rimligen större betydelse när det gäller en person som kommit hit i unga år
och skaffat sig utbildning här eller förvärvsarbetat eller i vart fall stått till
arbetsmarknadens förfogande. För den som vistas här under en senare
period av livet och som levt större delen av sitt liv i ett annat land kan det
antas att vistelsetiden i sig inte har samma betydelse.
Sammanvägning
När man bedömer om ett uppehållstillstånd skall återkallas görs en
sammanvägning av samtliga omständigheter. Det har överlåtits åt
praxisbildningen att närmare utveckla vilka omständigheter som har
betydelse och vilken tyngd de ska ges. Ett exempel enligt förarbetena på en
faktor som väger tungt vid en sådan sammanvägning och som talar mot att
återkallelse sker är om utlänningen har familj i Sverige som är svenska
medborgare eller vars uppehållstillstånd inte är föremål för återkallelse. En
annan tungt vägande omständighet är om barn som fått anknytning till
Sverige berörs. Skäl som talar för att återkallelse sker kan vara om berörda
personer har vistats mycket i sitt hemland, trots att de har uppehållstillstånd
i Sverige och att de därför inte fått någon anknytning hit. Ett annat sådant
skäl kan vara om de har uppehållstillstånd i ett annat land och ytterligare ett
annat kan vara att personen levt helt utanför samhället.
Generellt gäller givetvis också att sådana förhållanden som skulle kunna
utgöra synnerligen ömmande omständigheter bör leda till att återkallelse
inte sker.
Strängare krav för återkallelse efter viss tid

Om en utlänning har vistats i Sverige med uppehållstillstånd mer än fyra år,
ska ett uppehållstillstånd få återkallas endast om det finns synnerliga skäl
för återkallelsen. Tiden räknas från det att uppehållstillstånd beviljades till
dess att beslut om återkallelse föreligger i första instans (7 kap. 1 § andra
stycket UtlL).
Som exempel på synnerliga skäl har i motiven angetts att utlänningen

visserligen haft uppehållstillstånd och varit folkbokförd i Sverige men i
realiteten vistats i något annat land under långa perioder och därför inte fått
någon närmare anknytning hit. Ett annat synnerligt skäl kan vara att
utlänningen har uppehållstillstånd också i något annat land och
verkställighet kan ske till det landet.
Utlänningsnämnden har i stornämndsbeslut den 2 december 2004, som

rörde två bröder som var medborgare i Jordanien, bedömt att det fanns
synnerliga skäl att återkalla tillstånden efter mer än fyra års vistelse. Vid
ankomsten till Sverige ansökte bröderna om asyl och uppgav att de var
irakiska medborgare. De uppvisade bland annat falska identitetshandlingar.
Båda bröderna beviljades permanent uppehållstillstånd på humanitära skäl i
december 1998. Tillstånden beviljades i de uppgivna irakiska identiteterna
och grundade sig på förhållandena i Irak. Sedan det uppdagats att bröderna
var medborgare i Jordanien återkallade Migrationsverket deras permanenta
uppehållstillstånd samt beslutade om utvisning i juni 2003. Vid den
tidpunkten hade bröderna vistats i Sverige mer än fyra år med
uppehållstillstånd men verket bedömde att det fanns synnerliga skäl för att
ändå återkalla. Utlänningsnämnden delade bedömningen och avslog
överklagandet.
Migrationsöverdomstolen har i en dom behandlat frågan om synnerlige skäl.
Målet gällde en bosnisk man som 2002 erhöll uppehållstillstånd grundat på
anknytning till en kvinna i Sverige. Efter att mannen beviljats permanent
uppehållstillstånd framkom att han hade ett barn i hemlandet.
Migrationsverket återkallade mannens tillstånd med hänsyn till att han
undanhållit uppgifter av avgörande betydelse för beviljande av permanent
uppehållstillstånd. Migrationsdomstolen ansåg att det fanns grund för att
återkalla mannens uppehållstillstånd, men eftersom mannen vistats i Sverige
mer än fyra år vid verkets beslut kunde det endast ske om det fanns
synnerliga skäl för det. Mannen hade varit sammanlagt tio månader i
Bosnien under åren i Sverige. Domstolens bedömning var att de tio
månaderna bestod av ett flertal kortare utlandsresor och att de därför inte
utgjorde ett avbrott i vistelsen i Sverige. Men på grund av hans svaga
anknytning till det svenska samhället förelåg det synnerliga skäl att återkalla
hans permanenta uppehållstillstånd. Mannen överklagade till
Migrationsöverdomstolen som emellertid instämde i migrationsdomstolens
bedömning och avslog överklagandet (se MIG 2008:43).
Som nämnts räknas tiden fyra år från det att utlänningen beviljades
uppehållstillstånd till dess att verket beslutar om återkallelse. Även vistelse
här med tidsbegränsade tillstånd, också besökstillstånd, får tillgodoräknas.
Avbrott i vistelsen föreligger inte så länge som ansökan om förlängt tillstånd
getts in innan tiden för det tidigare tillståndet löpt ut.
Utredning och beslut

Frågan om återkallelse av ett givet tillstånd till följd av oriktiga uppgifter
kan aktualiseras hos verket på många olika sätt, t.ex. genom andra
myndigheter, utlänningen själv eller när någon anhörig ansöker om tillstånd.
Ibland rör det sig om anonyma tips.
Uppgifternas tillförlitlighet kan variera mycket. Oavsett vem som är

uppgiftslämnare och oberoende av uppgifternas karaktär och hur de lämnas,
bör verket ta ställning till om de bör föranleda någon åtgärd.
Bedömer verket att uppgifterna är grundlösa eller det av någon annan orsak
inte finns anledning att utreda frågan vidare, bör ändå en tjänsteanteckning
göras om detta.
Görs bedömningen att uppgifterna bör utredas vidare kan åtgärder av vitt
skilda slag bli aktuella. Det kan röra sig om allt från enklare kontroller, t.ex.
genom slagningar i verkets register och läsning av referensdossierer, till att
utlänningen hörs personligen och att offentligt biträde förordnas. Sökning
via mikrofiche efter gallrade dossierer kan bli nödvändig. I detta
sammanhang kan också erinras om skyldigheten för en utlänning att efter
kallelse komma till verket för att lämna uppgifter om sin vistelse här i landet
(se 9 kap. 9 § UtlL). Om rätten till offentligt biträde se nedan.
Alla åtgärder skall givetvis dokumenteras. När ett ärende om återkallelse

enligt UtlL ska anses väckt och därmed registreras i får bedömas från fall till
fall. Allra senast bör det ske när offentligt biträde förordnas. Generellt kan
dock sägas att det är viktigt att det på ett tidigt stadium framgår av
Migrationsverkets centrala utlänningsdatabas (CUD) att frågan om
återkallelse kan bli aktuell.
Om det efter en prövning visar sig att förutsättningar inte finns för
återkallelse av tillståndet, bör ändå frågan om återkallelse av eventuell
flyktingförklaring prövas liksom frågan om det finns anledning att anmoda
utlänningen att återlämna sitt främlingspass eller resedokument.
Ifall ärendet gäller oriktiga uppgifter om identiteten och verket avstår från
att återkalla tillståndet, bör utlänningen ändå uppmanas att uppsöka
folkbokföringsmyndigheten för att få dessa ändrade. Verket bör också
skicka en kopia av sitt beslut till denna myndighet. Observera dock att
reglerna om sekretess i vissa fall kan innebära att skälen för beslutet inte kan
delges andra myndigheter.
När det gäller oriktiga uppgifter om identiteten och eventuell ändring av

dessa, kan här bara upplysas om att personuppgifter som har legat till grund
för folkbokföring inte får ändras av verket, förrän folkbokförings-
myndigheten har gjort en ändring och detta styrks med personbevis.
Statsmakterna har understrukit vikten av att återkallelseärenden handläggs

skyndsamt.
Från tidigare praxis kan erinras om att Utlänningsnämnden i några fall

ändrat verkets beslut om återkallelse, när den utredning som låg till grund
för det beviljade tillståndet har varit behäftad med allvarliga brister.
Nämnden menade att utredningen inte hade haft sådan kvalitet att den borde
ha legat till grund för tillstånd överhuvudtaget och att de brister som senare
visat sig inte skulle behöva ligga utlänningen “i fatet”.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Återkallelse vid särskilda skäl Uppdaterad 2012-05-02
Återkallelse vid särskilda skäl

Av 7 kap. 2 § UtlL framgår att återkallelse, förutom på grund av oriktiga
uppgifter, även får ske på grund av andra särskilda skäl. När det gäller
uppehållstillstånd får dock återkallelse på grund av särskilda skäl endast ske
om utlänningen ännu inte har rest in i Sverige.
I förarbetena har inte närmare angetts vad som avses med särskilda skäl,
mer än att sådana kan föreligga då förutsättningarna för tillståndet har
ändrats väsentligt (prop. 1988/89:86 s. 63). I praxis har ansetts att en sådan
väsentlig förändring kan vara att den anknytning, som ligger till grund för
tillståndet, har upphört. Ett annat exempel kan vara att en utbildningsplats,
som medfört uppehållstillstånd för gäststudier, dragits tillbaka.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden ÅTK på grund av upphörd Skapad 2003-01-23
bosättning Uppdaterad 2014-07-18
Återkallelse på grund av upphörd bosättning

Innehåll
Ett permanent uppehållstillstånd ska återkallas om bosättningen upphör
Utlandsvistelse
Studier utomlands
Återuppbyggnadsprojekt
Utsända i statens tjänst
Efter anmälan får uppehållstillståndet återkallas först efter två år
Tidpunkt vid vilken bosättningen upphör
Underlag för återkallelse
Samband med folkbokföringen
Utredning av om bosättningen upphört
Beslut om återkallelse
Bedömning av om bosättningen upphört
Hur prövningen ska ske
Om bosättningen upphört men det finns skäl för ett tidsbegränsat
Underrättelse om beslut om återkallelse
Ett permanent uppehållstillstånd ska återkallas om

bosättningen upphör
Ett permanent uppehållstillstånd ska återkallas för en utlänning som inte
längre är bosatt i Sverige (7 kap. 7 § första meningen UtlL).
Bestämmelsen att ett uppehållstillstånd ska återkallas om bosättning upphör

har gjorts obligatorisk. Eftersom utlänningen inte längre är bosatt i Sverige
har den grundläggande förutsättningen för att inneha ett permanent
uppehållstillstånd fallit bort (jfr prop. 1979/80:96 s. 117).
En återkallelse på grund av upphörd bosättning kan bara ske när utlänningen

har ett permanent uppehållstillstånd. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd kan
inte återkallas på den grunden.
Utlandsvistelse
Enstaka längre vistelser utomlands för besök, arbete eller andra uppdrag,
kan göras utan att bosättningen upphör. Det permanenta uppehållstillståndet
återkallas normalt inte om utlandsvistelsen inte överstiger ett år (jfr prop.
2013/14:213 s. 24). Men om utlänningen är borta i mer än ett år eller
bosätter sig i ett annat land kan uppehållstillståndet komma att återkallas.
Beträffande studier, återuppbyggnadsprojekt och anställning i statens tjänst,
se separata avsnitt nedan.
Problem med bedömningen kan uppstå då utlänningen regelmässigt vistas

ömsom i Sverige och ömsom utomlands. Det kan t.ex. röra en utlänning som
vissa månader av året bor i hemlandet och resten av året i Sverige. Normalt
bedöms att bosättningen har upphört om merparten av tiden tillbringas
utomlands.
Studier utomlands
Enligt praxis återkallas inte permanent uppehållstillstånd för barn som går i
skola i hemlandet under förutsättning att föräldrarna är bosatta och vistas i
Sverige. Bestämmelsen tillämpas så länge barnen går i grundskola och
gymnasieskola, eller motsvarande skolformer (jfr även med
Utlänningslagen, Vägledande beslut, UN 292-95). En motsvarande
bestämmelse rörande folkbokföring finns i 11 § folkbokföringslagen
(1991:481).
Om det inte bara är barnet utan även en förälder som stadigvarande vistas i
hemlandet, brukar dock de permanenta uppehållstillstånden återkallas.
I de fall en person stadigvarande vistas utomlands för högre studier, d.v.s.

över gymnasienivå, återkallas i regel det permanenta uppehållstillståndet.
Återuppbyggnadsprojekt
Enligt Migrationsverkets bedömning bör ett permanent uppehållstillstånd
inte återkallas enbart av den anledningen att utlänningen vistas utomlands
för att delta i bi- eller multilaterala återuppbyggnadsprojekt, i vilka svenska
staten medverkar genom finansiering. En förutsättning är att utlänningen
inte avser att bryta bosättningen i Sverige.
Utsända i statens tjänst

Enligt 14 § folkbokföringslagen (1991:481) ska en person som är utsänd för
anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst vara folkbokförd i
Sverige. Detsamma gäller medföljande familjemedlemmar.
Enligt verkets praxis tillämpas bestämmelsen analogt när det gäller

återkallelse på grund av upphörd bosättning, vilket innebär att ett permanent
uppehållstillstånd normalt inte återkallas för utsända och deras
familjemedlemmar.
Med utsänd personal avses främst personal vid Sveriges ambassader och
karriärkonsulat (i regel generalkonsulat) samt ständiga representationer och
delegationer. Observera att det bara är utsänd personal som omfattas, inte
lokalt anställd sådan.
Det är dock inte bara diplomatisk personal som kan komma att omfattas av
undantaget. Det gäller även andra statligt anställda som inom ramen för sin
anställning tjänstgör utomlands. Det kan t.ex. gälla en anställd i
regeringskansliet som tjänstgör vid någon av EU:s institutioner. Märk dock
att det måste ske inom ramen för den statliga anställningen. En person som
arbetar utomlands och är anställd t.ex. av EU, FN, Röda Korset eller annan
motsvarande organisation anses inte vara utsänd i statens tjänst.
Inte heller personer som har anställning i svenska företag utomlands anses
utsända i ovannämnda bemärkelse.
Efter anmälan får uppehållstillståndet återkallas

först efter två år
Om utlänningen anmäler till Migrationsverket att han eller hon vill ha kvar
uppehållstillståndet, trots att bosättningen upphör, får uppehållstillståndet
återkallas tidigast två år efter det att bosättningen upphört (7 kap. 7 § andra
meningen UtlL).
Denna undantagsregel trädde ikraft den 1 juli 2014. I propositionen som

föregick bestämmelsen ansåg regeringen att det fanns skäl att möjliggöra en
ökad rörlighet även för personer utan svenskt medborgarskap, men med ett
permanent upphållstillstånd. En förutsättning är att utlänningen själv önskar
att behålla uppehållstillståndet. Därmed infördes en ordning där den som vill
behålla sitt permanenta uppehållstillstånd har möjlighet att anmäla detta.
En anmälan om att behålla det permanents uppehålltillståndet ska skickas in

till Migrationsverket senast en vecka innan utlänningen lämnar Sverige och
innehålla uppgift om utresedagen. Om utresedagen ställs in eller skjuts upp
ska det anmälas senast den tidigare uppgivna utresedagen (4 kap. 23 a §
UtlF).
När en anmälan kommit in till Migrationsverket på föreskrivet sätt får

verket inte ta beslut om att återkalla uppehållstillståndet förrän två år efter
det att bosättningen upphör. För att tillståndet därefter ska kunna återkallas
förutsätts att utlänningen inte enligt verkets utredning av folkbokföring etc.
återvänt till Sverige.
En anmälan om att behålla ett permanent uppehålltillstånd hindrar dock inte

att uppehållstillståndet återkallas om utlänningen lämnat oriktiga uppgifter
eller förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få tillståndet (se 7
kap. 1 § första stycket UtlL).
Om utlänningen återvänder till Sverige och bosätter sig här, men därefter
åter flyttar härifrån, krävs en ny anmälan för att han eller hon ska få behålla
det permanenta uppehållstillståndet (jfr även ovanstående med prop.
2013/14:213 s. 19-21).

Bestämmelsen i 7 kap. 7 § UtlL ändrades den 1 juli 2014 såtillvida att det
infördes en möjlighet för en utlänning att, efter anmälan, behålla ett
uppehållstillstånd i två år efter det att bosättningen upphört. Innan dess hade
endast den som vistas i Sverige som flykting eller annan skyddsbehövande
en möjlighet att behålla uppehållstillståndet i två år. Det krävdes i så fall
dessutom att utlänningen återvänt till ett land där han eller hon tidigare varit
bosatt därför att de politiska förhållandena i landet ändrats (se 7 kap. 7 §
andra stycket UtlL i paragrafens lydelse före den 1 juli 20141).
I och med att undantaget, att utlänningen efter anmälan kan behålla det
permanenta uppehållstilståndet i två år, infördes togs den tidigare
särregelringen för den som är flykting eller annan skyddsbehövande bort.
Men även för dessa personer ansågs det motiverat att säkerställa att det finns
en önskan att behålla det permanenta uppehållstillståndet (prop.
2013/14:213 s. 21).
Av övergångsbestämmelserna i lagen (2014:777) om ändring i

utlänningslagen (2005:716) framgår att för en flykting eller annan
skyddsbehövande som senast den 30 juni 2014 återvänt till ett land där han
eller hon tidigare varit bosatt, därför att de politiska förhållandena i det
landet ändrats, gäller 7 kap. 7 § i sin äldre lydelse.
Om utresan från Sverige sker den 1-7 juli 2014 ska anmälan till
Migrationsverket, istället för vad som anges i 4 kap. 23 a § UtlF, göras
senast på utresedagen. Det framgår av övergångsbestämmelserna i
förordning (2014:779) om ändring i utlänningsförordningen (2006:97).
Tidpunkt vid vilken bosättningen upphör

Utresedagen är den tidpunkt då bosättningen normalt anses ha upphört.
Giltighetstiden för undantaget i 7 kap. 7 § andra meningen UtlL bör därmed
uppgå till två år räknat från utresedagen (prop. 2013/14:213 s. 25).
När utlänningen inte anmält någon önskan om att behålla det permanenta
uppehållstillståndet beräknas även det år han eller hon normalt kan vara
borta ifrån Sverige, innan en återkallelse blir aktuell, från utresedagen.
1
Underlag för återkallelse
Samband med folkbokföringen
Migrationsverkets bedömningar rörande upphörd bosättning har av naturliga
skäl en nära koppling till folkbokföringen. Ett beslut att i folkbokföringen
avregistrera en person som utflyttad är en stark indikation på att
bosättningen har upphört.
Det är Skatteverket som ansvarar för folkbokföringen. Den grundläggande

författningen rörande folkbokföring är folkbokföringslagen (1991:481).
Enligt bestämmelserna om folkbokföring ska den som avser att

stadigvarande bosätta sig utanför Sverige anmäla detta till Skatteverket, som
avregistrerar personen som utflyttad. Avregistrering kan också ske utan
anmälan, om det kan antas att personen inte längre är bosatt i Sverige (se
vidare 20, 27 och 34 §§ folkbokföringslagen (1991:481).
Vid handläggningen av ärenden rörande återkallelse av permanent

uppehållstillstånd på grund av upphörd bosättning finns regelmässigt
anledning att begära uppgifter eller hjälp med utredning från
folkbokföringen.
Utredning av om bosättningen upphört

Migrationsverket har ingen skyldighet att efterforska om utlänningar med
permanent uppehållstillstånd fortfarande är bosatta i Sverige. Om verket får
anledning att ifrågasätta om bosättningen har upphört, ska dock frågan om
en eventuell återkallelse utredas (jfr prop. 1979/80:96 s. 117).
Tecken på att bosättningen har upphört kan komma fram på olika sätt, t.ex.
genom en avisering från Skatteverket om utflyttning/avregistrering. När
Migrationsverket får sådana indikationer måste verket därmed ta ställning
till om bosättningen har upphört och om det permanenta uppehållstillståndet
ska återkallas.
Initialt bör klarläggas om utlänningen i folkbokföringen har avregistrerats

som utflyttad. Normalt räcker det dock inte med en avregistrering för att
bosättningen ska ha upphört även i utlänningslagens mening. Enligt
Migrationsöverdomstolen väger en avregistrering i folkbokföringen tungt,
men kan inte ensamt ligga till grund för en återkallelse av
uppehållstillståndet (MIG 2007:34). För att avgöra vilken ytterligare
utredning som krävs kan verket hämta in Skatteverkets beslut och
underlaget för beslutet.
Det är den enskildes trygghet som ska beaktas vid återkallelse av gynnande
beslut och det måste därför ställas krav på en noggrann undersökning av om
bosättningen har upphört. Ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett vilar
på myndigheten och bördan av brister i bevisningen ska inte bäras av den
enskilde (MIG 2007:34). Redan i tidigare förarbeten till bestämmelsen om
återkallelse framhölls vikten av att en noggrann undersökning görs innan en
återkallelse sker (prop. 1983/84:144 s. 89).
När Skatteverket genomfört en omfattande utredning och därmed får anses

ha uttömt de möjligheter som finns att kontrollera om personen bor i
Sverige kan Migrationsverket ta beslut utan egen utredning. Om det är
befogat och möjligt att få fram fler uppgifter bör Migrationsverket, m.h.t.
den utredningsskyldighet som verket har, ta initiativet till ytterligare
utredning.
När utlänningen inte är avregistrerad, men det på andra grunder misstänks

att bosättningen har upphört, kan Migrationsverket begära att Skatteverket
utreder bosättningen. Verket kan också självt göra en sådan utredning. Det
bör dock beaktas att ansvaret för s.k. bosättningskontroll ligger hos
Skatteverket och inte Migrationsverket. Sådana utredningar ska alltså i
första hand göras av Skatteverket.
I de fall Migrationsverket ändå gör en egen utredning om bosättningen

innebär det i regel att andra myndigheter kontaktas, t.ex. Försäkringskassan,
kommunala myndigheter, Kronofogdemyndigheten, Arbetsförmedlingen,
sociala myndigheter eller Centrala studiestödsnämnden. Anhöriga,
bostadsupplåtare eller arbetsgivare kan också komma att kontaktas.
Utredningen kan även innebära att utlänningen själv hörs i ärendet. Det är
dock inte alltid möjligt att få kontakt och det är inte heller alltid nödvändigt.
Vid återkallelse av ett permanent uppehållstillstånd tillämpas
bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) om rätt för en part att
få del av uppgifter endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas i
Sverige (13 kap. 9 § UtlL). Undantaget från kommunikationsplikten innebär
inte att det finns ett förbud mot att kommunicera utredningsmaterialet.
Tvärtom kan det vara önskvärt, t.ex. om personliga förhållanden är berörda i
materialet. En förutsättning är att en utlänning som vistas utanför Sverige
rimligen går att nå. I vissa fall kan Migrationsverket komma att begära att
en bosättningsutredning görs av ambassaden i utflyttningslandet.
När utlänningen befinner sig i Sverige finns inget undantag från

kommunikationsplikten. Utlänningen ska underrättas om en uppgift som
tillförts ärendet av någon annan än honom eller henne, och få tillfälle att
yttra sig över den.
Skulle även en återkallelse av en statusförklaring vara aktuell ska

utlänningen underrättas redan när Migrationsverket inleder ärendet.
Statusförklaringen får inte återkallas om utlänningen inte fått tillfälle att
yttra sig (13 kap. 9 a § UtlL).
Beslut om återkallelse
Bedömning av om bosättningen upphört
Det är Migrationsverket som har bevisbördan för att en bosättning har
upphört. Verket ska göra detta sannolikt genom att peka på konkreta
omständigheter som typiskt sett ger anledning att ifrågasätta att utlänningen
fortfarande är bosatt i Sverige (MIG 2014:6).
Migrationsöverdomstolen har framhållit att en utlännings avsikt att vara

bosatt i Sverige är av avgörande betydelse för bedömningen av om
bosättningen ska anses ha upphört (MIG 2007:34).
En förutsättning för att återkallelse inte ska ske är också att utlänningen i
fortsättningen tänker vara bosatt i Sverige (jfr Utlänningslagen, Vägledande
beslut, UN 363-98, UN 402-00 och UN 403-00). Den som befinner sig i
landet bör därför kunna göra sannolikt att avsikten är att bo kvar i Sverige,
medan den som befinner sig utanför måste göra sannolikt att han eller hon
inom kort tänker återvända till Sverige för bosättning.
Enligt Migrationsöverdomstolen kan, som tidigare nämnts, det förhållandet

att en utlänning har avregistrerats från folkbokföringen inte ensamt ligga till
grund för en återkallelse av uppehållstillståndet, även om det är ett
förhållande som väger tungt (MIG 2007:34).
Omständigheter som kan tyda på att bosättningen inte har upphört trots att
utlänningen avregistrerats från folkbokföringen kan vara att utlänningen
varit bosatt i Sverige under mycket lång tid och har familj eller bostad kvar
här samtidigt som avsikten att återvända till Sverige är mycket klart uttalad
(MIG 2007:34).
Hur prövningen ska ske

Tidigare praxis i fråga om återkallelse av permanent uppehållstillstånd med
stöd av 7 kap. 7 § första stycket UtlL var inte var entydig.
Migrationsöverdomstolen konstaterade därför i mars 2014 i ett vägledande
avgörande att fanns skäl att tydliggöra hur en prövning enligt den
bestämmelsen ska ske (MIG 2014:6). Migrationsöverdomstolen hade
tidigare framhållit att ordalydelsen i 7 kap. 7 § första stycket UtlL är klar
och absolut. Uppehållstillståndet ska återkallas om utlänningens bosättning i
Sverige har upphört. Det saknas därmed möjlighet att medge något undantag
(MIG 2007:34). Domstolen vidhöll i mars 2014 detta synsätt (MIG 2014:6).
Om det vid en prövning enligt 7 kap. 7 § första stycket UtlL bedöms att en
persons bosättning har upphört, ska någon prövning av om det finns
anledning att underlåta att återkalla uppehållstillståndet inte ske.
Omständigheter som i tidigare praxis (jfr Utlänningslagen, Vägledande
beslut, reg. 29-90 och MIG 2009:12) ansetts ha betydelse vid bedömningen
av om det funnits skäl att underlåta återkallelse av ett uppehållstillstånd,
t.ex. sådana som rör utlänningens anknytning till Sverige, ska i stället
tillmätas betydelse redan inom ramen för prövningen av frågan om
bosättningen. Sådana omständigheter har alltså relevans för om bosättningen
som sådan ska anses ha upphört eller inte. De kan däremot inte tas till intäkt
för ett beslut att underlåta att återkalla ett permanent uppehållstillstånd när
det väl har konstaterats att en persons bosättning i Sverige upphört.
Bestämmelsen i 7 kap. 7 § första stycket UtlL ger ju inte utrymme för några
undantag. Detta innebär att ett permanent uppehållstillstånd undantagslöst
ska återkallas om utlänningens bosättning här har upphört (MIG 2014:6).
Omständigheter som rör utlänningens anknytning till Sverige har därmed

betydelse för frågan om bosättningen upphört. Sådana omständigheter kan
förändras över tid och det är rimligt att den instans som ska pröva frågan om
återkallelse utgår från de vid prövningstillfället rådande förhållandena (MIG
2014:6). När det gäller uppehållstillstånd p.g.a. tidigare vistelse se vidare i
handbokens avsnitt om ”Uppehållstillstånd på grund av anknytning” i
kapitlet ”Annan anknytningsinvandring”.
Om bosättningen upphört men det finns skäl för ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd
I de fall utlänningen inte har rätt till fortsatt permanent uppehållstillstånd,
men bör ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, t.ex. enligt reglerna för
uppskjuten invandringsprövning, bör det permanenta uppehållstillståndet
emellertid återkallas. Därefter ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inom
ramen för samma ärende (jfr Utlänningslagen, Vägledande beslut, UN 431-
02 och Wikrén/Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, nionde
upplagan, s. 369).
Underrättelse om beslut om återkallelse

Utlänningen underrättas om ett beslut att återkalla ett permanent
uppehållstillstånd genom att ett brev skickas rekommenderat med
mottagningsbevis. E-post bör normalt inte användas. I de fall en ambassad
ska underrätta om beslutet bör ambassaden informeras om att, när så är
möjligt i det aktuella landet, sända beslutet med mottagningsbevis. Annars
får personen kallas till ambassaden för att underrättas på plats.
Vid återkallelse p.g.a. att bosättningen upphört förekommer det inte alltför
sällan att utlänningens vistelseort är okänd. Det innebär att Migrationsverket
inte kan underrätta utlänningen om beslutet och att det därmed inte kommer
att vinna laga kraft. För att undvika detta kan kungörelsedelgivning i sådana
fall användas.
Sida 1 av 30
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden 17 § tillfälliga lagen Skapad 2017-06-28

Uppehållstillstånd enligt 17 § lag

(2016:752) om tillfälliga
begränsningar av möjligheten att
få uppehållstillstånd i Sverige
Innehåll
Inledning ........................................................................................................ 2
Regelverk ....................................................................................................... 3
Allmänt om den tillfälliga lagen och om möjligheten till PUT i 17 § ........... 3
Prövningsordning ....................................................................................... 3
Statusförklaring .......................................................................................... 4
Vem omfattas av 17 § ................................................................................ 4
Prövning enligt 17 § ................................................................................... 4
Tid för ansökan/beslut ............................................................................ 5
Identitet .................................................................................................. 5
Skötsamhet ............................................................................................. 5
Gymnasieutbildning eller motsvarande.................................................. 5
Nationellt program ............................................................................. 6
Nationellt program inom gymnasiesärskolan..................................... 6
Motsvarande utbildning ..................................................................... 7
S.k. yrkespaket ................................................................................... 9
Försörjningskrav genom arbete och/eller näringsverksamhet ............... 9
Inkomst av sådan karaktär att den ska beskattas ................................ 9
Varaktighet ......................................................................................... 9
Nivå på försörjningskravet ............................................................... 10
Särskilt om försörjningskrav genom arbete ......................................... 12
Krav på anställning – inte endast erbjudande .................................. 12
Anmälan till Skatteverket................................................................. 12
Subventionerad anställning .............................................................. 13
Inte sämre än kollektivavtal eller praxis .......................................... 14
Yttrande från arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer ................ 15
Sida 2 av 30
Hur förhåller sig försörjning gentemot kollektivavtalsenlig lön ...... 17

Lön och övriga villkor ...................................................................... 18
Försäkringar ..................................................................................... 19
Krav på legitimation och behörighet ................................................ 21
Motverka missbruk .......................................................................... 22
CUD- och arbetsgivarkontroll .......................................................... 27
Bevisfrågor ....................................................................................... 27
Särskilt om försörjningskrav genom näringsverksamhet ..................... 28
Realistiska företagsplaner ................................................................ 29
Enskild firma och handelsbolag ....................................................... 29
Aktiebolag ........................................................................................ 29
Motverka missbruk .......................................................................... 29
Subventioner .................................................................................... 29
Bevisfrågor ....................................................................................... 30
Anhöriga....................................................................................................... 30
Överklagande ............................................................................................... 30
Återkalla det permanenta uppehållstillståndet ............................................. 30
Inledning
Det här avsnittet behandlar de ärenden som prövas enligt 17 § lagen om
(den tillfälliga lagen).
Den 20 juli 2016 trädde den tillfälliga lagen i kraft. Syftet med lagen är att
under en begränsad tid anpassa det svenska regelverket avseende
asylsökande till miniminivån enlig EU-rätten och internationella
konventioner. Lagen innehåller bestämmelser om tidsbegränsade
uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande utom kvotflyktingar. Även
tillstånd som beviljas på grund av 5 kap. 6 § och 12 kap. 18 §
utlänningslagen ska enligt den tillfälliga lagen vara tidsbegränsade.
I 17 § den tillfälliga lagen ges en möjlighet för den som har haft ett
uppehållstillstånd som tidsbegränsats enligt den tillfälliga lagen att beviljas
permanent uppehållstillstånd om han eller hon kan försörja sig. Syftet med
bestämmelsen är att utöka drivkrafterna för arbete och egenförsörjning. För
att få permanent uppehållstillstånd enligt denna bestämmelse ska sökande
kunna försörja sig genom anställning eller genom näringsverksamhet.
När det gäller en sökande som åberopar försörjning genom anställning har
bestämmelsen i 17 § den tillfälliga lagen många likheter med
bestämmelserna om arbetskraftsinvandring. Det innebär vid bedömningen
enligt 17 § den tillfälliga lagen att det i många fall kommer kunna jämföras
med hur bestämmelserna i 6 kap. 2 § utlänningslagen tillämpas. Det bör
Sida 3 av 30
dock observeras vid tillämpningen av 17 § att det finns skillnader i

jämförelse med 6 kap. 2 § utlänningslagen.
När det gäller en sökande som åberopar försörjning genom

näringsverksamhet finns vissa likheter med den bedömning som görs när
någon ansöker om uppehållstillstånd som egen företagare. Här kan
jämförelser göras med hur Migrationsverket handlägger och bedömer dessa
ärenden men också här måste det ske med försiktighet.
Regelverk
Bestämmelsen om permanent uppehållstillstånd för den som har haft ett
uppehållstillstånd som tidsbegränsats enligt den tillfälliga lagen finns i 17 §
samma lag. Av 19 § den tillfälliga lagen framgår att en sådan ansökan får
beviljas efter inresa i landet.
Det finns ännu inte någon praxis på området. Vägledning får hämtas från
förarbetena, prop. 2015/16:174, prop. 2016/17:133 och prop. 2017/18:252
samt från rättschefens rättsliga ställningstaganden SR 19/2017 (rättsligt
ställningstagande om prövning av rätten till permanent uppehållstillstånd
enligt 17 § tillfälliga lagen) och SR 40/2018 (rättsligt ställningstagande om
studier på gymnasial nivå).
Allmänt om den tillfälliga lagen och om möjligheten

till permanent uppehållstillstånd i 17 §
Prövningsordning
Den som ansöker om permanent uppehållstillstånd på grund av 17 § den
tillfälliga lagen ska tidigare ha varit beviljad tillstånd på grund av skydd,
synnerligen/särskilt ömmande skäl, studier på gymnasial nivå eller
verkställighetshinder. Detta tillstånd ska ha tidsbegränsats på grund av
reglerna i den tillfälliga lagen för att det ska vara aktuellt med permanent
uppehållstillstånd enligt 17 §. Det kan antas att de flesta kommer att
åberopa denna tidigare grund i andra hand för det fall Migrationsverket inte
kommer att bevilja permanent uppehållstillstånd. När någon åberopar mer
än en grund för tillstånd måste det bestämmas vilken grund som ska prövas
först.
Av SR 19/2017 framgår att frågan om permanent uppehållstillstånd enligt

den tillfälliga lagen prövas före frågan om tillstånd om uppehållstillstånd
enligt utlänningslagen.
Om en utlänning ansöker om permanent uppehållstillstånd enligt den

tillfälliga lagen, ska alltså denna grund prövas före frågan om
uppehållstillstånd på grund av fortsatt skyddsbehov, synnerligen/särskilt
ömmande omständigheter eller verkställighetshinder.
Om Migrationsverket kommer fram till att permanent uppehållstillstånd ska

beviljas behöver vi inte gå vidare och pröva andra åberopade grunder för
Sida 4 av 30
Statusförklaring
Många av de sökande kommer sedan tidigare ha en beviljad statusförklaring
som flykting eller alternativt skyddsbehövande. En statusförklaring är inte
tidsbegränsad och behöver inte förnyas.
Av SR 19/2017 framgår att om den sökande beviljas permanent

uppehållstillstånd enligt 17 § den tillfälliga lagen, behöver vi normalt inte ta
upp frågan om statusförklaring i beslutet. Men om det framkommer att den
sökande inte längre kan anses vara flykting eller alternativt
skyddsbehövande ska statusförklaringen återkallas. Verket måste dock
pröva frågan om statusförklaring om en sökande med status som alternativt
skyddsbehövande uppger att han eller hon är flykting. Vägledning i den
frågan finns i SR 19/2018 (rättsligt ställningstagande om förutsättningarna
för att återkalla en skyddsstatusförklaring).
Vem omfattas av 17 §
Permanent uppehållstillstånd enligt 17 § den tillfälliga lagen ska (om
villkoren är uppfyllda) beviljas en utlänning som har haft ett
uppehållstillstånd som har tidsbegränsats enligt 5, 12, 15, 16 a eller 16 b §
eller ett uppehållstillstånd som har beviljats enligt någon av 16 c – 16 i §§
den tillfälliga lagen.
Det tillfälliga tillståndet måste ha löpt ut innan ett permanent

uppehållstillstånd kan beviljas.
Den som är under 25 år får bara beviljas uppehållstillstånd enligt

bestämmelsen om han eller hon har fullföljt gymnasieutbildning eller
motsvarande. Det är åldern vid prövningstillfället som avgör.
Bestämmelsen innehåller inte någon övre åldersbegränsning. Det innebär att

också en person över 65 år kan ansöka om permanent uppehållstillstånd med
stöd av 17 § den tillfälliga lagen. Ansökan kan alltså inte avslås bara på den
grunden att personen uppnått pensionsålder. Däremot kan detta påverka
bedömningen av vilken varaktighet anställningen eller inkomsten från
näringsverksamhet kan anses ha.
Prövning enligt 17 §
I svensk rätt gäller principen om fri bevisföring, vilket innebär att det är
tillåtet att ta upp alla former av bevis vid en rättslig prövning. Med detta
menas att det i princip inte uppställs några begränsningar i fråga om de
källor som får användas för att utleta sanningen. Även bevisvärderingen är
fri. Det finns inte några legala regler om hur värderingen av bevis ska ske.
Det innebär att Migrationsverket inte kan kräva att sökanden ger in vissa
specifika handlingar för att styrka att förutsättningarna för tillståndet varit
uppfyllda utan det måste göras en bedömning av den bevisning som
sökanden åberopar.
Sida 5 av 30
Tid för ansökan/beslut

Permanent uppehållstillstånd enligt 17 § kan inte beviljas förrän det
tillfälliga tillståndet har löpt ut.
Om sökanden inte beviljas permanent uppehållstillstånd utan ett nytt

tidsbegränsat tillstånd, kan inte ett permanent uppehållstillstånd enligt 17 §
beviljas förrän det nya tillståndet har löpt ut.
För att sökande ska ha rätt att fortsätta arbeta under handläggningstiden
måste ansökan inkomma före det att tillståndet löper ut (5 kap. 3 §
utlänningsförordningen). Om sökanden ansöker när tillståndet löpt ut har
han eller hon inte laglig rätt att fortsätta arbeta. Att ansökan inkommer
försent påverkar dock inte sökandes möjlighet att få permanent
uppehållstillstånd enlig 17 § så länge anställningen fortfarande kvarstår.
Identitet
Enligt förarbetena, prop. 2016/17:133, och SR 19/2017 ska
Migrationsverket vid prövningen av permanent uppehållstillstånd enligt
17 § inte ställa upp ett högre beviskrav beträffande identitet än vad som
gjorts i det tidigare beslutet. Har det vid beviljandet av det tidigare
tillståndet endast krävts att identiteten har gjorts sannolikt, är det även vid
prövningen av permanent tillstånd enligt 17 § tillräckligt att identiteten görs
sannolik.
För sökande som beviljades det ursprungliga uppehållstillståndet enligt

16 f § tillfälliga lagen framgår det av bestämmelsens ordalydelse att
uppehållstillstånd får beviljas även om utlänningens identitet är oklar och
han eller hon inte kan göra sin uppgivna identitet sannolik. En person som
har haft ett tillstånd enligt 16 f § tillfälliga lagen kan alltså få ett permanent
uppehållstillstånd enligt 17 § tillfälliga lagen även om personens identitet är
oklar, eftersom samma beviskrav som vid den tidigare prövningen enligt
16 f § ska gälla. Mer vägledning finns i SR 40/2018 och prop. 2017/18:252,
s. 43.
Skötsamhet
Migrationsverket ska ta ställning till om den sökande utgör ett hot mot
allmän ordning och säkerhet eller om han eller hon gjort sig skyldig till
brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet. Om så är
fallet ska permanent tillstånd inte beviljas enligt 17 § den tillfälliga lagen.
Det framgår av 17 a § tillfälliga lagen.
När det gäller avslag på grund av brottslighet och brottslighet i förening

med annan misskötsamhet kan vägledning hämtas från tillämpningen av
5 kap. 17 § första stycket utlänningslagen.
Gymnasieutbildning eller motsvarande

Som framgår ovan måste personer under 25 år fullföljt en
gymnasieutbildning eller motsvarande, alternativt ett s.k. yrkespaket, för att
kunna beviljas permanent uppehållstillstånd. Begreppen gymnasieutbildning
eller motsvarande samt yrkespaket beskrivs närmare nedan.
Sida 6 av 30
Nationellt program
Med fullföljd gymnasieutbildning menas att personen har ett examensbevis
eller ett studiebevis från ett nationellt program.
Vad som är ett nationellt program framgår av bilaga 2 till Skollagen. För
närvarande är det följande program:
- Barn- och fritidsprogrammet

- Bygg- och anläggningsprogrammet
- El- och energiprogrammet
- Fordons- och transportprogrammet
- Handels- och administrationsprogrammet
- Hantverksprogrammet
- Hotell- och turismprogrammet
- Industritekniska programmet
- Naturbruksprogrammet
- Restaurang- och livsmedelsprogrammet
- VVS- och fastighetsprogrammet
- Vård- och omsorgsprogrammet
- Högskoleförberedande program
- Ekonomiprogrammet
- Estetiska programmet
- Humanistiska programmet
- Naturvetenskapsprogrammet
- Samhällsvetenskapsprogrammet
- Teknikprogrammet.
För eventuell ytterligare utredning framgår poängplanen för de nationella

programmen av bilaga 3 till Skollagen. Den sammanlagda poängen för
gymnasieexamen är 2 500 poäng.
Skolverket kan även godkänna utbildningar som inte faller in under de

nationella programmen. De tar då beslut om särskild variant,
riksrekryterande utbildning, nationell idrottsutbildning och
riksidrottsgymnasium. Godkända utbildningar hittas på Skolverkets
hemsida.
Nationellt program inom gymnasiesärskolan

En utbildning på gymnasiesärskola bör bedömas på samma sätt som en
gymnasieutbildning.
Vad som är ett nationellt program i gymnasiesärskolan framgår av bilaga 4

till Skollagen. För närvarande är det följande program:
- Programmet för administration, handel och varuhantering

- Programmet för estetiska verksamheter
- Programmet för fastighet, anläggning och byggnation
- Programmet för fordonsvård och godshantering
Sida 7 av 30
- Programmet för hantverk och produktion

- Programmet för hotell, restaurang och bageri
- Programmet för hälsa, vård och omsorg
- Programmet för samhälle, natur och språk
- Programmet för skog, mark och djur
För eventuell ytterligare utredning framgår poängplanen för de nationella

programmen inom gymnasiesärskolan av bilaga 5 till Skollagen.
Motsvarande utbildning
En motsvarande utbildning kan till exempel vara en utbildning på gymnasial
nivå på kommunal vuxenutbildning eller folkhögskola eller en utländsk
motsvarande utbildning.
Kommunal vuxenutbildning
En elev som har fått examen inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial
nivå får ett examensbevis. I beviset framgår det om eleven har uppfyllt
kraven för yrkesexamen eller för högskoleförberedande examen. En examen
från kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå kvalificerar på samma
sätt som motsvarande examen i gymnasieskolan till fortsatta studier.
Omfattningen på en examen inom kommunal vuxenutbildning ska vara
2 400 poäng.
Folkhögskola
Folkhögskolan är en utbildningsform för vuxenutbildning inom
folkbildningen och vänder sig i första hand till vuxna studerande, från 18 år
och uppåt.
Det går att läsa olika typer av kurser på en folkhögskola.
Allmänna kurser vänder sig främst till de som saknar grundskole- eller
gymnasieutbildning och är ett alternativ till Komvux för att få
grundläggande behörighet att söka vidare till högskola eller yrkeshögskola.
Alla folkhögskolor har Allmän kurs på gymnasienivå, men en del av dem
erbjuder också studier på grundskolenivå. Det går alltså starta på olika
nivåer.
När det gäller bedömning enligt 17 § är det allmänna kurser på

gymnasienivå som den sökanden ska ha deltagit i.
Folkhögskolan har ett eget bedömningssystem och ger inte betyg i enskilda
ämnen. Det går alltså inte läsa upp betyg, men de som studerar på Allmän
kurs kan få ett studieomdöme.
Ett studieomdöme är en sammanfattande bedömning av studieförmågan.

Bedömningen görs årligen gemensamt av alla lärare på skolan.
Studieomdöme ges endast på allmänna kurser som är minst 30 veckor långa,
det vill säga oftast ett läsår.
Sida 8 av 30
Studieomdömet får personer när omfattningskravet i folkhögskolans

grundläggande behörighet är uppfyllt. Omdömet används till exempel vid
ansökan till högskolan.
Vid bedömning för studieomdöme beaktas följande faktorer:
- Kunskaper och färdigheter och utveckling av dessa.

- Förmåga till analys, bearbetning och överblick.
- Ambition, uthållighet och förmåga att organisera studier.
- Social förmåga
Folkhögskolan använder en sjugradig skala:
4 - Utmärkt studieförmåga
3,5 - Mycket god - Utmärkt studieförmåga
3 - Mycket god studieförmåga
2,5 - God - Mycket god studieförmåga
2 - God studieförmåga
1,5 - Mindre god - God studieförmåga
1 - Mindre god studieförmåga
Hur många år en person behöver studera på folkhögskolans

behörighetsgivande kurs - Allmän kurs - för att få grundläggande behörighet
enligt folkhögskolans modell beror på tidigare studier och arbete.
Det finns fyra alternativ:

1) 3 år på folkhögskola
2) 2 år på folkhögskola om du har 1 års arbetslivserfarenhet efter fullgjord
grundskola
3) 2 år på folkhögskola om du har 1 års gymnasiestudier (ca 800 godkända
gymnasiepoäng)
4) 1 år på folkhögskola om du har 2 års gymnasiestudier (ca 1600 godkända
gymnasiepoäng)
Dessutom måste du ha motsvarande godkänd nivå i tio
gymnasiegemensamma kurser för högskolan eller sju
gymnasiegemensamma kurser för yrkeshögskolan - dessa kurser kan du
studera antingen på folkhögskola, gymnasieskola eller på Komvux.
Var den exakta gränsen går för hur många godkända gymnasiepoäng/kurser
personen måste ha för att tillgodoräkna tidigare gymnasiestudier avgör den
aktuella folkhögskolan.
Utländsk motsvarande utbildning

Om den sökande uppger att han eller hon har slutfört en gymnasieutbildning
utomlands måste han eller hon visa detta med intyg. Utbildningen ska
motsvara den svenska gymnasieutbildningen.
Sida 9 av 30
Ett sätt för den sökande att bevisa att den utländska utbildningen motsvarar
den svenska gymnasieutbildningen är att han eller hon får sin utbildning
bedömd via Universitets- och Högskolerådet (UHR) och tillsammans med
sin ansökan till Migrationsverket lämna in ett utlåtande från dem.
Om ett utlåtande från UHR saknas får bedömningen göras på det inkomna
materialet i det enskilda ärendet.
Om sökanden till exempel kan visa med dokument att han eller hon har
påbörjat eller slutfört en utbildning på universitetsnivå, antingen utomlands
eller i Sverige, kan det presumeras att sökanden även har en utbildning som
motsvarar gymnasieutbildning. Det är dock viktigt att kontrollera att det är
en riktig universitetsutbildning.
S.k. yrkespaket
Med uttrycket yrkespaket avses en yrkesinriktad utbildning som syftar till
att underlätta etablering på arbetsmarknaden och som ges antingen inom
ramen för ett introduktionsprogram i gymnasieskolan eller på heltid på en
sammanhållen yrkesutbildning inom komvux eller särvux.
Mer information om yrkespaket i gymnasieskolan och sammanhållen

yrkesutbildning inom komvux finns hos Skolverket.
Det är viktigt att kontrollera att den sökande fullföljt sin individuella
studieplan i enlighet med den aktuella skolans plan för utbildningen.
Försörjningskrav genom arbete och/eller näringsverksamhet

Det grundläggande kravet för permanent uppehållstillstånd är att sökanden
kan försörja sig genom antingen en anställning eller inkomster från
näringsverksamhet. Inkomsterna kan komma från en kombination av
anställningar och/eller näringsverksamheter.
Det är bara sökanden själv som omfattas av försörjningskravet och inte

eventuella familjemedlemmar. Familjemedlemmarnas eventuella inkomster
ska inte räknas in i sökandens förmåga att försörja sig.
Inkomst av sådan karaktär att den ska beskattas

Inkomsterna måste vara av sådan karaktär att de kommer att beskattas för att
de ska kunna utgöra grund för tillstånd enligt bestämmelsen.
Varaktighet
Av förarbetena framgår att när det gäller inkomst av anställning måste
anställningen vara varaktig. Med en varaktig anställning avses i första hand
tillsvidareanställningar, men även en tidsbegränsad anställning bör kunna
anses varaktig om den ska pågå under en längre tid. Enligt SR 19/2017 bör
det inte vara aktuellt att bevilja permanent uppehållstillstånd på grund av en
anställning som är avsedd att vara under kortare tid än två år framåt vid
beslutstillfället.
Sida 10 av 30
Innan beslut fattas bör arbetsgivaren kontaktas för att säkerställa att
sökanden fortfarande arbetar i företaget samt att anställningen kommer att
fortsätta framöver. Om arbetsgivaren har varit i kontakt med
Migrationsverket under handläggningstiden eller om relativt nya dokument
finns i ärendet som visar att sökanden arbetar behöver inte arbetsgivaren
kontaktas före beslut. Om sökande har fler arbetsgivare, bör samtliga
arbetsgivare kontaktas. Kontaktuppgifterna till arbetsgivaren i ansökan ska
inte användas utan att de först stäms av med offentliga register såsom
Bolagsverket eller Ratsit.
Även när det gäller inkomst från näringsverksamhet måste på samma sätt
bedömas om inkomsten kommer att vara under en längre tid. Förarbetena
ger inte någon ledning till vilken tidsperiod som avses. Vid en jämförelse
med resonemanget om varaktighet vid anställning, bör dock krävas att den
sökande visar att han eller hon kommer att ha en tillräckligt hög inkomst
genom sin näringsverksamhet under minst två år framåt, räknat från
beslutstillfället.
Nivå på försörjningskravet
När det gäller nivån på försörjningskravet framgår av 2 § förordning
(2016:850) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få
uppehållstillstånd i Sverige att inkomsterna måste vara så höga att
utlänningen inte behöver försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen
(2001:453). Därtill bör tillägg tillkomma för boende, hushållsel, resor till
och från arbetet samt hemförsäkring. Med tanke på att normen avser
disponibelt belopp måste också ett tillägg för beräknat skatteavdrag göras.
Detta innebär att personen som ansöker om permanent uppehållstillstånd

anses kunna försörja sig om bruttolönen överstiger riksnormen samt
kostnaden för boende m.m. samt skatt. Hänsyn ska inte tas till om personen
är berättigad till offentliga bidrag, såsom barnbidrag eller bostadsbidrag.
Bidrag av denna typ får inte tas med i beräkningen av lägsta inkomst före
skatt.
Vid bedömningen av vilka behov sökanden har för att nå en skälig

levnadsnivå ska hänsyn bara tas till sökandens behov och inte till eventuella
familjemedlemmar.
Vid bedömningen av om inkomsterna gör det möjligt för den sökande att
försörja sig bör, enligt förarbetena, en sammantagen bedömning göras. Det
får tolkas som att det vid bedömningen av 17 § den tillfälliga lagen ska
göras en individuell bedömning av vilken inkomst som krävs för att uppfylla
försörjningskravet. En bedömning av den enskildes behov måste alltså
göras.
Eftersom bedömningen ska vara individuell kan inte Migrationsverket

bestämma en fast inkomstnivå som sökanden ska uppnå för att anses kunna
försörja sig. Beräkning får istället ske i varje ärende utifrån följande
parametrar:
Sida 11 av 30
-Riksnorm för personliga kostnader

Riksnormen innehåller kostnader för livsmedel, kläder och
skor, fritid och lek, hygien, barn- och ungdomsförsäkring,
förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och TV-avgift.
Den senaste uppdatering av riksnormen (2 kap. 1 §

socialtjänstförordningen) skedde den 1 januari 2019. Beloppen
för personliga kostnader och gemensamma hushållskostnader
är 3 090 respektive 990 kronor per månad, vilket sammanlagt
blir 4 080 kronor. Beloppen bestäms av regeringen inför varje
nytt kalenderår och gäller som miniminivå för de behov som
riksnormen ska täcka.
Riksnormen för personliga kostnader är totalt 4 080 kronor.
-Bostadskostnad
Sökanden får i varje enskilt ärende visa sin bostadskostnad.
Om det i ärendet framgår att sökanden bor gratis eller betalar

en hyra som är väsentligt lägre än normalt får en
schablonberäkning göras, då det är rimligt att kräva att
sökanden faktiskt ska kunna försörja sig på sin inkomst under
två år framåt, oavsett om han eller hon får boende gratis eller
till ett reducerat pris.
Schablonen som då får användas är SCB:s statistiska

meddelande gällande hyror i hyreslägenhet. Genomsnittlig
hyra på riksnivå för år 2018 är 6 904 kr (exkl. hushållsel). Ny
statistik presenteras hösten 2019.
Notera att det inte, som vid anhörighetsinvandring, ställs något

krav på bostadens storlek och standard.
-Elkostnad
Sökanden får i varje enskilt ärende visa sin elkostnad/månad
-Hemförsäkring
Sökanden får i varje enskilt ärende visa kostnad för
hemförsäkring/månad.
-Resor till och från arbetet

Sökanden får i varje enskilt ärende visa sina
resekostnader/månad.
-Tillägg behöver också göras för beräknat skatteavdrag.

Beräkningen får utgå från Skatteverkets skattetabeller.
För att förmåner såsom fri bostad och fria resor överhuvudtaget ska beaktas
krävs att förmånerna uttryckligen ingår i anställningsvillkoren och tas upp
till förmånsbeskattning.
Sida 12 av 30
Om sökanden inte kan försörja sig, dvs. om inkomsten ligger under den
uträknade försörjningsnivån, ska ansökan avslås. Ansökan ska även avslås
om sökanden åberopar en anställning där lönen är i kollektivavtalsenlig nivå
men inte tillräckligt hög för att sökanden ska kunna försörja sig.
Det bör dock observeras att även om sökande kan försörja sig på sin
inkomst från anställning att lönen inte heller får vara sämre än vad som
följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Se mer
nedan under avsnittet ”Hur förhåller sig försörjning gentemot
kollektivavtalsenlig lön”
Särskilt om försörjningskrav genom arbete
För uträkning av försörjningskravet se avsnitt ”nivå på försörjningskravet”

ovan.
För att sökanden ska uppfylla försörjningskravet genom arbete ska följande
villkor vara uppfyllda:
- Sökande ska visa att han eller hon har en eller flera anställningar
(och/eller näringsverksamhet, mer om näringsverksamhet i avsnitt
nedan).
- Anställningen ska vara anmäld till Skatteverket
- Anställningen får inte vara subventionerad
- Anställningen ska beskattas och vara varaktig
- Anställningsvillkoren ska vara i nivå med svenska kollektivavtal
eller vad som är praxis inom yrket eller branschen.
- Anställningen/-arna ska vara av sådan omfattning att den/de uppnår
försörjningskravet
- För att motverka missbruk ska det vara en riktig anställning
- Sökanden ska inneha yrkeslegitimation (om det krävs) och
arbetsgivaren ska ha behörighet (om det krävs) att bedriva
verksamheten
Krav på anställning – inte endast erbjudande

För permanent uppehållstillstånd enligt 17 § den tillfälliga lagen på grund av
försörjning genom anställning krävs att den sökande har en eller flera
anställning/-ar. Det räcker inte endast att sökanden har ett erbjudande om
anställning. Anställningen/-arna ska ha påbörjats före det att det tillfälliga
tillståndet löper ut.
Anmälan till Skatteverket

För att få permanent uppehållstillstånd krävs att anställningen är anmäld till
Skatteverket. Arbetsgivaren ska anmäla anställningen senast den
kalendermånad då anställningen påbörjades. Att anställningen anmälts
senare påverkar dock inte möjligheten att bevilja permanent
uppehållstillstånd. Anställningen måste dock vara anmäld till Skatteverket
för att Migrationsverket ska kunna bevilja ett permanent uppehållstillstånd.
Sida 13 av 30
Om sökanden uppfyller försörjningskravet genom flera anställningar, måste

alla anställningar vara anmälda till Skatteverket för att de ska kunna ligga
till grund för beslutet.
Subventionerad anställning
Av SR 19/2017 framgår att om den åberopade anställningen är
subventionerad ska ansökan avslås. Om anställningen har varit
subventionerad men inte är det längre kan ansökan beviljas. Det är dock
viktigt att utreda om arbetsgivaren har ekonomiska förutsättningar att betala
ut lön även utan bidrag, se mer under avsnittet ”Motverka missbruk”.
En subventionerad anställning är en anställning där någon annan än

arbetsgivaren betalar hela lönen eller delar av lönen. Oftast är det staten som
betalar en del av lönen genom till exempel Arbetsförmedlingen.
Det finns fem olika subventionerade anställningar för personer med

funktionsnedsättning. De anställningarna är:
- lönebidrag (LBI)
- offentligt skyddat arbete
- utvecklingsanställning (UVA)
- trygghetsanställning (TSA)
- skyddat arbete vid Samhall
Andra subventionerade anställningar är:
- nystartsjobb för personer som varit utan arbete en längre tid

- introduktionsjobb
Vilka typer av subventionerade anställningar som finns kan variera över

tiden.
Mer om nystartsjobb
Möjligheten till nystartsjobb gäller personer som varit borta från
arbetsmarknaden i mer än ett år eller, om det rör personer under 26, sex
månader (nystartsjobb, Arbetsförmedlingen). Enligt 2 § förordningen om
stöd för nystartsjobb (2006:1481) är syftet att stimulera arbetsgivare att
anställa personer som har varit utan arbete en längre tid.
Mer om introduktionsjobb
Introduktionsjobb infördes 1 maj 2018 och ersatte de tidigare stöden:
särskilt anställningsstöd, förstärkt särskilt anställningsstöd, de båda
traineejobben och instegsjobb.
Istället för instegsjobb kan nyanlända och långtidsarbetslösa ta del av

introduktionsjobb. Stödet kan kombineras flexibelt med utbildning.
Arbetsgivaren kan, för en heltidstjänst, få ersättning med 80 procent av
lönekostnaden upp till en månadslön på 20 000 kronor. Arbetsgivaren kan
även få ersättning för handledning eller kompetenshöjande insatser.
Sida 14 av 30
Inte sämre än kollektivavtal eller praxis
Vad är kollektivavtalsenlig lön eller lön enligt praxis

Det är svårt att generellt ange hur bedömningen av vad som utgör
kollektivavtalsenlig lön eller lön enligt praxis ska göras. Det finns alltför
många yrkeskategorier, kollektivavtal och andra variabler för att det ska
vara möjligt att ha uppdaterade förteckningar över aktuella löne- och
villkorsnivåer för alla olika yrken. Information kan dock hämtas i relevanta
kollektivavtal och i olika former av lönestatistik. Exempelvis kan
genomsnittliga lönenivåer för olika yrkeskategorier hämtas från Statistiska
Centralbyråns webbplats eller från vissa fackförbunds webbplatser.
Information kan även fås genom direkta kontakter med fackförbund och
branschorganisationer. Information om kollektivavtal och lägstalöner finns
också i Migrationsverkets databas för olika yrken och lönenivåer, SAKEL.
I många fall, särskilt när det gäller tjänstemän, är kollektivavtalen

”sifferlösa” - de anger inte lönenivåer uttryckt i kronor. Istället anges på
vilket sätt och utifrån vilka kriterier den ”rätta” lönen ska räknas fram. Det
kan vara ålder, utbildning, examensår, antal år i yrket etc. I andra avtal finns
omfattande siffertabeller där det också måste tas hänsyn till olika parametrar
för att hamna i rätt kategori och på rätt belopp. Det är dock inte möjligt för
Migrationsverket att i det enskilda fallet bedöma exakt vilken lönenivå varje
individuell sökande bör hamna på. Detta särskilt eftersom facket och
arbetsgivarsidan ofta tolkar kollektivavtalen olika. Migrationsverkets
uppgift är inte att göra en exakt lönesättning utan att bedöma att den
erbjudna lönen inte ligger under en nivå som bedöms vara den lägsta
accepterade enligt tillämpligt kollektivavtal för yrkesgruppen ifråga. Det vill
säga en acceptabel nivå som avspeglar vad som normalt gäller för
arbetstagare som redan är bosatta här. Däremot kan Migrationsverket inte
beakta att en enskild arbetstagare vid en individuell bedömning eventuellt
skulle kunna hamna på en högre nivå. Om det finns en lägsta lön i aktuellt
kollektivavtal gör Migrationsverket sin bedömning utifrån den lönenivån.
Betydelsen av kollektivavtal
Om arbetsgivaren har tecknat kollektivavtal som omfattar arbetstagaren
ifråga bör Migrationsverket alltid kunna utgå från att anställningsvillkoren -
såväl beträffande lön, försäkringar och i övrigt - är tillräckligt goda utan
ytterligare utredning. Migrationsverket ska dock ändå ge arbetstagar- och
arbetsgivarorganisation tillfälle att inkomma med yttrande även om det
redan från början står klart att arbetsgivaren tecknat kollektivavtal. Om
kollektivavtal däremot saknas och facket- och/eller
arbetsgivarorganisationen inte heller har yttrat sig över att villkoren är i nivå
med kollektivavtal måste Migrationsverket göra en självständig bedömning
av de erbjudna villkoren.
Även om kollektivavtal finns måste naturligtvis Migrationsverket göra en

bedömning av försörjningskravet, anställningens varaktighet samt
kontrollera att det rör sig om en riktig anställning för att motverka missbruk.
Sida 15 av 30
Yttrande från arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer

För att motverka att oseriösa arbetsgivare har arbetskraft med
anställningsvillkor som är sämre än vad som gäller för andra arbetstagare
bör arbetstagar- och arbetsgivarorganisation inom det verksamhetsområde
som anställningen tillhör ges tillfälle att yttra sig. Det framgår av SR
19/2017. Migrationsverket får dock avgöra ärendet utan att så har skett om
arbetstagaren redan har inhämtat sådana yttranden, det annars är obehövligt
eller det finns särskilda skäl.
Arbetstagare- (facket) och arbetsgivarorganisationen inom det

verksamhetsområde som anställningen tillhör ska beredas möjlighet till
yttrande oavsett om kollektivavtal tecknats eller inte.
En fråga som kan uppstå är vem inom respektive

fackförbund/arbetsgivarorganisation som är behörig att avge yttrande. Olika
fackliga organisationer/arbetsgivarorganisationer har olika syn i frågan och i
vissa fall är det centrala företrädare som ska yttra sig och i andra fall
företrädare på regional eller lokal nivå. Mot denna bakgrund är det inte
möjligt för Migrationsverket att kontrollera att den som skrivit under ett
yttrande verkligen är behörig att göra det. Endast om det finns uppenbara
skäl att ifrågasätta behörigheten bör frågan utredas vidare.
Arbetstagarens ansvar
Det är i första hand arbetstagarens ansvar att inhämta yttranden.
Arbetstagaren bör därför inhämta yttranden från berörda organisationer
innan sökanden lämnar in sin ansökan.
För Migrationsverkets del är det värdefullt om det är arbetstagaren som

hämtar in yttrandet. Det ökar andelen kompletta ansökningar och minskar
handläggningstiden hos verket.
Om arbetstagaren inte själv hämtat in yttrande måste Migrationsverket

remittera blanketten ”Uppgifter om försörjning” eller det underlag som finns
i aktuellt ärende angående anställningsvillkoren. Aktuella organisationer får
då 14 kalenderdagar på sig för yttrande. Har något yttrande inte kommit in
inom denna tid bör Migrationsverket avgöra ärendet ändå. Någon
påminnelse görs normalt inte. Bedömningen av löne- och
anställningsvillkoren måste då göras utan facklig/arbetsgivarorganisations
medverkan.
Undantag
Av SR 19/2017 framgår att Migrationsverket, precis som vid
arbetskraftsinvandring, inte behöver ta in yttrande från facket och
arbetsgivarorganisationen om arbetsgivaren redan har gjort det, det är
obehövligt eller om det annars finns särskilda skäl
Det första undantaget avser fallet då arbetstagaren själv tar in yttranden.

Vad gäller de övriga undantagen har Migrationsverket utvecklat praxis i
Sida 16 av 30
arbetskraftsinvadringsärendena. Ett tänkbart undantag är att genom

överenskommelser med berörda parter på arbetsmarknaden undanta vissa
yrkeskategorier hos vissa arbetsgivare där villkoren regelmässigt ligger på
en tillräckligt hög nivå.
Ett särskilt skäl att inte remittera kan vara att ett visst fackförbund eller en
viss arbetsgivarorganisation i behörig ordning beslutat sig för att inte avge
några yttranden samt meddelat Migrationsverket detta. I en sådan situation
innebär en remittering enbart att ärendet fördröjs. Migrationsverket får
istället avgöra ärendet utan yttrande alternativt, om sådan möjlighet finns,
remittera till annan organisation som bedöms kunna yttra sig. Ett
remitterande till annan organisation bör enbart göras om det finns oklarheter
som innebär att Migrationsverket inte kan göra en bedömning av villkoren.
Fackförbundet Unionen har brevledes meddelat Migrationsverket att de från

den 1 november 2012 avstår från möjligheten att yttra sig i dessa ärenden.
De kommer dock ge generella yttranden till av dem särskilt utvalda företag.
Unionens beslut gäller tillsvidare.
Konsekvensen av detta är att Migrationsverket inte ska skicka underlag med

anställningsvillkor för yttranden till Unionen, utan i ansökningar där
Unionen är berört fackförbund och aktuellt företag inte uppvisat ett generellt
yttrande ska ärendet handläggas som att Unionen avstått från att yttra sig.
Där Unionen har avgett ett generellt yttrande anses förbundet ha fått tillfälle
att yttra sig över och tillstyrkt de erbjudna löne- och anställningsvillkoren.
Aktuella företag ska uppvisa ett generellt yttrande i varje enskild ansökan.
I övrigt görs undantag för yrkeskategorier eller grupper där det typiskt sett
inte finns någon facklig organisation eller arbetsgivarorganisation som
organiserar kategorin ifråga. Det gäller ärenden där det inte finns några
rimliga utsikter att få yttranden som underlättar verkets bedömning.
Exempel på detta är imamer, präster (dock ej inom Svenska kyrkan) och
andra liknande befattningar inom religiösa och ideella organisationer,
ledningspersonal vid företag och anställda vid utländska statliga
institutioner såsom handelskammare och informationskontor.
Bedömning av yttrande från facket och arbetsgivarorganisationen

Som en hjälp för bedömningen av anställningsvillkoren och för att undvika
att arbetsgivare erbjuder löner eller andra villkor som är sämre än dem som
gäller för arbetstagare som redan är bosatta i Sverige, ska berörd facklig
organisation få tillfälle att yttra sig över villkoren. Detta gäller även om det
från början är klart att arbetsgivaren tecknat kollektivavtal.
Det är dock viktigt att betona att de fackliga organisationerna och

arbetsgivarorganisationerna inte har något veto och att det är
Migrationsverket som beslutar i tillståndsfrågan och har ansvaret för den
slutliga bedömningen av villkoren. Det innebär att Migrationsverket kan
komma att bevilja ett permanent uppehållstillstånd även om
organisationerna bedömt att villkoren är sämre än enligt tillämpliga
kollektivavtal.
Sida 17 av 30
Facket och/eller arbetsgivarorganisationen bedömer att villkoren inte är

sämre
Om organisationerna bedömt att lön, försäkringar och övriga villkor inte är
sämre än kollektivavtal eller praxis för yrket eller branschen bör
Migrationsverket i regel kunna utgå från att villkoren är uppfyllda i den
delen och därför inte annat än i undantagsfall behöva göra någon ytterligare
utredning.
Fackligt eller arbetsgivarorganisationens yttrande saknas

Om kollektivavtal saknas och fackets eller arbetsgivarorganisationens
yttrande inte är tillräckligt för att kunna bedöma villkoren eller om
fackförbundet eller arbetsgivarorganisationen ifråga inte kommit in med
yttrande måste Migrationsverket på annat sätt bedöma villkoren. Det kan
ske bl.a. genom kontroll av generella lönenivåer för yrkeskategorin ifråga.
Lönenivå kan hämtas från vissa fackförbunds webbplatser. Från facket kan i
regel också inhämtas uppgifter om förespråkad minimilön inom olika yrken.
Vid sifferlösa kollektivavtal kan exempelvis lönestatistik hämtas från
Statistiska Centralbyråns (SCB) webbplats.
Om det finns oklarheter som gör att Migrationsverket inte kan göra en
bedömning av villkoren kan det också vara nödvändigt att komplettera
utredningen med arbetsgivaren, facket, arbetsgivarorganisationen eller den
sökande.
Facket och/eller arbetsgivarorganisationen bedömer att villkoren är sämre

Om facket eller arbetsgivarorganisationen bedömer att lönen och/eller
övriga villkor är sämre än vad som krävs bör detta också motiveras av
organisationen i fråga. Om motiveringen tillsammans med övriga
omständigheter tydligt visar att villkoren är för dåliga behöver i regel inte
någon ytterligare utredning göras. Om däremot organisationernas
bedömning inte är motiverad eller förefaller tveksam med hänsyn till övrig
erfarenhet och kunskap hos Migrationsverket, måste ytterligare utredning
göras.
Det förekommer t.ex. att facket avstyrker enbart med motiveringen att
kollektivavtal saknas. Detta är inte skäl för att avslå en ansökan och det
innebär att verket måste göra en egen bedömning av anställningsvillkoren.
Olika bedömningar från fack och arbetsgivarorganisation

Det kan förekomma att facket och arbetsgivarorganisationen har skilda
uppfattningar om anställningsvillkoren. Migrationsverket får då använda
yttrandena som en hjälp i att göra en egen bedömning av
anställningsvillkoren. För egen bedömning se avsnittet ”Fackligt eller
arbetsgivarorganisationens yttrande saknas” ovan.
Hur förhåller sig försörjning gentemot kollektivavtalsenlig lön

Försörjning tar främst sikte på anställningens omfattning. Sökanden kan ha
en inkomst som han eller hon kan försörja sig på men som inte är i nivå med
gällande kollektivavtal och tvärtom.
Sida 18 av 30
Exempel 1
Kollektivavtalsenlig lön är 20 000 kronor för en heltidstjänst. Sökande
arbetar 100 % av heltid och får en lön på 13 000 kronor. Du har räknat fram
att sökande behöver en inkomst på 13 000 kronor för att kunna försörja sig.
Sökandens lön är inte i nivå med gällande kollektivavtal och kan därför inte
beviljas permanent uppehållstillstånd.
Exempel 2
arbetar 50 % av heltid och får då en lön på 10 000 kronor. Du har räknat
fram att sökanden behöver en inkomst på 13 000 kronor för att kunna
försörja sig. Sökanden har en kollektivavtalsenlig lön men han eller hon kan
inte försörja sig på sin inkomst. Sökanden kan då inte beviljas permanent
Exempel 3
arbetar 70 % av heltid och får då en lön på 14 000 kronor. Du har räknat
fram att sökanden behöver en inkomst på 13 000 kronor för att kunna
försörja sig. Sökandens lön är inte sämre än enligt kollektivavtal samt att
han eller hon kan försörja sig. Sökanden kan då beviljas permanent
Lön och övriga villkor

Lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor får inte vara sämre än
vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller
branschen.
Bakgrunden till bestämmelsen är att lagstiftaren bedömt att det är viktigt att
de som beviljas arbetstillstånd inte får sämre villkor än vad som redan gäller
på arbetsmarknaden.
Förmåner och traktamenten

Utgångspunkten är att kravet rörande lön ska uppfyllas genom den kontanta
lön som arbetstagaren får. Ibland kan den kontanta lönen kompletteras med
förmåner och traktamenten. Frågan om hur sådana förmåner och
traktamenten ska behandlas vid prövning enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen
har reglerats genom ett rättsligt ställningstagande (SR 52/2016, rättsligt
ställningstagande om bedömning av om den lön, inklusive eventuella
förmåner, som erbjuds för en anställning är tillräcklig för att uppfylla kravet
i 6 kap. 2 § utlänningslagen). Samma synsätt bör tillämpas vid prövning
enligt 17 § den tillfälliga lagen.
Bedömningen av om förmåner och traktamenten ska kunna betraktas som

lön utgår i huvudsak från den skatterättsliga bedömningen, dvs. förmånen
eller ersättningen bedöms som lön om arbetstagaren ska beskattas för den.
Av ställningstagandet framgår att det avgörande är syftet med ersättningen,

och inte vad ersättningen kallas. Det krävs också att ersättningen
Sida 19 av 30
uttryckligen framgår av anställningsvillkoren och är regelbundet

återkommande för att den ska räknas med i lönen. Det måste vidare finnas
tillräckliga uppgifter för att ersättningen ska kunna värderas. Det är
sökanden som har bevisbördan och ska visa att villkoren för tillstånd är
uppfyllda.
SR 52/2016 går steg för steg igenom bedömningen av om lönen är

tillräcklig för att arbetstillstånd ska kunna beviljas, och det hänvisas till
ställningstagandet för vidare vägledning. Vid bedömning enligt 17 § den
tillfälliga lagen är dock viktigt att komma ihåg att det krävs att det kan
förväntas att inkomsterna kan försörja sökanden under en längre tid. För att
hänsyn ska tas till eventuella förmåner eller traktamenten måste dessa alltså
kunna förväntas utbetalas under en längre tid.
OB-tillägg och övertidsersättning

Det finns yrkesgrupper (t.ex. tidningsbud och reklamutdelare) som inte
arbetar i sådan omfattning att den garanterade grundlönen når upp till
aktuellt ärendes försörjningsnivå. Ingivna lönespecifikationer kan visa att
avsevärda belopp har utbetalats i OB-tillägg. I sådana fall kan du, under
förutsättning att det är visat att arbetet till stor del är förlagd till obekväm
arbetstid, i regel räkna in OB-tillägget i lönebeloppet. Detta under
förutsättning att OB-tillägget kan förväntas utgå under en längre tid framåt.
Däremot ska inte semesterersättning och ersättning för mertid och övertid
räknas in.
Försäkringar
För att bevilja tillstånd enligt 17 § ska sökanden visa att han eller hon
omfattas av kollektivavtalsenliga försäkringar. Enligt inarbetad praxis i
arbetstillståndsärenden ska sökanden omfattas av följande försäkringar:
- Livförsäkring (TGL, tjänstegrupplivförsäkring)

- Sjukförsäkring (AGS, avtalsgruppsjukförsäkring, ersättning vid
inkomstbortfall).
- Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA, olycksfallsförsäkring)
- Tjänstepensionsförsäkring (avtalspension)
Notera att sökanden inte ska ha tecknat ovanstående försäkringar själv utan
det är arbetsgivaren som tecknar försäkringarna samt står för
försäkringskostnaden. Försäkringarna kan vara tecknade hos samma eller
olika bolag. Observera att hos vissa bolag kan till exempel endast arbetare
(inte tjänstemän) omfattas av alla fyra försäkringar. Det krävs då att
ytterligare försäkringar finns tecknade hos ett annat bolag.
En kontroll av försäkringens innehåll i förhållande till kollektivavtal

behöver inte göras, utan endast att det är rätt typ av försäkring som är
tecknad.
Om företaget har kollektivavtal är dessa försäkringar tecknade och de gäller

även om företaget inte har betalat försäkringspremierna. Det innebär att om
Sida 20 av 30
arbetsgivaren har tecknat kollektivavtal samt att facket har tillstyrkt att så är
fallet behöver ingen ytterligare utredning göras beträffande om sökanden
omfattas av försäkringar, utan verket kan då anta att så är fallet.
Om företaget inte har kollektivavtal eller om facket inte har bekräftat att
företaget har kollektivavtal måste sökanden genom intyg/försäkringsbesked
från försäkringsbolaget/-en visa att ovanstående försäkringar finns tecknade.
Observera att en faktura från ett försäkringsbolag har ett lågt bevisvärde, då
det inte framgår om försäkringsbolaget har fått en betalning eller inte.
Särskilt om tjänstepension
Kollektivavtal innehåller regelmässigt krav på tjänstepension. Det kan dock
vara svårt att bedöma villkoren och därför ges följande rekommendation
angående handläggningen.
Migrationsverket bör (i enlighet med kollektivavtal) kräva att tjänstepension

ingår i villkoren oavsett anställningstidens längd. Av dokumentationen i
ärendet ska det ha angetts att tjänstepension finns samt i vilket bolag
försäkringen har tecknats. En tjänstepension är en försäkring utöver statlig
pension och tecknas av arbetsgivaren. Någon särskild kontroll beträffande
nivån på försäkringen eller det angivna försäkringsbolaget behöver inte
göras.
Det förekommer att icke kollektivavtalsanslutna företag löser frågan om

tjänstepension genom att den anställde får ett bruttolöneavdrag som används
till pensionsavsättning. Alla anställda väljer inte att använda löneavdraget
till traditionell tjänstepension utan väljer istället andra former, t.ex.
fondsparande. En sådan lösning kan i regel godkännas under förutsättning
att den lön som återstår efter avdraget är tillräcklig för att anses ligga på
kollektivavtalsnivå.
Motsvarande lösning kan ibland förekomma även då det är fråga om mindre

kvalificerat arbete och betydligt lägre löner. För att det ska kunna accepteras
i sådana fall krävs i regel att bruttolöneavdraget kompenseras med
motsvarande höjning av lönen för att lönenivån ska vara tillräcklig.
Startåldern för tjänstepension varierar mellan 21 år till 25 år beroende på

vilket kollektivavtal som gäller. I de fall kollektivavtal inte tecknats bör
tjänstepension därför inte krävas för arbetstagare som ännu inte har fyllt 25
år.
Försäkringsskydd för personer över 65 år

Som framgår ovan kan även den som är över 65 år ansöka om permanent
uppehållstillstånd enligt 17 § den tillfälliga lagen. Fråga kan i dessa fall
uppstå om personen som erbjudits anställningen - mot bakgrund av sin ålder
- kan få det försäkringsskydd som krävs för att beviljas tillstånd.
Svenska medborgare över 65 år som erbjuds anställning i Sverige har idag

svårighet att erhålla vissa delar av det försäkringsskydd som krävs. Det bör
rimligen inte ställas högre krav på tredjelandsmedborgares försäkringsskydd
Sida 21 av 30
än för andra på den svenska arbetsmarknaden. Det innebär att om en svensk

arbetstagare över 65 år inte har möjlighet att teckna exempelvis en
sjukförsäkring, så kan det inte heller krävas att en tredjelandsmedborgare
över 65 år ska kunna teckna en sådan försäkring.
Krav på legitimation och behörighet

Generellt gäller att det är arbetsgivarens ansvar att kontrollera att den
anställde har den utbildning och de kvalifikationer och behörigheter som
krävs för att få arbeta. Migrationsverket ska därför normalt inte behöva
kontrollera den saken. För flertalet yrken krävs dessutom inte någon formell
behörighet.
Det finns dock vissa yrken och yrkesgrupper (se nedan) där särskilda krav
ställs och som inte får utövas om kraven inte är uppfyllda. I dessa fall måste
Migrationsverket kontrollera att behörighet eller legitimation finns eftersom
det inte är rimligt att bevilja permanent uppehållstillstånd för en person som
inte får utöva yrket.
Legitimationsyrken
För de flesta yrkena inom vårdsektorn krävs legitimation eller särskilt
förordnande från Socialstyrelsen. Mot den bakgrunden samt att utövande av
dessa yrken har en avgörande betydelse för liv och hälsa är det nödvändigt
att kontrollera att det finns ett förordnande eller legitimation innan
permanent uppehållstillstånd beviljas. Självfallet måste även övriga villkor
vara uppfyllda.
En förteckning över legitimationsyrkena finns på Socialstyrelsens

webbplats.
Yrkeschaufförer
För att bevilja tillstånd bör krävas giltiga tillstånd för att framföra fordon i
yrkesmässig trafik (körkort och i vissa fall yrkesförarkompetens). Mer
information om vilka krav som gäller för olika slag av transporter finns bl.a.
hos Transportstyrelsen. Se också lagen om yrkesförarkompetens. Enbart ett
körkort utfärdat utanför EES är inte tillräckligt underlag för att bevilja
tillstånd.
Tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg

Det krävs tillstånd från myndigheten Inspektionen för vård och omsorg
(IVO) för att bedriva verksamhet som erbjuder personlig assistans,
hemtjänst enligt socialtjänstlagen, ledsagarservice enligt lag (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), biträde av kontaktperson
enligt LSS och avlösarservice.
För att permanent uppehållstillstånd ska beviljas krävs att företaget som är
arbetsgivare har sådant tillstånd.
Frågor om ett företag har tillstånd att bedriva verksamhet som erbjuder
personlig assistans ställs till Inspektion för vård och omsorg via e-
Sida 22 av 30
post, registrator.tillstand@ivo.se. Ange namn på verksamheten och

företagets organisationsnummer.
Motverka missbruk
Att undvika missbruk av reglerna vid anställning

Vid prövning enligt 17 § den tillfälliga lagen finns det särskilda svårigheter
att motverka missbruk av reglerna, bland annat eftersom det saknas
möjlighet till efterkontroll. Se även rättsutredning om begreppet
skenanställning.
För att villkoren för permanent uppehållstillstånd enligt 17 § den tillfälliga

lagen grundat på försörjning genom anställning ska anses vara uppfyllda,
krävs att det rör sig om en ”riktig” anställning. Det vill säga att
anställningen inte har upprättats i syfte att vilseleda Migrationsverket och att
sökanden egentligen inte arbetar eller kommer att arbeta.
En omständighet som talar mot att det är en riktig anställning är om det har
lämnats motstridiga uppgifter i anställningskontraktet och
ansökningshandlingarna. I prövning enligt 17 §, jämfört med vanliga
arbetskraftsinvandringsärenden där det inte förekommer någon muntlig
utredning, kan även sökandens muntliga utsago angående kännedom om sitt
arbete vägas in i bedömningen.
Om arbetsgivaren förekommer i flera ärenden under kort tid och verkar

anställa fler personer än vad verksamheten kräver kan vara ytterligare en
omständighet som talar mot att det är en riktig anställning. Det kan vidare
vara att det finns ett släktskap mellan arbetsgivare och sökande, att
arbetsgivaren tidigare betalat ut löner under kollektivavtalsenlig nivå, att
arbetsgivare tidigare inte tecknat kollektivavtalsenliga försäkringar eller att
den sökande inte har en utbildning som är relevant i förhållande till den
åberopade anställningen. Det är dock viktigt att Migrationsverket inte gör en
lämplighetsprövning. Arbetsgivaren väljer själv vem han eller hon vill
anställa oavsett sökandens utbildning och tidigare erfarenhet.
En förutsättning för att en anställning ska kunna ligga till grund för
permanent uppehållstillstånd är också att skattelagstiftningen följs. Det finns
därför anledning att utreda om arbetsgivaren är seriös och har ekonomisk
förmåga att betala erbjuden lön. Den sökande bör därför komma in med
följande dokumentation.
- Dokumentation av utbetalda löner och tecknade försäkringar av

tidigare tredjelandsmedborgare som har eller har haft tillstånd
genom arbetskraftsinvandring eller som har fått permanent
uppehållstillstånd enligt 17 § samt redovisning av inbetalda
arbetsgivaravgifter.
- En redovisning av hur företaget klarar av att garantera löner för
minst tre månader framåt i tiden.
Sida 23 av 30
Innebörden av de olika villkoren beskrivs närmare nedan. Det är inte alltid

nödvändigt att kontrollera att båda dessa villkor är uppfyllda. Om det redan
efter en översiktlig bedömning – grundad på till exempel företagets
årsredovisning – kan konstateras att det rör sig om en etablerad arbetsgivare
som driver löpande och seriös verksamhet, kan det vara tillräckligt för att
presumera att arbetsgivaren kan betala den erbjudna lönen. Om det däremot
finns tveksamheter kring förmågan att betala den erbjudna lönen kan det
krävas ytterligare dokumentation och en djupare utredning.
Dokumentation av utbetalda löner mm

Den sökande bör ge in dokumentation som visar att arbetsgivaren betalar
och till Skatteverket redovisar löner och arbetsgivaravgifter på ett korrekt
sätt.
Vilken dokumentation krävs

Arbetsgivare ska dokumentera utbetalda löner, tecknade försäkringar och
inbetalda arbetsgivaravgifter. För att undvika att skapa en omfattande
administrativ börda för samtliga parter kommer kravet på dokumentation
avseende andra arbetstagare än den sökande, i första hand att avse ett utdrag
från skattekontot rörande de senaste tre månaderna, räknat från tidpunkten
för ansökan. Av utdraget kan det bland annat utläsas inbetalda
arbetsgivaravgifter.
I kombination med en uppgift om antalet anställda kan det göras en

översiktlig bedömning av om arbetsgivaren har betalat arbetsgivaravgifter
för sina anställda.
Närmare om bedömningen av arbetsgivaravgifter

Summan av redovisade arbetsgivaravgifter som återfinns på skattekontot är
en klumpsumma för arbetsgivarens samtliga anställda. För att uppgiften ska
ha något värde i Migrationsverkets kontroll måste vi även veta antalet
anställda så att ett medelvärde per anställd kan räknas fram.
Som riktvärde kan det utgås från att arbetsgivaren bör betala åtminstone 4
000 kronor i arbetsgivaravgifter per anställd och månad. Riktvärdet har
beräknats på grundval av minimibeloppet för försörjningskravet inom
arbetstillståndsärenden och procentsatsen för arbetsgivaravgifter för
anställda från 26 år och uppåt (31,42 procent av 13 000 kronor = 4 084
kronor). Procentsatsen är visserligen lägre för anställda under 26 år, men
den högre procentsatsen används vid beräkningen eftersom denna ändå blir
lågt hållen med tanke på att den grundar sig på minibeloppet 13 000 kr.
Om de inbetalda arbetsgivaravgifterna överstiger 4 000 kronor per anställd

och månad kan det i normalfallet ses som en indikation på att arbetsgivaren
har skött sina åtaganden vad gäller arbetsgivaravgifter och därmed också
beträffande lönerna. – Observera dock att det är ett riktvärde och att det
handlar om en översiktlig bedömning. Om det finns omständigheter i
ärendet som talar mot att det är en riktig anställning bör ytterligare
utredning göras. Det är också så, att om en stor andel av de anställda endast
Sida 24 av 30
har deltidstjänster kan det förklara ett lägre belopp i arbetsgivaravgifter än

4 000 kronor per anställd och månad.
Dokumentation av förmåga att betala lön

Sökande bör redovisa hur arbetsgivaren klarar av att garantera löner för tre
månader. Om sökanden har arbetat hos arbetsgivaren under en tid, minst
fyra månader, behöver Migrationsverket inte kontrollera dokumentation
över förmågan att betala lön. Istället granskas sökandes tidigare
lönespecifikationer för att se att arbetstagaren har fått lön.
Vilken dokumentation kan krävas

Kravet finns för att motverka anställningar hos arbetsgivare som saknar
möjlighet att betala lön i nivå med kollektivavtal. Det är svårt för en
arbetsgivare att i bokstavlig mening ställa garantier – i vart fall för någon
längre tid. Det är ändå rimligt att en arbetsgivare som anställer ny personal
kan överblicka en viss tidsperiod framåt. Att arbetsgivaren har en stabil
ekonomi är en förutsättning för att kunna göra bedömningen att
anställningen har den varaktighet som krävs. Därför bör den sökande kunna
visa att arbetsgivaren har förutsättningar att bedriva en löpande verksamhet
och att det därigenom kan utgås från att det finns ekonomiska
förutsättningar och utrymme att ha sökanden anställd.
Mot bakgrund av bevissvårigheterna och principen om fri bevisföring, går

det inte att exakt ange vilken dokumentation eller slag av bevis som krävs
för att visa förmåga att betala lön. Sökanden bör få möjlighet att på lämplig
sätt visa att det finns förutsättningar att betala löner för den nyanställda.
Exempel på dokumentation som kan ges in är:
- Årsredovisning/årsbokslut
- Balans- och resultatrapporter från innevarande räkenskapsår
- Ingångna kontrakt om uppdrag
- Likvida medel på bank eller checkkrediter
Närmare om bedömningen
Normalt kan det utgås från att den sökande kan presentera någon eller några
av dessa uppgifter, och det bör då i normalfallet också vara möjligt att göra
en uppskattning av om det handlar om en etablerad och fungerande
verksamhet och att det finns utrymme för att betala den sökandes lön.
Kan den sökande inte komma in med något av ovan nämnda alternativ, talar
mycket för att sökande inte har visat att arbetsgivaren bedriver en faktisk
verksamhet eller har möjlighet att betala löner och uppfylla övriga
anställningsvillkor. Enbart utfästelser från arbetsgivaren eller någon annan
om att det finns tillräckliga medel eller konkreta planer för verksamheten är
inte tillräckligt för att uppfylla villkoren.
I de fall en arbetsgivare har anställt flera arbetstagare och det vid en

bedömning av innehållet i ansökningshandlingarna saknas möjligheter att
betala löner och uppfylla övriga anställningsvillkor för samtliga kan det tyda
på att förfarandet i sin helhet inte är seriöst. Det bör då inte spela någon roll
Sida 25 av 30
om det trots allt finns utrymme att anställa någon eller några av de personer
som ansökt, utan samtliga ansökningar bör avslås.
Bevisningen kommer att variera mellan olika typer av företag och

bolagsformer liksom mellan etablerade och nystartade verksamheter.
Beträffande nystartade företag bör generellt gälla att kraven på bevisning
ställs högt när det gäller lönerna eftersom det inte finns någon tidigare
verksamhet att bedöma.
En särskild fråga är om man, då arbetsgivaren är egen företagare (driver

enskild firma) eller handelsbolag, även ska ta hänsyn till att arbetsgivaren
kan ta ut sin egen lön. Det skulle i så fall innebära att den eventuella vinsten
i företaget måste vara så stor att den medger både ekonomisk möjlighet att
anställa en tredjelandsmedborgare och möjlighet för ägaren att ta ut lön.
Enligt Migrationsverkets praxis i ärenden om arbetskraftsinvandring krävs
dock inte att den egna lönen räknas in. Detta eftersom det bland annat skulle
innebära att företagarens privatekonomi måste utredas. Samma bör gälla vid
bedömning enligt 17 § den tillfälliga lagen.
Allmänt om betydelsen av bokföringsmaterial

Som exempel på dokumentation har nämnts ”Årsredovisning/årsbokslut”
och ”Balans- och resultatrapporter från innevarande räkenskapsår” vilket är
olika former av bokföringsmaterial.
Ett företags bokföring innehåller information som är av betydelse när det

gäller att bedöma verksamheten som bedrivs, den ekonomiska situationen,
möjligheterna att anställa etc. Det är dock inte möjligt för Migrationsverket
att göra fullständiga företagsekonomiska bedömningar på grundval av
bokföringsmaterial och/eller annan dokumentation från arbetsgivaren. I
många fall kan dock årsredovisningar och utdrag ur löpande bokföring ge
allmän information om företaget som är av betydelse för de bedömningar
Migrationsverket ska göra.
Om det redan efter en översiktlig bedömning - grundad till exempel på

företagets årsredovisning - kan konstateras att det rör sig om en etablerad
arbetsgivare som driver löpande verksamhet kan det vara tillräckligt för ett
antagande att arbetsgivaren kan betala den erbjudna lönen. Det krävs att
underlaget visar att det är en fungerande verksamhet med ordnad ekonomi.
Det är inte möjligt att göra annat än översiktliga bedömningar, men i många
fall bör detta vara tillräckligt. Om det däremot finns tveksamheter måste
ytterligare dokumentation tas in och en djupare utredning göras.
Årsredovisning/årsbokslut
Vissa slag av företag är enligt bokföringslagen skyldiga att avsluta
räkenskapsåret genom att upprätta och offentliggöra en årsredovisning. Det
gäller bland annat aktiebolag, ekonomiska föreningar samt större företag
sett till antalet anställda eller storleken på omsättningen (6 kap. 1 §
bokföringslagen, 1999:1078). Årsredovisningar ska offentliggöras hos
Bolagsverket.
Sida 26 av 30
Övriga företag ska avsluta räkenskapsåret genom att upprätta årsbokslut,

vilket är en mindre omfattande form av redovisning än en årsredovisning (se
6 kap. 3 § bokföringslagen, 1999:1078). Till skillnad från en årsredovisning
behöver ett årsbokslut inte offentliggöras.
Företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner
kronor och som inte är skyldigt att upprätta årsredovisning får upprätta
årsbokslutet i förenklad form (6 kap. 3 § bokföringslagen, 1999:1078).
Ytterligare bestämmelser om årsredovisning och årsbokslut finns i

årsredovisningslagen 1995:1554.
Balans- och resultatrapporter från innevarande räkenskapsår

Generellt kan sägas att en redovisning av ett helt räkenskapsår
(årsredovisning eller årsbokslut) kan ge mer information än ett utdrag ur den
löpande bokföringen. Beroende på omständigheterna, till exempel om
materialet kombinerats med annan dokumentation eller om företaget är känt
sedan tidigare, kan även utdrag från innevarande år vara av betydelse.
Andra typer av dokumentation

- Ingångna kontrakt om uppdrag
Om arbetsgivaren kan visa att företaget har en god orderingång så talar detta
för att det handlar om en fungerande rörelse och att det kan finnas
ekonomiska förutsättningar för att nyanställa. Om dokumentationen om
order och/eller uppdrag dessutom kombineras med annan dokumentation,
t.ex. en årsredovisning som tyder på en fungerande verksamhet, så förstärks
bevisningen ytterligare.
- Likvida medel på bank eller checkkrediter

Det är inte rimligt att kräva att en arbetsgivare ska kunna visa att det finns
avsatta medel för lönekostnaderna för längre perioder. Verksamheten ska ju
löpande rendera de inkomster som behövs för att betala löner och andra
kostnader samt ge vinst. Dock måste en arbetsgivare löpande ha likvida
medel eller tillgång till krediter för att driva sin verksamhet, oavsett storlek,
antalet anställda och omsättning. De flesta arbetsgivare bör därför, vid
behov, kunna visa hur de finansierar sin löpande verksamhet.
En summa pengar på ett konto eller en kredit av viss omfattning är inte i sig
tillräckligt för att visa att arbetsgivaren förmår betala tillräckliga löner. Det
är inte bara den som ska anställas som ska ha lön utan även den befintliga
personalen. Företaget har normalt också andra kostnader än lönekostnader
och kan ha stora skulder. Därför är det svårt att avgöra hur stora summor
arbetsgivaren måste ha tillgängliga inför en löneutbetalning. Tillgång till
kapital är dock en indikation på att verksamheten är fungerande. Om de
tillgångar som redovisas vid en översiktlig bedömning förefaller stabila och
tillräckliga för verksamhetens behov så talar mycket för att det rör sig om en
fungerande och bärkraftig verksamhet. Om företaget gör förluster och har
gjort så tidigare år bör det utredas var kapitaltillskotten kommer från. Stora
insättningar som inte är avkastning från verksamheten och som generar
betalningsförmåga bör i regel inte godtas. Att en stor summa pengar nyligen
Sida 27 av 30
har satts in på ett konto kan vara ett tecken på att företaget försöker
vilseleda Migrationsverket.
CUD- och arbetsgivarkontroll

För att se om arbetsgivaren tidigare har anställt tredjelandsmedborgare via
arbetskraftsinvandring och/eller personer som ansökt om permanent
uppehållstillstånd enligt 17 § ska en slagning i CUD göras. Slagningen visar
vilka ärenden som är kopplade till företagets organisationsnummer.
Resultatet av slagningen visar hur många öppna ansökningar det finns där
sökanden har uppgett aktuellt företag som referens samt avgjorda ärenden
sedan 18 månader. Antalet öppna ansökningar där sökande har uppgett
arbete hos en arbetsgivare är relevant i bedömning om en arbetsgivare har
ekonomisk förutsättning att anställa. En bedömning av företagets
ekonomiska förmåga att betala ut lön ska göras sammantaget för samtliga
öppna ärenden för arbete hos samma arbetsgivare. Om det framgår att andra
sökanden har fått avslag på sin ansökan ska detta undersökas. Om tidigare
sökanden till exempel inte har fått kollektivavtalsenliga villkor kan det vara
ett tecken på att inte heller sökande kommer få de anställningsvillkor som
utlovas.
Av arbetsgivarslagningen framgår uppgifter om företaget. Det går bland

annat att se om företaget är aktivt, registrerat som arbetsgivare samt
inbetalda arbetsgivargifter till Skatteverket sedan tre månader. Om företaget
är ett aktiebolag går det även att se företagets redovisning.
Bevisfrågor
Om Migrationsverket bedömer att sökande inte visat att han eller hon ska
arbeta eller att de villkor som angetts i ansökan kommer att gälla, ska
ansökan avslås. Detsamma gäller om Migrationsverket gör bedömningen att
arbetsgivaren inte är seriös eller har ekonomisk förmåga att betala ut
uppgiven lön. Ett sådant avslag motiveras med hänvisning till att det inte är
visat att villkoren i 17 § den tillfälliga lagen är uppfyllda.
Vid bedömning enligt 17 § den tillfälliga lagen finns anledning att granska
uppgifter om företagets ekonomi och löneutbetalningar. Officiella uppgifter,
som till exempel en fastställd taxering, har normalt sett ett betydligt högre
bevisvärde än uppgifter som endast härrör från den sökande eller
arbetsgivaren, som till exempel uppgifter ur bokföringen.
Om sökande vid beslutstillfället har hunnit arbeta hos arbetsgivaren under

en tid, bör erhållen lön kontrolleras till exempel genom arbetstagarens
lönespecifikationer eller kontrolluppgifter om sådana finns. Om den är lägre
än vad den sökande gör gällande att han eller hon kommer att få framöver är
det en omständighet som kan vägas in vid bevisvärderingen. Om det inte
finns någon rimlig förklaring till den lägre lönen kan det innebära att det
finns skäl att ifrågasätta att sökanden kommer att få tillräckligt hög lön i
framtiden. Det förutsätter alltså att det är fråga om samma anställning.
Sida 28 av 30
Det finns typsituationer där särskilda bevisproblem kan uppstå. När

arbetsgivaren är ett nystartat företag är det ofta svårt att bedöma om
företaget har en ekonomi som möjliggör åberopad anställning. Det kan
vidare vara svårt att bedöma om ett nystartat företag kommer att ha sådan
varaktighet att sökanden kan förväntas ha en anställning under de närmaste
två åren (jfr ovan under avsnitt Försörjningskrav genom arbete och/eller
näringsverksamhet, Varaktighet).
Även då flera anställningar åberopas som grund för försörjning kan

bevisproblem uppstå. Varje arbetsgivare måste granskas och en bedömning
av dess förmåga att betala åberopad lön måste göras enligt vad som framgår
i avsnittet ovan.
Om sökande åberopar en ny anställning och inte har hunnit arbeta hos

arbetsgivaren mer än en kort tid vid prövningstillfället kan det innebära att
det blir svårare för att visa att det är fråga om en riktig anställning. Det blir
då av än högre vikt än annars att göra en noga bedömning av arbetsgivaren.
Det erinras om att det är sökande som har att visa att han eller hon kan
försörja sig genom anställning. Den omständigheten att det kan vara svårt
att visa att ett nystartat företag eller en stor mängd anställningar utgör en
säker inkomstkälla innebär inte att det finns anledning att sänka beviskravet.
Särskilt om försörjningskrav genom näringsverksamhet
För villkor, som är gemensamma för arbete och näringsverksamhet, se

avsnittet ”Försörjningskrav genom arbete och/eller näringsverksamhet”
ovan.
För uträkning av försörjningskravet se avsnitt ”Nivå på försörjningskravet”

ovan.
Som framgår av SR 19/2017 avses med näringsverksamhet

förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Att det ska
vara fråga om förvärvsverksamhet innebär att det ska finnas ett vinstsyfte.
Kravet på yrkesmässighet innebär att verksamheten måste bedrivas
regelbundet och varaktigt. Kravet på självständighet finns för att skilja
näringsverksamhet från anställning.
Näringsverksamhet kan bedrivas både i egen verksamhet (som enskild

firma) och i en juridisk person (som till exempel handelsbolag eller
aktiebolag).
Den sökande måste visa att näringsverksamheten genererar en sådan vinst

att han eller hon kan försörja sig genom den. Det måste också visas att
verksamheten kan förväntas bestå och generera sådan vinst att den sökande
kan försörja sig under minst under två år framåt i tiden. Verksamheten
måste alltså ha en stabil ekonomi. Sökande bör därför ge in dokumentation
som redovisar hur verksamheten kan garantera sökandens försörjning under
de närmaste två åren.
Sida 29 av 30
Realistiska företagsplaner
Företagsplanerna måste vara realistiska. Kravet på realistiska företagsplaner
innebär att sökande måste ha en reell förmåga att driva företaget. Det kan
till exempel innebära att sökande har nödvändiga språkkunskaper eller viss
branschvana. Enligt SR 19/2017 bör den praxis om förmåga att driva
verksamhet som finns när det gäller prövning enligt 5 kap. 5 § andra stycket
utlänningslagen, vara relevant även vid prövning enligt 17 § den tillfälliga
lagen.
För att en företagsplan ska anses som realistisk måste den sökande även visa
att han eller hon har ett verkligt och bestämmande inflytande över företagets
verksamhet. Sökande måste visa att han eller hon äger minst 50 procent av
företaget och det kan visas med aktiebok eller handelsbolagsavtal.
Enskild firma och handelsbolag

Om verksamheten bedrivs som en enskild firma eller ett handelsbolag ska
en bedömning göras om företagets vinst efter avdrag för skatt och sociala
avgifter når upp till försörjningskravet. Ett handelsbolag består av minst två
delägare. Hänsyn ska tas till att vinsten normalt fördelas proportionerligt
mellan delägarna.
För det fall sökande gör gällande att han eller hon har rätt till en större del
än vad som är proportionerligt med hänsyn till hans eller hennes ägarandel,
bör han eller hon kunna visa detta.
Aktiebolag
Om verksamheten bedrivs som ett aktiebolag kan sökande försörja sig
antingen genom att erhålla lön eller genom utdelning. En kontroll ska göras
om aktiebolaget har ekonomiska förutsättningar att betala sådan lön eller
utdelning.
Motverka missbruk
Migrationsverket ska motverka missbruk. Det innebär bland annat att
företaget måste uppfylla bokföringsskyldigheten samt redovisa och betala
sina skatter och avgifter på korrekt sätt. Yrkesbransch och företagsform kan
påverka vilken typ av kontroller som blir aktuella.
Subventioner
Det framgår inte i förarbetena att näringsverksamhet, till skillnad från
anställningar, som får bidrag inte ska kunna ligga till grund för tillstånd.
Däremot måste sökanden visa att han eller hon varaktigt kan försörja sig på
sin näringsverksamhet. Därför får en bedömning göras om det är en seriös
verksamhet som kan förväntas generera tillräcklig vinst i minst två år
framåt. Om ett visst bidrag inte kan förväntas bestå i minst två år så får det
räknas bort från förväntad vinst framåt.
Sida 30 av 30
Bevisfrågor
Migrationsverket måste framför allt bedöma om sökanden har visat att han
eller hon kommer att kunna försörja sig under en längre tid genom sin
näringsverksamhet.
Om sökande har förvärvat en etablerad verksamhet är det viktigt att

kontrollera att förvärvet har skett på ett riktigt sätt. Det kan visas genom
bankdokument som visar överföring av köpesumma samt köpeavtal.
Det kan finnas anledning att granska uppgifter om bland annat företagets
ekonomi. Det är viktigt att komma ihåg att officiella uppgifter, som till
exempel en fastställd taxering, normalt sett har ett betydligt högre
bevisvärde än uppgifter som endast härrör från sökanden, som till exempel
uppgifter ur företagets bokföring.
Det är generellt sett svårare att göra en ekonomisk bedömning och prognos
av ett nystartat företag än av en etablerad verksamhet. Det är sökande som
har bevisbördan och ska visa att han eller hon kan förväntas kunna försörja
sig genom näringsverksamheten under en längre tid. Att det kan vara
svårare för en sökande med en nystartad verksamhet att uppfylla sitt
beviskrav innebär inte att det finns anledning att sänka beviskravet.
Anhöriga
Anhöriga kan inte beviljas permanent uppehållstillstånd enligt 17 §.
Uppehållstillstånd på grund av anknytning
Överklagande
Om Migrationsverket avslår en ansökan om permanent uppehållstillstånd
enligt 17 § den tillfälliga lagen, kommer verket ofta bevilja fortsatt tillfälligt
uppehållstillstånd på annan grund.
En sökande kan inte överklaga längden av ett uppehållstillstånd utan bara ett
beslut att avslå ansökan om uppehållstillstånd (Se 14 kap. 3 §
utlänningslagen samt MIG 2010:20 och MIG 2017:1).
Återkalla det permanenta uppehållstillståndet

Om Migrationsverket har beviljat ett permanent uppehållstillstånd enligt
17 § tillfälliga lagen och det framkommer att sökande har lämnat oriktiga
uppgifter eller medvetet förtigit omständigheter, som varit av betydelse för
att få tillståndet, kan vi återkalla det permanenta uppehållstillståndet enligt
7 kap. 1 § utlänningslagen. Det är Migrationsverket som har bevisbördan för
detta. Vi måste då visa att sökande har varit medveten om att det inte varit
fråga om en riktig anställning eller näringsverksamhet innan beslutet togs.
Att arbetsgivaren lämnat oriktiga uppgifter är inte ett skäl för att återkalla ett
Migrationsverket
Handbok i migrationsärenden Skapad 2012-05-23
SKYDDSBEHOV PGA. KÖN OCH

SEXUELL LÄGGNING
INLEDNING .........................................................................................................2
RELEVANTA bestämmelser..................................................................................2
VAD KRÄVS FÖR ATT EN UTLÄNNING SKA BETRAKTAS SOM FLYKTING? .............3
Vistelse utanför landet och välgrundad fruktan ............................................... 3
Inre flykt ................................................................................................................ 4
Förföljelse.............................................................................................................. 4
Grunderna för förföljelse .................................................................................. 5
Utövare av förföljelse och myndighetsskydd.................................................... 5
BEVISBÖRDA OCH BEVISKRAV ............................................................................6
RÄTTEN TILL UPPEHÅLLSTILLSTÅND ...................................................................6
DEFINITIONER ....................................................................................................7
PRÖVNINGEN AV ASYLSKÄLEN ...........................................................................8
Asylskälen måste prövas i förhållande till samtliga förföljelsegrunder ................ 8
Vad innebär tillhörigheten till en viss samhällsgrupp? ......................................... 9
BEVISBÖRDA KONTRA OFFICIALPRINCIPEN ...................................................... 10
RÄTTSPRAXIS, RIKTLINJER, RÄTTSCHEFENS INSTRUKTIONER m.m. ................... 11
Avgöranden i Migrationsöverdomstolen ........................................................... 11
UNHCR:s riktlinjer .............................................................................................. 12
Rättschefens instruktioner ................................................................................. 12
Vägledande beslut .............................................................................................. 13
2
INLEDNING
Genom 2005 års utlänningslag genomfördes i svensk rätt en ändrad
lagstiftning i fråga om förföljelse på grund av kön och sexuell läggning
(SOU 2004:31, prop. 2005/06:6, bet. 2005/06:SfU4, rskr. 2005/06:71, SFS
2005:1239). Ändringen innebär att även kön och sexuell läggning i 4 kap.
1 § uttryckligen anges utgöra exempel på tillhörighet till en viss
samhällsgrupp och att förföljelse av sådana skäl därför kan utgöra grund för
bedömning som flykting.
Detta avsnitt inleds med en uppställning av vad som krävs för att kunna
bedömas vara en flykting. Avsnittet fortsätter sedan fördjupa sig kring
frågan om skyddsbehov p.g.a. kön och sexuell läggning. Vad menar vi när
vi pratar om kön och på vilket sätt kan kön och sexuell läggning utgöra ett
skyddsbehov?
RELEVANTA BESTÄMMELSER
4 kap. 1 § utlänningslagen
Med flykting avses i denna lag en utlänning som
1. – befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i,
därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på
grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss
samhällsgrupp, och
2. – inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av
detta lands skydd.
Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga
för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan
antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.
Som flykting ska även anses en utlänning som är statslös och som
1. – av samma skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det
land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort, och
2. – inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, återvända dit.
4 kap. 2 b utlänningslagen
En utlänning är utesluten från att anses som flykting om det finns synnerlig
anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till
1. brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten,
såsom dessa definieras i de internationella instrument som har
upprättats för att beivra sådana brott,
2. ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han eller hon kom
hit, eller
3. gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och
grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta
nationernas stadga.
3
Flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som
befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd får dock vägras en flykting om han eller hon
1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat
med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom
eller henne stanna i Sverige, eller
2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och
det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta
verksamheten här.
En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara flykting (flyktingstatusförklaring) om
han eller hon omfattas av definitionen i 1 § och inte är utesluten från att
anses som flykting enligt 2 b §.
En utlänning får dock vägras flyktingstatusförklaring om han eller hon
verksamheten här.
VAD KRÄVS FÖR ATT EN UTLÄNNING SKA BETRAKTAS SOM

FLYKTING?
Vistelse utanför landet och välgrundad fruktan
För flyktingskap krävs att personen befinner sig utanför hemlandet och att
orsaken till detta är att han eller hon känner en välgrundad fruktan för
förföljelse i hemlandet. En person kan bli flykting i samma ögonblick som
han eller hon lämnar sitt hemland och övriga rekvisit enligt definitionen är
uppfyllda.
Flyktingskap kan dock uppkomma när utlänningen redan befinner sig i ett
annat land än hemlandet, t.ex. på grund av politiska förändringar i
hemlandet. I dessa fall sägs utlänningen ha blivit flykting ”sur place”. Vid
bedömningen av om flyktingskap har uppstått ”sur place” beaktas huruvida
den asylsökandes handlande eller uppfattningar kan antas ha kommit till
hemlandsmyndigheternas kännedom eller om det i vart fall kan finnas en
risk för att myndigheterna får sådan kännedom.
Rekvisitet ”välgrundad fruktan” har sagts innefatta både ett subjektivt och
ett objektivt element varvid tyngdpunkten ligger på det subjektiva, dvs. på
4
den fruktan för förföljelse som den asylsökande känner. För att hans eller
hennes fruktan ska godtas måste den emellertid ha fog för sig. Den ska vara
välgrundad. Det är fallet när det med hänsyn till utlänningens personliga
förhållanden och förhållandena i hans hemland finns anledning att anta, att
han kan komma att bli utsatt för förföljelse om han återsänds dit (se t.ex.
UNHCR:s handbok par. 37–42). Se UM 475-06: gällande välgrundad
fruktan.
Inre flykt
En person som riskerar förföljelse anses inte vara flykting om det finns ett
s.k. inre flyktalternativ. Med detta begrepp avses att sökanden har en faktisk
möjlighet att leva inom en annan del av hemlandet och där få skydd och
även rörelsefrihet och möjlighet till försörjning. En förutsättning är att
sökanden kan ta sig till ett sådant område på ett säkert sätt (prop.
1996/97:25 s. 101).
Möjligheter till ett inre flyktalternativ kan finnas för personer som åberopar
förföljelse p.g.a. kön eller sexuell läggning som skyddsgrund. Mycket beror
dock på omständigheterna i det enskilda ärendet. Det är exempelvis svårare
att fly från förhållanden som har en vidare spridning över ett land t.ex.
strafflagstiftning. Se bl.a. MIG 2008:20 och MIG 2009:4 gällande
internflykt.
Förföljelse
För flyktingstatus krävs att de åtgärder som utlänningen riskerar i hemlandet
är att bedöma som förföljelse. De åtgärder som utlänningen fruktar måste ha
viss intensitet för att de ska anses innebära förföljelse. Förföljelsen måste
dessutom rikta sig mot utlänningens liv eller frihet eller avse någon annan
allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. I förarbetena till
utlänningslagen anges bl.a. att det ska vara fråga om sådan förföljelse som
riktar sig mot utlänningens liv eller hälsa eller annars är av svår
beskaffenhet (prop. 1988/89:86 s. 154).
Även andra typer av åtgärder kan utgöra förföljelse, bland annat

diskriminering av viss intensitet mot särskilda folkgrupper eller enskilda
individer, t.ex. i form av förbud mot religionsutövning eller mot att använda
vanliga skolor eller avsevärt lägre tilldelning av livsmedel än åt invånarna i
övrigt. Dessa exempel på förföljelse har i förarbetena inför ratificeringen av
Genèvekonventionen ansetts utgöra den yttre gränsen för konventionens
flyktingbegrepp (SOU 1951:42 s. 170, prop. 1954:134, s. 20). Allvarliga
trakasserier och andra inskränkande åtgärder kan också vara att bedöma som
förföljelse i utlänningslagens mening, om de är av tillräckligt allvarlig
karaktär och har viss intensitet.
En omständighet som också måste beaktas är att en person kan förföljas på

grund av egenskaper, åsikter eller övertygelser, osv., som han eller hon
tillskrivs eller förmodas hysa. I många samhällen anses t.ex. en kvinnas
politiska åsikter, nationalitet, ras, religion och sociala tillhörighet
överensstämma med hennes manliga släktingars.32 En kvinna kan
5
exempelvis riskera förföljelse på grund av att hennes make har, eller

förmodas sympatisera med, en viss politisk åskådning trots att kvinnan inte
delar denna eller ens känner till den (SOU 2004:31 s. 91).
Enligt en internationellt accepterad uppfattning har begreppet flykting, trots

att Genèvekonventionens flyktingdefinition är könsneutral, historiskt sett
tolkats ur ett manligt perspektiv och med utgångspunkt i mäns erfarenheter
av förföljelse (UNHCR, Guidelines on international protection: Gender-
Related Persecution, p. 5). Förföljelse drabbar emellertid både män och
kvinnor, men metoderna för – liksom orsakerna till – förföljelsen kan se
olika ut.
Grunderna för förföljelse

En begränsning ligger i att förföljelsen ska ha sin grund i utlänningens ras,
nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller hans eller hennes
religiösa eller politiska uppfattning för att grundlägga flyktingskap.
Åtgärder mot en utlänning som vidtas av andra skäl faller utanför. I många
fall har förföljelsen sin grund i mer än en av de uppräknade
omständigheterna.
Att en begränsning i konventionen skett på detta sätt beror på, att personer
som utsätts för detta slags förföljelse har mindre möjligheter än andra att
söka skydd i hemlandet och att de därför har behov av det internationella
skyddssystem som flyktingrätten utgör.
Begreppet tillhörighet till viss samhällsgrupp har inte definierats närmare i
Genèvekonventionen. Normalt omfattar en viss samhällsgrupp personer
med liknande bakgrund, vanor eller social status. Förföljelse på grund av
tillhörighet till en viss samhällsgrupp kan också delvis sammanfalla med
fruktan för förföljelse på andra grunder, t.ex. ras, religion eller nationalitet.
Som exempel på grupper som kan anses tillhöra en viss samhällsgrupp kan
nämnas olika samhällsklasser, särskilda yrkesgrupper eller medlemmar i
fackliga eller andra organisationer.
Genom 2005 års utlänningslag genomfördes i svensk rätt en ändrad
lagstiftning i fråga om förföljelse på grund av kön och sexuell läggning.
Ändringen innebär att även kön och sexuell läggning i 4 kap. 1 §
uttryckligen anges utgöra exempel på tillhörighet till en viss samhällsgrupp
och att förföljelse på grund av tillhörighet till en sådan samhällsgrupp kan
utgöra grund för bedömning som flykting.
Utövare av förföljelse och myndighetsskydd

År 1997 gjordes ett tillägg i 3 kap. 2 § utlänningslagen (4 kap. 1 §
nuvarande utlänningslag) som innebär att flyktingskap kan föreligga även
när förföljelsen inte utgår direkt från staten. Ändringen innebar en
kodifiering av rådande praxis. Eftersom flyktingskäl dessförinnan inte
ansågs föreligga om det helt saknades statsmakt i ett land, vilket kan inträffa
t.ex. vid inbördeskrig, innebar ändringen även en viss nyordning. I motiven
till ändringen anges att flyktingskap kan föreligga också om det inte finns
6
någon fungerande statsmakt i det land utlänningen kommer ifrån och att det
väsentliga bör vara om sökanden riskerar förföljelse och inte från vem
förföljelsen utgår (prop. 1996/97:25 s. 289).
Om förföljelsen utgår från enskilda krävs att staten inte kan antas erbjud
trygghet mot förföljelsen, d.v.s. att det inte finns myndighetsskydd. I
UNHCR:s riktlinjer för tolkningen av förföljelsegrunden tillhörighet till en
viss samhällsgrupp resoneras kring vad som gäller när förföljelsen utgår
från enskilda aktörer. Bl.a. sägs att allvarliga diskriminerande eller på annat
sätt kränkande handlingar som begås av lokalbefolkningen kan betraktas
som förföljelse om myndigheterna har kännedom om dessa handlingar och
tolererar dem, eller om myndigheterna vägrar eller visar sig oförmögna att
erbjuda effektivt skydd. Förutom att uttalandet ger stöd för principen att
förföljelse kan utgå från enskilda aktörer, så ger det en anvisning om när en
stat inte har uppfyllt sin plikt att beskydda sina medborgare (UNHCR,
Guidelines on international protection:”Membership of a particular social
group” within the context of Article l A (2) of the 1951 Convention and/or
its Protocol relating to the Status of Refugees, HCR/02/02, 7 May 2002,
avsnitt II A, punkt 20.)
BEVISBÖRDA OCH BEVISKRAV

Varje asylansökan ska prövas individuellt och en samlad bedömning ska
göras av de uppgifter som framkommer i ärendet, dvs. bl.a. sökandens egen
berättelse tillsammans med vad som är allmänt känt om förhållandena i
hemlandet. Utgångspunkten är att bevisbördan ligger hos den asylsökande.
Emellertid betonas i utlänningslagens förarbeten att beviskravet inte får
ställas alltför högt när det rör sig om påståenden om risk för förföljelse eller
om risk för dödsstraff, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. Någon fullständig bevisning som klart styrker en sådan risk
kan sällan läggas fram. Sökandens berättelse bör därför godtas om den
framstår som trovärdig och sannolik (prop. 1996/97:25 s. 98 och 294).
RÄTTEN TILL UPPEHÅLLSTILLSTÅND

Den som är flykting har enligt 5 kap. 1 § första stycket utlänningslagen i
princip rätt till uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd kan under vissa
omständigheter komma att vägras.
7
DEFINITIONER
Kön: med begreppet kön avses i lagstiftningen förutom biologiskt kön även
s.k. socialt kön. Med detta avses socialt eller kulturellt bestämda, stereotypa,
föreställningar om hur män och kvinnor ska bete sig. Även s.k.
transsexualism är en fråga om könstillhörighet. Andra förhållningssätt till
könsidentiteten som avviker från normen och som förekommer bland s.k.
transpersoner, t.ex. transvestism, bör enligt motiven i vissa fall omfattas av
begreppet kön (prop. 2005/06:6 s. 21 f.).
Sexuell läggning: begreppet omfattar enligt bestämmelsen homo-, bi- eller

heterosexuell läggning (prop. 2005/06:6 s. 21 f. och 34).
Könsidentitet: Könsidentitet är en persons självupplevda könstillhörighet,

en persons subjektiva upplevelse av att tillhöra ett visst kön. Det skiljer sig
från biologiskt och socialt kön på så vis att inga yttre faktorer bestämmer
det. Begreppet används främst när man beskriver transpersoners sätt att
förhålla sig till sitt kön men kan också hänföras till intersexuellas
förhållningssätt till sitt kön.
Transpersoner: med begreppet transpersoner brukar i regel avses

transsexuella, transvestiter och andra personer som har en könsidentitet eller
ett könsuttryck som tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som
registrerats för dem vid födseln. Transsexualism anses i svensk rätt och EG-
rätt vara en fråga om könstillhörighet (prop. 2001/02:59 s. 38 och
2002/03:65 s. 84).
HBT: i HBT-begreppet ingår homo- och bisexuella samt transpersoner.
Intersexualism: intersexualism är ett medicinskt tillstånd som innebär att

personen är född med könsorganskaraktäristika för båda könen.
Könsmaktsstruktur: könsmaktsstruktur innebär att män är överordnade och

kvinnor är underordnade inom olika områden i samhället. Mannen är norm
och det mannen gör värderas högre. Kvinnor bedöms utifrån den manliga
normen och behandlas som avvikande.
Heteronormativt: innebär att ett samhälle har heterosexualitet som norm för
människors sexuella orientering och driftsutlevelse. Normen kan leda till att
andra sexuella läggningar, och även andra könsidentiteter och sätt att
förhålla sig till könsnormer, inte räknas som möjliga sätt att vara. Detta kan
förenklat uttryckas i förväntningar och föreställningar om att en person är
heterosexuell tills motsatsen bevisats.
8
PRÖVNINGEN AV ASYLSKÄLEN
Asylskälen måste prövas i förhållande till samtliga
förföljelsegrunder
Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning innebär att orsaken, eller
delar av orsaken, till att förföljelsen riktar sig mot personen i fråga står att
finna i hans eller hennes könstillhörighet eller sexuella läggning.
Bedömningen av om grunden för förföljelse ligger i den drabbades kön eller

sexuella läggning eller i något annat förhållande är inte alltid enkel att göra.
Det finns anledning att visa på skillnaden mellan förföljelse, som är de
åtgärder av menlig natur som riktas mot en person, och grunden för
förföljelse, dvs. orsaken till att åtgärderna riktas mot just den personen. När
formerna för förföljelse tar sig olika uttryck beroende på om den förföljde är
man eller kvinna brukar man i flyktingrättsliga sammanhang tala om
könsspecifik förföljelse. Könsrelaterad förföljelse, däremot, avser det
förhållandet att skälet till förföljelsen ligger i den förföljdes könstillhörighet.
Det förhållandet att en asylsökande riskerar könsspecifik förföljelse, t.ex.
sexuella övergrepp, innebär inte nödvändigtvis att han eller hon löper risk
för könsrelaterad förföljelse. Motsatsvis gäller att en person kan riskera
könsrelaterad förföljelse även om förföljelsemetoden inte är könsspecifik.
Exempel på könsspecifik förföljelse som enbart, eller företrädesvis, drabbar

kvinnor är våldtäkt, könsstympning och tvångsmässigt utförd abort. Ett
exempel på en könsspecifik tortyrmetod som drabbar män är att mannens
testiklar utsätts för elektriska stötar. När det gäller förföljelse på grund av
sexuell läggning är det ofta tydligare att motivet för förföljelsen är just den
utsattes sexuella läggning. Detta utesluter naturligtvis inte att könsspecifika
övergrepp kan förekomma även i dessa fall (prop. 2005/06:6 s. 22 f.).
För att kravet på orsakssamband i flyktingdefinitionen ska anses uppfyllt

räcker det att någon av förföljelsegrunderna är en bidragande orsak till
förföljelsen. Flera grunder kan också förekomma samtidigt (prop. 2005/06:6
s. 23). Eftersom flera förföljelsegrunder kan vara tillämpliga samtidigt, kan
det enligt motiven vara nödvändigt att pröva de åberopade asylskälen i
förhållande till samtliga förföljelsegrunder för att finna den mest relevanta
grunden och för att en entydig praxis ska kunna utvecklas (prop. 2005/06:6
s. 27).
Kön eller sexuell läggning kan i många fall vara en bidragande orsak till
förföljelsen. Könsrelaterad förföljelse kan vara att bedöma som förföljelse
på grund av religion eller politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss
samhällsgrupp. Exempelvis kan en kvinnas vägran eller oförmåga att följa
religiösa normer, t.ex. föreskrifter om viss klädsel, uppfattas som ett bevis
på att hon har en oacceptabel religiös eller politisk åskådning. Ett sådant fall
kan också bedömas som att hon riskerar förföljelse för att hon tillhör en viss
samhällsgrupp bestående av kvinnor som inte vill eller kan följa de religiösa
klädnormerna. Förföljelse på grund av ras och nationalitet är normalt inte
relaterad till kön eller sexuell läggning. Dock kan formerna för förföljelse i
dessa fall vara könsspecifika.
9
INFO. RUTA
Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning kan alltså inrymmas
under samtliga grunder för förföljelse som anges i utlänningslagens
flyktingdefinition.
Vad innebär tillhörigheten till en viss samhällsgrupp?

Tillhörighet till en viss samhällsgrupp är den förföljelsegrund som anses
mest svårdefinierad och i svensk rättstillämpning har kön och sexuell
läggning inte ansetts kunna ligga till grund för tillhörighet till en viss
samhällsgrupp förrän 2005 då utlänningslagen ändrades.
Enligt skyddsgrundsdirektivets definition ska en grupp anses utgöra en

särskild samhällsgrupp när gruppens medlemmar har en väsentlig egenskap
eller en gemensam bakgrund som inte kan ändras, eller består av personer
som har en gemensam egenskap eller övertygelse som är så grundläggande
för identiteten eller samvetet att de inte får tvingas avsvära sig den, eller när
gruppen har en särskild identitet i det berörda landet eftersom den uppfattas
som annorlunda av omgivningen (artikel 10.1 d). Vidare anges i direktivet
bl.a. att beroende på omständigheterna i ursprungslandet kan en särskild
samhällsgrupp omfatta en grupp grundad på en gemensam egenskap, t.ex.
sexuell läggning, samt att könsrelaterade aspekter kan beaktas, utan att
dessa i sig ger upphov till en presumtion för bestämmelsens tillämplighet.
Förföljelsegrunden tillhörighet till viss samhällsgrupp kan inte tolkas på ett

sätt som gör övriga grunder överflödiga. Vidare kan inte enbart risken för
förföljelse definiera en samhällsgrupp, men åtgärder som innebär förföljelse
kan bidra till att identifiera, synliggöra eller skapa en viss samhällsgrupp.
Det finns inte något krav på sammanhållning eller samröre mellan
gruppmedlemmarna. Inte heller är gruppens storlek relevant. Alla som
tillhör gruppen behöver inte löpa risk för förföljelse. Det förhållandet att en
del homosexuella undviker trakasserier genom att dölja sin sexuella
läggning eller leva under sådana villkor att risken för trakasserier är
obefintlig utesluter därför inte att homosexuella kan uppfattas som en
särskild samhällsgrupp (Guidelines on international protection:
”Membership of a particular social group”, punkterna 2, 14, 15, 17, 18).
Kön eller sexuell läggning kan skapa tillhörighet till en viss samhällsgrupp
på olika sätt beroende på omständigheterna. De personer som utgör en
samhällsgrupp kan ha ett kännetecken som är oföränderligt och som de
själva inte kan ändra på. Ett sådant kännetecken kan vara medfött, som t.ex.
släktskap eller funktionshinder. Kännetecknet kan också härröra från
historiska förhållanden som individen inte kan ändra på, t.ex. därför att han
eller hon tidigare varit aktiv i en organisation eller haft en viss social status
(SOU 2004:31 s. 118).
10
I situationer där förföljelsen har sin grund i den utsattes sexuella läggning
kan det ofta framgå ganska tydligt att han eller hon tillhör en viss
samhällsgrupp. Exempelvis betraktas homosexuella i många länder av sin
omgivning som en särskild samhällsgrupp och det är just deras sexuella
läggning som utgör motivet till förföljelsen. Regeringen vill betona att
sexuell läggning skall betraktas som en grundläggande egenskap hos
individen som det aldrig kan komma i fråga att kräva att han eller hon avstår
från. Sexuell läggning är alltså en sådan egenskap som kan definiera en
samhällsgrupp i flyktingbestämmelsens mening. Detta gäller även om en
homosexuell person i hemlandet har dolt sin sexuella läggning, eller har levt
på ett sätt som minimerat risken för förföljelse (prop. 2005/2006:06 s. 25f).
INFO. RUTA
Vid prövningen av en asylansökan bör utgångspunkten vara att först
fastställa om förföljelsen beror på sökandens ras, nationalitet, religion
eller poliska uppfattning och först därefter om förföljelsegrunden
tillhörighet till en viss samhällsgrupp är tillämplig (Prop. 2005/06:6
Bilaga 1).
BEVISBÖRDA KONTRA OFFICIALPRINCIPEN

"Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars
rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll
angående flyktingars rättsliga ställning" (UNHCR:s handbok) anses vara en
viktig rättskälla rörande förfarandet i mål eller ärenden rörande flyktingskap
(MIG 2006:7) I artiklarna 195-205 i denna handbok finns principer och
metoder för att fastställa fakta. I artikel 196 anges följande rörande
förfarandet hos beslutsmyndigheten (i Sveriges fall Migrationsverket):
"En allmän rättslig princip säger att bevisbördan ligger hos den som
åberopar en viss omständighet. En sökande kan emellertid ofta inte styrka
sina påståenden med skriftlig eller annan bevisning. De fall då en sökande
kan styrka alla sina påståenden kommer att vara undantag snarare än regel. I
flertalet fall har en sökande som flyr undan förföljelse endast med sig det
allra nödvändigaste och saknar ofta identitetshandlingar. Medan
bevisbördan sålunda i princip ligger på den sökande, delas skyldigheten att
ta reda på och värdera alla relevanta fakta mellan den sökande och
utredaren. I vissa fall måste utredaren utnyttja alla till buds stående medel
för att få fram erforderlig bevisning till stöd för den sökande. En sådan
självständig redogörelse röner emellertid inte alltid framgång och det kan
även finnas påståenden som inte låter sig bevisas. Om den sökandes
redogörelse förefaller trovärdig och det inte finns goda skäl att anta det
motsatta, bör den sökande i sådana fall ges en fördel av det uppkomna
tvivelsmålet."
Det är alltså den asylsökande som ska avge en trovärdig och rimlig
berättelse om behovet av internationellt skydd. Men det är Migrationsverket
som har ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett enligt den så kallade
11
officialprincipen (SOU 2006:6 s. 198, 203-206.) Officialprincipen är en

processrättslig princip som innebär att rätten kan vara självständigt verksam
i processen. En förvaltningsmyndighet har enligt denna princip det yttersta
ansvaret för att ett ärende blir ordentligt utrett. Officialprincipen regleras i 8
§ förvaltningsprocesslagen. Någon motsvarighet till detta finns inte i
förvaltningslagen. Dock omfattas även förvaltningsmyndigheterna av den.
Myndighetens utredningsansvar innebär att myndigheten ska ansvara för att

utredningen ska bli så fullständig som ärendet kräver, vilket även gäller
omständigheter som den asylsökande inte åberopat men som kan utgöra
skyddsskäl. I asylärenden måste skyddsbehovet för den enskilde vägas in,
vilket betyder att myndigheten har ett större utredningsansvar än för andra
ansökningsärenden, ett s.k. utvidgat utredningsansvar. Ta i sammanhanget i
beaktande att ärenden där förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
åberopas kan vara extra svåra för den sökande att bevisa.
INFO. RUTA
Har du läst ”Okänt folk - Om förståelse av genus problematiker och
utsatthet på grunden sexuell läggning och könsidentitet i
Migrationsverkets landinformation”? LIFOS har i denna studie granskat
hbt-personers situation i världen.
RÄTTSPRAXIS, RIKTLINJER, RÄTTSCHEFENS

INSTRUKTIONER m.m.
Avgöranden i Migrationsöverdomstolen
2011:8 (länk): Migrationsöverdomstolen gjorde bedömningen att en

somalisk kvinna från Somaliland riskerade att utsättas för hedersvåld från
sina släktingar. Eftersom myndigheterna såväl i Somaliland som i södra
Somalia inte bedömdes ha varken vilja eller förmåga att skydda henne mot
förföljelsen bedömdes hon vara flykting på grund av sitt kön.
2011:6 och UM 3367-10 (länk): en oenig Migrationsöverdomstol fann att ett

ungt par från irakiska Kurdistan ska beviljas uppehållstillstånd som
alternativt skyddsbehövande på grund av hot om hedersvåld från flickans
familj. Myndigheterna bedömde inte kunna erbjuda paret tillräckligt skydd
då flickans fader har en hög status i området.
2008:39 (Länk till domen): Migrationsöverdomstolen har i en dom den 21

november 2008 tagit ställning till en albansk kvinnas skyddsbehov pga. sin
könstillhörighet. Kvinnan åberopade att hon hade utsatts för upprepat våld
av sin make under äktenskapet och även efter skilsmässa och att hon inte
fick skydd, trots polisanmälan, i norra delen av landet. I domen konstaterade
domstolen att hon i för sig var att bedöma som flykting genom övergreppen
mot henne pga. sin könstillhörighet i den del av landet som hon kom ifrån,
men att det fanns ett internt flyktalternativ.
12
UM 475-06 (länk): Migrationsöverdomstolen har prövat frågan vad som

krävs för att en fruktan för förföljelse ska anses som välgrundad.
UM 7669-08, UM 240-09 och UM 1664-09 (länk):

Migrationsöverdomstolen redogör i sina domar för vad som uttalats i
förarbetena, UNHCR:s handbok samt riktlinjer från maj 2002 och i
Skyddsgrundsdirektivet om vad som utgör en samhällsgrupp
UNHCR:s riktlinjer
UNHCR, Guidelines on international protection: Gender-Related

Persecution within the context of Article 1 A (2) of the Convention and/or
its Protocol relating to the Status of Refugees, HCR/02/01, 7 May 2002
UNHCR, Guidelines on international protection: ”Membership of a

particular social group” within the context of Article l A (2) of the 1951
Convention and/or its Protocol relating to the Status of Refugees,
HCR/02/027, May 2002
UNHCR guidance note on refugee claims relating to sexual orientation and

gender identity
Rättschefens instruktioner
RCI 03/2011 (länk): I detta ställningstagande redovisar rättschefen en metod

för utredning av den framåtsyftande risken för personer som åberopar
skyddsskäl på grund av sexuell läggning. Metoden kan tillämpas både för
den som gör sannolikt att han eller hon på grund av sin sexuella läggning
riskerar förföljelse och för den som av andra skäl i sitt hemland bedöms
tillhöra en grupp, som riskerar förföljelse på grund av sexuell läggning.
Metoden är avsedd att ge ett stöd för att göra en framåtsyftande prövning.
Därför blir de centrala frågorna: hur den sökande kommer att manifestera
sin tillhörighet till gruppen vid ett återvändande och hur andra (både privat
och offentligt) kommer att agera på detta förhållningssätt. Migrationsverket
får i sin bedömning inte kräva att den person som gör sannolikt att han vid
ett återvändande offentligt visar sin sexuella läggning istället väljer ett
diskret levnadssätt.
Om personen själv anför att han/hon kommer att välja ett diskret levnadssätt
vid ett eventuellt återvändande är den avgörande frågan vad orsaken till
detta val är. Om orsaken är att det är så han/hon önskar att leva eller att det
beror på grund av socialt tryck ska ansökan avslås. Om – å andra sidan –
orsaken är att han/hon riskerar en konkret skyddsgrundande förföljelse ska
detta godtas.
13
RCI 11/2009 (länk): Rättschefen tar här ställning till flykting- och
skyddsbehovsbedömningar rörande sökande som tillhör särskilt utsatta
grupper och konstaterat följande. Tillhörigheten till en viss grupp kan
undantagsvis grunda rätt till skydd. Utifrån gällande svensk rätt och praxis
torde krävas en generell och systematisk förföljelse mot medlemmarna av
en grupp i ett land eller del av ett land. Ett mycket tydligt historiskt exempel
som uppfyller de nämnda kraven är judeförföljelserna i Tyskland under
1930- och 1940-talen. Ett annat exempel från senare tid är händelserna i
Rwanda år 1994 då hutunationalistiska milisgrupper förföljde och dödade
ett stort antal tutsier. Det kan också förekomma andra situationer - inte
utgörande folkmord - som är av sådan karaktär att enbart tillhörigheten till
en viss grupp grundar rätt till asyl, men kraven är alltså högt ställda. Att
kraven i detta avseende bör vara högt ställda har sin grund i lagstiftarens
många gånger uttalade intention att asylrätten bäst värnas genom en
omsorgsfull individuell prövning i varje enskilt fall; en prövning som syftar
till att klarlägga om det finns ett verkligt individuellt skyddsbehov.”
Vägledande beslut
Migrationsverkets rättschef har i ett vägledande beslut den 24 oktober 2008

(Länk Lifos 19649) tagit ställning till en ansökan om asyl för en mamma
med två barn från Eritrea, där dottern åberopat risk för könsstympning.
Dottern bedömdes ha skäl för flyktingstatus. Av verkets kommentar till
beslutet står det att moderns skäl måste bedömas för sig. Modern bedömdes
vara skyddsbehövande i övrigt och sonen, som inte hade åberopat egna skäl,
beviljade uppehållstillstånd på samma grund som sin mor med hänsyn till
principen om familjens enhet. Om modern inte hade haft skyddsskäl skulle
hon och sonen ha beviljats uppehållstillstånd pga. anknytning till dottern
enligt 5 kap. 3a § första stycket 2 utlänningslagen. Principen om familjens
enhet ska nämligen tillämpas när familjens överhuvud riskerar förföljelse
och barnet som fick flyktingstatus kan inte betraktas som familjens
överhuvud.
Migrationsverket har tagit ett vägledande beslut den 27 juni 2008 som rör en
iransk man som bedömts som flykting pga. sin sexuella läggning. I beslutet
har situationen för homosexuella i Iran beskrivits. Av beslutet framkommer
att det inte ansetts tillräckligt att det finns straff på grund av homosexualitet,
utan att det är viktigt att bedöma hur lagstiftningen tillämpas. Det
vägledande beslutet betonar att det inte kan krävas att den sökande ska dölja
sin läggning. I ärendet hade den sökande gjort sannolikt att han riskerade att
straffas för sin sexuella läggning eftersom han levt öppet som homosexuell i
hemlandet och även gripits pga. det.
Migrationsverket
MUNTLIG HANDLÄGGNING
INLEDNING .........................................................................................................2
RELEVANTA BESTÄMMELSER ..............................................................................2
SYFTET MED MUNTLIGHET ..................................................................................4
INGA UNDANTAG FRÅN KRAVET PÅ MUNTLIGHET – INTE ENS I DUBLINÄRENDEN
...........................................................................................................................4
NÄR MUNTLIG HANDLÄGGNING BÖR ÄGA RUM. ................................................7
FORMERNA FÖR MUNTLIG HANDLÄGGNING. .....................................................7
DOKUMENTERING AV MUNTLIG HANDLÄGGNING ..............................................7
ASYLSÖKANDE SOM INTE HÖRSAMMAR KALLELSER TILL MUNTLIGHET MEN SOM
INTE BETRAKTAS SOM AVVIKNA. ........................................................................8
PRAKTISKA TIPS I SAMBAND MED MUNTLIG HANDLÄGGNING.......................... 10
SÄKERHETEN PÅ MIGRATIONSVERKET. ............................................................. 11
2
INLEDNING
Enligt 13 kap. 1 § utlänningslagen får Migrationsverket inte besluta om
avvisning eller utvisning av en utlänning som ansökt om asyl i Sverige utan
att det förekommit muntlig handläggning hos Migrationsverket. Muntlig
handläggning skall även annars företas på begäran av utlänningen, om inte
en sådan handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra asylärendet.
Handläggningen kan ske i form av en muntlig förhandling eller i annan
form.
Reglerna om muntlig handläggning i utlänningslagen går något längre än

motsvarande bestämmelser i förvaltningslagen och ersätter dessa när det
gäller asylärenden. I övrigt gäller givetvis förvaltningslagen också för
Migrationsverket. Enligt 14 § förvaltningslagen ska en part som vill lämna
uppgifter muntligt i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon
enskild också få tillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets
behöriga gång.
Med muntlig handläggning avses varje form av direkt kontakt med

utlänningen vare sig det sker i form av ett telefonsamtal eller vid ett
personligt sammanträffande. Några närmare regler för den muntliga
handläggningen har inte ställts upp i lagen utöver 13 kap 4-8 §§
utlänningslagen om förhandling. Migrationsverket kan således bestämma
över formen d v s hur den muntliga handläggningen ska genomföras.
Undantag från verkets möjlighet att bestämma över formen finns när det
gäller en sådan förhandling som ska hållas i samband med beslut om förvar
och uppsikt enligt 10 kap 11 § utlänningslagen.
Migrationsverket får inte besluta om avvisning eller utvisning av en
utlänning som har ansökt om asyl i Sverige eller vägra en utlänning begärd
statusförklaring utan att det förekommit muntlig handläggning hos
Migrationsverket. Muntlig handläggning ska även annars företas på begäran
av utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för
att avgöra asylärendet. Handläggningen kan ske i form av en muntlig
förhandling eller i annan form.
Muntlig handläggning i ett ärende om förvar eller uppsikt skall genomföras
av den myndighet som beslutar om åtgärden.
Vid den muntliga handläggningen skall de omständigheter som behöver
klarläggas noga utredas. Utlänningen skall få tillfälle att redogöra för sin
ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.
3
Vid muntlig förhandling skall utlänningen höras. Myndigheten får
bestämma att även andra personer än utlänningen skall höras vid
förhandlingen.
I 10 kap. 11 § finns särskilda bestämmelser om när muntlig förhandling
skall hållas i vissa fall.
Utlänningen och andra personer som skall höras skall kallas till den
muntliga förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den myndighet
som genomför den muntliga förhandlingen besluta om utlänningens
inställelse.
Om den som skall höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har delgetts
kallelsen minst fyra dagar före den muntliga förhandlingen och utan giltigt
skäl uteblir, får myndigheten besluta att han eller hon skall hämtas genom
polismyndighetens försorg. Andra personer än utlänningen får dock hämtas
endast om det finns synnerliga skäl.
INFO. RUTA
Bestämmelsen är tillämplig även om förhandling inte rör förvar eller
uppsikt.
En utlänning som inställer sig vid en muntlig förhandling som rör frågan om
han eller hon skall hållas i förvar eller stå under uppsikt har rätt till
ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om det
bedöms skäligt med hänsyn till utlänningens ekonomiska förhållanden, den
tid han eller hon har vistats i Sverige samt övriga omständigheter. Förskott
får beviljas på ersättningen.
Andra personer som på kallelse har inställt sig vid en muntlig förhandling
för att höras har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för kostnader
för sin inställelse. Förskott får beviljas på ersättning för resa och uppehälle.
Ersättning och förskott beslutas av den myndighet som genomför den
muntliga förhandlingen.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om ersättning och förskott.
4
14 § förvaltningslagen (1986:223)
Vill en sökande, klagande eller annan part lämna uppgifter muntligt i ett
ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild, skall han få
tillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång.
I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara muntlig.
Myndigheten skall särskilt beakta att muntlig handläggning kan underlätta
för enskilda att ha med den att göra.
INFO. RUTA
OBS! 3 § förvaltningslagen: Om en annan lag eller en förordning

innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den
bestämmelsen.
SYFTET MED MUNTLIGHET

De omständigheter som behöver klarläggas ska noga utredas vid den
muntliga handläggningen. Utlänningen ska få tillfälle att få redogöra för sin
ståndpunkt och de omständigheter som åberopas i ärendet enligt 13 kap 3 §
som är en gemensam bestämmelse för muntlig och muntlig handläggning i
annan form. Syftet med den muntliga handläggningen är att den ska
komplettera det skriftliga beslutsunderlaget vilket framgår av kommentaren
i prop.2004/05:170 s. 304 till 13 kap 3 §.
INGA UNDANTAG FRÅN KRAVET PÅ MUNTLIGHET – INTE ENS

I DUBLINÄRENDEN
I förarbetena till bestämmelsen i 13 kap. 1 § utlänningslagen uttalar
regeringen bl.a. följande. Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 kap. 1 § första
stycket i 1989 års utlänningslag. Muntlig handläggning är obligatorisk
innan Migrationsverket beslutar om avvisning eller utvisning av en
utlänning som har ansökt om asyl. Om den muntliga handläggningen skall
genomföras som ett formellt sammanträde eller i någon annan form bestäms
av Migrationsverket (prop. 2004/05:170 s. 303 f.).
Bestämmelsen i 11 kap. 1 § i 1989 års utlänningslag fick sin lydelse den 1

januari 1997. Införandet av bestämmelsen att en utlänning som har ansökt
om asyl skall få avvisas endast om det har förekommit muntlig
handläggning vid Migrationsverkets handläggning av ärendet syftade till ett
ökat inslag av muntlighet i processen (a.a. s. 141). Vid införandet av 11 kap.
1 § i 1989 års utlänningslag anförde regeringen bl.a. följande.
”Det finns självfallet en risk att införandet av ett obligatoriskt muntligt

moment i alla asylärenden kan komma att något förlänga
handläggningstiderna för de brådskande s.k. direktavvisningsfallen, framför
allt vad gäller avvisning till tredje land. Det skulle därför kunna övervägas
att införa en möjlighet att underlåta muntlig handläggning i brådskande fall.
5
Regeringen anser dock att rättssäkerhetsaspekterna gör sig så starkt gällande

även i dessa fall att en viss tidsfördröjning bör godtas. Regeringen är av
uppfattningen att en person som söker asyl inte skall kunna avvisas utan att
muntlig handläggning har förekommit i ärendet. Några avsteg från denna
princip bör inte medges - inte ens vid direktavvisningar till hemlandet eller
avvisningar till tredje land.
Enligt regeringens uppfattning ligger det en betydande fördel i att

bestämmelsen utformas på ett ovillkorligt vis. Med den utformningen blir
bestämmelsen lätt att tillämpa och dess lydelse garanterar alla asylsökande
rätten att höras muntligt av den centrala utlänningsmyndigheten. I de fall
utlänningen skall direktavvisas till hemlandet kan visserligen principen leda
till att Invandrarverket (nuvarande Migrationsverket;
migrationsöverdomstolens anm.) tvingas ha muntlig handläggning även i
fall där det är uppenbart att den asylsökande skall sändas hem utan några
som helst risker, t.ex. om nordiska medborgare skulle söka asyl. Dessa
fall är dock så utomordentligt få att det inte finns skäl att göra något
undantag för dem. Dessutom skulle införandet av en undantagsregel
underminera sökandenas garanti att få tala med personal från verket. Det
torde inte heller finnas någon risk för att det obligatoriska muntliga
momentet fördröjer handläggningen så mycket att förutsättningarna att
avvisa till tredjeland omintetgörs. Detta kommer inte minst att
gälla sedan konventionen rörande bestämmandet av den ansvariga staten för
prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i
Europeiska gemenskaperna (Dublinkonventionen), som innehåller väl
tilltagna tidsfrister, trätt i kraft” (prop. 1996/97:25 s. 194 ff.).
PRAXIS m.m.
Det händer att asylsökande inte hörsammar Migrationsverkets kallelser till
den muntliga handläggningen och utan godtagbar ursäkt vägrar att inställa
sig. Enligt 13 kap. 1 § första stycket utlänningslagen får Migrationsverket
inte besluta om utvisning eller avvisning av en utlänning som har ansökt om
asyl i Sverige utan att det har förekommit muntlig handläggning hos
Migrationsverket. Krav på muntlighet för att fatta ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut har i flera fall inneburit återförvisning till Migrationsverket
av migrationsdomstol när verket inte utrett asylärendet muntligt.
Migrationsdomstolen i Stockholm har i en dom (2007-11-09, UM 8551-07)
återförvisat ett mål där utlänningen inte hörsammat Migrationsverkets
kallelser till muntlig handläggning. I det aktuella fallet hade verket avskrivit
ärendet om uppehålls- och arbetstillstånd. Att sökanden inte hörsammat
kallelser innebar enligt verkets uppfattning att han inte längre vidhöll
ansökan. Därefter konstaterade verket i samma beslut att han uppehöll sig i
landet utan tillstånd och beslutade om utvisning. I domen konstaterar
domstolen att Migrationsverket har, trots att det inte förekommit muntlig
handläggning hos verket, valt att pröva bl.a. NN: s skyddsbehov och utvisa
honom. Verkets handläggning strider mot nämnda bestämmelse (13 kap 1 §:
vår anmärkning). Verkets beslut ska därför upphävas i sin helhet och målet
återförvisas till verket för ny handläggning. Domstolen har återförvisat fler
ärenden av liknande slag. Det utesluter givetvis inte att
6
migrationsdomstolarna i andra liknande fall kan ha gjort en annan

bedömning av muntlighetskravet. Migrationsdomstolens dom är självfallet
inte prejudicerande men en dom om återförvisning torde inte vara
överklagbar, se 34 § sista stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291),
varför verket har svårt att få saken prövad av Migrationsöverdomstolen.
Migrationsöverdomstolens inställning till vikten av muntlighet i avvisnings-

och utvisningsärenden visas dock i beslut från den 29 januari 2010 i mål
UM 11130-09, där domstolen återförvisade ett ärende till Migrationsverket
för ny prövning. Ärendet avsåg en asylsökande som, sedan preskription
inträtt av tidigare meddelat avlägsnandebeslut, på nytt ansökt om asyl, på
nytt fått avslag på ansökan och på nytt fått ett avlägsnandebeslut.
Anledningen till migrationsöverdomstolens beslut var att kravet på muntlig
handläggning enligt 13 kap. 1 § utlänningslagen inte kunde anses vara
uppfyllt hos Migrationsverket och att Migrationsverkets beslut därför inte
hade kommit till i behörig ordning.
Hos verket hade muntlig handläggning i det nya ärendet genomförts vid ett
tillfälle. Den sökande hade då uppgett att han hade samma asylskäl som i
det tidigare ärendet och svarat nej på frågorna om det tillkommit nya
asylskäl och om det fanns några övriga skäl att anföra i asylärendet. Vid
detta utredningstillfälle hade ett offentligt biträde ännu inte förordnats för
sökanden. Sedan biträde förordnats framställdes ett yrkande om muntlig
handläggning. Den sökande kallades därför till en muntlig komplettering
men uteblev från denna. Migrationsverket upplyste därefter den sökande om
att verket skulle skicka en ny kallelse till honom. Verket avslog därefter
asylansökan och utvisade sökanden utan någon ytterligare kallelse till
muntlig komplettering. I beslutet angav verket att kravet på muntlighet
uppfyllts, dels genom den muntlighet som ägt rum i det tidigare ärendet,
dels genom det samtal som ägt rum när sökanden ansökte om asyl på nytt.
I migrationsdomstolen framställdes det ett yrkande om muntlig förhandling.

Domstolen avslog yrkandet och konstaterade i domen även att den sökande
var registrerad som avviken. Migrationsöverdomstolen fann i sitt beslut att
det förhållandet att muntlig genomgång hållits i det tidigare ärendet inte kan
ligga till grund för ställningstagande i det nya asylärendet i fråga om
muntlig handläggning. Inte heller ansåg domstolen att det förhållandet att
den sökande åberopat samma asylskäl i båda ärendena kunde föranleda
någon annan bedömning. Det inledande mötet hos Migrationsverket, som
ägde rum innan den sökande hade fått ett offentligt biträde och yrkandet om
muntlig handläggning framställts, kunde inte heller anses uppfylla kravet på
muntlig handläggning. Migrationsöverdomstolen undanröjde därför
underinstansernas avgöranden och återförvisade målet till Migrationsverket
för ny prövning.
I RCI 16/2010 som förvisso handlar om handläggningen av asylärenden

som väcks efter det att tidigare avlägsnandebeslut preskriberats samt
förfarandet när någon ny ansökan om uppehållstillstånd inte görs efter
preskription tar rättschefen upp frågan om vikten av muntlighet.
7
NÄR MUNTLIG HANDLÄGGNING BÖR ÄGA RUM

I det standardiserade arbetssättet för verksamhetsområdet Asylprövning på
Migrationsverket har en arbetsform för ärendeprövning tagits fram (länk till
detta avsnitt i standardhandboken). Av det standardiserade arbetssättet
framgår det när i processen muntlighet ska äga rum.
Exempel på muntlighet i asylärenden;

1. I samband med att ansökan om asyl tas upp.
2. I samband med asylutredningen.
3. I samband med muntlig komplettering
FORMERNA FÖR MUNTLIG HANDLÄGGNING

Bestämmelsen i 13 kap. 5 § utlänningslagen reglerar kallelseförfarandet i
utlänningsärenden hos en myndighet och är tillämplig även om förhandling
inte rör förvar eller uppsikt. Enligt bestämmelsen ska utlänningen och andra
personer som ska höras kallas till förhandlingen. Utlänningens ombud eller
biträde bör dessutom kallas, trots att motsvarigheten till bl.a. bestämmelsen i
46 kap. 3 § rättegångsbalken om hinder mot huvudförhandling saknas inom
utlänningslagstiftningen och andra områden inom förvaltningen.
5 § ger inget utrymme för att förelägga vite för den som ska inställa sig.
Beträffande innebörden av giltigt skäl hänvisas till 32 kap. 8 §
rättegångsbalken angående laga förfall.
32 kap 8 § rättegångsbalken:
Laga förfall är, då någon genom avbrott i allmänna samfärdseln, sjukdom
eller annan omständighet, som han ej bort förutse eller rätten eljest finner
utgöra giltig ursäkt, hindrats att fullgöra vad honom ålegat.
Såsom laga förfall för part skall ock anses, då för ombud, som av parten
vidtalats, förelegat hinder, som nu sagts, och annat ombud ej kunnat i tid
ställas
Enligt det standardiserade arbetssättet på Migrationsverket ska den sökande

få en kallelse till utredning i handen innan han/hon lämnar verkets lokaler i
samband med ansökningsförfarandet. Om så inte har skett bör kallelse till
utredning skickas till sökanden och biträdet/ombudet i god tid innan
utredningen.
DOKUMENTERING AV MUNTLIG HANDLÄGGNING

Av 8 kap. 9 a § utlänningsförordningen framgår att muntlig handläggning
hos Migrationsverket ska protokollföras. I enlighet med det standardiserade
arbetssättet inom VO asyl finns det mallar för protokollföring av den
muntliga handläggningen vid såväl ansökningstillfället, asylutredningen
som det initiala samtalet hos mottagningsenheten.
8
I VCI 6/2011 om kommunicering och uppläsning av protokoll från muntlig

handläggning framgår det att själva protokollet från en muntlig
handläggning inte omfattas av kommuniceringsplikt utan de uppgifter som
tillförts ärendet;
”Det skulle kunna hävdas att själva protokollet från en muntlig
handläggning tillförs ärendet av någon annan än den sökande och därför
formellt sett omfattas av en kommuniceringsplikt. Det är emellertid inte
handlingar i sig som omfattas av kommuniceringsplikt, utan de uppgifter
som tillförts ett ärende. Eftersom den sökande (och ofta hans eller hennes
offentliga biträde) har närvarat vid sammanträdet och tagit del av alla de
uppgifter som avhandlats, omfattas protokollet inte av någon
kommuniceringsplikt enligt 17 § förvaltningslagen.
Även om protokollet (för närvarande) inte omfattas av någon formell

kommuniceringsplikt, kan det ändå finnas goda skäl att ge den sökande och
hans eller hennes offentliga biträde möjlighet att kommentera vad som
slutligen nedtecknas i ett protokoll från en muntlig handläggning.
Regeringen uttalade i förarbetena till vår nuvarande lagstiftning (prop.
2004/05:170 s. 150 f.) att det är en rimlig ordning att ge den sökande en
möjlighet att kommentera protokollet.”
Att ge sökanden möjlighet att kommentera protokollet från den muntliga

handläggningen kan enligt ovan nämnda VCI antingen ske genom att
protokollet läses upp för den sökande eller att protokollet översänds till
biträdet efter sammanträdet och denne då ges möjlighet att inom viss tid
lämna synpunkter. Vilken metod som är lämpligast får avgöras från fall till
fall. Den omständigheten att den sökande och biträdet hellre önskar få
möjlighet att enskilt gå igenom protokollet och därefter eventuellt
kommentera detta och andra omständigheter kan ha betydelse vid val av
metod. För det fall den sökande inte har ett offentligt biträde som närvarar
och bistår vid den muntliga handläggningen -företrädesvis i ärenden där
ansökan primärt bedöms som uppenbart ogrundad - bör protokollet
emellertid i sin helhet läsas upp för den sökande som ges möjlighet att
kommentera och slutligt godkänna detta direkt efter utredningen. Detta görs
för att säkerställa ett tillförlitligt utredningsmaterial. Läs denna VCI i sin
helhet för ytterligare stöd.
ASYLSÖKANDE SOM INTE HÖRSAMMAR KALLELSE TILL

MUNTLIGHET MEN SOM INTE BETRAKTAS SOM AVVIKNA
Av VCI 1/2010 angående obstruktion vid ansökan om asyl framgår att
följande åtgärder bör vidtas om sökanden inte inställer sig till muntlig
handläggning.
1. Om sökanden inte inställer sig till muntlig handläggning utan giltigt

förfall, bör kontakt tas med sökandens mottagningsenhet. Enligt 10 §
första och tredje stycket 3 LMA finns grund för att sätta ned
ersättningen om sökanden försvårar utredningen i ärendet om
uppehållstillstånd genom att hålla sig undan.
9
2. Skicka en andra kallelse. Sökanden bör vid en eventuell andra

kallelse tydligt upplysas om att verket avser att fatta beslut på
befintligt utredningsmaterial om han eller hon inte inställer sig utan
giltigt skäl för detta.
3. Om sökanden inte inställer sig till muntlig handläggning utan giltigt

förfall, trots en andra kallelse, bör verket som regel skilja sig från
ärendet genom att pröva ansökan i sak. Det är oftast frågan om att
avslå ansökan och beslut om avvisning eller utvisning bör samtidigt
meddelas.
”Syftet med det obligatoriska kravet på muntlig handläggning var rimligen

inte att garantera de som obstruerar och inte vill redogöra för sina asylskäl
en noggrann utredning. Om sökanden inte inställer sig till muntlig
handläggning utan giltigt förfall, trots upprepade kallelser, bör verket som
regel skilja sig från ärendet genom att pröva ansökan i sak. En avskrivning
bör som regel endast ske då uttrycklig återkallelse skett […] eller då
personen avvikit […]. Det är oftast frågan om att avslå ansökan med
hänvisning till att sökanden inte har uppfyllt sin bevisbörda och beslut om
avvisning eller utvisning bör samtidigt meddelas, även om muntlighet skett i
väldigt liten omfattning.
Vid sådant beslut finns alltid risk att ärendet återförvisas om utlänningen
skulle överklaga beslutet. Det är dock rimligt att i domstolen argumentera
för att verket haft fog för beslutet med hänsyn till utlänningens tydliga
obstruktion och vägran att medverka och hävda att det mot den bakgrunden
är rimligt att klaganden istället ges möjlighet att utveckla sin talan i andra
instans. Om beslutet undanröjs och ärendet återförvisas är dock
utgångspunkten ändå densamma som om verket (felaktigt) skulle ha
avskrivit och därefter registrerat ny ansökan om utlänningen fullföljt sin
talan.” (VCI 1/2010)
4. Enligt VCI 1/2010 torde bestämmelsen i 9 kap. 9 §

utlänningslagen kunna tillämpas för att - med hjälp av polisen
hämta en sökande till en asylutredning då han tydligt vägrar att
infinna sig till sådan trots kallelser. För det fall tvångsåtgärden
övervägs bör den dock användas med stor restriktivitet och
återhållsamhet och knappast då tidigare muntlighet har
förekommit (även om denna skett i mycket liten omfattning). Det
måste i sammanhanget poängteras att det i och för sig framstår
som orimligt att tillämpa en tvångsåtgärd mot en person för att
låta denne komma till tals rörande en förmån han ansökt om.
Det bör i sammanhanget även noteras att JO i beslut 2007-03-29

(dnr 24-2007) med anledning av en inspektion av
Migrationsverkets kontor i Solna uttalade följande angående
upplysningen att polishämtning kan komma i fråga i kallelse till
muntlig utredning. ”Enligt min mening kan i allt fall inte med
10
beaktande av de nyss nämnda förarbetsuttalandena [anm: avser

prop.1988/89:86 s. 172 f.] anses klarlagt att verket haft stöd i lag
för den i kallelsen angivna hämtningspåföljden. Verket bör i
detta hänseende överväga lydelsen av kallelser till
asylutredningar.”
5. Utredningsförvar kan således användas i vissa fall för att

genomföra en asylutredning då den sökande tydligt vägrar att
infinna sig till sådan trots kallelser. Tvångsåtgärden bör
användas med stor restriktivitet.
Läs VCI 1/2010 i sin helhet för ytterligare stöd och fördjupning.
PRAKTISKA TIPS I SAMBAND MED MUNTLIG

HANDLÄGGNING
Respekt för människan är en av hörnstenarna i Migrationsverkets arbete.
Denna princip ska prägla alla delar av vår verksamhet. Det är särskilt viktigt
att ha detta i åtanke vid möten med den sökande, oaktat om detta möte sker i
samband med ansökningstillfället, asylutredningen eller i andra
sammanhang under ärendets gång. Tänk på att ha ett professionellt
förhållningssätt där den enskilde känner att han/hon är i centrum. Ha respekt
för att den asylsökande kan känna oro och nervositet inför sitt möte på
Migrationsverket då han eller hon förväntas berätta detaljerat om delar av
sitt liv för en tjänsteman som han eller hon aldrig tidigare har träffat. Det är
inte heller ovanligt att våra sökanden kommer från delar av världen där
möten med statliga tjänstemän kan innebära en utsatthet som vi i Sverige
inte är vana vid. Presentera dig för den sökande i samband med den
muntliga handläggningen och förklara tydligt vad syftet med mötet är.
Förklara gärna att det är för sökandens skull som utredningen genomförs.
När du informerar sökanden om tystnadsplikten, sanningsplikt, straffansvar
m.m. försäkra dig om att sökanden förstått vad du menar. Det är viktigt att
den sökande känner sig trygg i situationen. Tänk på att det är en utredning
och inte ett förhör som ni närvarar vid.
I vårt avlånga land är det inte ovanligt att våra asylsökanden är bosatta på
orter som ligger långt ifrån Migrationsverkets olika kontor och måste därför
färdas långt för att kunna delta vid den muntliga handläggningen. Ha
förståelse för att denna omständighet kan påverka hur tydligt sökande kan
svara på de frågor som du ställer. Notera i så fall i protokollet från den
muntliga handläggningen att sökanden t.ex. uppger sig vara väldigt trött
efter resan. Sökandens fysiska och psykiska hälsa, graviditet, fasta vid
religiösa högtider m.m. är andra exempel på omständigheter som kan
påverka ett utredningstillfälle. Det är viktigt att det framgår av protokollet
från den muntliga handläggningen att sökanden exempelvis rest långt eller
varit sjuk m.m.
Fokusera på kärnan i sökandens berättelse. Tänk på att det är den sökande

som ska berätta om sina skäl och måste få möjlighet att tala fritt utan att bli
11
avbruten. Var väl förberedd inför mötet med den sökande så att du kan
fokusera på det som är relevant i ärendet. Ha förståelse och respekt för att
tortyroffer och människor som blivit utsatta för andra typer av våld kan ha
svårt att minnas detaljer och kan i vissa sammanhang ha svårt att tala
sammanhängande.
Har du i samband med den muntliga handläggningen känt att sökanden inte
svarar på de frågor som du ställer? Försäkra dig om att sökanden och tolken
faktiskt förstår varandra. Även om sökanden inledningsvis har uppgett att
han/hon förstår tolken kan det inte uteslutas att det finns dialektala
skillnader som gör att missförstånd kan uppstå under utredningens gång.
Notera i protokollet att du har frågat om sökanden och tolken förstår
varandra och vilket svar du fick. Så fort du ställer dig frågande till kvaliteten
på tolkningen, avbryt utredningen och kalla in sökanden på nytt. Det är
viktigt att tolkningen fungerar bra då detta kan vara avgörande för ärendets
utgång. Glöm inte bort att sökanden, i enlighet med det standardiserade
arbetssättet inom verksamhetsområdet asyl ska ha en kallelse i handen innan
han/hon lämna våra lokaler så att han/hon vet när nästa utredning kommer
att ske.
SÄKERHETEN PÅ MIGRATIONSVERKET
Att bemöta sökanden med respekt är också en av förutsättningarna för att
motverka hot och våld mot verkets personal. Migrationsverkets
säkerhetshandbok inleds bland annat med följande; ”Som anställd på
Migrationsverket har man rätt att känna sig trygg på sin arbetsplats. Det går
dock inte att undvika att våra beslut och åtgärder ibland väcker starka
känslor. Vi kan därför i vårt arbete bli utsatta för hot om våld och till och
med våld.” I säkerhetshandboken hittar du rutiner för bland annat hantering
av hot och våld. Läs säkerhetshandboken noga för att minimera riskerna!
Sida 1 av 11
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Utredning och bedömning av Skapad 2012-05-23

skyddsbehov på grund av kön Uppdaterad
2018-09-10
Utredning och bedömning av skyddsbehov på

grund av kön
Inledning ........................................................................................................ 2
Definitioner .................................................................................................... 2
Kön ............................................................................................................. 2
Könsidentitet .............................................................................................. 3
Transpersoner ............................................................................................. 3
Intersexualism ............................................................................................ 3
HBT-begreppet ........................................................................................... 3
Rättsregler ...................................................................................................... 3
Mänskliga rättigheter ................................................................................. 3
Utlänningslagen.......................................................................................... 3
Möten med sökande ................................................................................... 3
Sekretess ..................................................................................................... 4
Barn ............................................................................................................ 4
Samverkan mellan prövnings- och mottagningsenheter ............................ 4
Manlig eller kvinnlig utredare, tolk och offentligt biträde ......................... 5
Val av utredare ........................................................................................... 5
Val av tolk .................................................................................................. 5
Val av offentligt biträde ............................................................................. 5
Separat utredning ....................................................................................... 6
Intervjumiljö............................................................................................... 6
Förtur .......................................................................................................... 6
Bedömning ..................................................................................................... 7
Flyktinggrunden ......................................................................................... 7
Skadan eller kränkningen ........................................................................... 8
Riskbedömning .......................................................................................... 8
Beviskrav och bevisvärdering .................................................................... 9
Kan staten och vill staten skydda? ........................................................... 10
Särskilt utsatta grupper............................................................................. 10
Inre flyktalternativ .................................................................................... 10
Rättspraxis ................................................................................................ 11
Sida 2 av 11
Inledning
Det här avsnittet i utlänningshandboken tar upp viktiga förutsättningar för att
sökande som anför skäl kopplade till kön ska få goda möjligheter att berätta om
sina upplevelser och sitt behov av skydd. Avsikten är också att öka
medvetenheten hos handläggande personal dels om problem som personer som
anför skäl kopplade till kön kan ha, dels om sin egen roll och sitt
förhållningssätt, för att tillsammans bidra till en rättssäker prövning.
Frågor om transpersoner tas upp i detta avsnitt om skyddsbehovet är kopplat till

sökandens könsidentitet. Är skyddsbehovet istället kopplat till sökandens
sexuella läggning, finns det information i kap 40.2. Samarbetet mellan prövning
och mottagning tas upp under rubriken Utredning (se nedan). Eftersom
lagstiftningen är könsneutral gäller det som står i detta avsnitt både kvinnor och
män liksom flickor och pojkar som kan förföljas på grund av kön. I praktiken är
det fler kvinnor än män som drabbas, beroende på maktförhållanden m.m. i
många samhällen.
Ibland kan det vara svårt att avgöra om skyddsbehovet är kopplat till
könsidentiteten eller till den sexuella läggningen, eller möjligtvis både och, se
därför kap 40.2 om skyddsbehov pga. sexuell läggning. Observera att avsnitten
nedan även gäller underåriga som kan ha skyddsbehov pga. kön eller
könsidentitet. Läs mer om utredning av barn i ”Handbok i migrationsärenden”,
avsnitt 37.2 Barn i asylprocessen-Utredning.
Där det finns en hänvisning till propositionen avses prop. 2005/06:6.
För rättsligt stöd vad gäller den framåtsyftande risken för kvinnor som
åberopar förföljelse pga. kön hänvisas till SR 26/2017 (Rättsligt
ställningstagande angående utredning och bedömning av förföljelse på
grund av kön avseende kvinnor).
https://verksnatet.migrationsverket.se/download/18.23199a515c36902a066c
fa9/1498483089306/SDMFLC-2017-06-26-1516.pdf
Definitioner
Kön
I svensk lagstiftning används begreppet kön för att beteckna inte bara biologiskt
kön utan även i vissa sammanhang s.k. socialt eller kulturellt kön. I
flyktingrättsliga sammanhang bör begreppet kön enligt regeringens mening
användas i denna vidare bemärkelse; kön omfattar inte bara den biologiska
skillnaden mellan män och kvinnor utan även socialt och kulturellt bestämda,
stereotypa, föreställningar om hur män respektive kvinnor ska bete sig (prop. s.
21).
I frågor om internationellt skydd bör enligt propositionen inte bara

transsexuella utan också övriga s.k. transpersoner kunna omfattas av begreppet
kön, om de blir förföljda på grund av sitt förhållningssätt till sin könsidentitet.
Sida 3 av 11
Könsidentitet
Könsidentitet är en persons självupplevda könstillhörighet, dvs. en persons
subjektiva upplevelse av att tillhöra ett visst kön. Det skiljer sig från biologiskt
och socialt kön på så vis att inga yttre faktorer är avgörande. Begreppet
används främst när man beskriver transpersoners sätt att förhålla sig till sitt
kön, men kan också hänföras till intersexuellas förhållningssätt till sitt kön.
Transpersoner
Med begreppet transpersoner avses i regel transsexuella, transvestiter och andra
personer som har en könsidentitet eller ett könsuttryck som tidvis eller alltid
skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln (prop. s.
22) .
Intersexualism
Intersexualism är ett medicinskt tillstånd som innebär att personen är född med
inre och/eller yttre könsorganskaraktäristika för båda könen.
HBT-begreppet
I HBT-begreppet ingår homo- och bisexuella samt transpersoner.
Rättsregler
Mänskliga rättigheter
Artikel 1 och 2 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från
1948 uttrycker att ingen människa får särbehandlas på ett negativt sätt på grund
av kön, etniskt ursprung, hudfärg, religion, språk, nationalitet, politisk
uppfattning eller social bakgrund. Skyddet mot diskriminering är en av
hörnstenarna i arbetet för de mänskliga rättigheterna. FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna stadfäster den grundläggande principen om förbud mot
diskriminering som kommer till uttryck i 1 kap. 2 § regeringsformen.
Det betyder att kvinnor och män ska behandlas lika i asylprocessen.
Utlänningslagen
Den som känner välgrundad fruktan för förföljelse pga. sitt kön kan betraktas
som flykting enligt 4 kap 1 § utlänningslagen (2005:716). Förföljelse pga. kön
anges i utlänningslagen som grund i flyktingparagrafen inom begreppet
samhällsgrupp. Det var först i 2006 års utlänningslag som det uttryckligen
angavs att skyddsbehov pga. kön ska bedömas under begreppet flykting, men
det stämmer överens med den tolkning som både fanns tidigare och som
fortfarande gäller internationellt. Ändringen i lagen innebär snarast att man
följer de riktlinjer som utfärdats av UNHCR för hur begreppet samhällsgrupp
ska tolkas. Även EU har i det så kallade skyddsgrundsdirektivet gett uttryck för
liknande principer.
Möten med sökande

Det är viktigt att handläggare vid ansökningstillfället, både vid den inledande
informationen på mottagningen och vid utredningstillfället, ger information om
de regler och allmänna kriterier som gäller för att få uppehållstillstånd som
flykting, inklusive förföljelse pga. kön. Det gäller även information till
Sida 4 av 11
underåriga. Den sökande får sedan själv avgöra hur långt och ingående som
hon/han vill berätta om sina upplevelser.
Sekretess
Det är särskilt viktigt att informera de sökande som åberopar förföljelse på
grund av kön att de uppgifter som verket får inte kommer att lämnas ut till
obehöriga och att tolk och biträde också är bundna av tystnadsplikt. Har den
sökande anhöriga med sig är det viktigt att berätta att uppgifterna inte heller
förs vidare till dem, eftersom den sökande kan stöta på negativa attityder eller
fördomar från sin närmiljö. Se vidare om sekretessbestämmelserna i 37 kap 1 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och Förvaltningshandboken.
Ifall det är sekretess för uppgifter i beslutet som rör en familjemedlem måste
verket skriva ett separat beslut för den familjemedlemmen. Vi måste också ta
hänsyn till uppgifter som omfattas av sekretess vid utredning och underrättelse
om beslut.
Observera att sekretess för uppgifter om underåriga också i vissa fall kan
gälla i förhållande till vårdnadshavaren enligt 12 kap 3 § offentlighets- och
sekretesslagen. Sekretessbelagda uppgifter till skydd för barnet får inte lämnas
ut till vårdnadshavare om det kan antas att den underårige lider betydande
men om uppgiften röjs. Huvudregeln är visserligen att vårdnadshavaren har
insyn i sekretesskyddat material för att kunna fullgöra sina åligganden enligt
föräldrabalken, men om barn och vårdnadshavare står i motsatsförhållande till
varandra gäller inte huvudregeln om det är till skada för barnet att
sekretesskyddade uppgifter lämnas till föräldrarna. Att anta att barnet lider
betydande men betyder att det måste röra sig om särskilt integritetskränkande
uppgifter som kan missbrukas av vårdnadshavaren på ett sätt som allvarligt kan
skada barnet om de lämnas ut. Som exempel i kommentaren nämns t.ex.
vårdnadstvister, behandlingar av störningar hos barnet som har sitt ursprung i
familjeförhållanden och i omhändertagandesituationer (Sekretesslagen: en
kommentar, Regner, Eliason och Heumann). I asylärenden kan det t.ex. röra sig
om hedersrelaterade situationer såsom att en flicka i familjen bryter mot
familjens normer ifråga om vem hon ska umgås eller gifta sig med och därmed
kan ha vanärat familjens heder med risk för att bli allvarligt kränkt eller skadad
om förhållandet blir känt för föräldrarna.
Barn
Underåriga kan också kan ha skyddsbehov pga. sitt kön. Det kan t.ex. röra sig
om risk för könsstympning när det gäller flickor eller annat grovt utnyttjande av
både flickor och pojkar.
När det gäller utredning av barn se ”Handbok i migrationsärenden”, avsnitt

37.2 Barn i asylprocessen-Utredning.
Samverkan mellan prövnings- och mottagningsenheter

För att ett asylärende ska bli allsidigt belyst måste det finnas ett gott samarbete
mellan handläggarna i de olika delarna av processen. Detta är särskilt viktigt
när ärendet rör förföljelse på grund av kön. Det gäller främst under processens
inledande fas men även fortlöpande under ärendets vidare hantering.
Handläggaren på mottagningsenheten är ofta den person som har direkt kontakt
med den sökande och därmed den som får veta mest om den sökandes
Sida 5 av 11
personliga förhållanden. Genom ett nära samarbete mellan handläggarna kan

viktig information tillföras beslutsunderlaget.
Tjänste- och journalanteckningar är viktiga hjälpmedel för att handläggarna på

asyl- och mottagningsenheterna ska kunna fånga upp och delge varandra
uppgifter. Ett nära samarbete gör också att relevanta aspekter kan beaktas i ett
tidigt skede i processen, t.ex. behov av särskild kunskap vid
asylutredningstillfället, behov av särskild tolk eller ytterligare kompletterande
utredning. Denna samverkan blir extra viktig om det går lång tid mellan
utredning och beslut och om handläggare eller beslutsfattare byts ut under
processens gång.
Manlig eller kvinnlig utredare, tolk och offentligt biträde

Redan från början bör den sökande få frågan om han/hon föredrar en kvinnlig
eller manlig utredare, tolk och offentligt biträde. Frågan ska ställas eftersom det
ibland kan vara lättare att prata om utredare, tolk och offentligt biträde är av
visst kön. Önskemålet ska dokumenteras. Syftet med frågan bör förklaras. Det
kan också hjälpa för identifikation av sårbarhet eller särskilda behov om den
sökande på ett hänsynsfullt sätt ombeds berätta om orsaken till hans eller
hennes önskemål.
Om den sökande inte redan inledningsvis har fått frågan om han/hon föredrar
en manlig eller kvinnlig tolk, utredare och offentligt biträde bör frågan ställas
före utredningen. I utredningen ska det stå om den sökande har fått frågan och
om eventuella önskemål. Om det är möjligt ska hänsyn tas till önskemålet.
Val av utredare
För att alla relevanta fakta ska komma fram och bedömas korrekt är det viktigt
att utredaren har erfarenhet och kompetens att arbeta med ett ärende där den
sökande kan tänkas berätta om känsliga uppgifter. Erfarenheter kopplade till
kön kan vara tabubelagda eller på annat sätt svåra att berätta om.
Val av tolk
I möjligaste mån bör vi använda en auktoriserad tolk - helst rättstolk - med bred
kulturkompetens. Ett känsligt ämne kan ventileras öppnare om tolken har
tillräcklig vana och skicklighet. Finns det möjlighet att få en fullgod tolk från
ett annat land än den sökandes kan detta övervägas, och ibland kan det t.o.m.
vara att föredra. Utredaren bör på lämpligt sätt informera tolken om att känsliga
ämnen kan komma upp under utredningen redan innan utredningen börjar.
Val av offentligt biträde

Vid handläggning av ärenden med känsliga ämnen kan valet av biträde bli
extra viktigt. Det kan vara ett extra stöd för den sökande att få ett biträde som är
lyhört för de speciella problem som en person har som åberopar förföljelse pga.
kön som skäl för skyddsbehov. En fördel är om biträdet har en bred
kulturkompetens och kunskap om rättsläget och traditioner för kvinnor
respektive män, och flickor respektive pojkar i vissa länder eller regioner.
Normalt förordnas ett gemensamt biträde för en familj. Det är dock viktigt att
uppmärksamma om det finns omständigheter som motiverar ett separat biträde
för någon eller några av familjemedlemmarna. Ett separat biträde ska också
förordnas om det på annat sätt kommer fram att heders- eller skamproblematik
Sida 6 av 11
kan aktualiseras i ärendet pga. övergrepp eller om det finns motstridiga

intressen inom familjen. Den sökandes syskon eller föräldrar, eller make/maka,
kanske inte känner till det som drabbat den sökande. Sekretessreglerna medför
då ett krav på separata biträden. Med ett gemensamt biträde kan den sökande få
uppfattningen att de andra familjemedlemmarna kan få reda på uppgifter som
lämnas i förtroende.
Separat utredning
Varje familjemedlem ska utredas separat. Uppmärksamma även biträdet på att
det kan vara avgörande för att den sökande ska vilja och våga gå närmare in på
sina skäl. (När det gäller utredning av barn i familj, se också ”Handbok i
migrationsärenden”, avsnitt 37.2. Barn i asylprocessen-Utredning.) Det kan i
vissa fall också vara lämpligt att en sökande utreds vid ett annat tillfälle än
övriga familjemedlemmar. Läs också om möjlighet att förordna separat biträde
för en sökande under rubriken ”Val av offentligt biträde” (se ovan).
Intervjumiljö
Den fysiska intervjumiljön har stor betydelse för utredningskvalitén. Detta
gäller särskilt ärenden med känsliga ämnen och om sökanden har en svår
och utsatt bakgrund. Utredningsrum och omgivning bör främja en
förtroendefull, avspänd och öppen diskussion. Rummet ska ha en neutral
inredning.
Ibland kan det vara en fördel om utredaren – åtminstone under särskilt

känsliga delar av utredningen – kan undvika att använda datorn
under samtalet. Det är bättre om utredning sker i form av muntlig genomgång
med en protokollförare och en ordförande.
För den psykiska intervjumiljön är förhållningssättet viktigt för att ärendet ska
kunna prövas på ett rättssäkert sätt. Eftersom den sökande redan kan uppleva att
själva mötet med handläggaren är svårt, måste handläggaren skapa en stämning
som underlättar för den sökande att berätta om tabubelagda och känsliga
erfarenheter.
För ytterligare stöd i utredning av ärenden gällande förföljelse på grund av

kön hänvisas till avsnitt 5.5 och bilaga 1 i SR 26/2017 Rättsligt
ställningstagande angående utredning och bedömning av förföljelse på
grund av kön avseende kvinnor. Denna metod lämpar sig i första hand för
utredning av ärenden där kvinnan kan komma att riskera att utsättas
förförföljelse i hemlandet på grund av att hon brutit mot familjens eller
samhällets normer eller vägrat anpassa sig till en viss ”uppförandekodex”.
fa9/1498483089306/SDMFLC-2017-06-26-1516.pdf
För ytterligare stöd hänvisas också till Migrationsakademins kurs i

intervjuteknik och att intervjua utsatta.
Förtur
I en del ärenden åberopas förföljelse pga. kön i ett relativt sent skede i
Sida 7 av 11
processen. Erfarenheten visar att många lever under en stark psykisk press när
de väl åberopat sådana skäl och väntar på besked om beslut i asylärendet. Om
det är möjligt bör dessa ärenden därför behandlas med förtur.
Bedömning
Flyktinggrunden
En person som åberopar välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön och
inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill utnyttja hemlandets skydd kan bli
bedömd som flykting enligt 4 kap 1 §. Flyktinggrunden kön räknas in som en
grund inom begreppet samhällsgrupp. Begreppet samhällsgrupp definieras i
artikel 10 i skyddsgrundsdirektivet som en grupp där gruppens medlemmar har
en gemensam väsentlig egenskap eller en gemensam bakgrund som inte kan
ändras eller när medlemmarna har en gemensam egenskap eller övertygelse
som är så grundläggande för identiteten eller samvetet att de inte får tvingas att
avsvära sig den. Detsamma gäller om gruppen har en särskild identitet i det
berörda landet som uppfattas som annorlunda av omgivningen. Enligt
UNHCR:s definition är en viss samhällsgrupp en grupp personer som, bortsett
från risken för förföljelse, har ett gemensamt kännetecken eller uppfattas som
en egen grupp av övriga samhällsmedborgare. Detta kännetecken är ofta
medfött, oföränderligt eller på annat sätt grundläggande för individens identitet,
samvete eller utövande av mänskliga rättigheter.
Oftast är det faktum att en person är av ett visst biologiskt kön inte det som
definierar samhällsgruppen. Det tillkommer vanligtvis ytterligare en faktisk
eller tillskriven egenskap som förenar människorna i gruppen. Exempelvis
kan en flicka/kvinna tillhöra en viss klan som praktiserar könsstympning
eller en familj där hedersmord tillämpas. Det är en kombination av kvinnans
kön och hennes tillhörighet till klanen eller familjen som kan utsätta henne
för risker. Det blir således en bedömning i två steg.
Det är viktigt att skilja på grunden till förföljelsen och själva förföljelsen dvs.
skillnaden mellan orsaken till skadan eller kränkningen och själva skadan och
kränkningen i sig. I det här sammanhanget är tillhörigheten till visst kön eller
könsidentitet det som är flyktinggrunden. Det ska således finnas en koppling
mellan könstillhörigheten eller könsidentiteten och den förföljelse personen
blivit utsatt för och/eller riskerar bli utsatt för. Den sökande ska ha kränkts på
grund av sitt kön dvs. kränkningen ska vara könsrelaterad. Kränkningen eller
skadan kan vara könsspecifik och avser då själva metoden för kränkning eller
skada som rör det specifika könet som t.ex. könsstympning, tvångssterilisering,
tvångsabort, vaginal våldtäkt eller tortyr med elstötar mot testiklar. Vid
könsrelaterad förföljelse kan kränkningarna eller skadorna vara av olika slag
men har sin grund i den utsattes könstillhörighet.
Transpersoner omfattas av begreppet kön om förföljelse riktas mot dem pga.

deras förhållningssätt till sin könstillhörighet. Se också mer i
socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU4.
Ibland kan det vara svårt att avgöra om det är personens sexuella läggning, kön
eller annan flyktinggrund som är orsaken till förföljelse. Enligt vedertagen
svensk och internationell praxis är kravet på orsakssamband uppfyllt om någon
Sida 8 av 11
av de grunder för förföljelse som räknas upp i flyktingdefinitionen är en

bidragande orsak till förföljelsen. Flera förföljelsegrunder kan också vara
tillämpliga samtidigt. (UNHCR, Guidelines on international protection:
Gender-Related Persecution, punkt C 20). Det kan därför vara nödvändigt att
pröva de åberopade asylskälen i förhållande till samtliga förföljelsegrunder, för
att hitta den mest relevanta grunden eller de mest relevanta grunderna.
Regeringen har uttalat att rättstillämpningen närmare ska utveckla tolkningen
och tillämpningen av förföljelsegrunden ”tillhörighet till viss samhällsgrupp”,
med stöd i förarbeten och internationella riktlinjer.
Skadan eller kränkningen

Skadan eller kränkningen ska uppnå en viss grad för att kunna betraktas som
förföljelse (se vidare s.130, Wikrén/Sandesjö, Utlänningslagen med
kommentar, åttonde upplagen, under ”Förföljelsebegreppet”).
Som det står ovan ska det också finnas en koppling mellan flyktinggrunden och
den skada eller kränkning som den sökande kan ha utsatts för och riskerar
utsättas för vid ett återvändande. Finns det anledning att anta att kränkningen
kan ha berott på något annat än den sökandes kön finns inte den kopplingen.
I vissa länder kan lagstiftningen vara diskriminerande eller kränkande mot t.ex.
kvinnor på ett sätt som innebär förföljelse. Det är då lagstiftningen och hur den
tillämpas som ger upphov till kränkningen eller skadan. Det kan också finnas
sedvänjor eller andra religiösa, kulturella eller sociala normer som orsakar
sådan allvarlig skada eller kränkning mot en person av ett visst kön att det
innebär förföljelse.
Riskbedömning
Är illabehandlingen så stark att den betraktas som förföljelse enligt
flyktingparagrafen blir frågan hur sannolikt det är att skadan eller kränkningen
kommer inträffa, dvs. om fruktan för förföljelsen är välgrundad. Verket måste
då göra en framåtsyftande bedömning av risken för förföljelse. Om förföljelsen
t.ex. hänförs till lagstiftningen kan det ha betydelse hur lagstiftningen tillämpas,
för att risken för förföljelse ska kunna bedömas.
Det finns här anledning att hänvisa till Migrationsöverdomstolens dom den 27
juni 2007 (UM 475-06) där domstolen tagit upp de allmänna rekvisiten
välgrundad fruktan för förföljelse och hänvisat till bl.a. definitionen i
UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av
flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll
angående flyktingars rättsliga ställning. För att en fruktan ska anses vara
välgrundad måste den enligt Migrationsöverdomstolen underbyggas av ett
objektivt förhållande. När man ska bedöma om en fruktan är välgrundad måste
både den subjektiva och den objektiva komponenten beaktas (jfr. UNHCR:s
handbok artiklarna 37-42). Det är fortfarande den sökande som har bevisbördan
för att risken för förföljelse finns (se nedan under Beviskrav och
bevisvärdering).
Om sökanden i hemlandet blivit utsatt för en sådan illabehandling torde det

vara lättare att fullgöra bevisbördan. Migrationsöverdomstolen har även uttalat
sig om att vid prövningen av en sökandes skyddsbehov är det viktigt att
Migrationsverket och domstolarna följer den vedertagna bevisrättsliga
principen inom förvaltningsrätten, dvs. att den som söker en förmån måste
bevisa att han eller hon uppfyller lagens krav för att förmånen ska beviljas. Är
Sida 9 av 11
skälen som den sökande åberopat tillräckliga är frågan om den sökande har
gjort sin asylberättelse sannolik, antingen genom bevisning eller genom att han
eller hon bedöms vara trovärdig och därför får ”förmånen av uppkommet
tvivelsmål” (benefit of the doubt).
Beviskrav och bevisvärdering

Utgångspunkten är att bevisbördan ligger hos den asylsökande. Enligt
motivuttalanden till den svenska asyllagstiftningen understryks vikten av att
beviskraven inte ställs alltför högt när det gäller påståenden om risk för
förföljelse eller vid påståenden om risk för dödsstraff, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning. Någon fullständig bevisning kan
sällan läggas fram. Den sökandes berättelse får därför godtas om den framstår
som sannolik och rimlig. Detta ska beaktas även vid förföljelse på grund kön
och med särskilt hänsynstagande till t.ex. en kvinnas underläge i många
kulturer, också när det gäller möjligheterna att skaffa fram bevis för sina
påståenden. Åberopas t.ex. risk för könsstympning bör den sökande emellertid
kunna styrka att detta ingrepp inte redan skett. Detta kan lämpligen ske genom
ett intyg från barnmorska. Att modern till det asylsökande barnet genom ett
sådant intyg kan visa att hon själv är könsstympad kan, tillsammans med
information om förekomsten av könsstympning i det aktuella landet, ge stöd för
att barnet riskerar att könsstympas vid ett återvändande till hemlandet. I
sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att det i vissa kulturer finns
risk för att en kvinna som har blivit utsatt för könsstympning tidigare utsätts för
ingreppet igen efter att hon fött barn. I sådana fall kan det finnas risk för
förföljelse vid återvändande trots att ett läkarintyg visar att ett sådant ingrepp
redan skett.
Det är alltid den sökande som förfogar över ärendet och själv avgör vilka skäl
som ska åberopas, vilka grunder för dessa som ska anföras och vilken bevisning
som ska åberopas. Det som den sökande åberopar avgör därmed vilken
utredning som ska göras.
Kränkningar på grund av kön kan vara förknippat med starka trauman, skuld-
och skamkänslor samt också ofta tabuföreställningar. Den enskilde bär ofta
med sig en fördomsfull bild av sig själv och det är därför viktigt att veta att
asylskäl kopplade till förföljelse pga. kön kan komma fram i ett senare skede av
processen (jmf SR 38/2015 Rättschefens rättsliga ställningstagande angående
utredning och prövning av den framåtsyftande risken för personer som
åberopar skyddsskäl på grund av sexuell läggning, könsöverskridande
identitet eller könsuttryck).
Kroppsspråk och emotionella uttryckssätt varierar mellan olika kulturer och

stundtals också mellan könen. En persons eventuella brist på känslomässigt
engagemang när hon/han berättar om en händelse behöver inte nödvändigtvis
tyda på att personen inte skulle ha varit eller är starkt påverkad av vad som
hänt. Kränkningar pga. kön är ofta ett ytterst känsligt ämne även inom
familjekretsen. I vissa kulturer kan personen stötas ut ur familjegemenskapen.
Det är naturligt att sådana övergrepp sällan tas upp av de närstående eftersom
den sökande ofta är angelägen om att hålla detta för sig själv. Det är därför inte
säkert att den sökandes berättelse kan få stöd i uppgifter från t.ex. anhöriga,
vilket normalt inte bör påverka trovärdigheten i asylberättelsen. Det kan också
vara så att förövaren finns inom familjekretsen.
Sida 10 av 11
Den omständigheten att t.ex. en kvinna – i Sverige eller i hemlandet – inte varit
i kontakt med organisationer som arbetar med skydd för kvinnor är sällan en
omständighet som behöver motsäga hennes farhågor inför ett återvändande och
därmed negativt påverka bedömningen. I många länder finns dessutom inga
sådana organisationer att vända sig till.
I länder som brister i att upprätthålla mänskliga rättigheter kan det finnas
befogade skäl för den enskilde att inte anmäla ett övergrepp till myndigheterna.
Våldet kan t.o.m. ha utövats av myndighetspersoner i form av polis,
arrestvakter eller milispersonal. Att undvika myndighetskontakt kan därför vara
både naturligt och rimligt i vissa lägen. Vid bedömning av en berättelse och av
annan bevisning bör man ta särskild hänsyn till kvinnor från kulturer där
kvinnor är i underläge och där det därför är särskilt svårt för dem att skaffa
fram bevis. Alternativa former av information kan vara användbara som
bevismaterial, t.ex. rapporter om landet ifråga eller muntliga vittnesmål som
personer från liknande förhållanden berättat för enskilda nationella eller
internationella organisationer.
Kan staten och vill staten skydda?

Utgår förföljelsen inte från staten måste det prövas om staten kan och vill
skydda mot förföljelse. Utgår förföljelse från andra än staten kan det t.ex.
betraktas som förföljelse, även om det finns en strafflagstiftning mot
förföljelsen om den inte tillämpas i praktiken. När det gäller förföljelse som
sker inom den privata sfären beror det på statens förmåga eller vilja att ge
skydd om grunden för flyktingskap ska vara uppfyllt. Staten ska vidta rimliga
åtgärder för att förhindra att en person förföljs eller lider allvarlig skada enligt
artikel 7 punkt 2 i skyddsgrundsdirektivet. Staten ska ombesörja att det finns ett
effektivt rättssystem för avslöjande, åtal och bestraffning för handlingar som
innebär förföljelse eller allvarlig skada och sökanden ska ha tillgång till detta
skydd. I vissa fall, där personen utsätts för förföljelse inom den privata sfären,
men det saknas koppling mellan skadan och någon av flyktinggrunderna, kan
det ändå bli fråga om att bevilja personen internationellt skydd som flykting på
grund av kön. Så kan bli fallet om skälet till att myndigheterna inte skyddar
personen är knutet till dennes kön.
Särskilt utsatta grupper

Kvinnor kan vara en särskilt utsatt grupp i länder där strukturen i samhället är
sådan att kvinnor inte kan förvänta sig något lagligt eller rättsligt stöd vid
kvinnofridsbrott, eller där könsstympning är legalt och utövas i stor
utsträckning.
Inre flyktalternativ
Möjligheter till ett inre flyktalternativ kan finnas också för personer som
åberopar förföljelse pga. kön som skyddsgrund. Bedömningen beror dock
mycket på omständigheterna i det enskilda ärendet. En ohållbar situation i
närmiljön kanske kan undvikas genom omflyttning. En annan del av landet kan
följa en skyddande lagstiftning bättre. För personer som åberopar kön kan det
dock innebära andra och större svårigheter än för andra att flytta till en annan
del. En sådan flytt kan innebära att de stängs ute från naturliga trygghets- och
skyddsmiljöer t.ex. släkt eller nära vänner, inte minst när det gäller möjligheten
Sida 11 av 11
till försörjning. Det är vidare svårare att fly från förhållanden som har en vidare
spridning över ett land t.ex. strafflagstiftning. Många gånger kan även andra
omständigheter lägga hinder i vägen t.ex. språkliga, etniska eller kulturella
skillnader mellan olika delar av landet. Om ett inre flyktalternativ ska anses
vara möjlig måste det vara relevant, dvs. det måste finnas ett effektivt skydd
mot förföljelse, och det ska vara rimligt, dvs. det måste finnas en realistisk
möjlighet till försörjning och förutsättningar att leva på ett sätt som inte innebär
onödigt lidande. Likaså ska det vara möjligt att ta sig till internflyktsorten på
ett lagligt och säkert sätt.
Rättspraxis
Se avsnitt 1.2, bilaga 2 i SR 26/2017 Rättsligt ställningstagande angående
utredning och bedömning av förföljelse på grund av kön avseende kvinnor.
fa9/1498483089306/SDMFLC-2017-06-26-1516.pdf
Migrationsverket Utlänningshandboken Kap. 40.2 Skyddsbehbehov p g a Skapad 2009-06-01
sexuell läggning Uppdaterad 2009-11-06
40.2 Utredning och bedömning av skyddsbehov

på grund av sexuell läggning
Innehåll
Inledning
Definitioner
Sexuell läggning
Heteronormativet
Övriga definitioner
Rättsregler
Utlänningslagen
Utredning
Möten med sökande
Sekretess
Barn
Val av utredare
Val av tolk
Separat utredning
Intervjumiljö
Bedömning
Flyktinggrunden
Riskbedömning
Kan staten och vill staten skydda
Rättspraxis
Inledning
Det här avsnittet i utlänningshandboken avser ta upp viktiga förutsättningar
för att den sökande som anför skäl kopplade till sexuell läggning ska kunna
få goda möjligheter att berätta om sina upplevelser och behov av skydd.
Avsikten är också att öka medvetenheten hos handläggande personal dels
om den speciella problem som personer som anför skäl kopplade till sexuell
läggning kan ha, dels om sin egen roll och sitt förhållningssätt. Tillsammans
bidrar det till en rättssäker prövning.
Frågor om transpersoner tas upp i detta avsnitt om skyddsbehovet är kopplat

till utlänningens sexuella läggning. Är skyddsbehovet istället kopplat till
könsidentitet, finns det information i kapitel 40.1.Avsnittet tar upp utredning
och bedömning av skäl som hänför sig till sexuell läggning. Samarbetet
mellan prövning och mottagning tas upp under rubriken Utredning (se
nedan).
Ibland kan det vara svårt att avgöra om skyddsbehovet är kopplat till kön
eller till sexuell läggning, eller möjligtvis både och till exempel när det
gäller transpersoner. Se därför kap 40.1 om skyddsbehov på grund av kön.
Observera att avsnitten nedan även gäller underåriga som kan ha

skyddsbehov pga. sexuell läggning och könsidentitet.(När det gäller
utredning av barn se kap 37.2 Att utreda barn).
När det i texten endast hänvisas till prop. avses prop.2005/06:6.
Till innehåll
Definitioner
Sexuell läggning
Med begreppet sexuell läggning avses homo-, bi- och heterosexuell
läggning enligt vedertagen lagteknisk terminologi.
Heteronormativet
Heteronormativitet innebär att ett samhälle har heterosexualitet som norm
för människors sexuella orientering och driftsutlevelse. Normen kan enkelt
sammanfattas som att män förväntas åtrå och skapa romantiska och sexuella
relationer med kvinnor, och vice versa. Normen kan leda till att andra
sexuella läggningar, och även andra könsidentiteter och sätt att förhålla sig
till könsnormer, inte räknas som möjliga sätt att vara och leva tillsammans
på. Detta kan förenklat uttryckas i förväntningar och föreställningar om att
en person är heterosexuell tills motsatsen bevisats. Språkligt kan normen ta
sig uttryck i till exempel att säga ”din man eller din fru””, som utgår från att
det tilltalade lever i en parrelation bestående av skilda kön, ett antagande
som kan ses som ett utslag av heteronormativitet. Ibland används
heteronormativitet felaktigt som synonym för homofobi eller för att beskriva
ogillande av andra sexuella läggningar än heterosexualitet.
Heteronormativet är således en norm som har som utgångspunkt att alla är

heterosexuella och känner sig som det kön man ser ut att ha.
Heteronormativet är en stark samhällsnorm som slår igenom på de flesta
områden i samhället. Att vara medveten om detta och istället försöka vara
förutsättningslös i sitt förhållningssätt bidrar till större öppenhet och därmed
en bättre utredning i ett asylärende och ett rättssäkrare beslut.
Övriga definitioner
Begreppen kön, könsidentitet, transpersoner, intersexualism, HBT-
begreppet, könsmaktsstruktur förklaras i kap 40.1. Utredning och
bedömning av skyddsbehov på grund av kön.
Till innehåll
Rättsregler
Se motsvarande rubrik under kap 40.1. Utredning och bedömning av
skyddsbehov på grund av kön. (första stycket)
Bestämmelserna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och

diskrimineringsförbudet som grundlagsfästs i regeringsformen betyder att
transpersoner, heterosexuella, homosexuella och bisexuella ska behandlas
lika i asylprocessen..
Utlänningslagen
Den som känner välgrundad fruktan för förföljelse pga. sin sexuella
läggning kan betraktas som flykting enligt 4 kap 1 § utlänningslagen
(2005:716). Förföljelse pga. sexuell läggning anges i utlänningslagen som
grund i flyktingparagrafen inom begreppet samhällsgrupp. Det var först i
2006 års utlänningslag som det står att skyddsbehov pga.. sexuell läggning
ska bedömas under begreppet flykting, men det stämmer överens med den
tolkning som både fanns tidigare och som fortfarande gäller internationellt.
Ändringen i lagen innebär snarast en kodifiering av de riktlinjer som
utfärdats av UNHCR för hur begreppet samhällsgrupp ska tolkas. Även EU
har i det så kallade skyddsgrundsdirektivet gett uttryck för liknande
principer.
Utredning
Möten med sökande
skyddsbehov på grund av kön.
Sekretess
Till innehåll
Barn
Unga kan upptäcka sin sexuella läggning tidigt. Det bör därför
uppmärksammas att underåriga också kan ha skyddsbehov pga. sexuell
läggning och könsidentitet
När det gäller utredning se kap. 37.5 Att utreda barn


Till innehåll
Val av utredare
skyddsbehov på grund av kön. (till och med näst sista meningen)
Erfarenheter kopplade till sexuell läggning kan vara tabubelagda eller på
annat sätt svåra att berätta om. För att underlätta i en utredningssituation är
det viktigt att använda ett neutralt språk utan könsbestämda beteckningar
och heteronormativa ordval.
Val av tolk
Det händer att tolkar inte alltid har kännedom om relevanta begrepp och
uttryck för sexuell läggning och könsidentitet på aktuellt språk. Det kan vara
bra att tala med tolken om detta före ett besök. I ärenden där det är känt att
asylskälen är kopplade till sexuell läggning och könsidentitet är det viktigt
att kontrollera detta med tolken före besöket.
Till innehåll

Vid handläggning av ärenden med känsliga ämnen kan valet av biträde bli
extra viktigt. Det kan vara ett extra stöd för sökanden att få ett
biträde som är lyhört för de speciella problem som
en person har som åberopar sin sexuella läggning som skäl för skyddsbehov.
En bred kulturkompetens och kunskap om rättsläget och traditioner i vissa
länder eller regioner för personer som har en annan sexuell läggning är
också av särskilt värde.

skyddsbehov på grund av kön. (andra stycket)
Separat utredning
Intervjumiljö
Till innehåll
Bedömning
Flyktinggrunden
En person som åberopar välgrundad fruktan för förföljelse på grund av
sexuell läggning och på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av
hemlandets skydd kan bli bedömd som flykting enligt 4 kap 1 §.
Flyktinggrunden sexuell läggning räknas in som en grund inom begreppet
samhällsgrupp. Begreppet samhällsgrupp definieras i artikel 10 i
skyddsgrunddirektivet som en grupp där gruppens medlemmar har en
gemensam väsentlig egenskap eller en gemensam bakgrund som inte kan
ändras eller när medlemmarna har en gemensam egenskap eller övertygelse
som är så grundläggande för identiteten eller samvetet att de inte får tvingas
att avsvära sig den. Detsamma gäller om gruppen har en särskild identitet i
det berörda landet som uppfattas som annorlunda av omgivningen. Enligt
UNHCR:s definition är en viss samhällsgrupp en grupp personer som,
bortsätt från risken för förföljelse, har ett gemensamt kännetecken eller
uppfattas som en egen grupp av övriga samhällsmedborgare. Detta
kännetecken är ofta medfött, oföränderligt eller på annat sätt grundläggande
för individens identitet, samvete eller utövande av mänskliga rättigheter.
Det är viktigt att skilja på grunden till förföljelsen (orsaken till skadan eller
kränkningen enligt flyktingparagrafen) och själva förföljelsen dvs. själva
skadan och kränkningen i sig. I det här sammanhanget är tillhörigheten till
den sexuella läggningen det som är flyktingrunden. Det ska således finnas
en koppling mellan den sexuella läggningen och de trakasserier personen
har blivit utsatt för och/eller riskerar bli utsatt för.
Begreppet sexuell läggning omfattar homo-, bi- och heterosexualitet (se

ovan under rubriken Definitioner). Transpersoner – dvs. transsexuella,
transvestiter och andra personer som har en könsidentitet eller ett
könsuttryck som tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som
registrerats för dem vid födseln – räknas in under begreppet kön om
förföljelse riktas mot dem pga. deras förhållningssätt till sin
könstillhörighet. Se också mer i socialförsäkringsutskottets betänkande
2005/06:SfU4.
Ibland kan det vara svårt att avgöra om det är personens sexuella läggning,
kön eller annan flyktinggrund som är grunden för förföljelse. Enligt
vedertagen svensk och internationell praxis är kravet på orsakssamband
uppfyllt om någon av de grunder för förföljelse som räknas upp i
flyktingdefinitionen är en bidragande orsak till förföljelsen. Flera
förföljelsegrunder kan också vara tillämpliga samtidigt (UNHCR,
Guidelines on international protection: Gender-Related Persecution, punkt C
20). Det kan därför vara nödvändigt att pröva de åberopade asylskälen i
förhållande till samtliga förföljelsegrunder, för att hitta den mest relevanta
grunden eller de mest relevanta grunderna. Regeringen har uttalat att
rättstillämpningen närmare ska utveckla tolkningen och tillämpningen av
förföljelsegrunden tillhörighet till viss samhällsgrupp, genom stöd i
förarbeten och internationella riktlinjer.
Till innehåll

Skadan eller kränkningen måste ha viss intensitet för att den ska anses
innebära förföljelse. Förföljelsen måste dessutom rikta sig mot
utlänningens liv eller frihet eller avse någon annan allvarlig kränkning av
de mänskliga rättigheterna. Av utlänningslagens förarbeten framgår att
en kombination av olika trakasserier och inskränkande åtgärder i vissa
fall kan vara att bedöma som förföljelse även om varje åtgärd för sig inte
är det (prop. 1988/89:86 s.154 och 1996/97:25 s.90 och 101).
Som det står ovan ska det finnas en koppling mellan flyktinggrunden och
den skada eller kränkning som den sökande kan ha utsatts för och/eller
riskerar utsättas för vid ett återvändande. Finns anledning att anta att
kränkningen kan bero på något annat än den sökandes sexuella läggning
finns inte kopplingen till den flyktinggrunden.
I vissa länder kan lagstiftningen vara diskriminerande eller kränkande mot

personer som har en annan sexuell läggning än heterosexualitet på ett sätt
som innebär förföljelse. Det är då lagstiftningen eller hur den tillämpas som
ger upphov till kränkningen eller skadan. Det kan också ses som ett brott att
ha en avvikande sexuell läggning, vilket kan innebära hårda straff.
Även om det inte finns någon diskriminerande lagstiftning i ett visst land
kan den allmänna attityden bland befolkningen, politiker och/eller
myndighetsföreträdare vara sådan att personer hamnar i en utsatt situation
eller diskrimineras t.ex. genom att de nekas utbildning, möjlighet till
yrkesval, hindras i karriären, förtalas eller förvägras tillgång till sjukvård
pga. sin sexuella läggning. Många gånger kan skilda orsaker samverka med
varandra, exempelvis genom lagstiftning, religion, grupptillhörighet,
politisk inre oro, allmän attityd bland allmänheten och
myndighetsföreträdare, brist på stöd från anhöriga eller närmiljö samt
intresseföreningar.
Den närmaste familjen och släktingar kan också vara upphov till skadan
eller kränkningen.
Den sökande ska inte behöva dölja sin läggning för att undvika skada eller
kränkning. Regeringen har betonat att sexuell läggning ska betraktas som
en grundläggande egenskap hos individen som det aldrig kan komma i fråga
att kräva att han eller hon avstår från. Detta gäller även om en homosexuell
person i hemlandet har dolt sin sexuella läggning, eller har levt på ett sätt
som minimerat risken för förföljelse (prop.2005/06:6 s. 26). Men för den
som dolt sin läggning såväl i hemlandet som i Sverige, och uppgett det
riktiga förhållandet endast för Migrationsverket, är sannolikt risken för
förföljelse på denna grund minimal. Se mer i socialförsäkringsutskottets
betänkande 2005/06:SfU4.
Med att kunna leva öppet menas att den sökande ska kunna bo tillsammans
med den han vill, träffa andra och umgås på samma sätt och utrycka sig på
samma sätt som heterosexuella, utan att riskera förföljelse. Den sökande ska
inte behöva påtvingas andras åsikter om sexuell läggning eller tvingas att
underkasta sig på ett sådant sätt att denne blir allvarligt kränkt eller skadad.
Till innehåll
Riskbedömning
Är förföljelsen så stark att den betraktas som förföljelse enligt
flyktingparagrafen blir frågan om hur sannolikt det är att skadan eller
kränkningen kommer inträffa, dvs. om fruktan för förföljelsen är
välgrundad. Verket måste då göra en framåtsiktande bedömning av risken
för förföljelse. Om förföljelsen t.ex. hänförs sig till lagstiftningen kan det ha
betydelse hur lagstiftningen tillämpas, för att vi ska kunna bedöma risken
för förföljelse. Lagstiftningen kan t ex tillämpas diskriminerande gentemot
homosexuella.
Det finns här anledning att hänvisa till Migrationsöverdomstolens dom den
27 juni 2007 (UM 475-06) där den tagit upp de allmänna rekvisiten
välgrundad fruktan för förföljelse och hänvisat till bl.a. definitionen i
UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av
flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års
protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. För att en fruktan ska
anses vara välgrundad måste den enligt Migrationsöverdomstolen
underbyggas av ett objektivt förhållande. När man ska bedöma om en
fruktan är välgrundad måste både den subjektiva och den objektiva
komponenten beaktas (jfr. handboken artiklarna 37-42). Det är fortfarande
den sökande som har bevisbördan för att risken för förföljelse finns(se
nedan under Beviskrav och bevisvärdering.)
Om han eller hon redan i hemlandet blivit utsatt för sådan behandling torde
det vara lättare att fullgöra bevisbördan. Migrationsöverdomstolen har även
uttalat sig om att vid prövningen av en sökandes skyddsbehov är det viktigt
att Migrationsverket och domstolarna följer den vedertagna bevisrättsliga
principen inom förvaltningsrätten, dvs. att den som söker en förmån måste
bevisa att han eller hon uppfyller lagens krav för att förmånen ska beviljas.
Är skälen som den sökande åberopat tillräckliga är frågan om den sökande
har gjort sin asylberättelse sannolik antingen genom bevisning eller genom
att han eller hon bedöms vara trovärdig och därför får ”förmånen av
uppkommet tvivelsmål” (benefit of the doubt).
Till innehåll

Utgångspunkten är att bevisbördan ligger hos den asylsökande. Enligt
motivuttalanden till den svenska asyllagstiftningen understryks vikten av att
beviskraven inte ställs alltför högt när det gäller påståenden om risk för
förföljelse eller vid påståenden om risk för dödsstraff, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning. Någon fullständig bevisning kan
sällan läggas fram. Den sökandes berättelse får därför godtas om den
framstår som sannolik och rimlig. Detta skall beaktas även vid förföljelse på
grund av sexuell läggning och med särskilt hänsynstagande till en sådan
persons underläge i många kulturer när det gäller möjligheterna att skaffa
fram bevis för sina påståenden.
Det är alltid den sökande som förfogar över ärendet och själv avgör vilka
grunder som ska anföras och vilka skäl som ska åberopas, och därmed
bestämmer vilken utredning som ska göras.
Kränkningar på grund av kön eller sexuell läggning kan vara förknippade
med starka trauman, skuld- och skamkänslor samt också ofta
tabuföreställningar. Den enskilde bär ofta med sig en sådan fördomsbild av
sig själv och det är därför viktigt att veta att det kan komma fram i ett senare
skede av processen , se vidare rättschefens rättsliga ställningstagande om
Förföljelse på grund av homo- eller bisexuell läggning, RCI 04/2009. I
ställningstagandet har rättschefen redovisat Migrationsöverdomstolens
praxis vad gäller sent anförda skäl i domarna MIG 2007:12, Mig 2008:6
och MIG 2007:13. Det anförs i ställningstagandet att domstolarna inte
behandlat frågan om sexuell läggning och att domarna ändå måste beaktas i
vissa delar när sexuell läggning åberopas sent i processen. Dock anges att
enbart den omständigheten att skälen åberopas sent inte ska påverka
trovärdigheten av uppgiften.
Det ligger i sakens natur att en asylsökandes påstående om att hon/han är

t.ex. homosexuell kan vara svårt att ”bevisa”. I regel bör ett påstående om
sexuell läggning godtas om inte särskilda omständigheter skulle tala i annan
riktning. Det förhållandet att en homosexuell person t.ex. är gift och har
barn med en person av motsatt kön behöver på intet sätt utesluta att hon/han
har en homosexuell läggning.
Den omständigheten att den bi- eller homosexuelle – i Sverige eller i

hemlandet – inte varit i kontakt med organisationer för bi- respektive
homosexuella, är sällan en omständighet som behöver motsäga hennes/hans
farhågor inför ett återvändande och därmed negativt påverka bedömningen.
I många länder finns det dessutom inte sådana organisationer att vända sig
till.
Kroppsspråk och emotionella uttryckssätt varierar mellan olika kulturer och

stundtals också mellan könen. En persons eventuella brist på känslomässigt
engagemang när han/hon berättar om en händelse behöver inte
nödvändigtvis tyda på att hon inte skulle ha varit eller är starkt påverkad av
vad som hänt.
Sexuell läggning är ofta ett ytterst känsligt ämne även inom familjekretsen. I
vissa kulturer stöts homo- eller bisexuella ut ur familjegemenskapen. Det är
naturligt att familjen sällan känner till övergrepp eftersom den sökandeofta
är angelägen om att hålla detta för sig själv. Det är därför inte säkert att t.ex.
anhöriga nämner sådant som den sökanden har åberopat, vilket normalt inte
bör påverka trovärdigheten i asylberättelsen.
I länder som brister i att upprätthålla mänskliga rättigheter kan det finnas
befogade skäl för den enskilde att inte anmäla ett övergrepp till
myndigheterna. Våldet kan t.o.m. ha begåtts av myndighetspersoner i form
av t.ex. arrestvakter eller milispersonal. Att undvika myndighetskontakt kan
därför vara både naturligt och rimligt i vissa lägen. I många länder finns en
starkt fördomsfull attityd mot t.ex. homosexuella och transpersoner bland
vissa myndighetsföreträdare t.ex. inom yrkesgrupper som polis eller militär
men även bland förvaltningspersonal. Attityden kan gälla mot personer
utanför myndigheten eller yrkeskategorin, men även mot bisexuella,
homosexuella eller transpersoner inom de egna leden. Det kan därför finnas
rimliga skäl för en homosexuell att inte anmäla allvarliga trakasserier och
övergrepp, särskilt när gärningsmännen kan vara myndighetspersoner själva
och homosexualitet kan innebära risk för straff.
Även om det inte finns någon risk för bestraffning kan personen pga. sin
sexuella läggningen få stå till svars moraliskt för en händelse som kan vara
kulturellt oacceptabel och skamlig. Detta kan ge homosexuella kvinnor
särskilda svårigheter på grund av den kvinnosyn som finns i flera länder.
Alternativa former av information kan vara användbara som bevismaterial

t.ex. skriftliga rapporter eller muntliga vittnesmål från personer som har levt
under liknande förhållanden och berättat om det för enskilda nationella eller
internationella organisationer.
Till innehåll
Kan staten och vill staten skydda

Utgår förföljelsen inte från staten måste det prövas om staten kan och vill
skydda mot förföljelse. Utgår förföljelse från andra än staten kan det t.ex.
betraktas som förföljelse om en existerande strafflagstiftning mot
förföljelsen inte tillämpas i praktiken ifall personer blir förföljda pga.
deras sexuella läggning. Flyktingskapet blir då uppfyllt om statens visar
oförmåga eller ovilja att ge skydd. Staten ska vidta rimliga åtgärder för att
förhindra att en person förföljs eller lider allvarlig skada enligt artikel 7
punkt 2 i skyddsgrundsdirektivet. Staten ska ombesörja att det finns ett
effektivt rättsystem för avslöjande, åtal och bestraffning för handlingar som
innebär förföljelse eller allvarlig skada och den sökande ska ha tillgång till
detta skydd.
Möjligheter till ett inre flyktalternativ kan finnas för personer som åberopar
sexuell läggning som skyddsgrund. Mycket beror dock på omständigheterna
i det enskilda ärendet. En ohållbar situation i närmiljön kanske kan undvikas
genom flytt till ett annat område. För personer som åberopar sexuell
läggning kan det dock innebära andra och större svårigheter än för andra
personer och det kan innebära att de stängs ute från naturliga trygghets- och
skyddsmiljöer, t.ex. släkt eller nära vänner. Svårare är att fly från
förhållanden som vilar på och har en vidare spridning över ett land t.ex.
strafflagstiftning. Många gånger kan även i övrigt flera omständigheter
lägga hinder i vägen, t.ex. språkliga, etniska eller kulturella skillnader
mellan olika delar av landet. Om ett inre flyktalternativ ska anses vara
möjlig måste det vara relevant d v s den enskilde ha både ett effektivt skydd
mot förföljelse och det ska vara rimligt d v s med en realistisk möjlighet till
försörjning och förutsättningar att leva på ett sätt som inte innebär onödigt
lidande eller umbäranden. Likaså ska det vara möjligt att ta sig dit på ett
säkert sätt.
Rättspraxis
Migrationsverket har tagit ett vägledande beslut den 27 juni 2008 som rör en
iransk man som bedömts som flykting pga. sin sexuella läggning. I beslutet
har situationen för homosexuella i Iran beskrivits. Av beslutet framkommer
att det inte ansetts tillräckligt att det finns straff på grund av homosexualitet,
utan att det är viktigt att bedöma hur lagstiftningen tillämpas. Det
vägledande beslutet betonar att det inte kan krävas att den sökande ska dölja
sin läggning. I ärendet hade den sökande gjort sannolikt att han riskerade att
straffas för sin sexuella läggning eftersom han levt öppet som homosexuell i
hemlandet och även gripits pga. det.
Migrationsdomstolen i Göteborg har den 19 oktober 2008 -05-06 i mål nr

UM 430-06 bifallit överklagandet samt beviljat bl.a. flyktingförklaring för
en iransk man pga. hans sexuella läggning. Prövningstillstånd har inte
meddelats av Migrationsöverdomstolen. Migrationsdomstolen slog fast att
det krävdes en individuell prövning av asylskälen. Den sökande bedömdes
ha flyktinggrundande skäl med hänsyn till ”hur han ser på sin
homosexualitet och med beaktande av att han lämnat landet av rädsla att bli
avslöjad av myndigheterna och för att kunna leva öppet som homosexuell på
så sätt att det anses nära kopplat till hans identitet som homosexuell att leva
i en homosexuell relation och i denna relation kunna utöva sexuellt
umgänge”. Detta, och med beaktande av hur den iranska regimen ser på
homosexuella som utför sexuella handlingar, gjorde att domstolen fann att
han hade en välgrundad fruktan för förföljelse
pga. sin sexuella läggning.
Till innehåll
Migrationsverket
ASYLÄRENDEN DÄR TORTYR

ÅBEROPAS
INLEDNING....................................................................................................... 2
RELEVANTA BESTÄMMELSER ............................................................................ 2
KONVENTIONER ............................................................................................... 3
VILKA GRANSKAR EFTERLEVNANDEN AV RÄTTIGHETERNA? .............................. 5
DEFINITIONER .................................................................................................. 5
Vad menas med tortyr och/eller omänsklig behandling? ................................ 5
BEVISBÖRDA KONTRA OFFICIALPRINCIPEN ....................................................... 6

Paxis gällande balansen mellan bevisbörda och officialprincipen.................... 7
LÄKARINTYG .................................................................................................... 9
BARN ÄR EN SÄRSKILD UTSATT GRUPP ........................................................... 10
FÖRÖVARNA .................................................................................................. 11
2
INLEDNING
Tortyr är ett brott mot mänskliga rättigheter. Grov misshandel, sexuell
förnedring, elchocker och skenavrättningar är några exempel på
tortyrmetoder som använts runtom i världen. Utlänningslagen (2005:716)
föreskriver ett absolut skydd för den som riskerar att straffas med döden
eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning. Inga undantag finns från detta
skydd. Det finns även en rad det internationella regelverk och
kontrollfunktioner som ska säkerställa att enskilda stater följer sina
förpliktelser.
I detta avsnitt får du ett översikt av gällande nationell och internationell

lagstiftning gällande förbudet mot tortyr samt en redogörelse för gällande
praxis när det gäller bevisvärdering i ärenden där tortyr åberopas.
4 kap. 1 utlänningslagen
Enligt första stycket i denna paragraf är en flykting bl.a. en utlänning som
befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han
eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras,
nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell
läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan,
eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.
I samma paragrafs andra stycke föreskrivs att detta gäller oberoende av om

det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att
utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot
förföljelse från enskilda.
Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra
fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är
medborgare i, därför att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett
återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden
eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa
en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst
våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte
vill, begagna sig av hemlandets skydd.
Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är
ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som där avses eller om dessa
inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk
genom handlingar från enskilda.
3
Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner
sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.
Uppehållstillstånd får dock vägras en flykting om han eller hon genom ett
synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara
för allmän ordning och säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige,
eller har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det
finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här.
Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket ska vara permanent
eller gälla i minst tre år. Detta gäller dock inte om tvingande hänsyn till den
nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver en kortare
giltighetstid. Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket får
dock inte ha en kortare giltighetstid än ett år.
Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land
om det finns skälig anledning att anta att
1. – utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att
utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, eller
2. – utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till
ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara.
INFO. RUTA
Absolut hinder mot verkställighet föreligger när det finns risk för
dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr.
KONVENTIONER - Vilka konventioner är relevanta vid prövningen

av ett asylärende?
Förutom de nationella bestämmelser som redovisats ovan – och som har

sina motsvarigheter i det internationella och unionsrättsliga regelverket
inom migrationsrättens område (t.ex. artikel 1 A i 1951 års
Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning och det s.k.
skyddsgrundsdirektivet) – finns det även internationella konventioner inom
området för mänskliga rättigheter som är av betydelse i detta sammanhang
och som Sverige är bundet av. Både inom ramen för Europarådet och för
Förenta nationerna (FN) har det antagits konventioner, vilka syftar till att
4
förhindra att människor utsätts för tortyr och annan allvarlig

”illabehandling”.
Följande konventioner är centrala och viktiga att känna till i sina huvuddrag.
• Förenta Nationernas Allmänna Förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Deklarationen från 1948 innehåller en rättighetskatalog.
Enligt artikel 5 får ingen utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
• 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning

Genom artikel 33 fastslås principen om Non-refoulement, dvs. förbud mot
återsändande av en flykting till ett land där hans liv eller frihet skulle hotas
på grund hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politisk åskådning.
• Europeiska konventionen 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna (”Europakonventionen”)
I artikel 3 förbjuds alla former av tortyr. Den innehåller också ett absolut
förbud att återsända någon till ett land där personen riskerar tortyr,
omänsklig eller förnedrande bestraffning eller dödsstraff. Förbudet är
absolut i den meningen att det inte ens vid nödläge får vidtas några åtgärder
som innebär en avvikelse från skyldigheten att upprätthålla förbudet (artikel
15.2).
Europakonventionen är sedan 1995 gällande som lag i Sverige. En person,

en icke-statlig organisation eller en grupp enskilda personer som anser sig
vara utsatt för en kränkning från Sveriges sida av de rättigheter som anges i
Europakonventionen eller dess protokoll kan vända sig med ett klagomål till
Europadomstolen.
• Förenta Nationernas Konvention 1984 om tortyr och annan grym,

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
(”tortyrkonventionen”)
Dess syfte är att förhindra tortyr genom att definiera och förbjuda
företeelsen. Konventionen förbjuder återsändande till ett land där en person
löper risk att utsättas för tortyr.
Tortyrkonventionen gäller inte direkt som lag i Sverige men innehållet

återspeglas i 4 kap 1-2 §§ och12 kap. 1 § Utlänningslagen.
• Konventionen om barnets rättigheter (1989)

Barnkonventionen ger ett särskilt skydd för personer under 18 år. I artikel
37 anges bl. a att konventionsstaterna ska säkerställa att inget barn utsätts
för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. Konventionen ger barn ännu högre grad av skydd i artikel 19.
• Europarådets konvention mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning
5
En kommitté ska undersöka platser där personer har frihetsberövats;

European Committee For the Prevention of Torture and Inhuman or
Degrading Treatment or Punishment (ICT). Denna konvention gäller i
Sverige från 1989.
Det s.k. utvidgade förföljelsebegreppet, dvs. förföljelse som utgår från icke-
statliga grupper har tolkats in att gälla vid såväl Europadomstolens
tillämpning av Europakonventionen som CAT kommitténs tolkning av 1984
års tortyrkonvention.
VEM GRANSKAR EFTERLEVNADEN AV RÄTTIGHETERNA?

I enlighet med artikel 17 i FN:s tortyrkonvention har en kommitté (FN:s
tortyrkommitté, CAT) upprättats. Kommitténs uppgift är att granska
staternas tillämpning av konventionens regler.
Konventionsstaterna ska regelbundet rapportera till kommittén om de

åtgärder som gjorts och görs för att genomföra konventionen. Efter en
genomgång av rapporten träffar kommittén företrädare från den aktuella
regeringen för att ställa frågor och be om klargöranden. När kommittén
avslutat sin granskning lämnar den kommentarer till och rekommendationer
om den enskilda statens tillämpning av konventionen, så kallade concluding
observations and recommendations.
DEFINITIONER
Vad menas med tortyr och/eller omänsklig behandling?
Tortyr har definierats i flera internationella konventioner. Definitionerna

varierar beroende på i vilket sammanhang och för vilka syften de olika
konventionerna har kommit till stånd.
Enligt artikel 1 i 1984 års tortyrkonvention innebär tortyr att avsiktligt

tillfoga en människa svår fysisk smärta eller psykiskt lidande. Tillfogandet
ska ha utförts av en offentlig tjänsteman eller någon annan som handlar som
företrädare för det allmänna eller ha skett på anstiftan eller med samtycke
eller medgivande av denne. En ytterligare förutsättning är att gärningen har
skett i ett visst angivet syfte, främst för att få information eller en
bekännelse av den torterade eller av en tredje person eller som
vedergällning.
Artikel 3 i den Europeiska konventionen innehåller inte någon definition av

begreppet tortyr. I praxis har slagits fast att artikeln ska förbehållas
allvarliga fall, där behandlingen måste uppnå en viss miniminivå av hårdhet
och att tortyrbegreppet ska förbehållas sådana fall, där behandlingen
kännetecknas av avsiktligt omänsklig behandling som förorsakar ett mycket
allvarligt och grymt lidande. Europadomstolens praxis får – särskilt som
konventionen är svensk lag – en direkt betydelse för tillämpningen av 5 kap.
2 § 1 punkten och 12 kap.1§ utlänningslagen. I fråga om Europadomstolens
6
praxis kan i övrigt hänvisas till bl.a. Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i
europeisk praxis, 1997, sid. 79 ff.
Genom barnkonventionen tillerkänns barn ännu högre grad av skydd. Enligt

artikel 19 är staterna skyldiga att skydda barn från alla former av fysiskt
eller mentalt våld, övergrepp, bristande vård eller vanvård, ekonomiskt och
sexuellt utnyttjande, oavsett orsak och oavsett i vems vård barnet är
(föräldrar, skola etc.).
Definition av begreppen grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning saknas. Begreppet kan omfatta mycket skiftande handlingar.
Exempel på detta kan vara överbeläggning i fängelser, matbrist, avsaknad
av medicinsk vård, ohygieniska förhållanden, godtycklig bestraffning, att
nekas kontakt med anhöriga. I flera fall från Europadomstolen har det varit
fråga om myndigheternas underlåtenhet att, när en person har försvunnit,
lämna information till de anhöriga och den därigenom demonstrerade
likgiltigheten inför de lidande som de anhöriga utsatts för. En massiv
förstörelse av hus och egendom genom myndigheternas åtgärder har i flera
fall ansetts som omänsklig behandling.
Det är svårt att dra en gräns mellan ”tortyr” och ”annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning”. Gärningens beskaffenhet och
graden av hänsynslöshet får vägas in i bedömningen.
BEVISBÖRDA KONTRA OFFICIALPRINCIPEN

"Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars
rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll
angående flyktingars rättsliga ställning" (UNHCR:s handbok) anses vara en
viktig rättskälla rörande förfarandet i mål eller ärenden rörande flyktingskap
(MIG 2006:7) I artiklarna 195-205 i denna handbok finns principer och
metoder för att fastställa fakta. I artikel 196 anges följande rörande
förfarandet hos beslutsmyndigheten (i Sveriges fall Migrationsverket):
"En allmän rättslig princip säger att bevisbördan ligger hos den som
åberopar en viss omständighet. En sökande kan emellertid ofta inte styrka
sina påståenden med skriftlig eller annan bevisning. De fall då en sökande
kan styrka alla sina påståenden kommer att vara undantag snarare än regel. I
flertalet fall har en sökande som flyr undan förföljelse endast med sig det
allra nödvändigaste och saknar ofta identitetshandlingar. Medan
bevisbördan sålunda i princip ligger på den sökande, delas skyldigheten att
ta reda på och värdera alla relevanta fakta mellan den sökande och
utredaren. I vissa fall måste utredaren utnyttja alla till buds stående medel
för att få fram erforderlig bevisning till stöd för den sökande. En sådan
självständig redogörelse röner emellertid inte alltid framgång och det kan
även finnas påståenden som inte låter sig bevisas. Om den sökandes
redogörelse förefaller trovärdig och det inte finns goda skäl att anta det
motsatta, bör den sökande i sådana fall ges en fördel av det uppkomna
tvivelsmålet."
7
Det är alltså den asylsökande som ska avge en trovärdig och rimlig
berättelse om behovet av internationellt skydd. Men det är Migrationsverket
som har ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett enligt den så kallade
officialprincipen (SOU 2006:6 s. 198, 203-206.) Officialprincipen är en
processrättslig princip som innebär att rätten kan vara självständigt verksam
i processen. En förvaltningsmyndighet har enligt denna princip det yttersta
ansvaret för att ett ärende blir ordentligt utrett. Officialprincipen regleras i 8
§ förvaltningsprocesslagen. Någon motsvarighet till detta finns inte i
förvaltningslagen. Dock omfattas även förvaltningsmyndigheterna av den.
Myndighetens utredningsansvar innebär att myndigheten ska ansvara för att

utredningen ska bli så fullständig som ärendet kräver, vilket även gäller
omständigheter som den asylsökande inte åberopat men som kan utgöra
skyddsskäl. I asylärenden måste skyddsbehovet för den enskilde vägas in,
vilket betyder att myndigheten har ett större utredningsansvar än för andra
ansökningsärenden, ett s.k. utvidgat utredningsansvar.
Praxis gällande balansen mellan bevisbörda och officialprincipen
Målet R.C. mot Sverige inför Europadomstolen (länk)

R.C., en iransk medborgare, ansökte om asyl i Sverige år 2003. Han
åberopade risk för förföljelse från de iranska myndigheternas sida av det
skälet att han kritiserat regimen i hemlandet. Till Migrationsverket gav han
in ett antal läkarintyg utfärdade av en läkare vid en vårdcentral. Enligt ett av
intygen hade R.C. vissa skador och ärrbildningar på sin kropp. Vidare angav
den undersökande läkaren i intyget att de skador som R.C. uppvisat mycket
väl kunde härröra från den av honom beskrivna tortyren i hemlandet.
Migrationsverket avslog asylansökan och angav i sitt beslut att det ingivna
läkarintyget inte bevisade att R.C. torterats. Vidare fann Migrationsverket
att R.C., med beaktande av att han inte varit partipolitiskt aktiv och inte haft
en ledande roll vid några demonstrationer, inte förmått göra sannolikt att
han vid ett återvändande till Iran riskerade att utsättas för illabehandling
eller tortyr. R.C.
R.C. överklagade beslutet till migrationsdomstolen, som avslog

överklagandet. Domstolen fann bl.a. att R.C. trappat upp sina asylskäl, att
hans berättelse inte var trovärdig när det gällde flykten från fängelset och att
han inte visat att han hade utsatts för tortyr i sitt hemland. Domen
överklagades till Migrationsöverdomstolen, som beslutade att inte bevilja
prövningstillstånd. R.C. anmälde därefter ärendet till Europadomstolen och
inkom, på begäran av domstolen, med ett läkarintyg utfärdat av en
legitimerad läkare och specialist.
Enligt intyget kunde de skador som R.C. åberopat mycket väl ha uppkommit
år 2001 och de ärrbildningar som noterats på hans kropp hade ett utseende
och en placering som väl överensstämde med uppgifterna om hur skadorna
tillfogats honom. Undersökningsresultaten gav stöd åt slutsatsen att
skadorna orsakats helt eller i stor utsträckning av andra personer och på det
8
sätt som han hävdat. Det fanns enligt läkarintyget starka indikationer på att
R.C. hade torterats.
I sin dom fann Europadomstolen (med sex röster mot en) att det förekom en
del oklarheter i R.C.:s berättelse, bl.a. angående hans flykt från fängelset,
men att det inte fanns anledning att ifrågasätta hans allmänna trovärdighet.
Europadomstolen fann vidare att intyget från distriktsläkaren utgjorde en
ganska stark indikation på att R.C.:s ärr och skador kunde ha orsakats av
illabehandling eller tortyr. Vid sådant förhållande ankom det på
Migrationsverket att skingra de tvivel som kunde kvarstå om orsaken till
ärrbildningarna. Enligt Europadomstolens mening borde Migrationsverket,
under sådana omständigheter, ha inhämtat ett expertutlåtande angående den
troliga orsaken till ärrbildningarnas uppkomst.
Då R.C.:s berättelse vann stöd av den ingivna rättsmedicinska

bevisningen och av oberoende rapporter om situationen för regimkritiker i
Iran hade han uppfyllt sin bevisbörda och därmed styrkt sitt påstående om
att han gripits och torterats av iranska myndigheter efter en demonstration i
juli 2001. Under sådana förhållanden låg bördan, enligt Europadomstolen,
på staten att visa att det inte förelåg någon risk för att R.C. skulle bli föremål
för behandling som stred mot artikel 3 i europakonventionen efter ett
återvändande till hemlandet. Med hänsyn till det försämrade läget avseende
respekten för mänskliga rättigheter i Iran och att R.C. lämnat landet illegalt,
varför han sannolikt skulle komma att uppmärksammas vid en inresa, fann
Europadomstolen att det förelåg välgrundad anledning att tro att R.C. skulle
komma att utsättas för en verklig risk att frihetsberövas och behandlas i strid
med artikel 3 om han tvingades återvända till Iran. En verkställighet av
utvisningsbeslutet skulle därför innebära en kränkning av artikel 3 i
europakonventionen.
Migrationsöverdomstolens avgörande UM 4609-10 (länk)

A, en man från Angola, medlem i Cabindan Forum for Dialogue (FCD),
reste in i Sverige i november 2009 och ansökte om uppehållstillstånd. Han
åberopade bland annat att han blivit utsatt för tortyr och att han vid ett
återvändande till hemlandet löper risk för att straffas med döden eller att
utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. Migrationsverket avslog hans ansökan i
januari 2010 och beslutade att avvisa honom. A överklagade beslutet till
Migrationsdomstolen och gav i samband med överklagandet in ett
läkarintyg med tillhörande journalanteckningar. I intyget, skrivet av en
vikarierande distriktsläkare vid en vårdcentral, anges med hänvisning till
anteckningarna att A:s skador med stor sannolikhet uppkommit på det sätt
som han beskrivit. Av journalanteckningarna framgår att A uppvisat ett
flertal skador i form av ärrbildningar och att han uppgett att dessa är ett
resultat av att han blivit slagen med vapen, stuckits med kniv m.m.
Migrationsdomstolen avslog överklagandet och anförde bland annat
följande. Det ingivna läkarintyget är kortfattat och utfärdat av en
vikarierande distriktsläkare utan särskild kompetens beträffande
tortyrskador. Vad som framgår av intyget och därtill hörande
9
journalanteckningar om bakgrunden till de uppvisade skadorna är baserat på

A:s egen utsaga. Sammantaget styrker inte läkarintyget A:s uppgifter om
tortyr och kan inte heller anses medföra att ytterligare utredning är
nödvändig.
Migrationsöverdomstolen som tog upp ärendet för prövning anförde i mål

4609-10 följande.
”Som Migrationsöverdomstolen uttalat i MIG 2006:1 är det den som

ansöker om uppehållstillstånd som initialt har bevisbördan för att de
omständigheter som ska föreligga för att ett sådant tillstånd ska kunna
beviljas faktiskt är för handen. Av rättsfallet framgår emellertid också att
domstolarnas officialprövning enligt 8 § förvaltningsprocesslagen påverkas
av de speciella förhållanden som gäller för mål där skyddsbehov åberopas.
Vidare poängteras i avgörandet att det i sådana sammanhang givetvis även
har betydelse att besluten är oåterkalleliga, att de har stor betydelse för
enskildas liv och att misstag kan leda till att enskilda utsätts för allvarliga
kränkningar av sina mänskliga rättigheter. Trots att mål om
uppehållstillstånd utgör ansökningsmål, och trots att det rör sig om en
tvåpartsprocess, kan domstolen alltså få ett eget utredningsansvar. Detta
innebär dock inte att domstolen själv i alla lägen måste genomföra
utredningar utan domstolen kan ge anvisningar till parterna om vilken
utredning som behövs. Som framgått ovan har Europadomstolen i sitt
avgörande i målet R.C. mot Sverige intagit en liknande hållning.”
Migrationsöverdomstolen finner, med hänvisning till Europadomstolens

dom RC mot Sverige att även om det finns trovärdighetsbrister i A:s
asylberättelse så kräver officialprincipen att ytterligare medicinsk utredning
inhämtas gällande sökandes skador eftersom han själv gett in ett läkarintyg
som indikerar att skadorna kan ha uppkommit av tortyr.
LÄKARINTYG
Läkarintyg eller medicinska utlåtanden, intyg från specialenheter för
traumatiserade flyktingar är värdefulla bevis i ett ärende. Vad ett läkarintyg
kan visa är att de skador sökanden påstår har uppstått efter tortyr kan vara
en följd av tortyr. Om det är en kombination av både fysiska och psykiska
skador till följd av tortyr stärker detta sökandens berättelse.
Bristen på synliga skador behöver inte innebära att tortyr inte kan ha
förekommit. Läkarintyg är sakkunnigbevis och får värderas självständigt
utifrån vad som framkommer i detsamma. Den rättsliga prövningen
ankommer naturligtvis på Migrationsverket och ska inte beröras av den
sakkunnige.
Hur läkarintyg ska utformas följer av Socialstyrelsens allmänna råd om

läkarintyg i asylärenden SOSFS2005:29. Extern expertis kan alltid anlitas.
Beakta den fria bevisprövningen och ovan redogjorde domar när du
granskar ingivna läkarintyg.
10
BARN ÄR EN SÄRSKILD UTSATT GRUPP

Målgruppen skiftar beroende på de aktuella förhållandena i ett land och kan
drabba kvinnor som män, barn som vuxna. Det är inte ovanligt att tortyr
begås på polisstationer, förhörscenter, militärförläggningar, fängelser,
ungdomsanstalter, barnhem, skolor, i hemmet (kvinnor, barn) och i
flyktingläger.
Barn är en särskild utsatt grupp. De kan straffas och torteras istället för
föräldrarna i syfte att pressa föräldrarna att ge sig tillkänna. Barn torteras av
samma skäl som vuxna och kan drabbas, precis som vuxna för att de tillhör
”fel” sida, ”fel” etnisk eller religiös grupp. Men barn är också en särskild
målgrupp eftersom de representerar fiendegruppens framtid. I krig
förekommer det ett organiserat sexuellt våld mot barn, främst flickor och
unga kvinnor; t.ex. i Sierra Leone och Bosnien. Barn utnyttjas också som
soldater av både militär och väpnade politiska grupper. Barn som deltar i
krig riskerar att bli både offer och förövare. Det är vanligt att barn som
rekryteras till krig mycket snart tvingas genomföra bestialiska handlingar
mot andra barn för att bryta ner barnets ”tabun” och uppfattning vad som är
rätt och orätt; mycket snabbt lär sig barn att döda andra barn.
Barn skadas lika svårt som vuxna när det kommer till tortyr men följderna,
reaktionerna och hur de påverkas beror på barnets ålder, närhet till föräldrar,
syskon etc. Barn kan också vara indirekta offer för tortyr när
familjemedlemmar torteras. Tortyren påverkar hela familjen, ibland hela
samhället, s.k. social smitta. Effekter kvarstår från generation till generation;
barn och barnbarn kan påverkas. Barn som har upplevt väpnade konflikter
blir ofta traumatiserade av att ha tvingats se död och förstörelse.
LIDER SÖKANDE AV POSTTRAUMATISK STRESSYNDROM

(PTSD)?
Så väl barn som vuxna kan komma att drabbas av Posttraumatiskt
stressyndrom (PTSD) om de har varit utsatta för tortyr eller annan
omänsklig behandling. Socialstyrelsen beskriver PTSD på följande sätt;
”Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett tillstånd som uppstår som
fördröjd eller långvarig reaktion på ett trauma av exceptionellt hotande eller
katastrofalt slag. Definitionsmässigt används diagnosen först fyra veckor
efter traumat. Symtomen kan utvecklas efter ett långt fritt intervall.
Karakteristiska symtom är Flashbacks (återupplevande av den traumatiska
situationen) dag- eller nattetid (som mardrömmar), ett fobiskt undvikande
av situationer som påminner om traumat, samt generella ångestsymtom och
försämrad affektkontroll. Behandlingen är väsentligen psykologisk,
eventuellt med tillägg av läkemedelsbehandling.”
Vid utredning av omständigheter rörande tortyr måste det tas i beaktande att
svaren mycket väl kan vara motstridiga och/eller oprecisa, eller komma först
senare på grund av traumats effekter. Vid utredning av tidigare tortyr och
annat fysiskt och sexuellt våld måste utredaren vara försiktig, och vid vissa
tillfällen kan det vara bättre om samtalet förs i ett sammanhang där sökande
11
känner sig trygg, t.ex. av biträdet eller med en professionell behandlare.

Förutom den sökandes egen berättelse och eventuella uppvisande av
kroppsskador är medicinsk dokumentation och annan eventuell skriftlig
bevisning av stort värde (Wikrén, Gerhard; Sandesjö, Håkan,
Utlänningslagen med kommentarer, samt Kvalitet i svensk asylprövning- En
studie av Migrationsverkets utredning av och beslut om internationellt
skydd).
FÖRÖVARNA
I vårt arbete på Migrationsverket möter vi såväl offer för tortyr och
omänsklig behandling som förövarna.
Om någon i samband med en utredning erkänner brott mot mänskliga

rättigheter ska ärendet anmälas till folkbrottsenheten, RPS. Tillämpning av
uteslutandeklausulerna, artikel 1 F i 1951 års Genèvekonvention kan bli
aktuell. Migrationsverkets personal kan kallas som vittne om åtal väcks.
I utredningar där MR-brott erkänns är det oerhört viktigt att utredaren fångar
upp detaljer om tid och plats för brottet för att senare kunna kontrollera
riktigheten av lämnade uppgifter. När, var, hur frågor ska alltid ställas.
Internationella domstolar som Europeiska domstolen för mänskliga

rättigheter i Strasbourg, Haagtribunalen för brott som begåtts i forna
Jugoslavien och brottsmålsdomstolen i Haag för brott mot mänskligheten
utgör en viktig faktor.
Om det finns synnerliga skäl att anta att en person har gjort sig skyldig för
brott mot mänskliga rättigheter ska han/hon uteslutas från att anses som
flykting. Det ska föreligga en faktisk omständighet som påtagligt visar att
man med fog kan anta att utlänningen har begått någon av gärningarna.
Ledning för tolkning av bestämmelsen kan hämtas från UNHCR:s handbok
p 147-163 och UNHCR:s riktlinjer om uteslutning från flyktingskap.
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2009:19 funnit att en mans

engagemang för en organisation som varit delaktig i terroristhandlingar har
utgjort synnerliga skäl för att inte bevilja uppehållstillstånd. En liknande typ
av bevisprövning har Migrationsöverdomstolen gjort i MIG 2007:40.
Angående beviskravet för exklusion och individuellt ansvar, se rättschefens

ställningstagande i RCI 2/2011.
Hur hanterar man ärenden där den asylsökande är förövare av tortyr och
omänsklig behandling? Se separat avsnitt
Sida 1 av 7
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Skyddsbehov på grund av Skapad 2019-09-30

misstänkt människohandel Uppdaterad
2019-09-30
Skyddsbehov på grund av misstänkt

människohandel
Innehåll
Skyddsbehov på grund av misstänkt människohandel ................................... 1
Inledning ........................................................................................................ 1
Definitioner och gällande rätt......................................................................... 1
Identifiering av människohandelsoffer i asylprocessen ................................. 1
Indikationer på människohandel i asylärenden: ......................................... 2
Metod för identifiering: .............................................................................. 3
Bedömning ..................................................................................................... 4
Re-trafficking ................................................................................................. 6
Särskilt om så kallad tvångsrekrytering ......................................................... 7
Inledning
Det här avsnittet tar upp förutsättningar för att medarbetarna ska kunna
identifiera offer för människohandel i asylprocessen och pröva den ärende-
kategorin med hög rättslig kvalitet. Avsnittet ska läsas tillsammans med
informationen om människohandel som gäller alla processer, det allmänna
metodstödet.
Avsnittet nedan gäller även underåriga som kan ha utsatts för människo-
handel eller riskerar att utsättas för brottet. När det gäller utredning av barn
se kap 37.2 Att utreda barn.
Definitioner och gällande rätt

Definitionen av människohandel och lagstiftningen som beskriver Migra-
tionsverkets ansvar finns i informationen om människohandel som gäller
alla processer. Se det allmänna metodstödet.
Identifiering av människohandelsoffer i
asylprocessen
Det är en allmänrättslig princip att bevisbördan ligger hos den som åberopar
något. Principen gäller även i asylärenden och för människohandelsoffer.
Enligt svenska konventionsåtaganden ska dock tjänstemän som möter
Sida 2 av 7
potentiella offer kunna identifiera dessa.1 Det saknar betydelse om sökanden

själv identifierar sig som ett brottsoffer. Det är vanligt att sökanden inte
anför människohandel som ett asylskäl utan istället undanhåller information
om det hen utsatts för. Det kan bero på okunskap om sin situation, skam,
trauma eller rädsla för repressalier från människohandlarna. Det är därför
viktigt att utredaren är uppmärksam på indikationer och utreder frågan trots
att sökande inte självmant berättar om brottet. 2
Människohandel består sällan av en enskild åtgärd utan utgörs ofta av en rad

händelser och åtgärder under en längre tid. Det kan vara mycket svårt för
sökanden att identifiera brottet eftersom det är komplicerat att i efterhand
koppla ihop de olika händelserna med varandra. Sökandens eventuella sam-
tycke till exploateringen saknar betydelse om ett otillbörligt medel använts. 3
Det är inte ovanligt att sökande beskriver sin situation som frivilligt arbete
eller frivillig prostitution.
Sammantaget innebär omständigheterna som präglar människohandels-

brottet att Migrationsverkets utredningsskyldighet är hög i de ärenden där
indikationer finns. Asylutredningen, eller den muntliga utredningen inför
överföring enligt Dublinförordningen, bör planeras noggrant för att
säkerställa att Migrationsverket följer Sveriges konventionsåtaganden.
Åtgärderna i rutinbeskrivningen, alltså kontakt med Polismyndigheten,
upprättandet av en intern rapport och samtal där den sökande får möjlighet
till skydd och vård, ska genomföras så fort som möjligt efter att misstanke
uppstått. Rutinbeskrivningen.
Indikationer på människohandel i asylärenden:

Den sökande:
 kommer ifrån en socialt/ekonomiskt utsatt situation/ett konflikt-
drabbat land/ett vanligt ursprungsland för människohandel (se
relevant landinformation)
 har haft svårt att försörja sig i hemlandet
 saknar högre utbildning
 är en kvinna eller ett barn. Observera dock att det även är vanligt
förekommande att män med tung försörjningsbörda utsätts. För
kvinnor är vistelse i en miljö som präglas av ojämlikhet mellan
könen en stark riskfaktor. Barn utan vårdnadshavare utgör en
särskild riskgrupp, både i hemlandet, under resvägen och i Sverige.
Var särskilt uppmärksam på barn som avviker och begår brott.
1
Council of Europe’s Convention on Action against Trafficking in Human Beings no. 197,
artikel 10.1.
2
Det omarbetade asylprocedurdirektivet (2013/32/EU) ställer krav på att utredaren ska ha
kunskaper om problem som kan ha en negativ inverkan på sökandes förmåga att bli
intervjuad. Därutöver fastställs att lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att utredningen
genomförs på ett sätt som gör att sökanden kan lägga fram skälen på ett heltäckande sätt, se
art. 14.1 och 15.3 asylprocedurdirektivet.
3
Artikel 3 Palermoprotokollet samt artikel 4 b CETS 197. Observera att människohandel
med barn inte heller ställer något krav på användandet av ett otillbörligt medel,
Sida 3 av 7
 har haft illegal vistelse i Europa/Sverige, har träffar i Eurodac och VIS
som sökanden har svårt att förklara4
 uppvisar omfattande okunskap om migrationsprocessen5
 har fått hjälp med resan till Europa och Sverige, inte sällan av flera
olika personer6
 anför vaga asylskäl som inte sällan präglas av trovärdighetsbrister.
Människohandel eller exploatering under resvägen anförs sällan
initialt
 har hälsoproblem.7 Graviditet hos kvinnor som ansöker om asyl
ensamma är ofta en indikator.8 Psykisk ohälsa är en stark indikator.
 uppger en EBO-adress som är välkänd för Migrationsverket 9
 börjar arbeta snabbt efter ankomst till Sverige10
En annan viktig indikator är att omständigheterna i ärendet liknar andra

ärenden på ett anmärkningsvärt sätt. Det kan t.ex. röra sig om att flera
sökanden anländer samtidigt, har samma asylskäl och kommer från samma
ort i hemlandet. Fråga din regionala samordnare om du misstänker ett
mönster/trend, de har ett helhetsperspektiv över aktuella trender och
mönster i landet.
Vid misstanke ska Migrationsverket identifiera om ett otillbörligt medel

använts i syfte att utnyttja den sökande för någon av de utnyttjandeformer
som beskrivs i brottsbalken. För brott mot barn behövs inget otillbörligt
medel.
Metod för identifiering:

 För att kunna utreda om ett otillbörligt medel använts krävs vanligt-
vis en utredning av sökandens sociala och ekonomiska situation i
hemlandet. Information om sökandes situation i hemlandet är
avgörande för bedömningen av hens utsatta belägenhet. När den
ekonomiska och sociala situationen är klarlagd kan en mer direkt
utredning av det otillbörliga medlet företas. Exempel på frågor kan
4
De organiserade nätverken som utnyttjar personer från de afrikanska länderna ser ofta till
att en visering eller ett uppehållstillstånd ordnas för den sökande. Det är ovanligt att
sökanden själv har vetskap om viseringen.
5
Det kan t.ex. innebära att hen söker asyl men inte riktigt förstår när vi ber om en
redogörelse för asylskälen.
6
Hjälpen kan inkludera allt från praktisk hjälp med resan till att någon mött upp den
sökande vid ankomst till Sverige och erbjudit boende eller liknande.
7
Rygg- och huvudvärk är några av de vanligaste hälsoproblemen som offer för
människohandel åberopar. Det gäller främst de som utnyttjats för sexuella ändamål men
även de som utnyttjats på arbetsmarknaden.
8
Vid sexuell exploatering förekommer det att kvinnorna under ansökningsförfarandet
berättar om problem orsakade av sexuella övergrepp utan att berätta om övergreppet som
sådant, de kan t.ex. uppge ”problem med mensen”, magont, svårt att kissa osv.
9
De så kallade klusteradresserna betyder vanligtvis att någon berättat för/rekommenderat
den sökande om ett boende. Adresserna kan ha kopplingar till organiserad brottslighet och
innebära att den sökande befinner sig i en riskmiljö.
10
En snabb anställning kan innebära att arbetet var ordnat innan den sökande anlände till
Sverige eller att arbetsgivaren anställer en stor mängd personer under villkor som är
uppenbart orimliga.
Sida 4 av 7
vara när sökanden hörde talas om ett liv i Europa för första gången
och vad sökanden blivit lovad. Direkta frågor såsom ”har du blivit
tvingad” bör undvikas då definitionen av tvång är svår och tvång/
våld mycket sällan förekommer i det skedet av brottet. Fokus bör
istället ligga på sökandes uppfattning av vad som skulle ske då hen
beslutade sig för att lämna landet. Övriga asylskäl som föranledde att
sökanden ville lämna sitt hemland (om sådana finns) bör hållas isär
ifrån utredningen om människohandel.
 Handelsåtgärden, alltså att transportera, inhysa, överföra eller ta
emot någon, behöver sällan omfattas av någon ingående utredning
eftersom de åtgärderna oftast framgår naturligt i berättelsen. När
utredningen av otillbörligt medel är klar kan man därför gå direkt till
utredningen om gärningspersonens syfte.
 Ett bra sätt att utreda gärningsmannens syfte på är att fråga om det
blev så som sökanden hade tänkt sig när resan påbörjades. Det krävs
ingen exploatering för att människohandelsbrottet ska vara
fullbordat, det behöver bara framgå att gärningspersonen hade ett
syfte att exploatera den sökande. Själva exploateringen behöver
därför aldrig utredas när ett offer ska identifieras.
Om en sökande identifierats som ett offer för människohandel/människo-

exploatering ska frågan utredas vidare vid bedömningen av skyddsbehovet.
Bedömning
En flykting är en person som med anledning av välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av ras, nationalitet, religion eller politiska åskådning,
eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss
samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare
och som inte kan eller på grund av sin fruktan vill begagna sig av detta lands
skydd.11
Vid bedömningen av huruvida någon är flykting beaktas om den skydds-

grundande behandlingen är av sådan art och intensitet att den kan betraktas
som förföljelse. Människohandel är ett cyniskt utnyttjande av andra männi-
skor och det är inte ovanligt att brottet inkluderar annan illabehandling
såsom frihetsberövande, utpressning, tvång, våldtäkt, påtvingat arbete,
fysisk eller psykisk misshandel eller bristfällig tillgång till mat och sjukvård.
Vid prövningen ska all illabehandling beaktas för att möjliggöra en korrekt
prövning av om illabehandlingen uppnår kraven på art och intensitet. Det är
därför viktigt att den sökande ges tillfälle att berätta om hur hen behandlats
under tiden hen utsattes för brottet. Även den eventuella exploateringsfasen
behöver utredas för att man ska kunna fastställa vilken typ av illabehandling
den sökande utsatts för.
Den sökandes fruktan för förföljelse måste ha en koppling till någon eller
flera av grunderna i flyktingbestämmelsen för att förföljelsen ska kunna anses
11
4 kap. 1 § utlänningslagen.
Sida 5 av 7
vara flyktinggrundande. Förföljelsen måste även vara välgrundad. Det faktum

att en sökande redan har varit utsatt för förföljelse eller annan allvarlig skada
är en allvarlig indikation på att den sökandes fruktan är välgrundad, såvida
det inte finns goda skäl att anta att sådan förföljelse eller allvarlig skada inte
kommer att upprepas. Riskbedömningen ska vara framåtsyftande.
Människohandel drivs av efterfrågan och av gärningspersonernas kommer-

siella intressen. Brottsoffren utsätts vanligtvis för att gärningspersonerna ser
en möjlighet att tjäna pengar på dem vilket i sig saknar koppling till någon
av flyktinggrunderna. Däremot kan sårbarheten som gör att sökanden
rekryterats hänföras till flera av grunderna. Människohandlare kan t.ex.
rekrytera en särskild folkgrupp/etnicitet under en rådande konflikt, rikta in
sig på personer med en specifik religiös uppfattning eller en viss
nationalitet. Människohandel för sexuella ändamål kan i vissa fall bedömas
som könsrelaterad förföljelse.12 Frågan om varför den sökande rekryterats är
en viktig del i utredningen eftersom den kan vara avgörande för kopplingen
till flyktingbestämmelsen vid den framåtsyftande bedömningen.
För de fall omständigheterna inte går att koppla till rekvisiten i flykting-
bestämmelsen ska en bedömning av den sökandes alternativa skyddsbehov
göras.13 Det kan till exempel röra sig om ärenden där det gjorts sannolikt att
den sökande utsatts för människohandel utan att det finns någon koppling
till den sökandes ras, nationalitet, religion eller politiska åskådning, kön,
sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Om den
sökande t.ex. samarbetat med rättsvårdande myndigheter kan risken för
repressalier vara mycket hög i hemlandet vilket i så fall ska bedömas,
särskilt när det rör sig om internationella nätverk. Indikatorer på att det rör
sig om ett sådant nätverk kan vara att den sökande har transporterats och
exploaterats i flera länder, att den sökande har en visering eller ett uppe-
hållstillstånd i ett annat land, eller att en för sökande främmande person
mötte upp hen vid ankomsten till Sverige.
När en person gör sannolikt att det finns en risk för skyddsgrundande be-
handling från enskilda aktörer som inte utgår från statliga myndigheter, ska
prövning göras om det finns ett godtagbart myndighetsskydd på hemorten
eller på annan ort i landet. Bevisbördan för att myndighetsskyddet inte
fungerar i det enskilda ärendet ligger initialt på sökanden.14
Endast det faktum att ett land har förbjudit människohandel leder inte till att
man kan bedöma att alla människohandelsoffer kan begagna sig av myndig-
heternas skydd. Lagens implementering, landets infrastruktur för stöd och
skydd och sökandes egna möjligheter att begagna sig av skyddet ska tas i
beaktande. Särskild hänsyn ska tas till myndigheternas tidigare insatser för
12
För vidare vägledning i frågor som rör förföljelse pga. kön se SR 26/2017 Rättsligt
ställningstagande angående utredning och bedömning av förföljelse på grund av kön
avseende kvinnor.
13
14
Se visare SR 17/2017 Rättsligt ställningstagande angående vad som utgör ett godtagbart
myndighetsskydd och förutsättningar för avvisning med omedelbar verkställighet med
hänvisning till befintligt myndighetsskydd.
Sida 6 av 7
att skydda sökanden och sökandens situation vid ett återvändande.

Bedömningen av myndighetsskyddet ska vara framåtsyftande.
Möjligheter till ett inre flyktalternativ kan finnas för offer för människo-
handel. Bedömningen beror dock på omständigheterna i det enskilda fallet.
Många offer för människohandel saknar socialt skyddsnät i hemlandet eller
riskerar att stängas ute från det på grund av skam och stigmatisering. I
många fall kan även andra omständigheter lägga hinder i vägen, till exempel
språkliga, etniska eller kulturella skillnader inom landet. Om ett inre flykt-
alternativ ska anses vara möjligt måste det vara relevant, d.v.s. den enskilde
måste ha både ett effektivt skydd mot förföljelse och det ska vara rimligt
d.v.s. med en realistisk möjlighet till försörjning och förutsättningar att leva
på ett sätt som inte innebär lidande eller umbäranden. Det ska också vara
möjligt att ta sig dit på ett säkert sätt. I de fall det rör sig om internationellt
organiserad människohandel bör noggranna överväganden göras innan den
sökande hänvisas till interna flyktalternativ.
Om det inte gjorts sannolikt att den sökande är flykting eller alternativt
skyddsbehövande ska en prövning av synnerligen eller särskilt ömmande
omständigheter göras.15 Här bör särskilt det trauma och den ohälsa som
många offer för människohandel lider av behandlas. Eventuell social
utstötning eller andra svårigheter vid ett återvändande till hemlandet ska
också beaktas. För prövningen av synnerligen eller särskilt ömmande
omständigheter hänvisas till handbok i migrationsärenden, avsnittet
Synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter.
Re-trafficking
Prövningen av re-trafficking är inte en prövning av sannolikheten att
tidigare gärningspersoner ska kontakta sökanden igen, utan en utredning av
den sökandes sårbarhet för att återigen bli offer för människohandel.
Kvinnor, barn och unga vuxna löper högre risk att utsättas för re-trafficking
än män. Den största risken föreligger omedelbart efter att man lämnat
exploateringen. Vanligtvis sker re-trafficking inom två år från det att offret
lämnat gärningspersonerna. Människohandelsoffer som återvänder till
hemlandet är särskilt utsatta för det fall situationen i hemlandet präglas av
ekonomiska och/eller sociala svårigheter. Svårigheter att återintegrera sig i
hemlandet till följd av trauma, diskriminering och skam kan öka risken för
re-trafficking. Diskriminering är särskilt vanligt vid sexuell exploatering.
Unga personer löper högst risk att utsättas för brottet igen, särskilt om
svårigheterna som föranlett att man lämnat hemlandet kvarstår vid
återvändandet.
Den främsta riskfaktorn för re-trafficking är när återvändandet sker genom

tvång utan att adekvat stöd, till exempel via återvändandeprogrammet, har
etablerats i hemlandet.
15
Sida 7 av 7
Särskilt om så kallad tvångsrekrytering

Rekrytering till krigstjänst och/eller andra beväpnade grupper16 mot den
sökandes vilja är ett vanligt förekommande asylskäl. I Migrationsverkets
landinformation och övriga stöddokument benämns förfarandet vanligtvis
som tvångsrekrytering. Vid bedömningen av dessa ärenden är det viktigt att
tänka på att rekrytering av barn till beväpnade grupper är människohandel
oaktat om något otillbörligt medel använts. Det innebär att en minderårig
sökande ska betraktas som ett offer för människohandel om någon haft ett
syfte att exploatera hen för krigstjänst och har vidtagit en handelsåtgärd för
att genomföra brottet. Huruvida barnen samtyckt till rekryteringen eller inte
saknar betydelse. Observera att även statligt sanktionerad rekrytering av
barn kan vara människohandel.
Även när det gäller tvångsrekrytering av vuxna kan det i vissa fall röra sig
om människohandel. Om en vuxen sökande anför att hen rekryterats till en
beväpnad grupp ska en prövning av de andra rekvisiten i människohandels-
bestämmelsen göras. För bedömningen av statligt sanktionerad rekrytering
av vuxna hänvisas till aktuell landinformation.17
16
Såväl paramilitära grupper som andra beväpnade grupper avses.
17
US Department of State publicerar årligen landspecifika rapporter om människohandel. I
de rapporterna kan man läsa mer om bedömningen av statligt sanktionerad rekrytering m.m.
Migrationsverket Handbok för migrationsärenden Barn i asylprocessen Skapad 2010-11-19
Allmänt om barn Uppdaterad
2013-11-01
Allmänt om barn
Allmänt om barn ............................................................................................ 1
Definition barn ........................................................................................... 1
Barn enligt utlänningslagen .................................................................... 1
Barns rättshandlingsförmåga .................................................................. 1
Ansökan om uppehållstillstånd ............................................................... 1
God man ..................................................................................................... 2
Bestämmelser om god man för ensamkommande barn .......................... 2
Ansökan om god man ............................................................................. 3
Krav på god man ..................................................................................... 4
Rutiner för ansökan om god man............................................................ 4
Förordnande av offentligt biträde............................................................... 5
Förhållandet mellan god man och offentligt biträde............................... 5
Barnets bästa .............................................................................................. 5
Barn som far illa ......................................................................................... 6
Rutiner för anmälan till socialtjänsten .................................................... 6
Kontroll- och tvångsåtgärder avseende barn .............................................. 6
Definition barn
Barn enligt utlänningslagen
Med barn avses i utlänningslagen 1 kap 2 § en person som är under 18 år.
För att en rättshandling ska vara giltig krävs att den företagits av en person
som har rättshandlingsförmåga. Barn saknar rättshandlingsförmåga men har
efter 16 års ålder en begränsad rättshandlingsförmåga. T ex kan ett barn som
fyllt 16 år själv ingå avtal om arbete och ta hand om sin inkomst men före
16 års ålder endast med godkännande av vårdnadshavare, se 6 kap. 12 §
Föräldrabalken. Barnet kan själv säga upp avtalet och ingå ett nytt avtal om
liknade arbete. Barnet kan däremot inte själv ansöka om uppehållstillstånd,
se18 kap 4 § utlänningslagen.
Ansökan om uppehållstillstånd
Ett utländskt barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare eller
motsvarande har i och med lagen om god man tillsammans med
bestämmelserna i 18 kap. 4 § utlänningslagen inte behörigheten att själv
föra sin talan i ärenden om uppehållstillstånd, pass m.m.
När ett ensamkommande barn vill ansöka om asyl/uppehållstillstånd vid en
av våra enheter registrerar vi ett uppehålls- och arbetstillståndsärende men
avvaktar med att påbörja handläggningen till dess att frågan om
behörigheten är löst. Vi kan således inte hindra barnet från att ansöka om
uppehållstillstånd men bristen på behörighet måste repareras för att vi ska
kunna pröva ansökan. Om god man inte är förordnad ska därför ställning tas
till om offentligt biträde omgående ska förordnas. En god man eller ett
offentligt biträde är skyldig att ansöka om uppehållstillstånd för barnet, om
det inte är uppenbart obehövligt enligt 18 kap enligt 18 kap 4 §.
Ensamkommande barn som anländer till Sverige anses normalt alltid var i
behov av uppehållstillstånd. Det kan finnas situationer där ett
ansökningsförfarande framstår som uppenbart obehövligt. I propositionen
(prop. 2004/05:136 s. 58) nämns det som exempel det fall att det redan efter
ett par dagar kommer fram att barnet inom kort ska resa till ett annat land.
Till innehåll
God man
Bestämmelser om god man för ensamkommande barn
Bestämmelser om god man för ensamkommande barn finns i lagen
om god man för ensamkommande barn (2005:429). Den särskilda lagen ger
god man utökade befogenheter, jämfört med de befogenheter som
föräldrabalken ger god man, för att på så vis stärka skyddet för de utländska
barn som kommer ensamma hit eller blir ensamma här under den första
tiden i Sverige.
Lagen innebär att en god man i juridisk hänseende ska betraktas som en
förälder (eller annan vårdnadshavare) med samma befogenheter att verka
och besluta kring barnet som en sådan har. Den gode mannen träder således
istället för både förmyndare och vårdnadshavare för barnet. Undantaget är
att en god man inte har det faktiska ansvaret för den dagliga omvårdnaden,
om han/hon inte samtidigt är familjehemsförälder, och inte heller något
försörjningsansvar. God man ska dock bl. a fatta beslut kring om barnet ska
ansöka om uppehållstillstånd och är ställföreträdare för barnet i asylärendet.
God man ges också en möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på
frågan om barnets boende. God man kan, i barnets intresse, förbjuda barnet
att lämna en viss plats, till exempel ett familjehem. Om barnet avviker och
sedan återfinns hos någon annan kan god man begära att länsrätten flyttar
över barnet till den gode mannen eller till annat ställe som den gode mannen
anser bäst för barnet. I övrigt ska den gode mannen ha regelbundna
kontakter med barnet och andra personer och myndigheter kring barnet.
God man ska fungera som ett nav och se till att allt kring barnet fungerar.
God man ska ha ansvar för barnets personliga förhållanden och sköta
barnets angelägenheter, enligt 2 § i lagen om god man.
Ytterst består uppdraget som god man i att se till att barnet får en trygg
tillvaro i Sverige. Eftersom den gode mannen inte har ansvar för den
faktiska vårdnaden av barnet ska han/hon alltså inte laga mat, skjutsa till
skolan etc. En god man har heller inget försörjningsansvar. Däremot ska en
god man ha regelbunden kontakt med barnet, det hem där barnet vistas, det
offentliga biträdet och barnets skola för att försäkra sig om att barnet har det
bra och dess rättigheter tillvaratas. Det är den gode mannens ansvar att se
till att alla kontakterna tas.
Till innehåll
Ansökan om god man

Ansökan om god man får göras av Migrationsverket och socialnämnden i
den kommun där barnet vistas. Det är Överförmyndaren eller
Överförmyndarnämnden i kommunen där barnet bor som beslutar om att
förordna om god man. Överförmyndaren får också självmant ta upp frågan
enligt 3 § i lagen om god man.
Propositionen uttalar klart att alla barn som kommer till Sverige omfattas av
lagen om rätt till god man oavsett anledningen till att de har ansökt om
uppehållstillstånd. Barn inom besöks- och bosättningsprocessen omfattas
alltså av lagen i samma utsträckning som asylsökande barn.
Dessutom omfattar lagen barn som har kommit till Sverige med en
vårdnadshavare, men som av någon orsak blivit ensamma under vistelsen
här (till exempel om föräldrarna övergivit dem).
God man ska förordnas så snart det är möjligt enligt 3 §. Lagstiftaren har
valt att inte ta in någon tidsfrist i lagen, men understryker i propositionen att
dessa ärenden ska handläggas skyndsamt.
Huvudregeln är att ett ensamkommande barn eller ett barn som blivit ensamt
här alltid har behov av att få en vuxen företrädare förordnad för sig.
Barnet anses som ensamkommande om det vid ankomsten till Sverige är

skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får
anses ha trätt i föräldrarnas ställe, enligt 2 § 1 st.
God man ska också förordnas om barnets föräldrar eller en annan vuxen
person, som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, efter barnets ankomst till
Sverige men innan barnet har fått uppehållstillstånd här på grund av dödsfall
eller sjukdom eller av någon annan orsak upphör att kunna utöva
förmynderskapet eller vårdnaden enligt 2 § 1 st.
Om överförmyndaren beslutar att det inte finns behov av en god man, ska
verket ta kontakt med överförmyndaren och begära besked om vem som
överförmyndaren anser är barnets legala ställföreträdare. Överförmyndarens
besked om detta ska noga dokumenteras, liksom andra åtgärder kring
ansökan om god man.
Vid tveksamhet om barnet omfattas av lagen ska Migrationsverket alltid

ansöka om god man.
Om barnet beviljas uppehållstillstånd skall socialnämnden i den kommun
där barnet vistas som huvudregel väcka talan om eller anmäla behov av
särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken. enligt 10 §
Godmanskapet upphör enligt 5 § om en sådan vårdnadshavare utses.
Till innehåll
Krav på god man

I fråga om vem som överförmyndaren kan utse till god man regleras i 11
kap. 12 och 13 §§ föräldrabalken (1949:381). Här sägs att ”till god man eller
förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller
kvinna”. Propositionen säger vidare att en god man ska vara lämpad för
arbete med barn som befinner sig i en utsatt situation, ha god kunskap om
det svenska samhället och ha förmåga att aktivt kunna ta tillvara barnets
intressen i förhållande till myndigheter och andra.
Om Migrationsverket får in uppgifter om att den gode mannen inte sköter

sitt uppdrag bör verket göra en tjänsteanteckning om dessa förhållanden och
anmäla dessa till överförmyndaren.
Rutiner för ansökan om god man

Så snart verket har gjort bedömningen att den sökande är ett barn som har
anlänt till Sverige utan sina vårdnadshavare ska verket omgående ansöka
om en god man.
Migrationsverket ska ansöka om god man i samband med att ansökan om

asyl/uppehållstillstånd lämnas in till verket. Respektive enhet ansvarar för
att se till att det finns goda rutiner för förfarandet och att det finns en
fungerande samverkan med andra berörda aktörer lokalt. Ansökan görs på
särskild mall.
I t ex följande situationer kan det vara obehövligt för överförmyndaren att

förordna om god man:
- Om ett barn ”inom kortare tid kommer att fylla 18 år och inte i övrigt är i
behov av någon som kan träda i hans eller hennes förmyndares och
vårdnadshavares ställe” kan det anses uppenbart obehövligt att förordna en
god man.
- Om ett barn kommit till Sverige i sällskap med en vuxen som ansvarar för
barnet ska god man normalt inte förordnas för dessa barn.
Två situationer beskrivs i propositionen.

1) Barnet anländer till Sverige med en förälder som i hemlandet inte har
ställning av vårdnadshavare.
2) Barnet anländer till Sverige med en vuxen som får anses ha trätt i
föräldrarnas ställe genom att den vuxne på grund av lag eller sedvänja i
hemlandet har en ställning som vårdnadshavare.
Observera dock att Migrationsverket även i dessa och andra liknande fall
ska ansöka om god man hos överförmyndaren. Att vi ansöker om god man
i sådana här situationer medför dock inte att vi ska sluta utreda om den
vuxne som medföljer verkligen trätt i föräldrarnas ställe. Vi måste fortsätta
utreda dessa förhållanden, som är viktiga utifrån den internationella
privaträttens perspektiv och vi ska meddela överförmyndaren, i samband
med att ansökan om god man ges in, att utredningen fortsätter.
Informationen kan lämpligen lämnas i ett telefonsamtal.
Eftersom det är överförmyndaren som beslutar om huruvida det finns behov
av god man ska verket ta kontakt med överförmyndaren om
överförmyndaren beslutar att det inte finns behov av god man och begära
besked om vem som är barnets ställföreträdare. Överförmyndarens besked
om detta ska noga dokumenteras, liksom givetvis andra åtgärder kring
ansökan om god man.
Förordnande av offentligt biträde

Finns ingen god man ännu förordnad för ett barn utan vårdnadshavare bör
omgående ställning tas till om att förordna ett offentligt biträde enligt 18
kap 1 § utlänningslagen. Biträdet blir då också automatiskt ställföreträdare
för barnet i uppehållstillståndsärendet.
Till innehåll
Förhållandet mellan god man och offentligt biträde

Enligt 18 kap 3 § utlänningslagen är den som är förordnad som offentligt
biträde för ett barn som saknar vårdnadshavare här i landet utan särskilt
förordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet
avser. Detta gäller dock inte om det finns en god man för barnet enligt lagen
om god man för ensamkommande barn. Observera att det offentliga biträdet
bara kan vara ställföreträdare för barnet i ärendet om uppehållstillstånd och
således inte har rätt enligt detta lagrum att företräda barnet i andra
angelägenheter t ex om bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande
m fl. (1994:137).
Det är bara om det inte finns en god man förordnad som det offentliga
biträdet utan särskilt förordnande är barnets ställföreträdare på det sätt som
beskrivs ovan. Om det finns en god man måste han/hon utfärda en fullmakt
till biträdet för att biträdet ska kunna vidta åtgärder som ombud. God man
kan företräda barnet i alla angelägenheter och alltså också i ett
utlänningsärende.
Barnets bästa
I 1 kap 10 § utlänningslagen anges att ”I fall som rör ett barn skall särskilt
beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i
övrigt kräver”. Bestämmelsen kommer från artikel 3 i FN:s barnkonvention
och är en artikel som berör alla andra artiklar i konventionen. Det är en s k
portalbestämmelse som också har bäring på andra bestämmelser i
utlänningslagen. Barnets bästa är dock ingen uppehållstillståndsgrund i sig.
För att kunna beakta barnets bästa måste en individuell bedömning göras
utifrån barnets ålder, kön, särskilda situation här och i hemlandet, barnets
nätverk här och i hemlandet, barnets rätt till liv, utveckling, hälsa,
omvårdnad, utbildning m fl. rättigheter. När det gäller barnets mänskliga
rättigheter kan barnkonventionen vara till hjälp för tolkningen av eventuella
rättighetskränkningar. En avvägning måste göras mellan barnets bästa och
de ramar för uppehållstillstånd som finns. Ett sätt att belysa barnets bästa
inför beslut är att göra en barnkonsekvensanalys. Se vidare nedan under
Beslut om barnkonsekvensanalyser.
Till innehåll
Barn som far illa

Enligt Socialtjänstlagen (2001:453) 14 kap 1 § har bl. a myndigheter vars
verksamhet berör barn en skyldighet att genast anmäla till socialtjänsten om
de i sin verksamhet får kännedom om något som innebär att socialtjänsten
behöver ingripa till barnets skydd. Det betyder att Migrationsverket genast
ska göra en anmälan till den socialtjänst där barnet befinner sig om att
barnet misstänks fara illa. Ett barn som kommer ensam till Sverige eller blir
övergiven här kan vara i behov av ingripande av socialtjänsten för sitt skydd
utöver de uppgifter som kommunen har vad gäller asylsökande barns
boende och omvårdnad. Det kan t ex vara fråga om barn som kommer med
vuxna som uppger sig vara vårdnadshavare men där det finns tveksamheter
om vårdnadsskapet. Det kan också finnas indikationer på att barnet är utsatt
för trafficking, se rutiner om detta i kap 36 i utlänningshandboken. Det kan
vidare vara fråga om barn i familj som far illa eller av annan anledning
behöver socialnämndens skydd t ex vid risk för hedersrelaterat våld. Det kan
också vara barn som visar uppgivenhetssymptom.
Rutiner för anmälan till socialtjänsten

Respektive enhet ansvarar för att se till att rutinerna för anmälan följs, se
Mottagningsområdets del i handboken om anmälan till Socialtjänsten och att
det finns en fungerande samverkan med andra berörda aktörer lokalt.
Anmälan görs på särskild mall.
Kontroll- och tvångsåtgärder avseende barn

När det gäller kontroll och tvångsåtgärder av barn gäller särskilda
bestämmelser i 9 kap. 8 § Utlänningslagen. Foto får tas på alla asylsökande
barn men fingeravtryck får bara tas på asylsökande barn som fyllt 14 år.
Om förvar av barn, se 10 kap. 2 §. Barn får bara tas i förvar vid om det är
sannolikt att barnet kommer avvisas med omedelbar verkställighet eller om
det är fråga om att förbereda eller genomföra ett beslut sådant beslut. Därtill
krävs att det finns en uppenbar risk att barnet annars håller sig undan och att
det inte räcker med ett uppsiktsbeslut.
Barn får också tas i förvar vid verkställighet av ”långa” av- eller
utvisningsbeslut enligt 8 kap. 7 eller 8 § om det finns en uppenbar risk för
undanhållande och det då äventyras att fördröja en verkställighet som inte
bör fördröjas. För detta krävs dock att ett tidigare verkställighetsförsök inte
har varit tillräckligt med ett uppsiktsbeslut.
Enligt 10 kap. 3 § får barnet inte skiljas från båda vårdnadshavarna genom
förvarsbeslutet.
Ett ensamkommande barn får bara tas i förvar om det finns synnerliga skäl.
Det anges i betänkandet 1992/93 SfU3 s. 20 att det måste finnas en yttersta
möjlighet att verkställa den som inte har rätt att stanna i Sverige även
beträffande ett ensamkommande barn. Det kan då röra sig om t ex att
skydda barnet från att hämtas upp eller gömmas av någon med andra
avsikter än att se till barnets bästa.
Observera också att ett offentligt biträde alltid ska förordans för ett
ensamkommande barn som tagit i förvar enligt 10 kap. 2 §.
Till innehåll
Migrationsverket Utlänningshandboken 37.2 Barn i asylprocessen- Skapad 2006-03-13
Utredning Uppdaterad
2010-11-19
37.2 Utredning
Innehåll
Inledning .................................................................................................... 1
Rättsregler och andra utgångspunkter ........................................................ 2
Syftet med att utreda ett barn ..................................................................... 3
Barns vårdnadshavare ................................................................................ 4
Sekretess gentemot barns vårdnadshavare ................................................. 5
Från vilken ålder barn kan utredas ............................................................. 6
När det kan vara olämpligt att utreda ett barn ............................................ 6
Val av utredare ........................................................................................... 7
Val av tolk .................................................................................................. 7
Rutiner - utredning av barn i familj............................................................ 7
Barnfokuserat föräldrasamtal ................................................................. 7
Höra barnet så tidigt som möjligt i processen ........................................ 8
Frågor som i normalfallet bör undvikas ................................................. 8
Dokumentera utredningen ...................................................................... 8
Övrig dokumentation ............................................................................. 8
Om ett barn inte hörs .............................................................................. 8
Offentligt biträde/ombud ........................................................................ 8
Rutiner - utredning av ensamkommande barn ........................................... 9
Allmänt om samtalet .............................................................................. 9
Höra barnet så tidigt som möjligt i processen ........................................ 9
Frågor vid ansökan om asyl ................................................................... 9
Intervjuguiden ...................................................................................... 10
Dokumentera utredningen .................................................................... 10
Övrig dokumentation ........................................................................... 10
Offentligt biträde/ombud ...................................................................... 10
Särskilda anvisningar för hanteringen av ärenden som avser barn med
uppgivenhetssymptom och andra vård och behandlingsbehov ................ 10
Bakgrund .............................................................................................. 10
Prioritering av ärenden ......................................................................... 10
Utredning om barnet ............................................................................ 11
Inledning
I regleringsbrev under flera år har verket fått ett flertal uppdrag som rör
asylsökande barn. Bland annat ska vi redovisa vilka åtgärder som vidtagits
för att höja kompetensen i utredningar rörande barn och vilka åtgärder som
vidtagits för att säkerställa att barn kommer till tals och att barnets utsaga
och situation redovisas i ärendet. I regleringsbrevet betonas att barns egna
asylskäl alltid skall utredas och bedömas samt redovisas i besluten. I
regleringsbreven framgår också att verket ska redovisa hur arbetet med
barnkonsekvensanalyser fortskrider inför beslut som rör barn. I instruktion
för verkets och i verkets verksamhetsplan framgår också att vi ska arbeta
med barnkonsekvensanalyser när barn berörs. För att kunna göra en
barnkonsekvensanalys inför ett beslut som rör ett barn måste vi ha ett
underlag. I detta underlag ingår bl. a barnets utsaga och andra uppgifter om
barnets situation, se vidare om barnkonsekvensanalyser under kap 37.4
Bedömning av barns asylskäl. Om barnets egna asylskäl och situation utreds
på ett systematiskt sätt kan vi också beakta barnets bästa i bedömningen i
ärendet.
Det är viktigt att den personal som har till uppgift att utreda asylsökande
barns grunder för uppehållstillstånd har en förståelse för att en utredning
med ett barn på olika sätt kan skilja sig från en utredning med en vuxen.
Det är viktigt att erinra sig att, som framhålls i barnkonventionens
inledning, barn ”på grund av sin psykiska och fysiska omognad behöver
särskilt skydd och särskild omvårdnad”. Vi måste bemöda oss om att möta
det enskilda barnet på barnets villkor. Vår personal måste ha så goda
förutsättningar som möjligt för att på bästa möjliga sätt tala med barn som
söker asyl för att på så sätt få så mycket information som möjligt av barnet,
information som har betydelse för barnets rätt till uppehållstillstånd.
Under 2003 utvecklade därför Migrationsverket – inom ramen för ett

projekt delfinansierat av den Europeiska flyktingfonden och i samarbete
med Linköpings universitet och Barnombudsmannen – en metodik för att
samtala med barn. Metodiken finns beskriven i dokumenten ”Intervjuguide”
och ”Migrationsverkets utredningssamtal med barn – Slutrapport från ett
utbildningsprojekt delfinansierat av Europeiska flyktingfonden ”, som hittas
på verkets intranät: Organisation/Övergripande
frågor/Temagrupper/Barn/Utbildningsmaterial respektive Rapporter.
Intervjuguiden ska användas som stöd i alla samtal som rör utredningar med
och om barn. En VCI om att intervjuguiden ska användas inom
asylprövning är under bearbetning.
Till Innehåll

Vi ska betrakta varje barn som en individ. Detta är inte minst viktigt att ha i
åtanke när vi har att göra med barn som kommer till Sverige med sin familj,
och som kan löpa en risk att komma i skymundan av sina föräldrar. Med
detta synsätt behåller vi hela tiden barnperspektivet.
Vår utgångspunkt ska vara att varje asylsökande barn, oavsett ålder, vid
något tillfälle under processen ska beredas tillfälle att få komma till tals i en
muntlig utredning. Det kan dock finnas situationer då det är olämpligt att
höra ett barn (se vidare nedan).
Utredningens omfattning måste också varieras med hänsyn till barnens

ålder, mognad och fysiska och psykiska hälsa.
I utlänningslagen (2005:716) anges i 1 kap. 11§: ”När frågor om tillstånd
enligt denna lag skall bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet
skall, om det inte är olämpligt, barnet höras. Den hänsyn skall tas till det
barnet har sagt som barnets ålder och mognad motiverar.”
Paragrafen har utformats med utgångspunkt i bestämmelsen i artikel 12 i

barnkonventionen. Artikel 12 innebär att barn som är i stånd att bilda egna
åsikter ska ha rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet.
Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och
mognad.
Enligt barnkonventionen (artikel 12, andra stycket) överlämnas det till

staten att avgöra om barnet ska höras direkt eller genom företrädare eller
ett lämpligt organ, och det ska ske på ett sätt som är förenligt med den
nationella lagstiftningens procedurregler.
Första gången bestämmelsen togs in i den gamla utlänningslagen

(1989:529) var 1997. Bestämmelsen löd då:
”Vid bedömningen av frågor om tillstånd enligt denna lag skall det, om det
inte är olämpligt, klarläggas vad barn som berörs av ett beslut i ärendet har
att anföra och det skall tas den hänsyn till det anförda som barnets ålder och
mognad motiverar.”(11 kap. 1 a §)
I propositionen till den nya utlänningslagen (prop. 2004/05) anges att i och
med att bestämmelsen flyttats till inledningen i den nya lagen understryks
ytterligare vikten av att artikel 12 i barnkonventionen följs. Uttrycket
”höras” i den nya lagen (jämfört med att det i den gamla lagen sägs att det
ska ”klarläggas” vad barn har att anföra) korresponderar med uttryckssättet i
artikel 12 i barnkonventionen och med 6 kap. 19 § föräldrabalken
(1949:381) som rör utredning om vårdnad, boende och umgänge.
Till Innehåll
Syftet med att utreda ett barn

Att bli hörd i ärendet ska ses som en rättighet för barnet, inte en skyldighet.
Barnet får aldrig pressas till att lämna en uppgift eller uttrycka en åsikt.
Barnets rätt att bli hörd skall syfta till att förtydliga barnets situation och
grunder för uppehållstillstånd såväl vad gäller skyddsbehov som andra
omständigheter som kan belysa frågan om andra skäl för uppehållstillstånd
(SOU 1996:115 ”Barnkonventionen och utlänningslagen”, delbetänkande av
Barnkommittén, sid. 65 och proposition 1996/97:25 ”Svensk
migrationspolitik i globalt perspektiv”, sid. 262-263). På detta sätt skapar vi
förutsättningar för att få fram ett underlag för en helhetsbedömning av
barnets bästa. Genom utredningen får barnet också en möjlighet att känna
sig delaktig och bli tagen på allvar.
Om ett barn uppger att det inte vill genomgå en utredning ska denna åsikt
respekteras.
Syftet med att utreda ett barn får aldrig vara att försöka få fram information
som strider mot vad barnets föräldrar uppgivit.
Det är viktigt att vi i varje ärende som rör en barnfamilj genomför ett
barnfokuserat föräldrasamtal. Vid detta samtal med barnets föräldrar skall
vi utreda asylskälen och de synnerligen ömmande skälen vari ingår barnets
fysiska och psykiska hälsotillstånd såväl före som efter inresan i Sverige,
barnets situation i Sverige och barnets situation i hemlandet såväl före
inresan som vid ett eventuellt återvändande. Vid detta tillfälle ges också
möjlighet att samtala med föräldrarna om deras inställning till att barnet
hörs av oss och vi får då goda möjligheter att göra oss en bild av om det är
lämpligt att vi hör barnet.
Inom ramen för det barnfokuserade föräldrasamtalet ska vi dessutom

informera föräldrarna om att syftet med att höra deras barn är att förtydliga
barnets situation, inte att söka få fram uppgifter från barnet som strider mot
de uppgifter som föräldrarna har lämnat. Med denna information som grund
hörs av oss.
För mer information om barnfokuserade föräldrasamtal, se ”Särskilt att

tänka på vid utredning av barn i familj” nedan.
Till Innehåll
Barnkonventionen betonar föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar
för barns bästa och också det lagliga ansvaret, se artikel 18 respektive 5.
Vad gäller de barn som anländer till Sverige och ansöker om asyl med sina
föräldrar är det viktigt att vi respekterar föräldraansvaret. Vi måste också
vara lyhörda för föräldrarnas önskemål. Huruvida föräldrarna ska vara
närvarande när ett barn hörs får avgöras från fall till fall 7 (prop.1996/97:25
s. 263). Överväganden och omständigheter kring detta ska dokumenteras i
ärendet.
Att det förordnade biträdet ska vara med när ett barn hörs är givet (prop.
1996/97:25 s. 263). Likaså bör god man vara med för ett barn utan
vårdnadshavare om en sådan finns förordnad.
Om föräldrarna har en tveksam eller negativ inställning till att barnet hörs
av verket, är det lämpligt att vi samtalar med föräldrarna om orsakerna till
deras inställning. Vi ska framhålla syftet med att låta barnet komma till tals
– att i möjligaste mån förtydliga barnets egna skäl för uppehållstillstånd och
inte att söka få fram uppgifter från barnet som strider mot de som
föräldrarna har lämnat – och att det är normalt tillvägagångssätt i vårt arbete
att erbjuda barnet en muntlig utredning. Samtalet med föräldrarna kring
detta ska dokumenteras i ärendet.
Till Innehåll
De lagrum som reglerar situationen när sekretess i förhållande till ett barns
vårdnadshavare eventuellt kan föreligga är 12 kap. 3 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) 12 kap. 3 §:
”Sekretess till skydd för en enskild gäller, om den enskilde är underårig,

även i förhållande till dennes vårdnadshavare. Sekretessen gäller dock inte i
förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning denne enligt 6 kap. 11 §
föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den
underåriges personliga angelägenheter, såvida inte
1. det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs
för vårdnadshavaren, eller
2. det annars anges i denna lag.
Om sekretess inte gäller i förhållande till vårdnadshavaren förfogar denne
enligt 2 § ensam eller, beroende på den underåriges ålder och mognad,
tillsammans med den underårige över sekretessen till skydd för den
underårige.”
Detta lagrum ger alltså vissa möjligheter att inte röja uppgifter för ett barns
vårdnadshavare. 10 kap. 3 § första stycket innehåller emellertid regler om
partsinsyn som är sekretessbrytande:
”Sekretess hindrar inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett
mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av
sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling
eller annat material i målet eller ärendet. En sådan handling eller ett sådant
material får dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn
till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd
uppgift i materialet inte röjs. I sådana fall ska myndigheten på annat sätt
lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det
behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan
allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.”
En förälder eller annan vårdnadshavare är barnets ställföreträdare i ärendet

om uppehållstillstånd och som sådan part i det ärendet som rör barnet.
Om den situationen uppstår att ett barn vill lämna uppgifter till någon
anställd inom verket under förutsättning att vad han/hon berättar inte förs
vidare till föräldrarna eller annan vårdnadshavare, har verkets personal
således normalt inte någon tystnadsplikt i förhållande till föräldrarna.
I en dylik situation bör verket förordna ett separat offentligt biträde för
barnet, och i samband med förordnandet uppmärksamma biträdet på att
problematiken föreligger. Det offentliga biträdet har därefter att hantera
frågan i förhållande till barnet och föräldrarna och deras offentliga biträde.
Vi måste också, om en sådan situation föreligger, göra en anmälan till
socialtjänsten (för rutiner om hur vi gör detta, se kapitel 33.8.). I en situation
som den som beskrivs ovan måste sådana missförhållanden anses föreligga
att barnet får anses vara i behov av socialnämndens skydd.
Till Innehåll
Från vilken ålder barn kan utredas

Av såväl barnkonventionen som utlänningslagen framgår att ett barns
åsikter och vad ett barn har givit uttryck för ska tillmätas betydelse i
förhållande till dess ålder och mognad.
Barnkommittén uttalade i sitt betänkande att det inte var lämpligt att i lag
ange hur gammalt ett barn bör vara för att det ska anses vara meningsfullt
att höra barnet. Även yngre barn kan höras. Det bör, enligt Barnkommittén,
ankomma på utredaren att i varje enskilt fall göra den bedömningen (SOU
1996:115 sid. 164).
Någon ”generell gräns” (om än informell) att vi inte hör barn som är under
exempelvis tolv år finns alltså inte. Emellertid kan det i ett enskilt ärende
anses olämpligt att höra ett litet barn. En bedömning måste alltså göras i
varje enskilt fall. Psykologiska studier har visat att även yngre barn kan
återge vad som hänt dem om de intervjuas på ett lämpligt sätt och att de kan
förstås som kompetenta berättare från ungefär fyra års ålder (Cederborg:
”Migrationsverkets utredningssamtal med barn – Slutrapport från ett
utbildningsprojekt delfinansierat av Europeiska flyktingfonden”, 2004, sid
6).
Även om barnet är nyfött eller så litet att det ännu inte kan tala bör ett
barnfokuserat föräldrasamtal hållas om barnet har asylskäl eller synnerligen
ömmande skäl som ska föras fram och prövas. Migrationsöverdomstolen
och Migrationsdomstolar har i ett antal fall såsom i UM 3207-07
(Migrationsöverdomstolen), UM 6183-06 (Länsrätten i Stockholms län) och
UM 1322-07 (Länsrätten i Skåne län) återförvisat mål beträffande nyfödda
barn som inte utretts eller vars åberopade skäl inte prövats av
Migrationsverket.
Till Innehåll
När det kan vara olämpligt att utreda ett barn

I kommentaren till 1989 års utlänningslag anges att det kan vara olämpligt
att höra ett barn om det rör sig om ett litet barn eller om barnets psykiska
hälsa talar emot att barnet hörs (Wikrén och Sandesjö: ”Utlänningslagen”,
nionde upplagan, 2010, sid. 85.)
Givetvis kan det finnas fler orsaker till att det kan vara olämpligt att i ett
individuellt fall höra ett barn.
Vi måste vid en bedömning i varje enskilt fall vara lyhörda för vad barnets
föräldrar (eller företrädare, om det rör sig om ett ensamkommande barn)
anser om det lämpliga i att barnet hörs. Det är inte säkert att det alltid är till
barnets bästa att höras i asylutredningen.
Det förekommer att ett barn i samband med en utredning med

Migrationsverket lämnar uppgifter som strider mot de uppgifter barnets
föräldrar har lämnat och som kan få mer eller mindre betydande
konsekvenser för vår hantering och bedömning av familjens ärende. Om
föräldrarnas berättelse är oriktig kan det bli en alltför svår situation för
barnet. Barnet kan hamna i en utsatt situation när de uppgifter som barnet
lämnar i väsentliga avseenden skiljer sig från föräldrarnas. Oavsett om
barnets berättelse fått någon betydelse för en negativ utgång av ansökan,
kan inte minst barnet själv tro att det förhåller sig så. Det är därför av
synnerlig vikt att barnet inte pressas så att det kommer i en lojalitetskonflikt
gentemot den ena eller båda föräldrarna (SOU 1996:115 sid. 65 och prop.
96/97:25 sid. 262-263). Självfallet kan dock vad barnet anför påverka även
asylutredningen vad gäller föräldrarna och familjen som helhet (ibid SOU
samt prop. 96/97:25 263). I en dylik situation måste sunt förnuft råda och
det får förutsättas att handläggare och beslutsfattare rådgör i komplicerade
situationer.
Inom ramen för det barnfokuserade föräldrasamtalet ska vi också informera
föräldrarna om att syftet med att höra deras barn är att förtydliga barnets
situation, inte att söka få fram uppgifter från barnet som strider mot de
uppgifter som föräldrarna har lämnat. Med denna information som grund
hörs av oss. Överväganden och omständigheter kring detta ska
dokumenteras i ärendet.
Till Innehåll
Val av utredare
Det är viktigt att utredaren har rätt kompetens för ärendet. De handläggare
som utreder barn – såväl ensamkommande barn som barn i familj – bör ha
stor utredningserfarenhet och ha genomgått Migrationsprogrammets
utbildningar i ”barns utveckling” och i ”att utreda barn” eller inneha
motsvarande erfarenheter och kunskaper.
Det ska alltid övervägas om manlig eller kvinnlig utredare ska väljas.
För att klarlägga ett barns inställning är det angeläget att största omsorg och
försiktighet iakttas. Sådan omsorg och försiktighet kräver speciell
kompetens och skicklighet, något som i allmänhet inte kan uppnås endast
genom fortbildning eller enstaka föreläsningar (Barnombudsmannen ”En
studie av Migrationsverkets praxis som avser barn”, 2000, sid.21)
Val av tolk
Valet av tolk har stor betydelse för utredningens resultat. Det är viktigt att
skapa former för utredningsarbetet som underlättar för barnet att berätta
om vad han/hon varit med om. I möjligaste mån bör en auktoriserad tolk
användas. Den tolk som används bör också vara känd av oss för att fungera
väl i en utredningssituation med barn.
Till Innehåll
Rutiner - utredning av barn i familj

Barnfokuserat föräldrasamtal
Vid ett barnfokuserat föräldrasamtal (se ovan) får vi tillfälle att samtala med
föräldrarna om barnets egna eventuella asylskäl och andra skäl för
uppehållstillstånd, samt om barnets fysiska och psykiska hälsotillstånd.
Vid detta tillfälle ges vi möjlighet att samtala med föräldrarna om deras
inställning till att barnet hörs av oss. Vi har också goda möjligheter att göra
oss en bild av om det är lämpligt att vi hör barnet. Inom ramen för det
barnfokuserade föräldrasamtalet ska vi också informera föräldrarna om att
syftet med att höra deras barn är att förtydliga barnets situation, inte att söka
få fram uppgifter från barnet som strider mot de uppgifter som föräldrarna
har lämnat. Med denna information som grund kan föräldrarna fatta ett
beslut om de anser att det är lämpligt att deras barn hörs av oss. Är barnet
nyfött eller så litet att det inte kan tala bör ett barnfokuserat föräldrasamtal
enligt ovan hållas.
Höra barnet så tidigt som möjligt i processen

Barnet ska så tidigt som möjligt i processen ges möjlighet att komma till
tals. Blir ärendet ett snabbprocessärende finns annars en risk att det inte
finns tid eller tillfälle att höra barnet.
Frågor som i normalfallet bör undvikas

Eftersom syftet med att höra ett barn är att förtydliga barnets egna skäl för
uppehållstillstånd bör frågor som rör resväg, viseringar, eventuella vistelser
i andra EU-länder etc. undvikas. Dessa frågeställningar är i de flesta fall inte
relevanta för frågan om barnets egna skäl för uppehållstillstånd.
Intervjuguiden
Intervjuguiden ska användas som stöd i alla samtal som rör utredningar med
och om barn, se verkets intranät: Organisation/Övergripande
frågor/Temagrupper/Barn/Utbildningsmaterial.
Till Innehåll
Dokumentera utredningen
Utredningen med barnet ska dokumenteras i ett protokoll.
Övrig dokumentation
Dokumenteras ska också diskussioner/överväganden/omständigheter
kring
- förälders inställning till utredning med barnet
- förälders närvaro vid barnets utredning
- annat av vikt i ärendet.
Om ett barn inte hörs

Orsaker till/överväganden kring att verket inte hör ett barn ska noga
dokumenteras.
När offentligt biträde förordnas eller annat ombud finns i ärendet erinras om
att biträdet vid sidan av föräldrarnas skäl också ska redogöra för barnets skäl
för uppehållstillstånd. Biträdet bör i inlaga ange om barnet hörts självt,
tillsammans med förälder eller genom förälder.
Till Innehåll
Rutiner - utredning av ensamkommande barn
Allmänt om samtalet
Vid utredning med ett ensamkommande barn måste särskilt beaktas att
barnet inte har samma stöd i asylprocessen av sina föräldrar eller andra
personer som vårdar barnet som barn i familj. Ensamma barn är därför mer
sårbara. De har upplevelser från hemlandet men kan också ha upplevt svåra
umbäranden under resan hit. Att barnet har ett tryggt boende och så snart
som möjligt får en god man är därför särskilt viktigt.
För att barnet ska kunna orientera sig och se ett sammanhang i sin situation
är det särskilt viktigt att förklara varför barnet är här just nu vid utredningen
och beskriva asylprocessen på ett sätt som barnet kan förstå och att
informera barnet om de olika roller som olika personer har runt barnet under
asylprocessen, såsom god man, offentligt biträde, tolk, utredaren,
beslutsfattaren och protokollföraren.
Hänsyn måste naturligtvis tas till barnets individuella situation, dess ålder
och utveckling vid utredningen. Därför är det bra med en mer allmän
inledning av samtalet om vad barnet gör om dagarna, hur det trivs och mår,
framtidsdrömmar mm. Av den allmänna inledningen får utredaren en viss
kunskap om barnet som är bra för det fortsatta samtalet.
Ett ensamkommande barn kan behöva mer tid för utredning och
förtroendeskapande och kan behöva utredas fler gånger för att de ska kunna
berätta allt det behöver föra fram.
Höra barnet så tidigt som möjligt i processen

Det är viktigt att barnet hörs så tidigt som möjligt i asylprocessen men
barnet måste ha en företrädare med under utredningen, god man och/eller
offentligt biträde. Vid utredningen av ett ensamkommande barn är det
särskilt viktigt att utredaren har en protokollförare med sig så att utredaren
kan koncentrera sig på samtalet med barnet.
Frågor vid ansökan om asyl

För barn i familj gäller det att inte ställa barnet i ett motsatsförhållande till
sina föräldrar. Därför anges att frågor om resväg mm bör undvikas. När det
gäller ensamkommande barn finns inte dessa hänsyn att ta. Resvägen är
tvärtom viktig att få kunskap om bl. a för att verifiera barnets berättelse och
avgöra om ett annat EU-land är ansvarig för att pröva asylansökan och kan
också ha betydelse för att verifiera barnet uppgifter om sin ålder och
identitet samt sitt behov av skydd.
Är barnet 14 år eller äldre ska fingeravtryck tas. När det gäller

ensamkommande ungdomar är det viktigt att förklara varför vi gör detta för
både den unge och god man och att det är något som alla asylsökande över
14 år måste göra. Om den unge vägrar att ge fingeravtryck kan de åtgärder
vidtas i tillämpliga delar som anges i VCI 1/2010. Beakta här att barn inte
bör tas i förvar av denna anledning och att nedsättning av dagersättning inte
kan ske för barn. Däremot bör förklaras för god man och den unge att
ärendet om asyl då kommer att fördröjas genom att ytterligare utredning
måste vänta i asylärendet samt att bedömningen av asylskälen kan påverkas
av om barnet medvetet inte medverkar till att utredningen i sitt asylärende.
Barnets identitet måste utredas och dokumenteras, se närmare kap 4.1

Identitet och kap 37.2 Åldersbedömning. Barn från 16 år kan har också
möjlighet att undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd (AT-UND), se
vidare 4.2.
Uppgift om släktingar här och i hemlandet, adresser och eventuella

telefonnummer är viktigt att från början dokumentera. Förklara för barnet att
uppgifterna bl. a behövs för att ha vi ska kunna kontakta föräldrarna om
något viktigt händer barnet eller om barnet måste åka hem.
Till Innehåll
Intervjuguiden
Intervjuguiden ska användas vid alla samtal med barn, se ovan.
Dokumentera utredningen
Utredningen ska dokumenteras i en särskild mall.
Övrig dokumentation
I övrigt ska dokumenteras särskilt om det varit olämpligt att höra barnet av
någon anledning eller annat av vikt i ärendet.
Det är viktigt att det offentliga biträde som förordnas har särskild kunskap
och erfarenhet av utsatta barn i asylprocessen.
Till Innehåll
Särskilda anvisningar för hanteringen av ärenden som

avser barn med uppgivenhetssymptom och andra vård och
behandlingsbehov
Bakgrund
Det förekommer att barn i asylärenden uppvisar olika grader av
uppgivenhetssymtom. Det kan t ex börja med att barnet inte längre vill gå i
skolan eller drar sig undan på annat sätt. Det gäller att Migrationsverket i sin
verksamhet är uppmärksam på sådana symtom och har bra samarbete internt
inom verket samt lokalt med skola, vårdgivare och socialtjänst för att stödja
familjen och förebygga att barnets tillstånd försämras.
Prioritering av ärenden
Ärenden som rör barn med allvarliga uppgivenhetssymptom ska prioriteras
och behandlas med förtur. Den tidigare nationella samordnaren Marie
Hessle har i sin rapport
http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/43/98/9b718606.pdf , bilaga 4
redovisat olika funktionsnedsättningar (uppgivenhetssymptom) i en
tvågradig skala. Grad 1 avser symptom av mindre allvarlig art och grad 2
symptom av allvarlig art. Marie Hessles redovisning kan användas som stöd
i bedömningen av vilka ärenden som mest akut måste prioriteras.
Utredning om barnet
Sjukdomsförloppet kan se olika ut men barnets sjukdomstillstånd kan
diagnostiseras enligt gängse diagnoser. För att säkerställa att varje ärende
blir tillräckligt utrett i detta avseende ska vid tveksamhet förtroendeläkare
anlitas. I förtroendeläkarens förordnande måste de frågeställningar som
Migrationsverket vill ha besvarade anges särskilt. Sådana frågor kan t.ex.
vara:
a) Vilken diagnos kan ställas på barnets sjukdomstillstånd och vilken
behandling är nödvändig?
b) Är sjukdomen livshotande om adekvat vård inte kan erhållas?
c) Har barnet möjlighet/förmåga att tillgodogöra sig nödvändig
och tillgänglig medicinsk och/eller barnpsykiatrisk vård i hemlandet?
d) Finns det risk för att barnet kan ta bestående skada i sin psykosociala
utveckling vid ett återvändande till hemlandet?
e) Föreligger det hinder för verkställighet av av/utvisningen?
Vid osäkerhet om huruvida förtroendeläkare ska/bör kontaktas ska kontakt

för vägledning tas med expertgruppen inom verksamhetsområde
asylprövning.
Förutom utredning rörande barnets hälsotillstånd ska också utredning

göras om barnets och familjens situation och upplevelser i Sverige och i
hemlandet samt möjligheterna till vård i hemlandet.
Till Innehåll
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Barn i asylprocessen Skapad 2006-02-28
Åldersbedömning Uppdaterad
2013-11-01
Åldersbedömning
Inledning .................................................................................................... 1
Åldersbedömning utan någon läkarbedömning ......................................... 3
Läkarbedömning ........................................................................................ 3
Bevisvärdering ........................................................................................... 3
Dublinärenden ............................................................................................ 3
Kommunicering ......................................................................................... 4
Beslut om identitet och ändrad ålder .......................................................... 4
Från när gäller ändrad ålder ....................................................................... 4
Inledning
I Asylprocedurdirektivet (Rådets direktiv 2005/85/EG om miniminormer för
medlemsstaternas förfaranden för beviljade eller återkallande av
flyktingstatus), regleras i artikel 17.5 de rättsliga förutsättningarna för en
medlemsstat att använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern
på ensamkommande barn i samband med prövningen av asylansökan.
Bestämmelsen är fakultativ och regeringen ansåg med hänsyn till att
Migrationsverket redan använder sig av läkarundersökningar för
åldersbedömningar som dessutom bygger på frivillighet att en särskild
reglering i svensk rätt inte behövdes förutom om bestämmelser om
information till den sökande. Av 8 kap. 10 f § utlänningsförordningen
(2006:97) framgår att Migrationsverket, i samband med att ett
ensamkommande barn ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som
annan skyddsbehövande, ska informera barnet om möjligheten att genomgå
en läkarundersökning för att ”fastställa” barnets ålder.
Det är den asylsökande som har bevisbördan för att göra sin identitet och
hemvist sannolik vari ingår uppgiften om att han/hon har den ålder som
uppges. Det framgår också av EU:s resolution om ensamkommande
barn (97/C 221/03). Många asylsökande uppger dock att de helt saknar
identitetshandlingar, och då kan frågor om korrekt identitet uppstå. Främst
rör det uppgiften om barnet är underårigt, d v s under 18 år. Men det kan
också handla om barn som uppger sig vara under 14 år, som är
åldersgränsen för att kunna ta fingeravtryck. Det förekommer även att barn
uppger sig vara vuxna fast de är underåriga. Utgångspunkten är som nämnts
ovan att det är den asylsökande som ska göra sin identitet och därmed också
sin ålder sannolik även om den asylsökande saknar godtagbara
identitetshandlingar.
När sökanden ansöker om asyl och uppger att denne/denna är under 18 år

bör verket först och främst avgöra om uppgiften om ålder är sannolik eller
helt uppenbart är oriktig. I det senare fallet ska det inte finnas någon
tveksamhet om att sökanden är klart vuxen, se mer nedan. Tveksamma fall
kräver mer djupgående utredning som görs i samband med asylutredningen
för att kartlägga den sökandes bakgrund och mognad och ge
handläggaren/beslutsfattaren ett underlag i bedömningen av sannolik ålder.
Exempelvis kan frågor om sökandens ålder vid viktiga händelser i
hemlandet ibland ge värdefull information, liksom uppgifter kring familj,
skolgång, arbetslivserfarenhet, tidigare boende. Verket som också har en
större utredningspliktskyldighet när det gäller barn kan hjälpa till genom att
komplettera utredningen om åldern med uppgifter från kommunens
socialtjänst, god mans, skolans uppfattning samt uppgifter i en eventuell
referensdossier eller från en annan Dublinstat. Migrationsverkets
mottagningsenhet kan i samband med Mottagningens utredningssamtal ha
tagit fram uppgifter för bedömning av ålder. Om åldern fortfarande är
tveksam, d. v. s. inte har gjorts sannolik kan den unge erbjudas en pediatrisk
undersökning av barnläkare och att ta röntgenbild på tänder och handskelett
för en åldersbedömning av rättsodontolog knuten till Rättsmedicinalverket
om tandutveckling och av radiolog om handskelettålder. En sammantagen
läkarbedömning görs sedan av barnläkare (enligt ny organisation för
medicinska bedömningar, sammarbete mellan Migrationsverket,
Socialstyrelsen och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).
Socialstyrelsen har lämnat rekommendationer om åldersbedömning av barn

i övre tonåren den 26 juni 2012. Migrationsverket har därefter beslutat om
ett rättslig ställningstagande om åldersbedömning i RCI 17/2012. Av det
rättsliga ställningstagandet framgår hur en åldersbedömning ska gå till.
En åldersbedömning görs i princip i samband med beslut i asylärendet under

identitetsprövningen med vissa undantag för klart uppenbara fall såsom t ex
VIS-träffar och Dublinärenden.
Eftersom det rättsliga ställningstagandet i stora delar ersätter tidigare

handboksavsnitt om åldersbedömning behandlar detta handboksavsnitt i
huvudsak det som inte finns behandlat i RCI:n. När det gäller t ex den
rättsliga bakgrunden, rättsfall och gången för en åldersbedömning samt
översiktlig bevisvärdering hänvisas därför till RCI:n. Med anleding av
Socialstyreslens rekommendationer om vad en medicinsk åldersbedömning
ska innehålla ändras ”medicinsk åldersbedömning” till ”läkarbedömning av
ålder” när denna endast innehåller delar av medicinsk åldersbedömning.
Till innehåll
Åldersbedömning utan någon läkarbedömning
Om vi inte har någon läkarbedömning av åldern måste försiktighet iakttas i
bevisprövningen av endast vår egen muntliga utredning och t ex
socialtjänstens yttrande eller uppgifter från skola eller god man. Dessa
bedömningar har inte samma bevisvärde som en läkarbedömning som
bygger på mer vetenskaplig grund. Vi måste därför överväga om ytterligare
bevisning behövs i form av ett erbjudande om en läkarundersökning för att
sökande ska kunna göra sin ålder sannolik. Därför kan vid behov en
läkarbedömning behövas som ett komplement.
Läkarbedömning
Verket ska skicka sin begäran om ett läkarutlåtande till barnläkare,
rättsodontolog och radiolog som gör de olika bedömningarna efter att
sökande gått med på att tand- och handröntgen görs. När en ny organisation
är klar för medicinska åldersbedömningar kommer någon av professionerna
göra en sammantagen medicinsk bedömning.
Bevisvärdering
Det finns inga regler för bevisvärdering i Sverige utan principen och fri
bevisföring och bevisvärdering gäller. Det betyder att vi måste använda vårt
sunda förnuft när vi värderar bevisning. Betydelse för värderingen av
beviset har således vad det är för slags bevis, hur det kommit till samt viken
kompetens den har som uttalar sig. Utgångspunkten är sökandens egna
uppgifter om sin ålder och vad mån sökanden kan göra dessa sannolika
genom sin berättelse. Finns t ex uppgifter om årtal vid olika händelser som
inte stämmer överens om uppgiften om ålder så gäller det påtala detta för
sökanden som måste få en chans att bemöta det som vi uppfattat inte
stämmer. Beroende på sökandens svar kan då utsagan värderas för eller
emot sökandena uppgift om sin ålder. Har socialtjänsten kommit in med
uppgifter av betydelse för åldern t ex måste de också värderas utifrån vad
det är för slags uppgifter, hur de kommit till. Uppgiften kan t ex komma från
boendpersonal och då är det bra att ha uppgifter om vilken erfarenhet av
barns ålder och mognad som personen har som uppgiften kommer ifrån.
Mer om bevisvärdering finns att läsa i RCI 17/12 om åldersbedömning.
Till innehåll
Dublinärenden
Om det i ärendet kommer uppgifter om att sökanden uppgivit sig vara vuxen
eller underårig från annat land som omfattas av Dublinförordningen ska
denna uppgift redovisas för barnet och dess gode man och de ska få
möjlighet att yttra sig över uppgiften. Om vi tidigare godtagit sökandens
uppgifter om ålder kan dock uppgiften om att sökanden uppgivit sig vara
vuxen i det andra landet vara en omständighet som gör uppgiven
underårighet tveksam. Det måste då tas hänsyn till vilka eventuella uppgifter
som legat till grund för åldersangivelse i det andra landet. Det väger tungt
om den sökande själv uppgivit sig vara vuxen där. Samtidigt måste det tas
hänsyn till att det kan finnas särskilda skäl till att barnet velat uppge sig som
vuxen i det andra landet. Det kan också vara så att en annan Dublinstat
ändrat sökandens uppgifter om åldern. Då är det viktigt att ta reda på varför
och på vilken grund det andra Dublinlandet gjort det. Om det förhåller sig
på det viset att en läkarbedömning gjorts i en annan Dublinstat uppkommer
frågan om hur vi ska värdera en annanDublinstats medicinska
åldersbedömning. Enligt VCIAP 8/2013 reviderad 2013-07-26 om
verksamhetschefens instruktion av de rättsliga och praktiska
konsekvenserna av mål C-648/11 ska vi acceptera det andra landets
läkarbedömning om den följt Socialstyrelsen rekommendationer, se vidare
om Dublinhanteringen med anledning av domen i målet i denna VCI.
Uppgiften rörande ålder från annan Dublinstat, barnets yttrande, samtal med
barnet, eventuella uppgifter från kommunens socialtjänst, god man samt
skola samt i förkommande fall kompletterande läkarbedömning kan då till
grund för en samlad bedömning om sökanden ska ha ansetts gjort sin ålder
sannolik eller inte. Bevisprövning av åldern ska således göras på barn där
Dublinträff finns liksom som för övriga ensamkommande barn.
Till innehåll
Kommunicering
En skyldighet att före beslut i asylärendet kommunicera sökanden genom
offentligt biträde det som tillförts ärendet föreligger om uppgifterna har
betydelse för utgången i asylärendet samt sökandes rätt till god man och
boende anordnat av kommun. Således måste då alla de uppgifter som ligger
till grund för vår slutliga bedömning om ålder kommuniceras, det vill säga
uppgifter från kommunens socialtjänst, skola, röntgenanalyser mm.
Kommuniceras med sökanden genom det offentliga biträdet. Sökanden och
dess biträde ska då beredas tid att yttra sig över uppgifterna.
Beslut om identitet och ändrad ålder

I samband med beslutet i identitetsfrågan bör tydligt framgå hur man vägt
de olika bevisen vid ändring av ålder. I beslutet är det också viktigt att
sökandens invändningar och förklaringar och bedömning av dem tas upp
som rör åldern.
Från när gäller ändrad ålder

Åldern ändras i princip först vid beslut i asylärendet. Eftersom det följer en
del andra åtgärder på en ändrad ålder som innebär att sökande är vuxen eller
att en vuxen blir ett barn är det viktigt att mottagning samma dag får besked
om ändrad ålder så de kan meddela socialtjänst och boendet. Även
överförmyndaren och god man bör få besked i samband med beslut.
Beslutet om ändrad ålder har också betydelse för kommunens rätt till statlig
ersättning för boendet och arvode till god man.
Till innehåll
Migrationsverket
FLYKTINGSTATUSFÖRKLARING
INLEDNING .........................................................................................................2
Från flyktingförklaring till flyktingstatusförklaring ..............................................2
Gällande bestämmelser ......................................................................................3
Flykting .............................................................................................................. 3
uteslutande ....................................................................................................... 3
Flyktingstatusförklaring .................................................................................... 4
2
INLEDNING
Den 1 januari 2010 infördes ändringar i utlänningslagen till följd av två EU-
direktiv; rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer
för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som
flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt
skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det
beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet) och rådets direktiv 2005/85/EG
av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas
förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus
(asylprocedurdirektivet). Syftet med båda dessa direktiv är att fastställa
miniminormer för medlemsstaternas förfaranden. Detta innebär att
medlemsstaterna får ha generösare bestämmelser om dessa inte strider mot
direktiven.
Införandet av flyktingstatusförklaring i utlänningslagen är en av de

ändringar som genomfördes den 1 januari 2010. Men vad innebär egentligen
flyktingstatusförklaring?
FRÅN FLYKTINGFÖRKLARING TILL

FLYKTINGSTATUSFÖRKLARING
Skyddsgrundsdirektivets flyktingstatus motsvarades i svensk rätt, innan
lagändringen den 1 januari 2010, närmast av flyktingförklaringen.
Bestämmelsen om flyktingförklaring introducerades genom 1980 års
utlänningslag. I det lagförslag som remitterades till lagrådet föreslogs att en
flyktingförklaring automatiskt skulle utfärdas, om förutsättningarna var
förhanden. Lagrådet kritiserade förslaget på denna punkt. Man framhöll att
det inte kunde uteslutas att flyktingar ibland ville undgå att få sin
flyktingstatus fastställd, t.ex. för att detta kunde medföra svårigheter för
anhöriga i hemlandet. På grund av erinringarna från lagrådet ändrades
bestämmelsen så, att flyktingförklaring utfärdas på begäran av flyktingen. I
propositionen
underströks emellertid, att det är viktigt att bestämmelsen tillämpas på ett
sådant sätt att ingen flykting går miste om flyktingförklaringen på grund av
bristande kunskaper om gällande bestämmelse (prop. 1979/80:96 s. 133 f.).
Det förelåg en obalans mellan svensk rätt och skyddsgrundsdirektivet i det

att ett beslut om flyktingförklaring var ett beslut som fattades av
Migrationsverket på begäran av utlänningen medan ett beslut om
flyktingstatus enligt direktivet är ett konstaterande under beslutsprocessen
att en utlänning är flykting. Beslutsförfarandet enligt skyddsgrundsdirektivet
är ett tvåstegsförfarande där det först konstateras att en utlänning är flykting
(eller alternativt skyddsbehövande), därefter beslutas om de rättigheter som
enligt skyddsgrundsdirektivet är förknippade med beviljad status, t.ex.
Av den statliga offentliga utredningen som låg till grund för genomförandet
av skyddsgrundsdirektivet framgår bl.a. följande; ”Av
3
skyddsgrundsdirektivet följer att det under beslutsprocessen skall

konstateras att en utlänning som uppfyller förutsättningarna härför är
flykting. Beviljande av flyktingstatus skall konkretiseras i svensk rätt genom
att en flyktingförklaring utfärdas. Det resonemang som låg bakom att
flyktingförklaringen gjordes beroende av den enskilde flyktingens begäran
väger idag, mot bakgrund av skyddsgrundsdirektivets obligatoriska
bestämmelse, mindre tungt. Det finns därför ingen anledning att behålla
begränsningen. Flyktingförklaringen skall således göras obligatorisk. Det
bör även finnas möjlighet att utfärda flyktingförklaring senare, t.ex. för en
utlänning som erhållit permanent uppehållstillstånd på annan grund men
som blir flykting ’sur place’.” (SOU 2006:6 s. 137)
Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 3 § utlänningslagen är således en

konsekvens av skyddsgrundsdirektivet.
GÄLLANDE BESTÄMMELSER
4 kap. 1 utlänningslagen; flykting
Enligt första stycket i denna paragraf är en flykting bl.a. en utlänning som
befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han
eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras,
nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell
läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan,
eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.
I samma paragrafs andra stycke föreskrivs att detta gäller oberoende av om

det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att
utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot
förföljelse från enskilda.
Definitionen av begreppet flykting finns i 1951 års konvention om

flyktingars rättsliga ställning, även kallad Genèvekonventionen,
ändrad genom det s.k. New York-protokollet.
UNHCR:s handbok och de slutsatser som utfärdas av UNHCR:s

exekutivkommitté utgör internationellt erkända tolkningsinstrument
vid tillämpningen av Genèvekonventionen.
4 kap. 2 b utlänningslagen; uteslutande

En utlänning är utesluten från att anses som flykting om det finns synnerlig
anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till
1. brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten,
såsom dessa definieras i de internationella instrument som har
upprättats för att beivra sådana brott,
2. ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han eller hon kom
hit, eller
4
gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt
inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga.
Info. Ruta
Artikel 1 Genèvekonventionen innehåller, förutom definitionen
av begreppet flykting, även bestämmelser om i
vilka fall en person är utesluten från flyktingskap, artikel 1 D–F,
och då flyktingskap upphör, artikel 1 C.
4 kap. 3 § utlänningslagen; flyktingstatusförklaring

uppehållstillstånd, ska förklaras vara flykting (flyktingstatusförklaring) om
han eller hon omfattas av definitionen i 1 § och inte är utesluten från att
anses som flykting enligt 2 b §.
En utlänning får dock vägras flyktingstatusförklaring om han eller hon
verksamheten här.
Info. Ruta
Artikel 13 skyddsgrundsdirektivet
Medlemsstaterna skall bevilja en tredjelandsmedborgare eller en statslös
person flyktingstatus om han eller hon kan betraktas som flykting enligt
kapitlen II och III.
Första stycket
Flyktingstatusförklaring är ett erkännande av en tredjelandsmedborgare eller
statslös person som flykting. Bestämmelsen är utformad i enlighet med
innehållet i artikel 13 och 14.5 i skyddsgrundsdirektivet.
Flyktingstatusförklaring ersatte såsom ovan nämnts den tidigare
bestämmelsen om flyktingförklaring.
I första stycket anges att en utlänning som har ansökt om uppehållstillstånd

och åberopat skyddsskäl ska förklaras vara flykting
(flyktingstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 1 §
och inte är utesluten från att anses som flykting enligt 2 b §. Något särskilt
yrkande krävs inte, vilket krävdes enligt äldre bestämmelser.
Direktivets bestämmelse om beviljande av flyktingstatus innebär att en

utlänning som uppfyller kraven för att betraktas som flykting ska beviljas
5
flyktingstatus. Bestämmelsen är obligatorisk och det förutsätts att frågan om

flyktingstatusförklaring normalt behandlas samtidigt med frågan om
En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd av andra skäl än

flyktingskäl kan t.ex. på grund av händelser i hemlandet bli flykting under
tiden han eller hon vistas här. Regeringen framhåller att det i en sådan
situation måste vara möjligt att bevilja flyktingstatus i efterhand.
Prövningen i dessa fall kan endast komma att ske på begäran av flyktingen
(prop. 2009/10:31 s. 110 och 3 c §).
Andra stycket
I andra stycket anges de omständigheter som kan medföra att en utlänning
nekas flyktingstatusförklaring. En utlänning får vägras
flyktingstatusförklaring om han eller hon genom ett synnerligen grovt brott
har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och
säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige eller om han eller hon
har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns
anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här. Dessa
omständigheter kan också medföra att en utlänning nekas uppehållstillstånd
som flykting (5 kap. 1 § andra stycket). Eftersom förutsättningarna för att
vägra någon flyktingstatusförklaring och uppehållstillstånd som flykting är
identiska förutsätts att en utlänning som nekas flyktingstatusförklaring
också nekas uppehållstillstånd som flykting (prop. 2009/10:31 s. 262).
Däremot kan det komma i fråga att utlänningen beviljas uppehållstillstånd
på annan grund.
Bestämmelsen om när flyktingstatus kan vägras i artikel 14.5 i

skyddsgrundsdirektivet motsvarar bestämmelsen om undantag från
principen om non-refoulement i artikel 33.2 i Genèvekonventionen.
Bestämmelsen i andra stycket innebär att det i de situationer då en flykting

kan avvisas eller utvisas också ska vara möjligt att vägra flyktingen
flyktingstatusförklaring. Detta överensstämmer med vad som föreskrivs i
artikel 14.5 i skyddsgrundsdirektivet.
Info. Ruta
Artikel 14 skyddsgrundsdirektivet
5. I de situationer som beskrivs i punkt 4 får medlemsstaterna besluta att
inte bevilja status för en flykting om ett sådant beslut ännu inte har
fattats.
Har en person ett permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd som

beviljats på annan grund än asyl men åberopar skyddsbehov under tiden
som hans eller hennes tillstånd fortfarande är giltigt? Utlänningen ska i
sådant fall ansöka om statusförklaring (RCI 11/2010)
6
4 kap. 3 b § utlänningslagen
Frågan om statusförklaring får inte prövas om asylansökan avvisas enligt 5
kap. 1 b § eller 1 c § andra stycket.
4 kap. 3 c § utlänningslagen
En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige får ansöka om
statusförklaring. En sådan ansökan ska prövas enligt 3 eller 3 a §.
En flyktingstatusförklaring ska återkallas, om det kommer fram att
utlänningen inte kan anses vara flykting.
Om det föreligger sådana omständigheter som anges i 3 § andra stycket får
en flyktingstatusförklaring återkallas.
Info. ruta
Ett beslut om återkallelse av flyktingförklaring kan
komma att få rättsverkningar i form av återkallelse av uppehållstillstånd
men behöver inte få det. Bestämmelserna om återkallelse av
flyktingförklaring i 4 kap. 3 § UTLL och bestämmelsen om återkallelse
av uppehållstillstånd i 7 kap. UTLL är inte direkt beroende av varandra.
5 kap. 1 § utlänningslagen; rätt till uppehållstillstånd

dock inte ha en kortare giltighetstid än ett år. Se RCI 12/2010 rörande denna
fråga (länk).
Info. ruta
Genèvekonventionen ger inte en flykting rätt till asyl, d.v.s. tillstånd till
bosättning i tillflyktslandet. Rätten till asyl följer av nationell
lagstiftning. Däremot kan förbudet mot återsändande (refoulement) i
artikel 33 komma att medföra att den asylsökande måste ges rätt att
stanna i landet. Det får emellertid anses utgöra internationell sedvanerätt
att staterna efter förmåga i vart fall ger tillfälligt skydd.
7
En flykting upphör att vara flykting om han eller hon
1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han eller hon
är medborgare,
2. av fri vilja på nytt förvärvar det medborgarskap som han eller hon
tidigare har förlorat,
3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land där han eller hon
är medborgare eller som statslös tidigare hade sin vistelseort, eller
5. på grund av väsentliga och bestående förändringar i hemlandet eller i
det land där han eller hon som statslös tidigare hade sin vistelseort
inte längre befinner sig i en sådan situation att han eller hon kan
anses som flykting och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig
av hemlandets eller vistelselandets skydd.
5 kap. 1 a § utlänningslagen
Om en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas
statusförklaring efter ansökan enligt 4 kap. 3 c § ska uppehållstillståndets
giltighetstid omprövas och bestämmas i enlighet med vad som föreskrivs i
1 § tredje stycket.
Beslut om flyktingstatusförklaring meddelas av Migrationsverket.
Migrationsverkets beslut enligt 4 kap. 3, 3 a, 3 c och 4 §§ i fråga om
statusförklaring eller resedokument eller om återkallelse av statusförklaring
får överklagas till en migrationsdomstol.
Migrationsverket
RESEDOKUMENT
Detta avsnitt är under omarbetning. Nu innehåller det uppgifter som är

inaktuella.
INLEDNING
PRAKTISK HANDLÄGGNING
INLEDNING
Flyktingar och statslösa kan inte som andra utlänningar vända sig till sitt
hemlands myndigheter för att få en passhandling. I de internationella
konventioner som reglerar förhållandena för dessa grupper finns därför
föreskrifter om att det land, där flyktingen eller den statslöse lovligen vistas,
ska utfärda resedokument för dem. I enlighet med konventionsåtagandena
föreskrivs i 4 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) att en särskild
passhandling för resor utanför Sverige (resedokument) får utfärdas för en
flykting eller statslös. Av 6 § framgår att beslut om resedokument meddelas
av Migrationsverket.
För en flykting eller statslös får utfärdas en särskild passhandling för resor
utanför Sverige (resedokument). Regeringen får meddela ytterligare
föreskrifter om resedokument.
Beslut om resedokument meddelas av Migrationsverket.
2 kap. 7 § utlänningsförordningen
Ett resedokument skall utfärdas i de fall som anges i konventionen den 28
juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55),
konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga
2
ställning (SÖ 1965:54) eller konventionen den 23 november 1957 angående

flyktingar som äro sjömän (SÖ 1959:16).
Ett resedokument skall utfärdas för viss tid och får, då det utfärdas, förses
med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt. Någon
motsvarande bestämmelse finns inte i konventionen eller bilagan.
Migrationsverket får besluta om förlängning av giltighetstiden för ett
resedokument (Biometriskt RD kan dock inte förlängas. Se under praktisk
handläggning).
Ett resedokument som utfärdats enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716)
gäller som pass vid inresa och vistelse i Sverige.
Om den som har ett av Migrationsverket utfärdat resedokument upphör att
vara flykting eller statslös, ska resedokumentet återlämnas till
Migrationsverket.
Flyktingkonventionen (RD-51) samt 1954 års konvention angående

statslösas rättsliga ställningar (RD-54)
I kapitel 1 artikel 28 flyktingkonventionen uppges bl. att fördragsslutande
stat ska för flykting, som lovligen vistas inom statsområdet, utfärda
resedokument för resor utanför statsområdet, såvida inte tungt vägande skäl
hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen talar
däremot; på nu nämnda dokument ska föreskrifterna i bilagan till
konventionen äga tillämpning.
Skyldigheten för Migrationsverket att utfärda ett resedokument avser alltså
sådana flyktingar som ”lovligen vistas” i landet (lawfully staying, résidant
régulièrement). Härmed torde avses sådana flyktingar som är bosatta här
med uppehållstillstånd.
Bestämmelserna om resedokument enligt flyktingkonventionen och
ställning framgår av bilagan till respektive konvention. Vid en jämförelse av
dessa bilagor kan det konstateras att de i stora delar är identiska men att det
finns skillnader i vissa hänseenden. För resedokument enligt konventionen
den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning är
t.ex. minsta möjliga giltighetstid tre månader medan ett resedokument enligt
3
flyktingkonventionen ska ha en giltighetstid om minst ett år (se 5 § i bilagan

till respektive konvention). Vidare framgår det av 13 § i bilagan till
ställning att det i vissa fall finns en rätt för fördragsslutande stat att i ett
sådant resedokument skriva in en förklaring om att innehavaren av
resedokumentet inte är berättigad att efter utresa återvända till den
utfärdande statens område. Någon motsvarande bestämmelse finns inte
avseende resedokument enligt flyktingkonventionen
För att innehavaren av ett resedokument ska vara garanterad de rättigheter
som enligt respektive konvention tillkommer honom eller henne krävs att
det land som han eller hon avser resa till eller igenom har anslutit sig till den
aktuella konventionen. Av uppgifter hämtade från UNHCR:s hemsida
framgår att det den 1 oktober 2008 var 144 stater som anslutit sig till
flyktingkonventionen medan endast 63 stater anslutit sig till konventionen
den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning.
Mot denna bakgrund får det anses vara mindre förmånligt att beviljas ett
resedokument enligt konventionen den 28 september 1954 angående
statslösa personers rättsliga ställning än att beviljas ett resedokument enligt
flyktingkonventionen. RD-54 förekommer sällan (Läs MIG 2009:6).
4
PRAKTISK HANDLÄGGNING
Ansökan om RD
Ansökan om resedokument kan inges i samband med att utlänningen
ansöker om asyl, inkomma som ett separat yrkande av sökanden eller dess
offentliga biträde/ombud under ett pågående asylärende eller efter att
ärendet avslutats och utlänningen beviljats uppehållstillstånd för bosättning i
landet. Någon ansökningsavgift tas inte ut i samband med en ansökan om
RD. I samband med att RD lämnas ut ska dock en expeditionsavgift
erläggas. Expeditionsavgiften får inte överstiga avgiften för ett ordinarie
nationellt pass.
Giltighetstid
RD för en person som har tidsbegränsat UT utfärdas för samma tid som
tillståndet är giltigt. För den som har PUT avgörs giltighetstiden för ett RD
av omständigheterna i det enskilda fallet men får som längst vara fem år.
Som huvudregel beviljas RD för fem år (MIGRFS 10/2011). Ett biometriskt
RD kan inte förlängas.
Anteckning i RD om att identiteten inte är styrkt

När ett RD utfärdas får det förses med en anteckning om att innehavarens
identitet inte är styrkt . Prövningen är densamma som för FP.
Uppgifterna som ska styrkas är namn, födelsetid och medborgarskap.
Giltighetsområde
RD-51 utfärdas att gälla för alla länder med undantag för utlänningens
hemland. För en statslös person gäller undantaget det land som han har flytt
ifrån. Denna begränsning ska framgå av beslutet. Begränsningen skrivs in i
passboken på tre språk (svenska, engelska och franska). Länk till Utrikes
namnbok från Regeringskansliet
Palestinier som får RD-51 därför att de tidigare har erhållit eller varit
berättigade till bistånd av UNRWA får dokumentet utan begränsning. I
passboken skrivs då ”Gäller för resa till alla länder. Valid for all countries.
Valable pour tous les pays.”
RD-54 utfärdas utan begränsningar av giltighetsområdet.
En utlänning med uppehållstillstånd i Sverige behöver inte visering när

denne reser inom Schengenterritorium. Detta under förutsättning att
utlänningen uppfyller villkoren i art 5 i Schengenkonventionen. Samtliga
Schengenstater har godkänt RD-51 som giltig resehandling.
RD för anhöriga
När en flykting har fått RD-51 kan även dennes maka/e och deras
minderåriga barn få RD, om de är bosatta i Sverige och har samma
medborgarskap som flyktingen. Utgångspunkten är principen om familjens
enhet dvs. den familj som flyktingen har vid det tillfälle då han eller hon
flyr. Någon ovillkorlig rätt för familjemedlemmar att få flyktingstatus
5
föreligger dock inte. (Se vidare UNHCR:s handbok kap. 6 artiklarna 184-
186).
RD till underåriga
Barn under 16 år behöver inte ha eget pass enligt 2 kap. 1 §
utlänningsförordningen. Barnet kan vara infört i en förälders pass i stället.
Migrationsverket har beslutat att inte föra in barn i förälders RD utan att
bevilja dem egna RD. Enligt den ordning som tillämpas på Migrationsverket
beviljas barn som är födda i Sverige RD om barnets föräldrar innehar RD.
Barnet bör beviljas RD även när barnet inte har samma medborgarskap
(vanligen statslösa) som sina föräldrar. Om föräldrarna har olika
medborgarskap och bara en av föräldrarna har RD får det avgöras i det
enskilda fallet om barnet ska beviljas RD. Om barnet har samma
medborgarskap som föräldern med RD kan det finnas anledning att även ge
barnet RD.
Om RD ska utfärdas för barn under 18 år, krävs det att föräldrarna
(vårdnadshavarna) medger att barnet får ha egen passhandling. Av barnets
personbevis ska framgå vilka som är vårdnadshavare.
Handläggaren ska kontrollera att det finns ett medgivande från
vårdnadshavaren/na innan ett RD beviljas för barn under 18 år.
Vad som ovan sagts gäller i tillämpliga delar även för RD-54.
RD för palestinier
Staten Israels bildande 1948 ledde till en massflykt av palestinier. Efter
eldupphör år 1949 hade minst 750 0003 palestinier lämnat det som kom att
bli den internationellt erkända staten Israel. Med hänsyn till det humanitära
behov som uppstått i de länder dit flyktingarna anlänt etablerades United
Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East
(UNRWA) i december 1949, genom FN:s general-församlings resolution
302 (IV), med mandat att förse flyktingarna med husrum, kläder, hälsovård
och utbildning. I avsaknad av en slutlösning på ”Palestinafrågan” ger
UNRWA service till palestinska flyktingar4 i man-datområdet Gazaremsan,
Västbanken, Jordanien, Libanon och Syrien (lifos 21882).
Av UNRWA:s hemsida framgår det vilka som är berättigade till

registrering: “These are persons whose normal place of residence was
Palestine during the period 1 June 1946 to 15 May 1948, and who lost both
home and means of livelihood as a result of the 1948 conflict. Palestine
Refugees, and descendants of Palestine refugee males, including legally
adopted children, are eligible to register for UNRWA services. The Agency
accepts new applications from persons who wish to be registered as
Palestine Refugees. Once they are registered with UNRWA, persons in this
category are referred to as Registered Refugees or as Registered Palestine
Refugees.
Palestinier som är registrerade hos UNRWA har också ett UNRWA-kort

som oftast utfärdas på mannen i familjen och innehåller övriga i familjens
namn. Kortet ger personerna rätt till UNRWAs service (lifos 21882).
6
Personer som beviljas folkbokföringsgrundande uppehållstillstånd och är

berättigade till registrering hos United Nations Relief and Works Agency
for Palestine Refugees in the Near East (UNRWA) har rätt till resedokument
enligt 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning (4
kap. 4 § utlänningslagen). De har så också rätt till flyktingstatusförklaring
enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen (även om de inte bedömts vara flyktingar
enligt 4 kap. 1 §) såvida inte grund för uteslutande från flyktingstatus enligt
4 kap. 2 b § samma lag föreligger (se RCI 05/2010).
Att endast palestinier som faktiskt erhåller hjälp från UNRWA och inte de
som har rätt till hjälp får flyktingstatus framgår bland annat av EU
domstolens dom i mål C-31/09 (Lifos 25195)
RD-51 för personer dömda för brott

Av kommentaren till utlänningslagen framgår att förpliktelsen att utfärda
resedokument bortfaller när ”tungt vägande skäl hänförliga till den
nationella säkerheten eller den allmänna ordningen” talar emot det. Så kan
vara fallet när flyktingen har dömts till ett långvarigt straff för exempelvis
narkotikabrott eller våldsbrott. Upprepad brottslighet kan också vägas in.
Utlänningsnämnden (UN) har i skilda beslut slagit fast att en utlänning bör
kunna vägras RD i motsvarande fall som svensk medborgare kan vägras
pass (UN 240-94).
När RD avslås enligt denna punkt görs i beslutet följande anteckning:

”Tungt vägande skäl hänförliga till den allmänna ordningen enligt artikel 28
i 19951 års Genèvekonvention”. Om RD vägras kan utlänningen, om
förutsättningar i övrigt föreligger, istället beviljas FP eventuellt med
begränsning av giltighetsområde till att enbart gälla vistelse i Sverige.
Efter viss karenstid bör RD beviljas. Som huvudregel gäller att

ursprungligen utmätt strafftid jämte prövotid för villkorlig frigivning ska ha
löpt ut.
Domstols beslut om utvisning

En flykting som har utvisats p.g.a. brott, får inte beviljas RD. Detta gäller
även om han/hon får tillstånd av regeringen enligt 8 kap. 14 §
utlänningslagen att vistas här trots utvisningen. Han/hon får i stället beviljas
FP för samma tid som regeringen har gett tillstånd. Ett sådant tillstånd ger
regelmässigt inte rätt till inresa i Sverige. FP ska därför begränsas till att
gälla för vistelse i Sverige.
Ett tidigare beviljat UT förfaller automatiskt i och med att utvisningsbeslutet

vinner laga kraft. Eventuellt RD ska återlämnas till Migrationsverket enligt
2 kap. 10 § utlänningsförordningen. Om utlänningen inte har återlämnat RD
ska polismyndighet omhänderta detta i samband med verkställighet av
avlägsnande (8 kap. 2 § utlänningsförordningen).
7
Överklagande
Migrationsverkets beslut att avslå RD-ansökan kan enligt 14 kap. 6 §
utlänningslagen överklagas till en migrationsdomstol.
Expeditionsavgift
För utfärdande av RD tas utan undantag ut expeditionsavgift med 350
kronor (8 kap. 6 § utlänningsförordningen). Expeditionsavgiften tas ut av
Migrationsverket i samband med att resedokumentet lämnas ut till den
sökande. Beslutet om expeditionsavgiften kan överklagas till en
migrationsdomstol (8 kap. 11 § andra stycket utlänningsförordningen).
Kvotflyktingar
När en ansökan om RD görs för första gången bör Migrationsverket alltid
göra en egen bedömning av flyktingskälen. En AK-klassad sökande har inte
automatiskt rätt till RD. Har flyktingskapsbedömning inte tidigare gjorts
t.ex. i samband med att sökanden blev uttagen, bör alltså eventuell
flyktingstatus utredas och bedömas innan RD beviljas.
Flyktingskapsbedömning i annan stat

Den flyktingskapsbedömning som en annan stat har gjort, t.ex. genom att
utfärda ett RD enligt flyktingkonventionen godtas normalt av Sverige vid
prövningen av en ansökan om ett nytt RD, sedan utlänningen har bosatt sig
här, (Se ” Europeisk överenskommelse om överförande av ansvar för
flyktingar, SÖ 1980:47, den s.k. Strasbourgkonventionen och UN 99-93).
Av Strasbourgkonventionen följer att när en stat övertar ansvaret – vilket
Sverige gör om ett RD utfärdas – ska den andra staten underrättas om detta
(artikel 5). Det framgår inte av överenskommelsen hur underrättelsen
praktiskt ska gå till mer än att berörda myndigheter i respektive land kan
kommunicera direkt med varandra. För svensk del är Migrationsverket
berörd myndighet. När frågan blir aktuell kan det vara lämpligt att kontakta
resp. lands ambassad och med hänvisning till nämnda konvention fråga
vilken myndighet som ska underrättas om att Sverige övertagit ansvaret
samt höra om det andra landet har några önskemål vart deras RD (om sådant
finns) ska skickas.
Om utlänningen inte lyckas få sitt resedokument förlängt av den stat som

beviljat det under tiden denne t.ex. har UAT på uppskjuten
invandringsprövning kan ett FP beviljas till dess frågan om PUT har
avgjorts.
Kan ett hemlandspass återlämnas till sökanden när han/hon beviljats

ett RD?
Rättschefen har i RCI 26/2011 tagit ställning till frågan och konstaterat
följande.
Migrationsverket saknar rättsliga förutsättningar att vägra återlämna en

persons hemlandspass enbart på den grunden att vederbörande erhållit
flyktingstatusförklaring och i förekommande fall beviljats resedokument.
Den omständigheten att en utlänning vidhåller sin begäran att få tillbaka sitt
8
hemlandspass, bör dock utgöra särskild anledning att initiera ett ärende om
återkallelse av personens flyktingstatus.
En tydlig vägran att ge in sitt hemlandspass till Migrationsverket under

ansökningsförfarandet kan i allmänhet anses tala för att personen har för
avsikt att på nytt använda sig av sitt hemlands skydd.
Utlänningen bör noggrant informeras om konsekvenserna av begäran om att

få tillbaka sitt hemlandspass efter ett beslut om flyktingstatusförklaring och
resedokument respektive av vägran att lämna in sitt hemlandspass till
Migrationsverket under ansökningsförfarandet.
Migrationsverket
SKYDDSSTATUSFÖRKLARING I
ÖVRIGT
INLEDNING .........................................................................................................2
VARÖR INFÖRDES SKYDDSSTATUS I SVENSK LAG? ..............................................2
INNEBÖRDEN AV STATUS SOM SKYDDSBEHÖVANDE ..........................................3
GÄLLANDE BESTÄMMELSER ................................................................................3
2
1. INLEDNING
Alternativ skyddsstatusförklaring samt övrig skyddsstatusförklaring infördes
i utlänningslagen den 1 januari 2010 i samband med att
skyddsgrundsdirektivet införlivades i svensk lagstiftning. Den närmaste
motsvarigheten till dagens statusförklaringar innan lagändringen var den
dåvarande flyktingförklaringen som personer som beviljades
uppehållstillstånd såsom flyktingar kunde ansöka om. Någon motsvarighet
till flyktingförklaringen fanns dock inte i utlänningslagen för den som
bedömdes som skyddsbehövande i övrigt. Den 1 januari 2010 infördes
begreppen flyktingstatusförklaring, alternativ skyddsstatusförklaring samt
övrig skyddsstatusförklaring i utlänningslagen. I detta avsnitt behandlas de
två sistnämnda skyddsstatusförklaringarna.
2. VARFÖR INFÖRDES SKYDDSSTATUS I SVENSK LAG?

Den 1 januari 2010 infördes ändringar i utlänningslagen till följd av två
EU-direktiv; skyddsgrundsdirektivet samt asylprocedursdirektivet. Innan
denna lagändring genomfördes framgick det av bestämmelsen i 4 kap. 2
§ utlänningslagen (2005:716) att en utlänning som inte är flykting räknas
som skyddsbehövande i övrigt enligt denna paragraf, om han eller hon
har lämnat sitt land på grund av att han eller hon
- känner en välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med
kroppsstraff, utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning
- på grund av en väpnad konflikt eller andra svåra motsättningar i
hemlandet behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof inte kan
återvända till sitt hemland.
Bestämmelsen om skyddsbehövande i övrigt var avsedd att uttömmande

reglera i vilka fall en utlänning, som inte kan definieras som flykting, har
rätt till skydd i Sverige. Skyddsgrundsdirektivets begrepp alternativt
skyddsbehövande var inte i överensstämmelse med utlänningslagens
begrepp skyddsbehövande i övrigt. I Sverige omfattades även de som på
grund av en miljökatastrof inte kunde återvända till sitt hemland och de som
förföljdes på grund av sitt kön eller sin homosexualitet. I den statliga
offentliga utredningen som låg till grund för genomförandet av
skyddsgrundsdirektivet (SOU 2006:6) togs det ställning till om gruppen
skyddsbehövande i övrigt i utlänningslagen kunde likställas med
skyddsgrundsdirektivets alternativt skyddsbehövande. Utredningen fann
dock vid en samlad bedömning att det var ändamålsenligt att låta begreppet
skyddsbehövande i övrigt utgå ur utlänningslagen och ersättas av
skyddsgrundsdirektivets begrepp alternativt skyddsbehövande. Genom
lagändringen den 1 januari 2010 utgick således begreppet skyddsbehövande
i övrigt. Istället infördes bestämmelsen om alternativt skyddsbehövande
samt övrigt skyddsbehövande. Viktigt att notera i sammanhanget är att övrig
skyddsbehövande inte existerar i skyddsgrundsdirektivet utan finns i vår
nationella lagstiftning.
3
3. INNEBÖRDEN AV STATUS SOM SKYDDSBEHÖVANDE
Beviljande av status som alternativt skyddsbehövande eller övrig

skyddsbehövande är ett konstaterande under beslutsprocessen att en
utlänning är alternativt skyddsbehövande eller övrigt skyddsbehövande.
Varken alternativ skyddsstatusförklaring eller övrig skyddsstatusförklaring
ska sökas separat utan prövas ex officio tillsammans med ansökan om
En utlänning som har uppehållstillstånd i Sverige på någon annan grund

kan, dock t.ex. på grund av verksamhet ”sur place”, komma att bli
skyddsbehövande under vistelsen här. I en sådan situation har han eller hon
möjlighet att ansöka om en skyddsstatusförklaring. Notera särskilt att
utlänningen i det senare fallet måste ansöka om skyddsstatusförklaring. Det
handlar således inte om en ex officio prövning.
4. GÄLLANDE BESTÄMMELSER
4 kap. 2 § utlänningslagen; alternativt skyddsbehövande

Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra
fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är
medborgare i, därför att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett
återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden
eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa
en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst
våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte
vill, begagna sig av hemlandets skydd.
Skyddsgrundsdirektivet
För att fastställa huruvida en utlänning är att betrakta som alternativt
skyddsbehövande är det främst fyra artiklar i skyddsgrundsdirektivet
som är av intresse. Det är artikel 5 om internationellt skyddsbehov ”sur
place”, artikel 6 om aktörer som tillfogar allvarlig skada, artikel 7 om
aktörer som ger skydd, artikel 8 om internt skydd och artikel 15 om
allvarlig skada.
4
4 kap. 2 a § utlänningslagen; övrig skyddsbehövande

Med övrig skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall
än som avses i 1 och 2 §§ befinner sig utanför det land som utlänningen är
medborgare i, därför att han eller hon
1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller
på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner
välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller
2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof.
4 kap. 2 c § utlänningslagen; uteslutandegrunder

En utlänning är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande
och övrig skyddsbehövande om det finns synnerlig anledning att anta att han
eller hon
1. har gjort sig skyldig till sådana brott eller gärningar som avses i
2 b § första stycket 1 eller 3,
2. har gjort sig skyldig till ett grovt brott, eller
3. utgör en fara för rikets säkerhet.
Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som har anstiftat
eller på annat sätt deltagit i förövandet av de brott eller gärningar som avses
i första stycket 1 och 2.
4 kap. 3 a § utlänningslagen; Alternativt och övrig

skyddsstatusförklaring
uppehållstillstånd, ska förklaras vara alternativt skyddsbehövande (alternativ
skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 2 § och
inte är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande enligt 2 c §.
En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl har ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara övrig skyddsbehövande (övrig
skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 2 a §
och inte är utesluten från att anses som övrig skyddsbehövande enligt 2 c §.
Av första stycket framgår att en utlänning som har ansökt om
uppehållstillstånd och åberopat skyddsskäl ska förklaras vara alternativt
skyddsbehövande (alternativ skyddsstatusförklaring) om han eller hon
omfattas av definitionen i 2 § och inte är utesluten från att anses som
alternativ skyddsbehövande enligt 2 c §. Bestämmelsen är obligatorisk.
Något särskilt yrkande krävs således inte. Det förutsätts att frågan om
5
alternativ skyddsstatusförklaring normalt behandlas samtidigt med frågan

om uppehållstillstånd (prop. 2009/10:31 s. 98).
Andra stycket behandlar rätten för övriga skyddsbehövande att beviljas

skyddsstatusförklaring. Kategorin övrig skyddsbehövande omfattas inte av
skyddsgrundsdirektivet. Regeringen framhåller emellertid att rätten att
erhålla särskild status bör omfatta även sådana skyddsbehövande som inte
omfattas av direktivet (prop. 2009/10:31 s. 122). Av andra stycket framgår
således att en utlänning som har ansökt om uppehållstillstånd och åberopat
skyddsskäl ska förklaras vara övrig skyddsbehövande (övrig
skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 2 a §
och inte är utesluten från att anses som alternativ skyddsbehövande enligt
2 c §.
Frågan om statusförklaring får inte prövas om asylansökan avvisas enligt 5
kap. 1 b § eller 1 c § andra stycket.
En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige får ansöka om
statusförklaring. En sådan ansökan ska prövas enligt 3 eller 3 a §.
En alternativ skyddsstatusförklaring ska återkallas, om det kommer fram att
utlänningen inte kan anses vara alternativt skyddsbehövande.
En övrig skyddsstatusförklaring ska återkallas, om det kommer fram att
utlänningen inte kan anses vara övrig skyddsbehövande.
Bestämmelsen om skyddsstatusförklaring har liksom
flyktingstatysförklaringen försetts med en regel om återkallelse av
skyddsstatusförklaringen när det framkommer att utlänningen inte längre är
att anse som alternativt eller övrig skyddsbehövande. Att förutsättningar för
skyddsstatusförklaring saknas innebär inte att det saknas förutsättningar för
uppehållstillstånd. Inget i skyddsgrundsdirektivet ger stöd för att ett
uppehållstillstånd måste återkallas om skyddsstatusförklaringen återkallas.
Ett beslut om återkallelse av skyddsstatusförklaring kan således komma att
få rättsverkningar i form av återkallelse av uppehållstillstånd men behöver
inte få det.
6
dock inte ha en kortare giltighetstid än ett år.
Om en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas
statusförklaring efter ansökan enligt 4 kap. 3 c § ska uppehållstillståndets
giltighetstid omprövas och bestämmas i enlighet med vad som föreskrivs i
1 § tredje stycket.
Beslut om skyddsstatusförklaring meddelas av Migrationsverket.
Sida 1 av 11
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Synnerligen ömmande Skapad 2012-05-23

omständigheter / Särskilt Uppdaterad
ömmande omständigheter 2015-09-29
Synnerligen ömmande omständigheter / Särskilt

ömmande omständigheter
Innehåll
INLEDNING .................................................................................................. 1
RELEVANTA BESTÄMMELSER ............................................................... 2
5 kap. 6 § utlänningslagen.......................................................................... 2
5 kap. 9 § utlänningslagen.......................................................................... 2
SYNNERLIGEN ÖMMANDE OMSTÄNDIGHETER ÄR EN
UNDANTAGSBESTÄMMELSE ................................................................. 2
KAN UPPEHÅLLSTILLSTÅND BEVILJAS AV MEDICINSKA
SKÄL? ....................................................................................................... 3
BEAKTA DEN FRIA BEVISPRÖVNINGEN .......................................... 4
BARN - SÄRSKILT ÖMMANDE OMSTÄNDIGHETER .......................... 5
Metod för utredning och bedömning.......................................................... 5
Utredningen ............................................................................................ 6
Bedömningen ......................................................................................... 6
Hälsotillstånd ......................................................................................... 7
Anpassning till Sverige .......................................................................... 8
Situationen i hemlandet .......................................................................... 9
Övriga omständigheter ........................................................................... 9
Beviskrav ............................................................................................. 10
Sammantagen bedömning och proportionalitetsbedömning ................ 11
INLEDNING
En ny utlänningslag med en ny instans- och processordning för utlännings-
och medborgarskapsärenden trädde i kraft den 31 mars 2006 (prop.
2004/05:170 Ny instansordning i utlännings- och medborgarskapsärenden
och prop. 2004/05:172 Uppehållstillstånd för tribunalvittnen, bet.
2004/05:SfU17 och 18 samt rskr. 2005/06:1 och 2). Den nya
utlänningslagen fick bl.a. till följd att de materiella bestämmelserna
ändrades. I den nuvarande utlänningslagen skiljs de olika grunderna för
uppehållstillstånd åt tydligare och skyddsgrunderna har en mer
framträdande plats än i 1989 års utlänningslag. Omständigheter som att
Sida 2 av 11
utlänningen på grund av svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad

fruktan för allvarliga övergrepp kunde tidigare endast leda till
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Sådana omständigheter omfattas
numera av skyddsbestämmelserna. De övriga omständigheter som tidigare
var att hänföra till humanitära skäl omfattas nu av ett eget lagrum, 5 kap. 6 §
utlänningslagen, som betecknas som synnerligen ömmande omständigheter.
I de fall inte någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd är tillämplig
kan undantagsvis uppehållstillstånd beviljas, om synnerligen ömmande
omständigheter föreligger. I sådana fall ska en samlad bedömning göras, vid
vilken särskilt den sökandes hälsotillstånd, anpassning till Sverige och
dennes situation i hemlandet ska beaktas.
Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en

utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation
föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon
bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas
utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i
hemlandet.
För barn får uppehållstillstånd beviljas om omständigheterna är särskilt

ömmande.
”Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund” indikerar att du

måste ha uttömt alla andra tillståndsgrunder innan du prövar åberopade
skäl mot denna paragraf.
Ett uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 6 § på grund av sjukdom
skall vara tidsbegränsat om utlänningens sjukdom eller behov av vård i
Sverige är av övergående natur.
I förarbetena till 2005 års utlänningslag framhålls att det är varaktigheten

och utvecklingen av hälsotillståndet som måste ligga till grund för
bedömningen av längden på ett eventuellt uppehållstillstånd. Ju längre
varaktighet, desto starkare talar detta för att ett permanent uppehållstillstånd
bör beviljas (prop. 2004/05:170 s. 191).
SYNNERLIGEN ÖMMANDE OMSTÄNDIGHETER ÄR

EN UNDANTAGSBESTÄMMELSE
Bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen har lagtekniskt placerats efter de
bestämmelser som reglerar huvudgrunderna (prop. s. 185 och 189 samt bet.
2004/05:SfU17 s. 34 f). Bestämmelsen blir därmed tillämplig först efter att
Sida 3 av 11
alla relevanta huvudgrunder har prövats. Uttrycket ”stanna i Sverige” visar

att det rör sig om personer som redan befinner sig i landet och härifrån
ansöker om uppehållstillstånd.
Redan av ordalydelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen framgår att

tillståndsgrunden synnerligen ömmande omständigheter är av
undantagskaraktär. Att lagstiftaren valt rekvisitet ”synnerligen” visar att
bestämmelsen ska tillämpas mycket restriktivt. Vid en prövning enligt
lagrummet ska det ske en sammanvägd bedömning av omständigheterna.
Det krävs att omständigheterna är sådana att utlänningens sammanvägda
situation framstår som synnerligen ömmande (MIG 2007:15, 2007:33). Av
lagtexten framgår att omständigheter rörande utlänningens hälsotillstånd,
anpassning till Sverige och situationen i hemlandet särskilt ska beaktas. I
förarbetena till utlänningslagen betonar regeringen starkt betydelsen av att
frågor om behov av asyl eller skydd i övrigt liksom andra huvudgrunder för
uppehållstillstånd noggrant prövas innan frågan om tillstånd enligt
bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter eventuellt prövas.
KAN UPPEHÅLLSTILLSTÅND BEVILJAS AV MEDICINSKA

SKÄL?
Vad gäller ohälsa kan det ensamt anses vara tillräckligt för att bevilja
uppehållstillstånd. I förarbetena till nu gällande utlänningslag (prop.
2004/05:170) anförs beträffande detta bl.a. följande: "Begreppet
hälsotillstånd tillåter beaktande av hela hälsoskalan – graden av friskhet
eller sjukdom samt funktionsförmågan. Eftersom det är en samlad
bedömning som skall göras i det enskilda fallet, går det inte att isolerat
fastlägga när ett visst hälsotillstånd skall leda till uppehållstillstånd. Ett skäl
för uppehållstillstånd kan vara att utlänningen har en livshotande fysisk eller
psykiskt sjukdom eller lider av ett synnerligen allvarligt funktionshinder.
Det skall då beaktas om det är rimligt att vården ges i Sverige. För det första
måste det vägas in om vård över huvud taget kan ges i Sverige i det enskilda
fallet. Vården måste också förväntas leda till en påtaglig och varaktig
förbättring av utlänningens hälsotillstånd, alternativt vara livsnödvändig.
För att det skall vara rimligt att Sverige skall erbjuda vård i det enskilda
fallet måste även vägas in om utlänningen kan få adekvat vård i hemlandet
eller annat land som utlänningen kan sändas till. Även om Sverige i ett
enskilt fall skulle kunna erbjuda en betydligt bättre vård än vad som kan ges
i utlänningens hemland, är det ofrånkomligt att de sammantagna
ekonomiska konsekvenserna för Sverige måste beaktas vid den samlade
bedömningen." (A.a. s. 280).
"Även om Sverige i vissa fall kan erbjuda en betydligt bättre vård än vad
som kan ges i personens hemland kan enbart detta inte motivera att ge
uppehållstillstånd i Sverige. För sjukdomar där det i Sverige finns tillgång
till vård kan de sammantagna ekonomiska konsekvenserna vara sådana att
uppehållstillstånd bör vägras. I det enskilda fallet medför den avvägning
som skall ske mellan hälsotillståndet och utlänningens situation i såväl
Sverige som hemlandet att det inte kommer att ställas samma krav på hur
sjuk eller hur frisk en utlänning måste vara för att det skall vara rimligt att
sända honom eller henne till ett visst land." (A.a. s. 190).
Sida 4 av 11
Regeringen har i propositionen inte aviserat någon förändring i förhållande

till den restriktiva praxis som tidigare har gällt i fråga om uppehållstillstånd
på grund av hälsotillstånd. Regeringen har i beslut enligt äldre
utlänningslagstiftning (se t.ex. Utlänningslagen – Vägledande beslut, reg.
21-94 och 23-94) uttalat att uppgivna ekonomiska svårigheter att få vård i
hemlandet inte bör leda till att tillstånd beviljas. Regeringen har vidare
anfört att de humanitära aspekterna måste vägas mot de ekonomiska
åtagandena som kan bli en direkt eller indirekt följd av att tillstånd beviljas.
Särskilt måste beaktas de åtaganden utöver det enskilda fallet som kan bli
följden av att tillstånd beviljas.
Det är den enskilde som har att visa att förutsättningarna för
uppehållstillstånd är uppfyllda. För att ett uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 §
utlänningslagen ska kunna beviljas vuxna personer av enbart medicinska
skäl ska hälsotillståndet vara synnerligen allvarligt, vilket givetvis också
måste vara tillfredsställande dokumenterat genom läkarintyg. För att
läkarintyg ska kunna tillmätas något egentligt bevisvärde bör det innehålla
uppgifter om läkarens tjänsteställning, varför intyget har utfärdats,
bedömningsunderlaget och vilka medicinska slutsatser som kan dras av
detta underlag (MIG 2007:15). Vidare bör, för att intyget ska kunna
tillmätas något egentligt bevisvärde, intyget vara förhållandevis nyligen
utfärdat. Intyget bör, förutom diagnos, innehålla en framtida prognos om
vilket vårdbehov eller psykosocialt stöd som kan finnas, och om det i så fall
är långvarigt samt konsekvenserna av utebliven vård. Hur läkarintygen ska
vara utformade framkommer av Socialstyrelsens författningssamling
SOSFS 2005:29 ”Utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m.”
(angående intygs bevisvärdet se MIG 2007:43 och 2007:35).
BEAKTA DEN FRIA BEVISPRÖVNINGEN
När du granskar ett läkarintyg och försöker komma fram till om intyget
uppfyller de av Socialstyrelsen uppställda kriterierna, glöm inte bort att
Migrationsverket inom ramen för den fria bevisprövningen har en
skyldighet att pröva alla omständigheter och framförda uppgifter i ett ärende
och att värdera dessa omständigheter och uppgifter.
Migrationsverket blev år 2007 anmält till Justitieombudsmannen (JO) i ett

ärende där det rådde tveksamheter kring huruvida verket hade beaktat
innehållet i ett ingivet läkarintyg (Diarienummer: 5557-2007, Beslutsdatum:
2008-11-14). Omständigheterna i ärendet var följande: ”Legitimerade
psykologen Jan Johansson, Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i
Falkenberg, anmälde Migrationsverket med anledning av utformningen av
ett ställningstagande i en tjänsteanteckning den 12 november 2007 angående
hinder mot verkställighet av ett utvisningsbeslut. Av anmälan och därtill
fogade handlingar framgick bl.a. följande:
Migrationsverkets ställningstagande avsåg en familj, bestående av bl.a. fyra

barn, som enligt ett lagakraftvunnet beslut skulle utvisas till Serbien. I
ärendet åberopade familjen ett av Jan Johansson den 22 oktober 2007
Sida 5 av 11
utfärdat intyg angående hälsotillståndet för tre av barnen. Migrationsverket

bedömde i ställningstagandet att det inte hade kommit fram några
omständigheter som innebar hinder mot att verkställa avlägsnandebeslutet.
I sin anmälan anförde Jan Johansson att verket i ställningstagandet helt

ignorerat de uppgifter som han lämnat i intyget. Han pekade på att verket
anfört att "det för att klargöra ett sjukdomstillstånd krävs ett intyg utfärdat
av en legitimerad läkare". Detta överensstämde enligt Jan Johansson inte
med vedertagen praxis. Jan Johansson ansåg att verket hade underlåtit att
beakta barnens bästa.”
JO konstaterade i sin bedömning att myndigheten har en skyldighet att

beakta alla uppgifter i ett ärende och att värdera detta material: ”Vad som
angavs i det aktuella ställningstagandet talar emellertid för att verket
underlät att ta hänsyn till innehållet i Jan Johanssons intyg. Migrationsverket
har i sitt yttrande framfört att myndigheten beaktade uppgifterna i intyget.
Jag har inte underlag för att påstå motsatsen. Om uppgifterna har beaktats
kan det dock konstateras att Migrationsverkets ställningstagande formulerats
på ett missvisande sätt. I sitt andra yttrande till JO har Migrationsverket
uttalat att ett intyg från legitimerad psykolog utgör medicinsk
dokumentation och ska beaktas på det sätt anmälaren anfört. Med detta
klargörande avslutas ärendet.”
För mer info. om bevisprövning, se Identitetskapitlet.
BARN - SÄRSKILT ÖMMANDE OMSTÄNDIGHETER

Den 1 juli 2014 ändrades bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen
(2005:716) och barn får nu beviljas tillstånd om omständigheterna är särskilt
ömmande. Bestämmelsen är även fortsatt en undantagsbestämmelse som ska
tillämpas först sedan alla andra åberopade grunder för uppehållstillstånd har
prövats. Finns det ingen annan grund att bevilja tillstånd för ett barn som
ansöker om uppehållstillstånd i Sverige ska Migrationsverket pröva om
uppehållstillstånd ska beviljas på grund av att omständigheterna i ärendet är
särskilt ömmande. Vid denna bedömning ska utlänningens hälsotillstånd,
anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas.
I förarbetena till bestämmelsen anges bland annat att lagändringen syftar till
att förtydliga barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa. Det är
omständigheterna i det enskilda fallet som ska ligga till grund för
bedömningen och en avvägning ska ske av olika intressen i varje enskilt fall
där principen om barnets bästa ingår i bedömningen.
Metod för utredning och bedömning
Bedömningen bör göras i följande steg:

1. Bedöm barnets hälsotillstånd, vårdbehov och möjlighet till vård i
hemlandet.
Sida 6 av 11
2. Bedöm barnets anpassning till Sverige och eventuella nätverk som har
etablerats under vistelsetiden i Sverige, samt anknytning till hemlandet.
3. Bedöm barnets situation i hemlandet vid en eventuell utvisning, t.ex.

familjeförhållanden och nätverk, tillhörighet till särskilt utsatt grupp,
skolgång och omvårdnad, uppgifter om social utstötthet, traumatisering till
följd av människohandel eller liknande.
4. Gör slutligen en sammantagen bedömning där omständigheter som talar

för tillstånd vägs mot omständigheter som talar mot. Vid avvägningen ska
även barnets bästa beaktas. Om omständigheterna vid den sammantagna
bedömningen framstår som särskilt ömmande kan tillstånd beviljas enligt 5
kap. 6 § utlänningslagen.
Om anpassning till landet åberopas som grund för att få stanna i Sverige
måste även rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen beaktas.
I några fall där frågan om särskilt ömmande omständigheter ska prövas, kan
även rätten till familjeliv enligt samma artikel komma att behöva beaktas.
Utredningen
För att kunna göra en bedömning av om det finns särskilt ömmande
omständigheter är det viktigt att sådana omständigheter som ska beaktas vid
bedömningen berörs i samband med utredningen av barns ärenden. Sådana
omständigheter som bör utredas följer nedan.
Hälsotillstånd, både för barnet och dess familjemedlemmar samt i

förekommande fall om de har sökt och fått vård i hemlandet
Familj, släkt och socialt nätverk i hemlandet
Familjemedlemmarnas medborgarskap och eventuella tillhörighet till
särskilt utsatt grupp
Hur familjen/barnet bott och försörjt sig i hemlandet, skolgång och
föräldrars utbildning
Eventuell anpassning till Sverige
Om barnet har haft kontakt med eller är omhändertaget av sociala
myndigheter i Sverige och/eller i hemlandet.
Skriftlig dokumentation, både från hemlandet och Sverige, kan ha betydelse

för bedömning av ärendet.
Bedömningen
Som anges i lagtexten ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till
Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas vid bedömningen. I
förarbetena ges ett antal exempel på när bestämmelsen kan vara tillämplig,
men det är ingen uttömmande lista. Eftersom det fortfarande är samma
omständigheter som ska beaktas vid bedömningen kan uttalanden i tidigare
praxis från Migrationsöverdomstolen fortfarande vara relevanta, men det är
viktigt att komma ihåg att den sammantagna avvägningen och utgången kan
se annorlunda ut efter lagändringen.
Sida 7 av 11
Eftersom det är en mängd omständigheter som kan beaktas vid

bedömningen av särskilt ömmande omständigheter och det ska ske en
sammantagen avvägning i det enskilda fallet är det inte möjligt att ge en
uttömmande beskrivning av vilka omständigheter som kan beaktas eller hur
avvägningen ska ske.
Hälsotillstånd
Vid bedömningen av om det ska anses finnas särskilt ömmande
omständigheter ska barnets hälsotillstånd beaktas. Begreppet hälsotillstånd
tillåter beaktande av hela hälsoskalan - graden av friskhet eller sjukdom
samt funktionsförmågan.
I förarbetena till ändringen har regeringen uttalat som exempel på grund för
tillstånd att ett barn i Sverige har ett medicinskt tillstånd som kräver
avancerad vård, och det är oklart om det finns tillgång till vård i hemlandet.
I begreppet vård ingår både akut och habiliterande vård. För att det ska
anses vara oklart om vård finns att tillgå i hemlandet måste det enligt
regeringen vara så att det inte tillfredställande går att utreda att vård finns.
Ytterligare omständigheter som kan ingå i bedömningen är om ett barn i
Sverige under viss tid har dokumenterats med en svårartad sjukdom och det
är konstaterat att ett uppbrott på ett avgörande sätt skulle få märkbara
negativa konsekvenser för barnets sjukdomstillstånd. Ett annat exempel är
om barnet på grund av olycka eller annat allvarligt tillbud som har inträffat i
Sverige är i behov av fortgående vård som inte är av övergående natur. Det
skulle förutsätta att möjligheterna för det enskilda barnet att få tillgång till
vård i hemlandet är begränsade och att den positiva effekten för barnet
därmed skulle avstanna eller upphöra vid avbruten vård i Sverige.
Migrationsöverdomstolen har bedömt frågan om hälsotillstånd enligt den

äldre lydelsen i bl.a. MIG 2007:25, MIG 2009:9 och MIG 2013:6. Även i de
fall barnets hälsotillstånd i sig inte är tillräckligt för att det ska anses
föreligga särskilt ömmande omständigheter ska barnets hälsotillstånd
beaktas vid den sammantagna bedömningen.
En omständighet som kan komma att beaktas i den sammantagna

bedömningen är att barnet är omhändertaget av sociala myndigheter. Det är
omständigheterna som ligger till grund för omhändertagandet, och inte
beslutet i sig, som ska beaktas. Det är en framåtsyftande bedömning av
vårdbehovet som bör göras, dvs. om behovet av vårdinsatser kan lösas i
hemlandet vid ett eventuellt återvändande. Migrationsverket bedömer därför
att om ett barn är omhändertaget bör ett yttrande från socialnämnden
inhämtas. Till yttrandet bör även inhämtas socialnämndens vårdplan för
barnet samt eventuella beslut och domar från förvaltningsdomstolar
angående barnet. Socialnämnden bör också redogöra för eventuella
kontakter med myndigheter eller andra i barnets hemland samt vad de vet
om vilka möjligheter det finns för vårdinsatser i hemlandet.
Sida 8 av 11
Anpassning till Sverige

En annan omständighet som ska beaktas vid bedömningen är barnets
anpassning till Sverige. Anpassningen kan till exempel bestå i skolgång,
fritidsaktiviteter samt socialt nätverk.
I förarbetena till lagändringen anges att vid bedömningen av om ett barn har
etablerat nätverk bör även den tid som barnet vistats i Sverige kunna komma
att få betydelse. Regeringen uttalar att det är barnets anknytning till Sverige
som är det väsentliga i detta sammanhang och att det inte kan ställas upp
någon exakt gräns för hur lång tid ett barn ska ha vistats i Sverige för att ha
uppnått en tillräckligt stark anknytning till svenska förhållanden. I den
sammantagna bedömningen bör även ett underårigt barns bristande
möjligheter att påverka sin egen situation och vistelse i Sverige kunna
beaktas. Enligt Migrationsverket medför dessa uttalanden att i den
avvägning som ska göras kan en anpassning som har skett under illegal
vistelse inte bortses från när det gäller barn. En anpassning som skett under
legal vistelse kan dock ges en än större tyngd vid avvägningen.
Migrationsöverdomstolen har den 23 februari 2015 prövat frågan om

anpassning till Sverige (mål nr UM 9254-13). Ett snart 13-årigt barns
anpassning till Sverige under ca sex år med bl.a. skolgång, ansågs inte vara
särskilt ömmande omständigheter. Vistelsen hade varit illegal. Utvisning
ansågs inte vara oproportionerlig enligt artikel 8 i Europakonventionen.
I förarbetena anges att det finns utrymme att beakta att ett barn som saknar
nätverk i hemlandet har fått ett nätverk i Sverige och att avsaknaden av detta
nätverk allvarligt skulle äventyra barnets framtida psykosociala utveckling.
Regeringen anger att det måste vara fråga om ett fungerande nätverk och att
det är förenligt med barnets bästa att hänvisas till nätverket. Nätverket kan
till exempel utgöras av personer som barnet har etablerat
familjesammanhållning med under familjehemsplacering när barnet saknar
släktingar i Sverige eller hemlandet.
Vid bedömningen av anpassningen till Sverige bör även beaktas barnets

anknytning till hemlandet i form av tidigare bosättning eller vistelse där,
språk, eventuell tidigare skolgång och familj, släkt och nätverk. Det ska
också beaktas att barn normalt sett bör vistas hos sina föräldrar. Starka band
till hemlandet, att föräldrar och övrig familj och släkt finns där samt att
barnet bör kunna anpassa sig till ett liv i hemlandet kan vara omständigheter
som talar emot att tillstånd ska beviljas. Vid bedömningen kan också hänsyn
tas till att yngre barn bör ha lättare än äldre att anpassa sig till ett liv i
hemlandet även om de inte tidigare har vistats där.
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2012:13 uttalat att vid prövningen av

om en utlänning bör få stanna i Sverige på grund av sin anpassning till
landet måste även rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen
beaktas. Detta innebär att hänsyn ska tas till alla de sociala och kulturella
band som en person kan ha i ett samhälle.
Sida 9 av 11
Även om barnet utvisas tillsammans med sin familj kan utvisningen alltså
innebära en kränkning av barnets rätt till privatliv. Migrationsverket
bedömer att privatlivet utanför familjelivet normalt sett kan antas bli
viktigare ju äldre ett barn är. Ett yngre barn spenderar troligen mycket tid
med och är beroende av sin familj medan barn i tonåren kan antas ha börjat
bygga sig ett liv utanför familjen. Anpassningen kan därför många gånger
antas vara större för ett barn i högstadie- eller gymnasieåldern än för yngre
barn. Någon generell bedömning av vilken vistelsetid och anpassning som
krävs kan dock inte göras och även ett yngre barn kan ha fått en stark
anknytning till Sverige medan ett äldre barn som vistats här länge kanske
inte alls har fått särskilt stark anknytning. Omständigheter som att barnet har
levt gömt, flyttat ofta eller bott på samma ställe kan också påverka vilken
anknytning barnet har fått till Sverige.
Situationen i hemlandet
Med situationen i hemlandet avses förhållanden som utan att vara
skyddsgrundande gör att en avvisning till hemlandet framstår som
olämplig vid en samlad bedömning av utlänningens personliga
situation.
Vid den sammantagna bedömningen kan omständigheter vägas in som t.ex.

uppgifter om social utstötthet, traumatisering till följd av människohandel
eller liknande.
Även barnets situation i hemlandet vid ett eventuellt återvändande bör

beaktas. Det kan vara fråga om familj, släkt eller övrigt nätverk, möjligheten
att få hjälp av sociala myndigheter samt möjligheten att få grundläggande
materiella behov, skolgång och omvårdnad tillgodosedda.
I Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2009:9 beaktade domstolen i

sin bedömning av om synnerligen ömmande omständigheter förelåg, att
barnet hade upplevt svåra traumatiska händelser i hemlandet som inte
konstituerar skyddsbehov, men där dessa händelser hade orsakat barnet så
allvarliga besvär att ett återvändande till miljön i hemlandet påtagligt skulle
förvärra besvären.
Vid bedömningen av situationen i hemlandet kan det också vara relevant om

barnet tillhör en i hemlandet särskilt utsatt grupp som t.ex. utsätts för
allvarlig diskriminering, om barnet och dess familjemedlemmar är
medborgare eller statslösa samt om familjemedlemmarna har olika
medborgarskap vilket skulle kunna leda till svårigheter för familjen att leva
tillsammans i hemlandet. Här måste rätten till familjeliv enligt artikel 8
Europakonventionen beaktas (se RCI 09/2011 angående bedömningar av
rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen).
Övriga omständigheter
Förutom sådana omständigheter som berörts ovan kan även andra
omständigheter anföras till grund för att särskilt ömmande omständigheter
föreligger. Migrationsöverdomstolen har t.ex. uttalat att praktiska
verkställighetshinder kan utgöra grund för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6
Sida 10 av 11
§ utlänningslagen (MIG 2008:38). I förarbetena uttalas att ett beslut om

utvisning inte bör fattas om det står klart att ett avlägsnandebeslut inte går
att verkställa (prop. 2004/05:170 s 192). Vid bedömningen av eventuellt
verkställighetshinder för ensamkommande barn måste kravet på ordnat
mottagande i 12 kap. 3 a § utlänningslagen också beaktas (se RCI 10/2013
angående verkställighet av beslut som rör ensamkommande barn). Samtliga
omständigheter som framkommer i ärendet ska beaktas i den sammantagna
bedömningen.
Beviskrav
Huvudregeln är att den sökande har klarlagt sin identitet. Det kan dock
undantagsvis vara tillräckligt att den sökande gjort sin identitet sannolik.
Det kan även finnas undantagssituationer då uppehållstillstånd kan beviljas
trots att identiteten inte har gjorts sannolik. Det ska då vara fråga om sådana
svåra sjukdomstillstånd att bestående hinder mot verkställighet av ett
utvisningsbeslut bedöms finnas. Det kan inte uteslutas att det även kan
finnas andra undantagssituationer då uppehållstillstånd kan beviljas trots att
den sökande inte har gjort sin identitet sannolik.
Vad gäller beviskravet för de skäl som åberopas som grund för
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen kan följande sägas:
Det är den som söker uppehållstillstånd som har bevisbördan för att han
eller hon uppfyller de krav som ställs i lagen för att uppehållstillstånd ska
beviljas. Migrationsöverdomstolen har i MIG 2010:6 uttalat att vilket
beviskrav som ska tillämpas vid bedömningen enligt 5 kap. 6 §
utlänningslagen beror på vilka omständigheter som åberopas. Det ställs
högre krav på bevisningen när det gäller sådana omständigheter som - om
de är för handen - den enskilde normalt sett bör kunna dokumentera och
belägga.
Medicinska skäl som åberopas som grund kan vanligtvis utredas väl och det
har i praxis ställts ett högt beviskrav beträffande den sökandes
hälsotillstånd. Tillfredsställande dokumentation ska visa att hans eller
hennes hälsotillstånd är av sådan allvarlig karaktär att uppehållstillstånd kan
beviljas (se t.ex. MIG 2007:15, MIG 2007:35 och MIG 2009 not 9). Samma
krav på tillfredställande dokumentation gäller om den sökande är ett barn
som om det är en vuxen.
När det gäller den sökandes anpassning till Sverige är bl.a. vistelsetiden i
landet, den sökandes skolgång samt relationer eller andra sociala nätverk av
betydelse för bedömningen. Sådana omständigheter är sällan tvistiga och det
är vanligtvis oproblematiskt för den sökande att vid behov visa upp
utredning om dem, t.ex. genom handlingar från barnets skola. Sådana
omständigheter ska därför visas av den sökande.
Omständigheter som har att göra med en framtida situation i hemlandet är

dock svårare för den sökande att belägga. Migrationsöverdomstolen har
därför uttalat att när situationen i hemlandet åberopas som grund ska den
sökande göra sannolikt att det föreligger en risk för social utstötthet eller
andra svårigheter vid ett återvändande. Den sökandes berättelse om
Sida 11 av 11
omständigheter som påstås medföra en risk för svårigheter efter

hemkomsten får, i den mån bevisningen om detta brister, godtas om den
framstår som trovärdig och sannolik.
Sammantagen bedömning och proportionalitetsbedömning

När samtliga omständigheter har bedömts ska en sammantagen bedömning
göras av om det föreligger sådana särskilt ömmande omständigheter att
uppehållstillstånd ska beviljas. Vissa omständigheter kan väga tyngre än
andra, t.ex. vårdbehov som inte kan tillgodoses, särskild utsatthet i vissa
länder och permanenta/oöverstigliga hinder för familjemedlemmar att leva
tillsammans.
Vid avvägningen ska även barnets bästa beaktas och om barnets framtida
utveckling och livskvalitet på ett avgörande sätt äventyras om barnet
återvänder till hemlandet. Stor vikt ska läggas vid barnets bästa men
lagstiftaren har betonat att även om fler barn kommer att omfattas av
bestämmelsens tillämpningsområde efter ändringen, gäller tidigare
uttalanden om att barnets bästa inte kan ges en så långtgående innebörd att
det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn.
Även i fortsättningen är bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen avsedd
att tillämpas i undantagsfall även för barn.
Vid den sammantagna bedömningen kan, som framkommit ovan, även

frågan uppstå om en utvisning är i strid med rätten till familje- eller privatliv
i artikel 8 i Europakonventionen och i så fall om en utvisning är
proportionerlig (jfr. MIG 2012:13). Den metod för
proportionalitetsbedömning som har utvecklats i Europadomstolens praxis
kan därför vara till hjälp vid bedömningen. Vid den sammantagna
bedömningen ska alltså de omständigheter som talar för att tillstånd ska
beviljas vägas mot de omständigheter som talar emot. Det kan vara skäl i
det enskilda ärendet eller samhällets intresse i vidare bemärkelse.
Europadomstolen har som omständigheter som kan tala emot att bevilja
uppehållstillstånd identifierat varje stats rätt att bestämma utländska
medborgares rätt till vistelse och bosättning i landet, dvs. skyldigheten att
upprätthålla den reglerade invandringen samt varje stats rätt att skydda sig
mot hot mot allmän ordning och säkerhet. Vid
proportionalitetsbedömningen ska omständigheterna i det enskilda fallet
vägas mot behovet av att genomföra åtgärden. Vid avvägningen måste en
rättvis balans mellan den enskildes intressen och samhällets intressen ske.
Vid tillämpning av Europadomstolens praxis är det dock viktigt att komma

ihåg att utrymmet för att bevilja ett barn uppehållstillstånd enligt
bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen normalt sett får anses större än
vid en tillämpning av artikel 8 i Europakonventionen. För vidare läsning om
förhållandet mellan
5 kap. 6 § utlänningslagen och artikel 8 i Europakonventionen, se
rättsutredning 2015-06-07, dnr 1.3.4-2015-32963.
Det är viktigt att det i beslutet tydligt framgår vilka omständigheter som har
legat till grund för bedömningen och hur de har bedömts.
Migrationsverket
PRESKRIPTION
INLEDNING .........................................................................................................2
RELEVANTA bestämmelser..................................................................................2
PRESKRIPTION ....................................................................................................2
VAD MENAS MED ”SKYLDIGHETEN ATT MEDVERKA TILL VERKSTÄLLIGHETEN” I
PRAKTIKEN? ........................................................................................................3
HUR HANDLÄGGER MIGRATIONSVERKET ÄRENDEN SOM VÄCKS EFTER ATT DET
TIDIGARE AVLÄGSNANDEBESLUTET PRESKRIBERATS? .........................................4
2
INLEDNING
I detta avsnitt behandlas frågan om preskription av avvisnings- och
utvisningsbeslut. Du får en överblick över varför lagstiftningen infördes och
hur den enligt gällande praxis kan tolkas.
Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte har meddelats av allmän
domstol upphör att gälla fyra år från det att beslutet vann laga kraft. Om
beslutet har förenats med ett förbud att återvända till Sverige med längre
giltighetstid, upphör beslutet om avvisning eller utvisning att gälla först när
tiden för återreseförbudet går ut.
Ett beslut om utvisning som har meddelats av allmän domstol upphör alltid
att gälla när tiden för återreseförbudet går ut.
Om permanent uppehållstillstånd meddelas, upphör ett beslut om avvisning
eller utvisning att gälla.
PRESKRIPTION
En utlänning som fått ett avlägsnandebeslut är skyldig att medverka till att
beslutet blir verkställt. Av 12 kap. 15 § andra stycket utlänningslagen följer
att han eller hon på eget initiativ ska lämna landet inom viss tid. Enligt 12
kap. 22 § första stycket samma lag upphör ett beslut om avvisning eller
utvisning som inte har meddelats av allmän domstol att gälla fyra år från det
att beslutet vann laga kraft. Om beslutet har förenats med ett förbud att
återvända till Sverige med längre giltighetstid, upphör beslutet om avvisning
eller utvisning att gälla först när tiden för återreseförbudet går ut.
Reglerna om preskription infördes för att skydda asylsökande från att

under mycket lång tid behöva leva under hot om avlägsnande på grund av
ett beslut som av någon anledning inte kunnat verkställas (se prop.
1975/76:18 s. 121). Ett par år senare framhölls att om förhållandet är det att
verkställigheten har omöjliggjorts genom att utlänningen har hållit sig
gömd, inträder visserligen preskription efter två år. I sådant fall bör det
emellertid inte vara uteslutet att på nytt ta upp frågan om avlägsnande ur
landet och meddela ett nytt utvisningsbeslut (prop. 1979/80:96 s. 109).
Preskriptionstiden förlängdes senare till fyra år, vilket motiverades med att
det hade blivit allt vanligare att utlänningar undandrog sig verkställighet
genom att hålla sig undan under långa tider (prop. 1988/89:86 s. 204).
Av tidigare praxis från Utlänningsnämnden framgår också att i de

situationer då utlänningen har hållit sig undan verkställigheten av en
avvisning eller utvisning bör det normalt inte komma i fråga att låta denne
stanna kvar i landet trots att preskription inträtt (se t.ex. UN 15-92, 28-92
och 401-00).
I förarbetena till nu gällande utlänningslag (prop. 2004/05:170) berörs

3
inte särskilt frågan om preskription. Bestämmelsen har överförts från

tidigare lagstiftning med den skillnaden att preskription inträder oavsett om
beslutet har verkställts eller inte.
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2007:46 uttalat att en åtskillnad måste

göras mellan beslut som inte kunnat verkställas trots medverkan av den
asylsökande och beslut som inte kunnat verkställas på grund av att den
asylsökande inte samarbetat eller hållit sig undan verkställighet. Det bör
också särskilt framhållas att det i första hand är den av- eller utvisade som är
skyldig att självmant lämna landet och inte svenska myndigheter som är
skyldiga att genom tvångsåtgärder verkställa beslutet. Det är vidare den
sökande som skall visa att preskription inträtt utan hans eller hennes
förskyllan och inte verkställande myndigheter som skall visa att beslutet att
av- eller utvisa sökanden inte har kunnat verkställas. Skyldigheten att
självmant lämna landet efter ett avlägsnandebeslut framgår även av
rättsfallet MIG 2008:23.
För det fall avlägsnandebeslutet preskriberas föreligger det inte någon

ovillkorlig rätt till uppehållstillstånd. För att uppehållstillstånd ska kunna
komma i fråga krävs att verkställighet inte har kunnat ske och detta trots att
utlänningen fullgjort sin skyldighet att medverka till verkställigheten. Av
det sagda följer att utlänningen är skyldig att medverka till att skaffa
nödvändiga resedokument, vilket normalt även förutsätter att hans eller
hennes identitet är tillfredsställande utredd. Skyldigheten att medverka till
verkställigheten måste således innefatta bl.a. även ett krav på att den ut-
eller avvisade i så stor utsträckning det är möjligt aktivt deltar i arbetet med
att fastställa sin identitet. En ut- eller avvisad person som visserligen inte
håller sig gömd eller på annat sätt undviker kontakt i samarbetet med de
verkställande myndigheterna, men som i övrigt förhåller sig passiv uppfyller
därför inte kravet på medverkan (UM 2819-08, MIG 2009:13).
VAD MENAS MED ”SKYLDIGHETEN ATT MEDVERKA TILL

VERKSTÄLLIGHETEN” I PRAKTIKEN?
Migrationsöverdomstolen har i sitt vägledande avgörande MIG 2009:13
särskilt betonat skyldigheten för utlänningen att medverka till
verkställigheten. För att uppehållstillstånd ska komma i fråga sedan ett
avlägsnandebeslut preskriberats krävs enligt avgörandet att verkställighet
inte har kunnat ske, trots att utlänningen har fullgjort sin skyldighet att
medverka till verkställigheten. Den skyldigheten innefattar enligt
Migrationsöverdomstolen bl.a. ett krav på att den ut- eller avvisade i så stor
utsträckning det är möjligt aktivt deltar i arbetet med att fastställa sin
identitet. En ut- eller avvisad person som visserligen inte har hållit sig gömd
eller på annat sätt undvikit kontakt i samarbetet med de verkställande
myndigheterna, men som i övrigt förhållit sig passiv har inte ansetts
uppfylla kravet på medverkan:
”A har visserligen inte hållit sig gömd eller på annat sätt undvikit kontakt i
samarbetet med de verkställande myndigheterna. I stället har han förhållit
4
sig passiv och på så sätt försvårat verkställigheten av Migrationsverkets

avvisningsbeslut. Migrationsöverdomstolen finner att A inte har visat att
han medverkat till verkställigheten i den utsträckning som skäligen hade
kunnat krävas av honom. Han har därmed inte heller visat att preskription
inträtt utan hans förskyllan. Vid sådant förhållande föreligger inget hinder
mot att meddela ett nytt avlägsnandebeslut, om det inte nu framkommit
sådana omständigheter som utgör grund för att bevilja honom
uppehållstillstånd.”
HUR HANDLÄGGER MIGRATIONSVERKET ÄRENDEN SOM

VÄCKS EFTER ATT DET TIDIGARE AVLÄGSNANDEBESLUTET
PRESKRIBERATS?
Rättschefen har i RCI 16/2010 tagit ställning till denna fråga och konstaterat
bl.a. följande. En asylansökan som sker efter det att en tidigare asylansökan
avslagits och tidigare avlägsnandebeslut preskriberats bör bedömas och
handläggas på samma sätt som om den sökande ansökt om asyl för första
gången, såväl i sak som när det gäller behov av muntlig handläggning och
av offentligt biträde.
Ofta kan man redan på handlingarna i det tidigare verkställighetsärendet

avgöra om det kan finnas anledning att frångå huvudregeln att bevilja
uppehållstillstånd. Om resultatet av denna bedömning blir att huvudregeln
inte ska tillämpas, ska ställning tas av behovet av offentligt biträde utifrån
18 kap. 1 § utlänningslagen och rättschefens rättsliga ställningstagande RCI
02/2010.
Om å andra sidan regeln om uppehållstillstånd efter preskription är

tillämplig, måste det ändå först ske en prövning av de asylskäl och andra
skäl som åberopas i det nya ärendet. Eftersom den sökande då antingen får
uppehållstillstånd på grund av sina asylskäl eller på grund av huvudregeln,
blir det aldrig fråga om att fatta ett avlägsnandebeslut, och därmed saknas
behov av offentligt biträde.
När huvudregeln tillämpas och skälen inte räcker för att bevilja
uppehållstillstånd på någon annan grund bör uppehållstillstånd beviljas på
grund av synnerligen ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 §
utlänningslagen. Observera dock att de skäl som åberopas (skydds-,
anknytnings- eller humanitära skäl) först ska prövas innan det kan bli fråga
om att bevilja uppehållstillstånd på grund av preskription enligt 5 kap. 6 §
utlänningslagen.
Migrationsverket Handbok i Inledning Uppdaterat 2019-03-29
migrationsärenden
Inledning
Utlänningar som kommer till Sverige för att söka asyl eller uppehållstillstånd
av andra skäl vänder sig till Migrationsverket, som prövar deras
ansökningar. Lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA)
kom till 1994. Syftet med lagen var att ge de som har ansökt om
uppehållstillstånd, framförallt av asylskäl, möjlighet att få bistånd under
tiden som deras ansökan prövas. De utlänningar som omfattas av LMA har
rätt att skrivas in i mottagningssystemet för asylsökande.
Detta kapitel av Handboken i migrationsärenden behandlar endast

Migrationsverkets mottagningsverksamhet för de som omfattas av lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Sida 1 av 34
Migrationsverket Handbok i migrationsärende In- och avregistrering i Skapad 2018-02-26

mottagningssystemet Uppdaterad
2019-03-20
In- avregistrering
Innehåll
In- avregistrering ............................................................................................ 1
Lagar och andra styrdokument ................................................................... 4
Inledning ........................................................................................................ 5
Personkrets ................................................................................................. 5
Asylsökande ........................................................................................... 5
Massflyktingar ....................................................................................... 6
Personer som av särskilda skäl får vistas i Sverige ................................ 6
Registreringar i mottagningssystemet ............................................................ 7
Vikten av att det blir rätt registreringar ...................................................... 7
Tidpunkt för registrering ............................................................................ 7
Innebörd av att vara registrerad vid en mottagningsenhet ..................... 8
Omregistrering vid flytt mellan enheter ................................................. 8
Utlänning vistas i häkte, kriminalvårdsanstalt, rättspsykiatrisk klinik
eller annan vårdinrättning ...................................................................... 9
Omregistrering vid flytt från förvarsenhet till mottagningsenhet .......... 9
Registrering med korrekt adresstypkod ..................................................... 9
Tidpunkt för avregistrering i samband med beslut om uppehållstillstånd10
Skäligt rådrum i samband med avregistrering ..................................... 11
Ansökan om förlängning av tidsbegränsat uppehållstillstånd.................. 11
När ett tidsbegränsat tillstånd enligt begränsningslagen löper ut......... 11
Om en förlängningsansökan inte lämnas in ......................................... 12
Ansökan om förlängning enligt gymnasielagen ................................... 12
EU-medborgare ........................................................................................ 13
När en person byter status på ansökan om uppehållstillstånd .................. 13
Statusbyte från tillståndssökande till asylsökande/massflykting ......... 13
Statusbyte från asylsökande/massflykting till tillståndssökande ......... 13
Återinskrivning ........................................................................................ 14
Tidsbegränsat tillstånd har löpt ut och ett avlägsnandebeslut saknas .. 15
Tidsbegränsat tillstånd med ett kvarstående avlägsnandebeslut .......... 15
Migrationsverket återkallar ett uppehållstillstånd ................................ 16
Inregistrering i samband med preskription .......................................... 16
Sida 2 av 34
Återinrest med gällande avlägsnandebeslut ......................................... 16

Återinrest efter beslut om avskrivning ................................................. 17
Avvikna med gällande avlägsnandebeslut som ger sig till känna ........ 17
Återinskrivning vid inhibition och ny prövning .................................. 17
När uppehållstillstånd ges ........................................................................ 18
Beräkning av PUT/TUT-månaden ....................................................... 18
Utlänningen hörsammar inte kallelse i samband med beslut om
uppehållstillstånd ................................................................................. 19
Tidsbegränsat uppehållstillstånd som ligger till grund för bosättning . 19
Tidsbegränsat uppehållstillstånd där grund för bosättning saknas ....... 20
Tidpunkt för avregistrering i samband med utresa .................................. 20
Utrest som återtas enligt Dublinförordningen eller återtagandeavtal .. 21
Lagakraftvunnet avlägsnandebeslut ......................................................... 21
När en person avviker .............................................................................. 22
Avviken för att hindra verkställighet av avlägsnandebeslut ................ 22
Avviken innan det finns ett verkställbart avlägsnandebeslut ............... 22
Avviken eller lämnat landet efter beslut om uppehållstillstånd ........... 23
Övriga fall där rätt till bistånd upphör...................................................... 24
Dödsfall ................................................................................................ 24
Arbetstillstånd ...................................................................................... 24
Uppehållsrätt ........................................................................................ 25
Bevispersoner ....................................................................................... 25
Återkallelse av asylansökan för att söka annat tillstånd....................... 25
Inregistrering som skett av misstag ...................................................... 26
Preskription av avlägsnandebeslut ....................................................... 26
Barn i mottagningssystemet ......................................................................... 27
Barn som föds i Sverige ....................................................................... 27
Asylsökande barn vars vårdnadshavare är bosatt i Sverige ................. 27
Barn utan vårdnadshavare .................................................................... 28
Barn utan vårdnadshavare som fyllt 18 år som stannar kvar i
kommunen ............................................................................................ 28
Barn med eget barn .............................................................................. 29
Koder vid inskrivning barn utan vårdnadshavare ................................ 29
Barnkonsekvensanalys ......................................................................... 29
Avregistrering av barn ur mottagningssystemet ...................................... 29
Barn som blir svenska medborgare ...................................................... 29
Sida 3 av 34
Nyfött barn till förälder med uppehållstillstånd som ännu inte skrivits
ut........................................................................................................... 30
Barn som flyttar eller på andra sätt byter status enligt 1 § 3 st. LMA . 31
Barn utan vårdnadshavare .................................................................... 31
Barn utan vårdnadshavare hörsammar inte kallelse till
underrättelsesamtal i samband med beviljat uppehållstillstånd ........... 32
Barn utan vårdnadshavare som blir 18 år ............................................. 32
Barn med vårdnadshavare som är placerade enligt SoL/LVU när de
beviljas uppehållstillstånd .................................................................... 32
Barn utan vårdnadshavare som avviker ................................................... 33
Ansvarig kommun då ett avviket barn ger sig till känna ..................... 33
Sida 4 av 34
Lagar och andra styrdokument

Dublinförordningen nr 604/2013
Lag (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid
Folkbokföringslag (1991:481)
Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande mfl.
Lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap
Socialtjänstlag (2001:453)
Utlänningslag (2005:716)
Lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för
bosättning
uppehållstillstånd i Sverige
Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande mfl.
Förordning (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa
utlänningar (NyersF).
MIGFRS 2018:3
Proposition 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.
Proposition 2016/17:172, Ett sammanhållet mottagande med tidsbegränsade
SR 01/2017 Särskilt råd angående från vilken tidpunkt kommuner och
landsting ska ha rätt till ersättning för kostnader för asylsökande barn utan
vårdnadshavare innan formell asylansökan är registrerad hos
Migrationsverket
SR 37/2016 Rättsligt ställningstagande angående handläggningen vid
preskription
SR 38/2017 Rättsligt ställningstagande angående inskrivning i
mottagningssystemet enligt lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.
SR 10/2018 Rättsligt ställningstagande angående förlängning av ett
tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd när det finns ett gällande
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
SR 24/2018 Rättslig kommentar angående hur tidsfrister för frivillig avresa
enligt utlänningslagen påverkar rätten till bistånd för vuxna utan barn enligt
lagen om mottagande av asylsökande
SR 7/2019 Rättsligt ställningstagande om tillämpningen av begreppet
samma grund i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl.,(LMA) vid ansökan
Rättsutredning om rätten till bistånd enligt LMA för utlänningar som
beviljas uppehållstillstånd på grunder som inte omfattas av
bosättningslagen, diarienummer 1.3.4-2018-39165
DUA I 13/2018 Standard för Migrationsverkets biståndshantering och
utregistrering då rätten till bistånd upphör enligt 11 § LMA
DUA I 32/2018 Rutin för Migrationsverkets hantering av begäran om
återinskrivning i mottagningssystemet
DUA I 35/2018 Instruktion om när en person kan anses vara utrest
KCI 48/2017 Standard för hantering av misstänkt avvikna där rätten till
bistånd inte upphört enligt 11 eller 12 §§, lagen om mottagning av
asylsökande
Sida 5 av 34
Inledning
Lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) kom till
1994. Syftet med lagen var att ge de som har ansökt om uppehållstillstånd,
framförallt av asylskäl möjlighet att få ekonomiskt bistånd under tiden som
de var i Sverige. Av lagens första paragraf framgår alla de grupper som
omfattas av LMA. Enligt förarbetena till lagen ska inte någon skillnad
göras, vad gäller möjligheten att få ekonomiskt bistånd, för den som är
bosatt i eget boende (EBO) eller anläggningsboende (ABO). Bistånd är
enligt 13 § LMA logi, bostadsersättning, dagersättning och särskilt bidrag.
Regeringen skriver i propositionen till LMA (prop. 1993/94:94 s. 25) i
allmänna riktlinjer för mottagandet, att den asylsökande ska mötas av
respekt och värdighet och att mottagandet ska vara individuellt anpassat.
För att kunna ansöka om bistånd enligt LMA krävs att utlänningen är
registrerad vid en mottagningsenhet. När en ansökan har lämnats in om
uppehållstillstånd så registreras utlänningen vid en mottagningsenhet om
utlänningen är asylsökande eller har beviljats uppehållstillstånd med stöd av
21 kap 2, 3, 4 eller 6 §§ utlänningslagen (2005:716). Själva registreringen är
inget skriftligt beslut utan innebär att utlänningen har möjlighet att ansöka
om dagersättning, bostadsersättning eller särskilt bidrag enligt
bestämmelserna i LMA. Registreringen vid förläggning innebär också att
utlänningen får information av Migrationsverket om hur han/hon ansöker
om bistånd enligt LMA samt vilka övriga skyldigheter som en ansökan om
ekonomiskt bistånd innebär.
Varken LMA eller förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande

m.fl. (FMA) innehåller uttryckliga bestämmelser om avregistrering
(utskrivning) från mottagningssystemet eller mottagningsenhet. Däremot
finns det föreskrifter om detta i MIGRFS 2018:3.
I detta avsnitt kan du vidare läsa om vilka principer som gäller för in- och
avregistrering ur mottagningssystemet.
Personkrets
Asylsökande
I 1 § 1 st. p. 1 LMA anges att en utlänning som har ansökt om

uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan
skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller
motsvarande äldre bestämmelser dvs har lämnat in en ansökan om asyl,
omfattas av regler som finns om bistånd enligt LMA och ingår därmed i den
personkrets som ska registreras vid en mottagningsenhet.
Sida 6 av 34
Massflyktingar
I 1 § 1 st. p. 2 LMA anges att en utlänning som har beviljats

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt
skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §
utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet dvs massflykting
också omfattas av bestämmelser om bistånd enligt LMA och ska skrivas in i
mottagningssystemet när denne ansöker om bistånd och erbjuds boende på
anläggningsboende.
Undantaget är om det tidsbegränsade uppehållstillståndet (ev. efter

förlängning) gäller mer än tre år i enlighet med 4 § 2 st folkbokföringslagen
(1991:481). Då har utlänningen rätt att folkbokföra sig och har rätt till
etableringsinsatser och bosättning. Adresstypen är i detta fall KOM.
Personer som av särskilda skäl får vistas i Sverige
Utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige utan att åberopa

asylskäl och av särskilda skäl har medgetts rätt att vistas här medan ansökan
prövas omfattas av bestämmelserna i LMA enligt 1 § 1 st. p. 3. De ingår
däremot inte enligt 3 § 1 st. LMA i den personkrets som ska registreras vid
en mottagningsenhet. Det innebär att en utlänning som omfattas av denna
punkt inte ska skrivas in i mottagningssystemet. Enligt förarbeten till den
gamla lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. (LBA), prop.
1987/88:80 sidan 39 skriver regeringen i specialkommentaren till dess 3 §
att paragrafen främst rör personer som är nära anhöriga, det vill säga
maka/make, barn och föräldrar till personer som redan är bosatta i landet.
Det kan även handla om personer som på grund av sjukdom eller andra
humanitära skäl fått tillåtelse att vistas i landet i avvaktan på att ansökan om
uppehållstillstånd prövas.
Bistånd till denna grupp av utlänningar ska lämnas av socialnämnden i den

kommun där utlänningen vistas enligt 3 § 2 st. LMA. Det innebär att det är
socialnämnd i kommun som avgör om bistånd ska betalas ut eller inte.
EU-medborgare har enligt utlänningslagen rätt att vistas i Sverige under tre
månader under förutsättning att de inte belastar det sociala välfärdssystemet.
De har dock inte rätt att få en asylansökan prövad inom EU eftersom en
sådan ansökan som regel ska ses som uppenbart ogrundad. EU-medborgare
omfattas inte heller av mottagandedirektivet och sammantaget saknas alltså
skäl att ge EU-medborgare ekonomiskt bistånd samt logi som andra
asylsökande har rätt till. Läs mer under rubriken EU-medborgare.
Sida 7 av 34
Registreringar i mottagningssystemet
Vikten av att det blir rätt registreringar
Att registreringen i mottagningssystemet blir rätt är viktigt för att kunna

avgöra om utlänningen omfattas av rätten till om bistånd enligt LMA.
Registreringen speglar också hela den tid som en utlänning är asylsökande
eller massflykting och omfattas av Migrationsverkets ansvar att utge bistånd
enligt LMA. En utlänning som söker asyl ska i de allra flesta fall registreras
i mottagningssystemet. Värt att notera är dock att en registrering i
mottagningssystemet inte alltid ska ske i samband med att en utlänning
ansöker om förlängt uppehållstillstånd. I de fall Migrationsverkets enhet, på
grund av gällande öppettider eller liknande skäl, formellt inte kan ta emot en
asylansökan då en viljeyttring ges till Migrationsverket ska asylansökan
likväl registreras på det datum då asylansökan och behovet av bistånd
yttrandes, se MIGRFS 2018:3.
Utlänningar som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige enligt 4 kap. 1

eller 2 § UtlL (asylsökande) eller som har beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §
UtlL (massflyktingar) ska skrivas in i Migrationsverkets
mottagningssystem. Det finns dock vissa undantag från denna regel. Se
närmare längre ned i detta kapitel om asylsökande barn med en
vårdnadshavare som är bosatt i Sverige, EU-medborgare, utlänningar utan
ett kvarstående avlägsnandebeslut som har blivit kommunplacerade med
utbetalning av schablonbelopp till kommunen och så kallade bevispersoner
som ansöker om asyl.
Tidpunkt för registrering
Registreringen ska som huvudregel göras vid den enhet där utlänningen
söker asyl. Om en utlänning har ordnat ett eget boende ska han eller hon
registreras vid den mottagningsenhet som har adressen inom sitt
upptagningsområde. I normalfallet är detta den enhet som ligger närmast
utlänningens bostad. Även andra lösningar är tänkbara beroende på
utlänningens kontakter med viss mottagningsenhet eller regelbundna besök i
viss stad med mera. Registreringen vid en av Migrationsverkets enheter får
Sida 8 av 34
inte fördröjas, eftersom registrering samtidigt är en förutsättning för att

utlänningen ska kunna ansöka om bl.a. dagersättning enligt LMA.
Migrationsverket kan inte ställa några krav på en EBO-adress mer än att

utlänningen ska vara tillgänglig för verket. Om utlänningen exempelvis
lämnar in en box-adress är det tillräckligt under förutsättning att personen
hörsammar kallelser.
För utlänningar som vid asylansökan redan har ett annat gällande tillstånd
för vistelse i Sverige ska datum för inskrivning i mottagningssystemet ske
först när gällande tillstånd gått ut eller återkallats.
Innebörd av att vara registrerad vid en mottagningsenhet
Registreringen vid förläggning innebär att utlänningen kan erbjudas bistånd

i form av logi av Migrationsverket samt ansöka om dagersättning,
bostadsersättning och särskilt bidrag. Registreringen innebär även att
utlänningen har rätt till bl.a. hälso- och sjukvård enligt lagen (2008:344) om
hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Omregistrering vid flytt mellan enheter
En asylsökande som flyttar till en annan boendeenhet ska bokas över till den
nya enheten. Mottagnings- och återvändandeenheter ska varje dag
kontrollera om det finns någon asylsökande överbokad till enheten och i
förekommande fall skriva in denne senast nästkommande vardag efter
överbokningen.
Har den sökande ett biträde eller ombud ska denne underrättas om den
asylsökandes nya adress. Mottagande enhet underrättar om adressändringen.
Migrationsverket, mottagande enhet, ska även meddela migrationsdomstol
eller polis om adressändringen.
Omregistrering enligt ovan ska inte ske när en utlänning flyttar till EBO
efter att denne underrättats om ett beslut om uppehållstillstånd. Det innebär
att den mottagningsenhet där utlänningen varit inskriven behåller ärendet
även vid flytt till eget boende och skriver ut personen samt skickar
bosättningsunderlaget till aktuell kommun.
Sida 9 av 34
Utlänning vistas i häkte, kriminalvårdsanstalt, rättspsykiatrisk klinik

eller annan vårdinrättning
Om en utlänning under tiden denne omfattas av personkretsen för LMA

vistas i häkte eller kriminalvårdsanstalt ska denne inte skrivas ut ur
Migrationsverkets mottagningssystem. De ska registreras som adresstyp
SHV (samhällsvård). Detsamma gäller utlänningar som är intagna på
rättspsykiatrisk klinik eller annan vårdinrättning för kortare eller längre tid.
De registreras som adresstyp SJV (sjukvård) eller IBO (institutionsboende).
En utlänning, som söker asyl medan han eller hon är häktad eller vistas i
fängelse och som har en boendeadress som han eller hon kommer att
återvända till efter frigivning, ska registreras vid den mottagningsenhet som
finns närmast det framtida boendet.
Om utlänningen inte uppger något eget boende vid ansökan om asyl ska han
eller hon registreras vid närmaste mottagningsenhet.
Omregistrering vid flytt från förvarsenhet till mottagningsenhet
En förvarstagen person som släpps ur förvar ska bokas över till en

mottagningsenhet om personen omfattas av personkretsen i LMA.
Utvisningsdömda som inte sökt asyl ska inte bokas över utan bara skrivas
ut. Det är den enhet som fått en före detta förvarstagen överbokad till sig
som ska skriva in personen och i förekommande fall registrera honom eller
henne som avviken enligt rutinen för avvikenhantering, om så skulle vara
fallet, inte förvarsenheten.
Registrering med korrekt adresstypkod
När en utlänning ska registreras ut från mottagningssystemet används olika

adresstypskoder. Koderna speglar anledningen till varför någon skrivits ut
ur mottagningssystemet.
När det gäller en utlänning som beviljats uppehållstillstånd och ska skrivas
ut till en kommun gäller normalt koden KOM. Denna kod visar att statlig
ersättning enligt förordning (2010:1122) om statlig ersättning för insatser
för vissa utlänningar (NyersF) ska betalas ut till kommun.
Sida 10 av 34
För övriga utlänningar gäller adresskod REG åtföljande av en

individstatuskod som visar anledning till att avregistrering sker, exempel
kan vara att utlänningen fått ett tillstånd som inte genererar statlig ersättning
till kommun eller att adress saknas för utlänning. Det senare kan vara fallet
om en utlänning vägrar flytta från Migrationsverkets boende i samband med
en kommunanvisning eller när rätten till bistånd upphör enligt 11 § 2 st
LMA.
Det är mycket viktigt att utlänning skrivs ut med rätt kod och till rätt ort.
Även om en felaktig registrering omedelbart korrigeras, medför den att
statlig ersättning kan betalas ut felaktigt alternativt inte alls. Om en person
felaktigt har skrivits ut från mottagningssystemet med adresstyp KOM, får
inte personen skrivas in i mottagningssystemet igen. Detta måste istället
korrigeras genom att man kontaktar informationsvården för att säkerställa
att ersättning inte går ut eller har gått ut till kommunen. Det är även viktigt
att personen skrivs ut med KOM från rätt adresstyp, det vill säga från ABO
eller EBO. En person som bor i ABO kan ordna boende på egen hand,
antingen genom ett eget kontrakt eller genom att flytta in hos någon. Då
måste utskrivningen alltid ske från ABO genom att först registreras som
EBO och därefter KOM.
Tidpunkt för avregistrering i samband med beslut om

Det förekommer att domstolarna ändrar Migrationsverkets beslut och

beviljar en utlänning uppehållstillstånd. Det är domstolens datum för beslut
som ska registreras och ses i ärendelistan i Skapa. Det är
asylprövningsenheterna som ska göra denna registrering efter dialog med
Förvaltningsprocessenheterna.
Personer bosatta i EBO har rätt till bistånd i en månad från det att
uppehållstillståndet beviljades (så kallad PUT/TUT-månad). För det fall
mottagningsenheter får kännedom om att utlänningen beviljats
uppehållstillstånd efter att PUT/TUT-månaden löpt ut upphör rätten till
bistånd den dag som Migrationsverket fick kännedom om beslutet om
uppehållstillstånd. Beslut enligt LMA gäller från beslutsdatum och får inte
bakdateras.
För personer som bor i ABO gäller att ersättningen till kommunen ska börja
löpa från det datum den nyanlände faktiskt togs emot i kommunen under de
Sida 11 av 34
förutsättningar som nämns i 6 § NyErsF. Det innebär att KOM-datum bör

sättas till det faktiska flyttdatumet. Har bistånd lämnats till en person som
redan tagits emot i en kommun ska en bakåtdatering av utskrivning inte ske
eftersom det då är Migrationsverket som haft biståndsansvaret för personen.
Om kommunen däremot kan bevisa att personen tagits emot tidigare måste
en bedömning göras i det enskilda fallet, bedömningen görs i samband med
utbetalning av statlig ersättning.
Skäligt rådrum i samband med avregistrering
När rätten till bistånd upphör ska ett skriftligt beslut fattas och personen ska
skrivas ut från mottagningssystemet. I samband med att rätten till bistånd
upphör kan det vara lämpligt att ge utlänningen skäligt rådrum att flytta ut.
Anledningen till detta är att det kan det vara orimligt att kräva att han eller
hon ska lämna anläggningsboendet omedelbart. Hur lång tid det kan handla
om måste bedömas från fall till fall men bör inte vara mer än tre dagar.
Ansökan om förlängning av tidsbegränsat

När ett tidsbegränsat tillstånd enligt begränsningslagen löper ut
I 1 a § 3 st LMA anges att utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 som

har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och vars rätt till bistånd har
upphört omfattas inte av LMA om de ansöker om ett fortsatt tillstånd på
samma grund eller med stöd av någon bestämmelse i lagen (2016:752) om
tillfälliga begränsningar, under förutsättning att ansökan kommer in innan
det tidigare tillståndet löpt ut.
Begreppet samma grund i 1 a § 3 st LMA ska läsas som att det är grunden
för det beviljade tillståndet som avses.
En utlänning som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 5

kap 11 § utlänningslagen och som samtidigt fått ett beslut om utvisning eller
avvisning kommer att prövas mot samma grund och omfattas därför inte av
LMA. Utlänningar som bor i anläggningsboende och omfattas av LMA på
grund av att de under tillståndstiden inte har flyttat ut kommer även
fortsättningsvis att omfattas av LMA. Se avsnitt Tidsbegränsat tillstånd med
ett kvarstående avlägsnandebeslut.
Sida 12 av 34
Om en förlängningsansökan inte lämnas in
Om en förlängningsansökan inte har aktualiserats inom tillståndstiden

vistats utlänningen illegalt i Sverige. Om en utlänning är registrerad vid en
mottagningsenhet ska mottagningsenheten informera utlänningen om
gällande bestämmelser och uppmana honom eller henne att lämna landet
eller att lämna in en ny ansökan samt genom tjänsteanteckning meddela
prövningsenheten att sådan uppmaning har skett. Utlänningen ska skrivas ut
från mottagningsenheten när tillståndet har löpt ut eftersom personen inte
längre omfattas av personkretsen. Personen skrivs ut genom åtgärd i Skapa,
LMA/mottagning, Utregistrering, ärendet ska sorteras som Bistånd upphör
övrigt. Prövningsenheten ska registrera ett nytt UTV-ärende och hantera
detta enligt gällande regelverk.
Ansökan om förlängning enligt gymnasielagen
En ansökan om fortsatt tillstånd enligt den så kallade gymnasielagen

kommer i de flesta fall att prövas enligt samma bestämmelse om ansökan
lämnats in innan det tidigare tillståndet upphört att gälla, se SR 10/2018
Rättsligt ställningstagande angående förlängning av ett tidsbegränsat
uppehålls- och arbetstillstånd när det finns ett gällande lagakraftvunnet
beslut om avvisning eller utvisning. Personen omfattas då av 1 a § 3 st LMA
och ska därför inte skrivas in i mottagningssystemet. Har personen ett
kvarstående av- eller utvisningsbeslut se rubriken Tidsbegränsat tillstånd
med ett kvarstående avlägsnandebeslut . Har en ansökan lämnats in efter att
det tidigare tillståndet upphört ska personen inte skrivas in i
mottagningssystemet eftersom han eller hon då omfattas av 1 § 3 st LMA
och kan ha rätt till bistånd enligt LMA från vistelsekommunen.
Är personen inskriven i mottagningssystemet på grund av att han eller hon

under tillståndstiden inte har kunnat skrivas ut ska personen vid en ansökan
om förlängt tillstånd skrivas ut enligt 1 a § 3 st LMA. Personen är då att
anse som tillståndssökande. Är personen inskriven och ingen ansökan om
förlängning har lämnats in när tillståndet löper ut ska personen skrivas ut
samma dag som tillståndet upphör att gälla eftersom personen då inte längre
tillhör personkretsen i LMA. Utskrivning ska alltid föregås av ett skriftligt
beslut.
Sida 13 av 34
EU-medborgare
Det framgår av 1 a § 2 st LMA att utlänningar som är medborgare i någon

av Europeiska unionens medlemsstater omfattas av LMA endast om det
finns synnerliga skäl för det. Synnerliga skäl kan i vissa fall vara aktuellt om
krig eller annat allvarligt nödläge råder i det aktuella EU-landet (Se DS
2016:45, Ett sammanhållet Mottagande, s. 35) Beslut om synnerliga skäl
fattas som lägst av rättschefen.
Om en asylsökande familj består av både tredjelandsmedborgare och EU-

medborgare, har Migrationsverket ingen skyldighet att bereda plats åt
anhöriga som är EU-medborgare. Undantag kan gälla minderåriga barn till
en asylsökande förälder men som i övrigt saknar vårdnadshavare i landet.
Om Migrationsverket väljer att inte bereda minderåriga familjemedlemmar

eller ensamkommande barn som är EU-medborgare en boendeplats bör en
orosanmälan skickas till kommunen.
När en person byter status på ansökan om

Statusbyte från tillståndssökande till asylsökande/massflykting
En utlänning som har fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av

exempelvis anknytning, arbete eller studier ska registreras vid en
mottagningsenhet om personen byter status och ansöker om
uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl. Registrering vid en
mottagningsenhet kan ske först när det tidigare tillståndet har löpt ut.
Vid de fall ett av- eller utvisningsbeslut fattats på tillståndsansökan och

personen ifråga väljer att söka asyl ska inskrivning ske vid
ansökningstillfället.
Visering är i dessa fall inte att likställa med uppehållstillstånd. Har

utlänningen varit i Sverige i enlighet med beviljad visering ska inskrivning
ske vid ansökningstillfället.
Statusbyte från asylsökande/massflykting till tillståndssökande
Asylsökande som återkallar sin asylansökan för att endast åberopa

anknytning, arbete eller något annat skäl, som kan ge rätt till
uppehållstillstånd, till stöd för sin ansökan om uppehållstillstånd omfattas
Sida 14 av 34
inte av personkretsen i 1 § första stycket punkt 1 LMA och ska inte fortsatt
vara inskriven.
Vid de fall en asylsökande fått ett beslut om av- eller utvisning, som har
vunnit laga kraft och personen ifråga ansöker om arbetstillstånd inom två
veckor, upphör rätten till bistånd då ansökan registrerats. Det gäller även
om ett beslut om inhibition fattats i ärendet innan tidsfristen löpt ut eftersom
biståndet då upphör på grund av att personen inte längre omfattas av
personkretsen i 1 § LMA, se vidare rättsutredning om förhållande mellan
LMA och ansökan om arbetstillstånd på 5 kap 15 a §, diarienummer 1.3.4 –
2018-32254.
För asylsökande som fått lagakraftvunnet beslut om av- eller utvisning och
som ansökt om uppehållstillstånd enligt den så kallade gymnasielagen
upphör rätten till bistånd enligt 1 § första stycket 1 LMA när eventuell
tidsfrist för frivillig avresa löpt ut. Personen kan i stället omfattas av 1 §
första stycket 3 LMA, så kallad kommun-LMA, den bedömningen görs av
ansvarig kommun.
I samtliga fall ska utskrivningen föregås av ett skriftligt beslut.
Återinskrivning
En utlänning som på nytt vill bli inskriven i mottagningssystemet, efter att

rätten till bistånd har upphört, kan på olika sätt anmäla sin begäran till
Migrationsverket.
Det finns i lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. inget

formkrav för hur anmälan ska gå till. Däremot är det viktigt att
Migrationsverket kan säkerställa att en person som återinskrivs i
mottagningssystemet befinner sig i landet. Inskrivning ska därför alltid
föregås av personlig inställelse vid en mottagningsenhet.
I undantagsfall kan en anmälan om återinskrivning ske utan personlig

inställelse. Det kan röra sig om personer som är svårt sjuka och befinner sig
på sjukhus eller institution, eller föräldrar till barn som är svårt sjuka. I de
fallen kan det finnas skäl att frångå kravet på personlig inställelse innan
inregistrering. För att säkerställa att det är rätt person som skrivs in ska
antingen ett skriftligt utlåtande från läkare/kurator/annan vårdpersonal
begäras in, alternativt att samtal med vårdgivare dokumenteras i en
tjänsteanteckning. Notera att dagersättning inte kan beviljas utan en skriftlig
ansökan och att ersättning inte kan beviljas enbart på muntliga uppgifter. Se
DUA I 32/2018 Rutin för Migrationsverkets hantering av begäran om
återinskrivning i mottagningssystemet.
Sida 15 av 34
Tidsbegränsat tillstånd har löpt ut och ett avlägsnandebeslut saknas
Enligt 3 § 1 st. LMA ska en utlänning som har ansökt om asyl registreras
vid en mottagningsenhet. En konsekvens av att åter registreras i
Migrationsverkets mottagningssystem är att rätten till vissa av de förmåner
som den sökande har haft rätt till under tiden för tillståndet faller bort eller
begränsas.
En person som tagits emot i en kommun, antingen som EBO eller enligt
anvisning för bosättning, har inte rätt till bistånd enligt LMA om de ansöker
om ett fortsatt tillstånd innan det tidigare tillståndet löpt ut. Ärendet kommer
att prövas på samma grund som det tidigare tillståndet. Se SR 7/2019
Rättsligt ställningstagande angående tillämpningen av begreppet samma
grund i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.,(LMA) vid
ansökan om fortsatt uppehållstillstånd.
Utlänningar som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap 11

§ UtlL men som saknar ett lagakraftvunnet av- eller utvisningsbeslut kan
åter omfattas av LMA om de ansöker om ett fortsatt tillstånd som
skyddsbehövande. Inskrivning i mottagningssystemet kan tidigast ske när
det tidigare tillståndet löpt ut.
Tidsbegränsat tillstånd med ett kvarstående avlägsnandebeslut
Om en utlänning efter en ansökan om asyl har beviljats tidsbegränsat

uppehållstillstånd med ett kvarstående lagakraftvunnet avlägsnandebeslut,
till exempel enligt 5 kap 11 § UtlL, ska han eller hon inte registreras vid en
mottagningsenhet om ansökan om förlängt uppehållstillstånd inkommit
innan det tidigare tillståndet löpt ut. Ansökan kommer att prövas på samma
grund som det tidigare tillståndets beviljats på, se SR 10/2018. Utlänningar
som bor i anläggningsboende och omfattas LMA på grund av att de under
tillståndstiden inte har flyttat ut kommer även fortsättningsvis att omfattas
av LMA.
Om ansökan om förlängt tillstånd inkommer för sent, det vill säga efter att
tillståndet löpt ut, ska utlänningen inte skrivas in i mottagningssystemet igen
om personen inte beviljas ny prövning, enligt 12 kap. 19§ utlänningslagen.
Är personen inskriven och ingen ansökan om förlängning har lämnats in när

tillståndet löper ut ska personen skrivas ut samma dag som tillståndet
upphör att gälla. Detta under förutsättning att personen inte bor tillsammans
med eget barn under 18 år eller ett barn för vilken han eller hon anses ha
trätt i föräldrarnas ställe. Utskrivning ska alltid föregås av ett skriftligt
Sida 16 av 34
beslut. Återvändandearbetet ska återupptas när det tidigare tillståndet har

löpt ut.
Migrationsverket återkallar ett uppehållstillstånd
Utlänningar som söker asyl på nytt ska inte registreras vid en

mottagningsenhet om uppehållstillstånd återkallas p.g.a. att det saknas
skyddsskäl. De omfattas inte av personkretsen i 1 § LMA, se MIGRFS
2018:3. Registrering bör dock ske om den nya asylansökan grundar sig på
en förnyad vistelse i hemlandet och i vissa fall i tredje land.
Inregistrering i samband med preskription
Utlänningar som är avregistrerade ur mottagningssystemet på grund av att

deras ärende har preskriberats ska registreras på nytt vid den enhet där de
lämnar in en ny ansökan om asyl.
Om en utlänning med preskriberat avlägsnandebeslut fortfarande är

inskriven i mottagningssystemet och vill ansöka om asyl ska
mottagningsenheten ta kontakt med närmsta ansökningsenhet.
Mottagningsenheten tar därefter emot asylansökan och dokumenterar
asylskälen i en tjänsteanteckning. Därefter hänvisas sökande att snarast
uppsöka ansökningsenheten. I de fall en resekostnad uppstår för att
utlänningen ska kunna resa till ansökningsenheten hanterar
mottagningsenheten kostnaden. Antingen utbetalas resekostnaden genom
RES2 eller så bokas biljett till ansökningsenheten.
Om en utlännings avlägsnandeärende har blivit preskriberat medan han eller

hon har hållit sig gömd och utlänningen söker asyl på nytt, ska han eller hon
på nytt registreras in vid en mottagningsenhet.
Återinrest med gällande avlägsnandebeslut
Om en utlänning med ett lagakraftvunnet eller annars verkställbart

avvisnings-,utvisnings- eller överföringsbeslut enligt UtlL som har
verkställts, återvänder till Sverige innan beslutet har upphört att gälla, ska
beslutet enligt huvudregeln i 12 kap. 23 § UtlL verkställas på nytt.
Utlänningen omfattas inte av LMA och ska inte skrivas in vid en
mottagningsenhet. För denna regel gäller två undantag;
Sida 17 av 34
 En utlänning som efter återkomsten till Sverige tas i förvar enligt

UtlL har rätt till dagersättning och särskilt bidrag enligt 11 kap 13 §
UtlL under den tid han eller hon hålls i förvar.
 Om Migrationsverket fattar beslutar om ny prövning för en utlänning

vars rätt till bistånd upphört på grund av att han eller hon lämnat
landet enligt 11 § första stycket 2 LMA, omfattas utlänningen
återigen av LMA.
Återinrest efter beslut om avskrivning
Det händer att personer reser ut från Sverige innan asylärendet är avgjort.
Ansvarig prövningsenhet avskriver då asylärendet. Om personen kommer
tillbaka och beslutet inte har vunnit laga kraft, ska personen underrättas
beslutet och kan skrivas in i mottagningssystemet. Bakgrund till det är att
asylärendet inte har avgjorts i sak och personen ifråga omfattas av 1 § första
stycket p. 1 LMA.
Avvikna med gällande avlägsnandebeslut som ger sig till känna
Om en vuxen utlänning som hållit sig undan beslut om avlägsnande eller

överföring, men vars beslut ännu inte fått lagakraft och/eller tidsfristen för
frivillig avresa inte passerats, på nytt ger sig till känna för Migrationsverket
eller polismyndigheten ska personen skrivas in på nytt i
mottagningssystemet. Inskrivning får dock inte ske om det kan konstateras
att personen har varit utrest från Sverige.
Rör ärendet ett barn vars rätt till bistånd förverkats ska barnet med familj
åter skrivas in om verket kan konstatera att barnet inte varit utrest, även om
beslutet om avlägsnande eller överföring fått laga kraft och/eller tidsfristen
löpt ut. Se även SR 38/2017 Rättsligt ställningstagande angående
inskrivning i mottagningssystemet enligt lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl.
Återinskrivning vid inhibition och ny prövning
11 a § LMA anger att om rätten till bistånd har upphört enligt 11 § 2 eller 3
st och Migrationsverket, domstol eller internationellt organ därefter beslutar
om inhibition eller beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 § UtlL, har
utlänningen efter anmälan till Migrationsverket rätt att bli återinskriven i
mottagningssystemet. Blir beslutet om avvisning eller utvisning på nytt
Sida 18 av 34
verkställbart upphör rätten till bistånd, om det inte är uppenbart oskäligt, en

vecka efter den tidpunkten. 11 a § LMA kan inte tillämpas i de ärenden där
rätt till bistånd tidigare upphört på grund av ett uppehållstillstånd (oavsett på
vilken grund) eller om personen lämnat landet. När en person inte har rätt
till bistånd se vidare Handbok i migrationsärende avsnitt Bistånd enligt
LMA.
När uppehållstillstånd ges
Huvudregeln är att rätten till bistånd enligt LMA upphör när en utlänning
beviljas uppehållstillstånd. Detta följer av 11§ första stycket 1 p. LMA.
Uppehållstillståndets grund eller giltighetstid saknar betydelse, med
undantag för tidsbegränsade uppehållstillstånd till tillfälligt
skyddsbehövande så kallade massflyktingar.
Tidpunkten då rätten till bistånd upphör är beroende av på vilken grund

utlänningen har beviljats uppehållstillstånd, samt på vilken boendeform
utlänningen har valt: anläggningsboende eller eget boende.
Huvudregeln är som sagt att rätten till bistånd upphör när uppehållstillstånd
beviljas. Undantag från huvudregeln anges i 8 § 2 och 3 st. LMA.
Avregistrering ska ske när rätten till bistånd upphör, en avregistrering från
en mottagningsenhet ska alltid föregås av ett skriftligt överklagbart beslut.
I 8 § 2 st. LMA anges att den som vistas vid en förläggning, har rätt till
bistånd även efter det att uppehållstillstånd har beviljats, om han eller hon
inte har anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad kommunplats. I 8 § 3 st.
LMA anges att den som bor i eget boende har rätt till bistånd i en månad
efter det att uppehållstillstånd beviljats. Det kallas med andra ord för
PUT/TUT-månad.
Beräkning av PUT/TUT-månaden
Vid beräkning av PUT/TUT-månaden ska lag (1930:173) om beräkning av

lagstadgad tid användas. Av 1 § framgår följande.
”Då enligt lag eller särskild författning tid skall räknas efter vecka, månad
eller år, varde den dag för slutdag ansedd som genom sitt namn i veckan
eller sitt tal i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen börjas.
Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, varde den månadens sista dag
ansedd för slutdag.”
Sida 19 av 34
Ovanstående innebär att den månad efter uppehållstillstånd då utlänningen

enligt lag har rätt till bistånd enligt LMA (den s.k. PUT/TUT-månaden) kan
variera i antal dagar beroende på när uppehållstillståndet beviljades. Om
PUT/TUT-beviljades den 31 december så inleds PUT/TUT-månaden den
dagen. Eftersom slutdag är den dag i månaden som genom sitt tal motsvarar
den dag som månaden började, är den sista dagen som personen har rätt till
bistånd enligt LMA den 31 januari. Avregistrering ska därför ske den 1
februari.
Om uppehållstillstånd beviljades den 30 januari så inleds PUT/TUT-

månaden den dagen. Eftersom den 30 februari inte finns räknas den sista
dagen i februari som slutdag. Om det inte är skottår har personen rätt till
bistånd enligt LMA till och med den 28 februari. Avregistrering ska därför
ske den 1 mars.
Av 2 § framgår att ”Infaller den tid, då enligt lag eller särskild författning en
åtgärd senast ska vidtas, på en söndag, annan allmän helgdag, lördag,
midsommarafton, julafton eller nyårsafton, får åtgärden vidtas nästa
vardag”. Det innebär att avregistrering inte behöver ske en helgdag utan kan
ske närmast kommande vardag.
Beräkning av PUT/TUT-månad för barn utan vårdnadshavare, se vidare

avsnittet Avregistrering av barn ur mottagningssystemet.
Utlänningen hörsammar inte kallelse i samband med beslut om

Det förekommer att personer som beviljats uppehållstillstånd inte

hörsammar kallelse till underrättelse om beslut. Muntlig underrättelse av
beslut är en del av Migrationsverkets skyldighet enligt
utlänningsförordningen. Genom att kalla utlänningen till underrättelse har
Migrationsverket fullgjort sin underrättelseskyldighet och ska i regel inte
kalla en person mer än en gång. Personer i EBO ska alltså skrivas ut när
PUT-månaden har löpt ut och utskrivningen ska aldrig dateras bakåt i tiden.
För personer i ABO gäller att bedöma om personen eventuellt är avviken, se
mer under rubriken Avviken eller lämnat landet efter beslut om
Tidsbegränsat uppehållstillstånd som ligger till grund för bosättning
Mer om avregistrering i samband med bosättning se handbok i

migrationsärende, avsnitt Bosättning.
Sida 20 av 34
Tidsbegränsat uppehållstillstånd där grund för bosättning saknas
I lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för

bosättning regleras att om en utlänning har beviljats ett tillstånd med stöd av
5 kap. 1, 2, 4 eller 6 §, 12 kap 18 § eller 21-22 kap UtlL och tillståndet kan
ligga till grund för folkbokföring, kan utlänningen få hjälp med bosättning i
en kommun.
Vid de fall en utlänning beviljats ett tillstånd på annan grund än ovan nämnt
eller som inte ligger till grund för folkbokföring, som till exempel
uppehållstillstånd beviljade enligt 5 kap. § 11 utlänningslag är det ett
exempel på uppehållstillstånd som inte ligger till grund för bosättning enligt
bosättningslagen.
För personer som beviljats uppehållstillstånd men som inte har rätt till
bosättning enligt bosättningslagen upphör rätten till bistånd
 en månad efter att tillståndet beviljats om personen bor i eget boende
 när det tidsbegränsade tillståndet löper ut för personer som bor i
ABO
Migrationsverket ska, både när det gäller ABO och EBO, fatta ett
överklagbart beslut när rätten till bistånd enligt LMA upphör.
Tidpunkt för avregistrering i samband med utresa
Av 11 § första stycket 2 p. LMA framgår att rätten till bistånd upphör när en
utlänning lämnar landet. Det innebär att även en utlänning som endast
tillfälligt lämnat landet, eller vars verkställighetsresa har avbrutits, skall
avregistreras ur mottagningssystemet. Huruvida personen har passerat
någon inresekontroll eller inte har ingen betydelse. En avregistrering från en
mottagningsenhet ska alltid föregås av ett skriftligt överklagbart beslut.
Avregistrering ska ske från den dag personen lämnade landet, det vill säga
avregistrering kan ske med ett datum som ligger bakåt i tiden under
förutsättning att den fördröjda registreringen inte beror på Migrationsverkets
handläggning. Till exempel kan en Dublinförfrågan föranleda att någon
skrivs ut bakåt i tiden. Samma resonemang kan användas vid motiveringen
av biståndsbeslutet, själva beslutsdatumet kan inte bakdateras men i
motiveringen kan det framgå varför vi anser att rätten till bistånd upphör ett
visst datum.
Vilken individstatus som ska användas när ett beslut om av- eller utvisning
verkställts beror på vilken myndighet som ansvarat för verkställigheten.
Finns inget återvändandeärende upplagt, och det saknas ett verkställbart
Sida 21 av 34
beslut, avregistreras personen som UF, utrest före verkställbart beslut,

oavsett vilket land personen rest till. Se tabell nedan.
MU Kostaterad utresa i enlighet med

beslut (MV)
PU Kostaterad utresa i enlighet med
beslut (PM)
ME Utrest, ej i enlighet med beslut
(MV)
PE Utrest, ej i enlighet med beslut
(PM)
UF Utrest, verkställbart beslut
saknas (utrest före verkställbart
beslut)
Observera att registreringen endast får ske om utlänningens utresa från

Sverige kan konstateras. Se även Handläggning av återvändandeärenden,
avsnitt ”Utresor”, och DUA I 35/2018.
Utrest som återtas enligt Dublinförordningen eller återtagandeavtal
Rätten till bistånd enligt LMA upphör när en utlänning lämnar landet. Enligt
1c § LMA jämställs beslut om överföring enligt Dublinförordningen med
av- eller utvisningsbeslut. Det får till följd att utlänningar som återtagits
enligt Dublinförordningen inte per automatik ska registreras in i
mottagningssystemet vid återkomsten till Sverige. Utlänningen ska endast
skrivas in i mottagningssystemet om hans eller hennes avlägsnandebeslut
ännu inte vunnit laga kraft eller om utlänningen har beviljats ny prövning.
Lagakraftvunnet avlägsnandebeslut
Rätten till bistånd upphör, om det inte är uppenbart oskäligt enligt 11 § 2 st

för vuxna utlänningar som inte bor tillsammans med ett eget barn under 18
år eller ett barn under 18 år för vilket han eller hon anses ha trätt i
föräldrarnas ställe, när;
 utlänningens tidsfrist enligt 8 kap 21 § UtlL för frivillig avresa löper

ut, eller
 beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft, om beslutet inte
innehåller någon tidsfrist för frivillig avresa
Sida 22 av 34
För information om när det kan vara uppenbart oskäligt att rätten till bistånd
upphör. Se vidare avsnitt Bistånd enligt LMA .
Rätten till bistånd upphör dock inte om utlänningens beslut om avvisning

eller utvisning inhiberats eller om utlänningen beviljats ny prövning enligt
12 kap 19 § utlänningslagen. I sådana fall upphör rätten till bistånd först en
vecka efter det att beslutet om avvisning eller utvisning på nytt blir
verkställbart. Samma regler gäller även Dublinärenden i enlighet med 1 c §
LMA.
Notera att en ny tidsfrist eller en tidsfrist som förlängts enligt 12 kap 14b §
UtlL, inte ger rätt till fortsatt bistånd enligt LMA, det är endast beslut om
återreseförbud som påverkas av en ny eller förlängd tidsfrist, bistånd enligt
LMA upphör i allmänhet så snart som fristen enligt 8 kap 21 § löpt ut. Se
mer i den rättsliga kommentaren SR 24/2018.
En utlänning som har avregistrerats enligt ovan kan under vissa

förutsättningar återfå rätten till bistånd enligt LMA och skrivas in i
mottagningssystemet igen.
För ytterligare riktlinjer för handläggning av dessa ärenden, se

kvalitetschefens instruktion DUA I 13/2018 Standard för Migrationsverkets
biståndshantering och avregistrering då rätten till bistånd upphör enligt 11 §
LMA.
När en person avviker
Avviken för att hindra verkställighet av avlägsnandebeslut
En utlänning som håller sig undan verkställighet av ett avlägsnandebeslut

har inte rätt till bistånd enligt LMA. Så snart det kan konstateras att en
utlänning håller sig undan verkställighet ska personen skrivas ut från
mottagningssystemet. Adresstypen är REG och individstatus AO. Om
polismyndigheten ansvarar för verkställigheten av avlägsnandebeslutet eller
överföringen, och beslutar att eftersöka utlänningen, ska individstatus i
stället anges som EV (eftersökt för verkställighet). En avregistrering från en
mottagningsenhet ska alltid föregås av ett skriftligt överklagbart beslut.
Avviken innan det finns ett verkställbart avlägsnandebeslut
För en utlänning som av någon anledning avviker innan det finns ett
verkställbart beslut om avvisning, utvisning eller överföring innebär det inte
att rätten till bistånd upphör omedelbart.
Sida 23 av 34
Så kan vara fallet om en utlänning avviker:
 innan Migrationsverket har beslutat i ärendet om uppehållstillstånd,

 innan Migrationsverkets beslut om avvisning har vunnit laga kraft
och verket inte har bestämt om omedelbar verkställighet eller
 innan Migrationsverkets beslut om utvisning eller överföring har
vunnit laga kraft.
I de ovan nämnda situationerna har utlänningens rätt till bistånd inte upphört
enligt bestämmelserna i 11 eller 12 § LMA.
10 § FMA anger att dagersättningen ska betalas ut i förskott vilket innebär

att vi enligt huvudregeln ska ha en framåtsyftande bedömning av
försörjningsbehovet. Därmed ska vi också kunna göra en bedömning av om
en person har ett fortsatt behov av bistånd i form av dagersättning. Är
personen avviken ska dagersättning avslås eftersom behovet inte kan
bedömas enligt 17 § LMA. Om utlänningen inte kontaktar Migrationsverket
inom två veckor från att beslutet expedierats ska utlänningen registreras
såsom avviken men med det så kallade ++-rummet kvar. Själva
registreringen i ++-rummet är enbart en administrativ åtgärd och har inget
med den sökandes rätt till bistånd att göra.
Se avsnitt Bistånd enligt LMA samt KCI 48/2017 Standard för hantering av
misstänkt avvikna där rätten till bistånd inte upphört enligt 11 eller 12 §§
LMA.
Den avvikna utlänningens totala rätt till bistånd enligt 11 § LMA upphör
först när Migrationsverket har gjort bedömningen att utlänningen sannolikt
har lämnat landet, till exempel efter att Migrationsverket fattar beslut om att
avskriva asylärendet på grund av att utlänningen troligen inte längre är kvar
i landet. Det kan också röra sig om att mottagningsenheten gör en
sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet som gör att
slutsatsen om att en person lämnat landet, kan dras.
Ett skriftligt överklagbart beslut ska fattas och registreras i ärendet.

Utlänningen ska avregistreras från mottagningssystemet med användning av
adresstypskoden AO för avviken och ++-registreringen tas bort.
Avviken eller lämnat landet efter beslut om uppehållstillstånd
Det händer att utlänningar avviker från ett anläggningsboende efter

uppehållstillstånd. En person som avvikit efter att uppehållstillstånd
beviljats ska skrivas ut från mottagningssystemet samma dag om personen
bor i ett anläggningsboende eller senast en månad från den dag han eller
hon beviljades tillstånd om han eller hon bor i eget boende. En
avregistrering från en mottagningsenhet ska alltid föregås av ett skriftligt
överklagbart beslut.
Sida 24 av 34
Rätten till bistånd upphör även då en utlänning lämnar landet. En utlänning

som lämnar landet ska omedelbart skrivas ut även om inte en månad
passerat från den dag han eller hon beviljades uppehållstillstånd.
Om en utlänning som avvikit eller lämnat landet efter det att

uppehållstillstånd har beviljats, men före en kommunplacering har skett,
påtalar behov av hjälp med bosättning eller bistånd ska denne inte skrivas in
i mottagningssystemet. Utlänningen ska istället vid behov hänvisas till
socialtjänsten i vistelsekommunen. Om ett anvisningsuppdrag är påbörjat
när en person konstateras som avviken ska anvisningsuppdraget avslutas i
samband med att personen skrivs ut. När en utlänning som tidigare varit
avviken eller utrest enligt ovan slutligen folkbokfört sig i en kommun
genereras schablonersättning till den aktuella kommunen även om ingen
utskrivning med koden för kommunplacering skett.
Övriga fall där rätt till bistånd upphör
Dödsfall
Även om det inte anges bokstavligt i lag ska en asylsökande eller en

massflykting skrivas ut från mottagningssystemet, om han eller hon avlider.
Det följer av att den avlidne inte längre anses vara asylsökande eller
massflykting enligt LMA och därmed inte omfattas av personkretsen i 1 §.
Se avsnitt ”Dödsfall och begravning” för vägledning i handläggning av
dödsfall. Avregistreringen sker genom sker genom åtgärd i Skapa under
LMA/Mottagning, avregistrering, Dödfall. Adresstyp är REG och
individstatus AV.
Arbetstillstånd
För de personer som fått ett beslut om av- eller utvisning, som har vunnit
laga kraft och personen ifråga ansöker om arbetstillstånd inom två veckor,
upphör rätten till bistånd då ansökan registrerats eftersom personen inte
längre tillhör personkretsen för LMA, se vidare rättsutredning om
förhållande mellan LMA och ansökan om arbetstillstånd på 5 kap 15 a §,
diarienummer 1.3.4 – 2018-32254. Detta gäller även för familjemedlemmar
till utlänningen som i sin tur ansöker om uppehållstillstånd som anhörig till
arbetstagare.
För det fall att personen inte skrivits ut i samband med ansökan gäller för
personer i EBO att rätten till bistånd upphör när PUT-månaden löpt ut.
Koden för utskrivning ska vara REG följt av adress. Detsamma gäller för
Sida 25 av 34
anhöriga som beviljas tillstånd som anhörig till arbetstagare. Före

utskrivning ska ett skriftligt beslut om att rätten till bistånd upphört, fattas.
För de fall personen inte skrivits ut i samband med ansökan gäller följande
för ABO. För personer i ABO gäller att rätten till bistånd upphör först när
tillståndet löper ut eftersom beslutet inte omfattas av bosättningslagens
bestämmelse, se vidare Rättsutredning om rätten till bistånd enligt LMA för
utlänningar som beviljas uppehållstillstånd på grunder som inte omfattas av
bosättningslagen, diarienummer 1.3.4-2018-39165. Se vidare rättsutredning
om förhållande mellan LMA och ansökan om arbetstillstånd på 5 kap 15 a
§, diarienummer 1.3.4 – 2018-32254.
Uppehållsrätt
När en person får uppehållsrätt i Sverige omfattas man inte heller av

personkretsen i LMA och ska registreras ut från mottagningsenhet samma
dag som uppehållsrätten konstateras. Adresstyp är REG och adress.
Observera att beslut enligt LMA inte får bakdateras.
Bevispersoner
En utlänning som vistas i landet med stöd av ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § UtlL och 5 kap 15 b UtlL(så kallad
bevisperson, som har fått tidsbegränsat uppehållstillstånd för att en
förundersökning eller huvudförhandling i ett brottmål ska kunna
genomföras) omfattas inte av LMA. Det anges i 1 a § 4 st LMA. Detsamma
gäller en utlänning för vilken en ansökan om ett sådant tillstånd är under
prövning. En sådan utlänning ska därför inte registreras vid en
mottagningsenhet även om han eller hon skulle söka asyl. Bevispersoner
som redan är inskrivna ska registreras ut samma dag som ansökan om
tillstånd registreras om uppgiften inkommit till mottagningsenheten. I annat
fall ska utregistrering ske samma dag som tillståndet beviljas på
adresstypkoden REG och adress alternativt individstatus SA om adress
saknas. Ett skriftligt överklagbart beslut ska fattas och registreras i ärendet i
samband med utskrivning.
Återkallelse av asylansökan för att söka annat tillstånd
När en utlänning väljer att återkalla sin asylansökan och ansöka om annat
tillstånd, ex. när en utlänning väljer att byta spår och ansöka om
arbetstillstånd eller anknytning, innebär det att utlänningen inte längre
Sida 26 av 34
omfattas av personkretsen i 1 § LMA. Det gör att utlänning ska skrivas ut

från mottagningssystemet i samband med att beslut om avskrivning har
fattats, se Rättsutredning om tillämpningen av lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. vid återkallande av asylskälen
diarienummer 1.3.4. 2018-10017. Standard för återkallelse av asylansökan,
KCI 11/2018, hanterar frågan om utskrivning ur mottagningssystemet och
gör gällande att en person som återkallar sin asylansökan i avsikt att lämna
landet skrivs ut från det datum som avresa är planerad. Någon bekräftelse på
att utresa har skett behövs inte för att personen ska kunna avregistreras från
mottagningssystemet. Personen registreras med individstatus avviken, AO,
och uppdateras till KU när utresan har bekräftats.
Inregistrering som skett av misstag
Det inträffar att en utlänning som inte borde ha haft rätt till bistånd enligt
LMA registreras in i mottagningssystemet. Det kan i vissa fall hända att
barn skrivs in i mottagningssystemet på felaktiga grunder eller av misstag,
exempelvis då man inte kände till att barnet skulle bo tillsammans med en
förälder som är bosatt här i Sverige.
En inregistrering vid en mottagningsenhet är en praktisk förutsättning för att

ekonomiskt bistånd enligt LMA ska kunna utgå. Registrering vid en
förläggning har ingen självständig betydelse och är därför inte att betrakta
som ett gynnande beslut som endast kan ändras under vissa förutsättningar
(se 27 § Förvaltningslag). Det innebär att om en person skrivits in i
mottagningssystemet på felaktiga grunder och inte omfattas av rätten till
bistånd enligt LMA kan personen ifråga registreras ut. Ett skriftligt beslut
med hänvisning till att han/hon inte omfattas av personkretsen i 1 § LMA
ska skrivas innan avregistrering sker. Se Rättsutredning gällande fråga om
inskrivning i mottagningssystemet enligt lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl. 1.3.4-2017-118798. En felaktig inskrivning i
mottagningssystemet påverkar även kommuner och landstings rätt till statlig
ersättning och därför bör eventuell felaktig hantering åtgärdas så snart som
möjligt. Om felet upptäcks omedelbart kan kontakt tas med
informationsvården för vidare åtgärd.
Preskription av avlägsnandebeslut
Ytterligare en situation av intresse är när ett avlägsnandebeslut har

preskriberats enligt 12 kap. 22 § UtlL. En utlänning vars beslut om
avvisning- eller utvisning preskriberas medan de är inskrivna i
Migrationsverkets mottagningssystem omfattas inte längre av personkretsen
i 1 § första stycket 1 LMA. Utlänningen har därför inte längre rätt till
Sida 27 av 34
bistånd enligt LMA och ska skrivas ut ur systemet om inte han/hon ansöker
om uppehållstillstånd på nytt som flykting eller annan skyddsbehövande, se
SR 37/2016 Rättsligt ställningstagande angående handläggningen vid
preskription och MIGRFS 2018:3. Finns en känd adress ska utlänningen
registreras på adresstypen REG, i annat fall ska adresstypen SA (adress
saknas) användas.
Barn i mottagningssystemet
Barn som föds i Sverige
Ett barn som föds i Sverige av vårdnadshavare som är asylsökande eller som
har beviljats uppehållstillstånd men i avvaktan på kommunplacering fortsatt
bor kvar i Migrationsverkets boende, ska registreras in i
mottagningssystemet den dag barnets vårdnadshavare lämnat en viljeyttring
om att de vill ansöka om asyl för barnet, om ansökan sedan fullföljs genom
att vårdnadshavare uppsöker Migrationsverket tillsammans med barnet. Om
vårdnadshavaren/vårdnadshavarna fullföljer ansökan om asyl inom två
veckor från viljeyttringen kan asylansökan och därmed inregistrering i
mottagningssystemet dateras till datum för viljeyttringen. Om särskilda skäl
föreligger, t.ex. om barnet fötts för tidigt eller lider av sjukdom, kan tiden
förlängas till en månad. Om barnet är för sjukt för att tas med till
Migrationsverket efter en månad ska dokumentation i form av läkarintyg tas
in och en tjänsteanteckning upprättas. Då kan registrering ske från datum för
viljeyttringen. Det ska understrykas att ansökan om dagersättningen gäller
från dagen den lämnas in. Se avsnitt Bistånd enligt LMA.
Om vårdnadshavare med uppehållstillstånd endast åberopar anknytning som

skäl för sin ansökan om uppehållstillstånd för det nyfödda barnet, skrivs
barnet inte in i mottagningssystemet.
Asylsökande barn vars vårdnadshavare är bosatt i Sverige
Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd omfattas inte av LMA om de

bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd och som inte bor på
en förläggning. De registreras därför inte heller vid en mottagningsenhet.
Detta gäller oavsett om barnet föds i Sverige eller kommer till Sverige och
söker asyl. Eftersom barnet inte omfattas av LMA får barnet inte heller ett
LMA-kort.
Migrationsverket förutsätter att den förälder som ett barn bor med är
vårdnadshavare även om en vårdnadsutredning inte gjorts.
Sida 28 av 34
Barn utan vårdnadshavare
Utlänningar under 18 år som kommer till Sverige utan vårdnadshavare och

som inte har någon vårdnadshavare bosatt i landet ska registreras vid den
ansökningsenhet där de ansöker om asyl, när ansökan har bekräftats av god
man eller offentligt biträde. Samma gäller för barn utan vårdnadshavare som
har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i
21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § UtlL. Det ska understrykas att ett barn betraktas som
asylsökande redan från det datum denne uttrycker en vilja om att ansöka om
asyl, se Rättschefens särskilda råd RC SR 01/2017 och avsnitt Bistånd enligt
LMA.
Alla ensamkommande barn, såväl de som bor i ankomstkommun, anvisade

kommuners boenden och de som bor tillsammans med annan vuxen än
vårdnadshavaren i ett anläggningsboende eller i eget boende, ska vara
inskrivna vid närmaste mottagningsenhet. Undantag från inskrivning på
närmsta mottagningsenhet utifrån vistelse kan göras vid kortare vistelser
som exempelvis LVU-placeringar.
För registrering av adressuppgifter ansvarar den region där en kommun har

anvisats för barnets mottagande. Det framgår av anvisningsbeslutet att
anvisad kommun omgående ska meddela adressen där barnet kommer att
placeras till Migrationsverkets kontaktperson. Migrationsverkets
kontaktperson är den mottagningsenhet i den region där en kommun har
anvisats för barnets mottagande. Migrationsverkets kontaktperson ska i
förekommande fall kontakta anvisad kommun för att påminna om att
inkomma med adressuppgifter om detta inte har skett i enlighet med
anvisningsbeslutet.
Barn utan vårdnadshavare som fyllt 18 år som stannar kvar i

kommunen
När ett barn utan vårdnadshavare fyller 18 år så övergår ansvaret för

personens boende till Migrationsverket som erbjuder en plats i
anläggningsboende. Personen kan själv, eller med stöd av kommunen, välja
att bo kvar i kommunen exempelvis för att kunna avsluta gymnasiestudier.
Personen ska då registreras om från den boendekod som gällde före 18-
årsdagen till EBO på den adress som den sökande uppger.
Sida 29 av 34
Barn med eget barn
Barn som har en minderårig förälder och där den andra föräldern är vuxen
skrivs in på den enhet den vuxna föräldern är inskriven vid. Är den vuxna
föräldern bosatt i Sverige och barnet är boende på samma adress ska barnet
inte skrivas in på en mottagningsenhet. Om båda föräldrar är minderåriga,
eller om det enbart finns en förälder och denne är minderårig ska barnet
skrivas in tillsammans med förälder på den enhet där barnet bor. Det viktiga
är att barnet inte blir registrerat som ensamkommande.
Det är i det här sammanhanget endast barn som är utan vårdnadshavare som
förordnas en god man enligt lag (2005:429) om god man för
ensamkommande barn. För barn till minderårig ska en anmälan om särskild
förmyndare göras. Migrationsverket har ett delat ansvar tillsammans med
socialtjänsten att anmäla behovet om det till Överförmyndaren.
Koder vid inskrivning barn utan vårdnadshavare
Boendeformer Kod
Icke anvisad på ankomstboende PPB
Jourhemsplacering/familjehemsplacering FAM
Kommunalt boende eller i övrigt BKB
institutionsboende
Boende tillsammans med släkt/annan PPB (Gäller även om de
vuxen (på mottagningsenhet alternativt i exempelvis är boende på ett
kommun) utredningshem).
Barnkonsekvensanalys
Migrationsverket ska inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn
analysera konsekvenserna för barn, se Förordning 2007:996 med instruktion
för Migrationsverket. Migrationsverkets mottagningsverksamhet har en
fastställd modell och riktlinjer för barnkonsekvensanalys som återfinns i
handboksavsnitt Socialt stöd och omsorg för utlänningar inskrivna i
mottagningssystemet. En fördjupning i hur man använder
konsekvensanalyser som ett medel att pröva barns bästa finns i VCA
150/2011.
Avregistrering av barn ur mottagningssystemet
Barn som blir svenska medborgare

Sida 30 av 34
Enligt 2 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap får ett barn som föds
i landet svenskt medborgarskap om en av föräldrarna är svensk medborgare.
Detsamma gäller om en förälder är avliden ifall denne var svensk
medborgare vid sin död. Det är Skatteverket som bedömer vilket
medborgarskap barnet har i samband med att registrering sker i
folkbokföringen.
Enligt 2 § folkbokföringslag (1991:481) ska ett barn folkbokföras i landet

om modern är folkbokförd. Detsamma gäller om fadern är folkbokförd och
är vårdnadshavare för barnet. Med folkbokföring menas kontinuerlig
registrering av bosättnings-, identitets- och familjeförhållande. Uppgifter om
födelse ska registreras oavsett om en person är eller har varit folkbokförd
(Se 1 § 2 st. folkbokföringslag).
Ett barn med en förälder som är svensk medborgare ska inte vara
inregistrerad i mottagningssystemet. När ett barn av folkbokföringen
registreras som svensk medborgare ska barnet efter ett skriftligt beslut
avregistreras ur mottagningssystemet. Avregistreringen ska ske på datumet
för registrering av medborgarskapet. Adresstypen ska anges som REG och
som adress anges den adress där barnet är folkbokfört.
Om ett barn inte kan folkbokföras, vilket kan vara fallet då barnet bor
tillsammans med en förälder som är asylsökande och som bor i
migrationsverkets boende, ska barnet ändå registreras ut ur
mottagningssystemet enligt ovan angivna tillvägagångssätt, om det
framkommer att barnets ena vårdnadshavare är svensk medborgare.
Ett skriftligt beslut ska fattas och det ska framgå av vilken anledning
avregistreringen gjorts. Hänvisning bör också ges till att föräldern med
svenskt medborgarskap är försörjningsskyldig samt att kommunen har ett
ansvar för dem som vistas i kommun enligt 2 kap 2 §
Socialtjänstlag(2001:453).
Nyfött barn till förälder med uppehållstillstånd som ännu inte skrivits
ut
Om vårdnadshavare med uppehållstillstånd bor i Migrationsverkets

anläggningsboende när barnet föds kan föräldrarna göra två val:
- ansöka om asyl för barnet eller
- ansöka om uppehållstillstånd på anknytning. Tänk på att om
föräldrarna har beviljats uppehållstillstånd enligt lag (2016:752) om
tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd, kan
barnet endast söka på anknytning om föräldrarna har beviljats
flyktingstatus
Barnet kan skrivas in i mottagningssystemet om föräldrarna väljer att

ansöka om asyl för barnet. När vårdnadshavaren flyttar från
Sida 31 av 34
anläggningsboendet i samband med uppehållstillståndet, ska barnet skrivas

ut med koden REG och adress. Det senare förutsätter att barnet inte har
uppehållstillstånd. Om barnet har uppehållstillstånd ska adresstypkoden
KOM användas. Barn skrivs ut tillsammans med sina vårdnadshavare när
vårdnadshavaren är folkbokförd, se 1 a § 1st LMA.
Om vårdnadshavaren istället bor i eget boende när barnet föds ska barnet
inte skrivas in i mottagningssystemet eftersom vårdnadshavaren inte vistas
på en förläggning.
Barn som flyttar eller på andra sätt byter status enligt 1 § 3 st. LMA
Förutsättningarna för barnets registrering kan komma att ändras av flera

skäl. Exempelvis ändras förutsättningar om barnet flyttar från ett
anläggningsboende till en vårdnadshavare med uppehållstillstånd i eget
boende, eller tvärt om. Om barnet av någon anledning under tiden i
mottagningssystemet uppfyller kraven i undantaget i 1 § 3 st. LMA, ska
barnet avregistreras. På samma sätt ska barnet skrivas in om det, av någon
anledning, inte längre omfattas av undantaget.
Vid avregistrering används alltid kod REG och adress utan individstatus.
Barn utan vårdnadshavare
Ett barn eller en ungdom som i anslutning till asylansökan har anvisats till
en kommun och som beviljats uppehållstillstånd skrivs ut till anvisad
kommun eller ankomstkommunen, en månad efter beslutsdatum. Om barnet
inte bor i anvisningskommunen ska barnet skrivas ut till den kommun där
det faktiskt bor (vistelsekommunen), efter skriftligt beslut om att rätten till
bistånd upphör. För beräkning av månaden, se rubriken Beräkning av
PUT/TUT-månaden ovan. Utskrivningskoden är KOM.
Mottagningsenheten ska, så snart beslut om uppehållstillstånd vunnit laga

kraft, skicka meddelande om bosättning till kommunen och
överförmyndaren. Om barnet är placerad i en annan kommun än
anvisningskommunen, ska en kopia på meddelande om bosättning även
skickas till vistelsekommunen.
Om ett ensamkommande barn bor tillsammans med ett eget barn, ska både
det ensamkommande barnet och dennes barn avregistreras från
mottagningssystemet tillsammans enligt ovan nämnda princip.
Sida 32 av 34
Barn utan vårdnadshavare hörsammar inte kallelse till

underrättelsesamtal i samband med beviljat uppehållstillstånd
Det förekommer att barn utan vårdnadshavare som beviljats

uppehållstillstånd inte hörsammar kallelse till underrättelse om beslut.
Muntlig underrättelse av beslut är en del av Migrationsverkets skyldighet
enligt utlänningsförordningen. Genom att kalla utlänningen till underrättelse
har Migrationsverket fullgjort sin underrättelseskyldighet och ska i regel
inte kalla en person mer än en gång. Barn utan vårdnadshavare ska alltid
skrivas ut när PUT-månaden har löpt ut oavsett om underrättelse har hunnit
genomföras eller inte. Utskrivningen ska aldrig dateras bakåt i tiden.
Barn utan vårdnadshavare som blir 18 år
Om ungdomen fyllt 18 år eller i beslutet om uppehållstillstånd bedömts vara

myndig gäller de rutiner Migrationsverket tillämpar för vuxna med
uppehållstillstånd. Det innebär alltså att en person boende i HVB-hem skrivs
ut till den adress som personen uppger eller som REG SA (adress saknas)
om personen inte har någon adress att flytta till. Om personen är boende
tillsammans med släktingar i Migrationsverkets anläggningsboende har
personen inte rätt till en anvisning enligt bosättningslagen och rätten till
bistånd enligt LMA upphör när TUT-månaden löpt ut. Om personen
beviljats fortsatt placering av socialtjänsten likställs detta med att personen
bosätts i EBO, det vill säga att personen måste registreras som EBO innan
utskrivningskoden KOM registreras.
Barn med vårdnadshavare som är placerade enligt SoL/LVU när de

beviljas uppehållstillstånd
Barn som av socialtjänsten är familjehemsplacerade, eller HVB-hem,

omfattas inte av bosättningslagen och kan därför inte heller ingå i ett
anvisningsuppdrag. Vid den här typen av ärenden är det viktigt att kontakta
socialtjänsten i den kommun som har placerat barnet/barnen. Det är också
viktigt att det i förälderns/föräldrarnas bosättningsunderlag framkommer att
det finns familjehemsplacerade barn och andra liknande uppgifter som
bosättningsenheten och/eller den anvisade kommunen behöver. Utifrån en
framtida möjlighet att återförena barn och föräldrar kan det finnas önskemål
från kommunen som placerat barnet att föräldrarna kommunplaceras i
barnets vistelsekommun, då bör detta framgå av bosättningsunderlaget.
Om placeringen i familjehemmet eller HVB-hemmet upphör innan familjen

flyttat till anvisad kommun ska barnet inom PUT/TUT-månaden erbjudas
ABO-plats hos sin familj och även tillföras familjens bosättningsärende.
Sida 33 av 34
Barn som är familjehemsplacerade tillsammans med föräldrar och syskon

när de beviljas uppehållstillstånd registreras som EBO och därefter, med
hänsyn taget till den så kallade PUT/TUT-månaden, som KOM i
vistelsekommunen.
Barn utan vårdnadshavare som avviker
Utlänning som avviker innan det finns ett verkställbart beslut om avvisning
eller utvisning kan fortfarande ha rätt till bistånd enligt LMA. Det gäller
även om utlänningen är ett barn utan vårdnadshavare. Se avsnittet När en
person avviker
Om barnet inte hörsammat kallelse till Migrationsverket ska

mottagningshandläggaren kontakta god man och sociala myndigheter.
När det kommer till Migrationsverkets kännedom att ett barn avvikit från
det boendet socialtjänsten placerat barnet vid, ska detta säkerställas via god
man och dokumenteras i en tjänsteanteckning. I de fall det inte förordnats en
god man bör boendet alternativt sociala myndigheter kontaktas för
säkerställande av uppgiften.
När ett barn avviker ska meddelande om detta lämnas till de som är i behov
av informationen, se manualtext i åtgärd Hantera avvikna i Skapa. Det kan
exempelvis vara annan enhet på Migrationsverket, offentligt biträde och
polismyndighet. I de fall god man inte är förordnad ska meddelande om att
barnet avvikit skickas till den överförmyndare dit anmälan om behov av god
man är skickad.
Ansvarig kommun då ett avviket barn ger sig till känna
Efter samråd med socialstyrelsen och SKL gäller denna information

avseende vilken kommun som ansvarar för ett barn utan vårdnadshavare
som avvikit och senare ger sig till känna.
Den kommun som ansvarar för omhändertagandet enligt socialtjänstlagen är

antingen en initial ankomstkommun (vid barnets asylansökningstillfälle)
eller den kommun till vilken vi anvisat barnet.
Om barnet avviker från ansvarig kommun kvarstår

omhändertagandeansvaret så länge kommunen håller placeringsärendet
öppet, det spelar ingen roll om barnet under sitt avvikande befinner sig i
Sverige eller utomlands socialtjänstlagen gäller ändå.
Sida 34 av 34
Om avvikandet är långvarigt och kommunen stängt sitt placeringsärende för

barnet så har kommunens ansvar för barnet upphört.
Om barnet efter det att kommunen stängt placeringsärendet ger sig till känna
i någon kommun i Sverige så blir den kommun där barnet ger sig till känna
”ankomstkommun” för barnet som då följaktligen ska anvisas på nytt. Oftast
anvisas barnet återigen till den första anvisningskommunen. Detta
förfarande torde då medföra att den tidigare kommunen (ankomst- eller
anvisad kommun) och den nya ankomstkommunen behöver föra över
information till varandra som sedan kan föras över till den nya anvisade
kommunen.
Migrationsverket Handboken Tillfälliga kort för Skapad
i migrationsärenden asylsökande m.fl. 2006-05-12
Uppdaterad
2018-02-06
Tillfälliga kort för asylsökande m.fl.
Innehåll
Rättsregler och andra styrdokument..................................................................1
Tillfälligt LMA-kort för utlänning i Sverige .....................................................2
Allmänt 2
Uppgifter på LMA-kortet 2
Fotografi 3
Giltighetstid 3
Avgift 3
Utlämnande och kvittering av LMA-kort 3
Byte av LMA-kort 4
Ändrade personuppgifter 4
Övriga ändringar t.ex. gällande AT-UND eller språk 5
LMA-kort till ensamkommande barn. 5
Återlämnande av LMA-kort 5
Dokument som intygar att innehavaren är asylsökande 6
Bankkort (KUB-kort) ........................................................................................6
Bankkort till ungdomar som fyllt 16 år 7
Bankkort till ungdomar som inte fyllt 16 år 7
Byte av kort, s.k. förnyelsekort 7
Spärr av KUB-kort 8
Användning av bankkortet/uttag 8
UT-kort..............................................................................................................8
Utlämning av UT-kort 8
Borttappat eller stulet UT-kort 9
Makulering av UT-kort 10
Återkallelse av uppehållstillstånd 10
Rättsregler och andra styrdokument

Utlänningslagen (2005:716)
Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl
MIGRFS 08/2015
RCA 11/2013
VCI Mo 19/2014
KC A-112/2015
2
Tillfälligt LMA-kort för utlänning i Sverige

Allmänt
Asylsökande och s.k. massflyktingar, med undantag av dem som hålls i

förvar, får ett kort som visar att de har rätt till bistånd enligt LMA. Det
tillfälliga LMA-kortet fungerar främst som ett dokument som visar att
utlänningen har rätt att vistas här och vilken status han eller hon har enligt
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.(LMA). LMA-kortet
är emellertid inget ID-kort.
Kortet underlättar för utlänningen att visa sin rättsliga ställning vid
kontakter med kommuner, landsting och apotek.
Uppgifter på LMA-kortet
I verkets föreskrifter MIGRFS 08/2015 anges endast minimikravet på

uppgifter som ska finnas på kortet.
Enligt föreskrifterna ska kortet innehålla:
 fotografi av utlänningens ansikte

 det dossiernummer och de personuppgifter som finns i den centrala
utlänningsdatabasen
 uppgift om utlänningens rättsliga ställning (status) enligt LMA.
Utöver minimikravet innehåller nuvarande LMA-kort även:
 utlänningens namnteckning
 uppgift om utlänningens längd
 uppgift om språk och
 i förekommande fall bevis om undantag från skyldigheten att ha
arbetstillstånd (AT-UND).
Baksidan ska förses med en klisterlapp innehållande mottagningsenhetens

adress och telefonnummer.
Hur LMA-kort utfärdas framgår av handboken LMA-kortsystemet – en

handläggning.
Angående AT-UND se avsnitt 1.5 i ID-handboken.

3
Fotografi
Det finns detaljerade bestämmelser om fotografi till LMA-kort i MIGRFS.
Se även handboken LMA-kortsystemet – en handläggning.
Giltighetstid
Av MIGRFS 08/2015 framgår att LMA-kortens giltighetstid får variera men

inte vara längre än sex månader.
För LMA-kort, som utfärdas till utlänningar inskrivna hos Migrationsverket,

ska giltighetstiden på första kortet vara fyra (4) månader. Förlängda kort ska
vara giltiga i sex (6) månader.
För LMA-kort, som utfärdas till utlänningar med lagakraftvunnet beslut om

avvisning, utvisning, ska giltighetstiden vara tre (3) månader.
För LMA-kort, som utfärdas till utlänningar som avses i 1 § första stycket 2
LMA (s.k. massflyktingar), ska giltighetstiden för kortet sättas så att det
administrativt är möjligt att utfärda nytt kort.
Avgift
LMA-kort utfärdas och lämnas ut utan avgift
Utlämnande och kvittering av LMA-kort
Angående registrering se LMA-kortsystemet – en handläggning.
Följesedel på mottaget LMA-kort på Mottagningsenhet ska förvaras i pärm i

6 månader innan dessa gallras och makuleras.
LMA-kort ska lämnas ut till den person som finns på kortet. Personen i
fråga ska vara närvarande när kortet överlämnas. Vårdnadshavare eller
4
behörig ställföreträdare ska kvittera ett minderårigt barns LMA-kort och

ansvara för detta. Barnet ska vara närvarande när kortet lämnas ut.
När ett LMA-kort anlänt till mottagningsenheten ska det snarast lämnas ut
till utlänningen, som ska kvittera ut kortet. Ansvarig personal ska
kontrollera att fotografi, namnteckning och längd stämmer överens med
tidigare kort och med uppgifter i LMA-kortsystemet.
Tidigare kort ska återlämnas samtidigt som ett nytt kort kvitteras ut. Det
gamla kortet ska makuleras.
I undantagsfall får LMA-kort, som en utlänning av särskilda skäl inte kan

hämta på mottagningsenheten, sändas med post som vanligt brev. Sådana
särskilda skäl kan t.ex. vara funktionsnedsättning eller sjukdom. Det finns
dock inget hinder för Migrationsverket att skicka LMA kort med post då
gode män för barn utan vårdnadshavare inte själva har möjlighet att ta sig
till någon mottagningsreception för att där tillsammans med barnet hämta ut
LMA-kortet.
Vid förlust av LMA-kort ska ett nytt LMA-kort utfärdas och lämnas ut till
utlänningen som visar upp polisanmälan om förlusten eller annars har
synnerliga skäl för att få ett nytt.
Bestämmelser om utfärdande av LMA-kort finns i MIGRFS 08/2015.
Kvittensen på utlämnat LMA-kort ska förvaras i pärm i 6 månader innan

dessa gallras och makuleras. RCA 11/2013.
LMA-korten är ingen värdehandling i sig men kan ändå ge innehavaren

vissa förmåner och kan därför vara stöldbegärliga. Uppgifterna på kortet är
dessutom skyddade av sekretess varför korten ska hanteras med försiktighet
i samband med förvaring och utdelning. Innan utlämnande bör korten därför
förvaras i säkerhetsskåp.
Byte av LMA-kort
Ändrade personuppgifter
Om utlänningens personuppgifter ändras i utlänningsdatabasen, t.ex. genom

att namn eller födelsedata uppdateras, bör nytt LMA-kort beställas och
utlämnas till utlänningen. Om möjligt bör utlämnandet ske i samband med
att han eller hon får information om ändringen. I annat fall bör kallelse för
utlämning av LMA-kort skickas ut så att denne får information om att ett
nytt kort finns att hämta trots att giltighetstiden på det gamla kortet ännu
inte har gått ut.
5
Övriga ändringar t.ex. gällande AT-UND eller språk
Om andra uppgifter än personuppgifterna har uppdateras innebär detta inte

nödvändigtvis att nytt LMA-kort ska beställas. Avgörande blir istället
huruvida utlänningen är i behov av det, det vill säga efterfrågar ett nytt kort
eller om vi av annat skäl bedömer att nytt kort vore lämpligt.
En asylsökande som söker arbete ska genom sitt LMA-kort kunna uppvisa
till arbetsgivaren att denne har rätt att arbeta, en tjänsteanteckning om att
AT-UND beviljats är i regel inte tillräckligt. Om en utlänning efterfrågar
nytt kort på grund av att AT-UND har beviljats skall därför nytt kort
beställas. Något krav på att utlänningen redan ska ha ett arbetserbjudande
finns inte.
Om en utlännings AT-UND förfaller kan det vara lämpligt att utfärda ett
nytt kort, i synnerlighet om vi känner till att han eller hon arbetar eller aktivt
söker arbete. Kallelse för utlämning av LMA-kort bör skickas ut så att
denne får information om att ett nytt kort finns att hämta trots att
giltighetstiden på det gamla kortet ännu inte har gått ut.
Om uppgiften om språk har uppdateras bör nytt LMA-kort beställas i de fall

som utlänningen efterfrågar detta exempelvis för att underlätta kontakten
med externa parter, t.ex. sjukvården.
LMA-kort till ensamkommande barn.
Beställs enligt gällande rutin och lämnas alternativt skickas ut till god man.
LMA-kort kan i undantagsfall lämnas ut till barnet om god man inte har
förordnats.
I det fall barnet inte får tillgång till sina rättigheter såsom exempelvis
subventionerad vård, medicin eller skolundervisning kan kortet lämnas ut
till barnet. Det finns ingen nedre åldersgräns för när kortet kan lämnas ut.
Det enskilda barnets behov av LMA-kort är styrande i bedömningen.
Återlämnande av LMA-kort
Utlänningen ska uppmanas att återlämna kortet till Migrationsverket eller

till den myndighet Migrationsverket bestämmer när
1. utlänningen avser att lämna landet eller i samband med att
Migrationsverket eller polisen verkställer ett beslut om avvisning eller
utvisning,
2. utlänningen beviljas uppehållstillstånd och folkbokförs, om han eller hon
inte fortfarande har rätt till bistånd enligt LMA, eller
6
3. kortet av andra skäl inte längre behövs eller ska ändras.
Bestämmelser om återlämnande/återtagande av LMA-kort finns i MIGRFS

08/2015.
Dokument som intygar att innehavaren är asylsökande
I 2 b § förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl.

(FMA) föreskrivs att Migrationsverket inom tre dagar efter det att
utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 LMA lämnat in en ansökan om
uppehållstillstånd ska förse dem med ett dokument som intygar att
innehavaren är asylsökande. Undantag får göras för utlänningar som hålls i
förvar.
För att klara den föreskrivna tredagarsfristen utfärdar Migrationsverket först

ett tillfälligt intyg på beviset om mottagen asylansökan (asylkvittot).
Därefter förses utlänningen med ett LMA-kort som styrker hans eller hennes
rättsliga ställning som asylsökande. Utlänningen ska få LMA-kortet inom
trettio (30) dagar från den dag han eller hon ansökte om asyl, se KC A
112/2015.
Asylkvittot skall behållas av utlänningen även efter kvittens av LMA-kort.
Intygandet sker genom att de ovan nämnda dokumenten förses med följande
texter:
Text på asylkvittot
Migrationsverket har tagit emot din ansökan om uppehållstillstånd. Du har
som asylsökande rätt att vistas i Sverige så länge ditt ärende behandlas.
Denna handling gäller som intyg på att du är asylsökande tills du fått ditt
LMA-kort, dock längst 30 dagar efter ovanstående datum.
Text på LMA-kortet
På LMA-kortets framsida införs ordet "asylsökande" under punkt 8.
På kortets baksida görs följande förklaring till punkt 8: "Kortinnehavarens

status enligt LMA."
Bankkort (KUB-kort)
Alla vuxna över 18 år med rättshandlingsförmåga (samt barn över 16 år som
önskar det) skall tilldelas ett bankkort där ersättning från Migrationsverket
7
sätts in. Det är endast i de fallen där samtliga i en bidragsgrupp påkallar att
de vill ha gemensamt konto som detta önskemål kan övervägas.
Principen ska vara att alla vuxna asylsökande ska ha ett eget KUB-kort. En
problematik man kan se med att endast ett kort utlämnas är till exempel i
kvinnofridsärenden där en person kan uppleva det som svårt att lämna en
relation då han eller hon saknar egna medel. Är det mannen som har tillgång
till KUB-kortet är det också han som har den huvudsakliga
bestämmanderätten om hushållsekonomin, vilket i sin tur kan leda till
ojämställdhet.
Bankkort till ungdomar som fyllt 16 år
Bankkort kan ges till en person som fyllt 16 år. Det gäller även för
ensamkommande barn som ännu inte fått en god man. För ett
ensamkommande barn som fått en god man ska däremot bankkortet som
huvudregel lämnas till den gode mannen. God man avgör vem som hanterar
bankkortet.
Bankkort till gode män kan med fördel skickas med vanlig post för att
undvika onödig tidsåtgång och kostnad. I de fallen skickas bankkort och
koder i separata försändelser med en dags fördröjning.
Bankkort till ungdomar som inte fyllt 16 år
Bankkort till ensamkommande barn som inte fyllt 16 år kan ej lämnas ut till
utlänningen eller ens till dennes juridiska biträde. Det juridiska biträdet har
ej enligt lag rätt att företräda utlänningen i andra ärenden utöver ärendet om
uppehållstillstånd enligt 18 kap Utlänningslagen (2005:716).
Detta medför att ensamkommande barn under 16 år inte kan få ut sin
dagersättning förrän en en god man utsetts.
Byte av kort, s.k. förnyelsekort
Giltighetstiden framgår av kortets framsida. Där står månad och år då kortet

går ut. En månad innan utgångsdatum kan innehavaren komma till
Migrationsverket och byta ut kortet. Det innebär ingen kostnad för ett nytt
kort om det byts ut inom den sista månaden av giltighetstiden.
8
Spärr av KUB-kort
Ett bankkort kan spärras exempelvis vid förlust av kort och då utlänningen
slagit fel kod, Om kortet är spärrat kan utlänningen inte använda kortet eller
ta ut kontanter.
Spärr av KUB-kortet sker om innehavaren slår fel kod tre gånger i

bankomat eller vid kortköp. Migrationsverket kan på begäran av
innehavaren eller av annan anledning kontakta ICA-banken och spärra
kortet manuellt. Denna form av spärr går inte att återkalla, utan ett nytt
bankkort måste utfärdas och kopplas till innehavarens konto. Innan nytt kort
lämnas ut ska kontroll göras om kortet verkligen är spärrat eller om det är så
att utlänningen försökt ta ut mer kontanter än det finns på saldot. Se även
checklista i KUB-handledningen på verksnätet.
Användning av bankkortet/uttag
Bankkortet kan användas för att handla med i butiker som har kortterminal.
Om butiken godkänner det kan kortet användas för att avrunda uppåt vid
köp. Kortet kan användas för att ta ut kontanter i uttagsautomater som har
en maestrosymbol. Kontanter kan även tas ut i ICA-butiker.
Man kan inte använda kortet för internetköp eller köp utomlands. Det är
bara Migrationsverket som kan sätta in pengar på kortet.
UT-kort
Utlämning av UT-kort
UT-kort utfärdas i samband med att Migrationsverket fattar ett positivt

beslut gällande UAT-ärendet. UT-kortet skickas till den mottagningsenhet
där utlänningen är registrerad. Den person som fått ett positivt beslut kan
hämta ut sitt UT-kort på den mottagningsenhet där denne är registrerad hos
eller få det tillsänt en annan enhet om denne vistas där under en längre
period. Minderåriga barn får inte själva hämta ut sina kort, utan detta kan
endast deras vårdnadshavare göra.
Om utlänningen inte personligen kan hämta kortet och ger en rimlig

förklaring får kortet lämnas ut till en av utlänningen namngiven person för
att denne ska skicka kortet till honom eller henne. Det måste finnas en
viljeförklaring eller begäran från utlänningen att en annan person ska hämta
kortet.
9
Är utlänningen folkbokförd kan UT-kortet skickas till dennes

folkbokföringsadress.
Mottagningsenheten ska tillhandahålla UT-kortet i minst tre månader efter

att beslut fattats i UAT-ärendet. Om inte utlänningen hämtat ut UT-kortet
inom denna tidsperiod och inte varit i kontakt med myndigheten, ska
mottagningsenheten makulera UT-kortet och meddela beslutande
prövningsenhet detta för ett ställningstagande om ett eventuellt återkallande
av tillstånd.
När en beställning går iväg automatiskt vid fastställande av beslut är borttag

av beslut inte längre möjligt. Det är därför extra viktigt att alla person- och
adressuppgifter är uppdaterade i individuppgifter före beslut och upptagning
av biometri. Biometrin ligger som ett underlag i ärendet till dess att kortet är
registrerat som utlämnat eller levererat. Vi kan inte ta upp ny biometri
innan kortet har denna status. Kortet får status levererat när det skickas till
en mottagningsenhet för utlämnande. Mottagningsenheten ska sedan
registrera status utlämnat när kortet lämnas ut.
Om någon uppgift på UT-kortet är felaktig måste utlänningen uppmanas att

än en gång lämna biometri innan ett nytt kort kan beställas.
Det förekommer ibland att Skatteverket ändrar på födelsedatum i samband

med folkbokföring. När vissa år är ”fulla” på datumen 1/1 och 1/7 kan
Skatteverket ändra det uppgivna födelsedatumet. Detta innebär att den
födelsetid som är registrerad i vår databas inte stämmer överens med
födelsetiden i passet. På UT-kort finns inte möjlighet att ändra födelsetiden
så att den stämmer överens med passet. I dessa situationer är det viktigt att
utlänningen informeras om detta.
Borttappat eller stulet UT-kort
Ett borttappat eller stulet UT-kort ska spärras genom att kortet registreras i
SIS. Innan kortet spärras ska utlänningen visa upp en polisanmälan om
borttappat UT-kort. Detsamma gäller om kortet blivit stulet. Ny biometri tas
upp och en ny beställning av UT-kort görs.
Om vi har skickat ett UT-kort till en adress som är korrekt och utlänningen
säger att adressen är korrekt, men utlänningen inte har fått UT-kortet och
kortet har inte heller kommit i retur till verket kan vi inte begära att
utlänningen förlustanmäler något denne aldrig fått. Om det är troligt att
kortet har kommit bort i posten får vi spärra i SIS, ta upp ny biometri och
beställa ett nytt kort.
10
Makulering av UT-kort
Ett UT-kort ska registreras som makulerat när man har beställt nytt kort och
tidigare kort fortfarande är giltigt. I de fall när två UT-kort ska gälla
parallellt och överlappa varandra i samband med förlängning av
uppehållstillstånd, ska det tidigare utfärdade kortet inte makuleras.
Ett UT-kort ska makuleras om ett uppehållstillstånd återkallas. Se nedan

under ”Återkallelse av uppehållstillstånd”. UT-kort som lämnas in till
Migrationsverket och som inte längre är giltiga ska också makuleras.
Makulering sker genom att man ändrar status i UT-kortsfunktionen i Skapa.
Om ett uppehållstillstånd återkallas ska UT-kortets status ändras till

makulerat. Detta får inte göras förrän beslutet om återkallelse vinner laga
kraft.
Sida 1 av 43
Migrationsverket Handbok i migrationsärende Bistånd enligt LMA Skapad 2018-02-26

Uppdaterad
2019-04-30
Innehåll
Rättsregler och andra styrdokument............................................................... 4
Bakgrund – från socialtjänstlagen till LMA .................................................. 5
Bistånd i form av logi ..................................................................................... 5
Ekonomiskt bistånd enligt LMA .................................................................... 6
Ansökan, ekonomisk deklaration och informationsskyldighet .................. 6
Hantering av ansökan för en person som inte är inskriven i
mottagningssystemet .............................................................................. 7
Hantering av restbelopp när en person är utskriven ....................................... 7
Ekonomiskt bistånd till barn ...................................................................... 8
Barnkonsekvensanalys ........................................................................... 8
Beslut ......................................................................................................... 9
Underrättelse av beslut ............................................................................... 9
Förenklad delgivning ............................................................................. 9
Delgivningstidpunkt ............................................................................. 10
Anteckning om delgivning ................................................................... 11
Överklagande till förvaltningsrätt gällande LMA ärenden .................. 11
Överklagande till kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen
gällande LMA ärenden ......................................................................... 11
Överklaganden till Högsta förvaltningsdomstolen............................... 12
Yttranden till kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ......... 12
Dagersättning ............................................................................................... 12
Nivå på dagersättningen ........................................................................... 12
Kostnader som dagersättningen ska täcka............................................ 12
Beloppen .............................................................................................. 12
Tariffer och utbetalningar ........................................................................ 13
Utbetalningsperioder ................................................................................ 14
Dagersättning till nyfödda barn ................................................................ 15
Dagersättning till ensamkommande barn ................................................. 15
Dagersättning vid familjehemsplacering eller motsvarande ................ 16
Bankkort till ungdomar som fyllt 16 år .................................................... 16
Ekonomisk utredning och behovsprövning .............................................. 17
Föräldrars försörjningsansvar .................................................................. 17
Sida 2 av 43
Ändrat behov eller ändrade villkor .......................................................... 18

Ändrad dagersättning på grund av flytt ................................................ 18
Reducering av dagersättning ................................................................ 19
Utlänning som avviker innan verkställbart beslut om utvisning eller
avvisning .............................................................................................. 19
Inkomst av arbete ................................................................................. 19
Bosättningsbaserade förmåner från Försäkringskassan ....................... 20
Avslag av dagersättning vid frihetsberövande (ej förvarstagna).......... 22
Förlust av dagersättning ....................................................................... 22
Nedsättning av dagersättning ................................................................... 22
Kommunikationsskyldighet ................................................................. 23
Utredning försvåras - medverkar inte till att klarlägga identitet .......... 24
Utredningen försvåras - håller sig undan ............................................. 24
Vägran att medverka till avvisning, utvisning eller överföring ........... 25
Hantering av dagersättning när rätten till bistånd upphör ........................ 26
Särskilt bidrag .............................................................................................. 26
Två behovsprövningar .............................................................................. 27
Särskilt bidrag till ensamkommande barn ................................................ 27
Handläggning av särskilt bidrag............................................................... 28
Särskilt bidrag för glasögon för barn i åldern 8-19 år .......................... 28
Särskilt bidrag enligt vårdavgiftsförordningen .................................... 29
Akutvård utanför den offentliga primärvården .................................... 29
Högkostnadsskyddet ............................................................................ 29
Särskilt bidrag för receptförskrivna läkemedel som inte subventioneras
.............................................................................................................. 30
Särskilt bidrag för tandvård .................................................................. 31
Kompletterande rätt till särskilt bidrag ................................................ 31
Bostadsersättning ..................................................................................... 31
Behovsprövning ................................................................................... 32
Beloppen .................................................................................................. 32
Ersättning för resor som innebär en verksamhetskostnad ............................ 32
RES1 ........................................................................................................ 34
RES2 ........................................................................................................ 34
RES3 ........................................................................................................ 35
RES4 ........................................................................................................ 35
RES5 ........................................................................................................ 36
Sida 3 av 43
Verksamhetskostnader för personer som inte längre omfattas av LMA

.............................................................................................................. 37
När rätten till bistånd upphör ....................................................................... 38
När tillstånd beviljats ........................................................................... 38
Hantering av dagersättning när tillstånd beviljats ................................ 38
När tillstånd beviljats och utlänningen inte omfattas av bosättningslagen
.................................................................................................................. 39
Hantering av dagersättning när tillstånd beviljats och utlänningen inte
omfattas av bosättningslagen ............................................................... 39
När utlänningen är utrest .......................................................................... 40
Hantering av dagersättning när utlänningen är sannolikt utrest ........... 40
Hantering av dagersättning när utlänningen är konstaterat utrest ........ 40
När utlänningen håller sig undan verkställighet....................................... 40
Hantering av dagersättning när utlänningen håller sig undan
verkställighet ........................................................................................ 41
Avslag LMA vid utgången tidsfrist eller laga kraft ............................. 41
Beslut och underrättelse ....................................................................... 42
Hantering av dagersättning när rätten till bistånd upphör .................... 42
Bedömningen av uppenbart oskäligt vid beslut om EJ-avslag-LMA .. 42
Sida 4 av 43
Proposition 1983/84:124 om mottagande av flyktingar och asylsökande

m.m.
Regeringens proposition 1993/94:94 om mottagande av asylsökande m.m.
Regeringens proposition 2003/04:50 om åtgärder för att kartlägga
asylsökandes identitet, m.m.
Socialförsäkringsutskottets betänkande 2004/05: SfU 7 Bostadsersättning
för asylsökande
Föräldrabalk (1949:381)
Förvaltningslag (2017:900)
Utlänningslag (2005:716)
Bidragsbrottslag (2007:612)
Lag (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från
välfärdssystemen
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
Socialförsäkringsbalk (2010:110)
Lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare
Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl.
Förordning (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar
Utlänningsförordning (2006:97)
Förordning (2007:996) med instruktion för Migrationsverket
Förordning (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa
utlänningar
Delgivningsförordning (2011:154)
MIGRFS 5/2004
MIGRFS 2018:3
SR 61/2016 Rättsligt ställningstagande angående vilka biståndsformer de
som är inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem har rätt till och hur
dessa förhåller sig till varandra
SR 24/2018 Rättslig kommentar angående hur tidsfrister för frivillig avresa
enligt utlänningslagen påverkar rätten till bistånd för vuxna utan barn enligt
lagen om mottagande av asylsökande
DUA I 13/2018 standard för Migrationsverkets biståndshantering och
utregistrering då rätten till bistånd upphör enligt 11 § LMA
DUA I 20/2018 Standard för ID-uppdrag i skyddsprocessen
DUA I 9/2019 Rutin för hantering av överklaganden av beslut fattade med
stöd av lag 1994:137 om mottagande av asylsökande m.fl.
DUA I 26/2018 Standard för information i skyddsprocessen
DUA I 34/2018 Standard för hantering av resor till tidiga insatser
PCI 4/2019 Instruktion om tillämpning av anslag 1:7 utresor för avvisade
och utvisade
VCI 1/2009 Nedsättning av dagersättning
VCM 3/2011 Rutin vid underrättelse av beslut enligt lag (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.(LMA)
Sida 5 av 43
VCA 150/2011 Rutiner för verksamhetsområde Mottagnings arbete med

barnkonsekvensanalyser
VCM 3/2013 Kostnader för resor för asylsökande samt kostnader för bagage
vid utflytt från anläggningsboende efter uppehållstillstånd
Bakgrund – från socialtjänstlagen till LMA

Den 1 januari 1985 fördes det statliga ansvaret för mottagande av
flyktingar i Sverige över från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till statens
invandrarverk (SIV). Biståndet vid förläggningsvistelse reglerades i
SIV:s interna föreskrifter, enligt vilka principerna för biståndsgivningen
skulle följa den då gällande socialtjänstlagen. En asylsökande som var
inkvarterad i en kommun fick hjälp med sitt uppehälle i form av
socialbidrag enligt samma normer som gällde för andra kommuninvånare.
En beskrivning av systemet finns i Regeringens proposition 1987/88:80
om bistånd åt asylsökande, m.m. sid. 8.
I lag (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. (LBA), som trädde

ikraft den 1 maj 1988, kopplades stödet till de asylsökande i princip bort
från socialtjänstlagen för att i stället ges enligt andra, mer generella
regler. Enligt det nya stödsystemet skulle biståndet lämnas i form av
kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag. Dagbidraget skulle
tillförsäkra den asylsökande en skälig levnadsnivå och vara kopplat till
basbeloppet i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätten till bistånd
var knuten till att den asylsökande i normalfallet vistades på en
förläggning.
Den nuvarande ordningen för mottagandet av asylsökande m.fl. regleras

huvudsakligen i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
(LMA). Lagen trädde i kraft i juli 1994 och har vid flera tillfällen ändrats
för att i någon mån anpassas efter att Sverige blivit medlemmar i
Europeiska Unionen.
Bistånd i form av logi

En asylsökande eller så kallad massflykting som är registrerad vid en
mottagningsenhet och som inte ordnar bostad själv har rätt till logi.
Rätten till logi är dock inte begränsad till att få tak över huvudet.
Migrationsverket har även ansvar för att de asylsökande i övrigt får det
mottagande som krävs för att tillgodose de särskilda behov som kan
finnas. För mer information, se handboksavsnittet Boende i
mottagningssystemet.
En utlänning som har egna medel ska betala skälig ersättning till
Migrationsverket för logiet och eventuell kost som ingår. Den som saknar
Sida 6 av 43
egna medel får däremot gratis tillgång till logiet. För mer information om
ersättning för logi, se handboksavsnittet Boende i mottagningssystemet.
Ekonomiskt bistånd enligt LMA

Utlänningar som ansöker om asyl eller är massflyktingar har vid behov
rätt till ekonomiskt bistånd i form av dagersättning, bostadsersättning och
särskilt bidrag.
Ansökan, ekonomisk deklaration och

informationsskyldighet
För att få bostadsersättning, dagersättning eller särskilt bidrag måste

utlänningen göra en skriftlig ansökan. Ansökan ska vara preciserad så att
det tydligt framgår vilka varor eller tjänster som ansökan avser. I ansökan
ska utlänningen på heder och samvete förklara att lämnade uppgifter om
ekonomiska och personliga förhållanden är riktiga. Ansökan ska vara
undertecknad av varje vuxen person som omfattas av ansökan. Det är
viktigt att uppmärksamma den som ansöker om bistånd att denne gör sig
skyldig till bidragsbrott om denne undanhåller uppgifter om t.ex.
inkomster och tillgångar i Sverige eller i hemlandet, se handboksavsnitt
om felaktiga utbetalningar.
Migrationsverket ska även informera utlänningen om att denne är skyldig

att anmäla sådana ändringar i fråga om inkomst och andra förhållanden
som kan antas påverka rätten till eller storleken på biståndet. Barn som
fyllt 16 år har rätt att föra sin talan och kan därför själva underteckna en
ansökan om bistånd. Det är inte möjligt att ansöka om bistånd för annan
än sig själv, egna barn under 18 år eller barn under 18 år som man är
vårdnadshavare för. De personer som omfattas av en ansökan ska finnas
angiven på denna.
Ansökan ska registreras utan dröjsmål efter att den inkommit till
Migrationsverket. Detta gäller oavsett om ansökan har inkommit i
pappersform, som fax eller mejl till e-postbrevlåda hos Migrationsverket.
Eftersom en ansökan om ekonomiskt bistånd ska vara undertecknad så
ska en ansökan som inkommit elektroniskt kompletteras med densamma i
original där underskriften framgår.
Utlänningar som ska bo i anläggningsboende ska i samband med

asylansökan avge en ekonomisk deklaration, oavsett om han eller hon vill
ansöka om dagersättning eller inte. Om utlänningen har egna medel och
inte ansöker om dagersättning är den ekonomiska deklarationen ändå av
betydelse för bedömningen om han eller hon ska betala ersättning för
boendet.
Sida 7 av 43
Migrationsverket ansvarar för att lämna information om bistånd enligt

LMA. Det är därför av stor vikt att Migrationsverket, redan i första
kontakten med den som söker asyl informerar om de olika biståndsformerna
se 2 a § förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl.
Hantering av ansökan för en person som inte är inskriven i

mottagningssystemet
Det händer att ansökningar om bistånd inkommer från personer som inte
omfattas av LMA, dvs. som inte är inskrivna i mottagningssystemet.
Inget biståndsärende ska då öppnas utan ansökan ska registreras under
EJ-ÄR-KORR. Därefter fattas beslut om avslag med anledning av att
personen inte omfattas av personkretsen enligt 1 § LMA.
Om ansökan redan av misstag hunnit registreras på vanligt vis, det vill

säga DB eller SÄB-ärende öppnats, ska korrespondenserna flyttas till EJ-
ÄR-KORR. Därefter fattas beslut om avslag med anledning av att
personen inte omfattas av personkretsen enligt 1 § LMA. Slutligen tas
DB eller SÄB-ärendet bort av behörig borttagare på enheten.
Hantering av restbelopp när en person är utskriven
När en person skrivs ut från mottagningssystemet spärras bankkortet och

personen ifråga kan inte ta ut pengar på bankkortet. Om det finns pengar
kvar på kortet vid detta tillfälle läggs det som ett restbelopp på ICA-banken.
Om en person har rätt till hela eller delar av beloppet som finns kvar kan
återbetalning av restbelopp ske genom kontant utbetalning eller via Agresso.
Det senare ska ske på personens begäran och utbetalning kan ske till annan
persons bankkonto förutsatt att samtycke för detta har lämnats.
Migrationsverket har en skyldighet att göra en bedömning över rätten till
hela eller delar av beloppet när en sådan begäran kommer in.
Båda sätten sker via KUB-hanteringssystemet där ett underlag tas fram. Se
vidare i KUB-handledningen. För kontanthantering se vidare
Ekonomihandboken. Har enheten inte en kontantkassa kan en tillfällig sådan
startas upp.
Sida 8 av 43
Ekonomiskt bistånd till barn
Ett barn som är 16 år eller äldre har rätt att själv ansöka om ekonomiskt
bistånd och avge en ekonomisk deklaration. Det är möjligt för god man
att sköta detta även för barn som är 16 år eller äldre.
Barn som är under 16 år kan inte själv ansöka om ekonomiskt bistånd.

Ansökan ska i dessa fall göras av vårdnadshavare eller god man.
Ekonomiskt bistånd enligt LMA eller andra ersättningar ska alltid betalas ut
till den asylsökande som biståndet/ersättningen avser. Vanligtvis sker detta
till det bankkort som utfärdats av Migrationsverket. Ersättningen får alltså
inte betalas ut till den gode mannens, eller någon annan persons privata
bankkonto när sökande är inskriven vid en mottagningsenhet.
Nedsättning av dagersättning får inte göras för barn vilket framgår av 10

§ LMA eftersom nedsättningsgrunderna endast rör utlänningar som fyllt
18 år.
Bedömning av barnets bästa
Migrationsverket ska inför beslut som kan röra barn analysera

konsekvenserna för barnet.
Att göra en bedömning av barnets bästa ska inte användas som ett sätt för att
bevilja en förmån utan det är ett sätt att belysa vilka överväganden som
beslutet föregåtts av utifrån gällande lagstiftning. Oavsett omständigheterna
är det viktigt att barnet får komma till tals och att vi beaktar barnets bästa.
Nedan följer exempel på olika situationer som kan uppstå i ersättnings- och
stöd och omsorgsprocesserna där vi ska identifiera barnets bästa och i
förekommande fall redogöra för vilka intressen som väger tyngre än barnets
bästa:
- beslut om återinskrivning i mottagningssystemet
- beslut om rätt till bistånd till barn som varit avviket
- beviljade av dagersättning med retroaktiv verkan till barn utan
vårdnadshavare
- bedömning av ansökan om behov av bistånd
Sida 9 av 43
Beslut
Beslut ska skrivas så enkelt och tydligt som möjligt så att mottagaren av
beslutet lätt kan förstå innehållet. I bidragsbeslut ska beviljade belopp
anges. Avslagsbeslut ska motiveras så att utlänningen förstår varför
ansökan avslagits. Beslut om bistånd till barn ska inte riktas till barnet
utan till den vårdnadshavare eller gode man som gjort ansökan. Detta
innebär att beslutet skrivs i barnets ärenden men beslutet skickas till god
man eller vårdnadshavare. Till beslutet ska det bifogas en
besvärshänvisning.
Underrättelse av beslut
Alla LMA-beslut ska underrättas den som ansökt. Delgivning sker på

olika sätt. Har en ansökan om ekonomiskt bistånd avslagits eller bifallits
endast till viss del, ska beslutet som huvudregel delges utlänningen
genom förenklad delgivning. Beslut i ärenden om bistånd enligt LMA
som bifallits underrättas, huvudsakligen, genom tillämpning av vanlig
delgivning, vilket innebär att beslutet skickas eller lämnas till
utlänningen.
Förenklad delgivning
Migrationsverket har, genom VCM 3/2011 Rutin vid underrättelse av

beslut enligt lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.(LMA)
beslutat att tillämpa förenklad delgivning i ärenden om ekonomiskt
bistånd enligt LMA som avslagits eller bifallits endast till viss del när
utlänningen inte är personligen närvarande. Är utlänningen personligen
närvarande sker underrättelsen muntligen via tolk, s.k. vanlig delgivning.
Förenklad delgivning innebär att beslutet som ska delges skickas till
utlänningens senast kända adress, och närmast följande arbetsdag skickas
ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats.
I kontrollmeddelandet anges att

 Migrationsverket har år/mån/dag skickat beslut om
dagersättning/bostadsersättning/särskilt bidrag till
utlänningen.
 Utlänningen anses ha blivit underrättad då det gått två
veckor från det datum då beslutet skickades.
 Utlänningen uppmanas att snarast kontakta angiven
mottagningsenhet om han eller hon inte har fått beslutet
när han eller hon tar del av kontrollmeddelandet.
Sida 10 av 43
Förenklad delgivning förutsätter att utlänningen fått information om att

delgivningssättet kan komma att användas i ärendet. Av Domstolsverkets
föreskrifter (2011:7) framgår bl.a. att informationen ska innehålla;
 Information till utlänningen att myndigheten i

fortsättningen kan komma att använda förenklad
delgivning genom att skicka den handling som ska delges
till delgivningsmottagarens senast kända adress samt att
närmast följande arbetsdag till samma adress skicka ett
kontrollmeddelande om att handlingen har skickats.
 Information om att handlingen och kontrollmeddelandet,
om den senast kända adressen inte kan användas, får
skickas till folkbokföringsadressen, om denna är en annan,
för det fall att sådan finns i det aktuella ärendet
 Information om att delgivning normalt kommer att anses
ha skett två veckor efter det att den handling som ska
delges skickades.
 Information om att förenklad delgivning, i förekommande
fall, även kan komma att användas i högre instanser om ett
avgörande överklagas dit.
 Information om att förenklad delgivning, i förekommande
fall, även kan komma att användas hos annan angiven
myndighet om målet överlämnas dit.
 Uppmaning till utlänningen att så länge ärendet pågår
åtminstone varannan vecka ta del av sin post eller, om det
inte är möjligt, höra av sig till myndigheten.
 Uppmaning till utlänningen att anmäla ändrad adress till
myndigheten.
Ovanstående information lämnas idag i samband med att ankomstmappen

delas ut, DUA I 26/2018, samt genom information vid Introduktions- och
samhällsinformationstillfället.
Informationen lämnas i samband med att en asylsökande utlänning första

gången skrivs in vid en mottagningsenhet. Om en utlänning som redan
har fått information om att förenklad delgivning kan komma att användas
senare lämnar in ytterligare ansökningar om ekonomiskt bistånd, eller det
föreligger grund att sätta ned dagersättningen, så behöver ingen ny
information lämnas eller skickas ut.
Delgivningstidpunkt
Förenklad delgivning har skett när två veckor har förflutit från det att
beslutet skickades, om kontrollmeddelandet skickats på föreskrivet sätt,
Sida 11 av 43
och det inte framstår som osannolikt att handlingen kommit fram inom
denna tid.
Anteckning om delgivning
Under aktuellt biståndsärende i Skapa ska registrering göras av datum för

översändande eller överlämnande av
 Beslut
 Kontrollmeddelande
 Underrättelse
 Information om förenklad delgivning. Denna registrering görs i
Skapaåtgärden ”Informera om förenklad delgivning” i anslutning
till att informationsblad ”Ekonomiskt stöd” lämnas till en
asylsökande utlänning. Har en ankomstmapp delats ut i samband
med asylansökan så har information om förenklad delgivning
också lämnats ut.
Vid muntlig delgivning registreras delgivningsdatum i Skapa i funktionen

Beslut – Laga kraft.
Överklagande till förvaltningsrätt gällande LMA ärenden
När det gäller överklagande till förvaltningsrätt se DUA I 9/2019 rutin för
hantering av överklaganden av beslut fattade med stöd av lag (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.
Överklagande till kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen

gällande LMA ärenden
Om en enhet anser att en dom/ett beslut av en förvaltningsrätt bör

överklagas till kammarrätten ska enheten ta kontakt med rättsenheten via
GB-rättsenheten, se DUA I 9/2019 rutin för hantering av överklaganden av
beslut fattade med stöd av lag (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl.
Sida 12 av 43
Överklaganden till Högsta förvaltningsdomstolen
Beslut om att överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen fattas av

rättschefen efter föredragning av verksjurist.
Yttranden till kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen
Yttranden till kammarrätten utformas i samråd med rättsenheten. Yttrande

till Högsta förvaltningsdomstolen utformas i samråd med rättschefen, eller
verksjurist/rättslig expert med delegering. Motsvarande gäller vid
kompletterande yttrande.
Dagersättning
Nivå på dagersättningen
Nivån på dagersättningen är fastställd av regeringen och har inte förändrats

sedan LMA infördes 1994. Dagersättningen är till skillnad från dagbidraget
enligt LBA en form av bistånd som är förenat med krav på motprestationer
från utlänningen. Till exempel kan dagersättning sättas ned om utlänningen
försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att inte
medverka till att klarlägga sin identitet, eller försvårar utredningen i ärendet
om uppehållstillstånd genom att hålla sig undan.
Kostnader som dagersättningen ska täcka
Dagersättningen ska täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor,

fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror. Den ska
även täcka utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård samt läkemedel om
inte annat följer av förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för
vissa utlänningar.
Beloppen
Sida 13 av 43
Dagersättningens storlek framgår av 6 § FMA. Följande belopp utbetalas

per person.
Dagersättning inkl. Dagersättning exkl.

egen mathållning egen mathållning
Ensamstående * 71 kr 24 kr
Sammanboende ** 61 kr 19 kr
Barn 0-3 år 37 kr 12 kr
Hemmavarande vuxen 61 kr 19 kr
Med ensamstående avses en person över 18 år som inte delar hushåll med
annan vuxen person, eller som är ensamstående med barn. Sammanboende
är en vuxen person som delar logi, i en lägenhet eller annan typ av boende,
med en eller flera andra vuxna. Några krav på äktenskap, samboförhållande
eller släktskap ställs inte. Det avgörande är om logiet är utformat så att det i
teorin är möjligt att dela hushållets gemensamma kostnader, till exempel om
det finns ett gemensamt kök i en lägenhet eller korridor.
Enligt praxis förutsätts en utlänning som väljer att bo hos en släkting eller
bekant (EBO) under asyltiden dela hushållsgemensamma kostnader och
därmed vara sammanboende ifråga om dagersättningens storlek.
När det gäller barn i familj lämnas hel dagersättning för de två äldsta
barnen. För vart och ett av de yngre barnen lämnas dagersättning med
hälften av det belopp som gäller enligt 6 § FMA.
När det gäller barn som kommer till Sverige utan egen vårdnadshavare (s.k.
ensamkommande barn) bör dagersättningen, i enlighet med vad som anges i
de allmänna råden till 1, 3 och 4 §§ MIGRFS 2018:3, beviljas som för
ensamstående eller som sammanboende vuxen om hushållsgemenskap med
annan person föreligger. Om ett barn utan vårdnadshavare får eller har ett
eget barn, ska detta barn dock inte jämställas med barn utan vårdnadshavare
utan som barn i familj ifråga om dagersättning.
Tariffer och utbetalningar
När dagersättning beviljas ska det i vissa fall anges vilken tariffkod
ersättningen ska ha. Systemet kan i de flesta fall räkna ut tariffen
automatiskt, om det till exempel rör sig om en barnfamilj. I de fall
uppgifterna och medlemmarna i bidragsgruppen stämmer, ska inte tariff
användas eftersom systemet, utan tariff, t.ex. kan känna av tredje barnet och
därmed automatiskt göra avdrag på dagersättningen. Utan tariff känner
systemet också av ändringar såsom åldersändring på barn som genererar ett
annat dagersättningsbelopp. Om två vuxna är i samma bidragsgrupp
Sida 14 av 43
behöver de inte läggas på tariff då systemet automatiskt räknar ut tariffen

sammanboende. Däremot behöver tariff som sammanboende läggas om de
två sammanboende vuxna har varsin bidragsgrupp.
I de fall det inte går att bevilja dagersättning utan tariff för att det ska bli rätt
så måste tariff anges. Det kan exempelvis vara när enheten i systemet står
som en ABO-enhet men också hanterar EBO. I dessa fall behöver de som är
EBO ha en tariff för att det inte ska få ersättning som ensamstående. Likaså
om enheten från början var en EBO-enhet som också har ABO-platser
behöver ensamstående läggas på tariff för att inte få dagersättning som
sammanboende.
Tariffkod Klartext Belopp Gäller fr.o.m. Gäller

ålder t.o.m. ålder
B1F BARN, 0-3 ÅR FULLT BIDRAG 37.00 0 3
B1R BARN, 0-3, REDUCERAT BIDRAG 12.00 0 3
B2F BARN, 4-10, FULLT BIDRAG 43.00 4 10
B2R BARN, 4-10, REDUCERAT BIDRAG 12.00 4 10

B3F BARN, 11-17, FULLT BIDRAG 50.00 11 17
BARN, 11-17, REDUCERAT
B3R BIDRAG 12.00 11 17
ENSAMSTÅENDE VUXEN, FULLT
EVF BIDRAG 71.00 18
ENSAMSTÅENDE VUXEN,
EVR REDUCERAT BIDRAG 24.00 18
SAMMANBOENDE VUXEN, FULLT
SBF BIDRAG 61.00 18
SAMMANBOENDE VUXEN,
SBR REDUCERAT BIDRAG 19.00 18
Utbetalningsperioder
Dagersättningen betalas ut månadsvis i förskott om inte särskilda skäl leder

till annat. Kortare utbetalningsperioder kan bli aktuellt bland annat om
rätten till dagersättning beräknas upphöra inom nästkommande
utbetalningsperiod.
Vid bedömning av om det finns särskilda skäl för kortare utbetalningsperiod
bör beaktas:
 om rätten till bistånd upphör enligt 11 § andra stycket LMA innan
nästa utbetalningsperiod,
 om avlägsnandebeslutet är verkställbart och planerad utresa är nära
förestående,
 om en överföring enligt Dublinförordningen är nära förestående eller
utlänningen har beviljats uppehållstillstånd och anvisning till
kommun förväntas inom kort.
Sida 15 av 43
En uppföljning på individnivå om det föreligger skäl för ändrad

utbetalningsperiod bör ske regelbundet, genom kontroll av
utbetalningslistor.
Ett annat exempel på en sådan situation är att Migrationsverket får

information om att en utlänning börjat arbeta och samtidigt får
dagersättning. Om det råder oklarheter kring när lön betalas ut kan det
finnas anledning att utbetala ersättning för en kortare period för att undvika
en eventuell felaktig utbetalning.
Dagersättning till nyfödda barn
Ett barn som föds i Sverige av vårdnadshavare som omfattas av 1 § första

stycket 1 och 2 LMA ska inregistreras den dag barnets vårdnadshavare
uppgett att han/hon/de vill ansöka om asyl för barnet om
vårdnadshavaren/vårdnadshavarna fullföljer ansökan om asyl inom två
veckor. Om särskilda skäl föreligger kan tiden, i enlighet med de allmänna
råden till 2§ MIGRFS 2018:3, förlängas till en månad.
En ansökan om dagersättning gäller från och med den dagen som ansökan
lämnas in och det finns ett påvisat behov. Dagersättning kan inte beviljas
retroaktivt utan ska hanteras från den dagen en skriftlig ansökan har gjorts.
Enligt 8 § förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.m.

ska den som vill få bl.a. dagersättning göra en skriftlig ansökan. Det finns
ingen bestämmelse i vare sig lagen eller förordningen om mottagande av
asylsökande m.m. som ger rätt till ersättning för tid före en skriftlig ansökan
lämnas in. Dagersättningen får dessutom, i likhet med bistånd enligt
socialtjänstlagen (2001:453), anses syfta till att avhjälpa ett framtida behov.
Dagersättning till ensamkommande barn
En ungdom som fyllt 16 år kan själv ansöka om dagersättning. Behovet av

dagersättning ska därför bedömas från den dagen ansökan är gjord.
Barn som är under 16 år kan inte själv ansöka om ekonomiskt bistånd.

Ansökan ska i dessa fall göras av god man. Det är dock inte ovanligt att det
ibland tar flera veckor innan en god man har förordnats. Eftersom barnet i
en sådan situation saknar rättshandlingsförmåga kan barnet beviljas
dagersättning med retroaktiv verkan från dagen då behovet uppstod. En
förutsättning för att bistånd ska kunna beviljas före den tidpunkt då god man
förordnats är att den gode mannen ansöker om bistånd i nära anslutning till
att han eller hon har förordnats och att den god mannen kan visa att bistånd
Sida 16 av 43
inte utgått från sociala myndigheter eller att barnet haft medel från annat
håll under tiden då barnet saknade god man. Migrationsverket bör i dessa
fall särskilt utreda barnets biståndsbehov innan den gode mannen
förordnats.
Innan beslut fattas ska Migrationsverket även ta ställning till om ungdomen

eller barnet får ekonomiskt bistånd från kommunen som kan påverka rätten
till dagersättning. Det är den som ansöker om ersättningen som har
huvudansvaret för att korrekta uppgifter lämnas till Migrationsverket.
Dagersättning vid familjehemsplacering eller motsvarande
När det gäller barn som är familjehemsplacerade betalar socialtjänsten ut

omkostnadsersättning till familjehemmet som avser att täcka de
merkostnader som familjehemmet får när de tar emot barnet i sin familj. Vid
ansökan om dagersättning bör Migrationsverket beakta storleken på
omkostnadsersättningen och eventuella avdrag av kommunen motsvarande
dagersättningen. I de fall sådant avdrag görs bör barnet ha rätt till
dagersättning eftersom barnet saknar bistånd för de kostnader som
dagersättningen ska täcka.
Om avdrag inte görs i omkostnadsersättningen motsvarande dagersättning

så får barnet bistånd för sådana kostnader som dagersättning ska täcka och
behovet av dagersättning kan därmed anses vara tillgodosett. För stöd i
bedömningen se SR 61/2016.
Bankkort till ungdomar som fyllt 16 år
Bankkort kan undantagsvis ges till en person som fyllt 16 år. Det gäller även
för ensamkommande barn som ännu inte fått en god man. För ett
ensamkommande barn som fått en god man ska däremot bankkortet som
huvudregel lämnas till den gode mannen. God man avgör vem som hanterar
bankkortet.
Bankkort till gode män kan med fördel skickas med vanlig post för att
undvika onödig tidsåtgång och kostnad. I de fallen skickas bankkort och
koder i separata försändelser med en dags fördröjning.
Sida 17 av 43
Ekonomisk utredning och behovsprövning
Dagersättning ska endast utgå till en utlänning som saknar egna medel. En
individuell prövning ska ske i varje enskilt fall. Om utlänningen har eller får
tillgång till kontanter, banktillgodohavanden, eller andra tillgångar som lätt
kan omvandlas till likvida medel ska denne i första hand använda dessa för
sin försörjning. Även utlänningens möjlighet att använda eventuella
tillgångar som finns i annat land för sin dagliga livsföring ska beaktas. Vid
behovsprövning ska med andra ord hänsyn tas till sådan inkomst av
förvärvsarbete eller annan inkomst eller egna tillgångar eller egna medel
som utlänningen själv förfogar över. En sådan individuell behovsprövning
är en nödvändig förutsättning för tillämpningen av bestämmelserna om
nedsättning av dagersättningen.
Varifrån medlen kommer eller vad de ska användas till har i princip ingen
betydelse. Undantag måste emellertid göras för sparade dagersättningar och
de varor dessa har omsatts i. Har utlänningen lyckats spara ihop en summa
pengar bör således inte dagersättningen dras in med hänvisning till att han
eller hon i första hand ska leva på dessa medel. Ett undantag från denna
regel gäller dock sparad dagersättning i form restbelopp. Ett utbetalat
restbelopp utgör egna medel som ska vägas in vid bedömningen av en ny
ansökan om dagersättning. Vidare ska sparad dagersättning påverka
prövningen av behovet av särskilt bidrag.
Eftersom dagersättningen är ett individuellt bistånd har en utlänning, vars

make/maka eller sambo har inkomst eller andra medel, rätt till
dagersättning.
Barn saknar vanligtvis egna medel och är normalt hänvisade till sina
föräldrar för försörjning. Dagersättning till barn har inte samma individuella
karaktär som dagersättning till vuxna, eftersom bestämmelserna om
nedsättning inte gäller för ekonomiskt bistånd till barn under 18 år.
Dagersättningen till barn är med andra ord inte beroende av någon
motprestation från barnets sida. Vid avgörande av frågan om barns rätt till
dagersättning ska därför hänsyn även tas till föräldrarnas inkomster och
tillgångar.
Föräldrars försörjningsansvar
Dagersättning till barn har inte samma individuella karaktär som
dagersättning till vuxna, eftersom den inte får sättas ned för minderåriga.
Barn saknar oftast egna tillgångar och är därför beroende av sina föräldrar
för sin försörjning. Enligt 7 kap. föräldrabalken (1949:381) är föräldrar
underhållsskyldiga för sina barn till dess att barnet fyller 18 år om inte
barnet går kvar i skolan (grundskola eller gymnasieskola).
Underhållsskyldigheten gäller som längst till dess att barnet fyller 21 år,
även om barnet vid den tidpunkten går kvar i skolan.
Sida 18 av 43
Vid avgörande av frågan om barns rätt till dagersättning bör hänsyn tas till
föräldrarnas inkomster och tillgångar, se MIGRFS 2018:3, s 5. Även en
förälder som barnet inte bor med är försörjningsskyldig, t.ex. en
asylsökande person med en inkomst, uppehållstillstånd eller svenskt
medborgarskap. Det som är avgörande är inte vårdnadshavares
tillståndsstatus utan den försörjningsskyldige personens
försörjningsförmåga.
Ändrat behov eller ändrade villkor
Förändras behovet eller i övrigt villkoren för utbetalning ska ett nytt beslut
om ändring av dagersättningen fattas. Ett nytt beslut ska även fattas om
ersättningsbeloppet ändras, exempelvis p.g.a. att utlänningen har flyttat till
ett boende med egen mathållning, eller p.g.a. att ett barn fyllt år och därför
blivit berättigad till ett högre ersättningsbelopp.
Tidpunkten från vilken det nya beslutet får ges rättsverkan varierar beroende
på om ändringen avser en höjning eller en sänkning av beloppet.
I de fall en uppgift som har betydelse för avgörandet av ärendet har tillförts
av annan än utlänningen själv och uppgiften går honom eller henne emot
ska uppgiften kommuniceras innan beslut fattas. Utlänningen ska normalt
ges två veckor att bemöta uppgiften innan nytt beslut fattas.
Ändrad dagersättning på grund av flytt
Det finns mycket små möjligheter att genom omprövning ändra ett beslut till
nackdel för en enskild part. Ett löpande beslut om dagersättning har
rättsverkan till och med den sista dagen i den senaste ersättningsperioden.
Ett nytt beslut - inte omprövning enligt 27 § förvaltningslag (1986:223) -
om att dagersättning ska utbetalas med ett lägre belopp än tidigare, får
således ges rättsverkan först från och med nästkommande ersättningsperiod,
även om den asylsökande flyttar till ett boende där mat ingår under en
löpande ersättningsperiod. Den delen av dagersättningen som från och med
flyttdatumen har betalats ut med ett för högt belopp ska registreras som en
felaktig utbetalning, se handboksavsnittet om Felaktiga utbetalningar.
Avräkning från den dagersättning utlänning redan fått ska därmed inte göras
eftersom det skulle kunna betraktas som en omprövning i strid mot
förvaltningslagens bestämmelser.
Sida 19 av 43
Det finns däremot inget som hindrar att beslut om höjning av

dagersättningen ges retroaktivt under en löpande ersättningsperiod för
vilken utbetalning redan skett. Tvärtom är det en skyldighet om gällande
beslut är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon
annan anledning.
Reducering av dagersättning
Om en utlänning får sitt behov av mat tillgodosett av Migrationsverket eller

på annat sätt, såsom exempelvis vid sjukhusvistelse, ska dagersättningen
reduceras med den del som motsvarar mathållningen. När det gäller
utlänningar som p.g.a. brott överlämnas till rättspsykiatrisk vård har
Kriminalvården kostnadsansvaret fram till dess att dom i målet vinner laga
kraft.
För utlänning som anvisats plats i anläggningsboende där fri mat ingår ska
full dagersättning betalas ut de dagar då utlänningen tillfälligt vistas utanför
mottagningsenheten om frånvaron beror på besök hos utlänningens
offentliga biträde, asylutredning eller annat skäl där utlänningen kan bevisa
anledningen till frånvaron.
Utlänning som avviker innan verkställbart beslut om utvisning

eller avvisning
När en utlänning som saknar verkställbart beslut om utvisning eller

avvisning avviker så kan utlänningens rätt till bistånd vara förverkat.
Migrationsverket ska avslå dagersättningen om utlänningen inte visat att
denne är i fortsatt behov av dagersättning. För ytterligare information av
vilka åtgärder som ska tillämpas, se KCI 48/2017 Standard för hantering av
misstänkt avvikna där rätten till bistånd inte upphört samt
handboksavsnittet In- och avregistrering ur mottagningssystemet.
Inkomst av arbete
En arbetsgivare som anställer en utlänning som är undantagen från

skyldigheten att ha arbetstillstånd (AT-UND) ska lämna underrättelse om
anställningen till Migrationsverket. När Migrationsverket får kännedom om
Sida 20 av 43
att en utlänning, som uppfyller kraven för AT-UND, arbetar och samtidigt
erhåller dagersättning, bör en begäran om inkomstuppgift skickas till denne.
I brevet anges att begärda uppgifter ska inkomma till Migrationsverket
senast inom angiven tid. Polisanmälan ska göras om det kan misstänkas att
någon begått bidragsbrott, se handboksavsnittet om Felaktiga utbetalningar.
Det är enhetschefen eller den som av enhetschef delegerats rätten som är
behörig att avgöra om polisanmälan ska göras.
Visar ingivna inkomstuppgifter att försörjningsförmåga finns så fattas beslut

om att avslå dagersättningen helt eller delvis eftersom personen inte längre
saknar egna medel. Även utlänningens egna barns dagersättning ska avslås,
helt eller delvis, om den ekonomiska utredningen visar att
försörjningsförmåga finns.
Om efterfrågade inkomstuppgifter inte inkommer inom den angivna tiden så

fattas beslut om att avslå dagersättningen med motiveringen att behovet av
dagersättning inte är styrkt.
Utlänningen bör även informeras om att denne normalt inte är berättigad till
dagersättning i direkt anslutning till anställningens upphörande, utan han
eller hon ska i första hand använda de medel som han eller hon förfogar
över för sin, och eventuella barns, försörjning. Om utlänningen därefter gör
en ansökan om dagersättning tas hänsyn till om han eller hon har haft
särskilda utgifter. Framgår det av ansökan att egna medel saknas och
utlänningen uppger att han eller hon har förbrukat sina egna medel så är det
alltid det faktiska behovet då ansökan prövas som avgör om ansökan ska
beviljas eller avslås.
Om en utlänning har haft ett arbete som denne uppger har upphört bör bevis
om anställningens upphörande begäras in. En arbetsgivare har skyldighet
att lämna en underrättelse till Migrationsverket när en anställning upphör.
Vid en ekonomisk utredning bör det klargöras huruvida ersättning från
arbetslöshetskassa kommer att utbetalas. Endast den som har AT-UND kan
vara berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa.
Om en utlänning arbetar trots att kraven för AT-UND inte är uppfyllda bör
denne informeras om vilka regler som gäller. Även här gäller givetvis det
som står ovan om bidragsbrott.
Bosättningsbaserade förmåner från Försäkringskassan
Utlänningar som är folkbokförda när de ansöker om uppehållstillstånd som

flykting eller som annan skyddsbehövande omfattas genom sin bosättning i
Sverige av grundskyddet inom socialförsäkringen, främst förmåner som
utges med garantibelopp och bidrag. Detta gäller naturligtvis också
utlänningar som efter att ha varit asylsökande beviljas uppehållstillstånd och
Sida 21 av 43
folkbokförs i landet. Föräldrapenning på lägstanivå/garantinivå, barnbidrag

och aktivitetsersättning i form av garantiersättning utgör exempel på sådana
bosättningsbaserade förmåner.
Vid prövning av en ansökan om dagersättning bör utredning göras om

utlänningen erhåller bosättningsbaserade förmåner från Försäkringskassan.
Att den som omfattas av LMA inte har rätt till bistånd enligt 4 kap 1 §
socialtjänstlagen (2001:453) för förmåner av motsvarande karaktär framgår
av 1 § andra stycket LMA. På samma sätt finns en bestämmelse i 5 kap 12 §
andra stycket socialförsäkringsbalken som syftar till att hindra att dubbla
förmåner betalas ut när bistånd kunnat lämnas enligt LMA.
Sådana bosättningsbaserade förmåner som till sin karaktär motsvarar

förmåner enligt LMA ska därför inte betalas ut för personer som omfattas av
LMA. Exempelvis så ska inte föräldrapenning på garantinivå, barnbidrag
och aktivitetsstöd för förlängd skolgång i form av garantiersättning utbetalas
till en utlänning som omfattas av LMA eftersom dessa förmåner och
dagersättning enligt LMA bedöms vara av motsvarande karaktär.
Migrationsverket ska, vid handläggningen av ett ärende om ekonomiskt

bistånd enligt LMA, underrätta den utbetalande myndigheten om det finns
anledning att anta att en ekonomisk förmån har beslutats eller betalats ut
felaktigt eller med för högt belopp. Ett exempel på en sådan situation är
utlänningar som vid asylansökningstillfället är folkbokförda eftersom
sådana utlänningar kan antas få bosättningsbaserade förmåner utbetalade av
Försäkringskassan, se handboksavsnittet om Felaktiga utbetalningar.
Det förekommer också att Försäkringskassan betalar ut bosättningsbaserade

förmåner till utlänningar som beviljats permanent uppehållstillstånd men
som fortfarande vistas på en förläggning i avvaktan på kommunanvisning.
Eftersom utlänningen fortfarande omfattas av LMA gäller även för dessa
situationer att bosättningsbaserade förmåner inte ska utbetalas innan rätten
till bistånd upphört d.v.s. innan utlänningen anvisats kommunplats, eller
kunnat utnyttja en anvisad kommunplats. För att hindra att dubbla förmåner
utgår samtidigt är det viktigt dels att säkerställa att utlänningen getts
information om sin skyldighet att anmäla sådana ändringar i fråga om
inkomst och andra förhållanden som kan antas påverka rätten till eller
storleken av biståndet, dels att verket beaktar bestämmelserna i lagen om
underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.
Gör utbetalande myndighet den bedömningen att det bosättningsbaserade

biståndet ändå ska utgå bör verket i vanlig ordning behovspröva huruvida
bistånd enligt LMA också ska utgå. En person som regelbundet får bistånd i
form av bosättningsbaserade förmåner saknar inte egna medel och torde
därför inte ha rätt till bistånd enligt LMA, läs mer i SR 61/2016.
Sida 22 av 43
Avslag av dagersättning vid frihetsberövande (ej förvarstagna)
En person har inte rätt till dagersättning om denne är häktad, anhållen eller
avtjänar ett fängelsestraff eftersom behovet av kost, logi och ekonomiskt
bistånd tillgodoses av Kriminalvården. Dagersättningen ska därmed avslås
med hänvisning till att utlänningen inte längre har behov av sådan
ersättning.
Förlust av dagersättning
I princip beviljas aldrig dagersättning för samma period två gånger. Den
som har fått dagersättning förutsätts alltså kunna klara sig perioden ut, och
några förstärkningar i slutet av perioden ska normalt aldrig komma ifråga.
För utlänningar som har svårt att handskas med sin ekonomi kan det bli
aktuellt med att betala ut ekonomiskt bistånd för kortare perioder.
Om dagersättningen stulits, plånbok tappats eller annan nödsituation

inträffat, där det klart framgår att utlänningen inte klarar sina primära behov
fram till nästa utbetalning bör nödhjälp ges. I första hand bör utlänningen
hänvisas till en enhet eller ett boende där fri kost ingår. I andra hand kan
bistånd utgå för den del som enligt 6 § FMA motsvarar mathållningen i
dagersättningen.
En förutsättning för att biståndet ska ges är att en polisanmälan av förlusten

skett och att en noggrann behovsprövning gjorts i det enskilda fallet samt att
tillämpningen ska vara restriktiv Det tillägg som beviljas lämnas i form av
dagersättning. Särskilt bidrag ska inte användas i dessa situationer eftersom
särskilt bidrag inte ges för de behov som dagersättningen normalt ska täcka.
Dagersättningen lämnas inte heller som förskott på nästkommande
utbetalning av dagersättning. Dagersättningen utgår redan i förskott och kan
inte förenas med ytterligare tillskott.
Beviljande av lån som avbetalas i samband med efterföljande utbetalningar

av dagersättningen får inte heller förekomma. Ett sådant lån blir i praktiken
ett förskott på kommande utbetalningar.
Nedsättning av dagersättning
Om en utlänning som har fyllt 18 år inte uppfyller vissa villkor får

Migrationsverket sätta ned dagersättningen.
Sida 23 av 43
Nedsättning av dagersättning får ske om utlänningen:
 Försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att inte

medverka till att klarlägga sin identitet
 Försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att
hålla sig undan
 Vägrar att medverka till åtgärd som är nödvändig för att ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut ska kunna verkställas.
Dagersättningen sätts ned delvis och den biståndsberättigade behåller den

del av dagersättningen som är avsedd för egen mathållning, d.v.s. hel
nedsättning ska inte tillämpas enligt VCI 1/2009. Det finns dock inget
hinder enligt LMA för att dagersättningen sätts ned för en utlänning som har
reducerad dagersättning till följd av att denne får mathållningen
tillgodosedd. I praktiken blir här nedsättningen (av pengar) hel för den
sökande, men sökanden har alltid rätt till kost och logi vilket ju också är en
del av biståndet.
Ett beslut om delvis nedsättning bör gälla för en tid som motsvarar den tid
som utlänningen inte har medverkat i ärendet om uppehållstillstånd genom
att inte klarlägga sin identitet, inte har medverkat till en åtgärd som är
nödvändig för verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, eller
den tid, under vilken en utlänning genom att hålla sig undan har försvårat
utredningen i sitt ärende om uppehållstillstånd. Beslut får däremot inte fattas
retroaktivt. Det innebär att när grunden för nedsättningen upphör ska
Migrationsverket på nytt bevilja full dagersättning. När beslut fattats i
ärendet om uppehållstillstånd finns alltså inte längre grund för nedsättningar
som gjorts till följd av att utlänningen försvårat utredningen i ärendet om
uppehållstillstånd antingen genom att inte ha medverkat till att kartlägga sin
identitet eller genom att hålla sig undan.
Nedsättning av dagersättning får även göras i de fall en utlänning ska

överföras till annat medlemsland i enlighet med Dublinförordning eftersom
beslut om överföring ska anses som ett beslut om avvisning eller utvisning,
1 c § LMA.
Kommunikationsskyldighet
Innan ett ärende om nedsättning av dagersättningen avgörs ska

kommunikationsskyldigheten iakttas. Det innebär att en nedsättning inte får
ske utan att utlänningen har underrättats om en uppgift som tillförts ärendet
genom någon annan än honom eller henne själv. Utlänningen ska även ges
tillfälle att yttra sig över uppgiften (Kammarrättsdom i mål nr 2816-05, 10
mars 2006). Exempelvis måste uppgifter från polismyndighet om att en
utlänning inte medverkar till en åtgärd som är nödvändig för att verkställa
Sida 24 av 43
ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kommuniceras utlänningen innan

beslut om nedsättning fattas.
Utredning försvåras - medverkar inte till att klarlägga identitet
Dagersättningen ska sättas ned om utlänningen försvårar utredningen om

uppehållstillstånd genom att inte medverka till att klarlägga sin identitet.
Bestämmelsen bör endast användas i de fall den enskilde utlänningen själv
råder över orsakerna till svårigheterna med att klarlägga identiteten.
I ID-handboken (avsnitt 3.6.1) anges vilket ansvar Mottagningsenhet har

gällande uppföljning av ID-uppdrag. Mottagningsenheten ska då kontrollera
om lämnat ID-uppdrag uppfyllts inom den tidsfrist som lämnats och vidta
åtgärder utefter resultat av kontroll. Om ID-uppdraget inte uppfyllts och det
inte finns någon skälig orsak till att inte ha gjort det, ska dagersättningen
sättas ned delvis.
Mer information om mottagningens ansvar beträffande ID-uppdraget finns,

förutom i ID-handboken, också i DUA I-20/2018. Asylprövningsenhet
notifierar inte längre ansvarig mottagningsenhet vid registrering av uppfyllt
ID-uppdrag i Skapa (för eventuell justering av dagersättning). Ansvarig
mottagningsenhet bevakar detta genom särskild applikation i Milos.
Grunden för nedsättningen upphör därmed då identiteten klarlagts/styrkts,
då ID-uppdrag uppfyllts (behöver inte korrelera med klarlagd/styrkt
identitet) eller då ett beslut har fattats i ärendet om uppehållstillstånd.
Migrationsverket ska då på nytt besluta om full dagersättning.
Utredningen försvåras - håller sig undan
Dagersättningen får även sättas ned för den som försvårar utredningen i
ärendet om uppehållstillstånd genom att hålla sig undan, t.ex. genom att inte
iaktta uppgjorda tider för kontakt med Migrationsverket eller att inte lämna
aktuella adressuppgifter till verket för att kunna nås genom kallelse.
Då nedsättningsgrunden är kopplad till utredningsåtgärder i frågan om
uppehållstillstånd är det ansvarig prövningsenhet som tar initiativet till
nedsättning. Det sker genom att asylprövningen skriver en tjänsteanteckning
angående att utlänningen uteblivit och omständigheterna kring det – t.ex. att
man inte meddelat förhinder. Asylprövningen meddelar därefter
mottagningsenheten om uteblivandet. Om utlänningen inte haft giltigt skäl
att utebli, t.ex. på grund av sjukdom, så bör man normalt kunna anse att
utlänningen har försvårat utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att inte infinna sig till mötet. En nedsättning med anledning av att en
Sida 25 av 43
utlänning inte kommer till ett möte gällande andra frågor kan inte ske med
stöd av denna nedsättningsgrund. Sådana möten som är en del av
utredningen i ärendet om uppehållstillstånd är t.ex. asylutredning och
språkanalys eller direktanalys.
Grunden för nedsättningen upphör när ett beslut har fattats i ärendet om
uppehållstillstånd. Nedsättningsbeslutet ska då ändras.
Vägran att medverka till avvisning, utvisning eller överföring
Dagersättningen får sättas ned för en utlänning som inte medverkar till en
åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om avvisning, utvisning eller
överföring ska kunna verkställas. En sådan åtgärd är exempelvis att lämna
landet enligt verkställbart beslut om avvisning eller utvisning senast två
veckor eller fyra veckor efter beslutet eller den tid som anges i beslutet.
Beror fördröjningen på omständighet över vilken utlänningen inte råder får
nedsättning inte ske förrän hindret upphör och verkställighet kan ske.
Nedsättning bör göras i omedelbar anslutning till avvisnings- utvisnings-

eller överföringsbeslutet om utlänningen utan giltigt skäl vägrar eller
uppenbart kommer att vägra att medverka till åtgärd som är nödvändig för
att ett beslut om avvisning, utvisning eller överföring ska kunna verkställas.
Nedsättning bör gälla så länge utlänningen inte medverkar.
Fattas ett beslut om inhibition av verkställigheten finns inte längre någon

grund för nedsättning enligt denna bestämmelse. Ett beslut om full
dagersättning ska fattas.
När en ansökan om verkställighetshinder enligt 12 kap. 19 § Utlänningslag

(2005:716) inkommit får ett av- eller utvisningsbeslut inte verkställas förrän
Migrationsverket har tagit ställning till att verkställigheten av
avlägsnandebeslutet ska stoppas (inhibition) eller ny prövning ska beviljas.
Detta tillfälliga verkställighetsförbud är dock inget hinder för att besluta om
nedsättning av dagersättningen och heller inget skäl för att ändra tidigare
beslut om nedsättning.
I de fall då Migrationsverket eller domstol har meddelat beslut om att

verkställigheten av ett avlägsnandebeslut ska stoppas (inhibition) eller att ny
prövning ska beviljas finns det inte längre någon grund för nedsättning av
dagersättningen. Detta eftersom det inte finns något verkställbart av- eller
utvisningsbeslut. Det innebär att Migrationsverket måste ändra sitt tidigare
beslut om nedsättning. Det gäller både de fall då inhibitionen sker på grund
av individuella skäl och de fall då det råder verkställighetsstopp till ett helt
land eller del av ett land.
Sida 26 av 43
Hantering av dagersättning när rätten till bistånd upphör
Utbetalningsperioden ska anpassas till asylsökandes vistelsetid i

mottagningssystemet. Rätten till bistånd upphör då
 Uppehållstillstånd beviljas, utom i fall som avses i 1 § första stycket

2 samt 8 § andra och tredje stycket LMA
 Utlänningen lämnar landet
 Det inte är uppenbart oskäligt och beslutet om avvisning, utvisning
eller överföring får laga kraft, och eventuell tidsfrist för frivillig
avresa löpt ut, om ärendet avser en vuxen utlänning som inte bor
tillsammans med ett eget barn under 18 år eller ett barn under 18 år
för vilket denne får anses ha trätt i föräldrarnas ställe
 Utlänningen inte längre omfattas av personkretsen 1 § LMA,
exempelvis vid preskription, återkallelse av asylansökan m.m.
Utlänningar som håller sig undan ett verkställbart beslut om avvisning,

utvisning eller överföring så att verkställigheten inte kan genomföras saknar
rätt till bistånd.
När rätten till bistånd upphör ska mottagningsenheten sätta stoppdatum för
utbetalningsdagen innan utlänningen ska avregistreras ur
mottagningssystemet. Om detta inte är möjligt ska dagersättningen istället
avslås från och med den dag då utlänningen avregistreras från
mottagningssystemet. För ytterligare information om vad som gäller vid de
olika upphörandegrunderna, se nedan respektive avsnitt under kapitlet När
rätten till bistånd upphör.
Har dagersättning betalats ut för en period då rätten till bistånd har upphört
ska utbetalningen registreras som en felaktig utbetalning, se
handboksavsnittet om Felaktiga utbetalningar.
Särskilt bidrag
En utlänning har rätt till särskilt bidrag om det föreligger annat angeläget
behov som inte ingår i de kostnader som dagersättningen normalt ska täcka.
Av förarbetena till bestämmelsen framgår att lagstiftaren överlämnade till
regeringen att i förordningsform närmare ange i vilka fall särskilt bidrag kan
utgå. Lagstiftaren uttalade dock att bestämmelsen om särskilt bidrag ska
tillämpas restriktivt och att en sådan restriktiv tillämpning också bör framgå
i förordningen. Det är endast när behovet framstår som mycket starkt som
bidrag således bör utgå.
Sida 27 av 43
Särskilt bidrag får avse kostnader som är nödvändiga för en dräglig

livsföring, t.ex. sådana som avser vinterkläder, glasögon, kosttillskott samt
handikapp- och spädbarnsutrustning. Särskilt bidrag får även i vissa fall
lämnas för avgifter för sjukvård, läkemedel och tandvård.
Migrationsverket får meddela föreskrifter för verkställighet av förordningen.

Sådana föreskrifter och allmänna råd finns i MIGRFS 2018:3
I den mån utlänningen har ett mycket starkt behov av särskilt ekonomiskt
stöd för att kunna hålla sin livsföring på en dräglig nivå och utgiften inte
ingår i det som dagersättningen skall täcka får behovet tillgodoses genom ett
särskilt bidrag. Om det vid prövningen av ansökan framgår att utlänningen
inte har ett mycket starkt behov av det särskilda bidraget får ansökan inte
beviljas. Avser den ett mindre belopp och det är fråga om en engångsutgift
kan behovet inte anses som mycket starkt.
Två behovsprövningar
En individuell prövning ska ske utifrån utlänningens behov av varan eller

tjänsten och personens behov av särskilda medel vid sidan av
dagersättningen. Vid bedömningen av storleken på bidraget ska
utgångspunkten vara att bidraget ges för det billigaste alternativet av varan
eller tjänsten. Migrationsverket kan använda sig av prislistor från lokala
second hand-butiker och andra lågprisbutiker. Om verket i ett beslut
motiverar det beviljade beloppet med att det grundar sig på lokalt framtagna
prislistor, så krävs att det finns ett faktiskt utbud av de varor som ansökan
avser på sökandens vistelseort. Ett annat alternativ är att verket ersätter
sökandens reskostnader till närmaste ort där inköp är möjligt. Det måste
alltså vara möjligt för utlänningen att för beviljat belopp införskaffa de varor
eller tjänster som Migrationsverkets beviljat bidrag för.
Särskilt bidrag till ensamkommande barn
En ungdom som fyllt 16 år får själv ansöka om särskilt bidrag. Barn som är
under 16 år kan inte själv ansöka om ekonomiskt bistånd. Ansökan ska i
dessa fall göras av god man. Innan beslut fattas ska Migrationsverket ta
ställning till om barnet får ekonomiskt bistånd från kommunen som kan
påverka rätten till både dagersättning och särskilt bidrag. Det är den som
ansöker om ersättningen som har huvudansvaret för att korrekta uppgifter
lämnas till Migrationsverket.
Sida 28 av 43
För barn som är familjehemsplacerade måste Migrationsverket ta hänsyn till

om omkostnadsersättning utgår till familjehemmet. Syftet med
omkostnadsersättning är att det ska täcka bl.a. kläder och skor. Om inte det
familjehemsplacerade barnet kan visa att den ersättning som lämnats till
honom eller henne genom omkostnadsersättning är otillräcklig för att täcka
kostnaden för varan eller tjänsten ska ansökan om särskilt bidrag avslås.
Om ansökan avslås till viss del ska det tydligt framgå av beslutet vad som
beviljats respektive avslagits.
Handläggning av särskilt bidrag
Utredning av en ansökan om särskilt bidrag ska genomföras så snabbt som

möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Vad som menas med så snabbt
som möjligt kan inte anges generellt utan måste bli en bedömning utifrån
ärendets beskaffenhet. Rör varan eller tjänsten exempelvis vinterkläder eller
spädbarnsutrustning där behovet av varan eller tjänsten riskerar att förfalla
om inte ansökan behandlas inom några veckor bör ärendet handläggas med
förtur. Detsamma gäller utlänningar vars rätt till bistånd kommer att
upphöra kort tid efter att ansökan lämnats in. Även i de fall då utlänningen
ligger ute med stora kostnader för till exempel sjukvårdsavgifter, i
synnerlighet om denne vistas på ett ABT, kan det finnas anledning att
behandla en ansökan med förtur.
Särskilt bidrag för glasögon för barn i åldern 8-19 år
Asylsökande barn i åldern 8-19 har rätt till ett bidrag från landstinget på upp
till 800 kronor för kostnader till glasögon och linser enligt 2 § lag (2016:35)
om bidrag för glasögon till vissa barn och unga samt 3 § förordning
(2016:36) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga. Eftersom det inte
funnits enhetliga riktlinjer för vad som ingår i de bidrag till glasögon för
barn som landstingen beviljade redan innan lagen trädde i kraft, har
regeringen ansett att landstingen ska ges möjlighet att hantera bidraget på
liknande sätt som de tidigare gjort. Någon närmare precisering om bidraget
exempelvis omfattar glasets slipning, kostnader för båge eller för
synundersökning finns därför inte. Syftet har istället varit att göra bidraget
jämnare och tydligare för den enskilde, oavsett landsting.
I de fall kostnadsförslaget från optikern överstiger 800 kronor bör

Migrationsverket först och främst bedöma om det finns billigare alternativ. I
de fall Migrationsverket i sitt beslut hänvisar till en annan optiker än den
sökande själv anlitat ska uppgiften kommuniceras till sökande innan beslut
Sida 29 av 43
fattas om uppgiften föranleder att Migrationsverket överväger att avslå eller

bevilja ansökan med ett lägre belopp.
Särskilt bidrag enligt vårdavgiftsförordningen
För information om rätten till sjukvård samt aktuella vårdavgifter och

egenavgifter se handboksavsnittet om Hälso- och sjukvård.
Viktigt att beakta när det gäller särskilt bidrag enligt

vårdavgiftsförordningen är att det är samma prövning som ska göras som
vid alla andra ansökningar om särskilt bidrag, dvs. en dubbel
behovsprövning – behov av varan/tjänsten och behov av ett ekonomiskt
bistånd.
En utlänning, som ansöker om särskilt bidrag för sjukvårdsavgifter m.m.,

ska genom kvitton eller på annat sätt styrka att han eller hon haft den utgift
som ersättningen avser. I vissa undantagsfall kan utlänningen beviljas
ersättning i förskott mot uppvisande av faktura. Det kan röra sig om
kostnader för t.ex. akut sjukvård till ett högre belopp som utlänningen
kanske har svårt att betala i förskott.
Akutvård utanför den offentliga primärvården
Om en utlänning har besökt en akutmottagning, och därmed har fått betala

samma avgift för sitt sjukvårdsbesök som gäller för patienter som är bosatta,
får Migrationsverket bevilja särskilt bidrag för den delen av kostnaden som
överstiger avgiften som gäller för besök hos den offentliga primärvården.
Migrationsverket ersätter inte den resterande avgiften på 50 kronor och
denna kan inte heller inräknas i högkostnadsskyddet.
Högkostnadsskyddet
Asylsökande, massflyktingar och förvarstagna utlänningar omfattas inte av

det högkostnadsskydd för patientavgifter som gäller för bosatta. Däremot
finns ett särskilt högkostnadsskydd som hanteras av Migrationsverket.
Högkostnadsskyddet för sjukvård innebär att utlänningen kan ansöka om ett

särskilt bidrag för de läkemedels- och sjukvårdskostnader som överstiger
Sida 30 av 43
400 kronor under en period på sex månader om egna medel saknas. Finns
det flera barn under 18 år i en familj så räknas deras totala kostnader ihop, i
de fall sådana kostnader uppkommit.
I detta högkostnadsskydd ingår:

 Vårdavgift på 50 kronor hos läkare inom den offentliga
primärvården.
 Vårdavgift på 50 kronor för läkarvård som ges efter remiss av en
läkare inom den offentliga primärvården. Samma avgift gäller vid
återbesök.
 Vårdavgift för annan sjukvårdande behandling än läkarvård som
kostat 25 kronor ex. sjukgymnastik, sjuksköterska, kurator. Samma
avgift gäller vid återbesök.
 Avgift för sjukresa som kostat högst 40 kronor.
 Receptförskrivna läkemedel som subventioneras av
Migrationsverket och som kostat högst 50 kronor.
I högkostnadsskyddet ingår inte:

 Akut sjukvård
 Tandvård
 Receptförskrivna läkemedel som inte subventioneras av
Migrationsverket och som oftast kostat mer än 50 kronor.
Även när det gäller särskilt bidrag för sådana kostnader som ingår i
högkostnadsskyddet ska en dubbel behovsprövning göras. Behovsprövning
gäller också om utlänningen, efter att ha beviljats särskilt bidrag för
kostnader överstigande 400 kronor, lämnar in ytterligare kvitton på
kostnader för patientavgifter under den sexmånadersperiod som
högkostnadsskyddet löper.
Särskilt bidrag för receptförskrivna läkemedel som inte

subventioneras
Det finns mediciner som inte ingår i läkemedelsförmånen och som

Migrationsverket därför inte subventionerar. En förutsättning för att bevilja
ett särskilt bidrag till en vuxen person är att läkemedlet förskrivs i samband
med sådan hälso- och sjukvård som nämns i 6 § lag (2008:344) om hälso-
och sjukvård åt asylsökande m.fl. det vill säga vård som inte kan anstå. För
sådana läkemedel får utlänningen ofta betala en högre avgift än 50 kronor
även om de är receptförskrivna.
Det finns inget stöd enligt vårdavgiftsförordningen att bevilja särskilt bidrag
för receptförskrivna läkemedel som har kostat mer än 50 kronor. Det hindrar
dock inte att en medicin som inte ingår i läkemedelsförmånen i vissa
undantagsfall kan vara nödvändig för en dräglig livsföring. Det är i så fall
Sida 31 av 43
utlänningen som ska påvisa behovet av det aktuella läkemedlet.

Migrationsverket kan då, efter en dubbel behovsprövning, bevilja ett särskilt
bidrag för hela sjukvårdsavgiften. I dessa fall ska inget avdrag göras
motsvarande egenavgiften på 50 kronor.
Avseende preventivmedel som förskrivs i samband med

preventivmedelsrådgivning, se avsnittet Hälso- och sjukvård.
Särskilt bidrag för tandvård
Avgiften på 50 kronor för tandvård hos folktandvården ersätts normalt inte

av Migrationsverket.
Om en utlänning på grund av ett akut behov har vänt sig till en tandläkare
som inte tillhör folktandvården, får Migrationsverket betala ett särskilt
bidrag för den del av avgiften som överstiger 50 kronor. Enligt
Migrationsverkets praxis bör särskilt bidrag endast beviljas om utlänningen
inte kunnat ges akut tandvård hos Folktandvården på grund av
Folktandvårdens öppettider.
Kompletterande rätt till särskilt bidrag
Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket även i andra fall än de ovan
nämnda fall betala särskilt bidrag för vårdavgifter. Den dagersättning som
en utlänning får, ska normalt räcka till vårdavgifter. En utlännings
ekonomiska situation kan dock av olika skäl vara sådan att han eller hon
saknar egna medel till detta, t.ex. om dagersättningen satts ned. Någon
generell praxis om ersättningar av detta slag finns emellertid inte och
ansökan får prövas från fall till fall.
Bostadsersättning
En utlänning som på egen hand ordnar bostad har i särskilda fall, efter
skriftlig ansökan, rätt till bostadsersättning. Syftet med ersättningen är att
underlätta för utlänningen att genom arbete försörja sig själva.
Sida 32 av 43
Behovsprövning
Rätten till bostadsersättning är behovsprövad. Utlänningar som på grund av

arbete behöver en egen bostad har under vissa förutsättningar rätt till sådan
ersättning, oavsett arbetsinkomstens storlek eller innehav av egna medel.
Det är alltså behovet av bostad som är avgörande för rätten till ersättningen.
Bostadsersättning beviljas en utlänning som

1. Innehar arbetstillstånd eller undantag från skyldigheten att inneha
arbetstillstånd,
2. Har erhållit eller erbjudits anställning om minst tre månader, och
3. För att kunna påbörja sin anställning måste flytta till annan ort där
Migrationsverket saknar möjlighet att erbjuda anläggningsboende.
Bostadsersättning lämnas endast så länge anställningsförhållandet består.
Beloppen
Bostadsersättning lämnas med 350 kronor per månad. Om utlänningens

familj följer med till anställningsorten lämnas bostadsersättning med 850
kronor per månad sammanlagt för familjen. Med familj avses två eller flera
nära anhöriga personer som delar hushåll.
Ersättningen bör inledningsvis och om möjligt i samband med rättens

upphörande även kunna utbetalas för delar av en månad. De 350 respektive
850 kronorna bör i sådana fall beräknas per dag genom att beloppet delas
med 30 dagar samt multipliceras med antal dagar i den aktuella månaden.
Ersättning för resor som innebär en

verksamhetskostnad
Det finns ersättningar som inte utgör bistånd enligt LMA men som verket
ändå kan betala ut till utlänningen. Dessa ersättningar belastar enhetens
verksamhetsmedel, anslag 1.1 och i vissa fall anslagsposten för
återvändanderesor, anslag 1.7.
Sida 33 av 43
Exempel på kostnader som belastar enhetens verksamhetsmedel är

utlänningens resor till Migrationsverket och offentliga biträden.
För att ersättning ska kunna betalas ut ska en behovsprövning av själva

behovet av medel göras. Resan ska också ha en klar koppling till
Migrationsverkets verksamhet. Om det är uppenbart att behov av medel inte
anses föreligga, t.ex. en dokumenterad inkomst, kan verket neka utlänningen
utbetalning.
För utlänningar som inte längre omfattas av LMA och saknar ekonomiska
medel, kan Migrationsverket stå för vissa kostnader i samband med
återvändandet. Se mer om detta under rubriken Verksamhetskostnader för
personer som inte längre omfattas av LMA, nedan.
Reseersättningar betalas ut i följande ärendetyper:

RES1 (resor för asylsökande till OV),
RES2 (resor för asylsökande)
RES3 (resor för asylsökande till offentligt biträde)
RES4 (kontant ersättning vid utresa)
RES5 (resor för asylsökande till tidiga insatser)
För samtliga dessa typer av resor gäller följande:

 Dokumentation angående det utbetalade beloppet och anledningen
till resan görs i Skapa under LMA/mottagning Ersättning för
resor/verksamhetskostnader
 Om biljett bokas till utlänningen, så dokumenteras bokningsnummer
och syftet med resan i Skapa, enligt ovan.
 Om utlänningen uppger att han/hon rest med allmänna
kommunikationer och det går att avgöra vad en sådan resa kostar
(genom t.ex. kollektivtrafikens hemsida eller liknande), så behöver
resekostnaden inte styrkas med kvitton eller liknande.
 Om utlänningen lämnar in kvitton för att styrka sin resekostnad så
kan de kasseras under förutsättning att uppgifterna om kostnaderna
har dokumenterats i Skapa, enligt ovan.
 RES1-, RES2- RES3 och RES5-ärenden ska tillhöra samma akt som
mottagningsärendet. RES4 ska tillhöra samma akt som
återvändandeärendet.
 Om Migrationsverket bokar biljetter åt utlänningen så ska inte något
RES-ärende öppnas, däremot ska registrering ske i Skapa, enligt
ovan.
Det är inte fråga om ett ansökningsförfarande utan är enbart en administrativ

uppgift att betala ut reseersättning. Dock måste det alltid prövas om resan är
nödvändig utifrån någon av ovanstående ärendetyper, om utlänningen är i
behov av medel för resan och om syftet med resan har en koppling till
Migrationsverkets verksamhet. Behov om ersättning måste påkallas senast
en månad efter det att resan gjorts. Det billigaste alternativet, såsom resor
med kollektivtrafik, tåg eller milersättning måste alltid beaktas när
reseersättningen beviljas.
Sida 34 av 43
RES1
RES1 ska användas för asylsökandes resor till organiserad sysselsättning.

Då Migrationsverket sedan 1 januari 2017 inte längre får anslag för
organiserad sysselsättning utan detta gått över till länsstyrelserna ska
ärendekoden endast användas för resor till introduktion och
samhällsinformation.
RES2
RES2 ska användas för utlänningens resor till Migrationsverket. Sådana

resor kan vara resor som görs efter kallelse till mottagningsenheten,
asylutredning, språkanalys eller åldersutredning hos Rättsmedicinalverket.
Det kan även avse andra nödvändiga resor till Migrationsverket, t.ex. för att
hämta LMA-kort, ansöka om bistånd, ändra adress m.m.
När det gäller kostnader för resor samt kostnader för bagage vid utflytt från
anläggningsboende till kommun efter beslut om uppehållstillstånd finns
riktlinjer beskrivna i VCM 3/2013 Kostnader för resor för asylsökande samt
kostnader för bagage vid utflytt från anläggningsboende efter
uppehållstillstånd. Migrationsverket kan bekosta resan till den nya
bosättningsorten, oavsett om det är en anvisning genom Migrationsverket
eller om utlänningen efter uppehållstillstånd flyttar till en EBO-adress.
Ersättningen för själva resan ska betraktas som en verksamhetskostnad och
utbetalas som en RES2, alternativt genom att biljetter bokas av
Migrationsverket. Migrationsverket kan också ersätta kostnader för
transport av bagage för den som efter uppehållstillstånd flyttar från
anläggningsboende till kommun.
I de fall en kommun haft utgifter för transport av en utlänning till

förläggningsboendet har kommunen rätt till ersättning enligt vad som anges
i 4 § i förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl.
Emellertid bör situationen undvikas eftersom sådana kostnader utgör
verksamhetskostnader för Migrationsverket.
RES2 kan även bli aktuellt för Migrationsverkets anläggningsboenden där

avståndet till allmän samhällsservice är längre än gångavstånd. Med
gångavstånd avses högst tre kilometer mellan boendet och mataffär, och två
kilometer mellan boendet och sjukvård och skola enligt Europeiska riktlinjer
(EASO Guidance on reception conditions). Dessutom bör man vid
bedömningen ta hänsyn till om det finns gång-och cykelvägar. I dessa fall
Sida 35 av 43
kan reseersättning behöva beviljas för att säkerställa utlänningens tillgång

till nödvändig samhällsservice såsom livsmedelsbutik (om utlänningen själv
ansvarar för mathållning), apotek eller vårdinrättning. Likaså kan RES2
beviljas för enstaka resor till annan ort för klädinköp och liknande om det
inte finns på orten. En bedömning måste göras i det enskilda fallet.
I de fall det finns ett generellt behov av reseersättning på ett boende kan
enhetschefen besluta (genom Wordmall ”Beslutsprotokoll övriga Adm247”)
om att bevilja busskort eller ett visst antal resor per vecka till de utlänningar
som är placerade på boendet. I de fall ersättning för månadskort beviljas bör
det ur ett jämställdshetsperspektiv beviljas ersättning för ett månadskort per
vuxen i en BO-grupp.
I det enskilda ärendet skrivs en journalanteckning om vad som beslutats.

Antingen lämnas biljetter till utlänningen eller så görs en utbetalning till
KUB-kortet. Utbetalning kan antingen vara månadskort eller enstaka resor
beroende på utlänningens behov av samhällsservice.
RES3
RES3 ska användas för asylsökandes resor till offentligt biträde.

Migrationsverket bekostar dessa resor fram till dess att vi överlämnat ett
eventuellt överklagande av beslut i ärendet om uppehållstillstånd till
Migrationsdomstolen. Efter överlämnandet bekostar Migrationsverket inte
några resor till offentligt biträde.
RES4
RES4 ska användas för särskilda kostnader i samband med

återvändandeärenden. T.ex. för direkta resekostnader som uppstår när
utresan påbörjas i Sverige och avslutas i hemlandet. Resor till ambassad för
ansökan om passhandling beviljas inte.
Kraven på dokumentation och behovsprövning är annorlunda för dessa typer

av kostnader. Se handboksavsnittet Handläggning av återvändandeärenden
och planeringschefens beslut om tillämpning av anslag 1:7 Utresor för
avvisade och utvisade, I-1/2019.
Sida 36 av 43
RES5
I förordning (2016:1363) om länsstyrelsernas uppdrag avseende insatser för

asylsökande och vissa nyanlända invandrare har länsstyrelserna i uppdrag
bland annat att samordna tidiga insatser för asylsökande. Enligt samma
förordning ska Migrationsverket beakta målgruppens möjligheter att delta i
tidiga insatser. Hanteringen av RES5 beskrivs närmare i DUA I 34/2018
Standard för hantering av resor till tidiga insatser.
Ersättning för resor till tidiga insatser kan betalas ut till vuxna som är
inskrivna i mottagningssystemet. Undantagna är:
- Personer med verkställbara av- eller utvisningsbeslut
- Personer vars ärenden sorterats in i spår 4 A (OH) och vars beslut
ska verkställas omedelbart
- Personer vars ärenden sorterats in i spår 5 (Dublin)
- Personer över 18 år som går på gymnasiet
Alla vuxna som är inskrivna i mottagningssystemet har dock rätt att delta i
tidiga insatser – målgruppen för tidiga insatser är alltså inte begränsad till de
som kan få ersättning för resorna.
Huvudregeln att insatsen för vilken reseersättning beviljas är inom

kommungränsen. Regionerna har i NSA U-2/2018 fått i uppdrag att ta
ställning till i vilka fall det krävs resor mellan olika kommuner.
För att kunna få ersättning för resorna ska den asylsökande lämna in ett
intyg, utfärdat av anordnaren, till Migrationsverket. Exempel på hur intyget
ser ut finns på arbetsvyn Mottagning. Om det finns tveksamheter kring ett
intyg, ska kontakt omedelbart tas med anordnaren. I dessa fall ska
utbetalning av reseersättning inte ske. Om tveksamheterna kvarstår kan
kontakt tas med länsstyrelsen, Folkbildningsrådet eller Arbetsförmedlingen,
beroende på vem som anordnar aktiviteten. Om ett inlämnat intyg inte är
komplett ska komplettering omedelbart begäras av den enskilde, inte genom
att återsändas till anordnaren
Migrationsverket bestämmer aldrig om en viss aktivitet är en tidig insats

eller inte, det gör länsstyrelsen.
Ersättning för resor till tidiga insatser betalas ut i förskott för högst tre (3)
månader i taget.
Ersättning ska utgå om avståndet mellan utbildningslokal och boende

överstiger tre (3) kilometer. Ersättning kan utgå även vid kortare avstånd än
tre kilometer om den personen som ska delta har en tillfällig eller permanent
funktionsnedsättning som utgör ett hinder för att ta sig till
utbildningslokalen till fots, se även DUA I 34/2018.
Sida 37 av 43
Vi ska inte betala ut ersättning för resan om det inte finns ett ekonomiskt
behov av det. Det innebär att ersättning inte ska utgå för resor till TIA i
följande fall:
- Om den sökande uppenbart saknar behov av ersättningen, t.ex. på

grund av att han eller hon har en dokumenterad inkomst som
uppenbart kan täcka kostnaden för resorna
- Om den sökande redan har beviljats reseersättning av andra skäl och

den ersättningen täcker kostnaderna. Så kan vara fallet om den
sökande har RES2 månadsvis redan och resorna till TIA kan
genomföras med samma busskort. Eventuell mellanskillnad kan
beviljas som RES5.
Verksamhetskostnader för personer som inte längre omfattas av

LMA
Ersättning kan endast ges under förutsättning att utlänningen har ett öppet
återvändandeärende som handläggs av Migrationsverket. Tillämpning bör
ske med restriktivitet och endast i de fall där utlänningen saknar möjlighet
att själv stå för kostnaden. Respektive enhet/budgetansvarig har ansvar för
att anslag 1:7, används på ett korrekt sätt, se planeringschefens beslut I-
4/2019.
En utlänning som avvisas eller utvisas ska betala kostnaden för sin egen resa
till den ort han eller hon ska resa enligt 19 kap. 1 § utlänningslagen
(2005:716). Om utlänningen inte själv kan stå för kostnaden kan
Migrationsverket ordna och bekosta resan, förutsatt att det finns ett
verkställbart av- eller utvisningsbeslut. Den möjligheten gäller även när
utgiften gäller utlänningar som inte längre omfattas av LMA, men har ett
öppet åter-vändandeärende som handläggs av Migrationsverket, eller när
ansökan om asyl återtagits eller tillståndet upphört.
När det gäller utlänningar som inte längre omfattas av LMA, men har ett
öppet återvändandeärende hos Migrationsverket, kan utgifterna avse:
 Resekostnader i samband med återvändandesamtal.
 Resekostnader för berörd utlänning inom Sverige till särskilt

utreseboende, eller inställelse för uppsikt.
 Resekostnader eller kringkostnader i samband med utfärdande av

resehandlingar.
Sida 38 av 43
Eftersom utlänningen inte är inskriven kan RES4 inte betalas ut till

bankkort. Istället kan det vara aktuellt att boka resa via tåg eller lämna ut
biljetter för andra färdmedel med kollektivtrafiken.
När rätten till bistånd upphör

Utbetalningsperioden för dagersättningen ska anpassas till asylsökandes
vistelsetid i mottagningssystemet. Rätten till bistånd enligt LMA upphör
endast i följande situationer:
När tillstånd beviljats
När en utlänning har beviljats uppehållstillstånd, permanent eller

tidsbegränsat, upphör rätten till bistånd när en kommunplats har anvisats
och utlänningen har kunnat utnyttja den anvisade platsen, eller om
utlänningen valt att tacka nej till anvisning. Observera att det i vissa fall
beviljas uppehållstillstånd som inte ligger till grund för bosättning enligt
bosättningslagen, läs mer om vad som gäller under rubriken När tillstånd
beviljats och utlänningen inte omfattas av bosättningslagen sidan 36 i detta
avsnitt.
I de fall utlänningen tackar nej till hjälp med kommunplats upphör rätten till
bistånd enligt grundregeln, d.v.s. då uppehållstillståndet beviljas. Detta
gäller oavsett om utlänningen har ordnat egen bostad eller ej.
Migrationsverket fattar beslut om att rätten till bistånd upphör och skriver ut
utlänningen det datum då utlänningen tackat nej till hjälp med bosättning.
Om utlänningen istället bor i eget boende när tillståndet beviljas upphör

rätten till bistånd en månad efter den dag då uppehållstillståndet beviljades
och utskrivningen ska aldrig dateras bakåt i tiden.
I samtliga fall utlänningen skrivs ut ur mottagningssystemet ska beslut fattas

om att rätten till bistånd enligt LMA har upphört.
Hantering av dagersättning när tillstånd beviljats
När rätten till bistånd upphör till följd av beslut om uppehållstillstånd ska
mottagningsenheten sätta stoppdatum för utbetalning dagen innan
utlänningen ska avregistreras ur mottagningssystemet. Om detta inte är
möjligt ska dagersättningen istället avslås från och med den dag då
Sida 39 av 43
utlänningen avregistreras från mottagningssystemet och utskrivningen ska

aldrig dateras bakåt i tiden.
Om dagersättning betalas ut för tid då rätten till bistånd upphört så ska FUT
registreras.
När tillstånd beviljats och utlänningen inte omfattas av

bosättningslagen
I vissa fall beviljas uppehållstillstånd som inte ligger till grund för
bosättning enligt bosättningslagen. Ett sådant exempel är utlänningar som
beviljats uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 11 § utlänningslagen som
inte har rätt till bosättning enligt bosättningslagen.
För personer som beviljats uppehållstillstånd men som inte har rätt till
bosättning enligt bosättningslagen upphör rätten till bistånd
 en månad efter att tillståndet beviljats om personen bor i eget boende
 när det tidsbegränsade tillståndet löper ut för personer som bor i
ABO
Migrationsverket ska, både när det gäller ABO och EBO, fatta ett
överklagbart beslut när rätten till bistånd enligt LMA upphör och beslutet
ska aldrig dateras bakåt i tiden.
Hantering av dagersättning när tillstånd beviljats och

utlänningen inte omfattas av bosättningslagen
Har ett tidsbegränsat tillstånd som inte ligger till grund för bosättning
beviljats upphör rätten till bistånd antingen när:
- utlänningen flyttar ut i EBO och då upphör rätten till bistånd en

månad efter beslutet eller
- den dag då det tidsbegränsade tillståndet löper ut med anledning av

att utlänningen inte längre anses tillhöra personkretsen i 1 § första
stycket 1 LMA.
Sida 40 av 43
När utlänningen är utrest
Hantering av dagersättning när utlänningen är sannolikt utrest
När en utlänning har lämnat landet upphör rätten till bistånd. Ett beslut om
att rätten till bistånd upphör enligt 11 § LMA ska fattas. Om utlänningen har
avvikit innan verkets beslut och verket gjort bedömningen att han eller hon
troligen är utrest så ska detta framgå av beslutet om att avskriva
utlänningsärendet. Föreligger ett verkställbart avlägsnandebeslut ska det
framgå av en tjänsteanteckning på vilka grunder verket gör bedömningen
om att utresa sannolikt skett.
Vid avregistrering p.g.a. presumerad utresa ska beslut fattas om att

dagersättningen avslås eftersom rätten till bistånd upphör enligt 11 § LMA.
Det är endast fråga om ett antagande om att utresa har skett. Således bör
beslutet omprövas enligt 37 § förvaltningslag (2017:900) om det visar sig att
beslutet varit felaktigt.
Ur rättssäkerhetssynpunkt är det nödvändigt att ge utlänningen möjlighet att

överklaga verkets beslut om upphörande av rätten till bistånd enligt LMA
till en förvaltningsdomstol, om verket inte har godtagit utlänningens
förklaring om att utresa inte har skett när han eller hon åter ger sig till
känna.
Hantering av dagersättning när utlänningen är konstaterat utrest
När rätten till bistånd upphör till följd av att utlänningen lämnar landet ska
mottagningsenheten avslå rätten till bistånd enligt LMA samma dag som
utlänningen avregistreras ur mottagningssystemet. För mer information om
avregistrering av utlänningar som lämnat landet, se handboksavsnittet om In
och avregistrering ur mottagningssystemet.
När utlänningen håller sig undan verkställighet
Om en utlänning avviker så får avregistrering ur mottagningssystemet

endast göras om han eller hon håller sig undan så att ett avvisnings-, eller
utvisnings- eller överföringsbeslut inte kan verkställas. Grunderna för
verkets bedömning att utlänningen håller sig undan verkställigheten måste
dokumenteras, vilket lämpligen görs i en tjänsteanteckning.
Sida 41 av 43
För mer information om avregistrering av utlänningar som håller sig undan

ett verkställbart avvisnings-, eller utvisnings- eller överföringsbeslut, se
handboksavsnittet om In och avregistrering ur mottagningssystemet.
Hantering av dagersättning när utlänningen håller sig undan

verkställighet
I många fall när en utlänning håller sig undan verkställighet har rätten till
bistånd redan upphört i samband med laga kraft eller då eventuell tidsfrist
löpt ut. I första hand bör därför om möjligt avregistrering ske, och beslut
fattas, enligt rutin för Avslag-LMA, se nedan.
I vissa fall har rätten till bistånd inte upphört i samband med lagakraft eller
då eventuell tidsfrist löpt ut. Detta eftersom utlänningen är under 18 år, bor
tillsammans med egna barn eller barn som han eller hon får anses ha trätt i
föräldrarnas ställe för eller på grund av att det bedömts som uppenbart
oskäligt att rätten till bistånd ska upphöra. Om utlänningen i dessa fall håller
sig undan så att avvisnings-, eller utvisnings- eller överföringsbeslut inte går
att verkställa ska ett formellt beslut fattas om att avslå dagersättningen enligt
12 § LMA. Verkets ställningstagande är överklagbart varför utlänningen
underrättas beslutet om han eller hon åter ger sig till känna. Läs mer i
avsnittet In och avregistrering ur mottagningssystemet.
Avslag LMA vid utgången tidsfrist eller laga kraft
När en vuxen utlänning som inte bor tillsammans med ett eget barn under 18
år eller ett barn under 18 år för vilket han eller hon kan anses ha trätt i
föräldrarnas ställe upphör rätten till LMA, om det inte är uppenbart oskäligt,
när
 utlänningens tidsfrist enligt 8 kap 21 § UtlL för frivillig avresa löper

ut, eller
 beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft, om beslutet inte
innehåller någon tidsfrist frivillig avresa
Rätten till bistånd upphör dock inte när tidsfristen löper ut om beslutet om
avvisning eller utvisning då inte får verkställas till följd av att
Migrationsverket eller en domstol har beslutat om inhibition, eller ny
prövning enligt 12 kap. 19 § Utlänningslag (2005:716) (beslut om ny
prövning ska finnas registrerat det räcker inte med att en ansökan om ny
prövning finns upplagd).
Rätten till bistånd upphör då, om det inte är uppenbart oskäligt, en vecka
efter det att beslutet om avvisning eller utvisning på nytt blir verkställbart.
Sida 42 av 43
Beslutet är verkställbart när tidsfristen för frivillig hemresa löpt ut eller

upphävs.
Notera att en ny tidsfrist eller en tidsfrist som förlängts enligt 12 kap 14b §
UtlL, inte ger rätt till fortsatt bistånd enligt LMA, det är endast beslut om
återreseförbud som påverkas av en ny eller förlängd tidsfrist, bistånd enligt
LMA upphör i allmänhet så snart som fristen enligt 8 kap 21 § löpt ut. Se
mer i den rättsliga kommentaren SR 24/2018.
Beslut och underrättelse
När rätten till bistånd upphör skall beslut om detta fattas och underrättas
genom förenklad delgivning. Bor utlänningen i anläggningsboende ska
beslutet skickas till angiven adress men utregistrering sker först 3 dagar
efter beslutet för att utlänningen ska få del av beslutet och lämna boendet
innan platsen hamnar i status ”Klarställning”.
Hantering av dagersättning när rätten till bistånd upphör
När rätten till bistånd upphör enligt grunden för avslag-LMA ska
mottagningen om möjligt sätta stoppdatum dagen innan tidsfristen löper ut
och avslå dagersättningen samma dag som utlänningen avregistreras från
Bedömningen av uppenbart oskäligt vid beslut om EJ-avslag-

LMA
Rätten till bistånd ska upphöra under de förutsättningar som anges i 11 § 2

st LMA om det inte är uppenbart oskäligt.
Exempel på tillfällen när det kan vara uppenbart oskäligt att rätten till
bistånd ska upphöra kan vara när:
 Det finns ett praktiskt verkställighetshinder, som inte beror på

utlänningens agerande
 Hindret är tidsbegränsat
 Utlänningen kan inte få uppehållstillstånd/förlängd tidsfrist eller
inhibition på grund av hindret.
Praktiska verkställighetshinder kan bland annat vara om verkställighet inte

kan ske på grund av mottagande land. En allvarlig sjukdom av tillfällig
Sida 43 av 43
karaktär kan också vara ett praktiskt verkställighetshinder eller att det inte
finns tillgängliga flyg till mottagarlandet.
Det kan komma att uppstå situationer där en familj i Migrationsverkets

boende består av föräldrar och barn som är såväl vuxna, som under 18 år.
Enligt 11 § LMA ska då det vuxna barnet inte längre ha rätt att bo
tillsammans med familjen. Det måste dock anses vara uppenbart oskäligt att
kräva att ett barn inte längre får bo tillsammans med sin familj, varför denna
situation måste anses vara ett undantag från huvudregeln. I det här fallet ska
det handla om någon som nyligen fyllt 18 år.
Observera att undantagen ska tillämpas restriktivt och att det ska handla om
starka skäl.
Om det bedöms vara uppenbart oskäligt att rätten till bistånd upphör ska
beslut fattas om att rätten kvarstår samt ärendet bevakas för löpande
bedömning om rätten till bistånd ska upphöra.
För ytterligare riktlinjer för handläggning av dessa ärenden, se

Digitaliserings- och utvecklingschefens instruktion DUA I 13/2018.
Migrationsverket Handbok Boende i mottagningssystemet Skapad 2004-12-10
I migrationsärenden Uppdaterad
2018-02-20
Boende i mottagningssystemet
Innehåll
Rättsregler ...................................................................................................... 2
Boende för ensamkommande barn ................................................................. 3
Ensamkommande barn/ungdom som fyller 18 år ...................................... 4
Ändrade förutsättningar för kommunalt boende i samband med
uppskrivning över 18 år ............................................................................. 4
Om den unge vuxne vägrar att flytta ...................................................... 4
Anläggningsboende ........................................................................................ 5
Bistånd i form av logi ................................................................................. 5
Barnkonsekvensanalys ............................................................................... 5
Administration av logiet ............................................................................. 5
Önskemål om byte av anläggningsplats ..................................................... 6
Överbokning mellan mottagningsenheter .................................................. 6
Anhöriga till utlänningar som beviljats uppehållstillstånd......................... 7
EU-medborgare .......................................................................................... 7
Boenderegler .............................................................................................. 7
Husdjur i Migrationsverkets anläggningsboende ....................................... 8
Boendestandard .......................................................................................... 8
Ersättning till Migrationsverket när utlänningen har egna tillgångar ........ 8
Ersättningsbeloppet ................................................................................ 9
Logiets rättsliga ställning ......................................................................... 10
Utlänningens disposition av logiplatsen – begreppet privat sfär ............. 11
Personalens tillträde till lägenheterna ...................................................... 11
Kvarlämnade/kvarglömda föremål........................................................... 12
Besittningsbegreppet ............................................................................ 12
Migrationsverkets hantering av föremål som lämnats eller glömts kvar
.............................................................................................................. 13
av en utlänning som har känd adress och inte är utsatt för
myndighetsingripande .......................................................................... 15
Migrationsverkets hantering av föremål som lämnats kvar när en
utlänning är utsatt för myndighetsingripande ...................................... 15
Dokumentation i samband med hantering av kvarglömda och
kvarlämnade föremål ............................................................................ 17
Stöldgods .............................................................................................. 17
Föremål som krävs särskilt tillstånd att förvara ................................... 18
Djur som övergivits i anläggningsboendet ........................................... 18
Förvar ................................................................................................... 18
Kameraövervakning ................................................................................. 19
Då en utlänning vägrar att flytta............................................................... 19
Allmänt om avhysning ................................................................................. 20
2
Sekretessprövning vid avhysning............................................................. 21

Information till socialtjänsten i vissa fall ................................................. 21
Avhysning genom Polismyndigheten när rätten till bistånd upphört ........... 22
Återkalla begäran om avhysning genom Polismyndigheten .................... 22
Avhysning genom Kronofogdemyndigheten när rätten till bistånd inte har
upphört eller då polismyndigheten inte har möjlighet att verkställa en
avhysning ..................................................................................................... 22
Möjlighet att begära interimistiskt beslut i samband med ansökan om
särskild handräckning............................................................................... 23
Avhysning när Migrationsverkets hyreskontrakt löpt ut .......................... 23
Ansöka om handräckning från Kronofogdemyndigheten när utlänningen
är svarande ............................................................................................... 24
Avgifter för avhysning genom Kronofogdemyndigheten .................... 25
Hur går ett avhysningsärende hos Kronofogden till? ........................... 25
I samband med avhysning genom kronofogdemyndigheten ................ 26
Återkalla ansökan om avhysning genom Kronofogdemyndigheten ........ 26
Efter verkställd avhysning genom Polismyndigheten eller
Kronofogdemyndigheten.......................................................................... 27
När oinskrivna personer bor i anläggningsboendet ...................................... 27
Skadegörelse, brand, personskada eller stöld ............................................... 27
Skadegörelse på inventarier i boendet...................................................... 27
Utlänningens ansvar på skada i boendet .................................................. 28
Hur man driver ett ärende om skadeståndsanspråk på Migrationsverkets
egendom eller egendom denne ansvarar för............................................. 28
Migrationsverkets ansvar i samband med brand ...................................... 28
Ersättning till utlänning i samband med sak- eller livskador vid brand ... 29
Ordningsstörande beteende ...................................................................... 29
Stöld ......................................................................................................... 29
Rättsregler
Lagen(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Utlänningslagen(2005:716)
Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
MIGRFS 2018:3
KC I 68 a/2017
KC I 50 a/2017
KC I 49 a/2017
VCA 103/2013
VCA150/2011
VCM 4/2011
Skadeståndslagen (1972:207)
Brottsbalken (1962:700)
Regeringsformen (1974:152)
Jordabalken (1970:994)
Hittegodslagen (1938:121)
Djurskyddslagen (1988:534)
3
Rättsutredning om förhållandet till LMA i vissa ärenden om bosättning,

Diarienummer 1.3.4-2017-121203
Boende för ensamkommande barn

I texten kommer begreppet ensamkommande barn att användas.
Med ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid ankomsten till
Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller någon annan vuxen person
som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten till
Sverige står utan sådan ställföreträdare.
Med barn som efter ankomst står utan ställföreträdare menas barn som på
något sätt övergivits av sin vårdnadshavare. Det kan exempelvis röra sig om
barn vars föräldrar lämnat Sverige. Sedan första juli 2006 ska alla övergivna
barn likställas med ensamkommande barn och ska därmed också handläggas
som ensamkommande barn.
Migrationsverket har sedan 1 juli 2006 inte något omvårdnadsansvar för

ensamkommande barn. Omvårdnadsansvaret vilar på den kommunala
socialtjänsten. Det arbetet regleras av socialtjänstlagen.
I utlänningslagen (2005:716) anges att med barn avses en person som är

under 18 år. Barn är således vid tillämningen av utlänningslagen ett klart
definierat begrepp. I texten kommer begreppet ankomst- och anvisad
kommun att användas. Begreppet ankomstkommun styrs av
vistelsebegreppet i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och med det menas
den kommun där barnet först gett sig till känna för svensk myndighet. Detta
sker oftast i de kommuner som ligger där Migrationsverkets
ansökningsenheter finns och i den kommun där Arlanda finns. Samtliga
kommuner i Sverige kan bli en ankomstkommun.
Med anvisad kommun menas den kommun som barnet ska anvisas till, och
som ytterst ansvarar för den vård och omsorg barnet är i behov av.
Anvisningen flyttar vistelsebegreppet och därmed ansvaret enligt SoL från
ankomstkommunen till den anvisade kommunen.
För att skapa en jämn fördelning över landet har Migrationsverket tagit fram
en ny modell för hur anvisningar ska fördelas mellan länen och
kommunerna. Den nya modellen började tillämpas den 1 april 2016.
Anvisningsmodellen för ensamkommande barn innebär att varje kommun
tilldelas en viss andel. Denna andel ska ställas i relation till totalt antal
gjorda anvisningar från 1 januari 2016 och framåt.
Andelen är uträknad utifrån kommunens folkmängd, mottagande av

nyanlända, mottagande av ensamkommande barn och antalet dygn i
Migrationsverkets mottagningssystem inom kommunens gränser under
föregående kalenderår. Andelarna fastställs i samband med
4
Migrationsverkets prognos i februari varje år, och löper under tolv månader
från och med den 1 mars.
Ensamkommande barn/ungdom som fyller 18 år
Ungdom som fyller 18 år och som inte längre har beslut om fortsatt vård
och omsorg enligt SoL ska erbjudas plats i ett anläggningsboende eller
skrivas ut till den EBO-adress som uppgivits den dag han/hon fyller 18 år.
Ungdom som fyller 18 år och som har beslut om fortsatt vård och omsorg
enligt SoL behålls inskrivna på den mottagningsenhet där individen är
inskriven.
Ungdomar som fyller 18 år och som har lagakraftvunna beslut om

avvisning/utvisning behålls inskrivna på den mottagningsenhet där
individen är inskriven. Återvändandeärendet handläggs av enhet för vuxna
eller specifik återvändandeenhet, efter överenskommelse.
Ändrade förutsättningar för kommunalt boende i samband

med uppskrivning över 18 år
Ungdom som skrivs upp till 18 år, och som inte längre har beslut om fortsatt
vård och omsorg enligt SoL, ska erbjudas plats på anläggningsboende eller
skrivas ut som EBO från den PPB-adress som uppgivits den dag han/hon
fyller 18 år.
Kommunen har möjlighet att fatta beslut om fortsatt vård och omsorg enligt
socialtjänstlagen fram till 21 år. Vid en uppskrivning i ålder till över 18 år
har vården emellertid, i många fall, inte påbörjats innan 18 års ålder, varav
ett beslut om fortsatt placering enligt SoL eller LVU inte är möjligt att fatta
från kommunens sida.
I kvalitetschefens instruktion 68a/2017 finns rutiner för

informationsprocessen och samordningen mellan Migrationsverket och
kommunen i samband med att ett barn fyller 18 år eller skrivs upp till
myndig ålder.
Om den unge vuxne vägrar att flytta
Att genomföra en omedelbar flytt från ett ungdomsboende till ett eget
boende eller Migrationsverkets anläggningsboende kan i vissa fall vara
5
förenat med svårigheter. Kommunen har huvudansvaret för att ungdomen

flyttar, detta förutsätter en god dialog med Migrationsverket avseende
information om ledig plats i boende, KC I 68a/2017.
Anläggningsboende
Bistånd i form av logi
Migrationsverket har ansvar för att utlänningar som söker asyl och som inte
kan ordna bostad på egen hand tas emot på ett anläggningsboende –
”förläggning” enligt LMA:s terminologi – och i övrigt får det mottagande
som erfordras för att tillgodose de särskilda behov som kan finnas (se prop.
1993/94:94 sidan 27).
En utlänning som ansöker om asyl eller som har beviljats tidsbegränsat

uppehållstillstånd som en s.k. massflykting har utan särskild ansökan rätt till
en plats vid en mottagningsenhet enligt LMA. Utlänningen kan dock inte
göra rätten till logi gällande vid en viss bestämd mottagningsenhet (se prop.
1993/94:94 sidan 99). Migrationsverket bestämmer var de asylsökande ska
erbjudas logi. När Migrationsverket erbjuder utlänningarna logi inom ramen
för anläggningsboende ska verket enligt förordning (1994:361) om
mottagande av asylsökande, FMA, tillse att familjer i största möjliga
utsträckning hålls samman, om önskemål om detta finns.
Om det kan ske utan olägenhet för Migrationsverket, bör verket även i
övrigt ta hänsyn till en utlännings önskemål om plats i boendet.
Barnkonsekvensanalys
Migrationsverket ska inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn
analysera konsekvenserna för barn (se förordning 2007:996 med instruktion
för Migrationsverket.) Migrationsverkets mottagningsverksamhet har en
fastställd modell och riktlinjer för barnkonsekvensanalys som återfinns i
avsnitt Stöd och omsorg för utlänningar inskrivna i mottagningssystemet.
En fördjupning i hur man använder konsekvensanalyser som ett medel att
pröva barns bästa finns i VCA150/2011.
Administration av logiet
Platserna fördelas i administrativ ordning genom in- och utskrivning av de

boende i platshanteringssystemet. In- och utskrivningen måste skiljas från
6
registreringen vid en mottagningsenhet. Registreringen innebär att

utlänningen ges möjlighet att ansöka om bistånd enligt LMA.
Registreringen avser även de utlänningar som har ordnat sitt eget boende.
Några särskilda beslut om vilken logiplats (anläggningsplats) som erbjuds
behöver inte fattas.
Önskemål om byte av anläggningsplats
Migrationsverket ska ta hänsyn till önskemål om en viss anläggningsplats,

om det kan ske utan olägenhet för verket. Den enhet som förmedlar lediga
anläggningsplatser avgör om byte av boende kan medges. Om en utlänning
har önskemål om annan anläggningsplats och om mottagningsenheten anser
att det finns särskilda skäl, kontaktas den enhet som förmedlar platser. I
praktiken medges sådana förflyttningar endast när särskilda skäl föreligger.
Särskilda skäl kan t.ex. vara att någon känner sig/har blivit hotad,
sammanföring av kärnfamilj, arbetserbjudande, behov av specialistvård eller
behov av ett anpassat boende. Uppräkningen är inte uttömmande och
bedömning får göras från fall till fall. Enbart önskemål om att få flytta
närmare en släkting räcker inte för byte av anläggningsplats.
Överbokning mellan mottagningsenheter
Om en utlänning behöver byta mottagningsenhet eller överbokas från EBO

till ABO/ABE skall mottagningsenheten kontakta boendesekretariatets
boendekoordinator, som sedan anvisar en plats vid mottagningsenhet.
Fördelningsfunktionen kontaktar sedan den nya mottagningsenheten.

Därefter ansvarar de boendeansvariga på de aktuella enheterna för
genomförandet av överbokningen.
Den överbokande enheten är skyldig att informera den mottagande enheten

om en utlänning som flyttar tidigare har varit hotfull och/eller våldsam.
Likaså ska enheten informera om det förekommer särskilda behov som ska
beaktas.
I de fall det finns öppna biståndsärenden bör i första hand den

mottagningsenhet där sökanden är inskriven fatta beslut innan överbokning
sker. Om överbokning sker utan att beslut är fattat i ett ärende om
ekonomiskt bistånd ansvarar den överbokande enheten för att lämna
information om det öppna biståndsärendet till den mottagande enheten som i
sin tur registrerar över ärendet på den mottagande enheten.
7
Om ett asylärende är preskriberat och utlänningen på nytt vill åberopa

skyddsskäl, ska information ges om att denne skall uppsöka
ansökningsenhet och där ansöka om asyl på nytt.
Anhöriga till utlänningar som beviljats uppehållstillstånd
Det förekommer att den som beviljats uppehållstillstånd och bor kvar i
anläggningsboende i avvaktan på kommunplacering, har familjemedlemmar
som beviljats uppehållstillstånd som kommer till Sverige. De vill då
inkvarteras tillsammans med anknytningspersonen.
Migrationsverket har inte någon skyldighet att bereda plats åt anhöriga i

dessa situationer. Endast utlänningar som tillhör personkretsen för LMA ska
vara registrerade vid en mottagningsenhet och har rätt till bistånd i form av
logi. Det innebär att en anhörig som har fått uppehållstillstånd på grund av
anknytning till en nyanländ som omfattas av bosättningslagen inte har rätt till
logi i ABO. Undantag kan göras i de fall det handlar om minderåriga barn
som i övrigt saknar vårdnadshavare i landet.
EU-medborgare
Vad gäller EU-medborgare rätt till bistånd enligt LMA se

inregistreringsavsnittet gällande ”synnerliga skäl” och rätt till inskrivning.
Boenderegler
Enligt VCA 103/2013 ska utlänningar som erbjuds boende i

Migrationsverkets lägenheter ta del av skriftlig boendeinformation. Denna
boendeinformation finns att hitta i Skapa under fliken LMA/OS -
Inregistrering – Lämna Boende/inflyttningsinfo.
Utlänningar ska inte underteckna en nyckelkvittens. Säkerställandet av att

boendeinformation och information om nycklar lämnats ut görs genom att
bocka i åtgärden Lämna Boende/inflyttningsinfo i Skapa.
Migrationsverket värnar om att alla som bor i boendet ska känna sig trygga i
sin boendemiljö. Det är viktigt att alla i boendet respekterar varandra och
visar varandra hänsyn, oavsett religion, kön eller sexuell läggning. Om en
utlänning i ett boende inte respekterar de boende- och trivselregler som
finns och trots tillsägelser inte ändrar sin inställning kan det bli fråga om att
flytta utlänningen till ett annat boende. Så länge utlänningen omfattas av
bistånd enligt LMA kan en utregistrering från mottagningssystemet inte bli
aktuell. Migrationsverket har dock möjlighet att placera en utlänning, som
inte respekterar boendets regelverk, till ett annat boende.
8
Husdjur i Migrationsverkets anläggningsboende
Anläggningsboendet utgörs främst av delat boende. Det är också hög

omsättning i lägenheterna. Därför är det ur allergi- och hygiensynpunkt ej
tillåtet att ha djur i anläggningsboendet. Om en asylsökande ändå väljer att
skaffa ett husdjur kan Migrationsverket inte garantera den sökande ett
boende där djur tillåts.
Om det kommer till Migrationsverkets kännedom att djur som misstänks ha

smugglats in i riket finns i anläggningsboendet, anmäls detta till
Jordbruksverket.
Boendestandard
Verkets erbjudande av logi innebär inte enbart ett tillhandahållande av tak

över huvudet. I logiet ska naturligtvis t.ex. finnas sådan hemutrustning som
behövs för att boendet ska fungera.
Enligt förarbetena till LMA, prop. 1993/94:94 sid. 32 f, bör asylsökande

utlänningar så långt som möjligt erbjudas boende i självhushåll i vanliga
lägenheter. I propositionen noterades att verket då hade som boendenorm att
det i varje lägenhet skulle bo minst två vuxna per rum. För utlänningar som
har inkvarterats på sådant sätt att de varit hänvisade till gemensamma
sovsalar och till att använda sig av gemensamma hygienutrymmen, har
verket beträffande antalet toaletter och duschar följt pensionatsföreskrifter
och campingstandard.
Mottagandet av asylsökande måste så långt som möjligt vara individuellt

anpassat med särskilda hänsynstaganden till barn, krigsskadade och andra
med särskilda behov. Det gäller även det logi eller andra särskilt anordnade
boendeformer som verket erbjuder asylsökande.
Ersättning till Migrationsverket när utlänningen har egna

tillgångar
En asylsökande eller en massflykting som har inkomst av förvärvsarbete

eller som har annan inkomst eller egna tillgångar (banktillgodohavanden, bil
eller andra lätt avyttringsbara kapitalvaror) ska betala skäligt belopp som
ersättning till Migrationsverket för logiet enligt LMA. När fri mat ingår i
9
inkvarteringen på ett anläggningsboende ska den asylsökande även betala

ersättning för detta. Vid fastställande av skälig ersättning ska det allmänna
rådet gällande ersättning för kost och logi i MIGRFS 2018:3 användas.
Ersättningskraven får inte grundas på dagersättningar som asylsökande
sparat för de mera långsiktiga behov som dagersättningen ska täcka.
Ersättningsbeloppet
Ersättningen för logiet ska vid lägenhetsboende normalt motsvara den hyra
Migrationsverket betalar för lägenheten. Kostnaden för boendet baseras på
antalet platser i boendet.
Kan inte avgiften för logi fastställas p.g.a. annan boendeform än

lägenhetsboende bör kostnaden för boendet per dygn bestämmas till
prisbasbeloppet delat med 365. I de fall logiet delas beräknas avgiften genom
att boendekostnaden delas på antalet platser i bostaden enligt det allmänna rådet
gällande ersättning för kost och logi i MIGRFS 2018:3. Prisbasbeloppet ändras
årligen, därmed bör beslut omprövas i samband med att beloppet ändras. Beslut
bör också ses över utifrån gällande standard och praxis, regelbundet.
Nedan följer exempeluträkningar av dygnskostanden i boenden där avgiften för

logi inte kan fastställas p.g.a. annan boendeform än lägenhetsboende och där
kost inte ingår i inkvarteringen, baserat på 2017 års prisbasbelopp:
Exempel Formel Uträkning dygnskostnad

Dygnskostnaden 1) Prisbasbeloppet/365=dygnskostnad 1) 44 800/365=122,74
om boendet inte 2) Dygnskostnad/antal platser 2) 122,74/1=122,74
delas och kost inte
ingår
om boendet delas 2) Dygnskostnad/antal platser 2) 122,74/2=61,37
av två personer
och kost inte ingår
För fri mat betalas av

Ensamstående 47 kr/dag
Sammanboende 42 kr/dag
Barn 0-3 år 25 kr/dag
Hemmavarande vuxen 42 kr/dag
Nedan följer exempeluträkningar av dygnskostanden i boenden avgiften för

logi inte kan fastställas p.g.a. annan boendeform än lägenhetsboende och där
kost ingår i inkvarteringen:
Exempel Formel Uträkning dygnskostnad

för vuxen om 2) Dygnskostnad/antal platser 2) 122,74/1=122,74
boendet inte delas 3) Individuell dygnskostnad+47 kr 3) 122,74+47=169,74
10
och kost ingår

för en vuxen om 2) Dygnskostnad/antal platser 2) 122,74/2=61,37
boendet delas av 3) Individuell dygnskostnad+47 kr 3) 61,37+47=108,37
två personer som
saknar
försörjningsplikt
gentemot varandra
En förälder är alltid försörjningsskyldig för sina barn oavsett om båda eller bara
den ene av föräldrarna har inkomst. En förälder/föräldrarna bör därför betala
barnens del av kostnaden för logi och mat.
Ersättningskravet får dock jämkas om beräkningen enligt bestämmelsen ger en

behållning per månad som understiger dagersättningsnivån.
Skyldigheten att betala ersättning för logi inträder när den som har logi på en
förläggning har en inkomst eller egna tillgångar. Migrationsverket har alltså
möjlighet att begära ersättning för logi även retroaktivt.
Logiets rättsliga ställning
En logiplats eller ett boendeutrymme är ingen bostad i vanlig mening. Det

rör sig om en offentligrättslig förmån och inte om något civilrättsligt
hyresförhållande. Ett hyresförhållande förutsätter ett civilrättsligt avtal
mellan hyresvärd och hyresgäst vilket inte föreligger mellan
mottagningsenheten och en utlänning i anläggningsboende. Det innebär att
utlänningarna exempelvis inte åtnjuter någon besittningsrätt eller liknande
dispositionsrätt till boendeutrymmet enl. 12 kap. jordabalken. Det är ingen
skillnad i de fall en utlänning betalar ersättning till Migrationsverket för
logi. Utlänningen måste acceptera att vid utrymmesbrist m.m. anvisas en
annan plats. Om en utlänning som anvisats en annan logiplats eller plats i en
kommun utan lov stannar kvar i ett tidigare tilldelat boendeutrymme, kan
det betraktas som olaga intrång eller egenmäktigt förfarande enligt
brottsbalken (1962:700), BrB. Utlänningen bör tidigt informeras om sina
rättigheter och skyldigheter i detta hänseende för att underlätta
omflyttningar och utflyttning i ett senare skede.
Om en utlänning stannar kvar i verkets lokaler utan lov, kan verket inte på
egen hand ingripa med våld för att avhysa personen. Verket kan då istället
begära biträde av Polismyndigheten eller kronofogdemyndigheten. Se
avsnitt nedan gällande Avhysning.
11
Utlänningens disposition av logiplatsen – begreppet privat

sfär
Eftersom det är Migrationsverket som disponerar anläggningarna förfogar

Migrationsverket också över rätten att ange vilket område som upplåts till
den ”privata sfären” för inskrivna utlänningar. Med privat sfär i verkets
boende menas den säng och det kläd-/förvaringsskåp som den inskrivne har
blivit tilldelad. Så länge utlänningen är inskriven och bor på den anvisade
platsen har personalen inte rätt att undersöka eller bereda sig tillträde till det
område som definieras som privat sfär.
Personalens tillträde till lägenheterna
Huvudmannen för en mottagningsenhet är inte bunden av de begränsningar i

rätten att tillträda en lägenhet som gäller i hyresförhållanden enligt
jordabalken (1970:994). JO har i ett beslut 1993-10-14 uttalat att
boendeutrymmena får anses skyddade mot husrannsakan och liknande
intrång från det allmänna enligt regeringsformen. Notera att
Migrationsverket har att tillämpa regeringsformens definition av
husrannsakan, vilken är mer strikt än definitionen enligt BrB.
Migrationsverket har i egenskap av huvudman för en anläggning rätt att

tillträda alla utrymmen med undantag för det utrymme som upplåtits åt
utlänningen som hans eller hennes ’privata sfär’. Se avsnittet Utlänningens
disposition av logiplatsen för närmare beskrivning. Migrationsverkets
personal har ingen rätt att företa något som kan liknas vid en husrannsakan.
Personal kan inte göra intrång i asylsökandes privata sfär för att undersöka
om personen t.ex. är avviken. Detta gäller oavsett om det område som är
definierat som privat sfär är låst eller olåst. Notera att den privata sfären
med stöd av sambesittningsreglerna kan tillträdas, om fastighetsskötaren har
behov av att tillse t.ex. ett elskåp eller en ventilationsanläggning. Se
avsnittet om besittningsregler. Företrädesvis och ur etisk aspekt görs sådana
arbeten i överenskommelse med den person som har området som sin
privata sfär. Endast i nödfall kan verket bereda sig tillträde till ett sådant
område utan utlänningens medgivande.
Personal kan alltså bereda sig tillträde till ett rum eller en lägenhet i
anläggningsboendet med iakttagande av vad som kan anses som normal
hänsyn och försiktighet. Innan personalen tillträder en lägenhet eller öppnar
en stängd dörr inne i en lägenhet bör de boende ha en rimlig möjlighet att
själva öppna dörren efter påringning/knackning, gärna upprepad, med någon
minuts mellanrum. Därefter kan personalen öppna dörren med
huvudnyckeln.
När någon är avviken och personalen behöver tömma lägenheten på

kvarlämnade och/eller kvarglömda tillhörigheter kan personalen med stöd
12
av reglerna för sambesittning tillträda även den privata sfären. Notera att
bedömningen om utlänningen är avviken eller har lämnat lägenheten bör
vara gjord innan personalen bereder sig tillträde till den så kallade privata
sfären. Grunderna för bedömningen att en utlänning anses avviken bör vara
antecknade i en tjänsteanteckning. Vid tömning av föremål i ett
anläggningsboende ska alltid två anställda vara närvarande. Föremålen bör i
bevishänseende fotograferas. Se särskild checklista för tömning av lägenhet
samt avsnittet som handlar om kvarlämnade och kvarglömda föremål.
Då den kvartalsvisa tillsynen i anläggningsboenden ska ske bör verket

meddela asylsökande innan denna utförs. Detta kan lämpligtvis göras
genom ett infoblad som ca en vecka innan tillsynen sker anslås i boendet.
Alternativt kan meddelandet ske muntligt men då förutsätter det att alla i
boendet nås av informationen.
Förslag på text i ett anslag:

”Migrationsverkets personal kommer att besöka er lägenhet
för tillsyn DATUM någon gång mellan klockan X:X och X:X.
Om ingen är hemma kommer vi att gå in med huvudnyckel.
Tillsynen görs för att upptäcka och reparerar mindre fel, samt i
vissa fall kontakta hyresvärden för större renoveringar”.
Kvarlämnade/kvarglömda föremål
Migrationsverket får aldrig undersöka eller bereda sig tillträde till en
utlännings tillhörigheter, d.v.s. det område som definieras som utlänningens
’privata sfär’, så länge utlänningen är inskriven och bor i
anläggningsboendet. När en utlänning är konstaterad avviken och han eller
hon har lämnat kvar eller glömt kvar föremål, har Migrationsverket att
snabbt och effektivt hantera dessa föremål för att bereda plats för andra
asylsökande. Notera att beroende på om föremålet kan anses kvarglömt eller
kvarlämnat hanteras föremålen på olika sätt. Se nedan för utförligare
beskrivning.
Eftersom anläggningarna är att betrakta som institutionsutrymme ger

reglerna för sambesittning verket möjlighet att flytta föremål som förvaras i
ett boendeutrymme. Migrationsverket kan flytta föremål till en
förvaringslokal men verket kan inte utan vidare avhända sig föremålen. Se
nedan för utförligare information.
Besittningsbegreppet
Sambesittning uppkommer exempelvis när två (eller fler) personer var för
sig har tillgång till det utrymme där ett föremål förvaras. Så är förhållandet i
13
ett boendeutrymme i verkets anläggningsboende eller förvarsenheter där en

utlänning och Migrationsverket var för sig kan få tillgång/bereda sig
tillträde till ett utrymme där föremålet förvaras. Observera att utlänningen
såsom ägare till ett föremål har ”bättre rätt” till föremålet än
Migrationsverket och att det enligt Regeringsformen eller Rättegångsbalken
kan finnas inskränkningar i rätten till tillträde till utlänningens ”privata
sfär”. Se Personalens tillträde till lägenheterna.

Migrationsverkets hantering av föremålen skiljer sig något beroende på om
utlänningen är konstaterad avviken, misstänkt avviken, har känd
vistelseadress eller är föremål för myndigheters ingripande. Beträffande
dödsfall, se avsnitt Dödsfall och begravning.
Föremålen delas in i tre huvudgrupper: kvarglömda, kvarlämnade, sopor

och/eller lågvärdigt gods. Beroende på vilken grupp föremålen tillhör
hanteras de olika.
För mer praktisk information om hur du går tillväga, se Checklista för

personalens tillträde till boende och hantering av kvarlämnade och
kvarglömda föremål på arbetsvyn för Anläggningsboende.
Utlänningen är avviken
Kvarglömda föremål som hittas i boendeutrymmen ska, om det inte klart
framgår av omständigheterna att föremålet är övergivet eller kvarlämnat,
enligt 6 § Hittegodslagen anmälas till polisen som hittegods. För att
föremålet ska kunna definieras som kvarglömt ska föremålet på något sätt
oavsiktligt ha kommit ur ägarens faktiska kontroll. Av detta följer att
föremål som kan antas ha lämnats kvar av misstag får anses som
kvarglömda. Exempel på detta kan vara en vigselring som hittas i verkets
boende, en plånbok med pengar i eller annan värdehandling. Om det är
tveksamt att ett föremål ska anses som kvarglömt eller kvarlämnat bör
föremålet anmälas till polisen som kvarglömt föremål (hittegods). Vid
bedömningen får hänsyn tas till vad som typiskt sett kan anses kvarglömt.
Anmälan till polisen ska göras inom 14 dagar från

upphittandet.
En upphittad passhandling bör omhändertas enligt 9 kap 5§ Utlänningslagen
(2005:716) om passet tillhör en utlänning som har ett pågående
14
migrationsärende. Om passet tillhör en person som inte är föremål för en

process hos Migrationsverket, bör passet lämnas till polisen som hittegods.
Kvarlämnade och övergivna föremål

Föremål som frivilligt har övergivits av ägaren hanteras som övergivna eller
kvarlämnade föremål. Hittegodslagen är inte tillämplig gällande dessa
föremål. Migrationsverket kan dock inte direkt utgå ifrån att en person som
lämnat kvar föremål har avsagt sig äganderätten. En soffa, bokhylla, kläder
eller annat kan ju vara kvarlämnade av praktiska skäl.
Om Migrationsverket har konstaterat att utlänningen är avviken enligt

gängse rutiner för denna bedömning, samt dokumenterat ställningstagandet,
får utlänningen anses ha visat att han eller hon inte längre gör anspråk på
föremålen, d v s utlänningen får anses ha avsagt sig äganderätten.
Äganderätten anses därmed, genom sambesittningen, ha övergått helt till
Migrationsverket. Se ovanstående avsnitt om besittningsbegreppet.
I de fall där det är tveksamt om en utlänning är avviken bör viss försiktighet

iakttas. Efterforskningar bör göras och bedömningen att utlänningen är
avviken bör vara klar innan verket hanterar föremålen. Genom
sambesittningsreglerna kan verket dock flytta föremålen till ett mer lämpligt
förvaringsutrymme i avvaktan på bedömningen huruvida utlänningen är
avviken. Det kan exempelvis vara nödvändigt i en situation där det råder
brist på logiplatser men enheten inte hunnit göra erforderliga
efterforskningar för att kunna göra bedömningen om utlänningen är
avviken. Observera här att verket i detta skede inte har rätt att göra intrång i
det område som definierats som privat sfär. Däremot finns inget som hindrar
att den privata sfären flyttas, om det är praktiskt möjligt. Notera vikten av
dokumentation i denna situation.
Migrationsverket kan, efter att bedömningen om äganderätten är gjord,

värdera föremålen. Beroende på utfallet av värderingen kan verket därefter
välja att göra sig av med föremålen på lämpligt sätt, t.ex. köra föremålen till
soptipp, skänka till frivilligorganisation eller sälja föremålen. Huvudregeln
är att värdering sker för varje enskilt föremål. För att underlätta hanteringen
kan i undantagsfall vissa föremål värderas tillsammans, exempelvis två par
byxor, tre tröjor eller liknande.
Beslut att slänga, försälja eller skänka bort föremål fattas av enhetschefen.
Undantag kan göras för sopor och lågvärdigt gods, se nedan. För att det ska
vara värt att sälja bör intäkterna av försäljningen överstiga eventuella
kostnader för värdering, försäljning och handhavande. Intäkterna tillfaller
staten. För närmare beskrivning av hur försäljningen ska gå till hänvisas till
allmänna riktlinjer för när staten säljer föremål.
15
Föremål med mycket lågt värde och sopor

Föremål som har mycket lågt värde, ett värde till högst 1/1000-del av
prisbasbeloppet, och föremål som normalt kan klassas som sopor kan verket
avhända sig. Exempel på sopor kan vara färskvaror, trasiga kläder eller
sådant som återfinns i sopkärl. Exempel på lågvärdiga föremål kan vara
pennor, tom plånbok m.m.
Brev som återfinns i lägenheten

Brev till en avviken utlänning som hittas öppnade och som inte är
värdehandlingar kan hanteras som övergivna och kan därför slängas.
Värdehandling klassas som kvarglömt gods och ska lämnas till polisen.
Brev till avviken utlänning som hittas oöppnade bör skickas åter till
postverket med meddelande att adressaten är okänd.

av en utlänning som har känd adress och inte är utsatt för
myndighetsingripande
Det finns situationer där en utlänning har lämnat eller glömt kvar föremål i
verkets logi och han eller hon fortfarande har en känd vistelseadress eller är
kontaktbar. I första hand bör utlänningen uppmanas att hämta sina föremål
inom en viss tid. Är det mycket ont om logiplatser och verket behöver ta
utrymmet i anspråk kan föremålen, med hänvisning till
sambesittningsreglerna, genast flyttas till en förvaringslokal i avvaktan på
att de avhämtas. För de fall föremålen inte avhämtas inom viss tid bör de
hanteras på samma sätt som när utlänningen är avviken. Se tidigare
beskrivna rutiner för kvarglömda och kvarlämnade föremål.

Post som upphittas i en lägenhet och som är öppnad kan hanteras som sopor
om det inte är värdepost. Oöppnad post eftersänds till den nya adressen.
Migrationsverkets hantering av föremål som lämnats kvar när en

utlänning är utsatt för myndighetsingripande
I och med att en utlänning frihetsberövas exempelvis häktas, förvarstas eller

hämtas för verkställighet, upphör rätten till logiplatsen eftersom han eller
hon har sitt boende ordnat på annat sätt, se boendereglerna. Därmed upphör
16
också rätten till den privata sfären och verket får genom
sambesittningsreglerna rätt att flytta föremålen, även från den privata sfären.
Eftersom utlänningen i det här fallet inte har lämnat logiet frivilligt och han
eller hon har känd adress, kan verket inte hävda ensam besittningsrätt och
inte sälja eller på annat sätt avhända sig föremålen. Migrationsverket har
ingen skyldighet att förvara föremålen till dess att utlänningen blir frisläppt.
Migrationsverket kan överväga att förvara föremål åt en utlänning om det
rör sig om få föremål och tiden för frihetsberövandet är mycket kort,
exempelvis en månad. Enhetschefen får göra en bedömning i det enskilda
fallet.
Migrationsverket kan inte skicka föremål till någon som har lämnat landet.
Ett alternativ kan vara att verket lämnar ut föremålen till annan person i
Sverige som utlänningen har gett fullmakt till.
Kvarglömda föremål
I situationer där en utlänning är frihetsberövad kan han eller hon inte anses
ha glömt kvar sina föremål varför reglerna om hittegods inte är tillämpliga i
denna situation. Se rubriken kvarlämnade föremål nedan.
Kvarlämnade föremål
Hittegodslagen är inte tillämplig på kvarlämnade föremål.
I första hand bör verket i samråd med personalen på den inrättning där
utlänningen är placerad försöka nå en överenskommelse med utlänningen
om när och hur föremålen ska hämtas. Det bör ges rimlig tid att ordna med
föremålen. Vad som är rimlig tid får avgöras från fall till fall och med
hänsyn tagen till Migrationsverkets behov av förläggningsplatsen och
utlänningens möjligheter att ordna med föremålen. Rimlig tid torde kunna
var max 14 dagar, men skulle mycket väl kunna vara kortare tid. Hämtas
inte föremålen inom rimlig tid får särskild handräckning, enligt 4 § lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, begäras hos
Kronofogden. Se även http://www.kronofogden.se
Om utlänningen uppger att han eller hon inte längre vill ha föremålen bör
detta dokumenteras och undertecknas av utlänningen och tjänstemannen.
Därefter får besittningsrätten anses ha övergått helt till Migrationsverket och
verket kan då välja att skänka bort, avhända sig eller försälja föremålen. Se
tidigare beskrivna rutiner för föremål som lämnats kvar av avvikna
utlänningar.
17
Lågvärdigt gods och sopor
Lågvärdigt gods och sopor kan alltid anses som övergivna och kan därmed
också slängas. Viss försiktighet kan ju vara berättigad gällande lågvärdigt
gods i detta sammanhang beroende på vilket föremål det gäller.
Post som upphittas i en lägenhet och som är öppnad kan hanteras som sopor
om det inte är värdepost. Oöppnad post eftersänds till den nya adressen.
Dokumentation i samband med hantering av kvarglömda och

kvarlämnade föremål
När Migrationsverkets personal tömmer en lägenhet bör en

tjänsteanteckning upprättas. Om en utlänning återkommer och kräver att få
tillbaka sina tillhörigheter och om det blir en rättsprocess kan verket
härigenom visa vilka föremål som återfunnits i lägenheten och vad som har
skett med föremålen.
Av tjänsteanteckningen bör framgå att en lista över funna föremål, indelade

huvudsak i kategorierna sopor/lågvärdiga föremål, kvarglömda föremål och
kvarlämnade föremål, har upprättats i samband med tömningen av
lägenheten. Vidare bör av tjänsteanteckningen framgå hur verket ser på
äganderättsförhållandet och varför vi anser att äganderätten övergår till
Migrationsverket.
Av tjänsteanteckningen bör även framgå att föremål som klassats som sopor
och lågvärdigt gods har slängts när och till vilken polismyndighet som de
kvarglömda föremålen har anmälts, hur en eventuell värdering gått till samt
resultatet av värderingen och hur verket därefter handskats med de
kvarlämnade föremålen (förvarade i förvaringslokal, sålda, slängda,
bortskänkta). Föremålen bör också dokumenteras genom att de fotograferas.
Tjänsteanteckningen och listan över föremålen samt eventuella fotografier
tillförs F-dossieren.
Stöldgods
Föremål som misstänks vara stöldgods ska alltid polisanmälas. Om

utlänningen fortfarande bor kvar i anläggningsboendet bör
Migrationsverkets personal inte befatta sig med föremålen utan istället
18
snarast göra en polisanmälan. Därefter har polisen att hantera föremålen.

Om utlänningen är avviken och verkets personal vid tömningen av
lägenheten påträffar föremål som misstänks vara stöldgods bör personalen i
första hand göra en polisanmälan och be polisen komma och hämta
föremålen. I nödfall, exempelvis om det är ont om boendeplatser och platsen
måste tas i bruk snarast, kan vi flytta föremålen med stöd av
sambesittningsreglerna.
Föremål som krävs särskilt tillstånd att förvara
Vissa föremål får inte Migrationsverket förvara, exempelvis vapen och

sprängämnen. Dessa föremål ska anmälas till polisen omgående. Polisen får
sedan ta ställning till om Migrationsverket kan frakta föremålen direkt till
polisen eller om polisen själva hämtar föremålen.
Djur som övergivits i anläggningsboendet
Om ett djur blivit övergivet i anläggningsboendet och ägaren eller

vårdnadshavaren för djuret inte går att nå eller inte tillser djurets dagliga
behov, bör verket anmäla djuret till länsstyrelsen. Polismyndigheten är den
myndighet som verkställer länsstyrelsens beslut. Om ett omhändertagande
är akut under icke kontorstid bör ärendet anmälas till polismyndigheten.
Polismyndigheten kan besluta om omhändertagande och därefter underställa
länsstyrelsen sitt beslut.
Förvar
I huvudsak, med ett undantag, gäller ovanstående även i förvarsanläggning.
Föremål som genom myndighetsbeslut enligt Utlänningslagen har

omhändertagits därför att utlänningen själv inte får inneha föremålet i
förvarsanläggningen omfattas inte av vare sig hittegodslagstiftningen eller
lagen om betalningsföreläggande och handräckning. I de fallen har
Migrationsverket d.v.s. staten övertagit ansvaret för förvaringen av det
omhändertagna godset. Om en förvarstagen utlänning rymmer och därför
inte tagit med sig de omhändertagna föremålen upphör Migrationsverkets
förvaringsskyldighet enligt preskriptionsreglerna i 2 § preskriptionslagen,
d.v.s. tio år efter dagen för rymningen.
Om ett föremål som enligt Utlänningslagen inte får innehas av en

förvarstagen utlänning hittas i en förvarslokal och ägaren är okänd eller om
innehavaren av föremålet genom innehavet kan antas ha gjort sig skyldig till
brott, ska godset lämnas över till polisen.
19
Kameraövervakning
Migrationsverket strävar efter att skapa en trygg och säker plats för personal
och sökande i myndighetens verksamheter. För att uppnå detta krävs ett
systematiskt säkerhetsarbete där kameraövervakning kan vara en del i att
förhindra, utreda eller avslöja brott samt förebygga olyckor.
Kameraövervakning regleras av kameraövervakningslagen (2013:460). Det

finns två övergripande uppdelningar i lagen;
 Platser där allmänheten har tillträde - tillstånd krävs för
kameraövervakning.
 Platser där allmänheten inte har tillträde - inget tillstånd krävs för
kameraövervakning.
Med anledning av att delar av asylboenden antingen kan klassificeras som

plats dit allmänheten har tillträde eller ej är det av vikt att en enskild
bedömning görs för varje boende
Eftersom det är länsstyrelsen som prövar ansökningar om

kameraövervakning är det också den myndigheten som alltid måste
kontaktas för vägledning. Ansvarig länsstyrelse är den som har boendet
placerat inom sitt upptagningsområde (kommun).
Vid ytterligare frågor och stöd kring kameraövervakning, kontakta

Säkerhetsenheten.
Då en utlänning vägrar att flytta
Handräckning genom Polismyndighetens eller Kronofogdemyndighets försorg

är kanske inte alltid den mest praktiska lösningen om en utlänning vägrar att
flytta. Det behöver heller inte vara det första alternativet utan man kan i stället
börja med att genomföra följande för att se om det kan förmå utlänningen att
självmant lämna Migrationsverkets boende:
 Informera de utlänningar som vägrar att flytta till annan logiplats om att
de inte längre har rätt att bo kvar i det nuvarande boendet. Hänvisa till
boendereglerna som ges till alla asylsökande vid inflyttning i
anläggningsboendet, där det framgår att Migrationsverket har rätt att
flytta en person till annat boende.
 Informera de utlänningar som vägrar att flytta till anvisad kommunplats
eller vars rätt till bistånd enligt 11§ LMA upphört att de inte längre har
rätt till logi inom ramen för verkets anläggningsboende. Informera
20
också om att de inte längre är asylsökande. Tala också om att verket har
möjlighet att vända sig till polisen eller Kronofogdemyndigheten som
kan ta hjälp av polisen för avhysning om de inte vill lämna verkets
lokaler, där de inte längre har rätt att vistas. Samma information ges till
dem som har fått uppehållstillstånd men inte omfattas av
bosättningslagen och därför inte ska anvisas en kommunplats, om de
vid uppmaning vägrar att flytta ut.
 Be att få nycklar åter, eftersom mottagningsenheten behöver använda
platsen för andra asylsökande. Om personen vägrar att göra detta
informeras han/hon om att låset till lägenheten kommer att bytas.
 All utrustning i boendet som verket eller en entreprenör tillhandahåller
tillhör fortfarande verket eller entreprenören. Utrustningen kan därför
tas om hand och flyttas, t.ex. till ett förråd eller annat boendeutrymme.
 Vid misstanke om att någon person kan bli våldsam eller på annat sätt
utåtagerande i samband med en sådan åtgärd kan personalen be polisen
att närvara. Polisen finns då på plats för att skydda personalen mot
eventuella angrepp – d.v.s. för att förhindra brott – inte för att hjälpa till
med att bära ut verkets egendom.
Om ingen av ovanstående åtgärder hjälper ska mottagningsenheten begära

handräckning av polis för att genomföra avhysningen, alternativt ansöka om
avhysning hos Kronofogdemyndigheten.
Det är viktigt att följa rutinerna gällande avregistrering ur mottagningssystemet

så att utlänningar som har fått uppehållstillstånd eller vars rätt till bistånd enligt
11 § LMA upphört skrivs ut från mottagningssystemet den dag de kan utnyttja
en anvisad kommunplats eller den dag rätten till bistånd upphör. Se närmare i
avsnitt Avregistrering ur mottagningssystemet.
Allmänt om avhysning
Om utlänningen vägrar lämna boendet och ovanstående åtgärder under

rubriken ”Då en utlänning vägrar flytta” inte är tillräckliga ska ett
avhysningsförfarande genomföras.
Oavsett vem som står för driften av anläggningsboendet så inskränker sig

utlänningarnas rätt i fråga om boendet i anläggningsboende till rätten att få
tillgång till logi som Migrationsverket kan erbjuda inom ramen för det
anläggningsalternativ som står till buds vid varje givet tillfälle. Något hyres-
eller annat förhållande mellan utlänningen och upplåtaren av logi där denne
placeras uppstår inte.
Utlänningarna har varken besittnings - dispositions -, eller annan

civilrättslig rätt till den bostad där de, för tillfället, har beretts plats. Bostad
inom ramen för verkets anläggningsboende är att betrakta som ”lokal”.
Migrationsverket saknar möjlighet att på egen hand avhysa en utlänning
som vägrar lämna boendet. För att få hjälp med avhysning kan
21
Migrationsverket dock skicka en begäran om handräckning till

Polismyndigheten eller ansöka om handräckning hos
Kronofogdemyndigheten.
Sekretessprövning vid avhysning
Innan en begäran om handräckning skickas till polismyndigheten, eller en

ansökan om avhysning lämnas till Kronofogdemyndigheten, måste en
sekretessprövning göras. Uppgifterna som Migrationsverket lämnar ut är
sekretessbelagda. Uppgifterna kan lämnas ut enligt 10 kap. 2 § offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400) (OSL) enligt vilken uppgift kan lämnas ut till en
annan myndighet om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska
kunna fullgöra sitt uppdrag. Det ingår i Migrationsverkets uppdrag att se till att
ett beslut om att rätt till bistånd verkställs. Bestämmelsen i OSL är tänkt att
användas restriktivt vilket innebär att vi inte generellt kan lämna ut uppgifterna
till Polismyndigheten eller Kronofogdemyndigheten när verket fattat beslut om
att bistånd har upphört och den som beslutet berör överklagar beslutet.
För att kunna använda denna sekretessbrytande paragraf måste dokumentation

ha gjorts om utlänningens inställning, d.v.s. att han/hon inte vill lämna boendet
frivilligt.
Vid en handräckningsbegäran till Polismyndigheten eller en ansökan till

Kronofogdemyndigheten krävs att det dokumenteras i en tjänsteanteckning att
uppgifter lämnas ut efter att en sekretessprövning gjorts samt en redogörelse för
grunden för att de är nödvändiga att lämnas ut.
Efter att en sekretessprövning gjorts kan även ett fotografi på utlänningen

lämnas ut för att underlätta identifiering i samband med verkställighet.
Handlingarna skickas via e-post (pdf) till mottagare med @polisen.se eller
@kronofogden.se i adressen. Överföringen sker då genom säker anslutning.
Information till socialtjänsten i vissa fall
Om det finns misstanke om att en person kan fara illa i samband med att
avhysning verkställs ska Migrationsverket lämna uppgifter om personen till
den verkställande myndigheten (dvs. Polismyndigheten eller Kronofogde-
myndigheten). Se avsnittet om sekretessprövning ovan.
Detta gäller särskilt om utlänningen är i en utsatt situation på grund av

sjukdom, ålder eller liknande. Den verkställande myndigheten är i sin tur
skyldig att lämna uppgifter till socialtjänsten (detta anges för
Polismyndighetens del i 6 § andra stycket polislagen (1984:387) och för
Kronofogdemyndighetens del i 16 kap. 2 § första stycket
utsökningsförordningen (1981:981)).
När det gäller barn finns det en uppgiftsskyldighet för Migrationsverket till
socialtjänsten (se 14 kap. 1 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453). I
22
fråga om vuxna utan barn har verket inte stöd för att lämna några uppgifter
om den enskilde direkt till kommunen. Det finns dock inget hinder mot att
lämna avidentifierade uppgifter till kommun.
Det är viktigt att föra dialog med den verkställande myndigheten i dessa
ärenden för att säkerställa att nödvändiga uppgifterna om den enskilde
vidarebefordras till socialtjänsten.
Avhysning genom Polismyndigheten när rätten till

bistånd upphört
Har rätten till bistånd upphört är det i första hand polismyndigheten som ska
bistå med handräckning. Enligt 12 a § i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. (LMA) får Migrationsverket begära hjälp från
Polismyndigheten för att verkställa ett beslut som innebär att rätten till bistånd i
form av logi enligt LMA har upphört.
Handräckningsbegäran får endast begäras om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan
utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 eller 10 a §
polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Utlänningen ska, i dessa fall, informeras om att en avhysningsprocess

genom Polismyndigheten kommer att initieras. Utlänningens inställning ska
dokumenteras i en tjänsteanteckning. Se hur registrering ska ske i
manualtexten till åtgärden ”Genomför avhysningsförfarande” i Skapa.
Återkalla begäran om avhysning genom Polismyndigheten
Om det framkommer uppgifter om att utlänningen lämnat sin boendeplats,

exempelvis genom att han eller hon avvikit eller lämnat landet, efter att verket
ansökt om avhysning, ska begäran om handräckning återkallas genom att
kontakt tas med Polismyndigheten i den region boendet är lokaliserat. I de
undantagsfall som Polismyndigheten av någon anledning inte har möjlighet
att verkställa en begäran om avhysning inom 4 veckor ska begäran
återkallas och istället ska ansökan om särskild handräckning skickas till
Kronofogdemyndigheten, se mer i Kvalitetschefens beslut I 50 a/2017..
För mer information se Kvalitetschefens instruktion om standard om
avhysning genom handräckning från Polismyndigheten KC I-49 a/2017.
Avhysning genom Kronofogdemyndigheten när

rätten till bistånd inte har upphört eller då
23
polismyndigheten inte har möjlighet att verkställa

en avhysning
Ibland vägrar en utlänning att flytta inom ett anläggningsboende och flytta
till ett annat. Det förekommer också att utlänningar vägrar att lämna
ansökningsenheten därför att de inte velat acceptera det anläggningsboende
där de skulle inkvarteras. I de fall en utlänning fortsatt omfattas av bistånd
enligt LMA kan avhysning genom handräckning från polisen inte tillämpas.
I dessa ärenden måste istället ett avhysningsförfarande genom särskild
handräckning från Kronofogdemyndigheten påbörjas.
Observera att avhysningsförfarande genom Kronofogdemyndigheten även i

undantagsfall kan bli aktuellt när rätten till bistånd har upphört och
polismyndigheten inte har möjlighet att verkställa en begäran om
handräckning inom 4 veckor.
Ansökan om avhysning genom Kronofogdemyndigheten bör alltid beslutas
av enhetschef/budgetansvarig eller funktion med särskild delegation,
eftersom det kan generera verksamhetskostnader.
Möjlighet att begära interimistiskt beslut i samband med

ansökan om särskild handräckning
I ärenden där rätten till bistånd upphört och där särskild handräckning används
kan Migrationsverket yrka att Kronofogdemyndigheten fattar ett interimistiskt
beslut enligt 63 § BfL. Det betyder att de fattar ett tillfälligt beslut innan den
svarande ens har fått ta del av ansökan. Ett sådant beslut kan också genomföras
omedelbart. Så länge beslutet enligt LMA inte har inhiberats av
förvaltningsdomstol får Migrationsverkets rätt sägas vara obestridlig och därför
kan det vara aktuellt att begära ett interimistiskt beslut. Ansökan om
handräckning bör dock alltid kompletteras med information om skälen för att
beslutet ska vara interimistiskt (platsen blir obrukbar för annan etc.).
Andra fall då vi kan yrka på interimistiskt beslut är om vi har ett hyreskontrakt

som löper ut inom kort eller där fastighetsägaren inte vill ansöka om vanlig
handräckning gentemot Migrationsverket. I dessa fall är det också förenat med
stora kostnader för Migrationsverket då vi är skadeståndsskyldiga till
fastighetsägaren om denne inte får tillgång till sin fastighet. Ansökan bör dock
alltid kompletteras med information om skälen för att beslutet ska vara
interimistiskt (boendet ska stängas etc.).
Avhysning när Migrationsverkets hyreskontrakt löpt ut
Om det är fråga om flytt på grund av att ett boende ska upphöra när ett
hyreskontrakt går ut ska Migrationsverket istället låta fastighetsägaren ansöka
24
om vanlig handräckning och Migrationsverket är då svarande. Fastighetsägaren

anger ansvarig mottagningsenhet som svarande. Om en avhysningsprocess
genom Kronofogden tidigare har inletts av Migrationsverket, där den boende är
svarande, ska ansökningen återkallas först om det innebär en tidsbesparing.
Detta förfarande bör användas eftersom Migrationsverket låter sig delges
snabbt och inte bestrider utslaget och därmed kan det verkställas snabbare.
Initialt kan det vara bra att ha en dialog med fastighetsägaren för att förklara
processen och bra är att fastighetsägaren känner till att kostnader för
avhysningen (ansökan och verkställighet) återbetalas efter genomförd
avhysning, genom Kronofogdemyndigheten som i sin tur fakturerar
Migrationsverket..
Denna process innebär att fastighetsägaren har en svarande i Migrationsverket

och att alla boende som verket placerat där ingår vid eventuell verkställighet av
beslut från Kronofogdemyndigheten. I detta fall behöver enbart en ansökan
göras per ingånget avtal. Det kan då innebära att ett helt boende eller enskild
lägenhet omfattas av ansökan och inte behöver upprättas per individ som bor i
boendet (som det är frågan om då Migrationsverket ansöker om avhysning
genom särskild handräckning).
Ansöka om handräckning från Kronofogdemyndigheten

när utlänningen är svarande
En ansökan om särskild handräckning ska alltid föregås av ett skriftligt beslut. I

de fall då rätten till bistånd upphört enligt 11 § LMA, ska beslut redan ha
fattats. I de fall rätten till bistånd enligt LMA kvarstår måste ett beslut, om att
rätten till en viss boendeplats upphört, fattas innan en avhysningsprocess kan
inledas. Efter sekretessprövning, se avsnittet Sekretessprövning vid avhysning
ovan, bör kopia av beslutet alltid bifogas vid ansökan om särskild
handräckning.
En ansökan om avhysning genom Kronofogdemyndigheten ska diarieföras i

diarieföringssystemet (DFS).
Handläggaren ska därför fylla i ansökan om särskild handräckning och skicka
den till det Kronofogdekontor som ansvarar för området där boendet ligger.
Adressen till kontoret söks fram via postnumret på Kronofogdemyndighetens
hemsida. En signerad arkivkopia tillförs DFS. För exempel på ifylld ansökan
om särskild handräckning, se arbetsvyn Mottagande av asylsökande. Upprätta
en tjänsteanteckning under MOTTAGNINGS-ärendet om att anmälan är gjord
med uppgift om datum, samt diarienummer från DFS. Denna uppgift kan med
fördel registreras under samma tjänsteanteckning som upprättas om
sekretessbedömningen, se ovan.
I de fall verkställigheten av avvisnings- eller utvisningsbeslutet har överlämnats

till Polismyndigheten ska mottagningsenheten som begär avhysning, informera
Polisen i samband med att en ansökan om avhysning skickas till Kronofogden.
En tjänsteanteckning upprättas om att uppgiften lämnas ut efter att en
sekretessbedömning gjorts.
25
Eftersom Migrationsverkets uppdrag är att verkställa av- eller utvisning i ett

lagakraftvunnet beslut måste verket förse Polismyndigheten med sådana
uppgifter som är nödvändiga för att verkets uppdrag ska kunna genomföras av
Polismyndigheten. Utlämnande av uppgiften kan ske med stöd i 10 kap 27 §
OSL, eftersom sekretess inte hindrar att uppgiften lämnas ut ifall det är
nödvändigt för att verkställigheten ska kunna ske.
För mer information om hur du praktiskt ska gå tillväga, se Standard för

praktiskt tillvägagångssätt vid avhysningsförfarande genom
Kronofogdemyndighetens försorg (KC I-50a/2017).
Avgifter för avhysning genom Kronofogdemyndigheten
Det kostar 300 kronor att ansöka om avhysning via Kronofogdens försorg. När
det finns ett utslag om avhysning kan Kronofogdemyndigheten verkställa det
som står i utslaget. Då tillkommer en kostnad på 600 kronor.
Kronofogdemyndigheten försöker ta ut avgiften av utlänningen, men om det
inte går kommer Migrationsverket få en faktura. Vi kan också behöva betala
ytterligare kostnader, till exempel för transport av tillhörigheter och
magasinering.
Ansvarig enhets adress ska framgå i ansökan. När utslaget är fattat skickas det
till den adressen tillsammans med en faktura. Ansvarig enhet ska skicka
fakturan till fakturacentralen i Malmö märkt med referensnummer
(kostnadsställe). Det konto som ska användas för kontering av kostnaden är
konto 57941 Övriga tjänster inomstatliga. 8 (11)
Eventuell begäran om komplettering innan utslaget skickas också till

adressen som anges i ansökan. Notera då särskilt Kronofogdemyndighetens
diarienummer i all kommande korrespondens.
Hur går ett avhysningsärende hos Kronofogden till?
Vid ett interimistiskt beslut kan Kronofogdemyndigheten fatta ett tillfälligt

beslut innan den svarande ens har fått ta del ansökan. Ett sådant beslut kan
också genomföras omedelbart.
Har Migrationsverket ansökt om särskild handräckning utan ett interimistiskt

beslut ska svaranden (den person det gäller) få möjlighet att yttra sig innan
Kronofogdemyndigheten fattar något beslut. Svaranden ska då delges
föreläggande i målet, och kopia av ansökan, så att denne kan yttra sig. Om
svaranden bestrider ansökan, får Migrationsverket möjlighet att yttra sig över
detta. Kronofogdemyndigheten fattar sedan slutligt beslut i målet. Om utslag
(bifall) meddelas, kan utslaget verkställas och utlänningen avhysas.
26
Innan avhysningen underrättar Kronofogdemyndigheten utlänningen om

avhysningen. Om saken är brådskande, kan Kronofogdemyndigheten utföra
åtgärden genast, dvs. utan underrättelse. Underrättelsen kan, vid behov, ske
med hjälp av tolk. I underrättelsen talar Kronofogdemyndigheten i normalfallet
om datum och tid för verkställigheten av avhysningen.
Avhysning sker från de utrymmen som anges i beslutet. Har Migrationsverket

angett att det finns biutrymmen som till exempel förråd, omfattas normalt sett
dessa av beslutet.
I samband med avhysning genom kronofogdemyndigheten
När Kronofogdemyndigheten ska verkställa avhysningen kan de begära att

Migrationsverkets personal är med på plats vid verkställigheten. Denna begäran
ska Migrationsverket försöka tillmötesgå. Det är en del i Kronofogdens
arbetssätt att den som ansöker om avhysning (i detta fall Migrationsverket) är
närvarande vid avhysningen, för att svara på frågor, hantera nya nycklar vid ett
låsbyte eller peka ut föremål som inte är en del av avhysningen. Kronofogden
hanterar utlänningens tillhörigheter genom magasinering om han eller hon inte
är på plats vid avhysningen.
Vid misstanke om att utlänningen som ska avhysas kan bli våldsam ska
Kronofogdemyndigheten redan känna till detta och ha med sig polis vid
avhysningen.
Återkalla ansökan om avhysning genom

Kronofogdemyndigheten
Om det framkommer uppgifter om att utlänningen lämnat sin boendeplats

(exempelvis genom att avvika eller resa ut) efter att ansökan om avhysning
lämnats in, ska ansökan återkallas.
Kronofogdemyndigheten kommer då avskriva ärendet om avhysning med

hänvisning till att ansökan är återkallad. Avskrivningsbeslutet skickas via post
till den adress vi uppgivit på ansökan (ansvarig enhets adress).
Avskrivningsbeslutet diarieförs på samma diarienummer och tillförs det
allmänna diariet.
För mer information om hur du praktiskt ska gå tillväga, se Standard för

praktiskt tillvägagångssätt vid avhysningsförfarande genom
Kronofogdemyndighetens försorg (KC I-50a/2017).
27
Efter verkställd avhysning genom Polismyndigheten eller

Kronofogdemyndigheten
När avhysningen är verkställd ska utlänningens individstatus ändras från adress

saknas (SA) till avviken (AO), om ingen ny adress inkommit. Boendeplatsen
klarställs och kategoriseras som bokningsbar.
Efter att avhysningen verkställts sorteras ärendet i åtgärden ”Avsluta
avhysningsförfarande” till ”Avhyst”.
När oinskrivna personer bor i anläggningsboendet

Det förekommer att personer, inskrivna vid annan enhet eller för verket helt
okända personer, inkvarterar sig i verkets anläggningsboende. I första hand bör
verket uppmana personen att lämna boendet. Om inte detta hjälper kan verket
be polisen om handräckning för att avhysa personen från boendet.
Skadegörelse, brand, personskada eller stöld

Migrationsverket har ansvar att ersätta skada som uppkommer genom
verkets vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse från utlänningar
som bor på anläggning/boende.
Skadegörelse på inventarier i boendet
När det gäller anläggningsboende är Migrationsverket ersättningsskyldig för

onormalt slitage, skadegörelse och sådant som saknas,
genom vårdslöshet, fel och försummelse av de boende. Migrationsverket ska
ersätta all skada som uppkommer genom vållande eller vårdslöshet, fel och
försummelse. Ansvaret omfattar bostadslägenheten från insidan av
lägenhetsdörren (VCM nr 4/2011).
Gällande skadegörelse på inventarier i tillfälliga anläggningsboenden, där

Migrationsverket har upprättade avtal med olika leverantörer, har
Migrationsverket i normalfallet ingen försäkring för skadegörelse på
inventarier, om det inte framgår av avtalet. I de här fallen får leverantören
väcka skadeståndsanspråk mot Migrationsverket eller den utlänning som
stått för skadegörelsen. Händelsen bör även polisanmälas av leverantören.
28
Utlänningens ansvar på skada i boendet
Alla utlänningar som erbjuds boende i Migrationsverkets bostadslägenheter

ska ha tagit del av gällande boenderegler. Information om boenderegler ska
lämnas till utlänningen vid inflyttning i verkets boende. Vardaglig skötsel av
bostadslägenheten ska utföras av de boende.
Utlänningen ansvarar för egen brottslig gärning. En utlänning som vistas i

ett anvisat logi ska vara ansvarig för de kostnader som han eller hon kan
komma att orsaka under sin vistelse där. Om en utlänning uppsåtligen eller
genom vårdslöshet vållar en sakskada ska han eller hon ersätta skadan enligt
skadeståndslagen 1972:207. Migrationsverket ska i så fall visa att en skada
har uppstått och att utlänningen har varit vållande. En skada som har skett
genom en olyckshändelse och som ingen kan lastas för, föranleder inte rätt
till skadestånd. Om en skada har vållats av flera personer, är de solidariskt
skadeståndsansvariga Se VCM 4/2011.
Ett skadeståndsanspråk kan i huvudsak regleras på tre sätt:

1. Genom överenskommelse (faktura)
2. Genom en talan i civilrättslig process (stämningsansökan)
3. Genom en polisanmälan
Hur man driver ett ärende om skadeståndsanspråk på

Migrationsverkets egendom eller egendom denne ansvarar
för
Mottagningsenheten, antingen genom enhetschef eller den person som

enhetschefen gett delegation till, polisanmäler skadegörelse och uppger i
anmälan sitt skadeståndsanspråk. Om åklagare väljer att väcka åtal driver
denne också frågan om skadeståndsanspråk.
Om Mottagningsenheten missar att, samtidigt som man anmäler brottet,

också anmäla skadeståndsanspråk, finns det möjlighet att driva enskilt
anspråk om skadestånd. Detta görs då av Rättsenheten efter att
Mottagningsenheten meddelat Rättsenheten att man missat att anmäla
skadeståndsanspråk i samband brottsanmälan.
Migrationsverkets ansvar i samband med brand
När det gäller skador som är kopplat till brand är Migrationsverket endast
ansvarig om man har brustit i den omsorg och tillsyn som borde ha funnits.
(Jfr 24 § Hyreslagen; 12 kap JB)
29
Ersättning till utlänning i samband med sak- eller livskador

vid brand
Utlänningar som sökt asyl saknar i regel hem- eller livförsäkring, vilket
innebär att de står utan möjlighet att få kostnader för eventuell skador täckta
vid brand.
Utlänningen kan teckna sig en hem- eller livförsäkring. Dock är detta inget
som Migrationsverket ersätter då det ej är att anses som nödvändigt för en
dräglig livsföring.
Utlänningen har möjlighet att driva ett ärende om skadeståndsanspråk mot

Migrationsverket eller hyresvärd/leverantör. Om denne uppsåtligen eller av
vårdslöshet vållat en sakskada ska denne ersätta skadan enligt
Skadeståndslagen. Utlänningen ska i så fall visa att en skada har uppstått
och att Migrationsverket eller hyresvärd/leverantör har varit vållande.
Utlänningen har rätt att ansöka om särskilt bidrag enligt LMA om det finns
ett angeläget behov av vissa varor som förstörts i branden.
Ordningsstörande beteende
Migrationsverket värnar om att alla som bor i boendet ska känna sig trygga i
sin boendemiljö. Det är viktigt att alla i boendet respekterar varandra och
visar varandra hänsyn, oavsett religion, kultur eller sexuell läggning. För att
alla ska trivas och komma överens finns det regler för hur man skall
använda gemensamma utrymmen.
Vid de fall en person inte respektrar de ordningsregler som finns på boendet

trots upprepade tillsägelser bör personen flyttas till ett annat boende.
Stöld
Av boendereglerna som delges utlänningen vid inflyttningen framgår att alla

inventarier i anläggningsboendet tillhör Migrationsverket. Trots detta
förekommer det att utlänningar som kommunplaceras, flyttar till annat logi
eller flyttar till eget boende tar med sig Migrationsverkets inventarier. Det
kan i många fall vara rimligt att utlänningen ges en möjlighet att själv rätta
30
till felet och återställa föremålen. Återställer utlänningen inte föremålen får
polisanmälan om stöld göras. Det är enhetschefen som beslutar om och
skriver under polisanmälan.
Följande hantering rekommenderas:

Saknade inventarier antecknas och diarieförs i det allmänna diariet.
Utlänningen anmodas, genom skriftligt förfarande, att återlämna de saknade
inventarierna. Av anmodan bör tydligt framgå när inventarierna senast ska
vara tillbakalämnade. Vidare ska det framgå att om föremålen inte lämnas
tillbaka inom angiven tid kommer Migrationsverket att göra en
polisanmälan.
Migrationsverket Handbok Dödsfall och begravning Upprättad 2010-12-02
I migrationsärenden Uppdaterad 2018-09-11
Dödsfall och begravning
Innehåll
Rättsregler och andra styrdokument 1
Särskilt om rutiner och bistånd vid dödsfall 1
Dödsbon har inte rätt till bistånd enligt LMA 2
Begravning i Sverige 3
Hemtransport kostnadsansvar 4
Begravning av foster (dödfödda) 4
Underrättelse om dödsfall på anläggningsboende 5
Den avlidnes egendom 5
Utskrivning ur mottagningssystemet 6

Begravningslagen (1990:1144)
Begravningsförordningen (1990:1147)
Lag (2015:417) om arv i internationella situationer
Ärvdabalken (1958:637)
Förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl.
Förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl.
Socialstyrelsens riktlinjer gällande bistånd, SOSFS 2013:1
Särskilt om rutiner och bistånd vid dödsfall
Mottagningsenheten ska underrätta asylprövningsenheten om där finns ett

aktuellt och öppet ärende, och eventuellt förvaltningsprocessenheten eller
Migrationsdomstolen/Migrationsöverdomstolen om ärendet ligger där.
Dessutom anmäler vi dödsfallet till den kommun där dödsfallet inträffade.
Det är denna kommun som sedan har ansvaret för den fortsatta hanteringen i
samband med dödsfallet. Kommunen underrättar bl.a. den utländska
beskickningen om dödsfallet. Vid tveksamheter om det är lämpligt att
kontakta beskickningen bör först JU-EMA (Justitiedepartementet-Enheten
för Migrations-och asylpolitik) konsulteras.
Kostnader för gravsättning och gravplats finansieras i Sverige av

begravningsavgiften. I de fall en person inte betalat begravningsavgiften blir
detta istället en kostnad för dödsboet. Detsamma gäller transporter,
kremering, lokal för förvaring och visning av stoft och lokal för ceremoni
utan religiösa symboler (9 kap 6 § begravningslagen).
2
Kostnaderna i övrigt (begravningsbyråns arbetskostnad, bil, kista mm) är

kostnader för dödsboet.
I de fall den person som avlidit inte är folkbokförd i Sverige och inte
efterlämnat någon anhörig som kan ordna med gravsättningen är det
kommunen där dödsfallet inträffade som ska ordna gravsättningen. För de
kostnader kommunen har för gravsättningen har kommunen rätt till
ersättning från dödsboet (5 kap 2 § begravningslagen).
Saknas tillgångar i dödsboet för att täcka dessa kostnader ska inte
Migrationsverket gå in och täcka kostnaderna genom att betala ut särskilt
bidrag till dödsboet.
Inte heller ska Migrationsverket betala ut särskilt bidrag till anhöriga som är
asylsökande för att de ska kunna betala angivna kostnader. Kostnaderna är
dödsboets och de kan därför inte belasta efterlevande dödsbodelägare.
Kostnader för transport av den avlidnes stoft till hemlandet är inte heller en
sådan kostnad som särskilt bidrag betalas för.
Dödsbon har inte rätt till bistånd enligt LMA
Lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) reglerar

bistånd till utlänningar som ansöker om asyl, har beviljats uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd
av 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) eller har ansökt om
uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här
medan ansökan prövas (1 § första stycket LMA). Gemensamt för nämnda
persongrupper är att de utgörs av fysiska personer. I lagen nämns inte att
dödsbon efter personer tillhörande någon av de nämnda grupperna skulle
omfattas av rätten till bistånd. Även de i 13 § LMA uppräknade
biståndsformerna och det i 8 § förordningen (1994:361) om mottagande av
asylsökande m.fl. (FMA) föreskrivna formkravet för de olika ekonomiska
biståndsförmånerna visar att bestämmelserna i LMA endast avser bistånd till
fysiska personer.
Regeringsrätten har i dom meddelad den 27 maj 2009 i målnr 7126-07

ansett att Migrationsverket inte behöver ersätta en kommun för bistånd den
lämnat till en asylsökandes begravning. Enligt kommunen gick biståndet till
den avlidne. Regeringsrätten bedömer det som bistånd till hans dödsbo,
vilket inte täcks av ersättning från Migrationsverket.
3
Begravning i Sverige
Det är i första hand dödsboet som ska stå för kostnaderna för begravningen
av den avlidne (vilket förutsätter att dödsboet har tillräckliga medel). Det är
först när ett dödsbo inte kan ordna med gravsättningen och inte heller någon
annan ombesörjer detta som en kommuns skyldighet att ordna
gravsättningen inträder (5 kap. 2 § begravningslagen). Kommunen har
därefter rätt att få ersättning från dödsboet. Det finns ingen bestämmelse i
begravningslagen eller någon annan författning som ger kommunen rätt till
statlig ersättning, om kommunen saknar möjlighet att få ersättning från ett
dödsbo. (För vidare information om kommunens arbete med begravning se
Socialstyrelsens riktlinjer gällande bistånd SOSFS 2013:1)
Av rättspraxis framgår att en kommun inte har rätt till statlig ersättning
enligt bestämmelserna om statlig ersättning i förordning (2017:193) om
statlig ersättning för asylsökande m.fl., om kommunen beviljat biståndet
med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen; se Kammarrätten i Stockholm dom
den 21 mars 2006 mål nr. 8054-05.)
Särskilt bidrag enligt 18 § LMA ska inte beviljas för begravningskostnad.

Enligt rättspraxis får särskilt bidrag endast beviljas för kostnader som är
nödvändiga för en dräglig livsföring. För en asylsökande som avlidit finns
inte något behov av bistånd "för en dräglig livsföring". Den avlidne kan inte
heller uppfylla de formella krav som 8 § förordningen (1994:361) om
mottagande av asylsökande m.fl. (FMA) ställer på en ansökan om särskilt
bidrag. Det finns som tidigare nämnts inte heller någon bestämmelse i LMA
om att dödsbon efter avlidna utlänningar har rätt till bistånd enligt lagen.
Dödsbon omfattas inte av lagen och kan därför inte beviljas särskilt bidrag
enligt 18 § LMA.
Enligt generella uttalanden i rättspraxis (Kammarrätten i Stockholms domar

den 26 maj 1997 i mål nr. 8761-1996 och den 26 november 1997 i mål nr.
9367-1996) är syftet med det särskilda bidraget att tillgodose att en person
som omfattas av LMA får ett drägligt liv under sin vistelse här i landet.
Bidrag kan komma i fråga endast vid speciella omständigheter när behovet
framstår som mycket starkt och avser rent basala förhållanden vid sidan av
den dagliga livsföringen.
Särskilt bidrag kan inte heller betalas till biståndsberättigad utlänning för en
avliden anhörigs begravningskostnader. Den anhörige har ingen civilrättslig
skyldighet att av egna medel bekosta den anhöriges begravning. Verket får
därför inte bevilja den anhörige ett särskilt bidrag för en kostnad som denne
inte är skyldig att stå för.
Migrationsverkets uppfattning har stöd i rättspraxis. Kammarrätten i

Sundsvall har prövat frågan om en utlänning har rätt till särskilt bidrag för
kostnaderna att begrava en nära anhörig. I dom den 25 april 2007 mål nr.
693-04 ansåg kammarrätten att begravningskostnad inte kan vara att hänföra
till sådana kostnader som kan berättiga till särskilt bidrag enligt 18 § LMA.
4
Hemtransport kostnadsansvar
Frågor om hemtransport av utlänning som avlider i Sverige finns inte

reglerade i någon svensk författning.
Hemtransport av en i Sverige avliden utlänning som saknar

uppehållstillstånd ska arrangeras och bekostas av dödsboet. Det gäller även
om utlänningen skulle ha ansökt om asyl här. Om dödsboet saknar
ekonomiska möjligheter att ordna hemtransporten och om hemlandets
myndigheter eller den avlidnes anhöriga inte ordnar hemtransporten, ska
den avlidne begravas i Sverige.
Om varken dödsboet eller någon anhörig ordnar med gravsättningen i

Sverige ska den ombesörjas av svenska myndigheter i den ordning som är
reglerad i 5 kap. 2 § begravningslagen (1990:1144), som har följande
lydelse:
"Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med gravsättningen,
skall den ordnas av den kommun där den avlidne senast var folkbokförd
eller, om den avlidne inte har varit folkbokförd i Sverige, av den kommun
där dödsfallet inträffade.
För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet."
Begravning av foster (dödfödda)
Särskilt bidrag får dock beviljas för kostnaderna för begravning av

dödfödda, d.v.s. foster, som inte övergår till att bli en egen juridisk person i
form av ett dödsbo. För dessa beslut kan beslutskoden SÄB20, Särskilt
bidrag övrigt, användas. Om kvinnan inte är bosatt i Sverige är hon
personligt ansvarig för kostnaderna för begravningen av fostret
(begravningen av bosatta kvinnors avlidna foster är däremot kostnadsfri).
Enligt rättspraxis har en asylsökande kvinna vid behov rätt till särskilt
bidrag för kostnaderna att begrava fostret (se länsrätten i Örebro läns dom
den 2 februari 2005 i mål nr 1784-04, som vann laga kraft när
Kammarrätten i Jönköping i beslut den 25 februari 2005 i mål nr. 622-05
nekade prövningstillstånd när verket överklagade länsrättsdomen).
5
Underrättelse om dödsfall på anläggningsboende
Om ett dödsfall inträffar på ett anläggningsboende ska läkare tillkallas.

Läkaren utfärdar ett bevis om dödsfallet och lämnar detta till
skattemyndigheten i det län där dödsfallet inträffade. Under vissa
omständigheter ska läkaren anmäla dödsfallet till polisen.
Chefen vid mottagningsenheten kan, efter samråd med läkaren, underrätta

den avlidnes anhöriga (om de finns i landet) om dödsfallet. I de flesta fall är
det dock polisen eller kommunen som underrättar om dödsfallet.
Dessutom ska kommunens socialnämnd genast underrättas om dödsfallet.
Den avlidnes egendom
I 2 kap 5 § lag (2015:417) om arv i internationella situationer anges att vid

de fall det finns egendom i Sverige, men en svensk domstol eller annan
myndighet inte är behörig att fatta beslut om arv, ska socialnämnd, om
behov finns, ta hand om egendomen samt vidta nödvändiga åtgärder. Det
innebär att socialnämnd i den kommun där den avlidne var bosatt, kan ta
hand tillhörigheter som återfinns i Migrationsverkets boende i samband med
ett dödsfall. Socialnämnd kan också vidta nödvändiga åtgärder kopplat till
dödsfall, exempelvis kan de upprätta en bouppteckning samt besluta om
ekonomiskt bistånd för begravningskostnader.
Den som har egendomen i sin vård eller som har egendomen närmast, ska
även anmäla dödsfallet till socialnämnd. Om så sker ska socialnämnd lämna
egendomen till den som är behörig att få den. Det innebär att om
tillhörigheter återfinns i Migrationsverkets boende bör Migrationsverket
göra en anmälan till socialtjänsten i kommun, som då kan överlämna
tillhörigheterna till den person som har rätt att få tillhörigheterna. Det senare
förutsätter dock att det inte finns några anhöriga till den avlidne som kan ta
hand om tillhörigheter istället för socialnämnd, i så fall bör
Migrationsverket lämna tillhörigheterna till den anhörige för att möjliggöra
att denne kan utreda boet.
Vid mottagningsenheten kan egendomen tillfälligt omhändertas. När

tillhörigheter omhändertas ska dessa förtecknas och förvaras på ett
betryggande sätt fram till dess att socialnämnden eller anhörig till den
avlidne har bestämt vad som ska göras med den. Två personer ska vara
närvarande när tillhörigheterna förtecknas och tas omhand (Se i avsnitt
Boende i mottagningssystemet om kvarlämnade tillhörigheter).
Om den avlidne haft rätt till ekonomiskt bistånd från Migrationsverket,

gäller den rätten fram till den dag dödsfallet inträffade (jfr 17 § LMA). Det
innebär att om det finns behållning på den avlidnes konto fram till dagen för
6
dödsfallet, tillfaller det beloppet dödsboet. Det gör att Migrationsverket bör
betala ut det beloppet till dödsboet. Utbetalning av restbelopp bör ske till
socialnämnd om de ansvarar för att lämna egendom till den som är behörig.
Detsamma gäller ifall den avlidne har anhöriga som sköter boet inför
bouppteckning. Överlämnade av beloppet bör ske först efter att kostnader
för begravning i Sverige har betalats.
Utskrivning ur mottagningssystemet
Även om det inte anges i lagen ska en asylsökande eller en ”massflykting”

skrivas ut från mottagningssystemet och avregistreras från
mottagningsenheten om han eller hon avlider. Personen ska avregistreras
med individstatus AV, avliden. Se vidare avsnitt In- och avregistrering ur
mottagningssystemet
1
Migrationsverket Handbok Hälso- och sjukvård Skapad 2002-05-27

migrationsärenden Uppdaterad 2018-10-29
Hälso- och sjukvård
Innehåll
Hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. ..................................................... 2
EG-rättsliga bestämmelser ......................................................................... 3
Nuvarande reglering ................................................................................... 4
Landstingens skyldigheter .......................................................................... 4
Hälsoundersökning/hälsosamtal................................................................. 5
Tolk, hjälpmedel och sjuktransport ............................................................ 6
Migrationsverkets ansvar beträffande hälso- och sjukvård till asylsökande
m.fl. ............................................................................................................ 6
Statlig ersättning för vårdkostnader ............................................................... 7
Vårdavgifter m.m. .......................................................................................... 7
Bakgrund .................................................................................................... 7
Avgifter för läkarbesök och annan sjukvårdande behandling samt
tandläkarbesök............................................................................................ 7
Avgift för besök hos läkare inom primärvården .................................... 8
Avgift för annan sjukvårdande behandling än läkarvård ....................... 8
Patientavgift för sjukhusvistelse ............................................................ 8
Avgiftsfri vård m.m. ............................................................................... 8
Avgift vid akut anlitande av vårdgivare utanför den offentliga
primärvården .......................................................................................... 9
Avgift för tandvård hos folktandvården ................................................. 9
Primärvård och tandvård på entreprenad ............................................... 9
Avgift för sjukresa................................................................................ 10
Vad är en sjukresa? .............................................................................. 10
Hur reser man? ..................................................................................... 10
Ambulanstransport ............................................................................... 10
Betalat för mycket? .............................................................................. 10
Avgifter för läkemedel m.m. ........................................................................ 11
Egenavgift för receptförskrivna läkemedel .............................................. 11
Kostnadsfria läkemedel för barn .......................................................... 11
Insulin ................................................................................................... 12
Stomiartiklar......................................................................................... 12
Förbrukningsartiklar vid sjukdom ........................................................ 12
Livsmedel ............................................................................................. 12
Specialkost ........................................................................................... 12
Kostnadsfria läkemedel ........................................................................ 12
Preventivmedel ..................................................................................... 13
2

Europaparlamentet och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om normer för
mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd 2013/33/EU.
Rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till
tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har
fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga
myndigheterna (EUT L 261, 6.8.2004 s.19, Celex 32004L0081, rättelse
EUT L 69, 16.3.2005 s.72)
Lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Förordningen (2008:347) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
Patientlagen (2014:821)
Tandvårdslagen (1985:125)
Smittskyddslagen (2004:168)Förordning (1994:361) om mottagande av
asylsökande m.fl.
Migrationsverkets föreskrifter och allmänna råd om mottagande av
asylsökande m.fl. , MIGRFS 2018:3
Förordning (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar
Migrationsverkets allmänna råd för att tillämpa förordningen (1994:362) om
vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar, MIGRFS 2004:5
Förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till
asylsökande.
Socialstyrelsen föreskrifter och allmänna råd om hälsoundersökning
av asylsökande m.fl. (SOSFS 2011:11)
Rättsutredning om rätt till hälso- och sjukvård till utlänningar som omfattas
av bistånd enligt LMA och vilken avgift dessa utlänningar ska betala för
vården 1.3.4-2017-26943
Rättsutredning om preventivmedel är ett läkemedel som omfattas av
subvention till asylsökande som har fyllt 18 år 1.3.4-2017-3241
Tillbaka till innehåll
Hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl.

Enligt riksdags beslut 1994 skulle asylsökande erbjudas hälso- och sjukvård
utöver den omedelbara vård som landstingen är skyldiga att tillhandahålla
alla personer. Detta reglerades genom överenskommelser mellan staten och
Sveriges Kommuner och Landsting och som angav vårdens närmare
innehåll.
Vuxna asylsökande skulle erbjudas en begränsad hälso- och sjukvård i

förhållande till personer som är bosatta i landet. Dessa skulle förutom
omedelbar vård och förlossningsvård erbjudas vård som inte kunde anstå.
(se nedan för vad som ingår i begreppet vård som inte kan anstå).
Asylsökande barn skulle erbjudas samma hälso- och sjukvård som barn som
var bosatta i landet. Vidare skulle det erbjudas mödrahälsovård,
preventivmedelsrådgivning, vård vid abort samt smittskyddsvård. En
3
liknande överenskommelse om hälso- och sjukvård för utlänningar gällde

sedan år 1997 för utlänningar som hölls i förvar enligt utlänningslagen. Från
den 1 oktober 2004 gällde en överenskommelse om hälso- och sjukvård för
vissa utländska målsägande och vittnen i mål som rörde
människohandelsbrott.
Landstingens skyldigheter i fråga om hälso- och sjukvård samt tandvård

enligt de nämnda överenskommelserna har överförts till och regleras från
och med den 1 juli 2008 i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl. och förordningen (2008:347) om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl. (Se vidare nedan).
Begreppet vård som inte kan anstå: Som tidigare nämnts har landstingen
skyldighet att erbjuda omedelbar vård till personer som vistas där.
Asylsökande m.fl. ska erbjudas vård som inte kan anstå, vilket är avsett att
vara en utvidgning av den vård som definieras som omedelbar. Det
innefattar vård och behandling av sjukdomar och skador i de fall där även en
måttlig fördröjning bedöms kunna medföra allvarliga följder för patienten.
Även följdinsatser till sådan vård innefattas (prop. 2007/08:105, s.29 ff).
En del speciallagar innehåller längre gående bestämmelser om skyldigheten

för landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård till personer som vistas i
Sverige, bl.a. smittskyddslagen (2004:168), abortlagen (1974:595) och lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
EG-rättsliga bestämmelser
Europeiska unionens råd antog den 27 januari 2003 direktiv 2003/9/EG om

miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. Direktivet
som idag inte är gällande utan omarbetat i ett nytt direktiv 2013/33/EU om
normer för mottagnade av personer som ansöker om internationellt skydd
innehöll bestämmelser av minimikaraktär som medlemsländerna är skyldiga
att uppfylla. I fråga om hälso- och sjukvård angavs i direktivets att
medlemsstaterna ska se till att de asylsökande får nödvändig behandling av
sjukdomar, vilket ska innefatta åtminstone akut sjukvård och nödvändig
behandling av sjukdomar.
Europeiska unionens råd har också antagit ett direktiv som gäller
uppehållstillstånd för personer som har fallit offer för människohandel m.m.
och medverkar i förundersökning eller huvudförhandling i brottmål.
Direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som
har fallit offer för människohandel eller som fått hjälp till olaglig invandring
och vilka samarbetar med de berörda myndigheterna av den 29 april 2004
innehåller bestämmelser om hälso- och sjukvård som en medlemsstat ska
erbjuda tredjelandsmedborgare som omfattas av direktivet. I direktivets
artiklar 7 och 9 anges det att de berörda tredjelandsmedborgarna som saknar
tillräckliga tillgångar ska få tillgång till akutsjukvård.
4
Med anledning av de två nämnda direktiven gjordes en översyn av gällande

rätt. Ett betänkande överlämnades i oktober 2003, EG-rätten och
mottagande av asylsökande (SOU 2003:89) som tog ställning till hur
direktivet om miniminormer skulle genomföras i svensk rätt.
Genomförandet av direktivet om uppehållstillstånd för personer som har
fallit offer för människohandel m.m. behandlades i regeringens proposition,
Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel (prop.
2006/07:53, bet. 2006/07:SfU7, rskr 2006/07:150). I båda fallen bedömdes
det att svensk rätt uppfyllde de kraven som direktiven ställde, men att
författningsregleringen var svåröverskådlig och för att uppnå en tydligare
reglering av den hälso- och sjukvård som de berörda utlänningar faktiskt får,
kunde lagstiftningen kompletteras på detta område. Det anfördes också att
även befogenhetsutvidgande lagstiftning var nödvändig för att uppfylla
kraven i regeringsformen samt kommunallagen (prop. 2007/08:105, s. 21
ff).
Nuvarande reglering
Asylsökande har rätt till hälso- och sjukvård enligt lagen (2008:344) om
hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Lagen trädde ikraft den 1 juli 2008
och reglerar vissa av landstingens skyldigheter att erbjuda hälso- och
sjukvård samt tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar.
Landstingets ansvar och möjligheter att vidta åtgärder för att hindra och
förebygga smittspridning följer av smittskyddslagen och omfattar även bl. a.
asylsökande. Omfattningen av vården som landstingen är skyldiga att
erbjuda enligt 2008 års lag har inte vidgats jämfört med den vård
landstingen åtog sig att erbjuda enligt de tidigare överenskommelserna.
Kretsen av personer som omfattas har däremot utvidgats något till att
omfatta även asylsökande barn som bor hos en vårdnadshavare med
Samtidigt som lagen trädde ikraft, antogs förordning (2008:347) om hälso-

och sjukvård åt asylsökande m.fl. Förordningen innehåller bestämmelser om
vilka uppgifter Migrationsverket ska lämna till berört landsting (se nedan
under Migrationsverkets ansvar beträffande asylsökande m.fl.).
Landstingen erhåller ersättning från staten för den hälso- och sjukvård samt
tandvård som de är skyldiga att erbjuda.
Landstingens skyldigheter
Landstingen har skyldigheter att erbjuda följande vård till asylsökande m.fl.:
5
Personer som fyllt 18 år: Hälso- och sjukvård samt tandvård som inte kan
anstå (inklusive förlossningsvård), mödrahälsovård, vård vid abort,
preventivmedelsrådgivning och åtgärder enligt smittskyddslagen
(2004:168). I de fall föräldrabehandling är nödvändigt för barnets vård inom
barn- och ungdomspsykiatrin, bör landstinget erbjuda detta. Vårdgivaren
gör bedömningen av när hälso- och sjukvård samt tandvård inte kan anstå.
Personer som inte fyllt 18 år: Hälso- och sjukvård samt tandvård. Det
innebär att barn och ungdomar har rätt till samma vård som de barn och
ungdomar som är bosatta i Sverige. Vården är till största del kostnadsfri
men det kan variera mellan landsting.
Personer med tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 §

utlänningslagen (2005:716), d.v.s. målsäganden och vittnen som har
beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd för att närvara vid genomförande
av förundersökning eller huvudförhandling i brottmål
(bevispersoner): Av 5 § andra stycket lagen om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl. framgår att s.k. bevispersoner har rätt till fullständig
hälso- och sjukvård d.v.s. samma rätt som asylsökande som inte fyllt 18 år.
Anmärkning: en utlänning som beviljas uppehållstillstånd och

väntar på en kommunplacering omfattas av landstingens skyldighet
att erbjuda fullständig hälso- och sjukvård samt tandvård. Detta
gäller även under den tid utlänningen har rätt till bistånd enligt 8 §
andra och tredje stycket LMA.
Samtliga: Hälsoundersökning/hälsosamtal
Hälsoundersökning/hälsosamtal
Enligt 7 § lag (2008:344) om hälso-och sjukvård åt asylsökande m.fl. ska

landstinget, om det inte är uppenbart obehövligt erbjuda asylsökande
hälsoundersökning när de har etablerat boende inom landstinget. Att det ska
vara uppenbart obehövligt för att hälsoundersökning inte ska erbjudas
innebär att det endast undantagsvis kan komma ifråga att underlåta att
erbjuda sådan undersökning. Det kan vara fallet om vistelsen i Sverige blir
helt kortvarig, t.ex. när asylansökan ska prövas i ett annat land. I sådana
situationer är ett erbjudande om hälsoundersökning normalt inte
meningsfullt eftersom tiden inte medger genomförande och uppföljning av
en sådan undersökning (prop. 2007/08:105 s. 39). Avsikten är att
hälsoundersökningar normalt inte ska genomföras på verkets
ansökningsenheter utan först när de asylsökande har flyttat till ett
anläggningsboende eller har anmält sig som asylsökande på en ort där de
har ordnat ett eget boende. Migrationsverket ska informera om att
utlänningen erbjuds en kostnadsfri hälsoundersökning men det ska
uppmärksammas att det är landstingen som ska erbjuda undersökningen och
6
att Migrationsverket endast betalar för en hälsoundersökning per

asylsökande person.
Faktabladet Hälso- och sjukvård finns i SKAPA via länk vid åtgärden
”Lämna Boende/Inflyttningsinfo” under LMA/OS, Inregistrering
Tolk, hjälpmedel och sjuktransport
Landstingen ska även tillhandahålla tolk, hjälpmedel och sjuktransport eller

sjukresa i samband med ersättningsberättigad vård.
Det finns inte någon definition av begreppet hjälpmedel i lagen (2008:344)

om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. eller i förordningen
(1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande.
Att hjälpmedel kan tillhandhållas är något som regleras i Patientlagen
(2014:821) samt Hälso – och sjukvårdslagen (2017:30) och det är vilket
behov man anses ha efter utredning från landstinget som styr vilket
hjälpmedel som landstinget kan tillhandahålla. Om det finns olika
hjälpmedel tillgängliga ges patienten enligt 2 § lagen (2014:821)
Patientlagen möjlighet att välja det hjälpmedel som individen föredrar. I
vissa landsting ingår ett visst hjälpmedel och i andra inte. Vad som inom
landstingen betraktas som hjälpmedel anges i respektive landstings
hjälpmedelsförteckning. Om ett hjälpmedel behövs och inte lämnas ut i
samband med vård som inte kan anstå, eller om det inte ingår i
hjälpmedelsförteckning men det bedöms att utlänningen har ett behov av
det, finns det efter ansökan möjlighet att pröva om ekonomisk ersättning ska
lämnas med stöd av LMA:s bestämmelser om särskilt bidrag.
Migrationsverkets ansvar beträffande hälso- och sjukvård

till asylsökande m.fl.
Så snart det konstaterats att en utlänning är asylsökande inträder

Migrationsverkets skyldighet enligt 2 a § tredje stycket förordningen
(1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl. (FMA) att informera
utlänningen om gällande mottagningsvillkor, inklusive hälso- och sjukvård
samt tandvård.
Angående en utlännings rätt till särskilt bidrag för hälso- och sjukvård samt
tandvård, se avsnitt Bistånd enligt LMA
Utöver informationsskyldigheten samt handläggandet av särskilt bidrag är

Migrationsverkets ansvar i stort sett begränsat till att administrera den
statliga ersättningen till landstingen (se Handbok för statlig ersättning,
Hälso-och sjukvårdsförordningen) samt lämna vissa uppgifter.
7
Migrationsverket ska enligt förordning (2008:347) om hälso- och sjukvård

åt asylsökande m.fl. till berört landsting lämna uppgifter om namn,
födelsedatum, adress, språk, ärendenummer hos Migrationsverket, och i
förekommande fall familjemedlemmar. Landstinget kan själv hämta dessa
uppgifter via datasystemet Melker.
Statlig ersättning för vårdkostnader

Statlig ersättning för vårdkostnad för en asylsökande, som inte är i behov av
sluten vård men som ändå har ett fortsatt vårdbehov, regleras i gällande
avtal och i förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och
sjukvård till asylsökande, vilket i praktiken innebär att kostnaderna antingen
ryms inom ramen för schablonersättningen till landstinget eller, i det fall att
kostnaderna för en och samma vårdkontakt överstiger 100 000 kr, får
återsökas från Migrationsverket. Se vidare handbok statlig ersättning.
Vårdavgifter m.m.
Bakgrund
I proposition 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. föreslog

regeringen (sidan 59 f.):
- att asylsökande ska betala en patientavgift för sjukvårds- och

tandläkarbesök,
- att asylsökande ska betala en egen avgift för receptförskriven medicin,
samt
- att asylsökande som behöver mer omfattande vård eller medicin kan
beviljas särskilt bidrag.
I betänkandet 1993/94:SfU11 förklarade socialförsäkringsutskottet att det

inte hade något att erinra mot vad regeringen hade anfört om
patientavgifterna. Utskottet förutsatte att man inom ramen för det särskilda
bidraget tillgodoser syftet med ett högkostnadsskydd.
Avgifter för läkarbesök och annan sjukvårdande

behandling samt tandläkarbesök
8
Avgift för besök hos läkare inom primärvården
Utlänningar som är asylsökande, s.k. massflyktingar eller förvarstagna ska

betala 50 kronor för besök hos läkare inom den offentliga primärvården och
för den läkarvård som ges efter remiss av sådan läkare. Samma avgift gäller
också vid återbesök.
Vårdavgiften ska betalas endast i den utsträckning som motsvarande avgift
ska betalas av andra vårdtagare; t.ex. är asylsökande barn befriade från
vårdavgift om landstingsfullmäktige (eller motsvarande) har beslutat att
barn som är bosatta i landstinget inte ska betala patientavgift.
Avgift för annan sjukvårdande behandling än läkarvård
Ovan nämnda utlänningar ska betala 25 kronor för annan sjukvårdande

behandling än läkarvård, om den ges efter remiss av en läkare inom den
offentliga vården.
Även denna avgift ska endast betalas i den utsträckning som motsvarande
avgift ska betalas av andra vårdtagare.
Patientavgift för sjukhusvistelse
Patientavgift för sjukhusvistelse ska inte betalas av en utlänning som är

asylsökande, s.k. massflykting eller förvarstagen. Om en förälder till ett
sjukt barn behöver övernatta hos vårdgivaren kan ersättning beviljas enligt
bestämmelser om särskilt bidrag i LMA.
Avgiftsfri vård m.m.
Utlänningarna ska inte betala avgift för
- förebyggande barna- och mödravård som ges av en vårdgivare inom

den offentliga primärvården
- förlossningsvård, och
- vård och åtgärder enligt smittskyddslagen.
Likaså är hälsoundersökning som erbjuds av landsting till en utlänning som

är asylsökande, s.k. massflykting eller förvarstagen kostnadsfri för den
enskilde utlänningen.
9
Notera att vård vid abort inte finns med i uppräkningen över avgiftsfri vård.
En utlänning ska för vård vid abort betala vårdavgift enligt de grunder som
vårdgivaren bestämmer vilket framgår av 1 § sista stycket förordningen
(1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar. Att
Migrationsverket får betala ett särskilt bidrag om utlänningen på grund av
akut sjukdom eller av annat särskilt skäl anlitat vårdgivare som tagit en
högre avgift än som anges i 2-4 §§ framgår av 5 § vårdavgiftsförordningen.
Avgift vid akut anlitande av vårdgivare utanför den offentliga

primärvården
En utlänning som är asylsökande, s.k. massflykting eller förvarstagen ska

normalt vända sig till den offentliga primärvården. Om utlänningen i stället
besöker läkare på sjukhusens akutmottagningar, ska den asylsökande betala
samma avgift som patienter som är bosatta i länet får betala.
Migrationsverket får bevilja särskilt bidrag för mellanskillnaden mellan den

avgift som utlänningarna betalat och den avgift som gäller för besök hos den
offentliga primärvården; se avsnitt Bistånd enligt LMA.
Avgift för tandvård hos folktandvården
En utlänning som är asylsökande, s.k. massflykting eller förvarstagen ska

betala avgift med 50 kronor för behandling hos en tandläkare inom
folktandvården. Utlänningen ska betala en avgift vid varje
besök/behandling. Avgift för tandvård ingår inte i högkostnadsskyddet.
För barn under 18 år är tandvård hos en tandläkare inom folktandvården

kostnadsfri.
Primärvård och tandvård på entreprenad
Det förekommer att landsting upphandlar primärvårdsverksamhet och

tandvård hos privata vårdgivare. Asylsökande utlänningar m.fl. hänvisas då
till de privata vårdgivarna. De ska emellertid endast betala de vårdavgifter
som gäller för besök hos primärvården respektive behandling av tandläkare
inom folktandvården.
Om utlänningen på eget initiativ (ej akut vård) uppsöker läkare eller

tandläkare som är privatpraktiserande får utlänningen betala ordinarie pris
samt bekosta besöket själv.
10
Avgift för sjukresa
Asylsökande, massflyktingar och förvarstagna utlänningar ska betala samma

avgift för sjukresa som de som är bosatta, dock med högst 40 kronor enkel
resa.
Avgift för sjukresa ska endast betalas i den utsträckning motsvarande avgift
ska betalas av bosatta, d.v.s. att asylsökande m.fl. inte ska betala avgift om
de bosatta i landstinget är avgiftsbefriade.
Vad är en sjukresa?
En sjukresa är en resa som görs mellan hemmet och en vårdgivare.

Alla sjukresor ska grundas på en medicinsk bedömning och det är
vårdgivaren som beslutar om rätten till sjukresa.
Sjukresa beviljas inte för att besöka företagshälsovård, hälsokontroller,
egenvård eller friskvård.
Resa till förlossning är en sådan resa som kan berättiga till sjukresa både till
och från sjukhuset.
Hur reser man?
Vilka färdmedel som kan användas och vilka avgifter som är aktuella för
bosatta och som ibland också felaktigt tas ut av asylsökande, varierar mellan
landstingen. I regel ska kollektivtrafiken i första hand användas om det inte
finns särskilda hinder för sådana resor. Sjukresor med taxi kräver ofta ett
särskilt intyg från sjukvården.
Ambulanstransport
Avseende ambulanstransport gäller inte avgiften för sjukresa. Avgiften

beslutas av vårdgivaren enligt 1§ förordning (1994:362) om vårdavgifter m.m.
för vissa utlänningar. Avgiften är densamma som för de som är bosatta.
Betalat för mycket?

11
Reglerna i förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa

utlänningar gällande avgift för sjukresa i 3 och 3 a § § gäller asylsökande
utlänningar oavsett landsting.
På landstingens hemsidor beskrivs tillvägagångssätt för hur utlänningen ska

få tillbaka det som han/hon eventuellt har fått betala för mycket. Utbetalning
kan oftast bara ske på avi eller via konto.
Avgifter för läkemedel m.m.

Egenavgift för receptförskrivna läkemedel
Utlänningar som är asylsökande, s.k. massflyktingar eller förvarstagna ska

betala avgift med högst 50 kronor för receptförskrivna läkemedel som ingår
i läkemedelsförmånen. Vid varje expeditionstillfälle ska utlänningen betala
50 kr för högst tre månaders behov av läkemedel på recept som är utskrivna
vid samma tillfälle av samma förskrivare. Om ett recept innehåller flera
läkemedelsordinationer ska utlänningen betala en högsta avgift om 50
kronor för hela receptet. Om en utlänning har recept från flera olika läkare
ska avgiften vara högst 50 kronor för varje recept.
Det finns medicin som inte ingår i läkemedelsförmånen och som

Migrationsverket därför inte subventionerar. Utlänningen får för dessa
läkemedel betala en högre avgift än de ovan nämnda 50 kronor även om de
är receptförskrivna. I 7 § andra stycket FMA anges uttryckligen att särskilt
bidrag i vissa fall får lämnas för avgifter för sjukvård, läkemedel och
tandvård framgår av förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för
vissa utlänningar. Det hindrar dock inte att medicin som inte ingår i
läkemedelsförmånen i vissa undantagsfall skulle kunna betraktas som en
nyttighet som är nödvändig för en dräglig livsföring. Stödet för att efter
ansökan bevilja särskilt bidrag för medicinkostnaden finns då i 7 § första
stycket FMA. Inget avdrag för 50 kronorsavgiften ska göras om särskilt
bidrag beviljas.
Kostnadsfria läkemedel för barn
Barn som vid inköpstillfället är under 18 år ska inte betala avgift för
läkemedel och andra varor enligt läkemedelsförmånen, se 15-18 §§ lagen
(2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. Att detta gäller även asylsökande
barn regleras i 6 a § förordning (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa
utlänningar.

12
Insulin
Utlänningen ska betala egenavgift om 50 kronor för insulin.
Stomiartiklar
Stomiartiklar till utlänningar subventioneras av Migrationsverket och

utlänningen betalar 50 kronor om artiklarna är förskrivna och utlämnade vid
ett apotek.
Förbrukningsartiklar vid sjukdom
Vissa förbrukningsartiklar vid sjukdom är kostnadsfria för personer som

omfattas av lagen om läkemedelsförmåner, d.v.s. för personer som är
bosatta i landet. Dessa förbrukningsartiklar är kostnadsfria även för
utlänningar som omfattas av vårdavgiftsförordningen om artiklarna är
förskrivna och utlämnade vid ett apotek.
Se hjälpmedelsförteckning för respektive landsting (inklusive Gotlands
kommun)/region för vilka förbrukningsartiklar som ingår på respektive ort.
Livsmedel
Migrationsverket subventionerar livsmedel som har skrivits ut av läkare på

livsmedelsanvisning för barn under 16 år. Utlänningen betalar 50 kronor i
egenavgift.
Specialkost
Se socialstyrelsens rekommendationer för bedömning av ansökan om

ersättning. Förbrukningsartiklar som inte är receptbelagda kan bedömas som
särskilt bidrag. Se handboksavsnitt Bistånd enligt LMA.
Kostnadsfria läkemedel
Läkemedel enligt smittskyddslagen (2004:168) är helt kostnadsfria för

utlänningar som är asylsökande, s.k. massflyktingar eller förvarstagna.

13
Preventivmedel
Migrationsverkets uppfattning är att preventivmedel som föreskrivs i

samband med preventivmedelsrådgivning i de allra flesta fall inte är att
betrakta som ett läkemedel som föreskrivs för att förebygga eller behandla
en sjukdom. Enligt Socialstyrelsen riktlinjer har barnmorskor endast
föreskriftsrätt i födelsekontrollerande syfte vilket gör att recept föreskrivet
av barnmorskor inte kan ge rätt till läkemedelssubvention för utlänningen.
Preventivmedel som föreskrivs i samband med preventivmedelsrådgivning
är därför inte subventionerade såvida det inte är utskrivet av legitimerad
läkare i samband med vård som inte kan anstå.
Preventivmedel kan i vissa fall föreskrivas vid förebyggande eller

efterförföljande behandling i samband med vård. För de fall preventivmedel
är föreskrivet i en situation där det handlar om förebyggande eller
efterföljande vård som är nödvändig för utlänningen för att inte medföra
skador som får allvarliga följder är preventivmedel ett läkemedel och
omfattas av subvention. Enligt 6 § vårdavgiftsförordningen ska utlänningen
då betala en avgift om 50 kr för det receptförskrivna läkemedlet.

Migrationsverket Handbok Felaktiga utbetalningar Skapad 2007-09-11
I migrationsärenden Uppdaterad 2019-01-25
Felaktiga utbetalningar
Innehåll
Anmälan om misstänkt felaktig utbetalning .................................................. 2
Felaktiga Utbetalningar .................................................................................. 2
LMA i förhållande till försörjningsstöd och omkostnadsersättning ...... 3
LMA i förhållande till bosättningsbaserade förmåner ........................... 3
LMA i förhållande till studiestöd ........................................................... 3
Registrering av felaktig utbetalning ........................................................... 3
Underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar .................................. 4
När inträder underrättelseskyldigheten? .................................................... 4
Registrering av underrättelser .................................................................... 5
Vad ska underrättelsen innehålla? .............................................................. 5
Vart ska underrättelse sändas? ................................................................... 6
Hanteringen av inkommande underrättelser .............................................. 6
Återkrav...................................................................................................... 6
Bidragsbrott .................................................................................................... 7
Bidragsbrottslagen...................................................................................... 7
När uppstår bidragsbrott i fråga om ekonomiskt bistånd enligt LMA? ..... 8
Åtgärder före anmälan................................................................................ 9
När anmälan om misstänkt bidragsbrott ska ske ........................................ 9
Vad en brottsanmälan bör innehålla ......................................................... 10
Åtgärder efter att en brottsanmälan gjorts ................................................ 10

Bidragsbrottslagen (2007:612), BbL
Skadeståndslagen (1972:207)
Förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl.
Förordning (2008:778) om återbetalningsstöd för vissa utlänningar
välfärdssystemen
Rättsligt ställningstagande angående vilka biståndsformer de som är
inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem har rätt till och hur dessa
förhåller sig till varandra, SR 61/2016
2
Anmälan om misstänkt felaktig utbetalning

Det grundläggande biståndssystemet för de utlänningar som är inskrivna i
vårt mottagningssystem utgår från lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. (LMA). Detta utesluter inte att andra biståndssystem kan
komma ifråga. I de flesta fall förhindrar regelverket att dubbla förmåner
betalas ut för samma behov, t ex 1 § andra stycket LMA, 2 kap 1 § tredje
stycket socialtjänstlagen (2001:453), 5 kap 12 § andra stycket
socialförsäkringsbalken (2010.110). Det finns dock undantag vilket gör
regelverket otydligt i vissa fall.

välfärdssystemen tillkom för att motverka bidragsbrott och för att
underlätta för myndigheterna att bistå varandra i detta arbete. För
Migrationsverkets del innebär lagen att verket har en
underrättelseskyldighet till andra myndigheter då det finns anledning att
anta att en förmån betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp.
För att underrättelseskyldighet ska inträda bör omständigheterna i ett

ärende vara sådana att det finns anledning att anta att beslutet eller
utbetalningen är felaktig med utgångspunkt i de omständigheter som en
myndighet får kännedom om. Avsikten är inte att den myndighet som gör
antagandet om en felaktighet av det skälet ska företa någon särskild
utredning. Inte heller är avsikten att denna myndighet ska ha särskild
kännedom om de bestämmelser där förmånen regleras och exempelvis
kunna avgöra om två förmåner kan utgå samtidigt
Detta innebär att Migrationsverket inte behöver göra någon egen utredning
för att ta reda på om det skett en felaktig utbetalning från välfärdssystemen
utan kan lämna en sådan underrättelse om det finns anledning att göra det
(SR 61/2016). Se vidare avsnitt Underrättelseskyldighet vid felaktiga
utbetalningar och När inträder underrättelseskyldigheten.
Felaktiga Utbetalningar
En felaktig utbetalning ska för att definieras som en felaktig utbetalning
vara en utbetalning från välfärdssystemet. Därav följer att det är felaktiga
utbetalningar med stöd av Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. (LMA), och även felaktiga utbetalningar som gjorts med stöd av
förordning (2008:778) om återetableringsstöd för vissa utlänningar, som ska
registreras, men inte utbetalningar som gjorts som RES 1, 2, 3 eller 4. De
sistnämnda utbetalningarna är förvaltningskostnader och inte utbetalningar
från välfärdssystemet.
Med felaktiga utbetalningar avses alla utbetalningar där för mycket eller för
lite bistånd betalats ut. Felen kan vara orsakade av handläggare eller
3
utlänningen och kan vara avsiktliga eller oavsiktliga. Vidare avses

utbetalningar som var rätt när beslutet togs men inte vid kontroll, till
exempel kan utbetalningen vara rätt vid beslutet, men vid kontroll i
efterhand visar det sig att förutsättningarna har ändrats. En felaktig
utbetalning uppstår även om förskottsutbetalning görs för att stämma av mot
verkligt utfall i efterhand och utfallet visar på annat belopp än det utbetalda.
LMA i förhållande till försörjningsstöd och omkostnadsersättning
När ett familjehemsplacerat ensamkommande barn ansöker om bistånd

enligt lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) ska en
behovsprövning göras utifrån den omkostnadsersättning som utgår till
familjehemmet och som i huvudsak är tänkt att täcka samma behov som
dagersättningen. Även om denna ersättning går till familjehemmet är den en
del av barnets försörjningsmöjligheter. Denna behovsprövning torde
vanligtvis resultera i ett avslag. Kommunerna gör sig i dessa fall inte
skyldiga till en felaktig utbetalning varför en underrättelse enligt lag
(2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från
välfärdssystemen (FUT) inte behöver meddelas (SR 61/2016).
LMA i förhållande till bosättningsbaserade förmåner
När en utlänning beviljats bistånd enligt LMA och fått detta bistånd
utbetalat också får bosättningsbaserade förmåner av Försäkringskassan
enligt 5 kap socialförsäkringsbalken (SFB) ska Migrationsverket lämna en
underrättelse om detta eftersom det då kan vara fråga om en felaktig
utbetalning. Ändrar inte underrättad myndighet sin utbetalning bör verket i
vanlig ordning göra en behovsprövning av bistånd enligt LMA (SR
61/2016).
LMA i förhållande till studiestöd
När en utlänning som omfattas av LMA och har rätt till bistånd enligt
den lagen får studiestöd av Centrala studiestödsnämnden (CSN) ska en
behovsprövning göras utifrån det studiestöd som denne får vid prövning av
ärende om bistånd enligt LMA. Vanligtvis torde denna behovsprövning
resultera i ett avslag på ansökan om bistånd enligt LMA (SR 61/2016).
Registrering av felaktig utbetalning
När en felaktig utbetalning upptäckts ska den registreras i Skapa (fliken

LMA/OS, Felaktiga utbetalningar, åtgärden ”Hantera felaktiga
utbetalningar”). Har den felaktiga utbetalningen gjorts i flertalet
utbetalningar ska var och en registreras. När ärendet registreras ska det
4
framgå när den felaktiga utbetalningen gjorts, från vilken enhet, vilket
ärende det avser, vad som orsakade felet, vilket belopp samt hur
Migrationsverket tog del av informationen. Utöver detta ska det även
framgå om en brottsanmälan gällande bidragsbrott kommer att göras.
Felorsaker:
Sökande avsiktligt Används när den som ansöker om bidrag eller

erhåller bidrag lämnar felaktiga uppgifter eller
avsiktligt inte meddelar ändrade förhållanden.
Sökande oavsiktligt Används när den sökande kanske inte känner till
att omständigheten som exempelvis en flytt,
sjukhusvistelse eller vistelse i häkte etc, påverkar
rätten till dagersättning.
Myndigheten oavsiktligt Används när Migrationsverket t.ex registrerat

felaktigt start- eller stoppdatum för utbetalning
som resulterar i en FUT
Nya omständigheter Förskottsbetalningarna medför att nya

omständigheter upptäcks efter att betalningen
skett
Underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar
Sedan den 1 juni 2008 har bl. a. Migrationsverket en skyldighet att

underrätta annan myndighet om det finns anledning att anta att en
ekonomisk förmån har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för
högt belopp av den utbetalande myndigheten. Detta regleras i lagen
(2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från
välfärdssystemen.
Underrättelseskyldigheten gäller för Migrationsverket, Försäkringskassan,

Pensionsmyndigheten, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Centrala
studiestödsnämnden (CSN), Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna.
Skyldigheten gäller för sådana ekonomiska förmåner som beslutas av

Migrationsverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala
studiestödsnämnden, Arbetsförmedlingen, kommunerna eller
arbetslöshetskassorna.
När inträder underrättelseskyldigheten?

5
Enligt lagen om underrättelseskyldighet måste en myndighet som har

anledning att anta att en annan myndighet felaktigt beslutat om eller betalat
ut förmåner till en person informera den andra myndigheten om detta.
Rekvisitet ”anledning att anta” innebär att tröskeln för

underrättelseskyldigheten är lågt satt. För Migrationsverkets del kommer
antagandet i normalfallet att grunda sig på omständigheter som
myndigheten i sin verksamhet har fått tillgång till vid handläggningen av ett
eget ärende. Det kan emellertid även förekomma att innehållet i ett s.k. tips
från allmänheten någon gång kan vara av sådan tyngd att det finns anledning
att anta att en ekonomisk förmån felaktigt har beslutats eller betalats ut.
Det är dock inte meningen att den myndighet som antar en felaktighet ska
företa någon särskild utredning. Inte heller är avsikten att denna myndighet
ska ha särskild kännedom om de bestämmelser där förmånen regleras och
exempelvis kunna avgöra om två förmåner kan utgå samtidigt. Den
ytterligare utredning som aktualiseras får göras av den myndighet som kan
rätta till felet. Se prop. 2007/08:48 sidan 23 f.
Undantag från underrättelseskyldigheten gäller om det finns särskilda skäl. I

lagens förarbeten lämnas följande exempel på sådana skäl: ”om den
myndighet eller organisation som har fattat beslutet redan känner till
felaktigheten eller om det är fråga om antagande om ett enstaka fel avseende
ett försumbart belopp” (prop. 2007/08:48 sidan 28). Där betonas även att
restriktivitet ska iakttas vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger.
Registrering av underrättelser
Underrättelser som kommer in till Migrationsverket och underrättelser som

sänds från verket registreras i Skapa (fliken LMA/Mottagning, Felaktiga
utbetalningar, åtgärden ”Underrätta vid felaktig utbetalning”).
Vad ska underrättelsen innehålla?
En underrättelse om antagande om felaktig utbetalning ska göras skriftligt.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund
för antagandet att en ekonomisk förmån har beslutats eller betalats ut
felaktigt eller med ett för högt belopp.
Följande uppgifter bör finnas i en underrättelse från Migrationsverket:

6
 Berörd persons namn, personnummer (eller födelsetid), kön,

nationalitet, adress (utlänningens vistelseadress bör dock av
sekretesskäl inte lämnas ut).
 Det bidrag/stöd som antas utgå felaktigt. Om möjligt och relevant

anges även tidsperiod.
 Vad anledningen är till att bidraget/stödet möjligen utgår felaktigt.
 Kontaktperson hos Migrationsverket.
Den mall för underrättelse som finns i Skapa (fliken LMA/Mottagning,

Felaktiga utbetalningar, åtgärden ”Underrätta vid felaktig utbetalning”) bör
användas för underrättelse från Migrationsverket.
Vart ska underrättelse sändas?
Adresser till berörda myndigheter och organisationer finns via en länk i

manualtexten till åtgärden ”Underrätta vid felaktig utbetalning” i SKAPA.
Hanteringen av inkommande underrättelser
Underrättelser till Migrationsverket sänds till Migrationsverket, 601 70

Norrköping. Underrättelse kan/bör dock – om den avsändande
myndigheten/organisationen har denna kunskap – sändas till den
mottagningsenhet där utlänningen är registrerad.
Om underrättelsen avser en utlänning som inte längre är registrerad vid en

mottagningsenhet, hanteras den av den mottagningsenhet där utlänningen
var registrerad under den tidsperiod det felaktiga biståndet utgick.
Återkrav
I LMA finns inga bestämmelser om återbetalningsskyldighet, återkrav eller

avräkning av bistånd som utgått med för högt belopp. Migrationsverket kan
i samband med att en polisanmälan görs om bidragsbrott uppmana
åklagaren att ta upp frågan om skadestånd som ett yrkande om enskilt
anspråk i brottmålsprocessen, se 22 kap. 2 § rättegångsbalken. På det sättet
behöver inte Migrationsverket driva en egen skadeståndsprocess Det är även
7
möjligt för Migrationsverket att inleda ett mål i domstol gällande

förmögenhetsskada enligt 2 kap 2 § skadeståndslagen.
Om en utlänning vill, kan han eller hon betala tillbaka de pengar som gått ut
felaktigt, detta görs genom åtgärden Hantera återbetalning av felaktig
utbetalning i Skapa. Det ska dock understrykas att det endast är frivilligt
eftersom det, som ovan nämns, inte finns någon bestämmelse i LMA som
reglerar återkrav.
Bidragsbrott
Bidragsbrottslagen
Bidragsbrottslagen (2007:612), BbL, trädde i kraft den 1 augusti 2007.

Enligt lagen kan en person som medvetet lämnar en oriktig uppgift eller
låter bli att anmäla ändrade förhållanden och på så sätt får mer pengar från
myndigheten än personen har rätt till, dömas för bidragsbrott. Om
felaktigheten inte görs uppsåtligt men av grov oaktsamhet kan personen
dömas för vårdslöst bidragsbrott. Myndigheter (bl.a. Migrationsverket),
kommuner och arbetslöshetskassor är skyldiga att göra en anmälan till
polisen om de misstänker brott.
BbL är speciellt anpassad till de förhållanden som gäller vid utbetalningar
av bidrag och ersättningar.
Det uppsåtliga brottet är indelat i tre svårhetsgrader. Den som medvetet och
vid upprepade tillfällen fått ut stora felaktiga belopp kan dömas till grovt
bidragsbrott och riskerar upp till fyra års fängelse. Bedöms beloppen vara
mindre räknas handlingen som bidragsbrott och kan innebära upp till två års
fängelse. Ringa brott används i de fall det utbetalade beloppet är litet och
straffet kan bli böter eller fängelse i upp till sex månader.
Införandet av BbL har medfört att det straffbara området för grovt
oaktsamma beteenden utvidgats genom en särskild straffbestämmelse. Det
är numera även straffbart att genom grov oaktsamhet lämna oriktiga
uppgifter eller underlåta att anmäla ändrade förhållanden, som därigenom
orsakar fara för en felaktig utbetalning av en ekonomisk förmån.
Bidragsbrott är konstruerat med ett farerekvisit. Det innebär att brottet

fullbordas redan när den oriktiga uppgiften lämnas till en myndighet eller
när en anmälningsskyldighet åsidosätts, om det medför sådan fara som
föreskrivs. Här finns dock en möjlighet till frivillig rättelse, se 5 §. Som
framgår av lagtexten kan den fara som förutsätts för straffansvar avse olika
situationer. Det kan vara fråga om en utbetalning som inte alls borde ha
gjorts, dvs. i situationer där det över huvud taget inte finns någon rätt till
förmånen. Vidare kan det vara fråga om en utbetalning med ett för högt
8
belopp, dvs. där det i och för sig finns en grundläggande rätt till förmånen
men med ett mindre belopp. Den fara som ska föreligga måste vara konkret.
Konkret fara får normalt anses föreligga om den oriktiga uppgiften

alternativt avsaknaden av en uppgift om ändrade förhållanden sannolikt inte
skulle upptäckas vid den normala rutinmässiga kontroll som myndigheten
utför. Det finns alltså i allmänhet inte någon konkret fara om felaktigheten
avser en uppgift som en myndighet regelmässigt kontrollerar.
Subjektiva omständigheter som vad gärningsmannen trott, förväntat sig eller

insett om faran har ingen betydelse för denna bedömning. Sådana
omständigheter kan däremot få betydelse för uppsåtsbedömningen. De fall
som i första hand avses är när förmånstagaren själv lämnar en oriktig
uppgift eller åsidosätter en anmälningsskyldighet.
Den som före utbetalning av en ekonomisk förmån frivilligt vidtar en åtgärd

som leder till att ett korrekt beslut om förmånen kan fattas ska inte dömas
för bidragsbrott. Bestämmelsen gäller frivillig rättelse och innebär en
möjlighet för den som har lämnat en oriktig eller ofullständig uppgift att gå
fri från straff om han eller hon frivilligt rättar uppgiften.
Straffriheten förutsätter att den korrigerade uppgiften leder till att det finns
förutsättningar för att fatta ett korrekt beslut.
Vid misstanke om brott utreds i första hand rätten till den aktuella
ersättningen. Därefter görs en bedömning av om det handlar om ett
misstänkt brott som ska polisanmälas. Bedömningen görs alltid utifrån
omständigheterna i det enskilda ärendet. Det är sedan polis, åklagare och
domstol som slutligen avgör om det är ett brott.
När uppstår bidragsbrott i fråga om ekonomiskt bistånd

enligt LMA?
Av 8 § förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl.

(FMA) framgår att en utlänning som ansöker om bostadsersättning,
dagersättning eller särskilt bidrag enligt LMA ska lämna uppgifter om sina
ekonomiska och personliga förhållanden. Om utlänningen medvetet eller
genom grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter och därmed orsakar fara
för att bidrag/ersättning betalas ut felaktigt eller med ett för högt belopp, gör
han/hon alltså sig skyldig till bidragsbrott enligt 2 § eller grovt bidragsbrott
enligt 3 § BbL. Det är faran för en felaktig utbetalning, inte transaktionen
som sådan, som förutsätts för straffbarhet och som avgör om brottet är
fullbordat.
Av 2 § BbL framgår även att den som inte anmäler ändrade förhållanden
och därigenom orsakar fara för att en ekonomisk förmån betalas ut felaktigt
eller med ett alltför högt belopp kan dömas för bidragsbrott, om han eller
9
hon är skyldig att göra en sådan anmälan enligt lag eller förordning.
Utlänningen m.fl. har sådan anmälningsskyldighet från och med den 1
januari 2012. Se 8 a § FMA.
Åtgärder före anmälan
När det framkommer en indikation om felaktig utbetalning, eller misstanke

om brott, ska ansvarig handläggare med stöd av befintliga uppgifter i det
aktuella ärendet göra en sammanställning av händelseförloppet och hur det
påverkar rätten till ersättning. Det är viktigt att detta görs så att en eventuell
brottsanmälan är välgrundad. Åtgärden bör vidtas så fort som möjligt sedan
indikationen uppstått. Dokumentation görs i tjänsteanteckning.
Syftet med bedömningen är att fastställa om det finns en välgrundad

anledning att anta att brott begåtts. Kontakt bör inte tas med utlänningen för
att utreda misstänkt bidragsbrott (Se JO:s beslut 2014-02-18 dnr. 6798-
2012)
Handläggare föredrar vad som framkommit för enhetschefen, eller för den
som av enhetschefen getts delegation att anmäla bidragsbrott. Vid osäkerhet,
eller i svårbedömda ärenden, bör sådant beslut föregås av samråd med
regionsledning
När anmälan om misstänkt bidragsbrott ska ske
Bestämmelsen innebär en skyldighet för de myndigheter som omfattas av

lagen att göra en anmälan till polis eller åklagare vid misstanke om
bidragsbrott. Det är alltså inte möjligt att avstå från anmälan t.ex. på grund
av att andra sanktioner drabbar förmånstagaren eller på grund av sociala
hänsyn. När det framkommer en indikation om brott, ska ansvarig
handläggare med stöd av befintliga uppgifter i det aktuella ärendet göra en
bedömning hur händelseförloppet påverkar rätten till ersättning.
Handlar det om ett ringa belopp bör man överväga att inte gå vidare med en
anmälan. Med ringa belopp menas belopp som understiger 300 kronor.
En anmälan ska ske så snart det är möjligt efter att en bedömning gjorts över
händelseförloppet och hur det påverkar rätten till ersättning. Anmälan görs
genom att genomföra åtgärd Misstanke om bidragsbrott i Skapa (under
fliken LMA/Mottagning, Felaktiga utbetalningar).
10
Vad en brottsanmälan bör innehålla
En brottsanmälan ska innehålla nödvändiga uppgifter . Med nödvändiga

uppgifter menas individuppgifter, uppgifter om händelseförloppet, vilka
utbetalningar som skett samt hur det påverkar rätt till ersättning från
Migrationsverket.
Utgångspunkten bör vara att polis och åklagare ska få ett fullständigt
underlag så att en förundersökning kan bedrivas snabbt och effektivt, utan
att man ska behöva begära kompletteringar av sådant som var känt vid
anmälningstillfället. I princip ska underlaget endast behöva kompletteras
med förhör av bevispersoner och den misstänkte.
Åtgärder efter att en brottsanmälan gjorts
Ställning bör tas till om fortsatt dagersättning ska betalas ut efter det att
brottsanmälan gjorts. Saknar utlänningen i nuläget egna medel för sin
försörjning föreligger fortsatt rätt till dagersättning.
1
Migrationsverket Handbok i Skapad 2004-09-01

migrationsärenden Uppdaterat 2019-10-28
Stöd och omsorg för utlänningar inskrivna i

mottagningssystemet
Innehåll
Inledning ........................................................................................................ 3
Rättsregler ...................................................................................................... 3
Interna och externa styrdokument .................................................................. 4
Stöd och omsorg för barn ............................................................................... 5
Prövning av barnets bästa........................................................................... 5
Anmälan till socialtjänsten vid misstanke om barn som far illa ................ 5
Uppgiftsskyldighet ................................................................................. 6
Efterforskning av vårdnadshavare till ensamkommande barn ................... 7
Utlämnande av adressuppgift ..................................................................... 7
Identitet och ålder för ensamkommande barn ............................................ 8
Ålderskorrigering genomförs ................................................................. 8
Uppskrivning till över 18 år ................................................................... 8
Då uppskrivning till över 18 år skett i samband med............................. 9
Uppskrivning till över 14 år ................................................................... 9
Nedskrivning av ålder ............................................................................ 9
Ensamkommande barn som fyller 18 år................................................. 9
Asylsökande barns rätt till förskola och skola m.m. ................................ 10
Förskola och fritids .............................................................................. 10
Förskoleklass och grundskola .............................................................. 11
Gymnasieskola ..................................................................................... 11
Friskola................................................................................................. 12
Stöd och omsorg för vuxna och familjer ...................................................... 12
Migrationsverkets uppdrag................................................................... 12
Konsekvensanalys för likvärdig behandling ............................................ 12
Vad är konsekvensanalys för likvärdig behandling? ........................... 13
Social utredning ....................................................................................... 13
Misstanke om människohandel ............................................................ 14
2
Ansvarsfördelning mellan kommuner och Migrationsverket .............. 15

Hemtjänst till utlänning ........................................................................ 15
Insatser enligt LVU och LVM ............................................................. 15
Stöd motsvarande stödet enligt LSS .................................................... 16
God man eller förvaltare till vuxna ...................................................... 16
Utlänningar med behov av särskild boendeplacering .............................. 17
Utgångspunkter vid boendeplacering av utlänningar med särskilda
behov .................................................................................................... 17
Ansvar att tillhandahålla boende .......................................................... 17
Placering i trygghetsboende eller annan placeringsform ..................... 17
Socialt stöd till utlänningar som får logi av verket .................................. 18
Exempel på anpassning av boende ....................................................... 18
Samverkan mellan mottagningsenheterna............................................ 18
Utlänning som läggs in på sjukhus ...................................................... 19
Planering av mottagandet ..................................................................... 19
Korttidsboende: omvårdnadsbehov direkt vid ankomst ....................... 20
Dokumentation och informationsöverföring mellan enheter inom
Migrationsverket .................................................................................. 21
Begäran om förtur av handläggningen av asylärendet ......................... 21
Utreda behov ........................................................................................ 21
Besluta om placeringsform .................................................................. 22
Teckna avtal ......................................................................................... 23
Uppföljning .......................................................................................... 23
Enhetstillhörighet ................................................................................. 24
Vem kan utreda och vem kan avropa en plats...................................... 24
Kostnadsansvar .................................................................................... 24
Uppsägning av avtal ............................................................................. 24
Skyddat boende för utlänningar utsatta för våld eller hot om våld .......... 25
Åtgärder för den utlänningens trygghet ............................................... 25
Begreppen Skyddat boende och Skyddad adress ..................................... 26
Skyddat boende .................................................................................... 26
Skyddad adress ..................................................................................... 26
Sekretessmarkering hos Migrationsverket ........................................... 26
Bedömningskriterier ............................................................................. 27
Begäran om sekretessmarkering .......................................................... 27
Förmedling av post ............................................................................... 28
3
Inskrivning, utskrivning och ändring av sekretessmarkerad adress ..... 28

Nytt boende .......................................................................................... 29
Om den utsatta utlänningen själv kommer till Migrationsverket ......... 29
Placering i ett skyddat boende ............................................................. 29
Ny plats på anläggningsboende............................................................ 30
Inledning
Migrationsverket har enligt LMA ansvar att erbjuda boende för utlänning
som söker asyl eller för personer som har beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av
bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § Utl. och som inte är folkbokförda i
landet. Förutsättningen är att personen i fråga inte har hittat ett boende på
egen hand.
Ett boende som Migrationsverket erbjuder ska, om en utlänning har

särskilda behov, vara anpassat utefter de behov som finns. Det innebär att
Migrationsverket i vissa fall har en skyldighet att erbjuda plats på ett
institutionsboende, exempel då utlänning är i behov av omvårdnad 24 h om
dygnet. Det kan också innebära att verket behöver göra förändringar i
lägenheten för en utlänning som har en funktionsnedsättning.
Migrationsverket har även en skyldighet att ge information om vart en

utlänning kan vända sig ifall han eller hon är i behov av stöd och vård. Det i
syfte att uppnå en dräglig livsföring under tiden han eller hon ansöker om
asyl och vistas i Sverige för prövning eller i väntan på etablering i kommun
(se vidare under rubrik Social utredning).
Migrationsverket ska uppmärksamma och anmäla misstanke om barn som

far illa till socialtjänsten i kommunen (göra en så kallad orosanmälan).
Migrationsverket ska också uppmärksamma och anmäla misstanke om
människohandel.
Rättsregler
Lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Mottagandedirektivet 2013/33/EU
Socialtjänstlagen (2001:453)
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
4
Diskrimineringslagen (2008:567)
Lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn
Skollagen (2010:800),
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
Skolförordningen (2011:185)
Gymnasieförordningen (2010: 2039),
Förordningen (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl.
Utlänningsförordningen (2006:97)
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
SOU 2017:112, ”Ett fönster av möjligheter – stärkt barnrättsperspektiv för barn
i skyddat boende”
Interna och externa styrdokument

GDA 27/2014 Verktyg för likvärdig behandling
RCI 8/2015 Rättsligt ställningstagande angående behörig ställföreträdare för
ett barn i ärenden om uppehållstillstånd
RCI 1/2015 Rättschefens instruktion angående individer med skyddade
personuppgifter
RCI 5/2012 Rättsligt ställningstagande angående handläggning av psykiskt
funktionshindrade vuxnas ansökningar om uppehållstillstånd när det gäller
förordnande av förvaltare eller god man
Rättsutredning angående Migrationsverkets ansvar för frågor rörande så
kallat skyddat boende - diarienummer 1.3.4-2018-38994
DUA I-18/2019 Chefen för digitaliserings- och utvecklingsavdelningen
instruktion om handläggningsstöd för prövning av barnets bästa i
migrationsärenden
DUA I-11/2019 Chefen för digitalisering- och utvecklingsavdelningens
instruktion om reviderad standard för hantering av ärenden där barn utan
vårdnadshavare fyller 18 år eller skrivs upp till myndig ålder
DUA I-7/2019 Chefen för digitaliserings- och utvecklingsavdelningens
instruktion om standard gällande hantering av individer inom
skyddsprocessen med särskilda behov
KCI 78/2017 Kvalitetschefens instruktion om standard för dokumentation
av särskilda behov
KCI 41b/2017 Kvalitetschefens instruktion om initialprocessen för barn
utan vårdnadshavare i skyddsprocessen
KCI 7/2017 Kvalitetschefens instruktion om information gällande
kvinnofridslinjen till utlänning
KCI 67/2016 Kvalitetschefens instruktion om standard för identifiering av
personer i behov av särskild boendeplacering
KCI 37/2016 Kvalitetschefens instruktion angående standard för
boendeplacering av utlänning med särskilda behov
5
Stöd och omsorg för barn

Riksdagen fattade 1999 beslut om att FN:s barnkonvention ska genomsyra
verksamheter som rör barn och unga i kommuner, landsting, regioner och
förvaltningsmyndigheter. Det innebär bland annat att Migrationsverket vid
alla åtgärder som rör barn, ska sätta barnets bästa i främsta rummet. Den 13
juni 2018 fattade Riksdagen beslut om att införa konventionen om barnets
rättigheter i svensk lag den 1 januari 2020.
Prövning av barnets bästa
I ersättnings-, stöd- och omsorgsprocesserna fattas många beslut som rör

barn. I vissa av dessa har vi möjlighet att fatta beslut i enlighet med barnets
bästa medan vi i andra är mer begränsade. Oavsett omständigheterna är det
viktigt att barnet får komma till tals och att vi beaktar barnets bästa.
Nedan följer exempel på olika situationer som kan uppstå i ersättnings-,
stöd- och omsorgsprocesserna där vi ska identifiera barnets bästa och
redogöra för vilka intressen som i förekommande fall väger tyngre än
barnets bästa:
- beslut om återinskrivning i mottagningssystemet
- beslut om rätt till bistånd till barn som varit avviket
- beviljande av dagersättning med retroaktiv verkan till barn utan
vårdnadshavare
- bedömning av ansökan om behov av bistånd.
Vid en boendeplacering ska vi göra en prövning av barnets bästa och

dokumentera vilka överväganden som gjorts. Det kan exempelvis handla om
flytt från ankomstboende till en lägenhet, mellan två lägenheter, eller flytt
från en lägenhet till ett kollektivt boende.
Läs mer i DUA I-18/2019 instruktion om handläggningsstöd för prövning

av barnets bästa i migrationsärenden.
Anmälan till socialtjänsten vid misstanke om barn som far

illa
Migrationsverket ska enligt 14 kap. 1 § första stycket 1 socialtjänstlagen

(2001:453) (SoL) anmäla misstanke om barn som far illa till socialtjänsten i
en kommun. Till anmälningsskyldigheten finns knuten en sekretessbrytande
uppgiftsskyldighet.
Migrationsverket ska alltid göra en orosanmälan om ett barn är gift

(Rättsutredning om vissa frågor rörande gifta barn dnr: 1.3.4-2017-27362).
6
En anmälan om misstanke om att barn far illa ska ske skyndsamt. Känner du
dig osäker på om det är aktuellt med en anmälan är det möjligt att ta en
kontakt med socialtjänsten och rådgöra om situationen, det är alltså inte
anmälarens, utan socialtjänstens sak att utreda och avgöra allvaret i barnets
situation. Om en kontakt tas är det viktigt att det sker utan att avslöja
uppgifter som kan röja barnets identitet.
Ta gärna en telefonkontakt med socialtjänsten och faxa orosanmälan. I det

senare fallet be om att få en bekräftelse på att en anmälan nått socialtjänsten.
Efter att du har gjort en anmälan till socialtjänsten är det upp till berörd
socialtjänst att fullgöra sitt ansvar. Hur socialtjänsten arbetar vidare efter en
orosanmälan syns vanligtvis inte hos oss i det enskilda barnets ärende.
Socialtjänsten i landets kommuner handlägger orosanmälningar olika.

Därmed är lokal samverkan viktigt för att ärenden gällande barn inte ska
hamna mellan stolarna.
Finns det redan en orosanmälan i ärendet behöver du som regel inte upprätta
en ny anmälan utan ska istället komplettera befintlig anmälan, t ex via en
telefonkontakt med socialtjänsten. Hänvisa till den orosanmälan som redan
har gjorts och dokumentera den kontakt du har tagit via en
tjänsteanteckning. Finns det osäkerhet huruvida en orosanmälan har
upprättats eller inte, gör alltid en ny anmälan.
Om en orosanmälan har gjorts bör meddelande lämnas till socialtjänsten om

barnet ska flytta till en annan kommun. På så sätt kan socialtjänsten planera
för överlämning av ärendet till den nya kommunen.
Det är viktigt att fullgöra sin anmälningsplikt. I annat fall kan man som
tjänsteman på Migrationsverket bli föremål för disciplinansvar och
utredning om tjänstefel kan också komma ifråga.
Läs mer om anmälningar till socialtjänsten i Anmäla oro för barn

Socialstyrelsen 2014 s.18
Uppgiftsskyldighet
Syftet med sekretesslagstiftningen på det sociala området är inte att försvåra

genomförandet av socialtjänsten utredning av ett barns situation och behov
av hjälp. I SoL finns därför en bestämmelse om uppgiftsskyldighet till
socialtjänsten när de utreder ett barns behov av skydd. Det innebär att
sekretessen mellan myndigheterna och självständiga verksamhetsgrenar
inom socialtjänsten bryts.
De myndigheter, befattningshavare eller yrkesverksamma som har

anmälningsskyldighet enligt SoL har också skyldighet att lämna
7
socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av en

underårigs behov av skydd.
Den som har uppgiftsskyldighet enligt SoL har också vittnesplikt i mål
enligt SoL och enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser för vård av
unga(LVU). Det framgår av rättegångsbalken (1942:740).
Om en anmälan har gjorts av en myndighet eller en yrkesverksam som har

anmälningsskyldighet finns inga förutsättningar för att hemlighålla vilken
myndighet eller vilken yrkesverksam som har gjort anmälan. Detta gäller
också anmälarens namn. (prop. 1996/97:124 s. 102-108,109)
Efterforskning av vårdnadshavare till ensamkommande

barn
Syftet med Migrationsverkets arbete med mottagande av ensamkommande

barn är att lyssna på barnet, hitta långsiktiga lösningar och arbeta för en
återförening med föräldrar eller andra familjemedlemmar. Enligt
Barnkonventionen har barnet rätt till båda sina föräldrar om det inte strider
mot barnets bästa (Konventionen om barnets rättigheter Artikel 9.3).
Enligt EU:s mottagandedirektiv och förordning (1994:361) om mottagande

av asylsökande m.fl. (FMA) har Migrationsverket en lagstadgad skyldighet
att återförena barn under 18 år med föräldrar eller familjemedlemmar. En
återförening behöver inte ske i Sverige utan kan också ske i hemlandet
(Regeringens proposition 2005/06:46).
I samband med samtal med barn utan vårdnadshavare ska vikten av kontakt
med föräldrar eller andra anhöriga betonas.
Utlämnande av adressuppgift
Normalt sett omfattas uppgifter om en sökandes adress av sekretess enligt

26 kap. 1 § OSL (2009:400) vilket innebär att uppgiften är hemlig. När det
gäller vårdnadshavares rätt att ta del av uppgifter i sitt barns ärende är
huvudregeln att vårdnadshavaren har rätt att ta del av uppgifterna. Det är
endast i undantagsfall som Migrationsverket kan begränsa denna rätt, se 12
kap 3 § OSL.
Utrymmet för att neka en vårdnadshavare partsinsyn är mycket begränsad

och kan endast utnyttjas i absoluta undantagsfall. Om vi inte lämnar ut
uppgifter om exempelvis adress till vårdnadshavaren bör vi dokumentera
8
detta. Vi ska också upplysa vårdnadshavaren om möjligheten att begära ett

formellt överklagbart beslut med stöd av offentlighets- och sekretesslagen.
Identitet och ålder för ensamkommande barn
Ålder är avgörande för ansvarsfördelningen mellan stat och kommun när det
gäller mottagande av en utlänning. Är ett barn ensamkommande har
kommunen det yttersta ansvaret att barn får det stöd och hjälp som de
behöver kopplat till boende och social omsorg. Migrationsverket har ansvar
för ekonomiskt bistånd och pröva frågan om asyl. Kommunen ansvarar
också för att en god man förordnas för barnet enligt lag (2005:429) om god
man för ensamkommande barn (Se Handbok i migrationsärende avsnitt
Asylfrågor, rubrik Allmänt om barn). Vad gäller kommuners rätt till
ersättning för kostnader kopplat till mottagande finns bestämmelser i
förordning (2017:193) om statlig ersättning för utlänning m.fl.
På ansökningsenhet eller mottagningsenhet genomförs fördjupat

ansökningssamtal i syfte att utreda frågor kopplat till identitet och ålder.
Exempelvis kan viktiga händelser i hemlandet ibland ge värdefull
information för åldersbedömning, liksom uppgifter kring familj, skolgång,
arbetslivserfarenhet och tidigare boende.
Framkommer det uppgifter som innebär att ålder kan ifrågasättas bör
information ges om vad det innebär att Migrationsverket gör en
ålderkorrigering.
Läs mer om ålderskorrigering i KCI 41b/2017, Kvalitetschefens instruktion

om initialprocessen för barn utan vårdnadshavare i skyddsprocessen.
Ålderskorrigering genomförs
Uppskrivning till över 18 år
Om Migrationsverket beslutar att bedöma ett ensamkommande barn som

vuxen istället för barn i hanteringen av asylärendet, ska socialtjänsten
omgående meddelas och ansvaret för mottagande går över till
Migrationsverket. Överförmyndaren ska också meddelas omgående för att
de ska ta ställning till fortsatt behov av god man eller eventuellt en särskilt
förordnad vårdnadshavare.
Ungdomen ska också informeras muntligen gällande ändring av ålder så

snart som möjligt i samband med att ny registrering av ålder har gjorts.
Detta görs genom 18-årssamtal med ett särskilt samtalsprotokoll. I de fall
överförmyndaren ännu inte tagit ställning i fråga om god man bör även den
gode mannen beredas möjlighet att delta vid samtalet.
9
Se vidare Chefen för digitalisering- och utvecklingsavdelningens instruktion

om reviderad standard för hantering av ärenden där barn utan
vårdnadshavare fyller 18 år eller skrivs upp till myndig ålder (DUA I-
12/2018).
Då uppskrivning till över 18 år skett i samband med TUT/PUT
Se rutiner som Migrationsverket tillämpar för vuxna med uppehållstillstånd

i Avregistrering ur mottagningssystemet
Se mer information om boendet vid uppskrivning av ålder i Boende i

Uppskrivning till över 14 år
Om justering av ålder till över 14 år görs av asylprövningsenheten ska den

mottagningsenhet där utlänningen är inskriven meddelas om ändringen.
Mottagningsenheten skickar meddelande till överförmyndare och
socialtjänsten gällande ändringen.
Nedskrivning av ålder
Om en vuxen blivit nedskriven till under 18 år, och saknar vårdnadshavare

eller någon annan som kan ha ansetts ha trätt i deras ställe, innebär det att
åtgärder som gäller ensamkommande barn ska vidtas. (Se Handbok i
migrationsärende avsnitt Asylfrågor, rubrik Allmänt om barn)
Ensamkommande barn som fyller 18 år
Alla ensamkommande barn som fyller 18 år ska kallas på ett 18-årssamtal.

Meddelande ska lämnas till kommun tre månader innan 18 års dag.
Samtalet bör ske ca sex veckor innan 18-årsdagen. God man ska beredas
möjlighet att närvara vid samtalet, även om god man entledigas direkt då
barnet fyller 18 år utan att beslut fattas enligt lag om god man för
ensamkommande barn.
Se mer information om boendet när ensamkommande barn fyller 18 år i

Boende i mottagningssystemet.
10
Se vidare DUA I-12/2018 Digitaliserings- och utvecklingschefens

instruktion om standard för hantering av ärenden där barn utan
vårdnadshavare fyller 18 år eller skrivs upp till myndig ålder.
Asylsökande barns rätt till förskola och skola m.m.
Asylsökandebarn har samma rätt att gå i förskola och skola som de barn
som är bosatta i Sverige, men asylsökande barn har inte skolplikt.
Bestämmelserna finns i Skollagen (2010:800). Asylsökande barn har även
möjlighet att välja fristående skola (s.k. friskola).
Enligt 4 kap. 1 a § skolförordningen (2011:185) ska barn tas emot så snart

det är lämpligt med hänsyn till barnets personliga förhållanden. Mottagandet
bör dock ske senast en månad efter barnets ankomst till Sverige.
Om det inte gjorts tidigare i processen ska ett samtycke ska tas in av
föräldrar till barn i skolålder som vill att deras barn anmäls till kommunen
för att kunna börja i skolan. En anmälan ska så snart som möjligt skickas till
kommunen.
Förskola och fritids
Förskoleverksamhet (1-5 år) omfattar förskola, familjedaghem och

kompletterande förskoleverksamhet (öppen förskola). Det är kommunen
som beslutar hur mycket förskolan ska kosta. Barn har rätt till allmän
förskola från och med höstterminen det år de fyller tre år. Genom allmän
förskola har barn rätt till 525 avgiftsfria timmar på förskolan om året.
Från och med ett års ålder ska barn erbjudas förskola i den omfattning som
behövs med hänsyn till föräldrarnas arbete eller studier, eller om barnet har
ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Ett exempel är att
föräldrarna har en funktionsnedsättning som begränsar barnets fysiska eller
psykiska utveckling.
Asylsökande barn och ungdomar kan ha egna behov av förskola och

skolbarnomsorg (fritids) på grund av flykten och hur väntetiden i Sverige
påverkar dem och familjen.
För att ett asylsökande barn under 3 år ska ha rätt till förskola på grund av
att vårdnadshavare arbetar gäller att vårdnadshavaren ska ha ett undantag
från skyldigheten att ha arbetstillstånd (AT-UND).
11
Kommunerna ska erbjuda skolbarnsomsorg (fritids) till barn i åldern 6-12 år

om föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar eller om barnet har ett eget
behov. Vidare ska barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver
särskilt stöd för sin utveckling anvisas plats i fritidshem, om inte barnens
behov av sådant stöd tillgodoses på något annat sätt.
Regeringen har – med undantag för allmän förskola – inte beslutat om

någon särskild statlig ersättning till kommunerna för kostnader för
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn.
Förskoleklass och grundskola
Förskoleklass är från och med höstterminen 2018 en obligatorisk skolform

inom det offentliga skolväsendet. Barn som omfattas av 1 § första stycket 1-
3 LMA, har rätt att få utbildning i förskoleklass och grundskolan samt den
obligatoriska särskolan, specialskolan och sameskolan på samma villkor
som barn som är bosatta i Sverige. De asylsökande barnen har dock inte
skolplikt.
Gymnasieskola
Gymnasieskola är en frivillig skolform avsedd att påbörjas av ungdomar

efter avslutad grundskoleundervisning eller motsvarande fram t.o.m. det
första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. Sedan den 1 januari 2002 är
kommunerna skyldiga att erbjuda asylsökande ungdomar m.fl. utbildning i
gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.
Asylsökande ungdomars rätt till gymnasieutbildning gäller endast om

studierna påbörjas före 18 års ålder enligt skollagen (2010:800).
Enligt skollagen har en elev rätt att fullfölja sin utbildning i samband med
flytt mellan kommuner. Det gäller både nationella program och
introduktionsprogram. Det senare med undantag för fristående skolor där
kommunen måste nå en överenskommelse med den fristående skolan.
Det finns inte något hinder för att gymnasieskolorna tar emot ungdomar som
har fyllt 18 år, men kommunerna kan inte få någon statlig ersättning för
undervisningen.
De ungdomar som fyllt 16 år och som inte vill utnyttja möjligheten eller
saknar behörighet till gymnasieutbildning kan delta i den
svenskundervisning som studieförbunden och folkhögskolorna erbjuder dvs
tidiga insatser för utlänning.
12
Friskola
Asylsökande barn och deras föräldrar kan välja en fristående skola för
utbildning i förskoleklass, grundskola respektive gymnasieskola.
Kommunen har då skyldighet att lämna bidrag till den fristående skolan.
Bidragsbeloppet ska vara samma belopp som kommunen kan få i statlig
ersättning för att tillhandahålla kommunal skola för eleven.
Stöd och omsorg för vuxna och familjer

Migrationsverkets uppdrag
Det är viktigt att som tjänsteman på Migrationsverket hålla sig till

myndighetens uppdrag och inte utföra uppgifter som är andra myndigheters
ansvars- och kompetensområden.
Migrationsverket har ett tydligt uppdrag att informera om samhället, t ex om

vård, omsorg och skola samt information om frivilligorganisationer som kan
tillhandahålla stöd till den som sökt asyl. Därutöver att handlägga frågor om
ekonomiskt bistånd för utlänning inklusive att ordna boende för den som
inte kan göra detta på egen hand. Det stöd och den hjälp Migrationsverket
kan ge utöver det är att lotsa den utlänning vidare till rätt samhällsinstans
eller organisation för stöd.
Till exempel ligger det inte i Migrationsverkets uppdrag att utreda detaljerat
om ett barn far illa eller vilka insatser som behövs gällande ett barn som far
illa. Det vi ska göra är att omedelbart anmäla till socialtjänsten som sedan
ansvarar för vidare utredning.
Konsekvensanalys för likvärdig behandling
Migrationsverket ska i all verksamhet belysa och beakta kvinnors och mäns
villkor och motverka diskriminering på grunderna kön, könsöverskridande
identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Detta
framgår av regeringsformen (1974:152), diskrimineringslagen (2008:152)
och förordning (2007:996) med instruktion för Migrationsverket.
13
Vad är konsekvensanalys för likvärdig behandling?
Att alla människor ska behandlas lika är en princip som står för något viktigt
men som inte alltid fungerar i verkligheten. Principen utgår från att alla
individer har samma tillgång till makt, rättigheter och möjligheter, samma
förutsättningar och behov.
Konsekvensanalys för likvärdig behandling är en metod för att i

beslutsprocesser belysa och beakta kvinnors och mäns villkor, motverka
diskriminering och säkerställa likvärdig behandling av alla utlänningar, barn
och vuxna. Den ska användas i handläggning och beslutsfattande som rör
migranter (GDA 27/2014). Metoden har ett normkritiskt perspektiv.
Kön är ett exempel på en norm där män är regel och kvinnor undantag.
Män har generellt mer tillgång till makt än kvinnor. Det leder lätt till
könsdiskriminering som innebär att kvinnor i jämförbara situationer
behandlas sämre än män. Exempel på hur kvinnor förfördelas i
Migrationsverkets processer kan vara att hon får kortare utredningstid, att
kallelser skickas till mannen i en familj istället för till kvinnan eller till dem
bägge.
För mer information se GDA 27/2014.
Social utredning
En utlänning som söker asyl kan ha behov av stöd- och hjälpinsatser av

social karaktär. Migrationsverket har som ansvarig myndighet i Sverige en
skyldighet att bedöma om en asylsökande har särskilda mottagandebehov
eller är i behov av särskilda förfarandegarantier (särskilda behov). Det
framgår av det omarbetade mottagningsdirektivet (2013/33/EU) och
asylprocedurdirektivet (2013/32/EU). Ett särskilt behov är ett behov en
utsatt person har och behöver få tillgodosett för att kunna utnyttja sina
rättigheter och för att kunna fullgöra sina skyldigheter i skyddsprocessen.
Vid inskrivningen på en mottagningsenhet bör det uppmärksammas om en

utlänning har särskilda behov. Med särskilda behov avses behov av socialt
stöd och omvårdnad på grund av sjukdom, funktionsnedsättning, psykisk
ohälsa och/eller social problematik mm.
Exempel på grupper där det kan finnas behov av ytterligare insatser är:
 Minderåriga
 Personer med funktionshinder
 Personer med psykiska och fysiska sjukdomar
14
 Hbtq-personer
 Äldre
 Personer med alkohol-och/eller drogmissbruk
 Personer som utsatts för tortyr eller människohandel
Observera att listan inte är uttömmande
Bedömning av särskilda behov ska alltid göras i initialprocessen. Arbetet

med särskilda behov ska sedan ske systematiskt genom hela
skyddsprocessen. Se vidare Kvalitetschefens instruktion om standard om
dokumentation om särskilda behov, KCI 78/2017.
En social utredning ska göras snarast efter det att eventuellt behov
uppmärksammats. Åtgärden i Skapa Särskilda behov, Social utredning ska
då användas. Omfattningen av den sociala utredningen ska anpassas till
omständigheterna i det enskilda ärendet.
Om det kan misstänkas att barn far illa ska en anmälan göras omedelbart till
socialnämnden enligt SoL, se avsnitt Anmälan till socialtjänsten när barn far
illa.
Övergripande mål för den sociala utredningen är att utreda om utlänningen

är i behov av sociala stödinsatser, att ge personen information som denne
har nytta av, och att vid behov etablera kontakt med externa aktörer. Det
finns en framtagen samtalsguide för vilket innehåll samtalet ska ha.
Samtalsguiden återfinns i manualtext till åtgärden genomför social
utredning i Skapa.
Misstanke om människohandel
Alla på Migrationsverket har ett ansvar att identifiera offer för
människohandel. Se metodstödet på verksnätet under Frågor för alla
processer för hantering av ärenden där den sökande är utsatt för eller
riskerar att utsättas för människohandel.
Medarbetarna inom mottagningsverksamheten bör vara särskilt

uppmärksamma på följande indikatorer om den sökande:
 visar tecken på fysisk och/eller psykisk ohälsa; gråter, håller sig
undan, inte vill vistas i gemensamma utrymmen, uppger att han/hon
vill byta boende men har svårt att förklara varför
 ofta är frånvarande vid boendekontroll och spenderar tid i annat
boende utan att uppge detta
 ofta får besök av andra sökande eller utomstående
 är utåtagerande eller har svårt att anpassa sig efter reglerna i boendet
 besöker våra receptioner tillsammans med en utomstående person
som talar för den sökande/vill delta i samtalet
 ofta byter adress (om EBO)
15
 har sprucket EBO och indikationer på våld förekommer, (t.ex.

tidigare anknytningsärenden)
Ansvarsfördelning mellan kommuner och Migrationsverket
I SoL föreskrivs att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas
i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Vidare sägs att detta
ansvar inte innebär någon inskränkning i det ansvar som vilar på andra
huvudmän. I bestämmelsen konstateras också att i fråga om den som
omfattas av LMA finns särskilda bestämmelser i den lagen.
Gränssnittet mellan SoL och LMA är inte helt tydligt. I LMA finns
bestämmelser om att Migrationsverket ska lämna bistånd i form av logi och
ekonomiskt bistånd till utlänningar som söker asyl.I 1 § andra stycket LMA
föreskrivs att den som omfattas av LMA inte har rätt till bistånd enligt 4
kap. 1 § SoL för förmåner av motsvarande karaktär. Användningen av
begreppet ”av motsvarande karaktär” innebär att bistånd enligt 4 kap 1 §
SoL kan vara aktuellt för förmåner som inte motsvaras av bistånd som kan
ges med stöd av LMA. Att sådant bistånd kan komma ifråga även för
utlänningar som omfattas av LMA framgår också av förarbetena till LMA.
Kommunens yttersta ansvar enligt 2 kap. 1 § SoL bedöms därmed även

gälla för personer som omfattas av LMA, se Rättsutredning angående
Migrationsverkets ansvar för frågor rörande så kallat skyddat boende -
diarienummer 1.3.4-2018-38994.
Hemtjänst till utlänning
Bistånd som skulle kunna komma ifråga med stöd av SoL är bl.a. hemtjänst.
Detta framgår av ett avgörande från kammarrätten i Jönköping från den 3
oktober 2003 med målnr 3279-03. Domstolen konstaterar att ansökan om
hemtjänst är en sådan ansökan om bistånd som avser hjälp i hemmet och
inte sådan förmån som lämnas enligt LMA. Därmed ska ansökan prövas av
socialnämnden. Det innebär inte att Migrationsverket betalar för hemtjänst.
Utlänningen har ett eget ansvar att ansöka om insatser och att överklaga ett
eventuellt avslagsbeslut.
Insatser enligt LVU och LVM

16
Andra åtgärder som kräver insatser av socialtjänsten är åtgärder enligt lag

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU samt lag
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Utlänningar som
omfattas av LMA kan komma ifråga för åtgärder enligt dessa lagar.
Stöd motsvarande stödet enligt LSS
Enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

LSS, framgår att kommunernas och landstingens ansvar enligt denna lag
endast gäller personer som är bosatta i kommunen resp. landstinget.
Asylsökande - såväl vuxna som barn - ingår inte i den krets som omfattas av
LSS, eftersom de inte är folkbokförda. De har alltså inte rätt till stöd och
service enligt LSS.
God man eller förvaltare till vuxna
Utlänningar med psykiska funktionsnedsättningar kan ha behov av god man

eller förvaltare för att hävda sin rätt, även om utlänningen är över 18 år. Om
det finns misstankar om att en utlänning saknar förmåga att hävda sin rätt
ska en anmälan om behov av god man eller förvaltare upprättas till
överförmyndaren i den kommun där utlänningen bor. Om ett barn söker
skydd tillsammans med en förälder där det finns ett påkallat behov av en
förvaltare, ska även en anmälan om misstanke att barn far illa göras till
socialtjänsten. Observera att om det inte finns ett beslut om besöksförbud
eller liknande myndighetsbeslut är Migrationsverkets möjligheter att
undanhålla adressuppgifter för en vårdnadshavare mycket begränsade. Se
under rubriken Utlämnande av adressuppgift ovan.
Migrationsverkets anmälan om god man eller förvaltare ska lämnas till

överförmyndaren i den sökandes vistelsekommun. Överförmyndaren gör en
anmälan till tingsrätten som är den instans som fattar beslut om god man
eller förvaltare.
För mer information se RCI 05/2012.
Om en utlänning får en kostnad för ett läkarintyg i samband med ansökan

om god man eller förvaltare kan denna kostnad hanteras som ett särskilt
bidrag.
17
Utlänningar med behov av särskild boendeplacering
Boende ska vara anpassat efter utlänningens individuella behov. Om särskilda

behov finns ska boende vara anpassat för dessa. Ibland kan det finnas behov av
en särskild boendeplacering utanför Migrationsverkets ordinarie boende.
En första screening av ärendet ska ske vid ansökningstillfället, men eftersom

förutsättningarna kan förändras över tid ska identifiering och tillgodoseende av
särskilda behov ske under hela skyddsprocessen.
För mer information se Kvalitetschefens instruktion om standard för

identifiering av personer i behov av särskild boendeplacering KCI 67/2016.
Utgångspunkter vid boendeplacering av utlänningar med särskilda

behov
Alla mottagningsenheter ska ta emot utlänningar som har särskilda behov.

Den mottagande enheten måste dock få tid för att förbereda mottagandet.
När det finns behov av en viss specialistkompetens ska boende i första hand
ordnas vid en enhet, som har tillgång till denna kompetens i närområdet.
Ansvar att tillhandahålla boende
Ansöknings- eller mottagningsenheten där den sökande är inskriven är

ansvarig för att erbjuda boende till utlänningar med särskilda behov.
Placering i trygghetsboende eller annan placeringsform
När det gäller en utlänning som utsatts för eller riskerar att utsättas för
trakasserier på grund av någon av diskrimineringsgrunderna (kön,
könsidentitet och könsuttryck, sexuell läggning, funktionsnedsättning,
etnicitet, religion eller annan trosuppfattning eller ålder) bör placering i
trygghetsboenden övervägas. Trygghetsboendets syfte är att erbjuda boende
med närhet till identitetsskapande nätverk och sociala sammanhang. Detta
kan exempelvis gälla en utlänning som är utsatt på grund av sin sexuella
läggning och behöver tillgång till sådana nätverk.
Om det finns en välgrundad hotbild mot den enskilde antingen genom att
han eller hon har utsatts för våld eller hot om våld bör en individuell
18
bedömning om lämplig placering göras. Flera olika placeringar kan här vara
lämpligt utifrån personens behov och hotbildens natur. Sådana placeringar
kan vara omplacering i Migrationsverkets ordinarie boenden,
sekretessmarkerad adress vid behov eller ett skyddat boende i kommunal
regi.
Om utlänningen har en funktionsnedsättning, fysiska eller psykiska

sjukdomar görs bedömningen om behovet av boendeplacering utifrån den
enskildes behov och funktionsnedsättningens karaktär. De insatser som
individer med funktionsnedsättning kan ha behov av kan exempelvis vara
placering i särskilt anpassade lägenheter utifrån funktionsnedsättningens
karaktär, kommunala hemtjänstinsatser, trygghetsboende eller, vid särskilt
omfattande vårdbehov, placering i institutionsboende.
Socialt stöd till utlänningar som får logi av verket
Om det uppmärksammas att den sökande har särskilda behov ska ett socialt
utredningssamtal genomföras. Den sociala utredningen omfattar även
behovet av socialt stöd och sådan omvårdnad som är nödvändig för att
utlänningen skall ha möjlighet att vistas i anläggningsboende. Kontakter
med andra huvudmän såsom kommun och landsting inkluderas i detta.
Exempel på anpassning av boende
Migrationsverkets uppdrag är att tillhandahålla boende för utlänningar som

söker asyl om de inte kan ordna detta på annat sätt. Det här uppdraget ska
genomföras så att resultatet blir likvärdigt för alla. För att boendet ska bli
likvärdigt för alla så måste boendet organiseras på olika sätt beroende på
individuella särskilda behov. Exempel av olika typer av anpassningar av
boende för att det ska bli likvärdigt för alla är:
 Lägenheter på markplan och att trösklar saknas.

 Närhet till specialistkompetens tex. teckentolk, specialskolor
 Närhet till nödvändig specialistvård eller fortsättning av pågående
behandlingar
 Eget rum/egen lägenhet på grund av psykisk ohälsa
Samverkan mellan mottagningsenheterna

19
Samverkan mellan mottagningsenheterna och ansökningsenheterna är

nödvändig för att Migrationsverket snabbt ska kunna ge en utlänning
relevant stöd och omvårdnad inom ramen för LMA, oavsett var utlänningen
bor. När en utlänning byter enhet, vilket ibland är nödvändigt, t ex för
utlänningens trygghet eller för att ett anläggningsboende läggs ner är det av
vikt att samverkan sker med mottagande enheten.
Samverkan mellan mottagningsenheter ska alltid utgå ifrån den enskildes

behov.
Utlänning som läggs in på sjukhus
Innan en utlänning skrivs in på en mottagningsenhet ska vissa åtgärder i

skyddsprocessen genomföras på ansökningsenheten. Om en utlänning blir
inlagd på sjukhus under tiden personen är inskriven på en ansökningsenhet
ska personen vara fortsatt inskriven på enheten till dess att aktuell
mottagningsenhet kan ta emot. Utlänningen ska under sjukhusvistelsen vara
registrerad på adresstypkoden SJV.
För utlänning som är utskrivningsklar från sjukhus men har ett fortsatt
vårdbehov är det landstingens ansvar att se till så att den sökande får den
vård han eller hon har rätt till och behöver. Detta kan till exempel innebära
att det är landstinget som ansvarar för att ordna ett vårdboende för
utlänningen om det krävs för att vårdbehovet ska kunna tillgodoses.
När sjukhusvistelsen är avslutad ska ansvarig mottagningsenhet följa upp

fortsatt vård och behandlingsinsatser samt anpassa boendet efter
utlänningens behov. När aktuell mottagningsenhet kan ta emot utlänningen
sker en överbokning och då ändras adresstypkoden till kod som
överensstämmer med aktuell boendetyp.
Planering av mottagandet
En mottagande enhet behöver tid för att ordna boende som är anpassat för
särskilda behov. Omflyttningar inom enheten kan ta tid beroende på
beläggningsgrad och inströmning. Enheter ska göra omflyttningar för att
frigöra platser, för att kunna ta emot utlänningar med behov av stöd och
omvårdnad.
Om boendet för den utlänningen kräver samverkan mellan kommunen,

landstinget och Migrationsverket behövs vårdplanering. En vårdplanering
innebär att ansvarsfrågan och praktiska frågor utreds. Syftet med
20
vårdplaneringen är att utlänningen ska få rätt stöd- och omvårdnadsinsatser.

Dokumentera vårdplaneringen i en tjänsteanteckning.
Det finns inget färdigt format för hur planeringen av mottagandet ska göras
eller hur en vårdplanering ska genomföras. Dessa former måste utvecklas
genom lokal samverkan.
Enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL) saknar kommunerna lagstöd

för att bistå Migrationsverket såväl för att utreda eller leverera
omvårdnadstjänster. De flesta kommuner brukar ändå vara behjälpliga med
detta. Det är viktigt att understryka att Migrationsverket inte köper
omvårdnadstjänster från kommunerna, ex hemtjänst.
Korttidsboende: omvårdnadsbehov direkt vid ankomst
Det förekommer att utlänningen har ett stort omvårdnadsbehov när de

anländer till Sverige, utan att det för den skull kräver sjukhusvistelse.
Ansökningsenheten gör tillsammans med regional IBO-samordnare
bedömningen om utlänningen kan bo kvar i ankomstboendet för att ge
mottagande enhet tid att ordna omvårdnadsinsatser eller om en plats på ett
korttidsboende behöver ordnas.
I första hand ska utlänningen bo kvar på ankomstboendet i avvaktan på

anvisning av anläggningsplats. Om utlänningen inte kan bo kvar så får
ansökningsenheten i samråd med regional IBO-samordnare avropa plats på
korttidsboende till dess att mottagningsenheten har ordnat med
stödinsatserna.
Korttidsboende kan användas som ett komplement till anläggningsboende

eller som ett första hem för vård och omsorg innan utlänningens behov och
förutsättningar hunnit utredas ordentligt om utlänningen inte klarar att bo
själv i ett anläggningsboende. Om utlänningen får antas komma att behöva
ett institutionsboende även vid mottagande enhet, kan korttidsboende också
vara en lösning i avvaktan på en mer långsiktig planering av insatser.
Korttidsboende avropas på samma sätt som övriga hem för stöd och
omvårdnad.
Ankomstboendet avropar plats på korttidsboende efter samråd med regional

IBO-samordnare och ansökningsenheten. Korttidsboendet bör vara
tidsbegränsat till högst två veckor.
Eftersom Migrationsverket är beroende av kommuner och privata vårdbolag

för att erbjuda omvårdnadsinsatser, så kan inte verket bestämma tidpunkten
för när insatserna kan levereras, två veckors placering på korttidsboende är
att betrakta som en ungefärlig maxgräns. Mottagningsenheten har ansvaret
för att se till att det går så snabbt som möjligt och att i dialog med såväl
21
omvårdnadsgivaren som tjänsteman på ansökningsenheten komma överens

om tidpunkt för inflyttning på mottagningsenheten.
Ansökningsenheten ansvarar för transport, inklusive kostnaderna, till

korttidsboendet, samt transport från korttidsboendet till den fördelade
platsen i anläggningsboende. Utlänningen ska vara registrerad på
adresstypkod IBO (Institutionsboende) under vistelsen på korttidsboendet.
Dokumentation och informationsöverföring mellan enheter inom

Migrationsverket
Det är av synnerlig vikt att utlänningens behov dokumenteras. Allt som är

relevant för bedömningen av om det föreligger särskilda behov ska
dokumenteras t.ex. funktionsnedsättning, sjukdom eller omvårdnadsbehov.
Även hot- och våldssituationer ska skrivas ned. Information från
ansökningsenheten ska vidarebefordras till mottagningsenheter. Detsamma
gäller mellan mottagningsenheter om byte av enhet sker senare i
skyddsprocessen.
Begäran om förtur av handläggningen av asylärendet
LMA är avsedd för utlänningar som vistas i Sverige under en begränsad

period och ger inte lika omfattande rättigheter som socialtjänstlagen och
hälso-och sjukvårdslagen ger bosatta personer. För utlänningar med ett mer
omfattande stöd- och vårdbehov är det därför angeläget att snabbt få ett
beslut i asylärendet. Det är upp till ansvarig prövningsenhet att besluta om
eventuell förtur. Det kan finnas skäl att beakta individuella omständigheter
utifrån ett mänskligt- och samhällsperspektiv, så att vissa utlänningars
ärenden prioriteras och ges förtur inom skyddsprocessen. Oberoende av
utgången av asylärendet är det angeläget att skyddsprocessen är så kort som
möjligt.
Utreda behov
Då särskilda behov uppmärksammas efter initialprocessen ansvarar

mottagningsenheten för att utreda utlänningens behov av omvårdnad och
hämta in utlänningens egna uppgifter. I vissa fall kan ytterligare utredning
behövas. Detta bör ske vid en vårdplanering med landstinget och
kommunen. I de flesta fall kan en så kallad ADL-utredning (Aktivitet i
Dagliga Livet) göras av personal på sjukhuset om utlänningen är inlagd. Är
22
personen utskriven från sjukhuset får kommunens biståndsbedömare

kontaktas för hjälp med detta.
Utredningen hålls av enhetens IBO-specialist och ska dokumenteras i

protokollet för social utredning. Kan inte en social utredning genomföras
med utlänningen så får underlag och analys dokumenteras i en
tjänsteanteckning.
Det som framkommer av utredningen och vilka åtgärder som ska vidtas ska
dokumenteras i en tjänsteanteckning. Ytterligare underlag, exempelvis
kontakter med externa aktörer och intyg som ligger till grund för
bedömningen ska beskrivas tydligt. Samtliga underlag ska skannas och
registreras in. Läkarintyg ska alltid registreras med korrespondenskoden
ILÄK.
Mottagningsenheten kontaktar den regionala IBO-samordnaren som i första

hand ska bedöma huruvida tillräcklig dokumentation finns tillgänglig i
ärendet för att bedöma behovet av IBO-placering. I vissa fall kan detta
innebära att dokumentation behöver översättas. I de fall dokumentation helt
saknas och bedömning inte kan göras av IBO-samordnaren kan läkarintyg
behöva inhämtas. Kostnader för inhämtade läkarintyg ersätts av ansvarig
enhet.
Besluta om placeringsform
Beslut om placeringsform ska alltid utgå från individens behov. I första

hand ska Migrationsverket bedöma huruvida individens behov kan
tillgodoses genom placering inom verkets ordinarie boendebestånd. I andra
hand ska behovet tillgodoses genom placering i IBO som upphandlats
genom ramavtal. Mer information om vårdgivare som Migrationsverket har
tecknat avtal med och hur ett individavtal upprättas hittar du på verksnätet
under Vår styrning, Avtal och Boende för stöd och omvårdnad.
Om de upphandlade institutionerna inte kan tillgodose utlänningens behov

kan i sista hand prisförfrågan ställas till aktörer på orten, utanför ramavtalet,
för upprättande av avtal.
I de fall placering på institution är nödvändig ska den regionala IBO-

samordnaren uppmärksammas på detta för att hitta lämpligt vårdboende
som tillfrågas utifrån de angivna kategorierna och rangordningen i listan
över boenden som Migrationsverket har avtal med på sidan ”Boende för
stöd och omvårdnad”, se ovan. Vid tveksamhet kan de olika boendena
tillfrågas om vilken typ av sjukdomar eller funktionsnedsättningar som de
kan erbjuda stöd för.
Aktuella adresstypkoder vid placering utanför Migrationsverkets boende är:

23
• placering i institutionsboende (adresstypkod IBO).
• placering i hem för vård och boende (adresstypkod IBO och PPB för
BUV).
Teckna avtal
I de fall individen bedöms vara i behov av IBO-placering ska ett individavtal

upprättas tillsammans med vårdgivaren i det upphandlade boendet. Den
regionala IBO-samordnaren upprättar avtalet, vilket därefter ska godkännas av
enhetschef.
Av individavtalet ska tydligt syfte med boendet och omvårdnaden framgå samt
vilka insatser som är aktuella. Avtalet undertecknas av certifierad beställare
med stöd av fullmakt. Enhetschefen skriver under avtalet i egenskap av
attesterande chef och godkänner således kostnaden inom ramen för sitt
budgetansvar.
Vid alla former av avtal kopplat till IBO ska det finnas dokumentation som
underlag. Avtalslängden bör inte vara längre än tre månader. Det bör framgå
av avtalet att det kan förlängas. Avtalet kan vara löpande om bedömning
görs att omvårdnadsbehovet kommer att kvarstå under oöverskådlig tid,
men en uppsägningstid bör i så fall infogas i avtalet.
Om avtal måste tecknas utan att utlänningens behov har kunnat utredas
tillräckligt, ska avtalstiden vara kort med syfte att fortsätta uppföljning och
behovsprövning med aktuell leverantör.
Individavtalet ska ha ett eget diarienummer som upprättas i det allmänna

diariet på den ort där beställningen görs. En tjänsteanteckning upprättas i
Skapa med information om datum för avtalet samt diarienummer.
Uppföljning
Den regionala samordnaren ska systematiskt och vid behov följa upp
ärenden och avtal kopplade till IBO med respektive IBO-specialist på
enheten i syfte att utvärdera huruvida placeringsformen fortsatt är adekvat.
Efter samråd med ansvarig enhetschef beslutar den regionala samordnaren
om avtalen ska förlängas eller sägas upp.
IBO-specialister på mottagningsenheterna ska upprätta kontakt med

upphandlade boenden på sina orter. Frekvensen för uppföljning av
24
omvårdnad sker utifrån individuella behov. I de fall god man utsetts till
individen föregås bedömningen även av en avstämning med den gode
mannen.
Enhetstillhörighet
Vid en placering på ett IBO kan utlänningen behöva byta mottagningsenhet.

Om hemmet ligger avståndsmässigt närmare någon annan mottagningsenhet
än den enhet utlänningen för närvarande är inskriven ska en kontakt tas med
mottagande enhet. Utlänningen ska vara inskriven på den mottagningsenhet
som ligger närmast boendet för att ha tillgång till enheten vid behov.
Den enhet där utlänningen är inskriven gör utredning och skriver avtalet om
inte något annat är överenskommet. En kopia av avtalet ska översändas till
mottagande enhet. Kontakt ska tas med den mottagande enheten innan
överföring sker.
IBO-specialisten på den nya enheten ansvarar för utlänningens

mottagningsärende inklusive uppföljning av individavtalet med
vårdboendet.
Vem kan utreda och vem kan avropa en plats
Alla enheter oavsett om de har anläggningsboende, eget boende eller någon

annan typ av boende, som exempelvis ansökningsenheter, ska utreda
särskilda behov och avropa platser på hem för vård och omsorg vid behov.
Kostnadsansvar
Alla enheter ska ha ekonomisk beredskap för detta, det vill säga de
kostnadsställen som behövs och en medvetenhet om att kostnaderna för IBO
ligger på det så kallade 1.2 anslaget, anslagspost 3 (Boende för asylsökande)
och inte på anslaget för verksamhetskostnader.
Uppsägning av avtal
25
När utlänningen inte behöver platsen sägs den upp, använd då blanketten
”Uppsägning av individavtal”.
Skyddat boende för utlänningar utsatta för våld eller hot

om våld
Migrationsverket ska beakta situationen för utsatta personer, t.ex. personer

som blivit utsatta för våldtäkt eller andra former av psykologiskt eller
fysiskt våld (Se vidare Mottagandedirektivet 2013/33/EU).
Trygghet i boendet ska i första hand uppnås genom en placering inom

Migrationsverkets mottagningssystem. En utsatt individ kan få möjlighet att
byta boende eller flytta till ett boende inom ett annat mottagningsområde.
Ibland är dessa åtgärder inte tillräckliga eller möjliga i det enskilda fallet.
Om en vuxen person har utsatts för brott, berätta för den utlänning hur
denne gör en polisanmälan. Övriga åtgärder, t ex lämna information om
sjukvård eller byte av boendeplats kan och ska handläggas oaktat
polisanmälan och vad eventuell polisutredning visar. Det kan exempelvis
handla om att en utlänning säger sig vara utsatt för brott i boendet vilket
skapar rädsla och otrygghet. I bedömningen ska tjänstemannen utgå ifrån
upplevelsen av otrygghet när ställning tas till byte av boendeplats, inte vänta
in en eventuell polisutredning.
Behov av skyddat boende i någon form kan uppkomma när som helst under
skyddsprocessen. Frågor om skyddat boende ska skyndsamt utredas.
Använd samtalsmall för social utredning för att utreda situationen.
Åtgärder för den utlänningens trygghet
Om utlänningen efter utredning behöver hjälp för att öka tryggheten i

boenden ska åtgärder vidtas i följande ordning. Åtgärderna kan kombineras.
En individuell bedömning ska alltid göras. Ta konsekvensanalys för
likvärdig behandling till hjälp.
- Flytt till anläggningsboende om utlänningen bor i eget boende

- Nytt boende inom samma enhet, men inte tillsammans med förövare
(om detta t ex är make/maka/partner/familj/släkt)
- Nytt boende på annan ort
- Nytt boende på annan mottagningsenhet
- Sekretessmarkerad adress
- Skyddat boende i kommunal regi
26
Migrationsverket kan tillhandahålla trygghetsboenden, detta är inte samma

sak som skyddade boenden.
Begreppen Skyddat boende och Skyddad adress
Skyddat boende
Skyddat boende är en term som oftast används i praktiken men som inte
förekommer i svensk lagstiftning. Socialstyrelsen har i sin utredning från
september 2013 Fristad från våld – en vägledning om skyddat boende,
definierat skyddat boende såsom:
En boendeinrättning som tillhandahåller platser för heldygnsvistelse

avsedda för personer som behöver insatser i form av skydd mot hot,
våld eller andra övergrepp tillsammans med andra relevanta
insatser.
Ett skyddat boende är en plats där en person utsatt för våld eller hot, ofta i
nära relationer, bor under en period för att få skydd undan en akut situation.
Skyddad adress
Skyddad adress och s.k. kvarskrivning gäller i princip endast för bosatta,
folkbokförda personer och då genom Skatteverkets försorg. För personer
som fått skyddad adress genom Skatteverket ska rutin enligt RC I-01/2015
följas.
Sekretessmarkering hos Migrationsverket
Uppgiften om adressen till en asylsökande omfattas av sekretess och är

alltså skyddad hos Migrationsverket. Av RCI 1/2017 framgår att den
centrala funktionen på Migrationsverkets förvaltningsenhet har befogenhet
att sekretessmarkera en adress i Migrationsverkets system.
Stöd för en myndighet att sekretessmarkera en uppgift finns i 5 kap. 5 §

offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det ska av en sekretessmarkering
framgå tillämplig sekretessbestämmelse, datum då anteckningen gjordes och
27
den myndighet som gjort anteckningen. En sekretessmarkering medför att

endast en begränsad krets vid Migrationsverket kan se uppgifterna.
Bedömningskriterier
De bedömningskriterier som verksamheten ska följa när det gäller

sekretessmarkering är följande:
 Är hotbilden konkret?
 Är hotbilden aktuell?
 Kan begäran om sekretessmarkering stödjas av intyg ifrån andra
myndigheter?
 Finns det behov av att sätta en sekretessmarkering även på andra
familjemedlemmar som bor på samma adress?
 Finns det en hotbild mot utlänningens barn eller föräldrar som inte
bor på samma adress som föranleder behov av sekretessmarkering?
I oklara fall ska rättsenhetens sekretessexpert och dataskyddsombud

rådfrågas.
Begäran om sekretessmarkering
Verksamheten ska i samråd med utlänningen/ombud lämna in en begäran

om sekretessmarkering till den centrala funktionen för skyddade
personuppgifter.
Ansökan ska vara skriftlig och innehålla dessa uppgifter:

 Namn
 Dossiernummer
 Anledning till att utlänningen vill att personuppgifterna ska
sekretessmarkeras, dvs. beskrivningen av den aktuella och konkreta
hotbilden.
 Eventuella dokument som styrker förhållandet. Det kan t.ex. vara
intyg ifrån andra myndigheter.
 Beskrivet behov ifall det behövs sekretessmarkering även på andra
familjemedlemmar som bor på samma adress.
 Verksamheten ska avslutningsvis lämna sin bedömning gällande
behovet av att sekretessmarkera personuppgifterna. Eftersom inte,
som ovan nämnts, den centrala funktionen är delaktig i
verksamhetens process, är verksamhetens bedömning av mycket stor
vikt för åtgärden om sekretessmarkering.
28
Verksamheten ska informera utlänningen alternativt ombud/biträde om den

centrala funktionens åtgärd gällande sekretessmarkering samt påkalla vikten
av att den med en sekretessmarkerad adress är noga med att själv kontrollera
att en uppgift som lämnas vidare till annan myndighet är sekretesskyddad
hos den mottagande myndigheten.
En begäran om sekretessmarkering skickas via mail till adressen GB-

Skyddadepersonuppgifter.
Förmedling av post
När en person väl har fått sin adress skyddad så kan bara de som har
behörighet se den. Om post ska skickas till personen och kännedom finns på
den berörda enheten om var personen bor skrivs adressen för hand på ett
ytterkuvert och brevet skickas som vanligt.
Om personens adress inte är känd skickas brevet till den centrala funktionen
för förmedling till den skyddade adressen. Observera att detta förfarande
endast gäller när Migrationsverket har sekretessmarkerat adressen.
Om Skatteverket gjort markeringen (därför att personen är folkbokförd) ska

brevet skickas till Skatteverkets förmedlingsuppdrag.
Inskrivning, utskrivning och ändring av sekretessmarkerad adress
När man på en enhet av olika anledningar behöver ändra en av verket

sekretessmarkerad adress så gör man precis som vanligt, skriver in den nya
adressen och bekräftar registreringen. Efter det försvinner den inregistrerade
adressen och adressen står åter som Skyddad adress. Detsamma gäller när
man skriver in eller ut en utlänning med skyddad adress vid en
mottagningsenhet. Registreringen sker precis som vanligt. Man anger adress
som utlänningen ska vara inregistrerad på och när man bekräftar så
försvinner adressuppgifterna och blir skyddade.
Om adressen till utlänningen inte är känd för den tjänsteman som ska göra
utskrivningen kan han/hon skicka ett mail till GB-Skyddadepersonuppgifter
och begära att få den av centrala funktionen vid Förvaltningsenheten. Det
skall observeras att adressuppgiften inte får sparas i ärendet.
29
Nytt boende
I KC I 31/2016 framgår att kvinnor som har utsatts, eller misstänkts ha

utsatts för våld eller lever under hot, ska erbjudas boende som ger trygghet
och skydd och som exempel anges kvinnojour, egen bostadslägenhet och
skyddad adress. HBTQ-personer ska prioriteras när det gäller
lägenhetsboende i närheten av stora städer, där det kan finnas stödjande
organisationer och nätverk. Migrationsverket har inrättat trygghetsboenden
som en förebyggande insats för att utlänningen ska komma i kontakt med
stödjande organisationer och nätverk.
Om Migrationsverket kommer i kontakt med en utlänning som uppger sig

ha blivit utsatt för hot, våld, våldtäkt eller liknande är det viktigt att
utlänningens berättelse tas på allvar, situationen undersöks närmare och
analys görs av vilka åtgärder som ska vidtas. Det krävs varken polisanmälan
eller polisutredning för att Migrationsverket ska kunna agera.
Detsamma gäller om Migrationsverket misstänker att den sökande har utsatts

för människohandel/människoexploatering. Det trauma och den hotbild som
i många fall föreligger ska beaktas vid handläggningen av den sökandes
boende.
Vid misstanke om att barn far illa/utsätts för våld ska alltid en anmälan
upprättas och skickas till socialtjänsten. Se avsnittet Anmälan till
socialtjänsten när barn far illa.
Om den utsatta utlänningen själv kommer till Migrationsverket
Använd mall för socialt utredningssamtal. Under och efter samtalet är

uppgiften att bedöma hur omfattande och hur pass allvarlig situationen är
och vilka åtgärder som krävs. Se ovan avsnitt social utredning.
Placering i ett skyddat boende
Migrationsverket kan inte placera en utsatt person, med eller utan

medföljande barn i ett skyddat boende. Kommunens yttersta ansvar enligt 2
kap. 1 § SoL bedöms därmed även gälla för personer som omfattas av LMA,
se Rättsutredning angående Migrationsverkets ansvar för frågor rörande så
kallat skyddat boende - diarienummer 1.3.4-2018-38994.
Frågan huruvida skyddat boende är en form av bistånd som har sin

motsvarighet i LMA eller om det är en form av bistånd som ska handläggas
utifrån bestämmelserna i 4 kap 1 § SoL har behandlats i SOU 2017:112,
30
”Ett fönster av möjligheter – stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat

boende”.
Där kommer man fram till följande slutsats:
Insatsen skyddat boende eller annat lämpligt, tillfälligt boende

till följd av hot, våld eller andra övergrepp nämns inte
förarbetena till LMA. Enligt utredningen kan Migrationsverket
utifrån myndighetens uppdrag enligt LMA inte sägas ha
ansvar för att bevilja den enskilda insatsen skyddat boende,
som ju ska ges efter en individuell bedömning av behoven
enligt 4 kap. 1 § SoL. Det betyder sammanfattningsvis att
asylsökande har rätt att ansöka om insatsen skyddat boende
enligt 4 kap. 1 § SoL (1 § sista stycket LMA).3
En situation som kan uppstå är att vi blir kontaktade av socialtjänsten som

har placerat en kvinna och ev. barn på ett skyddat boende.
Verket kan inte lämna ersättning till kommunen för den tid utlänningen har
vistats på kommunens skyddade boende, det finns heller ingen grund för att
bevilja särskilt bidrag enligt 18 § LMA för biståndsinsatsen skyddat boende.
Verket ska, så snart kännedom om situationen i dialog med kommunen,
erbjuda lämpligt anläggningsboende, för det fall kommunen väljer att
avsluta sin insats. Se vidare avsnitt Social utredning.
Ny plats på anläggningsboende
Är utlänningen sedan tidigare bosatt på anläggningsboende ska vi ta

ställning till om ett nytt boende inom samma eller ett annat
mottagningsområde kan erbjudas (ofta finns t.ex. invändningar om
landsmän på platsen som kan avslöja den nya adressen).
Är en längre flytt aktuell är det viktigt att ta hänsyn till den individuella
situationen samt att behovet av boende är påkallat på grund av hot eller våld
och inte kan betraktas som ett så kallat ”sprucket EBO”. Det är viktigt att ta
hänsyn till orsaken till utsattheten, barn i skola och på förskola, tillgång till
nätverk osv.
Om utlänningen ska erbjudas plats inom mottagningssystemet ska

mottagande enhet kontaktas och rutin för boendeplacering följas. Väljer
kommunen att fortsätta placeringen på något av sina boende ska adressen
registreras som EBO.
Om bedömningen görs att utlänningen ska få en plats på ett annat

anläggningsboende, bokas platsen via platshanteringssystemet. Vid bokning
av plats i platshanteringssystemet på grund av särskilda behov eller hot och
våld, är det viktigt att det tas en personlig kontakt med mottagande enhet.
31
Det ska klart framgå vilka behov som finns och vad som kan göras för att
tillmötesgå dem.
Sida 1 av 15
Migrationsverket Handbok i migrationsärende Bosättning Skapad 2018-02-26

Uppdaterad
2019-05-23
Bosättning
Innehåll
Bosättning ...................................................................................................... 1
Rättsregler och andra styrdokument........................................................... 2
Bosättningsuppdraget ..................................................................................... 3
Länstal och kommuntal .............................................................................. 3
Personkrets ................................................................................................. 3
Registrerad och vistas i ABO ................................................................. 4
Anhöriga som omfattas av personkretsen .............................................. 4
Nyanlända mellan 18-20 år .................................................................... 4
Familjer i otakt eller som får olika beslut .............................................. 5
Underrättelsesamtal av Migrationsverket .................................................. 6
Upprättande av bosättningsunderlag .......................................................... 6
Bosättningsenhetens arbete med matchning och anvisning ........................... 7
Matchning med kommun ........................................................................... 7
Avbryta eller komplettera anvisningsuppdrag ........................................... 8
Årsplanering ............................................................................................... 8
Mottagande i kommun och utskrivning ......................................................... 9
Anvisning- och flyttsamtal ............................................................................. 9
Uppgifter till kommun ............................................................................... 9
När en nyanländ flyttar från ABO ............................................................ 10
Kommunanvisning från ABO .............................................................. 10
Flytt från ABO till EBO efter beslut om uppehållstillstånd ................. 10
Nyanlända som tackar nej till kommunanvisning ................................ 11
Rutin när barnfamiljer tackar nej till kommunanvisning och inte har en
egen adress att flytta till: ...................................................................... 11
Utlänning som flyttar från institutionsboende.......................................... 12
Utlänning som vistas på vårdinrättning, i fängelse eller häkte när de
beviljas uppehållstillstånd .................................................................... 12
Utlänning som bor i eget boende ............................................................. 14
Kommunplacering från eget boende .................................................... 14
Försenat kommunmottagande .................................................................. 14
Uppgiftsskyldighet i övrigt .......................................................................... 15
Sida 2 av 15

bosättning
Förordningen (2016:39) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för
bosättning
Förordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända
invandrare
VCI Mo Nr 5/2014
Sida 3 av 15
Bosättningsuppdraget
Sedan den 1 mars 2016 är en kommun enligt 5 § lagen (2016:38) om
mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning skyldig att efter
anvisning ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen.
Migrationsverket får från och med den 1 januari 2017 besluta om

anvisningar enligt 5 § förordningen (2016:39) om mottagande av vissa
nyanlända invandrare för bosättning. Anvisningsbesluten är beroende av
fastställda läns- och kommuntal.
Länstal och kommuntal
I syfte att jämt fördela mottagande av nyanlända i län och kommuner tas s.k.
läns- och kommuntal fram årsvis. Hur dessa tas fram regleras närmare i
förordning (2016:39) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för
bosättning, men i huvudsak bygger talen på kommunens storlek,
arbetsmarknad, mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt
hur många asylsökande som vistas i en kommun.
Länstalen fastställs av regeringen utifrån prognos från Migrationsverket om

hur många som beräknas ska bosättas under året. Kommuntalen beslutas
sedan av länsstyrelsen utifrån den kapacitets som finns hos de kommuner
som ingår i länet.
Det är viktigt att förstå att ett beslut om anvisning till en kommun inte är en
rättighet för en enskilda nyanländ utan bygger på prognos och kapacitet hos
län och kommuner i syfte att nå en jämn fördelning över landet.
Personkrets

bosättning omfattar en utlänning som beviljats uppehållstillstånd, om denne
har fått uppehållstillstånd på följande grunder enligt utlänningslagen (UtlL)
och det tillståndet kan ligga till grund för folkbokföring,
- 5 kap. 1, 2, 4 eller 6 §§ UtlL.

- 12 kap. 18 § UtlL
- 21 kap. UtlL och 22 kap. UtlL
Dessutom omfattas anhöriga till ovanstående personer om,

Sida 4 av 15
- de anhöriga ansökt om uppehållstillstånd inom 6 år från det att den

nyanlända först togs emot i en kommun
- den nyanlända (som är bosatt i Sverige) inte var svensk medborgare vid
ansökningstillfället.
Barn utan vårdnadshavare (BUV) omfattas som huvudregel inte av

personkretsen i bosättningslagen. Undantag gäller de fall ett barn utan
vårdnadshavare beviljas uppehållstillstånd som kvotflykting.
Hur personer som beviljas uppehållstillstånd på annan grund och som inte
kan anvisas enligt bosättningslagen ska hanteras i fråga om bistånd enligt
LMA, se Biståndsavsnittet samt avsnittet In- och avregistrering.
Registrerad och vistas i ABO
I Förordning (2016:39) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för

bosättning anges att en förutsättning för att en nyanländ ska bli anvisad till
en kommun är att han eller hon är registrerad och vistas i ABO när
uppehållstillstånd beviljades.
Anhöriga som omfattas av personkretsen
För att en anhörig till en nyanländ ska få hjälp med bosättning krävs att
denne omfattas av personkretsen och vistas i anläggningsboende. För att ha
rätt att vistas i ABO krävs att den anhörige omfattas av personkretsen i
LMA, se 3 § LMA. Bosättningsförordningens regelverk gör att det i
praktiken inte kommer att vara många anhöriga som kommer att ha rätt till
anvisning av Migrationsverket.
Ett exempel då det kan bli aktuellt är anhöriga till en familjemedlem som
beviljats uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande
omständigheter och där övriga medlemmar beviljats uppehållstillstånd på
anknytning. Exemplet där den nyanländes anhöriga söker på anknytning
från hemlandet och som visserligen omfattas av lagens personkrets kommer
inte att kunna anvisas eftersom de inte är registrerade och vistas i
anläggningsboende.
Nyanlända mellan 18-20 år

Sida 5 av 15
Nyanlända som befinner sig i landet med sina föräldrar har inte möjlighet att
få en egen kommunanvisning. Föräldrar är försörjningsskyldiga fram till 21
års ålder. Det innebär att de ska bosättas tillsammans med sina föräldrar.
Familjer i otakt eller som får olika beslut
Det förekommer att medlemmar i en familj inte omfattas av

bosättningslagen. Det kan antingen vara så att familjemedlemmar
fortfarande är asylsökande eller att de beviljats ett tillstånd som inte
omfattas av personkretsen i bosättningslagen.
Det finns ingen juridisk grund för att vänta med att starta ett
bosättningsuppdrag för en vuxen som har fått uppehållstillstånd, omfattas av
bosättningslagen och inte har en egen adress att flytta till. Utgångspunkten
är att den nyanlände så snart som möjligt ska tas emot i en kommun och
skrivas ut ur mottagningssystemet. Den nyanlände ska snarast kunna
påbörja sin etablering i det svenska samhället och första steget till det är ett
mottagande i kommunen.
Det finns dock situationer när verket behöver göra undantag. Det kan till
exempel handla om att en eller flera familjemedlemmar fortfarande väntar
på beslut i ärendet om uppehållstillstånd. Det är dock viktigt att det av
bosättningsunderlaget framgår att det finns en maka/make/partner och
eventuella barn som ännu inte fått beslut i sina ärenden så att kommunen får
möjlighet att ta hänsyn till det när den förbereder mottagandet.
Är det så att det är två vuxna makar vars ärenden hamnat i otakt så ska vi
starta ett bosättningsärende för den (vuxna) som beviljats uppehållstillstånd.
Ibland händer det att barn och vuxna i en familj inte får samma beslut, till
exempel att barn beviljas uppehållstillstånd som kan ligga till grund för
bosättning men förälderns eller föräldrarnas beslut inte gör det. Här gäller
att ett minderårigt barn inte kan anvisas på egen hand; ett barn följer alltid
föräldrarnas ärende. Detsamma gäller om barnet beviljas svenskt
medborgarskap och i och med det ska skrivas ut från mottagningssystemet,
barnet/barnen får då vistas i Migrationsverkets anläggningsboende i
avvaktan på att föräldrarna får flytta till anvisad kommun.
För personer som fyllt 18 men inte 21 år gäller även för dem att de inte ska
anvisas på egen hand utan de ska följa sina föräldrars ärenden.
För det fall familjemedlemmarna får uppehållstillstånd innan mottagande i

kommun för den första individen har skett, ska familjemedlemmarna läggas
till i bosättningsuppdraget, om de omfattas av bosättningslagen.
Sida 6 av 15
Underrättelsesamtal av Migrationsverket
Migrationsverket underrättar beslut om uppehållstillstånd samt lämnar

information om bosättning och etablering. Bland annat lämnas information
om vilket uppdrag olika aktörer har i det fortsatta arbetet mot bosättning och
etablering och de villkor som gäller för bosättning.
Upprättande av bosättningsunderlag
För den som ingår i personkretsen ovan och har behov av hjälp med att hitta
en bostad ska Migrationsverkets mottagningsenhet i samband med
underrättelsesamtalet upprätta ett bosättningsunderlag. Det är viktigt att all
efterfrågad information framgår av bosättningsunderlaget på ett tydligt och
kortfattat sätt. Informationen ska vara aktuell och relevant för
bosättningsenhetens arbete med matchning och anvisning och/eller för
anvisningskommunens mottagande för bosättning. När ett
bosättningsunderlag fastställs, (det har status startat) påbörjas ett
bosättningsuppdrag hos bosättningsenheten.
Det ska understrykas att Migrationsverkets bosättningsuppdrag inte innebär

att ta ställning till hur en familj ska bosättas. Även om det finns en
dokumenterad hotbild inom en familjegrupp ska bosättningsärendet
behandlas som ett sammanhållet ärende. Det är socialtjänsten tillsammans
med tingsrätten som avgör i frågor om umgänge och vårdnad av barn.
Migrationsverket ska dock alltid göra en orosanmälan om det finns
anledning att misstänka att barn far illa. En orosanmälan kan göras till både
vistelsekommunen och anvisningskommunen.
Om ett barn utan vårdnadshavare bor med andra medsökande/vuxna på en

mottagningsenhet (med beslut av socialtjänsten) ska barnet likväl skrivas ut
till kommunen en månad efter beslut. Det senare gäller oavsett om de andra
medsökandena/vuxna beviljats tillstånd eller inte. Om barnet och den eller
de vuxna som barnet bor tillsammans med uttrycker önskemål om att vidare
få bo tillsammans, ska detta kommuniceras i bosättningsunderlaget.
Bosättningsunderlag för personer som bor i eller flyttar till

EBO
Migrationsverket ska alltid upprätta ett bosättningsunderlag för den som

bor EBO eller flyttar till EBO under PUT-månaden. Det gäller även för
personer som beviljats uppehållstillstånd på annan grund än asyl och som
ska registreras ut med adresstypkoden KOM. Migrationsverket har enligt
Sida 7 av 15
regeringens proposition 1994/95:206 en skyldighet att informera den

kommun där en asylsökande bor så snart uppehållstillstånd har beviljats för
att kommunen ska kunna påbörja integrationsinsatser.
Bosättningsunderlaget fastställs och undertecknas av den nyanlända och

skickas till kommunen som den nyanlända utlänningen är boende i.
Undertecknandet är viktigt då vi får ett medgivande på att vi kan skicka
informationen till kommunen. Det kan vara bra att lämna en kopia av
bosättningsunderlaget till den nyanlända och uppmana honom eller henne
att ta med det vid en eventuell flytt till annan kommun.
För information om barn utan vårdnadshavare, se ovan under rubriken

Upprättande av bosättningsunderlag samt In- och avregistreringsavsnittet,
Avregistrering av barn ur mottagningssystemet.
Bosättningsenhetens arbete med matchning och

anvisning
Matchning med kommun
Bosättningsenhetens arbete med matchning mot en kommun genomförs

genom IT-stödet Kommunanvisning. Utgångspunkten är
bosättningsunderlaget som mottagningsenheten eller
vidarebosättningsenheten upprättat. I ett första steg godkänns underlaget för
anvisning, alternativt skickas för komplettering. Bosättningsärenden sorteras
utifrån den dag den nyanlände fått ett uppehållstillstånd, underlag hamnar
därför inte sist i kön om en komplettering behövs.
Vid ett godkänt underlag utgår bosättningsenheten därefter från primära och
sekundära matchningskriterier. De primära kriterierna är uppfyllnadsgraden
av kommuntalen hos kommunerna, med utgångspunkt i årsplaneringen. De
sekundära matchningskriterierna som återfinns i bosättningsunderlaget är
något som bosättningsenheten därefter, i den mån det är möjligt, tar hänsyn
till i varje enskilt ärende.
Exempel på sekundära matchningskriterier är närhetsprincipen, anknytning

till ensamkommande barn som redan anvisats till en kommun, arbete eller
arbetserbjudande, närhet till släkt, påbörjade studier (ej SFI), särskilda
behov så som specialistsjukvård, särskilda skolresurser eller
bostadsanpassning, lediga bostäder i mottagande kommun, delad vårdnad
om minderåriga barn samt skyddad identitet.
Bosättningsunderlaget fastställs i samma version som framställs hos

mottagningsenheten och skickas därefter till anvisningskommunen
tillsammans med Beslut om anvisning och mottagande av nyanländ för
Sida 8 av 15
bosättning.
Avbryta eller komplettera anvisningsuppdrag
Funktionen Begäran om ändring i Skapas åtgärdslista används av

mottagningsenheten för att avbryta anvisningsuppdrag efter att
anvisningsbeslut till kommunen fastställs. Funktionen används även vid
behov av att uppdatera bosättningsunderlaget med ny information med
genom att komplettera det. Komplettering sker då ny information tillkommit
i ärendet innan anvisningsbeslutet är fattat. Det är viktigt att använda
funktionen och att inte enbart skicka ett e-post meddelande till
bosättningsenheten, eller skriva en journal i Skapa när nya uppgifter
tillkommer i ett ärende innan anvisning skett. Detta på grund av att
anvisningskommunen ska få ett uppdaterat bosättningsunderlag samt att
bosättningsenhetens handläggare utgår från bosättningsunderlaget vid
anvisning.
Ändringsbegäran används även vid ändring av en konstellation som har

anvisats i samma uppdrag, exempel på detta är tillägg av barn som föds
innan ett anvisningsbeslut är fattat eller för att ta bort vissa medlemmar ur
ett anvisningsuppdrag. Vid avbrott av delar ur en konstellation informeras
vem i gruppen avbrottet berör i fritextrutan, samt omständigheterna kring
detta.
Vid avbrott av ärenden får kommunen en ersättningsanvisning av

bosättningsenheten. Efter att ett avbrottsbeslut är fattat av
bosättningsenheten till följd av ändringsbegäran, för mottagningsenheten en
dialog med den berörda kommunen. Avbrott av anvisningsuppdrag sker
endast i undantagsfall.
Årsplanering
Med utgångspunkt från kommuntalen utformar Migrationsverkets

bosättningsenhet varje år en verksamhetsvägledande årsplanering i samråd
med alla kommuner i Sverige. Årsplaneringen anger fördelningen av
kommunernas antal anvisningsbeslut per månad fördelat över året, med ett
mottagande av den nyanlända i normalfallet senast 60 dagar efter beslutet.
Kommuner kan löpande under året inkomma med förfrågan om revidering
av årsplaneringen.
Årsplaneringen visar de ärenden som bosättningsenheten handlägger och

anvisar till kommuner; kvotflyktingar, nyanlända som bor i
anläggningsboende (ABO), eventuella anhöriga samt
Sida 9 av 15
omfördelningsärenden. Årsplaneringen kan inte överskridas då den baseras

på kommuntalet.
Mottagande i kommun och utskrivning
Anvisning- och flyttsamtal

När en anvisning finns ska den nyanlände alltid kallas till ett
anvisningssamtal. I samtalet får den nyanlände informationen om att ett
beslut om anvisning har fattats och han/hon får besluta ifall man vill
fullfölja anvisningen. Tackar en person nej till anvisning se nedan rubrik
Nyanlända som tackar nej till bosättning. Det är viktigt att den nyanlände så
fort som möjligt tar ställning till anvisning och förstår vad konsekvensen
blir av att han/hon tackar nej till anvisning.
När en nyanländ tackat ja till anvisning inväntar mottagningsenhet ett

flyttdatum från kommun. När ett datum för flytt finns bör den nyanlände
kallas på flyttsamtal på mottagningsenhet. Det är även möjligt att skicka
informationen via post. Det senare bör dock inte användas som huvudregel
eftersom det kan finnas annan information från kommunen som också ska
ges till den nyanlände. Det är viktigt att vi säkerställer att personen förstått
den information som lämnas.
Uppgifter till kommun
Enligt 11 a § förordning (2016:39) om mottagande av vissa nyanlända

invandrare för bosättning är Migrationsverket skyldig att till den ansvariga
myndigheten i en anvisad kommun lämna de uppgifter om en nyanländ som
behövs för kommunens mottagande av den nyanlände.
Exempel på uppgifter som behövs för mottagande är namn, födelsedata,

familjesituation samt särskilda behov. Personuppgifterna finns som
förifyllda uppgifter i bosättningsunderlaget medan uppgifter om särskilda
behov måste fyllas manuellt. När det gäller särskilda behov är det viktigt att
handläggaren tänker på när dessa uppgifter fylls i att inte enbart utgå från
vad den nyanlände uppger. För att uppgifter om särskilda behov ska fyllas i
krävs att det rör sig om dokumenterade särskilda behov i läkarintyg eller
liknande eller att det rör sig om klart synbara behov som till exempel att den
nyanlände sitter i rullstol.
Det är anvisningskommunen som avgör vilka uppgifter de behöver för

mottagande av en nyanländ. Det innebär att Migrationsverket sällan ska
Sida 10 av 15
behöva ifrågasätta varför en kommun begär ut andra uppgifter än ovan. Det

är anvisad kommun som bestämmer vad de behöver för mottagandet.
När en nyanländ flyttar från ABO
Kommunanvisning från ABO
När en nyanländ som bor i ABO omfattas av personkretsen för bosättning,

kommer Migrationsverket inom ramen för kommuntalen att fatta beslut om
anvisning. I beslutet om anvisning ska det anges vid vilket datum
kommunen senast ska ta emot den nyanlände för bosättning. Datum för
mottagande får normalt inte vara senare än två månader från beslutsdatum.
Rätten till bistånd för bland annat logi enligt LMA upphör senast det datum
när kommunen enligt anvisningsbeslutet ska ta emot den nyanlände. Den
nyanlände har normalt alltså inte rätt att bo kvar i ABO efter detta datum.
Undantag kan förekomma på grund av omständigheter som den nyanlände
inte råder över, såsom allvarlig sjukdom eller ett tillfälligt hinder för
kommunen att ta emot vid den tidpunkt som anges i beslutet. Den nyanlände
ska skrivas ut ur mottagningssystemet så snart som möjligt och normalt
senast det datum som anges i anvisningsbeslutet. Innan utskrivning kan ske
ska Migrationsverket fatta ett överklagbart beslut om att rätten till bistånd
upphör.
En nyanländ som blivit anvisad en kommunplats av Migrationsverket ska

skrivas ut från Migrationsverkets mottagningssystem på utflyttningsdatumet
med adresstypkoden KOM. Har en nyanländ tagits emot i kommunen innan
datum för planerad utflytt ska personen skrivas ut det datum då
Migrationsverket fick kännedom om flytten, bakdatering av utskrivning ska
inte göras.
Flytt från ABO till EBO efter beslut om uppehållstillstånd
Den person eller familj som flyttar från ABO till EBO, antingen genom att
flytta hem till någon vän eller anhörig eller genom att ordna ett eget
lägenhetskontrakt, ska alltid först registreras som EBO och direkt därefter
som KOM. EBO-registreringen är viktig för att rätt ersättning ska gå ut till
kommunen och för statistiken gällande bosättning. Flytten till EBO likställs
med att personen tackar nej till att få en anvisning, vilket innebär att rätten
till bistånd upphör omedelbart. Någon PUT/TUT-månad blir inte aktuell
eftersom personen inte vistades i EBO i samband med att beslutet om
uppehållstillstånd beviljades.
Sida 11 av 15
Om underrättelse inte skett innan flytten, informeras närmsta

mottagningsenhet, som får ombesörja underrättelsen, även om personen inte
längre är inskriven i mottagningssystemet.
Om en nyanländ har skaffat ett eget kontrakt på en lägenhet, kan

Migrationsverket ge honom eller henne skäligt rådrum för att flytta ut från
boendet. Vad som är skäligt rådrum får avgöras från fall till fall, men bör i
regel handla om max tre dagar. Se KC I 30a/2017.
Nyanlända som tackar nej till kommunanvisning
Om en nyanländ tackar nej till en kommunanvisning ska han eller hon

omedelbart skrivas ut från mottagningssystemet. Det gäller oavsett om
personen har ett eget boende eller om personen vägrar flytta till anvisad
kommun.
Gällande personer som har ett eget boende se stycket ovan under rubriken
Flytt från ABO till EBO efter beslut om uppehållstillstånd.
Det förekommer att nyanlända i ABO vägrar att flytta till anvisad kommun,
då ska personen skrivas ut från mottagningssystemet det datum då personen
tackat nej. Om utlänningen saknar en adress att flytta till ska utregistering
ske med koden REG (Adressuppgift registrerad manuellt) och SA (saknar
adress). Viktigt att komma ihåg är att innan personen skrivs ut från
mottagningssystemet ska ett överklagbart beslut fattas om att rätten till
bistånd upphört.
Om en nyanländ vägrar flytta ska ett ärende om handräckning/avhysning

inledas efter att dialog förts med personen om att han/hon inte får bo kvar,
se avsnitt Boende i mottagningssystemet och åtgärd Utregistrering i Skapa
under fliken LMA/OS.
Rutin när barnfamiljer tackar nej till kommunanvisning och inte har en
egen adress att flytta till:
 Migrationsverket informerar den nyanlände om att de

endast får ett erbjudande och att man inte har rätt att bo
kvar i anläggningsboende om man tackar nej. Vidare
informeras att den nyanlände nu själv måste ordna sin
bosättning samt att Migrationsverket kan använda hjälp
av polisen om någon vägrar att flytta. Kan inte polisen
hjälpa till kan en ansökan om avhysning göras till
Kronofogden.
Sida 12 av 15
 Ett nytt samtal ska bokas skyndsamt, senast inom 3

dagar. I de fall det är möjligt bör samtalet vara ett
trepartssamtal med den nyanlände, vistelsekommunen
(ABO-kommunen) och Migrationsverket. Observera att
den nyanlände måste samtycka till att en representant
från kommunen deltar. Detta bör framgå av journal- eller
tjänsteanteckning. Om det inte finns möjlighet att
genomföra ett trepartssamtal blir det ett samtal mellan
mottagningsenheten och den nyanlände.
 I trepartssamtalet läggs ansvaret på den nyanlände genom
att fråga hur hen har tänkt sig att lösa situationen med
boende för honom/henne själv och familjen om hen
kvarstår vid sitt beslut att tacka nej till anvisningen.
Migrationsverket informerar även om vilka faktorer som
har tagits hänsyn till vid bosättningsmatchningen, till
exempel särskilda behov. Migrationsverket informerar
om vilka konsekvenser det kan få om den nyanlände
vägrar att flytta från anläggningsboendet. Till exempel att
man kan bli avhyst från lägenheten och stå utan boende.
Personen/familjen påminns om fördelar med en
kommunplacering i form av ett ordnat mottagande i
kommunen.
Om den nyanlände fortfarande inte accepterar kommunanvisningen efter ett

trepartssamtal och inte heller kan presentera en adress så får handläggaren ta
ställning till om det finns utrymme för ytterligare samtal eller om
bosättningsärendet ska avslutas. Migrationsverket tar kontakt med
vistelsekommun där den nyanlände vistas för förberedelse på en eventuell
avhysning. Kontakt ska ske genom en orosanmälan.
Det ankommer på mottagningsenheten att avhysa personen i enlighet med

de rutiner som framkommer i Handbok i migrationsärenden. Se avsnitt
Boende i mottagningssystemet. Mottagningsenheten ska också kontakta den
anvisade kommunen och meddela att familjen tackat nej till anvisningen.
Utlänning som flyttar från institutionsboende
Utlänning som vistas på vårdinrättning, i fängelse eller häkte när de

beviljas uppehållstillstånd
Enligt bosättningsförordningen är det endast nyanlända som är registrerade

och vistas vid Migrationsverkets anläggningsboenden och nyanlända som
har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen som
omfattas av anvisningar. För att en asylsökande ska betraktas som boende i
anläggningsboende krävs att det är Migrationsverket som har ansvaret för
att erbjuda logi till den asylsökande. (Se Rättsutredning om vilka krav som
Sida 13 av 15
kan ställas för att ett boende ska betraktas som Migrationsverket
anläggningsboende dnr 1.3.4-2017-118801).
När Migrationsverket genom ABO inte kan tillgodose en asylsökandes

behov utifrån hälsotillstånd eller funktionsnedsättningar så upphandlar
Migrationsverket tillfälliga boendeplatser vid institutioner eller
vårdinrättningar. Dessa upphandlade platser är också platser som
Migrationsverket ska betrakta som verkets anläggningsboenden.
Det betyder att Migrationsverkets anläggningsboende är alla former av

boenden som Migrationsverket själv tillhandahåller eller boenden som
Migrationsverket har upphandlat för att annan aktör ska driva eller boenden
som Migrationsverket upphandlat platser vid för att den asylsökandes behov
ska kunna tillgodoses (IBO).
En person som beviljats uppehållstillstånd och omfattas av

bosättningslagens personkrets har rätt till bistånd enligt LMA så länge
denne inte flyttat till den anvisade kommunen.
När det gäller en utlänning som omfattas av bosättningslagen och vistas i

ABO vid tidpunkt för beviljande av uppehållstillstånd och därefter placeras i
häkte eller fängelse ska Migrationsverket göra en bedömning av om
utlänningen fortfarande kan omfattas av personkretsen som har rätt till
anvisning enligt bosättningslagen. Vid bedömningen av om utlänningen
fortfarande kan omfattas av bosättningslagen när en han/hon befinner sig i
häkte bör handläggaren beakta vistelsetiden i häkte. För det fall utlänningen
vistas i häkte eller fängelse under mer än en månad (en
dagersättningsperiod) ska utlänningen skrivas ut ur mottagningssystemet
och kan inte anvisas enligt bosättningslagen. Utlänningen ska skrivas ut med
koden REG och någon PUT/TUT-månad blir inte aktuell eftersom personen
inte vistades i EBO i samband med att uppehållstillståndet beviljades. Innan
utskrivning kan ske ska ett beslut fattas om att rätten till bistånd upphör på
grund av att utlänningen har beviljats uppehållstillstånd.
En person som vid beviljande av uppehållstillstånd vistas i fängelse, vid en

sjukvårdsinrättning eller till exempel i familjehem eller hem för vård eller
boende (HVB-hem) enligt beslut av socialtjänsten är inte att betrakta som
boende i ABO och uppfyller därmed inte kraven för att anvisas till kommun.
Det innebär att personen i stället ska skrivas ut med koden REG när den så
kallade PUT/TUT-månaden passerat, eftersom schablonersättning ska gå ut
till den kommun den sökande folkbokför sig i.
Barn som är placerade i familjehem vid tidpunkten då beslut om

uppehållstillstånd fattas kan därmed inte anvisas tillsammans med sin
familj, utan hanteras som EBO och skrivs ut efter PUT/TUT-månaden. Det
är dock viktigt att det av bosättningsunderlaget framgår att det finns ett barn i
familjen som är placerat utanför hemmet och i vilken kommun. Detta för att
bosättningsenheten ska kunna ta hänsyn till det vid matchning och anvisning
för resten av familjen (särskilt skäl) och så att kommunen får möjlighet att ta
hänsyn till det när den förbereder mottagandet.
Sida 14 av 15
Utlänning som bor i eget boende
Kommunplacering från eget boende
De utlänningar som bor i EBO och som får uppehållstillstånd har rätt till
bistånd under en månad efter att tillståndet beviljades. Att en utlänning som
beviljas uppehållstillstånd i eget boende har rätt till bistånd under ytterligare
en månad framgår av 8 § 3 st. LMA. Den månad efter beviljat
uppehållstillstånd som dessa utlänningar har rätt till bistånd brukar
benämnas PUT/TUT-månaden. Därefter ska personen avregistreras med
adresstyp KOM.
Vid samtalet om uppehållstillstånd upprättas för EBO ett

bosättningsunderlag. Bosättningsunderlaget undertecknas av nyanländ och
skickas till kommunen.
En person boende i EBO som vid beviljande av uppehållstillstånd inte kan

bo kvar i sitt boende har rätt till bistånd, och därmed logi, under den så
kallade PUT/TUT-månaden. När PUT/TUT-månaden löpt ut ska personen
skrivas ut från mottagningssystemet till den adress som personen uppger.
Personen uppfyller inte kraven för att kunna anvisas eftersom han/hon inte
vistas i ABO. Skulle personen sakna adress att skrivas ut till används
adresstypen REG och individstatus SA (adress saknas).
Om nyanländ vid tillfället för kommunbokningen redan har folkbokfört sig

på en annan adress än sin tidigare EBO-adress så är det viktigt att
kommunbokning sker till folkbokföringsadressen. Att personen har
folkbokfört sig syns i adresshistoriken i Skapa under individuppgifter.
Som nämnts ovan, saknas det laglig möjlighet att förlänga den tid som en
utlänning i eget boende har rätt till bistånd enligt LMA efter att han eller
hon har beviljats uppehållstillstånd. Detta gäller även för de utlänningar som
beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Om en utlänning boende i EBO meddelar att han/hon vill flytta till

Migrationsverkets boende senare än en månad omfattas den nyanlände inte
längre av bistånd enligt LMA. Om bostadssituationen då är akut hänvisas
den nyanlända till vistelsekommunen för att få hjälp med tillfällig lösning av
sin bostadssituation.
Försenat kommunmottagande
Sida 15 av 15
Det förekommer att nyanlända som beviljats uppehållstillstånd och som

anvisats för bosättning inte tas emot i kommunen inom den beslutade
tidsfristen. När detta sker ska Migrationsverket ha en dialog med
kommunen. Om kommun uttryckligen anger att de inte tar emot en
nyanländ eller att kommunen i övrigt fördröjer flytten kan regionchef i
respektive region besluta om att skicka den nyanlände utan ett
kommunmottagande till kommunen. Se vidare KCI 03/2018 Standard för
bosättningsrutiner i de fall då kommuner inte tar emot nyanlända från
anläggningsboende för bosättning inom utsatt tidsfrist.
Uppgiftsskyldighet i övrigt
I samband med bosättningen är även andra myndigheter än kommun
iblandade. För etableringsinsatser är Arbetsförmedlingen den myndighet
som är ansvarig för dessa insatser.
Migrationsverket har enligt 25 § förordning (2017:820) om

etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare en uppgiftsskyldighet
gentemot Arbetsförmedlingen som innebär att Migrationsverket ska lämna
uppgifter som har betydelse för ett ärende om etableringsinsatser. För
Migrationsverkets del innebär det att Migrationsverket kan lämna uppgifter
om den nyanlände som har betydelse för Arbetsförmedlingen vid etablering
på arbetsmarknaden. Överföring av uppgifter till Arbetsförmedlingen sker
idag automatiskt genom en filöverföring.
Senast uppdaterad 2014-04-28
Samtalsguide för underrättelse och

återvändandesamtal efter beslut om överföring
enligt Dublinförordningen
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Att säkerställa att den som underrättas förstår Migrationsverkets beslut och innebörden
av överföring enligt Dublinförordningen
2. Att han eller hon ska förstå sina alternativ
3. Att bedöma hur han eller hon ställer sig till att självmant överföras enligt
Dublinförordningen
Agenda
 Introduktion av handläggare och tolk
 Gör upp och kom överens om en agenda för samtalet med personen (syfte, tidsåtgång,
tid för frågor)
Mål 1: Att säkerställa att den som underrättas förstår Migrationsverkets

beslut och innebörden av överföring enligt Dublinförordningen
Viktigt innehåll
 Förklara beslutet kortfattat
□ Prövning av åberopade skyddsbehov ska ske i det mottagande landet
□ Orsaken till varför mottagande land har ansvaret för prövningen
 Informera om att beslutet om överföring är verkställbart direkt och att reseplanering
kommer att påbörjas
 Säkerställ att personen har förstått beslutet om överföring och känner till sin rätt att
överklaga samt begära inhibition
 Säkerställ att personen förstår att även om han/hon begär att beslutet om överföring
ska inhiberas så kan det återigen bli verkställbart efter att domstol tagit ställning till
frågan om inhibition.
 Informera om att Migrationsverket tagit hänsyn till barnen när beslutet har fattats
 Säkerställ att barnen får ta del av beslutet eller att föräldrarna förstår att det är deras
ansvar att berätta för sina barn om beslutet
Mål 2: Att han eller hon ska förstå sina alternativ

Viktigt innehåll
 Informera att alternativen är att medverka självmant eller under polisens ansvar.
Säkerställ att personen förstår skillnaden mellan självmana verkställigheter och
överlämnande av verkställighet till polis
 Informera om att åtgärder för att förbereda överföring påbörjas direkt
 Förklara att personen har möjlighet att överklaga beslutet inom tre veckor, begära
inhibition eller nöjdförklara sig
 Informera personen om att även om han/hon begär att beslutet om överföring ska
inhiberas så kan det återigen bli verkställbart efter att domstol tagit ställning till
frågan om inhibition
 Informera om att beslutet om överföring vinner laga kraft tre veckor från dagens
datum om personen inte överklagar
 Säkerställ att personen har förstått sitt ansvar och resonera med personen kring
konsekvenserna av att inte aktivt medverka till en överföring eller att hålla sig undan
verkställigheten:
˜ Dagersättning som personen får idag sätts ned
˜ Migrationsverket gör en bedömning i varje enskilt ärende om beslut om uppsikt
eller förvar ska fattas
˜ Rätten till bistånd upphör om man håller sig undan en verkställighet
˜ Personens ärende kan överlämnas till polisen och de ansvarar för att denne ska
lämna Sverige
Mål 3: Att bedöma hur han eller hon ställer sig till att självmant
överföras enligt Dublinförordningen
Exempel och tillvägagångssätt som kan användas för detta mål:
 Fråga personen hur denne ställer sig till ett självmant överförande till mottagarlandet
 Återkoppla till vad personen sagt under föregående samtal eller utredning
 Låt personen själv resonera kring alternativen och konkretisera sin inställning till ett
självmant överförande
 Fånga upp barnens tankar i samtalet
VERKSTÄLLIGHET MED BARNFAMILJ
 Informera om att skolintyg kan begäras från skolan för fortsatta studier i annat land
 Informera om att vaccinationsintyg kan begäras från BVC eller skolhälsovård
 Om en särskild diagnos från sjukvården finns, bör denna begäras ut så att fortsatt
behandling kan ges i annat land
 Om registerutdrag från Skatteverket saknas begär ut ett sådant för barn som är födda
i Sverige
ÅTGÄRDER BEROENDE PÅ INSTÄLLNING
1) Personen medverkar inte
 Informera om att dagersättning kommer att sättas ned
 Informera att ett beslut om uppsikt eller förvar kommer att övervägas för personen (ej
om beslut om förvar redan är fattat)
 Informera att ärendet kommer att överlämnas till polisen om personen inte medverkar
och att verkställigheten då kommer att ske under polisens ansvar
2) Personen är tveksam
 Fortsätt samtalet med fokus på självmant överförande som målsättning

 Informera att ett beslut om uppsikt eller förvar kommer att övervägas för personen (ej
om beslut om uppsikt eller förvar redan är fattat)
 Informera att dagersättning som personen får kan komma att sättas ned
 Informera att ärendet kan överlämnas till polisen och de ansvarar för att personen ska
lämna Sverige om personen inte medverkar
3) Personen medverkar
 Informera om att resa bokas omgående
Verkställighetsarbete vid förvar
 Rådgör med beslutsfattare och/eller teamledare när en person är förvarstagen och

oklarheter kring åtgärderna uppstår.
Nästa steg
 Lämna ut kallelse till nytt besök inom sju dagar om inte särskilda omständigheter
föreligger (observera tidsfristen för överföring)
 Om samtalet är ett andra återvändandesamtal, rådgör med teamledare om vidare

handläggning
Administration
 Be personen skriva under underrättelsekvitto
 Finns nedsättning pga försvårande av utredningen av ärendet om uppehållstillstånd,

som i så fall ska justeras?
 Ta ställning till om dagersättning ska läggas på en 14-dagarslista efter bedömning

av om det föreligger skäl till det (nära förestående verkställighet) i syfte att undvika
felaktiga utbetalningar.
 Behövs ersättning för resa?
 Finns ett telefonnummer som personen kan nås på?

Exempel på frågor och tillvägagångssätt

Samtliga frågor är exempelfrågor som utgår från MI-metodik. Variera gärna frågor som
utgår från ”Hur tänker du kring…”, Hur upplever du…”, ”Vad betyder det för dig…”,
”Beskriv gärna hur…”,”Berätta gärna…”
Mål 1: Säkerställa att personen förstår Migrationsverkets beslut och

innebörden av överföring enligt Dublinförordningen
Exempel på frågor och tillvägagångssätt som kan användas för detta mål:
 ”Har du fått information om att du har ett beslut att du ska lämna Sverige? Berätta lite
om vad du känner till och har fått berättat för dig”
 ”Vilka tankar har du nu när du har fått reda på detta beslut?”
 ”Hur ser du på att du nu inte får vistas i Sverige längre?”
 ”Hur tänker du kring att beslutet ska verkställas omedelbart?”
 ”Hur tänker du se till att dina barn får ta del av det här beslutet?” / ”Finns det något som
skulle underlätta för dig att berätta om beslutet för barnen?”
 Erbjud personen tid att ställa frågor
 Komplettera med den information som personen ännu inte känner till
 Summera och bekräfta att personen har samma uppfattning av det som sagts
Mål 2: Säkerställa att personen förstår sina alternativ

 ”Hur har du förstått dina alternativ efter det här beslutet?” / ”Vi har pratat om de här
alternativen, FRITEXT. Hur har du uppfattat dessa?”
 ”Jag har mött många andra som känner samma sak som du gör just nu. Vill du att jag ska
berätta vilka dina alternativ är nu?”
 ”Vill du att jag ska berätta för dig om vad som händer vid en överföring?”
 ”Hur resonerar du kring att ditt ärende kan överlämnas till polisen och de ansvarar för att
du ska lämna Sverige?”
 ”Vad känner du till om möjligheterna att domstolen skulle ändra ditt beslut om du skulle
överklaga?”
 ”Om ditt beslut inte inhiberas eller ändras av migrationsdomstolen, har du tänkt på vad
du ska göra då?”
Mål 3: Bedöma personens inställning till självmant medverkande enligt
Dublinförordningen
 Fråga personen hur denne ställer sig till att överföras till mottagarlandet (Säkerställ
genom avstämning att ni uppfattat personens ställningstagande på samma sätt)
 ”Hur ser du på dina möjligheter att resa tillbaka till mottagarlandet?”
Senast uppdaterad
2018-12-20
Samtalsguide för underrättelse- och

informationssamtal efter beslut om omedelbar
verkställighet
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Att säkerställa att den som underrättas förstår beslutet och vad det innebär att beslutet om
avvisning ska verkställas omedelbart
2. Att han eller hon ska förstå sina alternativ när beslutet ska verkställas
3. Att bedöma hur han eller hon ställer sig till att återvända självmant
4. Att följa upp ett eventuellt pass- eller identitetsarbete
5. Särskilt mål för vuxna som inte bor med barn de är vårdnadshavare för: Att säkerställa att
personen förstår när rätten till bistånd upphör
Agenda
 Introduktion av HL och tolk.
 Gör upp och kom överens om en agenda för samtalet med personen (syfte,
tidsåtgång, tid för frågor).
Mål 1: Att säkerställa att den som underrättas förstår beslutet och vad det innebär att beslutet om
avvisning ska verkställas omedelbart
Viktigt innehåll:
 Förklara kortfattat bedömningarna i beslutet angående:

o Om personen har gjort sin identitet och sitt ursprung sannolikt.
o Varför personens ansökan bedöms vara omedelbart ogrundad.
 Säkerställ att personen har förstått beslutet om avvisning och när det blir verkställbart.
 Säkerställ att personen känner till sin rätt att överklaga samt begära inhibition.
 Säkerställ att personen förstår att även om han/hon begär att beslutet om avvisning ska
inhiberas så kan det återigen bli verkställbart efter att domstol tagit ställning till frågan om
inhibition.
 Säkerställ att personen har förstått vad ett återreseförbud innebär.
 Informera om att Migrationsverket tagit hänsyn till barnen när beslutet har fattats.
 Informera barnen att familjen ska återvända, alternativt säkerställ att föräldrarna förstår att det är
deras ansvar att tala om för barnen om återvändandet.
Senast uppdaterad
2018-12-20
Mål 2: Att han eller hon ska förstå sina alternativ nu när beslutet ska verkställas
Viktigt innehåll:
 Förklara att personen har möjlighet att överklaga beslutet inom tre veckor,
begära inhibition eller nöjdförklara sig. (Informera vid behov om statistik för
handläggningstid och avslagsfrekvens vid överklagande för aktuellt land).
 Informera personen om att även om han/hon begär att beslutet om avvisning
ska inhiberas så kan det återigen bli verkställbart efter att domstol tagit
ställning till frågan om inhibition.
 Informera att alternativen är att resa hem självmant eller under polisens ansvar.
Säkerställ att personen förstår skillnaden mellan självmant återvändande och
överlämnande av verkställighet till Polismyndigheten.
 Informera om att beslutet om avvisning får laga kraft tre veckor från dagens
datum om personen inte överklagar. Vid laga kraft är beslutet verkställbart.
 Resonera med personen kring möjligheterna vid självmant återvändande:
o Personen ska i första hand själv bekosta hemresan och Migrationsverket
kan vid behov kan ge finansiellt stöd.
o Personen kan själv kontrollera hemresan.
o Om personen har egen resehandling kan denne oftast resa hem på egen
hand.
 Resonera med personen kring konsekvenserna av att inte medverka till ett
återvändande eller att hålla sig undan en verkställighet:
o Dagersättning som personen får idag sätts ned.
o Migrationsverket har möjlighet att fatta beslut om uppsikt eller förvar.
o Rätten till bistånd upphör om man håller sig undan en verkställighet.
o För vuxna som inte bor med barn de är vårdnadshavare för: Rätten till
bistånd (ersättningar och logi) upphör när beslutet om avvisning får laga
kraft. Se även mål 5.
o Personens ärende kan överlämnas till Polismyndigheten och de ansvarar för
att denne ska lämna Sverige.
 (Informera om eventuella organisationer/stöd i hemlandet)
Mål 3: Att bedöma hur han eller hon ställer sig till att återvända självmant
 Fråga personen hur denne ställer sig till att återvända självmant.
 Återkoppla till vad personen sagt under föregående samtal eller utredning.
 Låt personen själv resonera kring alternativen och konkretisera sin inställning till
självmant återvändande.
 Fånga upp barnens tankar i samtalet.
Senast uppdaterad
2018-12-20
Mål 4: Att följa upp eventuellt pass- eller identitetsarbete

Viktigt innehåll:
 Följ upp det pass/identitetsuppdrag som givits vid tidigare samtal eller utredning.
Om uppdraget inte genomförts, fråga varför och förtydliga vad det innebär för
personen.
 Vid behov, om tillräckliga handlingar saknas, ge personen uppdrag att ordna
handlingar till nästa samtal.
 Säkerställ att personen har förstått sitt ansvar och konsekvenserna av att inte
fullfölja sitt identitetsuppdrag.
 Om det finns barn i familjen som är födda i Sverige och saknar registerutdrag, ge i
uppgift att inkomma med ett registerutdrag från Skatteverket om sådant saknas.
Mål 5: Särskilt mål för vuxna som inte bor med barn de är vårdnadshavare för: Att
säkerställa att personen förstår när rätten till bistånd upphör
 Säkerställ att utlänningen förstår att rätten till bistånd upphör vid laga kraft om
beslutet inte innehåller någon tidsfrist för frivillig utresa eller som senast när
tidsfrist löpt ut.
 Var tydlig med att utlänningen, när rätten till bistånd har upphört, har ett eget
ansvar att följa beslutet om att han eller hon inte får vara kvar i Sverige.
 Informera om att personen kommer att bli avhyst om han eller hon bor kvar på
verkets boende efter att rätten till bistånd upphört
 Om utlänningen anser det uppenbart oskäligt att bistånd upphör måste personen
ange dessa skäl för verket.
Senast uppdaterad
2018-12-20
ÅTERVÄNDANDE MED BARNFAMILJ
 Informera om att skolintyg kan begäras från skolan för fortsatta studier i hemlandet.
 Informera om att vaccinationsintyg kan begäras från BVC eller skolhälsovård.
behandling kan ges i hemlandet.
 Registerunderlag från skatteverket krävs för barn som är födda i Sverige.
ÅTGÄRDER BEROENDE PÅ INSTÄLLNING OCH RESEHANDLING, när beslutet är

verkställbart
1) Otillräckliga handlingar, och personen medverkar inte

 Informera om att ärendet kan komma att överlämnas till Polismyndigheten om
personen inte medverkar vid nästa samtal, och att hemresan då kommer att ske under
polisens ansvar.
 Informera om att dagersättning kommer att sättas ned.
 Informera om att ett beslut om uppsikt kommer att övervägas för personen (om inte
beslut om uppsikt eller förvar redan är fattat).
 Ge pass/ID-uppdrag och förtydliga konsekvensen om personen inte genomför det.
2) Tillräckliga handlingar och personen medverkar inte

 Informera om att ett beslut om förvar kommer att övervägas för personen (om inte
beslut om förvar redan är fattat).
 Informera om att ärendet kan komma att överlämnas till polisen om personen inte
medverkar vid nästa samtal, och att hemresa då kommer att ske under polisens
ansvar.
3) Otillräckliga handlingar och personen är tveksam

 Fortsätt samtalet med fokus på självmant återvändande som målsättning.
 Ge pass/ID-uppdrag till nästa samtal.
4) Tillräckliga handlingar och personen är tveksam

 Informera om att ett beslut om uppsikt eller förvar kommer att övervägas för
personen (om inte beslut om uppsikt eller förvar redan är fattat).
 Informera om att dagersättning som personen får kan komma att sättas ned.
Senast uppdaterad
2018-12-20
 Informera om att ärendet kan överlämnas till Polismyndigheten och att de ansvarar
för att personen ska lämna Sverige om personen inte medverkar vid nästa samtal.
5) Otillräckliga handlingar och personen medverkar

 Diskutera med personen vad denne behöver göra för att ordna resehandling.
 Ge personen i uppdrag att skaffa resehandling inför nästa besök.
 Lämna vid behov ut ID-handlingar som möjliggör anskaffandet av resehandling.
 Om lämpligt, diskutera möjligheten om en DEPU/DEPA-resa och innebörden av
detta.
 Informera om vilka handlingar som kan möjliggöra en hemresa om det är ett
avtalsland.
6) Tillräckliga handlingar och personen medverkar

 Informera om att resa bokas omgående och att resehandling samt andra för resan
relevanta handlingar (t ex. bokningsnummer, utresebevis) överlämnas enligt
överenskommelse. Observera att för barn utan vårdnadshavare får utresa inte ske
förrän en vecka efter att personen underrättats om beslutet.

Nästa steg
 Kom överens om och säkerställ att personen vet vad nästa steg i processen är,
exempelvis inkomma med resehandling, få information om utresa etc.
Administration
 Be personen skriva under underrättelsekvitto.
 Registrera vilka beslut som underrättas i Skapa.
 Finns nedsättning pga. försvårande av utredning av ärendet om uppehållstillstånd,
 Finns ett telefonnummer som personen kan nås på? Stäm även av adressuppgifter.
 Fyll i eventuella blanketter som behövs för kontakt med ambassad och anskaffande
av resehandling.
Senast uppdaterad
2018-12-20

Samtliga frågor är exempelfrågor som utgår från MI-metodik. Variera gärna frågor som utgår från
”Hur tänker du kring…”, Hur upplever du…”, ”Vad betyder det för dig…”, ”Beskriv
gärna hur…”,”Berätta gärna…”
Mål 1: Att säkerställa att den som underrättas förstår beslutet och vad det innebär att
beslutet om avvisning ska verkställas omedelbart
 ”Har du fått information om att du har ett beslut? Berätta lite om vad du känner till
och har fått berättat för dig”
 ”Hur ser du på att du nu inte får vistas i Sverige längre?”
 ”Vad känner du till om det återreseförbud som du har fått?”
 ”Hur tänker du kring att beslutet ska verkställas omedelbart?”
 ”Hur tänker du se till att dina barn får ta del av det här beslutet?” / ”Finns det något
som skulle underlätta för dig att berätta om beslutet för barnen?”
 Erbjud personen tid att ställa frågor.
 Komplettera med den information som personen ännu inte känner till.
 Summera och bekräfta att personen har samma uppfattning av det som sagts.
 ”Jag har mött många andra som känner samma sak som du gör just nu. Vill du att jag
ska berätta vilka dina alternativ är nu?”
 ”Vill du att jag ska berätta för dig om vad som händer vid ett återvändande?”
 ”Hur skulle det vara i ditt fall om du skulle kunna åka tillbaka på egen hand?”
 ”Hur skulle det vara för dig om du skulle åka tillbaka med hjälp av
Polismyndigheten?”
 ”Vill du att jag berättar för dig hur du kan göra för att kunna åka hem på egen hand?”
 ”Hur resonerar du kring att ditt ärende kan överlämnas till Polismyndigheten och de
ansvarar för att du ska lämna Sverige?”
Senast uppdaterad
2018-12-20
 ”Vad känner du till om möjligheterna att domstolen skulle ändra ditt beslut om du
skulle överklaga?”
 ”Om ditt beslut inte inhiberas eller ändras av migrationsdomstolen, har du tänkt på
vad du ska göra då?”
 Fråga personen hur denne ställer sig till att återvända självmant (säkerställ genom
avstämning att ni uppfattat personens ställningstagande på samma sätt).
 ”Hur ser du på dina möjligheter att resa tillbaka till hemlandet?”
 ”Hur tror du det påverkar ditt ärende att du inte har lyckats styrka din identitet?”
 ”Hur tänker du om vikten att ta fram ett pass?”
Mål 4: Att följa upp ett eventuellt pass- eller identitetsarbete
Efter summering av de viktigaste punkterna i samtalet:

 ”Har du genomfört det uppdrag som vi diskuterade vid vårt förra möte?”
 ”Vad har du gjort sen vi senast träffades för att styrka din identitet?”
 ”Varför har du inte genomfört det uppdrag som vi diskuterade vid vårt förra möte?”
 ”Förstår du konsekvenserna av om du inte medverkar i att styrka din identitet?”
 ”Hur ser du på ditt ansvar att styrka din identitet?”
 ”Hur har du tänkt visa för Migrationsverket vem du är?”
 ”Var är ditt pass/dina identitetshandlingar? Hur kan du ordna fram dem?”
 ”Hur tänker du just nu om FRITEXT?” (t.ex. beslutet, pass/identitetshandlingar,
ansvar, eventuellt överklagande, nöjdförklaring eller självmant återvändande)
 Fråga om personens nästa steg och ge uppdrag, exempelvis ta kontakt med släkt och
vänner i hemlandet för att förbereda ett ev. återvändande.
 ”Vad kommer du göra till nästa gång vi ses?”
 ”Är det någon hjälp du behöver för att kunna göra det?” / ”Vem kan hjälpa dig med
det?”
Senast uppdaterad
2018-12-20

Samtalsguide för underrättelse- och

återvändandesamtal efter avslag 12:19
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Att säkerställa att den som underrättas förstår att beslutet om avvisning/utvisning åter är
verkställbart
2. Att han eller hon ska förstå sina alternativ nu när beslutet ska verkställas
3. Att bedöma hur han eller hon ställer sig till att återvända självmant
4. Att följa upp ett eventuellt pass- eller identitetsarbete
Agenda
Mål 1: Att säkerställa att den som underrättas förstår vad beslutet innebär
Viktigt innehåll:
 Säkerställ att personen har förstått att beslutet om avvisning/utvisning åter är

verkställbart
 Säkerställ att personen känner till sin rätt att överklaga samt begära inhibition.
 Vid första avslagsbeslut 12:19: Säkerställ att personen förstår att även om han/hon
överklagar och begär att beslutet om avvisning/utvisning ska inhiberas så kan det
återigen bli verkställbart efter att domstol tagit ställning till frågan om inhibition.
Viktigt innehåll
 Informera att alternativen är att resa hem självmant eller under polisens ansvar.
Säkerställ att personen förstår skillnaden mellan självmant återvändande och
överlämnande av verkställighet till polis.
 Resonera med personen kring möjligheterna vid självmant återvändande:
o Personen ska i första hand själv bekosta hemresan och Migrationsverket kan
vid behov kan ge finansiellt stöd.
o Personen kan själv kontrollera hemresan.
o Om personen har egen resehandling kan denne oftast resa hem på egen hand.
o Vilket stöd som finns att tillgå i hemlandet
 Resonera med personen kring konsekvenserna av att inte medverka till ett
återvändande eller att hålla sig undan en verkställighet:
o Dagersättning som personen får idag sätts ned.
o Migrationsverket har möjlighet att fatta beslut om uppsikt eller förvar.
o Rätten till bistånd upphör om man håller sig undan en verkställighet.
o För vuxna som inte bor med barn de är vårdnadshavare för: Om rätten till
bistånd inte redan upphört kommer den upphöra 1 vecka från att eventuellt
beslut om inhibition upphävts. Om en ny tidsfrist meddelas, upphör rätten till
bistånd när denna löper ut.
o Personens ärende kan överlämnas till polisen och de ansvarar för att denne
ska lämna Sverige.
o (Inte rätt till ÅES).
 (Informera om eventuella organisationer/stöd i hemlandet)
 Fråga personen hur denne ställer sig till att återvända självmant.
 Återkoppla till vad personen sagt under föregående samtal eller utredning.
 Låt personen själv resonera kring alternativen och konkretisera sin inställning till
Mål 4: Att följa upp eventuellt pass- eller identitetsarbete

Viktigt innehåll
 Följ upp det pass/identitetsuppdrag som givits vid tidigare samtal eller utredning.
Om uppdraget inte genomförts, fråga varför och förtydliga vad det innebär för
personen.
 Vid behov, om tillräckliga handlingar saknas, ge personen uppdrag att ordna
handlingar till nästa samtal genom att ta kontakt med egen ambassad, be
släktingar skicka pass/identitetshandlingar eller motsvarande.
 Säkerställ att personen har förstått sitt ansvar och konsekvenserna av att inte
fullfölja sitt identitetsuppdrag.
 Om det finns barn i familjen som är födda i Sverige och saknar registerutdrag, ge i
uppgift att beställa registerutdraget från Skatteverket om sådant saknas.
Mål 5: Särskilt mål för vuxna som inte bor med barn de är vårdnadshavare för ifall rätten till
bistånd inte tidigare upphört: Att säkerställa att personen förstår när rätten till bistånd
upphör
 Säkerställ att personen förstår att rätten till bistånd upphör 1 vecka efter eventuell
upphävd inhibition. Har personen meddelats ny tidsfrist upphör rätten till bistånd
när fristen för frivillig avresa löpt ut.
 Var tydlig med att personen, när rätten till bistånd har upphört, har ett eget ansvar
att följa beslutet om att han eller hon inte får vara kvar i Sverige.
 Personen har, när/om rätten till bistånd upphört, ett eget ansvar för sitt boende och
sin försörjning i Sverige om han eller hon inte lämnar Sverige i enlighet med
Migrationsverkets beslut.
 Om personen anser det uppenbart oskäligt att bistånd upphör måste personen ange
dessa skäl för verket.
 Informera om att skolintyg kan begäras från skolan för fortsatta studier i hemlandet.
 Informera om att vaccinationsintyg kan begäras från BVC eller skolhälsovård.
 Registerunderlag från skatteverket krävs för barn som är födda i Sverige.
ÅTGÄRDER BOENDE PÅ INSTÄLLNING OCH RESEHANDLING

 Informera att ärendet kan komma att överlämnas till polisen om personen inte
medverkar, och att hemresan då kommer att ske under polisens ansvar.
 Informera att dagersättning kommer att sättas ned.
 Informera att ett beslut om uppsikt/förvar kommer att övervägas för personen (om
inte beslut om uppsikt eller förvar redan är fattat).
 Ge pass/id-uppdrag och förtydliga konsekvensen om personen inte genomför det.

 Informera om att ett beslut om förvar kommer att övervägas för personen (om inte
beslut om förvar redan är fattat).
 Informera att ärendet kan komma att överlämnas till polisen om personen inte
medverkar, och att hemresa då kommer att ske under polisens ansvar.

 Ge pass/id-uppdrag till nästa samtal.

 Informera att ett beslut om uppsikt eller förvar kommer att övervägas för personen
(om inte beslut om uppsikt eller förvar redan är fattat).
 Informera att dagersättning som personen får kan komma att sättas ned.
 Informera om att ärendet kan överlämnas till polisen och att de ansvarar för att
personen ska lämna Sverige om personen inte medverkar vid nästa samtal.

 Diskutera med personen vad denne behöver göra för att ordna resehandling.
 Ge personen i uppdrag att skaffa resehandling inför nästa besök.
 Lämna vid behov ut id-handlingar som möjliggör anskaffandet av resehandling.
 Om lämpligt, diskutera möjligheten om en DEPU/DEPA-resa och innebörden av
detta.
 Informera om vilka handlingar som kan möjliggöra en hemresa om det är ett
avtalsland.

 Informera om att resa bokas omgående och att resehandling samt andra för resan
relevanta handlingar (t ex bokningsnummer, utresebevis) överlämnas enligt
överenskommelse. Observera att för barn utan vårdnadshavare får utresa inte ske
förrän en vecka efter att personen underrättats om beslutet.

Nästa steg
 Lämna ut kallelse till nytt besök inom sju dagar om inte särskilda omständigheter
föreligger.
 Om samtalet är ett andra återvändandesamtal, rådgör med teamledare om vidare
handläggning.
Administration
 Registrera vilka beslut som underrättas i Skapa.
 Fyll i eventuella blanketter som behövs för kontakt med ambassad och anskaffande
av resehandling.

Mål 1: Att säkerställa att den som underrättas förstår beslutet och vad det innebär att
beslutet om avvisning/ utvisning åter är verkställbart
 Erbjud personen tid att ställa frågor.
 Komplettera med den information som personen ännu ej känner till.
 ”Vill du att jag ska berätta för dig om vad som händer vid ett återvändande?”
 ”Hur skulle det vara i ditt fall om du åker tillbaka på egen hand?”
 ”Hur skulle det vara för dig om du skulle åka tillbaka med hjälp av
polismyndigheten?”
 ”Vill du att jag berättar för dig hur du kan göra för att kunna åka hem på egen hand?”
 ”Hur resonerar du kring att ditt ärende kan överlämnas till polisen och de ansvarar
för att du ska lämna Sverige?”
 ”Vad känner du till om möjligheterna att domstolen skulle ändra ditt beslut om du
skulle överklaga?”
 ”Om ditt beslut inte inhiberas eller ändras av migrationsdomstolen, har du tänkt på
vad du ska göra då?”
 Fråga personen hur denne ställer sig till att återvända självmant (säkerställ genom
 ”Hur tror du det påverkar ditt ärende att du inte har lyckats styrka din identitet?”
Mål 4: Att följa upp ett eventuellt pass- eller identitetsarbete

 ”Var är ditt pass/dina identitetshandlingar? Hur kan du ordna fram dem?”
 ”Hur tänker du just nu om FRITEXT?” (t.ex. beslutet, pass/identitetshandlingar,
 Fråga om personens nästa steg och ge uppdrag, exempelvis ta kontakt med släkt och
vänner i hemlandet för att förbereda ett ev återvändande.
det?”
Samtalsguide för underrättelsesamtal efter

Migrationsverkets beslut (UR)
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Personen förstår Migrationsverkets beslut.

2. Personen förstår sina alternativ och asylprocessen.
3. Personen förstår vikten av pass/ID-handlingar och sitt individuella ansvar.
4. Personen får redogöra för sin inställning till beslutet.
5. Att säkerställa att personen förstår när rätten till bistånd upphör.
Agenda
Mål 1: Personen förstår Migrationsverkets beslut

Viktigt innehåll
 Förklara kortfattat bedömningarna i beslutet angående:

o Om den allmänna situationen i landet kan utgöra grund för skydd
o Om personen har gjort sin identitet och sitt ursprung sannolikt
o Individuella skäl och trovärdighet
 Informera om att Migrationsverket tagit hänsyn till barnen när beslutet har fattats.
 Säkerställ att barnen får ta del av beslutet eller att föräldrarna förstår att det är
deras ansvar att berätta för sina barn om beslutet.
Mål 2: Personen förstår sina alternativ och asylprocessen

Viktigt innehåll
 Informera om processen. Säkerställ att personen är medveten om rätten att

överklaga till Migrationsdomstolen inom tre veckor.
 Förklara att personen har möjlighet att nöjdförklara sig samt innebörden av detta.
Om personen saknar beslut om tidsfrist innebär en nöjdförklaring att utlänningens
rätt till bistånd upphör direkt om personen inte bor med ett barn som vederbörande
är vårdnadshavare för.
 Säkerställ att personen förstår att Migrationsverket inte underrättar domstolens dom utan
ansvaret för att ta del av domen åligger personen själv.
 Säkerställ att personen förstår att om beslutet inte ändras efter överklagan kommer
det att innebära att personen måste återvända. Förklara alternativen för
återvändande utan värderingar (t. ex. skillnaden mellan självmant återvändande
och överlämnande till polis).
 Informera om när personens rätt till bistånd (dagersättning, särskilda bidrag och
logi m.m.) kommer att upphöra. Se även mål 5.
 Erbjud statistik för handläggningstid och ändringsfrekvens i MD för aktuellt land -
Presentera statistik utan värderingar. Respektera om personen avböjer
erbjudandet.
 (Informera om möjligheten till ÅES och ERRIN)
 (Informera om organisationer/stöd i hemlandet)
Mål 3: Personen förstår vikten av pass/ID-handlingar och sitt individuella ansvar
Viktigt innehåll
 Resonera med personen om dennes ansvar i identitetsfrågan. Informera om

följderna av att pass/ID-handlingar saknas gällande 1) eventuell inverkan i
rättsprocessen, 2) bosättning och 3) återvändande.
 Informera om möjligheten att byta spår (anknytning/arbete) om personen lämnar
in giltigt hemlandspass (absolut passkrav råder vid TUT).
 För personer som inte bor med barn de är vårdnadshavare för: Informera om att
rätten till bistånd upphör antingen vid laga kraft eller när tidsfristen går ut, varför
tillgång till ID-handlingar är av vikt.
 Ge personen uppdrag att ta fram pass eller pass/ID-handlingar inför nästa samtal.
 Om det finns barn i familjen som är födda i Sverige, ge uppdrag att inkomma med
registerutdrag från Skatteverket.
Mål 4: Personen får redogöra för sin inställning till beslutet

 Summera och stäm av innehållet i samtalet och personens inställning till beslutet,
identitet/ID-handlingar, ansvar, eventuellt överklagande, nöjdförklaring och
 Fråga om personens nästa steg och ge uppdrag vid behov.
Mål 5: Att säkerställa att personen förstår när rätten till bistånd upphör
 Säkerställ att utlänningen förstår att rätten till bistånd upphör vid laga kraft om
beslutet inte har någon tidsfrist för frivillig utresa eller som senast när tidsfrist löpt
ut
 Om utlänningen anser det uppenbart oskäligt att bistånd upphör måste personen
ange dessa skäl för verket (gäller vuxna som inte bor med barn)
 Säkerställ att personen förstår att rätten till bistånd upphör vid en ansökan om att
byta spår
 Var tydlig med att utlänningen, när rätten till bistånd har upphört, har ett eget
ansvar att följa beslutet om att han eller hon inte får vara kvar i Sverige
 Informera om att personen kommer att bli avhyst om han eller hon bor kvar i
verkets boende efter att rätten till bistånd upphört (gäller vuxna som inte bor med
barn)
ADMINISTRATION

 Registrera de underrättade besluten i Skapa.
 Finns nedsättning pga. försvårande av utredningen av ärendet om uppehållstillstånd,
 Ta ställning till nästa aktivitet. Görs i Skapa.

Underrättelsesamtal

 Summera tänker du se till att dina barn får ta del av det här beslutet?” / ”Finns det
något som skulle underlätta för dig att berätta om beslutet för barnen?”
Mål 2: Personen förstår sina alternativ och processen

 ”Vad känner du till om möjligheterna att domstolen skulle ändra ditt beslut?”
(Eventuellt erbjudande om statistik)
 ”Om ditt beslut inte ändras av migrationsdomstolen, har du tänkt på vad du ska göra
då?”
Mål 3: Personen förstår vikten av pass/id-handlingar och sitt individuella ansvar

 ”Hur tror du det kan ha påverkat ditt ärende att du inte har lyckats styrka din
identitet?”
 ”Hur tror du att ditt pass påverkar ditt ärende om det överklagas?”
Mål 4: Personen får redogöra för sin inställning till beslutet

 ”Hur tänker du just nu om FRITEXT?” (t.ex. beslutet, identitet/ID-handlingar,
 ”Vad behöver du göra till nästa gång?”
det?”
Samtalsguide för uppföljningssamtal efter

Migrationsverkets beslut och före
migrationsdomstolens dom
Behovet av uppföljningssamtal ska utgå från ärendets beskaffenhet. Krävs det frivillighet för att beslutet
ska kunna verkställas, dvs. det är inte möjligt att verkställa med tvång kan behov av ett
uppföljningssamtal finnas, likaså om personen saknar tillräckliga ID-handlingar för att beslutet ska
kunna verkställas. Ett uppföljande samtal kan också hållas om det finns anledning att följa upp något
särskilt som sagts på, eller uppkommit efter, underrättelsesamtalet eller om utlänningen hade svårt att ta
till sig informationen vid underrättelsesamtalet.
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Personen påbörjar en tankeprocess kring ett eventuellt återvändande.

2. Följa upp arbetet med pass/ID-handlingar samt informera om dess betydelse.
3. Personen förstår sina alternativ och relevant information.
4. Personen får redogöra för sina tankar kring beslut och överklagandeprocess.
personen förstår när rätten till bistånd upphör.
Agenda
 Introduktion av HL och tolk
tidsåtgång, tid för frågor)
Mål 1: Personen påbörjar en tankeprocess kring ett eventuellt återvändande eller

bosättning
Viktigt innehåll
 Förklara övergripande processen vid bifall i migrationsdomstolen

 Förklara övergripande processen vid avslag i migrationsdomstolen och skillnaden
mellan självmant återvändande och överlämnande till polis
 Erbjud information om statistik för handläggningstid och ändringsfrekvens i
migrationsdomstolen för aktuellt land.
Mål 2: Följa upp arbetet med pass/ID-handlingar samt informera om dess betydelse
Viktigt innehåll
 Följ upp arbetet med pass/ID-handlingar

 Resonera kring personens ansvar och informera om vikten av pass/ID-handlingar
för 1) eventuell inverkan i rättsprocessen, 2) bosättning, 3) återvändande, 4) AT-
UND
in giltigt hemlandspass (absolut passkrav vid TUT)
 Ge personen i uppdrag att ta fram pass/ID-handlingar inför nästa samtal.
Exempelvis: be släktingar skicka handlingar från hemlandet eller motsvarande
tillgång till handlingar är av vikt.
 Om det finns barn i familjen födda i Sverige, ge uppdrag att beställa registerutdrag
från Skatteverket
Mål 3: Personen förstår sina alternativ och relevant information

Viktigt innehåll
 Följ kortfattat upp vad som sades vid föregående samtal och vilka frågor som personen
har idag.
 Säkerställ att personen är medveten om innebörden av pågående rättsprocess och att
resultatet av överklagan både kan bli bifall och avslag.
 Säkerställ att personen tidigare fått information om nöjdförklaring och komplettera med
information att om önskan finns har personen möjlighet att återta sitt överklagande.
 Säkerställ att personen förstår att om beslutet inte ändras efter överklagan kommer det att
innebära att personen måste återvända.
 Säkerställ att personen förstår att Migrationsverket inte underrättar domstolens dom utan
ansvaret för att ta del av domen åligger personen själv.
 Informera om när personens rätt till bistånd (dagersättning, särskilda bidrag och logi
m.m.) kommer att upphöra. Se även mål 5.
 Förklara alternativen vid ett återvändande. Fråga personen om denne är intresserad av att
diskutera fördelar och nackdelar med respektive alternativ (t. ex. informera om
möjligheten till ÅES och ERRIN eller stöd från organisationer i hemlandet). Resonera
tillsammans med personen om hur denne ser på respektive alternativ.
 Säkerställ att barnen får ta del av informationen eller att föräldrarna förstår att det är
deras ansvar att berätta för sina barn om situationen.
Mål 4: Personen får redogöra för sina tankar kring beslut och överklagandeprocess
Exempel tillvägagångssätt som kan användas för detta mål:
 Summera och stäm av innehållet i samtalet och personens inställning till beslutet,
identitet/ID-handlingar, ansvar, överklagande, eventuellt återtagande av
överklagan och självmant återvändande.
 Fråga om personens nästa steg och ge uppdrag vid behov.
 Säkerställ att personen förstår att rätten till bistånd upphör vid laga kraft om ingen
tidsfrist givits för frivillig utresa eller som senast när beviljad tidsfrist löpt ut.
att följa beslutet om att han eller hon inte får vara kvar i Sverige.
verkets boende efter att rätten till bistånd upphört.
 Om personen anser det uppenbart oskäligt att bistånd upphör måste han eller hon
ange dessa skäl för verket
FÖRKLARA NÄSTA STEG

Viktigt innehåll
 Nästkommande steg i processen

 (Dagersättning betalas ut var 14:e dag efter lagakraftvunnen dom från
migrationsdomstolen)
ADMINISTRATION
☐ Behövs ersättning för resa?

☐ Finns ett telefonnummer som personen kan nås på? Stäm även av adressuppgifter.

Uppföljningssamtal efter beslut
”Hur tänker du kring…”, Hur upplever du…”, ”Vad betyder det för dig…”, ”Beskriv gärna
hur…”,”Berätta gärna…”
Mål 1: Personen påbörjar en tankeprocess kring ett eventuellt återvändande

☐ ”Vad känner du till om de möjliga utfallen av överklagandet?”
☐ ”Det är många som överklagar sina beslut. Vill du att jag berättar hur många som får sina
beslut ändrade?” / ”Vad känner du till om möjligheterna att domstolen skulle ändra ditt
beslut?” (erbjudande om statistik)
☐ ”Hur ser du på att så få/många beslut ändras i domstol?”
☐ ”Har du förstått vad som händer om migrationsdomstolen ändrar beslutet eller fastställer
avslaget?” (förklara övergripande processerna vid bifall/avslag vid behov)
☐ ”Om ditt beslut inte ändras av migrationsdomstolen, har du tänkt på vad du ska göra då?”
☐ ”Kan du berätta hur du förbereder dig/dina barn på att eventuellt åka tillbaka till ditt
hemland?”
Mål 2: Följa upp arbetet med pass/id-handlingar samt informera om dess betydelse
☐ ”Hur ser du på ditt ansvar att styrka din identitet?”
☐ ”Hur tänker du om vikten att ta fram ett pass?”
☐ ”Hur har du tänkt visa för Migrationsverket vem du är?”
☐ ”Hur tror du det kan ha påverkat ditt ärende att du inte har lyckats styrka din identitet?”
☐ ”Hur tror du att ditt pass påverkar ditt ärende?”
☐ ”Var är ditt pass/dina ID-handlingar? Hur kan du ordna fram dem?”
☐ ”Har du genomfört det uppdrag som vi diskuterade vid vårt förra möte?”
☐ ”Vad har du gjort sen vi senast träffades för att styrka din identitet?”

☐ ”Vilka frågor har du till mig idag?”
☐ ”Hur har du förstått dina alternativ efter det här beslutet?” / ”Vi har pratat om de här
☐ ”Ser du några fördelar eller nackdelar med att återvända självmant om inte
migrationsdomstolen ändrar ditt beslut?” / ” Vill du att vi diskuterar fördelar och nackdelar
med respektive alternativ t. ex. möjligheten till ÅES och ERRIN eller stöd från
organisationer i hemlandet?”
☐ Komplettera med den information som personen inte känner till rörande sina alternativ
☐ ”Hur tänker du just nu om FRITEXT?” (t.ex. beslutet, identitet/ID-handlingar, ansvar,
överklagande, återtagande av överklagande eller självmant återvändande)
☐ ”Vad behöver du göra till nästa gång?”
☐ ”Är det någon hjälp du behöver för att kunna göra det?” / ”Vem kan hjälpa dig med det?”
☐ ”Vad kommer du göra till nästa gång vi ses?”
☐ Fånga upp barnens tankar i samtalet

Nästa steg
☐ ”Vi avvaktar nu migrationsdomstolens dom och kommer att kalla in dig igen efter
domen. Du kommer att få en kallelse med posten till nästa gång det är dags för ett samtal”
☐ (”Om inte migrationsdomstolen ändar ditt beslut och deras dom vinner laga kraft
kommer dagersättning betalas var 14:e dag istället för en gång i månaden. Mängden pengar
per dag minskar inte. Detta sker för alla personer som får avslag”)
Samtalsguide för uppföljningssamtal (efter

migrationsdomstolens dom)
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Personen förstår migrationsdomstolens dom och innebörden av laga kraft.

2. Följa upp arbetet med pass/ID-handlingar.
3. Personen förstår sina alternativ och relevant information.
4. Personen får redogöra för sina tankar kring migrationsdomstolens dom och kring ett
personen förstår när rätten till bistånd upphör.
Agenda
 Introduktion av HL och tolk
tidsåtgång, tid för frågor)
Mål 1: Personen förstår migrationsdomstolens dom och innebörden av laga kraft

Viktigt innehåll
 Informera om migrationsdomstolens dom

 Återkoppla till föregående samtal
 Förklara Migrationsöverdomstolens roll i överklagandeprocessen
 Informera om statistik för handläggningstid och ändringsfrekvens i
Migrationsöverdomstolen
 Säkerställ att personen förstår att om en dom fått laga kraft har personen inte
längre rätt att stanna i Sverige och ska därför lämna landet. Informera om när
personens rätt till bistånd (dagersättning, särskilda bidrag och logi m.m.) kommer
att upphöra. Se även mål 5.
 Säkerställ att barnen får ta del av informationen eller att föräldrarna förstår att det
är deras ansvar att berätta för sina barn om situationen
Mål 2: Följa upp arbetet med pass/ID-handlingar

Viktigt innehåll
 Följ upp arbetet med pass/ID-handlingar

in giltigt hemlandspass
 Informera om konsekvenserna av att inte medverka i att styrka identiteten
tillgång till handlingar är av vikt
 Resonera med personen om dennes ansvar och ge i uppdrag att ta fram pass/ID-
handlingar inför nästa samtal. Exempelvis: be släktingar skicka handlingar från
hemlandet eller motsvarande
 Om det finns barn i familjen födda i Sverige, ge uppdrag att inkomma med
registerutdrag från Skatteverket

Viktigt innehåll
 Följ kortfattat upp vad som sades vid föregående samtal och vilka frågor som personen
har idag
 Säkerställ att personen förstår skillnaden mellan självmant återvändande och
överlämnande av verkställighet till polis
 Säkerställ att personen har förstått möjligheterna vid självmant återvändande:
- Migrationsverket kan ge finansiellt stöd till hemresan
- Att personen själv kan påverka hur utresan kommer att ske (utifrån utreseformerna)
- Om personen har egen resehandling kan han eller hon troligen resa tillbaka på egen
hand
- (Möjligheten att ansöka om ÅES och ERRIN)
 Säkerställ att personen förstått konsekvenserna av att inte medverka till ett återvändande:
- Dagersättning som personen får idag sätts ned
- Migrationsverket har möjlighet att fatta beslut om uppsikt eller beslut om förvar
- Personens ärende kan överlämnas till polisen och de ansvarar för att denne ska lämna
Sverige
- (AT-UND förfaller)
- (Inte rätt till ÅES)
 Informera om organisationer/stöd i hemlandet
Mål 4: Personen får redogöra för sina tankar kring migrationsdomstolens dom och
kring ett självmant återvändande
Exempel tillvägagångssätt som kan användas för detta mål:
 Summera och stäm av innehållet i samtalet och personens inställning till domen,
identitet/ID-handlingar, ansvar, överklagande, eventuellt återtagande av
överklagan och självmant återvändande
 Fråga om personens nästa steg och ge uppdrag vid behov
 Säkerställ att personen förstår att rätten till bistånd upphör vid laga kraft om
personen inte har någon tidsfrist för frivillig utresa eller som senast när beviljad
tidsfrist löpt ut
att följa beslutet om att han eller hon inte får vara kvar i Sverige
 Säkerställ att personen förstår att skälen måste anges om han eller hon anser det
uppenbart oskäligt att bistånd upphör
FÖRKLARA NÄSTA STEG

Viktigt innehåll
 ”När din dom får laga kraft kan du komma att kallas in till ett nytt samtal. Vid det
tillfället ska du ha styrkt din identitet. Efter laga kraft är det din skyldighet att lämna
Sverige i enlighet med de tider som anges i ditt beslut”
 För personer utan barn de är vårdnadshavare för: ”Om du bor i verkets regi ska du
förbereda dig på att lämna ditt boende i samband med att din rätt till bistånd upphör”.
ADMINISTRATION
 (Informera om att personen sätts på 14-dagars utbetalningslista efter laga kraft)

 Stäm av nuvarande adress och att bo-gruppen stämmer.

Uppföljningssamtal efter migrationsdomstolens
domslut
Mål 1: Personen förstår migrationsdomstolens dom och innebörden av laga kraft

 ”Det är många som överklagar sina beslut till högsta instans. Känner du till
skillnaden mellan migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen?”
 ”Känner du till vad det innebär om Migrationsöverdomstolen inte beviljar dig
prövningstillstånd?”
 ”Vill du att jag berättar hur många som får sina ärenden prövade?” (resonera kring
statistik)
 ”Hur ser du på att så få beslut ändras i Migrationsöverdomstolen?”
 ”Hur ser du på att åka hem självmant om du inte får rätt att stanna i Sverige?”
 ”Hur tänker du kring framtiden i ditt hemland om du inte får stanna i Sverige?”
 ”Kan du berätta hur du förbereder dig/dina barn på att eventuellt åka tillbaka till ditt
hemland?”
Mål 2: Följa upp arbetet med pass/id-handlingar samt informera om dess betydelse
 ”Hur tror du det kan ha påverkat ditt ärende att du inte har lyckats styrka din
identitet?”
 ”Hur tror du att ditt pass påverkar ditt ärende?”
 ”Var är ditt pass/dina ID-handlingar? Hur kan du ordna fram dem?”

 ”Vilka frågor har du till mig idag?”(Ge personen tid att ställa frågor)
 ”Hur har du förstått dina alternativ efter den här domen?” / ”Vi har pratat om de här
 ”Ser du några fördelar eller nackdelar med att återvända?” / ” Vill du att vi diskuterar
fördelar och nackdelar med respektive alternativ t. ex. möjligheten till ÅES eller
ERRIN eller annat stöd från organisationer i hemlandet?”
 Komplettera med den information som personen inte känner till rörande sina
alternativ
 ”Hur tänker du just nu om FRITEXT?” (t.ex. beslutet från Migrationsverket,
identitet/ID-handlingar, ansvar, domen från migrationsdomstolen, eventuellt
överklagande till Migrationsöverdomstolen eller självmant återvändande)
 ”Vad behöver du göra till nästa gång?”
det?”
Samtalsguide för återvändandesamtal (ÅV) efter

laga kraft
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Säkerställ att personen förstår innebörden av laga kraft och sina alternativ.
2. Uppföljning av tankar kring ett självmant återvändande.
3. Uppföljning av ID-uppdrag.
4. Bedöma personens inställning till självmant återvändande.
personen förstår när rätten till bistånd upphör/upphörde.
Agenda
• Introduktion av HL och tolk.
• Gör upp och kom överens om en agenda för samtalet med personen (syfte, tidsåtgång,
tid för frågor).
Mål 1: Säkerställ personen förstår innebörden av laga kraft och sina alternativ
• Informera om organisationer/stöd i hemlandet

• Om personen har egen resehandling kan denne sannolikt resa hem på egen hand
• Resonera med personen kring konsekvenserna av att inte medverka till ett
återvändande:
- Dagersättning som personen får idag sätts ned
- Rätten till bistånd till bistånd upphör om man håller sig undan en
verkställighet.
- Migrationsverket har möjlighet att fatta beslut om uppsikt eller beslut om
förvar.
- Personens ärende kan överlämnas till Polismyndigheten och de ansvarar för
att denne ska lämna Sverige
- (AT-UND förfaller).
- (Ingen rätt till ÅES)
• Informera barnen att familjen ska återvända, alternativt säkerställ att föräldrarna
förstår att det är deras ansvar att berätta för barnen om återvändandet
Mål 2: Uppföljning av tankar kring ett självmant återvändande

Viktigt innehåll:
• Återkoppla till vad personen sagt under föregående samtal

• Beskriv de olika momenten i hemresan och att personen får hjälp fram till
slutdestinationen i hemlandet
• Låt personen själv resonera kring alternativen och konkretisera sin inställning till
självmant återvändande
Mål 3: Uppföljning av pass/ID-uppdrag

Viktigt innehåll:
• Följ upp det pass/ID-uppdrag som lämnats vid tidigare samtal. Om det inte
genomförts, fråga varför och förtydliga vad det innebär för personen
• Vid behov om tillräckliga handlingar saknas, ge personen i uppdrag att ordna
handlingar till nästa samtal genom att ta kontakt med egen ambassad, be familjen/
nära anhöriga skicka pass/ID-handlingar eller motsvarande
• Säkerställ att personen har förstått sitt ansvar och konsekvenserna av att inte
fullfölja sitt ID-uppdrag
Mål 4: Bedöma personens inställning till självmant återvändande

• Fråga personen hur denne ställer sig till att återvända självmant
• Fånga upp barnens tankar i samtalet
• Säkerställ att sökande förstår att rätten till bistånd upphör vid laga kraft om
sökande inte har någon tidsfrist för frivillig utresa eller som senast när tidsfrist löpt
ut
• Om Migrationsverket, under samtal eller på annat sätt, bedömer att det finns risk
för avvikande, kan ett beslut om tidsfrist som fortfarande löper upphävas. Detta
innebär även att rätten till LMA upphör
• Var tydlig med att utlänningen, när rätten till bistånd har upphört, har ett eget
ansvar att följa beslutet om att han eller hon inte får vara kvar i Sverige
• Informera om att personen kommer att bli avhyst om han eller hon bor kvar på
• Om sökande anser det uppenbart oskäligt att bistånd upphör måste personen ange
• Informera om att skolintyg kan begäras från skolan för fortsatta studier i hemlandet.
• Informera om att vaccinationsintyg kan begäras från BVC eller skolhälsovård.
• Om en särskild diagnos från sjukvården finns, bör denna begäras ut så att fortsatt
• Registerunderlag från Skatteverket krävs för barn som är födda i Sverige.
ADMINISTRATION
• Behövs ersättning för resa?

• Finns ett telefonnummer som personen kan nås på? Stäm även av adressuppgifter.
• Bevaka eventuell tidsfrist.
ÅTGÄRDER BEROENDE PÅ INSTÄLLNING OCH RESEHANDLING

• Informera att ärendet kommer att överlämnas till Polismyndigheten om personen inte
medverkar vid nästa samtal, och att hemresan då kommer att ske under polisens
ansvar.
• Informera att dagersättning kommer att sättas ned.
• Informera att ett beslut om uppsikt kommer att övervägas för personen.
• Ge pass/ID-uppdrag och förtydliga konsekvensen om personen inte genomför det.

• Informera om att dagersättning kommer att sättas ned.

• Informera att ett beslut om förvar kommer att övervägas för personen.
• Informera att ärendet kommer att överlämnas till polisen om personen inte medverkar
vid nästa samtal, och att hemresa då kommer att ske under polisens ansvar.

• Fortsätt med motiverande arbete som fokus med självmant återvändande som
målsättning.
• Ge pass/ID-uppdrag till nästa samtal.

• Fokusera på motivationsarbete med självmant återvändande som målsättning.
• Informera att ett beslut om uppsikt eller förvar kommer att övervägas för personen.
• Informera att dagersättning som personen får kan komma att sättas ned.
• Informera om att ärendet kan överlämnas till polisen och de ansvarar för att personen
ska lämna Sverige om personen inte medverkar vid nästa samtal.

• Diskutera med personen vad denne behöver göra för att ordna resehandling.
• Ge personen i uppdrag att skaffa resehandling inför nästa besök.
• Lämna vid behov ut ID-handlingar som möjliggör anskaffandet av resehandling.

• Informera om att resa bokas omgående och att resehandling samt biljetter kan hämtas
hos Migrationsverket enligt överenskommelse.
NÄSTA STEG
 Kom överens om och säkerställ att personen vet vad nästa steg i processen är,
exempelvis inkomma med resehandling, få information om utresa etc.
Exempel på frågor och tillvägagångssätt ÅV-

samtal
Mål 1: Säkerställa att personen förstår innebörden av laga kraft (ev. omedelbar
verkställighet) och sina alternativ
• Fråga personen om denne känner till sina alternativ och dess möjligheter och
konsekvenser.
• ”Hur ser du på att du nu inte får vistas i Sverige längre?” • Erbjud personen tid att
ställa frågor.
• Komplettera med den information som personen ännu ej känner till.

• ”Vill du att jag berättar för dig om vad som händer vid ett återvändande?”
• ”Hur skulle det vara i ditt fall om du skulle kunna åka tillbaka på egen hand?”
• ”Hur skulle det vara för dig om du skulle åka tillbaka med hjälp av
• ”Vill du att jag berättar för dig hur du kan göra för att kunna åka hem på egen hand?”
• ”Hur resonerar du kring att ditt ärende kan överlämnas till polisen och de ansvarar för
att du ska lämna Sverige?”
Mål 3: Uppföljning av pass/id-uppdrag

• ”Hur ser du på ditt ansvar att styrka din identitet?”

• ”Hur tänker du om vikten att ta fram ett pass?”
• ”Hur har du tänkt visa för Migrationsverket vem du är?”
• ”Hur tror du det kan ha påverkat ditt ärende att du inte har lyckats styrka din
identitet?”
• ”Var är ditt pass/dina id-handlingar? Hur kan du ordna fram dem?”
• ”Har du genomfört det uppdrag som vi diskuterade vid vårt förra möte?”
• ”Vad har du gjort sen vi senast träffades för att styrka din identitet?”
• ”Varför har du inte genomfört det uppdrag som vi diskuterade vid vårt förra möte?”
• ”Förstår du konsekvenserna av om du inte medverkar i att styrka din identitet?”
Mål 4: Bedöma personens inställning till självmant återvändande

• Fråga personen hur denne ställer sig till att återvända självmant (säkerställ genom
• Fånga upp barnens tankar i samtalet.
Samtalsguide för ÅV-samtal med barn utan

vårdnadshavare efter laga kraft
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Säkerställ att barnet och god man förstår laga kraft och alternativen.
2. Uppföljning av tankar kring ett självmant återvändande.
3. Uppföljning av id-uppdrag.
4. Förstå barnets, god mans och familjens inställning till självmant återvändande.
5. Särskilt mål för ungdomar som närmar sig 18 år: Att säkerställa att personen förstår när
Agenda
• Introduktion av HL och tolk.
• Gör upp och kom överens om en agenda för samtalet med barnet och god man (syfte,
Mål 1: Säkerställ att barnet och god man förstår laga kraft och alternativen
• Informera att beslutet vunnit laga kraft i domstol och att barnet inte längre har rätt
att stanna i Sverige utan är skyldig att lämna landet inom utsatt tidsfrist.
• Informera att alternativen är att resa hem självmant eller under polisens ansvar.
• Fördelarna/möjligheterna om man återvänder självmant.
• Migrationsverket kan förklara innebörden av beslutet för familjen i
ursprungslandet.
• Migrationsverket kan ge finansiellt stöd och assistera vid hemresan.
• (Möjligheten att ansöka om ÅES.)
• Konsekvenserna av att inte medverka till ett återvändande.
• AT-UND förfaller.
• Återkoppla till föregående samtal.

• Beskriv de olika momenten i hemresan och att barnet får hjälp fram till
slutdestinationen i hemlandet.
• Förklara att Migrationsverket kan prata med familjen i ursprungslandet, och
redogöra för barnets situation i Sverige.
• Följ upp det pass/id-uppdrag som givits vid tidigare samtal. Om det inte
genomförts, fråga varför och förtydliga vad det innebär för barnet.
• Vid behov om tillräckliga handlingar saknas, ge barnet och god man i uppdrag att
ordna handlingar till nästa samtal genom att.
• Ta kontakt med egen ambassad, be familjen/ nära anhöriga skicka pass/id-
handlingar eller motsvarande.
Mål 4: Förstå barnets, god mans och familjens inställning till självmant återvändande
• Fråga barnet, god man och familjen i ursprungslandet hur de ställer sig till att
återvända självmant.
• Fånga upp barnets och god mans tankar i samtalet.
Mål 5: Särskilt mål för ungdomar som närmar sig 18 år: Att säkerställa att personen
förstår när rätten till bistånd upphör
• Säkerställ att sökande förstår att rätten till bistånd (ersättningar och boende)
upphör vid laga kraft om sökande inte har någon tidsfrist för frivillig utresa eller
som senast när tidsfrist löpt ut när personen blir 18 år.
• Om Migrationsverket, under samtal eller på annat sätt, bedömer att det finns risk
för avvikande, kan ett beslut om tidsfrist som fortfarande löper upphävas. Detta
innebär även att rätten till bistånd upphör.
• Var tydlig med att sökande, när han eller hon är 18 år och rätten till bistånd har
upphört, har ett eget ansvar att följa beslutet om att han eller hon inte får vara kvar
i Sverige.
• Den sökande har efter laga kraft, alternativt när tidsfristen har löpt ut, ett eget
ansvar för sitt boende och sin försörjning i Sverige om han eller hon inte lämnar
Sverige i enlighet med Migrationsverkets beslut när personen blir 18 år.
• Informera om att det kan anses vara ett brott att bo kvar på verkets boende efter att
rätten till bistånd upphört.
• Om sökande anser det uppenbart oskäligt att bistånd upphör måste personen ange
• Låt personen redogöra för sin inställning och vad han eller hon kommer göra fram
till och efter sin 18-årsdag.
• Personen kommer inte erbjudas plats på Migrationsverket boende efter att han
eller hon har fyll18 år om rätten till bistånd upphört.
ÅTERVÄNDANDE MED BARN
• Informera om att skolintyg kan begäras från skolan för fortsatta studier i hemlandet.
• Informera om att vaccinationsintyg kan begäras från BVC eller skolhälsovård.
• Om en särskild diagnos från sjukvården finns, bör denna begäras ut så att fortsatt
• Registerunderlag från Skatteverket krävs för barn som är födda i Sverige.
BOENDE PÅ INSTÄLLNING OCH RESEHANDLING
1) Otillräckliga handlingar, inget ordnat mottagande och barnet medverkar inte

• Informera att ärendet kan komma att överlämnas till polisen om barnet och god man
inte medverkar och att hemresan då kommer att ske under polisens ansvar.
• Ge pass/id-uppdrag och förtydliga konsekvensen om barnet och god man inte
genomför det.
2) Tillräckliga handlingar, ordnat mottagande och barnet medverkar inte
• Informera att ärendet kan komma att överlämnas till polisen om barnet, god man och
familjen inte medverkar och att hemresan då kommer att ske under polisens ansvar.
3) Otillräckliga handlingar, inget ordnat mottagande och barnet är tveksamt

• Fortsätt med motiverande arbete.
• Fokusera på arbetet med efterforskning samt säkerställandet av ett ordnat
mottagande.
• Ge pass/id-uppdrag till nästa samtal.
• Informera om att ärendet kan överlämnas till polis och det är de som då ansvarar för
att du lämnar landet.
4) Tillräckliga handlingar, ordnat mottagande och barnet är tveksamt

• Fokusera på motivationsarbete med självmant återvändande och återförening med
familj/nära anhöriga som målsättning.
• Upprätta och håll kontinuerlig kontakt med familj/nära anhöriga.
• Informera om att ärendet kan överlämnas till polis och det är de som då ansvarar för
att du lämnar landet.
5) Otillräckliga handlingar, ordnat mottagande och barnet och god man medverkar
• Förklara vad barnet och god man behöver göra för att ordna resehandling.
• Ge barnet och god man i uppdrag att skaffa resehandling inför nästa besök.
• Lämna vid behov ut id-handlingar som möjliggör anskaffandet av resehandling. Vid
tveksamhet kontakta Operativa stödenheten.
• Fokusera på arbetet med efterforskning samt säkerställandet av ett ordnat
mottagande.
6) Tillräckliga handlingar, ordnat mottagande och barnet och god man medverkar
• Informera om att resa bokas omgående och att tjänstemän från Migrationsverket
medföljer till aktuellt land (alt. Ge information om att verket medföljer till aktuellt
land men att till själva slutdestinationen kommer andra personer att ta vid).
NÄSTA STEG
• Lämna ut kallelse till nytt besök inom 7 dagar om inte särskilda omständigheter
föreligger.

ÅV-samtal
Mål 1: Personen påbörjar en tankeprocess kring ett eventuellt återvändande eller
bosättning
• ”Hur ser du/ni på att du nu inte får vistas i Sverige längre?”

• ”Hur skulle det vara i ditt fall om du skulle kunna återförenas med din familj/ nära
anhörig?”
• ”Har du kontaktat din familj/ nära anhöriga och berättat för dem om beslutet?”
• ”Vad skulle innebära för dig om du skulle åka tillbaka med hjälp av
• ”Vill du att jag berättar för dig hur du kan göra för att kunna återvända/ återförenas
med din familj/ nära anhörig?”
Ditt ärende kan överlämnas till polisen och de ansvarar för att du ska lämna Sverige.
• Erbjud barn och god man tid att ställa frågor.

• Fråga om de känner till alternativen och dess för- och nackdelar.
• Komplettera med den information som barnet och god man är i behov av/önskar.
Mål 2: Uppföljning av tankar kring ett självmant återvändande/ återförening med

familj/nära anhörig
• ”Vill du att jag berättar för dig om vad som händer vid ett återvändande?”

• ”Var är ditt pass/dina id-handlingar?”

• ”Vad har du/ni gjort sen vi senast träffades för att styrka din identitet för hemresan?”
• ”Hur kan du/ni ordna fram pass/id-handlingar?”
Mål 4: Förstå barnet och god mans inställning till självmant återvändande

• Fråga barnet och god man hur de ställer sig till att barnet återvänder självmant.
• Fånga upp barnets och god mans tankar i samtalet.
Samtalsguide för
anvisningssamtal
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Personen får information om anvisad kommun/bostad.
2. Personen förstår innebörden av att tacka ja respektive nej till anvisningen.
3. Få information om personens ställningstagande till anvisningen
Agenda
Introduktion av handläggare och tolk
Gör upp och kom överens om en agenda för samtalet med personen (syfte, tidsåtgång, tid
för frågor)
Mål 1: Personen får information om anvisad

kommun/bostad
Viktigt innehåll
Gå igenom tillgänglig information om den anvisade kommunen och i förekommande fall
information om bostaden och adress.
Informera om hur Migrationsverket betalar resan till den anvisade kommunen.
Om information om bostad/adress inte finns tillgänglig vid det här tillfället, informera
personen om att den informationen kommer att lämnas så snart som kommunen har meddelat
adress och eventuellt typ av boende. Informera även om hur sökanden kommer att få del av
informationen utifrån lokala förutsättningar (per brev eller kallelse till samtal/receptionen).
Om kommunen vid det här skedet har meddelat mottagningsenheten att den inte kommer
att kunna ta emot den nyanlände inom tidsfristen för anvisningen så ska han/hon informeras
om detta. Han/hon ska även informeras om att om man väljer att inte medverka till flytt till
kommunen senast då tidsfristen löper ut så räknas det som att man tackar nej till hjälp med
bosättning och då skrivs man ut ur mottagningssystemet omedelbart.
Migrationsverket kommer då att kalla till ett nytt samtal i nära anslutning till att tidsfristen
löper ut för att förse honom/henne med en biljett för att kunna ta sig till kommunen samt
information om kontaktuppgifter till kommunen.
Mål 2: Personen förstår innebörden av att tacka ja

respektive nej till anvisningen
Viktigt innehåll
Förklara att personen bara får en (1) anvisning
Förklara att personen måste flytta från Migrationsverkets anläggningsboende om han eller
hon tackar nej till anvisningen och att han eller hon då själv måste hitta en bostad. En annan
konsekvens är att Migrationsverket då inte betalar resan till den nya kommunen.
Förklara att om personen tackar ja till anvisningen så kommer Migrationsverket att hjälpa
till med resan till kommunen.
Säkerställ att personen har förstått de olika alternativen. Ge möjlighet att ställa frågor.
Mål 3: Få information om personens ställningstagande till

anvisningen
Viktigt innehåll
Be personen redogöra för hur han eller hon ser på anvisningen.
Om personen tackar ja till anvisningen

Diskutera möjliga resealternativ.
Om personen tackar nej till anvisningen

Fråga personen om anledningen till ställningstagandet.
Säkerställ att personen har förstått konsekvenserna av att tacka nej.
Informera om att personen måste lämna anläggningsboendet omedelbart och att han eller
hon kan bli avhyst från boendet om han eller hon inte har ett eget boende att flytta till.
Fråga personen vilken adress han eller hon kommer att flytta till.
Oavsett inställning till anvisningen

Informera om att rätten till bistånd enligt LMA upphör samma dag som planerad flytt till
anvisat boende alternativt omgående om man tackar nej.
Informera om rutiner för återlämnande av LMA-kort.
Informera om återlämning av nyckel, städning av lägenhet och att lösören tillhör

Migrationsverket
Säkerställ att personen har förstått. Ge möjlighet att ställa frågor. Fyll i eventuella
informationsluckor.
Administration
Finns behov av reseersättning för resan till Migrationsverkets kontor?
Mål 1: Personen får information om anvisad
kommun/bostad
Har du hört talas om orten/kommunen som anvisningen gäller tidigare?
Vill du att jag ska berätta om den information jag har fått om kommunen (i förekommande
fall) //bostaden// för dig? Information om respektive kommun kan tas fram från kommunens
hemsida eller från www.informationsverige.se
Mål 2: Personen förstår innebörden av att tacka ja

respektive nej till anvisningen
Innan vi går vidare så vill jag gärna berätta lite för dig om vad som händer om du tackar ja
respektive nej till det boende som du har fått erbjudande om.
Säkerställ att personen har förstått, t.ex. genom att be honom eller henne att sammanfatta.
Ge möjlighet att ställa frågor.
Mål 3: Få information om personens ställningstagande till

anvisningen
Berätta lite för mig om vad du tycker nu när du har fått information om vilken kommun du
fått en anvisning till?
Om personen tackar ja till anvisningen: Kontrollera om personen har några ytterligare

frågor om kommunen eller boendet.
Om personen tackar nej till anvisningen: Jag har förstått det på dig som att du inte alls vill
bo i den kommunen du blivit anvisad. Kan du berätta lite mer för mig om varför du känner
så.
Om personen tackar nej till anvisningen: Hur ser du på dina möjligheter att själv ordna ett
boende åt dig (och eventuellt familjen)?
Om personen tackar nej till anvisningen: Säkerställ att personen är medveten om

konsekvenserna. Be personen sammanfatta vilka konsekvenser det får.
Uppdaterad 180104
Samtalsguide för samtal om

ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Personen förstår Migrationsverkets beslut
2. Personen förstår vilka åtgärder som måste vidtas med anledning av
uppehållstillståndet
3. Personen förstår sina alternativ i bosättningsprocessen
Agenda
Introduktion av handläggare och tolk
Gör upp och kom överens om en agenda för samtalet med personen (syfte, tidsåtgång,
tid för frågor)

Viktigt innehåll
Förklara kortfattat grunden för beslutet
Om någon del av beslutet går att överklaga, förklara det och förklara hur personen
ska gå till väga om han eller hon vill överklaga.
Mål 2: Personen förstår vilka åtgärder som måste vidtas

med anledning av uppehållstillståndet
Viktigt innehåll
Förklara att personen ska uppsöka Skatteverket för folkbokföring.
Säkerställ att personen har förstått vilka myndigheter han eller hon måste ta kontakt
med. Lämna om möjligt ut adressuppgifter eller karta.
Förklara innebörden av UT-kortet. Om kortet finns på enheten ska du lämna ut kortet.

Annars ska du förklara hur personen ska göra för att lämna biometri.
Uppdaterad 180104
Mål 3: Personen förstår sina alternativ i bosättningsprocessen

Viktigt innehåll
Förklara att för den som bor i EBO upphör rätten till bistånd enligt LMA en månad
efter uppehållstillstånd. Den som bor i EBO skrivs därför ut ur mottagningssystemet en
månad efter att uppehållstillståndet beviljats. Den som bor i ABO kan bo kvar i
Migrationsverkets boende till dess att han/hon anvisats en plats i en kommun
(Observera undantag gällande de personer som fått beslutsklassning T4). Förklara också
att en anvisning betyder att det inte är säkert att han/hon anvisas till den kommun som
han/hon befinner sig i nu. Försök också att få honom/henne att berätta om sin inställning
till anvisningen och dokumentera detta.
Förklara att den som flyttar från ABO till EBO innan anvisning skett inte kan flytta
tillbaka till ABO. Hans/hennes rätt till bistånd kommer också att upphöra i samband
med flytt från ABO. Vid behov av bistånd får han hon vända sig till kommunen för att
ansöka om ekonomiskt bistånd om han/hon saknar egna medel.
Förklara att den som flyttar från ABO till EBO omedelbart måste meddela sin
mottagningsenhet om den nya adressen och informera om att bosättningsärendet
kommer att avbrytas.
ABO
Förklara att det är Migrationsverket som ansvarar för att hjälpa till med bosättning
Förklara att man inte själv kan välja vilken kommun man vill bo i om man vill ha
Migrationsverkets hjälp med bosättning och att man bara får en anvisning.
Förklara att det inte är säkert att Migrationsverket kommer att ha information om
vilken adress eller vilken typ av boende kommunen erbjuder vid anvisningssamtalet.
(Det första erbjudandet från kommunen kan vara ett tillfälligt boende, såsom delat
boende, korridorsboende eller liknande men kan förstås också vara en lägenhet).
Förklara konsekvenserna av att tacka nej till en anvisning. Då upphör rätten till
bistånd och man måste omedelbart lämna Migrationsverkets boende.
Förklara fördelarna med anvisning; att man får ett ordnat mottagande i kommunen,
att man efter att man har etablerats i Sverige och har blivit självförsörjande är fri att
flytta vart som helst i landet.
Fråga personen om han eller hon har några särskilda behov eller särskilda skäl att ta
hänsyn till i samband med bosättningen eller i övrigt något som kan komma att påverka
bosättningen. Säkerställ att du får information om samtliga familjemedlemmarnas
särskilda behov och/eller skäl.
Ge möjlighet att ställa frågor. Säkerställ att personen har förstått sina alternativ.
EBO
Förklara att ett bosättningsunderlag kommer att skickas, till den kommun där
personen bor.
Uppdaterad 180104
Förklara att om personen flyttar till en annan kommun än den han/hon nu bor i så är
det viktigt att han/hon tar med en kopia av bosättningsunderlaget och lämnar till den nya
kommunen.
Administration
Om någon del av beslutet går att överklaga, be personen skriva under ett
underrättelsekvitto
Registrera att underrättelse skett genom att registrera datum för underrättelse i
SKAPA, Ärende, Underrättelse/Laga kraft.
Finns behov av reseersättning för resan till Migrationsverkets kontor?
Fyll i och fastställ bosättningsunderlag
Om personen bor i ABO, gå igenom bosättningsunderlaget och förklara vilka

uppgifter som kommer att lämnas ut till den kommun som anvisas ta emot personen för
bosättning. Förklara att syftet är att kommunen ska kunna förbereda sig för mottagandet
på bästa sätt.
Om personen bor i EBO, fyll i bosättningsunderlag och be personen skriva under det.
Lämna ut en kopia av bosättningsunderlaget till den sökande.

Känner du till att du har fått ett beslut? Vet du vad beslutet innebär?
Har du några tankar kring vad som ska hända nu när du har fått uppehållstillstånd i
Sverige?
Mål 2: Personen förstår vilka åtgärder som måste vidtas

med anledning av uppehållstillståndet
Jag skulle gärna vilja berätta för dig om en del praktiska saker som du måste göra nu
när du har fått uppehållstillstånd och ska bo i Sverige. Låter det bra?
Har du några frågor kring hur du ska göra för att få kontakt med alla de myndigheter
som vi har pratat om nu?
Säkerställ att personen har förstått, t.ex. genom att be personen sammanfatta.
Mål 3: Personen förstår sina alternativ i

bosättningsprocessen
Hur ser du på dina olika alternativ när det gäller bosättningen?
Har du förstått vilka olika alternativ du har när det gäller bosättningen? Kan du
beskriva de olika alternativen för mig?
Finns det någonting om dig eller dina barn som Migrationsverket behöver känna till
när vi ska hjälpa dig med ett boende?
Uppdaterad 180104
Sammanfatta de olika alternativen och säkerställ att personen har förstått, t.ex. genom
att be personen berätta fritt kring de olika alternativen.
Samtalsguide för samtal om
uppehållstillstånd BUV
Syfte med samtalet
 Underrätta om beslutet och se till att personen och god man i
stora drag förstår det
 Informera personen om praktiska åtgärder till följd av PUT
Introduktion
 Presentation av HL, tolk och syftet med samtalet
 Verifiera att rätt person(er) är närvarande, t.ex. kontroll av
LMA-kort
Underrätta om beslutet och se till att personen i stora drag förstår
det
 Gå igenom beslutet samt överlämna kopia
 Om något avslagits, påskrift på underrättelsen
 Om något avslagits, informera om hur man kan överklaga
 Fråga om personen och god man har förstått beslutet och ge tid
att ställa frågor
Informera personen om praktiska åtgärder till följd av PUT
 Informera om UT- kort/lämna ut UT- kort
 Formalia hos Skatteverket: Folkbokföring, personnummer, ID-
kort och personbevis
 Informera om bosättningsdatum
 Dagersättning upphör
□ Vid utskrivning, en månad efter PUT
□ Viktigt att tömma kontot innan kortet spärras
 Återlämna ev. originalhandlingar och få påskrift på
utlämningskvittot
 Informera om återlämnande av LMA- och bankkort.
 Erbjud personen och god man tid att ställa frågor kontinuerligt
under samtalet såväl som i slutet
 Fråga personen om denne har förstått information om
bosättningsprocessen samt Skatteverket
 Fyll de informationsluckor som eventuellt visar sig finnas
Samtalsguide för social utredning

ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Att utreda om den asylsökande är i behov av sociala stödinsatser
2. Att ge personen information som han eller hon har nytta av
3. Att vid behov etablera kontakt med externa aktörer
Agenda
 Förbered samtalet noga. Läs igenom protokoll, utredningar, tjänste- och
journalanteckningar och andra relevanta dokument innan samtalet
 Informera kortfattat vad som föranleder den sociala utredningen
 Kom, om möjligt, överens om en agenda för samtalet med personen (syfte, tidsåtgång,
tid för frågor)
 Utredningens omfattning anpassas till omständigheterna i det enskilda ärendet. T.ex. rör
samtalet barn och det uppstår en misstanke om att barn far illa är utredningen tillräcklig
som underlag för anmälan till socialnämnden.
Mål 1: Att utreda om den asylsökande är i behov av sociala stödinsatser

Viktigt innehåll
 Med en person som är i behov av socialt stöd och omvårdnad avses en asylsökande
som har särskilda behov på grund av sjukdom, funktionsnedsättning, psykisk ohälsa
och/eller social problematik. Exempel på målgrupper som eventuellt är i behov av
särskilda insatser i form av informationsinsatser eller socialt stöd:
 Minderåriga (under 18 år)
 Personer med funktionshinder
 Personer med psykiska och fysiska sjukdomar
 Utsatta HBTQ-personer
 Utsatta kvinnor
 Äldre
 Personer med alkohol- och eller drogmissbruk
 Personer som utsatts för tortyr
 Sammanfatta vilka signaler som föranlett Migrationsverket att kalla till den sociala
utredningen.
 Utred utifrån vad som framkommit och är relevant i det enskilda ärendet vad gäller
hälsa, vårdkontakter, den sökandes situation, tillgång till nätverk, vilken möjlighet
personen själv har att tillgodose behovet och personens eget förslag till hur
situationen kan hantera etc.
 Utred vilka intyg som finns eller som kan inhämtas.
 Gör en bedömning om det finns ett behov av insatser som faller inom
Migrationsverkets ansvarsområden. Dokumentera vilka åtgärder som detta föranleder.
 Gör en bedömning om det kan antas finnas ett behov av insatser som ligger utanför
Migrationsverkets ansvarsområde. Ange om så är fallet vilken myndighet som är
ansvarig för att göra vidare bedömningar. Ange tydligt om åtgärderna är av akut
natur. Föredra vid behov bedömningen för teamledare, beslutsfattare, enhetschef etc.
 Vid behov, gå igenom boendesituationen och informera om alternativa boenden
(EBO/ABO) och skillnaden i rätten till hjälp/stöd när man väljer att bo på ABO/ABE.
 Om det finns ett behov av institutionsboende genomför åtgärden ”Hantera
institutionsboende” i Skapa. Observera att innan plats bokas på ett dygnetruntboende
så ska andra möjligheter till stöd och omvårdnad i första hand prövas, som exempel
omplaceringar inom enheten eller till någon annan enhet, omvårdnadsplatser i boendet
m.m.
Mål 2: Att ge personen information som han eller hon har nytta av
Viktigt innehåll
 Förbered lämplig skriftlig information.
 Utred vilka informationsluckor som finns hos personen och fyll dessa med muntlig
eller skriftlig information.
 Kontrollera om personen har deltagit i eller har möjlighet att delta vid
gruppinformationen. Om personen inte kan eller har möjlighet att delta vid
gruppformationen måste denna information lämnas på annat sätt.
 Säkerställ att personen har förstått vad som har framkommit under samtalet genom att
exempelvis låta honom eller henne sammanfatta samtalet.
Mål 3: Att vid behov etablera kontakt med externa aktörer

 Om du bedömer att det finns behov av att ta kontakter med externa aktörer för att
behovet av stöd ska kunna tillgodoses måste du få ett medgivande från personen om
att du får ta dessa kontakter. Dokumentera att du fått detta medgivande och till vilka
aktörer det gäller, och även vilka uppgifter om den asylsökandes personliga
förhållanden som samtycket avser, eftersom sådana uppgifter omfattas av sekretess
enligt 26 kap 1 § Offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Bestämmelser om
samtycke och enskilds möjligheter att helt eller delvis häva sekretess som gäller till
skydd för honom eller henne finns i 10 kap 1 § och 12 kap 2 § OSL.
 Vid misstanke om att barn far illa ska en anmälan omedelbart göras till
socialnämnden enligt 14 kap 1 § Socialtjänstlagen. Inget medgivande behövs. Att
anmälan har gjorts ska dokumenteras i en tjänsteanteckning och diarieföras i det
allmänna diariet.
 Om misstanke om människohandel uppmärksammas ska en tjänsteanteckning och
dokumentet ”Rapportering misstanke om människohandel” upprättas och sändas till
regional samordnare enligt interna rutiner för misstanke om människohandel.
 Vid bedömning av ev. akuta behov av särskilda insatser ska du kontakta externa
aktörer direkt vid besök/efter besök för att se till att personen får den initiala hjälp
han/hon behöver. Dokumentera vilka åtgärder som har vidtagits och vilka som inte
ännu har utförts.
 Om personen har ett lagakraft vunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut och ett
särskilt behov uppstår kan frågan om verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 §
utlänningslagen uppstå. Se gällande rutiner för verkställighetshinder avseende
medicinska hinder för att genomföra verkställigheten.
Administration
 Har personen rätt nivå på sin dagersättning?
 Ge om möjligt personen information om nästa steg.
 Säkerställ att registreringar i Skapa är korrekta (ex. boendeform etc.) .
 Protokollet aktbilageras under mottagningsärendet.
 Kalla personen till ett uppföljningssamtal vid behov. I den mån det går ska den nya
kallelsen lämnas över i slutet av samtalet.

Exempel på frågor och tillvägagångssätt som kan användas:
Eventuella frågor
Berätta om din hälsa eller beskriv din situation i vardagen?
Har du någon som hjälper dig i vardagen?
Om svaret är ja, på vilket sätt?
Har du haft kontakt med sjukvården i ditt hemland eller i Sverige?
Om ja, När? Var? Namn på vårdgivare, VC, sjukhus etc.?
Hur ser du själv på hur du ska lösa det här problemet?
Vad är ditt förslag till hur situationen borde hanteras?
Kan du på något sätt själv tillgodose det här behovet?
Vad skulle du behöva för hjälp för att du själv skulle kunna tillgodose det här behovet?
Hur menar du när du säger att …?
Eventuella samtalspunkter
Ge eventuella barn i samtalet möjlighet att själv berätta och ställa frågor.
Om det finns misstanke om att barn far illa ska en anmälan till socialtjänsten göras
omedelbart.
Ge relevant information/informationsblad till sökande.
Påminnelse om hälsoundersökning
Rätten till hälso- och sjukvård
Högkostnadsskydd
Rätten till hjälpmedel vid funktionsnedsättning .
Kontakt med skola
Kontakt med socialtjänst/kvinnojour.
Kontakt med sjukvård/barnhälsovård.
Kontakt med psykiatri/BUP.
Information om frivilligorganisationer.
Information om kontakt med andra organisationer eller myndigheter
Lämna kontaktuppgifter samt karta till relevanta myndigheter eller organisationer.
OK Jenny S 20171219
Samtalsguide för flyttsamtal
ÖVERGRIPANDE MÅL
1. Att informera om flyttdatum
2. Att göra en överenskommelse om hur och när nyckeln till
anläggningsboendet och LMA-kort ska återlämnas
3. Att lämna annan praktisk information som personen behöver inför
flytten
4. Att informera om vad som gäller i de fall personen har tackat ja till den
anvisade kommunen men kommunen inte ordnat med ett boende inom
tidsfristen för anvisningen.
5. Notera om personen tackar ja eller nej till att flytta till den anvisade
kommunen även om den inte ordnat med boende.
Agenda
 Gör upp och kom överens om en agenda för samtalet med personen
(syfte, tidsåtgång, tid för frågor)
Informera om utskrivnings-och flyttrutiner

 Lämna information om datum för flytt och om hur resan till den nya
bostaden rent praktiskt kommer att gå till
 Informera om hur Migrationsverket betalar resan till den anvisade
kommunen.
 Säkerställ att personen har kontaktuppgifter till relevanta personer på
kommunen
 Informera om när och hur nyckel och LMA-kort ska återlämnas
 Informera om städning
 Informera om att rätten till bistånd enligt LMA upphör vid flytt.
Observera t.ex. att personen inte längre har möjlighet att få sjukvård
och läkemedel subventionerade enligt vårdavgiftsförordningen.
 Informera om att rätten till bistånd enligt LMA upphör även i de fall
då den anvisade kommunen inte har ordnat något boende. Om
personen väljer att inte flytta till kommunen då räknas det som att
tacka nej till hjälp med bosättning och personen kommer att skrivas
ut ur mottagningssystemet.
Övrigt
 Efter samtalet informera kommunen om när och hur personen

anländer till kommunen om detta inte redan är gjort och oavsett om
kommunen har ordnat boende eller inte.
Uppdaterat 170307
Samtalsguide för mottagningssamtal med vuxna

och familj
Övergripande mål
1. Att identifiera personer som är särskilt utsatta i asylprocessen eller
personer med särskilda behov och säkerställa att sökanden förstår var
de kan vända sig för stöd eller vård.
2. Följa upp ID-uppdraget om det lämnats men inte följts upp.
3. Att säkerställa att utlänningen bereds möjlighet att komma till tals,
ställa frågor och få en grundläggande förståelse för skyddsprocessen
Samtalet
Mottagningssamtal ska erbjudas samtliga nyanlända asylsökande med

undantag för ärenden i skyddsprocessen som handläggs i spår 4 A (OH) och
i spår 5 (Dublin) då dessa ska flyttas direkt till utreseboenden. Ärenden som
redan gått igenom skyddsprocessen och nu sökt asyl på nytt efter
preskription undantas också. Ärenden som rör barn utan vårdnadshavare är
undantagna eftersom de delarna av mottagningssamtalet i stället tas upp i
samband med det fördjupade ansökningssamtalet.
Mottagningssamtalet ersätter inte gruppinformation men kan, om möjligt,

hållas vid samma tillfälle eller i anslutning till gruppinformationen.
Inför samtalet görs en screening där protokoll för ansökningssamtal och

eventuella tjänsteanteckningar gås igenom. Detta för att hitta rätt fokus i
samtalet, undvika dubbelarbete och identifiera de eventuella särskilda behov
sökanden har.
Samtalets ordning är utformad utifrån syftet med samtalet. Huvudfokus är

att identifiera eventuella särskilda behov och följa upp ID-uppdraget. I
inledningen skapas ett bra samtalsklimat. Förklara vad samtalet går ut på,
vad som förväntas av sökanden och vilket nästa steg i skyddsprocessen
kommer bli.
Vid mottagningssamtal med barn bör man på ett barnanpassat sätt förklara
vad samtalet ska handla om och ge barnet möjlighet att komma till tals.
Samtalet anpassas utifrån barnets ålder och mognad.
Protokollet ska återspegla samtalet, men är inte en ordagrann nedteckning

av vad som sagts. Protokollmallen är avsedd som stöd i samtalet, de delar
som inte tagits upp ska tas bort från det slutliga protokollet liksom de
kursiverade anvisningstexterna. Har följdfrågor ställts för att förtydliga eller
för att förklara sammanhanget i samtalet ska dessa läggas till i protokollet.
Finns behov ska protokollet kunna användas fritt och kompletteras med
ytterligare frågor som är aktuella för samtalet. Om det funnits
omständigheter som påverkat samtalet, till exempel om en annan person
varit närvarande eller om sökanden inte upplevts uppfatta allt, ska dessa
2
antecknas i protokollet. Det ska då framgå att det är tjänstemannens

observation.
Mål 1: Identifiera särskilda behov och säkerställa att

sökanden förstått vart man kan vända sig.
Migrationsverket har som uppdrag att identifiera personer som tillhör
utsatta grupper för att säkerställa att deras behov och rättigheter
omhändertas. Därför är det viktigt att vi identifierar om en person tillhör en
utsatt grupp eller någon som har särskilda behov. Frågor om hälsa och
social situation kan ställas enskilt med enbart en sökande på plats åt
gången efter handläggares bedömning av ärendet.
 Följ upp eventuell tidigare information om sökandes hälsostatus. Gå

igenom tidigare samtalsprotokoll och tjänsteanteckningar.
 Fråga om social situation, finns det ett socialt nätverk? Hur ser
boendesituationen ut?
 Följ upp eventuella barns sociala situation i Sverige vad gäller hälsa,
skolgång, fritid och boende.
 Säkerställ att sökanden förstår vart hon eller han kan vända sig.
Vägled rätt. Förklara att sökanden har rätt till en kostnadsfri
hälsoundersökning.
 Fråga om den sökande vill berätta något kring sin situation.
 Vidta åtgärder som åligger Migrationsverket. Kontakta boendet om
det finns särskilda behov. Kalla till social utredning vid behov. Om
det finns misstanke om att barn kan fara illa ska alltid anmälan till
socialtjänst göras.
Mål 2: Följa upp ID-uppdraget om det lämnats men inte

följts upp. Identiteten är inte klarlagd
 Fråga om de registrerade identitetsuppgifterna stämmer, det vill

säga om vi har registrerat rätt namn, födelsedatum, medborgarskap,
födelseort och kontaktuppgifter.
 Informera om undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd
(AT-UND) och egenansvar för ekonomisk försörjning.
 Informera om att nedsättning av dagersättning ska göras i de fall
ID-uppdraget inte uppfylls.
 Fråga hur den sökande tänker göra för att uppfylla ID-uppdraget.
 Erbjud den sökande att använda verkets telefon om han/hon
behöver ringa eller fråga om Migrationsverket kan bistå den
sökande på annat sätt.
3
Mål 3: Sökanden bereds möjlighet att ställa frågor om

ärendet och får en grundläggande förståelse för
asylprocessen och en uppfattning om nästa steg i
skyddsprocessen
 Informera om att kvinnor och män har samma rättigheter i Sverige,

att barnaga är förbjudet och att våld mellan makar är ett brott.
 Följ upp om sökanden har fått informationsmaterial riktat till
barn, Så fungerar det att söka asyl.
 Understryk vikten av att infinna sig till asylutredningen eller i
övrigt de samtal som Migrationsverket kallar till.
 Informera om att sökanden bör ta med eventuella handlingar som
kan styrka asylskälen.
 Gå igenom det praktiska kring resan till asylutredning, hur det går
till att boka biljett.
 Ekonomi och förenklad delgivning. Informera även om att man
alltid är skyldig att redovisa korrekta ekonomiska förhållanden i
samband med att man att man ansöker om ekonomiskt bistånd
eller då förhållanden ändras.
 Informera om vikten av att kontakta mottagningsenheten i det fall
sökanden flyttar.
 KUB-kort och saldokontroll samt LMA-kort och dess giltighetstid
 Information om tidsfrister och återreseförbud och de eventuella
konsekvenser det kan medföra.
 Informera om att man inte har rätt till dagersättning, boende och i
förekommande fall kost, särskilt bidrag och bostadsersättning då
 Att rätten till bistånd för personer som får uppehållstillstånd upphör
en månad efter beslut i eget boende, när de tas emot i kommun om
de bor i Migrationsverkets boende, eller i vissa fall i samband med
beslut.
 Informera om att man har en skyldighet att flytta från
anläggningsboendet på Migrationsverkets uppmaning och att
Migrationsverket kan begära hjälp av polis i det fall man vägrar.
Digitaliserings- och Handläggningsstöd
utvecklingsavdelningen 2019-07-01
Handläggningsstöd
- ansökningssamtal för barn utan
vårdnadshavare
2
Övergripande mål
I samband med registrering av asylansökan ska ett ansökningssamtal
genomföras. Syftet med samtalet är att fånga upp uppgifter om den
sökandes personliga förutsättningar och behov, samt göra en första
identifiering av utredningsbehovet för att kunna spårindela ärendet.
Målet med samtalet är att:

 Ta in uppgifter för en initial sortering av ärendet
 Ta in uppgifter för beslut om anvisning till kommun samt informera
om hur anvisningsprocessen går till
 Dela ut informationspaketet om att söka asyl
 Ta in uppgifter om den sökandes hälsa
 Identifiera indikationer på utsatthet och särskilda behov och följ upp
enligt fastställda rutiner
 Inhämta information om den sökandes identitet
 Lämna information om vikten att lämna in identitetshandlingar, göra
sin identitet och ålder sannolik
 Informera om möjligheten att genomgå medicinsk åldersbedömning
 Informera om tillfälliga beslut om ålder och konsekvenser av dess
beslut
 Kartlägga den sökandes familjebild och kontakt med vårdnadshavare
eller andra viktiga personer för den sökande
 Identifiera minderåriga som är gifta
 Undersöka om den sökande har familj/släkt i Sverige eller EU
 Identifiera eventuella Dublinindikationer
 Identifiera indikationer på om den sökande är offer för
människohandel
 Vid behov göra orosanmälan eller polisanmälan (exempelvis vid gift
minderårig eller indikationer på människohandel)
Anpassa samtalet utifrån omständigheterna i ärendet för att säkerställa att

rätt frågor ställs till rätt person. På så sätt undviker utredaren att lägga tid på
frågor som inte har betydelse för ärendet eller för den sökandes personliga
förutsättningar och behov.
Informationen som inhämtas under ansökningssamtalet är av stor vikt för

andra delar av skyddsprocessen, exempelvis återvändande, identitetsarbetet
och vidarebosättning. Det är därför viktigt för handläggaren att ha hela
processen i åtanke under samtalet.
Samtalet
Innan ansökningssamtal påbörjas ska det göras en bedömning av om

sökande är uppenbart över 18 år. Om så är fallet ska sökande informeras
om detta och därefter handläggas i vuxenprocess. Samtalet samt ändring av
ålder dokumenteras i två separata tjänsteanteckningar och ansökningsamtal
som vuxen genomförs efter ändringen. För vidare hantering se bilaga 1.
Rutin vid uppenbart över 18 år. Bedömning av sökandens underårighet kan
ändras under processens gång och beslut ska fattas i enlighet med
bedömningen.
3
Innan samtalet påbörjas är det viktigt att utredaren screenar ärendet genom
att läsa igenom underlaget som finns i ärendet, eventuella journal- och
tjänsteanteckningar, samt övrig information relevant för ärendet.
Inledningsvis ska utredaren på ett barnanpassat sätt förklara vad samtalet

kommer att handla om. För att skapa trygghet för den sökande under
samtalet är det viktigt att utredaren är tydlig med vad syftet med samtalet är,
vad samtalet ska handla om och vad som kommer att hända under samtalet.
Utredaren kan även berätta för sökanden att anteckningar kommer att föras
under samtalet, och förklara att det beror på att utredaren behöver komma
ihåg vad sökanden har berättat.
Utredaren ska under samtalet anpassa sina frågor efter omständigheterna i

ärendet, den sökandes förutsättningar så som ålder och mognad, bakgrund
samt psykiska och fysiska tillstånd. Utredaren är därför inte bunden att
enbart ställa frågorna som finns i protokollet utan samtalet ska anpassas
efter den sökande. Informera den sökande om att det, under hela samtalet,
går bra att avbryta och ställa frågor om något är oklart.
Du kan läsa mer om vad som är viktigt att tänka på när man inleder ett
samtal och utreder barn eller ungdomar på: Rapport, utredningssamtal med
barn och Intervjuguide för barn.
Det är viktigt att följdfrågor och svar skrivs ned i protokollet och att
observationer som utredaren gjort, som är av vikt för ärendets kommande
handläggning, noteras. Det kan exempelvis vara värt att notera om den
sökande blir upprörd eller gråter när specifika frågor ställs. Det är
utredarens ansvar att på ett respektfullt sätt dokumentera ovanstående
observationer, syftet är att underlätta handläggning och skapa en så bra
process för den sökande som möjligt. Frågorna som ställs ska vara öppna
eftersom ledande frågor kan resultera i att den sökandes minnesbild
förändras.
Eftersom den sökande inte har någon ställföreträdare i detta skede, ska
utredaren inte ifrågasätta inlämnade uppgifter. Förutom då utredaren
uppfattar att det rör sig om uppenbara felaktigheter av uppgifter som inte
kräver närmare utredning eller värdering. Utredaren kan under samtalet med
fördel ställa kontrollfrågor för att säkerställa att information har förmedlats
och inhämtats korrekt.
Slutligen är det viktigt att lämna ifrån sig ett användarvänligt protokoll och
därför ska utredaren rensa bort onödig text, både det som står i kursivt och
frågor som inte har ställts. Det ska framgå tydligt vad som har sagts av vem
i protokollet. Utredarens frågor dokumenteras ovanför den sökandes svar,
som markeras med dennes initial, X. Därefter tom rad till nästa fråga.
Exempelvis:
Hur mår du?
X Bra, men jag är trött och har svårt att sova.
Eventuella övriga deltagares uppgifter ska förtydligas med dennes namn

följt av skiljetecken, exempelvis Y.
4
Information
Precis som när det gäller hur samtalet utformas ska informationen som
lämnas anpassas till den sökandes ålder och mognad. Det innebär att
utredaren inte kan läsa informationen rakt av utan ansvarar för att den
sökande kan tillgodogöra sig all information. Utredaren ska reflektera över
passande ordval och genom kontrollfrågor säkerställa att den sökande
förstått. Den sökande ska vid samtalet få möjlighet att ställa frågor om sin
ansökan.
Dokumentera i protokollet
Det ska framgå i protokollet vilken information som har lämnats ut och
vilka frågor den sökande har om materialet. Anledningen är att personal
senare i processen kan se vilken information som har lämnats och vilka
frågor som den sökande fått besvarade. Information ska lämnas utifrån den
sökandes behov. Särskild hänsyn ska tas till barn och särskilt utsatta grupper
så som personer med funktionsnedsättningar eller hbtq-personer.
Utredaren informerade «namn» om

() att tjänstemän på Migrationsverket och tolken har tystnadsplikt
() vad som kommer att hända under samtalet
() att «hon» eventuellt kommer att få en juridiskt kunnig person (offentligt biträde)
som bevakar «hennes» rättigheter under utredning om «hon» ska få
() att «hon kommer att få en god man som är ett stöd i asylprocessen
() att «hennes» fingeravtryck har jämförts i databaserna Eurodac och Visa

Information System
() resultatet av kontrollen av fingeravtrycken i databaserna.
Informationspunkter
Av protokollet framgår det att utredaren ska informera om den sökandes
rättigheter och skyldigheter. Information ska lämnas om att personal på
Migrationsverket samt tolken har tystnadsplikt. Tystnadsplikt betyder att
Migrationsverket inte får berätta uppgifter om den sökande för någon som
enligt lag inte har rätt att ta del av dem.
Det är viktigt att förklara för barnet vilka olika aktörer som barnet
kommer att komma i kontakt med och deras olika roller i asylprocessen.
Därför inhämtas barnets ev. önskemål om biträde varför biträdes roll bör
förklaras för alla barn. Se avsnittet Önskemål om handläggare, tolk,
biträde och god man.
Vad det gäller god man anmäler Migrationsverkets anvisningsfunktion

behovet till aktuell anvisningskommun så snart det är finns ett beslut om
vilken kommun det blir. Det är överförmyndaren som tar ställning till och
utser god man. God man ansvarar bl.a för barnets ekonomi och har till
uppgift att hjälpa barnet i kontakten med Migrationsverket, offentligt
biträde och skola.
Om den sökande är över 14 år ska utredaren informera den sökande att hens
5
fingeravtryck har kontrollerats i databaserna Eurodac och VIS samt
resultatet av denna sökning (läs mer under ”Dublinindikation”). Någon
bedömning av om den sökande sannolikt är 14 år eller äldre ska inte göras.
6
Önskemål om handläggare, tolk, biträde och god man
Utredaren frågade «namn» om det har någon betydelse för «henne» vilket kön följande
personer har:
Handläggare «hon» // har inga önskemål. / önskar FRITEXT. //
Tolk «hon» // har inga önskemål. / önskar FRITEXT. //
Offentligt biträde. «hon» // har inga önskemål. / önskar FRITEXT. //
God man. «hon» // har inga önskemål. / önskar FRITEXT.//
Utredaren informerar, som tidigare nämnt, om de olika aktörernas roller i

asylprocessen och frågar om den sökande har önskemål om kön på
handläggare, tolk, god man eller offentligt biträde. Syftet med frågan är
att identifiera sökanden som kan ha svårt att känna sig trygg med
exempelvis en manlig utredare på grund vad hen vill berätta för
Migrationsverket. Formulera frågan så att den sökande inte behöver välja
kön på handläggare, tolk, god man eller offentligt biträde, exempelvis
”Har det någon betydelse för dig om utredaren du ska träffa är man eller
kvinna?”. Det saknas behov av biträde i ärenden där det föreligger
presumtion för uppehållstillstånd. Biträde ska förordnas i ärendet så snart
det finns omständigheter som innebär att sökanden kan komma att
avvisas eller utvisas. 1 Därför ges information till sökanden att hen
eventuellt får ett offentligt biträde. Frågan om kön eller andra önskemål
på biträde ska även ställas i de ärenden där det föreligger presumtion för
uppehållstillstånd. Detta för att informationen ska finnas om det uppstår
behov av offentligt biträde vid exempelvis spårbyte.
Mottagande i kommun
Utredaren informerade «namn» om

( ) vilken kommun som kommer att ge «henne» boende inledningsvis och kommunens
ansvar för att ordna med mat, köpa kläder och ta hand om «henne» i övrigt
( ) att Migrationsverket kommer att kommun anvisa «henne» och vad som händer efter
anvisningen
( ) att «hon» har möjlighet att framföra önskemål om var i Sverige «hon» ska bo och tas
om hand. Om «hon» har släktingar eller känner någon annan person i Sverige kan «hon»
komma med önskemål att «hon» antingen vill eller inte vill bo med eller i närheten av
den/de personerna. «namn» informerades om hur Migrationsverket hanterar eventuella
önskemål och att det inte är säkert att «hennes» önskemål kan uppfyllas samt vad det i
så fall beror på
( ) vikten av att lämna in identitetshandlingar för att göra sin identitet och ålder sannolik
( ) att det är straffbart att lämna in falska handlingar till Migrationsverket. Migrationsverket
polisanmäler om vi misstänker att man har lämnat in falska handlingar.
Informationspunkter
Utredaren ska informera om hur placeringsprocessen går till och vad som
sker efter anvisningen. Den sökande ska informeras om att hen har
möjlighet att framföra önskemål om var i Sverige barnet ska bo och om det
finns släktingar eller bekanta som den sökande önskar bo i närheten av.
Observera att anknytningsanvisning inte kan göras på alla
släktingar/anhöriga sökanden uppger. Huvudregeln är att anvisning sker
enligt utjämnade anvisning dvs den kommun som står först i turordningen.
Undantag kan göras för anvisning till en anknytningskommun om barnet
1
KCI 41b/2017 Instruktion om initialprocessen för barn utan vårdnadshavare i skyddsprocessen
7
har ett syskon som vistas i landet, en medsökande eller en person som är
bosatt/vistas i landet och som är med vid ansökningstillfället (sk.
medföljande). Se standard för kommunanvisning av barn utan
vårdnadshavare.
Informera om att det är socialtjänsten som har ansvar för omvårdnad och
boende för alla ensamkommande barn under 18 år. Undersökningar som
gjorts visar att den sökande ofta inte känner till vad en kommun eller vad
8
socialtjänsten är, därför kan det vara bra att förklara innebörden av dessa
begrepp.
Lämna även ut informationsbladet Berätta vem du är på sökandes

modersmål.
Utredaren ska vara medveten om att personer under 15 år inte är

straffmyndiga, även om Migrationsverkets registrering av ålder inte är
bindande för polisens bedömning av ålder, varför informationen om falska
handlingar ska anpassas efter sökandes ålder. Yngre barn kan istället
informeras om att det är viktigt att lämna sanningsenliga uppgifter och att
säga till utredaren om man inte förstår frågan eller inte vet svaret på frågan.
Språk och ankomstmapp

Vilka språk talar du?
Vilket språk vill du tala vid nästa samtal på Migrationsverket?
Kan du läsa och skriva?
Har du fått en ankomstmapp med information anpassad för barn utan vårdnadshavare?
() Ja
() Nej
(om sökande kan läsa) Har du läst informationen?

() Ja
() Nej
Läs den innan nästa samtal. Om det är något du inte förstår får du möjlighet
att ställa frågor då.
(Om den sökande inte kan läsa ska utredaren informera om vilken
information ankomstmappen innehåller och hänvisa till att informationen
kommer att lämnas på det fördjupade samtalet.)
(Om ja)
Förstod du det du läste?
(Utredaren ska kortfattat förklara det som den sökande inte har förstått)
Har du några frågor om informationen jag gett dig eller det du har läst?
Utredaren ska under samtalet säkerställa att den sökande förstår språket som
används. Vidare ska den sökande tillfrågas om det är det språket som den
sökande vill att framtida utredningar hos Migrationsverket ska hållas på. I
en del ärenden kan det finnas behov av att utreda närmare om den sökande
har behov av en tolk som talar en specifik dialekt eller exempelvis vilken
variant/dialekt av arabiska som sökande förstår.
Om kvalitén på tolkningen under utredningen är bristfällig bör ett

övervägande ske om samtalet ska avbrytas. Utredaren ska i början och i
slutet av samtalet fråga den sökande och tolken om de förstår varandra.
Utredaren kan även under samtalet försäkra sig om att sökanden och tolken
9
förstår varandra. Detta för att vara säker på att den sökande kan genomföra
samtalet på aktuellt språk och för att säkerställa att den sökande har förstått
hela samtalet.
För fortsatt handläggning och kontakt med sökanden är det även viktigt att
känna till om sökande är läs- och skrivkunnig. Vid ansökningstillfället ska
den sökande ha fått det barnanpassade ”Ankomstmapp för BUV” som
innehåller broschyren Så funkar det att söka asyl på sitt modersmål. Avsluta
med att säkerställa att den sökande fått detta material. Har den sökande
hunnit läsa materialet kan utredaren undersöka om sökande förstått allt och
låta den sökande ställa frågor om materialet. Om det är något sökande inte
har förstått ska det dokumenteras. Kan den sökande inte läsa eller inte
hunnit ta till sig materialet ska utredaren informera vad för slags information
som lämnats ut och hänvisa till nästa samtal ”Fördjupat ansökningssamtal”
för mer information.
Informationen som ska lämnas till den sökande finns under arbetsvyn för
Barn utan vårdnadshavare under arbetsmoment Lämna information till den
sökande.
Hälsa
Har du några sjukdomar?
Äter du några mediciner?
Har du någon funktionsnedsättning eller någon skada?
Är du i behov av sjukvård?
Migrationsverket ansvarar för att så tidigt som möjligt i asylprocessen

identifiera om en asylsökande har särskilda mottagningsbehov1 eller har rätt
till särskilda förfarandegarantier2. Därför är det viktigt att vi ställer frågor
om den sökandes hälsa och behov av stöd tidigt i processen. Den sökandes
hälsa kan även påverka hur samtalet hålls. Hänsyn ska tas till den enskilda
individens förutsättningar och behov.
Frågorna ovan är ett stöd, handläggaren ansvarar för att ställa lämpliga
frågor om hälsa som ger ett bra underlag. Värt att tänka på är att den
sökande kan må bra för tillfället men ändå lida av en sjukdom. Det kan
därför vara viktigt att ställa följdfrågor för att kunna bedöma hur allvarligt
tillståndet är, utredaren ska ta ställning till vad som bedöms vara allvarligt
nog för att följa upp närmare. Att sökandens hälsotillstånd är dokumenterat
kan underlätta för exempelvis mottagningsenheterna och vid överlämning
till socialtjänsten. Framkommer något rörande sökandes hälsa som medför
att särskilda behov behöver tas i beaktande inför kommunanvisning är det
1
Mottagandedirektivet (2013/33/EU)
2
Asylprocedurdirektivet (2013/32/EU)
10
viktigt att den informationen dokumenteras och vidarebefordras till

anvisningsfunktionen och ansvarig socialtjänst i både ankomstkommun och
anvisningskommunen.
Om hälsotillståndet kan komma att påverka asylärendet ska det framgå av

protokollet. Utredaren ska uppmana den sökande att med hjälp av god man
och biträde lämna in läkarintyg så fort som möjligt om hälsotillståndet är
kopplat till asylskälen.
Identitet
«hon» uppgav att identitetsuppgifterna som Migrationsverket har registrerat
() stämmer.
() inte stämmer. «namn» uppger att FRITEXT.
Har du något pass?
Har du tidigare haft pass?
Har du några andra identitetshandlingar?
Har du haft några andra identitetshandlingar eller dokument som kan visa vem du är ?
Varifrån kommer du? (land, provins/distrikt, stad/by, adress)
Är du född där?
(Om nej) Var är du född?
Identitet
Det är av stor vikt för den sökande att klarlägga sin identitet så tidigt som
möjligt under asylprocessen. Utredaren ska informera den sökande om vad
det innebär att klarlägga sin identitet och hur det kan göras. Utredaren ska
uppmuntra den sökande att aktivt medverka till att klarlägga sin identitet
genom att lämna in identitetshandlingar.
Hemvist
Frågan om födelseort och hemvist är grundläggande uppgifter om den
sökandes bakgrund. Hemvisten är den ort där den sökande haft sin
huvudsakliga bosättning. Hemvisten avser inte ett tillfälligt boende som den
sökande har flyttat till under sin flykt eller har flyttat till av någon annan
anledning, till exempel studier eller arbete. Undantag är om den sökande har
fått bosätta sig i en annan ort under en längre tid (flera år) på grund av att
det inte gått att återvända till hemorten. I det fall det är svårt att avgöra vad
som är hemvist är viktigt att utredaren dokumenterar var den sökande bott
de senaste åren.
11
Ålder
Hur gammal är du?
När är du född? (Om sökande inte vetexakt datum försök att ta reda på ungefärligt
födelsedatum)
(Om identitetshandlingar saknas ska den sökande tillfrågas om hur den känner till sin
ålder och/eller födelsedatum)
(Om identitetshandlingar saknas ska den sökande tillfrågas om hur den känner till sin
ålder och/eller födelsedatum)
Registrering av ålder
(Anteckna på vilka grunder registreringen av ålder har gjorts.)
Ålder och åldersbedömning

I normalfallet ska den sökandes ålder, i de fall där annat underlag saknas, registreras
utifrån muntliga uppgifter. Under ansökningstillfället ska ett inledande ställningstagande
göras angående den sökandes ålder. Utredaren ska då ta ställning till om den sökande är
uppenbart vuxen eller i vissa fall uppenbart barn, samt om det finns uppgifter från
exempelvis en träff i Visa Information System (VIS) som innebär ett behov att ändra
registreringen av ålder. I detta skede av processen rör det sig om uppenbara fall eller då
det finns annan stödbevisning gällande åldern, se vidare under bilaga 1. Rutin vid
uppenbart över 18 år. En längre utredning av ålder ska inte genomföras vid
ansökningssamtalet.
Vet den sökande inte sin ålder ska det tydligt framgå av protokollet. Det är
även viktigt att dokumentera vilka uppgifter som ligger till grund för den
registrerade åldern.
Information om bedömning av ålder

Utredaren informerar <<namn>> om att
() hon kommer att kallas till ett samtal tillsammans med sin gode man och/eller
offentligt biträde där hon får berätta om sin ålder och identitet.
() hon har bevisbördan för att göra sin ålder och underårighet sannolik. Det betyder
att det är hennes ansvar att visa att hon är under 18 år. Det kan hon göra genom att
lämna in identitetshandlingar, annan bevisning eller genom muntliga uppgifter.
() om hon inte kan göra sannolikt att hon är under 18 år kan hon få möjlighet att
genomgå medicinsk åldersbedömning. Den medicinska ålderbedömningen är
frivillig och ett sätt för henne att göra sin underårighet sannolik.
() om Migrationsverket ifrågasätter att hon är under 18 år kommer vi fatta ett
tillfälligt beslut om hennes ålder. I beslutet kommer Migrationsverket ta ställning
till om hon bedöms vara barn eller vuxen. Bedömningen påverkar hur vi prövar
ansökan.
() Migrationsverket i samband med beslut om uppehållstillstånd även fattar ett
slutgiltigt beslut i frågan om ålder.
12
Det är den sökande som har bevisbördan för att göra sin ålder och
underårighet sannolik. Det är därför viktigt att det kommuniceras till den
sökande så tidigt i processen som möjligt, så att hen aktivt kan medverka till
att göra sin identitet och därmed ålder och underårighet sannolik.
Utredaren ska lämna informationen ovan om att åldern kommer att utredas
vidare under det fördjupade ansökningssamtalet och att Migrationsverket
efter det fördjupade ansökningssamtalet tar ställning till om det finns skäl att
ifrågasätta att den sökande är under 18 år. I de fall där det finns skäl att
ifrågasätta detta kommer Migrationsverket fatta ett tillfälligt beslut om ålder
där vi bedömer om den sökande ska få sin ansökan prövad som barn eller
vuxen. Innan det tillfälliga beslutet om ålder kan den sökande få möjlighet
att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Medicinsk åldersbedömning är
frivilligt och ett sätt för den sökande att göra sin underårighet sannolik.
Eventuell justering av ålder

(Vid justeringar av åldern ska den sökande informeras om detta och på
vilka grunder justeringen gjorts)
Ändring av ålder vid träff i VIS

I de fall där det visar sig att den sökande har styrkt sin identitet med pass
inför andra EU staters myndigheter, kontrollerats och rest in i territoriet och
vi har en träff i Visa Information System (VIS) ska registreringen ändras
efter dessa uppgifter. Identiteten ska då som huvudregel ses som klarlagd.
Är sökanden enligt VIS-träff över 18 år, se vidare under bilaga 1. Rutin vid
uppenbart över 18 år.
Dublinindikationer
Vid ansökningssamtalet ska utredaren identifiera ansökningar där det finns
en Eurodac- eller VIS-träff. Ärenden med kategori 1-träff i Eurodac och
ärenden där sökande uppgett att han eller hon har familjemedlemmar i
Europa ska handläggas av Dublinenheten.
Ärendena fördelas till Dublinenheten av fördelningsfunktionen när biträde

förordnats och bekräftelse på asylansökan inkommit. I ärenden med kategori
13
2-träff ska ansökningsenheten skicka ett artikel 34-formulär till

Dublinenheten. Även i dessa ärenden anvisas den sökande till en
kommun och en anmälan om behov av god man görs.
Om en sökande säger sig ha uppehållstillstånd i något annat europeiskt land,

trots att ingen träff förekommer i Eurodac, eller har familj i något annat
europeiskt land är det en indikation på att ärendet ska sorteras som Dublin.
I ärenden där det finns en Dublinindikation ska informationstexten Barn

som ansöker om internationellt skydd ges till den sökande.
Familj
(Gå igenom familjebildsblanketten tillsammans med den sökande och för in uppgifterna
här.)
Efternamn, Förnamn Född mb Vistelseort Födelseort
Far
Mor
Bröder
Systrar
(Ange även vårdnadshavare om den sökandes biologiska föräldrar inte är «hennes»
vårdnadshavare)
Var bor dina föräldrar? (ta in så specifik information som möjligt adress, stadsdel osv.)
När var du senast i kontakt med dina föräldrar?
Hur kan du kontakta dina föräldrar? (dokumentera mejladress, telefonnummer, m.m.)
Ett av Migrationsverkets viktigaste uppdrag är att om möjligt återförena ett

ensamkommande barn med sina vårdnadshavare. Att tidigt i processen
kartlägga och samla in så fullständiga uppgifter som möjligt om familj och
släkt är därför av stor vikt. Tillgång till föräldrarnas fullständiga namn,
födelsedatum/ålder, födelseort, vistelseort och adress kan göra skillnad i
möjligheten att lokalisera dem. Utredaren ska dokumentera tydligt så att
nästa led i processen inte behöver göra antaganden om vad som antecknats.
Har sökanden till exempel inga systrar ska det antecknas i skrift. Om
sökande inte vet vilket år en familjemedlem är född men vet dess ålder ska
det vara tydligt att det är ålder och inte årtal som anges. Även om sökanden
uppger att en familjemedlem är avliden ska det som sökande vet om
personen dokumenteras samt när personen avled.
Var medveten om att frågorna kan vara känsliga för den sökande, som är
separerad från familjen. Anpassa därför samtalet efter sökandes reaktion.
14
Är du gift, förlovad eller har en partner?

(Observera att om barnet uppgivit att han/hon är gift ska detta utredas vidare och
åtgärder vidtas enligt fastslagen standard)
(Om ja) När // gifte / förlovade // du dig?

Varför har du // gift / förlovat // dig?
Har du någon gång känt rädsla i din relation?
Har du någon gång upplevt hot och/eller våld från din make/maka/partner?
(Dokumentera noggrant för vidare åtgärder såsom exempelvis orosanmälan,
polisanmälan samt inför anvisning)
Var bor din maka/make/partner?
Har du bott tillsammans med din make/maka/partner?
Har du några barn?
(Om ja) Var är // ditt / dina // barn?
Vilken adress har din maka/make/partner och barn?
(Om den sökande är gift och/eller har egna barn)

Efternamn, Förnamn Född mb Vistelseort Födelseort
Make/
Maka/partner
Söner
Döttrar
Utredaren ska fråga sökanden om hen är gift och/eller har barn. Om den
sökande är gift ska utredaren närmare undersöka när och varför äktenskapet
har ingåtts och om det har skett emot sökandes vilja. Vidare ska frågor
ställas om huruvida sökande känner rädsla inför sin make/maka/partner eller
har utsatts för hot eller våld i relationen. Om den sökande uppger att hen
utsatts för hot och våld ska uppgifterna dokumenteras noggrant och åtgärder
vidtas, se nedan.
Om vi identifierar ett barn som är gift ska en orosanmälan alltid göras till
socialtjänsten (se Efter samtalet). Socialtjänsten ska informeras om vad som
framkommit i ärendet när den initiala placeringen av barnet görs.
Omständigheterna i det enskilda ärendet ska även tas i beaktande vid
kommande kommunanvisning.
Om det vid ansökningssamtalet framkommer att ett barn under 15 år är gift

ska en polisanmälan göras. Polisanmälan kan bli aktuell även i andra fall där
15
barnet är över 15 år om det finns misstanke om att brott begåtts, exempelvis

tvångsäktenskap, våldtäkt mot barn eller misshandel. Anmälan ska upprättas
i samband med utredningen och skickas till polisen utan fördröjning. En
mall för anmälan finns under Mallväljaren. För mer information se standard
för gifta barn.
Om barnet är gift bör handläggaren även ta ställning till om det kan

föreligga behov av sekretess mot ev. medsökande make/maka/partner.
Sekretess kan föreligga om den sökande önskar att det ska göra det och det
ska då antecknas i ärendet genom en tjänsteanteckning. Läs mer om
sekretess i utlänningsärenden i Handboken för förvaltningsärenden
Sekretess, Sekretess för uppgifter om utlänningar.
Det är även viktigt att kartlägga uppgifter om make/maka, partner och/eller

barn och var de befinner sig. När utredaren ställer frågor om relationer är det
viktigt att uttrycka frågorna på ett könsneutralt sätt genom att inte använda
heteronormativa begrepp. Utredaren ska inte utgå ifrån att relationen är
heterosexuell.
Andra anhöriga
Har du bott tillsammans med andra släktingar eller personer som är viktiga för dig?
(Om ja)
Vad heter de och vilket förhållande har du till dem?
Var bor dina anhöriga? (ta in så specifik information som möjligt adress, stadsdel osv.)
Hur kan du kontakta dina anhöriga? (dokumentera mejladress, telefonnummer, m.m.)

När hade du senast kontakt med dina anhöriga? På vilket sätt?
Familjekonstellationer ser olika ut i världen det är därför viktigt att

inhämta information om hushållsgemenskap. Har den sökande vuxit upp
eller bott med andra personer än kärnfamiljen? Kartlägg i sådana fall
uppgifter om dessa personer på samma sätt som för medlemmar ur
kärnfamiljen.
Det är av vikt att få fram alla typer av sätt att kontakta familjemedlemmar.
Har den sökande inte telefonnummer till dem ska utredaren ta in
information om alternativa kommunikationssätt, exempelvis email, Viber,
sociala medier eller grannar som har telefon.
16
Familj och släkt i EU

Har du familj eller släktingar i ett EU-land, Norge, Island, Schweiz eller Lichtenstein?
(Om ja)
I vilket land i Europa finns dina familjemedlemmar eller släktingar?
(Dokumentera personuppgifter, adress och kontaktuppgifter för uppgivna släktingar och
familjemedlemmar)
Vill du återförenas med dina släktingar som finns i Europa?
(Informera att «hon» har möjlighet att återförenas med denna person om «hon» önskar
det och om Migrationsverket finner att det är för «hennes» bästa)
Utgångspunkten är att en splittrad familj ska sammanföras antingen i

Sverige eller i Europa enligt bestämmelserna i Dublinförordningen. Det
gäller inte enbart kärnfamiljen utan även för andra familjemedlemmar där
ett visst beroendeförhållande råder.
I denna del avses släktingar. Har den sökande föräldrar inom EU ska den
sökande återförenas med dem.
Skyddsbehov
Kan du kort berätta varför du har lämnat ditt hemland? (Syftet med frågan är att identifiera
anledningen till att den sökande är i Sverige. Att undersöka om avsikten är att ansöka om
asyl. Skyddsbehovet ska inte ifrågasättas i detta skede. Följdfrågor som ställs ska vara i
syfte att förtydliga om syftet är att ansöka om asyl.)
En minderårig sökande har inte rättshandlingsförmåga och kan därmed inte

på egen hand ansöka om asyl. Ansökan måste bekräftas av en
ställföreträdare, god man eller offentligt biträde. Syftet med att ställa en
fråga om den sökandes skyddsbehov är att tidigt i processen säkerställa att
det är asyl som ansökan avser.
Be den sökande att kort berätta varför hen har lämnat sitt hemland. De
eventuella skyddsskäl som framkommer ska inte ifrågasättas. Utredaren kan
ställa förtydligande frågor för att få fram den information som krävs för att
få en översiktlig bild av varför den sökande kommit till Sverige.
17
Resväg
Hur har du rest till Sverige?

(Ställ följdfrågor om det är relevant om hur lång tid resan tog, vilka länder som den
sökande reste genom, vem som betalade resan och vem som hjälpte sökande under
resans gång och vem som tog den sökande till Migrationsverket. Var uppmärksam på
indikationer om människohandel. )
Har du rest hit av egen vilja eller är det någon som har tvingat dig?
Är det något som hänt dig under resan som du vill berätta för mig?
Utredaren ska ställa frågor om den sökandes resväg till Sverige, då det kan
ge viktig information i ärendet. Tiden för resan till Sverige och information
om hur länge den sökande befunnit sig på olika platser kan också ha
betydelse för hur ärendet handläggs. Uppger den sökande att hen under en
längre tid befunnit sig i ett visst land är det viktigt att ställa följdfrågor kring
vad den sökande gjort där under den tiden, hur den sökande klarat sig och
om den sökande har haft några kontakter med myndigheter i landet. Detta
kan ge indikationer på att den sökande har tillstånd eller anknytning till det
landet, att ärendet bör handläggas som ett Dublinärende eller så kan det tyda
på eventuella uteslutandeindikationer och/eller om ärendet ska handläggas
som ett säkerhetsärende.
Indikationer på människohandel kan även uppkomma när den sökande

berättar om sin resväg. Migrationsverket har tagit fram ett stöd för att
identifiera personer som kan vara utsatta för människohandel. I stödet finns
information om indikationer på vad som ska utredas och vad vi ska vara
uppmärksamma på.
Vid misstanke om att den sökande utsätts eller har utsatts för
människohandel skall du:
 Göra en orosanmälan till socialtjänsten (se instruktioner under
Anmälan till socialtjänsten)
 Anmäla brottet till polisen (se Mallväljaren - Anmälan till polis om
möjlig människohandel G74), anmälan ska diarieföras i det allmänna
diariet (Diarieföringssystemet, DFS) och diarienumret ska
dokumenteras i en tjänsteanteckning i Skapa.
 Rapportera misstanken internt, i Skapa, fliken ”LMA/OS”, under
”Socialt behov” och ” Rapportera misstanke om människohandel”.
Internrapporten skickas sedan till regionens samordnare.
18
Släkt och andra personer i Sverige

Har du rest ensam till Sverige?
(Om nej) Vem har du rest med? (Utred personuppgifter och relation)
Känner du någon i Sverige?

Om ja, ta reda på namn, ev. födelse/personnummer, vilken relation de har, hur känner de
varandra, adress, telefonnummer, övriga kontaktuppgifter och om personen är med barnet vid
ansökningstillfället)
Namn:
Dossiernummer:
Födelsedatum:
Adress:
Telefonnummer/övriga kontaktuppgifter:
Relation:
Är med barnet vid ansökningstillfället:
() Ja
() Nej
Övrig information:
Vill du bo i närheten av denna person/familj? (Be sökande motivera varför)

Frågan ställs om det kan bli aktuellt med en anknytningsanvisning d.v.s. personen är antingen
medsökande, medföljande vid ansökningstillfället eller ett syskon, se standard för
kommunanvisning av barn utan vårdnadshavare)
(Om ja)
Har ni haft kontakt tidigare och hur har den sett ut?
Observera att syskon, medföljande eller medsökande ska senare kontaktas för att säkerställa
adressuppgifter, relation, personuppgifter och eventuellt godkännande för
anknytningsanvisning.)
Känner du till någon i Sverige som du inte vill bo i närheten av?
(Om ja) Vill du berätta varför?
Utredning och information om släkt och andra personer i Sverige är viktiga

uppgifter, bland annat inför beslut om anvisning av ett barn. Om aktuella
personer är syskon, eller medföljande som är bosatta eller vistas i Sverige
alternativt medsökande kan de utgöra grund för anknytningsanvisning till
en kommun. Syskon, medföljande eller medsökande ska kontaktas för att
säkerställa adressuppgifter, relation, personuppgifter och eventuellt
godkännande för riktad anknytningsanvisning. Om det inte är aktuellt med
anknytningsanvisning enligt de undantag som anges i standard för
kommunanvisning av barn utan vårdnadshavare, ska utjämnande anvisning
ske enligt turordning för kommun. Uppgifter om syskon, medsökande och
medföljande samt även annan släkt eller andra personer lämnas vidare till
den kommun som anvisats för eventuell fortsatt utredning. Se standard för
19
kommunanvisning av barn utan vårdnadshavare.
Vi frågar också sökande hur hens tidigare kontakt sett ut med medsökande/medföljande eller
syskon. Detta för att få information om hur stark anknytningen till personen är.
Utredaren ska inte utgå från att sökande vill bo tillsammans med eller i
närheten av närstående, inte heller anta att de närstående vill bo tillsammans
eller i närheten av sökande.
Inledningsvis är det viktigt att utreda
 vilken relation barnet har till personen barnet känner i Sverige

 om personen barnet känner i Sverige de facto är den som den
uppges vara (farbror/moster kan vara benämning för äldre
personer)
 om barnet uttrycker att hen inte vill bo tillsammans eller i
närheten av en person barnet känner i Sverige
Särskilt viktigt att utreda när det kan bli aktuellt med anknytningsanvisning
 vilken kontakt barnet tidigare haft med uppgivna
medsökande/medföljande/syskon
 om barnet eller medsökande/medföljande/syskon uttrycker en
ömsesidig önskan att bo tillsammans eller i närheten av varandra
 om barnet eller medsökande/medföljande/syskon uttrycker att de
inte vill bo tillsammans eller i närheten av varandra.
Vi frågar barnet om hen vill bo tillsammans eller i närheten av potentiella

anknytningspersoner. Vi frågar även om barnet inte vill bo tillsammans
eller i närheten av ankytningspersoner eller övriga anhöriga för att tillse
att vi vid beslut om utjämnande anvisning beaktar barnets åsikt vid
bedömningen av barnets bästa vid kommunanvisning.
Om den sökande har anknytning till flera personer som vistas i olika
kommuner ska utredaren ställa frågar om vem barnet helst vill bo i närheten
av.
De uppgifter som utredaren inhämtar i kontakten med eventuell

anknytningsperson ska antecknas separat i en tjänsteanteckning. Var
uppmärksam på sekretessen. Om det finns personer som den sökande inte
vill bo nära ska anledningen till detta skrivas ner i protokollet. Läs mer i
standard för kommunanvisning av barn utan vårdnadshavare.
20
Avslutning
Har du några frågor eller är det något du vill berätta för mig innan vi avslutar samtalet?
Har du förstått tolken under hela samtalet?
Det är viktigt att avslutningsvis ge den sökande möjligheten att ställa frågor
om något är oklart för att fånga upp eventuella missförstånd eller identifiera
särskilda behov. Den information som lämnas initialt kan vara av vikt för
ärendet i senare skeden och därför är det viktigt att den sökande har förstått
tolken genom hela samtalet.
21
Kontakt med socialtjänsten

Anmälan till Socialtjänst
Socialtjänsten i ankomstkommunen är ansvarig för underåriga asylsökanden
tills anvisningskommun utsetts och tar över ansvaret. I samtliga ärenden ska
en anmälan göras till socialtjänsten i ankomstkommun så snart vi får
kännedom om att ett barn utan vårdnadshavare vistas i Sverige. Detta kan
göras omgående per telefon. Anmälan formaliseras genom att ”Anmälan om
Barns behov av skydd” skickas till berörd ankomstkommun så snart
samtalet med barnet är genomfört.
Om det är aktuellt med en anknytningsanvisning till en särskild kommun

utifrån att sökande har ett syskon, är medsökande eller har en medföljande
vuxen som bor eller vistas i Sverige är det socialtjänsten i
ankomstkommunen som utreder huruvida det är lämpligt att anvisa mot
denna bakgrund. I anmälan om ”Barns behov av skydd” ombeds
ankomstkommunen i dessa fall att inkomma med sin bedömning till
Migrationsverket. Se Standard för kommunanvisning av barn utan
vårdnadshavare.
Uppmärksammas något under samtalet som tyder på att barnet har särskilda
behov ska socialtjänsten meddelas. Vid misstanke om att ett barn far illa är
det vår skyldighet att göra en orosanmälan till socialtjänsten (se Mallar och
blanketter – Anmälan barn far illa G47). Ifylld blankett skickas till ansvarig
socialtjänst samt diarieförs i det allmänna diariet. Anmälan ska även
registreras i Skapa i fliken ”LMA/OS”, under ”Socialt behov” och ”Anmäla
misstanke om att barn far illa”. Här ska handläggaren dokumentera att en
anmälan till socialtjänsten har gjorts genom en tjänsteanteckning, i
tjänsteanteckningen ska diarieföringsnumret framgå.
Läs mer om orosanmälan i kapitel om socialt stöd i handbok i

migrationsärenden
22
Bilaga 1. Rutin när sökande är uppenbart över 18 år
Uppenbart vuxen
I de fall där en sökande uppger sig vara under 18 år men det bedöms vara
uppenbart att det rör sig om en vuxen person, och det därmed vore felaktigt
att registrera den ålder som den sökande uppger, ska åldern registreras som
över 18 år. Det gäller i de fall där var och en utan närmare överväganden
klart kan konstatera att det rör sig om en vuxen och inte ett barn (eller i
vissa fall att det rör sig om ett barn). Bedömningen ska göras i samråd med
teamledare eller beslutsfattare.
Registrering av identitetsuppgifter
När sökanden lämnar in ansökan ska den som tar emot ansökan göra en
första bedömning av ålder. Om personen som tar emot ansökan bedömer att
den sökande är uppenbart över 18 år ska kontakt tas med teamledare eller
annan utsedd ansvarig person. Ansökan ska dock initialt registreras efter de
uppgifter den sökande lämnar om sin identitet.
Bedömningen om den sökande är uppenbart vuxen ska göras av två

personer, en föredragande handläggare och en teamledare. Om dessa två
bedömer att sökande är uppenbart över 18 år ska handläggaren ha ett
informationssamtal med sökanden och informerar om att hen bedöms vara
uppenbart vuxen och kommer att behandlas i vuxenprocessen. Om det
däremot råder enighet om att sökande är uppenbart över 18 år fortsätter
handläggningen i BUV-processen.
Anser både handläggare och teamledare att sökande är över 18 år ska

födelsetiden ändras enligt följande premisser. Ändring av ålder görs till 18
år, om inget annat underlag inkommit exempelvis genom VIS-träff (se mer
under VIS-träff). Det är inte Migrationsverkets uppgift att utreda exakt ålder
utan vi bedömer bara om den sökande är myndig, alltså över18 år.
Födelsetiden registreras enligt följande premisser under identitetsuppgifter;
År, så att sökande är 18 år i år och efter samma månad samt dag som
ansökan lämnades in. Exempelvis 1998-11-22 om ansökan lämnades in
2016-11-22.
Ändringen av ålder och de uppgifter som sökande själv har lämnat ska
tydligt dokumenteras i en tjänsteanteckning under fliken ID/AT-
UND/Arbete under menyn Ålder och ”Ändra registrerad ålder till över 18
år”.
Informationssamtal med sökande som bedöms vara uppenbart över

18 år
Om den sökandes ålder inte registreras i enlighet med de uppgifter som hen
lämnat ska den sökande informeras om att åldern registreras som 18 år, det
vill säga den ålder som är myndighetsåldern i Sverige och att ärendet
kommer att hanteras i vuxenprocessen.
23
Information som ska lämnas

- Informera om ändring av ålder
- Informera om konsekvensen, att ansökan kommer prövas enligt
regler för vuxna
- Alla som uppger att de är underåriga ska informeras om möjligheten
att komma in med en medicinsk åldersbedömning eller
läkarbedömning av ålder.
- För den som är uppenbart vuxen är utgångspunkten att
Migrationsverket inte ersätter kostnaden för medicinsk
åldersbedömning. Det kan dock finnas undantag och verket kommer
i varje enskilt ärende pröva om kostnad för medicinsk
åldersbedömning ska ersättas.
Informationen som lämnats ska dokumenteras i en tjänsteanteckning,

tjänsteanteckningen ska i beskrivningen döpas till ”Informationssamtal
uppenbart vuxen”.
Efter att informationen har lämnats ska ett ansökningssamtal för vuxna
genomföras. Tid, plats osv. för detta samtal anpassas efter de lokala
förutsättningar som finns för att genomföra ett sådant samtal.
24
Kvalitetsavdelningen Handläggningsstöd
2017-11-02
Handläggningsstöd
– fördjupat ansökningssamtal för
barn utan vårdnadshavare
Övergripande mål
Syftet med det fördjupade ansökningssamtalet är att komplettera och
fördjupa den information som inhämtats under ansökningssamtalet. Ärendet
ska id-kategoriseras i enlighet med standard för id-kategorisering
(I16/2016).
Målet med samtalet är att:

• Ta in uppgifter för att sortera ärendet på rätt sätt
• Genomföra socialt samtal om till exempel hälsa eller särskilda behov
• Ge översiktlig information om barns rätt till skola, vård och omsorg i
Sverige
• Identifiera och ställa frågor utifrån ärendets id-kategorisering
• Formulera och tidsätta ett id-uppdrag tillsammans med den sökande,
gäller spår 2-4.
• Utreda den sökandes ålder
• Ta ställning till om det finns anledning att ifrågasätta att den sökande
är under 18 år
• Om det finns anledning att ifrågasätta att den sökande är under 18 år
lämna information om tillfälligt beslut om ålder och möjlighet till
medicinsk åldersbedömning
• Eventuellt inhämta samtycke till medicinsk åldersbedömning
• Ställa frågor om sökandes skyddsbehov
• Identifiera indikationer på uteslutande eller indikationer som innebär
att ärendet ska föredras för Säkerhetspolisen
• Uppmärksamma personer som kan vara i behov av särskilda
förfarandegarantier eller mottagningsbehov
• Identifiera indikationer på människohandel
• Ta in ytterligare uppgifter om familjemedlemmar och eventuella
nära anhöriga för att kunna påbörja arbetet med familjeeftersökning
och eventuellt familjeåterförening
• Att sökanden och god man får möjlighet att ställa frågor om ärendet
och får en grundläggande förståelse för asylprocessen
Efter att det fördjupade ansökningssamtalet har genomförts ska det finnas
tillräckligt med information i ärendet för att avgöra om ärendet ska fortsätta
handläggas i aktuellt spår eller att det ska spåras om.
Samtalet
I alla samtal med sökanden som är minderåriga ska utredaren på ett
barnanpassat sätt förklara vad det aktuella samtalet ska handla om och aktivt
arbeta för att skapa förutsättningar för den sökande att komma till tals. För
att skapa en trygghet och förutsägbarhet är det viktigt att utredaren är tydlig
med vad syftet med samtalet är, vad samtalet ska handla om och vad som
2
kommer att hända under samtalet. Den gode mannen och/eller det offentliga
biträdet ska närvara under samtalet.
Under samtalet ska utredaren ställa frågor utifrån omständigheterna i

ärendet, den sökandes förutsättningar så som ålder och mognad, bakgrund
samt psykiska och fysiska tillstånd. Utredaren är därför inte bunden att
enbart ställa frågorna som finns i protokollet utan samtalet ska anpassas
efter den sökande. Frågor som formuleras ska vara öppet ställda eftersom
ledande frågor kan resultera i att den sökandes minnesbild förändras.
Att träffa en myndighetsperson kan vara en skrämmande situation för den

sökande. Det är därför viktigt att utredaren tydliggör att det går bra att
avbryta och be om förtydligande om det är någon fråga som är otydlig eller
svårförståelig. Sökanden ska uppmanas att svara, ”jag vet inte” om hen inte
har svar på en fråga och uppmuntras att korrigera handläggaren om denne
gör felaktiga antaganden eller summeringar av vad den sökande har sagt.
Protokollmallen i Skapa är avsedd som stöd i samtalet och inte ett färdigt
frågeformulär. Utredaren ansvarar för att ställa de frågor som krävs för att
uppnå syftet med samtalet. Det är viktigt att följdfrågor och svar skrivs ned i
protokollet och att observationer som utredaren gjort, som är av vikt för
ärendet, noteras. Det kan exempelvis vara värdefullt att notera om den
sökande blir upprörd eller gråter när specifika frågor ställs. Det är utredarens
ansvar att på ett respektfullt sätt dokumentera ovanstående observationer,
syftet är att underlätta handläggning och skapa en så bra process för den
sökande som möjligt.
Avslutningsvis är det viktigt att lämna ifrån sig ett tydligt protokoll där
onödig text är borttagen, både det som står i kursivt och frågor som inte
ställts. Det ska även framgå tydligt vad som har sagts av vem i protokollet.
Mer information om hur du genomför en utredning med barn och ungdomar

hittar du här: Rapport, utredningssamtal med barn och Intervjuguide för
barn.
Information
Precis som när det gäller hur samtalet utformas ska informationen som
lämnas anpassas till den sökandes ålder och mognad. Det innebär att
utredaren inte kan läsa informationen rakt av utan ansvar för att den sökande
kan tillgodogöra sig all information. Utredaren ska reflektera över passande
ordval och genom kontrollfrågor säkerställa att den sökande förstått. Den
sökande ska vid samtalet få möjlighet att ställa frågor om sin ansökan.
3
Information som ska lämnas:
() «namn» och god man har informerats om:
- syftet med samtalet
- tolkens funktion
- sekretess och tystnadsplikt
- samtalets olika moment och tidsbegränsningar
- barns rätt till skola och förskola
- barns rätt till kostnadsfri sjukvård och receptbelagd medicin fram till 18-
årsdagen
- barns rätt att själva berätta om sin situation
- att god man och Migrationsverket har en gemensam skyldighet att se till barnets bästa
- att det i Sverige är förbjudet att slå barn samt tvinga någon till sexuella
handlingar mot dess vilja
- att Migrationsverket har en skyldighet att anmäla till socialnämnden om vi
misstänker att ett barn far illa
- ekonomi och förenklad delgivning
- att de är skyldiga att anmäla om förhållandena i den ekonomiska deklarationen
förändras
- vilka resekostnader Migrationsverket ersätter
- att det vid ett beslut om av- eller utvisning sätts en tidsfrist för när den sökande
senast måste lämna landet. Om den sökande inte lämnar landet inom tidsfristen
kan det leda till ett återreseförbud, vilket betyder att den sökande inte får
återvända till Sverige under den tid återreseförbudet gäller
- Migrationsverkets webbplats och dess barnportal
- att rätten till bistånd upphör när personen fyller 18 år om ett beslut om av- eller
utvisning har vunnit laga kraft och tidsfristen för frivillig avresa har löpt ut.
- att rätten till bistånd upphör när personen fyller 18 år om ett beslut om av- eller
utvisning har vunnit laga kraft och innehåller ett beslut om återreseförbud
() «namn» informeras om förutsättningar för eventuell familjeåterförening.

() «namn» har fått ankomstmappen för barn utan vårdnadshavare.
() God man har fått ankomstmappen för barn utan vårdnadshavare.
() Utredaren går muntligen igenom ankomstmappen för barn utan
vårdnadshavare.
Läs mer om ekonomi och bidrag i Handboken för mottagningsfrågor

”Bistånd enligt LMA” och arbetsvyn Mottagande av asylsökande.
Informationen till Ankomstmappen för BUV hittar du under arbetsvyn för

Barn utan vårdnadshavare, under arbetsmoment Lämna information till den
sökande, Så fungerar det att söka asyl och Berätta vem du är.
4
Barnets sociala situation i Sverige
(Följ upp den sökandes sociala situation i Sverige vad gäller skolgång, fritid och
boende)
FRITEXT
Har du några frågor eller är det något du vill berätta för mig?
Ett bra sätt att skapa kontakt med den sökande är att inleda samtalet med ett
neutralt samtalsämne. Genom att fråga den sökande om hur situationen i
Sverige är, fritidsintressen, skola med mera ges sökande möjlighet att
slappna av i samtalet. Sökande får då även möjlighet att berätta om något
inte fungerar som det ska. Vidare är det bra att inleda med att låta den
sökande ta upp frågor som hen kanske har funderat på.
Hälsa/Särskilda behov
(Följ upp vad som framkommit om hälsa och särskilda behov från ansökningssamtal.
Kontrollera boendesituation och om «namn» vet vart «hon» vänder sig för hälsovård
eller andra stödinsatser. Eftersom socialtjänsten ansvarar för vård och omsorg av
ensamkommande barn bokas ingen social utredning in.)
FRITEXT
() God man har informerats om att // han / hon // bör samråda med det offentliga
biträdet om vikten av att Migrationsverket får del av eventuella intyg kring
hälsotillstånd så snart det är möjligt.
Utredaren ska under samtalet följa upp tidigare anteckningar eller

indikationer kopplade till hälsa eller särskilda behov. Om det finns uppgifter
ska utredaren stämma av den information som finns och komplettera med
följdfrågor vid behov.
Om det av samtalet framkommer att den sökande har särskilda behov

och/eller hälsoproblem ska utredaren dokumentera detta och hänvisa den
sökande och god man till socialtjänsten och vården. Om det finns misstanke
om att ett barn far illa ska en anmälan till socialtjänsten göras (se närmare
instruktioner under Särskilda behov). Säkerställ att den sökande och god
man vet vart de ska vända sig vid ett eventuellt behov gällande hälsa, sociala
frågor och boende.
5
Undantag från arbetstillstånd
(om AT-UND beviljas)
() «namn» har fått information om att «hon» har rätt att arbeta i Sverige under tiden
du är asylsökande.
(om AT-UND inte beviljas)

() «namn» har fått information om att «hon» inte har rätt att arbeta i Sverige så länge
Migrationsverket bedömer att «hon» inte har klarlagt sin identitet.
Är den sökande 16 år eller äldre ska handläggaren ta ställning till undantag

från att ha arbetstillstånd. För mer information om undantag från
arbetstillstånd se ID-handboken
Bakgrund
Var är du född? (ange så specifik information som möjligt)
Var har du bott i ditt hemland?
Har du bott i något annat land?
Hur lång tid tog det från det att du lämnade hemlandet till du var framme i Sverige och sökte
asyl här?
Du har berättat att du är XX år. Hur vet du att du är den åldern?
(om någon berättat för den sökande om dennes ålder) Hur vet den personen din ålder?
Frågan om födelseort och hemvist är grundläggande uppgifter om den

sökandes bakgrund. Utred var den sökande är född och var hen har bott.
Försök att få fram så precis information som möjligt, exempelvis provins,
stad/by, stadsdel, adress. Utred även tidsperspektiv, hur länge har sökande
bott på de olika platserna. Vidare ska det dokumenteras om den sökande har
bott i andra länder än i hemlandet. Har den sökande bott i något annat land
än sitt hemland ska frågor om eventuella tillstånd där ställas då det kan bli
aktuellt att pröva ansökan mot flera länder än hemlandet. Även
tidsperspektivet för när den sökande lämnade hemlandet är viktigt att
dokumentera, har det tagit flera år att ta sig till Sverige eller lämnade den
sökande hemlandet nyligen.
Information om bedömning av ålder

Enligt ny lagstiftning som började gälla den 1 maj 20171 ska
Migrationsverket fatta ett tillfälligt beslut om ålder i alla ärenden där vi
bedömer att det finns anledning att ifrågasätta att den sökande är under 18
1
Lagen gäller alla asylsökanden, som uppger sig vara barn utan vårdnadshavare, som har
ansökt om asyl från och med den 1 februari 2017.
6
år. Innan vi fattar ett tillfälligt beslut om ålder ska den sökande få möjlighet
att göra sin ålder eller underårighet sannolik genom muntliga uppgifter,
annan bevisning och/eller genom att genomgå en medicinsk
åldersbedömning. Läs mer om tillfälliga beslut i Initialprocessen för barn
utan vårdnadshavare i skyddsprocessen.
«namn» och god man har informerats om att:
() hennes ålder och underårighet kommer utredas under dagens samtal.

() hon har bevisbördan för att göra sin ålder och underårighet sannolik.
Det betyder att det är hennes ansvar att visa att hon är under 18 år.
Det kan hon göra genom att lämna in identitetshandlingar, annan bevisning eller
genom muntliga uppgifter.
() om hon inte kan göra sannolikt att hon är under 18 år kan hon få möjlighet att
genomgå medicinsk åldersbedömning. Den medicinska ålderbedömningen är
frivillig och ett sätt för henne att göra sin underårighet sannolik.
() Migrationsverket kommer om vi ifrågasätter att hon är under 18 år att fatta
ett tillfälligt beslut om hennes ålder efter dagens samtal. I beslutet kommer
Migrationsverket ta ställning till om hon bedöms vara barn eller vuxen. Om hon
inte är nöjd med beslutet kan hon överklaga beslutet till domstol.
() i de fall Migrationsverket bedömer att hon är barn så har hon fortsatt
rätt till god man, offentligt biträde och att bo på ett boende för barn.
() i de fall Migrationsverket bedömer att hon är vuxen kommer ansökan att
prövas enligt de regler som gäller för vuxna. Migrationsverket kommer även
meddela kommunen där hon bor att vi bedömer henne som vuxen. Kommunen tar
därefter ställning till om hon får bo kvar på ett boende för barn eller om hon ska
flytta till Migrationsverkets boende. Som vuxen har hon inte heller vanligtvis rätt
till en god man.
() Migrationsverket i samband med beslut om uppehållstillstånd även fattar ett
slutgiltigt beslut i frågan om ålder.
Informationen ovan ska lämnas till den sökande så att hen känner till att ett
tillfälligt beslut om ålder kan komma att fattas och vilka konsekvenser ett
sådant beslut kan få. Utredaren ansvarar för att ta ställning till om
informationen ovan ska uteslutas på grund av att det är uppenbart att det inte
finns någon anledning att ifrågasätta att den sökande är under 18 år.
Identitetskategorier
Väl inklippstext efter vilken id-kategori ärendet är sorterat efter:
Identitetkategori 1 (VIS-träff)
Identitetkategori 2
Identitetkategori 3
Identitetkategori 4
7
Frågorna i de olika inklippstexterna skiljer sig åt beroende på vilken id-
kategori ärendet är sorterat som. Hur utförligt ett område, så som
identitetshandlingar, ålder och hemvist, behöver utredas beror på vilka
identitetshandlingar som lämnats in i ärendet. Syftet med frågorna är att
förmå den sökande att styrka eller göra sin identitet sannolik. Därför är det
viktigt att utredaren har kunskap om syftet med frågorna och vad de olika
id-kategorierna innebär.
Du kan läsa mer om hur du utreder ID och hemvist här: Utredning av ID och
hemvist
Identitetshandlingar och identitetsuppdraget

Ett gemensamt syfte för frågorna i inklippstexterna är att utreda de
handlingar som har inkommit, exempelvis hur de har utfärdats och använts
eller att utreda anledningen till att den sökande inte har några handlingar.
I ärenden som sorterats som VIS träff (inklippstext 1), spår 2, 3 eller 4 ska
den sökande få ett identitetsuppdrag. Det ska tydligt framgå av protokollet
vad uppdraget är och när den sökande ska lämna in begärda
identitetshandling.
Ett id-uppdrag skall vara individuellt utformat efter ärendets beskaffenhet.

Det betyder att den funktion/tjänsteman som lämnar id-uppdrag ska göra en
bedömning av ärendet och lämna ett uppdrag som bedöms vara möjligt för
den sökande att uppfylla. Det krävs då att handläggaren tar i beaktande vilka
handlingar som är möjliga för den sökande att inhämta, situationen i
hemlandet osv. För barn utan vårdnadshavare är id-uppdraget att betrakta
som en uppmaning och ett förtydligande till den sökande att klarlägga sin
identitet. Nedsättning av dagbidrag tillämpas inte som sanktion för barn utan
vårdnadshavare som inte uppfyller id-uppdraget.
Läs mer om id-uppdrag i id-handboken ID-uppdrag. I Lifos ID-

landtemarapporter finns information om vilka identitetshandlingar som finns
i olika länder.
Åldersfrågor – grund för åldersbedömning

Den sökande har bevisbördan för att göra sin ålder samt underårighet
sannolik. Det är därför av stor vikt att den sökande, i de fall då det inte rör
sig om ett uppenbart barn, informeras om detta.
Migrationsverket har en utredningsskyldighet när det gäller ålder. Utredaren

ska därför ge den sökande möjligheten att göra sin ålder och/eller sin
underårighet sannolik genom att ställa frågor om åldern. Vi utredning av
ålder är det viktigt att ha i åtanke att uppfattningen och mätandet av ålder
och tid skiljer sig åt globalt. Anpassa därför frågorna till de förhållanden
som den sökande kommer ifrån och be hen att relatera sin ålder till
händelser i sitt liv.
8
Efter att utredaren har gett den sökande möjlighet att muntligen göra sin
ålder och underårighet sannolik ska ärendet föredras för en beslutsfattare,
teamledare eller enhetschef. Utifrån bevisningen som finns i ärendet ska en
bedömning göras av om det finns anledning att ifrågasätta att den sökande är
under 18 år.
Bedömer utredaren i samråd med ansvarig beslutsfattare, teamledare eller

enhetschef att det finns anledning att ifrågasätta att den sökande är under 18
år ska Migrationsverket erbjuda den sökande att genomgå en medicinsk
åldersbedömning för att på så sätt ge stöd för sina uppgifter om sin ålder.
Vill den sökande genomgå medicinsk åldersbedömning ska information
enligt inklippstexten lämnas. Allt informationsmaterial om medicinsk
åldersbedömning finns under arbetsvyn Barn utan vårdnadshavare under
arbetsmoment Att utreda och bedöma ålder.
Vill den sökande inte genomgå en medicinsk åldersbedömning ska hen få

möjlighet att inkomma med annan bevisning innan ett tillfälligt beslut om
ålder fattas. Utredaren ska anteckna när ett sådant uppdrag ska vara slutfört
och när tiden för att inkomma med mer bevisning löper ut.
Bedömer vi att det inte finns anledning att ifrågasätta att den sökande är
under 18 år ska inte ett tillfälligt beslut om ålder fattas. Dokumentera
ställningstagandet i protokollet.
Läs mer om tillfälliga beslut och åldersbedömningar i Initialprocessen för

barn utan vårdnadshavare i skyddsprocessen.
Hemvist
Genom att redogöra för sin hemvist bereds den sökande möjlighet att ge
stöd åt de identitetsuppgifterna som hen uppgivit. Anpassa frågorna som
ställs efter den sökandes ålder, mognad, livssituation. Ställ frågor som utgår
från det liv och den vardag som den sökande haft på hemvisten.
Rörelsemönster i det offentliga rummet ser ofta olika ut för barn, vuxna,
män och kvinnor.
Språk och dialekt

I fall där det kan bli aktuellt med en språkanalys är det viktigt att veta vilken
dialekt den sökande talar. Utredaren kan därför ställa frågan ”Kan man höra
på din dialekt var ifrån du kommer?”. Det är efter det viktigt att säkerställa
om den sökandes dialekt blivit influerad av nära anhöriga eller kamrater
som har vuxit upp på en annan ort. Utredaren kan även fråga den sökande
om det finns någon annan anledning till att sökandes dialekt skulle låta
annorlunda än den på hemvisten.
Tillhörighet till samhällsgrupp

Det kan vara en del i identiteten att berätta om sin klan, religionstillhörighet
eller tillhörighet till annan minoritetsgrupp. Det kan även vara en del av den
sökandes skyddsbehov. Utredaren ska ställa så öppna frågor som möjligt
9
exempelvis ”Tillhör du någon speciell grupp i ditt hemland?”, ”Tillhör du
någon klan?” eller ”Har du någon religion?”.
Skyddsbehov
En redogörelse av asylskälen innebär att den sökande ska berätta om
anledningen till att hen har lämnat sitt hemland och inte kan återvända dit.
Samtalet ska anpassas till den sökandes personliga förutsättningar, så som
ålder, mognad eller andra omständigheter.
Syftet med att identifiera och ringa in asylskälen är att skapa ett underlag för
kommande asylutredning. Utredarens uppgift är att få den sökande att
formulera konkreta svar på när, var och hur skyddsbehovet har uppstått och
vem eller vilka som står för förföljelsen eller den skyddsgrundande
behandlingen.
Det är inte tanken att någon fullständig asylutredning ska genomföras. Det
finns dock en möjlighet att genomföra fullständig utredning av
skyddsbehovet om tid och möjlighet finns samt om det offentliga biträdet
närvarar. Vad gäller hur mycket som får utredas vid detta tillfälle finns
vägledning att läsa i JO:s kritik mot Migrationsverket 2009.
(Identifiera den sökandes skyddsbehov. Det ska framgå när, var och hur skyddsbehovet
har uppstått och vem eller vilka som står för förföljelsen eller den skyddsgrundande
behandlingen.)
Vad är anledningen till att du har lämnat ditt hemland och söker skydd i Sverige?
Vad riskerar du om du återvänder?
(Vid eventuella indikationer på uteslutande eller säkerhetsärende, inhämta uppgifter av

vikt för vidare utredning. Se handläggningsstöd för uteslutande och säkerhetsärenden.)
() Undertecknad har läst upp det som skrivits under rubriken skyddsbehov och
«namn» intygar att det som står där är riktigt och godkänner texten.
Vilka handlingar kan du lämna in till stöd för dina asylskäl?
Vad vill du visa med de handlingar du lämnat till oss?
FRITEXT
Vem/vilka
Vem eller vilka som står för förföljelsen eller den skyddsgrundande
behandlingen. Är det exempelvis enskilda personer, grupper eller
myndigheterna i hemlandet? Här är det viktigt att den sökande ombeds att
lämna namn samt andra relevanta uppgifter om de personer som hotbilden
10
utgår ifrån, som exempelvis yrke/sysselsättning eller relation till den
sökande. Om hotbilden inte kommer från myndigheterna i hemlandet ska
fråga ställas om den sökande har vänt sig till myndigheterna för att få hjälp.
När
När skyddsbehovet har uppstått. Här är det viktigt med tidsperspektiv. Om
den sökande inte minns datum för när det inträffade kan utredaren fråga om
exempelvis hur många år, månader eller dagar sedan händelsen inträffade
eller om sökande kan minnas högtider/årstider eller likande som var i nära
anknytning till händelsen.
Var
Var skyddsbehovet har uppstått. Här rör det sig om platsen där händelsen
inträffade. Det kan exempelvis vara i hemmet, i skolan, på en myndighet, på
hemvisten eller annan ort/land än den som den sökande har flytt från. Vid
behov kan utredaren ta hjälp av tolken för att skriva ner namn på de platser
den sökande nämner. För att underlätta för den fortsatta handläggningen kan
det vara nödvändigt att identifiera platsen genom att be den sökande att
berätta i vilket land, provins eller distrikt platsen ligger.
Hur och varför

Hur och varför skyddsbehovet har uppstått. Här rör det sig om anledningen
till förföljelsen eller den skyddsgrundande behandlingen. Utredaren ska
inhämta information om varför den sökande har lämnat hemlandet och
anledningen till det.
Vid eventuella indikationer på uteslutande och/eller

säkerhetsärenden
Uteslutande från att anses som flykting, alternativt eller övrig
skyddsbehövande (övrigt skyddsbehövande är borttaget i den tillfälliga
förordningen 2016:850) innebär att en person som uppfyller kriterierna för
att vara flykting eller skyddsbehövande ändå inte ges sådan status. I
huvudsak kan sägas att uteslutande sker om det finns synnerlig anledning att
anta att personen i hemlandet har ägnat sig åt brott mot mänskligheten,
krigsförbrytelser eller annan grov brottslighet. När det gäller uteslutande
från alternativ och övrig skyddsstatusförklaring finns också grund för
uteslutande med hänvisning till rikets säkerhet.
Om det uppkommit indikationer på uteslutande och/eller säkerhetsärenden

under ansökningssamtalet eller först under det fördjupade
ansökningssamtalet är det viktigt att följa upp dessa under samtalet. Som
utredare kan du genom att visa intresse för den sökande och hens aktiviteter
i hemlandet få fram information utan att vara ifrågasättande. Det är viktigt
att utredaren inte ifrågasätter sökandes berättelse om inte det offentliga
biträdet närvarar. Genom att samla in information redan i detta skede av
processen vet utredaren vad som behövs utredas vidare i nästa steg av
handläggningen. Exempel på information som kan samlas in är var
händelser har ägt rum, om sökanden varit med i någon specifik grupp i
11
hemlandet, hur sökanden gick med i gruppen samt vilka arbetsuppgifter hen
har haft. Genom att samla in faktadetaljer om det som är en indikation blir
det lättare att inför nästa steg förbereda sig samt läsa in sig på rätt
landinformation och/eller ställa lifosförfrågningar.
Även frågor om medlemskap eller sympatier med vissa partier eller rörelser
ska följas upp eller ställas vid behov. Frågor om familjemedlemmar,
släktingar, grannar eller bekanta har haft höga positioner inom staten
(inklusive militär/polis/säkerhetstjänst), ett politiskt parti eller rebellrörelse
kan också ställas utifrån förutsättningar i det enskilda ärendet. Om sökanden
har arbetat kan även frågor om arbetsplatsen och uppgifter där ställas.
Lista med indikatorer för uteslutande:

• Sökanden kommer från en region där mänskliga rättigheter kränks
• Sökanden eller närstående har varit verksam inom eller stöttat en
verksamhet eller organisation som misstänks för brott mot
mänskligheten, krigsförbrytelser, grovt icke-politiskt våld m.m.
• Militärtjänst
• Offentliganställd, polis, säkerhetstjänst
• Medlemskap i parti eller rörelse
• Sjukvårdspersonal
• Annan ledande position eller befattning
• Person som på annat sätt stödjer en grupp eller ett parti
• Grov brottslighet.
Om utredaren fångar upp indikationer på ett säkerhetsärende ska kontakt

snarast tas med ansvarig säkerhetsexpert. Vid indikationer på eventuellt
uteslutande ska ärendet föredras för beslutsfattare för att säkerställa att rätt
åtgärder vidtas.
Särskilda behov
Om särskilda behov har uppmärksammats tidigare under processen, eller
uppmärksammas under det fördjupade ansökningssamtalet, ska utredaren
följa upp behoven och identifiera åtgärder som behöver vidtas.
Om särskilda behov finns ska det dokumenteras i en tjänsteanteckning.
Anmälan till socialtjänst

Socialtjänsten i anvisningskommunen är ansvarig för att säkerställa barnets
behov. Uppmärksammas något under samtalet som tyder på att barnet har
särskilda behov ska socialtjänsten meddelas.
Vid misstanke om att ett barn far illa är det vår skyldighet att göra en
orosanmälan till socialtjänsten (se Mallar och blanketter – Anmälan barn far
illa G47). Ifylld blankett skickas till ansvarig socialtjänst samt diarieförs i
det allmänna diariet. Anmälan ska även registreras i Skapa i fliken
12
”LMA/OS”, under ”Socialt behov” och ”Anmäla misstanke om att barn far
illa”. Här ska handläggaren dokumentera att en anmälan till socialtjänsten
har gjorts genom en tjänsteanteckning, i tjänsteanteckningen ska
diarieföringsnumret framgå.
Läsa mer om orosanmälan i kapitel om socialt stöd i handbok i

migrationsärenden
Människohandel
I många fall berättar den sökande inte själv att hen är eller har varit utsatt för
människohandel. Migrationsverket har tagit fram ett stöd för att identifiera
personer som kan vara utsatta för människohandel. I stödet finns
information om indikationer på vad som ska utredas och vad vi ska vara
uppmärksamma på.
Indikationer i sig kan varken bekräfta eller avfärda misstanke om

människohandel utan det krävs en helhetsbedömning. Ofta krävs ett aktivt
utredningsarbete för att identifiera offer av människohandel då de kan ha
svårt att prata om vad de har utsatts för. Det är också vanligt att offren inte
ens vet att de har utsatts för människohandel. Det är därför viktigt att få
personen att känna sig bekväm och ge hen tid och utrymme för att utveckla
sin berättelse.
Vid misstanke om att den sökande utsätts eller har utsatts för
människohandel skall du:
• Göra en orosanmälan till socialtjänsten (se instruktioner under
Särskilda behov).
• Anmäla brottet till polisen (se Mallar och blanketter - Anmälan till
polis om möjlig människohandel G74)
• Rapportera misstanken internt, i Skapa, fliken ”LMA/OS”, under ”
Socialt behov” och ” Rapportera misstanke om människohandel”.
Internrapporten skickas sedan till den regionala samordnaren.
Efterforskning av föräldrar eller andra anhöriga påbörjas

(Gå igenom barnets familjeförhållanden, vårdnadshavare, delat hushåll,
släkt/vänner. Hjälp den sökande att kontakta föräldrarna eller andra anhöriga.)
FRITEXT
() Handläggaren har lämnat information kring Röda Korsets möjlighet att

efterforska anhöriga.
Utredaren ska säkerställa att familjebilden som inlämnats vid

ansökningssamtalet stämmer. Kartlägg den sökandes familjeförhållanden,
vårdnadshavare, hushållsgemenskap, släkt/vänner eller annat nätverk. Den
sökande kan exempelvis har någon annan än sina föräldrar som primär
13
anknytningsperson. Dokumentera adress och/eller telefonnummer till den
sökandes anhöriga.
Handläggaren hjälper den sökande att kontakta föräldrarna eller andra

anhöriga genom att exempelvis låna ut Migrationsverkets telefon om den
sökande har kontaktuppgifter till dem. Vidare ska handläggaren informera
sökande om att Röda Korsets erbjuder möjlighet till efterforskning av
anhöriga (information om efterforskning finns på Röda Korsets hemsida).
Det kan vara bra att förtydliga för den sökande att Röda Korset är en frivillig
organisation och att efterforskningen efter anhöriga kan ta lång tid.
Förtydliga också för den sökande att Migrationsverket inte tar initiativ till
efterforskning av anhöriga. Endast den person som förlorat kontakten med
sina anhöriga kan själv begära hjälp av Röda Korset.
Avslutning
Är det något du vill berätta om som jag inte har frågat dig om?
() Handläggaren har sammanfattat protokollet för «namn» och «god-man».

() Handläggaren informerar «namn» om nästa steg i handläggningen.
Har du några frågor till mig innan vi avslutar samtalet?
Handläggarens egna kommentarer

(Eventuella iakttagelser och observationer.)
FRITEXT
Handläggaren ska sammanfatta protokollet för den sökande så att eventuella

felaktigheter kan noteras. Vidare ska utredaren berätta för den sökande om
vad som kommer hända efter dagens samtal i den fortsatta handläggningen.
Den sökande ska få möjlighet att ställa frågor innan samtalet avslutas.
Om utredarens egna reflektioner

Om det funnits omständigheter som påverkat samtalet, till exempel om en
annan person varit närvarande eller om sökanden inte upplevts uppfatta allt,
ska dessa antecknas i protokollet. Observationen ska göras på ett respektfullt
sätt och det ska vara tydligt att det är tjänstemannens observation.
14
Samtalsguide för 18-årssamtal / åldersuppskrivning
Övergripande mål för samtalet

- att sökande förstår vad som händer när hen fyller 18 år eller har
skrivits upp i ålder
- att sökande får information om praktiska arrangemang kring
boende och flytt
- att Migrationsverket har inhämtat information om sökande som
kan vara av vikt inför flytten från kommunen.
_____________________________________________________________
Inledning
Börja med att presentera dig och tolken, gå igenom tystnadsplikt samt
sekretess. Fortsätt med att förklara varför sökande är kallad till samtalet, att
hen snart fyller 18 år (eller har blivit uppskriven i ålder) och att ni ska gå
igenom de förändringar det innebär att bli myndig som asylsökande.
Boende
Informera om de två olika alternativen:
Om sökande inte blir fortsatt placerad:
- informera om att Migrationsverket tar över ansvaret från
socialtjänsten gällande boende
- information gällande boendealternativ lämnas, ABO/EBO.
- Sökande och god man ska uppmanas att senast två veckor innan 18-
årsdagen lämna svar gällande vilken boendetyp hen väntas bo i. Vid
uppskrivning i ålder får sökande max tre dagar på sig att välja typ av
boende och uppmanas lämna svar redan under samtalet.
Om sökande blir fortsatt placerad:
- informera om att sökande får bo kvar i socialtjänstens regi så länge
de fattar beslut om det, men som längst till 21-årsdagen.
- övrig boendeinformation gällande Migrationsverket utelämnas, om
inte tiden för fortsatt placering är mycket kort.
ABO, informera om:

- att det normalt sett inte finns möjlighet att välja bostadsort, men att
verket i första hand försöker hitta ett boende i närheten för att
säkerställa fortsatt skolgång
- att hen kommer få dela rum med andra vuxna
- att dagersättningen kan variera beroende på boendetyp (serveras mat
eller inte?)
Fråga även om sökande har några särskilda behov som Migrationsverket bör
ta hänsyn till. Tex. närhet till skola, eventuell ohälsa, allergier osv.
Uppmana sökande att lämna in intyg eller liknande för att stödja sina
uppgifter.
EBO, informera om:

- vikten att meddela ändrad adress till Migrationsverket och
konsekvenserna av att inte göra det. Att sökande inte hörsammar
kallelser som kommer per post kan i förlängningen innebära att
Migrationsverket registrerar sökande som avviken
- vilken dagersättning sökande har rätt till
- att Migrationsverket inte hjälper till att betala hyra
- att möjligheten att flytta ABO alltid finns, men inte att välja bostad
eller bostadsort
God man
Informera sökande om att god man entledigas på 18-årsdagen, för de som
fyller 18 år ”naturligt”. Det innebär att sökande själv kommer bli ansvarig
för de saker som god man tidigare ansvarat för.
Om sökande är uppskriven i ålder i samband med beslut i asylärendet eller

ett tillfälligt beslut om ålder, måste andra myndigheter inte förhålla sig till
Migrationsverkets beslut. Det är därför upp till den kommunala
överförmyndarnämnd/-enhet som sökande tillhör att fatta ett beslut om
entledigande i de fall god man ska entledigas. God man kan vara fortsatt
förordnad även efter uppskrivningen till 18 år.
Återvändande
(Diskuteras endast om det finns ett öppet återvändandeärende)
Försäkra dig om att sökande förstår att förutsättningarna för återvändande
till hemlandet förändras i och med 18-årsdagen.
Informera om:
- att det inte längre krävs ett ordnat mottagande i hemlandet. Sökande
kan alltså utvisas utan att en familjemedlem, släkting, sociala
myndigheter eller liknande har medverkat till att ta hand om
sökande
- att Migrationsverket kan vidta åtgärder om sökande inte samarbetar,
tex. sätta ned dagersättningen
- att sökande inte längre har rätt till LMA om hen är kvar i landet efter
att tidsfristen för frivillig avresa har löpt ut
Övrig information
Ekonomi
Informera sökande om att hen efter 18-årsdagen är ekonomiskt ansvarig.
Dvs. det är sökandes uppgift att se till att dagersättningen räcker hela
månaden, att sökande måste meddela Migrationsverket om hen får pengar
från annat håll för att undvika bidragsbrott samt att sökande själv måste
ansöka om särskilt bidrag vid behov.
AT-UND
Undantag från arbetstillstånd kan endast beviljas om sökande med hjälp av
ID-handlingar, eller på annat sätt, medverkar i arbetet att klarlägga sin
identitet. Detta betyder att man gör allvarliga försök att få tag på ID-
handlingar eller att använda sig av de möjligheter som finns. Det räcker inte
med att sökande uttrycker en vilja att medverka i identitetsfrågan. Det är
handläggare på Migrationsverket som tar ställning till om den sökande har
medverkat i arbetet att klarlägga sin identitet och om AT-UND ska beviljas.
Denna bedömning kan t.ex. grunda sig på andra ingivna handlingar än de
som specificerats i lämnat ID-uppdrag, i kombination med muntliga
uppgifter. Det syns på LMA-kortet om sökande har beviljats AT-UND.
Praktik innefattas inte längre i Migrationsverkets uppdrag och än så länge

har ingen annan myndighet fått ansvaret, det innebär att asylsökande i
dagsläget inte kan praktisera.
Skola
Informera sökande om att hen har rätt att slutföra sin utbildning, så länge
den är påbörjad innan 18-årsdagen (enligt den nya åldern för uppskrivna).
Om sökande behöver flytta och eventuellt byta kommun finns möjligheten
att även byta skola. Det är i första hand god man eller sökande själv som ska
undersöka möjligheten att byta skola, i andra hand kan Migrationsverket
vara behjälpliga. Sökande måste i så fall skriva under en samtyckesblankett
att vi får lämna ut personuppgifter till den nya kommunen.
Hälso-sjukvård
Informera sökande om den avgift för hälso- och sjukvård samt tandvård som
tillkommer efter 18-årsdagen. Kostnaden för vård är subventionerad för
asylsökande så länge en kan uppvisa ett giltigt LMA-kort. Det kostar 50kr
för läkarbesök, 25kr för besök hos sjuksköterska, 50kr för att hämta ut
receptbelagda mediciner på apoteket (receptfria läkemedel är inte
subventionerade) och 50kr för akut tandvård hos folktandvården.
Sökande kan ansöka om särskilt bidrag om hen betalar mer än 400kr under
sex månader för läkarbesök, sjuksköterskebesök och uthämtning av
receptbelagda mediciner. Om sökande kan uppvisa kvitton för alla besök
och läkemedel kan hen ansöka om särskilt bidrag och bli ersatt för den
kostnad som överstiger 400kr.
KUB- och LMA-kort

Om sökande idag inte är ansvarig över sitt bankkort tar hen över det från
god man på 18-årsdagen. Det är sedan sökande som tar kontakt med
Migrationsverket om det är något som är fel med kortet, om det spärras eller
tappas bort. Detsamma gäller LMA-kortet och det är nu sökandes uppgift att
själv uppsöka Migrationsverkets mottagningsenhet eller servicecenter för att
byta kort när det går ut.
Annan viktig information

Säger sökande något som inte finns med i övriga protokollet? Anteckna det
här. Tänk på att det även kan vara värdefullt att registrera informationen på
ett mer lättillgängligt ställe i Skapa, tex i en journalanteckning eller
tjänsteanteckning.
Avslutning på samtal
Informera sökande (som inte är fortsatt placerad) att hen kommer bli kallad
på uppföljningssamtal om ca 3-5 veckor för att följa upp hur det gått med
flytten till Migrationsverkets eller eget boende.
Försäkra dig om att sökande förstått all information genom att ställa frågor
eller be sökande att återberätta det ni pratat om. Säkerställ också att sökande
förstått tolken under hela samtalet.
Sida 1 av 31
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Handläggning av Uppdaterad

återvändandeärenden 2019-10-29
Handläggning av återvändandeärenden
Innehåll
Handläggning av återvändandeärenden ......................................................... 1
1. Inledning och bakgrund.......................................................................... 2
2. Förutsättningar för ett självmant återvändande ...................................... 3
2.1 Resehandling ........................................................................................ 4
2.2 Tillgänglighet ....................................................................................... 4
2.2.1 Efter utskrivning ur mottagningssystemet .................................... 4
2.3 Inställning............................................................................................. 5
2.4 Ordnat mottagande för barn utan vårdnadshavare ............................... 6
2.5 Utreda ärendets förutsättningar för ett självmant återvändande .......... 7
2.5.1 Särskilt om ärenden som handläggs enligt Dublinförordningen ... 8
3. Utredningsaktiviteter före verkställbart beslut ........................................... 9
4. Utredningsaktivitet efter verkställbart beslut ........................................... 10
5. Uppföljning av utredningsaktiviteter ....................................................... 11
6. Underrättelse av Migrationsverkets beslut ............................................... 11
7. Hantering av återvändandeärendet ........................................................... 12
7.1 Registrering och ärendekategorisering ............................................... 12
7.1.1 Registrera ett återvändandeärende .............................................. 13
7.1.2 Registrering av verkställighetsland ............................................. 14
8. Återvändandeprogrammet för offer för människohandel ........................ 14
9. Tidpunkten för återvändandet .................................................................. 15
9.1 Tidpunkten för återvändandet – omedelbar verkställighet................. 15
9.2 Tidpunkten för återvändandet - Dublinförordningen ......................... 15
10. Vart verkställighet ska ske ..................................................................... 16
11. Återkallelse av asylansökan ................................................................... 17
12. Anskaffande av resehandlingar .............................................................. 18
12.1 Europeiska Unionens Laissez-Passer (EU-LP) ................................ 20
13. Slagning i misstanke – och belastningsregistret (MR/BR) .................... 20
14. Utreseformer och beställning av resa ..................................................... 21
15. Särskilda kostnader i samband med återvändandet ................................ 21
16. Utresor .................................................................................................... 22
Sida 2 av 31
16.1 Utresebevis ....................................................................................... 22

17. Registreringskoder ................................................................................. 24
18. Överlämnande av verkställighet till Polismyndigheten ......................... 24
18.1 Åtgärder som ska vidtas före ett överlämnande ............................... 25
18.2 Åtgärder i samband med att beslut om överlämnande fattas ........... 26
18.3 Särskilt om ärenden med beslut enligt Dublinförordningen ............ 27
18.4 Särskilt om barn utan vårdnadshavare (BUV) ................................. 27
18.5 Hantering av information av vikt för verkställigheten efter det att
ärendet överlämnats till Polismyndigheten .............................................. 27
19. Polismyndighetens möjlighet att lämna tillbaka ärenden till
Migrationsverket .......................................................................................... 28
20. Ny verkställighet .................................................................................... 28
21. Prövning av verkställighetshinder och inhibition av avvisnings- eller
utvisningsbeslut ............................................................................................ 29
22. Avskrivning av återvändandeärende m.m. ............................................. 30
22.1 Ett återvändandeärende ska avskrivas när: ...................................... 30
22.2 När tillstånd beviljats ....................................................................... 30
22.3 Utvisningsdom på grund av brott i förhållande till avvisnings- eller
utvisningsbeslut ........................................................................................ 31
22.4 Rutin vid avskrivning ....................................................................... 31
1. Inledning och bakgrund

Grundläggande bestämmelser om verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut finns i utlänningslagen och i förarbetena till denna inför att
Migrationsverket 1999 tog över ansvaret för återvändande av polisen
Målsättningen med återvändandearbetet är att beslut om avlägsnande ska

verkställas snarast möjligt och under värdiga former. En utlänning som har
ett verkställbart avlägsnandebeslut är skyldig att lämna landet i enlighet med
vad som framgår av beslutet. Skyldigheten att lämna landet åligger i första
hand utlänningen1. Överföringsbeslut fattade enligt Dublinförordningen
utgör undantag från nämnda regel då verkställighet av sådant beslut måste
ske i kontrollerad form för att uppfylla krav som förordningen ställer2.
Återvändandet är en del av processområde Asyl och processområde

Tillstånd. Inom processområde Asyl är återvändandet en del av
skyddsprocessen. De beslut som fattas i skyddsprocessen verkställs i
antingen delprocess bosättning eller återvändande. Avlägsnandebeslut som
fattas i processområde Tillstånd verkställs också i återvändandeprocessen.
Delprocess Att återvända utgör alltså en del av slutresultaten i både
1
Dom 2007-08-27, målnummer UM 1202-06
2
Rådets förordning (EG) 343/2003
Sida 3 av 31
skyddsprocessen och tillståndsprocessen. Det är viktigt att påpeka att

avgörande moment för återvändandearbetet sker redan i initial- och
prövningsdelen i både skydds- och tillståndsprocessen. Det gäller främst
identitetsarbetet och beaktandet av reglerna om uppsikt och förvar samt
tydlig information om asylprocessen och konsekvenser av beslut om
uppehållstillstånd eller avlägsnande och möjligheter vid ett eventuellt
återvändande. Även boendeprocessen har betydelse då många ärenden styrs
mot utreseboenden.
Migrationsverkets återvändandeprocess inleds när verket fattar ett beslut om

avlägsnande. För att möjliggöra en verkställighet inom tidsfristen för
frivillig avresa måste utredning vad gäller förutsättningarna för ett självmant
återvändande påbörjas innan beslutet får laga kraft.
Återvändandeprocessen avslutas när utlänningen lämnar landet eller när

beslutet överlämnas till Polismyndigheten för verkställighet. Ett
överlämnande görs om utlänningen avviker eller när tvång antas komma att
behövas för att verkställa beslutet. Migrationsverket ska vidta åtgärder så att
ärendena är så pass bra förberedda så att personens vistelse i Sverige blir så
kort som möjligt efter att ansvaret för verkställighet av beslutet lämnats
över.
För riktlinjer vad gäller återvändande av barn utan vårdnadshavare:
Rättsligt ställningstagande angående verkställighet av beslut som berör

ensamkommande barn, SR 24/2017
2. Förutsättningar för ett självmant

återvändande
När ett återvändandeärende aktualiseras kan dess beskaffenhet variera men
för att ett självmant återvändande ska kunna ske måste alltid följande
förutsättningar vara utredda och uppfyllda:
- att utlänningen eller myndigheten har tillgång till handling som

möjliggör utresa
- att utlänningen finns tillgänglig
- att utlänningen har en inställning som inte hindrar ett återvändande
Därutöver krävs också ett ordnat mottagande i mottagarlandet för barn utan
vårdnadshavare, se nedan länk:
Rättsligt ställningstagande angående verkställighet av beslut som berör

ensamkommande barn, SR 24/2017
Sida 4 av 31
2.1 Resehandling
Som huvudregel måste en utlänning ha en giltig resehandling för att kunna
återvända. Det är i första hand utlänningens ansvar att anskaffa resehandling
så att han eller hon kan återvända självmant inom den beslutade tidsfristen
för frivillig avresa. På Migrationsverket finns en enhet (enheten för
återvändandesamordning, EÅS) som ansvarar för alla kontakter med
utländska beskickningar samt att anskaffa resehandling i ärenden där
utlänningen inte gör detta på egen hand. EÅS ansvarar också för
tillämpningen av de återtagandeavtal som finns.
Arbetet med identitet sker utifrån ärendets beskaffenhet. Vid screening av

ärendet utreds därför först om det finns en handling som är tillräcklig för
utresa. Om giltig resehandling saknas under skyddsprocessen ska
utlänningen ha fått i uppdrag att på egen hand ordna handlingar. Har inte
utlänningen kommit in med resehandling när beslutet ska verkställas ska
ytterligare uppdrag ges. Handläggningstiden för ett sådant uppdrag ska
vägas mot en eventuell möjlighet att återvända såsom DEPU eller DEPA
med annan handling än giltig resehandling, se vidare Utreseformer och
beställa resa. Migrationsverket har genom dokument i Lifos aktuell
information om vilka handlingar som krävs för att få till stånd en utresa.
2.2 Tillgänglighet
En förutsättning för att verkställa ett avlägsnandebeslut är att utlänningen är
fysiskt närvarande. Frågan om behov av uppsikts- eller förvarsbeslut ska
därför beaktas under hela skyddsprocessen, från initialprocess till dess
avlägsnandebeslutet är verkställt. Om ärendet ligger hos domstol kan
Migrationsverket inte fatta beslut om tvångsåtgärder. Det finns därför
anledning att vid varje mötestillfälle utreda hur utlänningen ställer sig till ett
återvändande. Vid bedömning om beslut om uppsikt eller förvar ska fattas
utreds utlänningens tidigare beteende, exempelvis om denne tidigare har
avvikit.
Beslut om prioriteringsordning och tidsmål i förvarsärenden, GDM nr

1/2012
Rättsligt ställningstagande angående klargörande av förutsättningarna för

verkställighetsförvar, SR 25/2015
Handbok i migrationsärenden, Kontroll- och tvångsåtgärder
Vid utredning om en utlänning finns tillgänglig eller inte bör exempelvis

beaktas om person kommer på kallelse till samtal, om brev kommit i retur,
om LMA-kort inte hämtas ut eller om en person inte inställer sig för att
uppfylla sin anmälningsplikt vid uppsikt.
2.2.1 Efter utskrivning ur mottagningssystemet

Om återvändandeärendet är öppet när en utlänning skrivs ut ur
mottagningssystemet ska handläggning av ärendet fortsätta tills
Sida 5 av 31
möjligheterna att få till stånd ett självmant återvändande är uttömda.3 Ett

återreseförbud eller en utgången tidsfrist innebär inte att möjligheten att
återvända med Migrationsverkets hjälp är förverkad och Migrationsverket
ska därför handlägga dessa ärenden på samma sätt som när en utlänning är
inskriven i mottagningssystemet. Tillgängligheten för de som inte längre är
inskrivna måste fortlöpande följas upp.
Den som är utskriven ska stå i kontakt med Migrationsverket så länge som
verket är handläggande myndighet. Det är utlänningen som är ansvarig för
att verket har aktuella kontaktuppgifter. Kontakten kan ske per telefon, mail,
brev eller på plats i verkets lokaler. Utgångspunkten är att om det går att
komma i kontakt med individen, och det inte finns anledning att överlämna
återvändandeärendet till Polismyndigheten på tvångsgrund, ska åtgärder för
ett självmant återvändande vidtas. Kan utlänningen inte nås finns anledning
att ta ställning till om denne är avviken.
Det är viktigt att Migrationsverket, innan utskrivning, informerar

utlänningen om vilka skyldigheter denne har samt vilket ansvar som åläggs
honom eller henne vad gäller att vara tillgänglig. Mer om hur information
kan gå till, se nedan.
2.3 Inställning
Utlänningens inställning är avgörande för ett självmant återvändande och
ska därför utredas. Utredningen i denna del ligger till grund för
bedömningen av möjligheten att anskaffa resehandling och om det
föreligger risk för avvikande. Inställningen måste vara utredd vid ett
överlämnande på tvång till Polismyndigheten innan ärendet överlämnas.
Inställningen till ett självmant återvändande måste löpande beaktas och även
dokumenteras under skyddsprocessen.
Vid anskaffande av resehandling är i vissa fall utlänningens inställning av

mindre betydelse, exempelvis för personer med beslut vissa länder med
återtagandeavtal, vilket innebär att tillgängligheten istället är den viktigaste
faktorn för ett återvändande. Migrationsverket ska föra en dialog med
Polismyndigheten i samband med ett överlämnande för att säkerställa att
Polismyndigheten har möjlighet att verkställa avlägsnandebeslutet. Finns
det tillräckliga uppgifter för att verkställa beslutet, antingen genom
Migrationsverkets eller genom Polismyndighetens försorg, behöver inte
aktiviteter genomföras för att påverka utlänningens inställning i samma
utsträckning.4
Det finns länder som inte accepterar att ta tillbaka sina medborgare om
personerna inte vill återvända självmant. Det finns även länder dit det av
andra anledningar inte går att verkställa med tvång. Utlänningens inställning
är i dessa fall helt avgörande. Migrationsverket har ingen möjlighet att
påverka mottagarländerna. För att lyckas med vårt uppdrag, att få
4
Komplettering till generaldirektörens administrativa beslut A11/2016 om
ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och Polismyndigheten
Sida 6 av 31
utlänningen att återvända självmant, blir motiveringsarbetet i form av

exempelvis samtal betydelsefullt. Migrationsverket måste i dessa fall ha
fortlöpande kontakt med utlänningen i syfte att visa att verket fortsatt
arbetar med ärendet samt i syfte att förklara för denne att han eller hon
måste lämna Sverige. Kontakten kan ske per telefon, brev, mail eller på
plats i verkets lokaler.
Det finns ett antal avgörande faktorer under skyddsprocessen som kan
påverka utlänningens inställning till att återvända. Förutom att det är viktigt
att tidigt informera om möjliga händelseförlopp i processen är utlänningens
förståelse för beslutet avgörande för fortsättningen av ärendet. Detta
förutsätter väl formulerade beslut. Av betydelse är också hur
Migrationsverket förmedlar beslutet, d.v.s. att handläggaren är förberedd
och tydligt informerar om vilket stöd Migrationsverket kan erbjuda. Vidare
kan information om möjligheten till spårbyte och vilka legala vägar som
finns att komma tillbaka till Sverige också bygga ett förtroende mellan
utlänningen och handläggare.
Ytterligare omständigheter som kan påverka utlänningens inställning är att

dagersättningen kan sättas ned, att AT-UND förfaller, att ett återreseförbud
kan ges samt att rätten till bistånd upphör för vissa grupper. Utlänningens
inställning kan föranleda uppsikt alternativt förvar.
2.4 Ordnat mottagande för barn utan vårdnadshavare

I ärenden som rör barn utan vårdnadshavare ska kontakt etableras i första
hand med föräldrar/nära anhöriga och i andra hand med myndigheter.
Frågan om institutionsplacering eller liknande ska inte inledas förrän
efterforskningsmöjligheterna avseende barnets föräldrar/nära anhöriga är
uttömda. Detta ska ske innan planeringen av själva utresan påbörjas
eftersom Migrationsverket eller verkställande myndighet ska säkerställa
mottagandet i hemlandet. Om barnet åberopar asylskäl gentemot
myndigheterna i hemlandet ska dessa inte kontaktas innan ett verkställbart
beslut föreligger.
Redan i grundprövningen ska Migrationsverket inleda efterforsknings- och

återföreningsarbetet samt utreda och ta ställning till
mottagandemöjligheterna i hemlandet. Om barnet i detta läge inte bedöms
ha något mottagande av förälder eller annan anhörig begränsas åtgärderna i
detta skede till att utreda om det finns någon fungerande och lämplig
institution i hemlandet. Huruvida det finns plats på institutionen eller inte
får utredas i verkställighetsskedet5.
Vad gäller återvändande av barn utan vårdnadshavare hänvisas till

Verkställighet av beslut som rör ensamkommande barn, SR 24/2017
5
SR 26/2016
Sida 7 av 31
2.5 Utreda ärendets förutsättningar för ett självmant

återvändande
För att utreda ärendets beskaffenhet krävs att ärendet screenas. Vilka
aktiviteter som ska utföras i ärendet bedöms utifrån de fyra
förutsättningarna ovan (resehandling, tillgänglighet, inställning och ordnat
mottagande). En individuell bedömning görs av vilken typ av uppföljnings-
och återvändandeaktiviteter som ska vidtas och hur många aktiviteter som
ska genomföras. Denna bedömning ska utgå från målet - att få till stånd ett
självmant återvändande. Samtidigt bör hänsyn tas till hur mycket resurser
som läggs ner, kontra vilket resultat som kan förväntas uppnås i det enskilda
ärendet. Bedömningen bör ske löpande, då förutsättningarna i det enskilda
ärendet kan ändras, vilket kan påverka synen på en aktivitets relevans i
förhållande till målet.
Följande ska beaktas när förutsättningarna utreds:

 vilken inställning utlänningen har till ett självmant återvändande
(kräver i många fall ett fysiskt möte)
 vilka identitets-/resehandlingar som finns i ärendet samt vilka
uppdrag som tidigare har getts till utlänningen och om dessa är
uppfyllda
 finns avvikande/undanhållanderisk och är det därmed aktuellt med
uppsikt eller förvar
 till vilket land beslut om avvisning eller utvisning ska ske och
landets inställning till ett tvångsmässigt återvändande
 hur lång tid utlänningen har på sig att lämna landet (tidsfrist för
frivillig avresa)
 finns beslut om återreseförbud
 finns ett fungerande återtagandeavtal
 finns möjlighet att erhålla reintegreringsstöd (återetableringsstöd,
ERIN)
 är resa möjlig att genomföra på befintliga handlingar, exempelvis
genom en DEPU eller DEPA
 Polismyndighetens möjlighet att verkställa beslutet
 om det finns något i utlänningens personliga omständigheter som
kan påverka den fortsatta handläggningen av ärendet (sjukdomsbild,
anknytning till Sverige, arbete m.m.)
Bedöm utifrån ovanstående vilka aktiviteter som är relevanta utifrån

ärendets beskaffenhet. Även om utlänningen har en negativ inställning till
återvändande ska handläggaren informera utlänningen om de konkreta
skyldigheter som åligger honom eller henne för att beslutet ska kunna
verkställas. Det är viktigt att detta tydligt dokumenteras i samtalsprotokoll.
En bra dokumentation har avgörande roll inte bara för beslut om uppsikt,
förvar och överlämnande utan även för ett beslut om nedsättning av
dagersättning6,.
6
Handbok för migrationsärenden/Mottagningsfrågor/Mottagande av asylsökande
Sida 8 av 31
Uppgifter och handlingar som utlämnas i samband med återvändande kan

omfattas av sekretess vilket måste beaktas vid planering och handläggning
av återvändandeärendet7.
Som stöd till handläggaren finns särskilda samtalsprotokoll framtagna.

Innan ett samtal genomförs är det viktigt att gå igenom samtalsprotokollen8.
Till samtalsprotokollen hör också samtalsguiderna, som ger vägledning och
stöd i vad som bör tas upp på samtalet.
Det förekommer ibland att ett ärende är svårt att lösa lokalt eller att enheter
behöver hjälp och stöd av regionala och därefter centrala resurser. Varje
medarbetare och team har själv ansvar för att ta fram information med hjälp
av exempelvis Lifos, handböcker och domar.
Om stöd behövs i ett enskilt ärende tas kontakt med enheten för
återvändandesamordning alternativt enheten för resesamordning i de fall
frågan rör identitets- och reseproblematik. Vad gäller andra frågeställningar
eskaleras dessa via TL/BF och vidare till enhetschef och regionkansli
alternativt, beroende på frågans dignitet, kan kontakt tas med respektive
regions representant som ingår i processnätverk Återvändande och förvar.
För mer information se återvändande- eller förvarsvyn på verksnätet.
Handbok i migrationsärenden, Kontroll- och tvångsåtgärder
2.5.1 Särskilt om ärenden som handläggs enligt Dublinförordningen

Den viktigaste förutsättningen i s.k. Dublinärenden är att säkerställa
utlänningens tillgänglighet, eftersom beslutet kan verkställas utan vare sig
resehandling eller medverkan.
Rutiner för utresor via utreseorter med utsedda steg-2-boenden i nära

anslutning till flygplats, KCI4A/2015
Den enhet som ansvarar för återvändandeärendet i Dublinprocessen

ansvarar även för bevakning av tidsfristen för överföring och verkställighet
av beslutet9.
I samband med att ett återvändandeärende enligt Dublinförordningen

(ÅTERV-D-*) har registrerats ska handläggaren se över aktuella
förutsättningar för den fortsatta handläggningen.
Särskilt att beakta vad gäller inledande planering av överföring enligt

Dublinförordningen är följande:
 tidsfristens förfallodag
 behov av ankomstarrangemang från berörd medlemsstat (vid så
kallad tyst accept)
 upprätta ett Dublin Laissez-Passer (Dublin-LP)
7
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 37 kap. 1§
8
Verksnätet/ Återvändandevyn/ Hjälpmedel/ Samtalsprotokoll
9
VCA VO MO 47/2013
Sida 9 av 31
Enheten för resesamordning ansvarar särskilt för:

 kontakter med medlemsstater i frågor om förlängning av tidsfrister
enligt Dublinförordningen
 påminnelse om ankomstarrangemang till aktuell medlemsstat vid så
kallade tysta accepter
 meddelande om planerade verkställigheter av ärenden enligt
Dublinförordningen
Om ärendet har överlämnats till Polismyndigheten för verkställighet

ansvarar polisen även för bevakning av tidsfrister. När en
Dublinverkställighet överlämnats till Polismyndigheten är det polisens
ansvar att vid behov begära förlängning av tidsfrist hos Migrationsverket.
Begäran om förlängning ställs direkt till enheten för resesamordning som
förmedlar begäran till ansvarig stat samt underrättar Polismyndigheten om
att förlängning har skett. Ett Dublin-LP ska utfärdas i varje ärende som
överlämnas till Polismyndigheten, oavsett om ärendet lämnas över på grund
av att utlänningen är avviken eller för att tvång anses behövas. Om det i ett
senare skede visar sig att Polismyndigheten inte har kunnat använda sig av
LP upprättat av Migrationsverket, ankommer det på Polismyndigheten att
upprätta ett nytt.10
3. Utredningsaktiviteter före verkställbart beslut

Migrationsverkets återvändandeprocess börjar när verket fattar ett beslut om
avlägsnande. För att möjliggöra en verkställighet inom tidsfristen för
frivillig avresa måste utredning vad gäller förutsättningarna för ett självmant
återvändande påbörjas innan beslutet får laga kraft. Om utlänningen inte har
någon tidsfrist och omedelbart ska lämna landet får det en än större
betydelse. Sex till åtta veckor efter underrättelsesamtalet ska antingen ett
uppföljningssamtal hållas eller ett informationsbrev skickas. I ärenden där
det krävs frivillighet för att beslutet ska kunna verkställas, dvs. det är inte
möjligt att verkställa med tvång eftersom personens inställning till ett
återvändande är avgörande, kan ett samtal behövas. Behov av samtal kan
även finnas när personen saknar tillräckliga identitetshandlingar för att
beslutet ska kunna verkställas.
Direkt efter att migrationsdomstolen meddelat dom ska informationsbrev

eller kallelse till uppföljningssamtal skickas. Syftet med brevet/samtalet är
bl.a. att ge allmän information om personens ansvar, möjligheten att
nöjdförklara sig med beslutet, informera om när rätten till LMA upphör och
vad Migrationsverket kan bistå med i planeringen av ett återvändande.
Efter att beslut har fattats, men före verkställbart beslut, har
Migrationsverket ingen möjlighet att sätta ned ersättning för utlänningar
som inte inkommer med ID-handling. Migrationsverket har under
10
ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och Polismyndigheten.
Sida 10 av 31
överklagandetiden inte heller möjlighet att uppmana utlänningar att söka

upp sin hemlandsambassad i syfte att anskaffa resehandling innan
skyddsfrågan är slutligt avgjord.
Exempel på aktiviteter före verkställbart beslut:

 uppföljningssamtal på plats i syfte att exempelvis följa upp givna
ID-uppdrag och i övrigt utreda förutsättningarna (resehandling,
inställning och tillgänglighet) för ett självmant återvändande
 telefonsamtal (samma syfte som ovan)
 samtal i grupp i syfte att ge information samt kunna ge svar på
direkta frågor
 standardiserat brevutskick i syfte att ge information
4. Utredningsaktivitet efter verkställbart beslut

I normalfallet får en utlänning en tidsfrist för frivillig avresa på två eller fyra
veckor. Oaktat om tidsfristen förlängs kommer utlänningen att skrivas ut ur
mottagningssystemet om inte denne ingår i en barnfamilj, eller om det kan
anses vara uppenbart oskäligt att rätten till bistånd upphör, Standard för
biståndshantering och utregistrering när rätten till bistånd upphör, I13/2018
En eventuell förlängning av tidsfristen innebär endast att utlänningen inte
får ett återreseförbud. Det är utlänningens eget ansvar att bevaka när
beslutet får laga kraft.
Exempel på aktiviteter efter verkställbart beslut:

 återvändandesamtal på plats i syfte att utreda de tre förutsättningarna
(resehandling, inställning, tillgänglighet). Antingen genom bokat
besök eller spontana besök i receptionen
 telefonsamtal
 brevutskick i syfte att ge information
 gruppinformation i syfte att ge information samt kunna ge svar på
direkta frågor
 initiera ärendet så fort som möjligt hos enheten för
återvändandesamordningen i syfte att anskaffa resehandling, särskilt
när återtagandeavtal finns och utlänningen (då) inte behöver
medverka. Enheten för återvändandesamordning har även möjlighet
att göra interpolslagningar i syfte att bekräfta en identitet
 hantering av tidsfrist för frivillig avresa samt återreseförbud
 fatta beslut om uppsikt/förvar
 ta ställning till om rätten till bistånd enligt LMA ska upphöra
 sätta ned dagersättning för personer som fortfarande omfattas av
LMA om personen inte medverkar till åtgärd nödvändig för att
verkställa avlägsnandebeslutet
 avisera till utreseboende
Utlänningens inställning påverkar viljan att ta fram ID-handlingar och viljan

att vara tillgänglig, vilket gör att Migrationsverket i många fall behöver
motivera denne till att återvända självmant.
Sida 11 av 31
Till stöd för samtalen har särskilda samtalsprotokoll och guider tagits fram.
Samtalsguiderna bygger på MI-metodiken (motiverande intervju) som är ett
led av förberedelserna inför ett återvändande. Återvändandearbetet ska
fokusera på individuellt anpassade åtgärder och i möjligaste mån ske i
samverkan med den berörda utlänningen. Förutsättningarna för självmant
återvändande måste vara tillräckligt utredda för att Migrationsverket ska
kunna göra en bedömning om tvång kan anses vara nödvändigt för att
verkställa beslutet.
5. Uppföljning av utredningsaktiviteter
Återvändandeprocessen bygger på att förutsättningarna för ett självmant
återvändande ska utredas utifrån ärendets beskaffenhet. För att kunna följa
upp effekten av vidtagna utredningsåtgärder är det viktigt att rätt
registreringar utförs i Skapa. Syftet med uppföljningen av aktiviteterna är att
analysera om de leder till önskad effekt. Det är också av vikt för att ge
underlag för uppföljning, styrning och utveckling av verksamheten på lokal
och nationell nivå.
Redan i samband med underrättelse av avlägsnandebeslutet ska

förutsättningarna för ett återvändande utredas. I vårt
ärendehanteringssystem finns åtgärder där vi ska redovisa hur
förutsättningarna kring en persons inställning och resehandling ser ut. Vilka
uppföljningsaktiviteter som görs utgår ifrån dessa förutsättningar,
exempelvis att ett uppföljningssamtal bör bokas eller att information via
brev är tillräckligt.
Förutsättningen resehandling dokumenteras genom registreringar i Skapa-

fliken ID/AT-UND. Eventuella ID-uppdrag följs upp i samband med
underrättelsen och vid behov uppdateras ID-kategoriseringen i fliken. När
nya handlingar inkommer i ärendet ska ID-kategoriseringen ändras. Vidare
ska ställning tas till om personuppgifterna i Skapa behöver ändras och om
alias ska registreras.
Vad gäller förutsättningen tillgänglighet ger rätt adresstypkod oss möjlighet

att utreda i vilka lägen en person avviker eller lämnar Sverige, exempelvis
före eller efter det att rätten till bistånd upphör samt i vilken utsträckning en
person anländer till anvisat utreseboende.
6. Underrättelse av Migrationsverkets beslut

Avlägsnandebeslut fattade inom skyddsprocessen ska underrättas muntligen
på ett språk som utlänningen förstår.11 Underrättelsen sker i form av ett
samtal, vars syfte är att den som underrättas ska förstå Migrationsverkets
beslut, vilka alternativ som finns och fortsättningen på skyddsprocessen.
11
8 kap 10 g § utlänningsförordningen
Sida 12 av 31
Personen ska också få möjlighet att redogöra för sin inställning till beslutet.
Under samtalet ska handläggaren säkerställa att personen förstår vikten av
att ha identitetshandlingar och sitt eget ansvar i den fortsatta processen.
För personer som handläggs i enlighet med Dublinförordningen hålls ett

kombinerat underrättelse- och återvändandesamtal. För personer som
erhållit ett beslut om omedelbar verkställighet (AVV-OH/OT) hålls ett
underrättelse- och informationssamtal. Observera dock att beslutet inte är
verkställbart förrän det fått laga kraft alternativt domstol beslutat om att inte
inhibera beslutet.
För beslut fattade av tillståndsprövningsenheter används som regel

förenklad delgivning, vilket innebär att beslutet skickas ut i samband med
att det fattas.
Se vidare handboksavsnittet Underrättelse av beslut.
7. Hantering av återvändandeärendet
7.1 Registrering och ärendekategorisering
Migrationsverket har ett uppdrag att verkställa ett avlägsnandebeslut när
beslutet är verkställbart. Nedan följer situationer när Migrationsverket ska
registrera ett återvändandeärende:
1. Utlänningen har avgett nöjdförklaring12. Notera dock att om

utlänningen efter Migrationsverkets avslagsbeslut återkallar sin
överklagan, så kan den personen återta sin återkallelse fram till dess
att aktuell domstol har meddelat beslut om avskrivning
2. En utlänning återkallar sin asylansökan
3. Avvisnings- eller utvisningsbeslutet har fått laga kraft genom att:
 beslutet inte överklagats (huvudregeln är att överklagan ska
göras inom tre veckor från underrättelse, se även nedan).
Prövningsenheten ansvarar för att registrera laga kraft.
 migrationsdomstolen har fastställt Migrationsverkets
avlägsnandebeslut och domstolen har inkommit med ett
lagakraftbevis (laga kraft tre veckor efter underrättelse).
Förvaltningsprocess ansvarar för att registrera laga kraft.
 Migrationsöverdomstolen inte har beviljat prövningstillstånd
(avlägsnandebeslutet får laga kraft omedelbart).
Förvaltningsprocess ansvarar för att registrera laga kraft.
 Migrationsöverdomstolen har beviljat prövningstillstånd och
fastställt Migrationsverkets avlägsnandebeslut (laga kraft
omedelbart). Förvaltningsprocess ansvarar för att registrera laga
kraft.
12
Sida 13 av 31
4. Prövningsenheten har förordnat om omedelbar verkställighet i

asylärendet13,14.
5. Migrationsverket beslutat om avvisning i tillståndsärendet och
förordnat om omedelbar verkställighet15,16.
6. Beslut fattats om överföring i enlighet med Dublinförordningen.
För det fall en överklagan av ett avslagsbeslut inte bedöms ha inkommit i

rätt tid, fattar Migrationsverket beslut om att avvisa överklagan. Ett sådant
beslut kan överklagas i samma ordning som ett beslut i huvudsaken.
Avlägsnandebeslutet är verkställbart så länge det inte finns ett beslut om
inhibition.
7.1.1 Registrera ett återvändandeärende

Ett återvändandeärende fördelas i normalprocess, snabbprocess och
Dublinprocess. Samtliga tre processer omfattar personer som har ansökt om
asyl och fått sin ansökan avslagen alternativt avvisad. Utöver dessa
processer särredovisas ett återvändandeärende ytterligare i en så kallad
tillståndsprocess. Dessa återvändandeärenden omfattar personer som inte
ansökt om asyl utan som haft andra grunder för sin ansökan, exempelvis
anknytning.
Geografiskt upptagningsområde styr vilken enhet som är ansvarig för att

registrera ett återvändandeärende. I ärenden som handläggs i enlighet med
Dublinförordningen, s.k. Dublinärenden är det Dublinenheten som
registrerar återvändandeärendet i samband med beslut om överföring17.
Observera att i den digitala skyddsprocessen läggs återvändandeärendet
många gånger upp automatiskt.
Om grunden för ansökan är asyl görs följande registreringar i Skapa:
 lagakraftvunna av- eller utvisningsbeslut enligt 8 kap. 2-3 §§

UtlL eller 8 kap. 6 § samma lag (ÅTERV)
 avvisning enligt 8 kap. 2-3 §§ UtlL samt med anvisande om

omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 § samma lag
(ÅTERV-OH)
 av- eller utvisning enligt ovan till tredje land (ÅTERV-OT)
 av- eller utvisning efter att utlänningen återkallat sin

asylansökan (ÅTERV-Å). (Observera att i den digitaliserade
skyddsprocessen läggs ÅTERV-Å upp automatiskt när beslut
om AVV eller UTV fattas).
13
8 kap. 19 § utlänningslagen,
14
SR 31/2018
15
16
17
VO MO VC1 8/2014
Sida 14 av 31
Om grunden för ansökan är asyl men överföring enligt Dublinförordningen

är aktuell görs följande registrering:
 Vid överföring enligt Dublinförordningen ska det

framkomma av registreringen till vilket land överföring ska
ske (ÅTERV-D-*).
Om grunden för ansökan är tillstånd på annan grund än ovan görs följande

registrering i CUD:
 Lagakraftvunna av- eller utvisningsbeslut enligt 8 kap. 2-3

§§, 8 kap. 6 § UtlL och även ärenden där omedelbar
verkställighet anvisas enligt 12 kap. 6 § samma lag (ÅTERV-
T)
Hur en registrering av ett återvändandeärende görs framgår av

manualtexterna i Skapa.
7.1.2 Registrering av verkställighetsland

Vid beslut i grundärenden där avvisning eller utvisning beslutas ansvarar
handläggande prövningsenhet för att registrera aktuellt verkställighetsland
eller länder i datasystemet.
När dom inkommer från domstolen säkerställs att korrekt verkställighets-

land är registrerat i datasystemet och överensstämmer med den anvisning
som finns angiven i domen. I regel är det förvaltningsprocessenheten som
ansvarar för kontrollen. Om ett verkställighetsland har tillkommit eller tagits
bort ska aktuell förvaltningsprocess göra den nödvändiga justeringen i
datasystemet.
När återvändandeärendet registreras ska en kontroll göras så att

registreringarna avseende verkställighetsanvisning är överensstämmande
med vad som framgår av beslut eller dom.
Om ett avlägsnandebeslut preskriberas ska registreringen om

verkställighetsland tas bort av ansvarig handläggare i återvändandeärendet.
8. Återvändandeprogrammet för offer för

människohandel
Sverige har ett ansvar att förhindra att personer som utsatts för
människohandel återigen utsätts för brottet när de lämnar Sverige. Sverige
ska stödja offret i att återvända och återintegreras på att tryggt sätt. Stöd till
offer för människohandel sker genom Återvändandeprogrammet
Människohandel Prostitution (ÅPM) som finansieras av IOM. För mer
information om ÅPM hänvisas till
Sida 15 av 31
https://www.nmtsverige.se/yrkesverksamma/atervandandeprogram
Det är Jämställdhetsmyndighetens regionkoordinator som i samråd med

IOM Finland beslutar om vem som kan ingå i programmet. Om brottsoffret
inte haft kontakt med regionkoordinatorn innan återvändandeprocessen ska
ansvarig mottagning berätta om återvändandeprogrammet och be om den
sökandes samtycke att kontakta regionkoordinator, se rutinbeskrivningen för
mer information om hur man tar kontakt med regionkoordinatorn.
Läs mer om Sveriges ansvar i metodstödet om människohandel och i
Sveriges nationella manual mot människohandel.
9. Tidpunkten för återvändandet

Utlänningslagen anger vissa tidsfrister för verkställighet18. En utlänning som
har avvisats ska lämna landet inom två veckor, om inte annat anges i
beslutet. För en utlänning som har utvisats gäller fyra veckor. Om en person
inte får någon tidsfrist för frivillig avresa ska denne lämna landet
omedelbart och får i normalfallet också ett återreseförbud. Skyldigheten att
lämna landet åligger i första hand utlänningen. Observera även aktuella
återreseförbud och tidsfrister19.
9.1 Tidpunkten för återvändandet – omedelbar

verkställighet
Ett beslut om omedelbar verkställighet med stöd av 8 kap. 19 §
utlänningslagen innebär att personen i normalfallet inte får någon tidsfrist
för frivillig avresa. EU-domstolen har dock i mål C-181/16 (den s.k. Gnandi-
domen) uttalat att under den tid ett beslut om återvändande, d.v.s.
avvisning eller utvisning, kan överklagas och fram till dess att
överklagandet har avgjorts, ska samtliga rättsverkningar av beslutet
upphöra. Det innebär att inga verkställighetsåtgärder får vidtas under
överklagandefristen eller om personen överklagar, fram till dess att
migrationsdomstolen beslutat i inhibitionsfrågan. Om beslutet om avvisning
överklagas ska den migrationsdomstol som ska pröva överklagandet pröva
om verkställigheten av avvisningsbeslutet tills vidare ska avbrytas.
9.2 Tidpunkten för återvändandet - Dublinförordningen

Ett överföringsbeslut är enligt Dublinförordningen verkställbart från den
dag det fattas, men om individen yrkar inhibition av beslutet inom
överklagandetiden får beslutet inte verkställas förrän en migrationsdomstol
har prövat frågan om inhibition. Detta gäller endast första gången
utlänningen yrkar inhibition.
I Dublinförordningen regleras tidsgränser för överföringar medlemsstaterna

emellan samt vid vilka situationer dessa kan förlängas. Enheten för
resesamordning ansvarar för registrering av ny tidsfrist i aktuella system.
18
19
Handboken för migrationsärenden/Mottagning / Återvändande / Återvändandedirektivet
Sida 16 av 31
Senast sex månader från det datum aktuell medlemsstat accepterat att återta
alternativt överta ansvaret för asylprövningen ska överföring ske.20 Det
finns reglerade föreskrifter om möjligheten att förlänga tidsfristen med
ytterligare sex eller tolv månader. Om beslutet om överföring inte verkställs
inom reglerad tidsfrist och grund saknas för tidsfristförlängning, övergår
ansvaret för prövningen av utlänningens ärende om uppehållstillstånd till
Sverige. Ursprunglig tidsfrist på sex månader från datum för accept kan
förlängas i följande fall;
Frihetsberövad – häktad/fängslad (inte förvar)

Om beslut om överföring inte går att verkställa inom tidsfrist om sex månader på
grund av att utlänningen är häktad eller fängslad (förvar avses inte), förlängs fristen
till 12 månader från datum för accept.
Avviken – okänd adress

Om beslut om överföring inte går att verkställa inom tidsfrist om sex
månader på grund av att utlänningen är avviken, förlängs fristen till totalt 18
månader från datum för accept. Ansvar för förlängning av tidsfrist åligger
Enheten för återvändandesamordning.
Verkställigheten inhiberas
Då verkställighet av ett överföringsbeslut enligt Dublinförordningen
inhiberas måste berörd medlemsstat meddelas om detta. Ansvar för att
meddela berörd medlemsstat om inhibition åligger Dublinenheterna. Ansvar
för hävd inhibition och förlängning av tidsfrist åligger enheten för
resesamordning. Tidsfristen förlängs vid inhibition av verkställighet med
sex månader från det datum inhibitionen hävs.
Om tidsfrist förfaller övergår ansvaret för asylprövning i Sverige och

utlänningen är berättigad till hemlandsprövning. Återvändandeärendet
förfaller därmed.
Ansvarig mottagningsenhet upprättar en tjänsteanteckning samt registrerar

att Dublintidsfristen har förfallit. Ansvarig mottagningsenhet ansvarar även
för att aktuellt återvändandeärende avslutas med en registrering om att
återvändandearbetet har förfallit.
10. Vart verkställighet ska ske

Huvudregeln är att ett avlägsnandebeslut ska verkställas till det land som
anges i beslutet.
I utlänningslagen anges att utlänningen kan sändas till ett annat land som
han eller hon visar att mottagande kan ske i21. Det innebär att ett
återvändande i undantagsfall kan ske till ett annat land än det som har
angetts i beslutet. Sådant undantagsfall anses föreligga om:
20
Artikel 27.3.Dublinförordningen) Artikel 29.1
21
Sida 17 av 31
 utlänningen ordnar sin egen resa samt betalar flygbiljett ( transitering

i Schengenstat får inte ske)
 utlänningen ger sitt samtycke till att Migrationsverket kontaktar
annat land, exempelvis vid annat medborgarskap
 utlänningen innehar en giltig resehandling,
 utlänningen kan uppvisa ett uppehållstillstånd i det aktuella landet,
 det finns ett mottagande ordnat i ärenden som rör barn utan
vårdnadshavare.
Ovan förutsätter att verkställigheten inte fördröjs eller blir väsentligt dyrare.
En bedömning bör göras i varje enskilt ärende i samråd med beslutsfattare
och/eller teamledare.
Att personen är viseringsfri under en viss tid, eller innehar ett turistvisum,
kan inte ses som tillräckligt för att Migrationsverket ska medverka till att
utresa till det landet sker.
Ovanstående gäller även när det finns en öppen Dublinförfrågan eller ett
beslut enligt Dublinförordningen där utlänningen önskar åka till sitt
hemland eller annat land utanför Dublin-territoriet istället för till
mottagande Dublinstat22. Resan sker även i dessa fall med utreseformen
DEPU alternativt DEPA (i överföringar rörande barn utan vårdnadshavare).
Vissa medlemsstater kan även begära att överföringen ska ske som DEPA i
”vanliga” överföringar rörande vuxna.
I situationer där medlemmar av en familj ska av- eller utvisas till olika
länder anges följande i förarbetena till utlänningslagen: ”En familj som tagit
sig till Sverige och saknar skäl att få bosätta sig här kan också komma att
splittras i de fall familjemedlemmarna har olika utländsk nationalitet och
inte får tillstånd att tillsammans resa in i och stadigvarande uppehålla sig i
något av hemländerna”23. Skyldigheten att respektera rätten till familjeliv
åvilar i första hand dessa länder.
11. Återkallelse av asylansökan

När en person återkallar sin ansökan om asyl i Sverige ska ett formellt
beslut om avlägsnande fattas. För det fall en person skulle ansöka om asyl i
en annan medlemsstat upphör Sveriges ansvar enligt Dublinförordningen
bara om ett formellt avlägsnandebeslut fattats och personen lämnat landet i
enlighet med avlägsnandebeslutet.24 Observera att ovan gäller alla ärenden,
inte bara s.k. Dublinärenden.
Ett återvändandeärende, Återv-Å, läggs upp när beslut om avlägsnande har

fattats och det är därför beslut måste fattas skyndsamt, så att planering av
utresa kan påbörjas utan onödig fördröjning. Återv-Å läggs upp automatiskt
22
Handbok i migrationsärenden / Asylfrågor / Dublinförfarandet
23
Proposition 1996/97:25 s. 230
24
Artikel 19.3 Dublinförordningen (EU) 604/2013
Sida 18 av 31
för ärenden i den digitaliserade skyddsprocessen, i övriga ärenden ska ett

Återv-Å läggas upp manuellt.
Finns en giltig resehandling kan mottagningshandläggaren beställa en resa

genom resesamordningen så snart det finns ett avlägsnandebeslut i ärendet.
Händelseförloppet och utlänningens önskemål om att återvända ska vara
dokumenterat i ärendet.
Läs vidare i Standard vid återkallelse av asylansökan, KCI 14/2018
Observera att Migrationsverket inte kan påbörja något arbete med att
anskaffa resehandlingar genom att exempelvis kontakta olika ambassader
om det inte finns ett verkställbart beslut, såvida inte utlänningen skriftligen
gett sitt medgivande till detta.
12. Anskaffande av resehandlingar

I normalfallet måste en utlänning ha en giltig resehandling för att kunna
återvända. Det är i första hand utlänningens ansvar att själv anskaffa
resehandling så att han eller hon kan återvända självmant inom den
lagstadgade tiden. I det fall utlänningen inte har möjlighet eller inte
medverkar till att själv ordna en resehandling och en utresa inte kan
genomföras på annat sätt, kan enheten för återvändandesamordning (EÅS)
vara behjälplig vid anskaffandet av en resehandling25. EÅS är den enhet på
Migrationsverket som ansvarar för kontakterna med utländska
ambassader/beskickningar i syfte att erhålla resehandlingar.
Innan ärendet initieras bör aktuellt landinformationsdokument i Lifos

(Återvändande och resehandlingar) studeras och vid behov av ytterligare
information kan även EÅS kontaktas för rådgivning i det enskilda ärendet.
Vilka handlingar och uppgifter som ska skickas framgår av Lifos. Vid en
initiering ska tydligt framgå huruvida det rör sig om ett barn utan
vårdnadshavare eller om personen är förvarstagen eftersom sådana ärenden
prioriteras. I uppdrag som redan är initierade behöver EÅS få information
om det inträffat något som kan påverka anskaffningen av handlingar,
exempelvis sjukdomar, ändrad inställning till att besöka ambassad, nya
identitetsuppgifter eller identitetshandlingar.
Lifos ”Återvändande, resehandlingar…”
En intervju på en beskickning kan vara tillräckligt för att få en resehandling

och ibland kan resa ordnas på handlingar som inte når upp till en klarlagd
identitet. Finns ett gällande återtagandeavtal är kriterierna och tidsfrister
fastställda för vad som gäller i fråga om att verifiera identitet och
medborgarskap samt utfärda resehandling.
25
SR 11/2016
Sida 19 av 31
Kopior av utgångna pass, identitetskort eller andra handlingar utfärdade av

myndigheter i hemlandet gör det ofta möjligt för utlänningen att ordna en
giltig resehandling från sin ambassad eller sitt konsulat. Lämpligen ges
utlänningen även ett uppdrag för att anskaffa handlingar samt information
om tillvägagångssätt26. Utlänningen bör i de flesta fall kunna presentera ett
kvitto eller liknande från sin hemlandsambassad som verifierar att en
ansökan inlämnats. Om utlänningen själv väljer att kontakta sitt lands
ambassad och lämna ut uppgifter till en utländsk myndighet behöver inte en
sekretessprövning göras av verket.
Länk till ID-handboken
Till många länder är det möjligt att återvända självmant även utan en giltig
resehandling, under förutsättning att utlänningen själv medverkar till det.
När resehandlingar saknas bör Migrationsverket därför överväga
möjligheten att bistå med återresan antingen såsom DEPU eller DEPA27. En
sammantagen bedömning av kostnader, tidsaspekter och andra relevanta
omständigheter måste även göras. Det rekommenderas att en kontakt tas
med enheten för återvändandesamordning alternativt enheten för
resesamordning, vid oklarhet om en resa är möjlig att genomföra såsom
DEPU eller DEPA. Om handläggningstiden kan befaras bli lång och om
informationen i landinformationsdokumenten är otillräcklig,
rekommenderas att kontakt tas med enheten för återvändandesamordning
för rådgivning. För information om resebeställningar och resvägar kan
kontakt tas med enheten för resesamordning.
EÅS och ERS är ansvariga för uppdateringar i landinformationsdokumenten

i Lifos; ”Återvändande och resehandlingar”.
Syftet med landinformationsdokumenten är att:

 ge handläggare en statistisk faktabas om återvändande att använda
vid samtalen
 säkerställa ett korrekt identitetsarbete med fokus på rätt handlingar
(exempelvis handlingar för enskild resa och DEPU/DEPA)
 ge förståelse för om initiering ska göras och i så fall hur (exempelvis
vilka länder måste initieras via ambassad och vad som krävs för att
initiera ärendet)
 ge förståelse för specifik information för aktuellt land (exempelvis
förekomst av återtagandeavtal, regler för barn, rutiner och regler för
hemresa)
 säkerställa att rätt person kontaktas för frågor om specifika länder
(ansvariga kontaktpersoner på enheten för återvändandesamordning
och kontaktuppgifter till ambassad).
26
SR 11/2016
27
Handboken i migrationsärenden / Mottagningsfrågor / Återvändande / Handläggning av
återvändandeärende 10. Planering av återvändanderesan
Sida 20 av 31
Medverkar inte utlänningen till att anskaffa resehandling eller att återvända
såsom DEPU eller DEPA, ska ett övervägande göras om dagersättningen
ska reduceras.28,29.
När ett återvändandeärende som är initierat till ambassad/

hemlandsmyndighet överlämnas till polisen, återkallas inte ärendet hos
berörd ambassad. Eventuell korrespondens med ambassaderna ska därför
skickas med till polisen när ärendet lämnas över för att underlätta det
fortsatta verkställighetsarbetet. I det fall en resehandling inkommer eller
annan information i ett överlämnat ärende vidarebefordras handlingen av
EÅS till senaste mottagningsenhet som skyndsamt ska vidarebefordra
informationen till Polisen.
EÅS har en frågetelefon och aktuella telefonnummer och telefontider samt

mailadress till gruppbrevlådan finns i landinformationsdokumenten på Lifos
samt på verksnätet under vyn för Återvändande.
12.1 Europeiska Unionens Laissez-Passer (EU-LP)

Resehandlingen ska användas för utlänning som inte har ett annat giltigt
resedokument. Utlänningens identitet och nationalitet bör i normalfallet vara
utredd innan EU-LP utfärdas. Observera således att resehandlingen inte är
en identitetshandling utan endast en resehandling för en resa och att den
endast gäller för resa utanför Europeiska Unionen. Den är inte heller någon
garanti för att inresa i destinationslandet tillåts.
Enheten för återvändandesamordning är behörig enhet för utfärdandet av

EU-LP. Om EU-LP kan användas framgår i regel av Lifosdokumenten
Återvändande och resehandling. Vid tveksamheter om när utresa kan
genomföras med EU-LP kontakta enheten för återvändandesamordning. En
begäran om EU-LP skickas till resesamordningen per mail. Bifogat ska
finnas en kopia av identitetshandling eller liknande. Observera att det inte
finns LMA-foto i tillståndsärenden, i dessa fall måste passfotografier
användas.
Lifos ”Återvändande, resehandlingar…”
13. Slagning i misstanke – och belastningsregistret

(MR/BR)
MR (Misstankeregistret) och BR (Belastningsregistret) är två fristående
register som ägs av Polismyndigheten. Båda registren är gemensamma för
hela rättsväsendet. Slagning i MR och BR görs i datasystemet Sinus som är
det system som används vid informationsutbyte med andra myndigheter.
28
10§ Lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA)
29
Handbok i migrationsärenden / Mottagningsfrågor / Mottagande av asylsökande
Sida 21 av 31
Misstankeregistret innehåller uppgifter om en person är skäligen misstänkt

för brott. Belastningsregistret innehåller uppgifter om personer som dömts
för brott och där domen fått laga kraft. I registret finns även personer med
besöksförbud.
Migrationsverket har åtkomst till registren för att kontrollera om en

utlänning är misstänkt eller dömd för ett brott. Det betyder att en anställd
med särskild behörighet till MR/BR kan göra slagningar direkt mot registret
i bland annat i förlängnings-, tillstånds-, viserings-, medborgarskaps-
återkallande- och i återvändandeärenden.
Ett beslut om avlägsnande får inte verkställas förrän en fängelsepåföljd har

avtjänats eller verkställigheten av den har flyttats till ett annat land30. Om
allmänt åtal har väckts får avlägsnandebeslutet inte verkställas innan åtalet
slutligen prövats alternativt lagts ned31.
Kontakta ansvarig polis eller åklagare om åtal har väckts för att undersöka
om åtalet kan läggas ned i det fall utlänningen istället lämnar landet.32.
14. Utreseformer och beställning av resa

till den ort han eller hon ska resa33. Om utlänning inte själv kan stå för
kostnaden kan Migrationsverket ordna och bekosta resan, förutsatt att det
finns ett verkställbart avvisnings- eller utvisningsbeslut. Detta följer av
regleringsbrevet vilket reglerar hur de anslag som beviljas Migrationsverket
får användas. Denna möjlighet gäller även en utlänning som har återkallat
sin ansökan om asyl eller vars uppehållstillstånd har upphört.
Utreseformer och beställning av resa
Enheten för resesamordning
15. Särskilda kostnader i samband med

återvändandet
I vissa fall uppstår det kostnader i samband med en återresa som inte ersätts
enligt LMA men som Migrationsverket kan betala ut till utlänningen om
behov föreligger. En sådan kostnad, RES4, är en förvaltningskostnad som
belastar enhetens verksamhetskonto34,35 och någon formell ansökan behövs
30
12 kap. 9§ utlänningslagen
31
20 kap 7a § Rättegångsbalken
32
Manualtext i Skapa under åtgärd MR/BR
33
19 kap.1 § utlänningslagen
34 Chefen för ekonomiavdelningens instruktion om tillämpning av anslag 1:7 Utresor
föravvisade och utvisade I-16/2017
35
Anslag 1.7 Regleringsbrev för budgetåret 2018 avseende Migrationsverket
Sida 22 av 31
därför inte. Bedömning av behov och beloppets storlek ska dokumenteras i

form av en tjänsteanteckning som kopplas till återvändandeärendet. Även
ärendet om RES4 ska vara kopplat till samma akt som det aktuella
återvändandeärendet.
RES4 betalas inte ut för kostnader som uppkommer vid överföring enligt
Dublinförordningen eftersom avlägsnandebeslutet gäller till länder som
omfattas av mottagandedirektivet. Utlänningar som istället för överföring
enligt Dublinförordningen väljer att resa till sitt hemland har däremot
möjlighet att erhålla RES4.
RES4 kan exempelvis användas vid:

 behov av passfoton inför ambassadbesök
 kostnader för vidare transport i hemlandet för att nå slutdestinationen
när det inte går att ordna transport hela vägen via resesamordningen.
 andra kostnader som tillkommer under en resa, exempelvis inköp av
mat om resan är långvarig.
Vad gäller beloppets storlek ska en rimlighetsbedömning ske i det enskilda

ärendet. Resesamordningen kan i vissa fall ge vägledning kring beloppets
storlek.
RES4 ska inte användas:

 för inköp av egen resa, alla resebeställningar som bekostas av verket
ska gå via resesamordningen
 som en form av återetableringsstöd
Vissa kostnader täcks inte av RES4 men kan täckas av RES2, exempelvis
för resor till och från ambassad. Ersättning kan också utgå för individer som
inte omfattas av LMA.
Tillämpning av anslag 1.7 Utresor för avvisade och utvisade, I 4/2019
16. Utresor
Migrationsverket måste få vetskap om en utlänning med ett
avlägsnandebeslut faktiskt har lämnat landet i enlighet med beslut.
Beslut om rutin för när en person kan anses vara utrest, I-35/2018
16.1 Utresebevis
Vid resa ut ur Schengenområdet ska utlänningen förses med en blankett,
”begäran om utresebevis” som ska lämnas till passpolisen vid
utresekontrollen36. Polisen mailar informationen om att utresa skett till
36
Blankett för begäran om utresebevis återfinns under åtgärdsfliken Lämna ut utresebevis
och i Word / arkiv / nytt /återvändande /begäran om utresebevis
Sida 23 av 31
förvarsenheten i Flen som registrerar detta i korrespondensen och

vidarebefordrar mailet till respektive mottagningsenhet37. Utresebeviset
används endast vid utreseformen enskild resa och enskild resa med
beledsagning. Det är viktigt att utlänningen inför en utresa är väl införstådd
med vikten av utresebeviset och konsekvenserna av att inte kunna styrka sin
utresa från Sverige.
Vid utreseformerna DEPU och DEPA behövs inget utresebevis eftersom

utresan fastställs i och med att verkets personal är närvarande.38
37
38
Sida 24 av 31
17. Registreringskoder
Beslutskod Individstatuskod kopplad till
utresa
UTREST-MU (Migrationsverket, MU, (Migrationsverket, Utrest i
Utrest i enlighet med beslut) enlighet med beslut)
UTREST-ME (Migrationsverket, ME, (Migrationsverket, Utrest, Ej
Utrest, Ej i enlighet med beslut) i enlighet med beslut)
UTREST-PU (Polismyndigheten, PU – (Polismyndigheten, Utrest i
Utrest i enlighet med beslut) enlighet med beslut)
UTREST-PE (Polismyndigheten, PE, (Polismyndigheten, Utrest, Ej
Utrest Ej i enlighet med beslut) i enlighet med beslut)
Individstatusen HV, hämtad för verkställighet, används när personen hämtas

från förvaret för verkställighet och fram till att verkställighetsrapport
inkommer och utresa kan registreras.
Vad gäller personer som bor i anläggningsboende har en särskild

registreringsordning införts39. I samband med att reseinformation ges
beviljas dagersättning fram till den dag som det planerade utresedatumet.
När datum för utresa har skett tas bidragsgruppen bort och utlänningen
registreras såsom avviken (AO). När information om utresa skett registreras
utlänningen såsom utrest (antingen MU, ME, PU eller PE) och ”++-
rummet” tas bort och återvändandeärendet avslutas med kod enligt ovan.
Om inte Migrationsverket får information om att utresa skett ska
utlänningen kvarstå som avviken och ++-rummet tas bort samt
återvändandeärendet avslutas genom att ärendet överlämnas till polisen på
grund av att personen är avviken.
18. Överlämnande av verkställighet till

Polismyndigheten
Migrationsverket har huvudansvaret för verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut som har fattats av Migrationsverket, eller fastställts av
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen. Migrationsverket kan
emellertid lämna över verkställigheten av beslutet till Polismyndigheten:
 om den som ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan
anträffas utan Polismyndighetens medverkan eller,
 om det kan antas att tvång kommer att behövas för att
verkställigheten ska kunna genomföras40.
Detta gäller även ärenden om överföring enligt Dublinförordningen.
39
VO MO VCA 175/2011
40
Sida 25 av 31
Det är endast Migrationsverket som kan besluta om en verkställighet ska

lämnas över till Polismyndigheten. En förutsättning för att lämna över ett
ärende till Polismyndigheten är att det finns ett verkställbart
avlägsnandebeslut.41 Ett överlämnande kan alltså inte ske i fall där ett
formellt avlägsnandebeslut saknas på grund av att utlänningen har återtagit
sin asylansökan och ett beslut ännu inte fattats i ärendet.
Migrationsverket kan lämna över ett ärende när verket uttömt sina egna
möjligheter att få kontakt med utlänningen och det kan finnas behov av
polisiärt eftersöknings- och spaningsarbete42.
Ett verkställighetsärende kan också överlämnas till Polismyndigheten om

Migrationsverket har uttömt sina möjligheter att motivera utlänningen till att
lämna landet och det på goda grunder kan antas att tvångsåtgärder kommer
att krävas.
Polismyndighet har ansvaret för verkställighet av sina egna beslut om

avvisning och domstols beslut om utvisning på grund av brott.
För mer information om ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och

Polismyndigheten vid verkställighet av avlägsnandebeslut samt förvar 43,44.
18.1 Åtgärder som ska vidtas före ett överlämnande

Enheten för återvändandesamordning bör konsulteras innan ett ärende
överlämnas till Polismyndigheten. Det kan finnas möjlighet att anskaffa
resehandling eller verifiera identiteten utan utlänningens medverkan och
detta bör göras innan ärendet överlämnas eftersom resehandling eller accept
kan bifogas överlämnandet till Polismyndigheten. Allt underlag som
enheten för återvändandesamordning upprättat ska bifogas
polisöverlämnandet.
I ärenden där Migrationsverket uttömt sina möjligheter att motivera

utlänningen att lämna landet och överväger att överlämna ärendet för att
tvång kan komma att krävas ska en dialog föras mellan Migrationsverket
och Polismyndigheten innan ärendet lämnas över. Information som lämnas
och som är av betydelse för ärendet handläggning ska dokumenteras i en
tjänsteanteckning.45 Huvudregeln är att ärendet ska handläggas av den
myndighet som har bäst förutsättningar att verkställa beslutet. Ärenden som
förutsätter en frivillighet bör således inte överlämnas och inte heller ärenden
41
42
Proposition 1997/98:173, Verkställighet och återvändande–en del av asylprocessen, s. 44
43
Generaldirektörens administrativa beslut A11/2016 om ansvarsfördelningen mellan
Migrationsverket och Polismyndigheten
44
Komplettering till generaldirektörens administrativa beslut, A11/2017 om
45
GD A 11/2016 s. 6
Sida 26 av 31
till länder dit det gäller ett generellt verkställighetsstopp.46 Det är alltid
Migrationsverket som avgör om ett ärende ska överlämnas eller inte.47
Om ett ärende inte överlämnas till Polismyndigheten efter dialog mellan

myndigheterna ska detta dokumenteras i en tjänsteanteckning under
verkställighetsfliken, åtgärden ”överlämnas inte på tvång” i Skapa. Dessa
ärenden bör följas upp regelbundet eftersom förändringar i möjligheterna att
verkställa kan ske och föranleda en ändrad bedömning.
Ett ärende med tidsfrist för frivillig utresa kan inte lämnas över till
Polismyndigheten så länge tidsfristen löper.
I ärenden där en eller flera familjemedlemmar saknar verkställbart beslut

bör beslut om överlämnande till polis inte fattas förrän samtliga
familjemedlemmar har verkställbara beslut. I ärenden där en eller flera
familjemedlemmar redan har verkställbara beslut som överlämnats kan
övriga familjemedlemmar endast överlämnas om det finns grund för det
samt en eventuell tidsfrist löpt ut.48
Frågan om överlämnande av verkställighet är ett beslut som fattas efter

föredragning och enligt gällande beslutsordning, det är alltid ett så kallat
tvåmannabeslut.
18.2 Åtgärder i samband med att beslut om överlämnande

fattas
I beslutet om överlämnandet till Polismyndigheten ska grunderna framgå
liksom vilka åtgärder som vidtagits i ärendet. Undantag kan vara material
som är uppenbart obehövligt och känsligt.
Innan ett ärende överlämnas till Polismyndigheten på grund av tvång bör

man regelmässigt ta ställning till om förutsättningar finns för att sätta ned
dagersättningen enligt 10§ LMA.
I samband med att ett ärende överlämnas till Polismyndigheten på tvång

eller som avviken upphör rätten till AT-UND eftersom utlänning då inte
längre medverkar till att beslutet om avvisning- eller utvisning ska kunna
verkställas. Se 5 kap 4§ utlänningsförordningen. Ett beslut om att AT-UND
förfaller ska registreras i Skapa via åtgärden i fliken ID/AT-UND/ARBETE.
I de fall Migrationsverket har fattat ett beslut om förvar som ännu inte
verkställts när ärendet överlämnas till polis ska förvarsbeslutet upphävas
innan överlämnandet. I samband med överlämnandet blir polisen
handläggande myndighet och därmed även ansvarig för att bedöma om
utlänningen ska ställas under uppsikt eller tas i förvar.
46
GD A 11/2016 s. 7
47
GD A 11/2017 s. 3
48
GD A 11/2016, s. 7
Sida 27 av 31
Om utlänningen befinner sig i förvar eller är ställd under uppsikt när ärendet
överlämnas måste Polismyndigheten ta ställning till om tvångsåtgärden ska
kvarstå eller ej.
18.3 Särskilt om ärenden med beslut enligt

Dublinförordningen
I ärenden med beslut om överföring enligt Dublinförordningen ska
Migrationsverket utfärda ett Dublin-Laissez-Passer i samband med att
ärendet överlämnas på grund av tvång kan antas behövas. I övriga fall
utfärdar Polismyndigheten Dublin-Laissez-Passer.49 Innan en utlänning med
beslut enligt Dublinförordningen överlämnas till Polismyndigheten som
avviken ska Migrationsverket säkerställa att tidsfristen för överföringen är
förlängd. När ett ärende om Dublinöverföring överlämnats och det därefter
finns anledning att förlänga tidsfristen för överföring ansvarar
Polismyndigheten för att vid behov begära förlängning av tidsfristen från
Migrationsverket direkt till enheten för resesamordning.
18.4 Särskilt om barn utan vårdnadshavare (BUV)

När det gäller ärenden rörande barn utan vårdnadshavare ankommer det på
Migrationsverket att försöka hitta familjemedlemmar eller på annat sätt
fastställa det ordnade mottagandet om utlänningen fortfarande är under 18
år vid tiden för verkställighet. Det innebär att Migrationsverket, innan ett
ärende överlämnas till Polismyndigheten, ska ha gjort efterforskningar för
att säkerställa att det vid ankomsten finns någon som tar emot barnet. Det
kan vara vårdnadshavare, annan anhörig, frivillig organisation som verkar i
landet eller landets myndigheter. Det är inte ett absolut krav att det upprättas
en sådan kontakt innan verkat kan lämna över ett ärende till
Polismyndigheten. Migrationsverket måste emellertid kunna förmedla till
Polismyndigheten var de skulle kunna få en sådan kontakt. Migrationsverket
bör också fortsätta motiveringsarbetet i samband med de kontakter verket
har med barnet även efter det att ett överlämnande har skett.
Verkställighet av beslut som rör ensamkommande barn, SR 24/2017
18.5 Hantering av information av vikt för verkställigheten

efter det att ärendet överlämnats till Polismyndigheten
Polismyndigheten ska informeras om Migrationsverket får uppgifter om att
utlänningen lämnat landet, beviljats uppehållstillstånd eller avlidit efter det
att ett överlämnade har skett. Polismyndigheten får därigenom möjlighet att
avsluta ärendet. Även andra uppgifter som påverkar polisens arbete med
verkställighetsärendet, såsom ändrade eller nya adressuppgifter, uppgifter
49
GD A 11/2016, s. 12
Sida 28 av 31
om anställning eller andra uppgifter som kan vara av betydelse ska lämnas
till Polismyndigheten.50 Alla uppgifter som lämnas till Polismyndigheten i
ett verkställighetsärende ska noteras i en tjänsteanteckning.
19. Polismyndighetens möjlighet att lämna tillbaka

ärenden till Migrationsverket
20. Ny verkställighet
Ett beslut om avlägsnande som inte meddelats av domstol gäller i
normalfallet i fyra år från det att beslutet fått laga kraft51. Finns ett
återreseförbud för längre tid än fyra år gäller beslutet om avlägsnande
samma tid som återreseförbudet.
Om ett beslut om avlägsnande har verkställts och utlänningen därefter

anträffas här i landet utan gällande tillstånd att vistas här, ska beslutet
verkställas på nytt så länge beslutet gäller52. Det är då Polismyndigheten
som ansvarar för verkställigheten. Enligt 7 kap. 7 b § i
utlänningsförordningen ska Migrationsverket underrätta Polismyndigheten
om uppgifter om var utlänningen befinner sig eller senast har vistats samt
delge annan information som kan vara av avgörande betydelse för
verkställighetsärendet. Detta görs omgående i en tjänsteanteckning som
skickas till närmaste gränspolis (vid val av dokumentmottagare i Skapa kan
sökning ske på polisregion). Kontakt kan även ske via telefon eller mail.
Återreseförbudet reglerar utlänningens rätt att resa in i landet, medan

avvisnings- och utvisningsbeslut reglerar hur ärendet ska hanteras när
utlänningen befinner sig i landet. Exempelvis kan en viseringsfri person
utan återreseförbud men med avvisnings- eller utvisningsbeslut resa in i
landet och vara här under sin uppehållstillståndsfria tid (något inreseförbud
finns inte). Om personen ansöker om asyl hanteras det som
verkställighetshinder.
Om en utlänning har återreseförbud får han eller hon inte resa in i landet
förutom vid situationen att denne ansöker om asyl.
Under vissa förutsättningar kan Polismyndigheten lämna tillbaka ett ärende

till Migrationsverket i enlighet med 12 kap 14 § UtlL.53
50
7 kap. 7 b § utlänningsförordningen
51
52
53 53
ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och Polismyndigheten.
Sida 29 av 31
21. Prövning av verkställighetshinder och inhibition

av avvisnings- eller utvisningsbeslut
En ansökan om verkställighetshinder enligt 12:19 UtlL medför
verkställighetsförbud54. Ett verkställighetsförbud innebär inte att verket
måste avbryta återvändandearbetet, utan att själva verkställigheten inte får
genomföras. Vid ett beslut om inhibition fortsätter arbetet med ett
återvändande, exempelvis fastställande av identitet och anskaffande av
resehandling. Detsamma gäller om det finns en ansökan om
verkställighetshinder där ett beslut inte har fattats än. Utresa får inte ske
innan beslutet om 12:19 UtlL är underrättat. I första ärendet om 12:19 UtlL
får beslutet vid ett överklagande inte heller verkställas innan domstolen har
tagit ställning till inhibition.
Enligt Migrationsverkets bedömning kan inte enbart det förhållande att en

utlänning åberopar verkställighetshinder inför en avvisning eller utvisning
medföra ett förbud att verkställa beslutet55. En ytterligare förutsättning är att
yrkandet har kommit in antingen till förvaltningsprocessenheten eller jouren
på Arlanda (utanför kontorstid) och att den enheten har bedömt att ärendet
är ett yrkande enligt 19 § UtlL. Först då inträder verkställighetsförbudet.
Om beslutande enhet därefter fattar beslut om att inte ta upp ärendet till ny
prövning upphör förbudet. Om Migrationsverket däremot beslutar att ta upp
ärendet till ny prövning gäller förbudet att verkställa beslutet till dess att det
finns ett lagakraftvunnet beslut.
Ett yrkande om hinder mot verkställighet ska handläggas skyndsamt. Detta

gäller särskilt om verkställigheten är nära förestående.
Om en ansökan inkommer till en mottagnings- eller förvarsenhet ska den

vidarebefordras till förvaltningsprocessenheten eller jouren på Arlanda
(utanför kontorstid) snarast. I vissa fall krävs även en telefonkontakt med
behörig tjänsteman på förvaltingsprocessenheten alternativt jouren på
Arlanda.
När förvaltningsprocessenheten tagit ställning till att ny prövning ska

beviljas ska enheten meddela aktuell mottagnings- eller förvarsenhet eller
Polismyndigheten. Detta sker genom en kopia av beslutet skickas till
mottagaren. Beslutet om prövning av verkställighetshinder enligt 19 § ska
underrättas på ett språk som utlänningen förstår.56
Beslutet om prövning av verkställighetshinder enligt 19 § kan överklagas.

Observera att en första ansökan som avslås inte får verkställas förrän
domstolen vid ett överklagande tagit ställning till inhibition. Om en
migrationsdomstol efter ett överklagande av efterföljande ansökningar enligt
19 § gör en annan bedömning än Migrationsverket måste ett beslut om
inhibition meddelas av domstolen för att verkställigheten ska avbrytas.
Förvaltningsprocessenheten ansvarar för registrering av inhibition.
54
55
56
8 kap 10 g § utlänningsförordningen
Sida 30 av 31
Om en utlänning med ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut ansöker om asyl

och skyddsfrågan inte tidigare prövats ska Migrationsverket fatta ett beslut
om inhibition som ska gälla till dess beslut i ärendet fått laga kraft57. Om en
utlänning däremot har utvisats på grund av brott gäller i stället att beslutet
om utvisning får verkställas när ansökan om uppehållstillstånd har avslagits
eller avvisats av Migrationsverket.58
Utöver ovanstående är det enbart ett beslut om inhibition som kan förhindra
att verkställande myndighet verkställer ett avlägsnandebeslut. Om ett beslut
om avlägsnande har inhiberats, ska verkställigheten omedelbart avbrytas59.
Ett beslut om avlägsnande som inhiberas meddelas verkställande enhet via

fax eller telefon. Beslutet kan läsas i Skapa.
Det är nödvändigt att inför varje avresa förvissa sig om att en verkställighet
inte har inhiberats. Detta sker genom kontroll i ärendebilden i Skapa.
22. Avskrivning av återvändandeärende m.m.

22.1 Ett återvändandeärende ska avskrivas när:
 utlänningen har erhållit permanent uppehållstillstånd.
 utlänningen har erhållit tidsbegränsat uppehållstillstånd och
avvisningen eller utvisningen har upphävts.
 migrationsdomstolen har upphävt avlägsnandebeslutet och
återförvisat ärendet till Migrationsverket för ny prövning.
 avlägsnandebeslutet har preskriberats.
 en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott har fått
laga kraft.
22.2 När tillstånd beviljats

När en utlänning har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd och ett beslut
om avlägsnande kvarstår, ska återvändandeärendet lämnas öppet. Däremot
arbetar inte Migrationsverket med återvändande under tiden det
tidsbegränsade uppehållstillståndet är giltigt. Återvändandearbetet
återupptas när beslutet om avlägsnande åter är verkställbart. Den enhet där
utlänningen senast varit inskriven ska bevaka när ärendet åter blir
verkställbart. Om utlänningen flyttat ska återvändandeärendet bokas över till
den enhet som har aktuell vistelseort inom sitt upptagningsområde.
När en utlänning med ett återvändandeärende beviljas permanent

uppehållstillstånd avskrivs återvändandeärendet. Beslut om avlägsnande
upphör att gälla då permanent uppehållstillstånd beviljas60.
57
12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen
58
59
12 kap. 10, 11, 12, 13, 18, 19, och 20 §§ utlänningslagen
60
Sida 31 av 31
22.3 Utvisningsdom på grund av brott i förhållande till

avvisnings- eller utvisningsbeslut
Följande gäller beträffande utvisningsdomar och avvisnings- eller
utvisningsbeslut61:
Utvisningsdomar på grund av brott

En avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen är subsidiär i förhållande
till en domstols utvisningsdom på grund av brott. Polisen ansvarar för
verkställighet av domstolars utvisningsdomar på grund av brott. En
utvisningsdom på grund av brott kan verkställas så länge återreseförbudet
gäller.
Verkställbart beslut innan utvisningsdom med laga kraft

Finns ett verkställbart beslut om avlägsnande och ett återvändandeärende
har registrerats tidigare ska återvändandeärendet avskrivas när en
utvisningsdom på grund av brott får laga kraft.
Beslut om avlägsnande när det finns en lagakraftvunnen utvisningsdom på

grund av brott
Finns en lagakraftvunnen utvisningsdom på grund av brott med gällande
återreseförbud när verket fattar beslut om avlägsnande ska något
återvändandeärende inte registreras.
Ej preskriberat avvisningsbeslut när utvisningsdom på grund av brott inte

längre kan verkställas
Finns ett beslut om avlägsnande som inte preskriberats när återreseförbudet
för en utvisningsdom på grund av brott löper ut ska verket registrera ett
återvändandeärende. Enheterna måste alltså uppmärksamma detta.
Uppgift om att en dom fått laga kraft kan fås från respektive tingsrätt eller
hovrätt.
22.4 Rutin vid avskrivning

I samband med att ett återvändandeärende avskrivs ska tjänsteanteckning
(med förklaring till varför ärendet avskrivs) endast upprättas när
anledningen till avskrivningen inte tydligt framgår i systemet. Datum för
avskrivningen ska vara detsamma som datumet för när avlägsnandebeslutet
upphörde att gälla. Det kan också vara nödvändigt att uppdatera
individstatusen om personen exempelvis varit eftersökt för verkställighet.
61
8 kap. 8 -13 §§ utlänningslagen
Sida 1 av 6
Migrationsverket Handbok i migrationsärende Underrättelse av beslut Skapad 2018-04-26
Underrättelse av beslut
Underrättelse av beslut ................................................................................... 1
Relevanta styrdokument ............................................................................. 1
Underrättelse av beslut om avvisning- och utvisning i asylärenden .............. 2
Om utlänningen uteblir .......................................................................... 2
Särskilt om överlämnande av beslut vid Migrationsverkets reception .. 3
Underrättelse av beslut i ärenden om uppehållstillstånd för arbete ........... 3
Underrättelse av beslut enligt 12 kap 18 § utlänningslagen ....................... 4
Underrättelse av beslut enligt 12 kap 19 -19b §§ utlänningslagen ............ 4
Underrättelse av beslut i ärenden om gymnasiestudier .............................. 4
Underrättelse av beslut i tillståndsärenden ..................................................... 4
Särskilt om ensamkommande barn ................................................................ 5
Särskilt om före detta ensamkommande som skrivits upp i ålder .......... 5
Relevanta styrdokument
Länkar till nedanstående dokument kan bl. a. hittas under arbetsmoment på
arbetsvyn för återvändande
 Kvalitetschefens instruktion om standard för underrättelse- och
återvändanderutiner vid avvisnings- och utvisningsbeslut för
personer som ansökt om uppehållstillstånd på andra grunder än asyl,
KC I-47/2017
 Rättsutredning om delgivning och underrättelse vid mottagningen,
diarienummer 1.3.4-2017-48337
 Kvalitetschefens instruktion om standard för hantering av ärenden
där barn utan vårdnadshavare fyller 18 år eller skrivs upp till myndig
ålder, KCI 68a/2017
 Rättsutredning om betydelsen av ett förordnande av god man för
ensamkommande barn sedan Migrationsverket har bedömt att
sökanden är vuxen, diarienummer1.3.4-2017-68122
 Rättsutredning om vilka krav som ställs på underrättelse enligt 8
kap. 10 f och 10g §§ utlänningsförordningen (2006:97),
diarienummer 1.3.4-2017-10387
 Rättslig kommentar angående hantering av ärenden där
gymnasiestudier åberopas som grund för uppehållstillstånd efter att
ett av- eller utvisningsbeslut har fått laga kraft och där det saknas
förutsättningar att pröva ansökan i sak, SR 33/2017
Sida 2 av 6
Underrättelse av beslut om avvisning- och

utvisning i asylärenden
I asylbeslut används muntlig underrättelse i kombination med vanlig

delgivning. Vanlig delgivning har skett när den som är
delgivningsmottagare har tagit emot handlingen. Muntlig underrättelse sker
i utlänningsärenden dels för att möta utlänningsförordningens krav på att
delgivning ska ske på ett språk som utlänningen förstår och dels för att
verket ansett det lämpligt för asylärendets handläggning.
Beslut om avvisning- eller utvisning som är fattade inom ramen för

prövningen av ett asylärende ska underrättas. Observera att alla parter i
ärendet ska underrättas om beslutet. Det betyder att båda vårdnadshavarna
ska underrättas ett beslut avseende minderåriga barn, om båda
vårdnadshavarna finns i Sverige. Underrättelsekvitto ska upprättas på alla
familjemedlemmar och för barn ska båda vårdnadshavarna underteckna
underrättelsekvittot. Om en eller flera individer inte vill underteckna
underrättelsekvittot ska detta noteras i en tjänsteanteckning. Underrättelse-
kvittot ska skickas till biträdet via central skrivare eller via fax.
Att utlänningen underrättats om beslutet ska registreras. Underrättelsedatum

ska noteras på samtliga ärenden som ingår i beslutet, såsom UAT,
AVV/UTV, TIDSFR eller ÅF och samtliga statusärenden.
Underrättelsesamtalet ska dokumenteras i ett samtalsprotokoll. Protokoll ska

upprättas för alla som närvarat under samtalet.
I utlänningsförordningen ställs krav på att beslut i ärenden om

uppehållstillstånd ska underrättas på ett språk som utlänningen förstår. En
underrättelse bör därför i de flesta fall ske med hjälp av tolk.
Överklagandetiden börjar löpa när utlänningen tagit emot beslutet eller fått
kännedom om innehållet i beslutet, enligt 23 § förvaltningslagen
(1986:223).
Om utlänningen uteblir
Om utlänningen inte hörsammar kallelsen och inte meddelar förhinder ska
en ny kallelse skickas. Bor utlänningen i ABE eller ABT-boende kan
kontroll göras om utlänningen är kvar i bostaden.
Om utlänningen uteblir från ytterligare samtal utan att meddela förhinder

kan dagersättningen avslås enligt 17§ LMA med hänvisning till att det
fortsatta behovet av dagersättning inte kan bedömas eftersom
Migrationsverket inte kan få kontakt med utlänningen. Rutinen för
utregistrering ur mottagningssystemet (se separat handboksavsnitt) ska
följas. Utlänningen registreras som avviken efter att en sammantagen
bedömning gjorts. Grunderna för bedömningen ska noteras i en
tjänsteanteckning.
Sida 3 av 6
Särskilt om överlämnande av beslut vid Migrationsverkets reception

Efterfrågar utlänningen sitt beslut vid besök i exempelvis receptionen ska
beslutet lämnas ut (se Rättsutredning om delgivning och underrättelse vid
mottagningen (1.3.4-2017-48337)). Det är av stor vikt att utlänningen
informeras om konsekvenserna av att ta emot beslutet, nämligen att
utlänningen betraktas som delgiven när utlänningen tar emot beslutet och att
besvärstiden därmed börjar löpa. Underrättelsekvitto ska skrivas ut och
skrivas under av utlänningen. Om utlänningen inte vill skriva under
underrättelsekvittot ska det noteras i en tjänsteanteckning. Besvärstiden
börjar löpa oavsett om utlänningen förstått beslutet eller inte och oavsett om
tolk funnits att tillgå eller inte. Det är dock önskvärt, utifrån verkets
serviceskyldighet, att Migrationsverket försöker lämna informationen med
hjälp av tolk.
Att utlänningen efterfrågat sitt beslut, informerats om följderna av att ta

emot det, fått ut beslutet samt vad som i övrigt sagts vid mötet i receptionen
ska dokumenteras i en tjänsteanteckning. Av tjänsteanteckningen ska också
framgå om tolk använts eller ej.
Att utlänningen underrättats om beslutet ska registreras. Underrättelsedatum

ska noteras på samtliga ärenden som ingår i beslutet, såsom UAT,
AVV/UTV, TIDSFR eller ÅF och samtliga statusärenden.
Ett underrättelsesamtal ska bokas även om beslutet lämnats ut via

receptionen.
Om en minderårig kommer till receptionen och vill få beslutet så ska den

minderårige i första hand informeras om att han/hon kommer att kallas till
ett samtal tillsammans med god man eller vårdnadshavare. Migrationsverket
kan inte hindra den minderårige från att få beslutet. Verket kan dock inte
begära att den minderårige ska skriva under ett underrättelsekvitto men
personalen i receptionen ska notera förloppet i en tjänsteanteckning.
Överklagandetiden börjar löpa när den minderårige har underrättats om
beslutet tillsammans med god man eller vårdnadshavare.
Underrättelse av beslut i ärenden om uppehållstillstånd för

arbete
Beslut i ärende om uppehållstillstånd för arbete delges genom att beslutet
skickas ut av den enhet som fattats beslutet.
Finns det ett öppet återvändandeärende informerar ofta mottagningsenheten

utlänningen om att beslut fattats i ärendet inom ramen för återvändande-
arbetet men det finns inget formellt krav på att dessa beslut ska underrättas
av mottagningsenheten eller att underrättelsekvitto ska upprättas.
Sida 4 av 6
Underrättelse av beslut enligt 12 kap 18 § utlänningslagen

Finns det ett öppet återvändandeärende informerar ofta mottagningsenheten
utlänningen om att beslut enligt 12 kap 18§ utlänningslagen fattats i ärendet
inom ramen för återvändandearbetet men det finns inget formellt krav på att
dessa beslut ska underrättas av mottagningsenheten eller att
underrättelsekvitto ska upprättas.
Underrättelse av beslut enligt 12 kap 19 -19b §§

utlänningslagen
Beslut i ärenden om verkställighetshinder enligt 12 kap 19-19b §§
utlänningslagen ska underrättas på ett språk som utlänningen kan förstå
enligt 8 kap 10g § utlänningsförordningen. Både beslut om avslag på
ansökan om verkställighetshinder samt beslut att bevilja ny prövning enligt
samma bestämmelse ska underrättas.
Ett öppet ärende om verkställighetshinder enligt 12 kap 19 §

utlänningslagen innebär att det råder förbud mot att verkställa
avlägsnandebeslutet.
Av- eller utvisningsbeslutet är inte verkställbart på nytt förrän beslutet i

ärendet om verkställighetshinder enligt 12 kap 19-19b §§ utlänningslagen är
underrättat. Gäller det en första ansökan enligt 12 kap 19-19b 1§§ är
beslutet inte heller verkställbart efter att en överklagan inkommit förrän
domstolen meddelat besked i frågan om inhibition.
Att utlänningen underrättats om beslutet dokumenteras i särskilt protokoll

samt registreras.
Underrättelse av beslut i ärenden om gymnasiestudier

Underrättelseskyldigheten enligt utlänningsförordningen omfattar inte beslut
i ärenden om gymnasiestudier. Beslutet måste ändå underrättas eftersom det
måste vinna laga kraft för att av- eller utvisningsbeslutet ska bli verkställbart
på nytt. Underrättelsen ska dokumenteras i protokoll samt registreras.
Underrättelse av beslut i tillståndsärenden

Som huvudregel används förenklad delgivning i tillståndsärenden. Se
Standard för underrättelse- och återvändanderutiner vid avvisnings- och
utvisningsbeslut för personer som ansökt om uppehållstillstånd på andra
grunder än asyl (KCI 47/2017)
Om utlänningen inte fått information om att förenklad delgivning kommer

att användas eller tillståndsenheten av andra skäl bedömer att en muntlig
underrättelse är nödvändig skickas beslutet till ansvarig mottagningsenhet
för underrättelse. Vanligtvis sker detta via e-post till mottagningsenhetens
gruppbrevlåda.
Sida 5 av 6
Om utlänningen uteblir och inte kan underrättas trots upprepade kallelser

ska delgivningsförsöken avbrytas. Detta ska noteras i en tjänsteanteckning
där det ska framgå vilka ansträngningar som gjorts för att nå utlänningen.
Tjänsteanteckningen ska skickas till den enhet som fattat beslutet.
Särskilt om ensamkommande barn

God man och barnet ska kallas till underrättelsesamtalet.
Juridiskt är barnet att anse som underrättat den dag god man fått del av
beslutet. Om god man informeras om beslutet och dess innehåll via
exempelvis telefon gäller samma förhållanden som när en vuxen utlänning
informeras om sitt beslut vid Migrationsverkets reception. Det betyder att
besvärstiden börjar löpa samma dag som god man informeras om beslutet
samt att underrättelse ska registreras. Vilken information som lämnats till
god man ska dokumenteras i en tjänsteanteckning. Det är viktigt att
Migrationsverket, innan god man informeras om beslutets innehåll, är tydlig
med konsekvenserna av att informationen lämnas ut.
God man och barnet ska kallas till underrättelsesamtal även om god man fått
del av beslutet på annat sätt.
Om en minderårig kommer till receptionen och vill få beslutet så ska den

minderårige i första hand informeras om att han/hon kommer att kallas till
ett samtal tillsammans med god man eller vårdnadshavare. Migrationsverket
kan inte hindra den minderårige från att få beslutet. Verket kan dock inte
begära att den minderårige ska skriva under ett underrättelsekvitto men
personalen i receptionen ska notera förloppet i en tjänsteanteckning.
Överklagandetiden börjar löpa när den minderårige har underrättats om
beslutet tillsammans med god man eller vårdnadshavare.
Vid behov och efter godkännande av god man kan socialtjänst och/eller
personal från ungdomens boende närvara vid underrättelsesamtalet. God
man och barnet ska kallas till uppföljningssamtal enligt samma rutiner som
för vuxna och familjer.
Särskilt om före detta ensamkommande som skrivits upp i ålder

När Migrationsverket meddelar berörd kommun om att ungdomen skrivits upp i
ålder är ungdomen att betrakta som 18 år och myndig. Det innebär att kommunerna
från den dagen ska entlediga god man och rätten till boende i kommunal regi kan
upphöra omedelbart. Hur kommunerna hanterar detta varierar mycket.
Det är viktigt att Migrationsverket informerar berörd socialtjänst om hur

Migrationsverket hanterar ärendet. Så snart mottagningsenheten får kännedom om
att beslut om uppskriven ålder har fattats ska mottagningsenheten skyndsamt
meddela anvisningskommunen och överförmyndarnämnden om åldersjusteringen.
Överförmyndaren ombeds meddela Migrationsverket om och när god man
entledigas eller om god man ska kvarstå (KCI 68a/2017). Utlänningen och god
man ska kallas till underrättelsesamtal. Om god man entledigats innan
Sida 6 av 6
underrättelsesamtalet genomförts finns inget hinder för att personen deltar vid
samtalet förutsatt att ungdomen godkänner det. Om god man är fortsatt förordnad
ska god man närvara vid underrättelsesamtalet och Migrationsverkets ska i
processuellt hänseende betrakta ungdomen som ett barn och inte som en vuxen.
(Se Rättsutredning om betydelsen av ett förordnande av god man för
ensamkommande barn sedan Migrationsverket har bedömt att sökanden är vuxen
(1.3.4-2017-68122)).
Sida 1 av 3
Migrationsverket Handläggning av återvändandeärenden Återtagandeavtal Skapad 2014-09-24

Uppdaterad
2019-06-26
Återtagandeavtal
Återtagandeavtal är överenskommelser som stater ingår för att reglera former
och skyldigheter att återta personer. Att stater ska återta sina egna medborgare
följer av en folkrättslig förpliktelse som de flesta stater erkänner.
Återtagandeavtalet kan sägas bekräfta denna förpliktelse.
När det gäller medborgare i tredje land och statslösa finns inte samma stöd i
folkrätten för stater att återta dessa personer. Vanligtvis omfattar dock avtalen
utöver egna medborgare även tredjelandsmedborgare och statslösa.
Återtagandeavtalen förpliktar inte till återsändande utan fastställer reglerna

för hur återsändandet av utlänningar som inte har rätt att vistas i landet snabbt
och effektivt ska kunna hanteras. Själva proceduren och rutinerna för detta
fastställs i avtalet. Avtalen reglerar exempelvis tidsfrister för svar på begäran
om återtagande, tidsfrister för överföring, hur identitet fastställs,
resehandlingar och dess utfärdande, transitering och tillhandahåller ofta
blanketter/annex som ska användas vid begäran om återtagande.
Enheten för återvändandesamordning, EÅS, ansvarar för att aktuellt

återtagandeavtal tillämpas i det enskilda ärendet vid anskaffning av tillfällig
resehandling. Har utlänningen ett avlägsnandebeslut till ett land med
återtagandeavtal men saknar giltig resehandling, ska ärendet i normalfallet
initieras dit direkt. En begäran enligt återtagandeavtal kräver som regel inte
att personen som ska återvända aktivt medverkar. En begäran kan därmed
även ställas i fall då personen för tillfället inte medverkar till ett återvändande.
ID-uppdraget ska kvarstå och information lämnas till personen att denne när
som helst kan inkomma med en resehandling. Syftet med den omedelbara
initieringen är att effektivisera återvändandet samtidigt som vi är tydliga
gentemot utlänningen att en resehandling kommer anskaffas oavsett om
utlänningen medverkar eller inte. Detta är också i linje med
(generaldirektörens administrativa beslut 11/2016) då myndigheten ska vidta
tillräckliga åtgärder för att klargöra en persons identitet innan ärendet
eventuellt överlämnas till Polismyndigheten.
Det framgår av Lifosdokumenten Återvändande och resehandlingar, för

respektive land om det finns ett återtagandeavtal samt detaljer om hur dessa
tillämpas.
Det finns i huvudsak två typer av återtagandeavtal, bilaterala avtal och EU-
avtal.Sverige har bilaterala återtagandeavtal med totalt sexton länder. Tio av
dessa länder är medlemsstater i den Europeiska unionen (EU). De bilaterala
avtalen kan kompletteras med tillämpningsprotokoll eller med senare
överenskommelser/förbättringar i form av så kallade Agreed Minutes (AM) .
Sida 2 av 3
Med följande länder har Sverige ingått återtagandeavtal:
Land Ikraftträdande, SÖ (Sveriges internationella LIFOS

datum överenskommelser)
Afghanistan (MoU)
Bulgarien 2005-08-01 SÖ 1999:6
Cypern 2006-02-17 SÖ 2006:26 9635
Estland 1997-05-02 SÖ 1997:27 27525
Frankrike 1991-06-29 SÖ 1991:16 3273
Irak (MoU) 2008-02-18 SÖ 2008:10 18035
Kosovo 2012-01-01 SÖ 2012:3 26487
Kroatien 2003-04-06 SÖ 2003:6 5918
Lettland 1997-05-01 SÖ 1997:10
Litauen 1997-05-24 SÖ 1997:1
Polen 1999-04-09 SÖ 1999:2 3246
Rumänien 2002-02-10 SÖ 2002:5 7664
Schweiz 2003-01-09 SÖ 2003:48 8971
Tyskland 1954-06-01 SÖ 1954:80 3989
Vietnam 2008-12-31 SÖ 2008:36 20189
Sverige har ingått bilaterala samförståndsavtal (Memorandum of

Understanding) med Afghanistan och Irak. För närvarande har
Migrationsverket inte möjlighet att ställa begäran om resehandling till dessa
ambassader i enlighet med avtalen utan i huvudsak uppsöker afghaner och
irakier som är i behov av resehandling själva sin hemlandsambassad i
Stockholm.
Europeiska kommissionen (KOM) har förhandlat fram 17 återtagandeavtal
som trätt i kraft. I kolumnen EU-källa nedan anges benämningen ”EUT L”,
vilket står för Europeiska Unionens officiella tidning, lagstiftning.
Land Ikraftträdande, EG-källa LIFOS

datum
Albanien 2006-05-01 2005/371/EG EUT L 22855
124/22
Armenien 2014-01-01 2013/629/EU EUT L 29837
289/13
Azerbajdzjan 2014-09-01 2014/239/EU EUT L 38172
128/17
Bangladesh 43160
Bosnien 2008-01-01 2007/820/EG EUT L 18468
Hercegovina 334/65
Elfenbenskusten 43146
Etiopien 43157
Gambia 43158
Georgien 2011-03-01 2011/118/EU EUT L 52/47 24671
Guinea 43159
Conakry
Hong Kong 2004-06-01 2004/80/EG EUT L 17/25 14650
Kap Verde 2014-12-01 2013/522/EU EUT L
282/15
Sida 3 av 3
Macao 2004-06-01 2004/424/EG EUT L 14649

143/99
Makedonien 2008-01-01 2007/817/EG EUT L 334/1 18469
Moldavien 2008-01-01 2007/826/EG EUT L 22856
334/149
Montenegro 2008-01-01 2007/818/EG EUT L 18467
334/25
Pakistan 2010-10-07 2010/649/EU 2010/649/EU 37733
Ryska 2007-06-01 2007/341/EG EUT L 17424
Federationen 129/40
Serbien 2008-01-01 2007/819/EG EUT L 18464
334/46
Sri Lanka 2005-05-01 2005/372/EG EUT L 14651
124/43
Turkiet 2014-05-07 2014/252/EU EUT L 134/3 38311
Ukraina 2008-01-01 2007/849/EG EUT L 18470
332/46
Sida 1 av 1
Migrationsverket Handläggning av återvändandeärenden Interpolförfrågningar Skapad 2014-09-24

Uppdaterad
2019-06-26
Interpolförfrågningar
I syfte att fastställa utlänningens identitet har Migrationsverket möjlighet att
ställa Interpol-förfrågningar. Det är enheten för återvändandesamordning,
EÅS, som bedömer om detta ska göras efter att ett ärende har initierats dit.
Inga åtgärder behöver vidtas från mottagnings-/förvarsenhet inför en sådan
initiering. En Interpolförfrågan kan i normalfallet göras utan samtycke från
utlänningen.
För ytterligare information avseende anskaffning av resehandling och

fastställande av identitet för aktuellt land, se Lifos Återvändande och
resehandlingar.
Sida 1 av 2
Migrationsverket Handläggning av återvändandeärenden Återetableringsstöd Skapad 2014-09-24

Uppdaterad
2019-06-26
Återetableringsstöd
Utlänningar som har för avsikt att självmant återvända till sitt hemland kan
efter ansökan beviljas kontantbidrag, s.k. återetableringsstöd, ÅES.
Beviljande av en ansökan om ÅES kan ske under följande förutsättningar:

 Att utlänningen har fått avslag på sin ansökan om asyl eller att
asylansökan har avskrivits efter att utlänningen återkallat den.
 Att utlänningen vill återvända självmant.
 Att det råder mycket begränsade förutsättningar för återetablering
på grund av svåra motsättningar i det land, eller den del av det
land, som utlänningen ska återvända till.
 Att det framstår som sannolikt att utlänningen kommer att tas emot
i landet.
 Att ansökan om återetableringsstöd sker i nära anslutning till att
utlänningen har fått avslag på eller återkallat sin ansökan.
Undantag kan göras om det bedöms vara nödvändigt för att
uppfylla en internationell överenskommelse som Sverige ingått
eller om det bedöms vara av särskild betydelse för arbetet med att
främja att utlänningar återvänder självmant.
Återetableringsstöd får även ges till make eller sambo som följer med till det
land dit utlänningen avser att återvända samt även till medföljande barn.
Återetableringsstöd får inte beviljas till en person med permanent
uppehållstillstånd, till en svensk medborgare eller till den som erhållit stödet
tidigare.
Återetableringsstödet är 30 000 kronor för vuxna och 15 000 kronor för barn,
dock högst 75 000 kronor för en familj. För barn utan vårdnadshavare, BUV,
gäller samma belopp som för barn i familj.
Migrationsverket kan återkräva stödet helt eller delvis om utlänningen inte

återvänder självmant. Stödet kan även återkrävas om utlänningen efter
återvändandet reser in olagligt i Sverige eller genom oriktiga uppgifter
förorsakat att stödet felaktigt betalats ut.
I majoriteten av länder betalas ÅES ut av International Organization for

Migration (IOM) på plats i det land som utlänningen återvänder till. I övriga
länder betalas ÅES ut genom överföring av pengarna till utlänningens
personliga bankkonto. Stödet betalas ut först när utlänningen är registrerad
som utrest från Sverige.
Sida 2 av 2
Beslut om ÅES fattas när ärendet är verkställbart, resehandling är inkommen

och inskannad samt resa är bokad. Ambitionen är att fatta beslut i
utlänningens ärende före utresa.
Enheten för återvändandesamordning, EÅS, är den enhet på Migrationsverket

som fattar beslut i ansökningar om ÅES och som har ett övergripande
praxisansvar kring frågor som rör handläggning av ÅES. EÅS sköter även
kontakterna med IOM samt Redovisningsenheten rörande ÅES-
utbetalningar.
I Lifos, Återvändande och resehandlingar finns information om vilken

utbetalningsmetod som är aktuell för respektive land samt vad som i övrigt
ska beaktas vid upprättande av ansökan.
Migrationsverkets bedömning är att det för närvarande är personer som

återvänder till nedan länder som i normalfallet är aktuella för att erhålla
stödet. Det finns dock inga formella hinder för att personer från andra länder
kan ansöka om återetableringsstöd.
Afghanistan Jemen Staten Palestina

Centralafrikanska Liberia Sudan
republiken
Dem. republiken Kongo Libyen Sydsudan
Elfenbenskusten Mali Syrien
Eritrea Sierra Leone Tchad
Irak Somalia (hela)
Sida 1 av 9
Migrationsverket Utreseformer och beställning av resa

Uppdaterad
2019-07-19
Utreseformer och beställning av resa
Innehåll
1. Inledning ................................................................................................ 1
2. Utreseform och beslut ............................................................................ 1
2.1 Enskild resa .......................................................................................... 2
2.2 Deportee Unaccompanied (DEPU) ...................................................... 3
2.2.1 Rutiner och genomförande ............................................................ 4
2.2.2 Särskilda åtgärder vid Dublinöverföring av barn utan
vårdnadshavare ....................................................................................... 4
2.2.3 Utreseform för tredjelandsmedborgare ......................................... 4
2.3 Deportee Accompanied (DEPA) .......................................................... 5
2.4 Deportee Accompanied i kombination med Deportee Unaccompanied
(DEPA/DEPU) ........................................................................................... 5
3. Utreseform för barn utan vårdnadshavare .............................................. 5
3.1 Särskilda åtgärder gällande barn utan vårdnadshavare ........................ 6
4. Särskilt att beakta vad gäller transiteringar inom Schengenområdet ......... 7
5. Beställa resa ............................................................................................... 8
1. Inledning
till den ort han eller hon ska resa1. Om utlänningen inte själv kan stå för
kostnaden kan Migrationsverket ordna och bekosta resan, förutsatt att det
finns ett verkställbart avvisnings- eller utvisningsbeslut. Detta följer av
regleringsbrevet vilket reglerar hur de anslag som beviljas Migrationsverket
får användas. Denna möjlighet gäller även en utlänning som har återkallat
sin ansökan om asyl eller vars uppehållstillstånd har upphört.
2. Utreseform och beslut

Innan resa beställs ska beslut om utreseform fattas. Med utreseform avses på
vilket sätt en utresa ska genomföras vid verkställighet av ett
avlägsnandebeslut.
Utreseformerna är:
Enskild resa samt enskild resa med beledsagning
DEPU (Deportee Unaccompanied)
1
19 kap.1 § Utlänningslagen
Sida 2 av 9
DEPA (Deportee Accompanied)

DEPA/DEPU (kombination av Deportee Accompanied och Deportee
Unaccompanied).
Beslut om utreseform är ett beslut som fattas efter föredragning. I fråga om

resa med eskort (DEPA och DEPA/DEPU) ska enhetschef, tillsammans med
chefen för enheten för resesamordning fatta beslut om utreseform.
Befogenhet att fatta beslut om DEPA och DEPA/DEPU följer av budget-
och arbetsmiljöansvar, vilket åvilar enhetschefen.2 Övriga utreseformer ska
föredras för den som har rätt att besluta i frågan.
Föredragningen bör innehålla uppgifter om alternativa resvägar och

utreseformer i de fall sådana finns.
Inför föredragningen av utreseform ska en säkerhetsbedömning göras av

ansvarig mottagningsenhet. Kan det antas att utlänningen kan komma att
utgöra en fara för flygsäkerheten ska verkställigheten lämnas över till
polisen3.
Faktorer som ska beaktas vid denna bedömning är om utlänningen:

 motsätter sig utresa på sådant sätt att användning av tvång kan behövas,
 tidigare har varit utåtagerande, våldsam eller
 lider av mental ohälsa och därför kan anses som farlig för sig själv eller
andra.
Inför en resa måste Migrationsverket alltid bedöma huruvida det finns risk
för att den som ska återvända kommer att uppträda störande för
medpassagerare eller besättning.
Eventuella hälsoskäl ska beaktas, exempelvis om utlänningen under resan är

i behov av assistans eller beledsagning. Om sjukintyg ska meddelas annan
part inför utresa bör ett samtycke från utlänningen efterfrågas.
Innan resan bokas ska beslut om utreseform registreras och beslutsdokument

upprättas. I beslutsmotiveringen ska anledningen till vald utreseform framgå
samt vilken säkerhetsbedömning som gjorts inför resan.
När utlänningen själv bokar och betalar sin biljett behöver inget beslut om
utreseform fattas.
2.1 Enskild resa

Vid enskild resa lämnar utlänningen landet helt på egen hand.
Förutsättningar för enskild resa är:
2
VO MO VCI 2/2014
3
12 kap. 14 § Utlänningslagen
Sida 3 av 9
 Att utlänningen avser att resa hem självmant. En

trovärdighetsbedömning ska göras avseende utlänningens inställning
till att åka hem
 Att Migrationsverket bedömer att utlänningen avser att resa ända till
slutdestinationen
 Att giltig resehandling finns
 Att det i resvägen inte kräver att transiteringsdirektivet för
återsändande med flyg behöver tillämpas
 Att visering finns i de fall där sådan behövs för transitering
Enskild resa används även i de fall utlänningen måste beledsagas på grund

av exempelvis sociala skäl eller hälsoskäl. Detta gäller inte om det är
Migrationsverkets personal som medföljer, då är huvudregeln utreseformen
DEPA. Observera att det istället för beledsagning i vissa fall går att använda
flygbolagets assistansservice. Detta beställs i samband med resebokning.
Ofta gäller denna service för personer med rörelse- och funktionshinder
eller äldre.
2.2 Deportee Unaccompanied (DEPU)

DEPU, d.v.s. Deportee Unaccompanied, innebär att information om
passageraren tillställs flygbolag, eventuella transiteringsorter och i vissa fall
destinationslandets myndigheter. De rutiner som gäller för utreseformen
DEPU är internationellt vedertagna.
DEPU är den utreseform som används vid överföringar enligt

Dublinförordningen, eftersom DEPU uppfyller kravet på så kallad
kontrollerad överföring.
DEPU är ibland även tillämpbart om giltig eller fullständig resehandling

saknas och inte kan anskaffas i eller från Sverige. (Det är framförallt
destinationslandets flygbolag som kan acceptera DEPU i de fall de bedömer
att handlingarna är tillräckliga för inresa. Om flygbolaget bedömer att det
inte är tillräckligt för inresa kommer utlänningen inte tillåtas att checka in.)
Om utländsk myndighet kontaktas för att få klartecken för en resa med

befintliga handlingar, ska sekretessprövning av utlämnade uppgifter ske4.5.
Sekretessprövningen görs i beslutet om utreseform. Enheten för
resesamordning ansvarar för eventuell kompletterande sekretessprövning
görs om ytterligare information måste lämnas ut till någon part för att
möjliggöra ett återvändande.
DEPU är även aktuellt vid transiteringar inom Schengenområdet, där

transiteringsöverenskommelser finns6.
4
10 kap. 27 § och 8 kap. 3 § 2 p. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
5
12 kap. 2 § Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
6
Handboken för migrationsärenden/Återvändande/Transiteringsrutiner
Sida 4 av 9
En förutsättning för att ett återvändande ska kunna ske som DEPU är att
utlänningen har ett avvisnings- eller utvisningsbeslut.
2.2.1 Rutiner och genomförande

Vid utreseformen DEPU ska särskilda åtgärder vidtas. Notification of
Deportee ska upprättas och läggs tillsammans med övrig resedokumentation
och biljetter i det så kallade document envelope.
Notification of Deportee är en information till transportören om den som ska

återvända och används enbart vid utreseformerna DEPU och DEPA samt
vid en kombination av dessa7. På blanketten anges grunderna för
verkställigheten samt de uppgifter som kan antas ha betydelse för den
säkerhetsbedömning som flygplanets befälhavare ska göra.
En sekretessprövning måste ske rörande de handlingar och den information

som kommer att lämnas till utländsk myndighet i samband med transitering
eller gränsmyndighet vid ankomst till destinationslandet.
Sekretessprövningen görs i beslutet om utreseform8.
Enheten för resesamordning ansvarar för eventuell kompletterande

sekretessprövning görs om ytterligare information måste lämnas ut till
någon part för att möjliggöra ett återvändande. Denna kompletterande
sekretessbedömning gör enheten för resesamordning i en tjänsteanteckning
där det framgår vilken information som lämnas och till vilken part.
DEPU-resor och upprättande av document envelope
2.2.2 Särskilda åtgärder vid Dublinöverföring av barn utan

vårdnadshavare
När det gäller överföringar enligt Dublinförordningen är huvudregeln att
barn utan vårdnadshavare från 16 år och upp till 18 år genomförs utan
eskort9. Förutsättningen är att överföringen sker direkt, utan transitering
samt att flygresan är förhållandevis kort.
2.2.3 Utreseform för tredjelandsmedborgare

När en person har flyktingförklaring eller subsidiärt skydd (5.1b-ärenden) i
något annat EU-land fattar Migrationsverket generellt beslut om av- eller
utvisning till det landet.
Utreseform ska generellt vara DEPU med undantag om utlänningen innehar

ett giltigt tillstånd samt har giltig resehandling och ett
uppehållstillståndskort från aktuellt EU-land, då kan utreseformen vara
Enskild resa.
Saknar personen resehandlingar upprättar ansvarig mottagningsenhet ett så

kallat anpassat/modifierat LP (Å55). Det ska vid resan finnas ett fotoförsett
dokument. Finns det annan korrespondens från mottagarlandet ska det
7
Handlingen finns i Word / arkiv / nytt / återvändande / notifieringsblanketten.
8
10 kap. 27 § och 8 kap. 3 § 2 p. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
9
VO MO VCM 2/2011
Sida 5 av 9
bifogas i document envelope tillsammans med Notification of Deportee

(Å16).
2.3 Deportee Accompanied (DEPA)

DEPA, dvs. Deportee Accompanied, innebär att personal från
Migrationsverket följer med under flygningen. I övrigt vidtas samma rutiner
som vid DEPU. De rutiner som gäller för utreseformen DEPA är
internationellt vedertagna.
För att DEPA ska kunna tillämpas krävs det att utlänningen har ett
avlägsnandebeslut.
DEPA kan tillämpas:

 När destinationsland, transiteringsland eller transportör kräver det
 När fullgoda resehandlingar saknas och det bedöms möjligt att
bereda inresa för utlänningen i destinationslandet genom att
medfölja till inreseorten och redogöra för omständigheterna i
ärendet. Anledningen till varför utlänningen avlägsnas från Sverige
får endast redovisas med att denne saknar pass eller
uppehållstillstånd. Om utlänningen inte medges inresa ansvarar
Migrationsverket för att han eller hon får följa med tillbaka till
Sverige
 När det föreligger andra särskilda skäl
 Om resan sker med ett barn utan vårdnadshavare i det fall
Migrationsverkets personal medföljer för att säkra mottagandet10
2.4 Deportee Accompanied i kombination med Deportee

Unaccompanied (DEPA/DEPU)
DEPA/DEPU innebär att resan inleds såsom DEPA, varefter den fortsätter
som DEPU efter transitering. Document envelope överlämnas vid den sista
transiteringsflygplatsen till kaptenen på flygplanet eller på den ort där
DEPU påbörjas.
3. Utreseform för barn utan vårdnadshavare

I ärenden som rör barn utan vårdnadshavare ska utreseform alltid vara
DEPA i det fall Migrationsverkets personal medföljer för att säkra
mottagandet. I det fall god man, anhörig eller annan följer med ska
utreseformen vara enskild resa med beledsagning.
10
Handboken för migrationsärenden / Mottagning / Återvändande 3.2.1 Särskilt om barn
utan vårdnadshavare
Sida 6 av 9
Vad gäller överföringar enligt Dublinförordningen är huvudregeln att

minderåriga från 16 år och upp till 18 år genomförs utan eskort och som
reser enligt utreseformen DEPU. Det finns emellertid möjlighet till
individuella bedömningar som gör det möjligt att frångå denna regel. Det
kan exempelvis vara fråga om mognad eller psykisk ohälsa. Den
minderåriges och den gode mannens önskemål och synpunkter bör då vägas
in i bedömningen. Frångås huvudregeln ska skälen till detta framgå i
beslutet om utreseform11.
3.1 Särskilda åtgärder gällande barn utan vårdnadshavare

Gäller resan en minderåring under 18 år ska det bl.a. i utreseformen även
dokumenteras att en barnkonsekvensanalys har gjorts. Det innebär att ett
barnperspektiv ska prägla bedömningen av ärenden för minderåriga barn.
Inför varje åtgärd och beslut som rör barnet ska barnets bästa ha beaktats
och konsekvenserna för barnet ska ha analyserats. Det ska även framgå att
barnet kommit till tals samt om barnet har särskilda behov och önskemål.
Om ordnat mottagande sker via myndigheter är det enheten för

resesamordning, ERS, som dokumenterar vilket typ av mottagande som
finns och hur det ska gå till.
När mottagande (familj/släkt) finns: Mottagningen ska i tjänsteanteckning

dokumentera att kontakt tagits med mottagaren, samt att barnets familj eller
släkting (mottagaren) kommer att möta barnet vid ankomsten. I
tjänsteanteckningen ska namn och kontaktuppgifter till mottagaren framgå.
Det är önskvärt att vårdnadshavarens/mottagarens identitet säkerställs
genom att kopior av id-handling begärs in och översätts. I sådana fall där
barnet återförenas med andra släktningar/anhöriga än vårdnadshavarna, ska
en fullmakt lämnas av vårdnadshavaren och översättas.
Innan ett utkast till beslut om utreseform för DEPA-resa skickas till ERS
ska mottagandet av barnet vara säkerställt. Mottagande kan säkerställas
genom exempelvis ett trepartssamtal, mellan mottagningshandläggaren,
BUV och God man samt mottagaren. Under samtalet ska det fastställas att
vårdnadshavaren/mottagaren tar emot på flygplatsen vid ankomst.
Samtalet/-en ska dokumenteras i tjänsteanteckning.
Fördelen med att genomföra ett trepartssamtal är att alla erhåller samma
information samtidigt, samt att frågeställningar och följdfrågor kan besvaras
under samtalet. Vidare ger trepartssamtal möjlighet att känna av stämningen
i relationen mellan barn och vårdnadshavare/mottagare. Att beakta är om
samtalet flyter på eller är tystnad det som karakteriserar samtalet? Talar barn
och vårdnadshavaren i lugn eller entusiastisk ton till varandra eller är
samtalet påtvunget och frustrerat?
Trepartssamtal är inte ett krav, utan snarare en önskvärd riktlinje.
11
VO MO VCM 2/2011
Sida 7 av 9
Om mottagningsenheten redan har kontaktat vårdnadshavaren/mottagaren

och fått bekräftelse om att vårdnadshavaren/mottagaren tar emot på
flygplatsen vid ankomsten samt fastställt vårdnadshavarens/mottagarens
identitet ska det inte vara nödvändigt med ett trepartssamtal. Det är fullgott
med separata samtal som dokumenteras i en tjänsteanteckning så länge de
separata samtalen mellan mottagningsenheten och vårdnadshavaren/
mottagaren samt mellan mottagningsenheten och barnet tidsmässigt har ägt
rum i nära anslutning till varandra.
Om det krävs kontakt med transportör eller utländsk myndighet för att få
klartecken för en eskorterad resa på befintligt underlag, exempelvis
korrespondens av handlingar, ska sekretessprövning av utlämnade uppgifter
ske12. Den som lämnar informationen till berörd myndighet ska notera i en
tjänsteanteckning att sekretessprövning gjorts.
I verkställighetsrapporten ska anteckning om vilka uppgifter som lämnats ut

samt den bedömning som gjordes införas av den personal som deltog vid
verkställigheten. Notera att medgivande för utlämnande av vissa uppgifter
även kan vara aktuellt i dessa lägen beroende på vilken typ av uppgift som
lämnas.
Beslut om utreseform DEPA fattas av chef för enheten för resesamordning

med enhetschef som föredragare. Chef för enheten för resesamordning gör
en riskbedömning och riskanalys angående resa till destinationsort och land
dit resa ska ske.
Närmare upplysningar om rutiner, förhållningssätt och genomförande vid

eskorterade återvändanderesor finns reglerat i ett särskilt kapitel i
handboken, se Manual för utrikes eskortpersonal.
4. Särskilt att beakta vad gäller transiteringar inom

Schengenområdet
För enskild resa med transitering inom Schengenområdet krävs något av
följande:
 utlänningen är viseringsfri och har inte förbrukat sin viseringsfria
tid inom Schengenområdet,
 utlänningen är viseringspliktig och innehar en gällande
Schengenvisering,
 utlänningen är viseringspliktig eller har förbrukat sin viseringsfria tid
och har beviljats en visering för flygplatstransitering (ATV). Det är
dock ytterst sällsynt att en Schengenstat utfärdar en ATV för en
avvisad/utvisad person.
12
10 kap. 27 § och 8 kap. 3 § 2 p. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Sida 8 av 9
Avhoppsrisken ska också ha bedömts vara obefintlig, vilket dokumenteras i

beslutet om utreseform.
Huvuddelen av de personer som återvänder självmant uppfyller inte

förutsättningarna enligt punkterna ovan. Detta får till följd att möjligheterna
till enskild resa med transitering inom Schengenområdet är begränsade,
eftersom Migrationsverket som central utlänningsmyndighet inte kan
medverka till illegala vistelser i andra Schengenstater. De möjligheter som
står till buds är att transitera utanför Schengenområdet eller att använda sig
av DEPU eller DEPA. Förutsättningen för att använda utreseformen DEPU
är att svensk myndighet har en överenskommelse med myndigheterna på
den aktuella transiteringsorten. Deporteeförfarandet ersätter i dessa fall
viseringskravet.
5. Beställa resa
Huvudregeln är att utlänningen ska bekosta hemresan själv13.
Om utlänningen inte själv kan stå för kostnaden kan Migrationsverket ordna
och bekosta resan, förutsatt att det finns ett verkställbart avvisnings- eller
utvisningsbeslut. Detta följer av regleringsbrevet vilket reglerar hur de
anslag som beviljas Migrationsverket får användas.
Resan beställs via enheten för resesamordning, ERS 14, som är den enhet
som ansvarar för verkets kontakter med den resebyrå verket har avtal med.
Enheten för resesamordning, ERS, ansvarar även för notifieringar till
ankomst/transitorter.
Resebeställningar mailas till ERS. En komplett resebeställning ska innehålla

en, med versaler, ifylld blankett (återfinns i SKAPA och heter
”Resebeställning för återvändanderesor mall Å19b”).
ERS kan även ombesörja bokning av resor inom destinationslandet i

samband med resan när detta är möjligt. Om utlänningen saknar ekonomiska
medel för att förflytta sig från ankomstorten till destinationsorten kan
Migrationsverket bekosta detta genom att bevilja RES4.
Mottagningsenheten ansvarar för bedömningen av huruvida RES4 ska
beviljas och beloppets storlek.
Utlänningen ska informeras om flygbolagets gällande vikt- och

säkerhetsbestämmelser angående bagage. Om utlänningen har mer bagage
än vad som tillåts så är huvudregeln att han eller hon får bekosta eventuell
övervikt själv. Migrationsverket kan i undantagsfall stå för kostnader för
bagageövervikt, dessa ska då belasta enhetens verksamhetskonto. Exempel
på undantag kan vara om resan annars inte kan genomföras eller om det rör
13
19 kap. 1 § Utlänningslagen
14
VC 46/2006
Sida 9 av 9
verkställighet av barnfamilj med lång vistelse i landet. En sådan kostnad

ersätts inte med särskilt bidrag. Tillämpningen bör vara mycket restriktiv.
Enheten för resesamordning har en frågetelefon. Aktuella telefonnummer

och telefontider samt mailadress till gruppbrevlådan finns på arbetsvyn
Återvändande.
Migrationsverket Handbok i Migrationsärenden Transportörens kontrollskyldighet Skapad 2004-07-08
och särskild avgift Uppdaterad
2010-07-09
Transportörens kontrollskyldighet och särskild avgift
Innehåll
Transportörens kontrollskyldighet ................................................................. 1
Transportörens ersättningsskyldighet för att återresa och uppehälle ............. 1
När polismyndighet fattar beslut om transportörens ersättningsskyldighet
.................................................................................................................... 2
Särskild avgift – Lagrum; 19 kap. 5, 6 och 7 §§ UtlL (2005:716)............. 2
Befrielse från särskild avgift ...................................................................... 3
Den särskilda avgiftens storlek .................................................................. 4
Myndighet som beslutar om särskild avgift ............................................... 4
Ansvarig enhet på Migrationsverket och rutiner för handläggningen av
ärenden om särskild avgift ......................................................................... 5
Initiering av ärende ................................................................................ 5
När ärende om särskild avgift drivs ....................................................... 5
Beslut om att avskriva ärende om särskild avgift .................................. 6
När polismyndighet fattar beslut om särskilt avgift ................................... 7
Överklagande ............................................................................................. 7
Avvisande av överklagande ....................................................................... 7
När ärende om särskild avgift vunnit laga kraft ......................................... 7
När avgift inbetalats ............................................................................... 8
Mål om uttagande av avgift ................................................................... 8
Indrivning ................................................................................................... 8
Preskription ................................................................................................ 8
Transportörens kontrollskyldighet
Transportörens skyldighet att kontrollera att en utlänning som transporteras
till Sverige har pass och de tillstånd som krävs för inresa i Sverige regleras
genom 9 kap. 3 § UtlL (SFS 2005:716). Transportören ska även kontrollera
att utlänningen har medel för sin hemresa, om det inte är obehövligt p.g.a.
resultatet av dokumentkontrollen.
Kontrollskyldigheten gäller endast vid transporter direkt från ett land som
inte deltar i det operativa Schengensamarbetet.
Transportörens ersättningsskyldighet för att

återresa och uppehälle
I 19 kap. 2 § UtlL regleras att transportören är skyldig att ersätta staten för
kostnaden för en utlännings utresa från Sverige, om en utlänning som han
har transporterat hit blir avvisad för att han eller hon saknar pass eller
erforderliga tillstånd för inresa i landet. Transportören är skyldig att ersätta
staten eller på annat sätt stå för de kostnader som kan uppstå i samband med
återresan oberoende av när en avvisning sker. Skyldigheten att ersätta staten
gäller endast vid resor från länder utanför Schengenområdet. Det bör
observeras att fråga om ersättningsskyldighet kan inträda även i de fall
utlänningen saknar medel för sin hemresa.
I 19 kap 2 § 3p UtlL regleras transportörens skyldighet att ersätta staten för

kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen kan verkställas.
Det innebär att transportören ska stå för kostnaden för utlänningens
uppehälle innan en avvisning kan verkställas, om dröjsmålet beror på
transportören. Förutsättningarna för detta är desamma som för att
kostnadsansvar för återresan ska kunna utkrävas. Frågan om kostnad för
uppehället uppkommer naturligen efter det att kostnadsansvaret och
påförande av en särskild avgift har avgjorts.
Enligt 8 kap. 8 § UtlF är det polismyndigheten på inreseorten som ska göra

den utredning som krävs och yttra sig över frågan om betalningsansvar ska
åläggas transportören. Transportören ska även ges tillfälle att yttra sig.
Polismyndigheten ska därför, i förekommande fall omedelbart eller i ett
senare skede notifiera transportören, genom att tillställa denne blanketten
Notification of Inadmissible Passenger (RPS 272.16). En kopia av
blanketten bör följa ärendet enligt de rutiner som beskrivs i
Rikspolisstyrelsens CM 9/99.
Beslut om ersättningsskyldighet fattas därefter av den verkställande

myndigheten.
När polismyndighet fattar beslut om transportörens

ersättningsskyldighet
I förekommande fall bör polismyndigheten hos Migrationsverket fråga
vilken kostnad transportören har åsamkat verket genom dröjsmålet.
Pengarna sätts in på Migrationsverkets plusgirokonto 4455811-2. I samband
med denna inbetalning är det mycket viktigt för verkets interna redovisning
att verket tillställs ett underlag för inbetalningen. Underlaget skickas till
Migrationsverket, Redovisningsenheten, Box 505, 342 23 ALVESTA.
Avgiften tillfaller staten enligt 19 kap. 7 § UtlL.
Särskild avgift – Lagrum; 19 kap. 5, 6 och 7 §§ UtlL

(2005:716)
En transportör som inte har fullgjort sin kontrollskyldighet enligt 9 kap. 3 §
UtlL ska betala en särskild avgift enligt 19 kap. 5 § UtlL. Avgiften ska
utkrävas om en utlänning avvisas p.g.a. att han eller hon saknar pass eller de
tillstånd som krävs för inresa och beslutet har vunnit laga kraft eller
verkställts trots att det inte har vunnit laga kraft. Försummelse att
kontrollera om utlänningen har medel för sin hemresa medför inte någon
sanktionsavgift.
Den grundläggande förutsättningen för att avgift ska påföras är att

transportören brustit i sin kontrollskyldighet. Vidare ska det vara fråga om
utlänningar som avvisas därför att de saknar pass eller tillstånd som krävs
för inresa i landet (prop. 2003/04:50 s. 63 f.). Om uppehållstillstånd på
någon grund beviljas ska således någon avgift inte tas ut.
Avgift kan dock tas ut om beslut om avvisning vunnit laga kraft men
uppehållstillstånd därefter beviljats enligt 12 kap. 18 § UtlL eller efter ny
prövning enligt 12 kap. 19 § samma lag. Att ärende om avvisning inhiberats
enligt 12 kap. 12 § UtlL hindrar inte heller att särskild avgift kan tas ut. I
sådana fall ska beslut om avgift fattas, om förutsättningarna för detta finns.
Beslut om särskild avgift ska fattas även i de fall då ett lagakraftvunnet
beslut om avvisning föreligger men då verkställighet av praktiska skäl inte
har kunnat ske. Även om utlänningen i de fallen i ett senare skede skulle få
uppehållstillstånd, kommer ett sådant tillstånd att vara grundat på
omständigheter som inte är intressanta för bedömningen av vilken kontroll
transportören bort göra vid resan till Sverige.
Notera särskilt att Kammarrätten i Stockholm (dom 2010-04-13 i mål nr

7089-09) uttalat att det inte är möjligt att ta ut särskild avgift när utvisning
meddelats. Migrationsverket delar dock för närvarande inte den
bedömningen och domen har således överklagats. Rättschefen har beslutat
att Migrationsverket tills vidare ska ta ut särskild avgift även vid beslut om
utvisning.
Befrielse från särskild avgift

Avgift ska enligt 19 kap. 5 § andra stycket UtlL inte åläggas om
transportören visar att han har haft skälig anledning att anta att utlänningen
hade rätt att resa in i Sverige. Det är här fråga om samma grunder som när
transportören helt eller delvis ska befrias för kostnadsansvaret för återresan
enligt 19 kap. 2§ UtlL. Avgiftsskyldigheten bör vidare kunna falla bort när
transportören har haft goda grunder att anta utlänningen hade rätt till
uppehållstillstånd (prop. 2003/04:50 s. 65). Transportören ska enligt
propositionen inte behöva göra någon mer ingående kontroll som kräver
expertkunskap i fråga om förfalskningar av passhandlingar. Transportören
bör emellertid exempelvis kunna upptäcka om uppgifter har ändrats på ett
oprofessionellt sätt, att någon uppgift tydligt har raderats och ersatts med en
annan uppgift, att ett fotografi på ett märkbart sätt har bytts ut eller att den
person som innehar ett pass skiljer sig från personen på passbilden eller
uppgifterna i passet på ett sätt som gör det osannolikt att det rör sig om
samma identitet.
Det skulle, enligt propositionen, i något enstaka fall kunna förekomma att
utlänningen saknar resehandlingar eller det framgår att de är uppenbart
falska samtidigt som transportören är av den uppfattningen att skyddsbehov
föreligger men denne har svårt att komma i kontakt med någon myndighet
eller UNHCR. Transportören kanske då väljer att låta personen stiga
ombord.
Av ovan nämnda lagrum följer också att avgift inte ska tas ut om det
framstår som uppenbart oskäligt att göra det. Detta kan vara fallet när det av
praktiska skäl har varit omöjligt att företa en ordentlig kontroll av
passagernas handlingar, t.ex. vid färjor, där ett stort antal passagerare
omöjliggör en kontroll. Utgångspunkten är dock att kontroll ska göras även
vid stora färjor (prop. 2003/04:50 s. 65). Vidare nämns i propositionen som
exempel att ett flygbolag av myndigheterna på avreseorten inte har tillåtits
att utföra erforderliga kontroller. Undantagsvis kan det också komma att te
sig uppenbart oskäligt att ta ut avgift från det bolag som endast har svarat
för sista delen av en resa. I allmänhet bör det dock kunna krävas att
erforderlig kontroll företas just inför den sista sträckan.
Den särskilda avgiftens storlek

Den särskilda avgiften ska enligt 19 kap. 6 § UtlL för varje utlänning
bestämmas till högst 46.000 kronor (den växelkurs som den 10 augusti 2001
motsvarade 5.000 euro). Avgifter som motsvarar eller ligger i närheten av
maximibeloppet är avsedda för de grava fallen av underlåtenhet att
kontrollera utlänningens handlingar och vid upprepade överträdelser.
Förutom upprepade förseelser kan det exempelvis vara fråga om fall som rör
ett stort antal personer och där ingen rimlig förklaring finns till att
personerna tillåtits följa med till Sverige. För ett fall av normalgraden bör en
betydligt lägre avgift kunna fastställas. Vid bestämmandet av avgiftens
storlek måste dock beaktas direktivets (2001/51/EG) föreskrift om att
sanktionerna ska vara avskräckande, effektiva och proportionerliga (prop.
2003/04:50 s. 67). Det är i nuläget inte möjligt att lämna några mer
vägledande råd om hur stort beloppet bör vara i det enskilda fallet. Det
lämpliga beloppet får efter hand anpassas efter praxis och eventuella
domstolsavgöranden.
Myndighet som beslutar om särskild avgift

Enligt 19 kap. 7 § UtlL ska frågan om transportören ska betala en särskild
avgift prövas av den myndighet som ska verkställa avvisningsbeslutet.
Enligt bestämmelsen i 8 kap. 7 § UtlF ska polismyndigheten i det

polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig
över frågan om ett ärende om särskild avgift ska drivas. Transportören ska
även ges tillfälle att yttra sig. Polismyndigheten ska därför, i förekommande
fall, notifiera transportören om att påförande av den särskilda avgiften kan
bli aktuellt omedelbart eller i ett senare skede, genom att tillställa honom
blanketten Notification of a Special Fee (RPS 272.18). En kopia av
blanketterna bör följa ärendet enligt de rutiner som beskrivs i
Rikspolisstyrelsens CM 9/99.
Migrationsverket fattar beslut i avgiftsfrågan i samband med att
avvisningsbeslutet har vunnit laga kraft eller verkställts trots att det inte
vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte om Migrationsverket i ett senare
skede lämnar över verkställighetsärendet till polismyndigheten enligt 12 kap
14 § tredje stycket UtlL. Enligt 19 kap. 7 § första stycket UtlL är det då
polismyndigheten som har att pröva frågan om särskild avgift.
I de fall tranportören notifierats om kostnadsansvar för återresan och/eller

särskild avgift och det senare visar sig att något kostnadsansvar eller avgift
inte ska utkrävas bör transportören och den notifierande polismyndigheten
meddelas detta av den myndighet som har fattat beslut i frågan.
Ansvarig enhet på Migrationsverket och rutiner för

handläggningen av ärenden om särskild avgift
Enligt delegeringsordningen för Verksamhetsområde asylprövning prövar
Asylprövningsenheten på Arlanda, som enda enhet, frågor om särskild
avgift enligt 19 kap. 5 § UtlL.
Initiering av ärende
Polismyndigheten överlämnar ärende om särskild avgift till
Migrationsverket genom att överlämna blankett om ”Notification of a
Special Fee (RPS 272.18)”.
När ärendet inkommer till Migrationsverket ska den som tar emot ärendet
kopiera PM samt förhör från polis angående deras åtgärder med anledning
av att personen har rest in i Sverige och lämna / sända denna samt original
av blanketten ”Notification of a Special Fee” till assistent på
Asylprövningsenheten på Arlanda.
OBS! Glöm ej att anteckna aktuellt dossiernummer på dokumenten.
Assistent på Asylprövningsenheten på Arlanda ser tillsammans med

registraturen i Solna till att ärendet registreras i det allmänna diariet och att
ärendet ges ett diarienummer.
Assistent på Asylprövningsenheten på Arlanda skapar en särskild akt för

ärendet.
Akten för ärende om särskild avgift, med originalhandlingar, förvaras på

Asylprövningsenheten på Arlanda i avvaktan på att ärendet vunnit laga kraft
alternativt att överklagande inkommer.
När ärende om särskild avgift drivs

Asylprövningsenheten på Arlanda bevakar ärendet om särskild avgift och
driver det så snart beslut om avvisning vunnit laga kraft eller verkställts
trots att det inte vunnit laga kraft.
Beslut föredras för beslutsfattare med särskild delegation i frågan på

Asylprövningsenheten på Arlanda.
Expediering av beslut
Assistent kopierar beslut i fyra exemplar:
- Kopia av beslut sänds till Registraturen i Solna (vilka registrerar beslutet i

det allmänna diariet)
- Kopia av beslut sänds den aktuella transportören med rekommenderat brev
och mottagningsbevis
OBS! Diarienummer och dossiernummer ska anges på mottagningsbeviset
Kopia av beslutet läggs i ett särskilt postfack på Asylprövningsenheten på

Arlanda
Kopia av beslutet sänds till Ekonomienheten i Alvesta
Beslut i original bifogas akt för ärendet om särskild avgift.
Akten för ärende om särskild avgift, med originalhandlingar, förvaras på

Asylprövningsenheten på Arlanda i avvaktan på att ärendet vunnit laga kraft
alternativt att överklagande inkommer.
Beslut om att avskriva ärende om särskild avgift

Asylprövningsenheten på Arlanda bevakar ärendet om särskild avgift.
Ärende ska avskrivas i vissa fall.
Ett beslut om avskrivning kan exempelvis fattas i de fall där transportören

haft skälig anledning att anta att utlänningen haft rätt att resa in i Sverige,
Migrationsverket beviljar permanent uppehållstillstånd, det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut avgiften exempelvis om det skulle dröja lång tid
innan beslut om avvisning fattas eller om utlänningen har återtagit sin
ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Detta är bara exempel på fall där
beslut om att avskriva ett ärende om särskild avgift kan fattas och utgör inte
någon uttömmande uppräkning.
Beslut om avskrivning föredras för beslutsfattare med särskild delegation i

frågan på Asylprövningsenheten på Arlanda.
Assistent kopierar beslut i två exemplar:
- kopia av beslut sänds till den aktuella transportören

- kopia av beslut läggs i ett särskilt postfack på Asylprövningsenheten på
Arlanda
- beslut i original bifogas aktuell akt för ärende om särskild avgift

Asylprövningsenheten på Arlanda sänder akten med samtliga
originalhandlingar till registraturen i Solna för arkivering.
När polismyndighet fattar beslut om särskilt avgift

När polismyndigheten har fattat beslut om särskild avgift sätts pengarna in
på Migrationsverkets plusgirokonto 4455811-2. I samband med denna
inbetalning är det mycket viktigt för verkets interna redovisning att verket
tillställs ett underlag för inbetalningen. Underlaget skickas till
Migrationsverket, Redovisningsenheten, Box 505, 342 23 ALVESTA.
Avgiften tillfaller staten enligt 19 kap 7 § UtlL.
Överklagande
Beslut om betalningsskyldighet för återresan och särskild avgift får enligt 14
kap. 14 § UtlL överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vid
överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd. I sådana fall är den
myndighet som har beslutat om den särskilda avgiften part i domstolen. Om
länsrätten har undanröjt verkets beslut om särskild avgift eller satt ner
beloppet, får verket överklaga detta till kammarrätten.
Då överklagande inkommer registrerar Registraturen i Solna överklagande

om särskild avgift i det allmänna diariet. Överklagandet skickas till
Asylprövningsenheten på Arlanda som därefter skyndsamt skickar
överklagande och akten till Förvaltningsprocessenheterna i Solna.
Asylprövningsenheten på Arlanda skickar även kopia av överklagande till

Ekonomienheten i Alvesta.
Ekonomienheten i Alvesta skickar inga påminnelser under tiden för

överklagande. Vid del/årsbokslut ska fordran som inte betalats värderas av
Ekonomienheten.
Avvisande av överklagande
Förvaltningsprocessenhet 1 avvisar överklagande som inkommit för sent.
Beslut om att avvisa överklagande expedieras till aktuell transportör med
rekommenderat brev och mottagningsbevis.
Förvaltningsprocessenhet 1 bevakar att ärende vinner laga kraft.
Förvaltningsprocessenhet:
- meddelar: därefter Ekonomienheten i Alvesta att ärendet vunnit laga kraft.
- sänder akten till Registraturen i Solna för arkivering.
När ärende om särskild avgift vunnit laga kraft

Laga kraft i ärende som inte överklagats:
Asylprövningsenheten på Arlanda:
- meddelar Ekonomienheten i Alvesta att ärendet vunnit laga kraft.
Laga kraft i ärende där domstol meddelat beslut:

Domstol sänder beslut till Förvaltningsprocessenhet 1 med laga kraftbevis.
Förvaltningsprocessenhet:
- meddelar: Ekonomienheten i Alvesta att ärendet vunnit laga kraft.
Ekonomienheten i Alvesta driver in den särskilda avgiften i enlighet med

lagen (1993:891) om indrivning av statliga fodringar.
När avgift inbetalats

När aktuell transportör betalat in avgiften meddelar Ekonomienheten i
Alvesta genom att skicka kopia av kvitto på inbetalat belopp:
- Registraturen i Solna, som registrerar uppgiften i det allmänna diariet
- Asylprövningsenheten på Arlanda
Mål om uttagande av avgift

Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål. Eftersom
betalningen ska ske till Migrationsverket, som således är fordringsägare, är
verket i förekommande fall part i domstolen. Vid överklagandeärenden utser
rättschefen genom fullmakt verkets företrädare vid förhandling i länsrätt
med stöd av generaldirektörens delegering.
I de fall polismyndigheten har fattat beslut om den särskilda avgiften och då

således är fordringsägare, ankommer det på den att vara part i ärendet i
länsrätten och kammarrätten, om transportören överklagar beslutet om
särskild avgift.
Indrivning
I 19 kap. 7 § UtlL görs en hänvisning till lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar. I de fall verket har beslutat om särskild avgift
ankommer det på verket att driva in avgiften på gängse vis.
Ekonomienheten i Alvesta driver in den särskilda avgiften i enlighet med

lagen (1993:891) om indrivning av statliga fodringar.
Preskription
Någon särskild regel om preskription gällande de särskilda avgifterna finns
inte. Om det skulle dröja lång tid innan beslut om avvisning fattas, har den
beslutande myndigheten möjlighet att befria transportören från avgift om det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften (prop2003/04:50 s. 68).
Sida 1 av 5
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Depu-resor Skapad 2018-04-01

Uppdaterad
2018-04-05
DEPU-resor och upprättande av document

envelope
DEPU-resor och upprättande av document envelope ......................... 1
Inledning ........................................................................................................ 1
Förberedelse av document envelope .............................................................. 1
Framsidan ................................................................................................... 2
Innehåll i document envelope i samband med Dublinöverföring .............. 3
Innehåll i document envelope i samband med tredjelandsöverföring
(Strasbourg) ................................................................................................ 3
Innehåll i document envelope i samband med verkställighet till hemland 3
Samordning av ärenden mellan förvars- och mottagningsenhet .................... 4
Förfarande i samband med utrikesresa ........................................................... 4
Avboka resa.................................................................................................... 5
Sekretess ......................................................................................................... 5
Inledning
Migrationsverkets verkställighetsresor samordnas av region Stockholm
genom enheten för resesamordning (ERS). Till stöd för mottagnings-
enheterna och utlänning finns det utreseboenden som bistår vid utresor.
Utresor förekommer även via förvaren.
I ERS uppdrag ingår att handlägga och samordna de resebeställningar som

skickas in från mottagnings- och försvarsenheterna samt från
utreseboendena.
Om utlänningen inte kommer till utreseboendet, informerar de ERS via e-

post eller telefon för avbokning av resa. ERS ska även kontakta ansvarig
enhet om vad som inträffat genom dokumentation (journalanteckning) i
ärendet samt via telefon eller e-post.
Förberedelse av document envelope

I enlighet med KCI-4a/2015 ska alla DEPU-ärenden aviseras till
utreseboenden. I samband med DEPU-resa upprättas document envelope
som vid utresa lämnas över till piloten eller kabinpersonal. Det ska som
huvudregel upprättas av utreseboendet/förvarsenheten.
På mottagningsenheter upprättas ett document envelope endast när DEPU-

resan påbörjas med en inrikes flygresa. Dessa undantagsfall ska förankras
Sida 2 av 5
med utreseboendet eller förvarsenhet. Viktigt är att document envelope

och/eller andra handlingar ska vara dem tillhanda så snart som möjligt, dock
senast två dagar före utresa. Ansvarig enhet ska därmed innan påbörjad
DEPU-resa säkerställa att document envelope är komplett.
För instruktion om upprättande av document envelope hänvisas till Handbok

i migrationsärenden/handläggning av återvändandeärenden samt nedan
angivna förtydliganden.
Framsidan
Fyll i framsidan av document envelope enligt följande instruktioner.
Sida 3 av 5
Innehåll i document envelope i samband med

Dublinöverföring
 Dublin Laissez-Passer (DLP) i original (upprättas av utreseboendet, förvars-
eller mottagningsenhet) hämtas i MALLVÄLJAREN/välj
mall/utlänningsärenden/ Dublinförordning/Dublin-Laissez-Passer DF97
 Notification of Deportee hämtas i MALLVÄLJAREN /välj
mall/utlänningsärenden/återvändande/Notification of deportee Å16 -
Originalet samt en kopia per transiteringsflygplats
 Vid behov, kopia av notifiering som skickats via DubliNet
 Vid behov, kopia av resplan
 Accept/Ankomstarrangemang
 Samtliga originalhandlingar i ett separat omärkt dokumentkuvert
 Samtliga boardingpass
Innehåll i document envelope i samband med

tredjelandsöverföring (Strasbourg)
 Modifierat Laissez-Passer i original (upprättas av utreseboendet, förvars-
eller mottagningsenhet) hämtas i MALLVÄLJAREN /välj
mall/utlänningsärenden/återvändande/ Laissez-Passer för resor till EU-land
Å55
 Notification of Deportee hämtas i MALLVÄLJAREN/välj
Originalet samt en kopia per transiteringsflygplats.
 Vid behov, Accept/svar från medlemsstat
Innehåll i document envelope i samband med verkställighet

till hemland
 Notification of Deportee hämtas i MALLVÄLJAREN/välj
Originalet samt en kopia per transiteringsflygplats
 Vid behov, EU Laissez-Passer (EU-LP) i original (upprättas av
ERS/enheten för återvändandesamordning (EÅS))
 Vid behov, kopia av accept på återtagande genom avtal
Vid frågor, kontakta någon av återvändandeenheterna, förvarsenheterna

eller ERS.
Sida 4 av 5
Samordning av ärenden mellan förvars- och

mottagningsenhet
Vid aktuell verkställighet där någon/några av familjemedlemmarna är
inskrivna på en förvarsenhet och övriga på en mottagningsenhet, ansvarar
förvarsenheten för samordning av verkställighetsresan. Kontakt ska snarast
möjligt upprättas mellan förvarsenhet och mottagningsenhet. Respektive
enhet ska samtidigt, och enligt överenskommelse, beställa resa för
respektive ärende och det ska tydligt framgå av beställningen att dessa ska
samordnas.
Vid DEPU-resa ansvarar förvarsenheten för att upprätta document envelope

för hela familjen, samt vid behov samordna med mottagningsenheten så att
familjen checkar in samtidigt.
Förfarande i samband med utrikesresa

Följande punkter sammanfattar hur utreseuppdraget genomförs (för
ytterligare information se standard för personalens säkerhet i samband med
utrikesresor – VCI/Stuc 2/2013):
 Som Migrationsverkets representant utåt är det viktigt följa
Migrationsverkets värderingar. Det är viktigt att vi ger ett korrekt och
trovärdigt intryck.
 Under uppdraget bär personalen proper och för uppdraget anpassad klädsel.
Det är angeläget att även beakta kulturell hänsyn vad gäller klädsel,
smycken, religiösa symboler och liknande.
 På flygplatsen ska Migrationsverkets personal alltid bära synlig
behörighetshandling, s.k. badge.
 Migrationsverkets personal ska tillsammans med utlänningen gå till
incheckningsdisken och presentera sig samt uppdraget.
 Efter genomförd incheckning medföljer Migrationsverkets personal
utlänningen till säkerhetskontrollen där uppdraget presenteras för
säkerhetspersonalen.
 Vid utresa utanför Schengen ska Migrationsverkets personal medfölja
utlänningen till passkontrollen, där uppdraget presenteras för personalen.
 Vid enskild resa från Kastrup medföljer Migrationsverkets personal endast
utlänningen genom passkontrollen.
 Vid gaten ska uppdrag samt document envelope presenteras för personal på
plats. Säkerställ med piloten om besättningen önskar få uppdraget
presenterat.
 Huvudregeln är att uppdraget är avslutat när planet lämnat gaten. Vissa
regionala skillnader kan dock förekomma och vid sådana situationer gäller
flygplatsens rutiner.
 Vid avslutat uppdrag upprättas verkställighetsrapport vid, DEPU hemland,
samt DEPA. Vid Dublinöverföringar och tredjelandsresor upprättas enbart
journalanteckning.
Sida 5 av 5
Avboka resa
Vid avbokning ska ERS skyndsamt informeras. Gäller det avbokning
samma dag ska ERS kontaktas via jourtelefon. Är avbokningen inte akut ska
ERS kontaktas via e-post. ERS ska hinna avboka resan och informera ev.
utreseboende, flygbolag, transiteringsflygplats och mottagarland innan tänkt
avgång. Det ska i ämnesraden framgå dossiernummer, datum för utresa samt
att den ska avbokas.
Sker avbokning utanför kontorstid, ska ansvarig enhet avboka resan genom
researrangörens jourtelefon. Sker eventuell transitering utanför kontorstid
ska även transitort kontaktas. Kontaktuppgifter till ansvarig transitort finns i
transitformuläret som finns i Skapa. Om utreseboendena är involverade ska
även dessa meddelas via deras jourtelefon.
 Enheten för resesamordning: 010-4850449,

resesamordningen@migrationsverket.se
 Researrangör BCD Travel: 08-585 746 45
 Återvändandeenheten i Malmö: 010-485 90 50
 Återvändandeenhet 1 (Åby): 010-485 08 74
 Mottagningsenhet 2 (Knivsta): 010-483 54 22
 Återvändandeenhet 1 Göteborg: 010-485 20 99
ERS ska därefter informeras om vilka åtgärder som vidtagits genom en

journalanteckning i Skapa samt e-post till gruppbrevlådan.
Sekretess
Samtliga moment under hela processen ska omfattas av gällande
sekretessbestämmelser. Detta innefattar all hantering av personuppgifter,
hantering av resehandling etc. Exempelvis får inte handlingar skickas inom
myndigheten utan u-skal. Se förvaltningshandboken för ytterligare
vägledning.
Manual för utrikes eskortpersonal
Innehåll
Manual för utrikes eskortpersonal .................................................................. 1
1. Inledning ................................................................................................ 2
2. Nya funktioner ....................................................................................... 2
Uppdragsgivande enhetschef (UEC) .......................................................... 2
Kontaktperson (KP) ................................................................................... 2
Delegationsledare (DL) .............................................................................. 2
3. Beslut om utreseform ............................................................................. 2
4. Val av eskort - Operativa stödenheten ................................................... 3
5. Genomförande av verkställighetsresa (DEPA) ...................................... 3
Eskortens handlingar och åtgärder – före avresa: ...................................... 3
Eskortens handlingar som ska/bör medtas vid resa: .................................. 4
Handlingar som ska ingå i det blå kuvertet ................................................ 4
Incheckning m.m. ....................................................................................... 4
Påstigning ................................................................................................... 5
Ansvar och säkerhet under en flygresa ...................................................... 5
Transitering ................................................................................................ 6
Destinationsland ......................................................................................... 6
Uppdragets avslutande ............................................................................... 7
6. Hemkomst .............................................................................................. 7
7. Åtgärder vid olycksfall, sjukdom, hot och våld ..................................... 7
8. Uppträdande och klädsel ........................................................................ 8
9. Alkohol och inköp .................................................................................. 8
1
1. Inledning
Från och med den 1 maj 2014 utgör Stuc/VCI 2/2013 Standard för
personalens säkerhet i samband med utlandstjänsteresor ramverk för
Migrationsverket rutiner vid en eskorterad verkställighetsresa
http://verksnatet.migrationsverket.se/download/18.5901f10c13ed5185f5337
1/1398241285839/VGRGUS-2013-05-27-1410.pdf. Rutinerna i detta
kapitel har därför uppdaterats utifrån ovan nämnda standard.
2. Nya funktioner
Stuc/VCI 2/2013 innebar införandet av tre nya funktioner vid eskorterade
verkställighetsresor: Uppdragsgivande enhetschef, Kontaktperson och
Delegationsledare.
Uppdragsgivande enhetschef (UEC)

Enligt VCI/MO nr 2/2014 är det chefen för Operativa stödenheten som är
uppdragsgivande enhetschef vid eskorterade återvändanderesor
http://verksnatet.migrationsverket.se/download/18.75534b41143c9bc0fecfd
0/1398241412619/STHCFL-2014-02-11-0956.pdf. Denne ansvarar för
beslutsprotokoll, arbetsmiljö vid en uppkommen situation, säkerhetsanalys,
riskbedömning och riskanalys etc. Se Stuc/VCI 2/2013 för
uppdragsbeskrivning.
Kontaktperson (KP)
Enligt VCI/MO nr 2/2014 är det den uppdragsgivande enhetschefen som ska
utse kontaktperson i Sverige under resan. Utöver chefen för operativa
stödenheten är det ytterligare tre chefer inom mottagningen som har
utbildats för uppdraget som kontaktperson. Vem av dessa som är
kontaktperson under resan ska fastställas i beslutet om utreseform. Se
Stuc/VCI 2/2013 för uppdragsbeskrivning
Delegationsledare (DL)
Den av eskorterna som UEC utser som ansvarig har rollen som
delegationsledare. Vem det är ska framgå i beslutet om utreseform. Se
Stuc/VCI 2/2013 för uppdragsbeskrivning.
Enligt VCI/MO nr 2/2014 är huvudregeln att vid återvändanderesor där

eskort är nödvändig ska två utbildade eskorter medfölja. Eventuella
undantag beslutas i samband med beslut om utreseform.
3. Beslut om utreseform
När en enhet identifierar ett ärende där eskorterad verkställighetsresa
bedöms vara ett alternativ ska:
• Ansvarig enhet ta kontakt med Operativa stödenheten (ambassad-

respektive resesamordningen) för konsultation i ärendet.
• Ett utkast på beslut om utreseform upprättas i Word och skickas till
ansvarig enhetschef och uppdragsgivande enhetschef på operativa
stödenheten.
• Uppdragsgivande enhetschef bokar därefter en föredragning och det ska

ske så fort som möjligt. Vid föredragningen av beslut om utreseform ska
ansvarig enhetschef, uppdragsgivande enhetschef, kontaktperson och
delegationsledare närvara.
4. Val av eskort - Operativa stödenheten

Resesamordningen på Operativa stödenheten föreslår eskort efter
godkännande av eskortens chef. Eskort utses med hänsyn till utlänningens
kön och ålder, men även eskortens kunskaper, erfarenheter och geografiska
placering beaktas.
Resesamordningen ansvarar för att samordna återvändanderesan, eventuell

övernattning samt återresa för eskorterna.
Vid behov lämnar ambassadsamordningen en bedömning av

förutsättningarna i ärendet. Detta utlåtande ska infogas i beslut om
utreseform.
5. Genomförande av verkställighetsresa (DEPA)

Innan avresa ska eskorten göra följande:
• Läsa in sig och vara väl införstådd med Stuc/VCI 2/2013 Standard
för personalens säkerhet i samband med utlandstjänsteresor
• Minst en av eskorterna bör ha träffat utlänningen innan avresa.
• I god tid innan avresa inhämta information om utlänningens

hälsotillstånd. Eventuellt behov av medicinering under resan ska
noga dokumenteras i form av tjänsteanteckning.
• Sammanställa kopior på eventuella recept och sjukintyg gällande

utlänningen.
• Försäkra sig om att att utlänningens bagage är packat i god tid innan
avresa. Eventuell hantering av bagageövervikt ska lösas senast dagen
innan avresan.
• Innan avresan kontrollera att samtliga handlingar och övrig

utrustning enligt nedan finns med.
Eskortens handlingar och åtgärder – före avresa:

• Kopiera pass, visum, betalkort och biljetter samt ta med extra
passfoton.
• Förvara under resan ovanstående kopior på annan plats än
originalen.
• Ta med försäkringskassebesked och Kammarkollegiets blå kort
”Swedish State Business Travel Insurance Certificate”
• Märk bagage med adresslappar – även inuti väskorna.
• Kontrollera noga så att biljetternas uppgifter stämmer, såsom datum,
tid, plats, avtalade priser etc.
• Vid flygresor kontrollera alltid tid för check-in, då den varierar
mellan olika flygbolag och flygplatser
• Ta med formuläret ”Telefonnummer till eskort och kontaktpersoner”
• Ta med ett reseapotek med bl.a. kanyler
o ett reseapotek ska finnas tillgängligt på varje enhet
• Ta med uppgift om telefonnummer, adress m.m. till svensk
utlandsmyndighet i aktuellt land
• Ta vid behov med kontaktuppgifter till myndigheter och /eller
kontaktperson i destinationslandet.
Eskortens handlingar som ska/bör medtas vid resa:

• Giltigt pass och visum (om visum krävs)
o många länder kräver att passet ska vara giltigt minst sex
månader från inresedatum
• Mobiltelefon
o telefonnummer ska meddelas i förväg till den som är ansvarig
kontaktperson på verket
• Vaccinationskort
• Medical Insurance Certificate
• Tjänstekort
• Visitkort
• Kreditkort (eskorten)
Ytterligare upplysningar finns i verkets Resehandbok som finns på

verksnätet
Handlingar som ska ingå i det blå kuvertet

• Notification of Deportee (minst tre kopior)
• Resehandlingar för utlänningen (pass, ID-handlingar, Laissez Passer
eller dylikt och kopia på dessa handlingar)
• Eventuell acceptskrivelse om mottagande i annat land
• Eventuell acceptskrivelse om transitering
Incheckning m.m.
 Biljetter/boardingkort hämtas enligt anvisningar i resplanen.
 Incheckningspersonalen upplyses direkt om att utlänningen är en
”deportee” som Migrationsverket har ansvarar för.
 I samband med incheckning överlämnas kopia av ”Notification of
Deportee”.
 Utlänningens biljett och boardingkort handhas av eskorten under
hela uppdraget.
 Eventuella bagagekvitton överlämnas till utlänningen efter att
boardingkort erhållits för hela sträckan.
 Vid säkerhetskontrollen informeras säkerhetspersonalen om att
verket eskorterar en avvisad/utvisad person.
Påstigning
När gatepersonalen infinner sig inleds kontakt direkt. Eskorten presenterar
sig och upplyser om var eskorten och utlänningen kommer att vänta på
påstigning (ska vara i nära anslutning till utgångsdisken). Påstigning sker då
gatepersonalen har givit klartecken.
Vid flygplansdörren påkallas besättningens uppmärksamhet. Eskorten

presenterar sig och informerar om att man medföljer en avvisad/utvisad
person. Eskorten ber därefter om tillstånd att informera kaptenen.
Flygbolagen har olika rutiner beträffande information till kaptenen; på en
del bolag ska kaptenen informeras personligen, på andra informeras enbart
kabinpersonalen som i sin tur informerar kaptenen. Eskorten ska alltid utgå
från att kaptenen kräver personlig information. Det är upp till flygbolaget att
besluta om annan ordning.
I samband med informationen till kaptenen överlämnas blanketten

”Notification of Deportee”. I samband med informationen är det lämpligt att
upplysa kaptenen om att det inte är fråga om en person som utvisats på
grund av brottslig verksamhet. Vidare informeras kaptenen om vilka
sittplatser som tilldelats på flygplanet.
Observera att kaptenen har rätt att ta del av samtliga uppgifter som kan
påverka säkerheten på planet eller resan för övrigt, varför eventuella frågor
från kaptenen ska besvaras.
Efter informationen till kaptenen ska eskort och utlänning sätta sig på
anvisad plats.
Ansvar och säkerhet under en flygresa

Frågor kring ansvar och säkerhet under en flygresa regleras i luftfartslagen
(1957:297).
I 5 kap. 4 § luftfartslagen anges att:
”Om någon genom sitt uppträdande utgör en omedelbar fara för luftfartygets
säkerhet eller för säkerheten ombord, får befälhavaren vidta de åtgärder mot
denne som behövs för att avvärja faran. För att genomföra dessa åtgärder får
befälhavaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver.
Befälhavaren bör i första hand försöka tala den som skapat faran till rätta
genom upplysningar och uppmaningar. Våld får tillgripas endast när andra
medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form användas
som kan förväntas leda till det avsedda resultatet. Våld får inte brukas längre
än som är absolut nödvändigt. Medlemmar av besättningen skall i fall som
avses i första stycket lämna befälhavaren den hjälp han behöver.
Passagerare får efter uppmaning av befälhavaren lämna sådan hjälp. Om en
åtgärd med hänsyn till den föreliggande faran måste vidtas omedelbart, får
besättningsmän och passagerare själva genomföra den utan uppmaning av
befälhavaren. Besättningsmän och passagerare som lämnar hjälp eller
annars vidtar åtgärd enligt fjärde stycket har samma rätt som befälhavaren
att bruka våld.” Lag (1986:166).
Motsvarande regler som gäller för resor med utländska flygbolag finns i
artikel 6 i Tokyokonventionen (Konventionen om brott och vissa andra
handlingar begångna ombord på luftfartyg).
Transitering
Om polis, immigrationsmyndighet eller motsvarande möter flygplanet, ska
eskorterna informera om att det är en eskorterad resa och därefter
omedelbart gå till den utgång varifrån anslutningsflyget avgår. Eventuell
transitincheckning bör ske snarast efter ankomst till transiteringsflygplatsen.
Vid eventuella problem med utlänningen under transiteringen kontaktas

polis eller immigrationsmyndighet omedelbart.
Påstigning av anslutningsflyg, se avsnittet Påstigning.
Grundregeln är att transitering endast ska ske på internationella transitzoner

på flygplatser. Eventuella undantag ska alltid föredras och godkännas av
chefen för mottagningsstöd och utvecklingsresurser (Mosu).
Destinationsland
Om polis, immigrationsmyndighet eller motsvarande möter flygplanet ska
eskorten följa deras anvisningar.
I annat fall ska eskorterna och utlänning omedelbart gå till

immigrationsmyndigheten eller motsvarande på flygplatsen. Eskorten ska
där presentera sig och redogöra för sitt uppdrag för ansvarig tjänsteman.
Eskortpersonalen stannar kvar i närheten av immigrationsmyndigheten till
dess mottagandet accepterats och tillstånd att lämna flygplatsen meddelats.
Vid eventuella problem ska kontaktpersonen i Sverige och lämplig svensk
utlandsmyndighet meddelas.
Grundregeln är att uppdraget alltid ska avslutas i samband med att

utlänningen tillåts inresa i destinationslandet. Eventuella undantag t ex att
eskortuppdraget ska avslutas inne i destinationslandet ska alltid föredras och
godkännas av chefen för mottagningsstöd och utvecklingsresurser (Mosu)
Delegationsledaren har rätt att agera inom det mandat som givits i beslutet
om utreseform. Därutöver ska alltid kontaktperson konsulteras.
Uppdragets avslutande
När uppdraget avslutats ska delegationsledaren meddela ansvarig
kontaktperson och avrapportera. Därefter transport till hotell, för
övernattning, alternativt återresa.
Vid övernattning i destinationslandet eller i annat land ska stor försiktighet

iakttas. Eventuella incidenter rapporteras till kontaktpersonen.
6. Hemkomst
I samband med återkomsten till Sverige ska eskorten informera
kontaktpersonen i Sverige om att man kommit hem. I de fall ombokning av
hemresan krävs, ska kontaktpersonen i Sverige meddelas.
Delegationsledaren ska ha ett avslutningssamtal med övriga i eskorten.

Återkoppling ska sedan ske till uppdragsgivande enhetschef om något
särskilt inträffar.
Verkställighetsrapport ska upprättas av eskorterna. Rapporten expedieras

enligt gällande rutin.
Reseräkning upprättas så snart det kan ske enligt gällande rutiner.
Om deltagarna i eskorten har anställning på annan enhet, än den som är

ansvarig för ärendet, ska kostnader relaterade till resan bäras av enheten som
är ansvarig för ärendet. Exempel på sådana kostnader är övertid,
omkostnader för resa till och från utreseort.
I projektkatalogen ”land information-DEPA” ska viktig information om

resan införas. Till exempel, om visum krävdes för inresa, om någon mötte
upp vid transitering, om någon mötte upp vid landning på destinationsort
etc.
Detta för att säkerställa att det kontinuerliga förbättringsarbetet vid

eskorterade återvändande resor kan fortsätta. Händelser av betydelse
dokumenteras och sprids så att vi kan dra lärdom av det som inträffat. Här
inbegrips alla händelser/olägenheter som avviker från det planerade eller
normala. Har något speciellt inträffat upprättas en promemoria om det
inträffade. PM skickas till teamledare för resesamordningen.
7. Åtgärder vid olycksfall, sjukdom, hot och våld

Vid eventuell olyckshändelse, allvarlig sjukdom etc där behov av skadehjälp
eller hemtransport kan bli nödvändig, ska kontakt tas med SOS International
(telefonnummer finns bland annat på det Swedish State Business Travel
Insurance Certificate som varje anställd ska ha med sig vid utlandsresa i
tjänsten).
Om utlänningen utsätts för brott ska polisanmälan göras till den lokala
polisen om inte särskilda skäl talar emot. Dessutom ska svensk
utlandsmyndighet informeras.
Vid olycksfall och brott ska kontaktpersonen i Sverige informeras snarast.

KP ansvarar för att anhöriga underrättas. När tjänsteman utsatts för brott ska
även säkerhetstjänsten informeras och det ansvarar KP och UEC om det är
av allvarligare karaktär. Eskorten upprättar dock alltid incidentrapport vid
hemkomst och vidarebefordrar till UEC och sin egen chef.
Om händelsen kan tänkas få massmedialt intresse ska KP informeras. KP

och UEC ansvarar sedan för att informera berörda interna funktioner, som
t ex verkets presstjänst.
Om incidenter som våld eller hot inträffar upprättas en incidentrapport i

enlighet med de rutiner som framgår i avsnittet Tillbud och incidenter –
arbetsskador i Personalhandboken.
Se närmare om resesäkerhet i Säkerhetshandboken.
8. Uppträdande och klädsel

Vid eskortuppdrag representerar personalen Migrationsverket under hela
resan, även efter utfört eskortuppdrag. Personalen ska därför följa
Migrationsverkets värderingar. Det är viktigt att vi ger ett korrekt och
trovärdigt intryck.
Under uppdraget bär eskortpersonalen proper och för uppdraget anpassad

klädsel. Det är angeläget att även beakta kulturella hänsyn vad gäller
klädsel, smycken, religiösa symboler och liknande under resan. Kvinnor
som reser till muslimska länder bör ta med slöja/sjal.
Under hemresan bärs diskret och vårdad klädsel.
9. Alkohol och inköp

All form av alkoholförtäring i samband med tjänsteförrättning är förbjuden,
dvs i normalfallet tills verkställigheten är avslutad. Detta gäller såväl
Migrationsverkets personal som utlänningen som eskorteras.
Om en tjänsteman gör inköp av exempelvis tobak och alkohol i samband

med tjänsteresa förutsätts att lokala lagar och bestämmelser respekteras. Det
är särskilt viktigt att vi följer de regler som gäller vid alla situationer där vi
förknippas med Migrationsverket och där en eventuell misskötsamhet kan
drabba vår myndighets verksamhet.
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Återvändandedirektivet Skapad 2012-04-26
Uppdaterad
2019-10-15
Rutiner kring tidsfrister och återreseförbud

De senast beslutade ändringarna är markerade med en kantlinje
Rutiner kring tidsfrister och återreseförbud .................................................................................1
1. Inledning och bakgrund .......................................................................................................2
2. Genomgång av reglerna med kommentarer .........................................................................3
2.1 Risk för avvikande .........................................................................................................3
2.2 Tidsfrist för frivillig avresa/förlängning av tidsfrist ......................................................4
2.3 Upplysning om återreseförbud när tidsfrist för frivillig avresa meddelats och
konsekvensen av att inte följa tidsfristen .............................................................................6
2.4 När beslut om återreseförbud meddelas .........................................................................7
2.5 Upphävande av återreseförbud.......................................................................................9
2.6 Särskilt tillstånd för kort besök ....................................................................................10
2.7 Upphäva ett beslut om tidsfrist ....................................................................................10
2.8 Överklaga .....................................................................................................................11
2.9 Upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa samt förbud att återvända till
Sverige ...............................................................................................................................11
2.10 Återvändande gällande ensamkommande barn..........................................................11
3. Definitioner ........................................................................................................................12
3.1 ”Särskilda skäl” ............................................................................................................12
3.2 ”Klarlägga” ..................................................................................................................13
4. Om utresan .........................................................................................................................13
4.1 Utresebevis ...................................................................................................................13
4.2 Olika registreringar beroende på vad som framgår i beslutet om återreseförbud ........14
4.3 Spärr i SIS-systemet .....................................................................................................14
4.4 Konstaterad utrest, MU ................................................................................................14
5. Information och ansvar ......................................................................................................15
5.1 Information till sökande ...............................................................................................15
5.2 Ansvariga enheter/verksamhetsområden när det gäller beslut om återreseförbud och
tidsfrist för frivillig avresa .................................................................................................16
6. Vanliga frågor med svar .....................................................................................................20
1
6.1 När öppnas och stängs ett ärende om tidsfrist? ............................................................20
6.2 Ensamkommande barn och tidsfrister/återreseförbud..................................................21
6.3 Sen registrering av laga kraft – utlänningens ansvar ...................................................21
6.4 Särskilda skäl för att förlänga en tidsfrist och hur sker registreringen?.......................21
6.5 Vad händer i ett senare skede i ett ärende med beslut om ingen tidsfrist och inget
återreseförbud? ...................................................................................................................23
6.6 När öppnas och stängs ett ärende om återreseförbud? .................................................23
6.7 Särskilda skäl för att inte fatta beslut om återreseförbud .............................................24
6.8 Vad händer när en person lämnar Sverige inom tidsfristen och sen kommer tillbaka
(12:23)? ..............................................................................................................................25
6.9 Vad händer när en person vill resa hem när tidsfristen löper och uppvisar
passhandling i annan identitet? ..........................................................................................25
6.10 När börjar återreseförbudet att löpa? .........................................................................25
6.11 Vem bevakar tidsfrister? ............................................................................................26
6.12 Vad händer vid inhibition? .........................................................................................26
6.13 Ansökan om upphävande av återreseförbud? ............................................................27
6.14 Hur hanterar vi ärenden ”i ofas”? ..............................................................................27
6.15 Hur hanterar vi ärenden med gällande tidsfrist där det finns s.k. praktiska
verkställighetshinder? ........................................................................................................27
6.16 När ska vi skicka besked till polisen om införande i SIS? .........................................28
6.17 Vad händer om sökanden misstänks ha avvikit under gällande tidsfrist?..................28
6.18 Kan ett ärende överlämnas till polisen för verkställighet med en tidsfrist som löper?
...........................................................................................................................................29
6.19 Kan man förena ett beslut om avvisning jämlikt 8. kap 1 § 2 som får verkställas
omedelbart enligt 12 kap. 6 § med en tidsfrist? .................................................................29
6.20 Kan ett barn som får ett beslut med förordnande om omedelbar verkställighet erhålla
ett återreseförbud trots att föräldrarna inte har fått återreseförbud? ..................................29
1. Inledning och bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och
förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i
medlemsstaterna (återvändandedirektivet) infördes i svensk rätt den 1 maj
2012. I enlighet med direktivet och den nya lagstiftningen omfattas
tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på en medlemsstats territorium.
Personer som har rätt till fri rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen
omfattas inte och i många fall är personer som utvisas på grund av brott
likaledes undantagna. Inte heller är reglerna tillämpliga vad gäller personer
vars ärenden handläggs i enlighet med Dublinförordningen.
I kapitlen nedan presenteras en genomgång av lagreglerna. Andra kapitlet är

tänkt att vara lite mera beskrivande och redogöra för bakgrunden till
2
reglerna medan kapitel fem mer fokuserar på vilken del av processen som
gör vilken arbetsuppgift. I kapitel fyra beskrivs ett antal situationer som har
med själva utresan att göra. I kapitel sex har vi försökt att besvara de
vanligaste frågorna som uppkommit.
2. Genomgång av reglerna med kommentarer
2.1 Risk för avvikande

Begreppet risk för avvikande är centralt i direktivet. I 1 kap 15 § finns
uppräknat vilka omständigheter som ska ligga till grund för bedömningen av
om det finns risk för avvikande. Hänsyn ska endast tas till om utlänningen
1. Tidigare hållit sig undan

2. Uppgett att han eller hon inte har för avsikt att lämna landet efter ett
3. Har uppträtt under någon identitet som varit felaktig
4. Inte har medverkat till att klarlägga sin identitet och därigenom
försvårat prövningen av ansökan om uppehållstillstånd
5. medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller undanhållit väsentlig
information
6. Tidigare har överträtt ett meddelat återreseförbud
7. Har dömts för brott som kan leda till fängelse
8. Har utvisats av allmän domstol på grund av brott
Med risk för avvikande avses enligt direktivet att det ska finnas skäl i det
enskilda fallet att anta att en tredjelandsmedborgare som är föremål för
återvändandeförfaranden kan komma att avvika. Skälen ska ha sin grund i
objektivt fastställda kriterier genom lag. Begreppet risk för avvikande har
betydelse för såväl reglerna om frivillig avresa som avlägsnande,
återreseförbud och förvar.
Den uppräkning av kriterier som ska beaktas vid bedömningen av om

avvikanderisk föreligger är uttömmande. Kriterierna har sin grund i
nuvarande praxis kring återreseförbud, efter två beslut av regeringen
(Utlänningslagen – Vägledande beslut reg. 92-01 och beslut den 7 juli
2005).
Vissa av kriterierna i 1 kap. 15 § kan bli föremål för skälighetsbedömningar

och andra inte. Som exempel kan nämnas att frågan om huruvida någon har
uppgett att han eller hon inte har för avsikt att lämna landet efter ett beslut
om avvisning eller utvisning är ett sådant kriterium.
För det fall en utlänning eventuellt skulle få frågan om han eller hon inte har
för avsikt att lämna landet redan under utredningsfasen, är det inte orimligt
att anta att svaret kan bli nej på en sådan fråga. Detta då man kan anta att
3
personen själv skulle känna att hans eller hennes asylskäl urholkades om
han eller hon uppger att det inte skulle vara något problem med att följa
Migrationsverkets beslut om det innebär ett avslag. I detta fall skulle det te
sig oskäligt att fatta beslut om ett återreseförbud. Samma sak kan även
inträffa om en person, i samband med ett återvändandesamtal efter det att
beslutet om av- eller utvisning fått laga kraft, uppger att han eller hon inte
vill återvända hem. Handläggaren i ärendet måste göra en bedömning om
vad innebörden i ett sådant uttalande egentligen står för.
Motsatsen finns i det kriterium som innebär att det finns en avvikanderisk
för det fall man är dömd för ett brott som kan leda till fängelse. Här görs
ingen skälighetsbedömning överhuvudtaget, utan det är tillräckligt att man
döms för ett brott där fängelse finns i straffskalan, såsom exempelvis
snatteri.
Ett strafföreläggande meddelat av åklagare och godkänt av den enskilde är

inte samma sak som en dom och kan därför inte ensamt leda till ett
återreseförbud, även om det handlar om brott där fängelse ingår i
straffskalan.
Vad gäller slagningar i MR/BR för att utröna om en person dömts för brott
av domstol ska vi, i normalfallet, göra en sådan. Av SR01/2019 framgår att
uppgifter kan hämtas in för att tillgodose bestämmelsen i 1 kap. 15 §
utlänningslagen (2005:716) som förts in i samband med
återvändandedirektivets ikraftträdande. Enligt bestämmelsen får vid
bedömningen av om det finns risk för att en utlänning avviker, hänsyn tas
till om denne bl.a. har dömts för ett brott som kan leda till fängelse eller har
utvisats av allmän domstol på grund av brott.
2.2 Tidsfrist för frivillig avresa/förlängning av tidsfrist

Enligt 8 kap. 21 § utlänningslagen (UtlL) ska ett beslut om avvisning eller
utvisning innehålla en tidsfrist inom vilken en utlänning frivilligt ska lämna
landet i enlighet med beslutet (tidsfrist för frivillig avresa). Tidsfristen ska
bestämmas till två veckor för den som avvisas och till fyra veckor för den
som utvisas. Tidsfristen ska anges i avvisnings- eller utvisningsbeslutet.
Tidsfrist ska inte meddelas om

• det finns en risk för att utlänningen avviker
• utlänningen utgör en risk för allmän ordning och säkerhet
• utlänningen genom ett avvisningsbeslut nekas att resa in i landet
• utlänningen hejdas i samband med att han eller hon olagligen
passerar en yttre gräns och då avvisas
• utlänningen avvisas av Migrationsverket med omedelbar
verkställighet, eller
• utlänningen utvisas av allmän domstol på grund av brott.
4
EU-domstolen har i juni 2015 uttalat vad som anges med ”risk för allmän
ordning” i artikel 7.4 återvändandedirektivet (mål C-554/13). Det räcker inte
med att en person har dömts för ett brott, utan personens personliga
beteende måste utgöra en verklig och aktuell risk för den allmänna
ordningen. Bl.a. ska gärningens eller den misstänkta gärningens art och
svårighetsgrad samt den tid som förflutit sedan gärningen begicks beaktas.
Däremot krävs det inte att en fällande dom för ett brott har fått laga kraft.
Mål C-554/13 samt kommentar från rättsavdelningen finns att läsa i Lifos.
I prop. 2011/12:60 (s. 32) uttalade regeringen följande vid införandet av

återvändandedirektivets regler i UtlL: ”Möjligheten att avstå från att
meddela en tidsfrist för frivillig avresa bör även utnyttjas om utlänningen
avvisas av Migrationsverket med omedelbar verkställighet. Detta är
förenligt med direktivet eftersom ett sådant beslut endast kan fattas om det
är uppenbart att det inte finns någon grund för asyl och att uppehållstillstånd
inte heller ska beviljas på någon annan grund. I dessa situationer ska alltså
inte någon tidsfrist för frivillig avresa meddelas.”
Eftersom bedömningen att en ansökan är uppenbart ogrundad, dvs. att det är

uppenbart att uppehållstillstånd inte ska ges, endast görs vid avvisning med
omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 §, bör det därmed endast vara i
dessa fall som en tidsfrist inte meddelas med stöd av 8 kap. 21 § andra
stycket 5 och ett återreseförbud meddelas.
I övriga fall bör normalt meddelas en tidsfrist på två veckor vid beslut om
avvisning, i enlighet med huvudregeln i 8 kap. 21 § första stycket.
Ett problem som uppstår är dock följande: Migrationsverket är beslutande

myndighet (8 kap. 17 § andra stycket) och avvisar en utlänning.
Avvisningsbeslutet kan verkställas även om det överklagats (12 kap. 6 §).
Beslutet om avvisning förenas enligt huvudregeln och i överensstämmelse
med återvändandedirektivet och verkets nya praxis med en tidsfrist för
frivillig avresa (8 kap. 21 § första stycket). Tidsfristen för frivillig avresa
börjar löpa när avvisningsbeslutet fått laga kraft, förutsatt att utlänningen
inte nöjdförklarar sig (8 kap. 22 § andra stycket).
Frågan som uppstår är om avvisningsbeslutet inte blir verkställbart förrän

efter det att en eventuell överklagandeprocess är avslutad. Regeln i 12 kap. 6
§ går inte ihop med beslutet om tidsfrist för frivillig avresa som börjar löpa
vid laga kraft. I dessa fall har ju inte heller verket något mandat att förordna
om omedelbar verkställighet (8 kap. 19 första stycket jämlikt 17 § första
stycket).
Den mest fördelaktiga lösningen för den sökande är att beslutet inte blir
verkställbart förrän tidsfristen löpt ut efter laga kraft om inte den sökande
väljer att frivilligt återvända tidigare och det är också på det sätt som vi ska
hantera denna fråga.
5
Tidsfristen börjar löpa när beslutet fått laga kraft eller när utlänningen
förklarat sig nöjd med beslutet. Om ”särskilda skäl” anses föreligga kan
längre tidsfrist meddelas direkt, vilket då sker i enlighet med 8 kap 21§.
Tillämpningen av förlängning av tidsfristen bör dock vara restriktiv, se även
nedan under 3.3.
Tidsfristen för frivillig avresa vad gäller ensamkommande barn bör i

normalfallet vara längre redan i grundprövningen. Fem månader var tidigare
verkets interna mål för återvändande av ensamkommande barn. De speciella
omständigheterna med exempelvis ordnat mottagande m.m. föranleder att
handläggningstiden för återvändande oftast är längre än i normalfallet.
Grunden är då att ”särskilda skäl” kan anses föreligga i kombination med
portalstadgandet om barnets bästa i 1 kap. 10 § vilket leder till att en längre
tidsfrist ska meddelas.
Av 8 kap 21 § framgår dessutom att Migrationsverket får förlänga en

tidsfrist om det finns särskilda skäl. Detta kan ske efter ansökan eller ex
officio. Tillämpning av reglerna om förlängning bör enligt utredningen vara
restriktiv, vilket gäller både om tidsfristen fastställts i beslutet om avvisning
eller utvisning, eller i ett fristående beslut av Migrationsverket. Såsom
särskilda skäl nämns i direktivet vistelsens längd, skolbarn och familjeband.
Ett behov av en längre tidsfrist kan även uppkomma om det tar tid att få
fram nödvändiga resedokument. För att en förlängning ska ske i en sådan
situation bör utlänningen visa att denne är aktiv för att få fram dokumenten.
Likaledes kan tidsfristen behöva förlängas om utlänningen ansöker om
arbetstillstånd i enlighet med 5 kap. 15 a § UtlL eller om utlänningen
åberopar nya omständigheter enligt 12 kap. 19 § eller om avlägsnande-
beslutet inhiberats (prop. 2011/12:60, sid 96). I undantagsfall kan verket
bevilja fler förlängningar än en. Paragrafen är även tillämplig i fall där
längre tidsfrist än 4 veckor beslutas i grundbeslutet. Verkets beslut efter
ansökan om förlängd tidsfrist kan inte överklagas. I de fall tidsfristen
fastställs i grundbeslutet kan fristen överklagas till migrationsdomstolen.
Det kan noteras att det även tidigare fanns möjlighet att ge längre tidsfrist än
de som anges i 12:15. Så kunde ske t.ex. om utlänningen behövde extra
rådrum för att ordna sina förhållanden i hemlandet (Prop. 1988/89:86 s 117).
2.3 Upplysning om återreseförbud när tidsfrist för frivillig avresa

meddelats och konsekvensen av att inte följa tidsfristen
I ett beslut om av- eller utvisning som innehåller en tidsfrist för frivillig
avresa ska utlänningen enligt 8 kap 22 § upplysas om att ett återreseförbud
kan meddelas om han eller hon inte lämnat landet i enlighet med
avlägsnandebeslutet senast när tidsfristen löper ut. Tidsfristen för
frivilligavresa börjar löpa när beslutet om av- eller utvisning får laga kraft
eller när utlänningen förklarat sig nöjd med beslutet.
6
Om tidsfrist för frivillig avresa meddelats i grundärendet och återreseförbud
meddelas i enlighet med 12 kap 15 a §, löper tidsfristen för överklagande
från den dag beslutet om återreseförbud meddelades/expedierades. När man
i beslutet om av- eller utvisning upplyser om konsekvenserna av att inte
följa tidsfristen delger man alltså i princip ett eventuellt beslut i förväg. Av
denna anledning är det viktigt att utlänningen får reda på detta när han eller
hon underrättas om sitt beslut i grundärendet.
För att ett förvaltningsbeslut såsom ett återreseförbud ska bli gällande mot
en enskild krävs normalt att den enskilde delges beslutet. I de fall
Migrationsverket eller polisen meddelar ett återreseförbud i samband med
ett avvisningsbeslut delges båda besluten samtidigt. Om en utlänning ska
meddelas ett återreseförbud på grund av att denne inte lämnat landet i
enlighet med avlägsnandebeslutet när tidsfristen för frivillig avresa har löpt
ut skulle det dock kunna uppstå delgivningssvårigheter. Det är mot denna
bakgrund som utredningen föreslog den nu aktuella lösningen. Av detta
följer då också att det är mycket viktigt att utlänningen upplyses om vad han
eller hon ska göra för att undvika att ett återreseförbud meddelas i de fall
tidsfrist för frivillig avresa meddelats.
Att utlänningen i den aktuella situationen på förhand vet vad han eller hon
ska göra för att undvika att ett återreseförbud meddelas i kombination med
möjligheten för en person som inte överklagar beslutet om återreseförbud i
rätt tid att ansöka om att förbudet upphävs, innebär att kravet på
rättssäkerhet kan anses vara tillgodosett.
Att en utlänning som i sitt beslut fått en tidsfrist för frivillig avresa inte har
lämnat landet i enlighet med avlägsnandebeslutet inom den stipulerade
tiden, innebär inte att ärendet omgående ska överlämnas till polisen.
Migrationsverkets huvuduppdrag vad gäller återvändande är att få till stånd
ett självmant sådant, är detta inte möjligt överlämnas ärendet till polisen på
grund av att utlänningen är avviken alternativt att tvång anses behövas.
2.4 När beslut om återreseförbud meddelas

Beslut om avvisning eller utvisning som inte innehåller någon tidsfrist för
avresa på frivillig basis ska enligt 8 kap. 23 § förenas med återreseförbud.
Enligt 24 § kan beslutet gälla i högst fem år. Undantaget från denna regel är
de personer som bedöms utgöra ett allvarligt hot mot allmän ordning och
säkerhet, där återreseförbudet får vara längre än fem år. Ett återreseförbud
som meddelas när en utlänning som har beviljats en tidsfrist för frivillig
avresa inte har lämnat landet i enlighet med avlägsnandebeslutet när
tidsfristen löpt ut ska bestämmas till ett år, se 12 kap. 15 a §.
Ett återreseförbud förs in på en spärrlista i SIS, vilket innebär långtgående

konsekvenser för den enskilde som därmed hindras inresa även till övriga
7
EUs medlemsstater. Återreseförbudet ska registreras i SIS först när personen
lämnat landet i enlighet med sitt avlägsnandebeslut (och beslutet om
återreseförbud har fått laga kraft). Polisens Nationella Operativa Avdelning
(Noa) ansvarar för registreringen i SIS. Se 4.3 nedan om spärr i SIS-
systemet.
Under 2012 publicerades en RCI där rättschefen ger vägledning om hur

längden på ett återreseförbud ska bestämmas (RCI 12/2012).
I det rättsliga ställningstagandet skriver rättschefen att ett återreseförbud i

normalfallet bör vara två år om:
- någon tidsfrist för frivillig avresa inte ska meddelas och beslutet om
avvisning eller utvisning förenas med ett återreseförbud
- beslut om att upphäva tidsfristen för frivillig avresa förenas med ett
återreseförbud.
Vid försvårande omständigheter, till exempel en lång illegal vistelse, kan ett
återreseförbud bli längre än två år. För barn kan det däremot bli aktuellt med
ett kortare förbud med tanke på bestämmelsen om barnets bästa.
Huvudprincipen är att en allsidig bedömning ska göras innan

Migrationsverket fattar beslut om hur långt ett återreseförbud ska vara.
Längden på förbudet ska också stå i proportion till de konsekvenser som det
får för den utländske medborgaren.
Ett beslut om återreseförbud ska inte meddelas när det finns ”särskilda skäl
hänförliga till utlänningens personliga förhållanden som talar emot att ett
sådant förbud meddelas”. I de fall en utlänning nekas att resa in i landet, ska
beslutet om avvisning inte förenas med ett återreseförbud.
Särskilda skäl kan t.ex. föreligga om utlänningen har barn eller andra nära
anhöriga i Sverige (eller i någon annan Schengenstat) som han eller hon inte
kan träffa. Eller om denne själv har ett uppehållstillstånd i en annan
Schengenstat. Ett annat skäl kan vara att utlänningen beviljas ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd (prop. 2011/12:60 sid 89).
Hinder mot återreseförbud anses i praxis regelmässigt föreligga om en

utlänning har en stark anknytning till en person i Sverige men har ansetts
böra återvända till ett annat land för att ge in sin ansökan om
uppehållstillstånd där och att det inte finns några vandelsanmärkningar mot
sökanden. Eller om sökanden har barn i Sverige. Denna utgångspunkt för
bedömning av om det finns särskilda skäl bör alltså kunna användas även
framöver, men då ur perspektivet att det kan finnas familjeband inom
Schengenområdet som ska beaktas. I fall som rör barn ska portalstadgandet
om barnets bästa i 1 kap. 10 § beaktas vid bedömningen av om det finns
särskilda skäl mot att återreseförbud ska meddelas.
8
Beslut om återreseförbud samt information om återreseförbud som fått laga
kraft skickas till Nationella operativa avdelningen, Noa,
Gränspolissektionen, via mail (uboken.noa@polisen.se). Polisen registrerar
beslutet i Schengen Information System (SIS) efter att de fått information
om att beslutet fått laga kraft och personen har lämnat landet i enlighet med
sitt beslut.
2.5 Upphävande av återreseförbud

Enligt 8 kap. 26 § utlänningslagen får ett beslut om återreseförbud enligt 23
eller 27 § § eller 12 kap. 14 a § eller 15 a § som har fått laga kraft upphävas
helt eller delvis av Migrationsverket om det finns särskilda skäl för att
förbudet inte längre ska gälla. I enlighet med avgörande från
Migrationsöverdomstolen får Migrationsverket även häva ett beslut om
återreseförbud som myndigheten själva fattat trots att det även senare har
fastställts av migrationsdomstol. Se UM 8459-13, daterad den 21 maj 2014.
En utlänning får ansöka om upphävande av ett återreseförbud och ansökan

ska ges in till Migrationsverket. Inkommer det en separat begäran om att ett
återreseförbud ska hävas ska den handläggas av visumgruppen på
tillståndsenheten 2 i Norrköping.
I prop. 2011/12:60 sid 52 anges att enligt artikel 11.3 första stycket i
återvändandedirektivet ska medlemsstaterna överväga att upphäva ett
inreseförbud eller besluta att det tills vidare inte ska gälla om en
tredjelandsmedborgare kan visa att han eller hon har lämnat en
medlemsstats territorium i full överensstämmelse med beslutet om
återvändande. I enskilda fall av humanitära skäl får en medlemsstat upphäva
ett inreseförbud. Medlemsstaterna får även i enskilda fall eller i vissa
kategorier av fall av andra skäl återkalla ett inreseförbud.
Vidare anges i anförd prop. på sid 53 att enligt 12 kap. 16 och 22 § § får
Migrationsverket upphäva ett beslut om avvisning eller utvisning om verket
beviljar ett tidsbegränsat uppehållstillstånd respektive att ett beslut om
avvisning eller utvisning upphör att gälla om ett permanent
uppehållstillstånd beviljas. Utredningen har föreslagit att tillägg görs så att
det av lagrummen uttryckligt framgår att även ett återreseförbud upphör att
gälla om ett uppehållstillstånd beviljas. Regeringen anser att det dock inte
råder någon tvekan om att det är möjligt att ändra ett avlägsnandebeslut på
så sätt att ett återreseförbud ändras till att gälla en kortare tid än vad som
ursprungligen beslutats och att någon ändring behövs därför inte i
lagrummen.
I specialmotiveringen till lagrummet (ibid. sid 90) uttalar regeringen att

särskilda skäl för att upphäva ett beslut om återreseförbud t.ex. kan vara
sådana skäl som skulle ha lett till att återreseförbud inte meddelats om de
förelegat vid det ursprungliga beslutet. I den delen anges på sid 89 i
9
propositionen att särskilda skäl kan t.ex. föreligga om utlänningen har barn
eller andra nära anhöriga i Sverige (eller i någon annan Schengenstat) som
han eller hon inte kan träffa. Ett annat skäl kan vara att utlänningen beviljas
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. I ett sådant fall bör längden på och
grunden för uppehållstillståndet beaktas vid bedömningen av om det ska
upphävas. I fall som rör barn ska portalstadgandet om barnets bästa i 1 kap.
10 § beaktas vid bedömningen.
Sverige kan inte häva ett återreseförbud fattat av annan medlemsstat.

Liksom tidigare sker då kontakter med aktuell medlemsstat om anledning
till spärren. För det fall Migrationsverket överväger att bevilja ett tillfälligt
uppehållstillstånd måste den andra staten häva sin spärr först.
Beslut om upphävande av återreseförbud skickas till Nationella operativa

avdelningen, Noa, Gränspolissektionen, via mail (uboken.noa@polisen.se).
2.6 Särskilt tillstånd för kort besök

En person som har meddelats återreseförbud får enligt 8 kap. 25 § ges
särskilt tillstånd av Migrationsverket att göra ett kort besök här, om besöket
gäller synnerligen viktiga angelägenheter. Ett sådant tillstånd kan ges på
ansökan även av någon annan än utlänningen om det finns särskilda skäl.
Med synnerligen viktiga angelägenheter avses t.ex. besök hos en allvarligt

sjuk släkting eller att en nära anhörig ska begravas. Tillstånd på ansökan av
någon annan kan ges t.ex. om en utlänning åberopas som vittne inför
domstol. Besökstillstånden gäller enligt praxis i några få dagar och
undantagsvis en tid om högst ett par veckor. Tillståndet medför inte att
återreseförbudet upphör att gälla. Det suspenderas endast vid
besökstillfället.
2.7 Upphäva ett beslut om tidsfrist

Verkställande myndighet (verket eller polisen) får enligt 12 kap 14 a §
upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa om det under tidsfristen
inträffar en händelse eller framkommer uppgifter som gör att det finns risk
för avvikande eller innebär att utlänningen är en risk för allmän ordning och
säkerhet eller nationell säkerhet. Beslutet ska förenas med återreseförbud
om det inte föreligger ”särskilda skäl hänförliga till personens personliga
förhållanden”. Beslut om att upphäva en tidsfrist kan överklagas. Ett beslut
om att upphäva ett beslut om tidsfrist ska gälla omedelbart och
verkställigheten skjuts inte upp enbart för att ett överklagande lämnats in,
däremot finns det möjlighet för migrationsdomstolen att inhibera ärendet.
Vid misstanke om att en person avvikit under tidsfristen kan inte denna
hävas. Ärendet ska inte heller lämnas över till polis i detta skede.
10
Lagstiftningen talar endast om ”risk för avvikande”, vilket gör att vi inte kan
häva tidsfristen om avvikande har skett. Det går inte heller att utesluta att
sökanden faktiskt lämnat landet i enlighet med beslutet. Det innebär att man
blir tvungen att vänta tills tidsfristen löper ut och därefter fatta ett beslut om
återreseförbud på ett år, som inte behöver underrättas för att
överklagandetiden ska börja löpa, och därefter överlämna ärendet till
polisen. Eftersom överklagande av återreseförbud inkommer till verket blir
det verkets (ME) uppgift att bevaka laga kraft av beslutet om återreseförbud
även om det är överlämnat till polisen.
2.8 Överklaga
Polisens och verkets beslut att meddela återreseförbud kan överklagas till
migrationsdomstol. Verkets beslut om av- eller utvisning och förenad
tidsfrist kan likaledes överklagas. Beslut om tidsfrist kan inte överklagas
särskilt. Avslag på en ansökan om att upphäva ett förbud att återvända till
Sverige får överklagas. (14 kap 7 a §).
Ett beslut om förlängning av tidsfristen kan inte överklagas.
Verket kan upphäva sina egna lagakraftvunna beslut om återreseförbud efter

omprövning (13 kap.13 § UtlL). Anser verket att det inte finns skäl att ändra
beslutet har utlänningen ingen möjlighet att överklaga detta.
2.9 Upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa samt

förbud att återvända till Sverige
Polisens/verkets beslut om återreseförbud eller upphävande av beslut om
tidsfrist för frivillig avresa får överklagas till en migrationsdomstol i
enlighet med 14 kap. 7 a §. Beslutet om återreseförbud kan alltså överklagas
separat. Det innebär också en möjlighet att överklaga en verkställande
myndighets beslut om att upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa.
En helt ny förvaltningsrättslig konstruktion framgår här där tidsfristen för
överklagande av ett senare meddelat återreseförbud börjar löpa den dag
beslutet meddelas. Viktigt är att det framkommer i beslutet om avvisning
eller utvisning att ett återreseförbud blir följden om man inte lämnar landet,
i enlighet med sitt beslut, inom den tidsfrist man erhållit.
2.10 Återvändande gällande ensamkommande barn

Direktivets bestämmelser gäller även för ensamkommande barn. I 12 kap.4
§ sista stycket framkommer att ett beslut om avvisning eller utvisning av ett
ensamkommande barn inte får verkställas om inte den verkställande
myndigheten har försäkrat sig om att barnet kommer att tas emot av en
familjemedlem, en utsedd förmyndare eller väl lämpad mottagningsenhet.
11
3. Definitioner
Nedan följer sammanfattande synpunkter på hur vi ska hantera centrala
definitioner.
3.1 ”Särskilda skäl”

I direktivet framkommer i artikel 7.2 att: ”Medlemsstaterna ska, när så är
nödvändigt, förlänga fristen för frivillig avresa med en lämplig tid, med
beaktande av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex.
vistelsens längd, förekomsten av skolbarn eller av andra familjeband och
sociala band”. För att motsvara de kraven har utredningen ett förslag där det
framkommer att ”om det finns särskilda skäl får en längre tidsfrist
meddelas”.
Av utredningen, sid 197 f, framgår att det ska beaktas att ett barn går i
skolan och snart ska avsluta en termin eller ta examen liksom en familjs
övriga förhållanden och sociala situation. Om en utlänning vistats länge i
landet kan denne vid behov beviljas viss extra tid för att ordna sina
förhållanden. På sid 198 tar utredningen också upp att det kan beaktas att en
utlänning väntar på nödvändiga resehandlingar som tar tid att ta fram om
denne visar att han eller hon är aktiv för att få fram dokumenten. Av de
uttalanden som gjorts i förarbetena (se sid 77 f i utredningen) framgår att vi
bör vara restriktiva med att bevilja en längre tidsfrist än den som ska
beviljas i normalfallet.
Av prop. 2011/12:60 sid 48 framgår bl.a. följande när det gäller särskilda
skäl i förhållande till frågan om återreseförbud. Begreppet humanitära skäl
togs bort som grund för uppehållstillstånd i samband med att nuvarande
utlänningslag ersatte 1989 års utlänningslag eftersom det ansågs vara alltför
oprecist och innebar att en närmast diskretionär prövning måste göras. I
stället infördes begreppet synnerligen ömmande omständigheter, som bättre
skulle svara mot karaktären av undantagsbestämmelse för situationer som
inte omfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd (prop.
2004/05:170 s. 185). Regeringen delar bedömningen att begreppet
humanitära skäl inte bör återinföras i utlänningslagen. Regeringen anser
dock inte heller att det är lämpligt att använda begreppet synnerligen
ömmande omständigheter, som har föreslagits av Länsrätten i Göteborg och
Länsrätten i Stockholms län. Detta begrepp kan leda till en för stor
restriktivitet. Regeringen anser därför att ett beslut om avvisning eller
utvisning som inte innehåller någon tidsfrist för frivillig avresa ska förenas
med återreseförbud om inte särskilda skäl hänförliga till utlänningens
personliga förhållanden talar mot att ett sådant beslut meddelas.
Se även kapitel 6.4 Särskilda skäl för en förlängning av tidsfrist och hur sker
registreringen?
12
3.2 ”Klarlägga”
Begreppet risk för avvikande är centralt i direktivet och i 1 kap. 15 där detta
framgår finns uppradat omständigheter att ta hänsyn till vid bedömningen av
om det finns risk för avvikande. I punkten 4 nyss nämnda paragraf framgår
att en person som inte medverkat till att klarlägga sin identitet och
därigenom försvårat prövningen av asylansökan är en omständighet som
talar för att det finns risk för avvikande.
I förarbetena finns inte särskilt kommenterat vad som krävs för att anse att
en person inte medverkat till att klarlägga sin identitet. Det kan dock
konstateras att utredningen på sid 159 nämner att de omständigheter som
anges i bestämmelsen om risk för avvikande sannolikt torde beaktas redan
idag vid prövningen av om det finns anledning anta ett en utlänning kommer
att hålla sig undan vilket torde innebära att det är en markering att det inte är
en fråga om någon ny tolkning av begreppen jämfört med den som görs
idag. I detta avseende får hänvisas till vad som sägs i Id-handboken samt
rättschefens rättsliga ställningstagande (SR20/2019).
4. Om utresan
4.1 Utresebevis
Det får anses ligga i utlänningens intresse att visa att utresa verkligen har
skett inom den lagstadgade tiden i syfte att denne ska undvika ett
återreseförbud. Det är därför viktigt att Migrationsverket snabbt får veta om
utlänningen har lämnat landet i enlighet med sitt avvisnings- eller
utvisningsbeslut eller inte. I syfte att verket ska få en utresa bekräftad
tillämpas s.k. utresebevis. Sedan den första mars 2017 gäller att personen
ska lämna Sverige i enlighet med sitt beslut för att ett beslut om
återreseförbud inte ska fattas. Om utlänningen reser till en annan EU-stat
istället för till det land som anges i beslutet har utlänningen inte följt
tidsfristen för frivillig avresa. Tidsfristen löper därmed fortfarande. Beslutet
är dock att anse som verkställt enligt 12 kap. 21 § UtlL eftersom utlänningen
har lämnat landet. Skulle utlänningen i en sådan situation återvända innan
tidsfristen för frivillig avresa löpt ut borde förutsättningarna för att upphäva
beslutet om tidsfrist för frivillig avresa vara uppfyllda eftersom utlänningen,
genom att åka till ett annat land, kan anses ha hållit sig undan. Därmed
borde det finnas risk för avvikande, vilket utgör grund för att upphäva
tidsfristen. Ett beslut om att upphäva tidsfrist för frivillig avresa ska förenas
med ett återreseförbud.
Om vi får information från en annan medlemsstat att en person lämnat EU-

territoriet har vi möjlighet att besluta om återreseförbud och registrera under
vilken period återreseförbudet ska gälla.
13
Vid en utresa från exempelvis Arlanda där utlänningen passerar
gränskontrollen för vidare resa direkt ut ur Schengen torde polisen kunna
meddela verket detta förhållandevis omgående. Vid utresa från Arlanda där
utlänningen ska transitera annat Schengenland sker ingen passkontroll på
Arlanda men i dessa fall är i normalfallet utreseformen DEPU vilket innebär
att verket har kontroll på om utresa har skett (om utlänningen lämnat
Sverige) och där har också en begäran om assistans vid transitering skett till
aktuell medlemsstat.
4.2 Olika registreringar beroende på vad som framgår i beslutet

om återreseförbud
EU-domstolen har i en dom den 26 juli 2017 (C-225/16) kommit fram till att
längden på ett återreseförbud ska beräknas från den tidpunkt då personen
faktiskt lämnar EU-territoriet. Vi har i tidigare avlägsnandebeslut och beslut
om återreseförbud skrivit att återreseförbudet börjar gälla vid laga kraft men
i och med domen gäller utresa som startdatum för återreseförbudets
giltighet. Beslutsmallar är nu uppdaterade men det gör att vi under en period
kommer att ha två parallella sätt att registrera tid för återreseförbud.
Framgår det i beslutet om återreseförbud att återreseförbud börjar gälla från
laga kraft registreras tiden för återreseförbudet från lagakraftdatumet, men
om det däremot framgår att beslutet börjar gälla när personen lämnar landet
i enlighet med beslutet registreras tiden för återreseförbudet med
utresedatumet som startpunkt.
4.3 Spärr i SIS-systemet

Beslut om återreseförbud, information om återreseförbud som fått laga kraft
samt information om att personen lämnat Sverige i enlighet med sitt beslut
skickas till Nationella operativa avdelningen, Noa, Gränspolissektionen, via
mail (uboken.noa@polisen.se). Polisen registrerar beslutet i Schengen
Information System (SIS) antingen vid laga kraft eller efter att de fått
information om att personen lämnat landet i enlighet med sitt lagakraftvunna
beslut om återreseförbud, beroende på vad som framgår av grundbeslutet.
4.4 Konstaterad utrest, MU

För att registrera en person som utrest i Migrationsverkets försorg (MU), ska
något eller flera av följande kriterier vara uppfyllda:
- utresebevis har inkommit till verket,
- passkopior med utresestämpel/inresestämpel har inkommit till verket,
- registrering från polisen i systemet (Wilma) att utresa skett har gjorts - att
utresa skett verifieras på annat sätt, exempelvis genom att personen inställt
sig på en svensk beskickning
Om en utresa undantagsvis inte kan verifieras genom utresebevis eller

genom till verket inkomna passkopior med utresestämpel/inresestämpel och
då andra faktorer innebär att utresa kan verifieras ska
14
teamledare/beslutsfattare ansvara för att göra bedömning av om dessa
faktorer är tillräckliga.
I I35/2018 har ytterligare kriterier ställts upp i syfte att kunna konstatera
utresa.
- Meddelande från polisen via mail om att utresa skett
- Utresa har skett genom DEPA eller DEPU
- En person har körts till inrikesflyget och bagaget checkas in till
slutdestination och verket har inte erhållit någon information från
flygbolaget om att personen inte var med på flyget
- Det framgår av registrering att utbetalning av återetableringsstöd har
skett i hemlandet.
Vidare framkommer här att en lite mer generös bedömning av utrest kan
förekomma vad gäller tillståndsärenden som aldrig erhållit någon
information om utresebevis. Se vidare i avsnitt ”Handläggning av
återvändandeärenden”.
Meddelande om att en person med beslut om återreseförbud har lämnat

landet i enlighet med avlägsnandebeslutet skickas till operativa avdelningen,
Noa, Gränspolissektionen, via mail (uboken.noa@polisen.se). Har beslutet
om återreseförbud fått laga kraft registreras beslut och utresa i SIS, om inte
avvaktar u-boken information från verket om laga kraft.
5. Information och ansvar
5.1 Information till sökande

Direktivet förutsätter att verket på ett tidigt stadium i processen och på ett
tydligt sätt informerar sökanden om reglerna om tidsfrist för frivillig avresa
och återreseförbud. Det är en förutsättning för att sökanden ska kunna ta
ansvar i sitt ärende, att denne/-a också är informerad om vilka konsekvenser
dennes/a-s agerande kan få för det fall ett beslut om avslag på ansökan om
uppehållstillstånd meddelas. Det är dock viktigt att betona att den sökande
alltid har ett eget ansvar att följa lagstiftningen.
Eftersom informationen måste komma in på ett tidigt stadium i processen är

det naturligt att den delges sökanden på de enheter hos verket som har den
initiala kontakten med densamme. I samband med att en asylansökan tas
upp ges information om reglerna såväl muntligen, som skriftligen till
sökanden. Det är viktigt att verket, i de fall man inte träffar personen ifråga,
ser till att det finns skriftlig information att tillgå. Ett komplement till detta
är att använda Migrationsverkets hemsida, för att även där informera om
nämnda regler.
15
5.2 Ansvariga enheter/verksamhetsområden när det gäller
beslut om återreseförbud och tidsfrist för frivillig avresa
Huvudregeln är att beslut i grundärendet ska åtföljas av beslut om tidsfrist
för frivillig avresa i enlighet med 8 kap 21 §. I de ärenden där verket fattar
beslut om av- eller utvisning som inte är förenade med tidsfrist för frivillig
avresa, ska beslut om återreseförbud meddelas. Grunderna för detta
återfinns i 8 kap 23 §. De återreseförbud som fattas i efterhand, på grund av
att utlänningen inte följt Migrationsverkets beslut, regleras i 12 kap 15 a §.
5.2.1 Beslut om återreseförbud i samband med grundprövning

Beslut om återreseförbud som fattas när grundärendet avgörs, fattas av den
enhet på verket som handlägger grundärendet. I alla beslut där
återreseförbud inte meddelas i grundärendet ska det anges att den sökande
kan få ett återreseförbud i efterhand, för det fall att han/hon inte följer
verkets beslut att inom den givna tidsfristen lämna landet i enlighet med
avlägsnandebeslutet. Ärendet stängs (första stängande beslut) genom att
längden på återreseförbudet anges. Valet här är 1 år, 2 år, 3 år, 4 år, 5 år
alternativt ÖVR det sistnämnda står då för förbud som är längre än 5 år. När
avvisningen/utvisningen får laga kraft registreras även laga kraft på ärendet
om återreseförbud.
Det faller sig naturligt att det är den enhet som fattar beslut i grundärendet
som också tar ställning till beslut om återreseförbud. Redan i dagsläget är
det dessa enheter som också meddelar beslut om återreseförbud. Den
dokumentation som finns i ärendet och som tillkommit vid sökandens
kontakt med exempelvis sin mottagningsenhet, finns tillgängligt även för
den som fattar beslut om ett återreseförbud och kan således ligga till grund
för beslutet. Under förutsättning att ett beslut om återreseförbud fattas i
grundärendet läggs ett ärende om återreseförbud upp i samband med att ett
AVV-/UTV-ärende registreras. Detta görs av ansvarig prövningsenhet.
Beroende på vad som framgår av grundbeslutet registreras tidsintervallet för

återreseförbudet antingen vid laga kraft eller vid utresan. Framgår att
återreseförbudet ska börja gälla från laga kraft är det i de flesta fall
förvaltningsprocessenheten som registrerar tidsintervallet för
återreseförbudet i samband med övriga lagakraftregistreringar. Om det av
beslutet framgår att återreseförbudet ska gälla när personen lämnat landet i
enlighet med beslutet anges tidsintervallet för när återreseförbudet ska gälla
(andra stängande beslut) av en mottagningsenhet i samband med
utreseregistreringen. Kommer det senare fram, exempelvis i samband med
ansökan om tillstånd, att personen lämnat landet i enlighet med beslutet
ansvarar tillståndsenheten för registreringen. Den enhet som registrerar
återreseförbudets giltighetstid måste också underrätta Nationellt Forensiskt
Center (NFC) och Noa så att en spärr läggs in i SIS.
Beslut om återreseförbud, information om återreseförbud som fått laga kraft

samt information om att utresa i enlighet med beslut har skett skickas till
Nationella operativa avdelningen, Noa, Gränspolissektionen, via mail
16
(uboken.noa@polisen.se). Polisen registrerar beslutet i Schengen
Information System (SIS) efter att de fått information om att beslutet fått
laga kraft alternativt att utlänningen lämnat landet i enlighet med beslut.
Nationellt Forensisk Center överlämnar, efter att Migrationsverket
informerat dem om att en utresa skett, fingeravtryck till Noa.
5.2.2 Beslut om tidsfrist för frivillig avresa

Beslut om tidsfrist för frivillig avresa fattas i samband med att grundärendet
avgörs. Av detta följer att det är prövningsenheten som ansvarar för dessa
bedömningar. Eftersom tiden för frivillig avresa börjar räknas först från och
med det datum beslutet får laga kraft är det rimligt att den enhet som
registrerar laga kraft också ansvarar för registrering av från och med när
tidsfristen börjar löpa, respektive slutar. Ärendet stängs (första stängande
beslut) genom att längden på tidsfristen anges. Valet är här 2 v, 4 v, 5 mån
eller ÖVR, det senare kan då vara tidsfrister som löper mellan fyra veckor
och fem månader eller, vilket torde vara mycket ovanligt, längre än fem
månader. Utgångspunkten är att i normalfallet är tidsfristen två alternativt
fyra veckor eller fem månader för ensamkommande barn, om det saknas ett
ordnat mottagande i hemlandet.
När ett beslut fattas gällande ensamkommande barn är det viktigt att
prövningen tar hänsyn till när barnet blir 18 år. Om barnet vid tidpunkten för
beslutet är 17 år och 10 månader, är det exempelvis inte rimligt att förlänga
tidsfristen med fem månader från det att beslutet får laga kraft (Se SR
24/2017, sid 8 och 9.). Lämpligare är då att ge personen en tidsfrist som
löper en månad efter att personen blivit 18 år, dvs i ovan exempel ge
personen tre månaders tidsfrist.
När beslutet får laga kraft och tidsfristen börjar löpa registreras från och
med datum samt till och med datum (andra stängande beslut).
Prövningsenheten ansvarar för registreringen i ärenden som inte har
överklagats inom besvärstiden, mottagningsenheten vid nöjdförklaring och
FVP i ärenden som fått laga kraft efter ett domstolsförfarande.
För att verket i förekommande fall ska kunna fatta beslut om återreseförbud
i rätt tid är det av stor vikt att bevakning av lagakraftvunna tidsfrister sker.
Det ställs också krav på ett fungerande flöde mellan domstolarna och verket.
5.2.3 Beslut om återreseförbud fattade i efterhand

Om en person inte följer verkets beslut om tidsfrist för frivillig avresa,
alternativt om denne agerar på ett sätt som gör att en avvikanderisk är för
handen, kan verket antingen fatta beslut om återreseförbud i efterhand eller
häva beslut om tidsfrist för frivillig avresa och fatta beslut om
återreseförbud.
17
Det kan dock uppstå situationer där det finns en avvikanderisk, men där
återreseförbud ändå inte ska meddelas. Denna situation kan exempelvis
uppstå om en person med en gällande tidsfrist visar upp exempelvis en
passhandling med en helt annan identitet. Rent juridiskt uppfyller personen
rekvisiten i 1 kap. 15 §. Bedömningen får dock vara att agerandet visar att
personen inte har någon avsikt att avvika och att denne inte heller motsätter
sig ett återvändande. Risken är också att det kan upplevas som en
”bestraffning” om en person som i denna situation får ett återreseförbud när
han väl klarlägger sin identitet och vill resa hem. Incitamentet att träda fram
med sin rätta identitet för att underlätta ett återvändande torde därmed
minska. Mot den bakgrunden avstår vi från att upphäva tidsfristen och
meddela ett återreseförbud.
I ett beslut om återreseförbud som fattas på grunden att en sökande inte

lämnat landet i enlighet med beslutet börjar överklagandetiden löpa när
beslutet expedieras. Beslutet behöver alltså inte underrättas sökanden för att
få laga kraft. Längden på återreseförbudet är här alltid ett år. Se 12 kap 15 a
§ och 14 kap 7 a §. Det är viktigt att man på ett tydligt sätt informerat om
detta i samband med att man underrättar om beslut i grundärendet.
Om det upptäcks sent att ett beslut fått laga kraft och det inte finns något
som säger att personen lämnat landet i enlighet med avlägsnandebeslutet,
ska beslut om återreseförbud fattas från dagens datum, det ska inte
bakdateras.
Ett beslut om återreseförbud som fattas i efterhand på grund av att det

exempelvis uppkommit en avvikanderisk under den löpande tidsfristen
måste underrättas sökanden på sedvanligt sätt. Längden på detta
återreseförbud kan vara högst fem år.
5.2.4 Beslut om upphävande av återreseförbud

Om en begäran om att återreseförbudet ska hävas kommer in till verket i
samband med en ansökan om uppehållstillstånd är det aktuell
prövningsenhet som tar ställning till upphävande av återreseförbud.
Inkommer det en separat begäran om att ett återreseförbud ska hävas ska
den handläggas av visumgruppen på tillståndsenheten 2 i Norrköping.
Migrationsverket får inte upphäva ett återreseförbud som har meddelats av

domstol. Däremot får verket upphäva ett återreseförbud som verket fattat i
tidigare skede och som fastställts av domstol. Se 2.5 ovan. Om verket anser
att ett sådant återreseförbud bör upphävas ska verket med ett eget yttrande
lämna över det till domstolen. Handläggande prövningsenhet överlämnar
yttrandet till domstolen. Mot bakgrund av detta är verkets arbetsordning
ändrad så att tillståndsenheterna har möjlighet att lämna över yttrande om
upphävande av återreseförbud som fastställts av domstol.
18
En person som ger in en ansökan om uppehållstillstånd får också anses
begära att återreseförbudet hävs. Stöd för den tolkningen finns i Prop.
2011/12:60 sid 53 där man talar om att beslut om upphävande av
återreseförbud i huvudsak kommer att fattas ex officio.
Dom från migrationsöverdomstolen meddelad den 23 april 2014 (mål nr

UM 6267-13) rör upphävande av återreseförbud där man kommit fram till
att ansökan måste prövas materiellt innan man tar ställning till vilken
betydelse ett återreseförbud ska ha. Av domen framgår att
”Migrationsverket ska först pröva om förutsättningarna för att bevilja en
ansökan om uppehållstillstånd med stöd av 5:15 a är uppfyllda. Om
Migrationsverket vid denna prövning finner att så är fallet ska verket
därefter ta ställning till vad detta bör få för konsekvenser för det
lagakraftvunna avlägsnandebeslutet och beslutet om återreseförbud.”

avdelningen, Noa, Gränspolissektionen, via mail (uboken.noa@ polisen.se).
5.2.5 Ompröva beslut/överklagan

Eftersom den enhet som fattat beslut i grundärendet också har skiljt sig från
detsamma, är det rimligt att beslut om upphävande av tidsfrist för frivillig
avresa samt beslut om återreseförbud fattas av verkets mottagningsenheter.
Mottagningsenheten kan ompröva egna beslut om återreseförbud och
överlämna överklagan till Migrationsdomstol utan yttrande.
Mottagningsenheten registrerar att ett överklagande inkommit.
Frågan om omprövning kan tas upp på verkets eget initiativ (ex officio) om
det uppdagas att ett beslut är oriktigt, efter muntlig begäran eller efter
skriftlig begäran. Om beslutet om återreseförbud inte längre ska gälla
registreras beslutet i Skapa, såsom ÅF, UPPH.

avdelningen, Noa, Gränspolissektionen, via mail (uboken.noa@polisen.se).
Överklagandet kan hanteras på två sätt, antingen genom att man upprättar ett
dokument, se mall i Skapa under åtgärden ”Ta ställning till överklagande”
som heter ”Överklagande av beslut”, eller att man använder en stämpel med
texten:
Överklagandet har kommit in i rätt tid. Migrationsverket finner inte

anledning att ändra det överklagade beslutet. Vi överlämnar handlingarna i
ärendet enligt 25§ förvaltningslagen (1986:223)
20…
Signatur………………
19
För beräkning av tiden ska veckodag för meddelande om beslut motsvaras
av samma veckodag, fram i tiden. Infaller motsvarande veckodag på en
söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller
nyårsafton, får åtgärden vidtas nästa vardag. Se Lag om beräkning av
lagstadgad tid (1930:173). Viktigt att notera är att denna lag syftar till att
den som är föremål för beslutet inte ska drabbas negativt.
5.2.6 Beslut om förlängning av tidsfrist

Förlängning av tidsfristen kan göras i olika skeden av processen. Frågan om
förlängning av tidsfristen kan hanteras av såväl prövnings- som mottagnings-
enheterna beroende på när i processen förlängningen görs. Prövnings-
enheternas ansvar för frågor om förlängning av tidsfrister sträcker sig till och
med den tidpunkt de skiljer sig från beslutet genom att expediera detsamma
och från laga kraft tar mottagningsenheternas ansvar vid. Observera att en
tidsfrist kan förlängas även om den gått ut, så länge som det inte finns något
beslut om återreseförbud.
6. Vanliga frågor med svar
6.1 När öppnas och stängs ett ärende om tidsfrist?

Under förutsättning att utlänningen erhållit en tidsfrist ska ett TIDSFR-
ärende öppnas i samband med att beslut tas i AVV/UTV-ärendet (av
prövningsenheterna). I ärenden där det inte är aktuellt med tidsfrist
registreras inget TIDSFR-ärende. I samband med att beslutet i AVV/UTV-
ärendet fattas, stängs ärendet om tidsfrist. Anledningen till detta är att vi ska
kunna registrera överklagandet.
Vid registreringen av tidsfrist ska beaktande göras av tidsfristens längd. Är

längden två till fyra veckor ska ärendet registreras såsom ärendetyp
TIDSFR, beslutstyp TIDSFR och med beslutskod 2 v eller 4 v.
Beslutas det redan i grundprövningen att en längre tidsfrist än två eller fyra
veckor ska beviljas läggs ett ärende upp såsom TIDSFR-L. Stängande beslut
registreras såsom 5 mån eller ÖVR. ÖVR står för tidsfrist mellan fyra
veckor och fem månader eller för längre tid än fem månader, exakt längd
framgår av beslutet. Avsändare är den enhet som fattat beslutet. Längden på
fristen ska inte anges med fr.o.m. och t.o.m.-datum. I samband med
registrering av laga kraft anges längden fr.o.m. och t.o.m-datum för att
beräkning av tidsfrist ska kunna göras. Detta anges genom ett så kallat andra
stängande beslut, under samma ärende om tidsfrist. Vid det andra stängande
beslutet om tidsfrist och återreseförbud tas namnet på den föredragande
bort. Det beslutsdatum som anges här är det datum då beslutet fick laga
kraft. Den som registrerar använder sin egen användarkod.
20
6.2 Ensamkommande barn och tidsfrister/återreseförbud
I samband med att en längre tidsfrist registreras för ett ensamkommande
barn i grundprövningen (TIDSFR-L) bör barnets ålder vid tidpunkten för
beslutet beaktas. Exempelvis torde det inte vara aktuellt att ge ett
ensamkommande barn fem månaders tidsfrist om denne fyller 18 år inom en
kortare tid än så. Lämpligt är att räkna ut en tidsfrist som är fyra veckor
längre än tidpunkten för när den minderårige fyller 18 år. Utgångspunkten
att ett ensamkommande barn får fem månaders tidsfrist är vid situationen att
det saknas ett ordnat mottagande i hemlandet. (SR 24/2017, sid 8 och 9).
6.3 Sen registrering av laga kraft – utlänningens ansvar

Det är inte ovanligt att registreringen av laga kraft sker sent. Fråga
uppkommer då vilket ansvar vi faktiskt kan lägga på utlänningen att själv ha
vetskap om när denne måste lämna Sverige. Inte sällan har hela tidsfristen
(vanligt vid 2 veckor) passerat när utlänningen kommer till första
återvändandesamtalet. Bedömningen är att ansvaret ligger på den enskilde
och vi måste vara väldigt tydliga i detta i samband med de
informationstillfällen som finns. Beslutet om återreseförbud går också att
överklaga.
6.4 Särskilda skäl för att förlänga en tidsfrist och hur sker
registreringen?
En tidsfrist kan sedan den första mars 2017 förlängas även efter att
tidsfristen löpt ut men ska enbart ske i undantagsfall (Se SR 11/2017).
I samband med bedömning av om en tidsfrist ska förlängas är det viktigt att

ha andemeningen i återvändandedirektivet i åtanke. Syftet med direktivet är
att få de personer som vistas olagligt på en medlemsstats territorium att
återvända.
Enligt delegeringsordningen är beslut om förlängning av tidsfrist ett

tvåmannabeslut.
Om särskilda skäl föreligger får Migrationsverket förlänga en tidsfrist som

inte löpt ut. Särskilda skäl kan exempelvis vara:
- anskaffning av resehandling
- hänsyn till vistelsens längd
- förekomst av skolbarn eller av andra familjeband och sociala band
Rekvisiten med kommentarer:
- anskaffning av resehandling
När det gäller förlängning av tidsfrist för anskaffning av resehandling, krävs
att sökanden varit aktiv i att anskaffa resehandlingar. Sökanden måste också
kunna påvisa detta genom exempelvis dokumentation som visar att han/hon
21
varit på sin hemlandsambassad för att ordna resehandlingar, eller genom
annan korrespondens med behörig hemlandsmyndighet för att tidsfristen för
frivillig avresa ska kunna förlängas. Även om vi inte kan kräva att sökanden
kontaktar sin hemlandsmyndighet innan beslutet är verkställbart, kan
sökanden vara aktiv på annat sätt. Sökanden har under hela processen
möjlighet att kontakta anhöriga i hemlandet och kan visa detta genom
korrespondens. En bedömning av sökandens aktivitet under processen bör
göras i varje enskilt fall. Har sökanden däremot inte varit aktiv, kan en
förlängning av tidsfristen inte aktualiseras.
Vid bedömningen av längden på förlängningen av tidsfristen för anskaffning

av resehandlingar, bör enheten för återvändandesamordning kontaktas för
synpunkter. Längden på förlängningen är beroende av hur lång tid det kan
bedömas ta att anskaffa resehandlingar. Det är viktigt att tänka på att
utgångspunkten är att det är fråga om resehandlingar som är tillräckliga för
att genomföra återvändandet. Om det räcker med en tillfällig resehandling
och om det går snabbare att ordna detta jämfört med ett pass, så är det
utgångspunkten för hur lång tid vi ska förlänga tidsfristen. I normalfallet ska
en förlängning av tidsfristen dock inte vara längre än sex månader.
Om sökanden medverkar i anskaffandet av resehandlingar, men om

hemresan inte kan genomföras inom tidsfristen på grund av
Migrationsverkets förskyllan, eller på grund av andra omständigheter som
sökanden inte har kunnat styra över, kan tidsfristen förlängas. Hemresan
måste dock ske i nära anslutning till att tidsfristen har löpt ut.
- hänsyn till vistelsens längd

Vid förlängning av tidsfristen med hänsyn till vistelsens längd, är det endast
den legala vistelsen som ska beaktas. Med legal vistelse avses tiden från
ansökan fram till dess ärendet om av- eller utvisning får laga kraft. För att
en förlängning på denna grund ska komma ifråga krävs dessutom att
sökanden är/har varit aktiv med att anskaffa resehandlingar för det fall
sådana inte finns (se ovan, under anskaffning av resehandling).
- förekomst av skolbarn eller av andra familjeband och sociala band Vid

förlängning av tidsfristen på grund av att det finns skolbarn är barnets ålder av
stor vikt vid bedömningen av hur länge tidsfristen ska förlängas. För ett barn
som exempelvis går i årskurs nio är det viktigare att kunna få en möjlighet att
avsluta sina studier för att på så sätt få någon form av examen, jämfört med ett
barn som går i årskurs tre eller fyra. Om sökande ska slutföra sina
gymnasiestudier och har fyllt 18 år, får en bedömning göras från fall till fall
om förlängning av tidsfristen ska omfatta hela familjen.
Även i de fall en tidsfrist kan förlängas på grund av skolgång, krävs att

sökanden (barnets föräldrar) är/har varit aktiv med att anskaffa
resehandlingar för det fall sådana inte finns. För att förlängning ska komma
ifråga krävs dessutom att föräldrarna/god man eller barnet gör gällande att
barnet behöver gå klart i skolan.
22
Registrering av förlängningen görs under samma ärende som redan finns
registrerat; TIDSFR eller TIDSFR-L.
Förlängningsbeslutet registreras såsom TIDSFR-X. Avsändare är den enhet

som fattat beslutet. Förlängs tidsfristen p.g.a. inhibition eller s.k. praktiskt
verkställighetshinder lämnas i allmänhet inget fr.o.m och t.o.m.-datum
eftersom fr.o.m.-datumet är okänt. Först när inhibitionen hävs eller
verkställighetshindret inte längre är gällande registreras fr.o.m. –t.o.m.-
datum. Se vidare 6.12 Vad händer vid inhibition.
6.5 Vad händer i ett senare skede i ett ärende med beslut om
ingen tidsfrist och inget återreseförbud?
Vid situationen att verket fattar ett beslut om att en utlänning inte ska ha
någon tidsfrist och inte heller ett återreseförbud så ska utlänningen i enlighet
med 12 kap 15 § lämna landet snarast. Fråga uppstår då gällande hur man
hanterar frågan om återreseförbud i efterhand för det fall utlänningen inte
lämnar landet. Det uppstår en situation där en utlänning ska följa en tidsfrist
som inte finns i syfte att slippa återreseförbud. Slutsatsen torde bli att det
även i detta senare skede av processen blir en bedömning att särskilda skäl
föreligger för att inte besluta om återreseförbud.
6.6 När öppnas och stängs ett ärende om återreseförbud?

När det är aktuellt att besluta om återreseförbud i ett grundärende öppnas det
i samband med att beslut tas i AVV/UTV-ärendet (av prövningsenheterna). I
ärenden där det inte är aktuellt med återreseförbud registreras inget ÅF-
ärende. Ärendetypkoden för återreseförbud är ÅF. Ange koderna AVV,
UTV eller AVV-OH/OT som beslutstyp och längden på förbudet. Längden
anges med koderna 1 år, 2 år, 3 år, 4 år, 5 år eller ÖVR. ÖVR står för längre
tid än fem år och exakt längd framgår av beslutet. Avsändare är den enhet
som tagit beslut om återreseförbudet. Ett ärende om ÅF öppnas och stängs
alltså i princip vid samma tidpunkt som beslut fattas i grundärendet. Den
som registrerar använder sin egen användarkod.
När avvisningen/utvisningen får laga kraft registreras laga kraft även på

ärendet om återreseförbud. Framgår det av beslutet att det ska börja gälla
vid laga kraft anges även tidsangivelse med från och med – till och med-
datum. Den registreringen utförs av antingen prövningsenhet,
förvaltningsprocessenhet eller mottagningsenhet, beroende på när i
processen laga kraft inträder. Framgår av beslutet att återreseförbudet ska
börja gälla vid utresa i enlighet med beslutet anges från och med datum samt
till och med datum när utresan bekräftats. Denna registrering utförs av
mottagningsenhet i samband med utreseregistreringen och av tillståndsenhet
om det vid en ansökan om uppehållstillstånd kommer fram att personen
lämnat landet i enlighet med beslutet och verket inte tidigare haft vetskap
om detta. Den enhet som registrerar laga kraft av beslut om återreseförbud
och får information om att utresa i enlighet med beslut har skett, måste
också underrätta Noa så att en spärr läggs in i SIS.
23
Ärende om återreseförbud kan också öppnas efter det att beslut om tidsfrist
tagits i AVV/UTV-ärendet. Detta om tidsfristen inte följts, eller om det
uppkommit omständigheter som gör att det finns avvikanderisk.
Beslut om återreseförbud fattade efter att tidsfristen gått ut eller hävts gäller
från och med att personen lämnat landet i enlighet med sitt beslut. Vid
utresa anges från och med datum samt till och med datum när utresan
bekräftats. Denna registrering utförs av mottagningsenhet i samband med
utreseregistreringen och av tillståndsenhet om det vid en ansökan om
uppehållstillstånd kommer fram att personen lämnat landet i enlighet med
beslutet och verket inte tidigare haft vetskap om detta. Den enhet som får
information om att utresa i enlighet med beslut har skett, måste också
underrätta Noa så att en spärr läggs in i SIS. Observera att beslutet om
återreseförbud måste ha fått laga kraft för att ovanstående registreringar ska
kunna göras.
I samband med överklagande kan domstolen ändra verkets beslut om

återreseförbud. Koden för domen är då UPPH.
Om det finns grund för att meddela återreseförbud men Migrationsverket av

särskilda skäl väljer att inte meddela sådant ska detta ställningstagande
registreras såsom EJ-ÅF-S som beslutskod.
6.7 Särskilda skäl för att inte fatta beslut om återreseförbud

Har en tidsfrist löpt ut och en person är kvar i landet ska ett återreseförbud
meddelas om inte särskilda skäl finns. Särskilda skäl kan exempelvis vara:
- Att personen själv har giltigt uppehållstillstånd i Europeiska
Unionen.
- Att en person har barn eller nära anhöriga i Schengenområdet
eller i Sverige. Vad gäller barn innebär det inte att dessa
måste vara minderåriga.
- Andra omständigheter som faller utanför personens kontroll.
I dagsläget fattar prövningsenheten avlägsnandebeslut med tidsfrist

avseende personer med uppehållstillstånd i annan medlemsstat. De kan inte i
detta läge besluta om att personen inte ska ha ett återreseförbud och de kan
inte heller underlåta att meddela en tidsfrist. Konsekvensen blir att om
sökanden inte lämnar landet inom tidsfristen får mottagningsenheten fatta
ett beslut om att det finns särskilda skäl för att inte besluta om
återreseförbud. Se 8 kap 21 § där vissa kriterier måste vara uppfyllda för att
underlåta att fatta beslut om en tidsfrist.
24
6.8 Vad händer när en person lämnar Sverige inom tidsfristen
och sen kommer tillbaka (12:23)?
Sedan den första mars 2017 gäller att utlänningen frivilligt ska lämna landet
i enlighet med beslutet (tidsfrist för frivillig avresa). Sverige har en
definition av utresebegreppet som innebär att ett beslut är verkställt när en
person lämnat landet, men vad gäller tidsfristen för frivillig avresa så måste
utresa ha skett i enlighet med avlägsnandebeslutet. Det innebär att en person
som åker till exempelvis Tyskland inom tidsfristen och sedan kommer
tillbaka till Sverige kan erhålla återreseförbud om tidsfristen för frivillig
avresa löpt ut. Vid kvarvarande tid på fristen kan det finnas grund att häva
fristen och lägga på ett återreseförbud. Beslut om återreseförbud i samband
med att fristen hävs måste underrättas utlänningen för att beslutet ska kunna
få laga kraft. Personer som lämnar landet, men inte i enlighet med beslutet,
ska fortfarande registreras ut som utresta och återvändandeärendet ska
stängas som utrest-ME eller utrest-PE.
6.9 Vad händer när en person vill resa hem när tidsfristen löper
och uppvisar passhandling i annan identitet?
Situationen gäller en person som kommer till Migrationsverket och uppger
att denne vill resa hem under gällande tidsfrist och i samband med detta
inger en nöjdförklaring samt uppvisar en passhandling med en annan
identitet. Rent juridiskt uppfyller personen rekvisiten i 1 kap. 15 §.
Bedömningen får dock vara att agerandet visar att personen inte har någon
avsikt att avvika och att denne inte heller motsätter sig ett återvändande.
Risken är också att det kan upplevas som en ”bestraffning” om en person
som i denna situation får ett återreseförbud när han väl klarlägger sin
identitet och vill resa hem. Incitamentet att träda fram med sin rätta
identitet för att underlätta ett återvändande torde därmed minska. Mot den
bakgrunden avstår vi från att upphäva tidsfristen och meddela ett
återreseförbud. Se också UM 2997-13.
6.10 När börjar återreseförbudet att löpa?

EU-domstolen har i en dom den 26 juli 2017 (C-225/16) kommit fram till att
längden på ett återreseförbud ska beräknas från den tidpunkt då personen
faktiskt lämnar EU-territoriet. Vi har i avlägsnandebeslut och beslut om
återreseförbud tidigare informerat om att återreseförbudet börjar gälla vid
laga kraft men i och med domen gäller utresa som startdatum för
återreseförbudets giltighet. Det gör att vi under en period kommer att ha två
parallella sätt att registrera tid för återreseförbud. Framgår det av
grundbeslutet att återreseförbud börjar gälla från laga kraft registreras tiden
för återreseförbudet från lagakraftdatumet, men om det däremot framgår att
beslutet börjar gälla när personen lämnar landet i enlighet med beslutet
registreras tiden för återreseförbudet med utresedatumet som startpunkt,
under förutsättning att beslutet om återreseförbud fått laga kraft.
I beslut avseende AVV/UTV vad gäller ”långa” ärenden börjar

återreseförbudet (normalfallet två år) räknas från antingen när personen
25
lämnat landet i enlighet med beslut eller vid laga kraft, beroende på vad som
framgår av beslutet om återreseförbud.
I beslut med omedelbar verkställighet börjar återreseförbudet (i normalfallet

två år) likaledes räknas från laga kraft förutsatt att utlänningen lämnat landet
i enlighet med sitt beslut, om det i beslutet inte framgår att ÅF gäller från
och med laga kraft.
Vad gäller återreseförbud beslutade i efterhand, när utlänningen inte

respekterar tidsfristen i beslutet börjar överklagandetiden löpa vid den
tidpunkt när verket expedierar beslutet och tiden för återreseförbudet börjar
löpa när personen lämnat landet i enlighet med beslutet under förutsättning
att det fått laga kraft.
Överklagandetiden för beslut om återreseförbud som fattas p.g.a. att

tidsfristen upphävs börjar löpa först när beslutet är underrättat.
6.11 Vem bevakar tidsfrister?

Prövningsenheterna ansvarar för bevakningen av laga kraft i sina respektive
ärenden i de fall den enskilde inte överklagar. I de fall en enskild
överklagar, är det FVP som ansvarar för att registrering av laga kraft sker. I
samband med att registrering av laga kraft sker ska också ett nytt beslut
(registreringstekniskt) registreras under ärendet om tidsfrist. Här ska
längden för tidsfristen anges med fr.o.m. och t.o.m.-datum. Den enhet som
registrerar laga kraft ska även registrera beslut om tidsfrist samt ange längd.
I syfte att kunna bevaka tidsfristerna är det mycket viktigt att laga kraft
registreras under det första stängande beslutet om tidsfrist.
6.12 Vad händer vid inhibition?

Den enhet som fattar beslut om inhibition i ett verkställbart ärende om av-
eller utvisning, ansvarar även för att besluta om och registrera ny frist när
inhibitionen hävs, såvida det inte finns ett beslut om återreseförbud.
I prop. 2011/12:60 ges inte någon ledning om hur lång/om någon frist ska
ges efter beslutet i de nämnda situationerna (se sid. 49 och 97). I
propositionen anges dock att ett behov av förlängning kan uppkomma om
utlänningen efter ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut ansöker om
uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande, ansöker
om uppehållstillstånd för arbete enligt 5:15 a § utlänningslagen eller
åberopar nya omständigheter enligt 12:19 § utlänningslagen eller om ett
avlägsnandebeslut har inhiberats, (se sid 96).
Den mest fördelaktiga lösningen är om förvaltningsprocessenheten vid det

första ärendet enligt 12:18 som inhiberas eller som inkommer enligt 12:19
§§ utlänningslagen förlänger tidsfristen enligt 12:14 b § utlänningslagen.
Rent praktiskt bör beslutet om förlängd tidsfrist utformas så att
förlängningen i tid kopplas till när beslut fattas i ärendet/inhibitionen hävs
26
med ett tillägg av två eller fyra veckor, (samma som den frist som gavs i det
ursprungliga beslutet om avlägsnande). Alltså: ”din tidsfrist för att frivilligt
lämna landet i enlighet med beslutet förlängs, med stöd av 12 kap. 14 b §
utlänningslagen, till två/fyra veckor från det att beslut fattas i ditt
ärende/inhibitionen hävs”.
Om ytterligare ärenden/inhibitioner enligt 12:18 eller 12:19 §§

utlänningslagen kommer in/sker, efter att det första verkställighetsärendet
avgjorts och en förlängd tidsfrist beviljats, får en bedömning ske från fall till
fall om det ytterligare en gång ska beviljas en förlängd tidsfrist enligt
lösningen ovan. Enligt lagtexten får tidsfristen förlängas om det finns
särskilda skäl. Något krav på att den ska förlängas finns inte. (I direktivets
art 7.2 anges att det ska vara nödvändigt.) Om beslut att inte förlänga
tidsfristen tas ska återreseförbud inte meddelas enligt 12:15 a §
utlänningslagen förrän efter att ärendet om verkställighetshinder är avgjort
eller inhibitionen är upphävd.
Till de aktuella situationerna ovan räknas även en ansökan enligt 5:15 a §

utlänningslagen där registreringarna hanteras av aktuell tillståndsenhet.
6.13 Ansökan om upphävande av återreseförbud?

Ett beslut om återreseförbud som har fått laga kraft får upphävas helt eller
delvis av Migrationsverket om det finns särskilda skäl för att förbudet inte
längre ska gälla. En utlänning får ansöka om upphävande av ett
återreseförbud och ansökan ska ges in till Migrationsverket. Den ska då
registreras såsom ett eget ärende, UPPH-ÅF.
6.14 Hur hanterar vi ärenden ”i ofas”?

Problematiken med ärenden ”i ofas” uppstår när personer i samma familj av
olika anledningar får avlägsnandebeslut vid olika tidpunkter med eller utan
återreseförbud. Frågan uppkommer då hur man ska förlänga tidsfristen. Rent
praktiskt bör beslutet om förlängd tidsfrist utformas på samma sätt som vid
inhibition, men att förlängningen i tid kopplas till när beslut fattas i andra
familjemedlemmars ärenden och att tillägget i tid blir två eller fyra veckor,
beroende på den tidsfrist som den/de andra familjemedlemmarna/-
medlemmarna har fått. Alltså: ”Din tidsfrist för att frivilligt lämna landet i
enlighet med beslutet förlängs, med stöd av 12 kap. 14 b § utlänningslagen,
till två/fyra veckor från det att ett beslut (om avvisning/utvisning) får laga
kraft i XXs ärende”.
6.15 Hur hanterar vi ärenden med gällande tidsfrist där det finns
s.k. praktiska verkställighetshinder?
Exempel på ärenden som kan ingå i denna kategori är frihetsberövade,
personer där allmänt åtal har väckts och gravida kvinnor där resa inte kan
genomföras. Observera att det kan finnas fler situationer än nyss nämnda.
Det blir mottagningsenheten som får uppgiften att i denna situation förlänga
tidsfristen. En förlängning utformas på samma sätt som angivits i avsnitt
27
6.12 och 6.14, men med anpassning till det enskilda ärendet. Exempelvis:
”Din tidsfrist för att frivilligt lämna landet i enlighet med beslutet förlängs,
med stöd av 12 kap. 14b § utlänningslagen, till två/fyra veckor från det att
du släpps ut häkte/skrivs ut från sjukhus.”.
Gällande gravida kvinnor med nära förestående förlossning bör tidsfristen

inte börja löpa förrän en viss tid efter nedkomst, exempelvis en månad. I de
besluten kan det därför vara lättare att ange ett specifikt datum från vilket
tidsfristen börjar löpa.
När resetekniska hinder föreligger bör enheten för resesamordning kontaktas

för rådgivning avseende tidsfristförlängning.
Mottagningsenheten ansvarar för bevakning av tidsfristen och för att

erforderliga registreringar görs.
6.16 När ska vi skicka besked till polisen om införande i SIS?

Migrationsverket har enligt 7 kap 4 § utlänningsförordningen en
underrättelseskyldighet till Polismyndigheten. Det innebär att verket ska
underrätta Polismyndigheten/Noa (U-boken) vid tre situationer:
- När ett beslut om återreseförbud fattas

- När samma beslut fått laga kraft
- När personen som erhållit ett återreseförbud lämnat landet i enlighet
med avlägsnandebeslutet
Utöver dessa tre ska Noa också informeras när ett beslut om återreseförbud
upphävs. Observera här att skyldigheten att underrätta Noa om laga kraft
faller i många situationer på domstolarna (om utlänningen inte överklagar
migrationsdomstolens beslut eller om Migrationsöverdomstolen beslutar att
inte bevilja prövningstillstånd).
Det är viktigt att Noa även underrättas om att en dubbeldossiér finns för att
undvika att ett återreseförbud i SIS endast läggs upp i en identitet. Detta
görs via mail (uboken.noa@polisen.se).
Avslutningsvis underrättas Noa om att aktuell person lämnat landet vilket

sker till samma mailadress som ovanstående. Ansvarig för det senare är
mottagningsenheten och i vissa fall även tillståndsenheten om information
om utresan erhålls i samband med en ansökan om uppehållstillstånd. I
samband med utresa ska även Nationellt forensiskt center (NFC) informeras,
så att de kan skicka kopior av fingeravtryck till Noa.
6.17 Vad händer om sökanden misstänks ha avvikit under

gällande tidsfrist?
Vid misstanke om att en person avvikit under tidsfristen kan inte denna
hävas. Ärendet ska inte heller överlämnas till polis i detta skede.
28
Lagstiftningen talar endast om ”risk för avvikande”, vilket gör att vi inte kan
häva tidsfristen om avvikandet har skett, se 12 kap 14 a §. Det går inte heller
att utesluta att sökanden faktiskt lämnat landet i enlighet med beslutet. Det
innebär att man blir tvungen att vänta tills tidsfristen löper ut och därefter
fatta ett beslut om återreseförbud om 1 år, som inte behöver underrättas för
att överklagandetiden ska börja löpa. Ärendet överlämnas sedan omgående
till polisen. Eftersom överklagande av återreseförbudet inkommer till verket
blir det verkets (MO) uppgift att bevaka laga kraft av beslutet om
återreseförbud även när det är överlämnat till polisen.
Samma situation gäller för ensamkommande barn med ett beslut om längre
tidsfrist. Det kan noteras att den gode mannen har skyldighet att anmäla till
polisen att den minderårige har avvikit så att en efterlysning kan ske även
om inte ärendet är överlämnat.
6.18 Kan ett ärende överlämnas till polisen för verkställighet

med en tidsfrist som löper?
Om ett ärende överlämnas till polisen innebär det att bedömningen är att
tvång anses behövas för att verkställa beslutet eller att en person är avviken.
Vid den första situationen, tvång, har ”risk för avvikande” uppstått vilket
innebär att tidsfristen hävts och ett återreseförbud har meddelats. Vid den
andra situationen, avvikande, har tidsfristen passerat och personen har
erhållit ett ettårigt återreseförbud innan överlämnande sker (se också fråga
7.10). I princip kan vi alltså inte överlämna ett ärende till polisen under
löpande tidsfrist.
6.19 Kan man förena ett beslut om avvisning jämlikt 8. kap 1 § 2

som får verkställas omedelbart enligt 12 kap. 6 § med en
tidsfrist?
Nej, det är inte möjligt. Beslut om avvisning jämlikt 8 kap 1 och 2 §§ UtlL
får verkställas omedelbart enligt 12 kap. 6 § UtlL. Av 8 kap. 18 § a andra
stycket 5 UtlL framgår att tidsfrist inte skall meddelas i avvisningsärenden
med omedelbar verkställighet.
6.20 Kan ett barn som får ett beslut med förordnande om
omedelbar verkställighet erhålla ett återreseförbud trots att
föräldrarna inte har fått återreseförbud?
Enligt 8 kap. 23 § UtlL ska såsom huvudregel ett återreseförbud meddelas
vid beslut med omedelbar verkställighet. Några undantag för barn finns
egentligen inte i den bestämmelsen. Endast om det finns särskilda skäl
hänförliga till utlänningens personliga förhållanden får verket underlåta att
besluta om återreseförbud vad gäller beslut med omedelbar verkställighet.
Den omständigheten att sökanden är ett barn utgör i sig inte ett särskilt skäl
att inte besluta om ett återreseförbud. Vid den tolkningen skulle ett barn
aldrig kunna erhålla ett återreseförbud. Se också RCI 12/2012 där det står att
när det gäller återreseförbud för barn så kan 1 kap 10 § UtlL innebära att en
29
kortare tidsperiod bestäms för barn vilket då torde förstärka synpunkten att
vara barn i sig inte utgör ett särskilt skäl att underlåta återreseförbud.
Man kan dock anse att det är en oskälig situation som uppstår om
föräldrarna inte har ett återreseförbud men däremot exempelvis deras
nyfödda barn. Mot den bakgrunden har asylprövningen gått ut med att det
just här kan anses finnas särskilda skäl. Den här situationen uppstår i första
hand när föräldrarna har fått beslut före införandet av den nya lagstiftningen
(1 maj 2013) och barnet får beslut efter detta datum. Det får alltså till stor
del anses vara en övergående situation.
30
Sida 1 av 1
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Migrationsverkets Skapad 2015-10-14

anläggningsboende Uppdaterad 2017-09-20
Migrationsverkets anläggningsboenden
- anskaffning, drift och avveckling
Detta avsnitt innehåller information och riktlinjer för vad som gäller för
Migrationsverkets anläggningsboende för asylsökande. Det innehåller
information gällande besiktning av lägenheter, avtalshantering och övrig
information för boendeverksamheten.
Lagen om offentlig upphandling gör att anskaffandet av de olika typerna av

boenden (lägenheter, kollektivt boende, ABT-anläggningar) måste hanteras
på olika sätt. En beskrivning av detta ges i varje rubrik för sig.
Migrationsverkets anläggningsboende rör i huvudsak den tekniska

hanteringen av de olika typerna av boende såsom anskaffning, upphandling,
avtalshantering, besiktning mm.
Sidan Boende i mottagningssystemet på annat ställe i handboken rör mera

myndighetsutövningen och de frågeställningar som hanterar den
asylsökandes situation.
Sida 1 av 28
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Migrationsverkets Skapad 2015-10-14

anläggningsboende Uppdaterad 2017-12-27
Innehåll
Handbok för Migrationsverkets anläggningsboende ....................................................................................... 4
Nomenklatur..................................................................................................................................................... 5
Organisation ..................................................................................................................................................... 7
Ankomstboende ............................................................................................................................................... 8
Skapa ............................................................................................................................................................ 8
Bokning ........................................................................................................................................................ 8
Övernattning................................................................................................................................................. 8
Avtal ............................................................................................................................................................. 8
Utreseboende .................................................................................................................................................... 9
Skapa ............................................................................................................................................................ 9
Bokning till utreseboende ............................................................................................................................ 9
Bokning från utreseboende .......................................................................................................................... 9
Avtal ............................................................................................................................................................. 9
Lägenheter ...................................................................................................................................................... 10
Intern ansvarsfördelning ............................................................................................................................ 10
Ersättningslägenheter ................................................................................................................................. 10
Besiktning .................................................................................................................................................. 10
Ansvarsfördelning ...................................................................................................................................... 10
Hyresvärdens ansvar .............................................................................................................................. 10
Hyresgästens ansvar ............................................................................................................................... 11
Hyresgästen har vårdnadsplikt ............................................................................................................... 11
Ohyra .......................................................................................................................................................... 12
Sammanfattning ..................................................................................................................................... 12
Definition av ohyra ................................................................................................................................ 12
Hyresgästens rättigheter ......................................................................................................................... 12
Hyresvärdens skyldigheter ..................................................................................................................... 13
Hyresgästens skyldigheter...................................................................................................................... 13
Migrationsverkets ansvarsförsäkring ..................................................................................................... 13
Ansvar för asylsökande .............................................................................................................................. 13
Slitage/skadegörelse ................................................................................................................................... 14
Vanligt förekommande slitage ............................................................................................................... 14
Ersättning ............................................................................................................................................... 14
Sida 2 av 28
Brand ...................................................................................................................................................... 14
Regler för boende ................................................................................................................................... 14
Kollektivt boende ........................................................................................................................................... 16
Upphandling av ”kringtjänster” ................................................................................................................. 16
ABT-anläggningar ......................................................................................................................................... 17
Upphandling och etablering av nya ABT-anläggningar ............................................................................ 17
Störningar och klagomål ............................................................................................................................ 18
Angående ohyra ......................................................................................................................................... 18
Hantering av rangordning .......................................................................................................................... 18
Upplägg i platshanteringssystemet............................................................................................................. 19
Avtalshantering .............................................................................................................................................. 20
Behörig firmatecknare................................................................................................................................ 20
Fakturering ................................................................................................................................................. 20
Lägenhetsavtal ABE .................................................................................................................................. 20
Kontroll innan avtalsskrivning ............................................................................................................... 20
Hyresnivå ............................................................................................................................................... 21
Hyrestillägg lägenheter .......................................................................................................................... 21
Avtal tillfälligt boende ABT ...................................................................................................................... 22
Avtal kollektivt boende ABK .................................................................................................................... 22
Avtal för kollektivt boende (ABK) med kost............................................................................................. 22
Uppföljning/förlängning ............................................................................................................................ 22
Avveckling ..................................................................................................................................................... 24
Avveckling av lägenheter (ABE) ‒ uppsägning ........................................................................................ 24
Inventarier .............................................................................................................................................. 24
Flyttstädning........................................................................................................................................... 24
Ersättning för återställning ..................................................................................................................... 24
Särskilt för avveckling av ABK-anläggningar ....................................................................................... 25
Avveckling av ABT-anläggningar ............................................................................................................. 25
Avflyttningsbesiktning ........................................................................................................................... 25
Omflyttningar vid avveckling .................................................................................................................... 25
Platshantering/fördelning av platser............................................................................................................... 26
Ansvarsfördelning ...................................................................................................................................... 26
Upplägg i platshanteringssystemet............................................................................................................. 26
Rapportering av platser .............................................................................................................................. 26
Fördelning av platser/bokningsprinciper ................................................................................................... 26
Ur förvar i behov av ABO.......................................................................................................................... 27
Sida 3 av 28
Hantering av barn utan vårdnadshavare i Migrationsverkets boende ........................................................ 27

Beläggning ABT ........................................................................................................................................ 27
Klarställning ............................................................................................................................................... 27
Avhysning .................................................................................................................................................. 27
Kommunikation och boende .......................................................................................................................... 28
Allt bör loggas ............................................................................................................................................ 28
Medier och kommunikation ....................................................................................................................... 28
Sida 4 av 28
Handbok för Migrationsverkets anläggningsboende

Denna handbok avser vara ett övergripande stöd vid hantering av
Migrationsverkets olika former av boendeplatser. Texten finns till för
personal som i sitt arbete hanterar frågor som handlar om anläggningar,
lägenheter eller lokaler som används i syfte att erbjuda boendeplatser till
människor som är inskrivna i mottagningssystemet.
Mottagningsfrågor inom boende som hanterar stöd gentemot den inskrivna

personen eller avhysning återfinns i handboken för mottagande av
asylsökande i avsnittet boende i mottagningssystemet.
Besiktningar av Migrationsverkets boendeplatser sker i olika delar av

boendeprocessen och beskrivs sammanhängande i en separat handbok.
Sida 5 av 28
Nomenklatur
Det förekommer olika typer av boenden och med det olika benämningar för
dessa och inte minst olika förkortningar. Nedan följer en förklaring vad
benämningarna och förkortningarna står för och vilka som gäller och ska
användas.
ABO är samlingsnamnet för de olika typerna av anläggningsboende till

skillnad från EBO. ABO har tidigare använts som en benämning för boende
i av Migrationsverket förhyrda lägenheter och gör i viss mån det fortfarande
i vissa statistiksystem.
EBO betyder eget boende, det vill säga boende som en asylsökande väljer
att ordna på egen hand hos släkt eller vänner.
ABI betyder ankomstboende och står för anläggningar som

Migrationsverket driver i egen regi. En benämning för denna typ av boende
är också steg 1, det vill säga den asylsökande tillbringar de första dagarna i
ett ABI innan utslussning sker till annat boende i steg 2, steg 3 eller EBO.
ABE betyder anläggningsboende externt. Benämning för de lägenheter

som Migrationsverket hyr för de asylsökandes räkning.
ABK står för anläggningsboende kollektivt. ABK är primärt med

självhushåll där Migrationsverket sluter lokalhyresavtal med hyresvärden
och som Migrationsverket driver i egen regi. När ABK används som
ankomst- eller utreseboende ingår mathållning.
ABK hade från början benämningen korridorboende och har det

fortfarande i SKAPA och ibland i dagligt tal. Det kan vara korridorboende
men kan också vara andra typer av boende, så som före detta ålderdomshem
eller stugbyar, varför termen kollektivt boende är mer rättvisande och bör
därför alltid användas för den här typen av avtal.
ABT betyder anläggningsboende tillfälligt. Det är en form av boende som Migrationsverket

upphandlar offentligt med eller utan kost och som Migrationsverket avropar när lägenheter
eller kollektivt boende inte räcker till.
IBO
Står för institutionsboende. Det är en benämning för de boenden som
Migrationsverket upphandlar när någon är i behov av boende för särskilda
behov så som handikapp, demens, skyddat boende eller dylikt. Klicka här
för att komma till avtalen.
Trygghetsboende
Ett boende för personer med särskilda behov och som på grund av dessa
behov behöver ha tillgång till ett nätverk som kanske inte finns på alla
Sida 6 av 28
platser i Sverige. Se KCI 31/2017. Finns i Borås, Stockholm och

Ängelholm. Platserna ägs och fördelas av team platskoordinering vid
boendesektionen.
Boendekoordinator
Medarbetare på enheten för boendeplanering, team platskoordinering, som
stöttar regionerna med att boka boendeplatser.
Sprucket EBO
När en person eller familj, som tidigare har bott EBO med vänner eller
släktingar och av någon anledning inte kan bo kvar, kontaktar
Migrationsverket och uppger sig ha behov av boende i Migrationsverkets
regi.
Boenden där fördefinierade platser hanteras
Steg 1
Steg 1 är en annan benämning för ankomstboende, ABI.
Steg 2 boende
Boende som används för ärenden där Migrationsverket räknar med att en
utvisning kan komma att ske inom kort. Steg 2 kan också användas som
utredningsboende och för övernattning för ut-transit.
Steg 3 boende
ABE, ABK och ABT för andra ärenden än de som används i steg 2.
Sida 7 av 28
Organisation
Flera olika delar av Migrationsverkets organisation är involverade i frågor
som rör boende. Boendesektionen består av olika team och hanterar
planering och operativa frågor. Kvalitetsavdelningen arbetar med processen
för boende och tar bland annat fram styrande dokument för
Migrationsverkets boende. Flera andra enheter bistår med expertis inom
specifika områden.
Kontaktuppgifter finns på arbetsvyn för anläggningsboenden.
Boendesektionen
Boendesektionen består av två enheter, enheten för boenderevision och
enheten för boendeplanering. Vardera enhet är uppdelade i team med olika
ansvarsområden.
Team boenderevision, enhet boenderevision,

Har till uppgift att kvalitetssäkra Migrationsverkets boenden genom
revisioner och besiktningar.
Team återställning, enhet boenderevision

Prövar ansökningar om återställningskostnader.
Team platskoordinering, enhet boendeplanering

Nationell funktion som koordinerar placeringar till boendeplatser.
Team boendeplanering, enhet boendeplanering

Ansvarar för den övergripande och långsiktiga boendeplaneringen.
Process Boende och stöd, kvalitetsavdelningen

Ansvarar för stöd och utveckling av boendeprocessen. Stöttar
mottagningsverksamheten och har ansvar för handböcker och standarder.
Boendekommunikation, kommunikationsenheten
Hanterar interna och externa kommunikationsfrågor inom boendefrågor.
Presstjänsten
Hanterar mediefrågor inom boende.
Upphandlingsenheten
Ansvarar för och svarar på frågor om Migrationsverkets upphandlingar.
Sida 8 av 28
Ankomstboende
Ankomstboendet, även kallat ABI, är ett boende för nyanlända. På
ansökningsfunktionen, som är knuten till ankomstboendet, genomförs
asylansökan. Vistelsetiden bör inte överstiga fyra (4) arbetsdagar.
Skapa
Platserna ska byggas under Boende/Administrera
platssystemet/Ankomstboende. I platshanteringssystemet hittas platserna
under Boendetyp Ankomstboende. Se särskild instruktion.
Bokning
Ärenden i spår 4 och 5 som kan handläggas skyndsamt ska bokas av
ankomstboendets personal till ett utreseboende. Övriga ärenden bokas ut till
anläggningsboende av boendekoordinator.
Övernattning
Övernattningsmöjlighet kan finnas för sökande som ska utredas på
asylprövningen, för sprucket EBO eller som ska tas ur förvar. Bokning till
ett anläggningsboende ska ske kommande arbetsdag. Vid övernattning inför
asylutredning ska mottagningsenheten där den sökande är inskriven på
vända sig till ankomstboendet för bokning. När inströmningen är hög finns
det inte alltid möjlighet att övernatta på ankomstboendet. Vid sprucket EBO
och ur förvar bokas övernattningen på ankomstboendet av
boendekoordinator. Sprucket EBO sköts i första hand på egen enhet. Om det
inte finns plats inom enheten kontaktas boendekoordinator för bokning.
Avtal
Migrationsverket skriver lokalhyresavtal för ankomstboendena. Se mer
under avtal.
Sida 9 av 28
Utreseboende
Utreseboende, även kallat steg 2-boende, är ett korttidsboende för spår 4 och
5 som kan handläggas skyndsamt, samt ett ut-transit för sökande som bott i
ABO och EBO inför utresa ur landet.
Skapa
Platserna ska byggas under Boende/Administrera
platssystemet/Ankomstboende. I platshanteringssystemet hittas platserna
under Boendetyp Ankomstboende.
Bokning till utreseboende

Platserna bokas av personal på steg 2-boendet efter förfrågan från
mottagningsenhet.
Barnfamiljer ska endast flyttas till steg 2 om det finns en möjlighet att
verkställa beslutet i närtid.
Bokning från utreseboende

Boende på steg 2 som omsorteras till annat spår ska flyttas ut från steg 2 till
steg 3-boende skyndsamt. Personerna ska då markeras som flyttklara i
Skapa för att enheten för boendeplanering ska kunna flytta ut dem.
Dossiernummer på dessa boende mailas av steg 2-boendet till
boendekoordinatorns gruppbrevlåda, GB-platskoordinering.
Avtal
Migrationsverket skriver lokalhyresavtal för utreseboende, se mer under
avtal.
Sida 10 av 28
Lägenheter
Migrationsverket hyr bostadslägenheter, även kallade ABE, runt om i landet
för att tillgodose de asylsökandes behov av boende i anläggningsboende
(ABO). Hyresförhållandet regleras av 12 kap. Jordabalken och parternas
avtal.
Hyreslagen reglerar hyresgästens och hyresvärdens rättigheter och
skyldigheter. Hyreslagen är en social skyddslagstiftning, vilket innebär att
lagen är tvingande för hyresvärden till förmån för hyresgästen. Hyresgästen
har besittningsrätt till lägenheten. Med hyresgäst menas Migrationsverket i
den fortsatta skrivningen om inte annat anges.
Villor, modulhus, stugor m.m.

Med lägenhet eller lägenhetsboende avses ett bostadsutrymme i ett
flerfamiljshus/flerfamiljsfastighet inom detaljplanerat område. Modulhus,
villavagnar, stugor eller dylikt ingår inte Migrationsverkets definition av
lägenhet och är alternativ som ska undvikas. Vill en mottagningsenhet hyra
något av dessa måste boendesektionen kontaktas.
Intern ansvarsfördelning
Mottagningsenheterna ansvarar för platser, periodisk besiktning och
uppföljning av avtal i anläggningsboenden. Boendesektionen ska bistå
mottagningsenheterna med stöd avseende frågor om boendet och
lägenheterna så som skadegörelse, ansvar, ersättning m.m. För kontakt
gällande boendefrågor, se arbetsvyn anläggningsboenden i den högra
spalten.
Ersättningslägenheter
När det gäller lägenheter som tas ur bruk på grund av vattenskador och
dylikt tar mottagningsenheten kontakt med hyresvärden och kommer vid
behov överens med denne om ersättningslägenheter. Hyresvärden ska
åtgärda skadan skyndsamt men är inte skyldig att hålla med
ersättningslägenhet
Besiktning
Se handboken besiktning i Migrationsverkets boenden.
Kontroll innan avtalsskrivning

Se avtalshantering.
Ansvarsfördelning
Hyresvärdens ansvar
(Jordabalken 12 kap (Hyreslagen)
Sida 11 av 28
Drift och ekonomi

Försörjning av fastigheten med tillhörande installationer (uppvärmning, el
och vattenförsörjning, ventilation, sophantering m.m.) samt administration
och ekonomisk förvaltning ska i normalfallet skötas av hyresvärden.
Yttre och inre underhåll samt skötsel

• Allt underhåll, antingen vid behov eller inom nedan angivna
riktlinjer för tidsintervall.
• Utvändigt underhåll och skötsel avseende fasader, yttertak, fönster,
dörrar, m.m. och tillhörande mark samt tillhörande installationer.
• Invändigt underhåll och skötsel avseende trapphus, allmänna
utrymmen och tvättstuga samt tillhörande installationer.
Underhåll av lägenheter
Hyresvärden ska utföra underhåll av lägenheter med skäliga tidsmellanrum.
Underhåll avser så kallat normalt slitage i lägenheten, bland annat:
• Förslitning på ytskikt på grund av ålder och bruk.
• Livslängd på vitvaror såsom köksfläkt, spis, kyl/frys.
• Fåtal märken på vägg efter tavelkrokar m.m.
• Skavmärken på målade ytor
Tidsintervaller för underhållsåtgärder är inte fastlagda. Om
mottagningsenheten anser att underhållsåtgärder behöver sättas in ska
hyresvärden kontaktas. Underhållsåtgärder som bekostas av
Migrationsverket ska alltid gå via återställningsteamet vid boendesektionen.
Följande angivelser får tjäna som riktlinjer för tidsintervallen:
• Vitvaror i kök: byte av spis och kyl/frys, ca 15–18 år.
• Väggar och tak: tapeter och ommålning, ca 13 år.
• Golv: plastmattor och linoleum, ca 17–22 år.
• Golv: parkettslipning ca 15 år.
Hyresgästens ansvar
Migrationsverket är hyresgäst i de lägenheter enheten hyr. (Jordabalken 12
kap (hyreslagen).
Migrationsverket genom den ansvariga mottagningsenheten har
hyreskontraktet, betalar hyra och har besittningsskyddet gentemot
hyresvärden.
Hyresrätten kan förverkas bland annat om lägenheten vanvårdas eller vid
störningar i boendet. Om störningar i boendet, se Jordabalken 12 kap
(hyreslagen). Om hyresvärden anser att en lägenhet ska förverkas på grund
av störningar och parterna inte kan komma överens ska mottagningsenheten
kontakta rättsenheten, GB-Rättsenheten.
Hyresgästen har vårdnadsplikt

Migrationsverket har vårdnadsplikt för de lägenheter Migrationsverket hyr
och ansvarar för att de vårdas väl samt att vitvaror och inredning som hör till
Sida 12 av 28
lägenheten används rätt. Enheten har skyldighet att omgående skriftligt

anmäla fel och brister till hyresvärden.
Även om skadan är av en art som hyresvärden normalt ska betala kan

Migrationsverket bli ersättningsskyldig för skador som uppstår på grund av
att anmälan inte gjorts.
Det är viktigt att en noggrann dokumentation av brister och fel görs, se

handboken besiktning i Migrationsverkets boenden.
Ohyra
Parternas ansvar, rättigheter och skyldigheter
Sammanfattning
1. Det är alltid hyresvärden som är skyldig att utrota ohyra och betala
för sanering, och detta oavsett om ohyran anses utgöra en skada eller
brist i hyresgästens användning av lägenheten.
2. Om ohyran kan anses utgöra brist eller men i hyresgästens
användning av lägenheten kan hyresgästen åberopa ett antal
rättigheter gentemot hyresvärden
3. Hyresvärden kan kräva hyresgästen på ersättning och lägenheten kan
också förverkas om det kan visas att det är hyresgästen som genom
vållande eller vårdslöshet orsakat skadan som orsakats av ohyran.
Bestämmelser i hyreslagen m.m.

Bestämmelser om ohyra finns i Jordabalken 12 kap (hyreslagen).
Definition av ohyra
Enligt en kommentar till bestämmelsen är till ohyra att hänföra bl.a.
vägglöss, kackerlackor, myror, tvestjärtar och mjölbaggar. Till ohyra
hänförs däremot inte löss som parasiterar på människor och inte heller
loppor eller mal.
Hyresgästens rättigheter
Enligt bestämmelsens första stycke jämställs ohyra i lägenhet med brist eller
skada under förutsättning att hyresgästen lider men. Med det menas att
ohyran inkräktar på lägenhetens användbarhet. Bedömningen om så är fallet
får göras i varje uppkommen situation.
Om ohyra förekommer till men för hyresgästen kan alltså hyresgästen göra
gällande de olika rättigheter som tillförsäkrats hyresgästen vid brist eller
skada i lägenhet. Dessa rättigheter framgår bl.a. av hyreslagen. Om stöd
behövs, kontakta GB-Rättsenheten.
Sida 13 av 28
Hyresvärdens skyldigheter
Av hyreslagen framgår att det alltid är hyresvärden som har ansvaret för att
utrota ohyran och stå för kostnaden, och detta gäller även om det är
hyresgästen som är ansvarig för ohyran som förekommer i lägenheten.
Om hyresgästen är ansvarig för förekomst av ohyra, till exempel genom
vårdslöshet eller försummelse, kan hyresvärden vidta åtgärder mot
hyresgästen och till exempel kräva ersättning för saneringskostnaderna, men
det är ändå hyresvärden som ska utrota ohyran.
Om hyresgästen vidtar åtgärder mot ohyran och om han är utan ansvar för
ohyran kan han, om han är utan ansvar för ohyran, få ersättning för de
nödvändiga kostnader som han eventuellt haft för att utrota ohyran.
Bestämmelsen gäller även om ohyran inte kan anses utgöra en brist,
hyresvärden är ändå skyldig att utrota ohyran och hyresgästen kan ändå få
ersättning för nödvändiga kostnader
Hyresgästens skyldigheter
Av hyreslagens framgår hyresgästens vårdplikt. Vårdplikten omfattar även
ohyra. I vårdplikten ingår att hyresgästen är skyldig att utan oskäligt
dröjsmål underrätta hyresvärden om det förekommer skada eller brist, till
exempel ohyra, i lägenheten. Bestämmelsen innebär att hyresgästen kan bli
skyldig att ersätta hyresvärden för sådan skada eller brist som beror på
hyresgästens vållande, vårdslöshet eller försummelse, dessutom kan
hyresrätten förverkas. Det är hyresvärden som ska bevisa att hyresgästen är
vållande.
Om hyresgästen däremot vet, eller har anledning att misstänka att, ett
föremål är behäftat med ohyra får föremålet inte föras in i lägenheten. Om
det ändå sker kan hyresgästen sannolikt göras ansvarig för bristande
vårdplikt.
Migrationsverkets ansvarsförsäkring
Migrationsverket har en ansvarsförsäkring hos Kammarkollegiet som kan
komma att täcka ersättningskrav på grund av till exempel bristande
vårdplikt. Självrisken uppgår till 3 basbelopp.
Ansvar för asylsökande

Migrationsverket ansvarar för de asylsökande som bor i lägenheter
Migrationsverket hyr, även för inbjudna gäster och för personer som vi låter
utföra arbete i lägenheterna.
Enheten låter de asylsökande (de boende) disponera Migrationsverkets
lägenheter. De är inneboende och betalar ingen hyra. Ansvaret består i att
mottagningsenheten är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom
vårt vållande eller genom vårdslöshet, fel och försummelse orsakad av
någon vi svarar för. Migrationsverkets ansvar omfattar lägenheten och
sträcker sig från insidan av lägenhetsdörren.
Skadegörelse som sker utanför lägenhetsdörren ska mottagningsenheten
anmäla till hyresvärden. Det är hyresvärdens ansvar att polisanmäla
Sida 14 av 28
händelsen. Vad som sker i trapphus, allmänna utrymmen, tvättstuga och

utvändigt har hyresvärden ansvar för, om det inte går att bevisa vem som är
skyldig
Slitage/skadegörelse
Exempel på slitage
 Fettfläckar på tapet vid sängar och lampknappar
 Funktionsskador på vitvaror
 Märken efter tejp, fettfläckar, tusch m.m. på tapeter eller bortrivna
delar
Exempel på skadegörelse
• Klotter på väggar
• Insparkade dörrar
• Hål i väggar
• Sönderslagna skåp
• Hål efter TV-kabel genom fönsterkarm, vägg m.m.
Bedömning ska ske i varje enskilt fall. Se mer detaljerad information om

skötsel av lägenheten under Information till boende.
Ersättning
Denna del håller på att ses över. Kontakta tills vidare återställningsteamet
på boendesektionen med frågor rörande ersättning vid slitage och
skadegörelse.
Brand
Migrationsverket är som hyresgäst inte skyldig att ersätta skador på grund
av brand förutsatt att verket inte har brustit i sin tillsyn och omsorg. Detta
innebär att om en asylsökande har orsakat brand och hyresvärden inte kan
visa att verket har brustit i normal tillsyn och omsorg får hyresvärden istället
vända sig till den person som har orsakat brandskadan för att få ersättning
för skadorna.
Regler för boende

Informationsbladet ”Att bo i Migrationsverkets regi” ska lämnas till de
boende på ett språk som de förstår. Informationsbladet och blanketten finns
även i SKAPA under fliken LMA/OS, inregistrering.
Migrationsverket kan inte överlåta ansvaret för vårdnadsplikt på de boende
men den vardagliga skötseln av lägenheten ska utföras av de boende.
Mottagningsenheten måste därför informera de boende när de flyttar in hur
lägenheten ska skötas och regelbundet utföra uppföljningar.
Om städningen inte sköts på ett bra sätt ska boendepersonalen påtala detta
och ge den sökande en tidsfrist för städning och sedan göra ett återbesök.
Detsamma gäller vattenförbrukning och att de boende omgående ska anmäla
Sida 15 av 28
vattenskador till hyresvärden. Migrationsverket ska tala om för de boende

att de omedelbart måste göra en felanmälan när de upptäcker fel och brister i
lägenheterna.
Sida 16 av 28
Kollektivt boende
Vad är kollektivt boende?

På samma sätt som med vanliga lägenheter kan Migrationsverket hyra
kollektivt boende med, eller i vissa fall utan, självhushåll. Det kan till
exempel vara ett korridorboende i vandrarhem, ett studentboende eller ett
före detta äldreboende.
Migrationsverkets service på ett kollektivt boende kan likställas med ett

lägenhetsboende. Beroende på hushållstyp står de boende själva för inköp
av exempelvis sanitetsartiklar, blöjor och liknande. Migrationsverket
ombesörjer toalettartiklar genom lokalvården.
Avtal
Se avtalshantering.
Upphandling av ”kringtjänster”
Ett kollektivt boende drivs i Migrationsverkets regi med egen personal och
behöver inte upphandlas. Eventuella tjänster såsom mathållning,
fastighetsskötsel och lokalvård måste däremot upphandlas innan
anläggningen tas i drift. Mottagningsenheten beställer kringtjänster genom
upphandlingsenheten. Anpassningar av byggnader som måste göras ska
också upphandlas.
Även om själva boendet inte behöver upphandlas så är det viktigt att komma
ihåg att ett boende inte alltid kan tas i bruk den dag förhandlingen är klar.
Om tjänster enligt ovan måste upphandlas behöver upphandlingsenheten ca
1,5–2 månader för att göra en upphandling av dessa tjänster.
Rutin för framtagande av ABK

Se nedan angående avtalshantering.
Sida 17 av 28
ABT-anläggningar
Kapitlet beskriver hur upphandling, besiktning och rangordning ska
hanteras. Avtalshanteringen berörs mycket kort. Hanteringen styrs av
regelverket om offentlig upphandling. Mottagningsenheterna ska ha god
kunskap om de regler som gäller rangordning när det gäller upphandlat
boende. Migrationsverket riskerar vid felhantering att få betala stora
summor i skadestånd till förfördelade leverantörer.
Upphandling och etablering av nya ABT-anläggningar

Anskaffande av tillfälligt boende för asylsökande (ABT) hanteras genom
offentliga upphandlingar. Upphandlings- och inköpsavdelningen i
Norrköping sköter den offentliga upphandlingen av ABT-anläggningar. De
anläggningar som uppfyller villkoren i förfrågningsunderlaget blir godkända
och får tilldelningsbeslut och samtidigt en plats i rangordningen. När
eventuella överklaganden har behandlats vinner upphandlingen laga kraft
och beslut om ramavtal kan fattas. Därefter görs avrop från ramavtalet med
de anläggningar Migrationsverket behöver anlita. När beslut tas om vilka
anläggningar som ska godkännas i en direktupphandling kallas det inte
tilldelningsbeslut utan beslut om underrättelse.
Tilldelning betyder inte per automatik att en anläggning blir godkänd.
Besiktning måste alltid ske innan avropsavtal kan skrivas.
När beslut i upphandling är fattat och offentliggjort är det en offentlig

handling som delges samtliga anbudsgivare. Fram till datum för
tilldelningsbeslut råder absolut sekretess kring uppgifter om enskilda
anbudsgivare eller antal anbudsgivare. Berörda mottagningschefer får
tilldelningsbeslutet för att kunna informera berörda kommuner att en ABT-
anläggning kan komma att etableras i kommunen. För information till
kommuner och övriga intressenter se avsnitt Kommunikation och boende.
I det fall ett ramavtal inte kan täcka platsbehovet kan en direktupphandling
bli aktuell, läs mer under avsnittet Avtalshantering.
Vad händer efter offentliggörandet?

När upphandlings- och inköpsavdelningen har offentliggjort beslut om vilka
anläggningar som är godkända och lagt in dem i rangordning inom
respektive upphandling tar boendesektionen över granskningen av
anläggningen. Granskningen avser bland annat brand- och
ventilationsdokumentation, bygglov, beställa och godkänna besiktningar
samt förbereda avtal
Besiktning måste alltid ske innan avrop från ramavtal sker. Ansvaret för att
genomföra tillträdesbesiktningarna ligger på regionerna.
Under 2017 genomförs besiktning av anläggningar av boendesektionen, se

beslut OCU 16/2017.
Sida 18 av 28
När allt är klart för avrop av en anläggning, och behov av boendeplatser

finns, beslutar boendesektionen ett startdatum. Boendesektionen kontaktar
därefter regionen och leverantören för att informera om startdatumet och
undertecknar avropsavtalet.
Frågor om planeringen ställs till boendesektionen via mejl på GB-Boende.
Vilka anbudsgivare som har fått tilldelning är offentligt efter

tilldelningsbeslut eller underrättelse om beslut. Uppgifter om enskilda
leverantörer utöver det som står i tilldelningsbeslutet får inte lämnas till
massmedia och allmänheten förrän avtal är tecknat av båda parter och efter
sedvanlig sekretessprövning.
Störningar och klagomål

Klagomål som kommer in och som gäller den allmänna ordningen vid en
anläggning, synpunkter på anläggningens personal eller ledningens
lämplighet samt vid etablering och avveckling av anläggningar ska hänvisas
till enhetschefen på mottagningsenheten som utreder vad som ligger bakom
klagomålen. Enhetschefen beslutar vilka åtgärder som ska vidtas. Om
missförhållandena är av den art att fortsatt samarbete med anläggningen kan
ifrågasättas ska enhetschefen kontakta boendesektionen för översyn om
avtalet följs. Enhetschefen ska alltid dokumentera åtgärder, samtal och
överenskommelser vid kontakter med leverantör.
Angående ohyra
Regleras i avtal. Se respektive anläggnings avtal.
Se också VCM/MO nr 2/2014 Rekommendationer angående förebyggande

arbete mot vägglöss.
Säkerhet och arbetsmiljö

Angående säkerhet och arbetsmiljö vid etablering av ABT, se VCI 5/2013.
Avtalshantering
Se nedan under avtalshantering.
Hantering av rangordning
Vid öppnande av ABT-anläggningar avropas anläggningarna enligt
rangordning som upphandlings- och inköpsavdelningen har bestämt i
tilldelningsbeslutet. Upphandlingarna är uppdelade i olika områden. Varje
område har en separat rangordning som måste följas. Migrationsverket
väljer inom vilket område en anläggning ska avropas.
Inom varje upphandlingsområde kan det finnas olika boendeformer. Varje

boendeform har en separat rangordning. Migrationsverket väljer inom
vilken boendeform man vill avropa anläggningar.
Sida 19 av 28
Migrationsverket har gjort flera upphandlingar som löper parallellt.

Upphandlingarna är sinsemellan rangordnade.
Boendesektionen har ansvar för att rangordningen följs vid nyetablering och
för att bevaka att rangordningen följs under avtalstiden i och med att de
bokar sökande till anläggningarna från ankomstboendena.
Rangordningen tillämpas vid placering av asylsökande. Migrationsverket

flyttar i regel inte asylsökande för att justera snedfördelning i
beläggningsgrad. När mottagningsenheter flyttar asylsökande från ABT till
ABE är det viktigt att de inte flyttar asylsökande från högre rankade
anläggningar så att anläggningarna står halvtomma och lägre rankade har
hög beläggning. Detta gäller framför allt när omsättningen är liten eller vid
avveckling då möjligheten att fylla på för att justera snedfördelningen är
liten.
Operativ chef beslutar i vilka upphandlingsområden avveckling ska ske.

Inom områdena tillämpas som beskrivits ovan motsatt ordning vid
avveckling, det vill säga lägre rankade anläggningar avvecklas före högre
rankade. Vid avveckling ska motsatt ordning tillämpas, det vill säga de lägre
rankade anläggningarna avvecklas före de högre rankade.
Upplägg i platshanteringssystemet
Det är mycket viktigt att platserna registreras rätt i platshanteringssystemet
och att alla gör lika. Se standard för enhetlig platshantering, KCI 64/2017.
Sida 20 av 28
Avtalshantering
I det här kapitlet beskrivs hanteringen av avtalsskrivandet för de olika
typerna av boenden.
Behörig firmatecknare
Det är viktigt att behörig person undertecknar de olika typerna av avtal och
att avtalen arkiveras på ett riktigt och enhetligt sätt. Utifrån
handläggningsordningen har regionchefen delegation att teckna avtal för
ABE.
Alla sidor i ett avtal ska signeras. Det gäller alla former av avtal som
beskrivs i detta kapitel. Migrationsverket ska alltid ha skriftliga hyresavtal
som har kvalitetssäkrats av boendesektionen.
Fakturering
Fakturor ska alltid stämmas av mot gällande avtal. Eftersom ABT-avtalen
ligger på kortare perioder är det viktigt att enhetschef på
mottagningsenheten (eller den som är behörig att attestera fakturan)
kontrollerar att ABT-avtalet verkligen är förlängt innan faktura attesteras.
När servering av mat ingår i ABT-avtalet ska noggrann kontroll av antal

fakturerade måltider göras. Av förfrågningsunderlaget från ABT-
upphandling framgår att
Av fakturan ska framgå

- antal inskrivna boende per dygn för logi
- antal serverade portioner per dygn till inskrivna boende
- vilket avtal/beställning fakturan hänför sig till samt referensnummer.
Lägenhetsavtal ABE
Regionchefen har rätt att teckna avtal för lägenheter (kan delegeras). När ett
hyreskontrakt är kvalitetssäkrat av boendesektionen får det skrivas under av
behörig företrädare för myndigheten.
Lägenhets- och tilläggsavtal som undertecknas ska diarieföras. Kopia

förvaras på mottagningsenheten och en scannad kopia skickas till
boendesektionen via mail.
Kontroll innan avtalsskrivning

Migrationsverket hyr lägenheter både i allmännyttan och av privata
hyresvärdar. Observera att mottagningspersonal i regel inte har delegation
att företräda Migrationsverket vid teckning till avtal.
Vid nya hyreskontrakt ska kontraktsförslaget skickas av mottagningsenheten
till boendesektionen för granskning innan påskrift.
Hyreskontraktet ska innehålla följande uppgifter som ska granskas:
• Kommun och fastighetsbeteckning
Sida 21 av 28
• Person- eller organisationsnummer

• Namn på kontaktperson
• Telefonnummer
• E-post
• Övrig information som ska vara i avtalet.
Maila till boendesektionen som gör nödvändiga kontroller.
Om hyresvärden inte har kontraktsmallar finns det att hämta på arbetsvyn

under hjälpmedel.
Hyresnivå
Hyran ska vara skälig vilket betyder att hyran ska ha en bruksvärdeshyra
som innebär att man jämför hyran för en lägenhet med framförhandlade
hyror för andra likvärdiga lägenheter i första hand på samma ort. Normalt
höjs hyran varje år med någon procent. Privata bostadsföretag följer oftast
efter med hyreshöjning, som inte får överstiga allmännyttans. Vid
tveksamhet om vad som är skäligt, kontakta boendesektionen. Om hyran har
höjts med mer än 2%, kan den lokala hyresgästföreningen kontaktas.
Hyresgästen betalar hyra till hyresvärden varje månad i förskott enligt
hyresavtalet.
Värme och vatten ingår normalt i hyran. För hushållsel tecknar hyresgästen i
allmänhet eget abonnemang.
Hyrestillägg lägenheter
Från den 1 januari 2013 gäller att hyresvärd kan erbjudas kompensation för
ökade tappvattenvärmekostnader motsvarande 8 procent av hyresbeloppet
(VCA/MO 62/2013 med bifogat tilläggsavtal). Regionchefen undertecknar
tilläggsavtal. Tilläggsavtalet diarieförs på samma diarienummer som
lägenhetsavtalet och förvaras tillsammans med det. Efter diarieföring
skannas tilläggsavtalet in och skickas med mejl till boendesektionen.
Tilläggsavtalet ska ligga på samma diarienummer som hyresavtalet.
Erbjudandet är kopplat till om hyresvärden sköter sin underhållsplanför

lägenheterna. Avtalet för hyrestillägg löper på ett år i taget. Det förlängs
med automatik om det inte sägs upp. Migrationsverket kan säga upp
tilläggsavtalet om hyresvärden inte sköter underhållet så som framgår av
Jordabalken 12.
Hyrestillägg kan inte betalas ut retroaktivt.
Observera att hyrestillägget gäller ökade kostnader för tappvattenvärme. Om

det finns separat avläsning för dessa kostnader och Migrationsverket betalar
hela tappvattenvärmekostnaden ska följaktligen hyrestillägget inte erbjudas.
Sida 22 av 28
Avtal tillfälligt boende ABT

Frågor om avtal ställs till boendesektionen, GB-Boende. Boendesektionen
kontaktar inför ett avrop leverantören och kommer överens om startdatum.
Upphandlingsenheten undertecknar avrop. Även avtal i
direktupphandlingar skrivs under av upphandlingsenheten.
Skillnaden mellan ramavtal och direktupphandling

Ramavtal:
Efter att tilldelningen har vunnit laga kraft tecknas ramavtal med de
godkända leverantörerna. Avrop sker efter att granskningen och besiktning
är klar samt att det finns ett behov av boendeplatser. Angående granskning,
se ”vad händer vid offentliggörandet”.
Direktupphandling:
I undantagsfall när platserna inom ramavtalet inte räcker till kan en
direktupphandling genomföras. I dessa fall tecknas avtal i samband med att
granskning av en anläggning är genomförd.
Avtal kollektivt boende ABK

Kollektivt boende kan ses som en mellanvariant mellan ABT och
lägenhetsboende.
Regionchefen eller av denne delegerad tjänsteman lämnar beställning till
Avdelningen för verksamhetsstöd, lokalförsörjningsenheten, för tecknande
eller uppsägning av hyresavtal, ABK. Beställningen ska föregås av en
behovsanalys genomförd av regionen. Analysen ska göras i samråd med
boendesektionen. Se OCA 18/2017.
Den som är behörig att skriva avtal på lokalförsörjningsenheten förhandlar

om och skriver under avtal för kollektivt boende. Mottagningschef ska inte
förhandla om pris eller diskutera anpassning av boendet med leverantören.
Så fort avtalet är inskannat av lokalförsörjningsenheten ska det skickas till

chefen för ansvarig mottagningsenhet via epost.
Avtal för kollektivt boende (ABK) med kost

Kollektivt boende med kost är ofta ankomst-, fördelning- eller utreseboende.
Avtal och förlängningar av avtal för dessa typer av boende för asylsökande
ska alltid förhandlas fram och undertecknas av lokalförsörjningsenheten.
Dessa avtal är i regel lokalavtal vilket innebär att de drivs i egen regi av
Migrationsverket.
Uppföljning/förlängning
Uppföljning av tidigare avtal oavsett boendeform ska göras av den som
skriver under avtalet innan nytt avtal upprättas. Behov av kompletteringar,
exempelvis om ingångna sidoavtal om extra kostnader ska prövas innan ett
nytt avtal tecknas. När det gäller vanliga lägenhetsavtal är det regionchef
Sida 23 av 28
som skriver under avtalen men det är mottagningsenheten som gör

uppföljningen genom periodiska besiktningar. Se besiktningshandboken.
För ABT-avtal gäller att boendesektionen bevakar avtalen och tar kontakt
med leverantör och enhetschef minst en månad innan förlängningen ska
göras. Dels för att leverantören ska kunna ha en framförhållning och dels för
att enhetschef ska hinna signalera till boendesektionen om det finns
tveksamheter om vissa villkor i förfrågningsunderlaget är uppfyllda.
Boendesektionen ska då i god tid beställa besiktning och utreda om det går
att förlänga avtalet eller om vi måste bryta samarbetet med leverantören.
Sida 24 av 28
Avveckling
Proceduren för avveckling av de olika boendetyperna skiljer sig åt och
beskrivs nedan.
Avveckling av lägenheter (ABE) ‒ uppsägning

Chefen för den nationella samordningsavdelningen fattar efter föredragning
från boendesektionen beslut om avveckling av lägenheter.
Avveckling av enskilda lägenheter är en regional fråga som styrs av
regionens interna delegering. Uppsägning ska alltid ske skriftligt och
uppsägningstiden är vanligtvis tre månader.
Mottagningsenheten ska säga upp el-abonnemang och övriga abonnemang

som hör till lägenheten.
Boendesektionen, enheten för boenderevision, team återställningskostnader,

är vid behov behjälplig vid förhandlingar med hyresvärden i samband med
avflyttning och hanterar alltid eventuellt inkomna återställningskrav.
Inventarier
Innan hyrestidens utgång ska mottagningsenheten tömma lägenheten på alla
inventarier som inte tillhör lägenheten och även tömma eventuella förråd
som tillhör lägenheten. Avveckling av inventarier: se ekonomidirektörens
instruktion I-2/2015.
Flyttstädning
Mottagningsenheten kommer överens med hyresvärden om hur städning ska
utföras och omfattning av denna. Hyresvärden kan i vissa fall acceptera
grovstädning. Mottagningsenheten städar lägenheten själv genom
boendeansvarig eller upphandlat städbolag. Städning kan även regleras
ekonomiskt, det vill säga enheten ersätter hyresvärden för städning.
Avflyttningsbesiktning
Se handbok besiktning i Migrationsverkets boende.
Ersättning för återställning

Migrationsverket betalar ersättning för onormalt slitage och skadegörelse
genom vårdslöshet, fel och försummelse samt för saknade artiklar i
lägenheter som de asylsökande förorsakat.
SABO, de allmännyttiga bostadsbolagens intresseorganisation, har tagit

fram ett hjälpmedel för kostnadsberäkning vid lägenhetsbesiktning
”SABO:s nyckeltal för lägenhetsreparationer”. Den uppdateras varje år.
Migrationsverket använder sig av SABO:s lista och REPAB-fakta när
ersättning beräknas. Team återställningskostnader ska alltid kontrollera de
kostnader hyresvärden tagit fram eller själv svara för beräkning av
ersättning.
Sida 25 av 28
Alla återställningskrav som ställs från hyresvärd/leverantör på

Migrationsverket hanteras av boendesektionen, team återställnings, se OCI
05/2017. Kontakt sker via GB-återställningsteam
Återställningsteamet beräknar ersättning och förslaget skickas till

hyresvärden. Parterna ska vara överens om beloppet innan Migrationsverket
betalar. Boendesektionen ansvarar för all fakturahantering gällande
återställningskostnader.
Särskilt för avveckling av ABK-anläggningar

Skillnader i avtalen för ABK och ABE är avtalstider och kringtjänster. Vid
avveckling av ABK måste ansvarig mottagningsenhet säga upp kringtjänster
på anläggningen så som städ, mat och bevakning m.m.
Avveckling av ABT-anläggningar
Chefen för den nationella samordningsavdelningen beslutar utifrån det
aktuella behovet i vilken takt och var avveckling ska ske samt fastställer
detta i en avvecklingsplan. Avveckling sker i omvänd rangordning, det vill
säga att de lägst rankade anläggningarna avvecklas före de högre rankade
anläggningarna inom respektive upphandlingsområde och boendeform.
Uppsägning av enskilda anläggningarna sker i samråd mellan

mottagningsenhet, region och boendesektionen.
När en anläggning avvecklas ska avflyttningsbesiktning genomföras på
leverantörens initiativ. Se mer i handboken besiktning av Migrationsverkets
boenden.
Ersättning för återställning

Se angående ABE.
Omflyttningar vid avveckling

Om mottagningsenheten behöver flytta asylsökande till andra boenden vid
en avveckling, se aktuell checklista. Team platskoordinering ska för sin
planering veta vilka platser som kommer tas i anspråk för avvecklingen.
Sida 26 av 28
Platshantering/fördelning av platser
Mottagningssystemet ska alltid vara så anpassat att platserna i
anläggningsboendet utnyttjas optimalt och ständigt anpassas efter aktuellt
behov.
Ansvarsfördelning
Enheten för boendeplanering har det övergripande ansvaret för att planera
så antalet platser i mottagningssystemet kan anpassa till aktuellt behov.
Team platskoordinering har ett nationellt ansvar för att nyanlända
asylsökande som inte ordnar eget boende bokas till boende i steg 3.
Upplägg i platshanteringssystemet
När enhetschef får besked att avtal kan tecknas för en anläggning ska
mottagningsenheten förbereda genom att registrera platserna i
platshanteringssystemet (bygga trädet).
Man kan inte utgå från att platserna ska göras aktiva på startdatum. Platserna
måste ibland göras aktiva, det vill säga bokningsbara några dagar innan
avtalsstart för att boendekoordinatorerna ska kunna planera för inflyttning
på startdatum. Mottagningsenheten måste därför komma överens med
boendekoordinatorerna om när platserna ska aktiveras.
Det är viktigt att mottagningsenheten i platshanteringssystemet registrerar
den benämning på anläggningen som står skrivet i avtalet. Det är också den
benämningen som ska användas i korrespondens med andra enheter på
Migrationsverket. Observera att det bara ska vara det antal platser som står
skrivet i avtalet som registreras i platshanteringssystemet. Se rutin på
uppbyggnad.
Vid uppbyggnaden i trädet ska bokningsinformation om mottagningsort och
kontaktperson fyllas i. Var noga med att hålla bokningsinformationen
uppdaterad.
Rapportering av platser
Mottagningsenheten ska vårda platshanteringssystemet i Skapa och
aktivera samt klarställa platser löpande. Det är viktigt att
platshanteringen speglar verkligheten. Informationsfilmer om
systemets funktioner finns i SmartAss/Program/Platshantering i Skapa.
I Eskil/Listarkiv/Mottagning/Boende/Platshantering finns flera listor som

underlättar arbetet med registervård. Förväntad klarställningstid på en ABT-
eller ABK-plats är en (1) arbetsdag och ABE-plats högst fem (5)
arbetsdagar. Team platskoordinering utbildar i och ska finnas till stöd för
frågor kring platshanteringssystemet.
Fördelning av platser/bokningsprinciper
Bokningar inom enheten som omplaceringar, sprucket EBO och
ensamkommande barn (BUV) som vuxit ur ungdomsboendet bokas av den
egna mottagningsenheten. All bokning till annan enhet bokas av team
Sida 27 av 28
platskoordinerings boendekoordinatorer. Som stöd till bokaren finns

fastslagna bokningsprinciper.
Bokningar som ska läggas av boendekoordinator vid ex. omplacering,
familjeåterförening av kärnfamilj eller när passande plats saknas inom den
egna mottagningsenheten mailas dossiernummer till boendekoordinatorerna
i aktuellt område om flytten ska ske några dagar framåt eller lyncas om flytt
ska ske samma dag.
Ur förvar i behov av ABO

Släpps sökande ur förvar på dagtid kontaktar förvarets personal
boendesektionen (team platskoordinering) genom gruppbrevlådan GB-
Platskoordinering som bokar en plats. Förvarets personal bokar biljetter och
informerar sökande. Övernattningsplats kan bokas på ankomstboendet om
resan sker nästkommande dag. Saknas plats att boka på skrivs sökande in på
ankomstboendet och fördelas plats i tur och ordning med övriga sökande.
När sökande släpps ur förvar på kvällar och helger kontaktas personalen
eller vakten på närmaste ankomstboende där sökande skrivs in och kryssas
flyttklar av ankomstboendets personal. Boendekoordinatorn bokar sedan
plats i ABO i tur och ordning med övriga sökande.
Hantering av barn utan vårdnadshavare i Migrationsverkets

boende
Barn utan vårdnadshavare (BUV) som ska bo i ABO med av kommunen
godkänd vuxen person ska bokas till barnenhet. Nyanlända bokas av
boendekoordinator. Det är viktigt att barnet ingår i samma Bo-gruppen som
den ansvarige vuxne. Den vuxne ska stå som huvuddossiér.
Beläggning ABT
Migrationsverket tecknar vid behov ramavtal för boendeplatser.
Anläggningar inom ramavtalet och direktupphandlade anläggningar har
normalt 50 procent garantiplatser, det vill säga att ersättning utgår till
leverantör för minst hälften av platserna oavsett beläggningsgrad när
anläggningen används. Inom varje upphandling råder separat rangordning
inom varje upptagningsområde och inom varje boendeform. Vid bokning till
ABT ska de högst rankade anläggningarna bokas först.
Klarställning
Tiden det tar för att iordningställa en plats som har blivit ledig ska när det
gäller lägenheter inte överstiga fem arbetsdagar. För ABT och ABK gäller
maximalt ett dygn. KCI 64/2017.
Avhysning
Se handboken boende i mottagningssystemet.
Sida 28 av 28
Kommunikation och boende

Vid både etablering och avveckling av boende är det många som vill nås av
information och då oftast kring ett vad, varför, när och hur många. Att
kommunicera och att planera kommunikationen är då centralt för
enhetschefen, eller den som delegerats ansvaret. Det handlar om att internt
förankra, och externt förklara för lokala myndigheter, organisationer,
leverantörer och medborgare direkt eller via egna medier.
Kommunikationen påverkar oftast hur etablering och avveckling av boenden

uppfattas av andra, det är därför viktigt att vi kan möta mottagarens behov
av information.
Kommunikationen kring boendefrågan omfattar den lokala ledningen,

planering och genomförande av kommunikationsaktiviteter, i relation till
identifierade intressenter och målgrupper i samhället, med syfte att uppnå
det aktuella verksamhetsmålet, att etablera eller avveckla.
Allt bör loggas

Standardiserad aktivitetsplan, checklista och logg finns som ett stöd på
Verksnätet. De planerade aktiviteterna som rör vad, när och till vem vi
kommunicerar ska loggas och antecknas. Om ansvarig enhetschef inte tar
fram en kommunikationsplan för arbetet bör en tydlig aktivitetsplan ändå
finnas.
Centralt finns även annat stöd, dels genom framtaget stödmaterial på

verksnätet, dels genom möjligheten att bolla direkt med utsedd
kommunikatör. På arbetsvyn Anläggningsboende finns kontaktuppgifter.
Regionkommunikatörerna är ett viktigt stöd i det praktiska arbetet.
Medier och kommunikation

Medierna, lokala som nationella, är viktiga kanaler när Migrationsverket
pratar med allmänheten. Samtidigt finns ett stort intresse från medierna att
bevaka vad som händer lokalt och regionalt. Likaså är det mediernas uppgift
att granska vår verksamhet. Därför bör varje aktivitet som sker via medier
vägas mot fördelar och nackdelar. Här är kommunikatörerna ett viktigt
bollplank för vilket budskap som ska framföras, råd och annat.
Vid frågor från media ska presstjänsten under kontorstid kopplas in via 010-
485 66 55 eller GB-Presstjänsten. Ta med den i planeringen.
Sida 1 av 7
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Besiktning av Migrationsverkets Skapad 2017-09-25

boende
Innehåll
Varför besiktar Migrationsverket sina boenden? ................................................................................ 2
Nomenklatur inom besiktning ............................................................................................................. 3
När besiktar Migrationsverket sina boenden? ..................................................................................... 4
Hur besiktar Migrationsverket sina boenden? ..................................................................................... 5
Tillträdesbesiktning ......................................................................................................................... 5
Periodiska besiktningar ................................................................................................................... 6
Revisionsbesiktning......................................................................................................................... 7
Avflyttningsbesiktning .................................................................................................................... 7
Ersättnings- och återställningskrav...................................................................................................... 7
Sida 2 av 7
Varför besiktar Migrationsverket sina boenden?

Som hyresgäst ansvarar Migrationsverket för att kontrollera standard och skick i de boenden som
erbjuds asylsökande. Besiktningar ska vara ett verktyg för att löpande säkerställa en bra boendemiljö i
alla boendeplatser. Dokumentationen av besiktningarna ska vara till grund för vilket underhåll som
utförts av fastighetsägaren under kontraktstiden samt gentemot eventuella återställningskostnader.
Det är därmed av vikt att noggranna besiktningar utförs, främst vid tillträde, men också löpande samt
vid utflytt från de boenden verket hyr eller upphandlar. Dokumentation av brister i form av fotografier
och text ska ske vid varje besiktning som Migrationsverkets personal genomför.
Sida 3 av 7
Nomenklatur inom besiktning

Nedan följer en beskrivning av nomenklaturen som behandlas i handboken. Närmare information om
besiktningsnomenklatur finns att läsa i BOCSI-17/2015.
ABE betyder anläggningsboende externt. Benämning för de lägenheter som Migrationsverket hyr för
de asylsökandes räkning.
ABK står för anläggningsboende kollektivt. ABK är primärt med självhushåll där Migrationsverket
sluter lokalhyresavtal med fastighetsägaren och som Migrationsverket driver i egen regi.
ABI och ABU står för ankomst- respektive utreseboende. Båda boendeformerna är kollektiva boenden
och ska besiktas enligt gällande rutiner för ABK.
ABT betyder anläggningsboende tillfälligt. Det är en form av boende som Migrationsverket

upphandlar offentligt med eller utan kost och som Migrationsverket upphandlar när lägenheter eller
kollektivt boende inte räcker till.
Tillträdesbesiktning är benämningen på den besiktning som utförs innan en anläggning tas i bruk.
Periodiska besiktningar är benämningen på de besiktningar som löpande utförs under kontraktstiden
för att säkerställa att vi felanmäler om brister uppkommer i boendet.
Revisionsbesiktning är benämningen på revisioner av verksamhet och fastighet som vid behov utförs
av boendesektionen.
Avflyttningsbesiktning är benämningen på den besiktning som utförs när en anläggning ska tas ur
bruk.
LoU är en förkortning av lag (2016:1145) om offentlig upphandling och styr bland annat processen för
upphandling av våra upphandlade boenden, ABT.
Sida 4 av 7
När besiktar Migrationsverket sina boenden?

Migrationsverket har en fastställd besiktningskedja som ska följas. Den beskrivs kortfattat nedan i
kronologisk ordning tillsammans med ansvarsfördelning.
Ordning Ansvar
1. Tillträdesbesiktning Respektive mottagningsenhet

2. Periodiska besiktningar Respektive mottagningsenhet
3. Revisionsbesiktning Boendesektionen, Team boenderevision
4. Avflyttningsbesiktning Respektive mottagningsenhet
5. Ersättnings- och skadeståndskrav Boendesektionen, Team återställning
Tillträdesbesiktningen ska alltid utföras innan Migrationsverket tecknar ett avtal med en hyresvärd
eller avropar ett boende av en leverantör.
Periodiska besiktningar ska genomföras minst en gång varje kvartal i alla Migrationsverkets boenden.
Revisionsbesiktningar kan utföras när som helst och kan initieras av både mottagningsenhet och
boendesektionen samt av extern information.
Avflyttningsbesiktningen kan initieras av leverantören/ hyresvärden när Migrationsverket lämnar
boendet. Migrationsverkets personal medverkar efter inbjudan från leverantör/hyresvärd.
Eventuella ersättnings-, och återställningskrav kan ställas av leverantör/hyresvärd högst 10 år efter att
kontraktet löpt ut. Boendesektionen, team återställning, hanterar alla ersättnings- och
återställningskrav.
För mer läsning om besiktningskedjan, se OCA-43/2017.
Sida 5 av 7
Hur besiktar Migrationsverket sina boenden?

Nedan beskrivs en översikt av Migrationsverkets besiktningskedja. Till hjälp vid tillträdes- och
avflyttningsbesiktning finns även en checklista. Migrationsverket använder sig både av hyresavtal och
upphandlade boenden. Hyresavtalen är reglerade enligt jordabalken och de upphandlade boendena av
ett civilrättsligt kontrakt, varav skillnader kan uppstå i vissa besiktningssteg. ABK hyrs ofta som ett
lokalhyresavtal och hanteras därför ibland separat. Processerna för revisionsbesiktning,
avflyttningsbesiktning och hantering av ersättnings- och återställningskrav är på denna nivå densamma
oavsett kontraktsform. Hänsyn ska tas till undantagen i nedanstående rubriker för respektive
besiktningstyp.
Tillträdesbesiktning
Respektive mottagningsenhet ansvarar för att delta på tillträdesbesiktning. Tillträdesbesiktningen
ligger till grund för resterande steg i besiktningskedjan och ska därmed utföras och dokumenteras
noggrant. Syftet med tillträdesbesiktningen skiljer sig beroende på om boendet är upphandlat eller ska
skrivas som ett hyresavtal.
ABT:
Vid upphandlade boenden ska ”ska-kraven” från upphandlingen uppfyllas och det befintliga skicket
fastställas. Ett besiktningsprotokoll vid tillträdesbesiktning ska skrivas för varje objekt.
ABE:
Om protokoll skrivs av en hyresvärd ska Migrationsverket alltid begära en kopia. Migrationsverket
besiktar och noterar vad som är skadat, förstört eller saknas, även i det fall hyresvärden skriver
protokoll. Fotografera eventuella befintliga brister. Jämför protokollen. Om Migrationsverket
upptäcker skador som inte finns med i hyresvärdens besiktningsprotokoll ska dessa noteras och
signeras av hyresvärden.
För mer information om avtalsskrivning se handboken för anläggningsboenden.

Observera:
Vid besiktning av ABK eller ABT ska ett nytt förskrivet protokoll alltid beställas via e-post. För ABT
beställs detta från GB-boende. För ABK från, GB-Norrköping-Lokalförsörjning. Vid genomförd
besiktning ska ett inskannat protokoll mailas till respektive GB-låda. Originalet skickas via internpost
till boendesektionen, team boenderevision.
Förhyrning av ABE föregås vid behov av en okulär besiktning av mottagningsenheten för bedömning
av fortsatt hantering. Observera att endast de med skriftlig delegering från regionchef och vidare har
rätt att företräda myndigheten vid förhandling och kontraktsskrivning.
Om hyresvärden inte har ett godtagbart hyreskontrakt inför avtalstecknande kan Migrationsverkets
standardavtal användas.
Sida 6 av 7
Periodiska besiktningar
Med periodiska besiktningar avses de besiktningar som genomförs en gång per kvartal i boenden som
Migrationsverket erbjuder asylsökande. Syftet är att kvalitetssäkra boendet och att förebygga
olägenheter som kan påverka människors hälsa. Besiktningarna genomförs tidigast efter att boendet har
tagits i bruk. Respektive mottagningsenhet ansvarar för att periodiska besiktningar genomförs samt att
eventuella fel anmäls och följs upp. Migrationsverket använder sig av systemet Mobigo för att utföra
periodiska besiktningar.
Mobigo är ett mobilt uppdragssystem som används både vid besiktning av lägenheter samt för att ta
emot och registrera andra uppdrag. Systemet använder sig av sektioner med punkter som ska
kontrolleras var för sig och kategoriseras som godkänt, bristfälligt eller underkänt. Underkänt innebär
brister som kan äventyra de boendes hälsa och ska åtgärdas snarast. I den periodiska besiktningen ska
det också kontrolleras att alla delar i hyreskontraktet uppfylls och att eventuella övriga avtal tecknade
för boendet fungerar och håller det som har avtalats. Personal som genomför den periodiska
besiktningen gör noteringar i protokollet.
Ansvaret består i att enheten är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom den boendes
vållande eller genom vårdslöshet, fel och försummelse orsakad av någon vi svarar för. Vårt ansvar
omfattar boendet och sträcker sig från insidan av entrédörren.
Skadegörelse som sker utanför entrédörren ska Migrationsverket anmäla till hyresvärden. Det är
hyresvärdens ansvar att polisanmäla händelsen. Vad som sker i de delar av fastigheten som
Migrationsverket inte hyr har Migrationsverket inte ansvar för, om det inte går att bevisa vem som är
skyldig.
Om leverantören/hyresvärden inte åtgärdar de uppmärksammade avvikelserna till ett utsatt datum
kontaktar enhetschefen leverantören som ska åtgärda felaktigheterna inom en tidsfrist. Enhetschefen
dokumenterar vad som har sagts i tjänsteanteckning. Om leverantören/hyresvärden ändå inte åtgärdar
avvikelserna kan kommunens hälsovårdsmyndighet eller räddningstjänst meddelas för att skriftligen
ålägga leverantören/hyresvärden att vidta åtgärder. Vidtar inte leverantören/hyresvärden åtgärder
kontaktas enheten för boenderevision som gör en revisionsbesiktning.
Med utgångspunkt från revisionsbesiktningen skriver team boenderevision ett brev till
leverantören/hyresvärden med information om datum när åtgärderna ska vara genomförda och att avtalet
kan komma att brytas om det inte är åtgärdat inom tidsfristen. Sker detta i samband med förlängning av
avtal görs en kort förlängning av avtalet med förbehåll, med information om vilka punkter som ska
åtgärdas och att avtalet inte förlängs om inte alla punkterna är åtgärdade vid avtalets utgång.
Observera:
Vid periodisk besiktning inom ABE används det äldre begreppet kvartalsbesiktning för att skilja på
protokoll i Mobigo. För instruktion för att genomföra en besiktning och felanmälan till hyresvärden
via Mobigo, se följande guider i SmartAss:
http://smartass.ad01.migrationsverket.se/smartass/755.guide
http://smartass.ad01.migrationsverket.se/smartass/756.guide
Sida 7 av 7
Revisionsbesiktning
Revisionsbesiktningar utförs på alla boendeformer och fokuserar på ska-krav, lagar och föreskrifter.
Målet är att upprätthålla den fastställda boendestandarden och att boendet är värdigt och upprätthåller
kraven i antingen förfrågningsunderlag eller hyresavtalet. Verksamhetsansvarig kan vara en extern
leverantör, eller en mottagningsenhet som driver ett boende.
Boendesektionen ansvarar för att revisionsbesiktning utförs. Anledningarna till en revisionsbesiktning
kan variera från vanlig tillsyn till att intern eller extern information om misskötsel inkommit.
Vid frågor om revisionsbesiktningar, kontakta GB-Boenderevision.
Avflyttningsbesiktning sker alltid på leverantörs eller hyresvärds initiativ och på dennes underlag.
Migrationsverkets personal medverkar genom att föra minnesanteckningar och fotografera. I de fall
Migrationsverket inte bjuds in, ska detta ske ändå och genomföras innan avtalstidens upphörande.
Syftet med besiktningen är att fastställa det befintliga skicket på boendet vid avflyttning som sedan
kommer ligga till grund för bedömning av eventuella ersättnings- och återställningskrav. Se checklista
för stöd. Migrationsverket ska vid besiktningstillfället inte underteckna protokoll som hyresvärd eller
leverantör skriver. Eventuella återställningskostnader måste kontrolleras innan underskrift.
Ersättnings- och återställningskrav

Alla ersättning- och återställningsanspråk som inkommer från leverantör/hyresvärd under eller efter
avtalstiden ska hanteras av boendesektionen, team återställningskostnader. För stöd i det dagliga
arbetet, se stöddokument.
På arbetsvyn för anläggningsboenden, under hjälpmedel, går det även att hitta mallar för
ersättningskrav inom de olika boendeformerna som du kan lämna ut till en hyresvärd eller leverantör
som vill ställa ett ersättning- eller återställningssanspråk.
Sida 1 av 15
Migrationsverket Handboken i migrationsärenden Verkställighetshinder Skapad 2012-04-20

Uppdaterad
2018-02-19
Verkställighetshinder
Verkställighetshinder ................................................................................................ 1
Inledning ................................................................................................................... 2
Initiering och registrering av VUT 12:18 ............................................................... 3
Från den enskilde eller ombud ......................................................................... 3
Från andra ......................................................................................................... 3
Ex officio ............................................................................................................ 3
Initiering och registrering av VUT 12:19 ............................................................... 4
Avvisning eller sakprövning .............................................................................. 4
Inhibition m.m........................................................................................................... 4
Inhibition vid VUT 12:19 ....................................................................................... 5
Inhibition vid VUT 12:18 ....................................................................................... 5
Beslut att inhibera................................................................................................. 6
Inhibition vid åberopad graviditet .................................................................... 6
Inhibition efter begäran från internationellt organ .......................................... 6
Upphäva inhibition................................................................................................ 6
Offentligt biträde ...................................................................................................... 7
Allmänt .................................................................................................................. 7
Yrkande om offentligt biträde............................................................................... 7
Offentligt biträde vid inhibition ............................................................................ 7
Tidsfrister .................................................................................................................. 7
Prövningen av en VUT ............................................................................................... 8
Allmänt .................................................................................................................. 8
Statusförklaring och resedokument ................................................................. 8
Bevilja uppehållstillstånd 12:18 § UtlL .................................................................. 8
Prövning VUT 12:18 .............................................................................................. 9
Ärendet initierat av utlänningen eller ombud .................................................. 9
Ärendet initierat av annan person .................................................................... 9
Handläggning av VUT ............................................................................................ 9
Byte av beslutsfattare ....................................................................................... 9
Sida 2 av 15
Översättning av handlingar ............................................................................... 9

Muntlighet i ärende om verkställighetshinder ............................................... 11
Förhållandet mellan UAT och VUT vid återresa .............................................. 11
Prövning av VUT 12:19 ........................................................................................ 11
Bevilja ny prövning .......................................................................................... 11
Om asylskäl inte har prövats, 12:19 3 st UtlL.................................................. 12
Uppehållsrätt åberopas ...................................................................................... 13
Föredragning och beredning ............................................................................... 13
Utsatta barn ............................................................................................................ 13
Handläggningsåtgärder ....................................................................................... 14
Inledning
Det kan komma fram nya omständigheter i ett ärende där det finns ett
avlägsnandebeslut som fått laga kraft. Det finns en möjlighet att pröva om
dessa nya omständigheter innebär att det finns ett hinder mot att verkställa
avlägsnandebeslutet, 12:18-19 §§ utlänningslagen (2005:716).
Vid bedömningen av om det finns verkställighetshinder (VUT) ska

Migrationsverket bara ta ställning till de nya omständigheter som
framkommit i ärendet. Det är med andra ord inte fråga om en förnyad
prövning av omständigheter som tidigare har åberopats och bedömts i
ärendet.
Migrationsverket har vid bedömningen av åberopade verkställighetshinder

ett mycket begränsat utrymme för att ta hänsyn till faktorer som svikna
förhoppningar, oro för att återvända till hemlandet samt sociala eller
ekonomiska problem. Det ska vara fråga om rena undantagssituationer,
vilket också framgår av förarbetena till 12 kap. 18 § utlänningslagen (prop.
2004/05:170 s. 226 och 299).
Redan i samband med registrering av inkommen handling måste verket göra

en bedömning av om skyddsskäl åberopas. Den bedömningen är nödvändig
för att bedöma om prövningen ska ske med stöd av 12:18 § eller 12:19 §
UtlL.
Inom Migrationsverket är det Förvaltningsprocessavdelningen (FVP) som

prövarärenden om verkställighetshinder.
För verkställighetshinder som åberopas av brottsutvisade gäller särskilda

bestämmelser, 12:19 b § UtlL. Se även Handbok i migrationsärenden,
kapitel Ansökan om uppehållstillstånd/upphävande av utvisningsbeslut för
brottsutvisade.
Sida 3 av 15
I dokumentet kommer verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 §

utlänningslagen att benämnas VUT 12:18, verkställighetshinder enligt 12
kap. 19 § samma lag kommer på motsvarande sätt benämnas VUT 12:19.
Initiering och registrering av VUT 12:18

Migrationsverket ska beakta de nya omständigheterna ex officio och det
finns därför inte något formellt krav på hur prövningen ska initieras, se
prop. 2004/05:170 s. 299. Det kan med andra ord ske genom den enskilde
själv eller på annat sätt. Det innebär dock inte att varje upplysning i ett
verkställighetsärende, oavsett vad som sägs och av vem, bör medföra en
regelrätt sakprövning mot 12:18 § UtlL, det måste avgöras utifrån
omständigheterna i det enskilda fallet.
Från den enskilde eller ombud

Om det är den enskilde som initierar frågan registreras regelmässigt en VUT
12:18. Detsamma bör gälla fall där ett ombud agerar på uppdrag av den
enskilde liksom fall där nära anhöriga till den enskilde agerar. Något krav på
fullmakt kan inte upprätthållas, eftersom prövningen enligt 12:18 § UtlL
sker ex officio
Från andra
Kommer uppgifterna däremot fram på annat sätt än genom den enskilde
eller dennes ombud får en bedömning göras från fall till fall. Följande
tumregler kan tjäna som vägledning.
- Om uppgifterna kommer från en person med personlig kännedom

om sökanden och med kompetens att uttala sig i ärendet bör en VUT
12:18 registreras. Det kan exempelvis gälla fall där intyg ges in från
läkare eller uppgifter från företrädare för frivilligorganisationer.
- Om uppgiftslämnaren inte står i något nära förhållande till

utlänningen och inte heller har några närmare kunskaper om det
enskilda fallet bör som regel inte någon VUT registreras. Så är fallet
beträffande handlingar som mer har karaktären av vädjanden, oavsett
om de kommer från enskilda individer eller ett kollektiv som
exempelvis en skolklass. Om uppgifterna är ärendeanknutna
registrerar man dem som korrespondens i ärendet, i annat fall får
man överväga om de ska registreras i det allmänna diariet. Även om
en VUT inte läggs upp kan det föreligga en skyldighet att på något
sätt besvara skrivelsen enligt allmänna förvaltningsrättsliga regler.
Ex officio
Migrationsverket ska också på eget initiativ bedöma om det finns hinder
mot verkställighet av avlägsnandebeslutet på grund av nya omständigheter.
Det ska ske fortlöpande, ända fram till dess utlänningen lämnar landet
alternativt beviljas uppehållstillstånd. Det kan exempelvis bli aktuellt vid
politiska förändringar i utlänningens hemland eller på grund av ny praxis
från Migrationsöverdomstolen (MiöD).
Sida 4 av 15
Initiering och registrering av VUT 12:19

En ansökan om ny prövning enligt 12:19 § UtlL utgör en sådan efterföljande
ansökan som avses i artikel 40 i det omarbetade asylprocedurdirektivet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU, omarbetning, jfr
artikel 32 i den tidigare lydelsen).
En handling i vilken en sökande med ett avlägsnandebeslut som fått laga

kraft anför skyddsskäl ska registreras samt handläggas enligt 12:19 § UtlL.
Detsamma gäller om sökanden i handlingen anger orden ny prövning eller
asyl eller hänvisar till 12:19 § UtlL, även om sökanden inte anför några
omständigheter som är hänförliga till skyddsbehov i handlingen i övrigt.
Det måste vara sökanden själv eller dennes ombud som åberopar att det
finns verkställighetshinder för att 12:19 UtlL ska bli tillämplig. Det
ankommer på verket att ta ställning till frågan om ärendet ska prövas enbart
mot 12:18 § UtlL eller om även 12:19 § UtlL är tillämplig. Det i sin tur har
stor betydelse, eftersom avlägsnandebeslutet inte får verkställas innan verket
har avgjort frågan om en ny prövning enligt 12:19 § UtlL ska ske.
Ytterligare en skillnad av stor betydelse är att det inte är möjligt att
överklaga ett beslut om att inte bevilja uppehållstillstånd med stöd av 12:18
§ UtlL. Ett beslut att inte bevilja ny prövning enligt 12:19 § UtlL får
däremot överklagas, 14:5 § UtlL.
En handling i vilken en sökande med lagakraftvunnet avlägsnandebeslut

anför skyddsskäl ska registreras och handläggas som en VUT 12:19.
Detsamma gäller en handling i vilken orden ny prövning eller asyl anges,
eller som hänvisar till 12:19 § UtlL, även om det inte anförs några
omständigheter hänförliga till skyddsbehov i handlingen i övrigt, se SR
02/2016.
Praktiska verkställighetshinder och omständigheter rörande sökandens

hälsotillstånd kan i vissa fall vara hänförliga till skyddsbehov (se MIG
2011:26 och MIG 2015:9).
Avvisning eller sakprövning

En ansökan om ny prövning enligt 12:19 § UtlL ska avvisas om det saknas
förutsättningar för prövning i sak, exempelvis om sökanden inte befinner sig
i Sverige, om avlägsnandebeslutet inte har fått laga kraft eller om
verkställigheten avser överföring enligt Dublinförordningen.
Kraven som ställs upp i 12:19 § UtlL gäller frågan om en ny prövning ska
beviljas. Den prövningen ska göras av FVP. En ansökan om ny prövning
ska avslås och inte avvisas. Detta gäller även om den inte innehåller några
omständigheter hänförliga till skyddsbehov i övrigt(se SR 02/2016).
Inhibition m.m.
För att hindra att ett beslut om avvisning eller utvisning verkställs krävs ett
beslut om inhibition. Bestämmelser om inhibition finns i 12:10 §, 12:13 §,
och 12:18 § UtlL samt i 29 § förvaltningslagen.
Sida 5 av 15
Inhibition vid VUT 12:19

Om det finns ett öppet ärende om VUT 12:19 § är beslut om inhibition inte
nödvändigt eftersom det råder verkställighetsförbud fram till dess att
Migrationsverket fattat beslut i frågan om ny prövning, se 12:19 a § UtlL.
Ett yrkande om inhibition från sökanden/ombud måste trots det ändå

besvaras, även om vi anser att det är fråga om VUT 12:19. Det ska ske
skyndsamt och görs genom särskild stämpel om att yrkandet lämnas utan
åtgärd.
Inhibition vid VUT 12:18

Migrationsverket ska alltid beakta eventuella verkställighetshinder som
kommer till verkets kännedom. Detta innebär att Migrationsverket ex officio
har att ta ställning till en eventuell inhibition, vilket är särskilt viktigt om
sakfrågan inte kan avgöras innan verkställighet sker.
Migrationsverket ska skyndsamt ta ställning till yrkandet om inhibition med

anledning av VUT. Hur skyndsamt det måste ske är beroende av
omständigheterna i det enskilda fallet, exempelvis tidpunkten för planerad
verkställighet. Om själva sakfrågan kan avgöras inom motsvarande tid bör
inte något särskilt beslut om inhibition fattas. Vid yrkande om inhibition ska
verket visa sitt ställningstagande i ett skriftligt beslut. Beslutet behöver inte
motiveras och det är inte heller överklagbart.
Om det inte finns något yrkande om inhibition bör verket ändå ta ställning
till eventuell inhibition om inte sakfrågan kan avgöras innan verkställighet
sker. Saknas uppgifter om när verkställighet kommer att ske, kan det också
finnas skäl att ta ställning till frågan om inhibition.
Om verkställigheten inte ställs in antecknas det genom en tjänsteanteckning

alternativt med stämpel direkt på handlingen. Tjänsteanteckning/påförd
stämpel registreras som en handling i ärendet. Om ex officio-prövningen
leder till att verkställigheten ställs in ska det dokumenteras i skriftligt beslut.
Migrationsverket får inte skilja sig från en VUT genom att enbart ta
ställning till frågan om inhibition utan att en sakprövning görs (jfr prop.
2004/05:170 s. 300 ”Bestämmelsen får betydelse först om Migrationsverket
inte kan fatta ett beslut enligt bestämmelsen i 18 §.”). Ett sådant
ställningstagande kan dock hållas mycket kort. I detta sammanhang finns
det också anledning att peka på att det kan innebära effektivitetsvinster att
inte hålla isär de båda prövningarna i ärenden vars utgång på förhand är
given. Vid ett och samma tillfälle tas alltså ställning till samtliga yrkanden
och nödvändiga registreringar sker då också i nära anslutning till detta. Det
blir naturligtvis mycket kortfattade beslut i sådana fall.
Sida 6 av 15
Beslut att inhibera

Beslut att inhibera sker genom ett skriftligt beslut eller ett stämpelbeslut.
Det ska framgå av beslutet vilka personer beslutet gäller. Beslutet ska
expedieras till sökande/ombud. Vid inhibition ska också göras en
bedömning av om det finns behov av att förordna offentligt biträde.
Vid beslut om inhibition läggs en spärr upp i Wilma/Skapa. Spärren ska tas
bort när inhibitionen upphävs.
Den FVP-enhet som har fattat beslutet om inhibition ska fortlöpande

bevakas ärendet.
Inhibition vid åberopad graviditet

Enbart det förhållandet att en kvinna är gravid eller nyligen har fött ett barn
bör inte medföra beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12:18 §
UtlL och än mindre beviljar ett tidsbegränsat tillstånd. Den som planerar
och beställer resan, Migrationsverket eller i förekommande fall polisen, får i
stället ta hänsyn till detta när resan bestäms.
Om det däremot genom läkarintyg har styrkts att det finns komplikationer
till följd av graviditeten för kvinnan och/eller barnet, kan det finnas
anledning att fatta ett formellt beslut om inhibition. Beslutet om inhibition
bör i ett sådant fall tidsbegränsas, dvs. inte gälla tills vidare.
Inhibition efter begäran från internationellt organ

Ett internationellt organ, som har behörighet att pröva klagomål från
enskilda, kan begära att Sverige avbryter verkställigheten av ett
avlägsnandebeslut. Migrationsverket ska inhibera verkställigheten, om inte
synnerliga skäl talar emot detta, se 12:12 § UtlL.
En sådan inhibition innebär inte att ett verkställighetsärende enligt 12:18-19

§§ UtlL förfaller. FVP ska ta ställning till anförda verkställighetshinder
enligt 12:18-19 §§ UtlL och kan därefter såväl bevilja uppehållstillstånd
som konstatera att det inte finns hinder mot en verkställighet. Om verket
bedömer att det inte finns hinder mot verkställighet enligt 12:18-19 §§ UtlL
ska det av beslutet framgå att verkställighet ändå inte får ske så länge som
det tidigare beslutet om inhibition gäller.
Justitiedepartementet, Enheten för migration och asylpolitik (EMA), ska

fortlöpande hållas underrättat om internationella organs yrkanden om
verkställighetshinder och Migrationsverkets beslut i dessa ärenden. För mer
info se SI-1/2017, om Upplysningar till Justitiedepartementet.
Upphäva inhibition
En inhibition ska hävas när det inte längre finns skäl för inhibition. Beslutet
ska som huvudregel vara skriftligt och expedieras till den berörda
mottagningsenheten eller regionen inom Polismyndigheten som ansvarar för
verkställigheten. Om det är brådskande ska beslutsfattaren genom
telefonkontakt säkerställa att beslutet nått mottagaren och dokumentera
Sida 7 av 15
samtalet i en tjänsteanteckning. Beslutet skickas även till sökanden och i

förekommande fall till offentligt biträde/ombud.
Offentligt biträde
Allmänt
Vid verkställighet av avlägsnandebeslut kan offentligt biträde förordnas om
beslut om inhibition har meddelats av Migrationsverket, en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen eller om ny prövning har
beviljats. Ett offentligt biträde ska förordnas i de fallen om det inte måste
antas att behov av biträde saknas, se 18:1 § UtlL.
Yrkande om offentligt biträde

Om det finns ett yrkande om offentligt biträde krävs ett formellt beslut i
frågan från verket. Migrationsverket fattar beslut i biträdesfrågan när
ärendet kommer in eller senast när ärendet slutligt avgörs. Yrkande om
offentligt biträde ska behandlas skyndsamt. Beslut att inte bevilja offentligt
biträde kan överklagas.
Offentligt biträde vid inhibition

När Migrationsverket beslutar om inhibition av verkställigheten av
avlägsnandebeslutet kan det vara nödvändigt att ta ställning till om
offentligt biträde ska förordnas. Ställningstagandet ska dokumenteras i en
tjänsteanteckning, såvida det inte är ett ställningstagande efter yrkande från
sökande/ombud, i så fall ska det ske i form av ett beslut.
FVP kan inhibera i ett ärende om verkställighetshinder om det behövs

ytterligare utredningsåtgärder innan vi kan fatta beslut i VUT-ärendet,
utredningsåtgärder som ligger på någon annan än Migrationsverket. I
normalfallet ska offentligt biträde förordnas i ett sådant ärende.
I vissa fall kan FVP inhibera verkställigheten med stöd av 12:18 § UtlL
istället för att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Det kan vara
ärenden där verkställighetshindret är för kort för att motivera ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd eller för att det inte är möjligt att bevilja
tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av passkravet. I de fall när man
använder inhibition i stället för ett tidsbegränsat uppehållstillstånd måste
behov av offentligt biträde normalt antas saknas.
Tidsfrister
Om en VUT kommer in efter att tidsfristen löpt ut föranleder det ingen
åtgärd från FVP:s sida (vad gäller frågan om tidsfrist).
Om en VUT 12:18 kommer in under löpande tidsfrist och FVP inhiberar

innan tidsfristen löper ut, eller om en VUT 12:19 kommer in under löpande
tidsfrist kan tidsfristen förlängas, enligt 12:14 b § UtlL. Detta gäller endast
om det är det första VUT-ärendet. Beslut om att förlänga tidsfristen sker i
jouren, i samband med beslutet om inhibition.
Sida 8 av 15
Förlängningen i tid kopplas till när beslut fattas i ärendet/inhibitionen hävs

med ett tillägg av två eller fyra veckor eller fem månader, exempelvis ”din
tidsfrist för att frivilligt lämna landet i enlighet med beslutet förlängs, med
stöd av 12 kap. 14 b § utlänningslagen, till två/fyra veckor/fem månader
från det att beslut fattas i ditt ärende/inhibitionen hävs”.
Om ytterligare ärenden/inhibitioner kommer in eller beslutas om inom

tidsfristen, får en bedömning ske från fall till fall om det ytterligare en gång
ska beviljas en förlängd tidsfrist. För detta krävs särskilda skäl.
Om det finns ett yrkande om förlängd tidsfrist och sådan inte meddelas ska
ett skriftligt beslut fattas. Ett beslut att inte förlänga en tidsfrist får inte
överklagas.
När VUT-ärendet avgörs eller inhibitionen hävs ska tiden för beslutad
tidsfrist registreras av den som handlagt ärendet.
Se mer under Handbok i migrationsärenden, Återvändandedirektivet
Prövningen av en VUT
Allmänt
Förarbetena till 12:18 § UtlL saknar uttalanden om hur yrkanden ska
bemötas och formen för det. När däremot skäl enligt 12:19 § UtlL åberopas
finns ett partsförhållande och verkets ställningstagande i fråga om ny
prövning ska dokumenteras i ett beslut. I prop. 2004/05:170 s. 301 anges att
ett beslut om att inte bevilja ny prövning i de flesta fall bör kunna vara
mycket kortfattat.
Statusförklaring och resedokument

I samband med VUT kan sökanden yrka om statusförklaring och
resedokument. Yrkande om statusförklaring ska avvisas, se SR 07/2017, och
yrkande om resedokument ska prövas i sak.
Bevilja uppehållstillstånd 12:18 § UtlL

Beslut att bevilja uppehållstillstånd är alltid ett tvåmannabeslut, oavsett
ärendets komplexitet. Ett beviljade av uppehållstillstånd måste alltid föregås
av en kontroll av SIS och MR/BR och resultatet dokumenteras i
Wilma/Skapa. Det är FVP som utför de kontroller som behövs och som
beslutar om uppehållstillstånd. Klassningskoderna M1-M6 används
beroende på grunden för uppehållstillståndet.
Den enhet inom verket som ansvarar för verkställigheten, alternativt region
inom Polismyndigheten, ska skyndsamt meddelas om att en sökande har fått
uppehållstillstånd. Om den beslutet gäller sitter i förvar eller om
verkställighet är nära förestående ska mottagandet kontrolleras genom
telefonsamtal. Telefonsamtalet dokumenteras genom en tjänsteanteckning.
Om sökanden har ett återreseförbud som upphävts i samband med beslutet

ska Polismyndigheten underrättas särskilt om detta.
Sida 9 av 15
Om sökandens hemlandspass finns hos ID-enheten ska FVP kontakta

enheten via gruppbrevlådan med en begäran om att passet ska skickas till
aktuell mottagningsenhet.
Om verkställigheten varit inhiberad ska inhibitionen upphävas och spärren

tas bort.
Prövning VUT 12:18

Ärendet initierat av utlänningen eller ombud
Migrationsverkets slutliga ställningstagande ska dokumenteras skriftligen.
Beslutet kan fattas som ett ”stämpelbeslut” på den inkomna skrivelsen eller i
ett dokument som finns tillgängligt i Wilma/Skapa. Vilken variant av beslut
man väljer får avgörs i varje enskilt fall och med hänsyn till ärendets
komplexitet, behovet av att motivera ställningstagandet, tidigare
ställningstaganden, etc. Beslutet bör ange att det inte finns hinder mot en
verkställighet och att uppehållstillstånd därför inte kan beviljas. Uttryck som
att ansökan avslås bör inte användas i dessa fall. Oavsett vilken variant av
beslut som används ska det göras läsbart i Wilma/Skapa.
Om verkställigheten varit inhiberad ska inhibitionen upphävas och det

dokumenteras i VUT-beslutet.
Om beslutet avser en familj ska det av beslutet framgår vilka

familjemedlemmar som omfattas. Även vid stämpelbeslut ska det framgå
vilka personer beslutet gäller. Hela dokumentet med stämpelbeslut skannas
och registreras i Wilma. Beslutet expedieras till utlänningen eller när ombud
finns till denne.
Ärendet initierat av annan person

På något sätt bör ingivaren få bekräftat att verket har tagit emot skrivelsen,
om dennes adressuppgift finns. Det kan ske antingen genom att själva
mottagandet av skrivelsen bekräftas eller genom att vederbörande får del av
ett senare beslut. Utlänningen själv ska också underrättas om beslutet.
Beslut med skälen redovisade bör dock inte delges annan än utlänningen
själv eller dennes ombud.
Handläggning av VUT
Byte av beslutsfattare
Eftersom en VUT kan ges in i vid upprepade tillfällen så länge som
utlänningen finns kvar här i landet kan frågan om samma beslutsfattare får
användas vid de lika beslutstillfällena bli aktuell.
I största möjliga utsträckning bör ett senare yrkande om inhibition och

beslut i VUT prövas av någon annan person än den tidigare beslutsfattaren
(jfr JO:s beslut 1993-12-09, Dnr 1184-1993).
Översättning av handlingar
Förvaltningslagens 8 § om tolk och översättning gäller också i
verkställighetsärenden. Omständigheten att ärenden om
Sida 10 av 15
verkställighetshinder rör sig om ett extraordinärt förfarande rörande en

person som redan fått sin rätt till uppehållstillstånd prövad påverkar inte
bestämmelsens tillämplighet. Verket får i ett ärende inte bortse från
handlingar på främmande språk enbart av den anledningen att de ges in efter
ett lagakraftvunnet beslut.
Migrationsverket måste därför, även vad gäller handlingar som ges in till
verket efter att ett avlägsnandebeslut fått laga kraft, ta ställning till om
handlingen måste översättas. Det får inte ske en slentrianmässig
översättning av alla inkommande handlingar på främmande språk.
Översättning av handlingar i verkställighetsärenden

Det är vanligt att personer med avlägsnandebeslut som fått laga kraft lämnar
in brev, tidningsurklipp, utskrifter från internet etc. till Migrationsverket för
att visa att det finns ett verkställighetshinder. Dessa handlingar är ofta
skrivna på ett främmande språk. Handlingarna ger inte alltid någon
vägledning om innehållet eller dess betydelse för prövning av om
verkställighetshinder föreligger.
Vi måste vi försöka bilda oss en uppfattning om innehållet i handlingen för

att kunna bedöma behovet av översättning, om det inte av sammanhanget
står klart att en handling bör översättas. Om en språkkunnig kollega gör en
summarisk översättning ska den dokumenteras i en tjänsteanteckning. Först
därefter vi ställning till om det behövs en fullständig eller delvis
översättning av materialet, med hänsyn till ärendets beskaffenhet,
omfattningen och karaktären av det material som lämnats in, samt med
beaktande av kravet på nya omständigheter vid prövningen enligt 12:18-19
§§ UtlL.
Förtursöversättning
Om FVP bedömer att det är nödvändigt att översätta en handling, är det
oftast rimligt att verket utnyttjar möjligheterna med en snabböversättning
när verkställigheten är nära förestående. Eftersom det medför högre
översättningskostnader är det viktigt att noga pröva behovet av en
förtursöversättning. Det är inte rimligt att först konstatera att en översättning
behövs och sedan inte se till att översättningen görs före verkställighet.
Sökanden står risken för utebliven översättning

Om det inte finns behov av översättning bör det antecknas i beslutet eller i
en tjänsteanteckning. Ett exempel på när en översättning inte behöver göras
är när verket inte ifrågasätter det påstådda innehållet.
Ärenden om verkställighetshinder är ofta brådskande och översättning av en

handling tar tid. Det är sökanden som står risken för att Migrationsverket
inte kan bedöma innehållet i de inlämnade handlingarna när yrkandet enligt
12:19 § UtlL ges in i nära anslutning till en verkställighet och om innehållet
är oklart på grund av att det är på ett främmande språk. Det samma gäller
om Migrationsverket inte hinner ta ställning till inhibition enligt 12:18 §
UtlL när det ges in i nära anslutning till en verkställighet och innehållet är
oklart på grund av att det är på ett främmande språk.
Sida 11 av 15
FVP kan skriftligen uppmana den sökande att berätta vad den inlämnade
handlingen ska styrka (jfr RCI 09/2010), om det inte finns någon egentlig
fara med dröjsmål. Om den sökande inte kommit in med ett klargörande
inom exempelvis två veckor torde skyldigheten att (vid behov) låta översätta
handlingarna åter ligga hos verket.
Se Översättningar på Serviceplatsen.
Muntlighet i ärende om verkställighetshinder

Prövningen av åberopade verkställighetshinder är ett skriftligt förfarande. I
formell mening finns inget partsförhållande vid ärende om VUT 12:18. Vid
prövningen av ärende om VUT 12:19 finns det däremot ett partsförhållande.
Det innebär att 14 § förvaltningslagen (1986:223) om muntlig handläggning
gäller vid prövningen av VUT 12:19, men inte vid VUT 12:18.
Även om handläggningen av VUT är ett skriftligt förfarande finns det inget

som hindrar att vi i har muntliga kontakter med utlänningen själv och andra
som kan lämna upplysningar beträffande verkställigheten, 5 §
förvaltningslagen. Personen som ärendet gäller torde också som regel ha rätt
att lämna muntliga upplysningar i sitt ärende till en anställd vid verket. Hur
detta i så fall ska ske får avgöras från fall till fall. Sådana samtal ska
dokumenteras i en tjänsteanteckning av den som tar emot uppgifterna.
Förhållandet mellan UAT och VUT vid återresa

Enligt huvudregeln i 12:23 § UtlL ska ett beslut om avvisning eller
utvisning verkställas på nytt om utlänningen anträffas här i landet och
beslutet om avvisning eller utvisning inte har upphört att gälla. I dessa fall
kan det förekomma att utlänningen under sin vistelse i hemlandet och innan
återresan till Sverige har gett in en ansökan om UAT som ännu inte är
avgjord.
Personens rätt att få stanna i landet prövas då mot bestämmelserna om

verkställighetshinder. Det kan vara lämpligt att i beslutet upplysa om att den
ansökan som är gjord från hemlandet bara kan beviljas om vederbörande
lämnar landet. Se även SR 10/2012, angående förlängning av ett
tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd när det finns ett lagakraftvunnet
beslut om avvisning eller utvisning.
Prövning av VUT 12:19

Bevilja ny prövning
Om en person i ett ärende om verkställighet av ett avlägsnandebeslut som
fått laga kraft kommer med nya omständigheter som kan vara hinder enligt
12:1-3 §§ UtlL och utlänningen inte har åberopat denna omständighet
tidigare och har en giltig ursäkt till varför, kan Migrationsverket ta upp
frågan om uppehållstillstånd till ny prövning. Ett beslut om ny prövning
innebär att Migrationsverket ska utreda de nya omständigheterna, muntlig
utredning ska hållas och verket fattar därefter beslut om uppehållstillstånd
kan beviljas med anledning av de nya omständigheterna i ärendet. Om FVP
beviljar ny prövning får beslutet om avvisning eller utvisning inte
Sida 12 av 15
verkställas innan frågan om uppehållstillstånd har avgjorts genom ett beslut

som har fått laga kraft.
FVP ska göra en prövning av möjligheten till internflykt innan ny prövning

beviljas med stöd av 12:19 § UtlL (MIG 2008:20).
Det är den FVP-enhet som beslutat om ny prövning som också handlägger

den nya prövningen, oavsett sökandes bostadsort. Handläggningen innebär
bl a annat att FVP har en muntlig utredning med den sökande, för att utreda
de nya omständigheterna. Sökanden kan också få offentligt biträde om det
inte anses obehövligt.
Polismyndigheten ska underrättas särskilt om att ny prövning har beviljats

om sökanden har ett återreseförbud.
Om domstolen beviljar ny prövning är det domstolen som ska underrätta

verkställande myndighet, det vill säga Migrationsverket eller Polisen.
Migrationsverkets ansvar är att registrera domen skyndsamt. Den FVP-enhet
vars beslut ändrats av domstolen handlägger ärendet om ny prövning.
Om asylskäl inte har prövats, 12:19 3 st UtlL

Om en person fått sina asylskäl prövade är det alltid en prövning enligt
12:19 § 1 st UtlL som ska göras om asylskäl åberopas på nytt. Det saknar
betydelse om tidigare asylbeslut preskriberats eller att sökanden rest tillbaka
till hemlandet och sedan återvänt med uppehållstillstånd på annan grund. Se
Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2015:24.
En utlänning som inte tidigare har fått sina asylskäl prövade har alltid rätt att
få sin ansökan om asyl prövad som ett asylärende från grunden, även om
ansökan görs under den tid som utlänningen omfattas av ett lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut. I så fall ska ansökan om skydd prövas enligt 12:19 § 3 st
UtlL. Ett typexempel på ett sådant fall är när utlänningen har vägrats UT på
grund av anknytning genom ett beslut som fått laga kraft och först därefter
åberopar skyddsskäl.
Om det är tveksamt om det är fråga om en VUT eller om utlänningen vill

ansöka om uppehållstillstånd som skyddsbehövande ska handlingen initialt
registreras som en VUT 12:19. FVP ska därefter ge personen möjlighet att
klargöra avsikten med ansökan
När det är klarlagt att det är en ansökan om skydd enligt 12:19 § 3 st UtlL
ska FVP inhibera verkställigheten och därefter lämna över ärendet till
berörd ansökningsenhet för initial hantering. FVP registrerar inte något nytt
grundärende avseende uppehållstillstånd. FVP ska underrätta
ansökningsenheten om varför ärendet skickas till dem. Underrättelsen kan
ske genom ett motiverat inhibitionsbeslut eller genom en inhibitionsstämpel
med separat tjänsteanteckning om anledningen.
Sida 13 av 15
Uppehållsrätt åberopas
Det förekommer att personer som har lagakraftvunna avlägsnandebeslut
åberopar att verkställighet inte får ske, eftersom man uppger att man har
uppehållsrätt här i landet (jfr MIG 2011:30). Vanligast är ett en tredje-
landsmedborgare åberopar anknytning till en EES-medborgare. Det kan ske
i anslutning till att en VUT ges in till Migrationsverket.
FVP ska då pröva om det finns hinder mot en verkställighet med

tillämpning av bestämmelserna i 12:18-19 §§ UtlL. Det är
tillståndsenheterna som ska ta ställning till frågan om uppehållsrätt och
bedöma behovet av inhibition i samband med eventuell utredning och
prövning av sakfrågan.
FVP behöver inte avvakta tillståndsenheternas ställningstagande. Frågan om

uppehållsrätt överlämnar FVP till tillståndsenheter i Malmö, Göteborg,
Solna eller Boden. Om det på befintligt underlag framkommer att personen
har giltigt pass, familjerelationen är styrkt och kan ligga till grund för
uppehållsrätt, bör FVP stoppa verkställigheten, om den är nära förestående
och det är nödvändigt för att förhindra en rättsförlust för den enskilde. Om i
ett sådant fall personen hålls i förvar, bör FVP fatta beslut om ur förvar.
Föredragning och beredning

Av beslutandeordningen för FVP följer att VUT ska avgöras efter
föredragning om beslutet innebär att uppehållstillstånd beviljas, dvs.
tvåmansärenden.
Vissa kategorier av verkställighetsärenden och andra ärenden ska beredas

muntligt för avdelningschefen för FVP. Det kan gälla ärenden som är av
principiell betydelse eller kan bli uppmärksammade på ett sådant sätt att de
kan påverka förtroendet för Migrationsverket. Avdelningschefen har i beslut
fastställt vilka ärenden ska föredras muntligt. Ärenden föredras först för
enhetschef efter beslut från teamledare. Enhetschef beslutar om ärendet ska
dras på avdelningsberedning.
För ytterligare info, se Beredning av ärenden för avdelningschef, SI

01/2016.
Utsatta barn
Dessa rutiner omfattar utsatta barn i familj som är föremål för insatser från
socialtjänsten och/eller sjukvården eller i vart fall borde vara det. Det
omfattar även barn där föräldrarna har försvunnit under processen, före eller
efter laga kraft. Detta innebär att bl.a. placerade barn, barn med
uppgivenhetssyndrom, barn där det gjorts en orosanmälan samt svårt sjuka
barn ingår i gruppen utsatta barn. Dessa ärenden ska normalt beredas, se
Beredning av ärenden för avdelningschef.
Sida 14 av 15
Se även Handbok i migrationsärenden, avsnitt Barnets bästa och

barnkonsekvensanalys och Uppgivenhetssyndrom- Prövningen av hinder
mot verkställighet beträffande barn med uppgivenhetssymtom (apati).
Handläggningsåtgärder
 Ärendet ska beredas för Avdelningschef. Skriv ett PM som besvarar
frågorna nedan. Mall för PM finns på denna länk. Har den aktuella
frågan redan prövats i ett tidigare ärende behöver den inte beredas
igen. Uppmärksammade ärenden ska dock beredas. Oavsett om
ärendet föredras i beredning ska Avdelningschefen hållas informerad
om vad som sker i ärendet.
 Migrationsverket har en skyldighet att anmäla om ett barn far illa till
socialtjänsten, se Anmälningar till socialtjänst och
Polismyndigheten.
 Är barnet övergivet? Finns god man förordnad? Om inte ska

anmälan om behov av god man omgående göras hos socialtjänsten i
den kommun som barnet är bosatt. Kommunen meddelar i sin tur
Överförmyndarnämnden. Se mer i Handboken i migrationsärenden,
avsnitt Barn i asylprocessen.
 Ska avlägsnandebeslutet inhiberas?
 Finns behov av offentligt biträde? Om god man finns ska denna

kontaktas för att höra vilket biträde som önskas.
 Har familjen insatser från socialtjänsten? Yttrande bör inhämtas från

Socialnämnd samt från eventuellt behandlingshem. Det finns en
skyldighet Socialnämnden att lämna ut uppgifter till
Migrationsverket (17:1 § UtlL).
 Finns domar om placering? Dessa bör inhämtas då de utgör underlag

för Migrationsverkets beslut.
 Behövs läkarintyg? Ingivna läkarintyg ska vara nyligen utfärdade.

Det kan krävas att läkare kontaktas för att få svar på de för oss
viktiga frågorna. Det finns en skyldighet för sjukvården att lämna ut
uppgifter till Migrationsverket (17:2 § UtlL).
 Hur är föräldrarnas omsorgsförmåga?
 Vilket stöd behövs för att familjen ska kunna genomföra en transport
till hemlandet?
 Gör en barnkonsekvensanalys, se Metodstöd i Handbok i

migrationsärenden, avsnitt Barnets bästa och barnkonsekvensanalys.
Sida 15 av 15
 Finns ett ordnat mottagande? Detta måste finnas om barnet är

övergivet eller föräldrarna inte kan ta ansvar för barnet. Är
Migrationsverket ansvarig för återvändandet bör kontakt tas med
ambassadsamordningen. Kontaktuppgifter till
ambassadsamordningen finns här. Är Polismyndigheten ansvarig kan
det vara lämpligt att ta kontakt med Polismyndigheten för att
efterhöra hur långt de har kommit i sin planering och hur de avser att
gå vidare.
 Har Polismyndigheten tidigare verkställt avlägsnandebeslutet?

Kontakta Polismyndigheten för att få deras rapport om detta.
 Ett avsnitt om återvändandet ska ingå i beslutet.

Sida 1 av 4
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Förvaltningsprocessfrågor Skapad 2014-09-24

Uppdaterad
2016-10-26
Barnets bästa och barnkonsekvensanalys
Barnets bästa och barnkonsekvensanalys....................................................... 1
Bilaga Metodstöd ....................................................................................... 3
Exempel på yttrande till socialnämnd ........................................................ 4
Av 1 kap. 10 § utlänningslagen framgår att Migrationsverket i ärenden

som rör barn särskilt ska beakta vad hänsynen till barnets hälsa och
utveckling samt vad barnets bästa i övrigt kräver. Barnperspektivet ska
genomsyra prövningen av samtliga skäl som kommer fram i ärendet.
Enligt förordning (2007:996) med instruktion för Migrationsverket framgår

att verket inför beslut eller andra åtgärder som rör barn ska analysera
konsekvenserna för barnet. Vid prövningen av enskilda ärenden är verket
skyldigt att göra enanalys av vilken påverkan ett beslut får på ett barn. Vid
utredningen i ett grundärende ska barnets situation uppmärksammas, men
uppgifter om barnets skyddsbehov, hälsa och situation i övrigt kan
naturligtvis komma fram på annat sätt. Skälen kan också behöva utredas av
verket som en följd av det utredningsansvar som statliga myndigheter har
(officialprincipen). Tyngdpunkten i prövningen ska ligga i grundärendena.
Kravet på konsekvensanalys gäller också när verket prövar frågor om

verkställighetshinder, men med de begränsningar som följer av att det är ett
extraordinärt prövningsförfarande. Det innebär att det ska ha kommit fram
nya omständigheter beträffande barnet som kan ha betydelse för
prövningen. Migrationsverket får inte överpröva en domstols beslut vare sig
det rör förhållanden beträffande ett barn eller andra förhållanden.
I detta sammanhang finns det också anledning att peka på att det är barnets
ställföreträdare som inledningsvis har åberops- och bevisbördan för ett
påstående om att en verkställighet är oförenligt med barnets bästa. Därefter
kan verket få ett ansvar för kontroll och utredning av om en verkställighet
bör ske. Barnets intresse måste vidare vägas mot andra samhällsintressen,
se förarbetsuttalanden och vägledande avgöranden från MiÖD.
Underlag för analysen i ett enskilt ärende kan utgöras av t.ex. skrivelser
från ombud och ställförträdare, läkarintyg och andra intyg samt uppgifter
som verket har hämtat in. Denna dokumentation ska tillföras ärendet och
kunna återfinnas i dossieren. Resultatet av analysen redovisas i beslutet.
Sida 2 av 4
Att principen om barnets bästa har beaktats och hur den har bedömts ska
normalt sett framgå av motiveringen till beslutet när det är fråga om
tidigare inte prövade omständigheter beträffande barnet. Det räcker i sådana
fall i allmänhet inte med motiveringen ”att barnets bästa har beaktats” utan
att det bör anges vilka överväganden som har gjorts om än kortfattat.
Det innebär att bl.a. följande ska beaktas:
 barnets hälsotillstånd, anpassning till Sverige samt barnets situation

i hemlandet
 om det finns risk för skada i barnets psykosociala utveckling vid ett
återvändande
 barnets familjeförhållanden och mottagande i hemlandet
 ordnat mottagande för ensamkommande barn
 information från andra aktörer kring barnet, t.ex. god man,

socialtjänst m.fl.
Är barnet placerat enligt socialtjänstlagen eller omhändettaget enligt LVU

bör Migrationsverket i regel hämta in yttrande från socialnämnden och i
sistnämnda fall också domen om omhändertaget.
Enheten för återvändandesamordning bistår med hjälp i arbetet med ordnat

mottagande för ensamkommande barn.
Om det beträffande barnet åberopas behov av skydd ska det givetvis också
bedömas och prövas enligt 12 kap. 19 § UtlL. Det är viktigt att
uppmärksamma att barn kan ha egna skyddsskäl och vidare att hänsyn
måste tas till barnets ålder och mognad när ärendet prövas. Att det rör sig
om ett barn kan också ha betydelse om ett inre
Sida 3 av 4
Bilaga Metodstöd
Förvaltningsprocess metodstöd inför barnkonsekvensanalys vid

prövning av verkställighetshinder
Kan vid behov användas som stöd inför BKA
( ) eventuella barnspecifika skäl har redovisats och bedömts
( ) eventuell barnrelaterad förföljelse har redovisats och bedömts
( ) barnets individuella förutsättningar har beaktats vid prövningen av

åberopade skyddsskäl.
( ) vid bedömning om myndighetsskydd har barnets individuella

förutsättningar beaktats och hänsyn har tagits till barnets ålder och mognad
( ) vid bedömning om internflykt har barnets individuella förutsättningar

beaktats och hänsyn har tagits till barnets ålder och mognad
( ) vid eventuell bedömning av om barnet ska erhålla bevislättnadsregeln

tvivelsmålets fördel (Benefit of the doubt) avseende identitet,
medborgarskap, hemvist samt skyddsskäl har barnets individuella
förutsättningar beaktats och hänsyn har tagits till barnets ålder och mognad.
( ) barnets individuella förutsättningar har beaktats vid bedömningen av

hälsotillstånd, anpassning till Sverige samt av barnets situation i hemlandet
( ) bedömning om risk för skada i barnets psykosociala utveckling

föreligger vid ett återvändande till hemlandet har redovisats
( ) barnets familjeförhållanden och eventuell bedömning av mottagande har

redovisats
( ) av bedömningen framgår att barnets situation vid ett återvändande till

hemlandet beaktats i förhållande till om barnets situation om han/hon
beviljas uppehållstillstånd i Sverige
( ) information från andra aktörer kring barnet (t.ex. god man, socialtjänst,
placerade barn yttrande från socialnämnd (se exempelyttrande
socialnämnden), m. fl.) har redovisats och beaktats
( ) bedömning av eventuella bestående verkställighetshinder har redovisats.

Sida 4 av 4
Exempel på yttrande till socialnämnd
Begäran om yttrande angående barn som är placerat enligt

socialtjänstlagen
Migrationsverket har information om att barnet förnamn efternamn är

placerat enligt socialtjänstlagen. NN ska enligt beslut som vann laga kraft
den XX utvisas till X land. Migrationsverket prövar nu frågan om det finns
eventuella hinder för att verkställa NN till land X.
Migrationsverket behöver följande information från socialnämnden:

- skälet till placeringen,
- nämndens bedömning om vad som kan inträffa om placeringen
upphör,
- information om ev. nödvändig kommande behandling för barnet,
- möjligheten för barnet att ha kontakt med nära anhöriga, släkt och
med sociala myndigheter i hemlandet,
- samt om det finns övrig information som Migrationsverket bör
känna till.
Med vänlig hälsning,
Förnamn Efternamn
Kopia till
Ombud
Migrationsverket Handboken i migrationsärenden FVP – Åtgärder mot Skapad 2012-04-03
familjeseparation Uppdaterad
Åtgärder mot familjeseparation när det finns ett

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
Innehåll
Inledning
Stark anknytning
Äktenskap
Avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande
Serviceskyldighet
Separationens längd
Barnets särskilda behov
Illegal vistelse m.m.
Inledning
I 12 kap. 18 § fjärde stycket utlänningslagen (prop. 2009/10:137) finns

bestämmelser som syftar till att motverka vissa fall av familjeseparation när
det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. För att
uppehållstillstånd ska kunna beviljas en person under pågående vistelse här i
landet ska flera villkor vara uppfyllda. I det följande behandlas ämnet bara
med avseende på några av de frågeställningar som kan aktualiseras vid
prövningen. Frågor om t.ex. styrkt identitet, pass, vandel, civilrättsliga
frågor om äktenskap och vårdnad liksom betydelsen att personen också har
barn i hemlandet förbigås helt. Här bör ändå uppmärksammas EU-
domstolens dom i målet Zambrano (lifosnr 24844) som kan ha betydelse för
rätten till uppehållstillstånd, om barnet är svensk medborgare och den enda
vårdnadshavaren är medborgare i ett tredje land.
Vad härefter angår de frågor som behandlas i detta PM finns det anledning
att betona att prövningen görs i två steg, först frågan om anknytningen är
stark och därefter konsekvenserna för barnet. I detta sammanhang finns det
också anledning att peka på att en allmän förutsättning för att
uppehållstillstånd ska kunna beviljas efter inresan är att ”… det står klart att
uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen hade gjorts före
inresan.”
När uppehållstillstånd beviljas på grund av anknytningen ska i normalfallet

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ges. Reglerna om uppskjuten
invandringsprövning ska alltså tillämpas (jfr prop. s. 22).
Stark anknytning
När det gäller att bedöma om anknytningen är stark, vilket är en

förutsättning för uppehållstillstånd, gäller samma beviskrav i
verkställighetsärenden som i motsvarande grundärenden. För att
anknytningen ska utgöra hinder mot en verkställighet och tillstånd därför
beviljas krävs att det i ett motsvarande grundärende hade varit möjligt att
bevilja uppehållstillstånd utan ytterligare utredning. Det får inte bli ”lättare”
att få tillstånd i ett verkställighetsärende än i ett grundärende (se Handbok i
migrationsärenden). Eller med andra ord: förutsättningarna för att tillstånd
ska kunna beviljas är desamma i grundärenden som i verkställighetsärenden.
Anknytningsutredning är inte något formkrav och utgångspunkten är att
beslut ska fattas på det underlag som den enskilde tillför ärendet, jfr dock
vad som nedan sägs om serviceskyldighet.
Äktenskap
Om det finns ett styrkt civilrättsligt giltigt äktenskap är det en presumtion
för att en person har rätt till uppehållstillstånd men därmed inte sagt under
pågående vistelse här i landet. Med en kontroll mot akten bör det i många
fall vara möjligt att bedöma om det finns uppgifter som bryter
presumtionen, dvs. att det inte är fråga om en stark anknytning utan ett
skenäktenskap.
Avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande

I dessa fall ska en seriositetsprövning ske. Om anknytningen tidigare inte är
utredd går det utan utredning bedöma dess seriositet? Med ledning av ett
antal objektiva förhållanden kan det vara möjligt att i det enskilda fallet anse
att förhållandet är seriöst. Bevisbördan ligger på den enskilde. Vid en sådan
samlad bedömning kan man behöva ta hänsyn till olika faktorer såsom:
 om förhållandet pågått under en längre tid enligt de uppgifter som finns

tillgängliga för verket, t.ex. från prövningen innan beslutet vann laga
kraft
 om parterna har varit bosatta på samma adress under en längre tid och
fortfarande är det
 om parterna har ett gemensamt barn eller flera och faderskapet är
fastställt
 om parterna har enligt vad som är känt ett gemensamt språk
Dessutom kan den enskilde själv bidra med uppgifter för att visa att
förhållandet är seriöst, jfr med vad som sägs i prop. s. 22 ”Regeringen utgår
dock från att de enskilda i flertalet fall kommer att lägga fram den utredning
som de önskar tillföra ärendet.”
Här kan också erinras om bestämmelsen i 5 kap. 17 § UtlL enligt vilken det
särskilt ska beaktas om utlänningen eller utlänningens barn kan antas bli
utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning.
Serviceskyldighet
I detta sammanhang finns det också anledning att erinra om myndigheternas
serviceskyldighet i 4 § förvaltningslagen som också ska tillämpas i
verkställighetsärenden. Enligt bestämmelsen ska varje myndighet lämna
upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor
som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes
behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Ibland kan det således före
beslut vara lämpligt att ge den enskilde möjlighet att komplettera sitt
yrkande i visst avseende, t.ex. med passhandling, äktenskapsbevis eller
annan bevisning (jfr RCI 09/2010)
Även om det i verkställighetsärenden i första hand ankommer på en enskilde

att lägga fram erforderlig utredning om förhållandet, är verket oförhindrat
att i ett enskilt fall ge referenspersonen här i landet möjlighet att skriftligen
uttala sig om förhållandet. En skrivelse (”Försäkran om samlevnad för gifta
och sambo”) där referenspersonen på heder och samvete skriftligen intygar
att han eller hon är gift, sambo eller registrerad partner med sökanden och
att paret har för avsikt att sammanleva i Sverige kan då användas. Detta är
särskilt lämpligt om referenspersonens vilja inte tidigare har kommit till
utryck.
Enligt prop. s. 19 får konsekvenserna av att ett barn skiljs från sin förälder
”bedömas utifrån förhållandena i den aktuella relationen med beaktande av
bl.a. hur lång tid den befarade separationen väntas bestå, hur samman-
levnaden eller umgänget ser ut i vanliga fall och barnets särskilda behov sett
utifrån barnets ålder.”
Separationens längd
Separationens längd kan bl.a. bero på hur lång tid som går mellan det att
ansökan görs vid en utlandsmyndighet till dess att ett beslut finns.
Svårigheter med tillstånd att resa ut ur hemlandet kan naturligtvis också
förlänga tiden. Handläggningstiderna vid utlandsmyndigheterna och även
vid BBM kan variera över tiden och beroende på olika administrativa rutiner
är handläggningstiderna vid de olika utlandsmyndigheterna inte alltid
jämförbara. Enligt regleringsbrevet ska beslut om uppehållstillstånd på
grund av anknytning till personer bosatta i Sverige fattas senast inom sex
månader från ansökningsdatum. Den tidsfristen kan inte alltid hållas. Det
finns i allmänhet en möjlighet att begära och förtur beträffande ärenden där
barn berörs. I prop. s 19 sägs att en separation som varar någon eller några
månader inte inverkar på skälighetsbedömningen men att det i det enskilda
fallet kan en kortare tids separation få betydelse. I anslutning härtill kan
uppmärksammas Migrationsöverdomstolens avgörande i målet MIG
2011:23 där handläggningstiden för mannen att få sin ansökan behandlad
hade uppskattats av verket till i vart fall två månader och möjligen upp till
sex månader. Domstolen biföll ändå överklagandet. På grund av den
härvarande moderns hälsotillstånd, hennes bristande förmåga att ta vård om
barnet och dess låga ålder konstaterade domstolen att en separation från
fadern kunde medföra allvarliga konsekvenser för barnet även om
separationen skulle bli relativt kortvarig.
I ett annat avgörande från Migrationsöverdomstolen, MIG 2011:27,

riskerade mannen 18 månaders militärtjänst i hemlandet och eventuellt
också ett fängelsestraff för att han hållit sig undan militärtjänst. Han
utgjorde ett starkt stöd för barnets mor och tog aktiv del i vårdanden.
Domstolen biföll överklagandet trots en lång illegal vistelse här i landet,
varom mera nedan.
Både förarbetena och framförallt domen MIG 2011:23 ger stöd för att anta
att enbart en separation på upp till sex månader inte är skäl att frångå
huvudregeln om att ansökan ska vara beviljad före inresan även vid stark
familjeanknytning där ett barn riskerar att skiljas från en förälder.
Om barnet ännu inte är fött vid tidpunkten för prövningen får enligt prop. s.
27 bedömningen göras med beaktande av faktorer som väntetiden vid den
aktuella utlandsmyndigheten, hur långt graviditeten är framskriden och de
blivande föräldrarnas personliga förhållanden eller familjesituation i övrigt.
Därutöver bör en bedömning göras utifrån den förväntade sammanlevnaden
eller umgänget med barnet.
Hänsyn ska också enligt prop. tas till hur sammanlevnaden och umgänget
ser ut i vanliga fall. Det kan naturligtvis vara svårt att bedöma detta utan
någon utredning men samtidigt ska man kanske inte överskatta
möjligheterna att genom en utredning få fram uppgifter mot parternas
bestridande som pekar på att familjelivet inte är särskilt utvecklat. Om det
inte finns indikationer på motsatsen borde det i det enskilda fallet vara
möjligt att utan att höra parterna godta ett påstående om att parterna lever ett
”ordinärt” familjeliv här i landet.
Barnets särskilda behov

Enligt uttalandena i prop. ska hänsyn tas till barnets särskilda behov sett
utifrån bl.a. barnets ålder, när konsekvenserna av en separation bedöms.
Med ”särskilda behov” måste rimligen något annat avses än enbart det
gängse förhållandet att ett barn är beroende av båda sina föräldrar. Det
måste i det enskilda fallet finnas några särskilda omständigheter, t.ex.
sjukdom eller andra svårigheter som är förknippade med en separation. I
ovan nämnda dom MIG 2011:23 togs stor hänsyn till referentens
omvårdnadsförmåga.
Om konsekvenserna för barnet är så pass allvarliga att tillstånd bör kunna

ges får avgöras vid en samlad bedömning av konsekvenserna för barnet och
i tillägg till detta måste en avvägning göras mot andra omständigheter, t.ex.
illegal vistelse, varom mera i det följande.
Illegal vistelse m.m.
I prop. s. 22 sägs att ”När frågan om uppehållstillstånd prövas efter inresan i

landet tillkommer omständigheter som kan inverka på bedömningen som
knappast kan aktualiseras vid prövningen av ansökningar som görs före
inresan. Det gäller bl.a. om sökanden har uppehållit sig i Sverige utan
tillstånd…. FARR anför att ett barns rättigheter aldrig ska åsidosättas på
grund av val som deras föräldrar har gjort. FARR förespråkar därför att
olovlig vistelsetid inte ska beaktas då det finns ett barn inblandat.” Enligt
regeringen är dock ”Syftet med de nu föreslagna ändringarna inte att ändra
den praxis som utvecklats i detta hänseende utan en avvägning ska även i
fortsättningen ske av de skäl som talar mot att uppehållstillstånd beviljas.
Förslaget innebär däremot att det förhållandet att ett barn riskerar att utsättas
för familjeseparation, med de konsekvenser det kan få för barnet, ska
tillmätas större betydelse än enligt nuvarande ordning vid
skälighetsbedömningen…”
Frågan är då vilken inverkan illegal vistelse har på möjligheterna att bevilja

tillstånd efter inresan och hur avvägningen mot barnets intresse ska göras.
Propositionen besvarar inte frågan på annat sätt barnets intresse av en

sammanhållen familj ska tillmätas större betydelse. Till följd av
lagändringen per den 1 juli 2010 ger äldre praxis i fråga om illegal vistelse
(exempel finns i prop.) inte längre någon närmare vägledning när det finns
barn, eftersom barnets intresse nu väger tyngre än tidigare. I det
sammanhanget måste man också uppmärksamma syftet med lagstiftningen.
Det ska bli lättare att få tillstånd beviljat efter inresan för just barnfamiljer.
Det säger sig självt att ju allvarligare konsekvenserna blir för barnet av en
separation desto mer underordnad betydelse bör illegal vistelse ha.
Huvudregeln är fortfarande att en person som inleder ett förhållande efter

det att beslutet om utvisning har vunnit laga kraft inte kan beviljas
uppehållstillstånd under pågående vistelse här i landet. Denna huvudregel
gäller som ovan framgått också när det finns ett gemensamt barn. Det är
vidare klart att vistelse här i landet efter laga kraft är att betrakta som illegal
vistelse och att sådan vistelse kan försvåra möjligheterna att beviljas
tillstånd så länge man vistas här i landet. Samtidigt kan inte varje sådan
vistelse vara diskvalificerande för ett tillstånd, eftersom möjligheten att
bevilja tillstånd numera finns i 12 kap. 18 §. I avsaknad av en utvecklad
praxis bör det tillsvidare vara möjligt att bortse från en illegal vistelse som
understiger cirka 1 år. Det innebär att förhållanden där barnet avlats en
kortare tid efter att personen borde ha lämnat landet enligt 12 kap. 15 § UtlL
är illegal vistelse vilken man oftast kan bortse från. Därmed inte sagt att
sökanden har rätt till uppehållstillstånd utan det får avgöras med ledning av
det ovan sagda om konsekvenserna av en familjeseparation. I detta
sammanhang finns det också anledning att fästa uppmärksamhet på ovan
nämnda avgörande UM MIG 2011:27 där mannen hade vistats här i landet
utan tillstånd under cirka fyra år, vilket talade mot att tillstånd skulle kunna
beviljas. Han hade dock som minderårig tillsammans med sin mamma
kommit till landet vilket enligt domstolen ansågs förmildrande och
dessutom medförde övriga omständigheter i fallet, bl.a. separationens längd,
att den illegala vistelsen hade underordnad betydelse och att
uppehållstillstånd därmed kunde beviljas.
Sida 1 av 21
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Ansökan om Skapad 2015-10-05
uppehållstillstånd/upphävande av Uppdaterad
utvisningsbeslut för brottsutvisade 2016-02-08
Ansökan om uppehållstillstånd/upphävande av
utvisningsbeslut för brottsutvisade
Innehåll
1. Inledning ....................................................................................................................... 2
2. Relevanta bestämmelser ............................................................................................... 2
3. Hur aktualiseras dessa ärenden vid Migrationsverket ................................................... 7
4. Var ansökan ges in ........................................................................................................ 7
5. Ärendekategorier .......................................................................................................... 7
Prövning av frågan om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning då
sökanden befinner sig i Sverige ................................................................................. 8
Prövning av frågan om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning då
sökanden befinner sig utomlands ............................................................................... 8
Prövning av frågan om uppehållstillstånd när skyddsskäl åberopas och tidigare har
prövats ........................................................................................................................ 8
Ex officio-prövning .................................................................................................... 9
Grundärenden ............................................................................................................. 9
Begäran från polisen om anvisningar om verkställigheten ........................................ 9
5.1 Registreringskoder för brottsutvisade ...................................................................... 9
6. Inhibition m.m.............................................................................................................. 10
6.1 Inhibition i de olika ärendekategorierna ................................................................ 10
7. Muntlighet................................................................................................................... 11
8. Offentligt biträde......................................................................................................... 11
9. Utredning .................................................................................................................... 12
10. Prövning ..................................................................................................................... 14
10.1 Skyddsskäl ........................................................................................................... 14
10.2 Praktiska verkställighetshinder ............................................................................ 15
10.3 Medicinska verkställighetshinder ........................................................................ 15
10.4 Synnerliga skäl ..................................................................................................... 15
10.5 Beslut ................................................................................................................... 18
10.6 Yttrande, utformning och innehåll ....................................................................... 18
10.7 Tillståndstid.......................................................................................................... 19
10.7.1 Omständigheter av särskild betydelse för tillståndstiden.............................. 19
10.8 Ansökan om förlängt tillstånd .............................................................................. 20
10.9 Särskilt tillstånd för kort besök ............................................................................ 20
11. Överklagande ............................................................................................................. 20
12. Processen i domstol .................................................................................................... 20
13. Behörig beslutsfattare enligt arbetsordning................................................................ 20
Sida 2 av 21
1. Inledning
Förfarandet för att pröva en fråga om uppehållstillstånd för den som av
allmän domstol har utvisats på grund av brott, eller för att upphäva ett
sådant utvisningsbeslut, handläggs av Migrationsverket.
Om Migrationsverket finner att uppehållstillstånd bör beviljas eller att

utvisningsbeslutet bör upphävas, ska verket med ett eget yttrande lämna
över ärendet till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut i frågan
hade kunnat överklagas.
Om Migrationsverket finner att det saknas skäl att bevilja ansökan ska den
avslås. Migrationsverkets avslagsbeslut kan överklagas till en
migrationsdomstol. Migrationsdomstolens beslut kan överklagas till
Migrationsöverdomstolen.
Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen kan bevilja uppehålls-

och arbetstillstånd eller upphäva utvisningsbeslutet.
Ett eventuellt tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd förfaller när en

allmän domstols dom om utvisning på grund av brott får laga kraft (MIG
2007:22 och prop. 2012/13:151 s. 29).
Det är verksamhetsområde Förvaltningsprocess (FVP) som hanterar ärenden

om brottsutvisade.
2. Relevanta bestämmelser
Om inget annat framgår hänvisar alla paragrafhänvisningar till
utlänningslagen (2005:716).
En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och
beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd
får inte bifallas efter inresan.
Det som föreskrivs i första stycket gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som flykting eller annan
skyddsbehövande enligt 1 § eller kan beviljas uppehållstillstånd här med
stöd av 21 kap 2, 3 eller 4 §,
2. utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd som beviljats en utlänning med familjeanknytning med
stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra
stycket,
4. utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat uppehållstillstånd här med
stöd av 15 §,
5. utlänningen enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1-4 eller
andra stycket har stark anknytning till en person som är bosatt i Sverige och
det inte skäligen kan krävas att utlänningen reser till ett annat land för
att ge in ansökan där,
6. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd med stöd av 3 § första
stycket 5,
7. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som med stöd av 10 § har beviljats en
utlänning i fall som avses i 6 kap 2 § första stycket,
8. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd enligt 15 a eller 15 d §,
9. utlänningen med stöd av 10 § har beviljats ett tidsbegränsat
uppe- hållstillstånd för studier och antingen slutfört studier som
motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid
forskarutbildning, eller
10. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd enligt 2 a eller 2 d §, eller
Första stycket gäller inte heller om utlänningen har beviljats en

visering för att besöka en arbetsgivare i Sverige eller är undantagen
från kravet på visering om han eller hon ansöker om ett
uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där det råder
stor efterfrågan på arbetskraft. En ytterligare förutsättning är att
arbetsgivaren skulle förorsakas olägenheter om utlänningen måste
resa till ett annat land för att ge in ansökan där eller att det annars
finns särskilda skäl.
Vid skälighetsbedömningen enligt andra stycket 5 ska

konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder särskilt
beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats
om prövningen gjorts före inresan i Sverige.
I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas eller

utvisas enligt ett beslut som har fått laga kraft gäller föreskrifterna i
15 a och 20§§ samt 12 kap 16 b, 16 c och 18–20 §§.
Beslut om uppehållstillstånd meddelas av Migrationsverket.
Migrationsverket får dock inte bevilja uppehållstillstånd för en
utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott. Om
Migrationsverket finner att en sådan utlänning bör beviljas
uppehållstillstånd enligt 12 kap 16 b §, ska verket inte besluta i
ärendet utan med ett eget yttrande lämna över detta till den
migrationsdomstol till vilken verkets beslut om uppehållstillstånd
hade kunnat överklagas.
Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av Regeringskansliet.
8 a kap utlänningslagen
Allmän domstol beslutar om utvisning på grund av brott. Domstolen
beslutar om utvisning samtidigt som den meddelar dom i brottmålet. Vid
utvisning på grund av brott ska domstolen beakta utlänningens anknytning
Sida 4 av 21
till det svenska samhället. En allmän domstols beslut om utvisning på grund

av brott ska innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under
viss tid eller utan tidsbegränsning. Av beslutet ska framgå vilken dag
förbudet upphör att gälla och vilken påföljd som överträdelse av förbudet
kan medföra.
8 a kap. 10 § utlänningslagen
I 12 kap. finns bestämmelser om uppehållstillstånd för den som av allmän
domstol har utvisats på grund av brott och om upphävande av ett sådant
utvisningsbeslut.
En utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott får hos
Migrationsverket ansöka om upphävande av utvisningsbeslutet efter
det att beslutet vunnit laga kraft. I ett sådant ärende får
Migrationsverket besluta om inhibition av utvisningsbeslutet.
Om ansökan görs under utlänningens vistelse i Sverige, ska

Migrationsverket besluta att ta upp ansökan till prövning endast om
utlänningen åberopar sådana omständigheter som kan antas utgöra
ett bestående sådant hinder mot verkställigheten som avses i 1, 2
eller 3 § och dessa omständigheter inte kunnat åberopas av
utlänningen tidigare, eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte
ha åberopat omständigheterna tidigare.
Är förutsättningarna för prövning av en sådan ansökan som avses i

andra stycket inte uppfyllda, ska Migrationsverket besluta att inte
bevilja prövning.
Migrationsverket får inte upphäva en allmän domstols beslut om

utvisning på grund av brott. Om Migrationsverket finner att en
ansökan bör beviljas enligt 16 d §, ska verket inte besluta i ärendet
utan med ett eget yttrande lämna över detta till den migrationsdomstol
till vilken verkets beslut i frågan hade kunnat överklagas.
I fråga om den som av allmän domstol har utvisats på grund av brott får en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen, efter Migrations-
verkets ställningstagande i ärendet, bevilja uppehållstillstånd och
arbetstillstånd om det
1. finns hinder enligt 1, 2 eller 3 § mot att utvisningsbeslutet verkställs,
2. finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet inte
kommer att vara villigt att ta emot utlänningen,
3. finns medicinska hinder, eller
4. annars finns synnerliga skäl.
Vid bedömningen enligt första stycket 4 ska följande särskilt beaktas:

– brottslighetens art och omfattning,
– den tid som har förflutit sedan utvisningsbeslutet meddelades,
Sida 5 av 21
– utlänningens skötsamhet och risken för fortsatt brottslighet, och

– utlänningens hälsotillstånd och levnadsförhållanden i övrigt.
Om migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen finner att

utlänningen är flykting enligt 4 kap 1 § eller annan skyddsbehövande
enligt
4 kap 2 eller 2 a § gäller även det som anges i 5 kap 1 §. Om ett
internationellt organ, som har behörighet att pröva klagomål från
enskilda, funnit att en allmän domstols beslut om utvisning på grund
av brott i ett enskilt ärende strider mot ett svenskt
konventionsåtagande gäller även det som anges i 5 kap 4 §.
Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 16 b § ska vara tidsbegränsat.
Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan ett tidsbegränsat
tillstånd gäller.
Om ett utvisningsbeslut upphävs enligt 16 d §, får utlänningen

beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Detta gäller dock endast om
utlänningen efter det att utvisningsbeslutet vann laga kraft har
beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd i sammanlagt minst fem år.
12 kap. 16 d § utlänningslagen
I fråga om den som av allmän domstol har utvisats på grund av brott får en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen, efter
Migrationsverkets ställningstagande i ärendet, upphäva
utvisningsbeslutet helt eller delvis om sådana förutsättningar som
anges i 16 b § första och andra styckena är uppfyllda.
Om en annan myndighet än Migrationsverket ska verkställa ett beslut om
avvisning eller utvisning och denna myndighet finner att den inte kan
verkställa beslutet eller att den behöver ytterligare besked, ska myndigheten
underrätta Migrationsverket. Detsamma gäller om utlänningen hos
myndigheten åberopar att det finns sådana hinder som avses i 1, 2 eller 3 §
mot verkställigheten eller det på annat sätt kommer fram att det kan finnas
sådana hinder.
Migrationsverket ska i sådana fall ge anvisningar om verkställigheten eller

vidta andra åtgärder.
Om en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott av en EES-

medborgare eller en sådan medborgares familjemedlem ska verkställas mer
än två år efter det att avgörandet meddelades, ska Polismyndigheten innan
beslutet verkställs utreda om de omständigheter som låg till grund för
beslutet har ändrats. Om det vid utredningen kommer fram att
omständigheterna har ändrats på ett sådant sätt att utvisningsbeslutet inte
längre bör gälla, ska ärendet lämnas över till Migrationsverket som med ett
eget yttrande ska lämna över ärendet för prövning enligt 16 d § till den
migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om upphävande av
Sida 6 av 21
utvisningsbeslutet hade kunnat överklagas. Utvisningsbeslutet får i sådant

fall inte verkställas innan migrationsdomstolen har avgjort ärendet.
Om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott
åberopar sådana omständigheter som anges i 19 § första stycket 1och dessa
omständigheter inte kunnat åberopas av utlänningen tidigare, eller
utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna
tidigare, ska Migrationsverket ta upp frågan om uppehållstillstånd till
prövning.
Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, ska

Migrationsverket besluta att inte bevilja prövning.
Utvisningsbeslutet får inte verkställas innan Migrationsverket har avgjort

frågan om prövning ska ske eller, om prövning beviljas, innan frågan om
uppehållstillstånd har prövats i en instans och ansökan därvid avslagits.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om utlänningen ansöker om

uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan
skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § och en sådan ansökan inte
tidigare under utlänningens vistelse i Sverige har prövats genom ett
lagakraftvunnet beslut. I ett sådant fall ska Migrationsverket pröva ansökan.
Om det i ett ärende som avser en allmän domstols beslut om utvisning på
grund av brott kommer fram sådana skäl som anges i 16 b §, ska
Migrationsverket inte fatta beslut i ärendet utan med ett eget yttrande
lämna över detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut i
fråga om uppehållstillstånd hade kunnat överklagas. I ett sådant
ärende får Migrationsverket besluta om inhibition.
Migrationsverkets beslut får överklagas till en migrationsdomstol, om
beslutet innebär
– avvisning eller utvisning,
– avslag på en ansökan om upphävande av allmän domstols
beslut om utvisning på grund av brott,
– avslag på en ansökan om uppehållstillstånd, arbetstillstånd
eller tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i
Sverige, eller
– återkallelse av ett uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller
tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i
Sverige
Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning enligt 12 kap 19 § får
överklagas till en migrationsdomstol. Detsamma gäller verkets beslut att inte
bevilja prövning enligt 12 kap 16 a § eller 19 a §.
Sida 7 av 21
3. Hur aktualiseras dessa ärenden vid

Migrationsverket
Frågan om uppehållstillstånd eller upphävande av beslutet om
utvisning kan aktualiseras på olika sätt.
Utlänningen kan själv hos Migrationsverket ansöka om

uppehållstillstånd, jfr 12 kap 19 a och 5 kap 20 § och/eller om att
utvisningsbeslutet ska upphävas, 12 kap 16 a §.
Ansökan kan bara göras av utlänningen själv eller dennes ombud.

Saknas fullmakt bör ombudet ges tillfälle att styrka sin behörighet.
Om fullmakt inte kommer in bör verket ändå ex officio ta ställning
till frågan i enlighet med vad som sägs nedan.
Någon ansökningsavgift ska inte tas ut enligt 8 kap 5 § andra stycket 8

Utlänningsförordningen.
Regleringen i 5 kap 20 § är tillämplig också när ett internationellt organ, t.ex.

Europadomstolen eller FN-kommittén mot tortyr, har funnit att ett
utvisningsbeslut i ett enskilt fall strider mot ett svenskt konventionsåtagande, se
5 kap 4 §. Det krävs inte att utlänningen själv ansöker om uppehållstillstånd i
sådana fall.
Migrationsverket är vidare enligt 12 kap 20 § skyldigt att ex officio

pröva om det finns hinder mot en verkställighet eller om det annars
finns medicinska eller synnerliga skäl, jfr 12 kap 16 b §. Verket är
alltså skyldigt att på eget initiativ bedöma om det har framkommit
omständigheter som gör att en verkställighet inte bör ske, t.ex.
politiska förändringar i det land dit verkställighet ska ske efter
domstolens prövning.
Polisen ska enligt 12 kap 17 § första stycket underrätta

Migrationsverket, om den inte kan verkställa beslut eller den behöver
ytterligare besked. Beträffande EES-medborgare och deras anhöriga
gäller dessutom enligt tredje stycket en skyldighet för polisen att
under vissa förutsättningar lämna över ärendet till Migrationsverket,
som i sin tur med ett eget yttrande ska lämna över ärendet för
prövning enligt 12 kap 16 d § till migrationsdomstolen.
4. Var ansökan ges in

En ansökan om upphävande av ett utvisningsbeslut eller en ansökan om att
beviljas uppehållstillstånd ges in till Migrationsverket, jfr 12 kap 19 a § och
5 kap 20 §, uppehållstillstånd, respektive 12 kap 16 a §, upphävande
av utvisningsbeslut. FVP har enligt arbetsordningen i uppdrag att
pröva den här typen av ärenden. Det gäller oavsett ärendekategori.
5. Ärendekategorier
Den som av allmän domstol har dömts till utvisning kan, enligt de
nya reglerna i 12 kap utlänningslagen ansöka om dels
upphävande av utvisningsbeslutet, dels tidsbegränsat/permanent
Sida 8 av 21
uppehållstillstånd eller båda.
En ansökan om upphävande av utvisningsbeslutet, utan en ansökan

om uppehållstillstånd, kan exempelvis bero på att sökanden vill
kunna röra sig fritt i Schengenområdet, se 12 kap 16 a §.
Vidare kan en ansökan om uppehållstillstånd oftast tolkas som att

sökande även ansöker om upphävande av utvisningsbeslutet. Det är
dock möjligt att endast ansöka om uppehållstillstånd och även
möjligt att sökanden beviljas uppehållstillstånd trots att
utvisningsbeslutet består, exempelvis pga. situationen i sökandens
hemland eller pga. ett vårdbehov. Då blir till en början ett
tidsbegränsat tillstånd aktuellt.
Det är av största vikt att utreda vad sökanden vill ha prövat i sitt
ärende för att kunna handlägga ärendet på ett adekvat sätt. Det är
därmed också av betydelse om sökanden är frihetsberövad, på anstalt
eller i förvar, eller om sökanden befinner sig i Sverige.
En ansökan kan göras både före och efter en verkställighet av

utvisningsbeslutet. En förutsättning är dock att beslutet om utvisning
vunnit laga kraft.
Prövning av frågan om upphävande av allmän domstols beslut om

utvisning då sökanden befinner sig i Sverige
Den som ansöker om upphävande av utvisningsbeslutet och befinner
sig i Sverige kan enligt 12 kap 16 a § 2 st beviljas prövning om det
finns verkställighetshinder enligt 12 kap 1, 2, 3§§ (skyddsskäl). Om
inte prövning beviljas fattar Migrationsverket ett avslagsbeslut. Om
verket beviljar prövning ska prövningen göras av FVP. Ett avslag
leder till ett beslut om att inte upphäva utvisningsbeslutet medan
verket, om det anser att det finns skäl för upphävande, ska överlämna
ärendet med yttrande till migrationsdomstol. Om prövning beviljas
ska samtliga punkter i 12 kap 16 b § prövas.
Prövning av frågan om upphävande av allmän domstols beslut om

utvisning då sökanden befinner sig utomlands
Den som ansöker om upphävande av utvisningsbeslutet och befinner
sig utanför Sverige får sin ansökan prövad i enlighet med 12 kap 16 a
§ 4 st, 12 kap 16 d §, 12 kap 16 b §.
Prövning av frågan om uppehållstillstånd när skyddsskäl åberopas

och tidigare har prövats
En brottsutvisad som ansöker om uppehållstillstånd får sin ansökan
prövad enligt 12 kap 19 a §. För att prövning ska beviljas förutsätts att
det är fråga om skyddsskäl som inte tidigare har åberopats och att det
finns en giltig ursäkt för att skälen inte åberopats tidigare. Även här är
det fråga om verket ska bevilja prövning för att sedan överlämna ett
yttrande till migrationsdomstolen eller avslå prövningen.
Sida 9 av 21
De som redan fått sina skyddsbehov prövade av verket i en grundprövning

kan inte få dessa prövade igen med ett grundbeslut trots att
avlägsnandebeslutet har preskriberats. Jämför med Migrationsöverdomstolens
resonemang avseende prövningen enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen i MIG
2015:24.
Ex officio-prövning
Migrationsverket är vidare enligt 12 kap. 20 § skyldigt att ex officio
pröva om det finns hinder mot en verkställighet eller synnerliga skäl
(jfr 12 kap 16 b §). Verket är alltså skyldigt att på eget initiativ
bedöma om det har framkommit omständigheter som gör att en
verkställighet inte bör ske, t.ex. politiska förändringar efter
domstolens prövning i det land dit verkställighet ska ske. Här gäller att
ett avslagsbeslut kan fattas av verket, medan om förutsättningar för
bifall finns, ska ett yttrande överlämnas till migrationsdomstol.
Grundärenden
När det gäller en ansökan om uppehållstillstånd av skyddsskäl följer av
12 kap 19 a § fjärde st att om utlänningen inte tidigare under sin
vistelse i Sverige har fått sitt skyddsbehov prövat genom ett
lagakraftvunnet beslut, har han eller hon rätt till att få den prövad
som ett grundärende. FVP ansvarar för denna prövning.

2015:24.
Begäran från polisen om anvisningar om verkställigheten

Polisen ska enligt 12 kap. 17 § första stycket underrätta
Migrationsverket, om den inte kan verkställa beslut eller den
behöver ytterligare besked. Beträffande EES-medborgare och deras
anhöriga gäller dessutom enligt tredje stycket en skyldighet för
polisen att ex officio under vissa förutsättningar lämna över ärendet
till Migrationsverket, som i sin tur med ett eget yttrande ska lämna
över ärendet för prövning enligt 12 kap 16 d § till
migrationsdomstolen.
5.1 Registreringskoder för brottsutvisade
Ärendetyp Ansökningsskäl Beslutstyp Beslutskod

UTVUPPH ABR UTVUPPH EJP
NP
UTB
AVI
AVS
UTÅ
ÖVL-YTTR-BR
V-UT 1219a V-UT EJP
Sida 10 av 21
NP
UTB
AVI
AVS
UTÅ
ÖVL-YTTR-BR
V-UT 12:20 V-UT UTB
AVI
AVS
UTÅ
ÖVL-YTTR-BR
UAT, FSF, ABR UAT UTB
ASSF, ÖSSF, AVI
ÅF, UTV AVS
UTÅ
ÖVL-YTTR-BR
UND-VERK UND-VERK EJ HINDER
HINDER
Svar till polis:
UBREV
6. Inhibition m.m.
Det kan i dessa ärenden bli nödvändigt att ta ställning till om en
verkställighet behöver inhiberas. Så är naturligtvis inte fallet om utlänningen
redan befinner sig utomlands eller om en verkställighet av utvisningsbeslutet
inte kommer att aktualiseras innan ärendet hos Migrationsverket är avgjort,
vilket normalt är fallet när det återstår en längre tid innan ett fängelsestraff
är avtjänat här i landet. Om verkställigheten är förestående, och det finns
skäl att låta verkställigheten anstå, stoppas den på olika sätt beroende på
vilka skäl som är aktuella respektive vilka bestämmelser i UtlL som är
tillämpliga.
Enligt 12 kap. 8 a § andra stycket gäller automatiskt hinder mot

verkställighet, dvs verkställighet får ske först när en ansökan om
uppehållstillstånd av skyddsskäl har prövats av verket och avslagits.
Det krävs alltså inte något särskilt beslut om inhibition i dessa fall.
Noteras bör att dessa ärenden inte behöver vinna laga kraft i
migrationsdomstolarna för att kunna verkställas utan att det räcker
med att Migrationsverket fattat sitt avslagsbeslut.
Migrationsverket är enligt utlänningsförordningen skyldigt att

underrätta Polismyndigheten när dessa ärenden inkommer till
verket. Se 7 kap 8 § Utlänningsförordningen när det gäller verkets
underrättelseskyldighet i ärenden som avser brottsutvisade.
6.1 Inhibition i de olika ärendekategorierna

Enligt 12 kap 19 a § gäller automatiskt hinder mot verkställighet, dvs
utvisningsbeslutet får inte verkställas innan Migrationsverket avgjort
Sida 11 av 21
frågan huruvida prövning ska beviljas och innan frågan om

uppehållstillstånd har prövats i en instans och ansökan därvid
avslagits. Det krävs alltså inte något särskilt beslut om inhibition i
dessa fall.
När bestämmelser om automatiskt hinder mot verkställighet är

tillämpliga, jfr 12 kap 8 a och 19 a §§, ansökan om
uppehållstillstånd, eller 12 kap 17 § tredje stycket, polisens ex
officio-prövning, behövs inga särskilda ställningstaganden i fråga om
inhibition.
Om något automatiskt hinder mot verkställighet inte gäller kan dock

Migrationsverket, om det finns skäl för det, besluta om inhibition (jfr 12 kap
16 a §, ansökan om uppehållstillstånd, respektive 12 kap 20 §, verkets ex
officio-prövning). Verkställigheten fortsätter i dessa fall fram till dess att
verket beslutar om inhibition. Det krävs alltså en aktiv åtgärd från verkets
sida för att stoppa verkställigheten.
Bestämmelsen om inhibition i 12 kap 12 § på begäran av ett

internationellt organ gäller också beträffande brottsutvisade.
Ett yrkande om inhibition måste naturligtvis besvaras med ett

beslut oberoende av det ovan sagda.
För sådana ärenden som initierats med anledning av polisens ex

officio- prövning, och som verket med ett eget yttrande ska lämna
över för prövning enligt 12 kap 16 d § till migrationsdomstolen, gäller
dock automatiskt
hinder mot verkställighet, dvs. utvisningsbeslutet får i dessa fall
inte verkställas innan migrationsdomstolen har avgjort ärendet
(12 kap 17 § tredje stycket).
7. Muntlighet
När ansökan avser skyddsbehov och prövas som ett grundärende av
FVP med stöd av 12 kap 19 a § fjärde stycket gäller bestämmelserna i
13 kap 1 § om muntlig handläggning. I övrigt finns det inte något
formellt krav på muntlighet utan det får bli en bedömning i det
enskilda fallet beroende på vad som åberopas och omständigheterna i
övrigt om det är lämpligt med en muntlig kontakt. Om lång tid har
gått sedan personen fick sitt skyddsbehov prövat kan det ha betydelse
och likaså om förhållandena i det land dit verkställighet ska ske har
ändrats.
8. Offentligt biträde
Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att
behov av biträde saknas, i mål och ärenden om
1. avvisning, dock inte hos Polismyndigheten om inte utlänningen enligt 10 kap. 1 eller 2 §
hållits i förvar sedan mer än tre dagar,
2. utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,
Sida 12 av 21
3. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om

inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen eller om ny prövning beviljats,
4. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, dock endast när det
gäller fråga om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § och utlänningen hållits i förvar sedan mer
än tre dagar, och
5. hemsändande enligt 23 kap. 2 §.
Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt 10 kap. 2 §, om
barnet saknar vårdnadshavare här i landet.
Om ärendet handläggs som ett grundärende av FVP prövas behovet av

biträde som i ett vanligt utvisningsärende. I övriga fall ska biträde inte
förordnas i dessa ärenden med undantag av när verket meddelat
inhibition eller beviljat ny prövning enligt första stycket 3.
Migrationsöverdomstolen har i avgörandet UM 4060-14 (ej refererat,

tillgängligt på Lifos nr 35260) klargjort i vilka situationer Migrationsverket
ska avgöra frågan om ersättning till offentligt biträde i ärenden som rör
brottsutvisade. Migrationsöverdomstolen konstaterar att Migrationsverkets
avgörande består av två delar varav en avser frågan om upphävande av
utvisning och den andra avser frågan om uppehållstillstånd. Om
Migrationsverket avslår en ansökan om upphävande av utvisningsbeslut
eller inte beviljar prövning ska frågan om ersättning för arbete avseende
denna del avgöras i samband med beslutet. Lämnas frågan om
uppehållstillstånd över till en migrationsdomstol ska även frågan om
ersättning avseende denna del lämnas över.
9. Utredning
Merparten av ansökningar från brottsutvisade om uppehållstillstånd eller
upphävande av utvisningsbeslut har, enligt tidigare praxis, avslagits av
Regeringen. Någon ändring av denna praxis är inte avsedd med anledning
av överflyttningen av vissa utlänningsärenden till den ordinarie
migrationsprocessen, se prop. 2012/13:151, s 74. Behovet av
kompletterande utredning i dessa ärenden kan därför bedömas vara
litet.
Det kan dock bli nödvändigt för Migrationsverket att utreda, hämta
in upplysningar och vidta andra åtgärder under beredningen av
ärendet med utgångspunkt i prövningskriterierna i 12 kap 16 b § i
förening med 12 kap 16 c §, uppehållstillstånd, respektive 16 d §,
upphävande av utvisningsbeslut. Det kan gälla åtgärder som brukar
företas inom den ordinarie migrationsprocessen, men också andra,
eftersom prövningen görs utifrån ett delvis annat regelverk jämfört
med den ordinarie processen. I prop. 2012/13:151 s. 60 och på annat
håll understryks att tyngdpunkten i processen även i dessa ärenden
bör ligga hos Migrationsverket. Det är därför viktigt att verkets
ställningstaganden vilar på ett bra underlag oavsett vad som blir
resultatet av prövningen. Det är dock endast sådan utredning som är
nödvändig för ställningstagande i ärendet som bör inhämtas. I det
Sida 13 av 21
följande ges exempel på åtgärder som kan vara påkallade. Se även

nedan vad som sägs om verkets yttrande till domstol.
Migrationsverket bör – i den mån den utvisningsdömdes skötsamhet

är av särskild betydelse – göra slagningar i misstanke- och
belastningsregistret och SIS för att ha tillgång till aktuella uppgifter
om eventuell brottslighet efter utvisningsdomen. Frågan är av så
central betydelse i den här typen av ärenden att kontroll bör kunna
ske på ett betydligt tidigare stadium än vad som annars sker, dvs så
snart verket överväger ett ställningstagande om att tillstånd bör
beviljas. Sökanden kan också beredas tillfälle att ge in utdrag ur
hemlandets belastningsregister. Det kan vara aktuellt om den dömde
t ex har vistats en längre tid i sitt hemland. Registerslagningar blir
alltså aktuella främst inför ett överlämnande av ärendet till
migrationsdomstol. Sådan utredning behövs dock inte när
omständigheterna klart talar för ett avslag och bör inte inhämtas
regelmässigt.
Om den lagakraftvunna domen i brottmålet inte finns i dossién eller i

verkets datasystem är det nödvändigt att inhämta den för att kunna
bedöma brottslighetens art och omfattning.
Enligt 17 kap 1 § har en socialnämnd redan idag en skyldighet att

lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden.
Genom ändring i 9 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning
i brottmål m.m. får Migrationsverket dessutom i ett ärende om
uppehållstillstånd beträffande den som har utvisats på grund av brott
hämta in yttrande från Kriminalvården eller upplysningar från en
socialnämnd. Det kan gälla uppgifter om personen har barn och, om
så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten
har varit och hur den skulle påverkas om utlänningen utvisas eller
har återreseförbud.
För att kunna ta ställning till om det finns praktiska verkställighetshinder

kan det, precis som i den ordinarie migrationsprocessen, bli nödvändigt att
inhämta upplysningar från polisen, svenska utlandsmyndigheten och internt
inom myndigheten, Lifos och Operativa stödenheten.
Vid åberopande av medicinska verkställighetshinder, dvs att

utlänningen är så svårt sjuk att verkställigheten inte går att
genomföra, respektive svår sjukdom (sjukdomens svårighet i sig) kan
det bli nödvändigt att t ex hämta in komplettande upplysningar från
intygsskrivande läkare, landinformation om vård i hemlandet samt
yttrande från verkets förtroendeläkare.
Hänsyn ska också tas till utlänningens hälsotillstånd och levnadsförhållanden i

övrigt. Enligt vad som anförts i tidigare förarbeten kan skäl för att bevilja
uppehållstillstånd för den som har utvisats på grund av brott vara att utlänningen
lider av en svår sjukdom (prop. 1988/89:86 s. 193). Motsvarande gäller för andra
utlänningar, vilka kan beviljas uppehållstillstånd på grund av svår sjukdom enligt 5
kap 6 §. Den bestämmelsen är också av undantagskaraktär och avsedd att tillämpas
Sida 14 av 21
restriktivt. När det gäller tillämpningen av förevarande paragraf vid svår sjukdom
kan ledning hämtas från tillämpningen av 5 kap 6 §. Se prop. 2012/13:151 s 86.
Yttrande från Säkerhetspolisen kan behöva hämtas in. Det gäller

främst i säkerhetsärenden men även när det annars finns skäl till
det, t ex med hänsyn till brottslighetens art eller om
Säkerhetspolisen tidigare har yttrat sig i ärende som avser
utlänningen.
10. Prövning
I 12 kap 16 b § ges de grundläggande förutsättningarna för att en
domstol efter Migrationsverkets yttrande ska kunna bifalla en
ansökan och bevilja uppehålls- och arbetstillstånd. Motsvarande
gäller för upphävande av
utvisningsbeslut enligt 12 kap 16 d §. Enligt dessa bestämmelser kan en
ansökan beviljas om det
- finns politiska verkställighetshinder (skyddsskäl),
- finns praktiska verkställighetshinder,
- finns medicinska verkställighetshinder, eller
- annars finns synnerliga skäl (t.ex. svår sjukdom).
Samtidigt understryks i prop. 2012/13:151 s. 46 att prövningen aldrig

innebär en omprövning av domstolens utvisningsbeslut. Det är i stället fråga
om en extraordinär prövning, där hänsyn framförallt tas till vissa
förhållanden som har inträffat efter domstolens beslut och som inte
rimligtvis har kunnat påverka domstolens avgörande. I samma prop. sägs
vidare att det är mycket ovanligt att utvisningsbeslut av nu aktuellt slag
upphävs. Så har skett i endast en handfull fall under de senaste åren. Om ett
utvisningsbeslut upphävts av regeringen har det som regel förflutit lång tid
efter utvisningsbeslutet. Hur lång tid som gått varierar, men det rör sig om
åtminstone 15–20 år eller mer. Tidsbegränsade utvisningsbeslut brukar inte
upphävas. I de relativt få fall där ansökan leder till bifall i någon form brukar
utvisningsbeslutet inte upphävas utan den dömde beviljas som regel ett
tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd.
10.1 Skyddsskäl
Om utlänningen åberopar skyddsbehov gäller samma bestämmelser
som i den ordinarie migrationsprocessen. Dock bör här särskilt
uppmärksammas att reglerna om uteslutning i 4 kap 2 b-c § i större
utsträckning kan bli aktuella att tillämpas.
Även om en person uteslutits från att vara flykting eller

skyddsbehövande kan det absoluta verkställighetshindret i 12 kap 1
§ bli tillämpligt i dessa ärenden.
Dock bör beaktas att flyktingar bara skyddas av ett relativt

verkställighetshinder och kan därför vara undantagna från skydd vid
allvarlig brottslighet, om det inte finns fara för flyktingens liv eller att
personen riskerar förföljelse av särskilt svår art, 12 kap 2 §. Vidare
bör beaktas att skyddet beträffande alternativt skyddsbehövande och
Sida 15 av 21
övriga skyddsbehövande, som beviljats uppehållstillstånd på grund av

väpnad konflikt eller svåra motsättningar är begränsat såtillvida att
den som har ett lagakraftvunnet beslut får verkställas, om det inte
finns synnerliga skäl mot det, 12 kap 3 §.

2015:24.
10.2 Praktiska verkställighetshinder

Innan Migrationsverket finner att det finns praktiska
verkställighetshinder krävs naturligtvis att ärendet är ordentligt
utrett, eftersom det rör sig om brottsutvisade personer. För att kunna
fastställa att det finns ett praktiskt verkställighetshinder bör
identiteten vara klarlagd och hindret inte bero på personens eget
agerande. I prop. 2012/13:151 s. 44 anges särskilt att
verkställighetshinder som beror på att den utvisade själv inte vill
medverka till verkställighet eller på att hemlandets myndigheter inte
vill återta sin medborgare leder dock så gott som aldrig till bifall.
Skälen till detta är dels att den som har utvisats förutsätts medverka
till att verkställighet kan ske, dels att ett land inte ska kunna välja att
inte ta emot sina medborgare.
Regeringen påpekar vidare i prop. 2012/13:151 s. 86 att det

förhållandet att det har gått lång tid efter domen inte bör räknas
utlänningen till godo om han eller hon har vägrat att medverka till att
utvisningsbeslutet kunnat verkställas.
10.3 Medicinska verkställighetshinder

Av 12 kap 16 b § tredje punkten framgår att bestämmelsen även är
tillämplig om utlänningen är så svårt sjuk att det av det skälet inte är
praktiskt möjligt att genomföra verkställighet, dvs om det finns medicinska
verkställighetshinder. Det är inte sjukdomens svårhet i sig som ska bedömas,
utan frågan om det aktuella sjukdomstillståndet utgör ett hinder mot
verkställighet i det enskilda fallet (se prop. 2004/05:170 s. 299).
10.4 Synnerliga skäl

I andra fall än vid verkställighetshinder kan uppehållstillstånd bara beviljas
om det föreligger synnerliga skäl enligt 12 kap. 16 b § fjärde punkten
utlänningslagen. Möjligheten att bevilja uppehållstillstånd är avsedd att
tillämpas restriktivt. Kravet på synnerliga skäl ger uttryck för den
återhållsamhet i tillämpningen som är avsedd, se prop. 2012/13:151 s. 85.
Vid bedömningen av om huruvida det finns synnerliga skäl ska

enligt lagtexten följande beaktas:
– brottslighetens art och omfattning,
– den tid som har förflutit sedan utvisningsbeslutet meddelades,
Sida 16 av 21
– utlänningens skötsamhet och risken för fortsatt brottslighet, och

– utlänningens hälsotillstånd och levnadsförhållanden i övrigt.
När det gäller brottslighetens art och omfattning har Regeringen

uttryckt att det förhållandet att brottsligheten varit av allvarlig art eller
att den varit särskilt samhällsfarlig kan tala mot att uppehållstillstånd
beviljas. Likaså om brottsligheten har varit omfattande eller pågått
under en avsevärd del av utlänningens vistelse här i landet.
När det gäller tidsperioden som förflutit sedan utvisningsbeslutet

meddelades ska Migrationsverket särskilt beakta de fall där personen
dömts till utvisning på livstid och personen varit utvisad i 25 år eller
mer. Förutom att den dömde kan ha anknytning till Sverige genom
familjemedlemmar kan den dömde vilja få möjlighet att resa in i andra
europeiska länder än Sverige. Medborgare i tredjeland som dömts till
utvisning är förhindrade att resa in i de europeiska länder som deltar i
Schengensamarbetet och registreras i SIS spärrlista. Även äldre domar
avseende utvisning, eller den tidigare motsvarigheten förvisning,
registreras. För medborgare i tredjeland kan därför ett utvisningsbeslut
i efterhand ha kommit att bli betydligt mer ingripande än vad som
kunde förutses vid domen, om denna beslutades innan Sverige anslöts
till Schengensamarbetet. Beträffande äldre domar avseende utvisning
kan dessutom noteras att enligt tidigare rättspraxis förekom inte sällan
livstids utvisning även vid mindre allvarlig brottslighet. Lag- och
praxisändringar har med tiden kommit att medföra en betydligt mer
restriktiv hållning i fråga om tidsobestämda återreseförbud.
Regeringen påpekar dock i prop. 2012/13:151 s. 86 att när det gäller

att lång tid förflutit sedan utvisningsbeslutet meddelades, att det
förhållandet att det har gått lång tid efter domen inte bör räknas
utlänningen till godo om han eller hon har vägrat att medverka till att
utvisningsbeslutet kunnat verkställas.
Om det har gått mycket lång tid sedan utvisningsbeslutet, särskilt om

det har gått 25 år eller mer efter ett beslut om utvisning på livstid, bör
kraven på anknytning till och syfte med vistelse i Sverige kunna ställas
lägre. För tredjelandsmedborgare bör det som regel vara tillräckligt att
det finns en anknytning till, eller ett syfte med en vistelse i, någon av
de andra Schengenstaterna.
Det skall också påpekas att sökandens önskan att få sin utvisning
upphävd efter att många år förflutit sedan domen, också kan bero på
att han eller hon vill kunna röra sig fritt i Europa utan att specifikt
vilja komma till Sverige.
När det gäller skötsamhet anges i förarbetena att utgångspunkten är att

den dömde ska ha varit skötsam. Återfall i brott är således en
omständighet som ska beaktas. Det gäller också risken för fortsatt
brottslighet. Om det visar sig att utlänningen efter utvisningsbeslutet
har dömts för ytterligare brott, eller att han eller hon är misstänkt för
Sida 17 av 21
nya brott, bör det i första hand övervägas att inte bevilja
uppehållstillstånd. Om starka skäl talar för fortsatt vistelse i Sverige
kan ett kortare tidsbegränsat uppehållstillstånd komma i fråga.
Hänsyn ska också tas till utlänningens hälsotillstånd och levnads-

förhållanden i övrigt. Enligt vad som anförts i tidigare förarbeten kan skäl
för att bevilja uppehållstillstånd för den som har utvisats på grund av brott
vara att utlänningen lider av en svår sjukdom. Motsvarande gäller för andra
utlänningar, vilka kan beviljas uppehållstillstånd på grund av svår sjukdom
enligt 5 kap 6 § utlänningslagen. Den bestämmelsen är också av
undantagskaraktär och avsedd att tillämpas restriktivt. När det gäller
tillämpningen av 12 kap. 16 b § vid svår sjukdom kan ledning hämtas från
tillämpningen av 5 kap 6 § (prop. 2012/13:151 s. 44-45 med hänvisning till
prop. 1988/89:86 s. 193). Regeringen hänvisar också till Europadomstolens
praxis och anför följande. Enligt artikel 3 i Europakonventionen gäller ett
förbud mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. Utlänningar som ska utvisas kan inte ur detta förbud härleda en
allmän rätt att få stanna kvar för att dra nytta av medicinsk, social eller
annan hjälp i vistelselandet. Det är sedan länge en etablerad praxis hos
Europadomstolen att utvisning till en stat där den enskilde själv måste
bekosta vård och läkemedel eller där sådan enbart finns tillgänglig i
begränsad omfattning, eller är sådan att den skulle leda till en försämring av
utlänningens hälsotillstånd, inte strider mot konventionen. Humanitära skäl
kan dock, enligt domstolen, i undantagsfall medföra att verkställigheten av
ett beslut att återsända en utlänning kan anses innebära en kränkning av
artikel 3 i Europakonventionen (prop. 2012/13:151 s. 45). Se även MIG
2015:9, där Migrationsöverdomstolen uttalar att livshotande sjukdom i
exceptionella fall kan medföra att ett avlägsnande strider mot artikel 3 i
Europakonventionen.
Regeringen anför i prop. 2012/13:151 s. 45 att det är vanligt att

familjeanknytning och hänsynen till anhöriga anförs som skäl för
uppehållstillstånd eller för att ett utvisningsbeslut ska upphävas. Här
är utgångspunkten att sådan familjeanknytning som har prövats av
domstolen i brottmålet inte ska omprövas. En annan utgångspunkt är
att den som efter utvisningsbeslutet har skaffat sig anknytning till
Sverige genom äktenskap och barn anses ha gjort detta med
kännedom om att den nya familjen inte kan bo samlad i Sverige under
den tid som utvisningsbeslutet gäller.
I fall som rör barn kan det i undantagsfall finnas mycket ömmande
omständigheter som ändå talar för att ansökan ska beviljas och då
utifrån att det finns synnerliga skäl. De exempel som ges i prop.
2012/13:151 är att den utvisades barn kan t.ex. lida av svår sjukdom
och vara särskilt beroende av den utvisningsdömde föräldern. I andra
fall kan den andra föräldern vara allvarligt sjuk och situationen sådan
att det varken är rimligt att barnet lämnas med denne eller att det ska
följa med den utvisningsdömde föräldern vid verkställighet av
utvisningsbeslutet.
Sida 18 av 21
10.5 Beslut
Om Migrationsverket bedömer att personen inte är i behov av skydd här i
landet och det inte heller finns skäl för bifall ska ansökan om uppehållstillstånd
eller ansökan om upphävande avslås.
Beslut om utvisning ska i normalfallet inte meddelas eftersom personen är

utvisad på grund av brott. Undantag från detta kan dock finnas i de fall
återreseförbudet som meddelats för utvisningen i allmän domstol löper ut inom
fyra år. I dessa fall kan det finnas anledning att besluta om utvisning i samband
med ett avslagsbeslut. I sådana fall kan det även finnas anledning att förordna
ett offentligt biträde, se 18 kap 1 § utlänningslagen.
Om däremot Migrationsverket finner att ansökan bör beviljas med stöd av

12 kap 16 b §, uppehållstillstånd, eller 16 d §, upphävande av utvisningsbeslut,
får Migrationsverket inte fatta beslut i ärendet utan ska med ett eget yttrande
lämna över detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om
uppehållstillstånd hade kunnat överklagas
Enligt 12 kap 20 § är Migrationsverket skyldigt att ex officio pröva om det

finns hinder mot en verkställighet eller om det annars finns sådana synnerliga
skäl som anges i 12 kap 16 b §. Om det kommer fram verkställighetshinder
eller synnerliga skäl får Migrationsverket inte fatta eget beslut i ärendet utan
ska även här med ett eget yttrande lämna över detta till den Migrationsdomstol
till vilken verkets beslut i fråga om uppehållstillstånd hade kunnat överklagas.
Den brottsutvisade får således en vidare prövning än en som inte är

brottsutvisad.
Enligt 12 kap 17 § tredje stycket gäller beträffande EES-medborgare och deras

anhöriga en skyldighet för polisen att ex officio under vissa förutsättningar
lämna över ärendet till Migrationsverket, som i sin tur med ett eget yttrande ska
lämna över ärendet för prövning enligt 12 kap 16 d § till den
migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om upphävande av
utvisningsbeslutet hade kunnat överklagas.
Ett överlämnande av ärendet med ett eget yttrande kan alltså bli aktuellt i ett
antal olika situationer.
10.6 Yttrande, utformning och innehåll

Yttrandet bör inriktas på det som är väsentligt för migrationsdomstolens
prövning. Migrationsverket bör i yttrandet redogöra för de omständigheter som
verket anser talar för att ansökan bör beviljas enligt 12 kap 16 b §. Det kan
finnas skäl att i yttrandet beröra, förutom brottsligheten, verkställighetshinder,
utlänningens skötsamhet och risken för fortsatt brottslighet. I förekommande
fall bör även utlänningens hälsotillstånd och levnadsförhållanden i övrigt
belysas. Det bör också framgå om behovet av uppehållstillstånd är av
övergående natur och om utlänningen bör beviljas uppehållstillstånd som
flykting eller som annan skyddsbehövande. Det kan också finnas skäl att ange
Sida 19 av 21
på vilket sätt ansökan bör beviljas, t.ex. vad som kan vara lämplig tillståndstid.
Om förutsättningarna anses vara uppfyllda för permanent uppehållstillstånd
och upphävande av utvisningsbeslutet, jfr 12 kap 16 c §, bör även det framgå
av yttrandet, se prop. 2012/13:151 s 80.
10.7 Tillståndstid
Huvudregeln enligt prop. 2012/13:151 s. 88 är att den som utvisats på grund av
brott men därefter beviljas uppehållstillstånd får ett tidsbegränsat sådant, i
allmänhet om sex månader. Detta är beroende av en mängd omständigheter, se
nedan. Först efter flera sådana tillstånd kan det bli aktuellt med längre
tillståndstider. Kravet på tidsbegränsat uppehållstillstånd gäller inte om
utlänningen efter beslutet om utvisning har beviljats sådant tillstånd i minst fem
år. Det är den sammanlagda tillståndstiden som avses.
Av bestämmelsen framgår att permanent uppehållstillstånd får beviljas endast om
utvisningsbeslutet samtidigt upphävs. Det faktum att en utlänning har beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd i minst fem år innebär inte i sig att
förutsättningarna för upphävande av utvisningsbeslutet ska anses uppfyllda och att
utlänningen ska beviljas permanent uppehållstillstånd. Hur lång prövotid, dvs hur
många och hur omfattande tillstånd, som bör komma i fråga innan ett permanent
uppehållstillstånd aktualiseras, får i stället bedömas med hänsyn till samtliga
omständigheter i varje enskilt fall. Det har i praxis visat sig att betydligt längre
tidsperioder än fem år har gällt.
10.7.1 Omständigheter av särskild betydelse för tillståndstiden

En sådan omständighet är om behovet av uppehållstillstånd är av övergående
natur. Så kan vara fallet t.ex. vid vissa verkställighetshinder eller vid svår
sjukdom. En annan viktig omständighet är brottslighetens art och omfattning. Om
det, trots att brottsligheten varit av allvarlig art eller omfattande eller att den pågått
under en avsevärd del av utlänningens vistelse här i landet, finns starka skäl för att
bevilja uppehållstillstånd. Då bör i första hand ett kortare tidsbegränsat tillstånd
övervägas. Även den tid som har förflutit sedan utvisningsbeslutet meddelades bör
vägas in vid bedömningen. Om utlänningen har beviljats flera sådana tillstånd
kan, om inte omständigheterna i övrigt talar emot det, en utökning av
tillståndstiden till t.ex. ett år vara lämplig. Utlänningens skötsamhet är också en
viktig omständighet. Om utlänningen efter utvisningsbeslutet har dömts för
ytterligare brott eller är misstänkt för nya brott, eller om det finns en beaktansvärd
risk för ny brottslighet, och det finns starka skäl för att trots detta bevilja
uppehållstillstånd, bör i första hand ett kortare tidsbegränsat uppehållstillstånd
övervägas. Hänsyn bör dessutom tas till utlänningens levnadsförhållanden i övrigt.
Härmed avses bl.a. om utlänningen har en stark anknytning till Sverige eller ett
mycket angeläget syfte med en vistelse här. Särskilt i de fall där tillstånd beviljas
med stöd av 16 b § första stycket punkten 3 eller 4, medicinska hinder respektive
synnerliga skäl, finns det anledning att ta hänsyn till utlänningens
levnadsförhållanden.
I vissa fall kan levnadsförhållandena tala för en kortare tillståndstid än sex

månader. Så kan exempelvis vara fallet om utlänningens sjukdom eller behov av
vård i Sverige är av övergående natur. Det gäller även när det har gått mycket lång
tid sedan utvisningsbeslutet verkställdes och utlänningen önskar återvända hit för
att träffa sin familj eller släkt för exempelvis semester. Även i ett sådant fall bör
Sida 20 av 21
tillståndstiden givetvis anpassas utifrån förhållandena i det enskilda fallet.
Av 12 kap 16 c § första stycket andra meningen, som motsvaras av tidigare

8 kap 14 § andra stycket andra meningen, framgår att utvisningsbeslutet inte får
verkställas medan ett tidsbegränsat tillstånd gäller. Har utvisningsbeslutet redan
verkställts innebär det tidsbegränsade tillståndet att utlänningen får rätt att resa in i
Sverige och vistas här under tillståndets giltighetstid. Om utlänningen i ett sådant
fall inte frivilligt avreser när tillståndet löper ut kan utvisningsbeslutet verkställas
på nytt.
I detta sammanhang finns det anledning att erinra om bestämmelsen i 12 kap. 22 §

om att ett beslut om utvisning på grund av brott upphör att gälla när tiden för
återreseförbudet går ut.
10.8 Ansökan om förlängt tillstånd

Det saknas bestämmelser som reglerar förlängningen av ett uppehållstillstånd. Det
innebär att om en domstol har beviljat ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och
utlänningen när tillståndtiden löper ut ansöker om förlängt tillstånd, får verket inte
bevilja någon förlängning. Ansökan ges också i detta fall in till Migrationsverket
som ska ta ställning till den enligt samma principer som en förstagångsansökan.
Det innebär att verket kan såväl avslå ansökan som överlämna den med yttrande
till en migrationsdomstol. FVP ansvarar för prövningen.
10.9 Särskilt tillstånd för kort besök

I detta sammanhang finns det anledning att uppmärksamma 8 a kap. 9 §
utlänningslagen enligt vilken en utlänning som har utvisats med återreseförbud
kan få tillstånd av Migrationsverket att göra ett kort besök. Det förutsätts att
besöket avser någon synnerlig viktig angelägenhet, exempelvis besök hos en
allvarligt sjuk anhörig eller närvaro vid anhörigs begravning. BBM ansvar för
denna prövning.
11. Överklagande
Migrationsverkets avslagsbeslut överklagas enligt bestämmelserna för den
ordinarie migrationsprocessen. Det gäller även avslag på en ansökan om
upphävande av utvisningsbeslutet, se 14 kap 3 §. Vad gäller beslut att inte bevilja
prövning enligt 12:16 a eller 12:19 a är dessa överklagbara enligt 14 kap 5 §.
12. Processen i domstol

Migrationsverket är utlänningens motpart i domstol enligt 16 kap 6 §. Det gäller
såväl när verket avslår en ansökan som när verket överlämnar en ansökan med
eget yttrande. Partsrollen är densamma i båda fallen. Verkets uppgift är att bevaka
det allmännas intressen med möjlighet att överklaga bifallsbeslut.
13. Behörig beslutsfattare enligt arbetsordning

FVP har särskilda processförare med uppgift att pröva ansökningar om
uppehållstillstånd och upphävande av utvisningsbeslut från brottsutvisade och
avge yttranden i sådana ärenden samt processa dem i domstol, se Chefen för
förvaltningsprocess administrativa beslut om handläggning och beredning av
Sida 21 av 21
ärenden beträffande brottsutvisade, A-42/2015.
Säkerhetsärenden enligt utlänningslagen eller lagen om särskild kontroll av

utlänningar handläggs av särskilt förordnade tjänstemän. Det gäller både
förstagångsansökningar och ansökningar om förlängning.
Sida 1 av 39
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Fatta beslut om uppsikt eller förvar Skapad 2014-09-24
Uppdaterad
2019-07-22
Fatta beslut om uppsikt eller förvar
Innehåll
Fatta beslut om uppsikt eller förvar ............................................................... 1
Allmänt om begränsning av rörelsefrihet ....................................................... 2
Lagstiftning .................................................................................................... 3
Handläggande myndighet .............................................................................. 3
a. Allmänt................................................................................................ 3
b. Huvudregel .......................................................................................... 4
c. Migrationsverket ................................................................................. 5
d. Polismyndigheten ................................................................................ 7
e. Migrationsdomstol .............................................................................. 8
Grunder för tvång vuxna ................................................................................ 9
a. Allmänt................................................................................................ 9
b. Beslut som bär tvångsåtgärden.......................................................... 10
c. Dubbla tvångsåtgärder ...................................................................... 11
d. Oklar identitet.................................................................................... 11
e. Utredning .......................................................................................... 12
f. Sannolik avvisning/utvisning ............................................................ 13
g. Förbereda eller genomföra verkställighet ......................................... 15
Förvar enligt Dublinförordningen ................................................................ 16
Förvar enligt lagen om särskild utlänningskontroll ..................................... 17
Interimistiska beslut om förvar .................................................................... 18
Verkställa beslut om uppsikt eller förvar ..................................................... 19
a. Uppsikt .............................................................................................. 19
b. Förvar ................................................................................................ 20
Fingeravtryck ............................................................................................... 21
Tidsfrister ..................................................................................................... 21
a. Uppsikt .............................................................................................. 21
b. Förvar ................................................................................................ 22
Ny prövning ................................................................................................. 29
a. Uppsikt .............................................................................................. 29
b. Förvar ................................................................................................ 30
Sida 2 av 39
c. Muntlig förhandling .......................................................................... 32

Underrättelse ................................................................................................ 34
a. Uppsikt ................................................................................................. 34
b. Förvar ................................................................................................... 35
Överklagande ............................................................................................... 35
Upphäva beslut ............................................................................................. 38
a. Uppsikt .............................................................................................. 38
b. Förvar ................................................................................................ 38
Allmänt om begränsning av rörelsefrihet

Var och en i Sverige är skyddad mot frihetsberövande av det allmänna,
vilket framgår av 2 kap. 8 § regeringsformen (RF). I motsats till svenska
medborgare, har utlänningar dock ingen obegränsad rätt att röra sig fritt i
landet. Enligt 2 kap. 25 § RF får grundlagsskyddet mot frihetsberövande
genom lag begränsas för utlänningar. En sådan begränsning har införts i
utlänningslagen genom reglerna avseende uppsikt och förvarstagande.
Skydd mot frihetsberövande av enskilda finns även inom den internationella

rätten. Artikel 9 i FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
från 1948 stipulerar att ingen godtyckligt får hållas fängslad. I konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), som trädde i kraft i
Sverige 1976, finns det ett förbud mot godtyckligt frihetsberövande i artikel
9. Samma konvention föreskriver även i artikel 12 att var och en som
befinner sig lagligen inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där
och välja sin bosättningsort. Frihetsberövande och begränsning av
rörelsefrihet får enligt konventionen enbart göras med stöd av lag. Vidare
ska en person som har frihetsberövats ha rätt att få lagligheten av
frihetsinskränkningen prövad.
Europakonventionen, som är lag i Sverige, slår i artikel 5 fast att var och en
har rätt till frihet och personlig säkerhet. Dock får frihetsberövande ske i ett
antal fall som räknas upp i samma artikel och då med stöd av lag. Ett sådant
fall är frihetsberövande som sker med stöd av lag för att förhindra obehörig
inresa eller som ett led i ett förfarande som rör utvisning eller utlämning.
I UNHCR:s riktlinjer för förvar av asylsökande (UNHCR:s Guidelines on

Applicable Criteria and Standards relating to the Detention of Asylum-
Seekers, February 1999) anges att frihetsberövande av asylsökande i
undantagsfall får ske så länge förutsättningarna för ett sådant
frihetsberövande klart framgår av nationell lagstiftning. En allmän princip är
dock att asylsökande, som utgångspunkt, inte ska frihetsberövas och att
alternativ till förvar alltid ska eftersträvas när i de fall det föreligger ett
behov av att minska rörelsefriheten.
Sida 3 av 39
Lagstiftning
Lagstödet för att fatta beslut om uppsikt eller förvar av en utlänning finns i
10 kap. utlänningslagen (2005:716) (UtlL), 8 – 9 d §§ lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll (1991:572) (LSU) och i artikel 28
Dublinförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
604/2013).
I 1 kap. 8 § UtlL finns en tolkningsregel som är viktig för tillämpningen av

lagens regler om tvång och som innebär att lagen alltid ska tillämpas så att
en utlännings frihet inte begränsas mer än nödvändigt i varje enskilt fall. I 1
kap. 15 § UtlL listas de omständigheter som får beaktas vid bedömningen av
om det finns en risk för att en utlänning avviker. I 14 kap. UtlL finns
reglerna för överklagande av beslut om tvång och i kap. 18 kap. UtlL finns
regler om när offentligt biträde ska förordnas för en utlänning som är
föremål för en tvångsåtgärd.
I 7 kap. 15 § utlänningsförordningen (2006:97) (UtlF) finns regler avseende

underrättelse om förvar i vissa fall. Utlänningslagens 9 kap. 8 § och
utlänningsförordningens 6 kap. 14 § innehåller regler om förutsättningarna
för att ta fingeravtryck och fotografera utlänningar som är föremål för en
tvångsåtgärd.
Handläggande myndighet
a. Allmänt
Följande myndigheter kan ha behörighet att fatta beslut om uppsikt eller
förvar med stöd av utlänningslagen:
 Migrationsverket
 Polismyndigheten
 Migrationsdomstol
 Migrationsöverdomstolen
 Säkerhetspolisen
Endast en myndighet har vid varje given tidpunkt behörighet att besluta om
tvångsåtgärd i ett enskilt ärende. Den myndighet som är behörig benämns
som den handläggande myndigheten. Ett beslut som rör uppsikt eller förvar
saknar som regel rättsverkan om det inte fattats av den myndighet som var
handläggande när beslutet meddelades. Det är därför viktigt att som
inledande åtgärd i ett ärende som rör uppsikt eller förvar, fastställa vilken
myndighet som vid tidpunkten är den handläggande myndigheten i frågan
om tvång. Vilken myndighet som är handläggande kan skifta under ärendets
gång och det är därför också viktigt att kontrollera detta löpande under tiden
tvångsåtgärden pågår.
Sida 4 av 39
Reglerna om vilken myndighet som är handläggande myndighet återfinns i

10 kap. 12 – 17 §§ UtlL. Migrationsöverdomstolen har även utvecklat praxis
på området, se t.ex. MIG 2007:22, MIG 2007:44 och UM 7843-17.
Ett undantag till regeln ovan är att Polismyndigheten i vissa fall kan besluta
om en tvångsåtgärd trots att Polisen inte är handläggande myndighet. Rätten
att fatta denna typ av interimistiska beslut om uppsikt eller förvar regleras i
10 kap. 17 § UtlL. Av 10 kap. 17 § UtlL framgår att en polisman, med stöd
av 11 § polislagen, får omhänderta en utlänning i avvaktan på att
Polismyndigheten ska meddela ett beslut om förvar. Även tjänstemän vid
Tullverket, Kustbevakningen eller annan särskilt förordnad passkontrollant
har rätt att göra samma omhändertagande om det sker i samband med
utlänningskontroll. Sådant omhändertagande ska skyndsamt anmälas till en
polisman för prövning om omhändertagandet ska bestå. En likartad rätt att
fatta interimistiska beslut om förvar tillkommer Säkerhetspolisen i
kvalificerade säkerhetsärenden enligt 9 § LSU.
I båda fallen ska denna typ av interimistiska beslut om uppsikt eller förvar
anmälas skyndsamt till den myndighet som handlägger avvisnings- eller
utvisningsärendet, och denna myndighet ska därefter omedelbart pröva om
beslutet om uppsikt eller förvar ska fortsätta att gälla. Säkerhetspolisens
interimistiska beslut om förvar - som meddelas innan frågan om utvisning
initierats till Migrationsverket - ska omedelbart anmälas till
Migrationsverket.
b. Huvudregel
Den myndighet som handlägger ärendet om avlägsnande och därmed
sammanhängande fråga om uppehållstillstånd, bestämmer i regel även i
fråga om uppsikt eller förvar (prop. 1988/89:86 s. 181).
Det innebär att Polismyndigheten ansvarar för frågor om tvångsåtgärder i de
avvisningsärenden som de har att avgöra. Migrationsverket,
migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen har behörighet i de
ärenden om avlägsnande som handläggs hos respektive myndighet/domstol.
När det i 10 kap. UtlL refereras till ”ärende” så är det ärende om
avlägsnande som avses.
Specialbestämmelser i 10 kap. 13 – 16 §§ UtlL klargör vilken myndighet
som är den handläggande när det inte går att fastställa detta genom
huvudregeln. Det finns dock situationer då varken huvudregeln eller
specialbestämmelserna klargör vilken myndighet som är den handläggande.
Dessa situationer uppstår när två myndigheter samtidigt handlägger ett
ärende om avlägsnande.
Ett exempel kan vara när en utlänning utvisas på grund av brott samtidigt
som Migrationsverket handlägger ett ärende om avvisning eller utvisning
inom ramen för asylansökan medan Polismyndigheten, efter laga kraft, ska
verkställa ett utvisningsbeslut.
Sida 5 av 39
En situation som kan uppstå är att en utlänning ansöker om

uppehållstillstånd på annan grund än skyddsbehov och Polismyndigheten
samtidigt beslutar om avvisning. Migrationsverket handlägger då ett ärende
om avvisning eller utvisning (eftersom utlänningen är i Sverige utan
tillstånd) medan Polismyndigheten handlägger ett ärende om verkställighet
av ett beslut om avvisning (eftersom polisens avvisningsbeslut kan
verkställas innan de har fått laga kraft).
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2007:22 konstaterat att

rättssäkerhetsskäl talar för att förvarsfrågor ska handläggas av den
myndighet som ansvarar för verkställigheten av ett avlägsnandebeslut om
det finns fler än en handläggande myndighet. Det gäller även beslut om
uppsikt.
En dom som är viktig att notera i detta sammanhang är UM 7843-17. Om

Migrationsverket ska pröva ansökan med stöd av 12 kap. 19 § tredje stycket
UtlL samtidigt som polisen handlägger ett verkställighetsärende, får beslutet
inte verkställas innan ärendet slutligen avgjorts och fått laga kraft. Det
framgår direkt av 12 kap. 8 a § att ett beslut om avvisning eller utvisning
inte får verkställas innan ansökan har prövats och avslagits genom ett beslut
som har fått laga kraft. Domstolen har i UM 7843-17 konstaterat att verket
inte behöver inhibera ett ärende med stöd av 12 kap. 19 § tredje stycket
UtlL, eftersom det framgår av 12 kap. 8 a § UtlL att ett ärende inte får
verkställas innan det slutligen avgjorts. Eftersom undantagen i 10 kap. 13 §
andra stycket UtlL inte blir tillämpbara, kommer Polismyndigheten att
kvarstå som handläggande myndighet.
c. Migrationsverket
Av 10 kap. 14 § UtlL framgår det att Migrationsverket är handläggande
myndighet från det att verket tar emot ett ärende som verket ska pröva och
till dess att:
 Migrationsverket fattar beslut,
 utlänningen har lämnat landet,
 Polismyndigheten har tagit emot ärendet, eller
 vid överklagande, till dess ärendet har tagits emot av domstolen.
Migrationsverket är också handläggande myndighet när verket tar emot ett

ärende för verkställighet och till dess att:
 beslutet har verkställts, eller
 ärendet lämnats över till Polismyndigheten.
Sida 6 av 39
Notera att det bara är när Migrationsverket tar emot ett ärende som
myndigheten enligt gällande rätt ska pröva, som verket blir handläggande
myndighet enligt 10 kap. 14 § UtlL. De ärenden som myndigheten ska
pröva är ärenden där skyddsbehov åberopats (8 kap. 17 § UtlL),
överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning (14 kap. 2 § UtlL)
och utvisningsärenden (8 kap. 18 § UtlL). I övriga ärenden får både
Polismyndigheten och Migrationsverket pröva frågan om avvisning.
Huvudregeln och praxis avgör i dessa fall vilken myndighet som är den
handläggande, mer vägledning om vem som är handläggande myndighet vid
överklagade polisavvisningar finns i standard för hantering av överklagade
polisavvisningar m.m. (I-61a/2017).
I enlighet med huvudregeln är Migrationsverket handläggande myndighet i

de ärenden som myndigheten själv ska verkställa. I ärenden där avvisning
med omedelbar verkställighet har beslutats av Migrationsverket är verket
handläggande myndighet även om beslutet överklagas. Verket upphör dock
att vara handläggande myndighet om en domstol meddelar inhibition av ett
avvisningsbeslut som ska verkställas omedelbart, se 10 kap. 14 § punkten 2
UtlL. Domstolen blir i dessa fall handläggande myndighet vad gäller uppsikt
och förvar.
Av 10 kap. 13 § andra stycket UtlL framgår att Polismyndigheten inte är

handläggande myndighet i förvarsfrågan när ett beslut om avlägsnande inte
får verkställas på grund av inhibition eller på grund av att ny prövning
beviljats med stöd av 12 kap. 19 eller 19 b §§ UtlL. Under sådana
omständigheter kan därför bara Migrationsverket eller en migrationsdomstol
vara handläggande myndighet. Om det är domstolen som meddelat
inhibitionsbeslutet är det domstolen som är handläggande myndighet i dessa
fall. I övriga fall är det Migrationsverket.
Notera att en beviljad prövning av en ansökan om asyl med stöd av 12 kap.

19 § tredje stycket UtlL inte utgör en ny prövning. Om frågan om
skyddsskäl inte har prövats tidigare har beslut om inhibition som fattats med
stöd av 12 kap. 19 § tredje stycket UtlL ingen betydelse för om beslutet får
verkställas eller inte. Frågan om hinder mot verkställighet regleras istället i
12 kap. 8 a § UtlL och detta påverkar vilken myndighet som är
handläggande i förvarsärendet. Av praxis (se UM 7843-17) framgår att
Polismyndigheten i dessa fall kvarstår som handläggande myndighet i
förvarsärendet, även om Migrationsverket har beslutat om inhibition med
stöd av 12 kap. 19 § tredje stycket UtlL.
När Säkerhetspolisen ansökt om utvisning av en utlänning finns
specialbestämmelser om handläggande myndighet i 9 b § LSU i fråga om
uppsikt och förvar. Enligt denna paragraf är Migrationsverket handläggande
myndighet från det att verket tar emot en ansökan om utvisning till dess att
verket meddelar beslut, utlänningen har lämnat landet, Säkerhetspolisen har
tagit emot ärendet, eller, om Migrationsverkets beslut överklagas, till dess
att ärendet tas emot av Migrationsöverdomstolen.
Sida 7 av 39
d. Polismyndigheten
Utöver och i tillägg till huvudregeln, anges det i 10 kap. 13 § UtlL i vilka
fall Polismyndigheten är handläggande myndighet vad gäller uppsikt och
förvar. Av paragrafens första punkt framgår det att Polismyndigheten är
handläggande myndighet från det att en utlänning begär att få resa in i
landet och till dess att:
 ett ärende som ska prövas av Migrationsverket tas emot av verket,
eller
 utlänningen lämnat landet.
Polismyndigheten är också handläggande myndighet från det att

myndigheten tar emot ett beslut om avvisning eller utvisning för
verkställighet och till dess att verkställighet har skett.
Polismyndigheten är slutligen handläggande myndighet från det att en

utlänning efter verkställighet har återvänt till Sverige – om
avlägsnandebeslutet ska verkställas på nytt – till dess att verkställighet har
skett.
Ärenden som ska prövas av Migrationsverket är i huvudsak tre:

 ansökan om uppehållstillstånd där skyddsbehov åberopas (8 kap. 17
§ UtlL),
 överklagande av Polismyndighetens avvisningsbeslut (14 kap. 2 §
UtlL)
 utvisningsärenden (8 kap. 18 § UtlL).
I övriga ärenden får både Migrationsverket och Polismyndigheten pröva

frågan om avvisning. Notera dock att Polismyndigheten som utgångspunkt
är handläggande myndighet från det att en utlänning reser in i landet (10
kap. 13 § UtlL). Polismyndigheten kommer därför oftast att vara den
handläggande myndigheten i ärenden där både polisen och verket får pröva
frågan om avvisning.
Polismyndigheten kan ta emot ett beslut om avlägsnande för verkställighet

av Migrationsverket eller allmän domstol. I enlighet med huvudregeln är
Polismyndigheten handläggande myndighet i uppsikts- och förvarsfrågan i
ärende om verkställighet av sina egna avvisningsbeslut. En prövning om
eventuellt hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 18–20 §§ UtlL innebär
inte att Polismyndigheten upphör att vara handläggande myndighet. Bara
om inhibition meddelas eller ny prövning beviljas upphör denna status (för
prövning när det finns ett förbud mot verkställighet enligt 12 kap. 8 a UtlL,
se avsnitt 3 b och c ovan).
Enligt 9 b § LSU är Säkerhetspolisen handläggande myndighet från det att

myndigheten tar emot ett beslut om utvisning i ett kvalificerat
säkerhetsärende för verkställighet till dess att verkställighet har skett.
Sida 8 av 39
e. Migrationsdomstol
En migrationsdomstol blir, i enlighet med huvudregeln, handläggande
myndighet i uppsikts- och förvarsärendet, när domstolen tar emot ett
överklagande av ett beslut om avlägsnande. På samma sätt blir
Migrationsöverdomstolen handläggande myndighet om den meddelar
prövningstillstånd för ett överklagande. Notera att detta inte gäller beslut
med omedelbar verkställighet. I dessa ärenden blir en domstol, enligt 10
kap. 14 § UtlL handläggande myndighet först när domstolen meddelar
beslut om inhibition.
I MIG 2007:44 har Migrationsöverdomstolen klargjort att en

migrationsdomstol är handläggande myndighet avseende uppsikt och förvar
endast till och med den tidpunkt då domstolen slutligen avgör frågan om
avlägsnande och den sammanhängande frågan om uppehållstillstånd. I
samma mål klargörs även att Migrationsöverdomstolen enbart kan vara
handläggande myndighet från det att prövningstillstånd meddelats.
Migrationsöverdomstolen har därefter i MIG 2008:35 fastställt att
Migrationsverket är handläggande myndighet från den tidpunkt då
migrationsdomstolen skilt sig från målet till dess att
Migrationsöverdomstolen meddelar prövningstillstånd.
En migrationsdomstol blir också handläggande myndighet om den meddelar
beslut om inhibition i ett ärende där frågan om skyddsbehov för en
utvisningsdömd ska prövas eller där frågan om upphävande av ett beslut om
utvisning på grund av brott ska prövas. Det framgår av 10 kap. 16 § UtlL.
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2013:13 fastställt att en myndighet

eller domstol som inhiberar ett ärende om verkställighet alltid blir
handläggande myndighet åtminstone vad gäller, frågan om förvar. Eftersom
handläggande myndighet för förvarsfrågan normalt sett även är
handläggande myndighet i frågan om uppsikt, tolkas avgörandet som att en
inhibition även innebär att den inhiberande myndigheten eller domstolen
även blir handläggande myndighet för frågan om uppsikt. Se ovan avsnitt 3
b och c för mer vägledning.
I kvalificerade säkerhetsärenden är Migrationsöverdomstolen, enligt 9 b §

LSU, handläggande myndighet från det att ett överklagande av
Migrationsverkets utvisningsbeslut mottagits. Domstolen upphör i dessa
ärenden att vara handläggande myndighet när ett ansvarigt departement hos
regeringen tagit emot ärendet.
Sida 9 av 39
Grunder för tvång vuxna

a. Allmänt
I 10 kap. UtlL ges möjligheter att tillgripa tvång för att hålla utlänningar i
landet tillgängliga för svenska myndigheter. En styrande huvudprincip är
dock att en utlännings frihet inte ska begränsas mer än nödvändigt i varje
enskilt fall, vilken kommer till uttryck genom en s.k. behovsprincip i 1 kap.
8 § UtlL. De tvångsåtgärder som kan vidtas för detta ändamål är att ställa
utlänningen under uppsikt eller att ta utlänningen i förvar.
En tvångsåtgärd bör inte företas om den inte är nödvändig med hänsyn till
syftet med åtgärden. Om det finns alternativa vägar för att nå ett mål ska
man välja den väg som innebär minsta möjliga intrång i den enskildes frihet.
Detta tankesätt beskriver behovsprincipen i 1 kap. 8 § UtlL.
Behovsprincipen innebär att uppsikt alltid ska övervägas i första hand när
det finns ett behov av att använda tvång för att öka utlänningens
tillgänglighet. Enbart när uppsikt inte bedöms tillräckligt för att säkerställa
tillgängligheten får beslut om förvar fattas. Med utgångspunkt från att en
utlännings frihet inte ska begränsas mer än nödvändigt, föreskriver 10 kap.
9 § UtlL att ett beslut om uppsikt eller förvar omedelbart ska upphävas om
det inte finns skäl för beslutet.
Förutsättningarna för att ställa en vuxen utlänning under uppsikt eller ta en
vuxen utlänning i förvar, finns i 10 kap. 1 och 6 §§ UtlL. Grunderna för att
ställa ett barn under uppsikt, respektive ta i förvar, finns i 10 kap. 2 och 7 §§
UtlL. I de ärenden som handläggs enligt Dublinförordningen är
utlänningslagens regler inte tillämpliga vad gäller förvar, se MIG 2015:5.
Istället ska enbart Dublinförordningens regler om förvar i artikel 28
tillämpas. Grunden för ett beslut om uppsikt i syfte att säkerställa en
överföring enligt Dublinförordningen finns i artikel 28.2 i förordningen.
Utlänningslagens förfaranderegler om uppsikt kompletterar
Dublinförordningens bestämmelse, se MIG 2018:23. I dessa beslut om
uppsikt måste det prövas om det finns en betydande risk för avvikande.
Beslutet om uppsikt fattas med stöd av artikel 28.2 i förordningen. Vad
gäller utformningen av uppsikten gäller 10 kap. 8 § utlänningslagen.
Utlänningslagens regler om ny prövning av frågan om uppsikt i 10 kap. 9 §
gäller också.
Eftersom både uppsikts- och förvarsinstitutet syftar till att hålla en utlänning
tillgänglig för svenska myndigheter, saknas det förutsättningar för att ställa
en utlänning under uppsikt eller ta utlänningen i förvar om denne samtidigt
avtjänar ett fängelsestraff eller är häktad, eller är föremål för någon annan
form av frihetsberövande. Se avgörandena UN 69-93 och MIG 2014:2 och
mer under avsnittet dubbla tvångsåtgärder.
Sida 10 av 39
b. Beslut som bär tvångsåtgärden

Beslut om uppsikt eller förvar kan fattas av olika myndigheter och på olika
grunder. Det är därför viktigt att fastställa vilket beslut som bär
tvångsåtgärden när det i ett ärende finns flera beslut om uppsikt eller förvar
samtidigt. Med begreppet ”beslut som bär tvångsåtgärden” menas det beslut
som är gällande. Beslutet som bär tvångsåtgärden är det beslut som är
gällande. Följande beslut kan vara bärare av tvångsåtgärden:
 det ursprungliga beslutet om förvar,

 beslut om förlängning av förvar för att en i lagen föreskriven tidsfrist
är på väg att löpa ut och den handläggande myndigheten bedömer att
förvaret ska bestå, samt
 beslut om fortsatt tvångsåtgärd på annan grund än det ursprungliga
beslutet.
Endast ett beslut om uppsikt eller förvar kan vid varje given tidpunkt vara
bärare av en tvångsåtgärd. Det innebär att om två myndigheter fattat varsitt
beslut om uppsikt för samma utlänning så är det bara ett av dessa beslut som
faktiskt innebär att utlänningen är ställd under uppsikt.
Om det fattas ett nytt beslut på samma grund som redan gällande beslut så
är det inte giltigt och bär inte heller tvångsåtgärden. Om t.ex.
Polismyndigheten fattar beslut om förvar och därefter överlämnar
avvisningsärendet till Migrationsverket, kan inte verket fatta ett nytt beslut
om förvar på samma grund som det tidigare som bär tvångsåtgärdenet.
Istället fortsätter Polismyndighetens beslut om förvar att bära tvånget, till
dess att tidsfristen löper ut. Om beslutet överklagas är det vidare
Polismyndigheten som är motpart. Migrationsverket kan dock som
handläggande myndighet fatta ett nytt beslut om förvar om förvar på annan
grund än det tidigare beslutet. Det nya beslutet blir då det som bär
tvångsåtgärden.
Syftet med en ordning där enbart ett beslut kan vara bärare av
tvångsåtgärden är att säkerställa att det vid varje tidpunkt enbart är en
myndighet som ansvarar för frihetsinskränkningen.
Om en utlänning som är ställd under uppsikt eller har tagits i förvar vill få
frihetsinskränkningen upphävd, måste han eller hon överklaga det beslut
som bär tvångsåtgärden. I RÅ 1999 ref. 26 konstaterade Regeringsrätten att
ett upphävande av ett beslut om förvar som inte bar tvånget efter
överklagande, inte hade resulterat i att den klagande blivit frisläppt.
Eftersom det är beslutet som bär tvångsåtgärden som måste upphävas för att
frihetsinskränkningen ska upphöra, måste den klagande ibland måste rikta
sitt överklagande till en myndighet som inte längre är den handläggande
myndigheten i frågan om uppsikt eller förvar. Detta eftersom 43 § FL
föreskriver att ett överklagande ska ges in till den myndighet som fattat
beslutet.
Sida 11 av 39
Ett beslut om uppsikt eller förvar är gällande så länge beslutet inte upphört
på grund av att en tidsfrist löpt ut, beslutet inte upphävts av den
handläggande myndigheten på grund av att det inte längre finns skäl för
beslutet, eller utlänningen är frihetsberövad på annan grund eller
utlänningen har lämnat svenskt territorium (för begreppet ”lämnat landet” se
MIG 2015:26).
c. Dubbla tvångsåtgärder
När en förvarstagen blir föremål för fängelsestraff ska beslutet om förvar
upphävas, se MIG 2014:2. Detta gäller även om en förvarstagen blir föremål
för ett annat beslut som innebär ett frihetsberövande, som anhållande,
häktning eller frihetsberövande med stöd av lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård (LPT). För vidare vägledning se rättsutredning
angående förvarstagna som är eller blir föremål för annan form av
frihetsberövande.
Ett beslut om förvar kan inte fattas om utlänningen samtidigt är

frihetsberövad på annan grund. Om utlänningen på nytt ska tas i förvar när
frihetsberövandet på annan grund upphör, ska ett nytt beslut om förvar
fattas. I dessa sammanhang är det viktigt att den myndighet som ska
meddela beslut om förvar har en bra och nära kommunikation med den
institution som ansvarar för det andra frihetsberövandet.
d. Oklar identitet
En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar
om identiteten är oklar, eller inte kan göras sannolik. Grunden för ett sådant
beslut om uppsikt eller förvar finns i 10 kap. 1 § första stycket 1 och 2 UtlL.
Denna grund kan användas antingen när utlänningen anländer till Sverige
eller när han eller hon därefter ansöker om uppehållstillstånd. Det innebär
att en utlänning inte kan ställas under uppsikt eller tas i förvar på denna
grund om han eller hon t.ex. påträffas vid en inre utlänningskontroll utan att
en ansökan om uppehållstillstånd lämnas in.
Sida 12 av 39
Om det går att bedöma utlänningens rätt att resa in och vistas i landet även
om identiteten är oklar, får beslut om uppsikt eller förvar inte fattas på
grund av oklar identitet. Det har diskuterats om detta innebär att
asylsökande aldrig kan tas i förvar på denna grund eftersom denna kategori
av utlänningar alltid har rätt att resa in och vistas i landet till dess att deras
ansökan prövats, även om deras identitet är oklar. Mot en sådan tolkning
talar förarbetena, prop. 1988/89:86 s. 92 - 96, där det bland annat framgår
att bakgrunden till införandet av denna grund för tvång var att åtgärda den
s.k. dokumentlösheten bland framförallt asylsökande. Samtidigt nämns det i
förarbetena att ”Görs… bedömningen att han trots den oklara identiteten
rimligen måste beviljas asyl i Sverige, bör självfallet inte heller något
förvarstagande ske”, prop. 1988/89:86 s. 174. Vilken grad av bevisning eller
vilka omständigheter som måste ligga för handen för att det ska anses vara
rimligt att en utlänning måste beviljas asyl, förklaras inte i förarbetena.
e. Utredning
En utlänning är enligt 9 kap. 11 § UtlL skyldig att kvarstanna i upp till sex
timmar för utredning om sin vistelse i landet hos Polismyndigheten eller
Migrationsverket. Skyldigheten gäller vid in- och utresekontroll eller efter
kallelse alternativt hämtning till utredning hos Polismyndigheten eller
Migrationsverket. Kallelse eller hämtning för denna typ av utredning får
enbart ske om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar
rätt att uppehålla sig i landet eller om det finns annan särskild anledning till
kontroll. Det är utlänningen som åläggs en skyldighet att kvarstanna för
utredningen. Vägrar utlänningen att följa denna skyldighet får en polisman
hålla kvar honom eller henne på platsen enligt 9 kap. 11 § andra stycket
UtlL.
Utöver Polismyndighetens möjlighet att kvarhålla en utlänning upp till sex

timmar, har Migrationsverket och polisen möjlighet att ta en utlänning i
förvar för att utreda dennes rätt att resa in i eller vistas i Sverige.
Grunden för denna typ av förvar finns i 10 kap. 1 § andra stycket 1 UtlL.
Utredningsförvar ska endast tillämpas i undantagsfall och kräver mycket

starka skäl. Att ett förvarstagande i sig skulle underlätta för handläggande
myndighet att hantera ärendet, utgör inte ett tillräckligt skäl för beslut om
förvar.
Sida 13 av 39
I förarbetena, prop. 1988/89:86 s. 174 – 175, beskrivs två situationer när

utredningsförvar kan användas. Den första är när ett stort antal utlänningar,
vars rätt att resa in i landet är oklar, anländer samtidigt till en inresekontroll.
Förvarsgrunden är då tänkt att användas om gränskontrollanten inte lyckas
hålla inledande förhör med samtliga inom de sex timmar som utlänningarna
är skyldiga att kvarstanna. Den andra situationen är om en inrest utlänning
inte medverkar till samtal för att få rätten att vistas i landet tillräckligt
utredd. I det senare fallet pratar man i förarbetena om att utlänningen inte
medverkar trots polisens ansträngningar. Det ska i detta sammanhang
påpekas att Migrationsverket idag har tagit över mycket av det
utredningsansvar som Polismyndigheten hade vid lagens tillkomst.
Förarbetena bör därför läsas som att förvar kan tillgripas för utredning om
utlänningen inte medverkar till samtal trots Polismyndighetens eller
Migrationsverkets ansträngningar.
f. Sannolik avvisning/utvisning
En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar
om det är sannolikt att han eller hon kommer att avvisas eller utvisas enligt
8 kap. 2, 3, 6, 8, 9 eller 10 § eller 11 § första stycket UtlL. Grunden för ett
sådant beslut om uppsikt eller förvar finns i 10 kap. 1 § andra stycket 2
UtlL. Sådant beslut får endast meddelas om det annars finns en risk att
utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig
undan eller på annat sätt hindrar verkställigheten.
En utlänning kan inte ställas under uppsikt eller tas i förvar på grund av att
det är sannolikt att han eller hon kommer att utvisas på grund av brott.
Frihetsberövande av utlänningar i sådana fall sker istället genom häktning.
Rekvisitet ”sannolikt” är hämtat från rättegångsbalkens regler om häktning,

se prop. 1974/75:18 s. 130. Beviskravet är därmed detsamma som gäller vid
häktning enligt 24 kap. 1 § rättegångsbalken - ”…sannolika skäl
misstänkt…” – och vägledning kring beviskravet finns i praxis vad gäller
tvångsmedel enligt rättegångsbalken. I kommentaren till utlänningslagen
beskrivs detta på följande sätt: ”Det måste finnas en viss övervägande
sannolikhet för att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ska komma att
meddelas, även om det inte krävs att ett sådant beslut med säkerhet kan
påräknas” (Wikrén & Sandesjö, utlänningslagen med kommentarer, 10:e
upplagan, s. 543).
Beslut om uppsikt eller förvar när det finns sannolika skäl för avvisning
eller utvisning kan fattas innan beslut om avlägsnande har meddelats och i
väntan på att ett beslut om avlägsnande får laga kraft (MIG 2007:23).
Sida 14 av 39
Det bör redan innan beslut om avlägsnande har meddelats göras en

genomlysning av möjligheten att genomföra en eventuell verkställighet och
om tvångsåtgärden står i proportion till syftet med åtgärden, se rättsligt
ställningstagande angående klargörande av förutsättningarna för
verkställighetsförvar (SR 25/2015).
Exempel på faktorer som kan vägas in är:
 förväntad tid för att ett eventuellt beslut om avlägsnande blir

verkställbart,
 behovet av och möjligheten att eventuellt anskaffa nödvändiga
resehandlingar, och
 andra praktiska frågor som måste lösas vid verkställighet av ett
eventuellt beslut om avlägsnande.
En utlänning som sannolikt kommer att avvisas eller utvisas får endast
ställas under uppsikt eller tas i förvar om det finns en risk att han eller hon
annars bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan
eller på annat sätt hindrar att ett eventuellt beslut om avlägsnande verkställs.
Rekvisitet risk i detta avseende infördes i svensk lag 2011 (prop. 2011/12:60
s. 36-37). Förarbetena hänvisar till att begreppet bland annat förekommer i
processrättslig lagstiftning (24. kap. 1 § och 25 kap. 1 § rättegångsbalken).
Risken måste vara konkret och kopplad till särskilda omständigheter.
I MIG 2014:2 uttalas att risken för att en utlänning bedriver brottslig
verksamhet eller hindrar en verkställighet av ett beslut om avlägsnande är
väldigt liten när utlänningen avtjänar ett fängelsestraff. Det saknas med
andra ord förutsättningar för att ställa en utlänning under uppsikt eller ta
honom eller henne i förvar när ett fängelsestraff avtjänas. Se även
rättsutredning angående förvarstagna som är eller blir föremål för annan
form av frihetsberövande och avsnittet dubbla tvångsåtgärder.
Risken för avvikande får enbart bedömas utifrån de omständigheter som

finns uppräknade i 1 kap. 15 § UtlL. En helhetsbedömning måste göras
enbart utifrån av lagstiftaren fastställda omständigheter.
Det finns inga objektiva kriterier i lag för vad som utgör risk för
undanhållande. Enligt tidigare praxis, från tiden innan införande av
rekvisitet risk, ska en förutsättningslös bedömning av de personliga
förhållanden eller övriga omständigheter som råder i fallet göras (MIG
2008:23). Ett undanhållande i sig behöver inte innebära att man gömmer sig
från myndigheter eller inför en utresa. I begreppet risk för undanhållande tar
man också hänsyn till inställningen som exempelvis kan framkomma under
ett återvändandesamtal, eller hur man samarbetar för att få fram
resehandlingar etc. (SOU 2011:17 s. 87). Man gör med andra ord en
sammantagen bedömning av de personliga förhållandena och övriga
omständigheter i ärendet (RÅ 2007 not 106).
Sida 15 av 39
Risk för att utlänningen på annat sätt hindrar att ett eventuellt beslut om
avlägsnande verkställs får bedömas utifrån den enskilde personens agerande
och uttalanden. Ett hindrande kan bestå i att utlänningen förhindrar, även på
ett tidigt stadium, att nödvändiga resedokument utfärdas, att han eller hon på
annat sätt vägrar att samarbeta med svenska myndigheter i handläggningen
av hans eller hennes ärende. Att göra sig av med nödvändiga dokument eller
på annat sätt förstöra möjligheterna att verkställa ett eventuellt beslut om
avlägsnande kan också utgöra ett hindrande av verkställighet. I domen C-
534/11 har EU-domstolen uttalat att en ansökan om asyl för att fördröja
verkställigheten av ett beslut om avlägsnande kan ligga till grund för en
bedömning att det finns en risk att utlänningen hindrar verkställigheten av
ett eventuellt beslut om avlägsnande.
g. Förbereda eller genomföra verkställighet

En utlänning får ställas under uppsikt eller tas i förvar om han eller hon
meddelats ett beslut om avlägsnande som kan verkställas. Grunden för ett
sådant beslut om uppsikt eller förvar finns i 10 kap. 1 § andra stycket 3
UtlL. Precis som i ärenden där det är sannolikt att utlänningen kommer att
meddelas ett beslut om avlägsnande, får beslut om uppsikt eller förvar
endast meddelas om det annars finns en risk att utlänningen antingen
bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på
annat sätt hindrar att beslutet om avlägsnande verkställs.
Beslut om uppsikt och förvar i syfte att hålla en utlänning tillgänglig vid
förberedelse eller genomförande av ett beslut om avlägsnande, fattas inom
ramen för det återvändandeärende som inleddes då det meddelade beslutet
om avlägsnande blev verkställbart. Migrationsöverdomstolen har i ett antal
olika avgöranden fastslagit att ett verkställighetsärende inte upphör eller
avslutas enbart av den anledningen att det för tillfället inte går att verkställa
ett beslut om avlägsnande, t.ex. vid inhibition eller prövning av ett
verkställighetshinder. Grunden för förvar förändras därmed inte heller vid
tillfälliga verkställighetsstopp så länge som verkställighetsärendet kvarstår
(se MIG 2015:10 med sammanfattning av tidigare domar på ämnet).
Av samma anledning som ovan utgör ett åberopande av uppehållsrätt eller
en ansökan om asyl i ett ärende om verkställighet enbart tillfälliga hinder för
verkställighet. Grunden för uppsikt eller förvar förändras därför inte vid
dessa två situationer (se MIG 2011:14 och MIG 2014:13).
När det gäller förvarstagande måste det finnas rimliga utsikter att verkställa
beslutet om avlägsnande för att en utlänning ska kunna tas i förvar i syfte att
hålla personen tillgänglig för avlägsnandet. Om inte sådana utsikter finns är
det enligt återvändandedirektivets artikel 15.4 inte berättigat att hålla en
utlänning frihetsberövad genom förvar i förberedelse för att verkställa ett
beslut om avlägsnande. Med rimliga utsikter avses att det måste finnas en
möjlighet att verkställa beslutet om avlägsnande inom maxtidsgränsen för
verkställighetsförvar.
Sida 16 av 39
I rättsligt ställningstagande angående klargörande av förutsättningarna för

verkställighetsförvar (SR 25/2015) ges riktlinjer för vilka överväganden
som kan göras innan beslut om verkställighetsförvar tas. Faktorer som kan
vägas in är:
 förväntad tid inom vilken verkställighet kan ske,
 möjligheten att få fram nödvändiga resehandlingar,
 praktiska möjligheter att genomföra verkställigheten av beslutet.
Vad gäller risken att utlänningen annars bedriver brottslig verksamhet i

Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt hindrar att ett beslut om
avlägsnande verkställs – se avsnittet Sannolik avvisning/utvisning.
Förvar enligt Dublinförordningen

Enligt avgörande från Migrationsöverdomstolen (MIG 2015:5) är
utlänningslagens bestämmelser om förvar inte tillämpbara i ett ärende som
handläggs enligt Dublinförordningen. Detta då EU-rätten har företräde
framför nationell lagstiftning vid en eventuell konflikt. I
Dublinförordningen finns regler om förvar i artikel 28. Vid tillämpning av
Dublinförordningen har därför förordningens förvarsregler företräde framför
den svenska utlänningslagstiftningens regler.
Uppsikt regleras inte i Dublinförordningen mer än att denna form av

tvångsmedel ska användas istället för förvar om det är verkningsfullt.
Utgångspunkten är således, precis som i utlänningslagen, att det i första
hand är uppsiktsinstitutet som ska användas för att säkerställa att en
utlänning är tillgänglig när det föreligger ett sådant behov. För att beslut om
uppsikt ska kunna fattas i Dublinärenden krävs att det finns en betydande
risk för avvikande, se MIG 2018:23.
Till skillnad från utlänningslagen krävs det enligt Dublinförordningen en

betydande risk för avvikande för att en utlänning ska kunna tas i förvar. Ett
förvarstagande ska syfta till att säkerställa överföringsförfarandena enligt
förordningen. En utlänning kan därför inte tas i förvar enbart av den
anledningen att ärendet handläggs enligt Dublinförordningen.
Med rekvisitet betydande risk höjs kraven för förvar i jämförelse med
utlänningslagens ”det finns risk för avvikande”. I svensk lagstiftning är det
begreppet påtaglig risk som ligger närmast till hands. Här ställs krav på
faktiska och konkreta omständigheter som talar för att risken kommer att
inträffa. En bedömning måste ske i varje enskilt fall. De omständigheter
som föregår ett beslut om förvar måste vara påtagliga; utlänningen använder
sig av flera olika identiteter och/eller har avvikit från asylprocessen i andra
länder, medvetet lämnat felaktiga uppgifter etc.
Sida 17 av 39
Förvar enligt lagen om särskild utlänningskontroll

Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll (LSU) reglerar
hanteringen av utvisningsärenden som initierats hos Migrationsverket efter
ansökan från Säkerhetspolisen, s.k. kvalificerade säkerhetsärenden. En
utlänning vars utvisningsärende handläggs som ett kvalificerat
säkerhetsärende får ställas under uppsikt eller tas i förvar med stöd av 8 §
LSU. Förutsättningarna för att vidta en sådan tvångsåtgärd är att det
antingen finns ett beslut om utvisning eller det är sannolikt att ett sådant
beslut kommer att meddelas. Utöver dessa grundrekvisit måste det finnas
anledning att anta att utlänningen annars kommer att hålla sig undan eller
bedriva brottslig verksamhet i Sverige eller att identiteten är oklar. Om
utlänningen är under 18 år, får han eller hon inte utan synnerliga skäl tas i
förvar. Detsamma gäller den minderåriges vårdnadshavare eller en av dem,
om de är flera.
I ärenden om uppsikt eller förvar enligt LSU är Migrationsverket

handläggande myndighet avseende tvångsåtgärden från det att verket tar
emot en ansökan om utvisning till dess att verket meddelar beslut,
utlänningen har lämnat landet, Säkerhetspolisen har tagit emot ärendet,
eller, om Migrationsverkets beslut överklagas, till dess att ärendet tas emot
av Migrationsöverdomstolen.
Säkerhetspolisen är handläggande myndighet från det att myndigheten tar

emot ett beslut om utvisning för verkställighet till dess att verkställighet har
skett.
Migrationsöverdomstolen är handläggande myndighet från det att domstolen

tar emot ett ärende till dess att ansvarigt departement tar emot det.
Regeringen är handläggande myndighet från det att ärendet tagits emot av

ansvarigt departement. Det är det ansvariga statsrådet som beslutar i frågor
om uppsikt och förvar. Regeringen får inte besluta att ställa någon under
uppsikt eller ta någon i förvar. Regeringen får däremot upphäva ett beslut
om uppsikt eller förvar.
Om fråga om utvisning inte har väckts hos Migrationsverket får

Säkerhetspolisen fatta ett interimistiskt beslut om uppsikt eller förvar med
stöd av 9 § LSU. Sådant beslut får fattas även om grundförutsättningarna för
uppsikt eller förvar enligt 8 § LSU inte är uppfyllda. Beslutet ska genast
anmälas till Migrationsverket som i sin tur snarast ska pröva om
tvångsåtgärden ska bestå.
Sida 18 av 39
Det framgår av 8 a § LSU att det är Säkerhetspolisen som ansvarar för att ett
beslut om förvar verkställs. Samma paragraf fastslår även att en vuxen
utlänning som tas i förvar med stöd av denna lag ska placeras i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest och att behandlingen av en
förvarstagen som placerats regleras i häkteslagen. Vuxna utlänningar som
tas i förvar med stöd av LSU kommer således aldrig att placeras i en av
Migrationsverkets särskilt anordnade förvarslokaler.
Om den förvarstagne är under 18 år ska denne dock, i första hand, placeras i
en av Migrationsverkets förvarslokaler. Behandlingen av utlänningen i
förvar regleras då istället i 11 kap. UtlL. Om det föreligger synnerliga skäl
får även den som är under 18 år placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest.
Av 5 § LSU framgår att 10 kap. 1, 2, 4-11 och 17 §§ UtlL om uppsikt och

förvar gäller i tillämpliga delar. Det innebär att tidsfristerna om två veckor
respektive två månader som regleras i 10 kap. 4 § UtlL således är
tillämpliga även vid frihetsberövande enligt denna lag. Detsamma gäller
utlänningslagens bestämmelser att beslut om förvar måste prövas på nytt
inom de fastslagna tidsfristerna (10 kap. 9 § UtlL) och att varje sådan ny
prövning måste föregås av en muntlig förhandling (10 kap. 11 § UtlL).
Beslut om förvar med stöd av 8 § LSU fattade av Säkerhetspolisen eller

Migrationsverket, eller Migrationsverkets beslut rörande behandlingen av
förvarstagna, 11 kap. UtlL, för utlänningar som placerats i en förvarslokal
eller placering av en förvarstagen med stöd av 8 a § LSU får överklagas till
Migrationsöverdomstolen. Beslutet om förvar får överklagas utan
begränsning till viss tid.
Migrationsverkets beslut om utvisning får överklagas till regeringen. Verket

ska vid överklagande sända handlingarna till Migrationsöverdomstolen som
ska hålla muntlig förhandling. Migrationsöverdomstolen ska sedan, med ett
efter eget yttrande, lämna ärendet vidare till regeringen.
Interimistiska beslut om förvar

Ett interimistiskt beslut är ett tillfälligt beslut som gäller tills vidare i
avvaktan på ett slutligt beslut i ett ärende. Interimistiska beslut kan
meddelas om det är fara i dröjsmål, dvs. när ett slutligt beslut inte kan
avvaktas, eller när en rättslig situation måste regleras i avvaktan på ett
slutligt avgörande.
I 10 kap. 17 § UtlL ges Polismyndigheten stöd att fatta intermistiska beslut

om uppsikt eller förvar om ett beslut inte kan avvaktas från den
myndigheten som handlägger frågan om avvisning eller utvisning.
Sida 19 av 39
En situation som kan vara aktuell är då polisen vid inre utlänningskontroll

påträffar en utlänning som hållit sig undan och där en begränsning av
rörelsefriheten inte kan anstå eftersom det finns risk att utlänningen avviker
på nytt. De allmänna förutsättningarna för uppsikt eller förvar som fastslås i
10 kap. 1 och 2 §§ UtlL måste dock vara uppfyllda för att ett intermistiskt
beslut ska kunna fattas.
Ett intermistiskt tvångsbeslut fattat av Polismyndigheten ska skyndsamt

anmälas till den myndighet som handlägger avvisnings- eller
utvisningsärendet. Den handläggande myndigheten ska i sin tur omedelbart
ta ställning till om beslutet ska fortsätta att gälla. Ska beslutet fortsätta gälla
är det fortfarande Polismyndighetens interimistiska beslut om förvar som
bär tvångsåtgärden. Det innebär att ett eventuellt överklagande ska göras till
Polismyndigheten, vilken är den myndighet som meddelat beslutet.
En enskild polisman kan vidare, med stöd av 11 § polislagen (1984:387),

omhänderta en utlänning i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar.
Denna rätt tillskrivs även i vissa fall tjänstemän vid Tullverket,
Kustbevakningen eller särskilt förordnade passkontrollanter. Vid dessa
tillfällen ska en sådan tjänsteman skyndsamt anmäla omhändertagandet till
en polisman som ska pröva om tvångsåtgärden ska bestå.
Av 9 § LSU framgår att Säkerhetspolisen kan besluta att ta en utlänning i

förvar i avvaktan på att fråga om utvisning anhängiggörs hos
Migrationsverket. Se vidare under avsnittet Förvar enligt lagen om särskild
utlänningskontroll.
Verkställa beslut om uppsikt eller förvar

a. Uppsikt
Ett beslut om uppsikt börjar gälla omedelbart när det meddelas (prop.
1988/89:86 s. 179). Den som omfattas av beslutet är således ställd under
uppsikt från den tidpunkt då beslutet om uppsikt fattas. Det är därför viktigt
att snarast efter meddelat beslut informera utlänningen om de villkor som
gäller för uppsikten. Beslutet ska därefter prövas på nytt inom sex månader
från tidpunkten då det meddelades. Görs ingen ny prövning upphör beslutet
att gälla då sex månader förflutit. Om grunden för beslutet ändras ska ett
nytt beslut om uppsikt fattas och detta görs utan att en muntlig förhandling
behöver hållas. Observera att ett beslut som endast innebär att inställelseort
eller inställelsetid ändras inte är en ny prövning av frågan om uppsikt. Det
löper därför inte någon ny tidsfrist från detta beslut. För vidare vägledning
se rättsutredning angående när grundförutsättningar för beslut om uppsikt
förändras.
Sida 20 av 39
b. Förvar
När ett beslut om förvar meddelas blir den som omfattas av beslutet tagen i
förvar. Det är dock inte förrän den förvarstagne frihetsberövas som beslutet
verkställs (prop. 1988/89:86 s. 179). Beslut om förvar kan verkställas
omedelbart efter det att beslutet meddelats och det finns inget krav på att
invänta laga kraft. Tidsfristerna för förvar som regleras i 10 kap. UtlL gäller
alla från den tidpunkt då beslutet verkställs.
Migrationsverket ansvarar för verkställigheten av alla beslut om förvar (10

kap. 18 § UtlL). Verkställigheten innefattar instruktioner om var en
förvarstagen ska vistas (se 11 kap. 2 § UtlL), förandet av honom eller henne
till den lokal där han eller hon ska vistas samt säkerställandet av att den
förvarstagen hålls frihetsberövad.
Verkställa beslut om förvar

För att verkställa beslut om förvar kan Migrationsverket begära biträde från
Polismyndigheten (10 kap. 19 § UtlL.). En sådan begäran innebär att
Polismyndigheten får i uppdrag att delge den förvarstagne beslutet och
transportera den förvarstagne till den lokal som Migrationsverket anvisat
(prop. 1996/97:147 s. 39). Möjligheten att begära biträde från
Polismyndigheten gäller även om ett beslut om förvar måste verkställas på
nytt om den förvarstagne t.ex. rymt. Vid verkställighet av beslut om förvar
fattade av Polismyndigheten förutsätts det dock att Polismyndigheten
biträder sig själv vad gäller själva frihetsberövandet utan någon särskild
begäran via Migrationsverket, se prop. 1996/97:147 s. 61. Tillkomsten av
denna ordning har sin upprinnelse i att en polisman, enligt 10 § första
stycket punkten 2 polislagen, har befogenhet att tillgripa våld vid
verkställande av ett beslut om förvar.
Transport av personer som redan är förvarstagna

Även om Migrationsverket har det huvudsakliga ansvaret att genomföra
transporter av personer som är förvarstagna kan Migrationsverket med stöd
av 10:19 a UtlL begära handräckning av Kriminalvården. Förutsatt att
rekvisiten i lagrummet är uppfyllda ska Kriminalvården lämna den hjälp
som behövs för att transportera den förvarstagne när Migrationsverket begär
det.
Sida 21 av 39
Fingeravtryck
Av 9 kap. 8 § UtlL framgår att Migrationsverket och Polismyndigheten får
fotografera en utlänning och ta dennes fingeravtryck, om utlänningen fyllt
14 år, om det, bl.a., finns grund för att besluta om förvar. De grunder som
avses är de förutsättningar för förvarstagande som räknas upp i 10 kap. 1-2
§§ UtlL. Att det finns grund för beslut innebär inte att det finns ett beslut
meddelat. Enbart ett konstaterande att grund är för handen räcker för att
möjliggöra fotografering och fingeravtrycksupptagning (9 kap. 8 § UtlL).
Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi fattas av den befattningshavare

som ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör
uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har till uppgift
att fatta beslut om förvar (6 kap. 14 § UtlF). Har Polismyndigheten tagit
fingeravtryck eller fotografi, ska myndigheten sända dessa tillsammans med
utredning i ärendet till Migrationsverket. Denna översändning görs så att
verket kan föra in uppgifterna i Centrala utlänningsdatabasen och i
EURODAC.
Migrationsverket kan begära hjälp från Polismyndigheten att genomföra en

beslutad fotografering eller fingeravtrycksupptagning (9 kap. 10 § UtlL).
Tidsfrister
Både uppsikt och förvar är åtgärder som är tidsbegränsade. För uppsikt styrs
tidslängden av skyldigheten att pröva beslutet på nytt medan förvar enligt
utlänningslagen styrs av både en skyldighet att pröva beslutet på nytt och ett
regelverk om maximal tid som utlänningen får hållas frihetsberövad. För
förvar enligt Dublinförordningen styrs tiden som en utlänning kan hållas i
förvar av olika faser i överföringsförfarandet.
a. Uppsikt
Ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt inom sex månader. Se 10 kap. 9 §
andra stycket UtlL. Som nämnts ovan räknas tidsfristen från den dag
beslutet om uppsikt meddelades.
För den handläggande myndigheten innebär detta att den i de fall där det
anses påkallat med fortsatt uppsikt måste pröva beslutet om uppsikt på nytt
innan tidsfristen löper ut. Den nya prövningen ska i normalfallet föregås av
en muntlig förhandling. Beträffande ny prövning och muntlig förhandling,
se avsnitt Ny prövning Muntlig förhandling
Om en ny prövning av beslutet inte sker inom föreskriven tid upphör

beslutet att gälla. Se 10 kap. 10 § UtlL.
Sida 22 av 39
Förvar
Vuxna utlänningar
Hur länge en vuxen utlänning får hållas frihetsberövad regleras i 10 kap. 4
och 9 §§ UtlL samt i Dublinförordningens artikel 28. Utlänningslagens
uppsatta tidsfrister börjar samtliga att löpa när beslutet om förvar verkställs,
dvs. när utlänningen som beslutet avser frihetsberövas. Om en utlänning
redan hålls i förvar när ett nytt beslut om förvar fattas enligt
utlänningslagen, räknas tidsfristerna från det datum då det nya beslutet
meddelas.
För beslut om förvar fattade med stöd av Dublinförordningen gäller

tidsfristerna från det att olika faser i handläggningen av överföringen enligt
förordningen inleds.
Förvar enligt utlänningslagen

En utlänning får inte hållas i förvar med stöd av 10 kap. 1 § andra stycket 1
UtlL, s.k. utredningsförvar, längre tid än 48 timmar. Se 10 kap. 4 § första
stycket UtlL. Det är inte möjligt att förlänga ett pågående utredningsförvar
med ett nytt beslut om utredningsförvar. Tidsfristen för förvar på denna
grund är således absolut. Det är dock möjligt att förlänga förvarstagandet
genom att fatta ett nytt beslut om förvar på en annan grund om det är
nödvändigt och förutsättningarna för förvar på annan grund är uppfyllda.
Ett beslut om att ta en utlänning i förvar på grund av oklar identitet eller på

grund av att det är sannolikt att han eller hon kommer att avvisas eller
utvisas måste prövas på nytt senast två veckor efter det att beslutet
verkställdes, se 10 kap. 9 § UtlL. Prövningen består av en prövning om
grund för förvar föreligger, dvs om förutsättningarna för att frihetsberöva
utlänningen enligt 10 kap. 1 § UtlL är uppfyllda. En ny prövning av ett
beslut om förvar måste föregås av en muntlig förhandling enligt 10 kap. 11
§ UtlL där den förvarstagne får möjlighet att yttra sig om omständigheterna
som ligger till grund för förvarstagandet samt bemöta myndighetens
bedömning i ärendet.
Sida 23 av 39
Oavsett tidpunkten för när beslutet ska prövas på nytt infaller, får en
utlänning som är förvarstagen på grund av oklar identitet eller på grund av
att det är sannolikt att han eller hon kommer att avvisas eller utvisas, som
huvudregel, inte vara frihetsberövad genom förvar mer än maximalt två
veckor. Om synnerliga skäl för en längre tid föreligger, får utlänningen
hållas i förvar ytterligare två veckor. Frågan om synnerliga skäl föreligger
kan prövas vid varje utgång av en tvåveckorsperiod. Så länge det föreligger
synnerliga skäl vid varje utgång av en tvåveckorsperiod kan utlänningen
därför hållas i förvar en längre tid. Enligt 10 kap. 4 § tredje stycket UtlL.
Regeln utgör en villkorad tidsgräns, vilket innebär att en längre förvarstid är
tillåten under vissa förutsättningar. Huruvida sådana förutsättningar
föreligger i ärendet prövas normalt i samband med att den ansvariga
myndigheten genomför en ny prövning av beslutet om förvar (se längre
ned).
Ett beslut om att ta en utlänning i förvar på grund av att det är fråga om att
förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller
utvisning, måste prövas på nytt senast två månader efter det att beslutet
verkställdes, se 10 kap. 9 § UtlL. Prövningen består av en prövning om
grund för förvar fortfarande föreligger, dvs om förutsättningarna för att
frihetsberöva utlänningen enligt 10 kap. 1 § UtlL är uppfyllda. Prövningen
måste föregås av en muntlig förhandling enligt 10 kap. 11 § UtlL där den
förvarstagne får möjlighet att yttra sig om omständigheterna som ligger till
grund för förvarstagandet samt bemöta myndighetens bedömning i ärendet.
Precis som för förvar på tidigare angivna grunder så finns det en maximal
tid för hur länge en utlänning får vara frihetsberövad genom förvar då det är
fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om
avvisning eller utvisning. Se 10 kap. 4 § tredje stycket UtlL. För förvar på
denna grund finns det även två bortre tidsgränser som avgränsar hur länge
förvarstagande på denna grund får förlängas. Dessa tidsgränser gäller dock
inte för utlänning som av allmän domstol utvisats på grund av brott.
Utgångspunkten är att en utlänning som längst får hållas i förvar i två

månader. Utlänningen får dock hållas i förvar längre tid om det finns
synnerliga skäl. För längre tid än tre månader krävs, utöver synnerliga skäl,
att det är sannolikt att verkställigheten kommer att ta längre tid på grund av
bristande samarbete från utlänningen eller att den långa tiden i förvar beror
på att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar. Dessa
omständigheter dokumenteras i en tjänsteanteckning.
Sida 24 av 39
En utlänning som hålls i förvar för att det är fråga om att förbereda eller
genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning, får
som längst hållas i förvar i tolv månader. En förlängning av förvarstagandet
på grund av att synnerliga skäl föreligger får således inte göras mer än fem
gånger (sex stycken tvåmånadersperioder). Undantaget är en utlänning som
har utvisats på grund av brott. För utlänningar med gällande beslut om
utvisning av denna typ finns ingen bortre gräns för hur länge ett
förvarstagande kan pågå så länge synnerliga skäl för fortsatt
frihetsberövande föreligger vid utgången av varje tvåmånadersperiod.
Olika perioder av verkställighetsförvar måste läggas ihop vid beräkning av

tolvmånadersperioden. Även perioder som utlänningen suttit i
verkställighetsförvar med stöd av ett beslut från polismyndigheten måste
räknas med. En verkställighet av ett avlägsnandebeslut där en utlänning
reser ut ur landet, men sedan återkommer då det inte varit möjligt att
genomföra avlägsnandet – en ”misslyckad” verkställighet – innebär inte att
det blir en ny 12-månadersgräns för verkställighetsförvar. Om
avlägsnandeärendet preskriberas bedömer Migrationsverkets att det blir
möjligt att på nytt förvarsta en utlänning i upp till 12 månader i
verkställighetsärenden, även om utlänningen inte har lämnat landet under
denna tid. För ytterligare vägledning se rättsligt ställningstagande angående
frågan om avräkning av tid i beslut om förvar (SR 09/2017).
I de fall där de underliggande omständigheterna i ärendet har ändrats på så

sätt att det inte längre är fråga om sannolik avvisning/utvisning, utan om att
förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avlägsnande,
talar ändamålsskäl för att tidsgränsen om två månader ska räknas från dagen
då omständigheterna ändrades även om inget nytt formellt beslut fattades
vid den tidpunkten (se MIG 2013:3). Denna situation kan uppstå när en
utlänning hålls i förvar på grunden att det är sannolikt att han eller hon
kommer att avvisas eller utvisas, och frågan om avlägsnande slutligen
avgörs på så sätt att beslutet om avlägsnande blir verkställbart, t.ex. då
Migrationsöverdomstolen inte meddelar prövningstillstånd. I detta exempel
ska två månader i så fall räknas från dagen då Migrationsöverdomstolen
beslutade att inte lämna prövningstillstånd och beslutet om avlägsnande
därmed fick laga kraft.
Sida 25 av 39
Det är inte möjligt att skapa en generell regel för vad som utgör synnerliga
skäl för att förlänga ett pågående förvarstagande. En individuell bedömning
måste göras av samtliga omständigheter i varje enskilt ärende. Dock framgår
det, redan av ordvalet att det måste handla om tungt vägande skäl för att
utlänningen ska fortsatt vara frihetsberövad och därmed tillgänglig för
svenska myndigheter. Dessa skäl måste vara för handen vid tidpunkten när
man ska besluta om att förlänga ett förvarstagande.
Utlänningslagens förarbeten och praxis på området ger viss fingervisning

om vad för typ av skäl som kan ligga till grund för en förlängning. Ett skäl
kan vara att det finns en påtaglig risk för att personen kommer att avvika
eller hålla sig undan om förvarstagandet upphör. Ett annat exempel är att
personen inte medverkar till att fastställa sin identitet eller att
myndigheterna fortfarande utreder möjligheterna att verkställa beslutet om
avlägsnande. Andra viktiga faktorer vid bedömningen av huruvida
synnerliga skäl föreligger är bland annat hur lång tid personen redan hållits i
förvar och på vilket stadium handläggningen befinner sig.
I MIG 2014:7 sammanfattar Migrationsöverdomstolen praxis vad gäller

synnerliga skäl för förlängning av förvarstagande på följande sätt:
”Frågan om det finns synnerliga skäl måste bedömas mot bakgrund av
ändamålet med förvarsbestämmelserna, nämligen att utgöra ett led i ett
förfarande som syftar till att utlänningen avlägsnas ur landet på grund av
den meddelade domen. Ett sådant förfarande kan ta tid bl.a. på grund av att
det gäller att utreda vilket land som är villigt eller skyldigt att ta emot
utlänningen. Då måste också kunna beaktas i vad mån berörda myndigheter
har handlat med tillräcklig målmedvetenhet och uthållighet eller om ärendet
utan godtagbara skäl fått ligga obehandlat. En omständighet av stor vikt är
naturligtvis om utlänningen själv avsiktligt försvårar handläggningen. Även
längden av den tid han redan suttit i förvar är av betydelse när fråga är om
ytterligare förvarsbeslut. Riskerna för undanhållande och fortsatt
brottslighet i landet ingår självfallet också som ett väsentligt led i
bedömningen. I sammanhanget måste beaktas att begreppet ”synnerliga
skäl” i lagstiftningssammanhang genomgående används endast när det
gäller att peka ut förhållanden som klart avviker från vad som är allmänt
förekommande. Avsikten är att peka ut undantagsfall.”
Regeringsrätten har i RÅ 2005 ref 60 uttalat att förvarstidens längd bör stå i
rimlig proportion till intresset av att underlätta verkställigheten av ett
avvisningsbeslut.
Sida 26 av 39
Minderåriga utlänningar
En utlänning under 18 år får hållas i förvar i högst 72 timmar eller, om det
finns synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar. Tiden i förvar går inte att
förlänga utöver dessa maximala 144 timmar, dvs 6 dygn, oavsett vilken
grund som barnet är förvarstaget på. En förlängning av ett förvarstagande av
en utlänning under 18 år innebär inte att beslutet om förvar ska prövas på
nytt. Det behövs därför inte hållas någon muntlig förhandling enligt 10 kap.
11 § UtlL innan förlängning görs.
Det saknas vägledning i praxis och i förarbetena om vad som kan utgöra
synnerliga skäl vid förlängning av ett förvarstagande av en utlänning under
18 år. Precis som för vuxna borde det dock röra sig om extraordinära
omständigheter. Det kan t.ex. röra sig om att en planerad utresa inte kunde
ske på grund av utlänningens eget vållande eller på grund av oförutsedda
naturhändelser. Andra fördröjningar av olika anledningar som inte beror på
den handläggande myndigheten borde även kunna ses som synnerliga skäl
om de inte kunde förutses.
Förvar enligt Dublinförordningen

Tidsfristerna för hur länge en utlänning får hållas i förvar med stöd av
Dublinförordningen finns i förordningens artikel 28. Förordningens
tidsfrister är annorlunda utformade än utlänningslagens. Istället för att, som
i utlänningslagen, ha ett regelverk som föreskriver en bestämd giltighetstid
för ett beslut om förvar, anger artikel 28.3 att ett förvarstagande med stöd av
förordningen ska upphöra om inte vissa handläggningsåtgärder i
överföringsförfarandet har utförts inom satta tidsfrister.
Dublinförordningen gör ingen skillnad på vuxna och minderåriga. Däremot

föreskrivs det att ett förvarstagande bör pågå en så kort tidsperiod som
möjligt (art. 28.2) och barnets bästa bör komma i främsta rummet vid
tillämpningen av förordningen (skäl 13). Ett förvarstagande av en
minderårig enligt Dublinförordningen bör därför bara ske i undantagsfall
och i så fall pågå så kort tid som möjligt.
När en person hålls i förvar med stöd av Dublinförordningen har

medlemsstaten där den förvarstagne vistas en månad på sig att göra en
framställan om övertagande eller återtagande. Om ingen framställan görs
inom denna tid får utlänningen som framställan avser inte längre hållas i
förvar.
Sida 27 av 39
Tidsfristen om en månad räknas från det att utlänningen lämnar in ansökan

om asyl. I de fall där utlänningen inte ansökt om asyl men ärendet
handläggs enligt Dublinförordningen bör tidsfristen räknas från när
personen först hölls i förvar med stöd av Dublinförordningen, vilket normalt
sett bör sammanfalla med tidpunkten då utlänningens ärende om
avlägsnande började handläggas enligt förordningen. Av rättsligt
ställningstagande angående förvar i ärenden där Dublinförordningen ska
tillämpas (SR 09/2019) framgår att förordningens regler anses tillämpliga
när det finns en presumtion för att ett annat land är ansvarig för
asylprocessen. En sådan presumtion kan bestå av en träff i Eurodac, VIS
alternativt detaljerade uppgifter om att en person tidigare har ansökt om asyl
eller passerat från tredjeland till en annan medlemsstat på sin väg till
Sverige.
En medlemsstat som mottagit en framställan enligt ovan har två veckor på

sig att svara. Lämnas inget svar efter två veckor anses den anmodade
medlemsstaten ha godtagit framställan och förförandet övergår därför till en
verkställighetsfas där överföringen ska verkställas. Dessa två veckor utgör
dock ingen tidsfrist för hur länge utlänningen får hållas i förvar (se art.
28.3).
I verkställighetsskedet, vilket påbörjas den när den anmodade

medlemsstaten explicit eller implicit har godtagit framställan om
återtagande eller övertagande, har myndigheterna sex veckor på sig att
överföra personen till den ansvariga medlemsstaten. Om överföring inte
sker inom sex veckor får utlänningen inte längre hållas i förvar med stöd av
Dublinförordningen. Tidsfristen för att hålla en utlänning i förvar för
verkställighet med stöd av förordningen är således kortare än tidsfristen för
förvarstagande inför verkställighet med stöd av utlänningslagen. Det går
inte att förlänga dessa sex veckor, däremot kan tidsfristen avbrytas genom
ett beslut som har suspensiv verkan på beslutet om överföring. Se mer om
detta nedan.
Om utlänningen som ska överföras enligt Dublinförordningen tas i förvar

efter det att en framställan om återtagande eller övertagande godtagits,
saknas en regelrätt tidsfrist för hur länge utlänningen får hållas i förvar.
Förvarstiden får dock inte pågå längre tid än vad som är nödvändigt för att
genomföra verkställighetsförfarandet. EU-domstolen har i mål C-60/16
uttalat att en förvarstid om två månader inte är orimlig i en sådan situation.
Om personen har tagits i förvar efter det att accept meddelats kan han eller
hon således inte hållas i förvar längre tid än två månader, om inte tidsfristen
avbryts genom ett beslut som har suspensiv verkan på beslutet om
överföring. Se vidare rättsligt ställningstagande angående förvar i ärenden
där Dublinförordningen ska tillämpas (SR 09/2019)
Sida 28 av 39
Enligt 12 kap. 9 a § UtlL får ett beslut om överföring inte verkställas om

utlänningen överklagar och yrkar på inhibition av beslut om överföring
inom tre veckor från det att beslutet meddelades. Detta gäller endast första
gången som utlänningen yrkar inhibition. Verkställigheten avbryts i så fall
automatiskt fram tills att migrationsdomstolen tar ställning till
inhibitionsyrkandet. Det är dock först om migrationsdomstolen beslutar att
inhibera beslutet om överföring som suspensiv verkan inträder. Suspensiv
verkan inträder också om Migrationsverket på eget initiativ beslutar att
inhibera verkställigheten med stöd av 12 kap. 13 § UtlL i samband med ett
överklagande. Att beslutet om överföring under en period inte får verkställas
påverkar i sig inte frågan om det finns grund för fortsatt förvar, även om en
bedömning alltid måste göras av om det fortfarande är proportionerligt att
hålla kvar utlänningen i förvar. Dock innebär ett beslut om inhibition som
har suspensiv verkan att tidsfristen i art 28.3 Dublinförordningen om sex
veckor för att överföra utlänningen avbryts. När beslutet som innebär
suspensiv verkan därefter upphävs, och överföring fortfarande ska ske,
börjar en ny sexveckorsfrist att löpa under vilken tid överföringen ska ske.
Dessa sex veckor är även den maximala tid en utlänning kan hållas i förvar
efter det att en inhibition av en överföring som innebär suspensiv verkan
hävts (art 28.3). Någon avräkning av den tid som personen hållits i förvar
innan verkställighetsprocessen avbröts ska inte räknas av från denna
sexveckorsperiod. Mer om suspensiv verkan och tidsfrister i Dublinförvar
finns att läsa i rättsligt ställningstagande angående överklagandeproceduren
i Dublinförordningen och i svensk rätt (SR 01/2018) och rättsligt
ställningstagande angående förvar i ärenden där Dublinförordningen ska
tillämpas (SR 09/2019).
Om utlänningen redan hålls i förvar när beslutet som innebär suspensiv

verkan upphör att gälla räknas denna andra sexveckorsfrist från det att den
suspensiva verkan upphörde, vilket oftast kommer att sammanfalla med att
migrationsdomstolen skiljer sig från målet. Om personen tas i förvar efter
att den suspensiva verkan upphört räknas sexveckorsfristen istället från det
att beslutet om förvar verkställs.
För beslut om uppsikt som fattas i Dublinärenden gäller utlänningslagens

tidsfrister om ny prövning i 10 kap. 9 § UtlL.
Sida 29 av 39
Ny prövning
Enligt 10 kap. 9 § sista stycket UtlL ska ett beslut om uppsikt eller förvar
upphävas omedelbart om det inte längre finns skäl för beslutet. Det innebär i
praktiken att grunden för och behovet av tvångsåtgärden måste prövas
fortlöpande av handläggande myndighet. En sådan prövning formaliseras
dock inte, utan utgörs av ett pågående ställningstagande om åtgärden ska
fortgå inom ramen för handläggningen av utlänningens ärende, se vidare
MIG 2006:5.
En formell ny prövning av ett beslut om uppsikt eller förvar som fattats med
stöd av utlänningslagen ska göras inom vissa fastställda tidsfrister. Dessa
frister återfinns i 10 kap. 9 § UtlL. För uppsikt beräknas tidsfristen från det
att beslutet meddelades medan för beslut om förvar börjar tidsfristen att löpa
från det att beslutet verkställts. Prövas inte beslutet på nytt innan en tidsfrist
löper ut, upphör beslutet att gälla enligt 10 kap. 10 § UtlL. En ny prövning
av ett beslut om uppsikt eller förvar resulterar alltid i att ett nytt beslut fattas
om åtgärden ska fortgå. Detta nya beslut ersätter då det tidigare beslutet,
vilket ger utlänningen, som omfattas av beslutet, en ny möjlighet att
överklaga tvångsåtgärden. Det nya beslutet blir alltså det beslut som bär
tvångsåtgärden.
I de fall den handläggande myndigheten meddelar beslut om avvisning eller

utvisning av en utlänning som står under uppsikt eller hålls i förvar ska
myndigheten samtidigt pröva om tvångsåtgärden ska bestå (se 10 kap. 12 §
andra stycket UtlL). Enligt MIG 2007:47 ska denna prövning göras även i
de fall beslutet om förvar ännu inte verkställts. Bestämmelsen är tillämplig
inte bara i första instans utan också då en överinstans efter överklagande
fastställer en avvisning eller utvisning. Enligt praxis från
Utlänningsnämnden (UN 380-99) ska ingen sådan prövning göras om
överklagandet avskrivs, t.ex. på grund av återkallelse eller nöjdförklaring.
Avskrivningen innebär inte att något avvisnings- eller utvisningsbeslut
meddelas.
I avgörandet MIG 2007:23 klargör Migrationsöverdomstolen bl.a. att

prövningen av om utlänningen ska fortsätta vara ställd under uppsikt eller
hållas kvar i förvar enligt 10 kap. 12 § andra stycket UtlL, inte måste
föregås av muntlig förhandling. Det är enbart sådan ny prövning som ska
göras enligt 10 kap. 9 § UtlL som ska föregås av muntlig förhandling.
a. Uppsikt
Beslut om uppsikt måste prövas på nytt inom sex månader från det datum
beslutet meddelades, (10 kap. 9 § andra stycket UtlL). Ett beslut om uppsikt
som inte prövas på nytt inom den föreskrivna tiden upphör att gälla (10 kap.
10 § UtlL).
Sida 30 av 39
En ny prövning innebär att den handläggande myndigheten, utifrån det

befintliga underlaget, ska göra en ny bedömning av om det fortsatt finns
behov och därefter förutsättningar för att fortsätta med tvångsåtgärden. En
ny prövning av ett beslut om uppsikt innefattar en prövning om det är
nödvändigt att i det enskilda ärendet fortsätta ha utlänningen ställd under
uppsikt (1 kap. 8 § UtlL) och därefter om det alltjämt finns förutsättningar
att ställa utlänningen under uppsikt enligt 10 kap. 1 och 6 § UtlL.
Den nya prövningen ska konkret utmynna i att den handläggande

myndigheten meddelar ett nytt beslut - antingen att utlänningen inte längre
ska vara ställd under uppsikt eller att utlänningen ska fortsätta vara ställd
under uppsikt.
Ett beslut om uppsikt som inte prövas på nytt inom sex månader från det att
beslutet meddelades upphör att gälla enligt 10 kap. 10 § UtlL.
Hur nära inpå tidsfristens utlöpande en muntlig förhandling måste hållas

eller beslutet måste prövas på nytt är inte reglerat i varken lagstiftning eller
praxis. Den handläggande myndigheten måste dock vara medveten om att ju
längre spannet är mellan den muntliga förhandlingen och den nya
prövningen, desto mindre relevans har de omständigheter som framkom i
förhandlingen för den nya prövningen. En ny prövning innebär att en ny
tidsfrist enligt 10 kap. 9 § andra stycket UtlL börjar löpa från den dag då
beslutet avseende den nya prövningen meddelades.
b. Förvar
Beslut om förvar på grund av oklar identitet, att det är sannolikt att
utlänningen ska avvisas eller utvisas eller att det är fråga om att förbereda
eller genomföra ett beslut om avvisning eller utvisning, ska prövas på nytt
inom vissa angivna tider (10 kap. 9 § första stycket UtlL). Ett beslut om
förvar som inte prövas på nytt inom den föreskrivna tiden upphör att gälla
(10 kap.10 § UtlL). Så länge som utlänningen hålls kvar i förvar ska ny
prövning fortsätta att ske inom de angivna intervallerna (10 kap. 9 § tredje
stycket UtlL). För beslut om förvar på grund av att det är fråga om att
förbereda eller genomföra ett beslut om avvisning eller utvisning måste
dessutom de absoluta tidsgränserna för hur lång tid förvaret får pågå
beaktas.
Ett beslut om förvar som meddelats på grund av oklar identitet eller på

grund av att det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller
utvisas, ska prövas på nytt inom två veckor från det att beslutet verkställdes.
För beslut om förvar som grundar sig på att det är fråga om att förbereda
eller genomföra en verkställighet är tidsfristen för att pröva beslutet på nytt
två månader.
Sida 31 av 39
Att ett beslut om förvar prövas på nytt innebär att den handläggande
myndigheten, utifrån det befintliga underlaget, gör en ny bedömning av den
pågående tvångsåtgärden. Det som ska prövas är om det är nödvändigt att i
det enskilda ärendet fortsätta hålla utlänningen frihetsberövad (1 kap. 8 §
UtlL) och om det fortfarande finns förutsättningar att ta utlänningen i förvar
enligt 10 kap. 1 § UtlL. Vid ny prövning - som görs med anledning av att en
tidsfrist håller på att löpa ut - behöver myndigheten också pröva om det
finns synnerliga skäl för längre tid i förvar.
Prövningen av nödvändigheten görs utifrån behovsprincipen, som kommer

till uttryck i 1 kap. 8 § utlänningslagen. Principen innebär i detta
sammanhang att en tvångsåtgärd inte får företas om den inte är nödvändig
med hänsyn till syftet med åtgärden. Med detta menas att om det finns
alternativa åtgärder för att nå ett mål ska man välja den åtgärd som innebär
minsta möjliga intrång i den enskildes frihet. Vid den nya prövningen ska
det därför bedömas om förvar är det enda alternativet för att uppnå den
tillgänglighet som åtgärden syftar till. Finns det andra verkningsfulla
alternativ för att säkerställa utlänningens tillgänglighet som innebär en
mindre frihetsinskränkning för den enskilde är förvarstagande inte
nödvändigt vid en prövning enligt behovsprincipen. Det finns i en sådan
situation inte något skäl för beslutet och det ska då upphävas enligt 10 kap.
9 § UtlL. För mer om behovsprincipen, se rättsligt ställningstagande
angående klargörande av förutsättningarna för verkställighetsförvar (SR
25/2015).
I majoriteten av förvarsärendena sammanfaller tidsfristen för att pröva

beslutet på nytt med den maximala tid som en förvarstagen kan hållas i
förvar enligt 10 kap. 4 § UtlL. Det är därför i de flesta fall nödvändigt att
göra en bedömning av om synnerliga skäl föreligger för förlängning av ett
förvarstagande i samband med att förvarsbeslutet prövas på nytt. De fall där
tiderna inte kommer att sammanfalla är när grunden för förvarstagandet
ändras. Enligt praxis, RÅ 1993 ref. 88, krävs det inte synnerliga skäl för att
förlänga ett förvarstagande genom ett nytt beslut om förvar på nya grunder
som baseras på nytillkomna omständigheter. Ett exempel är om en utlänning
tas i förvar på grund av oklar identitet. Under tiden i förvar klargörs
utlänningens identitet och det bedöms då vara sannolikt att denne kommer
att avvisas. Ett nytt beslut om förvar kan då fattas som förlänger
förvarstagandet. Sådant beslut kräver inte att det finns synnerliga skäl för en
längre tid i förvar.
Den nya prövningen ska konkret utmynna i att den handläggande

myndigheten meddelar ett nytt beslut - antingen att utlänningen inte längre
ska hållas i förvar eller att utlänningen ska hållas kvar i förvar. Ett beslut om
förvar som inte prövas på nytt inom de tidsfrister som föreskrivs i 10 kap. 9
§ UtlL, upphör att gälla enligt 10 kap. 10 § UtlL.
Sida 32 av 39
En muntlig förhandling måste hållas med den förvarstagne innan ett beslut
prövas på nytt enligt ovan. Om nytt beslut meddelas på ny grund ska inte
någon muntlig förhandling hållas, då sådant beslut inte omfattas av
begreppet ny prövning.
Hur nära inpå tidsfristens utlöpande en muntlig förhandling måste hållas

eller beslutet måste prövas på nytt är inte reglerat i varken lagstiftning eller
praxis. Den handläggande myndigheten måste dock vara medveten om att ju
längre tidsspannet är mellan den muntliga förhandlingen och den nya
prövningen, desto mindre relevans har de omständigheter som framkom vid
förhandlingen för den nya prövningen. En ny prövning innebär att en ny
tidsfrist enligt 10 kap. 9 § UtlL börjar löpa från den dag då beslutet
avseende den nya prövningen meddelades.
Om den handläggande myndigheten i förvarsfrågan meddelar beslut om
avlägsnande, ska myndigheten pröva om utlänningen ska fortsätta hållas i
förvar. Sådan prövning kräver inte muntlig förhandling men måste göras
även om beslutet om förvar ännu inte verkställts. Prövningen formaliseras i
de flesta fall inte i ett beslut utan antecknas normalt sett i beslutet om
avlägsnande. Dock måste ett formellt beslut fattas och tas in i en särskild
handling i de fall då det meddelade beslutet om avlägsnande är direkt
verkställbart eftersom beslutet om förvar i förvar då byter grund, från att det
är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas till att det har
blivit fråga om att förbereda och genomföra verkställigheten av beslutet om
avlägsnande. Ett sådant beslut om förvar blir ny bärare av tvångsåtgärden
och är därmed överklagbart. Beslutet kan meddelas antingen genom ett
separat beslutsdokument eller genom att beslutet läggs in i samma
dokument som beslutet om avlägsnande. Om det är en migrationsdomstol
som meddelar beslut om avlägsnande framgår resultatet av omprövningen
oftast av domen.
c. Muntlig förhandling
En ny prövning av ett beslut om förvar ska alltid föregås av en muntlig
förhandling. Detsamma gäller en ny prövning av ett beslut om uppsikt,
såvida det inte framstår som uppenbart att en muntlig förhandling skulle
sakna betydelse, se 10 kap. 11 första stycket UtlL. Det betyder att vi har
mycket begränsade möjligheter att inte hålla muntlig förhandling inför en ny
prövning av uppsikt. Muntlig förhandling behöver t.ex. inte hållas om
beslutet om uppsikt endast innebär att utlänningen ska lämna ifrån sig sitt
pass. Se 10 kap. 11 § första stycket UtlL.
Bestämmelserna kring muntlig förhandling återfinns i 13 kap. UtlL. Enligt

13 kap. 2 § UtlL är det den myndighet som beslutar om uppsikt eller förvar,
dvs den handläggande myndigheten, som ska genomföra den muntliga
förhandlingen.
Sida 33 av 39
Utlänningen som tvångsåtgärden riktar sig mot och dennes biträde eller
ombud ska kallas till förhandlingen. Den handläggande myndigheten kan
även kalla andra som ska höras vid förhandlingen. Detta kan vara
familjemedlemmar eller andra som har viktig information i ärendet. Om
utlänningen som åtgärden riktar sig mot hålls i förvar ska den handläggande
myndigheten besluta om utlänningens inställelse. Har ett beslut om
inställelse eller kallelse till förhandlingen delgetts en person som ska höras
fyra dagar innan förhandlingen, och denna person utan giltigt skäl inte
hörsamma beslutet eller kallelsen, får den handläggande myndigheten
begära handräckning från Polismyndigheten för att hämta personen (13 kap.
5 § andra stycket). För andra personer än utlänningen som åtgärden avser,
krävs det dock synnerliga skäl för att hämtning ska ske. Se 13 kap. 5 - 6 §§
UtlL. Då denna möjlighet finns är det av vikt att ett beslut om inställelse
eller kallelse till förhandlingen alltid går ut så att dessa kan delges de som
kallats senast fyra dagar innan förhandlingen. Förutom för utlänningar som
hålls i förvar, är det enklast att andra som ska höras delges genom förenklad
delgivning.
En utlänning som inställer sig till en muntlig förhandling har enligt 13 kap.
6 § UtlL rätt till ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle om det
är skäligt. Hos Migrationsverket är ersättningen densamma som för
asylsökande som inställer sig för muntlig utredning. För utlänningar som
hålls i förvar och som ska inställa sig på muntlig förhandling på
förvarsenheten, saknas skäl för att få ersättning. Andra personer än
offentliga biträden som kallats till förhandlingen kan få en skälig ersättning
för sin inställelse, dvs eventuella utlägg för att resa till förhandlingen ersätts.
Sådana ersättningsanspråk ska antecknas i förhandlingsprotokollet.
Offentliga biträden inkluderar sina ersättningsanspråk i sitt yrkande om
ersättning.
Syftet med den muntliga förhandlingen är att komplettera det skriftliga

underlaget i ärendet och säkerställa ett fullgott underlag för det
ställningstagande i uppsikts eller förvarsfrågan som den handläggande
myndigheten ska göra genom den nya prövningen.
Den enskilde ska alltid höras och ges tillfälle att bemöta de omständigheter
som åberopas i ärendet. Se 13 kap. 3-4 §§ UtlL. Förhandlingen innebär en
möjlighet för den förvarstagne att ge uttryck för sin syn på
omständigheterna i ärendet.
Av rättssäkerhetsskäl ska tolk alltid användas vid förhandlingen om

utlänningen inte med enkelhet kan göra sig förstådd på eller förstå svenska.
Det innebär att tolk även ska nyttjas i de fall den handläggande
myndighetens tjänstemän och utlänningen kan kommunicera på annat språk.
Tolk på plats är att föredra men är inget krav, utan telefontolk kan användas.
Vid förhandlingen ska protokoll föras. En tjänsteman från den handläggande

myndigheten är ordförande och leder förhandlingen.
Sida 34 av 39
Den muntliga förhandlingen ska ha fokus på de saker som är viktiga för

bedömningen av huruvida fortsatt uppsikt eller förvar är påkallat. Sådant
som inte har bäring på den frågan bör i första hand hanteras i andra
sammanhang.
Omständigheter som behöver klarläggas ska utredas noggrant (13 kap. 3 §

UtlL). Under förhandlingen ska utlänningen få tillfälle att framföra sitt
yrkande, dvs vad denne vill att den handläggande myndigheten ska besluta.
Den handläggande myndigheten ska gå igenom omständigheterna i ärendet
och ge möjlighet för utlänningen att bemöta dessa. Utlänningen ska även
ges möjlighet att klargöra eller rätta eventuella felaktigheter eller oklarheter
i de uppgifter som den handläggande myndigheten har i ärendet.
Underrättelse
a. Uppsikt
Ett beslut om uppsikt gäller från den tidpunkt då det meddelas. Det innebär
att beslutet är gällande oavsett om utlänningen har underrättats om beslutet
eller ej. Dock är det omöjligt att hålla en utlänning till ansvar för att inte
sköta sin uppsikt om denne inte är medveten om innehållet i beslutet.
Därutöver måste utlänningen få information om hur man överklagar
beslutet. Utlänningen bör därför underrättas om beslutet om uppsikt snarast
möjligt efter det att beslutet meddelats. Beslut om uppsikt kan överklagas
utan begränsning i tid, och det finns därför inte något behov av att delge
beslutet i syfte att fastställa en överklagandetid
Eftersom ett beslut om uppsikt innebär myndighetsutövning mot enskild ska

utlänningen som beslutet riktar sig mot underrättas om beslutet enligt 33 §
FL. Utifrån ovannämnda orsaker kan det aldrig anses vara obehövligt att
underrätta ett beslut om uppsikt. Hos Migrationsverket sker underrättelsen
alltid skriftligt. Dock behöver beslutet inte alltid skickas ut via brev eller fax
utan kan även läsas upp och överlämnas till utlänningen personligen. Av 13
§ FL framgår att myndigheten vid behov bör anlita tolk, vid handläggning
som innebär kvalificerad myndighetsutövning mot enskild. Det bör
föranleda en stark presumtion för behov av tolk när Migrationsverket ska
underrätta ett beslut för en person som inte behärskar svenska eller är
allvarligt hörsel- eller talskadad, och som saknar ett ombud som god
förståelse i svenska.
Underrättelsedatumet registreras i ärendet så att man tydligt kan utläsa att

beslutet är underrättat. En underrättelse ska kvitteras genom ett
underrättelsekvitto En kopia av kvittot ska lämnas till utlänningen.
Sida 35 av 39
b. Förvar
En utlänning är tagen i förvar från den tidpunkt som ett beslut om förvar
meddelas. Eftersom förvar innebär myndighetsutövning mot utlänningen
ska beslutets innehåll och hur det kan överklagas underrättas utlänningen.
Beslut om förvar kan överklagas utan begränsning i tid och det finns därför
inget behov av att delge beslutet i syfte att fastställa en överklagandetid.
Enligt 13 kap. 10 § UtlL ska ett beslut om förvar vara skriftligt och
motiveras.
Oftast underrättas förvarstagna utlänningar om beslutet om förvar i samband

med att beslutet verkställs, dvs de frihetsberövas. En begäran om hjälp av
Polismyndigheten för att verkställa ett beslut om förvar innefattar även ett
uppdrag om att underrätta utlänningen om beslutet (prop. 1996/97:147 s.
39).
Av 13 § FL framgår att myndigheten vid behov bör anlita tolk, vid

handläggning som innebär kvalificerad myndighetsutövning mot enskild.
Det bör föranleda en stark presumtion för behov av tolk när
Migrationsverket ska underrätta ett beslut för en person som inte behärskar
svenska eller är allvarligt hörsel- eller talskadad, och som saknar ett ombud
som god förståelse i svenska. Ytterligare vägledning om tolkar finns i
standard för val av kompetens och form för tolkning vid olika typer av
samtal med sökanden (I-17a/2018).
Underrättelsedatumet registreras i ärendet så att man tydligt kan utläsa att

beslutet är underrättat. En underrättelse ska kvitteras genom ett
underrättelsekvitto En kopia av kvittot ska lämnas till utlänningen.
Överklagande
Både beslut om uppsikt och förvar kan överklagas utan begränsning i tid,
dvs det krävs inte att beslutet ska överklagas inom tre veckor från det att
utlänningen underrättades. Ett överklagande av ett beslut om uppsikt eller
förvar kan därför inte avvisas som försent inkommet. I de fall beslut om
förvar fått laga kraft kan beslutet inte överklagas igen (MIG 2016:21).
Utlänningen kan efter att ett beslut om förvar inte längre kan överklagas
istället begära en omprövning som ska hanteras av handläggande
myndighet.
Beslut om uppsikt och förvar kan överklagas särskilt. Det innebär att dessa
beslut kan brytas ut från andra beslut och mål, och överklagas separat. Om
t.ex. ett beslut om förvar meddelats i samband med ett beslut om
avlägsnande, kan beslutet om förvar brytas ut och överklagas separat från
grundärendet.
Sida 36 av 39
Bortsett från avsaknaden av överklagandetid för dessa beslut så finns det

vissa formkrav för ett överklagande enligt 43 § FL. Överklagandet måste
vara skriftligt och det måste framgå vilket beslut som överklagas samt
vilken ändring som begärs. Det finns inget krav på att överklagandet måste
vara på svenska. Om det inte framgår vad för beslut som överklagas och
vilken ändring som begärs, bör den beslutande myndigheten i rimlig
utsträckning utreda detta. Det ska dock påpekas att vid bedömningen av om
skrivelsen faktiskt är ett överklagande och vad eller vilken ändring som
klagande yrkar på, bör myndigheten göra en rimlig och välvillig tolkning
(prop. 1985/86:80 s. 73).
Även om det i slutändan är en domstol som ska pröva ett eventuellt

överklagande av ett myndighetsbeslut, så ska överklagandet inledningsvis
först ges in till den myndighet som meddelat beslutet (se 43 § FL). Den
beslutande myndigheten har därigenom möjlighet att ompröva sitt beslut
utifrån de yrkanden och omständigheter som den klagande framför för att på
så sätt undvika en eventuell domstolsprocess om beslutet inte längre är
riktigt. I uppsikts- och förvarsärendena innebär denna ordning dessutom att
ett överklagande kan behöva lämnas in till en annan myndighet än den som
handlägger frågan om tvånget. Så kan vara fallet när den handläggande
myndigheten ändras i ärendet medan det är samma beslut som bär
tvångsåtgärden. Överklagandet ges då till den myndighet som fattade
beslutet som bär tvångsåtgärden.
Hos Migrationsverket är det den enhet som meddelat beslutet om uppsikt

eller förvar som ansvarar för hanteringen av ett eventuellt överklagande.
Hantering av överklagande av beslut om uppsikt och förvar ska ske

skyndsamt och dessa ärenden bör prioriteras inom den ordinarie
handläggningen. Överklagande av beslut meddelade av andra myndigheter,
t.ex. Polismyndigheten, ska skyndsamt vidarebefordras till den beslutande
myndigheten.
Överklagandeskrivelsen ska av den ansvarige tjänstemannen stämplas med

det datum då den inkom om det inte redan är gjort på annan enhet inom
myndigheten. Inkommandedatum är det datum då skrivelsen inkom till
myndigheten.
Sida 37 av 39
Den behöriga tjänstemannen, företrädelsevis den som fattade beslutet, ska

därefter göra en bedömning om det överklagade beslutet ska omprövas. En
myndighet har rätt att behålla handlingarna i ärendet under en kortare tid för
att göra omprövningen innan de måste lämnas över till en
migrationsdomstol. Bedömningen som görs ska baseras på de rådande
omständigheterna i ärendet och på den klagandes yrkande. Det är dock inte
fråga om en helt ny prövning av alla omständigheter i ärendet. Finner
tjänstemannen vid denna bedömning att beslutet numera är oriktigt på grund
av nya omständigheter eller av annan anledning, ska beslutet omprövas och
därmed ändras om det inte blir till nackdel för den som beslutet angår.
Ändras beslutet görs detta med stöd av 13 kap. 13 § UtlL. Ändrat beslut
upprättas bäst med en ny beslutsmall där det gamla beslutet upphävs.
Beslutsmyndigheten ska utöver den omprövning som görs enligt ovan

endast pröva om överklagandet kommit in i rätt tid. Eftersom beslut om
uppsikt och förvar kan överklagas utan någon tidsbegränsning kan
Migrationsverket inte avvisa överklagandet som för sent inkommet.
Överklagandet ska därför överlämnas till migrationsdomstolen tillsammans
med övriga handlingar i ärendet. Om Migrationsverket ändrar beslutet som
överklagats ska verket överlämna även det nya beslutet till
migrationsdomstolen. Överklagandet anses i ett sådant fall omfatta även det
nya beslutet. Det gäller även om beslutet ändras helt så som utlänningen
begär, se 46 § FL. Överlämnandebeslutet ska innehålla uppgifter om
planerad verkställighet av eventuellt beslut om avlägsnande samt
kontaktuppgifter till den plats där utlänningen hålls i förvar. För det fall ett
överklagat beslut om förvar är på väg att löpa ut bör denna information föras
in i överlämnandebeslutet för att säkerställa att ärendet ges extra prioritet
hos domstolen.
Finns det behov av ytterligare yttrande i samband med att överklagandet

lämnas över, ska kontakt tas med närmsta förvaltningsprocessenhet som då
tar över ärendet.
Efter att överklagande överlämnats till migrationsdomstolen ansvarar

förvaltningsprocessenheten på Migrationsverket för den fortsatta
handläggningen i domstolsprocessen. Migrationsdomstolen kommer
kontakta närmsta förvaltningsprocessenhet för den fortsatta processen.
Förvaltningsprocessenheten ansvarar även för att registrera eventuella
beslut/domar som migrationsdomstolen meddelar med anledning av
överklagandet.
Migrationsverket ska enligt 7 kap. 15 UtlF meddela migrationsdomstolen

om ett nytt beslut om förvar meddelas eller om ett beslut om förvar upphör
att gälla, under den tid som ett överklagande av ett beslut om förvar prövas
hos domstolen.
Sida 38 av 39
Upphäva beslut
a. Uppsikt
Enligt 10 kap. 9 § UtlL ska ett beslut om uppsikt omedelbart upphävas
omedelbart om det inte finns skäl för beslutet. Med skäl menas att det inte
längre är nödvändigt att utlänningen är ställd under uppsikt (1 kap. 8 § UtlL)
och/eller att det saknas förutsättningar enligt 10 kap. 1 § UtlL för att ha
utlänningen ställd under uppsikt. Det är den handläggande myndigheten
som har skyldigheten och befogenheten att upphäva ett beslut om uppsikt.
Ett beslut om uppsikt upphör att gälla om utlänningen lämnar landet eller
om beslutet inte prövas på nytt inom sex månader från det att det
meddelades.
I RÅ 1999 ref. 26 konstaterade Regeringsrätten att ett frihetsberövande

genom förvar inte upphör om ett beslut om förvar som inte bär
tvångsåtgärden upphävs. Då regelverket är detsamma för uppsikt bör denna
praxis även omfatta beslut om uppsikt. Det innebär att om Migrationsverket
fattar ett nytt beslut om uppsikt som bär tvångsåtgärden under ett pågående
ärende om uppsikt och en migrationsdomstol därefter efter överklagande
upphäver det äldre beslutet om uppsikt, vilket inledde ärendet, kommer
utlänningen alltjämt att vara ställd under uppsikt så länge som det nya
beslutet, som bär tvångsåtgärden, är gällande.
Vid upphävande av beslut om uppsikt ska både utlänningen och den ort där
uppsikten ska skötas meddelas. Beslutet om upphävande kan skickas ut via
brev, men, om möjligt, ska både utlänningen och orten där uppsikten sköts
även kontaktas via telefon.
b. Förvar
Ett beslut om förvar kan upphöra att gälla vid fyra olika situationer:
1. genom ett beslut om ur förvar
2. när utlänningen lämnar landet
3. när beslut om förvar inte prövats inte på nytt inom föreskriven tid,
eller
4. när beslut om förvar upphävs innan det verkställts.
Om ett nytt beslut om förvar fattas och därefter verkställs när det redan finns
ett beslut om förvar avseende samma utlänning, upphör inte det gamla
beslutet att gälla per automatik. Om exempelvis polisen fattar ett nytt beslut
om förvar i ett ärende som Migrationsverket överlämnat till polisen, behöver
inte polisens beslut vara bärare av tvångsåtgärden. Migrationsverket beslut
bär då fortfarande tvånget om förvarsgrunderna är desamma.
Sida 39 av 39
I RÅ 1999 ref. 26 fann Regeringsrätten att ett upphävande av ett beslut om

förvar som inte bär tvånget, inte innebär att förvarstagandet upphör. Det är
enbart när beslutet som bär tvånget upphävs som tvångsåtgärden upphör.
En handläggande myndighet ska omedelbart upphäva ett beslut om förvar

om det inte finns skäl för beslutet. Med skäl menas att det inte längre är
nödvändigt att utlänningen ska vara tagen i förvar (1 kap. 8 § UtlL) och/eller
att det saknas förutsättningar enligt 10 kap. 1 § UtlL att ta utlänningen i
förvar. Exempel på när det inte längre finns grund för beslut om förvar är
om en förvarstagen ska avtjäna fängelsestraff vilket framgår av MIG
2014:2.
Den princip som domen ger uttryck för är att om man är frihetsberövad med
stöd av annan lagstiftning gäller generellt att riskerna som nämns i 10 kap.
1 § tredje stycket UtlL minskar i så pass stor grad att förvarsbeslutet inte
längre är motiverat. Samma sak gäller om är föremål för pågående
tvångsåtgärd med stöd av annan lagstiftning: då går det inte att fatta beslut
om förvar som ska genomföras när annan tvångsåtgärd upphör, se
rättsutredning angående förvarstagna som är eller blir föremål för annan
form av frihetsberövande.
Ett beslut om förvar kan upphävas genom ett beslut om upphävande eller ett
beslut om ur förvar. Ett beslut om upphävande fattas innan beslutet om
förvar verkställts, dvs innan utlänningen frihetsberövats, medan ett beslut
om ur förvar fattas när utlänningen har tagits i förvar.
Enligt rättschefens instruktion angående beslut varigenom en utlänning inte

längre ska vara kvar i förvar (RCI 17/2012) gäller att den tjänsteman som
beslutar om ur förvar personligen ska kontakta den förvarsenhet där
utlänningen är inskriven. Beslutet ska faxas till förvarsenheten och den
beslutande tjänstemannen ska därefter motringa enheten.
Om en förvarstagen utlänning lämnar landet förfaller beslutet om förvar.

Detta gäller oavsett om beslutet verkställts eller ej (MIG 2015:26).
Ett beslut om förvar som inte prövas på nytt inom en av de föreskrivna

tiderna enligt 10 kap. 9 § UtlL förfaller när tidsgränsen för den nya
prövningen löper ut.
Migrationsverket Handboken i migrationsärenden Interna rutiner för förvarstagande Skapad Uppdaterad
2012-05-11
Att genomföra förvarsbeslut

Innehåll
1. Bakgrund ................................................................................................ 1
1.2 Prioriteringsordning och tidsmål ...................................................... 1
2. Riktlinjer ................................................................................................ 1
2.1 Genomförande av förvarsbeslut ....................................................... 2
3 Kontakter med polisen ............................................................................ 2
1. Bakgrund
Ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och polisen vid verkställighet
av avvisnings- och utvisningsbeslut samt förvar finns i handboken för
migrationsärenden.
När Migrationsverket bedömer att en undanhållanderisk finns är

huvudregeln att uppsikt alltid ska övervägas som ett alternativ till förvar
oavsett var i processen personen befinner sig. När och var beslut om förvar
kan verkställas i Migrationsverkets regleras i detta kapitel.
1.2 Prioriteringsordning och tidsmål

Att frihetsberöva en person är en mycket ingripande åtgärd för den enskilde,
vilket ställer höga krav på beslutsfattandet och en enhetlig hantering. Den
tjänsteman som beslutar om förvar ska alltid ha övervägt om uppsikt är en
tillräcklig åtgärd.
Migrationsverket har infört en prioriteringsordning samt tidsmål gällande

förvarsbeslut, GDM 1/2012.
Enligt prioriteringsordningen ska ärenden som i praktiken är verkställbara

prioriteras, d.v.s. ärenden där tillräckliga resehandlingar finns och ärenden
med beslut om överföring enligt Dublinförordningen. Personer med ärenden
som befinner sig i normalprocessen bör inte tas i förvar om det inte
föreligger ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning. I dessa
ärenden bör istället uppsikt användas. När beslutet är verkställbart kan
personen tas i förvar om grund för detta fortfarande föreligger. I ärenden
som berör barn ska uppsikt i större utsträckning övervägas.
2. Riktlinjer
Enligt VCI 7/2012 ska Migrationsverket agera för öppenhet kring
förvarsfrågan bland annat genom att redan tidigt i processen lämna tydlig
information om att beslut om förvar kan fattas och verkställas. Det är viktigt
är att säkerställa och registrera att utlänningen har fått denna information
genom dokumentation i Skapa.
1
Uppstår indikationer på undanhållanderisk ska Migrationsverkets personal i
möten med den enskilde särskilt ta upp frågan om förvar, så att personen får
möjlighet att ändra sitt agerande.
Innan ett förvarsbeslut genomförs rekommenderas att ett

säkerhetsövervägande görs. Exempelvis om det finns tveksamheter kring
säkerhet eller psykisk instabilitet, men självmant återvändande fortfarande
bedöms vara möjligt och det finns grund för förvar, är handräckning på
annan adress än Migrationsverkets kontor ett alternativ. Verkets
säkerhetschef kan även kontaktas för konsultation.
Förvarsbeslut kan inte genomföras efter att någon kallats inom ramen för
verksamhet som inte har att göra med myndighetsutövningen i
avlägsnandeärenden, exempelvis information om praktik, familjesamtal
eller liknande.
Vid kallelsen till Migrationsverket för underrättelse av förvarsbeslut ska det

framgå av kallelsen att personen ska underrättas om ett beslut.
I ärenden som kan få massmedial uppmärksamhet ska presstjänsten

kontaktas innan beslutet genomförs.
2.1 Genomförande av förvarsbeslut

Förvarsbeslut kan genomföras i alla utrednings-, underrättelse- och
återvändandesamtalssituationer. Likväl när en person spontant kommer till
någon av verkets receptioner.
Ett genomförande av förvarstagande kan ske både i Migrationsverkets

kontorslokaler eller annan adress, exempelvis i bostaden.
Om det finns barn i familj ska en noggrann bedömning göras efter en

genomförd barnkonsekvensanalys vad gäller vilket alternativ som är det
lämpligaste, att polisen hämtar i bostaden eller att genomförandet av
förvarsbeslutet sker i våra lokaler.
3 Kontakter med polisen

I det fall ett förvarsbeslut ska genomföras i Migrationsverkets kontor
rekommenderas att en förhandskontakt tas med polisen därefter kan
handräckningsbegäran skickas. Detta möjliggör för polisen att vara på plats
när personen underrättats beslutet och syftar till att skapa en förutsättning
för att kunna genomföra förvarsbeslutet.
2
Sida 1 av 26
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Behandling av förvarstagna Skapad 2014-09-24

Uppdaterad
2019-07-22
Behandling av förvarstagna
Innehåll
Behandling av förvarstagna............................................................................ 1
Allmänt........................................................................................................... 2
Human behandling ..................................................................................... 2
Särskilt om kvinnor i förvar ....................................................................... 3
Värdigheten ska respekteras ....................................................................... 3
Förhållanden som liknar mottagningsenheter ............................................ 3
Förvarslokalerna............................................................................................. 4
Aktiviteter, förströelse, fysisk träning och utomhusvistelse ...................... 4
Besök och kontakter med yttervärlden ....................................................... 5
Hindra rymning och begränsa rörelsefriheten ............................................ 6
Kroppsvisitation ......................................................................................... 7
Beslut om kroppsvisitation enligt utlänningslagen .................................... 8
Ej slentrianmässiga kroppsvisitationer....................................................... 8
Kroppsvisitationens utförande ................................................................... 9
Den förvarstagnes tillhörigheter ............................................................... 10
Bagage ...................................................................................................... 10
Läkemedel ................................................................................................ 11
Tidningar m.m. ......................................................................................... 11
Undersökning av försändelser .................................................................. 11
Omhändertagande av egendom ................................................................ 12
Återlämnande av omhändertagen egendom ......................................... 13
Sjukvård för förvarstagna ......................................................................... 13
Avgifter för sjukvård och tandvård ...................................................... 13
Avskiljande .................................................................................................. 14
Omprövning ............................................................................................. 15
Placering utanför förvarslokalen .................................................................. 15
Placering av förvarstagna som har utvisats på grund av brott ................. 17
Placering av förvarstagna på grund av säkerhetsskäl ............................... 18
Placering av förvarstagna på grund av transporttekniska skäl ................. 20
Placering av förvarstagna på grund av synnerliga skäl ............................ 21
Sida 2 av 26
Transport av förvarstagna ............................................................................ 22

Dagersättning och särskilt bidrag ................................................................. 22
Rapportering och underrättelser ................................................................... 23
Dokumentation ............................................................................................. 23
Administrativa frågor ............................................................................... 24
Överklagande av beslut som berör behandlingen av förvarstagna............... 24
Allmänt
Migrationsverket ansvarar sedan den 1 oktober 1997 för förvar enligt
utlänningslagen (2005:716) (UtlL). De närmare bestämmelserna om
innebörden av Migrationsverkets ansvar för förvarsverksamheten och om
behandlingen av de förvarstagna framgår av 11 kap. i UtlL.
Grundläggande principer för behandlingen av människor som är

frihetsberövade finns i andra rättsakter, som exempelvis regeringsformen, i
lagar och förordningar samt i internationella konventioner.
Enligt 11 kap. 1 § UtlL, som utgör portalparagrafen för hur

förvarsverksamheten bör bedrivas, ska en utlänning som hålls i förvar
behandlas humant och hans eller hennes värdighet ska respekteras.
Utlänningen ska informeras om de rättigheter och skyldigheter han eller hon
har som förvarstagen samt om de regler som gäller i förvarslokalerna.
Verksamhet som rör förvar ska utformas på ett sätt som innebär minsta
möjliga intrång i utlänningens integritet.
Human behandling
Enligt förarbetena (prop. 1996/97:147 s. 22 f) kan ordet humanitet i
förvarsverksamheten sammanfattas som:
- att utlänningen alltid ska sättas i centrum och att hans eller hennes ärende
ska behandlas rättssäkert och skyndsamt
- att det etableras en god relation mellan personalen och utlänningen redan
från början när han eller hon kommer till lokalen
- att utlänningen känner sig trygg och säker i den utsatta situationen och
- att personalen finns till hands, är lyhörd för de förvarstagnas behov och
har förståelse för deras situation.
Sida 3 av 26
Särskilt om kvinnor i förvar

På förvaret i Märsta inleddes i april 2010 projektet Kvinnor i förvar – att se
och bemöta frihetsberövade kvinnors utsatthet med det övergripande syftet
att förbättra kvinnornas situation på förvaret. Projektets förstudie visade att
kvinnorna som en minoritet på förvaret, drog sig undan och blev passiva i
större utsträckning än männen, vilket försämrade deras fysiska och psykiska
hälsa.
Projektet utmynnande i en bemötandeguide; Att se och bemöta utsatta
kvinnor på förvaret.
Värdigheten ska respekteras

Kravet på att värdigheten ska respekteras har motsvarigheter i de riktlinjer
som UNHCR har utarbetat om villkoren för utlänningar som hålls i förvar.
Den engelska förebilden är att villkoren för förvarstagna ”should be humane
with respect for the inherent dignity of the person”.
I 1 kap. 8 § UtlL uttalas att lagen ska tillämpas så att utlänningars frihet inte
begränsas mer än vad som är nödvändigt. Utlänningen har rätt att skicka
brev till vem som helst. Män och kvinnor ska inte behöva dela rum om de
inte tillhör samma familj (prop. 1996/97:147 s. 31). Utlänningen har rätt till
kontakt med de andra förvarstagna. Han eller hon ska endast hållas avskild
från andra förvarstagna om det finns skäl för avskiljande och ett sådant
beslut har fattats. Det är självklart att den förvarstagne får behålla sina
värdesaker och andra personliga tillhörigheter.
Förhållanden som liknar mottagningsenheter

De förvarstagna är frihetsberövade utan att vara dömda eller misstänkta för
brottslig handling. Frihetsberövandet som sådant medför många likheter
med häktning, men uppdraget är i grunden ett annat vilket i hög grad präglar
lagstiftningen. Förhållandena vid förvaren bör likna de som finns på
Migrationsverkets mottagningsenheter och förvarslokalerna bör så långt
som möjligt överensstämma med dessa enheter. Skillnaden är att de som
vistas i en förvarslokal har en begränsad rörelsefrihet och rent faktiskt inte
får lämna lokalerna. Tvångsmedel och begränsningar i rörelsefriheten får
inte utövas i större utsträckning än vad som är föranlett av själva
frihetsberövandet.
Sida 4 av 26
Förvarslokalerna
Enligt 11 kap. 1 § UtlL ska, som huvudregel, utlänningar som hålls i förvar
vistas i särskilt anordnade lokaler som Migrationsverket ansvarar för. Med
begreppet förvarslokal avses främst de särskilda utrymmen som
Migrationsverket ställer i ordning för detta ändamål. Förvarslokalen
omfattar hela det låsta utrymmet inklusive rekreationsytor utomhus (prop.
1996/97: 147 s. 40-41). Begreppet täcker dessutom in andra utrymmen som
har ordnats särskilt för detta ändamål av Migrationsverket, exempelvis
hotellrum.
Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en

utlänning som hålls i förvar. Från huvudregeln att Migrationsverket har
ansvaret finns två undantag. Det första avser förvarstagna som, med stöd av
10 kap. 20 § UtlL, placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.
Där har ansvaret övergått till huvudmännen för dessa anläggningar. Det
andra undantaget är när polisen lämnar biträde med verkställighet av ett
beslut om förvar eller när Kriminalvården ombesörjer en förflyttning av en
förvarstagen som Migrationsverket inte anser sig ha möjlighet att
transportera.
Aktiviteter, förströelse, fysisk träning och utomhusvistelse

En utlänning som hålls i förvar ska enligt 11 kap. 3 § UtlL ges tillfälle till
aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus. Ett barn som
hålls i förvar ska ges möjlighet till lek och aktiviteter som är lämpliga för
barnets ålder. En familj som hålls i förvar ska erbjudas eget boende.
Genom att tillhandahålla ett varierat utbud av aktiviteter, förklara

anledningen till beslutet om avlägsnande och/eller förvar och förklara vad
den som hålls i förvar kan göra för att påverka sin situation ökar
förutsättningarna för att sänka spänningsnivån i lokalen såväl mellan de
förvarstagna som mellan dem och personalen. Dessutom kan man skapa
förutsättningar att driva ärendet framåt i syfte att exempelvis få till stånd ett
återvändande vilket även kortar tiden i förvar. Allmänt kan sägas att stort
utrymme bör finnas för aktiviteter som är individuellt utformade. Det går
inte att bortse från att olika behov av aktiviteter finns hos utlänningar som
hålls i förvar någon enstaka dag och hos förvarstagna som vistas i
förvarslokalerna en längre tid.
Inom Kriminalvården finns bestämmelser om att en intagen har rätt till

minst en timmes utomhusvistelse per dag. I utlänningslagen finns ingen
motsvarande bestämmelse när det gäller förvarsverksamheten. Den för
Kriminalvården föreskrivna tidsnormen bör dock inte under några villkor
underskridas.
Sida 5 av 26
Besök och kontakter med yttervärlden

En utlänning som hålls i förvar ska enligt 11 kap. 4 § UtlL ges möjlighet att
ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen
utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den
verksamhet som rör förvaret. Om det är nödvändigt med hänsyn till
säkerheten, får ett besök övervakas. Ett besök av ett offentligt biträde eller
en advokat får övervakas endast om biträdet eller advokaten själv begär det.
Att de förvarstagna ska kunna ta emot besök och ha kontakter med

yttervärlden är självklart. Möjligheterna att hindra den rätten är avsevärt
begränsade. Ett enskilt besök kan aldrig förbjudas annat än tillfälligtvis och
den besökande får aldrig kroppsvisiteras. Det framhålls i motiven att de
förvarstagna ska kunna ta emot besök, ringa, skriva och på olika sätt ha i
princip obegränsad kontakt med personer, frivillighetsorganisationer,
samfund och myndigheter (prop. 1996/97:147 s. 43). Ovanstående gäller
även för förvarstagna som är avskilda.
Besök får enligt förarbetena inte vägras av annat än praktiska skäl (prop.
1996/97:147 s. 43). Att Migrationsverket av resursskäl inte behöver släppa
in besök under hela dagen och även måste kunna begränsa besöken till vissa
utrymmen är givet. Av lagtexten att döma bör även vissa rent
säkerhetsbetingade villkor kunna ställas såtillvida att antalet besökande vid
en och samma tidpunkt kan begränsas. Det kan finnas situationer när ett
besök av säkerhetsskäl måste övervakas eller i undantagsfall nekas och
besökaren hänvisas till en annan öppettid. Som exempel kan nämnas att en
uppenbart hotfull eller redlöst berusad besökare bör kunna hänvisas åter till
en annan öppettid. Verket måste dock i övrigt se till att möjligheterna för de
förvarstagna att ta emot besök är så goda som möjligt. Öppettiderna bör vara
generösa och förlagda så att de passar de flesta besökare om inte annat med
en möjlighet till individuella lösningar i enskilda fall.
Hur många som kan tas emot vid ett och samma tillfälle måste avgöras från
fall till fall. Det bör kunna variera beroende på ålder och gruppens
sammansättning. Långväga besök bör ges större möjligheter än andra.
Make/maka, barn och andra i den närmaste familjekretsen kan i allmänhet
ges större friheter än ett antal vuxna bekanta, såväl vad gäller tider som vad
gäller vilka utrymmen de tillåts besöka.
Besöken bör anordnas på sätt och i utrymmen som medger privata och
ostörda möten. En besökare får naturligtvis inte mot sin vilja låsas in - mer
än vad som föranleds av inträdet i förvarslokalen. Den förvarstagne bör
omedelbart kontaktas när besök anländer och även i övrigt hållas
underrättad om vilka personer som sökt honom eller henne. Besökande får
inte kroppsvisiteras. Finns en skälig misstanke att otillåtna föremål har
överförts till den förvarstagne kan denne istället kroppsvisiteras, se närmare
nedan under Kroppsvisitation.
Sida 6 av 26
Det saknas lagstöd för Migrationsverket att kräva att en besökare visar
legitimation. En besökare som inte vill ange sitt namn kan inte nekas
tillträde. Det är inte heller - i vart fall inte självständigt - tillräckliga skäl för
att övervaka besöket.
Den förvarstagne har även rätt att kontakta advokat, biträde, myndigheter,
journalister och ambassader och möjligheter att använda telefon för sådana
samtal bör ges. Det finns en särreglering som gäller utlänningens rätt till att
tala i enrum med sitt offentliga biträde eller advokat. I den situationen får ett
besök övervakas endast om biträdet eller advokaten begär det.
Särregleringen gäller enligt ordalydelsen inte andra ombud eller företrädare
för utlänningen.
Vissa vägledande uttalanden har gjorts av JO:

- JO:s ämbetsberättelse 1990/91, sid. 92. Även en avskild har rätt att ta
emot brev och besök och får inte förvägras ha telefonkontakter.
- JO 1978/79:125 Kritik mot personal inom Kriminalvården, då man
öppnat dörren till besöksrummet utan att först ha knackat.
- JO 1977/78:193 Ett avvisat besök inom Kriminalvården på grund av att
endast 15 min kvarstod av besökstiden kritiserades.
Hindra rymning och begränsa rörelsefriheten

En utlänning som hålls i förvar får enligt 11 kap. 6 § UtlL hindras att lämna
lokalen där han eller hon vistas, och i övrigt underkastas den begränsning av
rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med att utlänningen tagits i
förvar ska tillgodoses eller som är nödvändig för ordningen och säkerheten i
lokalen. Rörelsefriheten får också begränsas om den förvarstagne utgör en
allvarlig fara för sig själv eller andra.
Utgångspunkten är att personalen så långt det är möjligt ska försöka undvika

att använda tvångsmedel, men att det samtidigt måste finnas stöd i lagen för
att använda tvång vid så allvarliga situationer att någon kan skadas (prop.
1996/97:147 s. 42).
Migrationsverkets tvångsmedel består i första hand av en rätt att använda

tvång för att upprätthålla ordningen och säkerheten i förvarslokalen samt för
att hindra en förvarstagen från att lämna förvarslokalen. Verket har dock
ansvaret för behandlingen och tillsynen av förvarstagna personer också när
de tillfälligt vistas utanför förvarslokalerna, om ingen annan huvudman tagit
över ansvaret.
Sida 7 av 26
Till följd av verkets ansvar enligt 11 kap. 6 § UtlL får personalen även
bruka våld – i försvarlig omfattning – för att hindra att en förvarstagen
utlänning rymmer när denne tillfälligt vistas utanför förvarslokalen,
exempelvis vid besök på sjukhus eller vid transport. Om en förvarstagen
person fullföljer en rymning så långt att förvarspersonalen förlorar
kontakten med den förvarstagne har dock befogenheten att bruka våld vid
utövandet av tillsynen upphört (prop. 2003/04:35 s. 82). Uppgiften att söka
och återföra den förvarstagne måste därför ankomma på polisen, som har de
nödvändiga befogenheterna att bruka våld. De åtgärder som kan vidtas med
stöd av 11 kap. 6 § UtlL kräver ett formellt beslut som kan överklagas. Om
det inte är möjligt att fatta beslutet i förväg kan ett sådant beslut fattas i
efterhand. Det ska då ske i direkt anslutning till den händelse som föranlett
beslutet.
Kroppsvisitation
Det finns olika typer av visitationer som är nödvändiga att beskriva för att
förstå den typ av visitation Migrationsverket har rätt att utföra.
Skyddsvisitation eller provisorisk skyddsvisitation är enligt 19 § polislagen

en förberedande visitation av säkerhetsskäl som syftar till att undersöka om
den omhändertagne bär på sig skjutvapen, verktyg eller annat föremål med
vilket han kan skada sig själv, polismannen eller annan. Skyddsvisitationen
sker genom att polismannen systematiskt känner i eller utanför fickor och
kläder.
Med kroppsvisitation avses enligt 28 kap. 11 § rättegångsbalken en

undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor,
paket och andra föremål som någon har med sig. Det har ingen betydelse
om det medhavda föremålet är låst, stängt utan att vara låst, eller öppet.
Kroppsbesiktning utgör en mer omfattande kontroll. I den kan enligt 28

kap. 12 § rättegångsbalken även ingå en undersökning av
människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från kroppen och
undersökning av sådant prov.
Det bör noteras att Migrationsverket endast har rätt att utföra
kroppsvisitation. Även om den endast innefattar en kontroll med
metalldetektor eller en annan mindre omfattande åtgärd - och såtillvida i
praktiken är en skyddsvisitation - utgör den en kroppsvisitation enligt
lagtexten. Beslut om kroppsvisitation liksom skälen därtill ska därför alltid
upprättas. Att den enskilde medger visitationen gör ingen skillnad.
Sida 8 av 26
Beslut om kroppsvisitation enligt utlänningslagen

Om det finns skälig misstanke att en utlänning som hålls i förvar bär på sig
något som utlänningen inte får inneha enligt 8 § UtlL eller enligt
narkotikastrafflagen (1968:64), får utlänningen enligt 11 kap. 9 § UtlL
kroppsvisiteras för kontroll av detta. Vid kroppsvisitation gäller vad som
föreskrivs i 9 kap 2 § tredje och fjärde styckena UtlL.
Kroppsvisitation får enligt 9 kap. 2 § UtlL inte göras mer ingående än vad
som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden. Om möjligt ska ett
vittne närvara.
För att få göra en kroppsvisitation krävs alltså en skälig misstanke om att

utlänningen har:
- alkoholhaltiga drycker
- andra berusningsmedel
- något som kan skada någon eller vara till men för ordningen inom lokalen
eller
- narkotika enligt narkotikastrafflagen på sig.
Ej slentrianmässiga kroppsvisitationer
Av förarbeten (prop. 1996/97:143 s. 33) framgår att regeringen tagit fasta på
att de förvarstagna har skyddsvisiterats av polis i samband med
handräckningen av verkställande av beslut om förvar. Därför kan
Migrationsverkets befogenhet att utföra kroppsvisitationer reduceras till fall
där det finns en viss grad av misstanke att utlänningen bär på sig något som
han eller hon inte får inneha.
I samband med att en utlänning skrivs in på en förvarsenhet måste

prövningen om man ska genomföra en kroppsvisitation innefatta en fråga
till Polismyndigheten om skyddsvisitation gjorts och om man då tagit hand
om några föremål liksom om man eventuellt utelämnat någonting. Har
någon skyddsvisitation inte gjorts och det finns skälig misstanke om att
utlänningen bär med sig något som han eller hon inte får ha på förvaret får
kroppsvisitation göras. Det kan finnas anledning att genomföra en
kroppsvisitation även efter att den förvarstagne haft besök. Lagstiftningen
ger emellertid inte utrymme för några slentrianmässiga kroppsvisitationer.
Sida 9 av 26
Enbart att den förvarstagne haft besök utgör ingen grund för
kroppsvisitation. Misstanken är skälig först när den förtydligas eller väcks
av ytterligare någon omständighet. Efter ett besök kan en kroppsvisitation
till exempel vara motiverad om den besökande medfört en väska, om man i
besöksrummet intagit en måltid med stålbestick eller om det finns historik
gällande narkotika- eller drogproblem. Det kan också vara motiverat om
man från besöksrummet hört oväsen eller något annat som väcker
misstankar liksom om den förvarstagne tidigare visat sig vålds- eller
rymningsbenägen. Detta gäller särskilt om verkställighet av dennes beslut
om avlägsnande är nära förestående.
Kroppsvisitationens utförande
Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn
till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som omständigheterna medger
ska iakttas och ett vittne bör närvara. Om den förvarstagne uttryckligen
undanber sig det bör dock vittnet avvaras. Som vittne får förvarspersonal
eller annan lämplig person användas, till exempel annan anställd vid
Migrationsverket.
Kvinnor får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra män än läkare

eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation enbart innebär att
föremål som en kvinna har med sig undersöks, får den dock genomföras och
bevittnas av en man. Några motsvarande begränsningar gentemot män finns
inte. Det finns det inte heller inom Kriminalvården men där har likväl
Justitieombudsmannen i beslut 1998-03-27, dnr 1034-97 kritiserat även
kvinnlig närvaro vid kroppsvisitation när en man uttryckt att han känt sig
besvärad av hennes närvaro. Detta bör beaktas vid förvaren.
Jämför även
- JO 1993/94 s 148 Grepp mot hals vid kroppsvisitation på grund av
misstanke om att intagen hade narkotika i munnen var oförsvarlig.
- JO 1979/80:194 Gränsdragningen mellan kroppsvisitation och
kroppsbesiktning. JO konstaterade att en kroppsvisitation får innefatta ett
avtagande av alla kläder men att personen i så fall bör få något att skyla sig
med. Han eller hon ska inte behöva stå naken i tjänstemans åsyn. Till
kroppsbesiktning räknade JO vidare en undersökning av håret liksom en
undersökning som - utan att man tog på kroppen - innebar att en person fick
ta av sig och visa armhålor och undersidan av fötterna.
Sida 10 av 26
Den förvarstagnes tillhörigheter

Det är naturligt att de förvarstagna får behålla sina värdesaker och andra
personliga tillhörigheter. Samtidigt måste säkerheten och ordningen i
lokalen upprätthållas. Kan föremål komma att skada någon eller bli till men
för ordningen i lokalen ska de omhändertas (prop. 1996/97:147 s. 31). Detta
regleras i 11 kap. 8 § UtlL. Av bestämmelsen framgår att en utlänning som
hålls i förvar inte utan tillstånd får inneha alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel eller något annat som kan skada någon eller vara till men
för ordningen inom lokalen.
Vilka föremål och berusningsmedel som kan tänkas skada någon eller vara
till men för ordningen i lokalen är en fråga som ofta diskuteras. I praktiken
måste detta kunna skilja från en tid till en annan och från fall till fall.
Migrationsverkets förvar ska i möjligaste mån efterlikna mottagningsenheter
och detta bör naturligtvis påverka bedömningen vad gäller vilka föremål
som ska omhändertas.
Att omge sig med sina personliga tillhörigheter är viktigt för att få
mottagningsliknande förhållanden. Säkerheten hotas å andra sidan av en
mängd olika föremål och förhållanden. Det handlar om tillgänglighet men
även om i vilken grad ett föremål kan tänkas komma till användning i en
våldssituation. En krossad glödlampa kan vara lika farlig som en kniv. Ett
förbud mot glödlampor är å andra sidan inte alls lika självklart som ett
förbud mot knivar, tändare eller tändstickor. Parfymflaskor, deodoranter av
glas kan omhändertas, men förvaras på ett sådant sätt att den förvarstagne
kan få tillgång till dem under ordnade former. För ytterligare vägledning, se
särskild instruktion- Farliga/otillåtna föremål på förvar.
Bagage
Det händer att förvarstagna har med sig mycket stora mängder bagage vilket
kan orsaka problem på grund av utrymmesskäl. Den förvarstagnes tillgång
till sitt bagage bör i sådana fall anordnas på lämpligt sätt. Alla personliga
ägodelar som de förvarstagne inte kan, vill eller får ha med sig in i boendet
förvaras på tillförlitligt sätt.
Sida 11 av 26
Läkemedel
Det är inte Migrationsverkets ansvar att hantera läkemedel. Ett
omhändertagande av läkemedel kan dock aktualiseras eftersom läkemedel
kan missbrukas och vara skadliga. Ett omhändertagande sker efter att
information om det läkemedel som innehas har inhämtats från sjuksköterska
anlitad av förvaret eller sjukvårdsupplysningen. All sådan information ska
dokumenteras särskilt i form av en tjänsteanteckning. När det gäller
sömntabletter och lugnande medel bör risken för missbruk särskilt beaktas.
Det kan finnas anledning att se till att den förvarstagne intar medicinen vid
utlämnandet för att förhindra att han eller hon exempelvis tar med sig
medicinen.
Tidningar m.m.
De förvarstagna har samma rätt till informationsfrihet och fri
opinionsbildning som svenska medborgare, se 2 kap. 1 och 12 §§
regeringsformen. Några särskilda möjligheter att begränsa de förvartagnas
innehav av vissa tidningar eller tidskrifter finns alltså inte. Däremot kan
Migrationsverket behöva begränsa tillgången och spridningen av sådan
media som kan äventyra ordningen och säkerheten.
Undersökning av försändelser
En utlänning som hålls i förvar får enligt 11 kap. 10 § UtlL inte ta emot en
försändelse utan att den först har undersökts, om det finns skälig misstanke
att den innehåller sådant som inte får innehas enligt 11 kap. 8 § UtlL eller
enligt narkotikastrafflagen (1968:64). Migrationsverket har alltså i vissa fall
rätt att göra en undersökning av en försändelse. Med en undersökning avses
något som går utöver det praktiska överlämnandet till den förvarstagne. Här
bör noteras att ett olovligt öppnande av en försändelse är straffbart enligt
4 kap. 9 § brottsbalken och att varje medborgare gentemot det allmänna är
skyddad från undersökning av brev enligt 2 kap. 6 § regeringsformen.1
1 Justitieombudsmannen har i ett beslut om posthanteringen vid en flyktingförläggning -

där man noterade belopp på avierna för att stävja bidragsbedrägerier - påpekat att ett
handhavande av posten i annat syfte än att i princip endast distribuera den tangerar s.k.
illojal maktanvändning (JO 1996/97:184).
Sida 12 av 26
Huvudregeln är att försändelser överlämnas till de förvarstagna utan

föregående undersökning. När man vid posthanteringen på grund av brevets
tyngd och tjocklek enkelt kan konstatera att det endast innehåller skriftligt
material bör det utan vidare överlämnas till den förvarstagne. Finns det en
skälig misstanke om att försändelsen innehåller någon sådan egendom som
nämns i bestämmelsen kan verket undersöka försändelsen om den
förvarstagne samtycker till detta. Brevet får alltså inte öppnas eller
genomlysas om den förvarstagne inte medger detta. Om den förvarstagne
inte medger att försändelsen öppnas i hans eller hennes närvaro, ska
försändelsen omhändertas utan att öppnas. En undersökning får inte avse det
skriftliga innehållet i brev eller andra handlingar. Försändelser från
offentliga biträden, advokater, UNHCR eller internationella organ som har
behörighet att pröva klagomål från enskilda får aldrig undersökas.
Att Migrationsverket misstänker att en försändelse innehåller pass eller

annan ID-handling är inte tillräckligt för att kunna undersöka försändelsen.
Omhändertagande av egendom
Om egendom som inte får innehas enligt 11 kap. 8 § UtlL eller enligt
narkotikastrafflagen (1986:64) påträffas i en lokal där en utlänning hålls i
förvar eller hos en utlänning som hålls i förvar, får egendomen enligt 11
kap. 11 § UtlL tas om hand för utlänningens räkning. Kan det antas att en
utlänning genom att inneha eller ta emot sådan egendom gjort sig skyldig
till brott eller om det inte finns någon känd ägare till egendomen, ska den
skyndsamt överlämnas till Polismyndigheten.
Det ankommer på Migrationsverket att se till att det som omhändertagits

förvaras på ett betryggande sätt. Egendom/försändelser bör låsas in i
utrymmen som endast personalen har tillgång till. Rutiner för öppnande av
dessa utrymmen bör vara klara och tillförlitliga.
När det gäller omhändertagande av egendom är det viktigt att tänka på att en
genomgång av väskor, sängkläder, byråer, garderober, skåp och andra
utrymmen som privat disponeras av de förvarstagna bedöms som en
husrannsakan och inte får genomföras. Detta beror på att Migrationsverket
saknar laglig möjlighet att genomföra husrannsakan. Däremot får löpande
skyddsronder eller lokalvisitationer som omfattar kontroll av fönster,
väggar, larm, eluttag och liknande genomföras vid förvaren. Dessa får dock
inte innefatta en genomgång av den enskildes tillhörigheter.
Sida 13 av 26
Återlämnande av omhändertagen egendom

Egendom som har omhändertagits enligt 11 kap. 10 § andra stycket eller
11 § tredje stycket UtlL ska enligt 11 kap. 12 § UtlL återlämnas till
utlänningen när beslutet om att hålla utlänningen i förvar har upphört att
gälla. Den förvarstagne har dock rätt att lämna ifrån sig den omhändertagna
egendomen under tiden som han eller hon hålls i förvar, exempelvis genom
att förklara att egendomen ska överlämnas till en besökare.
Återlämnandet måste göras under former där säkerheten är tillförlitlig och

utlänningen ska kvittera på beslutet om omhändertagande att han eller hon
återfått egendomen. I samband med Polismyndighetens verkställighet av
beslutet om avlägsnande bör exempelvis återlämnandet göras i närvaro av
den polisman eller den företrädare från nationella transportenheten som
hämtar utlänningen.
Om utlänningen inte vill ta med sig omhändertagen egendom, ska

egendomen ändå återlämnas mot att han eller hon kvitterar att egendomen
återfåtts. Utlänningen kan därefter få möjlighet att slänga tillhörigheterna
innan han eller hon lämnar förvaret alternativt låta hämta dem inom en
kortare tid som dokumenteras i en tjänsteanteckning.
Sjukvård för förvarstagna

En utlänning som hålls i förvar ska enligt 11 kap. 5 § UtlL ha tillgång till
hälso- och sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om
uppehållstillstånd enligt 4 kap. 1 eller 2 eller 2 a § UtlL även om
utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd. Om en utlänning som
hålls i förvar behöver sjukhusvård under förvarstiden, ska han eller hon ges
tillfälle till sådan vård. Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där en
utlänning vårdas ska se till att Migrationsverket eller den som förestår den
lokal där utlänningen ska vistas genast underrättas, om utlänningen önskar
lämna eller redan har lämnat sjukhuset.
Avgifter för sjukvård och tandvård

Förvarstagna betalar 50 kronor för besök hos läkare inom den offentliga
primärvården och för den läkarvård som ges efter remiss av sådan läkare.
Samma avgift gäller också vid återbesök. Utlänningen kan normalt sett inte
beviljas särskilt bidrag för detta belopp.
Utlänningar betalar ingen avgift för

- förebyggande barna- och mödravård som ges av en vårdgivare inom den
offentliga primärvården
- förlossningsvård, och
- vård och åtgärder enligt smittskyddslagen.
Sida 14 av 26
Likaså är hälsoundersökning som erbjuds av landsting till en utlänning som

är förvarstagen kostnadsfri för den enskilde utlänningen.
En utlänning som är förvarstagen bör vända sig till den offentliga

primärvården. Om utlänningen i stället besöker läkare på sjukhusens
akutmottagningar, betalar han eller hon samma avgift som patienter bosatta i
länet får betala. Migrationsverket får utbetala särskilt bidrag för
mellanskillnaden mellan den avgift som utlänningarna betalat och den avgift
som gäller för besök hos den offentliga primärvården; se avsnitt 33.6
Bistånd enligt LMA. Utlänningen kan normalt sett inte beviljas särskilt
bidrag för de första 50 kronorna, endast för det belopp som överstiger 50
kronor.
En utlänning som är asylsökande, s.k. massflykting eller förvarstagen

betalar avgift med 50 kronor för behandling hos en tandläkare inom
folktandvården. Avgift utgår vid varje besök/behandling. För barn under 18
år är tandvård hos en tandläkare inom folktandvården kostnadsfri.
Utlänningen kan normalt sett inte beviljas särskilt bidrag för detta belopp.
Avskiljande
En utlänning som hålls i förvar får enligt 11 kap. 7 § UtlL hållas avskild
från andra som tagits i förvar, om det är nödvändigt för ordningen och
säkerheten i lokalen eller om utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv
eller andra. Ett beslut om avskiljande förutsätter att den förvarstagne vistas i
förvarslokalen. Beslutet om avskiljande förfaller därför när den förvarstagne
lämnar förvarslokalen, till exempel i samband med transport till sjukvård
eller till annan förvarslokal, eller om beslutet om avskiljande ersätts med ett
beslut om placering.
Beslut om att hålla någon avskild fattas av Migrationsverket. Beslutet ska

omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tredje dag. En
utlänning som hålls avskild därför att han eller hon utgör en fara för sig
själv ska undersökas av läkare så snart som möjligt.
Sida 15 av 26
I bestämmelsen anges förutsättningarna för Migrationsverket att besluta om

att hålla en utlänning i förvar avskild från de andra. De förutsättningar som
anges är uttömmande. I specialmotiveringen anges exempel på beteenden
som kan föranleda ett avskiljande. När det gäller ordningen nämns allvarliga
provokationer mot andra förvarstagna och när det gäller säkerheten nämns
beteenden av uppviglande karaktär (prop. 1996/97:147 s. 42). Uttrycket
allvarlig fara tar sikte på hot mot andra förvarstagna eller personalen
respektive risk för självdestruktivt beteende. Bestämmelsen kan endast
tillämpas beträffande personer som fyllt 18 år. Således kan Migrationsverket
inte fatta beslut om att avskilja barn. Se även vad som uttalas nedan i
avsnittet Placering utanför förvarslokalen, Förvarstagna som placeras på
grund av säkerhetsskäl.
Utgångspunkten är att den avskilde ska ges samma möjligheter till besök,
utevistelse och aktiviteter som övriga förvarstagna som vistas i
gemensamhet har rätt till. Den avskilde ska därför erbjudas aktiviteter som
är möjliga och lämpliga utan att syftet med avskildheten äventyras. En
särskild logg (tillsynsrapport) ska föras över de aktiviteter som erbjuds den
avskilde.
Omprövning
Ett beslut om avskiljande ska prövas så ofta det finns anledning till det,
dock minst var tredje dag så länge avskiljandet pågår och beslutet om förvar
består. Det är dygnsskiften som räknas, inte antalet timmar. Om man vid
tredagarsprövningen kommer fram till att avskiljandet ska bestå, ska ett nytt
beslut fattas. När det inte längre finns förutsättningar för ett avskiljande ska
man fatta ett formellt beslut om att avskiljandet upphävs.
Ett beslut om avskiljande förfaller i och med att man fattar ett nytt beslut om
avskiljande eller placering.
Placering utanför förvarslokalen

Migrationsverket får enligt 10 kap. 20 § UtlL besluta att en utlänning som
hålls i förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, om
1. utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott,
2. utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § och av säkerhetsskäl inte kan
vistas i en sådan särskild lokal som avses i 11 kap. 2 § första stycket,
3. det är nödvändigt av transporttekniska skäl, dock längst i tre dygn, eller
Sida 16 av 26
En utlänning som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest

med stöd av första stycket 2, 3 eller 4 ska hållas avskild från övriga intagna.
Barn som hålls i förvar får inte placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest.
Genom bestämmelsen ges Migrationsverket en exklusiv rätt att under vissa

förutsättningar besluta att en utlänning som hålls i förvar ska placeras på
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Av bestämmelsen följer att barn
som hålls i förvar inte får placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest. Det finns inga undantag från denna bestämmelse.
Sida 17 av 26
Placering av förvarstagna som har utvisats på grund av

brott
Enligt första punkten i 10 kap. 20 § UtlL får en utlänning som hålls i förvar
placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, om utlänningen har
utvisats på grund av brott.
Beslut om placering enligt denna punkt bör fattas när utlänningen i fråga
inte vistas i en förvarslokal. När en utlänning som vistas i en förvarslokal
ska placeras på grund av att det föreligger någon risk för ordning och
säkerhet i förvarslokalen bör man besluta om säkerhetsplacering enligt
andra punkten.
Migrationsöverdomstolen uttalar i MIG 2011:3 följande. ”Av de redovisade

uttalandena i prop. 1996/97:147 framgår att även om huvudregeln är att
förvarstagna ska vistas i förvarslokaler, kan säkerhetsskäl motivera att en
förvarstagen utlänning placeras i exempelvis häkte. I förarbetena ges som
exempel att en grov våldsbrottsling inte kan komma ifråga att placeras i
förvarslokal. Lagstiftaren har uppenbarligen ansett att enbart den
omständigheten att en person begått en viss typ av brottslighet i sig kan
motivera ett antagande att utlänningen kommer att äventyra säkerheten i
förvarslokalen. Detta leder emellertid inte till att varje typ av brottslighet -
även om den har grundat allmän domstols beslut om utvisning - ska leda till
beslut om att utlänningen placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest. Det avgörande måste vara intresset av att kunna upprätthålla
ordning och säkerhet i förvarslokalen. En avvägning måste således göras i
varje enskilt fall mellan detta intresse och kravet att utlänningens frihet inte
begränsas mer än nödvändigt.”
Lagstiftaren utgår från att Migrationsverket ska kunna ta emot utlänningar

som dömts till utvisning i förvaren. Det är viktigt att dels tillgodose behovet
av en individuell bedömning, dels att tillgodose de krav på att inte blanda
asylsökande med kriminella, som finns i UNHCR:s riktlinjer. Därför bör
följande riktlinjer gälla vid tillämpning av bestämmelsen i 10 kap. 20 §
första stycket 1 utlänningslagen:
1. Beslut om häktesplacering ska föregås av en individuell bedömning i det
enskilda fallet vid vilken proportionalitetsprincipen beaktas.
2. Svårighetsgraden och arten av det eller de brott som den förvarstagne är
dömd för bör vara avgörande för om personen ska placeras.
3. Beträffande grova våldsbrottslingar råder en stark presumtion för att de
ska placeras. Beträffande vissa brott, som t.ex. enstaka tillgreppsbrott, råder
ingen presumtion för placering.
Inför ett eventuellt beslut om placering enligt denna punkt måste

Migrationsverket säkerställa att:
- utlänningen är dömd till utvisning av allmän domstol (domen/domarna ska
begäras ut om de inte finns att tillgå i ärendehanteringssystemet),
Sida 18 av 26
- domen om utvisning har fått laga kraft (underlag för detta krävs, tex.
lagakraftbevis, nöjdförklaring eller muntlig uppgift från behörig domstol
som antecknas i form av en tjänsteanteckning). För det fall utlänningen har
avgett en nöjdförklaring är det viktigt att inhämta underlag för
nöjdförklaringen samt säkerställa att åklagaren inte har för avsikt att
överklaga domen.
Placering av förvarstagna på grund av säkerhetsskäl

Andra punkten i 10 kap. 20 § UtlL tar sikte på de förvarstagna som utgör en
risk för säkerheten i förvarslokalen. Ett beslut om placering med stöd av
denna punkt förutsätter att den förvarstagne sedan tidigare hålls avskild med
stöd av 11 kap. 7 § UtlL. Utöver kravet på att den förvarstagne är föremål
för ett beslut om avskiljande, krävs att verket med hänsyn till säkerheten i
förvarslokalen gör bedömningen att utlänningen inte kan vistas i särskild
lokal för avskiljande.
Beslut om avskiljning och placering kan grunda sig på omständigheter som

hänför sig till utlänningens beteende före vistelsen i förvarslokalen. Detta
bör ske med viss restriktivitet. Man måste här beakta hur allvarliga tidigare
händelser har varit och hur lång tid som har gått sedan de inträffade, se
nedan redovisade MIG 2017:19. När det gäller ett beslut om att avskilja en
förvarstagen på grund av att det bedömts som "nödvändigt för ordningen
och säkerheten i lokalen”, följer av praxis (RÅ 2004 ref 38) att den
förvarstagne vid tiden för beslutet måste vistas i en förvarslokal. I annat fall
anses verket inte kunna uttala sig i frågan om ett beslut om avskildhet är
nödvändigt.
Sida 19 av 26
I MIG 2017:19 – där beslut om säkerhetsplacering var föremål för

Migrationsöverdomstolens prövning – uttalas följande. Från och med den
1 oktober 1997 överfördes ansvaret för förvarstagna personer och lokalerna
de vistades i från polismyndigheterna till Statens invandrarverk. I
förarbetena till lagändringen uttalades att det gällde att skapa ett regelsystem
som i största möjliga utsträckning garanterade att de utlänningar som hölls i
förvar slapp att vistas i t.ex. häkten och kriminalvårdsanstalter.
Huvudprincipen blev att dessa utlänningar i stället skulle placeras i särskilda
förvarslokaler. I ett mindre antal undantagsfall ansågs det dock vara svårt att
undvika en placering i häkte, kriminalvårdsanstalt eller polisarrest. Som
exempel på en sådan undantagssituation nämndes bl.a. att en utlänning
uppträder på ett sådant sätt att han eller hon äventyrar sin egen eller andras
säkerhet (prop. 1996/97:147 s. 21). I de ovan nämnda förarbetena anfördes
vidare bl.a. följande om avskiljande och placering av förvarstagna
(prop.1996/97:147 s. 31-32 och 41-42). Innan ett beslut om placering i t.ex.
häkte övervägs, bör först möjligheterna att lösa problemet inom
förvarslokalen prövas framför allt när det gäller de personer som inte är
utvisade på grund av brott. Ett alternativ är att försöka skilja de förvarstagna
som är våldsamma från övriga förvarstagna. Ett sådant avskiljande skulle
kunna underlätta för de övriga att delta i aktiviteter i större frihet. Om detta
inte är tillräckligt för att lösa problemet, måste möjligheten kvarstå att
omplacera utlänningen till kriminalvårdsanstalt, polisarrest eller häkte. Som
exempel på beteenden som kan föranleda ett beslut om avskiljande när det
gäller ordningen nämndes i förarbetena allvarliga provokationer mot andra
förvarstagna och när det gäller säkerheten beteenden av uppviglande
karaktär. Uttrycket ”allvarlig fara” förklarades ta sikte på hot mot andra
förvarstagna eller personalen respektive risk för självdestruktivt beteende
(prop. 1996/97:147 s. 47).
Sida 20 av 26
Migrationsöverdomstolen uttalar därefter följande i MIG 2017:19.

Bestämmelserna om avskiljande och placering syftar till att ordning och
säkerhet ska kunna upprätthållas i förvarslokalen, för såväl den förvarstagne
som andra förvarstagna och den personal som tjänstgör där. Vid prövningen
av om avskiljande respektive placering ska ske är det naturligt att i första
hand beakta utlänningens beteende i förvarslokalen. För att det angivna
syftet ska kunna tillgodoses, det vill säga att upprätthålla ordning och
säkerhet, bör det enligt Migrationsöverdomstolen även vara möjligt att ta
hänsyn till omständigheter som hänför sig till utlänningens beteende före
den aktuella vistelsen i förvarslokalen. Ordalydelsen i bestämmelserna
medger också att sådana omständigheter kan läggas till grund för beslut om
avskiljande och placering. Det kan vidare konstateras att det i förarbetena
till bestämmelserna bl.a. uttalas att det för placering av en utlänning krävs
att denne visat sådana tendenser som ger Migrationsverket anledning att
anta att personalens eller de övriga förvarstagnas säkerhet skulle riskeras om
utlänningen fick vara kvar i förvarslokalen. I linje med det anförda kan det
rimligen inte krävas att sådana tendenser ska ha visats i själva
förvarslokalen. Att beakta omständigheter som inträffat tidigare bör därför
vara möjligt men bör ske med viss restriktivitet eftersom det är fråga om
användande av tvångsmedel. Omständigheter som hänför sig till
utlänningens beteende före vistelsen i förvarslokalen bör därför inte beaktas
om de ligger alltför långt tillbaka i tiden. En avvägning måste här göras med
beaktande av hur allvarliga tidigare händelser har varit och hur lång tid som
har gått sedan de inträffade.
Placering av förvarstagna på grund av transporttekniska

skäl
Migrationsverket får enligt tredje punkten i 10 kap. 20 § UtlL besluta att en
utlänning som hålls i förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest, om det är nödvändigt av transporttekniska skäl, dock längst i tre
dygn.
Sida 21 av 26
Tredje punkten ger ett begränsat utrymme för placering inom

Kriminalvården eller i polisarrest under max tre dygn. Eftersom det är svårt
att förutse var en utlänning påträffas finns det möjlighet att placera en
utlänning under max tre dygn i syfte att organisera transport till närmaste
förvar. Migrationsverket har det huvudsakliga ansvaret för att genomföra
transporter med förvarstagna. Om Polismyndigheten genomför en
handräckning för att verkställa beslutet om förvar ska de tillfrågas om de
kan ombesörja transporten. Migrationsverket måste göra en individuell
bedömning i varje enskilt ärende om handräckning ska begäras av
Kriminalvårdens nationella transportenhet (NTE). Inför varje beslut om
placering enligt tredje punkten ska det dokumenteras att Migrationsverket
inte själva kan genomföra transporten omedelbart samt att alla möjligheter
till transport är uttömda. Om handräckning har begärts från
Kriminalvården/NTE ska information begäras in om att transporten inte kan
genomföras omedelbart och när den kan förväntas ske. Informationen ska
dokumenteras i en tjänsteanteckning.
En placering på grund av transporttekniska skäl får enligt lag vara i längst

tre dygn, under förutsättning att det är nödvändigt. Det är dygnsskiften som
räknas, inte antalet timmar. Det ankommer på handläggande enhet att
bevaka att tidsfristen inte överskrids och att häva placeringen så snart det
framgår att tiden kommer att överskridas.
Placering av förvarstagna på grund av synnerliga skäl

Migrationsverket får enligt fjärde punkten i 10 kap. 20 § UtlL besluta att en
utlänning som hålls i förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest, om det annars finns synnerliga skäl.
Fjärde punkten innebär ett mycket begränsat utrymme för placering inom
Kriminalvården och i polisarrest. De situationer som avses är att en
utlänning kan behöva placeras en kortare tid i fall där verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut är nära förestående, eller i samband med
ett besök på en ambassad. Migrationsöverdomstolen har bedömt att det
föreligger synnerliga skäl för att placera klaganden i häkte när det
utvisningsbeslut som ska verkställas har fattats med stöd av lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll (LSU). Det finns ingen absolut
tidsgräns för hur länge en placering på grund av synnerliga skäl får bestå
och en bedömning får göras i det enskilda fallet. Placeringarna ska dock
endast pågå så lång tid som är nödvändig för att syftet med placeringen ska
kunna uppnås.
Sida 22 av 26
Transport av förvarstagna
Migrationsverket har det huvudsakliga ansvaret för att genomföra
transporter med förvarstagna. Detta ansvar gäller oavsett om det är fråga om
ett ärende som handläggs av Migrationsverket eller av Polisen.
Migrationsverket måste göra en individuell bedömning i varje enskilt ärende
om handräckning ska begäras av Kriminalvårdens nationella transportenhet
(NTE). Migrationsverkets personal ansvarar för att föra den förvarstagne till
den väntande transporten om tvång inte behövs.
Om det behövs tvång för att föra en förvarstagen till en väntande transport
som ska genomföras av NTE, ansvarar NTE för att föra den förvarstagne till
den väntande transporten. Om NTE bedömer att de inte kan föra den
förvarstagne till en väntande transport får de begära handräckning av
Polisen. Om säkerheten på förvarsenheten eller för personal/ förvarstagna i
samband med transporten hotas på ett sådant sätt att polisingripande bedöms
som nödvändigt, får Migrationsverket kalla på polis för att kunna föra den
förvarstagne till transporten.
Om Migrationsverket bedömer att de själva kan genomföra den initiala

transporten av en förvarstagen, bör de i första hand transportera den
förvarstagne direkt till en förvarsenhet. Om det av transporttekniska skäl är
nödvändigt att över en natt placera den förvarstagne i exempelvis ett häkte,
bör verket även ansvara för transporten från häktet till förvarsenheten.
Verket bör inte överlämna ansvaret för transporten till NTE, såvida inte det
uppstår en situation i samband med transport från häktet till förvarsenheten
som innebär att det finns särskilda omständigheter för detta, eller om det i
övrigt finns synnerliga skäl. Ytterligare vägledning finns i rättsutredning
angående frågor som rör transporter av förvarstagna till/från förvar och
gränsdragningen mot andra myndigheter.
Dagersättning och särskilt bidrag
En utlänning som hålls i förvar har enligt 11 kap. 13 § UtlL rätt att få sådan
dagersättning och sådant särskilt bidrag som avses i 17 och 18 §§ lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). En förvarstagen
har, förutsatt att behov av dagersättning föreligger, rätt till samma
dagersättning som en utlänning som är inkvarterad på en förläggning där fri
kost ingår. Det går inte att sätta ned dagersättningen.
Det föreligger en stark presumtion för att man är ägare till pengar som man
har i sin besittning. En person som begär bidrag kan således inte få bifall på
en sådan ansökan genom att hävda att pengar som han eller hon har i sin
besittning inte tillhör honom eller henne. Det föreligger vidare en allmän
skyldighet att hushålla med sina medel så att de räcker till nödvändiga
utgifter. En person kan alltså inte genom att slösa upp sina pengar få rätt till
bidrag. En viss ledning av vad det innebär att hushålla med sina medel får
man av det belopp som den enskilde kan få i bidrag. När det gäller
förvarstagna uppgår detta belopp till 24 kr per dag.
Sida 23 av 26
För att Migrationsverket ska kunna bedöma en ansökan om dagersättning är

det viktigt att dokumentera hur mycket pengar den enskilde hade vid
ankomsten till förvaret. Många gånger framgår detta av arrestblad eller
liknande som medföljer den förvarstagne och som verket får av
Kriminalvårdens nationella transportenhet i de fall de ansvarar för
transporten. Arrestbladet bör därför diarieföras i Skapa, eftersom det utgör
underlag för bedömningen om utlänningen har rätt till dagersättning. Annars
kan dokumentation ske i ankomstprotokoll eller i journalanteckning under
rubriken ”Egna medel”.
Rapportering och underrättelser

I 7 kap. 15 § första stycket utlänningsförordningen stadgas att den
förvaltningsdomstol som handlägger ett överklagat beslut om förvar
omedelbart ska underrättas om beslut meddelas enligt 10 kap. 9 § UtlL,
alternativt om beslutet om förvar upphör att gälla enligt 10 kap. 10 § UtlL.
Vidare gäller motsvarande underrättelseskyldighet vid ändringar avseende
beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 10
kap. 20 § UtlL, samt vid avskiljande enligt 11 kap. 7 § samma lag.
Dokumentation
Av 6 kap 15 § första stycket utlänningsförordningen framgår att de beslut
som i särskilda fall fattas av Migrationsverket enligt 10 kap. 20 § och 11
kap. 3 – 13 §§ UtlL (samtliga är bestämmelser som reglerar behandlingen av
de förvarstagna) ska dokumenteras på lämpligt sätt.
Det finns situationer då ett problem eller en fråga i praktiken faller eller
löses genom en muntlig anvisning eller en upplysning. Den enskilde ska
dock alltid ha rätt att få ett skriftligt beslut när det gäller sådana
omständigheter som regleras i ovan nämnda paragrafer. Han eller hon bör
självfallet vidare informeras om detta i varje enskilt fall.
I andra stycket i 6 kap. 15 § UtlL föreskrivs dessutom krav på motivering
och särskild handling för beslut om;
- placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 10 kap. 20 §
UtlL
- avskiljande enligt 11 kap. 7 § UtlL
- beslut att vägra besök enligt 11 kap. 4 § UtlL
Sida 24 av 26
Administrativa frågor
I utlänningsförordningen ställs vissa krav på administrationen vid
förvarslokalerna. Det handlar om lämplig dokumentation, motiveringar,
underrättelser samt om förteckningar över och förvaring av omhändertagna
tillhörigheter.
Överklagande av beslut som berör behandlingen av

förvarstagna
Migrationsverkets beslut i särskilda fall i frågor om behandlingen eller
placeringen av utlänningar som hålls i förvar enligt 10 kap. 20 § UtlL eller
11 kap. 3-13 §§ UtlL får enligt 14 kap. 10 § UtlL överklagas till en
migrationsdomstol.
Ett överklagande av ett beslut ska enligt 43 § förvaltningslagen (2017:900

FL), göras skriftligen till den högre instans som ska pröva överklagandet
(överinstansen). Överklagandet ska dock ges in till den myndighet som har
meddelat beslutet (beslutsmyndigheten). I överklagandet ska den som
överklagar ange vilket beslut som överklagas och på vilket sätt han eller hon
vill att beslutet ska ändras.
Ett överklagande av ett beslut ska enligt 44 § FL ha kommit in till

beslutsmyndigheten inom tre veckor från den dag då den som överklagar
fick del av beslutet genom den myndigheten. Beslutsmyndigheten prövar
enligt 45 § FL om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om det har
kommit in för sent ska myndigheten besluta att överklagandet inte får tas
upp till prövning (avvisning). Ett överklagande ska dock inte avvisas om
förseningen beror på att myndigheten inte har lämnat en korrekt

underrättelse om hur man överklagar, eller överklagandet har kommit in till
överinstansen inom överklagandetiden. Överinstansen prövar enligt 47 § FL
förvaltningsfrågor om att avvisa ett överklagande på någon annan grund än
att det har kommit in för sent.
Sida 25 av 26
Om överklagandet inte avvisas ska beslutsmyndigheten enligt 46 § FL

skyndsamt överlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till
överinstansen. Om en myndighet ändrar ett beslut som har överklagats, ska
den överlämna även det nya beslutet till överinstansen. Överklagandet ska
anses omfatta det nya beslutet.
Migrationsverket ska enligt 13 kap. 13 § första stycket UtlL ändra ett beslut
som verket har meddelat som första instans om verket anser att beslutet är
oriktigt på grund av att det har tillkommit nya omständigheter eller av någon
annan anledning, och beslutet kan ändras utan att det blir till nackdel för
någon enskild part. I säkerhetsärenden tillämpas 38 § FL istället för 13 kap.
13 § första stycket UtlL. Ett beslut som har överklagats får enligt 13 kap. 13
§ tredje stycket UtlL ändras enbart i sådana fall som avses i 13 kap. 13 §
första och andra styckena UtlL och bara om överklagandet och övriga
handlingar i ärendet ännu inte har överlämnats till den högre instans som
ska pröva överklagandet.
Överklagandet ska ha inkommit till Migrationsverket senast tre veckor efter

det att den som beslutet angår, det vill säga den förvarstagne, tog del av
beslutet (observera dock att detta inte gäller överklagande av beslut om
uppsikt eller förvar, som behandlas i ett annat avsnitt i handboken). Med att
ta del av beslutet menas att den som beslutet angår underrättas om beslutet i
dess helhet. När så skett ska framgå av skriftligt underrättelsekvitto som
upprättas i Skapa och som utlänningen ombeds skriva under i samband med
att han eller hon underrättas. Underskriven underrättelse ska skannas in i
Skapa.
Har den med vilken delgivning ska ske ett ombud som är behörigt att ta
emot handlingen är enligt 15 § delgivningslagen även ombudet
delgivningsmottagare. Kontrollera i dessa fall den fullmakt som
uppdragsgivaren gett till ombudet för att säkerställa att det som beslutet rör
omfattas av ombudets fullmakt.
Sida 26 av 26
Inom Migrationsverket är det den beslutande enheten som hanterar

överklagande av de beslut som enheten meddelat. Överklagandeskrivelser
ska därför skyndsamt översändas till den enhet som fattat beslutet som det
klagas på. Det bör påpekas att överklagandet har inkommit till myndigheten,
oavsett vilken enhet som mottar skrivelsen. När den beslutande enheten
mottar överklagandeskrivelsen ska behörig beslutsfattare på enheten,
företrädesvis den som fattade beslutet, först rättstidspröva överklagandet
enligt ovan, och göra en bedömning av om det föreligger förutsättningar för
att ändra beslutet enligt 13 kap. 13 § UtlL. Det faller dock inom ramen för
domstolens prövning av överklagandet att bedöma frågan om klagorätt, det
vill säga om den som överklagar faktiskt har en rätt att klaga på beslutet och
om beslutet går att överklaga. Migrationsverket behöver därför inte bedöma
denna fråga när ett överklagande inkommer. Inte heller behöver verket ta
ställning till om fullmakt finns. Ett beslut om avvisning kan överklagas.
Enligt prop. 2005/05:170 s. 306 får Migrationsverket behålla handlingarna i

ärendet under en kort tid för att genomföra prövningen. Avvisas inte
överklagandet ska överklagandeskrivelsen samt beslutet överlämnas till
migrationsdomstol. Överlämnande till migrationsdomstol registreras i ett
eget överklagandeärende som kopplas till förvarsadministrativt ärende.
Överklagandet och det överklagade beslutet rörande behandling av
förvarstagen överlämnas till närmsta migrationsdomstol tillsammans med
relevanta handlingar i aktuellt ärende (förvarsadministrativt ärende).
Överlämnandet dokumenteras genom mallen Överlämnande till

migrationsdomstol. Om det överklagade beslutet innebär att en förvarstagen
placerats utanför förvarslokalen, t.ex. i ett häkte, ska
överlämnandehandlingen innehålla uppgifter om hur och var den
förvarstagne kan kontaktas. För det fall utlänningen inte längre är
förvarstagen när överklagandet ska överlämnas, ska denna information
lämnas i överlämnandehandlingen.
Efter det att överklagandet har överlämnats till migrationsdomstol, tar

behörig förvaltningsprocessenhet över den fortsatta handläggningen av
överklagandeprocessen. Migrationsdomstolen kontaktar
förvaltningsprocessenheten direkt för det fall ytterligare yttrande eller
information behövs. Den beslutande enheten behöver alltså inte meddela
förvaltningsprocess att den har överlämnat ett överklagande till
migrationsdomstol.
At t s e o c h b e mö t a u t s at t a k v in n o r på f ö r var e t
En bemötandeguide
Denna guide tillhör:
INNEHÅ LL
INLEDNING 5 Svårigheter att öppna sig i samtal 25

Kulturskillnader och trauman 27
DEL I – VAD ÄR UTSATTHET PÅ FÖRVARET? 9 Utsatt och utåtagerande 27
Att vara förvarstagen 9 Samtal med tolk 27
Att vara kvinna på förvaret 10 Du och dina kollegor 30
Utsatthet 11 Eventuella hinder för samarbete 30
Kris 11 Hur märker jag att någon är utsatt och vad kan jag göra? 32
Trauma 14
Posttraumatiskt Stressyndrom 14 DEL III – VAD GÖR JAG VID SÄRSKILD UTSATTHET? 41
Faktorer som påverkar traumaupplevelsen 14 Prostitution och människohandel 42
Kännetecken på att någon lider av trauma eller annan Våld, våld i nära relation och misshandel 43
psykisk ohälsa 17 HBTQ 45
Kroppen reagerar på krisen 18 Svår sjukdom 46

DEL II – HUR BEMÖTER JAG UTSATTHET PÅ FÖRVARET? 21 DEL IV – SAMTALSSTÖD 51
Ett stödjande förhållningssätt 21 Strukturerade samtal 51
Icke-dömande 22 Jag-budskap 55
Förmåga och vilja till härbärgering 22
Respektera kvinnans egna gränser 24 DEL V – DE FÖRVARSTAGNA KVINNORNAS RÖSTER 59
Våga fråga och ställa raka frågor 24
3
IN LE DNIN G
Denna bemötandeguide är skriven för dig som arbetar på Du finner även citat i andra delar av guiden. Citaten är häm-
Migrationsverkets förvarsenheter. Guiden ska fungera som ett tade från intervjuer gjorda med förvarstagna kvinnor på alla
stöd för dig att känna igen tecken på utsatthet samt ge dig fem förvar i Sverige mellan maj 2010 och februari 2012. Iden-
vägledning för att bättre bemöta utsatthet på din arbetsplats. titetsmarkörer såsom namn, ålder och hemland är utbytta.
Vi tror att alla medarbetare på förvaret vill göra ett bra jobb –
och bli ännu bättre. Bemötande guiden är till just för er. De förvarstagna är en heterogen grupp och därför bör du
betrakta de antaganden som görs som hypoteser snarare än
Guiden är indelad i följande delar: Del I Vad är utsatthet?, Del sanningar. Ha detta i åtanke när du läser denna guide och til�-
II Hur bemöter jag utsatthet på min arbetsplats?, Del III Vad lämpa alla bemötandeförslag med sunt förnuft. Det mesta i
gör jag vid särskild utsatthet?, Del IV Samtalsstöd och Del V guiden är allmängiltigt, så trots att kvinnorna potentiellt är
De förvarstagna kvinnornas röster. Den första delen ger dig extra utsatta gäller således det mesta som sägs också de för-
perspektiv på utsatthet och är bra att använda när du känner varstagna männen.
att du behöver påminna dig om vad utsatthet kan vara och
hur utsatthet kan ta sig uttryck. Den andra del ger dig vägled- Denna bemötandeguide är baserad på samtalstekniken mo-
ning i hur du på förvaret kan bemöta utsatthet, medan den tiverande samtal (MI) som används inom Migrationsverket.
tredje delen ger dig handfasta anvisningar på vad som är vik- Kunskaper i MI är således en förutsättning för att du ska kunna
tigt att tänka på vid särskild utsatthet. Det är dock angeläget ta till dig och använda den här guiden, samt att du har viss
att understryka att rekommendationerna som ges i guiden vana vid att hålla i samtal med förvarstagna.
inte syftar till att behandla psykisk ohälsa och utsatthet, utan
till att bemöta den på bästa sätt. I den fjärde delen finner du Bemötandeguiden är framarbetad av projektet men byg-
samtalstekniker som ett stöd för dig i samtalet med en utsatt ger på ett textmaterial framtaget av psykologerna Johanna
kvinna. Även om dessa delar kan användas var för sig, går de Aronsson och Kristina Laurell, Tomas Danilsons Psykologkon-
in i och kompletterar varandra. sult AB. Guiden är faktagranskad av beteendevetaren Maria
Bauer. Projektets arbetsgrupp och annan personal på Migra-
I guidens sista och femte del finner du livsberättelser, citat och tionsverket har också bidragit med värdefulla synpunkter på
en återgiven intervju baserad på verkliga fall för att ge dig en guidens innehåll.
djupare förståelse för de förvarstagna kvinnornas situation.
5
DE L I – VAD ÄR UTS ATTHET PÅ FÖRVARET ?
7
8
DE L I – VAD ÄR UTS ATTHET PÅ FÖRVARET ?
Att v ar a för varst agen som egen medicin eller sax. Detta är tydliga exempel på hur
På förvaret vistas män och kvinnor med mycket varierande vardagen ser ut för de förvarstagna.
erfarenheter. De kan bära med sig trauman och andra svåra
upplevelser såväl från sitt hemland som från vistelsen i Sve- Förvarstagandet innebär således en radikal förändring av en
rige. För många kan inlåsningen i sig innebära ytterligare ett persons tillvaro; rätten att fatta beslut minskar och kommuni-
nytt trauma. I flera fall kan det därför tänkas att de förvar- kationen med yttervärlden försvåras. I hemmiljön upprätthålls
stagna är utsatta för ett multitrauma där de känner sig såväl en persons självbild och olika sociala roller, såsom förälder
psykiskt som fysiskt, socialt och rättsligt skadade och svikna. och familjeförsörjare, av ett antal fasta hållpunkter, vilka för-
svinner i och med frihetsberövandet. Alla vardagliga rutiner
På förvaret befinner sig personer i en mycket speciell och och krav som ställs på dig som exempelvis anställd, såsom
utsatt situation, de är berövade sin frihet och deras framtid att komma i tid till jobbet, har förlorat sin mening. Då förut-
är oviss. Att bli frihetsberövad innebär att man måste under- sättningarna att leva upp till dessa roller förändras, förändras
kasta sig regler och rutiner som man inte kan påverka och individens livsvärld och därmed tenderar också självbilden att
som många gånger kan upplevas kränkande. Exempelvis kan bli alltmer negativ. De förvarstagna uppger att de är oroade
det handla om att inte kunna gå utomhus när man vill, eller för familjen de inte längre kan försörja och oroade över vad
att inte få äta vad man vill. Det innebära också att tvingas ac- som ska hända dem i framtiden. De känner sig ofta orättvist
ceptera att främmande personer kommer in i rummet varje behandlade och de upplever situationen mycket stressande.
kväll och kontrollerar att väggar och fönster är intakta och att I en undersökning konstateras att denna stress och osäkerhet
man efter besök kroppsvisiteras. Vidare kan man känna sig har en nedbrytande effekt på de förvarstagnas självuppfatt-
misstänkliggjord på förvaret, man blir ifrågasatt om man inte ning.1 Förvaren skapar därmed en känsla av utsatthet hos de
har pass eller andra resehandlingar. Säkerhetsföreskrifterna förvarstagna, som bland många kvinnor upplevs ännu värre
gör att man inte får tillgång till sina privata tillhörigheter så- genom att de har få andra kvinnor att dela sin tillvaro med.
1
JRS (Jesuit Refugee Service-Europe). (2010) Becoming Vulnerable in Detention. Bryssel: Jesuit Refuge Service-Europe.
9
Egna anteckningar: Att v ar a kvinn a på för varet
I de flesta kulturer är kvinnan underordnad mannen. En persons identitet är starkt kopplad till rol-
len i släkten och en kvinna är både mamma, dotter, syster och så vidare. Som kvinna på förvaret är
man ofrivilligt tagen ur detta sociala sammanhang där man i de flesta fall varit omgiven av ett större
kontaktnät med familj och bekanta, åtminstone innan man lämnade sitt hemland. Många kvinnor
har också efterlämnat barn som de känner en stark längtan efter och som de inte längre kan försörja
i och med att de blivit förvarstagna. Att som kvinna vara frikopplad sin sociala roll kan dessutom i
många delar av världen innebära fara och utsatthet, och även stor skam. Utöver detta tillkommer
omständigheterna kring att sitta inlåst i förvaret som för många också är kopplat till både avsevärd
skam och rädsla.
Under projektets förstudie konstaterades att förvaret i första hand är anpassat efter manliga förvar-
stagna. Männen är i majoritet och dominerar de offentliga utrymmena på förvaret. Kvinnorna utgör
en minoritet, vilket leder till att de befinner sig i en extra utsatt position. De förvarstagna kvinnornas
situation präglas av utsatthet, även när de har tillgång till en mer skyddad miljö i en kvinnoavdel-
ning. De kvinnor som undviker att gå ut i de allmänna delarna av förvaret får en inskränkt rörelsefri-
het som ytterligare bidrar till ökad stress. Att kvinnor i många kulturer är underordnade männen,
avspeglas sannolikt även i statusordningen inne på förvaret och därmed ökar risken för att männen
kan uppfattas som ett hot av kvinnorna. Detta leder bland annat till att förvarstiden för kvinnor kan
innebära en större psykisk påfrestning än för männen. Därför behöver du som personal vara extra
observant på de kvinnliga förvarstagnas behov.
Kvinnornas känsla av utanförskap förstärks av att inte förstå och att ständigt bli påminda om att de
inte förstår, vilket i sig kan blockera deras vilja att kommunicera. Kvinnorna uttrycker många gånger
en oförståelse för den situation de befinner sig i. De upplever sig bli sedda som kriminella, men har
i själva verket en stark känsla av att istället ha utnyttjats.
Kvinnor som lider av psykisk ohälsa tenderar att i större utsträckning än män att rikta sin frustration
och dåliga mående inåt mot sig själva, istället för att ge den ett yttre uttryck. Detta ökar risken för
att kvinnorna med dåligt psykiskt mående förblir oupptäckta och utlämnade, samt att de skadar sig
själva direkt eller indirekt genom sitt beteende.
Då många av de kvinnor som hamnar på förvaret sannolikt har upplevt svåra händelser tidigare i
livet, finns en sårbarhet som är mycket central att uppmärksamma. Men, man får ändå inte bortse
från risken att även en kvinna kan vara den som utsätter andra förvarstagna för hot, övergrepp och/
eller kränkande behandling.
10
U ts atthet Åte rvän d an ded irekt iv et
Utsatthet är ett vitt begrepp som innebär att individen är skyddslös 20 08/115/EC
i någon mening; socialt, ekonomiskt/materiellt, fysiskt, sexuellt el-
ler psykiskt. Utsattheten per se innebär en direkt hälsofara, särskilt I återvändandedirektivet, artikel 3,
med tanke på att utsatthet inom ett område ofta leder till utsatthet definieras utsatta personer som un-
inom andra områden. Att vara utsatt innebär även en ökad risk för deråriga, ensamkommande, barn, funk-
ytterligare utsatthet genom att man till exempel kan befinna sig i tionshindrade, äldre, gravida, en-
en skyddslös miljö. samstående föräldrar med underåriga
barn och personer som utsatts för
Alla individer är sårbara för överväldigande händelser, antingen tortyr, våldtäkt eller andra allvar-
enskilda eller upprepade trauman. Individens reaktion skiljer sig åt. liga former av psykiskt, fysiskt el-
Antingen återhämtar, hanterar och övervinner hon traumat, eller ler sexuellt våld.
så blir hennes tillstånd försämrat och ett behov av hjälp eller skydd
uppstår. Detta kan variera inom ramen för tid, plats, yttre förhål- Avseende förvar anges i artikel 16.3
landen och kan skilja sig åt från individ till individ. att särskild uppmärksamhet ska äg-
nas åt situationen för utsatta per-
En person anses vara utsatt beroende på vad hon upplevt, hen- soner.
nes livssituation och på grund av personliga egenskaper. Oavsett
anledning gör hennes utsatthet att hon har särskilda behov som
det är viktigt att du som personal på förvaret är uppmärksam på.
K ris
De flesta människor drabbas någon gång i livet av en kris. En kris
innebär att man är med om någonting så allvarligt att tillvaron blir
svår att hantera. Reaktionen på det som har hänt kallas kris, men
även tiden för anpassning till en ny verklighet kallar man för kris.
Det finns olika saker som utlöser en kris. Inte sällan rör det sig om
plötsliga, oförutsägbara händelser, till exempel att någon anhörig
dör, att man är med om en olycka, eller att man som de förvarstag-
na, plötsligt frihetsberövas. En kris kan också röra sig om en period
i livet då man förändras mycket. Hur man reagerar och hur lång
krisen blir är olika beroende på vad det är för sorts kris, vilka erfa-
renheter man har sedan tidigare och vilket stöd man får i krisen.
Det finns olika sorters kris. En typ är livskris och den kan uppstå i
11
samband med till exempel en separation, uppsägning, en anhörigs sjukdom eller att man tvingas
flytta till ett nytt land. Den här sortens kris går oftast att bearbeta med stöd av familj och vänner.
Så kallade utvecklingskriser är en del av människans psykologiska utveckling. De handlar om att

man förändras i sin personlighet genom olika perioder i livet. Tonårstiden kan vara en sådan ut-
vecklingskris. Även om det är delvis positiva förändringar, behöver man tid att anpassa sig till det
nya. Den här tiden kan innebära en möjlighet för individen att förändra sådant som inte varit bra
tidigare.
En tredje typ av kris inträffar i samband med plötsliga och oväntade händelser. Det kan till exem-
pel vara dödsfall, sjukdom, olyckor och katastrofer samt våld och hot. Händelser av det här slaget
drabbar individen utan att den har kunnat förbereda sig på något sätt. Känslan för den drabbade är
dramatisk, som om marken försvinner under personens fötter. Även den här typen av kriser klarar
de flesta att ta sig igenom med stöd från människor i ens närhet. En del personer kan dock behöva
professionell hjälp för att orka bearbeta det som hänt.
Ofta talar man om att krisen går i olika faser, att våra psykologiska försvar eller så kallade copings-
trategier på det sättet hjälper oss att hantera det som hänt. Känslan av kognitiv och känslomässig
stumhet kan vara påtaglig i den första chockfasen för att överleva eller stå ut i det akuta läget. Sedan
kommer sakta känslomässiga reaktioner på det som inträffat och det är högst individuellt hur vi rea-
gerar. Vårt känslouttryck är kopplat till vår personlighet. Psyket har en egen förmåga att omvandla
och införliva det inträffade och i det normala krisförloppet tar en naturlig bearbetning vid. Bearbet-
ningen kan innehålla till exempel kunskapssökande, om det som hänt, eller upprepande frågeställ-
ningar om varför något hände och hur det skulle vara om det inte hade skett. För omgivningen kan
denna fas upplevas som ältande och tröttsam men den är väsentlig för den drabbade. Slutligen är
hela händelsen införlivad och bearbetad. Erfarenheten finns med i personens kunskapsbank och
har påverkat personligheten och livsåskådningen men är accepterad till den grad att individen kan
återgår till ett normalt liv.
Individer som drabbas av en kris kan känna panik och uppleva en känsla av overklighet, att inte
förstå vad som har hänt. En person i kris kan utåt verka helt lugn men samtidigt känna sig kaotisk
inombords. Många beter sig på ett sätt som de inte brukar. Under den första tiden reagerar perso-
ner i kris ofta med rädsla, ångest, nedstämdhet och känslomässig instabilitet. Personerna kan också
ha svårt att sova, svårt att koncentrera sig och att minnas olika saker samt svårt att tänka på något
annat än händelsen som utlöst krisen. Efter ungefär fem veckor bör reaktionerna efter en kris för-
ändras. Gör de inte det bör man söka professionell hjälp.
12
Foto: Europeiska Kommissionen
”När jag kom till förvaret var jag så chockad och

rädd att jag inte hade någon förmåga att ta till
mig all information de gav mig.”
13
T r auma
Att vara utsatt för ett trauma innebär att man är med om en allvarlig händelse som man uppfattar
medför antingen livsfara för sig själv eller andra, en allvarlig kränkning av den egna integriteten eller
en livsavgörande förändring. Att reagera med starka negativa känslor på traumat är naturligt, men
en del människor har svårt att därefter återanpassa sig till det vanliga livet.
Posttr aumatiskt S tressyn drom

Skillnaden mellan ett normalt krisförlopp och akut stressreaktion samt posttraumatiskt stressyn-
drom (PTSD) är att de senare två räknas till psykisk störning. En person kan uppvisa omfattande
krisreaktioner men ändå hålla sig inom ramen för vad som är normalt. PTSD och akuta stressreak-
tioner handlar däremot om att man inte kan införliva och bearbeta traumat utan får kvardröjande
allvarliga psykiska besvär.
Posttraumatiskt stressyndrom innebär att den traumatiska händelsen på olika sätt återupplevs,
blandat med känslor av till exempel vrede eller skräck. Traumat återupplevs både i vaket och so-
vande tillstånd genom påträngande och återkommande minnesbilder. Den traumautsatta kan ha
en önskan om att dra sig bort från allt som påminner om traumat, vilket kan leda till en kraftig
begränsning av livsutrymmet. Hur allvarliga de traumatiska symtomen blir beror i första hand på
individuella förutsättningar, vilken typ av trauma det rör sig om samt vilket känslomässigt stöd som
finns att tillgå i omgivningen.
Återupplevande av traumatiska händelser kan även trigga våldshandlingar. Rädsla och aggressivi-
tet är nära länkade till varandra och återupplevandet av skräcken skapar en våldshandling som är
mycket kraftfull. Det kan vara mycket subtila signaler som lukt, ljud, beröring, någons kroppsspråk
eller sätt att kommunicera, som anknyter och triggar igång återupplevandet. Det är viktigt att förstå
att det finns ett biologiskt underlag för återupplevandet och det totala impulsgenombrottet i sam-
band med våldshandling där stressmekanismer är av avgörande betydelse.
Nedan följer en kort översikt över de mest karakteristiska symtomen på PTSD. Reaktioner och symp-
tom på trauma kan dock vara mycket varierade vad gäller såväl uttryck som grad. En traumatiserad
person kan uppleva en eller flera av dessa. PTSD-symptom kan delas in i tre huvudkategorier; över-
spändhet, intrång samt avskärmning.
• Överspändhet – Den traumatiserade personens sympatiska nervsystem (självbevarelsesystem)

sätts i en konstant beredskap. Personen är ständigt beredd på ett nytt angrepp och uppvisar ex-
trema skrämselreaktioner på oväntade stimuli. Personen har ofta svårt att på ett normalt sätt vänja
14
sig vid upprepade stimuli och reagerar således på varje upprepning som om det vore en ny fara.
Tillståndet kännetecknas av irritabilitet, lättskrämdhet och sömnstörningar.
• Intrång – Den traumadrabbade personen återupplever den traumatiska händelsen som om den
ständigt inträffade om och om igen. I vaket tillstånd återkommer händelsen i form av minnesbilder
och i sovande tillstånd som mardrömmar. Minnena kan framkallas av till synes obetydliga påmin-
nelser och när de återupplevs gör de det med full emotionell styrka. Den traumadrabbade perso-
nen känner sig på så sätt aldrig säker, eftersom minnesbilderna kan komma även på trygga platser.
• Avskärmning – Vid traumatiska upplevelser där motstånd är förgäves kan den drabbade per-
sonen gå in i ett tillstånd av uppgivenhet där självförsvarssystemet slår av. Den traumadrabbade
personen flyr istället från traumat genom att mentalt förflytta sig därifrån. Händelserna fortsätter
att registreras i medvetandet, men intrycken kan bli bedövade. Den traumadrabbade personen
kan uppleva det som att traumat inte händer henne, utan att hon snarare är en iakttagare som ser
händelsen utifrån. Att skärma av kan vara kroppens sätt att försvara sig mot något som är alltför
outhärdligt och reaktionen kan på många sätt likställas med den ångestdämpande effekten av al-
kohol- eller narkotikaintag. Att skärma av kan tyckas ge positiva effekter eftersom det bedövar det
smärtsamma, men eftersom det ofta är ihållande motverkar det återhämtning och återanpassning
när faran väl är över.
Fakt orer som påverk ar tr aumaupp leve lsen

Sannolikheten att en person ska utveckla posttraumatisk stress beror främst på den traumatiska
händelsens karaktär, men även vissa individuella skillnader påverkar om störningen utvecklas. Trau-
mats påverkan på individen beror delvis på personliga egenskaper och återhämtningsförmåga. Vik-
tiga egenskaper för att kunna tåla mycket stress är att ha en stor kontaktförmåga, ett eftertänksamt
och aktivt sätt att möta svårigheter och en stark känsla av att själv kunna styra över sitt öde.
Beroende på i vilken grad personen upplever sig ha kontroll över situationen kan olika personer
reagera på olika sätt i liknande situationer. Med ökad grad av upplevd kontroll tenderar man att
uppfatta situationer som mindre stressande, medan man påverkas mer negativt när man upplever
att man har liten eller ingen kontroll över situationen. Känslan av kontroll och autonomi är således
mycket viktig för en persons välbefinnande.
På förvaret är känslan av autonomi låg och du bör arbeta för att under rådande förutsättningar öka
känslan av kontroll. Du kan exempelvis fråga den förvarstagna om hon önskar samtal på för- eller
eftermiddagen och om hon föredrar att tala med manlig- eller kvinnlig personal.
15
Vissa situationer är mer påverkbara än andra. Man har sett att när man har anpassat en situation
för att ge individen en starkare känsla av eget inflytande upplevs den som mer positiv och mindre
Foto Migrations
verket och stressande än vid en liknande situation där individens förmåga att påverka är mindre uttalad. Käns-
Europeiska kom
missionen lan av kontroll och autonomi är således mycket viktig för en persons välbefinnande.
På förvaret är känslan av autonomi låg och du bör arbeta för att, trots rådande förutsättningar, öka
känslan av kontroll. Du kan exempelvis fråga den förvarstagna om hon önskar samtal på för- eller
eftermiddagen och om hon föredrar att tala med manlig- eller kvinnlig personal.
16
Kännet ec k en på at t nå go n lider av t r auma eller annan psyk isk o hälsa
Det kan vara mycket svårt för dig att avgöra om en person är drabbad. Därför kan det vara bra att
ha i åtanke att alla de du möter på förvaret kan ha varit utsatta för trauman som de lider av psykiskt
och att detta tillstånd kan förvärras av förvarstagningen.
Nedan följer en karta över kännetecken som du som personal på förvaret bör vara uppmärksam
på, eftersom de kan vara tecken på att personen lider av en traumaproblematik eller annan psykisk
ohälsa och utsatthet. De är uppdelade i fem kategorier och utgår ifrån att ett trauma kan påverka
samtliga av dessa funktioner hos en person.
• Ett trauma eller övrigt psykiskt lidande kan ge rent fysiologiska effekter på kroppen i form av
smärta, något som kan märkas på att individen påtalar en ihållande, eventuellt diffus smärta utan
medicinsk förklaring. Individens sömn och aptit kan även bli påverkade i form av antingen aptit-
ökning eller minskad matlust, sömnsvårighet eller överdrivet sömnbehov. Kroppsliga uttryck för
trauma kan även utgöras av plötsliga panikattacker som kan ses utifrån genom att individen hy-
perventilerar, upplever sig yr, har svårt att få luft och känner sig svimfärdig. Hon kan även uttrycka
rädsla för att bli galen eller dö.
• Relationer påverkas ofta negativt på grund av minskad tillit till andra människor. Individen upple-
ver sina nära som främlingar och känner sig ofta mycket ensam.
• Individens emotioner och känsloliv är ofta uppfyllt av en känsla av vanmakt och mycket negativa
känslor i form av ångest, oro, nedstämdhet samt hopplöshet inför framtiden. Tecken på känslomäs-
sig instabilitet kan vara ett mönster av förlängda perioder av akut känslomässigt påslag varvat med
perioder med fysisk och mental utmattning. Ilska och återkommande, oförklarliga gråtattacker är
ett annat vanligt symtom på trauma.
• Kognitioner, eller tankeprocesser och intellektuella förmågor blir också påverkade och kan märkas
på att individen får svårigheter att koncentrera sig, att minnas och att fatta beslut. Individen kan
även drabbas av förvirring och störd tidsuppfattning.
• Det sista klustret med svårigheter hos individer med upplevda trauman berör beteenden. Synliga
beteendetecken på trauman är exempelvis socialt undandragande, eller en irritabilitet i kontakten
med omgivningen. Andra tecken är undvikande av eventuella påminnelser till traumat, vilket kan
utgöras av i princip vad som helst. Två vanliga metoder att undvika eller döva negativa känslor är
missbruk eller annan självdestruktivitet.
17
K roppen RE AGER AR PÅ KRISEN
Krisreaktioner dröjer sig ofta kvar i kroppen på olika sätt. Det kan röra sig om huvudvärk, spänningar
i muskler, mag- och bröstsmärtor. Problem efter att ha utsatts för våld, särskilt sexuellt våld är ofta
långvariga. Även kroppsuppfattningen och det egna förhållandet till fysiska, grundläggande behov,
kan påverkas. Störningar i sömnen, aptiten och hygienen kan uppstå.
Kvinnans egen uppfattning om sin kropp kan förändras och de utsatta kvinnorna kan ha en stark
frånvarokänsla i förhållande till kroppen. De kan också få en annorlunda uppfattning om smärta och
ha stora svårigheter att acceptera sin egen kropp, se sig i spegeln eller ta emot beröring.
Ibland kan krisreaktioner ta sig dramatiska uttryck i form av självskador, självsvält eller en överdriven
oförsiktighet. Anledningen till dessa olika reaktioner kan vara en slags psykologisk överlevnad efter
att ha upplevt tortyr eller sexuellt våld. Det är ett sätt att skilja medvetandet från kroppen. Kroppen
har blivit skändad och utnyttjad och det blir för svårt för kvinnan att behålla en sund och normal
bild av sin kropp och sina normala fysiska behov. Självskador är ibland en slags ångestventil och det
är viktigt att hjälpa kvinnan till annan ångestlindring.
Det finns många olika sätt att återerövra sin kropp och sina fysiska behov på, och för att hitta tillbaks
till en normal sexualitet igen. Detta kan ta lång tid i behandling i en skyddad miljö där man arbetar
med flera olika insatser som både är ångestdämpande och självstärkande. Ibland behöver kvin-
norna djupare bearbetning av sitt trauma eller sin kris och då kan psykosomatisk bearbetning vara
en del av behandlingsarbetet. På förvaret är inte behandling möjlig att ge, men för att lindra ång-
est kan du exempelvis föreslå kvinnan yoga-, eller avslappningsövningar. I ditt bemötande är det
viktigt att inte forcera eller döma avvikande beteenden när det gäller kroppen, men också försöka
att stödja och uppmuntra en positiv kroppsuppfattning. Det kan också vara viktigt att inte fysiskt
komma för nära då vissa kvinnor kan uppleva svår skräck vid fysiskt närmande.
18
DE L II – HUR BEMÖTER JAG UTS ATTHET PÅ FÖRVARET ?
19
20
DE L II – HUR BEMÖTER JAG UTS ATTHET PÅ FÖRVARET ?
E tt stö djan de förhå llnin gss ätt En viktig del i bemötandet av utsatta personer är att i den
I det stödjande samtalet är det neutrala, icke-dömande för- oförutsägbara tillvaro som förvarstiden utgör, försöka förmed-
hållningssättet mycket viktigt, eftersom din uppgift framför la en känsla av trygghet. Centrala aspekter för upplevelsen
allt är att få kvinnan att känna sig hörd och sedd där hon av trygghet är förutsägbarhet, en känsla av kontroll samt att
mentalt befinner sig. Det centrala är att du på ett respektfullt tillvaron är någorlunda förståelig. I samtalet med kvinnan ska
och empatiskt sätt möter kvinnan förutsättningslöst, utan du visa en icke-dömande hållning samt förmå och våga här-
ambition att förändra eller behandla. I det behandlande sam- bärgera det hon säger, likväl som du måste respektera hennes
talet med en terapeut är däremot syftet att hjälpa kvinna ut egna gränser.
ur tillståndet hon befinner sig i, vilket inte är din uppgift som
personal på förvaret.
21
Egna anteckningar: Icke- döm an de
En icke-dömande attityd handlar om att lyssna på den förvarstagna utan att värdera det denna
berättar som varken rätt eller fel, sant eller falskt.
Genom att bara lyssna utan att värdera förmedlar du till kvinnan att hon tas på allvar och kan känna
sig trygg med att du inte dömer henne för det hon gjort eller varit med om. Det viktigaste är att
hon får en chans att förmedla det hon i stunden väljer att förmedla och att detta tas emot av dig.
Som utsatt är det vanligt att skuldbelägga sig själv och därför kan det kännas väldigt obekvämt att
prata om vissa ämnen. Den utsatta kan vara mycket lyhörd inför de subtila reaktioner hon möter.
Det är därför viktigt att du signalerar ”Jag vågar prata om även tabubelagda ämnen”.
Detta gör du genom att ställa raka frågor även om obehagliga ämnen, att själv sätta namn på
företeelser och uppvisa en respektfull men avslappnad inställning till tabubelagda områden
såsom prostitution, sexuella övergrepp och misshandel.
F örmå ga och vi lja ti ll h ärb är gerin g

Att förmedla en förmåga och vilja till härbärgering handlar i huvudsak om att visa den förvarstagna
att du inte fruktar vad hon ska berätta för dig, hur hemskt det än är. Genom ditt kroppsspråk, som
att börja skruva på dig på stolen, titta på klockan eller på andra sätt visa dig obekväm, förmedlar du
till kvinnan att ämnet är obehagligt att beröra. Risken är då att kvinna väljer att vara tyst istället för
att prata med dig om de svårigheter hon upplever.
Om du istället använder uppmuntrande icke-verbala medel, som att upprätthålla ögonkontak-

ten, luta dig fram och nicka, samtidigt som du verbalt ber kvinnan att fortsätta berätta mer, ger
du signaler om att du är intresserad och villig att ta emot det hon vill säga.
Detta ska i samtalet kombineras med att visa känslor som reflektioner av det den förvarstagna be-
rättar, något som kan vara mycket betydelsefullt och bekräftande. För att inte överföra dina känslor
på kvinnan är det dock mycket viktigt att inte överträffa kvinnan i känslouttryck. Många gånger kan
en person utsatt för något obehagligt vara tyst av rädsla för omgivningens reaktioner. Den drab-
bade äger själv sina känslor och oavsett om du anser att känslorna är olämpliga, är det dem som
du ska reflektera, varken förminskade eller förstorade. Medkänsla är dock självklart viktigt i samtalet.
22
”Han ville att jag skulle följa med honom till hans rum, men jag sa nej.”
23
R espekter a kvinn ans e gn a gr änser
Ibland känner man redan vid inskrivningen till att den förvarstagna varit föremål för svåra händelser,
ibland finns det misstankar och i andra fall kommer det fram senare under förvarstiden. Oavsett, är
det mycket viktigt att komma ihåg att inte pressa kvinnan till att berätta obehagliga saker, samtidigt
som du inte får vara rädd för att ställa frågor. Att ofrivilligt berätta om svåra händelser kan innebära
en återtraumatisering.
Att respektera de gränser som kvinnan sätter upp blir ännu viktigare när hon varit utsatt för
trauma, eftersom själva traumat ofta inneburit att hennes personliga gräns kraftigt överskri-
dits.
När du vet eller misstänker att någon varit utsatt för svåra händelser är det viktigt att tänka på att
psykisk ohälsa och traumatisering försämrar den kognitiva förmågan.
Du bör således vara mycket tydlig när du förklarar och du kan behöva repetera det du sagt vid
ett flertal tillfällen. För att försäkra dig om att kvinnan har förstått bör du be henne återberätta,
samt uppmuntra till frågor om det är något hon finner oklart.
Beroende på hur traumat sett ut kan det också ha medfört att tilliten till andra människor är väldigt
skör.
Lova därför inget som du inte kan hålla, var specifik i det du lovar och håll alltid det du lovat.
V å ga frå ga och st älla r ak a frå gor

De viktigaste redskapen för att ta reda på om någon av kvinnorna är i en utsatt position på förvaret
är dels genom samtal och dels vad du uppfattar. Kom ihåg, för att få reda på om någon är utsatt på
förvaret krävs det i de flesta fall frågor för att du ska få några svar. Gör det därför till en rutin att fråga
de förvarstagna om de varit utsatta för något under sin tid på förvaret. För att förmedla till kvinnorna
att du är beredd på att hantera de svar som uppkommer och att du förväntar dig ett ärligt rakt svar
är det av stor betydelse hur du ställer dessa frågor.
24
Ställ frågorna på ett konkret och specifikt sätt, till exempel:
Berätta om…
• … någon sagt något nedsättande till/om dig?
• … du känt dig tvingad att göra något mot din vilja?
• … någon har slagit dig?
• … du känt dig rädd under din förvarstid?
• … du känt dig hotad under din förvarstid?
• … du upplevt dig kränkt under tiden här?
Även vid en god relation mellan dig som personal och en förvarstagen kan det finnas flera an-
ledningar till varför den förvarstagna inte svarar sanningsenligt på frågor gällande övergrepp och
utsatthet. En anledning kan vara att den försvarstagna inte känner sig trygg med vad som kommer
att hända med det hon berättar. Ni kan i teamet behöva fundera över vem som ska ta ett svårt sam-
tal med den förvarstagna kvinnan, då det även i de mest samspelta arbetslagen är ofrånkomligt att
alla i personalgruppen kommer att få olika relationer till de förvarstagna. Välj någon som anses, och
anser sig, ha en god relation till kvinnan i fråga.
S våri gheter att öppn a si g i s amt al

Då du som personal på förvaret troligtvis ses som en mer formell bekantskap, är sannolikheten rela-
tivt liten att kvinnan frivilligt öppnar sig och pratar med dig om en obearbetad traumatisk händelse.
Dock bör du när du pratar med en kvinna om hennes eventuellt traumatiska bakgrund vara
medveten om att PTSD och social dysfunktion är ofta intimt sammankopplad med starka käns-
lor av misstro gentemot andra människor.
Problem kopplade till hyperkänslighet, återkommande störande minnen, ansträngning för att und-
vika traumarelaterade stimuli, ilska och misstro, kan påverka förutsättningarna för att skapa och
upprätthålla nära relationer. På grund av oviljan att mentalt närma sig traumat undviker dessa per-
soner gärna ämnen relaterade till traumatiska händelser och väljer istället att hålla saker för sig själ-
va. Rädslan för att inte bli förstådd eller trodd, är stark hos många kvinnor som utsatts för övergrepp.
Om den hon väljer att berätta för brister i respekt och hänsyn ligger det nära till hands att kvinnan
känner sig avvisad eller utsatt för ett nytt övergrepp. Det är därför viktigt att du tänker på att dina
egna attityder och värderingar speglas i det sätt du kommunicerar.
25
”Personalen har ett mycket trevligt

bemötande, det märks att man tar
mänskliga rättigheter på allvar.”
26
K u lturski lln ader och tr auman
Det är viktigt för dig som arbetar på förvaret att vara medveten om att det kan finnas kulturella
skillnader i hur besvären tar sig uttryck för en traumadrabbad person, även om PTSD- symptom
är lika för alla kulturer.
Det kan finnas skillnader i hur den traumadrabbade beskriver sina känslor och tankar, samt hur hon
beter sig. Till exempel kan ett tillstånd av hyperventilering beskrivas i termer av upprepade kropps-
smärtor. Ett annat mycket vanligt exempel är att det i många kulturer anses vara mycket opassande
att prata om smärtsamma upplevelser, varför personen istället väljer att vara tyst. Traumatiska hän-
delser kan vara mycket skamfyllda och vad som anses skamligt varierar mellan olika kulturer. Om du
exempelvis frågar om ett känt sexuellt utnyttjande kan det hända att du inte får något svar alls, ett
indirekt svar eller till och med ett förnekande.
U ts att och utåt ager an de

Redan vid ankomsten bör du som personal vara mycket tydlig med att det på förvaret aldrig är
accepterat att utsätta andra för fysiska, sexuella eller verbala övergrepp, samt vilka åtgärder som
kommer att vidtas om det skulle inträffa.
I vissa fall kan den utsatta kvinnan själv vara delaktig i att initiera olämpliga beteenden. I dessa fall
bör du medvetandegöra kvinnan om hennes beteende och de observerade följderna. Vid samtal
med kvinnan bör du upprepa vilka konsekvenser det oacceptabla beteendet leder till och påtala för
henne att hon själv har möjlighet att styra över detta genom att göra andra val. Använder du dig av
Jag-budskap (se Samtalsstöd) minskar du risken för att kvinnan ska känna sig kritiserad och skuld-
belagd, och ger henne samtidigt en möjlighet att själv ge uttryck för hur hon upplever situationen.
Att kvinnan kan ha varit utsatt för trauma bör inte medföra att du ställer lägre krav och förvänt-
ningar på henne, däremot kan du behöva vara extra varsam i ditt förhållningssätt, samt vara
särskilt observant på vilka signaler kvinnan förmedlar.
Sa mt al med t o lk
En komplicerande omständighet vid känsliga samtal är att de flesta behöver föras via tolk. Önskvärt
är om du hinner förbereda tolken på vilken typ av samtal som kommer att äga rum, samt att sam-
talet kan innehålla perioder av tystnad.
27
Det är viktigt att du för kvinnan tydliggör tolkens roll samt klargör aspekter såsom tystnadsplikt och
vad detta innebär. Beroende på samtalets karaktär är det viktigt att överväga valet av manlig eller
kvinnlig tolk. För att undvika känsliga situationer ytterligare kan du exempelvis be om en tolk i en
annan stad och under tolkningen helt utelämna kvinnans namn, alternativt använda ett fingerat
tilltalsnamn. Fråga dock kvinnan innan samtalet om vad hon föredrar och påpeka tydligt de extra
åtgärder du vidtagit så att hon känner sig trygg under samtalet.
28
”…jag går in på rummet och lägger

mig i sängen och gråter…”
29
Du och din a ko lle gor
Som personal på förvaret har du en central och viktig roll i att göra tillvaron förståelig och förmedla
en känsla av autonomi till den förvarstagna. Detta ställer krav på dig, inte bara som enskild individ i
mötet med den förvarstagna, utan på hela personalgruppen.
En förutsättning för att kunna möta kvinnorna på ett konsekvent, tryggt och respektfullt sätt är att
samarbetet i personalgruppen fungerar väl och att du och dina kollegor är samstämmiga gällande
vilka regler och rutiner som gäller på förvaret.
På förvaret arbetar du med människor i en mycket utsatt livssituation. Att möta dessa människor
kan vara mycket påfrestande och krävande. Det är viktigt att du och dina kollegor stödjer varandra
som ett team där ni kompenserar för varandras svårigheter, ser och lär av varandras styrkor.
E ventue lla hin der för s amarbete

Möjliga hinder för att kunna arbeta som ett team kan sammanfattas i några av områdena; målförvir-
ring, rollförvirring, kommunikationsbrist samt inre och yttre stress.
• Målförvirring: utgörs av din och dina kollegors olika syn på syftet med förvarstiden samt vad
som är målet med ert jobb. Exempelvis kan du se det som din uppgift att stärka personalgruppens
interna samarbete, medan andra väljer att prioritera praktiska uppgifter eller att spendera tiden på
relationsskapande aktiviteter med de förvarstagna. Samtliga av dessa mål kan vara främjande och
positiva, men för att undvika målförvirring och därmed onödig slitning i personalgruppen behöver
de vara uttalade.
• Rollförvirring: är ofta sammankopplat med målförvirring, och utgörs av vad din syn på din och
dina kollegors roll som personal på förvaret är och vad den borde vara. Alltså; vad är er roll på förva-
ret? Kan ni ha olika roller i olika sammanhang och är dessa i så fall uttalade? Olika outtalade roller på
förvaret kan skapa konflikter som förvärras av nedan nämnda kommunikationsbrist.
• Kommunikationsbrist: innefattar alla de outtalade förväntningar som finns på både kollegor

och förvarstagna, men som inte kommuniceras öppet. Det kan vara oskrivna regler kring socialt
samspel och beteende, arbetsmoral och människosyn som för vissa är självklarheter men som ska-
par frustration när de inte delas och efterlevs av omgivningen.
• Stress: samtliga dessa hinder kan ytterligare förstärkas av inre och yttre stress. Inre stress innebär
en egen inifrån kommande stress som du bär med dig orsakat av personliga livsomständigheter
30
och aktuellt mående. Yttre stress är utifrån kommande stressfaktorer som kan vara oro bland de
förvarstagna. Ofta kan inre och yttre stress samspela och ge effekter på ditt mående, arbetstrivsel
och förmåga att utföra ditt arbete. Olika teorier finns om effekter av att arbeta med traumatiserade
individer, risk finns för sekundär traumatisering. Du bör därför vara observant på om du själv eller
dina kollegor börjar visa tecken på rädsla, cynism, förtvivlan eller hopplöshet. Detta kan vara ett
tecken på att du som personal hamnat i ett läge där du tar över de förvarstagnas känslor.
För att hantera dessa hinder är det av stor betydelse att ni i teamet tar er tid att kontinuerligt upp-
datera er i dessa frågor:
• Vad är syftet med förvarstiden, för de förvarstagna som grupp och för den enskilda?
• Vad är min respektive mina kollegors roll i bemötandet av de förvarstagna som grupp samt den
enskilda?
• Har vi klargjort outtalade förväntningar på varandra i teamet?
• När och hur tar jag ansvar för min del av kommunikationen?
• Hur mår jag och hur påverkar jag de förvarstagna respektive mina kollegor?
• Hur hanterar vi oförutsedda händelser och svårigheter som uppstår?
Egna anteckningar:
31 31
H ur m ärker jag att nå gon är uts att och v ad k an jag gör a?
Många människor visar hur de mår genom sitt sätt att vara. Genom att vara observant på hur de
förvarstagna kvinnorna beter sig kan du lättare se om någon av dem mår dåligt. Här beskrivs ett
antal beteenden som kan vara signaler på att en person mår dåligt och senare ges exempel på vad
som kan komma upp under ett samtal. Du ges också förslag på hur du kan bemöta personen i dessa
situationer, men förslagen är inte uttömmande och inte heller allmängiltiga, varför du bör tillämpa
dem med sunt förnuft.
B eteen den F örs lag på bemöt an de
Drar sig undan gemensamma utrymmen, per- Observera och ställ frågor, exempelvis: ”Jag har
sonal och andra förvarstagna. märkt att du sällan umgås med andra här inne på
förvaret. Vad är anledningen till det?”
Utan att vara alltför påträngande, bör du göra

flera försökt att prata med kvinnan. Visar hon att
hon inte vill prata, ska du naturligtvis respektera
detta, men gör ett nytt försök vid ett senare till-
fälle. Uppmana även henne att själv ta kontakt
om hon känner behov av att prata vid ett annat
tillfälle.
Om du upplever att kvinnan har svårt för att ta

kontakt med andra förvarstagna kan du hjälpa
henne att få kontakt med de andra, exempelvis
vid gemensamma aktiviteter.
Förklara att social kontakt minskar risken för

nedstämdhet och lindrar känslor av oro, ångest
och stress; det kan kännas bra att berätta för
andra hur man känner för att slippa vara ensam
med sina känslor.
Sover hela tiden, är passiv. När man mår dåligt Uppmuntra kvinnan att delta i olika aktivite-
och befinner sig i en stressad livssituation, är ter. Förklara att fysisk aktivitet i många fall kan
det vanligt att bli passiv och inaktiv. Man tap- dämpa och även fungera förebyggande mot
32
par ork, vilja och initiativförmåga att göra något smärta. Fysisk aktivitet gör också att man sover
överhuvudtaget. bättre och håller sig friskare samt har en positiv
påverkan på psykisk ohälsa som ångest, stress
och nedstämdhet.
Motivera kvinnan att hålla dagliga rutiner för

mat, sömn och motion. Förklara att upprätthål-
lande av dessa regelbundna rutiner är en av
de viktigaste skyddsfaktorerna när något drab-
bar en i livet och att välbefinnandet ökar både
kroppsligt och mentalt. Vid återkommande ru-
tiner styckas också dagen upp och ger känslan
av att timmarna går fortare.
Undersök om det kan finnas anledningar till

att kvinnan väljer att inte delta i aktiviteter: ”Du
deltar sällan i de gemensamma aktiviteterna och
verkar sova mycket…” och försök att hitta ge-
mensamma lösningar.
Är rastlös. Motivera kvinnan att delta i olika aktiviteter:

”Jag har noterat att du verkar vara rastlös och att
du inte vet vad du ska göra av dina dagar här. Är
det något vi kan prata om?”
Uppmuntra kvinnan att sitta ner en stund i still-

het och tystnad, exempelvis meditation eller
bön. Meditation har förutom en avslappnande
effekt också en möjlighet att öka förmågan till
att reducera negativa tankar kopplade till ång-
est, oro och stress samtidigt som positiva tan-
kar främjas.
33
Aggressiv, passivt aggressiv, vägrar samar- Prata med kvinnan utan att lägga in dina egna
beta, trotsar. Våld kan ibland ses som en kon- värderingar. Det kan vara bra att beskriva det
sekvens av vanmakt; en handling sprungen ur du ser genom att använda dig av ”Jag-budskap”
en känslomässig frustration. Våldet kan vara ett (se Samtalsstöd).
sätt att återta kontroll och ses som en form av
kommunikation eller brist på kommunikation. Använd MI-tekniker för att försöka etablera en
samarbetsrelation med fokus på hur man till-
sammans kan undvika de negativa konsekven-
serna beteendet skapar.
Hitta tillsammans med kvinnan möjliga sätt att

hantera aggressiva impulser, förslå exempelvis
för henne att lämna situationen istället för att
agera ut, att fokusera på andningen ett tag,
eller att gå till gymmet för att få utlopp för sin
frustration där.
Tydliggör regler och konsekvenser vid risk för

skada på person eller egendom: ”Jag förstår att
du är mycket frustrerad och arg. Här på förvaret
är det okej att visa ilska. Det finns däremot vissa
regler, som är till för allas säkerhet.”
Självdestruktiv, exempelvis skär sig själv. Ång- Prata med kvinnan och använd MI-teknik för att
est, oro, rädsla eller obehagskänslor kan vara resonera fram andra sätt hon kan få utlopp för
mycket svåra för en person att hantera och ib- sina obehagskänslor.
land kännas outhärdliga. Detta kan leda till att
en person åsamkar sig fysisk smärta för att lind- Uppmuntra kvinnan att vara aktiv, eftersom det
ra dessa känslor. Det här kan utvecklas till ett kan vara ett sätt att minska ångesten.
beroende, där självskadandet blir som en drog.
På sikt är det mycket farligt att vänja sig vid Ha regelbunden tillsyn av kvinnan, utan krav
denna metod att hantera obehag. Även suicid- på interaktion. Gör en bedömning tillsammans
försök kan vara ett sätt att fly det inre obehaget. med dina kollegor om hur ofta det ska ske.
Informera kvinnan om konsekvenser för på-

kommet självdestruktivt beteende: ”Jag har no-
34
terat att du gör saker som är skadliga för dig själv.
Vi är ansvariga för att ingen far illa här på förvaret
och kommer därför att försöka hindra dig från att
göra detta. Hur vill du att vi ska göra och vilken
hjälp du behöver om det händer igen?”
Undviker vissa rum eller platser på förvaret. Försök ta reda på vad som gör att kvinnan und-
viker platsen. Prata med henne om vad du sett:
”Jag har sett att du aldrig vistas i de gemensamma
utrymmena. Det får mig att tro att du är rädd för
något och känner dig otrygg. Stämmer det?”
Försök att hitta lösningar tillsammans, exem-

pelvis skulle det kunna underlätta för kvinnan
att vistas på dessa platser under tryggare for-
mer, till exempel i närvaro av personal.
K vinn an i s amt alet F örs lag på bemöt an de
Säger ”Jag vill bara härifrån, förstår inte var- Undersök om kvinnan är medveten om syftet
för jag är inlåst”. med förvarstagningen. Förklara igen, långsamt
och metodiskt, be henne upprepa och ställ
kontrollfrågor.
Bekräfta och benämn kvinnans frustration: ”Jag

förstår att det är en fruktansvärt jobbig situation
för dig. Vill du att jag igen förklarar igen varför du
är förvarstagen och vad som kommer att hända?”
Är inte intresserad av att prata. Undviker äm- Fundera över vem i personalen som är bäst
net, och/eller svarar inte på dina frågor. lämpad att hålla i det eventuellt känsliga sam-
talet.
35
Tystnad kan vara ett tecken på motstånd - an-
vänd MI-teknik.
Våga hålla ut tystnaden längre än vad som

egentligen känns bekvämt. Vissa kvinnor kan
behöva längre tid på sig att formulera sig eller
tänka över din fråga. Du förmedlar på så sätt att
du har tid och tålamod att vänta in kvinnans
respons.
Bekräfta att tystnaden är okej genom att sätta

ord på den: ”Jag märker att det är svårt för dig att
svara på den här frågan. Ta gärna tid på dig att
fundera och kom ihåg att det när som helst är okej
att säga att du inte vill svara på frågan.”
Upplevs som aggressiv i samtalet. Undvik att gå in i argumentation.
Var aktsam på dina egna känslor och vad som är

hanterbart för dig.
Sätt ord på och bekräfta hennes känslor utan

att lägga in värderingar: ”Att du är arg i den här
situationen är fullt förståeligt. Det skulle vara
bra om vi tillsammans kunde diskutera hur vi
ska kunna göra det här så bra om möjligt för
dig.”
Gråter Sitt med tills kvinnan gråtit ut. Du kan vara tyst,
men din närvaro ger henne en möjlighet att
prata om hon vill.
Säg det du ser utan att lägga in tolkningar. Be-

nämn gråtattackerna och ge henne en möjlig-
36
het att prata om dem: ”Jag märker att du ibland
blir väldigt ledsen och gråter. Är det något du vill
prata om som oroar dig?”
Visa att du förstått att personen tycker situatio-

nen är jobbig: ”Jag inser att detta måste vara en
svår situation. Ta den tid du behöver och berätta
om du vill vad du tänker på.”
Boka tid för ytterligare ett samtal längre fram,

det ger kvinnan möjlighet att ta upp saker hon
vill tala om.
Upplevs som splittrad, samtalet saknar ”röd Strukturera upp samtalet med tre tydliga faser:
tråd”. inledning, innehåll och avslutning (se Samtals-
stöd).
Det kan ibland underlätta att i punktform skriva

ner, alternativt rita bilder till vad den försvars-
tagna tar upp, för att sedan också bocka av när
varje ämne har avhandlats. Fråga också kvin-
nan: ”Vad är viktigast för dig att prata om idag?”
Berättar om upplevda trauman. Gör en avvägning om det kan ha betydelse för

ärendet.
Inta en icke-dömande hållning och visa att du

vågar härbärgera det kvinnan berättar.
Var noga med att respektera kvinnans gränser

och inte pressa henne (om det inte finns syn-
nerliga skäl). Låt kvinnan styra samtalet: ”Det
du berättar är väldigt tungt. Du väljer själv hur
mycket du vill berätta.”
37
Berättar om känslor av otrygghet på förvaret. Undersök i vilka situationer den förvarstagna
känner sig otrygg.
Försök att hitta en lösning tillsammans: ”Vad bra

att du tar upp det, så att vi tillsammans kan göra
något åt det.”
Berättar om diffusa smärtsymtom. Boka en tid hos sjukvården och se till att kvin-
nan får adekvat medicinsk hjälp, men behåll
en medvetenhet om det kan vara symtom på
psykisk ohälsa.
Bekräfta det obehag smärtan skapar och försök

eventuellt att gemensamt hitta en icke-medi-
cinsk lösning som kan lindra: ”Det låter som att
du inte mår bra. Vill du berätta lite mer om hur
det känns i kroppen och vad du tror skulle kunna
lindra?”
Var försiktig med att ge för mycket uppmärk-

samhet till sjukdomssymtom där du misstänker
andra bakomliggande orsaker och behov.
Uppmuntra till fysisk aktivitet.
38
DE L III – VAD GÖR JAG VI D S ÄRSKI LD UTS ATTHET
39
40
DE L III – VAD GÖR JAG VI D S ÄRSKI LD UTS ATTHET
Det finns flera omständigheter som gör den förvarstagna särskilt utsatt och det är viktigt att ha i åtanke att utsatthet på ett om-
råde ofta leder till utsatthet på andra områden. Exempelvis kan en kvinna vara utsatt för människohandel och samtidigt bära en
svår sjukdom, en hbtq-person kan vara utsatt för våld i en nära relation och så vidare.
När du får kännedom om, eller misstänker att, någon är särskilt utsatt är det extra angeläget att handlägga ärendet omsorgsfullt.
Samtidigt måste handläggningen hanteras skyndsamt med respekt för den utsatta förvarstagnas behov i centrum. Betänk därför
noga på vilket sätt du sprider information i teamet, såsom vid avrapporteringar och tavlor. Det är ofta jobbigt för den som är
utsatt att prata om sin situation och det är därför viktigt att ni försöker minimera antalet personer som samtalar med den utsatta.
Samtal om som berör särskild utsatthet såsom svår sjukdom och sexuella relationer är bland det svåraste att tala om för både dig
som personal och för den förvarstagna. Det är svåra ämnen som ofta är tabubelagda och kan därför vara skamfyllda att prata om.
Tänk därför på att raka och tydliga frågor ofta är det bästa sättet att få kvinnorna att ge ärliga svar.
Det första du bör göra när du handlägger ett ärende med särskild utsatthet är att prata med din teamledare och beslutsfattare
om vad du tror har skett. Skriv tjänsteanteckning om det som är av betydelse för ärendet och för löpande journalanteckningar
för att följa det praktiska arbetet.
Sök därefter information och råd om hur du bör gå vidare inom Migrationsverket, interna riktlinjer finns på flera områden, se
exempelvis Handbok i migrationsärenden. Inom flera områden finns även nätverk och kontaktpersoner som du kan vända dig
till för att få stöd i både bemötandet och ärendehandläggning.
Om du är i fortsatt behov av stöd kan du vända dig till andra myndigheter och intresseorganisationer. Nedan finner du några råd
och tips att tänka på vid fall av särskild utsatthet samt olika externa kontakter med specialkunskap på området. Flera av de listade
hemsidorna har även omfattande länklistor för ytterligare information.
På Socialstyrelsens hemsida hittar du exempelvis information om:
• Prostitution och människohandel

• Våld i nära relationer
• Kvinnlig könsstympning
• Brottsoffer
• www.socialstyrelsen.se/valds-ochbrottsrelateradefragor
41
Br o t t sb a l ke n 4 k ap . 1 a § prostitution OCH Människoh an de l
Det finns flera olika former av människohandel, exploateringen kan
1 a § Den som, i annat fall än som bland annat ske för att utnyttjas inom tvångsarbete, tiggeri, krigs-
avses i 1 §, genom olaga tvång, vil- tjänst eller för sexuella ändamål. Bland de förvarstagna är kanske
seledande, utnyttjande av någons ut- de mest förekommande formerna av människohandel, för sexuella
satta belägenhet eller med annat så- ändamål och tiggeri. Oavsett, ska misstanke om människohandel
dant otillbörligt medel rekryterar, rapporteras till mottagningsområdets människohandelssamord-
transporterar, överför, inhyser el- nare, oavsett om brottet skett inom eller utanför Sverige.
ler tar emot en person i syfte att
han eller hon ska exploateras för Många kvinnor som kommer till Sverige för att prostituera sig och
sexuella ändamål, avlägsnande av som sedermera skrivs in på förvaret uppger att de är här frivilligt.
organ, krigstjänst, tvångsarbete el- Trots att kvinnorna samtyckt till att prostituera sig kan det röra
ler annan verksamhet i en situation sig om människohandel, då enbart syftet att exploatera någon är
som innebär nödläge för den utsatte, straffbart. Därför behandlas dessa former av utsatthet gemensamt.
döms för människohandel till fäng-
else i lägst två och högst tio år. Samtal om sexuella relationer är kanske en av de svåraste sakerna
att tala om för både dig som personal, och för den förvarstagna.
Den som begår en gärning som avses Det ses ofta som ett tabubelagt ämne och kan därför vara skam-
i första stycket mot en person som fyllt. Tänk på att raka och tydliga frågor ofta är det bästa sättet att få
inte har fyllt arton år döms för kvinnorna att ge ärliga svar.
människohandel även om inte något
sådant otillbörligt medel som anges Misstänker du att en kvinna varit prostituerad och kanske är utsatt
där har använts. för människohandel för sexuella ändamål, men nekar vid frågor,
kan det vara bra att inleda ett samtal med att tala om att ”Många
Är ett brott som avses i första el- kvinnor som kommer till förvaret har varit utsatta för prostitution inn-
ler andra stycket mindre grovt, döms an de kom hit. Vårt uppdrag är att skydda dessa kvinnor så att de inte
till fängelse i högst fyra år. Lag ska råka illa ut inne på förvaret”.
(2010:371).
Det är inte ovanligt att kvinnor från andra länder luras att tro att de
begår en brottslig handling när de prostituerar sig eller tvingas till
prostitution. Det är därför viktigt att tydligt informera dem om den
svenska sexköpslagstiftningen; att det inte är olagligt att sälja, men
däremot att köpa och förmedla sexuella tjänster.
Om du däremot misstänker att en kvinna prostituerar sig inne i

förvarslokalerna eller i besöksrummen, ska du snarast prata med
henne. Använd dig av Jag-budskap och försök tillsammans kom-
42
ma överens om hur hon bäst kan skyddas. I de fall där kvinnan inte vill anförtro sig till dig, eller nå-
gon annan ur personalen, gäller det naturligtvis att förklara förvarets regler och rutiner, samt förklara
konsekvenserna av att inte följa dessa.
Misstänker du att kvinnan varit utsatt för människohandel, men nekar till att hon varit under tvång,
kan du ställa frågor med en annan infallsvinkel: ”Kan du lämna bostaden/arbetsplatsen när du själv
vill? Måste du be någon om lov för att uppsöka läkare, frisör, butiker eller liknande? Har du egen nyckel
till bostad? Får du lön från arbetsgivaren till eget bankkonto som bara du har tillgång till? Har du köpt
SIM-kortet till mobiltelefonen själv? Kan du byta SIM-kort eller telefonnummer om du själv skulle vilja?
Bestämmer du över ditt eget pass/resedokument?”
• Informera dig via Verksnätet och Handboken.

• Upprätta kontakt med din VO-Mo människohandelssamordnare.
• Fyll i blanketten: Rapportering -Misstanke om människohandel i Skapa. Skicka sedan blanketten
per e-post direkt till samordnaren.
• Prata med den utsatta för att få fram mer information, ta reda på vad som hänt och försök skapa
dig en bild över händelseförloppet. Finns information om förövarna? Vill kvinna medverka i ett
samtal med polis? om så inte redan har skett i samband med förvarstagandet. Kom ihåg att det
inte är din roll att förhöra personen, det gör i relevanta fall specialutbildad polis.
• Informera om möjligheten att få prata med polisen och göra en polisanmälan. Berätta även om
betänketid för brottsoffer, vad det innebär att vara bevisperson och om tillfälligt uppehållstillstånd
för bevisperson (för mer information se Handboken). Om synliga skador finns bör de dokumente-
ras av läkare.
• http://www.nmtsverige.se
• http://www.safetrip.se
• Omfattande information på Verksnätet, utsedda VO-samordnare.
V å ld, vå ld i n är a re lation och missh an de l

Fysiskt våld är en aktiv handling riktad mot någon annan eller mot personen själv med avsikt att
skada. Det fysiska våldet kan se väldigt olika ut och kan innefatta allt från att kasta ett glas vatten i
ansiktet på någon till grovt, systematiskt våld med något tillhygge. Med sexuellt våld avses vålds-
handlingar av sexuell natur. Det innefattar också ett brett spektrum av handlingar där både verbala,
fysiska och hotfulla handlingar ingår. Psykiskt våld innebär att man använder sin maktposition för att
genom hot och kontrollerande beteende skrämma och kränka andra människor.
43
Att begränsa någons rörelsefrihet, att hindra personen från att umgås med personer utanför famil-
jen eller helt isolera någon är också våld.
Alla former av våld gör psykologisk skada. Det är ofta svårare att läka den psykologiska skadan än
den fysiska. Följderna blir ofta långvariga och smärtsamma och kan yttra sig som ständig rädsla,
ångest eller undvikandebeteende. Det skapar sociala problem och kan också få till följd att perso-
nen blir apatisk och oengagerad eller överdrivet utåtriktad och forcerad. Många kvinnor som migre-
rat till Sverige står i stark beroendeställning till den de är i relation med. Detta kan öka deras tolerans
för våld och hindra dem från att söka hjälp. Kvinnorna lever ofta avskärmade från det svenska sam-
hället, saknar eget socialt nätverk och har bristande språkkunskaper. Deras enda ingång till samhäl-
let blir således genom den de har en relation med och de tenderar därför att bli helt utelämnade
åt sin partner. Kvinnorna vet sällan vilka rättigheter de har, eller vilken lagstiftning som gäller, exem-
pelvis angående vårdnadsregler och uppehållstillstånd. Sammantaget gör dessa faktorer kvinnorna
till en extra utsatt grupp vad gäller våld i nära relation oavsett om det handlar om fysiskt-, psykiskt-,
sexuellt- eller ekonomiskt våld. Det är viktigt att ha detta i åtanke i bemötandet.
• Prata med den utsatta för att få fram mer information, ta reda på vad som hänt, samt när och var
det hände. Fanns vittnen närvarande? Tänk på att inte förhöra personen, det är gör specialutbil-
dad polis. Kom ihåg att inte skuld- eller skambelägga den utsatta. Det kan förvärra hennes psy-
kiska status ytterligare.
• Informera om möjligheten att göra en polisanmälan och var behjälplig i de praktiska arrange-
mangen. Ärendet bör hanteras skyndsamt men låt den som är utsatt själv bestämma takten.
• Tvinga inte fram en polisanmälan.
• Undersök möjligheten att få eventuella skador dokumenterade av läkare. För att få ett giltigt rätts-
intyg utfärdat behövs en särskilt utbildad läkare med behörighet. Dokumentera annars i sam-
verkan med den utsatta de synliga skador som kvinnan har noggrant, både i bild och i text. Även
om kvinnan i nuläget inte vill göra en anmälan kan denna bevisning vara mycket viktig att ha i
ett senare skede om hon ändrar sig eller om det hon utsatts för kan få betydelse för ärendet om
uppehållstillstånd i Sverige.
• Var tillgänglig för den drabbade och håll flera stödjande sociala samtal, erbjud vid behov täta
vårdkontakter och eventuellt även kuratorstöd.
• Tänk även på att samtala i en rofylld miljö och avsätt generöst med tid så att personen känner sig
trygg.
• http://www.polisen.se/sv/Kom-till-oss/Startsida/
• http://www.kvinnofridslinjen.se/
• http://www.nck.uu.se/
44
HBT Q
Förvarsverksamhetens låsta boendemiljö skapar en extra utsatthet för personer som på olika sätt
tillhör en minoritet och dessa är det alltid viktigt att särskilt uppmärksamma. På förvaret finns förvar-
stagna som öppet visar sin sexuella läggning eller könsuttryck/identitet, men det är nog mer vanligt
att förvarstagna döljer sin läggning eller könsuttryck/identitet. Anta därför inte att en förvarstagen
är heterosexuell och var noga med hur du uttrycker dig och väljer ord i samtal. Det blir svårare för
en homosexuell person att berätta om sin läggning eller könsidentitet, om den först måste säga
emot dig; till exempel om du frågar en kvinna om hon har en man eller pojkvän - du kan istället
fråga om hon har en partner. Tänk dock på att hbtq-personer inte per automatik är utsatta, utan
snarare kan löpa en ökad risk för utsatthet på förvaret på grund av homo- eller transofobi. Var upp-
märksam och noga med att visa att du förstår att utsattheten beror på hur samhället förhåller sig till
homo-bisexualitet och könsuttryck utanför normen. Kom ihåg att hbtq-personer inte alltid har tagit
upp detta i sina asylärenden och var också öppen för att sexuell läggning är något som kan ändras.
Behoven är individuella, men ett extra samtal för att prata igenom den specifika situationen med
den förvarstagna och dennas önskemål rekommenderas.
• Fråga personen om enkelrum önskas och se om det finns möjlighet att erbjuda ett rum med god
uppsikt av personal. Personen kan uppleva en hotbild på grund av sin identitet. En person kan
behöva egen tillgång till badrum - vilken toalett och dusch ska en transperson på förvaret an-
vända?
• Återvändande är ofta förknippat med extra stor oro hos en hbtq-person. Försök underlätta genom
att uppmuntra ett aktivt sökande efter vängrupper, nätverk och intresseorganisationer i återvän-
dandelandet, var vid behov behjälplig i att upprätta en kontakt. Förberedelser minskar oron och
underlättar ankomsten.
• Undersök vid behov möjligheterna till extra stödsamtal och vårdkontakter. Ohälsotalen är gene-
rellt högre i hbtq-gruppen samtidigt som en rädsla för öppenhet och skamkänslor inför den egna
personen kan vara ett hinder för personen att söka hjälp med sina svårigheter och tankar. Det
finns stödorganisationer som riktar sig specifikt mot hbtq-personer som kan erbjuda samtalsstöd,
se exempelvis RFSL.
• http://www.rfsl.se/
• Läs mer om hbtq-frågor på Verksnätet.
45
S vår s juk dom
På förvaret skrivs regelbundet personer in med en diagnostiserad svår sjukdom, exempelvis kon-
staterad hivinfektion, hepatit, epilepsi eller tbc. Många personer som lever med en svår sjukdom
känner en stark rädsla för att bli stigmatiserade på grund av sin sjukdom och väljer därför att inte
berätta om den för andra. Var därför mycket noga med att du som personal underlättar för den
sjuka att hålla sin sjukdom okänd för övriga på förvaret. För att inte ytterligare förvärra hälsotillstån-
det, med all den stress en inlåsningssituation och nära förestående verkställighet skapar, är det extra
viktigt med ett bra bemötande av den sjuka.
För att bättre bemöta behovet hos den förvarstagna drabbad av sjukdom bör ett diskret samtal fö-
ras om vilka särskilda behov som bör tas i beaktande för att underlätta vardagen i förvarsmiljön. Det
kan vara olika praktiska omständigheter, exempelvis kan en sjuk person stå på omfattande medici-
nering, vilket dels kan kräva intag av föda i samband med medicinintaget och dels ge biverkningar
såsom sömnsvårigheter eller behov till frekventa toalettbesök. Undersök i dessa fall möjligheterna
till ett eget boende med nära anslutning till toaletter och rutiner för medicinhantering och extra
måltider. Samtidigt bör vården hanteras med yttersta diskretion för att inte väcka uppmärksamhet
hos övriga förvarstagna och säkerställa att sekretessen inte bryts.
• Psykiskt stöd finns inte regelbundet att tillgå på förvaret samtidigt som det psykiska måendet och
osäkerheten inför framtiden ofta kan vara extra skört hos en person drabbad av svår sjukdom.
Överväg att ge den drabbade extra sociala samtal, täta vårdkontakter och möjligen även kurator-
stöd. Tänk på att språksvårigheter kan försvåra kontakten med personal i känsliga frågor.
• Det medicinska behovet varierar givetvis beroende på individ och sjukdom. För den förvarstagna
är det viktigt att upprätthålla eventuellt befintliga läkarkontakter och hålla förbokade läkarbesök
när det är praktiskt genomförbart. För många betyder ett läkarbesök i nära anslutning till hemre-
san ett bra stöd. Dessutom kan personen få med sig mediciner vid utresan för den första tiden efter
verkställigheten, vilket är en extra trygghet.
• Om du identifierar ett riskbeteende hos en förvarstagen du vet om att är svårt sjuk, ska vården bli
ombedd att utan dröjsmål prata med den förvarstagna om detta, så att du inte ger felaktig infor-
mation eller ökar stigmat hos den förvarstagna.
• Ett återvändande är ofta förknippat med stor oro och för en svårt sjuk person finns ytterligare en
faktor att ta hänsyn till. Förberedelser är extra viktigt i dessa situationer varför det bör diskuteras
hur man på bästa sätt ordnar inför en utresa. Det finns exempelvis organisationer med kontakter
i utlandet som kan vara behjälpliga med att etablera en första kontakt med vårdgivare i ankomst-
landet. Hiv-Sverige är ett sådant exempel.
• Ett annat exempel på stöd vid återvändandet vid hivinfektion är hemsidan Aidsmap där det går
att finna information om vårdgivare och stödorganisationer för hivpositiva i hemländerna. Det
46
går att söka på ett specifikt land eller stad och få fram detaljerade kontaktuppgifter (adress och
telefonnummer) som den förvarstagna kan kontakta redan under vistelsen i förvaret eller få med
sig vid ett återvändande.
• Om du vill lära dig mer om en specifik sjukdom har Smittskyddsinstitutet mycket lättillgänglig in-
formation om diverse sjukdomar. Gå in på sjukdomar och välj efter första bokstav.
• http://www.smi.se/sjukdomar/
• http://www.vardguiden.se
• http://www.aidsmap.com/
• http://www.noaksark.org/
• http://www.hiv-sverige.se/
Inom Migrationsverket bedrevs tidigare projektet Hiv - en fråga för Migrationsverket som under
2009-2012 utbildat personal på verkets förvarsenheter. En mindre grupp har utbildats till kontakt-
personer för hivfrågor på sina enheter. Dessa kan vid behov fungera som resurspersoner när det
gäller att hitta ytterligare information om hiv.
47
Egna anteckningar:
48
DE L IV – S AMT ALSSTÖ D
49
50
DE L IV – S AMT ALSSTÖ D
S trukturer ade s amt al nan samt att tydligt informera om vem som kommer att hålla i
Att ha en tydlig återkommande struktur på de planerade sam- kommande samtal. Detta för att öka upplevelsen av förutsäg-
talen kan vara en trygghet för både dig och den förvarstagna. barhet och kontroll. Vad gäller samtalets uppbyggnad kan det
Detta innefattar såväl de yttre ramarna för när, hur, var och vara till hjälp att använda sig av mallen nedan för att struktu-
med vem som samtal hålls, som för hur samtalets uppbygg- rera samtalet kring tre schematiska faser; inledning, innehåll
nad bör se ut. Vad gäller de yttre omständigheterna är det och avslutning. Ett samtal bör innehålla samtliga faser, medan
önskvärt att samtalen hålls vid ömsesidigt bestämda tidpunk- innehållet varierar efter samtalstyp och vad som aktualiseras.
ter, att minimera antalet samtalsledare för den enskilda kvin-
51
Egna anteckningar: Fas 1: In le dnin g
Den första fasen har tre huvudsyften:
1. Att sätta ramarna för samtalet och ge en förklaring till varför samtalet hålls.
2. Att sätta igång ett ömsesidigt samtal.
3. Att etablera ett tillåtande, icke-dömande samtalsklimat.
Hur?
1. Förklara syftet, vem du är, tidsåtgång, ramar, vad samtalet kan beröra och vad förväntningarna
är på den förvarstagna. Glöm inte att fråga om den förvarstagna går med på dessa premisser och
detta upplägg. Hör efter om den förvarstagna har några frågor kring formen för samtalet eller om
det är något annat hon undrar över innan samtalets början.
2. Börja med en öppen fråga som exempelvis ”Hur har du det här på förvaret?”
3. Använd MI-teknik; öppna frågor, reflektioner och användande av icke-verbala signaler såsom
hummanden, nickningar och ögonkontakt.
Fas 2: Innehå ll
I denna fas, när introduktionen är avklarad, är fokus själva samtalsinnehållet.
Denna andra fasens huvudsyften är:
1. Att ta reda på hur den förvarstagna mår och vilka behov hon har i sin livssituation på förvaret.
2. Att identifiera vilka faktorer som påverkar den förvarstagna och vilka av dessa hon själv, eller du,
har makt att påverka och vilka ni inte kan råda över.
3. Att kvinnan ska få komma till tals om det hon vill prata om.
Hur?
1. Använd raka frågor: ”Är det något du mår dåligt av här på förvaret? Handlar det om något som hänt
innan förvarstiden, om din situation här eller om oro eller tankar inför framtiden?”
2. Tala gärna utifrån olika teman och försök att koppla dessa till ett framtidsperspektiv där det den
förvarstagna gör idag på förvaret kan få en positiv följdverkan på livet efter förvaret, exempelvis att
upprätthålla rutiner kring kost, motion och sömn.
3. Genom lyhördhet på vad den förvarstagna tar upp och ger utrymme till detta. Om kvinnan up-
pehåller sig kring ett ämne kan detta bekräftas genom benämning. Exempelvis: ”Jag märker att dina
barn är väldigt viktiga för dig. Är det vad du vill att vårt samtal framförallt ska handla om, eller är det
något annat du tycker är viktigt att prata om idag?”
52
”Jag känner mig obekväm när jag vistas i de gemensamma
lokalerna. Jag försöker sätta mig själv vid ett bord
när vi äter, men ibland har det kommit någon
man och tittat konstigt… då har jag hoppat
över maten och gått tillbaka till kvin-
53
noavdelningen. Detta har hänt ett
par gånger.”
53
Fas 3: Avs lutnin g
Den tredje och sista fasen i samtalet ska handla om avslutning, sammanfattning och beslut.
Denna fas syftar till:
1. Att förbereda den förvarstagna på att samtalet börjar nå sitt slut.
2. Att tydliggöra vad som har blivit sagt.
3. Att kvinnan och du är överens om vad som blir nästa steg
Hur?
1. Genom att benämna hur lång tid som är kvar av samtalet.
2. Sammanfatta vad som blivit sagt, gärna med kvinnans egna ord. Var tydlig med att detta är vad
du uppfattat och fråga om du uppfattat henne rätt, så att kvinnan har en chans att korrigera dig om
hon inte delar din version.
3. Innan du och den förvarstagna lämnar rummet ska det stå klart för er båda vad som är nästa steg,
vad båda förväntas göra samt när och hur detta eventuellt ska följas upp. Avsluta med att boka tid
för ett uppföljande samtal.
54
Jag-bu dsk ap
Det kan uppkomma situationer på förvaret när du som personal blir orolig för någon av de förvar-
stagna, till exempel för att hon inte följer de uppsatta reglerna, drar sig undan eller har en provoce-
rande attityd gentemot personal och/eller andra förvarstagna. Man kan då önska framföra sin oro
på ett sätt som minskar risken för att kvinnan ska känna sig trängd, och därmed mindre föränd-
ringsbenägen. Ett sätt att göra det kan vara i form av ett Jag-budskap. Jag-budskapet framförs i sex
olika steg:
1. Presentera problemet
2. Förklara varför du tar upp problemet
3. Balansera med positiva aspekter
4. Exemplifiera problemet
5. Hitta förslag på konkreta åtgärder
6. Uttryck förståelse för svårigheterna
Exempelsituationer:
A: En förvarstagen kvinna drar sig undan aktiviteter och social samvaro.
B: En förvarstagen kvinna beter sig på ett sexuellt utmanande sätt.
1. Presentera problemet
Uttryck problemet i stort och i subjektiva termer. Framför dina synpunkter så att det klart framgår att
det är dina åsikter och inte en objektiv beskrivning av situationen. Istället för att säga ”Du drar dig
ofta undan”, eller ”Du har ett aggressivt beteende” så kan det vara bättre att säga:
A: ”Jag upplever det som att du ofta drar sig undan och undviker social samvaro.”
B: ”Jag uppfattar det som att du ofta söker kontakt med männen på förvaret på ett utmanande sätt.”
2. Förklara varför du tar upp problemet.

I den här delen av Jag-budskapet kan du beskriva anledningen till varför du väljer att ta upp proble-
met. Det skulle exempelvis kunna vara genom att beskriva din oro eller vilka negativa konsekvenser
du ser att beteendet leder till. I de ovan nämnda exempelfallen skulle det kunna uttryckas så här:
A: ”Eftersom social samvaro samt deltagande i aktiviteter har en positiv inverkan på ditt mående blir jag
orolig när jag ser att du drar dig undan.”
B: ”Jag känner mig bekymrad över att du ska råka illa ut. Ditt beteende gör också att jag undrar över hur
du mår.”
55
3. Balansera med positiva aspekter
Jag-budskapet är det även mycket viktigt att lyfta fram det som är positivt, eftersom det i de flesta
problemsituationer också finns positiva aspekter. Att se dessa kan dock ibland vara svårare. Genom
att ta med både positiva och negativa aspekter blir omdömet mer balanserat. När det är svårt att
hitta positiva aspekter kan du utgå ifrån resultatet och peka på ansträngningen i sig och den posi-
tiva viljan att försöka prestera ett bra resultat. I exempelfallen skulle man kunna säga:
A: ”Jag tycker att det är jättebra att du kommer till matsalen för att äta.”
B: ”Jag ser också att du har en god relation till vissa inne på förvaret.”
4. Exemplifiera problemet
För att Jag-budskapet lättare ska kunna leda till någon förändring bör du basera det på konkreta
händelser. På så sätt hamnar fokus på beteenden istället för på personen, vilket alltid är lättare att
ta till sig. Till exempel:
A: ”Igår stannade du till exempel inne på ditt rum under en stor del av dagen.”
B: ”Du hade ju till exempel bara på dig en handduk när du kom ut för att äta frukost i morse.”
5. Hitta förslag på konkreta åtgärder

Du bör i samråd med den förvarstagna kvinnan komma med förslag på hur en förändring kan se ut.
Förslagen ska vara så konkreta som möjligt för att öka förändringsbenägenheten:
A & B: ”Finns det några förändringar som du tror skulle vara möjliga?”
6. Uttryck förståelse för svårigheterna

Du bör avsluta genom att visa att du förstår den andres situation. Du utgår här från din allmänna
kunskap om den andres situation och inte från något konkret som hon har sagt. Säg exempelvis:
A & B: ”Jag förstår att den situation du befinner dig i är mycket svår, och att du kämpar med att hantera
den på ett så bra sätt som möjligt.”
Du bör under hela Jag-budskapet vara inställd på att växla till aktivt lyssnande. Detta gäller
särskilt om den andre börjar argumentera. För att bemöta detta bör du bekräfta den andras
argument innan du lägger fram dina egna argument. Om den andre visar starka känslor bör du
också övergå till aktivt lyssnade eftersom den andre ändå inte lyssnar på dig då.
56
DE L V – DE FÖRVARST AGN A KVINNORN AS RÖSTER
57
58
DE L V – DE FÖRVARST AGN A KVINNORN AS RÖSTER
Här kommer du att presenteras för fem förvarstagna kvinnor för hans pojke, som varken fick ordentligt med mat eller rena
som ger dig en inblick i sin situation på förvarvaret och i Sveri- kläder.
ge. När du läser deras livsberättelser fundera på och diskutera
gärna med dina kollegor hur du skulle kunna använda dig av En gång kom hon på honom med en annan kvinna. Då släng-
det du lärt dig i guiden om du hade mött dessa kvinnor. de han ut Martha. Hon hade ingenstans att ta vägen, hon var
livrädd för att åka fast och bli hemskickad. Så hon sov i tun-
Marth a, 30 år från N ic ar agu a nelbanan, på pendeltåg och varsomhelst där hon kunde få
En kvinna i 30-årsåldern, sitter i soffan på förvaret. Hennes lite värme och skydd. På dagarna jobbade hon som städerska.
namn är Martha, hon kommer från Nicaragua och ser sliten Mannen blev ångerfull, bad om ursäkt och ville att hon skul-
ut. Håret är flottigt och stripigt, under ögonen syns spår av le flytta tillbaks till honom. Så lovade han ännu en gång att
gammal mascara och ögonskugga, hon har samma kläder på hjälpa henne att få stanna i Sverige. Martha var desperat, hon
sig som när hon kom några dagar tidigare. Martha äter hela hade inget annat. Men snart började han slå henne igen, kal�-
tiden, sover för lite och gråter tyst. Hon håller sig helst för sig lade henne hora och hotade att ringa polisen. Hon var lika
själv, sitter och stirrar tomt på tv:n. Ibland pratar hon i mobi- rädd varje gång. Det mesta av pengarna hon tjänade gick till
len. De andra kvinnorna beklagar sig över henne, tycker att mat och hyra hos mannen, i alla fall när hon fick vara där, sam-
hon skräpar ner och luktar illa. De tycker hon är äcklig och när tidigt skickade hon hem så mycket hon kunde till sin egen
de försökt prata med henne fräser hon bara tillbaks. son och mamma.
Med tårarna rinnande ner för kinderna berättar Martha att

hon kom till Sverige med förhoppningen om att kunna för-
sörja sin 5-årige son hon lämnat hos sin mamma. Det har gått
två år sedan hon träffade dem. Både hon och mamman har
höga skulder som de har svårt att betala. Vad ska hända när
hon återvänder?! Kommer de döda henne? Martha orkar inte
tänka på det.
ISverige träffade hon en spansktalande man. Till en början var

han mycket snäll och lovade att hjälpa henne att få stanna.
De blev ett par, hon bodde hos honom och tog hand om
hans 3-årige son. Men, mannen drack mycket och började slå
henne när han var full. Slagen klarade hon att härda ut, även
om det var förnedrande och gjorde ont, men det värsta var
när han hotade att ringa polisen så hon skulle bli hemskickad.
Hon var vettskrämd varje gång han drack och var även orolig
59
Hon hade precis hade fått lön, 13 000kr som hon lagt i bak-
fickan på jeansen medan hon gick in i badrummet för att du-
scha. När hon kom ut märkte hon att alla pengar var borta.
Kort därefter ringer det på dörren och tre poliser stiger in.
Mannen pekar på henne och säger bara ”där är hon”. Sedan
gick allt snabbt. In i polisbilen. In på förvaret. Snart ska hon
utvisas.
Martha har svårt att greppa vad som hänt. Mannen angav
henne och hon hatar honom för det, men samtidig har hon
pratat med honom på mobilen och han har återigen lovat att
hjälpa henne. Bara hon fixar 32000kr. Hur ska kon kunna få
tag på så mycket pengar när hon är inlåst på förvaret? Hon
vet inte om hon kan lita på honom, men hon har ju ingen
annan. Martha mår mycket dåligt. Tankarna gnager ständigt.
Värst av allt är nog skammen över att hon stannade så länge
hos en idiot. Vad ska mamma säga när hon kommer tillbaks?
Hon kommer inte klara av att se henne i ögonen. Och hen-
nes älskade son, vad ska hända med honom när hon inte kan
försörja dem? Om hon ändå kunde få fram 32000kr, då kan-
ske allt skulle lösa sig. Ska hon lita på honom igen? Finns det
något annat sätt? Enklast av allt: ta livet av sig. Skönt att bara
slippa allt. Hon orkar ingenting, orkar inte prata, inte duscha –
Martha orkar inte leva.
60
H ope, 26 år från N igeri a med vädjande, nästan barnslig röst, säger hon ”snälla se bara
Hope, en 26-årig kvinna från Nigeria kom till förvaret för några till att jag får mina pengar så ska jag åka.”
dagar sedan. Hon har på sig en tajt gul t-shirt och ett par tajta
ljusblå jeans. Håret är klippt i en kort pagefrisyr och kammat Allt eftersom dagarna går börjar Hope röra sig mer och mer
bakåt. ute på avdelningen. Hon pratar högt och skojar med alla. Hon
tycks älska att stå i centrum. Hon blinkar och ögonen glittrar
Hope kom till Spanien för några år sedan där hon tvingades när hon pratar och skrattar med en grupp förvarstagna män.
att prostituera sig. Hon vill helst inte prata om det, men säger Kvinnan med den ynkliga och barnsliga rösten är som bort-
att hon kom till Sverige helt frivilligt, ingen har tvingat henne. blåst.
Polisen tog Hope under ett tillslag mot en lägenhetsbordell.
Hon berättar att polisen beslagtog hennes fyra mobiltelefo- Polisen kommer till förvaret en förmiddag för att hämta Hope,
ner, passet och alla hennes pengar. hon ska förhöras på polishuset. Senare när hon kommer till-
baks, ser hon trött och nedstämd ut, men säger att hon är
Hennes hårt intjänade pengar - 36 000kr. nöjd för polisen har lovat att hon ska få tillbaks sina pengar
innan hon åker och mobilerna har hon redan fått.
Hon har slitit mycket hårt för pengarna och hon tänker inte Dagen efter får hon besök. En svart taxi stannar utanför för-
åka någonstans utan dem. Tanken på att hon skulle behöva varet och en äldre man kommer på besök, Hope förklarar att
börja om från början och genomleva allting en gång till får det är hennes pojkvän. Besöket varar i ungefär 45 minuter och
hennes ögon att tåras. Med blicken riktad mot golvet och
61
vid kroppsvisiteringen påträffas 1500 kr. Hon säger att hon fått Nat as ja, 46 år och Tat jan a 18 år från
pengarna av pojkvännen. Nästa dag kommer samma svarta Ka z akst an
taxibil igen och släpper av en annan manlig besökare. Hope Det tog ett tag innan Natasja och hennes dotter Tatjana kän-
rycker på axlarna och säger att det bara är en kompis. Denna de sig trygga på förvaret. I början när de kom hade Natasja
gång drar besöket ut över en timme och vid kroppsvisitatio- ont i huvudet, fick hjärtklappning, kände sig yr, hade svårt att
nen påträffas 2000kr. sova och ville inte äta. Hon var desperat och ville hela tiden
ringa till alla de kunde komma på: skolkuratorn, vänner, polis-
På avdelningen har Hopes beteende börjat skapa reaktioner. handläggaren och biträdet. Nu har Natasja lugnat ner sig lite.
En del av männen hon brukade umgås med börjar undvika En dag kommer Natasja och Tatjana ut på avdelningen efter
henne. De tittar på henne med surmulen blick och mumlar att ha tagit farväl av en besökare. Tatjana pratar mycket bättre
åt varandra när hon går förbi. Ett par av männen skrattar och svenska än sin mamma, så det är hon som berättar om besö-
skojar med henne fortfarande, men tonen har förändrats. karen och säger att han är journalist och kan hjälpa dem att få
Tillslut går det så långt att en av männen beklagar sig över stanna i Sverige genom att skriva artiklar om deras fall.
Hope. Han tycker hon beter sig illa och känner sig kränkt av
hennes beteende. Hon erbjöd sex mot att han köpte en läsk Det tar inte länge innan mannen kommer på besök igen. Efter
åt henne, men det är inte det värsta. Hon har sex med hans besöket ser Natasja lite kluven ut, medan Tatjana ser riktigt
rumskompis och de stör honom. Han vill ha lugn och ro och besvärad ut. På väg tillbaks till avdelningen pratar bara Natasja
kunna sova i sin säng, men det går inte när de hela tiden håller medan Tatjana går tyst bredvid. Sedan går hon snabbt och
på där inne. sätter sig med killarna hon brukar prata med och Natasja går
in på kvinnoavdelningen och ser mycket fundersam ut.
Under ett samtal brister det för Hope, hon bryter ut i storgråt.
Tårarna forsar ner för kinderna och hon blir tyst en lång stund. Dagen efter bokar Natasja in ett nytt besök i besökspärmen.
Tillslut säger hon med späd röst att hon känner sig äcklad När de hämtas för besöket vill Tatjana först inte alls följa med,
över sig själv, sin kropp, sitt beteende. Hon är full av skam och men Natasja insisterar. Tatjana skakar uppgivet på axlarna och
ångrar sig djupt. Hon vill inte hålla på som hon gör, men det ger tillslut med sig; hon vill inte göra sin stressade mamma
finns ingenting att göra här inne. Bara vänta på besked. Hur upprörd.
ska hon få dagarna att gå om hon inte pratar med killarna?
Hon måste ju umgås med någon för att få tiden att gå. Och Ett par timmar senare avslutas besöket och de går tillbaks till
det är när hon pratar och umgås med dem som det bara kom- avdelningen under total tystnad.
mer, hon vill egentligen inte göra det, men hon vet inget an-
nat sätt. Snälla, bönar hon, kan jag inte bara få mina pengar Tatjana säger att allting är okej, att det inte är några problem
och åka härifrån. med besökaren, men blicken säger någonting helt annat: hon
stirrar snett framför sig på golvet. Inne på avdelningen igen
säger hon att journalisten är en vän till dem och ska hjälpa
dem att få stanna i Sverige. Det är allt.
62
Natasja säger till en början ingenting men efter en stund bris-
ter hon ut i gråt och hon tar sig för bröstet. Det gör ont. Hon
tar några djupa andetag innan hon börjar berätta. Det hade
gått ett och halvt år sedan de fått det slutliga utvisningsbe-
skedet. Natasja hade hela tiden tänkt att det till sist skulle ord-
na sig, allt var ju så bra för henne och Tatjana här i Sverige. De
hade placerats i en mindre stad i sydöstra Sverige och Tatjana
hade gått i den kommunala skolan och tillhörde en av klas-
sens bästa elever. Natasja var mycket stolt över dottern som
drömde om att bli läkare och nästan pratade flytande svenska
nu. Så när polisen bankade på dörren i gryningen förstod hon
ingenting.
Hon säger att hon är mycket orolig för dottern, för vad som
ska hända när de återvänder till Azerbajdzjan, de lämnade
allt för 4 år sedan och de har ingenting kvar där. Hon är all-
deles utom sig av förtvivlan och vet inte vad hon ska ta sig
till. Journalisten verkar vara den enda som kan hjälpa dem att
få stanna i Sverige, eller åtminstone ge Tatjana ett bra liv här.
Det enda villkoret mannen ställer är han ska få gifta sig med
Tatjana. Allt Natasja behövde göra var att få dottern att förstå
att det här är hennes enda chans, nyckeln till ett lyckligt liv i
Sverige. Vid senaste besöket hade han sagt till Natasja att han
ville att Tatjana skulle vara ”mer välvilligt inställd” under nästa
besök, annars skulle han inte komma fler gånger. Problemet
var bara att Tatjana absolut inte ville träffa honom igen, han
var mycket äldre än henne och hon tycker han är en äcklig
gammal gubbe. Han hade tittat konstigt på henne under be-
söken och kramat henne alldeles för länge när han skulle gå.
Natasja kände sig så villrådig och trött. Hon förstår sin dot-
ter, men är samtidigt övertygad om att de skulle få en mycket
bättre framtid här i Sverige. Nu vet hon inte vad de ska ta sig
till, men att återvända till Azerbajdzjan går bara inte.
63
N oor, 25 år från Algeriet En del personal ställer många personliga frågor, om min man,
”Första veckan när jag kom till förvaret var jag rädd. Jag trodde mitt jobb, dom vill veta allt. Men dom kan inte fråga mej om
aldrig att jag skulle komma tillbaks hit. Förra gången jag var allt. Jag berättar inte vad som helst, för vem som helst. Jag
inlåst här var jag kvar i flera månader innan de släppte ut mej. säger vad jag vill, om jag vill. Jag tycker om att prata med
Jag sov jättedåligt med all stress som kommer, allt från ären- människor, men när det känns bra. Jag vet att det kommer
det. Jag tycker inte heller om att behöva dela rum med någon volontärer hit, men jag tycker inte om deras sätt. Dom kom-
annan. Jag delade rum med en tjej som sov hela dagen och mer och pratar med mej direkt och ställer privata frågor så jag
var vaken hela natten, men jag är vaken på dagen och sover pratar aldrig med dom. Och jag kan ju inte prata med ima-
på natten. Så det funkade inge bra, vi störde oss hela tiden på men eftersom jag inte är ”riktig” muslim, om jag pratar med
varandra. Så sen fick jag byta rum, men det tog lång tid. Per- honom måste jag bära slöja och ha andra kläder. Jag använde
sonalen måste komma ihåg att vi faktiskt inte är i ett fängelse, slöja förut och åkte till moskén för att be och så, men de säger
vi är här för att vi ska utvisas. Ibland säger personalen bara: nej, bara att allt är ’haram’. Men jag lever som en bra människa och
nej, nej -men varför? Och så säger dom att man kan hamna i dricker inte alkohol och så, men det är mellan mej och gud.
häktet. Jag behöver inte höra det, vi har ju inte gjort något, vi Första gången jag var inlåst här gick jag upp från 70 till 88 kg!
är bara här för att utvisas. Men det finns personal som är bra, Jag måste slänga alla mina kläder. Jag tror att jag gick upp
och dom som inte är det. Jag frågar dom jag tycker om och så för att när man är stressad och inte har något att göra så äter
anmäler jag om någon gör fel. man bara. Jag åt jättemycket choklad. Jag köpte choklad hela
tiden och så orkade jag inte träna. Den här gången ska jag
försöka att träna lite mer. Jag har tränat förut, men nu har jag
ingen lust och jag orkar inte heller. Jag går inte till gymmet.
Jag har försökt att träna där, men orkar inte. Jag går aldrig ut
på rastgården heller, för när jag gör det och andas in luften,
känner jag bara -vad fan gör jag här?! Jag vill ut härifrån! Om
rastgården var finare skulle jag kanske gå ut, jag kanske skulle
spela basket. Men jag vet faktiskt inte hur det ser ut riktigt, jag
går bara ut och röker. Om det vore sommar skulle jag kanske
gå ut, sitta och läsa, spela basket. Det är tråkigt att vara inlåst
här, det finns ingenting att göra. I datarummet är det alltid
problem, mycket tjafs hela tiden. Det skulle vara bättre om
datorerna stod så att personalen kan se vad som händer, då
kanske det skulle bli mindre bråk, det är så många dåliga killar
här. Så jag använder inte datorerna länge, max 10-15 minuter
för att lyssna på musik och ibland kan jag kolla nyheterna för
att se vad som händer i Algeriet.
Det stora problemet med att sitta i förvar är inte personalen,

eller dom andra förvarstagna, det är ärendet. ”
64
FÖRVARST AGN A KVINNORS RÖSTER
R y s k k v i n n a , 5 7år
”Mitt i natten hämtades jag av fyra poliser
hemma. Allt var väldigt obehagligt. Och krän-
kande när jag kom hit till förvaret. Jag har
bott med min man tio år i Sverige, och aldrig
varit kriminell”
A rme n i s k k v i n n a , 2 9 år
”Jag har hört mycket snack om tjejer som haft
flera killar här inne. Det är inte okej för
mej. Jag gillar inte sådana grejer. Först har
de varit med en kille, sedan när han åker är
de med en annan”
A rme n i s k k v i n n a , 2 9 år
”…när jag vill spela biljard så sitter männen
vid datorerna runt biljardbordet. Dom kollar
in min rumpa hela tiden, pratar och skrattar
på språk som jag inte förstår”
Se r bi sk k v i n n a , 3 5år
Det är obehagligt i datarummet, vissa män tit-
tar konstigt på mig. De är ute på dåliga sidor
på internet och vänder skärmen så jag ska se,
nu sitter jag bara där på dagen och går om
någon kommer.
Tjetje ns k k v i n n a , 4 6år
”Jag trodde allt var en mardröm när jag kom
till förvaret. Jag väntade bara på att vakna
upp. Allt kändes så hopplöshet och tragiskt,
som skyddsrummet vi satt i när staden bomba-
des”
Foto Migrationsverket och

Europeiska kommissionen 65
Uzbe kisk kvinn a , 3 9å r
”Personalen är trevlig här men har alltid
mycket att göra. Jag vill inte störa, så jag
frågar bara om det är något riktigt viktigt.
Det kostar ju extra att beställa tolk också”
Mongolisk kvin n a , 3 0år

”Jag minns inte så bra när jag kom hit, jag
var så panikslagen över att hamna här. Jag
blev bombarderad information jag inte förstod,
men pratade med andra mongolisktalande, kunde
de förklara allt bättre. Då kändes det lug-
nare”
Se r bi s k k v i n n a , 4 8å r
”Det är obehagligt där det är blandat kvinnor
och män. Eftersom jag är ensam kvinna här
tittar alla på mig hela tiden”
A r men i s k k v i n n a , 2 9 å r
”Jag mådde inte bra när jag kom hit på grund
av stressen, jag har både migrän, högt blod-
tryck och reumatism. Jag försökte förklara det
till en handläggare men hon brydde sej inte.
Det kändes som att hon trodde att jag spelade”
G a mb i s k k v i n n a , 2 4år
”Polisen körde mig hit. Jag var väldigt rädd.
Jag visste inte vad som skulle hända med mig
eller vad det var för ställe de tog mig till…”
A r men i s k k v i n n a , 2 9 å r
”Jag har gått ner 4 kg sen jag kom hit. Jag
har ingen matlust, jag känner mig bara stres-
sad och maten är inte bra, det känns som att
jag måste rengöra besticken innan jag äter”
Foto Migrationsverket och

66
66 Europeiska kommissionen
OM PRO JEKTET
På förvaret i Märsta inleddes i april 2010 projektet Kvinnor i och intressen, 2) hälsoplaner för att öka kvinnornas kunskap
förvar – att se & bemöta frihetsberövade kvinnors utsatthet om den egna hälsan både på förvaret och inför återvändan-
med det övergripande syftet att förbättra kvinnornas situation det, 3) anpassa den fysiska miljön efter kvinnornas behov av
på förvaret. Projektets förstudie visade att kvinnorna som en integritet och aktivitet, 4) ta fram arbetsredskap som stöd för
minoritet på förvaret, drog sig undan och blev passiva i större handläggarna i arbetet med utsatta kvinnor, och 5) fördjupa
utsträckning än männen, vilket försämrade deras fysiska och samverkan med frivilligorganisationerna.
psykiska hälsa. Dessutom visade det sig att många kvinnor re- För att projektets erfarenheter ska komma hela förvarsverk-
dan innan förvarstagandet varit utsatta, varför projektet arbe- samheten till gagn anordnar projektet våren 2012 seminarier
tat för att motverka ytterligare utsatthet i förvarsmiljön. för förvarspersonal på temat utsatthet och bemötande. Pro-
Projektet identifierade fem fokusområden där insatser kunde jektet avslutas den 30 september 2012.
göras för att minska utsattheten och stärka kvinnorna inför
återvändandet; 1) aktiviteter anpassade efter kvinnors behov Kvinnor i förvar, april 2012.
Kvinnor i förvar medfinansieras av Europeiska flyktingfonden

April 2012. Fotografier: Europeiska Kommissionen på angivna sidor. Foto sid 16 och 65: Migrationsverket. Produktion: Migrationsverket.
Tryck: Tabergs tryckeri. Grafisk formgivning: Idermark och Lagerwall Reklam AB
www.migrationsverket.se
Sida 1 av 4
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Hantering av förvarstagna som Skapad 2014-09-24

utsatts för eller riskerar att utsättas Uppdaterad
för människohandel 2019-10-18
Hantering av förvarstagna som utsatts för eller

riskerar att utsättas för människohandel
Innehåll
Innehåll
Hantering av förvarstagna som utsatts för eller riskerar att utsättas för
människohandel.............................................................................................. 1
Allmänt om människohandel och Migrationsverkets ansvar ......................... 1
Migrationsverkets ansvar ........................................................................... 1
Indikationer på människohandel .................................................................... 2
Åtgärder vid misstanke .............................................................................. 3
Samtal..................................................................................................... 3
Erbjud kontakt med regionkoordinator mot människohandel ................ 4
Upprätta rapport om misstänkt människohandel och ta ställning till
vilken kontakt som ska tas med Polismyndigheten................................ 4
Särskilt om återvändandeprogrammet.................................................... 4
Allmänt om människohandel och Migrationsverkets

ansvar
Alla medarbetare på Migrationsverket har ett ansvar att identifiera
misstänkta offer för människohandel. Det framgår av de konventioner och
direktiv som Sverige är bundna av. Vid misstanke ska myndighetens interna
rutinbeskrivning för misstänkt människohandel följas, Rutinbeskrivning vid
misstänkt människohandel. Det här avsnittet tar upp förutsättningar för hur
medarbetarna inom förvarsverksamheten ska kunna identifiera offer för
människohandel på ett effektivt och konventionsenligt sätt. I avsnittet
förtydligas också de omständigheter som gäller för förvarsverksamheten.
Avsnittet bör läsas tillsammans med det allmänna metodstödet för hantering
av människohandelsärenden, Metodstöd vid misstanke om människohandel.
Observera att Migrationsverket i dagsläget inte gör någon skillnad på
misstänkt människohandel och människoexploatering eftersom
brottsrubricering ligger utanför myndighetens uppdrag. Läs mer om det i
metodstödet som gäller samtliga processer.
Migrationsverkets ansvar
Medarbetarna på förvarsenheterna ansvarar för att upptäcka om någon
förvarstagen har utsatts/är utsatt för människohandel. Att Polismyndigheten
Sida 2 av 4
är handläggande myndighet i ärendet om förvar och/eller AVV/UTV, eller

att den förvarstagna inte har något ärende om UAT/AVV hos
Migrationsverket saknar betydelse i sammanhanget. Det är inte ovanligt att
den förvarstagna berättar mycket lite för ingripande polis för att därefter
berätta mer detaljerat om sin utsatthet för medarbetarna på förvaret. Det
betyder att medarbetarna på förvaret kan identifiera indikationer på
människohandel trots att ärendet redan hanterats av Polismyndigheten
och/eller någon annan enhet på Migrationsverket innan beslut om förvar
togs.
Indikationer på människohandel
I många fall kan indikationer på människohandel identifieras redan innan
den utsatta personen anländer till förvarslokalen. I sådant fall bör
misstankarna noteras på ett sätt som gör att medarbetarna som ska ta emot
personen får vetskap om misstankarna. Misstankar kan dock väckas när som
helst under förvarstiden. Det innebär att medarbetarna alltid måste vara
uppmärksamma på indikationer. Det är mycket ovanligt att
människohandelsoffer självmant berättar om sin utsatthet i förvarsskedet.
Det beror på flera faktorer, bland annat okunskap om
människohandelsbrottet, rädsla för repressalier från gärningspersonerna,
okunskap om sina rättigheter eller att man saknar alternativ och därför är
övertygad om att situationen man befinner sig i inte kan förändras. Det är
inte ovanligt att offer för människohandel önskar snabb verkställighet
eftersom hen känner ett starkt behov av att återvända till
gärningspersonerna. Ansvaret för att identifiera misstänkt människohandel
ligger på myndigheten, inte på den utsatta.
Medarbetarna hänvisas främst till de indikationer som rör skyddsprocessen

och arbetstillstånd, Metodstöd vid misstanke om människohandel. Det finns
dock särskilda indikationer som rör förvarstagna. Det kan till exempel
handla om att den förvarstagna:
 tagits i förvar av Polisen efter att ha påträffats i prostitution
 tagits i förvar av Polisen efter att påträffats med att arbeta i Sverige
utan arbetstillstånd
 tagits i förvar på grund av att hen överstigit sin visering/viseringsfria
tid utan rimlig förklaring
 anländer till förvarslokalen i arbetskläder
 har föremål i sitt bagage som indikerar att hen arbetat i Sverige. Det
kan röra sig om arbetskläder, verktyg, dokument/handlingar som
används vid arbetsansökan, instruktioner om arbete eller
kontaktuppgifter till potentiella arbetsgivare. Även kontanter kan
vara en indikation på att den förvarstagna arbetat i Sverige.
 har föremål i sitt bagage som indikerar att hen utnyttjats i
prostitution. I sådana fall kan bagaget till exempel innehålla ett
större antal mobiltelefoner, sexleksaker, kondomer och kontanter.
 uppger att hen lider av fysiska eller psykiska besvär, såsom
huvudvärk, ryggvärk, sömnsvårigheter och/eller gynekologiska
Sida 3 av 4
besvär. Mycket utsatta personer, till exempel de som utnyttjats i

prostitution i Sverige, lider ofta av PTSD vilket kan leda till
svårigheter att anpassa sig efter förvarets regler. Konflikter med
andra förvarstagna kan därför vara en stark indikation på att den
förvarstagna utsatts för exploatering.
 uppger ett syfte med vistelsen i Sverige som är orimligt mot
bakgrund av situationen i övrigt. Det kan till exempel handla om
personer som uppger att de har en tung försörjningsbörda i
hemlandet och saknar arbete där som samtidigt uppger att de är i
Sverige på semester.
 tar regelbundet emot besök av personer vars samröre med den
förvarstagna är oklart. Detta gäller särskilt kvinnliga förvarstagna
som utnyttjats i prostitution tidigare. Särskild uppmärksamhet bör
fästas om den förvarstagna beter sig annorlunda efter besöket eller
ber medarbetarna på förvaret att avbryta besöket efter viss tid. Vid
misstankar om sexköp i förvarets lokaler ska lokal polis kontaktas
omgående via telefon 114 14. Be om att få bli kopplad till någon
som arbetar mot människohandel eller prostitution.
Medarbetarna på förvaret bör diskutera indikationerna med kontaktpersonen

mot människohandel innan ytterligare åtgärder vidtas. Vid osäkerhet kan
den regionala samordnaren mot människohandel kontaktas tillsammans med
den lokala kontaktpersonen.
Åtgärder vid misstanke

Samtal
När det finns indikationer på misstänkt människohandel ska frågan utredas
vidare under inskrivningssamtalet eller efterföljande samtal med den
förvarstagna. Samtalet ska protokollföras och finnas i ärendet i form av en
tjänsteanteckning/DHSdokument precis som alla andra samtal som
genomförs av Migrationsverkets personal.
För utredning av misstänkt människohandel hänvisas till metodstödet som

gäller skyddsprocessen, Metodstöd vid misstanke om människohandel.
Observera att frågan som ska utredas är vad den förvarstagna blivit utlovad,
inte huruvida hen blivit utsatt för våld, övergrepp eller annan illabehandling
eftersom det inte är relevant för människohandelsbrottet. Begreppen
människohandel och exploatering bör undvikas i samtal eftersom brottet är
komplicerat och få personer känner till hur brottsbeskrivningen ser ut.
Termer som ”fri vilja” och ”frivilligt” bör också undvikas. Tvång är
ovanligt vid människohandel och den fria viljan kan vara svår att specificera
om någon saknar valmöjligheter.
Observera att såväl de som arbetat i Sverige som de som utnyttjats i

prostitution kan uppge att deras nuvarande situation är bättre än den i
hemlandet och att de inte identifierar sig själva som brottsoffer. Brottsoffrets
Sida 4 av 4
upplevelse av situationen är dock inte relevant när ett otillbörligt medel har
använts.
Erbjud kontakt med regionkoordinator mot människohandel

För information om regionkoordinatorerna, se det allmänna metodstödet
samt rutinbeskrivningen Metodstöd vid misstanke om människohandel.
Om det efter samtal med den förvarstagna fortfarande finns indikationer på
att hen är utsatt för människohandel eller människoexploatering ska
medarbetaren förklara för den förvarstagna att vi misstänker att hen utsatts
för ett brott. Medarbetaren ska förklara vad det är som gör att vi misstänker
brottet och att det finns särskilda koordinatorer i Sverige som hjälper
brottsutsatta. Fråga om den förvarstagna godkänner att Migrationsverket
kontaktar regionkoordinatorn.
Upprätta rapport om misstänkt människohandel och ta ställning till

vilken kontakt som ska tas med Polismyndigheten
Alla misstankar ska rapporteras i en intern rapport. Se det allmänna
metodstödet samt rutinbeskrivningen, Metodstöd vid misstanke om
människohandel. Att Polismyndigheten äger ärendet och den förvarstagna
tagits i förvar av Polisen innebär fråntar inte Migrationsverket ansvaret att
kontakta Polisen vid misstänkt människohandel.
Särskilt om återvändandeprogrammet
Om det inför verkställighet finns starka indikationer på att den förvarstagna
är offer för människohandel ska hen få information om
återvändandeprogrammet. Återvändandeprogrammet syftar bland annat till
att motverka att individen återigen hamnar i människohandel. Anmälan till
programmet administreras av regionkoordinatorn. För mer information om
programmet, se det allmänna metodstödet, Metodstöd vid misstanke om
människohandel.
Sida 1 av 5
Migrationsverket Handbok i migrationsärenden Kontroll- och handräckning Skapad 2014-09-24

Uppdaterad
2019-07-22
Kontroll- och handräckning
Innehåll
Kontroll- och handräckning ........................................................................... 1
Allmänt........................................................................................................... 1
Omhändertagande av pass eller annan identitetshandling ............................. 1
Omhändertagande av biljett ........................................................................... 3
Fotografi och fingeravtryck............................................................................ 4
Kontroll under vistelsen i Sverige .................................................................. 4
Handräckning av Polismyndigheten .............................................................. 5
Allmänt
Migrationsverket har enligt 9 kap. 4-10 §§ utlänningslagen (2005:716, UtlL)
möjlighet att vidta ett antal kontroll- och tvångsåtgärder. Verket har därför
rätt att omhänderta pass, annan identitetshandling, biljett, att fotografera och
ta fingeravtryck samt att kalla en utlänning till verket för att han eller hon
ska lämna uppgifter om sin vistelse i Sverige. Vägrar utlänningen att följa
ett beslut eller hörsamma en kallelse enligt ovan kan Migrationsverket
begära biträde av Polismyndigheten för att beslutet ska kunna verkställas
eller för att utlänningen ska kunna hämtas till verket. Beslut om
omhändertagande av pass eller annan identitetshandling kan inte överklagas.
Däremot kan ett beslut om omhändertagande av biljett överklagas med stöd
av 14 kap. 7 § UtlL.
Omhändertagande av pass eller annan

identitetshandling
Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd när han eller hon kommer
till Sverige eller därefter får Migrationsverket eller Polismyndigheten enligt
9 kap. 4 § UtlL ta hand om hemlandspass eller andra identitetshandlingar i
väntan på att utlänningen får tillstånd att vistas i landet eller lämnar det. När
ett beslut om avlägsnande ska verkställas får enligt 9 kap. 5 § UtlL den
verkställande myndigheten ta hand om utlänningens pass eller andra
identitetshandlingar till dess beslutet kan verkställas.
Sida 2 av 5
Bestämmelsen i 9 kap. 4 § UtlL formulerar som krav att utlänningen har

ansökt om uppehållstillstånd för att Migrationsverket eller Polismyndighet
en ska kunna besluta om omhändertagande innan beslut om avlägsnande
finns. Om utlänningen varken har ansökt om uppehållstillstånd eller har
meddelats ett beslut om avlägsnande kan utlänningen dock enligt 10 kap.
8 § UtlL - genom beslut om uppsikt - åläggas att lämna ifrån sig sitt pass
eller annan identitetshandling. När det finns ett verkställbart beslut om
avlägsnande ska 9 kap. 5 § UtlL tillämpas.
Det är inte ovanligt att en utlänning som riskerar att få avslag på sin ansökan
om uppehållstillstånd gör sig av med eller gömmer sitt pass för att hindra
verkställighet samtidigt som landet som utlänningen ska återvända till ofta
kräver att identiteten styrks av ett pass och inte alltid godtar kopior av passet
(prop. 1985/86:133 s. 15). Pass och andra identitetshandlingar utgör många
gånger en förutsättning för att utresa ska kunna ske. Ett omhändertagande
bör endast ske om det kan underlätta utredningen eller verkställigheten av
ett eventuellt beslut om avlägsnande (prop. 1988/89:86 s. 171). Pass och
identitetshandling bör därför omhändertas om det kan underlätta
utredningen eller verkställigheten av ett kommande beslut om avlägsnande.
I 9 kap. 5 § UtlL regleras omhändertagande av pass eller andra

identitetshandlingar i samband med verkställigheten. Det är inte ovanligt att
en utlännings passhandling/id-handlingar försvinner på
verkställighetsstadiet och att det på goda grunder kan antas att utlänningen
själv förstört eller avhänt sig handlingarna, vilket i regel medför en
fördröjning av verkställigheten och därmed även stora kostnader. I vissa fall
kan verkställigheten på detta sätt helt omöjliggöras. Med denna motivering
infördes denna bestämmelse. (Se prop. 1994/95:179 s. 70).
Enligt motiven ska samma förutsättningar som gäller för omhändertagande

av pass enligt 9 kap. 4 § UtlL gälla i fråga om omhändertagande i samband
med verkställighet enligt 9 kap. 5 § UtlL.
Befogenheten åvilar enligt ordalydelsen den verkställande myndigheten, det

vill säga normalt sett Migrationsverket eller Polismyndigheten.
Om utlänningen avser att lämna landet, måste passet återlämnas. I annat fall
skulle utresan hindras, vilket skulle stå i strid med bl.a. FN:s förklaring om
de mänskliga rättigheterna. Är det däremot tveksamt om utlänningen
verkligen tänker resa ut, bör passet återlämnas först i direkt samband med
utresan (prop. 1985/86:133 s. 17).
Om det är tveksamt om utlänning som uppger sig vilja lämna landet

verkligen avser att göra så kan passet i samband med utresan skickas till
Polismyndigheten på den utreseort som utlänningen uppger sig passera.
Passet bör omhändertas om det kan underlätta utredningen eller
verkställigheten av ett kommande avlägsnandebeslut. Normalt är detta
fallet. Pass och annan identitetshandling som bedöms kunna vara falsk eller
avse annan person kan överlämnas till polis för brottsutredning och
eventuellt förverkande.
Sida 3 av 5
Beslut om omhändertagande kan ske genom anteckning på lämplig handling

med angivande av lagrum, datum, beslutsfattare etc. Den myndighet som
förfogar över passet ansvarar för prövning av frågan om utlämnande av
passet. Pass som omhändertas eller utlämnas ska kvitteras.
Omhändertagande av biljett
En utlännings biljett för resan från Sverige får enligt 9 kap. 6 § UtlL tas om
hand av Migrationsverket eller Polismyndigheten i väntan på att utlänningen
får tillstånd att vistas i landet eller lämnar det. För att biljetten ska få
omhändertas ska utlänningen antingen sakna pass, visering,
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd när detta krävs för inresa eller vistelse
i Sverige, eller också ska det kunna antas att utlänningen kommer att söka
Omhändertagande är vidare endast tillåtet om det framstår som sannolikt att

utlänningen inte kommer att få tillstånd att vistas i landet. Det krävs även att
det finns anledning att anta att utlänningen gör sig av med biljetten och inte
själv kan betala resan från Sverige.
Bestämmelsen är inte endast tillämplig vid inresan.
Migrationsverket eller Polismyndigheten får enligt 9 kap. 7 § UtlL lösa in en

biljett som tagits om hand enligt 6 §, om den annars skulle förlora sitt värde.
Om biljetten löses in, ska i stället de pengar som då betalas ut tas om hand.
Bestämmelserna syftar till att säkerställa att utlänningen själv betalar

kostnaderna för sin utresa, om han avvisas eller utvisas.
Enligt 19 kap. 1 § UtlL är en utlänning som avvisas eller utvisas skyldig att
själv betala kostnaden för sin resa till den ort dit han eller hon sänds eller
åläggs att resa genom en myndighets försorg om inte transportören enligt 19
kap. 2 § UtlL är skyldig att stå för kostnaden för återresan. Av 12 kap. 5 §
UtlL framgår att en utlänning som har kommit till Sverige med fartyg eller
flygplan vid avvisning på grund av avsaknad av pass, tillstånd eller medel
för hemresan får återföras till fartyget eller flygplanet eller till annat fartyg
eller flygplan som har samma ägare eller brukare (transportören).
I de fall utresan måste betalas med statliga medel är utsikterna att senare
återfå beloppet från utlänningen mycket små. Det är inte möjligt att säkra
betalning för resekostnaderna genom kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd
enligt 15 kap. rättegångsbalken eller enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Sida 4 av 5
Fotografi och fingeravtryck

För att säkerställa möjligheten att fastställa en utlännings identitet får
Migrationsverket eller Polismyndigheten fotografera utlänningen och ta
hans eller hennes fingeravtryck med stöd av 9 kap. 8 § UtlL.
Migrationsverket och Polismyndigheten får endast fotografera och ta
fingeravtryck om någon av följande punkter är uppfyllda:
- utlänningen inte kan styrka sin identitet vid ankomsten till Sverige,
- utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som
annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a §
- det finns grund för att besluta om förvar.
Fingeravtryck får inte tas med stöd av denna regel om utlänningen är under
14 år gammal. Enligt 9 kap. 8 a § UtlL är emellertid en utlänning - som
ansöker om uppehållstillstånd eller för vilken uppehållstillståndskort ska
utfärdas - skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller
Regeringskansliet fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes
fingeravtryck, om inte utlänningen är under sex år eller det är fysiskt
omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck. Skyldigheten gäller inte
om utlänningen omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet
för personer.
I 9 kap. 8 b-d §§ anges vidare att den som har uppehållstillståndskort,

utlänning som vid in- och utresekontroll uppvisar en resehandling som är
försedd med lagringsmedium som innehåller ett fotografi eller fingeravtryck
samt den som vid in-eller utresekontroll har en Schengenvisering är skyldig
att låta bl.a. en polisman eller tjänsteman från Migrationsverket fotografera
honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck.
Det är i regel handläggande myndighet som beslutar om fotografering och

daktning. Om sådana åtgärder ska ske av Migrationsverket på förfrågan av
Polismyndigheten, ska detta dokumenteras i ärendet.
Kontroll under vistelsen i Sverige

Bestämmelsen i 9 kap. 9 § UtlL ger uttryck för det som benämns som inre
utlänningskontroll, dvs. kontroll av utlänningar som har fått resa in i landet.
Bestämmelserna gäller oavsett om utlänningen väntar på att få
uppehållstillstånd eller redan har fått ett sådant.
Sida 5 av 5
En utlänning som vistas i Sverige är enligt 9 kap. 9 § UtlL skyldig att på

begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att
han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Utlänningen är också
skyldig att efter kallelse av Migrationsverket eller Polismyndigheten komma
till verket eller myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här i
landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas genom
Polismyndighetens försorg. Om det på grund av en utlännings personliga
förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte
skulle följa kallelsen, får han eller hon hämtas utan föregående kallelse.
I prop. 1981/82:146 s. 66 anges följande såvitt avser hämtning utan

föregående kallelse. För att hämtning ska få ske utan föregående kallelse
förutsätts att det skäligen kan befaras att utlänningen inte skulle efterkomma
en kallelse. Bestämmelsen har självfallet tillämpning på situationer då en
kallelse tvärtom kan antas få till följd att utlänningen håller sig undan. I
övrigt får en bedömning ske utifrån utlänningens personliga förhållanden –
t.ex. det sätt på vilket han eller hon har etablerat sig här- och andra
omständigheter. Bestämmelsen bör emellertid tillämpas restriktivt.
Hämtning utan föregående kallelse får under inga förhållanden ske
slentrianmässigt utan endast när det bedöms behövligt av det skäl som anges
i bestämmelsen.
Handräckning av Polismyndigheten
Polismyndigheten har rätt att använda tvångsmedel för att genomdriva sina
beslut enligt 9 kap. UtlL. Denna möjlighet har inte Migrationsverket som i
stället får begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet, om
en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har meddelat
med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 § UtlL.
Förlängning av uppehållstillstånd för barn som blivit vuxna under vistelse i Sverige - ... Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f76d0:2019-02-06
Förlängning av uppehållstillstånd för barn som

blivit vuxna under vistelse i Sverige
Familjemedlemmar som beviljats tillstånd som barn och fortfarande är en del av sin
ursprungliga familj bör beviljas förlängt uppehålls- och arbetstillstånd även om de vid
förlängningstillfället passerat åldersgränsen 21 år. Den principen gäller vid anknytning i övrigt
och bör gälla även barn till arbetstagare. Det saknas dock uttryckligt lagstöd för denna
tillämpning och därför måste en mer allmän motivering användas när vuxna barn beviljas
Motiveringen kan exempelvis se ut så här:

NAMN BARN har tidigare fått uppehålls- och arbetstillstånd som medföljande familjemedlem
till NAMN FÖRÄLDER, som i dag (alt. DATUM) har fått förlängt uppehålls- och
arbetstillstånd. Eftersom NAMN BARN fortfarande lever tillsammans med sin familj får även
han/hon förlängt tillstånd.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Familjemedlemmar till arbetstagare
Publicerad: 2018-12-04
Senast ändrad: 2019-02-06
Ansvarig: Anna Bartosiewicz
Lagstiftning
Utlänningslagen
Utlänningsförordningen
Rutiner
Rutin för familjemedlemmar till arbetstagare
https://kunskapsstod.migrationsverket.se/kunskapsstod/artikelarkivvagledningarochru... 2019-02-21
Förlängning av uppehållstillstånd för barn som blivit vuxna under vistelse i Sverige - ... Page 2 of 2
Artikeln finns även under:
Tillstånd Att arbeta i Sverige Familjemedlemmar till arbetstagare
Permanent uppehållstillstånd för familjemedlemmar till arbetstagare med permanent u... Page 1 of 4
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f76dc:2019-02-07
Permanent uppehållstillstånd för

familjemedlemmar till arbetstagare med
permanent uppehållstillstånd i Sverige
En arbetstagare som beviljats permanent uppehållstillstånd i enlighet med 5 kap. 5 §
utlänningslagen räknas som bosatt i Sverige, förutsatt att personen faktiskt bor här, och kan
därför vara en sådan anknytningsperson som avses i 5 kap. 3 och 3 a §§ utlänningslagen. En
ansökan om uppehållstillstånd från en familjemedlem till arbetstagare med permanent
uppehållstillstånd i Sverige enligt 5 kap. 5 § utlänningslagen ska därför prövas enligt 5 kap. 3 §
och 3 a utlänningslagen.
Huvudregeln är att man ska ansöka om och beviljas uppehållstillstånd före inresa i Sverige. Om
personen har vistats här med tillstånd som familjemedlem till en arbetstagare, bör undantag från
huvudregeln kunna göras med stöd av bestämmelserna i 5 kap. 18 § andra stycket 11
utlänningslagen.
Permanent uppehållstillstånd för familjemedlemmar – försörjningskravet
En ansökan om fortsatt uppehållstillstånd från en familjemedlem till en arbetstagare som har

beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 5 kap. 5 § utlänningslagen, ska
prövas enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 § samma lag. Det innebär att vi även ska pröva
försörjningskravet. Anknytningspersonen ska kunna försörja sig och ha en bostad av tillräcklig
storlek och standard för sig och sina anhöriga. Försörjningskravet ska tillämpas för ansökningar
om uppehållstillstånd på grund av anknytning som registrerats senast den 20 juli 2016.
Undantagen från kraven på ordnad försörjning och bostad finns i 5 kap. 3 c-e §§
utlänningslagen och ska prövas i kronologisk ordning.
Om anknytningspersonen inte är undantagen på annan grund kan det bli aktuellt att göra
undantag, helt eller delvis, på grund av särskilda skäl enligt 5 kap. 3 e utlänningslagen. Ett sådant
särskilt skäl kan vara att anknytningspersonen och hans eller hennes familj är etablerade här i
landet.
För ansökningar om uppehållstillstånd på grund av anknytning som registrerats efter den 20 juli
2016 gäller försörjningskravet enligt 9 och 10 §§ lagen om tillfälliga begränsningar av
möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
Enligt 9 § tillfälliga lagen får uppehållstillstånd beviljas endast om anknytningspersonen kan

försörja sig och den sökande familjemedlemmen samt har en bostad av tillräcklig storlek och
standard för sig och familjen. Det gäller dock inte vid prövning av en ansökan om fortsatt
tillstånd.
När en person som tidigare beviljats ett tidsbegränsat tillstånd som familjemedlem till en
arbetstagare ansöker om förlängt uppehållstillstånd grundat på samma familjeanknytning är det
fråga om en sådan ansökan om fortsatt uppehållstillstånd som avses i 9 § första stycket tillfälliga
lagen. Det innebär att kravet på ordnad försörjning och bostad inte ska tillämpas när
familjemedlemmen tidigare beviljats uppehållstillstånd med stöd av 4 kap. 4a §
utlänningsförordningen och ansökan om förlängt uppehållstillstånd nu prövas enligt 5 kap. 3 §
utlänningslagen (SR 14/2018).
Permanent uppehållstillstånd för familjemedlemmar – undantag från försörjningskravet när

sökanden är ett barn fött i SverigeKraven på ordnad försörjning och bostad i 9 § första stycket
tillfälliga lagen gäller inte om sökanden är ett barn som har fötts i Sverige och den som barnet
åberopar anknytning till är förälder till barnet och bor tillsammans med barnet i Sverige.
Undantaget finns i 10 § andra stycket tillfälliga lagen och gäller oberoende av om barnet föddes
under den period föräldern hade ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete i Sverige (SR
03/2017).
Permanent uppehållstillstånd för familjemedlemmar – etablerad relation
En familjemedlem kan beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige om han eller hon bott
tillsammans med sin make, maka eller sambo utomlands under en längre tid eller om det på annat
sätt står klart att förhållandet är väl etablerat.
Med en längre tids sammanboende utomlands avses ett sammanboende motsvarande den tvååriga
prövotid som anges i 5 kap. 16 § andra stycket utlänningslagen om fortsatt uppehållstillstånd.
Även om parterna inte har bott tillsammans utomlands, kan vi bevilja permanent
uppehållstillstånd om förhållandet är så väl etablerat att det framstår som orimligt att inte göra
det. I prop. 2014/15:32 s. 37 ges exemplet med en sökande som under en legal vistelse i Sverige,
till exempel som studerande, har varit gift eller sambo med anknytningspersonen och de har barn
tillsammans.
Har parterna bott tillsammans i Sverige i två år kan vi göra undantag från regeln om att
samlevnaden ska ha skett i hemlandet. I de fall det finns ett gemensamt barn kan en kortare
tidsperiod bli aktuell. Det blir fråga om en individuell prövning i varje enskilt ärende.
Om det inte är aktuellt att bevilja permanent uppehållstillstånd men relationen ändå är att anse
som seriös kan den sökande om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda beviljas tidsbegränsat
uppehålls- och arbetstillstånd genom uppskjuten invandringsprövning.

För att vi ska kunna bevilja uppehållstillstånd efter inresan måste dock någon av de särskilda
förutsättningarna i 5 kap. 18 § utlänningslagen vara uppfyllda.
Permanent uppehållstillstånd för barn till arbetstagare
Ett barn som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd som familjemedlem till en arbetstagare
kan få permanent uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin förälder om förutsättningarna
är uppfyllda.
Med barn avses i utlänningslagen en person som är under 18 år, vilket framgår av 1 kap. 2 §
utlänningslagen. Notera dock att barn till arbetstagare enligt 4 kap. 4 a § utlänningsförordningen
är barn under 21 år, eller äldre om de är beroende av föräldern för sin försörjning. Det innebär att
barn till arbetstagare kan vara äldre än 18 år när de beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd med
stöd av den bestämmelsen.
Vuxna barn
Det kan uppstå en situation där ett barn som tidigare beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd
som familjemedlem till en arbetstagare hunnit fylla 18 år när ansökan om uppehållstillstånd på
grund av anknytning till föräldern prövas. Något specifikt lagstöd för att bevilja permanent
uppehållstillstånd för barn som blivit vuxna finns inte.
Notera att barn till arbetstagare enligt 4 kap. 4 a § utlänningsförordningen är barn under 21 år,
eller äldre om de är beroende av föräldern för sin försörjning. Det innebär att ett barn, enligt 4
kap. 4 a § utlänningsförordningen, kan vara äldre än 18 år när han eller hon beviljas ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av den bestämmelsen.
Lagstiftaren har gett familjemedlemmar till arbetstagare möjlighet att leva i Sverige under den tid
som arbetstagaren arbetar här för att familjen ska kunna hålla samman. Det är därför rimligt att
anta att lagstiftarens intention har varit att barn till arbetstagare som bor här och under sitt
tidsbegränsade uppehållstillstånd blivit vuxna, kan beviljas permanent uppehållstillstånd.
Konsekvenserna för dessa vuxna barn skulle annars bli orimliga. Eftersom det inte finns något
uttryckligt lagstöd får vi motivera beslutet utifrån det här resonemanget.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Familjemedlemmar till arbetstagare
Lagstiftning
Utlänningslagen
Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
Styrande och stödjande dokument

SR 14/2018 Rättsligt ställningstagande angående med vilket lagstöd familjemedlemmar till
arbetstagare, innehavare av EU-blåkort, innehavare av ICT-tillstånd m.fl. kan beviljas permanent
SR 03/2017 Rättsligt ställningstagande angående försörjningskravet vid anhöriginvandring
Rutiner
Rutin för familjemedlemmar till arbetstagare
Övrigt
Handbok i Migrationsärenden uppehållstillstånd på grund av anknytning
Tillstånd Att arbeta i Sverige Familjemedlemmar till arbetstagare
Rutin för kontroll vid misstänkt skenanställning - Kunskapsstöd Page 1 of 4
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f72acd5:2019-02-13
Rutin för kontroll vid misstänkt skenanställning

Migrationsverkets rättsutredning om begreppet skenanställning ges exempel (som inte är
uttömmande) på omständigheter som - var för sig eller sammantaget - kan innebära att det
handlar om en skenanställning. Denna rutin är uppbyggd utifrån dessa exempel tillsammans med
en kortare beskrivning om hur vi går till väga i vår handläggning.
Vi kommer inte att få in underlag rörande samtliga omständigheter som nämns i rättsutredningen,
i merparten av ärendena är detta inte heller behövligt. Stödet finns för de ärenden där vi
upptäcker att det kan röra sig om en skenanställning och hur vi ska gå tillväga i vår handläggning
och beslutsfattande.
Omständigheter som kan innebära en skenanställning:
a) det finns en uppenbar diskrepans i kompetens mellan sökandens kvalifikationer och de krav
som ställs i annonsen eller på anställningen
Utgå i första hand från den information vi får in i ansökan och anställningserbjudandet. Om det
föreligger omständigheter som tyder på en skenanställning och ärendet behöver utredas vidare
kan annonsen begäras in samt ytterligare uppgifter om sökandens erfarenhet.
b) arbetsgivarens verksamhet är vilande
I tjänsten Kontrollera arbetsgivare i E3 anges om företaget är aktivt eller inte.
Se mer i rutinen för Arbetsgivarkontroll och vägledande artikel Särskilda utredningskrav rörande
vissa branscher samt nystartade verksamheter.
c) den som sökt tillstånd saknar kännedom om arbetet och anställningsvillkoren
Utgå i första hand från den information vi får in i ansökan. Finns ingen omständighet som tyder
på att den sökande saknar kännedom om arbetet så ska vi inte utreda vidare. Om det föreligger
andra omständigheter som tyder på en skenanställning kan denna fråga utredas vidare genom
kommunicering med den sökande.
d) arbetsgivaren har förekommit i andra ärenden som har bedömts som skenanställningar
I tjänsten Kontrollera arbetsgivare i E3 anges om arbetsgivaren förekommer i flera ärenden. Har

tidigare ärenden avslagits på grund av att vi bedömt anställningen är en skenanställning framgår
detta av avslagsbesluten. Avslag i förlängningsärenden på grund av att arbetsgivaren inte

uppfyllt villkoren kan också vara en indikation som innebär att ärendet bör utredas vidare.
Detsamma gäller ärenden där det framkommer att flera personer fått arbetstillstånd men kort
därefter gjort ett spårbyte, till exempel ansökt om asyl.
Se mer i rutinen Arbetsgivarkontroll.
e) det har lämnats felaktiga uppgifter av betydelse för bedömningen i det aktuella ärendet
Utgå i första hand från den information vi får in genom ansökan och anställningserbjudandet.
Som utgångspunkt utgår vi från att information som lämnas in i ärendet är korrekt. Detta med
anledning av att både arbetsgivare och arbetstagare försäkrar att uppgifterna som lämnas är
riktiga. I handläggningen kan vi upptäcka eller misstänka att det lämnats felaktiga uppgifter,
vilket bör leda till att ärendet utreds vidare.
f) den sökande tidigare på oriktiga grunder har ansökt om uppehållstillstånd för annat än arbete
och fått avslag
Kontrollera eventuella tidigare beslut om uppehållstillstånd. Har Migrationsverket tidigare

avslagit en ansökan på grund av att sökanden har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter bör
det utredas om även denna ansökan avser oriktiga grunder. I kontrollen bör även
uppmärksammas om den sökande ansökt om uppehållstillstånd vid flera tillfällen och fått avslag,
om det förekommer alias-identiteter eller om den sökande inte medverkat etc. Tänk på att en
person som har sökt asyl och fått avslag inte behöver innebära att personen vid ansökan om asyl
lämnade oriktiga eller vilseledande uppgifter.
g) anställningserbjudanden har lämnats till fler personer än vad verksamheten kräver med hänsyn
till företagets omsättning och ekonomi
I tjänsten Kontrollera arbetsgivare i E3 anges information om företaget och om arbetsgivaren

förekommer i flera ärenden. Arbetsgivaren ska även i anställningserbjudandet ange om
erbjudandet avser flera personer. I ett ärende där det föreligger särskilda utredningskrav (CAS)
ska arbetsgivaren i samband med ansökan lämna in handlingar rörande företagets ekonomi.
Gör i första hand en översiktlig bedömning. Om detta indikerar att arbetsgivaren har lämnat
anställningserbjudande till fler personer än vad verksamheten kräver kan ärendet kompletteras
med handlingar som visar företagets ekonomi, om tillräcklig information saknas i ärendet. I dessa
fall bör arbetsgivaren även få möjlighet att kommentera uppgiften.
Se mer i rutinerna för Arbetsgivarkontroll Särskilda utredningskrav (CAS) och vägledande
artikel Särskilda utredningskrav rörande vissa branscher samt nystartade verksamheter.
I rättsutredningen anges ytterligare exempel på andra omständigheter som, i avsaknad av praxis

och närmare vägledning från lagstiftaren, skulle kunna beaktas vid bedömningen.
h) arbetstagaren har betalat en penningsumma för att få ett anställningserbjudande
Om inget framkommer i ärendet ska detta inte utredas vidare.
i) anställningserbjudandet lämnas in efter tidigare och möjligen upprepade försök att migrera till
Sverige
Kontrollera om den sökande har ansökt om uppehållstillstånd tidigare och på vilka grunder.
Bedöm om eventuell historik kan innebära att nuvarande anställningserbjudande upprättats i
annat syfte än att den sökande ska arbeta i Sverige. Se även ovan under f).
j) arbetsgivaren och arbetstagaren har bristande kunskap om varandra, till exempel i fråga om
namn, medborgarskap, yrkeskvalifikationer och/eller verksamhetsområde
Utgå i första hand från den information vi får in genom ansökan och anställningserbjudandet. Om
det inte framkommer att felaktiga uppgifter lämnats behöver vidare utredning inte göras.
k) arbetsgivaren har en ansträngd ekonomisk situation eller att arbetsgivaren förekommer i flera
ärenden under kort tid.
I tjänsten Kontrollera arbetsgivare i E3 anges information om företaget och om arbetsgivaren

förekommer i flera ärenden. Om detta indikerar att arbetsgivaren har en ansträngd ekonomi kan
ärendet kompletteras med handlingar som visar företagets ekonomi, om tillräcklig information
saknas i ärendet. I dessa fall bör arbetsgivaren även få möjlighet att kommentera uppgiften.
Se mer i rutinerna för Arbetsgivarkontroll, Särskilda utredningskrav (CAS) och vägledande

artikel Särskilda utredningskrav rörande vissa branscher samt nystartade verksamheter.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Generella rutiner
Ansvarig: Maria von Scheele Frejd

Rättsutredning om begreppet skenanställning
Relaterade artiklar:
Skenanställningar och annat missbruk
Tillstånd Att arbeta i Sverige Generella rutiner
Ansökan i god tid innan anställningen påbörjas - Kunskapsstöd Page 1 of 1
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Generella rutiner Ansökan i god tid innan anställningen påbörjas
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f72aec2:2019-02-04
Ansökan i god tid innan anställningen påbörjas

Det förekommer att förstagångsansökan om arbetstillstånd lämnas in i god tid innan den
tilltänkta anställningen ska påbörjas. Som utgångspunkt kan vi bevilja arbetstillstånd sex
månader i förväg. Tillståndstiden börjar gälla från det datum anställningen ska påbörjas.
Vid handläggningen bör övervägas om det går att bedöma anställningsvillkoren i förväg. Det är
även möjligt att ringa arbetsgivaren och fråga om en förklaring till varför ansökan lämnas in
långt i förväg.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Att fatta beslut om arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 4
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf165f5:2019-02-13
Att fatta beslut om arbetstillstånd
Beslut – Bifall
MR/BR
Sökanden ska alltid kontrolleras i MR/BR. Detta gäller personer från 15 år och äldre.
Schengen Information System (SIS)
Kontroll om sökanden förekommer i SIS ska alltid göras. Detta gäller även nyfödda barn.
Registrering av beslut
Beslutet registreras i Wilma (se kapitel 9.18 i Wilmahandboken) eller i E3 (se Handbok för E3).
AT/UAT - BEV
UT (gästforskare) - BEV
Malltext finns i DHS
Klassning
Det är obligatoriskt att klassa både uppehålls- och arbetstillstånd.
Begränsning av arbetstillstånd
Anställning
• De första 24 månaderna ska arbetstillståndet vara knutet till både yrke och arbetsgivare.
• Sökandens yrke och arbetsgivare ska anges i rutan för yrkesbegränsning.
• Därefter begränsas arbetstillståndet endast till yrke. Då anges endast yrke i rutan för
yrkesbegränsning.
Gästforskare
• Gästforskare beviljas endast uppehållstillstånd.
• Ange endast gästforskare i rutan för yrkesbegränsning.
Internationellt utbyte
• Begränsas till yrke och arbetsgivare under hela tillståndstiden.
• Sökandens yrke och arbetsgivare ska anges i rutan för yrkesbegränsning.
• Au pair begränsas endast till yrket. Ange endast au pair i rutan för yrkesbegränsning
ICT
För begränsning av ICT-tillstånd, se artikel om ICT.
Säsongsarbetstillstånd
För begränsning av säsongsarbetstillstånd, se artikel om Säsongsarbetstillstånd .
Registrering inför beslut
Vid ansökningsskälskoderna CA0, CAS, CA7, CA8, CA9, CAX, CASX, CA7X, CU, CUX,
CAC, CACX, CK, CKX, CKM, CKMX, CS, CSX, CSS och CSSX är det vid
beslut obligatoriskt att registrera uppgift om yttrande från arbetstagarorganisation (ATO).
Registrering sker under beslutsuppgifter.
För att kunna fatta beslut, i ärenden med dessa ansökningsskälskoder, är det dessutom
obligatoriskt att i referensfliken (AG) under registrera/uppdatera ärendeuppgifter registrera
uppgifterna:
• SSYK (kod för yrkesklassificering) .
• Finns kollektivavtal initialt?
• Finns yttrande från arbetstagarorganisation (ATO) eller annan org. initialt?
• Det är viktigt att den som registrerar beslutet kontrollerar att uppgifterna är korrekt
ifyllda (av statistikskäl) och om inte uppdaterar dessa.
Beslutstexten skrivs i dokumenthanteringssystemet (DHS) i rutan ”Text som kan distribueras

separat på särskild sida”. Olika beslutstextmallar finns att hämta.
Se kapitel 8.8 i Wilmahandboken.
• Om ansökan inlämnats vid utlandsmyndighet, och sökanden inte har något ombud i
Sverige, ska sökanden anges som huvudmottagare av beslutet och distributionssättet är W.
• Arbetsgivaren ska anges som kopiemottagare och distributionssättet är C.
• Om ansökan inlämnats vid Migrationsverket och sökanden inte har något ombud i
Sverige, ska den sökande anges som huvudmottagare av beslutet och distributionssättet är
C. Arbetsgivaren ska anges som kopiemottagare och distributionssättet är C.
• Om ansökan inlämnats elektroniskt ska även ett e-postmeddelande, som uppmanar

sökanden att ta kontakt med utlandsmyndighet/Migrationsverket skickas till sökanden via
Wilma (se kapitel 5.2 i Wilmahandboken).
• Om sökanden är tidigare asylsökande som har fått avslag på sin ansökan och
utvisningsbeslutet inte är preskriberat ska en kopia av beslutet skickas till
Migrationsverkets mottagningsenhet.
• Om ansökan avser ett ICT-tillstånd, se även artikel om ICT-direktivet .
Beslut – Avslag
Avslagsbeslutet registreras i Wilma (se kapitel 9.18 i Wilmahandboken) eller E3 (se Handbok
för E3).
AT/UAT - UTB
Beslutsgrundskod ska registreras, se lista.
För ansökningsskälskoderna CA0, CAS, CA7, CA8, CA9, CAX, CASX, CA7X, CU, CUX,
CAC, CACX, CK, CKX, CKM, CKMX, CS, CSX, CSS, CSSX ska det registreras om yttrande
finns från arbetstagarorganisationen (ATO) eller annan organisation vid beslutstillfället.
Avvisning/utvisning
Ett beslut att avslå en ansökan om arbets- och/eller uppehållstillstånd ska normalt kombineras
med ett beslut om avvisning/utvisning om den sökande befinner sig i Sverige.
Överklagande
Ett beslut om att avslå en ansökan om arbetstillstånd kan överklagas. Det gäller även beslut att
avslå en ansökan om uppehållstillstånd. Se rutiner om överklagande.
Beslutet expedieras genom Wilma i fliken Dokumentmottagare (se kapitel 8.8 i

Wilmahandboken) eller i E3 (se Handbok för E3).
• Om ansökan inlämnats vid utlandsmyndighet, och sökanden inte har något ombud i
Sverige, ska sökanden anges som huvudmottagare av beslutet och distributionssättet är W.
• Arbetsgivaren ska anges som kopiemottagare och distributionssättet är C.
• Om ansökan inlämnats vid Migrationsverket och den sökande inte har något ombud i
Sverige, ska den sökande anges som huvudmottagare av beslutet och distributionssättet är
C. Arbetsgivaren ska anges som kopiemottagare och distributionssättet är C.
• Om ansökan inlämnats elektroniskt ska även ett e-postmeddelande (via Wilma), som
uppmanar sökanden att ta kontakt med utlandsmyndighet/Migrationsverket för vidare
information, skickas till sökanden (se kapitel 5.2 i Wilmahandboken).
• Om sökanden är tidigare asylsökande som har fått avslag på sin ansökan och
utvisningsbeslutet inte är preskriberat ska en kopia av beslutet skickas till
Migrationsverkets mottagningsenhet.
• Om ansökan avser ett ICT-tillstånd, se även artikel om ICT-direktivet.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd

Handbok för Wilma
Handbok för E3
Beslutsgrundskoder arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 1
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4e0e0:2019-02-15
Beslutsgrundskoder arbetstillstånd
Klartext Kod
Undermåliga anställningsvillkor Z1
Gemenskapsföreträde ej uppfyllt Z2
Ej tillräckliga högskolepoäng Z3
Samlad bedömning Z4
Pass saknas Z5
Arbetsgivare saknas Z6
För ansökningsskälskoderna CA0, CAS, CA7, CA8, CA9, CAX, CASX, CA7X, CU, CUX,
CAC, CACX, CK, CKX, CKM, CKMX, CS, CSX, CSS, CSSX ska det registreras om yttrande
finns från arbetstagarorganisationen (ATO) eller annan organisation vid beslutstillfället.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Klassningskoder arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 4
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4e292:2019-02-15
Klassningskoder arbetstillstånd
Klassning
Det är obligatoriskt att klassa både uppehålls- och arbetstillstånd.
Klartext Klassningskod
Arbetstagare C0
Arbetstagare ASYL C7
Arbetstagare VISUM (kan även vara en viseringsfri person) C8
Arbetstagare Tidigare student C9
Arbetstagare, förlängning X
Egna företagare CF
Egna företagare, förlängning X
Gästforskare EU-direktiv CR
Gästforskare EU-direktiv, förlängning X
Anhöriga till gästforskare EU-direktiv CA
Anhöriga till gästforskare EU-direktiv, förlängning X
Ungdomsutbyte (internationellt utbyte) CW
Idrottsutövare/tränare CI
Idrottsutövare/tränare, förlängning X
Artister (internationellt utbyte) CU
Artister, förlängning X
Aupair (internationellt utbyte) CH
Aupair, förlängning X
Praktikanter (internationellt utbyte) CP
Praktikanter, förlängning X
Blåkort CE
Blåkort, förlängning X
UT för att delta i civil rättsprocess (5 kap 15 d § UtlL) CM
UT för att delta i civil rättsprocess (5 kap 15 d § UtlL), förl. X
Anhöriga till egna företagare, idrottsutövare samt övriga inom

CB
internationellt utbyte
Anhöriga till egna företagare m fl, förlängning X
Anhöriga till arbetstagare CG
Anhöriga till arbetstagare, förlängning X
Anhöriga till blåkort CC
Anhöriga till blåkort, förlängning X
ICT CK
ICT, förlängning X
ICT för rörlighet för längre vistelse CT
ICT för rörlighet för längre vistelse, förlängning X
Anhöriga ICT CL
Anhöriga ICT, förlängning X
Anhöriga ICT för rörlighet för längre vistelse CL
Anhöriga ICT för rörlighet för längre vistelse, förlängning X
Säsongsarbete CS
Turkiska associeringsavtalet I
Turkiska associeringsavtalet, förlängning X
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Korrespondenskoder arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4e29d:2019-02-15
Korrespondenskoder arbetstillstånd
ATOU Remiss till ATO ut.
ATOI Remiss ATO besvarad.
AGKU Komplettering av uppgifter till Arbetsgivare UT.
AGKI Komplettering av uppgifter till Arbetsgivare IN.
ATKU Komplettering av uppgifter arbetstagare UT.
ATKI Komplettering av uppgifter arbetstagare IN
UAGE Anställningserbjudande UT
IAGE Anställningserbjudande IN
ISTU Studieintyg IN
Anställningsbevis IN
IANST
(Bevis på att sökanden arbetat de senaste sex månaderna. Används vid tidigare
asylsökande samt när det är dags för PUT)
INPRA Underlag för praktikantavtal IN (ICT)
Korrespondenskoder arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
IBOINT Bostadsintyg IN (säsong)
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Rutin för arbetsgivarkontroll - Kunskapsstöd Page 1 of 5
Rutin för arbetsgivarkontroll

Vid en ansökan om arbetstillstånd ska en arbetsgivarkontroll göras, se Kvalitetschefens standard
om arbetsgivarkontroll vid arbetstillståndsansökan (KC I-80/2017).
Vad är en arbetsgivarkontroll
En arbetsgivarkontroll är en slagning i den centrala utlänningsdatabasen (CUD) som visar om

arbetsgivaren tidigare har anställt medborgare från länder utanför EU och Schweiz via
arbetskraftsinvandring. Vid slagningen framkommer om det finns fler ärenden om uppehålls- och
arbetstillstånd som är kopplade till företagets organisationsnummer. Slagningen visar både öppna
ärenden om arbetstillstånd och ärenden där beslut fattats samt utfall av beslut. Vid kontrollen
framkommer även uppgifter om företaget.
Hur en kontroll går till
Kontrollen görs i E3. Inne i ärendet finns rubriken Kontrollera arbetsgivare. Under rubriken finns
en länk med samma namn. Klicka på denna. Du kommer då in i tjänsten för arbetsgivarkontroll. I
denna kan du se öppna och avslutade ärenden samt bolagsinformation.
I första fliken ser du öppna ärenden i CUD. I andra fliken ser du historik i CUD. I den tredje
fliken ser du bolagsinformation. Den arbetsgivare som är registrerad i ärendet kommer att stå
förvald. Gå in i respektive flik för att se resultatet av slagningarna. Samtliga slagningar ska som
huvudregel göras och granskas innan beslut.
I fliken Bolagsinformation ska du klicka på knappen Hämta Bolagsinfo för att göra slagningen.
För att se mer information om respektive uppgift klickar du på uppgiften ifråga.
Exempel: För att se uppgifter om nyckeltal och skulder om bolaget klickar du på Nyckeltal och
skulder. Om bolaget har betalningsanmärkningar kan du klicka vidare för att se detaljerad
information om betalningsanmärkningar.
Slagningarna resulterar i PDF-filer som innehåller information om slagningen (Dokument CUD

och Dokument Bolagsinfo). Dessa filer sparas som korrespondens.
När ska en kontroll göras
En arbetsgivarkontroll ska göras vid samtliga ansökningar om arbetstillstånd. Kontrollen sker

både vid en förstagångsansökan och vid en förlängningsansökan (inklusive inför permanent
uppehållstillstånd).
När en sökande haft arbetstillstånd under fyra års tid är bedömningen om permanent
uppehållstillstånd främst bakåtblickande. I detta läge har resultatet av arbetsgivarkontrollen
underordnad betydelse. Skulle permanent uppehållstillstånd däremot inte kunna beviljas ska vi
bedöma om det finns särskilda skäl för fortsatt tillstånd. I dessa fall ska arbetsgivarkontroll göras.
Vad innebär resultatet av kontrollen
Resultatet av slagningen visar hur många öppna ansökningar det finns där arbetstagare har
uppgett aktuellt företag som referens.
Antalet öppna ansökningar där arbetstagare har uppgett arbete hos en arbetsgivare är relevant i
vår bedömning om en arbetsgivare har ekonomisk förutsättning att anställa. Denna bedömning
ska göras i ärenden med särskilda utredningskrav.
Resultatet av slagningen i CUD visar även avgjorda ärenden 18 månader tillbaka i tiden rörande
arbetsgivaren. Av resultatet går därför att utläsa om andra arbetstagare har beviljats eller nekats
arbetstillstånd.
Om resultatet av slagningen i CUD visar att andra arbetstagare beviljats arbetstillstånd är det en
indikation på att ytterligare utredning av arbetsgivaren inte krävs efter att den ordinarie
arbetsgivarkontrollen gjorts.
Om resultatet visar att tidigare ansökningar avslagits ska ytterligare utredning av arbetsgivaren
ske. Slagningen i CUD visar inte orsaken till avslaget. För att utreda detta måste därför
avslagsbeslutet läsas.
Om tidigare sökanden till exempel inte har fått kollektivavtalsenliga villkor är detta en indikation
på att inte heller den som nu ansöker om arbetstillstånd kommer få de anställningsvillkor som
utlovas. Vid denna bedömning ska även hänsyn tas till hur långt tillbaka i tiden tidigare avslag är.
Skriv en tjänsteanteckning om vad som framkommit vid kontrollen.
Om avslagen inte har berott på arbetsgivaren ifråga krävs inte någon ytterligare utredning av
arbetsgivaren.
För handläggning av ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen får slagningar

göras på uppgifter som samlats in om de är nödvändiga och handläggningen utgör
myndighetsutövning. För verkets normala ärendehantering, som utgör myndighetsutövning, kan
därmed slagningar göras om de behövs och är relevanta för det individuella ärendets avgörande.
Att läsa tidigare avslagsbeslut kopplade till arbetsgivaren är nödvändigt och relevant för det
individuella ärendets avgörande. För mer information om slagningar i Migrationsverkets register,

se artiklar om förvaltningsrätt under kategorin Att handlägga ärenden.
Det går även att göra en slagning i CUD som visar uppgifter om företaget. Det går att se om
företaget är aktivt eller vilande, arbetsgivarregistrering, momsregistrering och uppgift om
företagets inbetalda arbetsgivargifter till Skatteverket sedan tre månader tillbaka. Om företaget är
ett aktiebolag går det även att se företagets redovisning.
Om företaget inte är aktivt eller inte är registrerat som arbetsgivare ska en vidare utredning av
arbetsgivaren ske. Ett företag som är vilande förväntas inte ha någon verksamhet igång och
arbetsgivarregistrering är en förutsättning för att ha anställda. Att en arbetsgivarregistrering ännu
inte finns kan bero på att arbetsgivaren väntar på att Skatteverket ska registrera företaget för
detta. Arbetsgivaren ska därför ges möjlighet att kommentera uppgifterna.
Om arbetsgivaren tidigare anställt personer inom ramen för arbetskraftsinvandring och

arbetsgivaren omfattas av särskilda utredningskrav ska arbetsgivaren bland annat visa
dokumentation av inbetalda arbetsgivaravgifter. Dessa uppgifter kan för de tre senaste månaderna
hämtas genom slagningen i CUD.
Kontrollera arbetsgivare – Bolagsinfo
Koncerner
Om företaget ingår i en koncern anges koncernmoderns namn och organisationsnummer samt

landskod.
Information om att företaget ingår i en koncern har främst betydelse vid handläggning av en ICT-
ansökan. Se mer i artiklar som handlar ICT-direktivet.
Skulder
Kronofogden har en bra sida med definitioner på ord. Nedan följer några definitioner på ord som
förekommer i Bolagsinfo.
A-mål
Allmänna mål. Skulder till stat och kommun. Exempel på allmänna mål är skatter, böter,
studiemedel och så vidare.
E-mål
Enskilda mål. Skulder till enskilda personer och företag. Till exempel kontokortsskulder, banklån
och hyresskulder.
Betalningsanmärkning
En uppgift som visar att arbetsgivaren inte har betalat en skuld i tid och att fordringsägaren
därefter valt att påbörja åtgärder för att driva in skulden. Anmärkningen registreras hos
kreditupplysningsföretag. Läs mer om betalningsanmärkningar på Datainspektionens hemsida.
Skuldsaldo
Aktuellt skuldsaldo avser oreglerade skulder i allmänna och enskilda mål hos Kronofogden, dvs.
skulder som inte har betalts. Sker betalning inom en månad försvinner skuldsaldot. Om betalning
inte sker övergår summan till historiskt skuldsaldo.
Nyckeltal och skulder
Information om företaget. Om företaget inte behöver redovisa sin verksamhet offentligt saknas
information. Information kan även saknas om redovisning inte lämnats.
Handläggningen
I tjänsten Bolagsinfo visas skulder för alla företagsformer. Det är viktigt att vi endast gör
slagning på den arbetsgivare ärendet gäller. Vid slagning på enskilda firmor kommer personen
ifråga få ett brev om att kreditupplysning har gjorts. Gör vi flera slagningar innebär detta att flera
upplysningsbrev skickas till personen.
Vi får med anledning av utvecklingen av tjänsten Bolagsinfo mer information om arbetsgivares

ekonomi. Denna information har vi främst nytta av vid handläggningen av CAS-ärenden
eftersom arbetsgivaren ska visa att denne har ekonomiska förutsättningar att betala ut lön till den
sökande. Denna information ska bedömas tillsammans med övrigt ekonomiskt underlag som
lämnas in. Se mer i artikel Särskilda utredningskrav för vissa branscher och nystartade
verksamheter.
Arbetsgivarens ekonomi kan även ha betydelse i övriga ärenden om arbetstillstånd om ekonomin

kan innebära att anställningserbjudandet inte kan anses seriöst eller att det föreligger ett
skenavtal. Se mer i artikel om Skenanställningar och annat missbruk av regelverket
En bedömning får göras i varje enskilt ärende om information om vilken betydelse skulderna har
för handläggningen av ärendet.
Att tänka på vid handläggningen:
• Hur stor är skulden?
• När i tiden föreligger den?
• Finns det återkommande betalningsanmärkningar?
• Ett historiskt skuldsaldo har mer tyngd än ett aktuellt skuldsaldo (se definition ovan).
• Jämför uppgifterna i Bolagsinfo med övrigt ekonomiskt underlag.
• Innebär uppgifterna i Bolagsinfo att det saknas ekonomiska förutsättningar att betala lön
till den sökande eller att anställningserbjudandet inte anses som seriöst alternativt att det är
fråga om ett skenavtal?
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd

I 80/2017 Kavlitetschefens instruktion om standard för hantering av arbetstillstånd inom vissa
branscher och utredningskrav
Övrigt
Kronofogdens ordlista
Rutin för arbetstagare - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf1352d:2019-02-18
Rutin för arbetstagare

Beslut: UAT-BEV
Kontroll och komplettering
• Kontrollera att ansökan är komplett
• Om uppgifter/bilagor saknas bör dessa snarast kompletteras
Var noga med att ange ett sista datum för kompletteringen, vanligtvis 14 dagar. När en
komplettering skickas via E3 går ett automatiskt påminnelsemejl ut efter 7 dagar. Har de
begärda kompletteringarna inte kommit in inom det angivna datumet är ärendet beslutsklart när
det gått ytterligare två dagar. Detta för att försäkra sig om att svaret kan ha kommit in till
Migrationsverket den angivna dagen, men att det inte har nått den berörda handläggaren (jfr 22
§ förvaltningslagen). Kontrollera i E3/Wilma att inga handlingar har kommit in.
De dokument som ska bifogas ansökan är:
• Kopia av sökandens pass
• Kvitto som utvisar betald ansökningsavgift (ej om ansökan är gjord elektroniskt eller vid
utlandsmyndighet)
• Anställningserbjudande (blankett 232011).
Observera att det inte krävs någon underskrift på ansökan.
Se även vägledande artiklar under Tillstånd för arbete – allmänt, särskilda kontrollbranscher,
Certifiering och Skenanställningar och annat missbruk.
Ansökningsskälskoder:
Arbetsstagare CA0
Arbetstagare, förlängning CAX
Klassningskoder:
Arbetstagare C0
Arbetstagare, förlängning X
Rutin för arbetstagare - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Ansökningsavgift:
2000 kronor
observera att flera undantag finns, se artikel om ansökningsavgifter.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Förvaltningslagen
Övrigt
Blankett 232011 Anställningserbjudande
Rutin för branchpraxis - Kunskapsstöd Page 1 of 1
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4ed27:2019-02-15
Rutin för branchpraxis
När det gäller arbetsgivare som inte tecknat kollektivavtal ska de kunna utforma sina villkor på
ett sätt som avviker från vad som följer av kollektivavtal så länge som villkoren inte är sämre än
vad som är brukligt inom yrket eller branschen.
Om arbetsgivaren inte tecknat kollektivavtal:
1. Kontrollera om anställningsvillkoren är i nivå med kollektivavtal.

2. Lönen och/eller anställningsvillkoren är sämre än kollektivavtalsnivå: Utred om det är
förenligt med branschpraxis att göra avsteg från kollektivavtal. Det är den sökande som har
bevisbördan. Kontrollera därför vad arbetsgivaren och arbetstagaren uppgett och om de
lämnat in eventuell bevisning för att stödja sitt påstående.
3. Om det är förenligt med branschpraxis att göra avsteg kontrolleras om lön, försäkringar
och övriga anställningsvillkor inte är sämre än branschpraxis.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Rutin för personer inom vissa bristyrken som är på besök hos arbetsgivare i Sverige - ... Page 1 of 2
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf16327:2019-02-04
Rutin för personer inom vissa bristyrken som är

på besök hos arbetsgivare i Sverige
• Kontrollera att ansökan är komplett.
• Om uppgifter/bilagor saknas bör dessa snarast kompletteras.
Var noga med att ange ett sista datum för kompletteringen. Detta sista datum kan lämpligen
anges till tolv dagar från det att meddelandet skickas (tio dagar + postgång). Har de begärda
kompletteringarna inte inkommit inom det angivna datumet, kan verket efter två dagar fatta
beslut i ärendet, i befintligt skick. Detta för att försäkra sig om att svaret kan ha kommit in till
verket den angivna dagen, men att det inte har nått den berörda handläggaren (jfr 10 § FL). Det
bör också kontrolleras i Wilma att inga handlingar har kommit in. Fatta inte beslut i ärendet
förrän tidsfristen för kompletteringen löpt ut.
utlandsmyndighet)
För att person som är på besök hos arbetsgivare ska få söka efter inresan i Sverige ska till
ansökan bifogas:
• Intyg från arbetsgivaren i Sverige som styrker att arbetsgivaren förorsakas olägenheter
om sökanden måste resa till annat land för att ansöka om tillstånd.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Rutin för personer inom vissa bristyrken som är på besök hos arbetsgivare i Sverige - ... Page 2 of 2
Övrigt
Rutin för registrering och inboxning av arbetstillståndsärenden - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5dc:2019-02-07
Rutin för registrering och inboxning av

arbetstillståndsärenden
Pappersansökan
Registrering ska ske där ansökan lämnas in:
• Vid svensk utlandsmyndighet
• På något av migrationsverkets kontor
Läs mer om registrering och inboxning i rutinhandbokens avsnitt om digital handläggning.
I arbetstillståndsärenden gäller följande:
I referensfliken ska arbetsgivaren (AG) registreras under registrera/uppdatera ärendeuppgifter

(se kapitel 9 i Wilmahandboken).
Vid alla ansökningar ska följande uppgifter, så snart de inkommit till verket, registreras i
Referensfliken under registrera/uppdatera ärendeuppgifter:
• referens typ: - AG,
• kontaktperson,
• organisationsnummer,
• adress,
• telefon,
• e-postadress
Om det finns en arbetsgivare ska även detta registreras:
• SSYK-kod (tre-eller fyrställig)
• Uppgift om kollektivavtal finns initialt i ärendet – J/N
• Uppgift om yttrande från arbetstagarorganisation (ATO)/annan org. finns initialt i ärendet

– J/N
Rutin för registrering och inboxning av arbetstillståndsärenden - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Elektroniska ansökningar
När ansökan om arbetstillstånd boxats in ska kontroll ske så att uppgifterna i referensfliken
(AG) är korrekta och stämmer överens med arbetserbjudandet, om inte så sak de uppdateras.
Om det finns en arbetsgivare ska följande uppgifter registreras i referensfliken under

registrera/uppdatera ärendeuppgifter:
• SSYK-kod (tre-eller fyrställig) se länk till SCB
• Uppgift om kollektivavtal finns initialt i ärendet -J/N
• Uppgift om yttrande från arbetstagarorganisation (ATO)/annan org. finns initialt i ärendet

-J/N
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd

Rutinhandboken avsnitt om digital handläggning
Övrigt
SCB - Standard för svensk yrkesklassificering
Rutin för tidigare gäststudent som fått anställning - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Rutin för tidigare gäststudent som fått anställning

Beslut: UAT-BEV
• Kopia av sökandens pass.
utlandsmyndighet).
För att en tidigare gäststudent ska få söka efter inresan i Sverige ska till ansökan bifogas:
• Anställningsbjudande (blankett 232011).
• Intyg från universitet/högskola som visar att han/hon avlagt minst 30 högskolepoäng eller
en termins genomförd forskarutbildning i Sverige.
Arbetstagare tidigare student CA9
Klassningskoder:
Arbetstagare tidigare student C9
Rutin för tidigare gäststudent som fått anställning - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Ansökningsavgift:
2000 kronor
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Förvaltningslagen
Övrigt
Rutin vid ändring av ansökan - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d37f5:2019-02-08
Rutin vid ändring av ansökan

Det förekommer att ansökningsskäl behöver ändras i våra system. Det kan t.ex. vara fallet om fel
ansökningsskälskod registrerats eller om vi märker att ansökan bör prövas enligt andra regler
(t.ex. att ett ärende inom certifieringen istället ska hanteras som ett ICT-tillstånd). Det är möjligt
att ändra ansökningsskäl i våra system så länge den sökande får alla sina åberopade skäl prövade
i sitt beslut. För att öka spårbarheten när ett ansökningsskäl ändras bör en tjänsteanteckning
skrivas. Om det är uppenbart att ansökningsskälet är felregistrerat finns inte behov av att skriva
en tjänsteanteckning när ansökningsskälet ändras.
• Ansökningsskälskoden ändras till relevant ansökningsskäl. Om den nya

ansökningsskälskoden avser arbetstillstånd kan detta göras i E3. I övriga fall måste ärendet
flyttas till Wilma för omregistrering.
• Skriv i förekommande fall en tjänsteanteckning (ITJÄNS) om att ansökningsskälet ändras

och varför, samt vem/vilka som varit med i beslutet om ändring av ansökningsskäl.
Exempel: Ansökningsskälet ändras dagens datum från A till B för att FRITEXT.
Undertecknad // och NAMN // har bedömt att ansökningsskälet ska ändras.
• Om ärendet ska handläggas på annan enhet styrs ärendet till den enheten (se E3-
handboken om ärendet hanteras i E3 och Wilma-handboken om ärendet hanteras i Wilma).
• Skicka ett mejl med information om att ärendet styrts över till den mottagande enhetens
gruppbrevlåda.
När sökande bör underrättas om ändringen
Vi behöver normalt sett inte underrätta den sökande att ansökningsskälskoden har ändrats i våra
system.
Vi bör underrätta sökanden att vi ändrat ansökningsskäl om grunden för uppehållstillståndet har
förändrats utan att sökanden är medveten om det och konsekvenserna eller skyldigheterna för
sökanden skiljer sig åt beroende på vilken grund ansökan prövas. Det kan t.ex. bli fallet om en
sökande har ansökt om uppehållstillstånd på nationella regler men vi bedömer att ansökan bör
prövas enligt ett EU-direktiv. När grunden för uppehållstillstånd ändras behöver sökanden ofta
komplettera sin ansökan. Senast i samband med att ärendet kompletteras bör därför sökanden få
information om att vi bedömer att ansökan ska prövas enligt andra regler.
Rutin vid ändring av ansökan - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd

Handbok för E3
Handbok för Wilma
Var handläggs ansökan om arbetstillstånd? - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d3679:2019-02-13
Var handläggs ansökan om arbetstillstånd?

Listan omfattar enheter som handlägger AT –ärenden och omfattar enhetsnamn, enhetschef och
vilka ärendetyper inom AT som enheterna handlägger. Listan uppdateras kontinuerligt av
nätverket, ändringar rapporteras till regionrepresentant.
Region Öst
Norrköping
BBNO4, AT1 Mattias Vallthell (EC) och AT2 Merima Ilijasevic (EC).
Handlägger: CAC/CACX, CAC9, CAS/CASX, CI/CIX/CIB/CIBX, CP/CPX, CW, CH/CHX,

CA0/CAX, CR/CR9/CRX/CRB/CRBX, CA8, CBA/CBAX
BBNO5, Jessika Lüppert Tell (EC).
Handlägger: CF/CFX, CFB/CFBX
Region Stockholm
Stockholm
BBST6, Erik Holmgren (EC).
Handlägger: CAO/CAX, CS/CSX/CSS/CSSX, CAS, CU/CUX, CA7/CBA7/CBA7X, CV/CVX,

CE/CEX/CEA/CEAX, CEB/CEBX/CEAB/CEABX, CBA/CBAX, Kontroll-AT, ÅTK UAT-EK,
ÅTK-UAT
Visby
Z115, Robert Kollberg (EC).
Handlägger: CA0/CAX, CAS/CASX, CS/CSX/CSS/CSSX
Region Mitt
Uppsala
BBUP, Peter Jacobson (EC).
Handlägger: CAS/CASX, CA0/CAX, CA9, CBAX, CS/CSX/CSS/CSSX
Region Syd
Malmö
BBMA4, Peter Jakstrand (EC).
Handlägger: CA0/CAX, CA7X, CAS/CASX, CS/CSX/CSS/CSSX
Växjö
BVX2 Mattias Bengtsson (tf EC ), BBVX Per Samuelson (EC).
Handlägger CA0/CAX CAS, CS/CSX/CSS/CSSX, CASX, CA7X
Kalmar
Z240, Cecilia Karlsson (EC).
OBS! Handlägger ej AT-ärenden men hanterar AT-slingan i kundtjänst, därför viktigt med
information till dem från nätverket.
Region Väst
Göteborg
BBGO1, Johan Petrone (EC).
Handlägger: CA0/CAX, CAS/CASX, CS/CSX/CSS/CSSX, CK/CKM/CKX/CKMX/

CKB/CKBX/CKMB/CKMBX
Z201 (Tillståndsprövningsenhet 2, Göteborg), Pernilla Wallin (EC).
Handlägger: CA0/CAX CAS/CASX
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Var lämnas ansökan in? - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d373f:2019-02-08
Var lämnas ansökan in?

Det första tillståndet ska som huvudregel vara klart innan inresan.
Den första ansökan om arbetstillstånd kan göras
• Elektroniskt via Migrationsverkets webbplats
• Vid svensk ambassad eller konsulat i sökandens hemland eller det land där sökanden är
bosatt
• I undantagsfall direkt till Migrationsverket
Ansökan om förlängning kan göras
• Elektroniskt via Migrationsverkets webbplats
• Vid något av Migrationsverkets kontor
• Skickas in per post till scanningsenheten :

Migrationsverket, Box 3100, 903 03 Umeå
För inboxning av elektroniska ansökningar, se Handbok för E3.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd

Handbok för E3
Var lämnas ansökan in? - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Indikationsbaserat arbetssätt (IBK) - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc52e2d:2019-02-18
Indikationsbaserat arbetssätt (IBK)
Som myndighet har Migrationsverket ett ansvar att utreda ärenden i den omfattning som deras
beskaffenhet kräver (23 § förvaltningslagen (2017:900)).
Vilken omfattning av utredningsåtgärder som krävs kan variera med hänsyn till ärendets
karaktär. I arbetstillståndsärenden ska Migrationsverket även arbeta indikationsbaserat. Grunden
för att arbeta indikationsbaserat är att vi inte ska utreda alla arbetstillståndsärenden med samma
utredningsdjup. Istället ska vi, utifrån vad som framgår i ärendet, bedöma vilket utredningsdjup
som krävs. Vi har ett bestämt underlag som vi ska utgå ifrån, vilket är det underlag som krävs in
vid ansökan. Utifrån vad som framgår av det underlaget bedömer vi om ärendet behöver utredas
ytterligare eller om vi kan fatta beslut. Ett indikationsbaserat arbetssätt är tänkt att effektivisera
hanteringen och minska andelen kompletteringar.
Vid handläggningen av ett ärende ska samtliga dokument som finns i ärendet genomgås och en
bedömning av ärendet göras utifrån all tillgänglig dokumentation. Om ärendet kan avgöras på
befintligt underlag ska ärendet inte kompletteras.
Exempel på indikationer
Som stöd för handläggningen listas här ett antal indikationer som kan tala för att ett ärende bör
utredas vidare. På samma sätt kan avsaknaden av indikationer innebära att ärendet är beslutsklart.
• bristfällig information om inkomst och vem som är arbetsgivare
• sökanden har fått en låg lön under en längre tid (i förhållande till kollektivavtal eller
branschpraxis, eller den lön som tidigare erbjudits)
• uppgifterna i kontrolluppgiften överensstämmer inte med inlämnade lönespecifikationer
• jämna siffror i kontrolluppgiften (slutar t.ex. på 000) kan indikera att inga tillägg på lönen
har gjorts
• ofullständigt ifyllda försäkringsuppgifter i ansökan (namn på försäkringsbolag eller

försäkringsnummer)
• en viss typ av försäkring anges hos ett försäkringsbolag som inte erbjuder den typen av
försäkring
• brister i arbetsgivarens betalning av arbetsgivaravgifter
• arbetsgivaren har tidigare avslag enligt CUD
• arbetsgivare och sökanden lämnar motstridiga uppgifter avseende anställningsvillkoren
• sökanden har inte arbetat inom begränsningen av sitt arbetstillstånd
Tips på utredningsåtgärder
Om det förekommer indikationer eller om det saknas vissa handlingar bör ärendet utredas vidare
efter dess beskaffenhet. Här är några tips på utredningsåtgärder.
• om underlag saknas i ansökan – kontrollera om underlaget redan har lämnats in i en

tidigare ansökan
• om du behöver kontrollera vissa skatteuppgifter - ring Skatteverkets skatteupplysning för

att se om uppgifterna kan kontrolleras direkt via dem
• om du är osäker på om ett försäkringsbolag erbjuder angiven försäkring – leta information

på försäkringsbolagets hemsida för att se om de erbjuder försäkringen
• Om ansökan inte innehåller samtliga lönespecifikationer för innevarande år – kontrollera

vilka uppgifter som är inlämnade (kontrolluppgifter och inlämnade lönespecifikationer)
och väg samman med arbetsgivarens historik. Bedöm om ärendet behöver kompletteras
eller om du kan fatta beslut på befintligt underlag.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Förvaltningslagen
Tillstånd före inresan - Kunskapsstöd Page 1 of 9
Start Tillstånd Huvudregel - tillstånd före inresan Tillstånd före inresan
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d304f:2019-02-28
Tillstånd före inresan
Huvudregeln är att ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd ska göras före inresan och att
tillstånd inte får beviljas när den sökande befinner sig i landet (5 kap. 18 § och 6 kap. 4 §
utlänningslagen).
Det är viktigt att betona att det avgörande är att personen inte befinner sig i Sverige för att
tillstånd ska kunna beviljas. Däremot finns inte något krav på att den sökande ska vistas lagligt i
det land varifrån ansökan görs. En ansökan från en person som vid beslutstillfället bevisligen
befinner sig utanför Sverige kan inte avslås av det skälet att personen inte har tillstånd att vistas i
det land där han eller hon befinner sig.
Frågan om laglig vistelse har däremot betydelse för utlandsmyndigheternas skyldighet att göra
utredningar i utlänningsärenden och kan därför i hög grad påverka en sökandes möjlighet att få
sin ansökan beviljad. Frågan kan även ha betydelse i bevishänseende när en sökande vill styrka
att han eller hon inte längre befinner sig i Sverige.
I regel framgår det av ansökan eller vi kan på goda grunder presumera att den sökande inte
befinner sig i Sverige. I de fallen behöver frågan om den sökandes vistelseort normalt inte
utredas. Användandet av elektroniska ansökningar har visserligen komplicerat bedömningen
eftersom det inte går att avgöra varifrån ansökan skickas. Det är inte heller ovanligt att det är
arbetsgivaren som utför den elektroniska ansökan å sökandens vägnar.
I flertalet fall kan man dock utgå från att den sökande inte befinner sig i Sverige, exempelvis för
att han eller hon vill ha beslutet skickat till utlandsmyndigheten i hemlandet eller annat land där
den sökande har tillstånd att vistas. Enbart den omständigheten att det är en elektronisk ansökan
bör därför inte medföra någon särskild kontroll av vistelseorten.
I vissa fall finns dock anledning att närmare utreda frågan. Det gäller framför allt när den
sökande omedelbart före ansökan vistats i Sverige och fått avslag på en asylansökan eller annan
ansökan samtidigt som sökanden anger att beslutet ska skickas till en svensk utlandsmyndighet i
något närliggande land, exempelvis Sveriges ambassad i Oslo eller Köpenhamn. Även då den
sökande inte finns i Migrationsverkets register kan omständigheten att beslutet ska skickas till en
närliggande utlandsmyndighet väcka viss tvekan rörande vistelseorten - i vart fall om inte den
sökande visar att han eller hon har rätt att vistas stadigvarande i landet i fråga.
Det kan även finnas andra omständigheter eller uppgifter i ärendet som antyder att den sökande
är inrest och som gör att vistelseorten måste utredas.
Inledningsvis bör uppmärksammas att det sedan den 1 januari 2014 bara är fem svenska
utlandsmyndigheter inom Schengenområdet som handlägger migrationsärenden. Dessa fem är
ambassaderna i Aten, Berlin, Madrid, Paris och Rom. Det innebär att de mest närliggande som
Oslo och Köpenhamn inte längre tar emot ansökningar eller lämnar ut beslut och
uppehållstillståndskort.
När en person vill lämna in en ansökan om exempelvis uppehållstillstånd vid en

utlandsmyndighet som inte handlägger migrationsärenden ska utlandsmyndigheten i första hand
hjälpa personen till rätta och hänvisa till Migrationsverket eller till en utlandsmyndighet som
handlägger sådana ärenden. Om personen ändå insisterar bör utlandsmyndigheten ta emot
ansökan samtidigt som den sökande underrättas om att ansökan kommer att skickas till
Migrationsverket eller till den utlandsmyndighet till vilken den sökande borde ha vänt sig.
Det förekommer att personer som ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd anger i ansökan att
de vill hämta ut besluten vid en närliggande eller någon annan svensk utlandsmyndighet. Det är
inte ovanligt att ansökningar av det här slaget kommer från sökande som varit asylsökande i
Sverige men som av olika anledningar inte kunnat få tillstånd beviljat inifrån med stöd av 5 kap.
15 a § utlänningslagen. Mot bakgrund av bestämmelserna i 5 kap. 18 § samma lag kan de inte få
tillstånd så länge de finns kvar i Sverige även om de har en tillståndsgrundande anställning.
Genom att lämna in ansökan vid en svensk utlandsmyndighet eller ansöka elektroniskt och
begära beslutet till en svensk ambassad vill de sökande visa att de verkställt utvisningen och
befinner sig utanför landet. Det är också vanligt att man uppsöker en svensk ambassad för att
med dess hjälp bekräfta att man lämnat Sverige. Det bör uppmärksammas att de
utlandsmyndigheter inom Schengenområdet som inte handlägger migrationsärenden inte utför
den typen av tjänster.
Erfarenheten visar att det i många fall finns skäl att misstänka att de sökande fortfarande
huvudsakligen vistas i Sverige och enbart besökt det andra landet för att lämna in en ansökan
eller visa att de befinner sig utanför Sverige. Det finns således grund för att anta att många
ansökningar av det här slaget inte kan beviljas mot bakgrund av bestämmelserna i 5 kap. 18 §
utlänningslagen. Samtidigt kan man inte regelmässigt förutsätta att alla som vill hämta ut sina
beslut vid en svensk utlandsmyndighet i närområdet befinner sig i Sverige och således inte kan
beviljas tillstånd.
För att upprätthålla tillämpningen av huvudregeln om tillstånd före inresan och undvika att
bestämmelserna kringgås bör beviskraven sättas högt då den sökande vill ha tillståndet expedierat
till en närliggande utlandsmyndighet (se nedan). Det bör betonas att det är den sökande som har
bevisbördan för att han eller hon lämnat Sverige och stadigvarande vistas utanför landet.
Om ansökan avser en person som nyligen varit i Sverige och fått avslag på en ansökan samt vill
ha beslutet expedierat till en närliggande utlandsmyndighet bör följande beaktas.
För att tillstånd ska kunna beviljas måste den sökande visa att han eller hon lämnat Sverige och
stadigvarande vistas utanför landet. Det bör ställas höga krav på bevisningen om utresa och det är
inte tillräckligt att visa att man vid ett visst tillfälle befunnit sig utanför landet.
Om den sökande visar att han eller hon återvänt till hemlandet behöver ingen ytterligare
utredning göras. Den omständigheten att den sökande önskar få beslutet expedierat till en annan
utlandsmyndighet är i sig inget hinder för att bevilja tillstånd.
Det vanliga är att en sökande som önskar få beslutet till en närliggande utlandsmyndighet också
uppger att han eller hon stadigvarande vistas där. För att visa det bör den sökande kunna uppvisa
uppehållstillstånd eller annat tillstånd att annat än tillfälligt vistas i landet i fråga. Enbart en
visering är normalt inte tillräckligt. Om den sökande inte kan visa ett uppehållstillstånd eller
motsvarande krävs annan bevisning som visar på en stadigvarande vistelse.
Observera att laglig vistelse i annat land inte är ett krav för att tillstånd ska få beviljas. Av 5
kap.18 § utlänningslagen framgår enbart att uppehållstillstånd inte får beviljas efter inresan.
Bevis om en laglig vistelse i annat land bör dock vara det bästa sättet att visa att man lämnat
Sverige och stadigvarande vistas utanför landet. Att visa på laglig vistelse i det andra landet är
således en bevisfråga rörande vistelseorten och inte ett krav för att tillstånd ska kunna beviljas.
Om den sökande tillfredsställande kan visa att han eller hon stadigvarande vistas utanför Sverige
kan ansökan beviljas om de materiella villkoren är uppfyllda. Om den sökande inte kan visa att
han eller hon lämnat Sverige annat än tillfälligt bör ansökan avvisas alternativt överlämnas till
Förvaltningsprocessenhet som ansökan om verkställighetshinder, så kallat V-UT, beroende på
om det är en före detta asylsökande eller någon som ansökt om tillstånd på annan grund.
Är det en före detta asylsökande bör ansökan betraktas som en ansökan enligt 5 kap. 15 a §
utlänningslagen och om det gått mer än två veckor från laga kraft ska ansökan avvisas. Om
ansökan skulle komma in i rätt tid ska den prövas materiellt enligt 5:15 a § utlänningslagen. Läs
mer i Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut.
Gäller ansökan en person som inte varit asylsökande men som har ett lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut bör ansökan betraktas som en ansökan om verkställighetshinder, V-UT, och
överlämnas till Förvaltningsprocessenhet.
Utredning, biometri, expediering med mera
En utlandsmyndighet är inte skyldig att göra utredningar i ansökningar från personer som inte bor
inom utlandsmyndighetens upptagningsområde. Med utredning avses även sådana åtgärder som
att lämna biometri, även om tillstånd redan beviljats, och att bistå med att bekräfta att den
sökande befinner sig utanför Sverige. De flesta utlandsmyndigheter tar tydligt fasta på det och
vägrar regelmässigt att utreda andra ärenden än de som faller inom deras ansvarsområde.
Observera också att det inom Schengenområdet bara är fem svenska utlandsmyndigheter som
överhuvudtaget utför åtgärder kopplade till migrationsärenden. Dessa fem är ambassaderna i
Aten, Berlin, Madrid, Paris och Rom.
Vid en eventuell komplettering av ett ärende där det finns anledning tro att den sökande befinner
sig i tredje land, är det viktigt att den sökande informeras om att all eventuell utredning, inklusive
att lämna biometri, endast kan påräknas vid en utlandsmyndighet inom vars upptagningsområde
den sökande är stadigvarande bosatt.
Erfarenheten visar att den omständigheten att en sökande önskar få sitt beslut skickat till en
utlandsmyndighet utanför det egna upptagningsområdet kan vara en indikation på att sökanden
befinner sig i Sverige. Oftast efter att tidigare ha ansökt om tillstånd, i regel asyl, i annat namn.
Självfallet kan det finnas andra förklaringar och Migrationsverket kan inte presumera att den
sökande vistas i Sverige enbart på grund av att beslutet önskas till en utlandsmyndighet i tredje
land.
Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, och i synnerhet om det finns ytterligare
indikationer på koppling till Sverige, kan det dock finnas anledning att utreda om personen har
haft tidigare ärenden i annan identitet.
Om inget framkommer om vistelse i Sverige och det inte heller finns andra omständigheter kring
ansökan som pekar på att personen redan förekommer hos Migrationsverket prövas ansökan
materiellt och beslutet expedieras till den utlandsmyndighet den sökande begärt.
Undantag från kravet på tillstånd före inresan
Undantagen från kravet på tillstånd före inresan regleras i 5 kap. 18 § utlänningslagen. Vad
gäller arbetstillstånd anges i 6 kap. 4 § samma lag inte närmare i vilka fall undantag kan göras
utan man hänvisar till undantagen rörande uppehållstillstånd, det vill säga 5 kap. 18 § andra
stycket utlänningslagen.
Förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd
Undantag från kravet på att tillstånd ska beviljas före inresan får göras om det är fråga om en
förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd som beviljats på grund av anställning (5 kap. 18 §
andra stycket p. 7 och 6 kap. 4 § utlänningslagen).
Statusbyte
Enligt praxis kan undantag också göras om det rör sig om ett så kallat statusbyte, det vill säga när
en person har uppehållstillstånd på en viss grund men söker nytt tillstånd på en annan grund.
Även här kan man säga att det är fråga om en förlängningsansökan men på nya grunder.
Statusbyte på grund av synnerliga skäl beviljas med stöd av 5 kap. 18 § andra stycket
11 utlänningslagen och stöd för denna tillämpning finner man i prop. 1999/2000:43
Uppehållstillstånd på grund av anknytning, s. 65.
Praxis kring statusbyte har ändrats i samband med Migrationsöverdomstolens avgörande MIG
2016:18. Enligt tidigare praxis räckte det med att den sökande blivit beviljad ett
uppehållstillstånd för annat ändamål än besök, för att synnerliga skäl skulle anses föreligga. I och
med avgörandet MIG 2016:18 bör möjligheten att på grund av synnerliga skäl göra undantag från
huvudregeln att en ansökan om uppehållstillstånd ska ges in och beviljas före inresan i Sverige,
tillämpas restriktivt och endast i undantagsfall.
Skillnaden mot tidigare praxis är att Migrationsverket nu behöver bedöma om det finns
synnerliga skäl i varje enskilt fall. Det faktum att en utlänning haft ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd anses inte i sig vara synnerliga skäl för att göra undantag från denna
huvudregel när personen ansöker om fortsatt uppehållstillstånd utan prövningen av om det finns
synnerliga skäl går nu längre och måste innefatta alla omständigheter i det enskilda ärendet. Det
räcker inte att den sökande har tidigare beviljats uppehållstillstånd, utan det måste finnas andra
omständigheter, än det tidigare beviljade tillståndet, som kan utgöra synnerliga skäl. Ett exempel
på en sådan omständighet kan vara att den sökande har vistats legalt i Sverige under en lång tid
här eller haft upprepade uppehållstillstånd på den tidigare grunden i kombination med personliga
omständigheter som gör att det framstår som orimligt att kräva att personen reser hem för att
lämna in ansökan. Läs mer i Rättslig kommentar angående vad som avses med synnerliga skäl
med anledning av MIG 2016:18, SR 14/2017.
Vid statusbyte på grund av synnerliga skäl får en sammantagen bedömning av omständigheterna

i varje särskilt ärende göras. Omständigheterna som kan vägas in är till exempel hur långt
tillstånd den sökande har haft i Sverige, om han eller hon har vistats illegalt i Sverige, vilken typ
av tillstånd den sökande tidigare har haft. Även andra omständigheter kan vägas in. Det viktiga är
att man i beslutet resonerar kring huruvida den sökande kan beviljas ansökan trots att han eller
hon sökt inifrån landet.
Ett särskilt fall av statusbyte är när en person som haft uppehålls- och arbetstillstånd på grund av
anknytning, uppskjuten invandringsprövning, men som efter att anknytningen upphört ansöker
om nytt tillstånd grundat på ett anställningserbjudande. I just den speciella situationen måste man
vara uppmärksam på att den sökande också kan ha rätt till permanent uppehållstillstånd som ett
led i den uppskjutna invandringsprövningen om han eller hon fått sådan anknytning till den
svenska arbetsmarknaden att det bedöms som särskild anknytning till Sverige (5 kap. 16 § tredje
stycket 1 utlänningslagen). Enligt praxis krävs normalt två års anställning för det. Läs mer
i handbok i migrationsärenden, kapitel Uppskjuten invandringsprövning. Om den sökande inte
har rätt till permanent uppehållstillstånd inom ramen för uppskjuten invandringsprövning kan ett
tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd beviljas på grund av anställningen. Arbetstillstånd
bör i ett sådant fall begränsas till både arbetsgivare och yrke.
Det som uppmärksammats särskilt är situationen där den sökande, innan tillståndstiden löpt ut,
gett in en ansökan om förlängning på samma grund som tidigare, exempelvis uppehållstillstånd
för studier, men senare under handläggningen kommer in med ett yrkande om ny grund,
exempelvis anställning. I de fall då det tidigare tillståndet hunnit löpa ut innan yrkandet om den
nya grunden kommit in, har det ifrågasatts om yrkandet kommer för sent för att kunna hanteras
som ett statusbyte. Så är dock inte fallet utan det är tidpunkten för ansökan och inte tidpunkten
för det ändrade yrkandet som är utgångspunkten för bedömningen av om en ansökan gjorts i rätt
tid för att kunna medföra statusbyte. Ansökan och ärendet avser uppehållstillstånd och det saknar
betydelse om grunden för tillståndet ändras. Detsamma gäller om någon inom ramen för ett
överklagande ändrar sitt yrkande rörande grunden.
Observera att ett statusbyte alltid innebär ett undantag från huvudregeln om tillstånd före inresan
och att eventuella negativa omständigheter kan påverka bedömningen och leda till att tillstånd
inte beviljas så länge den sökande är kvar i Sverige. Omständigheter som illegal vistelse eller att
det konstaterats att den tidigare anknytningen var ett skenäktenskap kan leda till att det inte anses
finnas några synnerliga skäl och att ansökan avslås.
Asylsökande som fått avslag – tillstånd efter inresan
En utlänning som varit asylsökande och som har ett lagakraftvunnet avslagsbeslut samt har en
anställning kan under vissa förutsättningar beviljas uppehålls- och arbetstillstånd utan att behöva
lämna landet (5 kap. 15 a § utlänningslagen ). Vilka dessa förutsättningar är beskrivs närmare i
artikeln Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut .
Arbetstillstånd till före detta gäststuderande
Utlänningar som har uppehållstillstånd för studier på högskolenivå får beviljas uppehålls- och
arbetstillstånd utan att lämna landet om de slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller
genomfört en termins forskarstudier. Det framgår av 5 kap. 18 § andra stycket 9 och 6 kap. 4 §
utlänningslagen. Observera att de 30 högskolepoängen inte behöver ha uppnåtts under den
senaste tillståndsperioden utan avser hela studietiden. Av förarbetena framgår att bestämmelsen
tillkom för att möjliggöra att studenter som avslutat sina studier och som fått erbjudande om
anställning ska kunna ansöka om tillstånd utan att behöva lämna landet. Bestämmelsen är dock
inte begränsad till ansökningar på grund av anställning och gäller även då andra grunder
åberopas. Enligt 5 kap. 2 § 6 utlänningsförordningen är de också undantagna från kravet på
arbetstillstånd i avvaktan på att tillståndsfrågan avgörs, under förutsättning att ansökan gjorts
innan uppehållstillståndet för studier löpt ut. Enligt praxis tillämpas undantaget även om den nya
ansökan grundar sig på andra skäl än studier.
Uppehållstillstånd för att söka arbete efter avslutade studier
Sedan den 1 juli 2014 finns en bestämmelse som möjliggör för gäststuderande som avslutat sina
studier att ansöka om sex månaders uppehållstillstånd för att söka arbete eller starta
näringsverksamhet (4 kap. 5 a § utlänningsförordningen ). Ansökningarna handläggs av
studerandeenheterna. Läs mer om så kallat jobbsökartillståndet här.
Familjemedlem till gäststuderande
En särskild fråga har varit om en person som har tillstånd som familjemedlem till en student kan
byta status till exempelvis arbetstagare. Bakgrunden var att det inte fanns någon uttrycklig
bestämmelse om tillstånd för familjemedlemmar till studerande och att den formella grunden
därför angavs vara besök. Sedan den 1 juli 2014 finns det dock en uttrycklig bestämmelse om
uppehållstillstånd för familjemedlemmar till studerande, 4 kap. 4 b § första stycket 2
utlänningsförordningen , och därmed råder inte längre någon tvekan om att statusbyte kan
medges.
Ansökan efter besök hos arbetsgivare
En person som fått visering för att besöka en arbetsgivare eller som rest in viseringsfritt i detta
syfte och som därefter får en anställning kan under vissa förutsättningar beviljas tillstånd utan att
lämna landet. Förutsättningarna är att anställningen avser ett arbete där det råder stor efterfrågan
på arbetskraft samt att arbetsgivaren förorsakas olägenheter om personen måste lämna Sverige
för att göra en ansökan eller att det annars föreligger särskilda skäl (5 kap. 18 § tredje stycket
utlänningslagen).
Bestämmelsen om undantag från huvudregeln såvitt gäller uppehållstillstånd finns i 5 kap. 18 §

tredje stycket utlänningslagen. Något motsvarande undantag rörande arbetstillstånd finns dock
inte. Det borde rätteligen ha funnits en hänvisning till nämnda lagrum i 6 kap. 4 §
utlänningslagen men av förbiseende har någon sådan inte tagits in. Undantag såvitt avser
arbetstillstånd får istället göras med hänvisning till synnerliga skäl, det vill säga 6 kap. 4 §
jämförd med 5 kap. 18 § andra stycket 11 utlänningslagen.
En första förutsättning för att detta undantag ska vara tillämpligt är att ansökan kommit in medan
viseringen fortfarande gäller eller under den tillståndsfria tiden (prop. 2007/08:147 Nya regler för
arbetskraftsinvandring s. 52).
Mot bakgrund av villkoret om stor efterfrågan på vissa yrkeskategorier ska Migrationsverket, i

samråd med Arbetsförmedlingen, upprätta en särskild förteckning över sådana yrken (5 kap. 12 §
utlänningsförordningen ). För att undantag ska göras bör den sökandes yrke finnas upptaget på
denna förteckning. Det är dock inget absolut krav att yrket finns på förteckningen men om det
inte gör det måste den sökande eller arbetsgivaren på ett övertygande sätt kunna visa att det råder
stor efterfrågan. Förteckningen fastställs genom MIGRFS.
Det bör betonas att den nämnda förteckningen inte har någon annan funktion än att vara underlag
för bedömningen av om just den här kategorin kan beviljas tillstånd efter inresan. Den har inte
någon inverkan alls när det gäller den materiella prövningen av om en anställning är
tillståndsgrundande oavsett om ansökan görs före eller efter inresan.
För att undantag ska göras från kravet på tillstånd före inresan krävs också att arbetsgivaren
förorsakas olägenheter om den sökande måste lämna Sverige för att göra ansökan eller att det
annars finns särskilda skäl. Olägenheterna kan vara av såväl ekonomisk som praktisk natur. Som
exempel anges i förarbetena att arbetsgivaren har ett akut behov av viss kompetens och att
återvändandet skulle innebära att en viss verksamhet inte kan bedrivas med ett kännbart
ekonomiskt avbräck som följd (prop. 2007/08:147 s. 58).
Med särskilda skäl avses enligt propositionen omständigheter som inte är kopplade till
arbetsgivaren och där det framstår som orimligt att den sökande måste resa till ett annat land för
att ansöka. Några närmare exempel ges inte men det bör t.ex. kunna hänföra sig till förhållandena
i hemlandet eller liknande.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Huvudregel - tillstånd före inresan
Lagstiftning
Utlänningslagen
Proposition 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning
MIGRFS 2019:02 Migrationsverkets föreskrifter om förteckning över slag av arbeten inom vilka
det finns stor efterfrågan på arbetskraft

Rättslig kommentar SR 14/2017 angående vad som avses med synnerliga skäl med anledning av
Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2016:18
Avgöranden
MIG 2016:18
Övrigt
Handboken - Uppehållstillstånd på grund av anknytning - Uppskjuten invandringsprövning
Tillstånd Huvudregel - tillstånd före inresan
Krav på legitimation och behörighet i ärenden som rör arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Krav på legitimation och behörighet

Krav på legitimation och behörighet i ärenden som rör arbetstillstånd
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d34c7:2019-02-18
Krav på legitimation och behörighet i ärenden

som rör arbetstillstånd
Arbetsgivarens ansvar
Generellt gäller att det är arbetsgivarens ansvar att kontrollera att den anställde har den utbildning
och de kvalifikationer och behörigheter som krävs för att få arbeta. Migrationsverket ska därför
normalt inte behöva kontrollera den saken. För flertalet yrken krävs dessutom inte någon formell
behörighet.
Det finns dock vissa yrken och yrkesgrupper där särskilda krav ställs och som inte får utövas om
kraven inte är uppfyllda. I dessa fall måste Migrationsverket kontrollera att behörighet eller
legitimation finns eftersom det inte är rimligt att bevilja arbetstillstånd för en person som inte får
utöva yrket.
Legitimationsyrken
För de flesta yrkena inom vårdsektorn krävs legitimation eller särskilt förordnande från
Socialstyrelsen. Mot den bakgrunden samt att utövande av dessa yrken har en avgörande
betydelse för liv och hälsa är det nödvändigt att kontrollera att det finns ett förordnande eller
legitimation innan arbetstillstånd beviljas. Självfallet måste även övriga villkor vara uppfyllda.
En förteckning över legitimationsyrkena finns på Socialstyrelsens webbplats.
Yrkeschaufförer
Det är inte ovanligt med ansökningar om arbetstillstånd för att arbeta som chaufför i
yrkesmässig trafik. För att bevilja arbetstillstånd för detta yrke bör krävas giltiga tillstånd för att
framföra fordon i yrkesmässig trafik, det vill säga körkort och i vissa fall yrkesförarkompetens.
Kraven regleras i lagen om yrkesförarkompetens. Mer information om vilka krav som gäller för
olika slag av transporter finns bland annat hos Transportstyrelsen.
Krav på legitimation och behörighet i ärenden som rör arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Enbart ett körkort utfärdat utanför EES är inte tillräckligt underlag för att bevilja arbetstillstånd.
Uppgifter om att körkortsutbildning och yrkesförarkompetens ska ske i Sverige bör inte
accepteras.
Personliga assistenter
Den 1 juni 2013 bildades den nya myndigheten Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som tar
över tillsynsverksamhet från Socialstyrelsen. Det krävs tillstånd från Inspektion för vård och
omsorg för att bedriva verksamhet som erbjuder personlig assistans. För att arbetstillstånd ska
beviljas krävs att företaget som är arbetsgivare har sådant tillstånd.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Krav på legitimation och behörighet
Lagstiftning
Lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens
Verktyg
Förteckning över legitimationsyrken på Socialstyrelsens webbsida
Yrkesförarkompetens Transportstyrelsen
Tillstånd Att arbeta i Sverige Krav på legitimation och behörighet
När barn till arbetstagare saknar pass - Kunskapsstöd Page 1 of 2
När barn till arbetstagare saknar pass

Passkravet gäller även arbetstagarens familjemedlemmar inklusive barn. En särskild fråga är
handläggningen av ärenden där ett barn till en arbetstagare saknar pass medan arbetstagaren och
familjen i övrigt redan har uppehållstillstånd eller uppfyller kraven för att beviljas tillstånd. Det
handlar i regel om barn som fötts i Sverige och som uppges ha svårigheter att få pass.
I en sådan situation måste Migrationsverket uppmana barnets föräldrar att skaffa pass till barnet.
Även om dessa hävdar att de inte kan skaffa pass, exempelvis för att deras hemlands ambassad
inte utfärdar pass eller att det krävs att de reser till hemlandet, gäller det att försöka förmå dem att
lösa passfrågan. Så länge barnet saknar pass kan inget uppehållstillstånd beviljas och det är
därför rimligt att ge föräldrarna tid för att skaffa pass till barnet. Det innebär att barnets ansökan
kan komma att vara öppen under en längre tid, vilket måste accepteras i den här typen av fall.
Någon bortre tidsgräns kan inte anges men det finns exempel på ärenden som varit öppna i
åtminstone ett år. Om svårigheten att skaffa pass exempelvis beror på att hemlandets ambassad i
Sverige periodvis inte utfärdar pass eller har mycket lång handläggningstid, bör frågan kunna
lösas genom att ansökan hållas öppen tills ambassaden kan utfärda pass.
Provisoriskt främlingspass
Om det står klart att det inte är möjligt att skaffa pass för barnet i Sverige kan undantagsvis ett
kortare uppehållstillstånd samt provisoriskt främlingspass beviljas för barnet. Det är bara en
tillfällig lösning av passfrågan och avsikten är att möjliggöra att barnet tillsammans med
föräldrarna ska kunna resa till hemlandet eller till annat land för att skaffa pass. Till nästa
förlängningstillfälle förutsätts att även barnet har hemlandspass.
Om det däremot bedöms som möjligt att trots föräldrarnas invändningar skaffa pass för barnen
utan att lämna Sverige, bör provisoriskt främlingspass inte beviljas. Det gäller framför allt då
barnets hemland har en ambassad eller annan representation i Sverige. I ett sådant fall är det
rimligen det andra landets representation som ska utfärda pass eller provisorisk resehandling till
barnet.
Avslag på ansökan
När barn till arbetstagare saknar pass - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Om något pass för barnet inte kommer in, trots att föräldrarna fått lång tid på sig och informerats
om vikten av att skaffa pass, får Migrationsverket överväga att avslå ansökan och ta upp frågan
om utvisning. Innan så sker måste ansträngningar enligt ovan ha skett för att förmå föräldrarna att
lösa passfrågan för barnet. Det är också viktigt att i enlighet med 1 kap. 10 § utlänningslagen
noga beakta barnets bästa, frågan om synnerligen ömmande skäl samt behovet av offentligt
biträde. Ett eventuellt utvisningsbeslut måste vara väl underbyggt och välmotiverat och tydligt
visa hur Migrationsverket beaktat de ovan nämnda omständigheterna.
Ett beslut att avslå en ansökan om uppehållstillstånd för en person som befinner sig i landet ska
förenas med ett utvisningsbeslut om inte särskilda skäl talar emot det. Det framgår av8 kap. 16 §
utlänningslagen. Med särskilda skäl avses främst att det är sannolikt att den sökande frivilligt och
utan dröjsmål kommer att lämna landet. Mot bakgrund av att det bör ha gått en lång tid innan
Migrationsverket överväger avslag bör det i de flesta ärenden av det här slaget inte vara
sannolikt att föräldrarna ser till att barnet lämnar landet frivilligt. Att avslå ansökan utan att
samtidigt fatta ett utvisningsbeslut framstår därför inte som lämpligt.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Passkravet
Lagstiftning
Utlänningslagen
Övrigt
ID-handboken
Tillstånd Passkravet
Passkravet i ärenden om arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Passkravet Passkravet i ärenden om arbetstillstånd
Passkravet i ärenden om arbetstillstånd

Kravet på styrkt identitet och giltigt pass gäller även arbetstagare och deras familjemedlemmar.
Sökande som saknar pass kan därför inte beviljas tillstånd även om förutsättningarna i övrigt är
uppfyllda.
Generellt gäller att främlingspass inte bör beviljas i ärenden om arbetstillstånd förutom i
undantagsfall. Grunden för en arbetstagares vistelse i Sverige är en anställning och mot
bakgrund av en sådan vistelses syfte och art kan det normalt inte finnas skäl att bevilja
främlingspass eller provisoriskt främlingspass. Det är rimligt att kräva att arbetstagaren har eller
kan skaffa pass såväl vid förstagångs- som förlängningsansökningar. Det kan även innebära att
arbetstagaren eller dennes familjemedlemmar eventuellt måste resa till ett annat land eller till
sitt hemland för att skaffa eller förlänga ett pass.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Passkravet
Lagstiftning
Utlänningslagen
Övrigt
ID-handboken
Passkravet i ärenden om arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Tillstånd Passkravet
Rutin för förlängning och permanent uppehållstillstånd i samma beslut - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Rutin för förlängning och permanent

uppehållstillstånd i samma beslut
Har sökanden vistats i Sverige i fyra år när beslut om förlängt arbetstillstånd ska tas finns det
möjlighet att pröva frågan om permanent uppehållstillstånd i samma beslut. Rutinen tillämpas i
de fall vi bedömer att permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Detta innebär att ärendet om
förlängt arbetstillstånd ska var utredd och att slagning i SIS och MR/BR ska ha skett i närtid.
Rutinen ska inte tillämpas om det råder tveksamhet om permanent uppehållstillstånd kan
beviljas.
Exempel: En arbetstagare, som beviljats tillstånd för arbete under två år, ger innan
tillståndstiden löper ut in en ansökan om förlängning. Vid beslutstillfället för
förlängningsansökan överstiger handläggningstiden två år.
Läs mer om de rättsliga förutsättningarna i Rättsutredning i fråga om det är möjligt, i ärende om

förlängt arbetstillstånd, att besluta om förlängt arbetstillstånd för att därefter i samma beslut
även fatta ett beslut om permanent uppehållstillstånd.
Handläggningsrutin
1) Kontakta sökanden för att utreda om hen har en bosättningsavsikt och vill ansöka om
permanent uppehållstillstånd. Komplettering bör i första hand ske via E3/Wilma, men kan även
ske via telefon. Se förslag på skriftlig komplettering nedan. I vissa fall kan bosättningsavsikt
redan framkomma i ansökan, vilket innebär att komplettering rörande bosättningsavsikten inte
behöver ske.
2) Sökande ska lämna en viljeförklaring om att Migrationsverket ska pröva möjligheten till
permanent uppehållstillstånd. Något nytt ansökningsformulär behöver inte lämnas in.
3) När viljeförklaringen kommer in till Migrationsverket ska förlängningsärendet (dvs. det

ärende som fanns tidigare) flyttas till Wilma. Därefter registreras ett nytt ärende i Wilma. Vid
registrering ska det nya ärendet kopplas till förlängningsärendet, som därmed blir huvudärende
(HÄ). Som ansökningsdatum anges den dag viljeförklaringen kom in till Migrationsverket. En
viljeförklaring på papper registreras i ärendet som IANS - ansökan in. En viljeförklaring via
telefon noteras i en tjänsteanteckning.
4) Ansökningsavgift ska betalas och registreras i det nya ärendet.
5) Avvakta upphävande av SÄPO-spärr innan beslut fastställs.
6) Beslut fattas i båda öppna ärendena samtidigt. Klicka på Dokument – Registrera beslut
(flera). Tillståndstiden för förlängningsärendet beviljas retroaktivt och begränsas till max två år
(vid särskilda skäl kan den totala tiden överskrida 48 månader). Permanent uppehållstillstånd
beviljas från beslutsdatum.
7) Underskrivet beslutsdokument skannas in (IUBES).
För medsökande familjemedlemmar kan beslut om permanent uppehållstillstånd fattas efter att
arbetstagaren beviljats permanent uppehållstillstånd. Familjemedlemmar behöver inte lämna in
någon ytterligare ansökan.
Kompletteringsbrev
Migrationsverket handlägger din ansökan om förlängt uppehålls- och arbetstillstånd.
Då du nu vistats i Sverige i mer än fyra år finns det skäl för att pröva om du kan beviljas
permanent uppehållstillstånd. Migrationsverket vill därför veta om du har för avsikt att bosätta
dig permanent i Sverige.
Om du har för avsikt att bosätta dig permanent i Sverige behöver du skicka ett brev till
Migrationsverket med dina personuppgifter och där du skriver vilken avsikt du har.
För att Migrationsverket ska kunna pröva om du kan beviljas permanent uppehållstillstånd
måste du betala ansökningsavgiften på 1 000 kronor. Avgiften betalas till Migrationsverkets
bankkonto, nummer 5223-7005. I rutan "Meddelande till betalningsmottagaren" skriver du
förnamn och efternamn samt ditt personnummer och/eller ärendenummer.
Din komplettering ska ha kommit in till Migrationsverket senast den DAG MÅNAD ÅR.
Skicka kompletteringen till Migrationsverket, Box 3100, 903 03 Umeå.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Permanent uppehållstillstånd

Rättsutredning i fråga om det är möjligt, i ärende om förlängt arbetstillstånd, att besluta om
förlängt arbetstillstånd och permanent uppehållstillstånd i samma beslut
Tillstånd Att arbeta i Sverige Permanent uppehållstillstånd
Tillståndstider och begränsningar av arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 6
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Tillståndstider och begränsningar

Tillståndstider och begränsningar av arbetstillstånd
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d31d5:2019-02-15
Tillståndstider och begränsningar av

arbetstillstånd
Längst två år åt gången
Arbetstillstånd beviljas för den tid anställningen gäller dock längst två år. Det framgår av 6 kap.
2 a § första stycket utlänningslagen. När anställningen gäller längre tid än två år eller tills vidare
bör ett tvåårstillstånd beviljas (prop. 2007/08:147 Nya regler för arbetskraftsinvandring, s.29).
Det råder alltså en presumtion för tvåårstillstånd i de fallen. Ett kortare tillstånd kan dock beviljas
om särskilda omständigheter gör det svårt att bedöma anställningens varaktighet. Sådana
särskilda omständigheter kan vara att arbetsgivaren är ett företag som ännu inte är verksamt eller
som helt nyligen startat samt att ansökan avser personal vars uppgift är att bygga upp
verksamheten.
Om anställningen och vistelsen i Sverige är längre än tre månader ska personen också ha
uppehållstillstånd, vilket beviljas för samma tid som arbetstillståndet med stöd av 5 kap. 10 §
utlänningslagen.
Sammanlagd tillståndstid
Enligt 6 kap. 2 a § andra stycket utlänningslagen får den sammanlagda tillståndstiden för
arbetstillstånd inte vara längre än fyra år. Om det finns särskilda skäl får dock den sammanlagda
tillståndstiden vara högst sex år.
Tillstånd före respektive efter anställningstiden
Det händer att den sökande vill resa in en tid före arbetsstart för att till exempel förbereda
boendet eller ordna andra angelägenheter. Likaså förekommer önskemål om att stanna kvar
någon tid efter anställningens slut.
I de fall det handlar om arbetstillstånd i kombination med visering är det inte ovanligt att
viseringen ges för viss längre tid såväl före som efter anställningen. Något hinder mot att göra så
finns inte.
Beträffande arbetstillstånd i kombination med uppehållstillstånd bör man normalt kunna bevilja
en kortare tids uppehållstillstånd, 1 till 2 veckor, före anställningen för att möjliggöra
förberedelser. Uppehålls- och arbetstillstånd bör då beviljas för samma tid även om det innebär
att arbetstillståndet beviljas för en tid innan anställningen påbörjas. Så länge det handlar om en
kortare tid har det ingen betydelse och bör inte heller påverka tillståndstiderna vid en eventuell
förlängning. Tillståndstiden bör dock inte vara längre än två år.
När det gäller vistelse efter anställningens slut bör den sökande hänvisas till att ansöka
om uppehållstillstånd för besök när tiden för anställningens slut närmar sig.
Begränsning av arbetstillståndet
Under de första två åren ska ett arbetstillstånd knytas till en viss arbetsgivare och till ett visst slag
av arbete. Efter en sammanlagd tillståndstid om två år ska tillståndet bara begränsas till ett visst
slag av arbete. Det framgår av 6 kap. 2 a § tredje stycket utlänningslagen.
Begränsning till yrke
Ett arbetstillstånd ska begränsas till yrke under samtliga de fyra år som det är möjligt att bevilja
tidsbegränsat arbetstillstånd. Det behöver dock inte vara samma yrke hela tiden utan det är
möjligt att byta yrke. För att byta anställning till ett nytt yrke krävs alltid nytt arbetstillstånd.
Begränsning till arbetsgivare
Arbetstillståndet ska knytas till en viss arbetsgivare bara under de två första åren. Det gäller även
om arbetstagaren byter yrke. Om arbetstagaren exempelvis haft arbetstillstånd i två år som
chaufför hos bolag A men efter två år ansöker om nytt tillstånd på grund av en anställning som
lagerarbetare hos bolag B, ska tillståndet begränsas enbart till yrket. Arbetstagaren ifråga får
alltså arbetstillstånd som lagerarbetare och kan byta arbetsgivare utan att söka nytt arbetstillstånd
så länge det är inom samma yrke.
Migrationsöverdomstolen har i avgörande MIG 2016:10 slagit fast att ett arbetstillstånd som
varat kortare tid än två år enligt 6 kap. 2 a § tredje stycket utlänningslagen måste knytas till en
viss arbetsgivare och ett visst slag av arbete.
Förlängning under den första tvåårsperioden
Det bör särskilt uppmärksammas vad som gäller når en arbetstagare ansöker om förlängning
innan den första tvåårsperioden löpt ut. Situationen kan uppstå om den första anställningen var
kortare än två år eller om anställningen upphört och arbetstagaren av den anledningen söker ett
nytt tillstånd.
En strikt tolkning av bestämmelsen att arbetstillståndet efter två år enbart ska begränsas till yrke
får konsekvenser som knappast sammanfaller med lagstiftarens intentioner om ett effektivare och
mer flexibelt system för arbetskraftsinvandring. En sådan tolkning innebär nämligen att
förlängning under den första tvåårsperioden bara skulle ges för tiden fram till sammanlagt två års
tillstånd. Därefter skulle arbetstagaren vara tvungen att ansöka på nytt om ett tillstånd utan
begränsning till arbetsgivare, även om han eller hon inte har bytt arbetsgivare eller har för avsikt
att göra det.
En rimlig tolkning av bestämmelsen är istället att det inte är möjligt att begränsa beträffande
arbetsgivare när beslut fattas efter sammanlagt två års tillstånd men att det däremot är möjligt att
förlänga ett arbetstillstånd över tvåårsgränsen med begränsning både till arbetsgivare och till
yrke. I ett sådant beslut bör dock arbetstagaren upplysas om möjligheten att efter en sammanlagd
tillståndstid om två år kunna byta arbetsgivare se exempel 3 och 4 nedan).
Ingen begränsning till ort
Enligt det regelsystem som tidigare tillämpades begränsades tillståndet inte bara till en viss
namngiven arbetsgivare utan också till den arbetsplats/ort där arbetet skulle utföras. En
arbetsgivare kan ju ha flera arbetsplatser på samma ort eller verksamhet på flera orter. Mot
bakgrund av det numera inte görs någon prövning angående behovet av arbetskraft utan det bara
är nivån på lön och övriga anställningsvillkor som prövas saknas anledning att begränsa
tillståndet till arbetsgivarens verksamhet på en viss ort eller arbetsplats, så länge det är fråga om
samma företag. Definitionen på företag bör i det här sammanhanget kunna hängas upp på
organisationsnumret. Det innebär att tillståndet inte gäller för arbete i dotter- eller systerbolag
som är fristående företag med egna organisationsnummer.
Avgränsningen mellan olika företag bör särskilt uppmärksammas när det gäller anställning hos
ett franchisingföretag, exempelvis McDonalds, eftersom de olika restaurangerna drivs av olika
personer tillika arbetsgivare. I de fallen bör därför tillståndet begränsas till den specifika
restaurangen som avses. Observera dock att en franchisingföretagare kan driva flera enheter inom
samma kedja och då bör arbetstillståndet, i enlighet med huvudregeln ovan omfatta alla dessa
enheter, under förutsättning att de olika enheterna har samma organisationsnummer.
Anställda hos bemannings- och konsultföretag
När den sökande är anställd hos ett bemannings- eller konsultföretag som i sin tur hyr ut
arbetskraft till andra företag uppstår vissa frågor om begränsningen av arbetstillståndet och vilka
villkor som ska prövas och vara uppfyllda. Anledningen är att det är bemanningsföretaget som är
arbetsgivare medan arbetet utförs hos ett annat företag som köper in tjänsten. Det företag som
köper in tjänsten kan i det här sammanhanget kallas för uppdragsgivare. Det innebär i princip att
det är villkoren för anställningen hos bemanningsföretaget som ska prövas och svara mot
förutsättningarna i 6 kap. 2 § utlänningslagen. Principen kan dock i regel upprätthållas bara då
det är fråga om svenska bemanningsföretag.
Om det är ett svenskt bemanningsföretag som är arbetsgivare bör arbetstillståndet knytas till
bemanningsföretaget och inte till den som köper in tjänsten. Om vi som exempel tar en IT-
konsult som har ett anställningserbjudande hos Konsultföretaget AB, ska tillståndet under de
första två åren begränsas till arbete som IT-konsult hos Konsultföretaget AB. Någon begränsning
till ort anges inte. Sedan har det ingen betydelse vilket företag som köper in tjänsten och om den
sökande ska arbeta som IT-konsult hos ett företag i. exempelvis Göteborg eller ett annat företag i
Linköping. Arbetsstället ska inte anges i begränsningen och det är även möjligt att byta
arbetsställe utan att söka nytt arbetstillstånd så länge det är samma arbetsgivare och samma yrke.
Om det däremot är ett utländskt bemanningsföretag som är arbetsgivare så kan det bli nödvändigt
att istället bedöma anställningsvillkoren hos uppdragsgivaren, det vill säga det företag som köper
in tjänsten och likaså att knyta tillståndet till uppdragsgivaren istället för arbetsgivaren.
Exempel
Här redovisas ett antal ansökningssituationer och ges förslag till beslut vad gäller giltighetstid
och begränsning av tillstånden. I samtliga fall förutsätts att de materiella villkoren för att bevilja
tillstånd är uppfyllda och att ansökan om förlängning görs i rätt tid, det vill säga innan
föregående tillstånd löper ut eller inom tre månader från det att en anställning upphörde.
Exempel 1 - samma anställning
A är bilmekaniker och har erbjudande om en tillsvidareanställning hos Nilssons Bil o Plåt. A

beviljas uppehålls- och arbetstillstånd för två år. Arbetstillståndet begränsas till anställning som
bilmekaniker hos Nilssons Bil och Plåt.
Efter två år ansöker A om förlängt tillstånd. A har fortfarande en anställning tills vidare som
bilmekaniker hos Nilssons Bil och Plåt. A beviljas uppehålls- och arbetstillstånd i ytterligare två
år. Arbetstillståndet begränsas till anställning som bilmekaniker. A kan alltså byta arbetsgivare
under tillståndstiden utan att ansöka om nytt arbetstillstånd under förutsättning att han fortsätter
arbeta som bilmekaniker.
Efter fyra år ansöker A om förlängt tillstånd. A har fortfarande en anställning tills vidare som
bilmekaniker hos Nilssons Bil o Plåt. A beviljas permanent uppehållstillstånd även om han inte
uttryckligen yrkat det. Tidsbegränsat arbetstillstånd får inte beviljas för längre tid än sammanlagt
fyra år, om det inte föreligger särskilda skäl.
Exempel 2 - byte av arbetsgivare efter två år
B har haft uppehålls- och arbetstillstånd som bilmekaniker hos Nilssons Bil och Plåt i två år. Vid
ansökan om förlängning har B ett erbjudande om anställning tills vidare som chaufför hos
Svenssons Åkeri AB. B beviljas uppehålls- och arbetstillstånd i ytterligare två år.
Arbetstillståndet begränsas till anställning som chaufför. Tillståndet ska alltså efter två år
begränsas enbart till yrke, även om arbetstagaren bytt yrke eller arbetsgivare.
Efter fyra år ansöker B om förlängning. Det visar sig att B under den andra tillståndsperioden
bytt arbetsgivare och nu jobbar som chaufför hos Expressbolaget. B beviljas permanent
uppehållstillstånd. Byte av yrke eller arbetsgivare påverkar inte möjligheten att få permanent
uppehållstillstånd efter fyra år.
Exempel 3 – provanställning och nytt tillstånd efter sex månader
C är bilmekaniker och har erbjudande om provanställning i sex månader hos Nilssons Bil o Plåt.
C beviljas uppehålls- och arbetstillstånd i sex månader, det vill säga den tid som
provanställningen avser. Arbetstillståndet begränsas till anställning som bilmekaniker hos
Nilssons Bil och Plåt.
Efter sex månader ansöker C om förlängt tillstånd. C har nu fått erbjudande om en

tillsvidareanställning som bilmekaniker hos Nilssons Bil och Plåt.
C beviljas uppehålls- och arbetstillstånd i två år. Arbetstillståndet begränsas till anställning som
bilmekaniker hos Nilssons Bil och Plåt. I beslutet ska lämnas en upplysning om möjligheten att
efter sammanlagt två års tillstånd byta arbetsgivare så länge det handlar om samma yrke.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Tillståndstider och begränsningar
Lagstiftning
Utlänningslagen
Proposition 2007/08:147 Nya regler för arbetskraftsinvandring
Avgöranden
MIG 2016:10
Tillstånd Att arbeta i Sverige Tillståndstider och begränsningar
Undantag från kravet på arbetstillstånd i samband med ansökan om förlängt tillstånd - ... Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Undantag från kravet på arbetstillstånd

Undantag från kravet på arbetstillstånd i samband med ansökan om förlängt tillstånd
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf1972d:2019-02-18
Undantag från kravet på arbetstillstånd i

samband med ansökan om förlängt tillstånd
I 5 kap. 3 § första och andra stycken utlänningsförordningen finns bestämmelser om undantag
från kravet på arbetstillstånd i samband med ansökan om nytt eller förlängt tillstånd.
Av bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket utlänningsförordningen framgår att den som haft
arbetstillstånd grundat på 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen och som, sedan anställningen
upphört men inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om nytt arbetstillstånd, är undantagen
från kravet på arbetstillstånd till dess tillståndsfrågan avgjorts. Bakgrunden är att den vars
anställning upphör ska ha en möjlighet att dels söka ett nytt arbetstillstånd men också kunna
påbörja den nya anställningen. Observera att undantaget endast gäller om den nya ansökan gjorts
innan det föregående arbetstillståndet löper ut.
Bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket utlänningsförordningen har funnits länge och är

tillämplig i övriga fall av förlängning av ett arbetstillstånd. Den avser alltså även arbetstillstånd
som beviljats för internationellt utbyte och på grund av anknytning. Bestämmelsen möjliggör att
den som har en anställning inte behöver avbryta arbetet i avvaktan på att en ansökan om förlängt
tillstånd ska handläggas och prövas. Enligt praxis är undantaget tillämpligt även om den nya
ansökan avser en ny anställning och likaså om den nya ansökan innebär ett så kallat statusbyte.
Observera dock att undantaget i andra stycket är tillämpligt endast för den som haft
arbetstillstånd i minst sex månader. Den nya ansökan måste också ha gjorts innan det föregående
arbetstillståndet löper ut.
Sammanfattningsvis är den som har ett arbetstillstånd och som ansöker om ett nytt arbetstillstånd,
oavsett grunderna för den nya ansökan, i regel undantagen från kravet på arbetstillstånd i
avvaktan på prövning av ansökan. Ett ovillkorligt krav är dock att ansökan görs i rätt tid, det vill
säga innan det föregående arbetstillståndet löpt ut.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Undantag från kravet på arbetstillstånd i samband med ansökan om förlängt tillstånd - ... Page 2 of 2
Artikelkategori: Undantag från kravet på arbetstillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Tillstånd Att arbeta i Sverige Undantag från kravet på arbetstillstånd
Anställningar inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder - Kunskapsstöd Page 1 of 4
Anställningar inom ramen för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Det kan förekomma att en anställning som erbjuds är en del av en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd. Frågan är om en sådan anställning kan ligga till grund för arbetstillstånd. Av naturliga
skäl bör det vara ovanligt med den typen av anställningar i förstagångsansökningar, i vart fall
från personer som inte tidigare bott i Sverige, men det kan förekomma i exempelvis
förlängningsansökningar. Framför allt är det instegsjobb men undantagsvis även nystartsjobb
som kan förekomma i våra ärenden.
Det saknas grund för att generellt underkänna instegs-, introduktions- och nystartsjobb eller
andra typer av anställningar som är ett led i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som grund för
arbetstillstånd. Det avgörande är att samtliga villkor för tillstånd är uppfyllda och om så är fallet
bör bakgrunden till anställningen sakna betydelse.
Av flera skäl bör dock sådana ansökningar ägnas särskild uppmärksamhet vid handläggningen.
Dels bör den här typen av anställningar inte alls ha funnits med i lagstiftarens intentioner för den
gällande lagstiftningen och dels har det visat sig att regelverket missbrukats i samband med
exempelvis instegsjobb. Det kan därför finans anledning att göra fördjupade utredningar.
Introduktions- och nystartsjobb
Instegsjobb och nystartsjobb är exempel på arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att främja att
nyanlända till Sverige respektive långtidsarbetslösa ska få arbete. I båda fallen gäller att staten till
viss del subventionerar arbetsgivarens lönekostnader.
Instegsjobb
Instegsjobb var en form av särskilt anställningsstöd och avser nyanlända till Sverige. De
grundläggande kraven var att personen ska ha fått sitt uppehållstillstånd under de senaste 36
månaderna, är anmäld hos Arbetsförmedlingen samt studerar svenska för invandrare (SFI) eller
fått löfte om att göra det. Stödet innebar att staten täcker 80 procent av lönekostnaden dock högst
800 kronor per dag. Bestämmelse om instegsjobb fanns i förordningen om anställningsstöd.
Observera att möjligheten för arbetsgivare att anmäla intresse för Instegsjobb upphörde den 1
maj 2018. Stödet har ersatts av Introduktionsjobb.
Introduktionsjobb
Introduktionsjobb infördes 1 maj 2018 och ersatte de tidigare stöden: särskilt anställningsstöd,
förstärkt särskilt anställningsstöd, de båda traineejobben och instegsjobb.
Istället för instegsjobb kan nyanlända och långtidsarbetslösa ta del av introduktionsjobb. Stödet
kan kombineras flexibelt med utbildning. Arbetsgivaren kan, för en heltidstjänst, få ersättning
med 80 procent av lönekostnaden upp till en månadslön på 20 000 kronor. Arbetsgivaren kan
även få ersättning för handledning eller kompetenshöjande insatser. Handledarbidraget är 2 000
kronor per månad för arbetstid över 50 procent och 1 000 kronor per månad för arbetstid under
50 procent.
Bestämmelser om det särskilda anställningsstödet finns i Förordning om särskilt anställningsstöd.
Nystartsjobb
Möjligheten till nystartsjobb gäller personer som varit borta från arbetsmarknaden i mer än ett år
eller, om det rör personer under 25 år, sex månader). Syftet med nystartjobb är att stimulera
arbetsgivare att anställa personer som har varit utan arbete en längre tid. Arbetsgivaren får
ekonomiskt stöd med ett belopp som motsvarar två gånger den arbetsgivaravgift som
arbetsgivaren betalar.
Bedömning
Det är framför allt introduktionsjobb som kan förekomma i arbetstillståndsärenden och då i regel
vid ansökan om förlängning. Det bör rimligen inte kunna bli fråga om introduktionsjobb för en
person som ansöker om tillstånd för arbete för första gången. Nystartsjobb är mer ovanligt och
borde knappast kunna förekomma inom ramen för arbetstillståndsärenden eftersom kravet är
minst sex eller tolv månaders arbetslöshet. Det kan dock förekomma nystartsjobb i samband med
statusbyten från anknytning till arbetstillstånd.
En särskild fråga är att man i regel inte vet vilka anställda som omfattas. I samband med en
fördjupad utredning kan man se att arbetsgivaren har ersättning för introduktionsjobb men man
vet inte närmare vilka anställda det berör. Det förekommer dock att arbetsgivaren öppet redovisar
att det är den sökande som omfattas och att det är en del av och i vissa fall en förutsättning för
finansieringen av anställningen.
I många fall då stödet förekommer har det visat sig att regelverket missbrukats på olika sätt.
Förekomsten av introduktionsjobb kan vara en varningsklocka som bör leda till fördjupad
utredning. Det ligger dock inte inom verkets ansvarsområde att kontrollera att beslut att bevilja
introduktions- eller nystartsjobb är korrekta.
Det kan knappast ha varit lagstiftarens mening med arbetskraftsreformen att instegs- och
nystartsjobb ska spela en roll i det sammanhanget. Samtidigt saknas grund för att förekomsten av
introduktionsjobb i sig ska vara skäl för att avslå en ansökan. Att arbetsgivaren använder sig av
introduktionsjobb för vissa anställda kan inte generellt tolkas som att arbetsgivaren saknar
förmåga att betala ut löner. Det ska i så fall handla om klara fall där just den sökandes tjänst
finansieras genom introduktionsjobb och att anställning annars inte hade varit möjlig. I sådana
fall kan man möjligen föra ett resonemang om att det strider mot lagstiftarens intentioner.
Sammanfattningsvis kan sägas att förekomsten av introduktionsjobb i sig inte är ett skäl att avslå
en ansökan. Detsamma gäller i och för sig även nystartsjobb men i regel torde det inte
förekomma eftersom tillstånd för arbete normalt skall återkallas om en person varit arbetslös så
länge att nystartsjobb kan beviljas.
Observera att anställningsstödet i form av instegsjobb upphörde den 1 maj 2018.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Villkor för arbetstillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Förordning (2018:42) om särskilt anställningsstöd
Övrigt
Arbetsförmedlingen
Tillstånd Att arbeta i Sverige Villkor för arbetstillstånd
Anställningserbjudande - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf19cd2:2019-02-15
Anställningserbjudande
En grundläggande förutsättning är att den sökande erbjudits en anställning och har fått ett
anställningserbjudande av arbetsgivaren. Erbjudandet ska vara skriftligt och arbetsgivare bör
fylla i det direkt på Migrationsverkets webbplats. Migrationsverket tillhandahåller även ett
pappersformulär för anställningserbjudande på sin webbplats.
Det är viktigt att formuläret för anställningserbjudande är korrekt och fullständigt ifyllt så att
både den fackliga organisationen (som ska yttra sig) och Migrationsverket (som ska besluta) har
tillräckligt underlag för att bedöma villkoren för anställningen.
Det ställs inga särskilda krav på att anställningen ska ha viss varaktighet utan de generella
bestämmelserna om anställning i 6 kap. 2 § första och andra styckena utlänningslagen gäller
oavsett anställningens längd.
Det finns dock särskilda regler om säsongsarbete i 6 c kap. utlänningslagen. Dessa regler är
överordnade de generella reglerna i 6 kap. utlänningslagen. Det innebär att tillstånd för
säsongsarbete endast kan beviljas med stöd av 6 c kap. utlänningslagen.
Regelverket utgår från att utlänningen endast har en anställning och bör därför tolkas så att
arbetstillstånd bara kan beviljas för en enda anställning även om den sökande skulle ha mer än
ett erbjudande.
Ett anställningserbjudande ska visas upp även vid ansökan om förlängning eller vid andra
ansökningar då den sökande redan har en anställning, till exempel gäststuderande. Av
erbjudandet ska då framgå att den sökande har fortsatt anställning och villkoren för denna.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Anställningserbjudande - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Lagstiftning
Utlänningslagen
Byte av arbetsgivare under pågående tillståndsperiod - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d2d3c:2019-02-15
Byte av arbetsgivare under pågående

tillståndsperiod
Om arbetstagaren byter arbetsgivare under pågående tillståndsperiod måste han eller hon på nytt
ansöka om arbetstillstånd ifall den nya anställningen inte omfattas av arbetstillståndet. Den nya
ansökan ska göras inom tre månader från det att den ursprungliga anställningen upphört, vilket
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 2 utlänningslagen.
Lämnar sökanden in en ny ansökan om arbetstillstånd på grund av att han eller hon har bytt
arbetsgivare eller yrke ska Migrationsverket pröva denna ansökan. Ansökan ska inte avslås bara
på den grunden att ansökan görs mer än tre månader efter att den ursprungliga anställningen
upphört (MIG 2014:18).
Om ansökan i samband med arbetsgivarbyte handläggs under pågående tillståndsperiod ska

Migrationsverket kontrollera om den nya anställningen uppfyller villkoren för tillstånd enligt 6
kap. 2 § utlänningslagen. Är villkoren för arbetstillstånd uppfyllda kan arbetstillstånd för den nya
anställningen beviljas. Det får ske på så sätt att sökanden beviljas arbetstillstånd för den tid som
är kvar av uppehållstillståndet, dock inte längre än anställningen pågår. Arbetstillståndet som
avser den anställningen som upphört ska återkallas med stöd av 7 kap. 2 § utlänningslagen
(särskilda skäl). Någon förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd beviljas alltså inte. Det är
enbart frågan om arbetstillstånd som avser den nya anställningen som prövas.
Någon prövning av om villkoren varit uppfyllda under den förra anställningen ska inte göras i
detta läge. Det kommer att ske först i samband med ansökan om förlängt uppehålls- och
arbetstillstånd (MIG 2015:11).
Exempel 1: A har beviljats uppehålls- och arbetstillstånd för två år hos arbetsgivaren 1, från den
1 januari 2017 till den 31 december 2018. A blir uppsagd efter sex månader, den 1 juli 2017.
Inom tre månader efter att A avslutat sin anställning hos arbetsgivare 1 får A en ny
tillsvidareanställning hos arbetsgivaren 2 och ansöker om arbetstillstånd för den nya
anställningen. Vid prövningen framkommer att A inte erhållit kollektivavtalsenlig lön hos
arbetsgivaren 1. Anställningsvillkoren hos arbetsgivaren 2 uppfyller kraven i 6 kap. 2 §
utlänningslagen. Tjänsten hos arbetsgivare 2 har varit utannonserad på korrekt sätt.
Exempel 2: A har ett löpande uppehållstillstånd. Den nya anställningen uppfyller villkoren i 6
kap. 2 § utlänningslagen. A bör därmed beviljas arbetstillstånd för arbete hos arbetsgivare 2. Det
tidigare arbetstillståndet bör återkallas med stöd av 7 kap. 2 § utlänningslagen Tillståndstiden för
det nya arbetstillståndet bör bestämmas till samma tid som det återstående uppehållstillståndet,
det vill säga till den 31 december 2018. Det kan innebära att arbetstillståndet kommer gälla en
kort period.
Om det framkommer att arbetet som låg till grund för tillståndet inte påbörjades inom 4 månader
från tillståndets första giltighetsdag måste uppehållstillståndet dock återkallas enligt 7 kap. 7 e §
första stycket punkten 2 utlänningslagen. Eftersom denna återkallelseregel är obligatorisk finns
det inget utrymme för avsteg. Att det framkommer i samband med en ansökan om nytt
arbetstillstånd under löpande uppehållstillståndstiden, exempelvis på grund av byte av
arbetsgivare, förändrar inte detta (jmf prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av regler om
arbetskraftsinvandring, s. 22). När det framkommer att arbetet påbörjades för sent ska vi alltså
återkalla såväl uppehålls- som arbetstillståndet med stöd av 7 kap 7 e § respektive 2 §
utlänningslagen .
I samband därmed ska ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd som lämnades in av sökanden
på grund av hans eller hennes byte av arbetsgivare prövas. Vid den prövningen får ställning tas
till om det finns synnerliga skäl enligt 5 kap. 18 § andra stycket punkten 11 utlänningslagen att
bevilja ansökan trots att sökanden befinner sig i Sverige. Eftersom besluten tas i ett sammanhang
gäller att ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd ska prövas enligt 5 kap. 18 § andra stycket
punken 11 utlänningslagen, trots att återkallandebeslutet inte vunnit laga kraft. Vid ett eventuellt
överklagande kommer besluten prövas i ett sammanhang och vinna laga kraft samtidigt.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetstillstånd
Avgöranden
MIG 2015:11
MIG 2014:18
Fackligt yttrande - Kunskapsstöd Page 1 of 5
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf1a171:2019-02-15
Fackligt yttrande
Syftet med yttrandet
Berörd facklig organisation ska enligt 5 kap. 7 a § utlänningsförordningen få tillfälle att yttra sig
över löne- och anställningsvillkoren.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att löne- och anställningsvillkoren inte är sämre än
vad som följer av kollektivavtal eller vad som är praxis inom yrket eller branschen. Enligt
förarbetena är fackets yttranden av stor betydelse som beslutsunderlag för Migrationsverket
(prop. 2007/08:147 Nya regler för arbetskraftsinvandring, s. 37).
Bestämmelsen riktar sig till Migrationsverket som har skyldighet att se till att den fackliga
organisationen får tillfälle till yttrande. Skyldigheten gäller dock inte om arbetsgivaren redan
inhämtat yttrande, om det är obehövligt eller om det annars föreligger särskilda skäl.
Den fackliga organisationen ska ges tillfälle till yttrande även vid en ansökan om förlängning och
även om ansökan grundar sig på samma anställning.
Tillfälle till yttrande ska även ges vid handläggningen av ärenden om återkallelse då
förutsättningarna för arbetstillstånd inte är uppfyllda. Det framgår av 7 kap. 7e §
utlänningslagen.
Facket ska beredas möjlighet till yttrande oavsett om kollektivavtal tecknats eller inte.
En fråga som kan uppstå är vem inom respektive fackförbund som är behörig att avge yttrande.
Olika fackliga organisationer har olika syn i frågan och i vissa fall är det centrala företrädare som
ska yttra sig och i andra fall företrädare på regional eller lokal nivå. Mot denna bakgrund är det
inte möjligt för Migrationsverket att kontrollera att den som skrivit under ett fackligt yttrande
verkligen är behörig att göra det. Endast om det finns uppenbara skäl att ifrågasätta behörigheten
bör frågan utredas vidare.
Det är i första hand arbetsgivarens ansvar att inhämta ett fackligt yttrande (prop. 2007/08:147 s.
37). Arbetsgivaren bör därför lämna anställningserbjudandet till berörd facklig organisation
innan det lämnas till den sökande som i sin tur bifogar erbjudandet till sin ansökan.
För Migrationsverkets del är det värdefullt om det är arbetsgivaren som hämtar in yttrandet. Det
ökar andelen kompletta ansökningar och minskar handläggningstiden hos verket.
Migrationsverkets handläggning och prövning
Om arbetsgivaren inte själv hämtat in yttrande måste Migrationsverket remittera

anställningserbjudandet. Den fackliga organisationen får 14 kalenderdagar på sig för yttrandet.
Har något yttrande inte kommit in inom denna tid bör Migrationsverket avgöra ärendet ändå.
Någon påminnelse görs normalt inte. Bedömningen av löne- och anställningsvillkoren måste då
göras utan facklig medverkan.
Om det fackliga yttrandet är negativt för den sökande och kan komma att liga till grund för ett
avslagsbeslut bör det kommuniceras med den sökande i de fall han eller hon befinner sig i
Sverige. Om den sökande inte befinner sig i Sverige behöver kommunicering inte ske (13 kap. 9
§ utlänningslagen).
Undantag
Migrationsverket behöver inte ta in yttrande från facket om arbetsgivaren redan har gjort det, det
är obehövligt eller om det annars finns särskilda skäl (5 kap. 7 a § utlänningsförordningen).
Det första undantaget avser fallet då arbetsgivaren själv tar in yttrandet. Vad gäller de övriga
undantagen ges ingen vägledning i propositionen utan det är Migrationsverkets uppgift att
utveckla praxis. En tänkbar utveckling är att genom överenskommelser med berörda parter på
arbetsmarknaden kunna undanta vissa yrkeskategorier hos vissa arbetsgivare där villkoren
regelmässigt ligger på en tillräckligt hög nivå.
Ett särskilt skäl att inte remittera kan vara att ett visst fackförbund i behörig ordning beslutat sig
för att inte avge några yttranden samt meddelat Migrationsverket detta. I en sådan situation
innebär en remittering enbart att ärendet fördröjs. Migrationsverket får istället avgöra ärendet
utan yttrande alternativt, om sådan möjlighet finns, remittera till annat förbund som bedöms
kunna yttra sig. Ett remitterande till annat förbund bör enbart göras om det finns oklarheter som
innebär att Migrationsverket inte kan göra en bedömning av villkoren.
Fackförbundet Unionen har brevledes meddelat Migrationsverket att de från den 1 november
2012 avstår från möjligheten att yttra sig i våra ärenden. De kommer dock ge generella yttranden
till av dem särskilt utvalda företag. Unionens beslut gäller tillsvidare.
Konsekvensen av det är att Migrationsverket inte längre ska skicka anställningserbjudanden för
yttranden till Unionen, utan i ansökningar där Unionen är berört fackförbund och aktuellt företag
inte uppvisat ett generellt yttrande ska ärendet handläggas som att Unionen avstått från att yttra
sig. Där Unionen har uppvisat ett generellt yttrande anses förbundet ha fått tillfälle att yttra sig
över och tillstyrkt de erbjudna löne- och anställningsvillkoren. Aktuella företag ska uppvisa ett
generellt yttrande i varje enskild ansökan.
I övrigt görs undantag för yrkeskategorier eller grupper där det typiskt sett inte finns någon
facklig organisation som organiserar kategorin ifråga. Det gäller ärenden där det inte finns några
rimliga utsikter att få ett fackligt yttrande som underlättar verkets bedömning. Exempel på detta
är imamer, präster och andra liknande befattningar inom religiösa och ideella organisationer,
ledningspersonal vid företag och anställda vid utländska statliga institutioner såsom
handelskammare och informationskontor.
Yttrande från facket
Som en hjälp för bedömningen av anställningsvillkoren och för att undvika att arbetsgivare
erbjuder löner eller andra villkor som är sämre än dem som gäller för arbetstagare som redan är
bosatta i Sverige, ska berörd facklig organisation få tillfälle att yttra sig över villkoren. Det gäller
även om det från början är klart att arbetsgivaren tecknat kollektivavtal.
I förarbetena sägs att fackets yttranden är av stor betydelse som beslutsunderlag för
Migrationsverket (prop. 2007/08:147 s. 37). Det är dock viktigt att betona att de fackliga
organisationerna inte har något vetorätt och att det är Migrationsverket som beslutar i
tillståndsfrågan och har ansvaret för den slutliga bedömningen av villkoren. Det innebär att
Migrationsverket kan komma att bevilja ett arbetstillstånd även om facket bedömt att villkoren är
sämre än enligt tillämpliga kollektivavtal.
Facket bedömer att villkoren inte är sämre
Om facket bedömt att lön, försäkring och övriga villkor inte är sämre än kollektivavtal eller
praxis för yrket eller branschen bör Migrationsverket i regel kunna utgå från att villkoren är
uppfyllda i den delen och därför inte annat än i undantagsfall behöva göra någon ytterligare
utredning.
Fackligt yttrande saknas
Om kollektivavtal saknas och fackets yttrande inte är tillräckligt för att kunna bedöma villkoren
eller om fackförbundet ifråga inte kommit in med yttrande måste Migrationsverket på annat sätt
bedöma villkoren. Som nämnts ovan kan det ske bl.a. genom kontroll av generella lönenivåer för
yrkeskategorin ifråga. Exempelvis kan lönestatistik hämtas från Statistiska Centralbyråns (SCB)
webbplats eller från vissa fackförbunds webbplatser. Från facket kan i regel också inhämtas
uppgifter om förespråkad minimilön inom olika yrken
Om det finns oklarheter som gör att Migrationsverket inte kan göra en bedömning av villkoren
kan det också vara nödvändigt att komplettera utredningen med arbetsgivaren, facket eller den
sökande
Facket bedömer att villkoren är sämre
Om facket bedömer att lönen och/eller övriga villkor är sämre än vad som krävs bör detta också
motiveras av organisationen i fråga. Om motiveringen tillsammans med övriga omständigheter
tydligt visar att villkoren är för dåliga behöver i regel inte någon ytterligare utredning göras.
Om däremot fackets bedömning inte är motiverad eller förefaller tveksam med hänsyn till övrig
erfarenhet och kunskap hos Migrationsverket, måste ytterligare utredning göras.
Det förekommer exempelvis att facket avstyrker enbart med motiveringen att kollektivavtal
saknas. Det är inte skäl för att avslå en ansökan och det innebär att verket måste göra en egen
bedömning av anställningsvillkoren.
Fackligt yttrande vid ansökan om förlängning
Kravet på yttrande gäller även vid en ansökan om förlängning och även om det är samma
anställning som avses. De generella förhållandena vad gäller avtal och lönenivåer kan ha ändrat
sig och därför ska facket få tillfälle att yttra sig över villkoren även vid förlängning.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Prop. 2007/08:147 Nya regler för arbetskraftsinvandring
Förlängning av arbetstillstånd utöver fyraårsgränsen - Kunskapsstöd Page 1 of 4
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Villkor för arbetstillstånd

Förlängning av arbetstillstånd utöver fyraårsgränsen
Förlängning av arbetstillstånd utöver

fyraårsgränsen
Kravet på att det finns särskilda skäl
Huvudregeln är att tidsbegränsat arbetstillstånd får beviljas i högst fyra år. Om det finns särskilda
skäl får dock tillstånd beviljas i högst sex år (6 kap. 2 a § andra stycket utlänningslagen).
Möjligheten att bevilja längre tillstånd vid särskilda skäl infördes den 1 juli 2014 och bakgrunden
beskrivs närmare i propositionen Cirkulär migration och utveckling (prop. 2013/14:213 s 29-30).
I propositionen betonas att huvudregeln fortfarande är högst fyra års tidsbegränsat arbetstillstånd
men att det bör finnas möjlighet till viss flexibilitet för att undvika att bestämmelsen blir ett
hinder för arbetstagares rörlighet. Som exempel på situationer då det kan finnas särskilda skäl
anges exempelvis sådana fall då en person som inte har för avsikt att bosätta sig i Sverige och
därför inte kan beviljas permanent uppehållstillstånd under en kortare tid behöver ytterligare
tillstånd att arbeta i Sverige för att slutföra en arbetsuppgift. Det kan också vara fråga om en
person som har haft uppehållstillstånd på grund av arbete i fyra år, men som på grund av flera
korta arbetslöshetsperioder under denna tid stått utanför arbetsmarknaden på ett sådant sätt att
permanent uppehållstillstånd inte kan påräknas. Läs mer nedan Förlängning utöver
fyraårsgränsen – arbetslöshet.
Utöver de exempel som nämnts i förarbetena berördes den inte helt ovanliga situationen att en
person, som är anställd inom en koncern utomlands, upprepade gånger sänds till Sverige för att
utföra arbete en begränsad tid. Även för sådana personer kan det finnas särskilda skäl för
förlängning av tillståndstiden, till exempel om det finns ett behov hos arbetsgivaren av att
personen beviljas ytterligare tillstånd för att slutföra arbetsuppgifter i Sverige. En individuell
bedömning får göras i varje enskilt fall. Om en person i en sådan situation skulle ha för avsikt att
bosätta sig i Sverige eller inte behöver inte nödvändigtvis påverka bedömningen.
Migrationsverkets tillämpning rörande permanent uppehållstillstånd tar viss hänsyn till perioder
av arbetslöshet och annan frånvaro. Permanent uppehållstillstånd kan beviljas trots vissa avbrott.
Därutöver torde det dock finnas ett visst utrymme för att bevilja förlängning utöver fyra år när
avbrotten varit så långa att permanent uppehållstillstånd inte kan komma ifråga.
Om personen inte kan beviljas permanent uppehållstillstånd på grund av att förutsättningarna för
arbetstillståndet inte varit uppfyllda under tidigare tillståndsperiod, medför inte den
omständigheten att han eller hon vid förlängningstillfället har en anställning där villkoren är
uppfyllda att det föreligger särskilda skäl för att bevilja en förlängning av tillståndet (se MIG
2015:20).
Mot bakgrund av att huvudregeln fortfarande är fyra år bör särskilda skäl inte anses föreligga
enbart för att den sökande som haft fyra års tillstånd inte uppfyller villkoren för permanent
uppehållstillstånd, till exempel på grund av att lönen inte varit tillräckligt hög. I en sådan
situation bör varken förlängt tillstånd eller permanent uppehållstillstånd beviljas, såvida det inte
finns annan grund för tillstånd.
Förlängning utöver fyraårsgränsen
MIG 2017:18
Migrationsöverdomstolen har i sitt avgörande MIG 2017:18 tagit ställning till frågan om
särskilda skäl för att kunna bevilja förlängt arbetstillstånd så att den sammanlagda tillståndstiden
blir längre än fyra år. Målet gällde en person som på grund av arbetsbrist blivit uppsagd från sin
anställning och varit arbetslös i sammanhängande elva månader. Enligt
Migrationsöverdomstolens bedömning kan det inte vara avgörande om personen inte har
kvalificerat sig för permanent uppehållstillstånd på grund av flera kortare perioder av arbetslöshet
eller en längre arbetslöshetsperiod. Migrationsöverdomstolen fann att, men hänsyn till sökandens
relativt starka anknytning till den svenska arbetsmarknaden, det finns särskilda skäl för att ge
sökanden en ny möjlighet att kvalificera sig för ett permanent uppehållstillstånd. Detta genom att
förlänga arbetstillstånd utöver de fyra år som sökanden redan fått.
Arbetslöshet
Utgångspunkten för reglerna om tidsbegränsat arbetstillstånd är att tillståndet beviljas för en

kortare tid och att tillståndet så småningom ska kunna övergå till ett permanent uppehållstillstånd
i Sverige. Möjligheten till förlängning av arbetstillstånd bör därför inte bli obegränsad och
därmed bör gälla endast om det föreligger särskilda skäl. I förarbetena uttalas även att en
förlängd kvalificeringsperiod för permanent uppehållstillstånd på grund av arbetsmarknadsskäl,
tillsammans med förslaget att den sammanlagda tillståndstiden för arbetstillstånd får vara längre
än fyra år om det finns särskilda skäl, innebär att en utlänning som periodvis stått utanför
arbetsmarknaden ges ökade möjligheter att kvalificera sig för ett permanent uppehållstillstånd av
arbetsmarknadsskäl (prop. 2013/14:213 s. 28 f.).
En person som under tillståndstiden stått utanför arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet och
därmed inte kvalificerat sig för ett permanent uppehållstillstånd bör kunna ges en ny möjlighet
genom ett förlängt tidsbegränsat arbetstillstånd utöver fyra år. En helhetsbedömning av

omständigheterna måste göras vid varje enskilt fall. Det som bör beaktas vid prövningen är bland
annat personens anknytning till arbetsmarknaden. Utöver det måste förutsättningarna för att
beviljas arbetstillstånd vara uppfyllda.
Mot bakgrund att en förlängning av tillståndet utöver fyra år får ske om särskilda skäl föreligger
bör bestämmelsen tillämpas restriktivt och därmed bör tillståndstiden motsvara den sammanlagda
arbetslöshetsperioden.
Exempel 1: Den sökande har beviljats uppehålls- och arbetstillstånd i sammanlagt fyra år. Under
tillståndstiden har sökanden varit arbetslös i sammanlagt 6 månader. Avbrott i anställning upp till
sex månader under den sammanlagda tillståndstiden på fyra år, som inte beror på föräldraledighet
eller sjukskrivning, bör kunna godtas. Sökanden kan beviljas permanent uppehållstillstånd i
Sverige om övriga förutsättningar för tillståndet är uppfyllda
Exempel 2: Den sökande har varit arbetslös vid tre olika tillfällen under tillståndstiden på fyra år.
Vardera arbetslösheten varade i tre månader. Avbrott i anställning upp till sex månader under den
sammanlagda tillståndstiden på fyra år, som inte beror på föräldraledighet eller sjukskrivning,
bör kunna godtas. I detta fall har sökanden varit arbetslös i sammanlagt 9 månader. Om övriga
förutsättningar är uppfyllda kan sökanden beviljas förlängt tillstånd i nio månader, det vill säga
för en tid som motsvarar arbetslöshetens längd.
Exempel 3: Den sökande har varit arbetslös under en sammanhängande period om 11 månader.
Avbrott i anställning upp till sex månader under den sammanlagda tillståndstiden på fyra år, som
inte beror på föräldraledighet eller sjukskrivning, bör kunna godtas. I detta fall har sökanden varit
arbetslös under en längre period. En bedömning ska göras med beaktande av samtliga
omständigheter i ärendet. Om särskilda skäl att förlänga tillståndet finns samt om övriga
förutsättningar för tillståndet är uppfyllda kan sökanden beviljas förlängt tillstånd i 11 månader,
det vill säga för en period som motsvarar arbetslöshetens längd. Se MIG 2017:18 där
Migrationsöverdomstolen fäste vikt vid personens starka anknytning till arbetsmarknaden.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Prop. 2013/14:213 Cirkulär migration och utveckling
Avgöranden
MIG 2015:20
MIG 2017:18
Förlängning av arbetstillståndet när det tillståndsgrundande arbetet påbörjades för sent... Page 1 of 2
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d2fcb:2019-02-18
Förlängning av arbetstillståndet när det

tillståndsgrundande arbetet påbörjades för sent
Enligt 7 kap. 7 e § första stycket punkten 2 utlänningslagen ska ett uppehållstillstånd som
beviljats med stöd av 6 kap. 2 § utlänningslagen återkallas om personen inte påbörjat arbetet
inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag.
Mot bakgrund av att det är en obligatorisk återkallelseregel är utgångspunkten att det inte heller
går att bevilja en förlängningsansökan om det arbete som låg till grund för det tidigare tillståndet
påbörjades försent. Detta eftersom det i så fall redan borde ha återkallats (MIG 2015:11).
Det finns dock visst utrymme att i en sådan situation bevilja en ansökan om förlängt
arbetstillstånd. I Rättsligt ställningstagande angående förlängning av UAT på grund av arbete
samt PUT efter UAT för arbete i fyra år, SR 38/2018 anges att det vid bedömningen bör beaktas
längden på förseningen och dess orsak. Särskild försiktighet måste iakttagas för att motverka
risken för utnyttjande av utländsk arbetskraft.
En kortare försening innebär vanligtvis inget hinder mot att bevilja en förlängningsansökan.
Däremot talar en längre försening – särskilt om personen befunnit sig i Sverige – för att ansökan
ska avslås med hänvisning till att det tidigare tillståndet skulle ha återkallats med stöd av 7 kap. 7
e § första stycket punkten 2 utlänningslagen.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Förlängning av arbetstillståndet när det tillståndsgrundande arbetet påbörjades för sent... Page 2 of 2

Rättsligt ställningstagande SR 38/2018 angående förlängning av UAT på grund av arbete samt
PUT efter UAT för arbete i fyra år
Avgöranden
MIG 2015:11
Försörjningskravet - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf19d22:2019-02-15
Försörjningskravet
Den som erbjudits en anställning i Sverige ska kunna försörja sig på anställningen (6 kap. 2 §
första stycket 1 utlänningslagen). Kravet gäller både vid förstagångsansökan och vid ansökan om
Regelverket utgår från att den sökande har endast en anställning och att villkoret rörande
försörjning är uppfyllt genom den anställningen. En ansökan där den sökande åberopar två eller
flera anställningar och där försörjningskravet uppfylls endast om lönerna läggs ihop bör därför
inte bifallas.
Det kan tyckas att kraven rörande försörjning och lön i enlighet med kollektivavtal uttrycker
samma sak. Om en arbetstagare får lön i enlighet med kollektivavtal eller vad som är brukligt
inom branschen, bör man kunna utgå från att han eller hon också kan försörja sig.
Försörjningskravet tar dock främst sikte på anställningens omfattning (prop. 2007/08:147 Nya
regler för arbetskraftsinvandring s. 27). Det är inte acceptabelt med en deltidstjänst som den
sökande inte kan försörja sig på även om lön utgår i enlighet med kollektivavtal. Om det däremot
går att försörja sig på en deltid och lönen är avtalsenlig, finns det inget hinder i lagstiftningen
mot att en deltidstjänst ligger till grund för tillstånd.
Vi ska alltså inte att kräva att den sökande har en heltidsanställning för att arbetstillstånd ska
beviljas utan försörjningskravet måste knytas till ett lägsta belopp för bruttolön som inte får
underskridas.
I prop. 2007/08:147s. 27 sägs att inkomsten inte får vara så låg att den anställde behöver
försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen för att klara bostad och uppehälle.
Det lägsta belopp som ska fastställas för försörjningen bör därför utgå från riksnormen för
beräkning av skäliga kostnader för försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen (4 kap. 3 §
socialtjänstlagen jämförd med 2 kap. 1 § socialtjänstförordningen) med tillägg av en rimlig
schablonkostnad för boende, hushållsel, resor till och från arbetet, hemförsäkring samt avgift till
fackförening och A-kassa. Med tanke på att normen avser disponibelt belopp måste också ett
tillägg för beräknat skatteavdrag göras.
Det innebär att den sökande anses kunna försörja sig om bruttolönen överstiger riksnormen,
kostnaden för boende m.m. samt skatt. Hänsyn ska inte tas till om personen vid bosättning i
Sverige skulle vara berättigad till offentliga bidrag, såsom barnbidrag eller bostadsbidrag. Bidrag
av denna typ får inte tas med i beräkningen av lägsta inkomst före skatt.
Med stöd av ovanstående krävs att bruttolönen uppgår till minst 13 000 kronor per månad för att
tillstånd ska kunna beviljas Observera dock att lönen inte heller får vara sämre än vad som följer
av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Det innebär att en person som har en
heltidstjänst och där lönen enligt kollektivavtal ligger på exempelvis 20 000 kronor, måste få 20
000 kronor i lön för att kunna få arbetstillstånd.
För att undvika lönedumpning eller att lönekraven kringgås på annat sätt måste kravet på ett visst
belopp för lägsta lön vara uppfyllt. Det finns normalt inte utrymme för att räkna bort fritt
uppehälle, fri mat eller andra förmåner som den sökande utlovats.
För att förmåner såsom fri bostad och fria resor överhuvudtaget ska beaktas krävs att förmånerna
uttryckligen ingår i anställningsvillkoren och tas upp till förmånsbeskattning. Det bör också
vägas in om det är brukligt att förmåner utgår vid den typ av anställning som ansökan avser. Det
är till exempel vanligt att förmåner ingår i villkoren vid utstationering och koncernförflyttningar,
dvs. då den anställde har sin anställning utomlands. I de fallen är det också vanligt med
traktamenten som ska täcka de ökade kostnaderna under tjänstgöringen i Sverige. Sådana
traktamenten kan i regel beaktas som ett komplement till den lön som den anställde erhåller.
Om arbetstagaren inte kan försörja sig på anställningen, det vill säga om lönen ligger under den
nämnda miniminivån, bör ansökan generellt avslås.
I MIG 2017:24 och MIG 2017:25 och som därefter bekräftas i MIG 2018:12 anges bland annat
att man måste göra en helhetsbedömning av samtliga anställningsvillkor för att avgöra om de är i
överensstämmelse med vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Som domarna är formulerade får detta anses gälla vid ansökan om förlängt uppehållstillstånd för
arbete samt vid prövning av permanent uppehållstillstånd. Avgörandena innehåller inte någon
detaljerad redovisning av hur helhetsbedömningen av anställningsvillkoren ska ske. En
individuell bedömning av villkoren ska göras i varje enskilt fall. Läs mer i Rättslig kommentar
angående bedömning av anställningsvillkor enligt 6:2 utlänningslagen för ansökan om
förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd på grund av arbete MIG 2017:24 och MIG 2017:25
samt MIG 2018:12, SR 26/2018.
En helhetsbedömning ska också göras för att kunna bedöma om försörjningskravet är uppfyllt.
Särskild försiktighet måste dock iakttas vid en helhetsbedömning av försörjningskravet för att
motverka riskerna för utnyttjande av utländsk arbetskraft men det inte är rimligt att möjlighet till
undantag helt saknas om arbetstagarens lön någon eller några gånger understigit
Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka
försörjningen för medföljande familjemedlemmar.
Upplysningsvis kan nämnas att regeringen i propositionen hänvisade till den då pågående
utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring och angav den som skäl för att inte ta
upp frågan om försörjning för familjemedlemmarna (prop. 2007/08:147 s. 28). Det

försörjningskrav som senare kom att införas (5 kap. 3 b § utlänningslagen) är dock inte
tillämpligt vid ansökningar från familjemedlemmar till de arbetstagare som avses här.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Socialtjänstförordning (2001:937)

Rättslig kommentar SR 26/2018 angående bedömning av anställningsvillkor enligt 6:2
utlänningslagen för ansökan om förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd på grund av arbete
MIG 2017:24 och MIG 2017:25 samt MIG 2018:12
Avgöranden
MIG 2017:24
MIG 2017:25
MIG 2018:2
När ska en ansökan anses vara en förlängning av tidigare tillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d2c63:2019-02-18
När ska en ansökan anses vara en förlängning av

tidigare tillstånd
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2014:18 funnit att Migrationsverket saknar rättsligt stöd för,
att vid bedömningen av om en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd får bifallas trots att
utlänningen befinner sig i Sverige, beakta den omständigheten att utlänningen inte ansökt om
uppehålls- och arbetstillstånd inom tre månader från det att den tidigare tillståndsgrundande
anställningen upphört.
Migrationsöverdomstolen har genom domen underkänt Migrationsverkets tidigare så kallad

tremånaderspraxis.
Vägledning i frågan finns Rättsligt ställningstagande angående ansökan om förlängt uppehålls-

och/eller arbetstillstånd som görs efter det att ett tidigare tillstånd upphört att gälla, SR 53/2016.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd

Rättsligt ställningstagande SR 53/2016 angående ansökan om förlängt uppehålls- och/eller
arbetstillstånd som görs efter det att ett tidigare tillstånd upphört att gälla
Avgöranden
MIG 2014:18
När ska en ansökan anses vara en förlängning av tidigare tillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Rutin för ansökan om förlängning - Kunskapsstöd Page 1 of 6
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc52fe0:2019-02-16
Rutin för ansökan om förlängning
I förlängningsärenden ska Migrationsverket arbeta indikationsbaserat (IBK). Det

indikationsbaserade arbetssättet har inneburit att vi förändrat kraven för vilka handlingar som ska
lämnas in vid en ansökan om förlängning. Tidigare skulle sökanden lämna in försäkringsintyg
och lönespecifikationer för samtliga år. Numera ska sökanden ange information om tecknade
försäkringar och lämna in en sammanställning av sina kontrolluppgifter istället. För innevarande
år lämnas fortfarande lönespecifikationer. Om arbetsgivaren har kollektivavtal behöver inte
information om försäkringar anges. Man kan därför säga att i förlängningsärenden handlar
effektivisering om hur kontrollen av utbetalda löner och tecknade försäkringar ska ske. Detta
gäller samtliga förlängningsärenden. Det finns dock anledning att vara extra uppmärksam i
handläggningen av ärenden där arbetsgivare ingår i kontrollbranscherna (CASX).
I förlängningsärenden ska vi göra helhetsbedömningar. En helhetsbedömning kan göras utifrån

det underlag som krävs in i ansökan. För att kunna göra helhetsbedömningar behöver det finnas
ett underlag för respektive år som ska bedömas. T.ex. behövs normalt sett en kontrolluppgift för
år 1 för att kunna göra en helhetsbedömning rörande år 1. Hur vi gjort helhetsbedömningen bör
framgå av våra beslut.
Lön
Sökanden ska vid ansökan om förlängning regelmässigt lämna in en sammanställning av sina

kontrolluppgifter från Skatteverket. Kontrolluppgiften ska visa sammanlagd inkomst och vem
som betalat ut lönen (arbetsgivare) eller andra inkomstkällor (t.ex. inkomst från
Försäkringskassan). Ibland är det inte möjligt för sökande att lämna in en sammanställning av
kontrolluppgifter för föregående år eftersom Skatteverket inte fastställt uppgiften än (det blir
främst aktuellt under de första månaderna på året). I dessa fall kan sökanden lämna in
kontrolluppgift från arbetsgivaren, blankett KU10 eller motsvarande. Dessa kontrolluppgifter är
preliminära.
För innevarande år bifogar sökanden lönespecifikationer. På vissa lönespecifikationer kan den

ackumulerade årsinkomsten framgå. Har vi den senaste lönespecifikationen för innevarande år
med denna uppgift behöver ytterligare lönespecifikationer inte lämnas in.
I webbansökan anger sökanden vilken lön som denne fått under tillståndsperioden. Om lönen
varit lägre än erbjuden lön har sökanden
utrymme i ansökan att ange anledningen till detta. Om sökanden har varit frånvarande från
arbetet ska underlag som visar detta lämnas in, t.ex. intyg från Försäkringskassan. Även detta kan
bifogas i ansökan. Vid handläggningen kontrolleras det underlag som lämnats in i ärendet, t.ex. i
form av bilagor samt förklaringar som lämnats vid ansökningstillfället.
Om den sökande har fått en lön under tidigare tillståndsperiod som är i nivå med lägsta
kollektivavtalsenlig lön, eller i nivå med branschpraxis, ska ingen ytterligare utredning gällande
lönen göras. Har sökanden giltig frånvaro ska detta vägas in i bedömningen.
Om kontrolluppgifterna indikerar att lönen varit sämre än kollektivavtal eller branschpraxis

kontrolleras vad som framgår av anställningserbjudande, ansökningshandlingar och övrigt i
ärendet. Framkommer det att kompensation skett utgår vi från de uppgifterna och eventuell
inlämnad bevisning. Det kan bli aktuellt att komplettera ärendet med exempelvis
lönespecifikationer för att utreda när bristen upptäckts samt åtgärdats och om kompensationen
utgått, om det är avgörande för utfallet i ärendet.
I ett ärende där en förmån varit en del av villkoren för att bevilja arbetstillstånd ska det i en
förlängningsansökan kontrolleras om förmånen har uppfyllts (se SR 52/2016). Utifrån vilken
inkomst som anges i kontrolluppgiften kan det vara nödvändigt att ytterligare utreda att sökanden
har fått den lön, inklusive tillägg och förmåner, som låg till grund för tillståndet. Kontrollera vad
som anges i föregående anställningserbjudande om eventuella förmåner.
För att kontrollera lägsta kollektivavtalsenliga lön kan databasen SAKEL användas. Kontrollera
även vad som framgår av ansökan, anställningserbjudandet och det fackliga yttrandet. Det är den
sökande som har bevisbördan, om lönen är sämre än kollektivavtalsnivå är det den sökande som
ska visa att lönen är i nivå med yrkes- eller branschpraxis.
Lönestatistik från t.ex. Statistiska centralbyrån (SCB) eller relevant fackförbund kan också
användas för att bedöma lönenivå. Utgå från lönenivån som anges inom den tionde percentilen.
En schablonmässig löneökning per år är ca 3 procent (se mer om detta på Medlingsinstitutets
hemsida). Om statistikuppgift endast finns för året innan det år som prövas bör löneuppgiften
ökas med 3 procent. SCB har en tjänst (lonestat@scb.se) dit förfrågningar om statistik kan
ställas. Det kan bli aktuellt om t.ex. statistik saknas. Det är inte Migrationsverkets uppgift att
göra en exakt lönesättning utan att bedöma att lönen inte är sämre än kollektivavtal eller
branschpraxis.
Exempel – lön
Sökanden har för ett år lämnat in både kontrolluppgift och lönespecifikationer. Av

lönespecifikationerna framgår att lönen understigit lägsta kollektivavtalsnivå under en period. Av
kontrolluppgiften för samma
år framgår att lönen sett över hela året inte understigit lägsta kollektivavtalsnivå. Kontrollera
vilka uppgifter som framkommer i ärendet. Finns det en förklaring till skillnaden? Lön kan till
exempel avtalas för retroaktiv tid och det kan även förekomma andra avvikelser av olika skäl. En
lön som varit lägre någon månad kan vid en helhetsbedömning godtas, sett till övriga uppgifter i
ärendet. Eftersom kontrolluppgiften visar att lönen sett över hela året, inte har understigit lägsta
kollektivavtalsnivå indikerar detta att arbetsgivaren har avhjälpt en eventuell brist. Om det är
avgörande för utfallet i ärendet kan det bli aktuellt med att komplettera ärendet för att utreda när
eventuell brist upptäckts och åtgärdats, samt om kompensation skett.
Försäkringar
Om arbetsgivaren har tecknat kollektivavtal som omfattar sökanden bör vi alltid kunna utgå från
att försäkringsvillkoren är tillräckligt goda utan ytterligare utredning. Därför efterfrågas inte
information om försäkringar i ansökan om arbetsgivaren har tecknat kollektivavtal. Om
arbetsgivaren inte har tecknat kollektivavtal ska uppgift om försäkringar lämnas vid ansökan. Det
räcker att ange försäkringsbolag och försäkringsnummer. Om den sökande bytt arbetsgivare ska
sökanden ange uppgift om försäkringar även för tidigare anställningar. Om det finns indikationer
på att sökanden inte har omfattats av angivna försäkringar ska försäkringsintyg begäras in.
Exempel – tjänstepensionsförsäkring
Om arbetstagaren fått högre lön istället för tjänstepensionsförsäkring utreds om det är förenligt
med branschpraxis att göra detta. Detta är vanligt förekommande i exempelvis IT-branschen. Det
är den sökande som har bevisbördan. Det innebär bland annat att sökanden måste förklara hur
denne och arbetsgivaren resonerat när de valt högre lön istället för tjänstepensionsavsättning.
Kontrollera därför vad arbetsgivaren och arbetstagaren uppgett. Kontrollera även vad som
framgår av anställningserbjudandet för föregående tillståndsperiod. Har arbetsgivaren angett att
arbetstagaren ska få högre lön istället för tjänstepensionsförsäkring? Sökanden behöver inte
bifoga handlingar för att bevisa att tjänstepensionsförsäkring ersätts av högre lön utan det räcker
med en förklaring. Sökanden har fortsatt bevisbörda för att det är förenligt med branschpraxis att
ersätta tjänstepensionsförsäkring med högre lön.
Om det är förenligt med branschpraxis att byta tjänstepensionsförsäkring mot högre lön utreds
om anställningsvillkoren är i nivå med branschpraxis. Bedöm om den högre lönen är rimlig i
förhållande till att tjänstepensionsförsäkring inte tecknas. Som riktmärke kan vi utgå från att en
arbetsgivare sätter av ca. 4,5 procent av lönesumman till tjänstepensionsförsäkring. Vid avsaknad
av tjänstepensionsförsäkring bör lönen höjas i motsvarande mån.
Läs mer om tjänstepension på Pensionsmyndighetens hemsida.
Övriga anställningsvillkor
Migrationsverket utreder frågan om övriga anställningsvillkor om det framgår av uppgifterna i

ärendet (inklusive efter tips från andra myndigheter) eller på annat sätt konstateras att övriga
anställningsvillkor inte efterlevts. Detta innebär att vi endast ska utreda de övriga
anställningsvillkoren om det framkommer indikationer på att den sökande inte har omfattats av
de förmåner som denne har rätt till enligt lag.
Semester
Rätten till semesterlön innebär att en arbetstagare vid uttag av semester får ut ordinarie
månadslön och ett extra tillägg (semestertillägg) för de semesterdagar som tas ut under aktuell
månad. Arbetstagare har rätt till 25 dagar semester per år, och ska ta ut semester 20 dagar per år
(och kan därmed spara fem dagar). Semesterlön ska betalas ut i samband med semester eftersom
den enligt lag inte får bakas in i de löpande löneutbetalningarna under året. Det kan dock finnas
undantag tillåtna i kollektivavtal. Om anställningen varar högst tre månader kan arbetstagaren
och arbetsgivaren avtala om att semesterlön ska betalas ut successivt med de vanligt
månadslönerna, så kallad semesterersättning. Semestertillägget är enligt sammalöneregeln 0,43
procent av månadslönen inklusive fasta lönetillägg per semesterdag.
För en person som bara varit anställd under delar av intjänandeåret kan det vara så att denne inte
fullt ut tjänat in rätten till semesterlön eftersom semester tjänas in under perioden 1 april – 31
mars. Det innebär att en sökande under sitt första arbetsår i Sverige, eller hos ny arbetsgivare,
sällan har tjänat in tillräckligt med dagar för att kunna ta ut betald semester.
Kollektivavtal kan innehålla avvikelser från semesterlagens bestämmelser om intjänandeår, t.ex.

så att semesteråret ska sammanfalla med intjänandeåret. Se 3-5 §§, 16 a §, 18 § och 26 §
semesterlagen (1977:480) för mer information. Som utgångspunkt har vi de uppgifter och det
underlag som lämnas in i samband med ansökan. Vid handläggningen utgår vi från den
lagstadgade semestern.
Omständigheter som indikerar att arbetstagaren inte tagit ut semester är exempelvis att
kontrolluppgiften slutar på 000. Detta indikerar att sökanden endast har fått ut sin lön utan några
semestertillägg, vilket i sin tur kan innebära att sökanden inte fått sin lagstadgade ledighet (ex. 22
000 kronor x 12 månader = 264 000 kronor). Motsvarande gäller om kontrolluppgiften delas med
12 (månader) och resultatet blir den erbjudna lönen (ex. 22 375 kronor x 12 månader = 268 500
kronor). Observera att dessa indikationer inte kan användas under det första intjänandeåret
eftersom sökanden inte behöver ha tjänat in tillräckligt med dagar för att kunna ta ut betald
semester.
Exempel semester
Arbetstagare A har 25 000 kronor i månadslön. Semestertillägget blir 107,50 kronor (0,0043 X
25 000) per betald semesterdag. A tar ut 15 betalda semesterdagar i juli.
A:s juli-lön ska då se ut så här:

Månadslön 25 000 kronor
Semestertillägg (20 x 107,50) 2 150 kronor
LÖN 27 150 kronor
Tillsammans med övriga månadslöner blir detta utslaget på ett år 302 150 kronor (under
förutsättning att det inte finns andra ledigheter/sjukdagar). Om A istället för 302 150 kronor har
fått (12 x 25 000 kronor) 300 000 kronor då för året kan detta vara en indikation på att A inte fått
lagstadgad semester.
Arbetsmiljö
Migrationsverket har små möjligheter att kontrollera arbetsmiljö. Vi utreder detta vidare om vi
har information i ärendet om att det finns brister i arbetsmiljön. Sådan information kan vi få in
från Arbetsmiljöverket om de överlämnat information till Migrationsverket när de genomfört
tillsynskontroller.
Arbetstid
Migrationsverket har även små möjligheter att kontrollera att arbetstidslagen (1982:673)
efterlevs. Vi utreder detta vidare om det av underlaget i ärendet (t.ex. av lönespecifikation)
framkommer att arbetstagaren arbetar utöver lagstadgad tid, även rörande övertid. Av 10 b §
arbetstidslagen får den sammanlagda arbetstiden under varje period om sju dagar uppgå till högst
48 timmar i genomsnitt (under max fyra månader). Kollektivavtal kan innehålla undantag och
avvikelser från arbetstidslagen. Om det finns indikationer på att arbetstagaren arbetar utöver
lagstadgad tid bör därför relevant kollektivavtal kontrolleras om det finns avtalade undantag.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Semesterlagen (1977:480)
Arbetstidslagen (1982:673)
Utannonsering - Kunskapsstöd Page 1 of 7
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf19dd8:2019-02-15
Utannonsering
Unionsföreträdet
I 6 kap. 2 § andra stycket utlänningslagen sägs att arbetstillstånd får ges endast om
rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges åtaganden inom Europeiska unionen.
Bestämmelsen innebär att det så kallat unionsföreträdet ska iakttas. Principen om

unionsföreträde definieras som att tredjelandsmedborgare ska ges rätt till
inresa och vistelse av arbetsmarknadsskäl bara om lediga platser inte kan besättas av inhemska
arbetssökande, arbetssökande från andra medlemsstater eller av tredjelandsmedborgare som är
permanent och lagligen bosatta i medlemsstaten och redan utgör en del av medlemsstatens
reguljära arbetsmarknad.
För att anses vara permanent bosatt och utgöra en del av medlemsstatens reguljära arbetsmarknad
krävs enligt praxis att arbetstagaren har permanent uppehållstillstånd.
I praktiken innebär unionsföreträdet att tjänsten ska annonseras ut i Sverige

och inom EU/EES och Schweiz. Utannonseringen får inte vara för snäv utan måste nå alla som är
permanent bosatta i Sverige, EU/EES-länder eller Schweiz och som kan vara aktuella för
tjänsten.
Andra sökande från Sverige eller andra EU-länder har dock inget företräde när det gäller själva
tillsättningen av tjänsten utan arbetsgivaren har rätt att anställa en tredjelandsmedborgare även
om EU-medborgare sökt tjänsten och även om dessa skulle ha bättre meriter.
Principen om unionsföreträde är baserad bland annat på en EU-resolution från 1994 och har även
inarbetats i andra rättsakter.
Undantag
Kravet på annonsering gäller endast vid nyrekrytering och inte i de fall då ansökan avser en
anställning som den sökande har sedan tidigare. Det senare gäller t.ex. för gäststuderande som
redan under studietiden fått en anställning, före detta gäststuderande som fått en anställning
under tiden denne haft uppehållstillstånd för att söka arbete i Sverige, så kallat
jobbsökartillstånd, och asylsökande som arbetat under väntetiden. Kravet på unionsföreträde
gäller inte heller vid en ansökan om förlängning, om den grundar sig på samma anställning som
tidigare.
I vissa fall, exempelvis om den sökande återvänt till hemlandet för en kortare period, uppstår
tveksamhet om det rör sig om en nyrekrytering eller en förlängning. I de fall där ansökan avser
samma tjänst som tidigare och det står klart att personen i fråga har kvar tjänsten krävs inte
utannonsering. I de fall där personen avslutat sin anställning, lämnat landet och en tid därefter
söker nytt tillstånd grundat på anställning hos samme arbetsgivare och tjänst, ska tjänsten
utannonseras i vanlig ordning.
Utstationerade och andra som redan har en anställning
Utannonsering kan inte heller krävas beträffande utstationerade eller andra anställda utomlands,
oavsett om det rör sig om entreprenad, koncernförflyttningar eller bemanningsföretag, eftersom
det i de fallen handlar om anställningar som personen ifråga redan har. En fråga är om man kan
kräva att den sökande ska ha haft anställningen viss tid för att göra undantag från kravet på
annonsering. Det kan till exempel röra sig om en gäststuderande som fått en anställning i slutet
av den tid han eller hon haft uppehållstillstånd för studier och som sedan ansöker om uppehålls-
och arbetstillstånd grundat på anställningen. I ett sådant fall kan det handla om en mycket kort tid
som den sökande haft anställningen och kunnat arbeta med stöd av sitt tidigare tillstånd. Det går
dock inte att sätta upp någon tidsgräns eftersom man inte rimligen kan kräva att en arbetsgivare
ska utannonsera en anställning som en person redan har.
Anställningar utanför den reguljära arbetsmarknaden
Undantag gäller också för anställningar som normalt inte står öppna för den reguljära
arbetsmarknaden eftersom de är kopplade till en viss person med unik kompetens. Exempel på
sådana anställningar är imamer, präster och andra liknande befattningar inom religiösa och
ideella organisationer eller ledningspersonal vid företag och anställda vid utländska statliga
institutioner såsom handelskammare och informationskontor.
Artister
Ett annat undantag är artister eftersom de i regel har en unik kompetens. För artister gäller kravet
på utannonsering bara beträffande anställningar vid institutionsteatrar eller motsvarande.
Byte av arbetsgivare
Efter två år, när arbetstagaren har beviljats ett tillstånd som endast är begränsat till yrke, är hon
och han fri att under löpande tillstånd byta arbetsgivare utan att söka nytt tillstånd, förutsatt att
det gäller arbete inom samma yrke. Mot den bakgrunden kan rimligen inte krävas att
anställningen ska utannonseras för att arbetstagaren ska få börja jobba hos den nya arbetsgivaren.
Migrationsverket gör överhuvudtaget ingen prövning i den situationen eftersom något nytt
tillstånd inte krävs. Även om en ny ansökan görs på grund av att det tidigare löper ut, krävs
ingen utannonsering så länge det handlar enbart om byte av arbetsgivare.
Verksamhetsövergång
Om ett företag bytt ägare kan det föreligga så kallad verksamhetsövergång vilket innebär att den
nye ägaren är skyldig att ta över befintlig personal till befintliga anställningsvillkor. I en sådan
situation är det inte rimligt att kräva att arbetsgivaren ska utannonsera anställningen för att nytt
tillstånd ska kunna beviljas.
Det framgår inte alltid om verksamhetsövergång föreligger och det kan också vara svårt att
avgöra om så är fallet. I ärenden där det framgår att en ny ägare tagit över personal och
anställningsvillkor och de grundläggande förutsättningarna för verksamhetsövergång synes
föreligga, utan att det är helt klarlagt, är det inte rimligt att Migrationsverket ska utreda frågan
djupare utan även i sådana fall kan kravet på utannonsering efterges.
Det är arbetsgivaren som ansvarar för att tjänsten annonseras ut. För att respektera
unionsföreträdet krävs att annonseringen når samtliga personer i EU/EES och i Schweiz som kan
komma i fråga för tjänsten.
I normala fall innebär det att tjänsten måste annonseras genom kanaler som riktar sig till alla i
EU/EES och i Schweiz. Det uppnås som regel genom annonsering i det europeiska platsorganet
EURES. När arbetsgivaren annonserar hos Arbetsförmedlingen läggs annonsen också ut i
EURES.
Det finns inget absolut krav på att just EURES ska användas. Om arbetsgivaren kan visa att
annonsen gjorts tillgänglig inom EU/EES och Schweiz på annat sätt, exempelvis genom att
annonsera via någon annan etablerad europeisk kanal för platsannonser, har unionsföreträdet
iakttagits. Det räcker dock inte med att arbetsgivaren annonserar på sin egen webbplats, även
om det är ett stort internationellt företag, eller i ett antal större tidningar. För att acceptera
annonsering som skett på annat sätt krävs att arbetsgivaren eller sökanden på övertygande sätt
kan visa att annonseringen motsvarar EURES. Det innebär att den ska ha funnits tillgänglig i
samtliga EU:s medlemsstater, EES och Schweiz.
Vissa tjänster behöver dock inte annonseras genom kanaler som riktar sig till alla i EU/EES och
i Schweiz, det vill säga genom EURES eller motsvarande. Det gäller om tjänsten endast kan bli
aktuell för en begränsad krets av personer som dessutom kan nås med riktade
rekryteringsåtgärder. I så fall kan det vara tillräckligt med annonsering i en databas för
rekrytering som används av den aktuella kretsen. Vid bedömning om en tjänst endast kan bli
aktuell för en begränsad krets kan beaktas om tjänsten är särskilt reglerad, om den ställer höga
krav på utbildning eller erfarenhet, eller om tjänsten på grund av sin speciella karaktär endast kan
komma i fråga för en begränsad krets av personer (se MIG 2018:2).
Bedömningen om utannonsering skett på ett sådant sätt att unionsföreträdet respekterats får göras
i varje enskilt fall. Det avgörande är att underlaget gör det möjligt att bedöma om annonseringen
nått samtliga personer i EU/EES och i Schweiz som kan komma i fråga för tjänsten. Annars har
inte unionsföreträdet iakttagits och något arbetstillstånd ska inte beviljas .
Oavsett vilken kanal som använts är kravet att annonsen ska oavbrutet ligga ute i 10
kalenderdagar (se prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna om
arbetskraftsinvandring s. 8 samt MIG 2015:6). Arbetsgivaren ska ange i anställningserbjudandet
när och var annonsen lades ut samt annons-ID, referensnummer eller motsvarande som erhålls
när annonsen läggs ut i till exempel EURES.
I MIG 2017:2 prövade Migrationsöverdomstolen när en annonsering är att anse som avbruten. I
målet hade det inte gått tio dagar från annonseringstillfället till att anställningserbjudande
upprättades och en ansökan om arbets- och uppehållstillstånd lämnades in till Migrationsverket.
Migrationsöverdomstolen uttalade att en annonsering är avbruten när den ifrågavarande tjänsten
inte längre är aktuell för någon annan att söka. Migrationsöverdomstolen fann att det är fallet när
ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd lämnas in till Migrationsverket.
Redan när ett anställningserbjudande upprättas, även om det inte samtidigt lämnas in en ansökan
om uppehålls- och arbetstillstånd, upphör tjänsten att vara aktuella för någon annan att söka.
Sammanfattningsvis är annonseringen av en tjänst avbruten så snart den inte är aktuell för någon
annan att söka. Det kan ske bland annat . genom att ett anställningserbjudande upprättas eller
genom att en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd lämnas in till Migrationsverket. Att
annonsen därefter funnits kvar på annonseringsplatsen saknar betydelse.
Migrationsverkets prövning
Migrationsverket ska vid sin prövning kontrollera att arbetsgivaren angett ovan nämnda uppgifter
och att annonsen oavbrutet legat ute i minst 10 dagar med utgångspunkt från den angivna
tidpunkten för annonseringen. Vid behov ska vi kontrollera,. till exempel via Arbetsförmedlingen
att annonsering verkligen skett. Om arbetsgivaren inte iakttagit unionsföreträdet bör ansökan
avslås.
Migrationsverket bör ta in kompletterande uppgifter från arbetsgivaren om denne inte har angett
något om utannonseringen eller om det krävs kompletterande underlag för att ta ställning till om
annonseringen nått samtliga personer i EU/EES och Schweiz som kan komma i fråga för
tjänsten. Har arbetsgivaren angett att utannonsering inte har skett bör ansökan avslås utan
komplettering, under förutsättning att det gäller en ansökan där utannonsering måste göras.
Utannonseringen ska avse den tjänst som erbjuds. Annonseringen kan godtas även om den
erbjudna tjänstens omfattning skiljer sig från den omfattning som angetts i annonsen. Även
antalet tjänster kan variera, till exempel om arbetsgivaren utannonserar en tjänst men väljer att
anställa två eller fler personer. Det viktiga är att det är samma typ av tjänst och att annonsen
oavbrutet varit tillgänglig inom EU/EES och Schweiz under minst 10 kalenderdagar.
Är det uppenbart att den utannonserade tjänsten inte motsvarar den erbjudna tjänsten
har unionsföreträdet inte iakttagits. Ansökan bör avslås.
Annonseringen bör ske i viss anslutning till anställningens början. Annonsens slutdatum bör, som
riktlinje, inte vara längre tillbaka än sex månader innan anställningen påbörjas. En
rekryteringsprocess kan dock ta längre tid än sex månader och i sådant fall godkänns en
annonsering som har skett längre tillbaka i tiden. En enskild bedömning får göras i varje ärende.
Utannonsering vid byte av arbetsgivare inom samma koncern
En särskild situation som kan uppstå är när en arbetstagare beviljats tillstånd på grund av sin
anställning utomlands, så kalladkoncernförflyttning och anställningen efter en tid övergår till en
så kallad lokalanställning, det vill säga flyttas över till den svenska arbetsgivaren inom samma
koncern. Den lokala anställningen ska ses som en ny tjänst och därmed ska den
utannonseras. Även facket ska ges en möjlighet att yttra sig över de erbjudna
anställningsvillkoren.
En begränsning av ett nytt arbetstillstånd kan i många fall vara snarlik den tidigare arbetsgivaren
och yrkets benämning. Det är därför viktigt att det tydligt framgår av beslutet vilket yrke och
vilken arbetsgivare som tillståndet avser.
Annonsering vid åberopande av företrädesrätt till återanställning
Enligt lagen om anställningsskydd gäller företrädesrätt till återanställning under förutsättning att
arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt tolv månader under de senaste tre
åren. När det gäller företrädesrätt till ny säsonganställning krävs att arbetstagaren har varit
anställd sex månader under de senaste två åren.
Arbetstillstånd är en förutsättning för att en utlänning ska få arbeta i Sverige. Reglerna om

företrädesrätt till återanställning enligt lagen om anställningsskydd blir därför inte tillämpliga
för den sökande innan ett uppehålls- och arbetstillstånd har beviljats. Det innebär att tjänsten ska
utannonseras även om personen som ansöker om tillstånd åberopar företrädesrätt till anställning
enligt lagen om anställningsskydd.
Utannonsering vid förlängning
Kravet på unionsföreträde gäller inte vid en ansökan om förlängning om ansökan grundar sig på
samma anställning som tidigare.
Om förlängningen avser en ny anställning gäller däremot kravet på unionsföreträde och tjänsten

måste därför annonseras ut. Observera att utannonsering måste ske även om arbetstagaren med
stöd av 5 kap. 3 § utlänningsförordningen påbörjat anställningen.
Kravet på annonsering vid en ny anställning följer av att en tredjelandsmedborgare som har eller
har haft ett tidsbegränsat arbetstillstånd inte själv har unionsföreträde eftersom han eller hon inte
är permanent bosatt i Sverige och inte betraktas som en del av landets reguljära arbetsmarknad.
När en arbetstagare ansöker om nytt arbetstillstånd inom ramen för en verksamhetsövergång

krävs dock inte att hans eller hennes tjänst utannonseras på nytt. Det dock under förutsättning att
hans eller hennes tjänst förblir oförändrad hos den nya arbetsgivaren. Läs mer i
artikeln Verksamhetsövergång .
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Lag (1982:80) om anställningsskydd
Proposition 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglernaför arbetskraftsinvandring
Avgöranden
MIG 2018:2
MIG 2017:2
Villkor för att bevilja arbetstillstånd vid en ansökan om förlängning - Kunskapsstöd Page 1 of 11
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d28fc:2019-02-18
Villkor för att bevilja arbetstillstånd vid en

ansökan om förlängning
Förlängning av arbetstillstånd
Migrationsöverdomstolen har i två avgöranden sagt att förlängning av uppehållstillstånd på grund

av arbete inte bör beviljas om förutsättningarna för arbetstillståndet inte varit uppfyllda under den
tidigare tillståndsperioden (MIG 2015:11 och MIG 2015:20).
Rättsavdelningen har kommenterat avgörandena i Rättsligt ställningstagande angående

förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd på grund av arbete samt permanent
uppehållstillstånd efter uppehålls- och arbetstillstånd för arbete i fyra år, SR 38/2018.
Av det rättsliga ställningstagandet framgår att:
• Förlängning av arbetstillstånd upp till en sammanlagd tillståndstid om högst fyra år ska

inte beviljas om inte förutsättningarna för arbetstillståndet har varit uppfyllda under
tidigare tillståndstid.
• Permanent uppehållstillstånd till en utlänning som i sammanlagt fyra år under de senaste

sju åren har haft uppehållstillstånd för arbete ska inte beviljas om inte förutsättningarna för
arbetstillståndet varit uppfyllda under tidigare tillståndstid.
• Fortsatt tidsbegränsat arbetstillstånd upp till en sammanlagd tillståndstid om högst sex år

får endast beviljas om det finns särskilda skäl.
• Fortsatt tidsbegränsat arbetstillstånd på grund av särskilda skäl ska inte beviljas om inte
förutsättningarna för arbetstillståndet har varit uppfyllda under tidigare tillståndstid.
• Som utgångspunkt kan inte ett arbetstillstånd förlängas om det tillståndsgrundande arbetet
påbörjades senare än fyra månader efter tillståndets första giltighetsdag. Det finns dock ett
visst utrymme att bevilja en ansökan om förlängt arbetstillstånd trots att arbetet påbörjades
för sent.
Migrationsöverdomstolen har den 13 december 2017 meddelat två domar, MIG 2017:24 och
MIG 2017:25. Av domarna framgår vilken prövning enligt 6 kap. 2 § första stycket 2
utlänningslagen som ska göras i varje enskilt fall vid en ansökan om förlängt arbetstillstånd för
att kunna bedöma att villkoren inte är sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom
yrket eller branschen. Det bekräftas i Migrationsöverdomstolens dom från den 15 maj 2018. Av
MIG 2018:12 framgår även bland annat att en helhetsbedömning också ska göras för att kunna
bedöma om försörjningskravet är uppfyllt.
Rättsavdelningen har kommenterat avgörandena i Rättslig kommentar angående bedömning av

anställningsvillkor enligt 6:2 utlänningslagen för ansökan om förlängning av uppehålls- och
arbetstillstånd på grund av arbete MIG 2017:24 och MIG 2017:25 samt MIG 2018:12, SR
26/2018.
Av kommentaren framgår sammanfattningsvis bland annat att:
• En helhetsbedömning av samtliga anställningsvillkor enligt 6 kap. 2 § första stycket 2

utlänningslagen och av försörjningskravet enligt 6 kap. 2 § första stycket 1
utlänningslagen ska göras i varje enskilt fall vid ansökan om förlängt uppehållstillstånd på
grund av arbete för att kunna bedöma att villkoren inte är sämre än vad som följer av
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
• En bedömning av om anställningsvillkoren är uppfyllda ska inte göras månad för månad

utan även vid denna prövning ska en motsvarande helhetsbedömning av
anställningsvillkoren göras över tid.
• Om det vid en prövning av en ansökan om förlängt uppehållstillstånd på grund av arbete

finns en brist som till exempel berott på ett administrativt misstag från arbetsgivaren och
bristen har rättats till utan att det först påtalats av Migrationsverket kan
anställningsvillkoren, vid en helhetsbedömning inte anses vara sämre än de villkor som
följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Vid en
helhetsbedömning ska arbetsgivarens seriositet samt skenavtal beaktas.
• Villkoret att anställningen ska göra det möjligt för utlänningen att försörja sig är ett
självständigt och grundläggande villkor för att arbetstillstånd ska kunna beviljas. Särskild
försiktighet måste iakttas vid en helhetsbedömning av försörjningskravet för att motverka
riskerna för utnyttjande av utländsk arbetskraft. Om försörjningskravet inte är uppfyllt
under någon eller några månader och det finns en godtagbar förklaring till skälet bör det
kunna godtas. Att försörjningskravet inte har varit uppfyllt under delar av anställningstiden
bör därför kunna godtas endast under en begränsad tid. Utgångspunkten är att bristen ska
ha åtgärdats och att kompensation, i de fall det är möjligt, ska ha utgått. Bristen ska ha
åtgärdats i nära anslutning till när bristen upptäcktes.
• Det kan också under föregående tillståndstid ha förekommit vissa avvikelser i

anställningsvillkoren som, trots att de inte har avhjälpts utan att Migrationsverket har
påtalat dem, efter en helhetsbedömning av samtliga anställningsvillkor inte påverkar
möjligheten att bevilja förlängt uppehållstillstånd på grund av arbete.
• Ett anställningserbjudande ges stor betydelse vid Migrationsverkets prövning av ansökan

om uppehålls- och arbetstillstånd på grund av arbete. Anställningserbjudandet är inte
bindande, dock är utgångspunkten att arbetstagaren ska få den lön som han eller hon
erbjudits. Det avgörande vid prövningen är att villkoren vid en bakåtsyftande bedömning
ska ha varit i rätt kollektivavtalsenlig nivå och att det finns en godtagbar förklaring till
eventuell avvikelse.
I Rättsligt ställningstagande angående övriga anställningsvillkor enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen

och hur sådana anställningsvillkor ska bedömas, SR 39/2018 finns vägledning om hur
anställningsvillkor som följer av lag ska bedömas.
Av det rättsliga ställningstagandet framgår bland annat följande:
• Brister i anställningsvillkor som följer av lag, exempelvis semesterlagen, har en särskild

tyngd vid helhetsbedömningen av om anställningsvillkoren under tidigare tillståndsperiod
eller tillståndsperioder varit i nivå med kollektivavtal, praxis inom yrket eller branschen.
• Óm det är fråga om en mindre brist som har en rimlig förklaring, t.ex. att arbetstagaren av
misstag tagit ut några för få semesterdagar, kan dock anställningsvillkoren som helhet
anses ha varit i nivå med kollektivavtal, praxis inom yrket eller branschen. Vid
bedömningen av sådana brister måste dock särskild försiktighet iakttas för att motverka
riskerna för utnyttjande av utländsk arbetskraft och att konkurrensen snedvrids till förmån
för oseriösa arbetsgivare.
Bedömning av villkoren vid ansökan om förlängning
Av förarbetena framgår att en prövning av en ansökan om förlängning bör föregås av en ny

prövning av om de grundläggande villkoren för arbetstillstånd fortfarande är uppfyllda (prop.
2007/08:147 Nya regler för arbetskraftsinvandring s. 29). Migrationsöverdomstolen har i MIG
2015:11 slagit fast att en förlängning inte bör ske om villkoren för arbetstillstånd inte har varit
uppfyllda under tidigare tillståndstid.
Migrationsöverdomstolen har vidare i MIG 2017:24 och MIG 2017:25 uttalat att en
helhetsbedömning av samtliga anställningsvillkor enligt 6 kap. 2 § första stycket 2
utlänningslagen och av försörjningskravet enligt 6 kap. 2 § första stycket 1 utlänningslagen ska
göras i varje enskilt fall vid ansökan om förlängt uppehållstillstånd på grund av arbete.
Vilka handlingar bör ges in
I svensk rätt gäller principen om fri bevisföring, vilket innebär att det är tillåtet att ta upp alla
former av bevis vid en rättslig prövning. Det innebär att det i princip inte finns några
begränsningar i fråga om de källor som får användas för att utleta sanningen. Även
bevisvärderingen är fri. Det finns inte några legala regler om hur värderingen av bevis ska ske.
Det innebär att Migrationsverket inte kan kräva att sökanden ger in vissa specifika handlingar för
att styrka att förutsättningarna för tillståndet varit uppfyllda utan måste göra en bedömning av
den bevisning som sökanden åberopar.
Vilka överväganden bör göras vid bedömning av villkoren
Av den rättsliga kommentaren SR 38/2018 framgår vilka överväganden som ska beaktas vid
bedömningen av en ansökan om förlängning.
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2015:11 funnit att den strikta tillämpning som lagstiftaren
ger uttryck för i 7 kap. 7 e § utlänningslagen om när ett tillstånd ska återkallas innebär att ett
motsvarande förhållningssätt bör gälla vid prövning om arbetstillstånd ska förlängas.
En förlängningsansökan bör inte beviljas om förutsättningarna för arbetstillståndet enligt 6 kap. 2

§ första stycket utlänningslagen av något annat skäl än att anställningen har upphört, inte varit
uppfyllda under den tidigare tillståndstiden.
För att ansökan om förlängning ska beviljas är utgångspunkten att sökanden under hela
tillståndstiden har fått en lön som når upp till försörjningskravet och att lönen,
försäkringsvillkoren och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av
svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Av Rättslig kommentar angående bedömning av anställningsvillkor enligt 6:2 utlänningslagen för

ansökan om förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd på grund av arbete MIG 2017:24 och
MIG 2017:25 samt MIG 2018:12, SR 26/2018 framgår vad som ska beaktas vid en ansökan om
förlängning.
MIG 2017:24 och MIG 2017:25 rör bristande försäkringsskydd och lön som under en tid hade
understigit kollektivavtalsenlig nivå. I avgörandena hänvisas till de grundläggande villkoren för
arbetstillstånd och emellanåt också till 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen, utan
begränsning till första stycket 2 i samma bestämmelse. I MIG 2017:25 konstateras också att
försörjningskravet med god marginal är uppfyllt. Avgörandena MIG 2017:24 och MIG 2017:25
samt MIG 2018:12 innehåller inte någon detaljerad redovisning av hur helhetsbedömningen av
anställningsvillkoren ska ske. En individuell bedömning av villkoren ska göras i varje enskilt fall.
När det gäller förlängningstillfället ska villkoren inte bedömas månad för månad. Istället ska en
helhetsbedömning göras av samtliga anställningsvillkor över tid för att avgöra om de är i
överensstämmelse med vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Av SR 26/2018 framgår vidare att samtliga villkor för arbetstillstånd ska vara uppfyllda enligt 6
kap. 2 § utlänningslagen, både försörjningskravet och övriga anställningsvillkor, och att dessa är
föremål för en helhetsbedömning över tid vid prövningen. En helhetsbedömning över tid medför
till exempel att den omständigheten att försörjningskravet inte har uppfyllts under en begränsad
tid skulle kunna kompenseras i ett senare skede. Det får däremot förutsättas att det finns en
godtagbar förklaring och att kompensationen som har utgått motsvarar den tidigare bristen, i tid
och omfattning.
Av MIG 2018:12 framgår att särskild försiktighet måste iakttas vid en helhetsbedömning av
försörjningskravet för att motverka riskerna för utnyttjande av utländsk arbetskraft men det inte
är rimligt att möjlighet till undantag helt saknas om arbetstagarens lön någon eller några gånger
understigit försörjningskravet.
Vid bedömningen av om ändring av anställningsvillkor under viss tid eller retroaktiva avtal kan
accepteras får vägledning hämtas från relevant branschpraxis. Enligt Migrationsöverdomstolen
kan det inte krävas att arbetsgivaren ska erbjuda villkor som helt motsvarar kollektivavtal.
Arbetsgivare som inte har tecknat sådana avtal ska kunna utforma sina villkor på ett sätt som
avviker från vad som följer av kollektivavtal så länge som villkoren inte är sämre än vad som är
brukligt inom yrket eller branschen. I de fall det åberopas att villkor som avviker från till
exempel kollektivavtal är förenliga med praxis för den aktuella branschen är det i första hand
arbetstagarens uppgift att tillföra ärendet information och dokumentation som visar det. Det är
arbetstagaren som har bevisbördan och som ska visa att villkoren överensstämmer med vad som
följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Vad som har angetts om de
erbjudna villkoren i till exempel ansökningshandlingar, anställningserbjudande och fackliga
yttranden ska beaktas vid bedömningen i fråga om villkoren är i nivå med vad som följer av
aktuella kollektivavtal och/eller branschpraxis.
Av MIG 2018:12 framgår att syftet med bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket 2
utlänningslagen är att motverka oseriösa arbetsgivare som ger sämre villkor till utländsk
arbetskraft jämfört med dem som redan finns i Sverige. Det erbjudande om anställning från
arbetsgivaren som bifogas en ansökan om arbetstillstånd ges stor betydelse vid Migrationsverkets
prövning och Migrationsverket måste kunna fastställa att erbjudandet är seriöst. Domstolen
betonar i domen att utgångspunkten bör vara att arbetstagaren ska få den lön som arbetsgivaren
erbjudits. Ett anställningserbjudande är dock inte bindande och det avgörande bör enligt
domstolen vara att villkoren vid en bakåtsyftande bedömning ska ha varit i rätt
kollektivavtalsenlig nivå och att det finns en godtagbar förklaring till avvikelsen. En individuell
bedömning ska göras i varje enskilt fall och särskild försiktighet iakttas för att motverka riskerna
för utnyttjande av utländsk arbetskraft. Om skillnaden mellan erbjuden och faktisk lön skiljer sig
väsentligt kan det vara omständigheter som talar för att arbetsgivarens seriositet bör ifrågasättas.
Av 7 kap. 7 e § tredje stycket framgår att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete bör inte
återkallas om arbetsgivaren på eget initiativ har vidtagit åtgärd som leder till att förutsättningarna
för arbetstillståndet är uppfyllda.
Den nya bestämmelsen påverkar Migrationsverkets praxis gällande möjligheten att förlänga
tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete på följande sätt: att arbetsgivaren på eget initiativ rättat
till en brist eller brister i villkoren leder till att förutsättningarna för arbetstillståndet kan anses
vara uppfyllda. Det innebär att en förlängning av uppehållstillstånd för arbete kan medges. Detta
dock under förutsättning att alla villkor för arbetstillstånd är uppfyllda. En bedömning bör göras i
varje enskilt ärende med beaktande av samtliga omständigheter. Läs mer i artikeln Återkallelse
av tillstånd.
Det kan konstateras att bestämmelserna i 7 kap. 7 e § tredje stycket utlänningslagen hade trätt i
kraft vid tidpunkten för Migrationsöverdomstolens avgöranden MIG 2017:24 och MIG 2017:25.
I de aktuella domarna hade arbetsgivaren avhjälpt de brister som legat till grund för
Migrationsverkets avslagsbeslut. Det har inte gjorts någon uttrycklig hänvisning till 7 kap. 7 e §
tredje stycket utlänningslagen i domarna. Däremot har Migrationsöverdomstolen i MIG 2018:12
beaktat förarbetsuttalandena till detta lagrum om att lägre inkomst som en följd av giltig
frånvaro inte ska leda till återkallelse. Tillämpningen får således förstås så att den
omständigheten att en eventuell avvikelse har åtgärdats innan Migrationsverket har påtalat den
ska beaktas vid helhetsbedömningen.
Det bör vara möjligt att vid bedömningen ta hänsyn till orsaken till den brist som funnits. Till
exempel kan rena administrativa misstag tolereras, särskilt om de har åtgärdats. I MIG 2018:12
framkommer att det är en brist att det inte framgår vilka semesterförmåner arbetstagaren haft men
att det saknas anledning att betvivla att det berott på ett administrativt misstag från arbetsgivaren.
Enligt Migrationsverkets bedömning bör vidare en mindre betydande avvikelse kunna accepteras
under längre tid än vad som kan accepteras för en betydelsefull avvikelse. Generellt kan sägas att
ett självständigt och grundläggande villkor för att arbetstillstånd ska kunna beviljas är att
anställningen ska göra det möjligt för utlänningen att försörja sig är. Att en arbetstagare inte har
uppfyllt försörjningskravet under delar av anställningstiden bör därför kunna godtas endast under
en begränsad tid.
Det bekräftas också i MIG 2018:12 där domstolen anför att särskild försiktighet måste iakttas vid
en helhetsbedömning av försörjningskravet för att motverka riskerna för utnyttjande av utländsk
arbetskraft men att det inte är rimligt att möjlighet till undantag helt saknas om arbetstagarens lön
någon eller några gånger understigit försörjningskravet.
Utgångspunkten är att bristen ska ha åtgärdats och att kompensation, i de fall det är möjligt, ska
ha utgått. Bristen ska ha åtgärdats i nära anslutning till när bristen upptäcktes. Vid vilken
tidpunkt under anställningsperioden som bristen har inträffat kan också ha viss betydelse. I de
fall en löneutbetalning har försenats eller en försäkring inte har kunnat tecknas på grund av
svårigheter att ordna folkbokföring eller bankkonto i samband med tillträde till en tjänst bör det
vanligtvis kunna accepteras, förutsatt att kompensation har utgått.
Det kan förekomma att en arbetsgivare vidtar åtgärder först efter att Migrationsverket har påtalat
en eventuell brist. Detta får i sådana fall beaktas inom ramen för helhetsbedömningen av
villkoren. Härvid får prövas om villkoren, trots eventuella brister, kan anses ha varit i nivå med
vad som följer av kollektivavtal eller branschpraxis. En individuell bedömning ska göras i varje
enskilt fall och varje konstaterad avvikelse ska bedömas tillsammans med åtgärder som har
vidtagits i syfte att kompensera för avvikelsen. Även andra omständigheter som talar för
respektive emot att ansökan ska beviljas får beaktas. Arbetsgivarens agerande, till exempel ifråga
om i vilket skede och på vilket sätt åtgärder har vidtagits, bör kunna inverka vid bedömningen.
Utgångspunkten ska vara att arbetsgivaren vidtar åtgärder med anledning av en upptäckt
avvikelse så snart det är möjligt. Om arbetsgivaren inte agerar och vidtar åtgärder för att
kompensera för en avvikelse talar det emot att avvikelsen kan godtas.
För det fall sökanden under viss tid inte har arbetat behöver villkoren inte ha varit uppfyllda
under denna tid om det har varit fråga om ett acceptabelt avbrott i anställningen.
När det gäller frågan om vad som kan vara ett acceptabelt avbrott i anställningen bör det kunna
finnas ett visst utrymme för mindre avbrott under tillståndsperioden. Avbrott i anställningen upp
till två månader, som inte beror på föräldraledighet eller sjukskrivning, bör kunna godtas. Det
bör finnas en rimlig förklaring till att man inte tjänat tillräckligt men kraven får inte ställas alltför
högt. I regel kan därför accepteras att arbetstagaren exempelvis gjort en resa till hemlandet, varit
tjänstledig etc. För det fall sökanden har arbetat till för dåliga villkor under en viss tid är detta
inte att se som ett avbrott i arbetet och kan därför inte accepteras.
Om kontrolluppgifter från Skatteverket stämmer överens med den erbjudna lönen ska ingen
utredning om lönen göras.
För att förlängningsansökan ska avslås på grund av att villkoren för arbetstillståndet inte varit
uppfyllda, krävs att det har inträffat en förändring i de förhållanden som legat till grund för
beviljandet av arbetstillståndet (jfr prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna för
arbetskraftsinvandring, s 20 beträffande återkallelse). Det innebär att om Migrationsverket har
beviljat arbetstillstånd trots att det av ansökningen framgår att till exempel lönen inte är
kollektivavtalsenlig, ska förlängningsansökan inte avslås på grund av denna brist.
Även om förlängningsansökan avser en ny arbetsgivare krävs för förlängning att

förutsättningarna för arbetstillståndet har varit uppfyllda under tidigare tillståndsperiod. Annars
ska ansökan avslås.
När det gäller anställningsvillkor som följer av lag, exempelvis semesterlagen, måste vissa
särskilda överväganden måste göras, se SR 39/2018. Sådana anställningsvillkor omfattas förvisso
av helhetsbedömningen av samtliga anställningsvillkor. Till sin karaktär skiljer sig dock
anställningsvillkor som följer av lag från andra övriga anställningsvillkor. Till skillnad från
anställningsvillkor som enbart följer av kollektivavtal, som bygger på en arbetsgivares frivilliga
åtaganden, måste en arbetsgivare erbjuda sådana anställningsvillkor som följer av lag. Vidare är
förmåner som följer av lag ofta lättare för en arbetsgivare eller den enskilde arbetstagaren att
överblicka och förutse eftersom sådana villkor normalt sett inte förändras över tid. Åtminstone
inte på samma sätt och i samma utsträckning som beträffande lön och vissa andra villkor som är
föremål för förhandling mellan arbetsmarknadens parter.
Att det är av betydelse att en arbetstagare löpande får de anställningsvillkor som följer av lag
stöds även av Migrationsöverdomstolens överväganden i MIG 2018:12. I domskälen fäster
domstolen vikt vid att arbetstagaren hade fått 25 dagars betald semester varje år.
Om anställningsvillkor följer av lag finns inte heller samma möjligheter för arbetstagaren och
arbetsgivaren att på egen hand komma överens om att byta förmåner mot varandra. Till exempel
tillåter vare sig semesterlagen eller EU:s arbetstidsdirektiv (direktiv 2003/88/EG) att lagstadgad
semesterledighet byts mot kontant ersättning (jmf målen C-173/99 (BECTU) och C-342/01
(Merino Gómez).
Sammanfattningsvis får brister i anställningsvillkor som följer av lag, t.ex. semesterlagen, anses
ha en särskild tyngd vid helhetsbedömningen av om anställningsvillkoren under tidigare
tillståndsperiod/tillståndsperioder varit i nivå med kollektivavtal, praxis inom yrket eller
branschen. Om det är fråga om en mindre brist som har en rimlig förklaring, exempelvis att
arbetstagaren av misstag tagit ut några för få semesterdagar, kan dock anställningsvillkoren som
helhet anses ha varit i nivå med kollektivavtal, praxis inom yrket eller branschen. Vid
bedömningen av sådana brister måste dock särskild försiktighet iakttas för att motverka riskerna
för utnyttjande av utländsk arbetskraft och att konkurrensen snedvrids till förmån för oseriösa
arbetsgivare.
Nedan följer exempel för att åskådliggöra ovanstående.
Exempel 1: A har beviljats arbetstillstånd för två år hos arbetsgivare 1. Han ansöker om
förlängning avseende en anställning hos arbetsgivare 2. Vid prövningen konstateras att A inte har
erhållit kollektivavtalsenlig lön hos arbetsgivare 1.
Vid prövningstillfället bör beaktas om arbetsgivaren självmant vidtagit åtgärder som leder till att
förutsättningarna för arbetstillstånd är uppfyllda. Har arbetsgivaren självmant rättat till brister bör
förlängning av arbetstillstånd kunna medges.
Exempel 2: A har beviljats arbetstillstånd för två år. Av den ursprungliga ansökan framgick att A
enbart erbjudits två av fyra nödvändiga försäkringar. Trots det beviljades A arbetstillstånd. När A
ansöker om förlängning konstateras att lön som har betalats ut uppgår till försörjningskravet och
är kollektivavtalsenlig. A har även haft de två försäkringar som framgick av ansökan, däremot
inte de andra två som krävs enligt kollektivavtal eller praxis.
A:s ansökan om förlängning ska inte avslås på grund av att han inte har haft ett fullgott
försäkringsskydd. För att beviljas förlängning krävs dock att arbetsgivaren framöver erbjuder ett
fullgott försäkringsskydd, alltså tecknar alla fyra försäkringar.
Exempel 3: A har beviljats arbetstillstånd för två år. När A söker om förlängning framkommer
att under en månad har A fått lön som understiger försörjningskravet. Arbetsgivaren har i nära
anslutning, och innan Migrationsverket påtalat bristen, kompenserat bristen.
Vid bedömning får ställning tas till orsaken till bristen, under hur lång period lönen understigit
försörjningskravet och om kompensation har utgått. Bristen ska ha åtgärdats i nära anslutning till
när bristen upptäcktes. Vid vilken tidpunkt under anställningsperioden som bristen har inträffat
kan också ha viss betydelse. En helhetsbedömning av anställningsvillkoren ska göras och
Migrationsverket kan vid en sådan bedömning komma framtill att villkoren inte anses vara sämre
än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Vid en
helhetsbedömning ska arbetsgivarens seriositet samt skenavtal beaktas.
A:s ansökan om förlängning kan beviljas om det vid en helhetsbedömning framgår att lönen
understigit försörjningskravet under en kort period och om arbetsgivaren har kompenserat bristen
innan Migrationsverket har påtalat den.
Exempel 4: A har beviljats arbetstillstånd för två år. Vid ansökan om förlängning framgår att
arbetsgivaren av misstag inte tecknat tjänstepensionsförsäkring under en kort tid. Arbetsgivaren
har rättat till bristen så snart denne upptäckt att A inte var försäkrad och innan Migrationsverket
påtalat bristen. Arbetsgivaren har också i efterhand betalat in premier för den period som
tjänstepensionsförsäkringen inte gällde.
Om bristen till exempel berott på ett administrativt misstag från arbetsgivaren och bristen har
rättats till utan att det först påtalats av Migrationsverket kan anställningsvillkoren, vid en
helhetsbedömning, inte anses vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller
praxis inom yrket eller branschen. Vid en helhetsbedömning ska arbetsgivarens seriositet samt
skenavtal beaktas. A:s ansökan om förlängt tillstånd på grund av arbete kan beviljas.
Exempel 5: A har beviljats tillstånd för arbete under två år. Vid en ansökan om förlängning av
tillståndet framkommer att arbetsgivaren inte tecknat sjukförsäkring under hela föregående
tillståndsperiod. Migrationsverket påtalar bristen. Arbetsgivaren inkommer inte med någon
godtagbar förklaring till den uteblivna försäkringen och tecknar försäkringen en relativt lång tid
efter att Migrationsverket påtalat bristen. En helhetsbedömning av samtliga anställningsvillkor
enligt 6 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen ska göras. A:s ansökan om förlängt tillstånd på
grund av arbete bör avslås.
Utannonsering vid förlängning
Kravet på unionsföreträde gäller inte vid en ansökan om förlängning om ansökan grundar sig på
samma anställning som tidigare.
Om förlängningen avser en ny anställning gäller däremot kravet på unionsföreträde och tjänsten

måste därför annonseras ut. Observera att utannonsering måste ske även om arbetstagaren med
stöd av 5 kap. 3 § utlänningsförordningen påbörjat anställningen.
Ska facket ges tillfälle till yttrande även vid ansökan om förlängning
Kravet på fackligt yttrande gäller även vid en ansökan om förlängning och även om det är samma
anställning som avses. De generella förhållandena vad gäller avtal och lönenivåer kan ha ändrat
sig och därför ska facket få tillfälle att yttra sig över villkoren även vid förlängning.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa
avseenden
Utlänningslagen
Proposition 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring

Rättslig kommentar SR 26/2018 angående bedömning av anställningsvillkor enligt 6:2
utlänningslagen för ansökan om förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd på grund av arbete
MIG 2017:24 och MIG 2017:25 samt MIG 2018:12
Rättsligt ställningstagande SR 38/2018 angående förlängning av UAT på grund av arbete samt
PUT efter UAT för arbete i fyra år
Rättsligt ställningstagande SR 39/2018 angående övriga anställningsvillkor enligt 6 kap. 2§
utlänningslagen(2005:716) och hur sådana villkor ska bedömas
Avgöranden
Dom C-173/99 (BECTU)
Dom C-342/01 (Merino Gómez)
MIG 2015:11
MIG 2015:20
MIG 2017:24
MIG 2017:25
MIG 2018:12
Rutiner
Rutin ansökan om förlängning
Villkor för att bevilja arbetstillstånd vid första ansökan - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Villkor för arbetstillstånd

Villkor för att bevilja arbetstillstånd vid första ansökan
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf19bbf:2019-02-15
Villkor för att bevilja arbetstillstånd vid första

ansökan
Villkor för arbetstillstånd
Följande villkor rörande anställningen måste vara uppfyllda för att arbetstillstånd ska kunna
beviljas. Villkoren gäller både vid förstagångsansökan och vid förlängning utom kravet på
utannonsering som inte gäller vid förlängning om ansökan avser samma anställning som tidigare.
För att arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen ska kunna bebiljas krävs att:
• den sökande har ett anställningserbjudande
• arbetsgivaren ska ha iakttagit unionsföreträde. För det krävs som regel att tjänsten har
annonserats hos Arbetsförmedlingen och inom EU/EES
• anställningen har en sådan omfattning att den sökande kan försörja sig på den
• lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller enligt
svenska kollektivavtal eller vad som är praxis inom yrket eller branschen
• berörd facklig organisation ska ha haft tillfälle att yttra sig över anställningsvillkoren
• när det gäller legitimationsyrken krävs också legitimation eller förordnande från
Socialstyrelsen.
Förutom villkoren ovan krävs att den sökande har ett pass vars giltighetstid täcker tillståndstiden
(5 kap. 9 § utlänningsförordningen).
Den sökandes vandel ska kontrolleras. För att visering eller uppehållstillstånd ska beviljas, vilket
är en indirekt förutsättning för arbetstillstånd, krävs att det inte finns några anmärkningar som
gör att tillstånd ska vägras på den grunden. Se artikel 21.3 d i viseringskodex (förordning EG
810/2009) respektive 5 kap. 17 § utlänningslagen.
Migrationsverket ska enligt uttalanden i förarbetena också vara observant på att det inte handlar
om skenanställningar (prop. 2007/08:147 Nya regler för arbetskraftsinvandring, s. 37). För att
beakta detta krav har Migrationsverket, mot bakgrund av de erfarenheter och den information
verket har tillgång till, infört särskilda utredningskrav för anställningar inom följande branscher:
• städbranschen
• hotell- och restaurangbranschen
• servicebranschen
• byggbranschen
• bemanningsbranschen
• handelsbranschen
• jord- och skogsbruksbranschen
• bilverkstadsbranschen
• personlig assistans
• nystartade verksamheter inom alla branscher.
Trots tillhörighet till någon av ovanstående branscher undantas arbetsgivare nedan från de
särskilda utredningskraven:
• arbetsgivare inom kommun, landsting och stat
• arbetsgivare där antalet anställda är 50 personer eller fler.
Vid handläggningen av ansökningar rörande de berörda branscherna måste såväl särskilda

utredningskraven som de allmänna förutsättningarna för arbetstillstånd beaktas.
Som är ett led i arbetet att motverka missbruk av reglerna rörande arbetskraftsinvandring, har
Migrationsverket också fått möjlighet att kontrollera bland annat anställningsvillkoren under
löpande tillståndstid. Det framgår av 6 kap. 6 a § utlänningsförordningen. Tidigare har kontroll
bara kunnat ske i samband med prövning av ansökningar om tillstånd.
Från och med den 1 augusti 2014 gäller även tvingande bestämmelser om återkallelse om
förutsättningarna för tillstånd inte längre är uppfyllda eller om anställningen inte påbörjats inom
fyra månader från tillståndets första giltighetsdag (7 kap. 7 e § utlänningslagen).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar
Arbetstillstånd för personer under 18 år - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Start Tillstånd Tillstånd för personer under 18 år Arbetstillstånd för personer under 18 år
Arbetstillstånd för personer under 18 år

Det förekommer ansökningar om arbetstillstånd för barn, det vill säga personer som inte fyllt 18
år, som grundar sig på ett anställningserbjudande och där barnet avser flytta till Sverige utan att
vårdnadshavaren följer med. Det är inte ovanligt att den typen av ansökningar kommer från barn
som tidigare vistats i Sverige som asylsökande och som under väntetiden arbetat eller kommit i
kontakt med en arbetsgivare. Det kan även förekomma att barnet redan finns i Sverige och
ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd grundat på en anställning.
Särskilda regler och hänsyn
Enligt 5 kap. 1 § arbetsmiljölagen avses med minderårig den som inte har fyllt 18 år. Det finns
inga författningsbestämmelser som hindrar att arbetstillstånd beviljas för en utlänning under 18 år
så länge det handlar om arbete som får utföras av en minderårig. Minderårigas arbetsmiljö,
AFS 2012:3 och 5 kap. arbetsmiljölagen. En strikt bedömning utifrån nyss nämnda regelverk
medför att uppehålls- och arbetstillstånd kan beviljas till minderåriga. Dock måste även andra
hänsyn tas.
Migrationsverket ska i varje enskilt ärende som rör barn särskilt beakta vad hänsynen till barnets
hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver (1 kap. 10 § utlänningslagen )
Migrationsverket ska genomföra barnkonsekvensanalyser inför beslut och åtgärder i ärenden som
rör barn. Det framgår av örordningen med instruktion för Migrationsverket samt
Migrationsverkets barnpolicy, GDA 6/2011.
Vad som anses som barnets bästa måste avgöras genom en individuell bedömning i varje ärende.
Migrationsverket ska särskilt beakta vikten av familjens enhet vilket följer av artikel 8
europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna samt säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar vilket följer av artikel 9
konventionen om barnets rättigheter. Av artikel 32 konventionen om barnets rättigheter följer att
ett barn ska skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt
eller hindra barnets utbildning eller äventyra barnets hälsa eller utveckling.
Arbetstillstånd för barn när ansökan grundar sig på anställning
För att bedöma den sortens ansökningar bör jämförelser göras med de regelverk som gäller för
yrken som direkt riktar sig till unga personer. Exempelvis finns i de praktikantutbytesavtal
Sverige har ingått med ett antal stater ett klart uttalat villkor att praktikanten ska vara 18 år.
Likaså krävs enligt etablerad praxis att arbetstillstånd för au pair-arbete inte beviljas om den
sökande är under 18 år. Mot den bakgrunden vore det både motstridigt och olämpligt att bevilja
tillstånd för minderåriga som avser komma till Sverige för att arbeta i yrken där den anställde
oftast är en vuxen person.
Vidare kan det inte ha varit lagstiftarens intentioner att regelverket för arbetskraftsinvandring
skulle möjliggöra för barn att ensamma komma till Sverige för att arbeta.
Mot bakgrund av de restriktioner som finns för arbete för minderåriga, hänsynen till barnets bästa
samt lagstiftarens intentioner bakom gällande regler för arbetskraftsinvandring bör således den
nämnda typen av ansökningar regelmässigt avslås.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Tillstånd för personer under 18 år
Lagstiftning
Arbetsmiljölagen
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna
Övrigt
Konvention om barnets rättigheter
Arbetsmiljöverket, Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling 2012:3
Tillstånd Tillstånd för personer under 18 år
Återkallelse av tillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 8
Start Tillstånd Återkallelse Återkallelse av tillstånd
Återkallelse av tillstånd
När återkallas tillstånd?
Ett uppehållstillstånd som beviljats på grund av en anställning kan återkallas om:
• den tillståndsgrundande anställningen upphör
• arbetstagaren inte påbörjar den tillståndsgrundande anställningen
• förutsättningarna för tillstånd inte längre är uppfyllda
• det är fråga om en skenanställning om andra oriktiga uppgifter lämnats.
Återkallelse på grund av att anställningen upphör
Om den tillståndsgrundande anställningen upphör under pågående tillståndsperiod får

uppehållstillståndet återkallas om inte personen inom tre månader, från att anställningen upphört,
har fått en ny anställning som omfattas av arbetstillståndet eller inom samma tid ansökt om
arbetstillstånd med anledning av en ny anställning. Det framgår av 7 kap. 3 § första stycket 2
utlänningslagen. Observera att det enbart är uppehållstillståndet som kan återkallas med stöd av
den nämnda bestämmelsen. Arbetstillståndet kan däremot återkallas med stöd av 7 kap. 2 § första
stycket utlänningslagen. Arbetstillståndet bör regelmässigt återkallas när anställningen upphört
även i de fall då den sökande bytt anställning och beviljats ett nytt arbetstillstånd.
Möjligheten att stanna kvar tre månader för att söka nytt jobb gäller oavsett om det är
arbetsgivaren eller arbetstagaren som avslutar anställningen. Den gäller alltså även om
arbetstagaren själv säger upp sig.
När bör vi återkalla tillståndet?
Bestämmelsen om återkallelse i 7 kap. 3 § utlänningslagen är inte tvingande utan anger att

återkallelse får ske tre månader efter anställningens upphörande. Vid prövningen ska vi beakta
arbetstagarens levnadsomständigheter, anknytning, familjeförhållanden och längden av vistelsen
här (7 kap. 4 § utlänningslagen). Det måste framgå av beslutet att bestämmelsen beaktats.
Om särskilda omständigheter inte talar emot bör återkallelse regelmässigt ske när tre månader
förflutit sedan anställningen upphörde och ingen ny ansökan om arbetstillstånd inkommit.
Fristen på tre månader har tillkommit för att ge arbetstagaren en möjlighet att söka ny anställning
och ska normalt sett inte förlängas. Exempel på undantag kan vara att den första anställningen
och arbetet där varat länge samt att både den första och den nya anställningen uppenbart framstår
som seriösa. Om arbetstillstånd för den nya anställningen inte kan beviljas, återkallas både det
förra arbetstillståndet och uppehållstillståndet.
Handläggning
När Migrationsverket får kännedom om att en anställning upphört ska vi registrera ett
återkallelseärende samt underrätta personen om tremånadersfristen och om möjligheten att söka
ny anställning samt att ett återkallelseärende har tagits upp. Därefter ska vi bevaka ärendet och
tremånadersfristen.
I många fall kan det vara svårt att få kontakt med arbetstagaren vilket försvårar handläggningen.
Det innebär att man inte sällan måste avsluta ärendet utan att veta säkert om personen i fråga är
kvar här eller inte. Om anställningen upphört och det inte bara är en kortare tid kvar på tillståndet
bör det återkallas ändå.
Återkallelse på grund av att anställningen inte påbörjats
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap 2§
första stycket utlänningslagen ska enligt 7 kap. 7 e § första stycket 2 samma lag återkallas om
personen inte inom fyra månader från tillståndets giltighetsdag påbörjat arbetet.
Handläggning
När Migrationsverket får kännedom om att en anställning inte påbörjats inom

fyramånadersfristen eller inte alls ska vi registrera ett återkallelseärende.
Frågan om orsaken till att anställningen inte påbörjats inom fyramånadersfristen berörs inte i
bestämmelsen eller i förarbetena. Det innebär att orsaken till varför anställningen inte påbörjats
saknar därför betydelse. Observera att bestämmelsen är tvingande och att den bör tillämpas
oavsett om arbetstagaren rest in i landet eller inte.
Återkallelse på grund av att förutsättningarna inte längre är uppfyllda
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska återkallas då förutsättningarna för tillståndet inte längre är
uppfyllda (7 kap. 7 e § första stycket 1 utlänningslagen). Vad gäller tillämpningen av
bestämmelsen framgår följande av förarbetena (prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk vid
arbetskraftsinvandring, s 38):
"Enligt första stycket 1 ska ett tidsbegränsat uppehållstillstånd återkallas för en utlänning som har
beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket, om förutsättningarna för arbetstillståndet
inte längre är uppfyllda. Den första förutsättningen som avses är kravet på att anställningen ska
göra det möjligt för utlänningen att försörja sig (se 6 kap. 2 § första stycket 1). Det innebär bl.a.
att arbetstiden måste vara av sådan omfattning att inkomsten från anställningen inte är så låg att
utlänningen behöver försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) för att täcka
sina kostnader för bl.a. boende och uppehälle (prop. 2007/08:147 s. 27). Är denna förutsättning
inte längre uppfylld föreligger grund för återkallelse. Den andra förutsättningen som avses är att
lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte får vara sämre än de villkor som
följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen (se 6 kap. 2 § första
stycket 2). Om de faktiska anställningsvillkoren är sämre än vad som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen ska återkallelse ske, oavsett anledningen till
att de är sämre. Om de faktiska anställningsvillkoren inte motsvarar vad som angavs i
ansökningsförfarandet, men fortfarande är i nivå med kollektivavtal eller praxis inom yrket eller
branschen och anställningen fortfarande gör det möjligt för utlänningen att försörja sig ska
återkallelse däremot inte ske. Om Migrationsverket vid prövningen av anställningsvillkoren
uppmärksammar företeelser och upplägg vars huvudsakliga syfte är att kringgå kraven på
anställningsvillkoren bör Migrationsverket göra en bedömning av den verkliga lönens storlek och
pröva hur den förhåller sig till kollektivavtal eller branschpraxis".
När ska återkallelsen ske
Uppehållstillstånd ska återkallas då förutsättningarna för tillståndet inte längre är uppfyllda,

vilket framgår av 7 kap. 7 e § första stycket 1 utlänningslagen. Bestämmelsen är tvingande.
Möjlighet att avstå från att återkalla tillståndet
Av 7 kap. 7 e § tredje stycket framgår att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete bör inte
återkallas om arbetsgivaren på eget initiativ har vidtagit åtgärd som leder till att förutsättningarna
för arbetstillståndet är uppfyllda.
Av förarbetena till lagändringen som trädde i kraft den 1 december 2017 (prop. 2016/17:212
Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstillstånd när arbetsgivaren självmant har avhjälpt
brister) framgår att det kan förekomma situationer där både arbetskraftsinvandraren och
arbetsgivaren är angelägna om fortsatt anställning, men där det har förekommit brister i
villkoren. Som exempel på bristerna uppges att en felaktig försäkring har tecknats, att en
försäkringspremie har betalats på fel datum, att lönen har varit för låg på grund av systemfel hos
arbetsgivaren eller arbetskraftsinvandrarens frånvaro som inte registrerats. Att återkalla
tillståndet, utan att arbetsgivaren på eget initiativ ges möjlighet att åtgärda bristerna, kan enligt
lagstiftarens mening leda till en orimlig konsekvens.
Tillståndet bör inte återkallas om arbetsgivaren på eget initiativ har vidtagit åtgärd så att
förutsättningarna för arbetstillståndet är uppfyllda. Det kan exempelvis innebära att
arbetskraftsinvandraren retroaktivt har kompenserats för att för låg lön har utbetalats på grund av
fel i arbetsgivarens löneutbetalning. Bestämmelsen ställer ett krav på att arbetsgivaren självmant
rättat till bristen, det vill säga varit aktiv och agerat innan Migrationsverket upptäckt och påpekat
bristen. Arbetsgivaren ska kunna visa att åtgärd som leder till att förutsättningarna för
arbetstillstånd är uppfyllda har vidtagits på eget initiativ.
Migrationsverket ska vara uppmärksam om en arbetsgivare systematiskt använder möjligheten att

vidta rättelse, vilket i praktik kan innebära ett missbruk av regelverket och utnyttjande av
arbetskraftsinvandrare. Det kan till exempel vara arbetsgivare som vid upprepade tillfällen, under
en kort tidsperiod eller i flertalet ärenden gör gällande att denne på eget initiativ vidtagit åtgärder
för att komma till rätta med brister. Förekommer sådana fall kan det föranleda en utredning eller
kontroll från Migrationsverkets sida, då bestämmelsen inte är avsedd att tillämpas i dessa
situationer (SOU 2016:91 s. 85).
Handläggning
När Migrationsverket får kännedom om att förutsättningarna för tillståndet inte längre är
uppfyllda ska Migrationsverket registrera ett återkallelseärende och underrätta arbetstagaren om
att ett återkallelseärende har öppnats. Migrationsverket ska informera arbetstagaren om
möjligheten att söka ny anställning om anställningen upphör. Arbetstagaren måste inkomma med
en ny ansökan eller meddela Migrationsverket att arbetstagaren har hittat en ny anställning som
omfattas av det aktuella arbetstillståndet inom fyra månader från att anställningen upphörde (7
kap. 7 e § utlänningslagen).
För att återkallelse ska kunna ske måste det ha inträffat en förändring i de förhållanden som legat
till grund för beviljandet av arbetstillståndet. Vid prövning av om återkallelse ska ske bör de
faktiska anställningsvillkoren jämföras med villkoren enligt svenska kollektivavtal eller praxis
inom yrket eller branschen. Om anställningsvillkoren har ändrats i förhållande till vad som
angavs i ansökningsförfarandet, men fortfarande är i nivå med kollektivavtal eller praxis inom
branschen ska återkallelse inte ske. En förändring av anställningsvillkoren utgör alltså inte i sig
en grund för återkallelse (prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk vid arbetskraftsinvandring s.
20).
Från den situationen att de faktiska anställningsvillkoren har försämrats ska skiljas det
förhållandet att utlänningen har lägre lön på grund av giltig frånvaro t.ex. föräldraledighet eller
frånvaro på grund av sjukdom. I dessa fall ska den lägre inkomsten som är en följd av sådana
omständigheter inte leda till återkallelse (prop. 2007/08:147 Nya regler om
arbetskraftsinvandring s. 27).
Yttrande från arbetstagarorganisation
Av 5 kap 7 a § första stycket utlänningsförordningen framgår att för att säkerställa att lön,
försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen ska Migrationsverket vid handläggningen
av en ansökan om arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen och om EU-blåkort enligt 6 a
kap. 1 § samma lag ge sammanslutningar av arbetstagare inom det verksamhetsområde som
tillståndet avser tillfälle att yttra sig i ärendet. Migrationsverket får dock avgöra ärendet utan att
så har skett om arbetsgivaren redan har inhämtat ett sådant yttrande, det annars är obehövligt
eller det finns särskilda skäl.
Första stycket gäller i tillämpliga delar också vid handläggningen av ärenden om återkallelse av
uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1 utlänningslagen.
Vid prövning av om återkallelse ska ske bör därför de faktiska anställningsvillkoren jämföras
med villkoren enligt svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Migrationsverket ska därför i ärendet om återkallelse ge berörd arbetstagarorganisation möjlighet
att yttra sig om anställningsvillkoren.
Migrationsverket får dock avgöra ärendet utan att ge berörd arbetstagarorganisation möjlighet att
yttra sig om det är uppenbart onödigt att inhämta arbetstagarorganisationens yttrande eller om det
föreligger särskilda skäl. Som uppenbart onödigt avses om de erhållna anställningsvillkoren är
under försörjningskravet eller om arbetstagarorganisationen har avstått från att yttra sig i
grundärendet.
Omställningsperiod
Om personens anställning har upphört sedan utlänningen underrättats om att en utredning om

återkallelse enligt 7 kap 7 e § första stycket har inletts, men innan beslut om återkallelse fattats,
är omställningsperioden fyra månader. Utgångspunkt för när en utredning ska anses vara inledd
är när personen exempelvis i samband med kommunicering i återkallandeärendet, underrättas av
Migrationsverket om att en utredning om återkallelse har inletts. Det är inte avgörande för
prövning av återkallande hur anställningen upphörde (prop. 2013/14:227 s. 23).
Har anställningen upphört redan innan ett återkallandeärende har registrerats gäller
tremånadersfristen.
Motverka missbruk av reglerna
Vid prövningen av anställningsvillkoren ska Migrationsverket vara uppmärksamt på företeelser

och upplägg vars huvudsakliga syfte är att kringgå kraven avseende anställningsvillkoren. Det
kan exempelvis vara fråga om arbetsgivare som vid löneutbetalning till personen gör avdrag för
utlägg eller kostnader som saknar verklig grund eller är starkt överdrivna och som får till följd att
den ersättning som faktiskt utbetalas till arbetstagaren inte är i nivå med kollektivavtal eller
branschpraxis. Det kan också vara fråga om arbetsgivare som kräver att arbetstagaren ska stå för
kostnader som åligger arbetsgivaren på grund av anställningen, till exempel socialavgifter.
Migrationsverket bör i sådana fall göra en bedömning av den verkliga lönens storlek och pröva
hur den förhåller sig till kollektivavtal eller branschpraxis (prop. 2013/14:227 sid 19)
Återkallelse på grund av oriktiga uppgifter
Observera att även bestämmelsen i 7 kap. 1 § utlänningslagen kan vara tillämplig vid till
exempel skenanställningar eller om anställningsvillkoren avviker från vad som avtalats. Det
krävs dock att Migrationsverket kan visa att den sökande, det vill säga arbetstagaren medvetet
lämnat oriktiga uppgifter som varit av betydelse för tillståndet och detta är ofta svårt att leda i
bevis.
Eftersom det saknas lagstöd för återkallelse av eventuella familjemedlemmars uppehållstillstånd

så kan deras tillstånd inte återkallas. Den omständigheten bör dock inte påverka frågan om
återkallelse för arbetstagaren själv utan hans eller hennes uppehålls- och arbetstillstånd bör
återkallas ändå. Sedan får de berörda själva avgöra om familjen ska stanna kvar i Sverige under
den återstående tillståndstiden eller följa med arbetstagaren då han eller hon lämnar landet.
Om arbetstagaren har barn med sig i Sverige måste också uppmärksammas att Migrationsverket i
varje enskilt ärende som rör barn särskilt ska beakta vad hänsynen till barnets hälsa och
utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver (1 kap. 10 § utlänningslagen). Vidare ska
barnkonsekvensanalyser genomföras inför beslut och åtgärder i ärenden som rör barn.
Visserligen saknas lagstöd för att återkalla familjens uppehållstillstånd på den grunden att
anställningen upphört men hänsynen till barnens bästa måste ändå beaktas i den här situationen.
Observera att detta inte behöver innebära att återkallelse underlåts. Vad som anses som barnets
bästa måste avgöras genom en individuell bedömning i varje ärende.
Den som har fått en ny anställning och som ansöker om nytt arbetstillstånd inom giltighetstiden
för det tidigare tillståndet är undantagen från kravet på arbetstillstånd i avvaktan på att
tillståndsfrågan avgörs (5 kap. 3 § utlänningsförordningen). Om den nya ansökan gjorts i rätt tid
kan arbetstagaren alltså påbörja den nya anställningen i avvaktan på prövning av ansökan och
detta gäller även om Migrationsverket öppnat ett återkallelseärende.
Det förekommer att den sökande påbörjat den nya anställningen innan han eller hon ansökt om
nytt arbetstillstånd. I ett sådant fall har den sökande inte haft rätt att arbeta eftersom undantaget
från kravet på arbetstillstånd i 5 kap. 3 § utlänningsförordningen börjar gälla först i och med
ansökan. Mot bakgrund av att den sökande arbetat olagligt och vikten av att upprätthålla kravet
på arbetstillstånd bör en sådan ansökan i regel avslås.
Annan grund
Arbetstagaren kan under tiden som ett ärende om återkallande handläggs inkomma med en ny
ansökan för uppehållstillstånd på en annan grund. Då ska uppehållstillstånd återkallas även om
det finns en annan grund för uppehållstillstånd än anställning. Frågan om eventuellt tillstånd på
annan grund får då prövas enligt de bestämmelser som gäller för den grunden ( prop.
2013/14:227 s. 22).
Offentligt biträde
Beträffande offentligt biträde gäller de allmänna reglerna i 18 kap. 1 § utlänningslagen som

innebär att biträde ska förordnas såvida det inte måste antas att behov av biträde saknas. Vi ska
inte slentrianmässigt förordna biträde i samband med avlägsnandeärenden rörande kategorin
arbetstagare och i vissa fall måste det kunna antas att behov av biträde saknas.
Utvisning eller avvisning
Om Migrationsverket beslutar om att återkalla ett uppehållstillstånd ska det samtidigt meddelas
beslut om utvisning såvida inte särskilda skäl talar emot det. Det framgår av 8 kap. 16
§ utlänningslagen. Med särskilda skäl avses främst att det är sannolikt att den vars tillstånd
återkallats frivilligt och utan dröjsmål kommer att lämna landet.
Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en tidsfrist inom vilken personen frivilligt
ska lämna landet (8 kap. 21 § utlänningslagen). Finns inte förutsättningar att meddela en tidsfrist
för frivillig avresa enligt 21 § ska en polismyndighets beslut om avvisning och Migrationsverkets
beslut om avvisning eller utvisning förenas med ett återreseförbud, om inte särskilda skäl talar
mot att ett sådant förbud meddelas, vilket framgår av 8 kap. 23 § utlänningslagen.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Återkallelse
Lagstiftning
Utlänningslagen
Proposition 2016/17:212 Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstillstånd när
arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister
Proposition 2013/14:227 åtgärder mot missbruk vid arbetskraftsinvandring
Tillstånd Återkallelse
Återreseförbud - Kunskapsstöd Page 1 of 5
Start Tillstånd Återreseförbud Återreseförbud
diarienummer: 4.6b076c4116879b3021d2274d:2019-02-14
Återreseförbud
Allmänt
För att en person ska kunna få visering eller uppehållstillstånd för att arbeta i Sverige får det inte
finnas några anmärkningar som gör att tillstånd kan vägras med hänsyn till den sökandes
vandel.
För visering krävs att den sökande inte utgör något hot mot Schengenstaternas allmänna ordning,
inre säkerhet, folkhälsa eller någon av medlemsstaternas internationella förbindelser. Det framgår
av art. 21.3 i viseringskodex (förordning EG 810/2009). När det gäller uppehållstillstånd ska vi
särskilt ta hänsyn till det enligt om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet
i förening med annan misskötsamhet (5 kap. 17 § utlänningslagen).
Vid bedömning av vandel är grunden för ansökan av betydelse. Ansökningar om

uppehållstillstånd för arbete eller studier kan avslås redan vid mindre allvarlig brottslighet,
eftersom arbete och studier utgör en svagare anknytning till landet och generellt är av mer
tillfällig karaktär. När det gäller ansökan grundad på anknytning krävs allvarligare brottslighet
för att ansökan ska kunna avslås. Läs mer i Handbok i migrationsärenden, Uppehållstillstånd på
grund av anknytning, Annan anknytningsinvandring.
Enligt 5 kap. 7 § utlänningslagen ska ett uppehållstillstånd tidsbegränsas om det med hänsyn till
sökandens förväntade levnadssätt råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas.
Bestämmelsen tar sikte på situationer där den sökande, på grund av vandel, bör få ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd istället för ett permanent. Vi kan inte använda bestämmelsen för
att ytterligare tidsbegränsa ett tillstånd som beviljats med stöd av 6 kap. 2 a utlänningslagen och
exempelvis bevilja tillstånd för ett år istället för två år.
För att utreda om den sökande har begått eller är misstänkt för brott ska vi göra en slagning i
misstanke- och belastningsregistren (MR/BR). Dessutom ska vi göra en slagning i Schengens
informationssystem (SIS) för att kontrollera att den sökande inte är spärrad där. En spärr i SIS
kan dock ha andra orsaker än att den sökande begått brott.
Det är grundläggande för rätten till vistelse och inresa i Sverige att en utlänning med
uppehållstillstånd får resa in i Sverige (se 2 kap. 4 § utlänningslagen). Ett återreseförbud medför
att utlänningen är upptagen på spärrlistan i Schengen Information System (SIS), varvid samtliga
Schengenstater ska neka personen inresa. Det är oförenligt med bestämmelsen i 2 kap. 4 §
utlänningslagen och Schengenregelverket att en person samtidigt har ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd och ett återreseförbud. En förutsättning för att bevilja ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd är därför att återreseförbudet upphävs.
Återreseförbud meddelat av Migrationsverket eller migrationsdomstol
Om den sökande har ett återreseförbud meddelat av Migrationsverket eller en migrationsdomstol

kan uppehållstillstånd inte beviljas utan att återreseförbudet samtidigt upphävs.
Ett återreseförbud kan upphävas om det finns särskilda skäl för att det inte längre ska gälla, vilket
framgår av 8 kap. 26 § första stycket utlänningslagen. Migrationsverket får dock inte upphäva
återreseförbud som meddelats av domstolen om det var domstolen som fattade beslut om
återreseförbud (MIG 2014:10). Om det är Migrationsverket som meddelat förbudet kan vi
upphäva det, även om det efter överklagande har fastställts av migrationsdomstolen.
Frågan är då vad som ska anses vara särskilda skäl för att upphäva ett återreseförbud. Vid
bedömningen måste hänsyn tas till alla omständigheter i ärendet såsom exempelvis grunden för
ansökan och skälet till att återreseförbud meddelats. Migrationsöverdomstolen har i MIG 2014:10
uttalat att Migrationsverket först ska pröva om förutsättningarna för uppehållstillstånd är
uppfyllda. Om så är fallet ska verket därefter ta ställning till vad detta får för konsekvenser och
om uppehållstillstånd bör beviljas trots återreseförbudet. Domen innebär att ansökan måste
prövas materiellt även om en anställning enligt praxis oftast inte ansetts utgöra särskilda skäl för
att upphäva ett återreseförbud. Samma princip bör tillämpas vid ansökningar där den sökande
förekommer i Schengens informationssystem (SIS). Läs mer nedan.
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2017:16 uttalat att en helhetsbedömning av

omständigheterna bör göras vid prövningen av om ett återreseförbud ska upphävas där intresset
av att upprätthålla förbudet får vägas mot intresset för den sökande att återvända till Sverige. Att
ett återreseförbud har meddelats i samband med ett beslut om avvisning med omedelbar
verkställighet och inte på grund av utlänningens agerande, är omständigheter som kan medföra
att förbudet upphävs när utlänningen uppfyller förutsättningarna för att beviljas ett
uppehållstillstånd på grund av arbete (MIG 2017:16).
Återreseförbud meddelat av allmän domstol
En ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd på grund av anställning eller andra skäl kan inte
prövas av Migrationsverket om den sökande meddelats återreseförbud av allmän domstol i
samband med utvisning på grund av brott. En sådan ansökan ska istället behandlas som en
ansökan om upphävande av utvisningen och överlämnas till förvaltningsprocessenhet som
handlägger ansökningar om upphävande. Läs mer i avsnitt Ansökan om

uppehållstillstånd/upphävande av utvisningsbeslut från brottsutvisade.
Ansökningar om upphävande ges numera in till Migrationsverket (12 kap. 16 a §

utlänningslagen). Migrationsverket får dock inte bevilja upphävande av utvisningen eller ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd utan om vi anser att en ansökan bör beviljas måste den
överlämnas till migrationsdomstolen.
Särskilt om SIS
Schengens informationssystem (SIS) är ett gemensamt spanings- och efterlysningsregister som

bland annat innehåller en spärrlista över personer som inte ska medges inresa på
Schengenterritoriet samt handlingar som är stulna, bortförda, försvunna eller ogiltigt utfärdade.
En grundläggande princip för Schengensamarbetet är att en tredjelandsmedborgare inte samtidigt

får förekomma på spärrlistan i SIS och ha uppehållstillstånd i ett Schengenland (artikel 25 i
konventionen). Om en medlemsstat överväger att ge uppehållstillstånd till en sökande som är
registrerad på spärrlistan måste registreringen tas bort, vilket sker genom ett samrådsförfarande
med den stat som gjort registreringen. Innebörden av samrådet mellan staterna samt rutiner och
handläggning beskrivs här I kapitlen anges bland annat att när det gäller tillfälliga vistelser får
det anses att utrymmet för att bevilja tillstånd är betydligt mindre än vad som gäller vid
anknytning och andra bosättningsärenden. Det kan dock inte uteslutas att tillstånd kan beviljas
om syftet med vistelsen är mycket angeläget och grunden för spärren är av mindre allvarlig art.
Man måste alltså först ta reda på orsaken till spärren och sedan göra en vägning mellan skälen för
ansökan och skälen för spärren.
I likhet med vad som gäller vid handläggning av ansökningar från personer som har
återreseförbud bör ansökan prövas materiellt innan bedömningen görs om tillstånd ska beviljas
och samrådsförfarandet inleds.
Mot bakgrund av den tolkningen bör arbetstillståndsansökningar i regel avslås om en sökande

förekommer i SIS. En något mindre restriktiv bedömning kan göras beträffande ansökningar från
asylsökande enligt 5 kap. 15 a § utlänningslagen eftersom en förutsättning för att bevilja en
sådan ansökan är att de haft en anställning och att denna i sin tur gett dem viss anknytning till
Sverige. Vid bedömningen bör anställningens längd spela in i bedömningen. Om tillstånd
övervägs måste samråd ske enligt artikel 25 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet
(se kapitel Schengen och SIS ).
För att en person ska uppfylla kraven för inresa i Schengenområdet krävs bland annat att han
eller hon innehar en giltig resehandling. Av Rättsligt ställningstagande angående registrering av
handlingar i SIS, SR 17/2015, följer att en handling som är spärrad i SIS inte kan anses vara en
giltig resehandling eftersom de utfärdande myndigheterna har anmält att den är stulen, bortförd,
försvunnen eller ogiltigt utfärdad. Om det finns anledning att bevilja tillstånd ska sökanden ges
möjlighet att komplettera ärendet med en annan resehandling.
Underrättelse om beslut
Asylsökande med lagakraftvunna avlägsnandebeslut har under vissa förutsättningarmöjlighet att

ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd utan att lämna landet (5 kap. 15 a § utlänningslagen).
När ett sådant tillstånd beviljats är det viktigt att omedelbart underrätta den enhet som handlägger
återvändandeärendet och, om ärendet överlämnats till polisen, den polismyndighet till vilken
återvändandeärendet överlämnats. Enheten som hanterar återvändandeärendet och
polismyndigheten måste få kännedom om att tillstånd beviljats så att arbetet med återvändande
avbryts.
Alla asylsökande som har ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut och en anställning uppfyller
dock inte villkoren för tillstånd enligt 5 kap. 15 a § utlänningslagen och därför är det inte ovanligt
att de lämnar landet för att från hemlandet eller annat land ansöka om uppehålls- och
arbetstillstånd grundat på anställningen.
Även i dessa fall är det mycket viktigt att underrätta respektive enhet och den polismyndighet dit
återvändandeärendet överlämnats. Det är i många fall inte känt för enheter eller för
polismyndigheten att den sökande lämnat landet och det är viktigt att de får kännedom om att
tillstånd numera beviljats. Det gäller även om personen ifråga inte varit asylsökande men har ett
lagakraftvunnet avlägsnandebeslut.
Överklagande
Ett beslut om att avslå en ansökan om arbetstillstånd kan enligt 14 kap. 3 § utlänningslagen
överklagas. Den tidigare begränsningen som innebar att arbetstillstånd bara kunde överklagas i
samband med beslut om avvisning eller utvisning upphörde den 1 augusti 2013. Numera kan alla
beslut att avslå en ansökan om arbetstillstånd överklagas.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Återreseförbud
Lagstiftning
Europaparlamentets och Rådets förordning 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om
viseringar(viseringskodex)
Utlänningslagen

Rättsligt ställningstagande SR 17/2015 angående registrering av handlingar i SIS
Avgöranden
MIG 2014:10
MIG 2017:16
Övrigt
Handbok i migrationsärenden – Annan anknytningsinvandring
SIS
Rutinhandboken MR/BR
Tillstånd Återreseförbud
Ägarbyten och företagsombildningar vid ansökan om arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Ägarbyten och företagsombildningar

Ägarbyten och företagsombildningar vid ansökan om arbetstillstånd
diarienummer: 4.6a1174a9168c76c5c5d2f7a:2019-02-18
Ägarbyten och företagsombildningar vid ansökan

om arbetstillstånd
Behövs ett nytt arbetstillstånd?
Ägarbyten och företagsombildningar ger ofta upphov till frågor om huruvida de anställda som
behöver arbetstillstånd måste söka nya tillstånd.
Generellt gäller att ett arbetstillstånd ska vara knutet till ett visst yrke och till en viss arbetsgivare
under de första två åren. Efter två år knyts tillståndet bara till visst yrke. Huvudregeln är därför
att arbetstagaren måste söka ett nytt arbetstillstånd om ett ägarbyte eller någon annan förändring
innebär att arbetstagaren får en ny arbetsgivare.
Det finns dock undantag från huvudregeln och det finns vissa omständigheter som bör beaktas
när det gäller frågan om nytt arbetstillstånd i den här typen av situationer.
En första förutsättning för att nytt arbetstillstånd krävs är att ett faktiskt arbetsgivarbyte har skett.
Det avgörande är inte vem som äger företaget utan vem som agerar som arbetsgivare gentemot
den anställde. För en sökande som är anställd av ett aktiebolag saknar det betydelse för hans eller
hennes arbetstillstånd om aktierna i bolaget överlåts till en ny ägare, eftersom
arbetsgivarförhållandet inte har ändrats. Det förutsatt att inga andra avgörande förändringar
gjorts.
Att ett företag har samma organisationsnummer efter ett ägarbyte tyder på att det inte har skett
någon förändring i arbetsgivarförhållandet. Därför behöver arbetstagaren i regel inte ansöka om
nytt arbetstillstånd om organisationsnumret är detsamma oavsett om det är fråga om ett ägarbyte
eller någon annan förändring av företaget. En förutsättning är dock att arbetstagaren har kvar
väsentligen samma arbetsuppgifter och att anställningsvillkoren inte ändrats. Om förändringen
innebär att arbetsuppgifter eller anställningsvillkor ändrats på ett avgörande sätt bör det betraktas
som en ny anställning vilket innebär att en ny ansökan om arbetstillstånd måste göras.
I sammanhanget måste också beaktas att ett ägarbyte eller en ombildning kan ske på ett sådant
sätt att de anställda inte uppfattar förändringen. Exempelvis kan både arbetsuppgifter och
anställningsvillkor vara exakt desamma. Det är därför inte rimligt att i alla fall där någon form av
byte sker kräva att den anställde inser att han eller hon måste ansöka om ett nytt arbetstillstånd.
Verksamhetsövergång
Relevant i sammanhanget är också reglerna om verksamhetsövergång som innebär att den nye
arbetsgivaren tar över personal och är skyldig att tillämpa samma anställningsvillkor. Nedan
redogörs kortfattat för reglerna om verksamhetsövergång.
Reglerna om verksamhetsövergång finns i 6 b § lagen om anställningsskydd och har sin

bakgrund i EG-direktivet om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag,
verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (överlåtelsedirektivet).
Reglerna om verksamhetsövergång medför i huvudsak att ett ägarbyte inte medför någon ändring
för den anställde. Istället övergår hans eller hennes anställning automatiskt till den nya
arbetsgivaren. Reglerna är en tvingande arbetsrättslig skyddsreglering för den anställde. En av
huvudförutsättningarna för att det ska bli tal om en verksamhetsövergång är att verksamheten
bedrivs med huvudsakligen samma inriktning före och efter övergången. Det är också av vikt att
arbetet utförs kontinuerligt och utan avbrott eller förändring. En verksamhetsövergång kan alltså
medföra att den sökandens anställning automatiskt flyttas över till en annan arbetsgivare. Trots
detta måste en arbetstagare, som har ett arbetstillstånd som är knutet till viss arbetsgivare, söka
ett nytt arbetstillstånd i och med att en ny arbetsgivare har trätt in och ersatt den tidigare.
Observera att reglerna kring verksamhetsöverföring kan vara svåra att ta till sig för en enskild
arbetstagare. Anställningen förs över automatiskt och det kan därför i praktiken förekomma att
arbetstagaren hinner påbörja arbetet eller arbetat länge för den nya arbetsgivaren innan en ny
ansökan om arbetstillstånd lämnas in. Att en arbetstagare har arbetat utan tillstånd i samband med
en verksamhetsövergång bör därför inte regelmässigt leda till avslag på en förlängningsansökan.
Konsekvenserna av att anställning påbörjats
Som nämnts ovan finns det situationer då ett ägarbyte inte medför krav på nytt arbetstillstånd.
Det gäller framför allt . om organisationsnumret inte ändras. I övriga situationer där det finns en
ny arbetsgivare går det inte att bortse från kravet på nytt arbetstillstånd. Det gäller även vid
verksamhetsövergång.
Vid verksamhetsövergång och andra liknande situationer måste man dock ta hänsyn till att det
kan vara svårt för en arbetstagare att inse att han eller hon bytt arbetsgivare och att en ny ansökan
om arbetstillstånd måste göras. Det innebär att den omständigheten att arbetstagaren arbetat utan
att ansöka om nytt arbetstillstånd inte alltid bör läggas arbetstagaren till last vid nästa ansökan
och inte i sig inverka negativt på möjligheten att få nytt arbetstillstånd.
Det går inte att ange generellt i vilka situationer arbetstagaren anses ursäktad för att inte ha
ansökt om nytt tillstånd men det är viktigt att undvika oskäliga konsekvenser i sådana fall som
beskrivits ovan och där arbetstagaren i allt väsentligt inte själv har någon kontroll över de
förändringar som skett och inte rimligen bort inse att en ny ansökan skulle ha gjorts. Vid
verksamhetsövergång eller jämförbara situationer kan vi inte heller kräva att arbetsgivaren
utannonserat anställningen för att nytt arbetstillstånd ska kunna beviljas.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Ägarbyten och företagsombildningar
Ansvarig: Johan Bjurbäck
Lagstiftning
Rådets direktiv 2001/23/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för
arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller
verksamheter (överlåtelsedirektivet)
Utlänningslagen
Tillstånd Att arbeta i Sverige Ägarbyten och företagsombildningar
Ålder och lämplighet vid ansökan om arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Ålder och lämplighet

Ålder och lämplighet vid ansökan om arbetstillstånd
Ålder och lämplighet vid ansökan om

arbetstillstånd
En fråga som kan uppkomma är om den sökandes personliga förutsättningar, exempelvis ålder
eller hälsotillstånd, kan ha inverkan på bedömningen av ansökan om arbetstillstånd.
Generellt gäller att det är arbetsgivarens ansvar att den anställde har de kvalifikationer och
behörigheter som krävs för att få arbeta. Detsamma gäller beträffande lämpligheten i övrigt.
Migrationsverket ska därför inte göra några bedömningar av den sökandes allmänna lämplighet
för yrket.
Vad gäller den sökandes ålder finns särskilda bestämmelser om anställning för personer under 18
år. Ibland kan ifrågasättas om hög ålder, hälsotillstånd eller funktionsnedsättning ska påverka
Migrationsverkets bedömning. Mot bakgrund av vad som uppges om sökanden kan det vara
tveksamt om den sökande har fysiska förutsättningar att klara av arbetet ifråga. Hög ålder eller
funktionsnedsättning kan dock i sig inte medföra avslag på en ansökan men kan leda till
fördjupad utredning rörande de faktiska möjligheterna att utföra arbetet. Observera dock att
försiktighet måste iakttas för att undvika diskriminering eller att Migrationsverkets utredning går
längre än vad ärendets beskaffenhet kräver. Generellt kan sägas att det måste röra sig om
uppenbara svårigheter att utföra arbetet för att ansökan ska ifrågasättas på de här grunderna.
Personer över 65 år kan ha svårigheter att via arbetsgivaren få det försäkringsskydd som krävs
för att arbetstillstånd ska beviljas.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Ålder och lämplighet
Ålder och lämplighet vid ansökan om arbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Tillstånd Att arbeta i Sverige Ålder och lämplighet
Rutin au pair - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Rutin au pair
Beslut: UAT-BEV
• Kontrollera att ansökan är komplett
• Om uppgifter/bilagor saknas bör dessa snarast kompletteras
utlandsmyndighet)
• Inbjudan från värdfamilj där uppgift om lön och planerad arbetstid framgår
• Intyg om planerade och, vid förlängningsansökan, även avslutade svenskstudier
Au pair (internationellt utbyte) CH

Au pair, förlängning CHX
Klassningskoder:
Au pair (internationellt utbyte) CH

Au pair, förlängning X
Ansökningsavgift:
1000 kronor
http://kunskapsstod.migrationsverket.se/kunskapsstod/artikelarkivvagledningarochruti... 2019-02-25
Rutin au pair - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Internationellt utbyte och avtal
Lagstiftning
Förvaltningslagen
Tillstånd Att arbeta i Sverige Internationellt utbyte och avtal
Rutin för feriearbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf14b43:2019-02-18
Rutin för feriearbetstillstånd

Allmänt
Ferietillstånd beviljas för medborgare i Kanada, Sydkorea, Australien, Chile, Nya Zeeland,
Hongkong, Argentina och Uruguay. Sökanden får arbeta för att förstärka sin reskassa under
tiden i Sverige. Arbetet ska vara av tillfällig karaktär.
• Arbetstillståndet är inte begränsat till någon särskild arbetsplats.
• Sökanden får söka arbete efter inresa till Sverige
• Tillståndet ska vara klart innan inresa i Sverige
Beslut: UAT-BEV
utlandsmyndighet).
• Sökanden måste även kunna visa en returbiljett eller ha tillräckligt med pengar för att
köpa en biljett.
• Sökanden måste ha pengar åtminstone för att försörja sig de tre första månaderna i
Sverige (minst 15 000 kr).
Rutin för feriearbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
• Sökanden måste ha en heltäckande sjukförsäkring som gäller vid vård i Sverige. (OBS!
gäller ej Australien). I avtalen för respektive land finns information om vad
sjukförsäkringen ska innehålla.
Ansökningsskälskoder
Ferietillstånd CW
Klassningskoder:
Ferietillstånd internationellt utbyte CW
Ansökningsavgift:
1000 kronor
Tillstånd beviljas för högst ett år och får endast beviljas en gång. Med undantag för Kanada, se
samförståndsavtalet SÖ 2007:20.
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Samförståndsavtalet SÖ 2007:20
Förvaltningslagen
Rutin för idrottsutövare och tränare - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Internationellt utbyte och avtal

Rutin för idrottsutövare och tränare
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf164b1:2019-02-18

Beslut: UAT-BEV
utlandsmyndighet).
• Kontrakt med uppgift om lön och uppgift under vilken tid kontraktet gäller. Kontraktet
ska vara undertecknat både av klubben och av sökanden. I kontraktet ska det även framgå
att klubben har tecknat sjuk- och olycksfallsförsäkring för den sökande.
Idrottsutövare/tränare, förlängning CIX
Klassningskoder:
Idrottsutövare/tränare, förlängning X
Rutin för idrottsutövare och tränare - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Ansökningsavgift:
1000 kronor
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Förvaltningslagen
Tillstånd för artister i internationellt kulturutbyte - Kunskapsstöd Page 1 of 2

Tillstånd för artister i internationellt kulturutbyte
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71e4a1:2019-02-13
Tillstånd för artister i internationellt kulturutbyte
Krav på arbetstillstånd
Generellt gäller att artister som ansöker om arbetstillstånd i Sverige ska ha en anställning som
uppfyller villkoren i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen för att tillstånd ska kunna ges.
Det finns dock artister vars arbete och framträdanden här ska betraktas som internationellt utbyte
och därför faller in under 6 kap. 2 § tredje stycket utlänningslagen. Gränsdragningen kan vara
svår men det handlar om framträdanden där det främsta syftet inte är kommersiellt utan att verka
för ett kulturutbyte mellan Sverige och andra länder. Den här typen av evenemang arrangeras
oftast av kulturföreningar och liknande sammanslutningar eller offentliga förvaltningar.
I de här fallen krävs varken utannonsering eller fackligt yttrande. Det kan inte heller krävas att
artisterna får ersättning i nivå med kollektivavtal eller vad som är brukligt inom branschen men
ersättningen måste vara tillräcklig för att artisterna ska kunna försörja sig under vistelsen här. Om
inte lön eller annat arvode utgår måste kost och logi garanteras. Observera att arbetstillstånd
krävs i detta fall även om ersättningen bara består av kost och logi.
Enligt huvudregeln i 5 kap. 18 § utlänningslagen ska den sökande ansöka om och få tillstånd
beviljat före inresan i landet. Läs mer i artikeln Huvudregel - tillstånd före inresan .
Undantag från kravet på AT
I 5 kap. 2 § utlänningsförordningen finns två olika undantag från kravet på arbetstillstånd för
artister.
Det gäller dels artister som engagerats tillfälligt för radio- eller TV-utsändningar hos Sveriges
Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller Nordisk Television AB
(TV4-gruppen/TV4 AB). I de fallen gäller undantaget en månad från inresan. Det framgår av 5
kap. 2 § första stycket 7 utlänningsförordningen.
Det andra undantaget gäller artister som engagerats av en arrangör som finns upptagen på en
förteckning över etablerade arrangörer. Förteckningen beslutas av Migrationsverket efter samråd
Tillstånd för artister i internationellt kulturutbyte - Kunskapsstöd Page 2 of 2
med Arbetsförmedlingen (MIGRFS). Undantaget gäller enligt 5 kap. 2 § första stycket punkt 8
utlänningsförordningen för vistelse upp till fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen

MIGRFS 2018:2 Migrationsverkets föreskrifter om förteckning över arrangörer som anlitar
artister och deras tekniker och som undantas från kravet på arbetstillstånd
Tillstånd för praktikanter inom internationellt utbyte - Kunskapsstöd Page 1 of 2

Tillstånd för praktikanter inom internationellt utbyte
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71e477:2019-02-13
Tillstånd för praktikanter inom internationellt

utbyte
Villkor för tillstånd för praktikantarbete
Praktikanter som ingår i internationella utbytesprogram eller omfattas av bilaterala avtal kan
beviljas uppehålls- och arbetstillstånd för högst 18 månader. För de flesta praktikanter gäller att
ansökan om tillstånd för praktikarbete lämnas in till arbetsmarknadsmyndigheten eller annan
organisation i hemlandet, som i samarbete med motsvarande organisation i Sverige ordnar en
praktikplats.
Sverige har bilaterala praktikantutbytesavtal med USA och Kanada. AIESEC, IAESTE, JUF
och Swedish-American Chambers of Commerce är exempel på internationella organisationer
som förmedlar praktikplatser. Migrationsverket mottar ofta ansökningar om tillstånd för
praktikarbete direkt från respektive organisation. I sådana fall underrättas utlandsmyndigheten
om Migrationsverkets beslut utan att sökanden tidigare har varit i kontakt med myndigheten.
Om praktikplatsen förmedlats av någon av de aktuella organisationerna gör Migrationsverket

normalt ingen närmare prövning av villkoren.
En annan återkommande kategori av ärenden som omfattas av regler om tillstånd för

praktikarbete är deltagare i utbytesprogrammen mellan EU och Kina för unga chefer.
Tillstånd för praktikanter - permanent uppehållstillstånd
Det händer att personer som tidigare beviljats uppehålls- och arbetstillstånd för praktikantarbete
enligt 6 kap. 2 § tredje stycket utlänningslagen därefter har ansökt och beviljats uppehålls- och
arbetstillstånd för arbete i Sverige enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen. Frågan blir
här om den sökandes praktik i Sverige kan beaktas vid bedömning av möjligheten att beviljas
permanent uppehållstillstånd enligt 5 kap. 5 § första stycket utlänningslagen.
Viss vägledning kan hämtas från SOU 2006:87 s. 139 där det står att en tredjelandsmedborgare
som innehaft ett arbetstillstånd avseende internationellt utbyte i 48 månader skall ha möjlighet
att beviljas ett permanent uppehållstillstånd i samma utsträckning som den som beviljats
Tillstånd för praktikanter inom internationellt utbyte - Kunskapsstöd Page 2 of 2
arbetstillstånd under 48 månader på grund av brist på arbetskraft. Det innebär att en period med
arbetstillstånd för praktikantarbete i Sverige ska kunna ligga till grund för permanent
uppehållstillstånd. En bedömning om den sökande genom arbete bidragit till
samhällsutvecklingen och fått en stark koppling till Sverige får göras i varje enskilt ärende. Det
som bör beaktas är bland annat praktiktjänstgöringens omfattning.
Praktikanter som inte omfattas av internationellt utbyte
Praktikanter som inte omfattas av internationella avtal får behandlas enligt de allmänna
bestämmelserna för anställning i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen, vilket innebär bland
annat att de erbjudna löne- och anställningsvillkoren ska motsvara de villkor som gäller för
praktikanter i Sverige.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Tillstånd för profesionella idrottsutövare och tränare - Kunskapsstöd Page 1 of 3

Tillstånd för profesionella idrottsutövare och tränare
Tillstånd för profesionella idrottsutövare och

tränare
Kravet på arbetstillstånd
Professionella idrottsmän och tränare som vill arbeta i Sverige måste ha ett arbetstillstånd. Med
hänsyn till de speciella villkoren, den stora rörligheten mellan länder och att det ofta rör sig om
relativt korta anställningar betraktas den här typen av arbete traditionellt som internationellt
utbyte.
Yttrande från Riksidrottsförbundet
För att Migrationsverket ska kunna bevilja ett tillstånd måste Riksidrottsförbundet i Sverige
godkänna kontraktet och intyga att anställningen har stor betydelse för idrottsgrenens positiva
utveckling. När Migrationsverket fått in en ansökan ska kontraktet därför remitteras till
Riksidrottsförbundet.
Villkor för tillstånd
Följande villkor måste vara uppfyllda för att tillstånd ska kunna beviljas:
• det finns ett skriftligt kontrakt, underskrivet av sökanden och arbetsgivaren, klubben, i
Sverige
• sökanden omfattas av sjuk- och olyckfallsförsäkring
• arbetsgivaren ska garantera en lön på minst 14 300 kr per månad före skatt.
Migrationsverket och Riksidrottsförbundet fastställer lönenivån årligen.
Enligt huvudregeln i 5 kap. 18 § utlänningslagen ska den sökande ansöka om och få tillstånd
beviljat före inresan i Sverige. Med hänsyn till den tidsnöd som ofta åberopas i ärenden som rör
professionella idrottsutövare och tränare kan undantag från kravet på tillstånd före inresan göras
med hänvisning till synnerliga skäl (5 kap. 18 § andra stycket p. 11 utlänningslagen).
Tillståndstider och begränsning av tillståndet
Arbetstillstånd ges för den tid som kontraktet avser, dock inte längre än två år åt gången.
Tillståndet ska begränsas till både yrke och arbetsgivare (klubben) under hela tillståndstiden.
Observera att fyra års gränsen som finns i 6 kap. 2 a § utlänningslagen är tillämplig enbart i
ärenden där tillstånd beviljas med stöd av 6 kap. 2 § första stycket samma lag. Det finns
ingen maximal tillståndstid när det gäller arbetstillstånd för profesionella idrottsutövare och
tränare.
Permanent uppehållstillstånd
Bestämmelsen i 5 kap. 5 § utlänningslagen om möjligheten att bevilja permanent

uppehållstillstånd i Sverige är tillämplig även för profesionella idrottsutövare och tränare.
Den grundläggande förutsättningen för permanent uppehållstillstånd är att personen har haft
uppehållstillstånd för arbete i fyra år de senaste sju åren.
Familjemedlemmar
Familjemedlemmar till professionella idrottare och tränare kan beviljas uppehållstillstånd med
stöd av en analog tillämpning av 4 kap. 4 a § utlänningsförordningen. De kan även beviljas
arbetstillstånd enligt 6 kap. 3 § utlänningslagen, dock enbart om arbetstagaren beviljats
uppehålls- och arbetstillstånd för minst sex månader.
Undantag för internationella tävlingar
En professionell idrottare eller funktionär som besöker Sverige för att delta i internationella
tävlingar är undantagen kravet på arbetstillstånd för en sammanlagd tid av tre månader under en
tolvmånadersperiod. Det framgår av 5 kap. 2 § andra stycket 9 p. utlänningsförordningen.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Övrigt
Riksidrottsförbundet
Anställda vid nyetablerade koncerner - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Anställda vid nyetablerade koncerner

Anställda vid nyetablerade koncerner
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71c133:2019-02-14
Anställda vid nyetablerade koncerner
Vad är en nyetablerad koncern?
Ansökningar om arbetstillstånd med anledning av förflyttningar inom en koncern är vanligt

förekommande. Det är en form av utstationering och den utsände behåller i regel sin anställning
utomlands. Flertalet ärenden om koncernförflyttning avser sedan tidigare etablerade, stora och
allmänt kända koncerner.
Vid sidan av ovan nämnda typ av koncernförflyttningar förekommer en annan ärendetyp som är
en slags koncernförflyttning men som ändå avviker från koncernförflyttningar i allmänhet. Det
handlar om ärenden där ett existerande och i regel mindre bolag från utanför EU/EES köper ett
bolag i Sverige. Bolaget i Sverige är ofta vilande och bedriver ingen verksamhet. I och med
köpet uppstår en enhet som kan betraktas som en koncern. Moderbolaget i tredje land vill
därefter sända en eller flera personer till företaget i Sverige för att starta upp verksamhet här.
Personen i fråga kan vara anställd som VD eller har annan befattning i ledande ställning. Oftast
sker överlåtelsen av bolaget och de efterföljande ansökningarna om uppehålls- och arbetstillstånd
med hjälp av ombud i Sverige, en advokatbyrå eller liknande.
Den här typen av ärenden där nyetablerade koncerner förekommer omfattas även av de särskilda
utredningskraven i standarden för hantering av arbetstillstånd inom vissa branscher och
utredningskrav (KC I-75/2017) eftersom det handlar om nystartadverksamhet.
Utredning vid nyetablerade koncerner
Erfarenhet visar att vissa ansökningar enligt det här konceptet grundat sig på anställningar som
kunnat betraktas som skenanställningar eller där anställningsvillkoren avvikit markant från vad
som angetts i anställningserbjudandet. Det finns också exempel på att den person som beviljats
tillståndet visserligen hämtat ut det men aldrig rest in i Sverige. Självfallet finns det ärenden
inom den här kategorin som inte innehåller några svårigheter men sammantaget har
tveksamheterna varit så många att alla ansökningar av den här typen bör utredas på särskilt sätt.
För att utreda att det finns ett moderbolag i hemlandet, att det skett en koncernbildning och att det
verkligen finns avsikt att starta verksamhet i Sverige bör, utöver vad som normalt sker, följande
uppgifter krävas in:
• bolagsregistrering för moderbolaget i hemlandet
• uppgifter om vem som äger bolaget i hemlandet
• registrering av koncernbildningen i hemlandet
• antalet anställda i moderbolaget i hemlandet
• uppgift om sökanden redan ingår i personalen i hemlandet eller om han eller hon har
nyrekryterats för uppdraget i Sverige
• uppgift om bolaget i Sverige kan visa att man undantas från annonseringskravet, det vill
säga att den sökande har en anställning.
Tillståndstid
Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna och svårigheterna att bedöma anställningens

varaktighet finns anledning att frångå den vanliga rutinen att bevilja uppehållstillstånd för två år.
Det första tillståndet bör därför begränsas till ett år för att ge möjlighet att redan efter ett år
bedöma om anställningsvillkoren är uppfyllda. Om villkoren vid ansökan om förlängning är
uppfyllda och inga andra tveksamheter finns bör ett tvåårigt tillstånd beviljas.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Anställda vid nyetablerade koncerner
Lagstiftning
Utlänningslagen
Kvalitetschefens instruktion I-75/2017 om standard för hantering av arbetstillstånd inom vissa

Tillstånd Att arbeta i Sverige Anställda vid nyetablerade koncerner
Tillstånd för anställda vid utländska bestickningar - Kunskapsstöd Page 1 of 6
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Anställda vid utländska beskickningar

Tillstånd för anställda vid utländska bestickningar
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71cd47:2019-02-06
Tillstånd för anställda vid utländska bestickningar

Personer som arbetar vid utländska beskickningar är i regel undantagna från kravet på
arbetstillstånd och frågor om deras rätt att vistas i Sverige handläggs av Utrikesdepartementet.
Det innebär att Migrationsverket inte handlägger ärenden rörande uppehålls- och arbetstillstånd
för den kategorin av sökanden. .
Migrationsverket handlägger dock ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd från vissa

anhöriga till beskickningspersonal och ansökningar om tillstånd från personer som avser lämna
sina anställningar vid utländska bestickningar och åberopar annan grund för att fortsätta vistas
och arbeta i Sverige.
Tillstånd för vistelse och arbete
Enligt reglerna om immunitet och privilegier i Wienkonventionerna från 1961 och 1963 avseende
diplomatiska respektive konsulära förbindelser ska personal vid en ambassad eller ett konsulat
inte betraktas som bosatt i tjänstgöringslandet.
Enligt 2 kap. 10 § utlänningslagen tillämpas inte lagens bestämmelser om krav på pass, visering,
uppehållstillstånd och arbetstillstånd för diplomatiska och avlönade konsulära tjänstemän som är
anställda i Sverige av främmande stater, deras familjer, deras anställda och främmande staters
kurirer. Regeringen kan dock föreskriva att de nämnda bestämmelserna ska tillämpas i viss
utsträckning. Av 2 kap. 20 § och 3 kap. 9 § utlänningsförordningen framgår att bestämmelserna
om pass och visering gäller även för diplomatpersonal i tillämpliga delar. Detsamma gäller även
kravet på arbetstillstånd dock med den begränsningen att det inte gäller för anställning vid
främmande länders ambassader eller konsulat eller om det följer av överenskommelse med något
annat land (5 kap. 11 § utlänningsförordningen).
Uppehållstillstånd för beskickningspersonal
Diplomatpersonal, deras familjemedlemmar och betjäning får beviljas uppehållstillstånd under

den tid som anställningen vid den främmande beskickningen pågår. Det framgår av 4 kap. 19 §
utlänningsförordningen. Uppehållstillstånd beviljas av Utrikesdepartementet och kallas ofta i
dagligt tal för UD-visering även om det i praktiken är ett uppehållstillstånd. Familjemedlemmar
till hushållspersonal beviljas inte UD-visering. De ska ansöka om uppehålls- eller arbetstillstånd
och deras ansökningar handläggs av Migrationsverket.
Anställda vid utländska beskickningar är undantagna kravet på arbetstillstånd, vilket framgår av

5 kap. 11 § utlänningsförordningen.
I de fall Migrationsverket får in en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd för anställning vid
en utländsk beskickning eller konsulat bör vi avvisa ansökan, eftersom Migrationsverket saknar
behörighet att handlägga den. Den sökande bör istället hänvisas till Utrikesdepartementet,
Protokollet som handlägger de ansökningarna.
Uppehålls- och arbetstillstånd för familjemedlemmar
Inom utrikesförvaltningen finns olika styrdokument. En av dem, Vägledning för handläggning av

ärenden om visering och uppehållstillstånd för diplomater m.fl. i enlighet med Regeringskansliets
föreskrifter UF 2012:1, kan även vara till stöd i vår handläggning.
Av förskrifterna framgår att som familjemedlemmar räknas:
1. make
2. partner av samma kön, om de två personerna har officiellt registrerat sitt förhållande
3. en person som kan jämställas med en make på grund av kontinuerlig hushållsgemenskap
under äktenskapsliknande former, varvid kön saknar betydelse
4. ensamstående barn under 21 år med kontinuerlig hushållsgemenskap med föräldern
5. ensamstående barn under 23 år som antagits vid en svensk högskola för heltidsstudier och
som är beroende av föräldern för sin försörjning
6. annan person med liknande anknytning om det finns särskilda skäl för det.
Som familjemedlemmar räknas sådana familjemedlemmar som tillhör hushållet enligt 1961 och
1963 års Wienkonventioner och enligt avtalen till bilagan till lagen om immunitet och privilegier
i vissa fall.
Regeringskansliets och Utrikesdepartementets tolkning av familjebegreppet framgår av

punkterna 1-5.
Därutöver kan annan person med liknande anknytning räknas som familjemedlem om det finns
särskilda skäl (punkt 6). Utrikesdepartementets praxis i denna fråga är mycket restriktiv och
särskilda skäl kan i praktiken endast komma ifråga i följande tre fall:
• Ensamstående barn som, utan att uppfylla kriterierna i p. 5, har fyllt 21 år och lider av en
fysisk eller psykisk funktionsnedsättning vilken medför en stark beroendeställning till sin
förälder.
• Ensamstående äldre förälder som är i en stark beroendeställning till sitt barn, exempelvis
av hälsoskäl.
• Ensamstående barn under 18 år som inte är barn till huvudmannen (vare sig biologiskt
barn eller adopterat), men där huvudmannen är särskilt förordnad vårdnadshavare för
barnet. Det kan t ex gälla ett barnbarn där föräldrarna av olika skäl inte förmår att ha
vårdnaden.
I sådana fall bör Utrikesdepartementet acceptera barnet såsom familjemedlem om det finns
domstolsbeslut eller annat bindande beslut, vilket ska vara legaliserat eller försett med apostille,
som visar att huvudmannen är särskilt förordnad vårdnadshavare. En förmyndare eller god man
har inte ett lika omfattande ansvar som en vårdnadshavare. En sådan funktion för huvudmannen
gentemot barnet utgör därför inte särskilda skäl för att betrakta barnet som huvudmannens
familjemedlem.
I fallen ovan ställs vidare krav på att personerna är i kontinuerlig hushållsgemenskap med
huvudmannen, liksom att utrikesministeriet i sändande stat har godkänt personen som
medföljande familjemedlem. För bedömning avseende hälsosituationen ska läkarintyg uppvisas
som styrker den starka beroendeställningen.
Personer utanför kretsen som anges ovan som önskar få uppehållstillstånd med anledning av att
de ingår i den utsändes familj får hänvisas till Migrationsverket.
Om ärendet rör ett barn som snart kommer att fylla 21 år bör familjen upplysas om att barnet
snart upphör att vara familjemedlem enligt det svenska regelverket (4 § p. 4).
Upplysning bör även ges om p 5 som ger barnet möjlighet att fortsätta betraktas som
familjemedlem till dess det fyller 23 år om barnet är antaget vid en svensk högskola för
heltidsstudier och är beroende av föräldern för sin försörjning.
I de situationer när exempelvis vuxna barn inte har möjlighet att beviljas fortsatt
uppehållstillstånd av Utrikesdepartementet, Protokollet enligt vad som har anförts ovan finns det
möjlighet att bevilja uppehållstillstånd för besök högst ett år enligt gällande praxis.
Anhöriga till anställda på ambassader och konsulat omfattas dock inte av undantaget från kravet
på arbetstillstånd. Ansökan om arbetstillstånd handläggs av Migrationsverket.
Familjemedlemmar till hushållspersonal (private servants) beviljas inte UD-visering. De ska

istället ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd hos Migrationsverket. Anhöriga till
hushållspersonal kan beviljas uppehållstillstånd om deras försörjning är tryggad.
Hushållspersonalens löner är ofta så låga att de inte kan försörja en familj under vistelsetiden i
Sverige. Därför kan det vara nödvändigt för maken, makan eller sambon att arbeta i Sverige för
att bidra till försörjningen. För att arbetstillstånd ska kunna beviljas krävs att den anhörige har ett
anställningserbjudande och att de allmänna förutsättningarna för arbetstillstånd är uppfyllda.
De anhöriga som har beviljats UD-visering men omfattas av kravet på arbetstillstånd behöver
inte betala ansökningsavgift för sin ansökan om arbetstillstånd. Övriga anhöriga som ansöker om
uppehålls- och arbetstillstånd hos Migrationsverket ska betala ansökningsavgift i vanlig ordning.
Statusbyte
Det förekommer att personer med UD-visering ansöker om arbetstillstånd eller om

uppehållstillstånd på annan grund medan de befinner sig i Sverige.
Av 5 kap. 18 § utlänningslagen framgår att uppehållstillståndtillstånd ska vara ordnat före inresa.
Samma gäller för arbetstillstånd (6 kap. 4 § utlänningslagen). Undantag från huvudregeln kan
göras om bland annat synnerliga skäl föreligger (5 kap. 18 § andra stycket p. 11 utlänningslagen).
Bedömningen ska göras i varje enskilt fall. Av MIG 2016:18 framgår att det inte räcker att den
sökande har tidigare beviljats uppehållstillstånd, utan det måste finnas andra omständigheter, än
det tidigare beviljade tillståndet, som kan utgöra synnerliga skäl. Läs mer i Rättslig kommentar
angående vad som avses med synnerliga skäl med anledning av Migrationsöverdomstolens
avgörande MIG 2016:18 (SR 14/2017) och Tillstånd för arbete, Statusbyte.
Vid statusbyte bör vi kontakta Utrikesdepartementet, Protokollet för att kontrollera att personen
är eller kommer att bli avregistrerad hos Protokollet. Migrationsverket bör inte bevilja uppehålls-
och arbetstillstånd om personen samtidigt har kvar sin UD-visering. Kontakten med
Utrikesdepartementet bör också innebära kontroll av att den sökande inte förklarats persona non
grata (diplomater) eller icke önskvärd (annan ambassadpersonal). I övrigt bör
Utrikesdepartementet inte kunna påverka utgången av den ansökan som hanteras av
Migrationsverket.
Anknytning till Sverige genom anställning hos utländsk beskickning
Enligt Wienkonventionerna från 1961 och 1963 ska personal vid en ambassad eller ett konsulat
inte betraktas som bosatt i tjänstgöringslandet. Det innebär att anställning vid en utländsk
beskickning i Sverige normalt inte medför sådan anknytning till landet att tillstånd beviljas om
anställningen upphör. Det gäller även om tjänstemannens make eller maka skulle ha beviljats
arbetstillstånd under den tid tjänstemannen varit anställd vid beskickningen.
Migrationsöverdomstolen (MIG 2009:33) avslog ett överklagande från en diplomatfamilj som

vistats i Sverige i nio år. Familjen bestod av man och hustru samt tre barn i åldrarna 12, 15 och
18 år. Domstolen anförde att familjen enligt Wienkonventionerna inte ansågs ha varit bosatta i
Sverige och det förelåg inte heller synnerliga skäl att bevilja tillstånd på grund av särskild
anknytning enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. Inte heller förelåg synnerligen
ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen.
Det finns dock exempel på att UD-viserade personer som vistats mycket lång tid i Sverige
undantagsvis beviljats permanent uppehållstillstånd här. I MIG 2009:33 refererade
Migrationsöverdomstolen till ett regeringsbeslut från den 12 december 1996 (reg.66-96) där
regeringen beviljade en före detta UD-viserad familj permanent uppehållstillstånd på grund av
humanitära skäl. Regeringen anförde i beslutet att det vore inhumant att tvinga dem att lämna
landet efter en mycket lång vistelse här. I det aktuella fallet hade mannen i familjen vistats tjugo
år i Sverige medan makan och äldsta barnet varit här i cirka 11 år. Dessutom hade två barn fötts i
Sverige.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Anställda vid utländska beskickningar
Lagstiftning
Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser
Wienkonventionen om konsulära förbindelser
Avgöranden
Tillstånd Att arbeta i Sverige Anställda vid utländska beskickningar
Artister - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Artister Artister
Artister
Huvudregeln är att artister som ska uppträda i Sverige mot någon form av ersättning måste ha
arbetstillstånd. Det gäller även om ersättningen enbart består av kost och logi eller liknande
förmåner.
Kategorin artister rymmer många olika slag av artistarbete. Det kan exempelvis vara sångare,
musiker, dansare, poeter, cirkusartister, skådespelare, regissörer och filmare. Tekniker och annan
turnépersonal räknas också in i kategorin artister och även de måste ha arbetstillstånd. Arten och
längden på anställningar och kontrakt som ligger till grund för arbetet varierar. Allt ifrån fasta
anställningar vid institutionsteatrar och orkestrar till enstaka framträdanden arrangerade av såväl
stora som små arrangörer förekommer.
Anställningar som erbjuds artister ska i regel behandlas. enligt 6 kap. 2 § första stycket
utlänningslagen, oavsett om det är en regelrätt anställning eller ett kontraktsförhållande som
ligger till grund för arbetet här. Det innebär att bland annat löne-, anställnings- eller
kontraktsvillkoren ska vara i nivå med kollektivavtal eller vad som är brukligt inom branschen
samt att anställningserbjudandet ska remitteras till facket.
Det finns dock artister vars arbete och framträdanden här ska betraktas som internationellt utbyte
och därför faller in under 6 kap. 2 § tredje stycket utlänningslagen. Gränsdragningen kan vara
svår men det i första hand handlar om framträdanden där det främsta syftet inte är kommersiellt
utan att verka för ett kulturutbyte mellan Sverige och andra länder. Den här typen av evenemang
arrangeras oftast av kulturföreningar och liknande sammanslutningar eller offentliga
förvaltningar.
För artister vars framträdanden här betraktas som internationellt utbyte krävs varken
utannonsering eller fackligt yttrande men artisterna måste få en ersättning som är tillräcklig för
att de ska kunna försörja sig under vistelsen i Sverige.
Undantag från kravet på AT
I 5 kap. 2 § utlänningsförordningen finns två olika undantag från kravet på arbetstillstånd för
artister.
Det gäller dels artister som engagerats tillfälligt för radio- eller TV-utsändningar hos Sveriges
Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller nordisk Television AB. I
Artister - Kunskapsstöd Page 2 of 2
de fallen gäller undantaget en månad från inresan (5 kap. 2 § första stycket 7

utlänningsförordningen).
Det andra undantaget gäller artister som bjudits in till Sverige av en arrangör som finns upptagen
på en förteckning över etablerade arrangörer. Förteckningen förs av Migrationsverket efter
samråd med Arbetsförmedlingen och publiceras bland annat på Migrationsverkets webbplats.
Undantaget gäller fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod (5 kap. 2 § första stycket 8
utlänningsförordningen).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Artister
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin för artister
Övrigt
Förteckning över etablerade arrangörer
Tillstånd Att arbeta i Sverige Artister
Rutin artister - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Rutin artister
Beslut: UAT-BEV
(observera att vissa artister är undantagna kravet på AT, se vägledande artikel om artister och
artikel om undantag från kravet på arbetstillstånd)
utlandsmyndighet).
• Kontrakt med uppgift om gage, turnéplan samt uppgift under vilken tid kontraktet gäller.
Kontraktet ska vara undertecknat både av arrangören och av sökanden.
Artister (internationellt utbyte) CU

Artister, förlängning CUX
Klassningskoder:
Artister internationellt utbyte CU

Artister, förlängning X
Rutin artister - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Ansökningsavgift:
1000 kronor
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Artister
Lagstiftning
Förvaltningslagen
Övrigt
Blankett 232011 Namnlista
Tillstånd Att arbeta i Sverige Artister
Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut - Kunskapsstöd Page 1 of 7
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut

Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f73aff:2019-02-07
Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut

Asylsökande som har ett lagakraftvunnet avslagsbeslut och som har en anställning kan under
vissa förutsättningar få uppehålls- och arbetstillstånd utan att behöva lämna landet.
Förutsättningarna för att bevilja tillstånd finns i 5 kap. 15 a § utlänningslagen. Att det kan ske
efter att beslutet fått laga kraft framgår av 5 kap. 18 § femte stycket utlänningslagen.
Möjligheten att beviljas tillstånd med stöd av 5 kap. 15 a § utlänningslagen gäller bara
asylsökande som har en anställning i Sverige. Asylsökande som driver eget företag eller annan
näringsverksamhet omfattas inte av bestämmelsen.
När ska ansökan lämnas in?
Ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd måste ha kommit in senast två veckor efter att beslutet
att avslå asylansökan fått laga kraft (5 kap. 15 a § andra stycket utlänningslagen). Av den
rättsliga kommentaren angående möjligheten att tillämpa 5 kap. 15 a utlänningslagen i de fall en
prövning har gjorts med stöd v 12 kap. 19 § tredje stycket, SR 37/2017 framgår att 5 kap. 15 a §
utlänningslagen kan tillämpas också i de fall en asylansökan har prövats enligt 12 kap. 19 § tredje
stycket utlänningslagen.
Vid beräkning av tidsfristen ska lagen om beräkning av lagstadgad tid tillämpas. Det viktiga är
att ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd lämnas in senast två veckor efter att beslutet fått
laga kraft. Ansökan behöver inte vara komplett när den lämnas in utan kan kompletteras efter
hand. Det gäller även ansökningsavgiften som inte behöver vara betald vid ansökningstillfället
för att ansökan ska anses ha kommit in i rätt tid.
Om ansökan kommer in senare än två veckor efter att beslutet fått laga kraft ska vi avvisa den.
Ett beslut att avvisa en ansökan kan överklagas till migrationsdomstolen.
När beslutet i asylärendet får laga kraft
Ett beslut från Migrationsverket får laga kraft tre veckor efter att den sökande tagit del av beslutet
och inte överklagat det. Beslutet kan få laga kraft tidigare om sökanden nöjdförklarar sig. En
nöjdförklaring innebär att beslutet får laga kraft direkt då förklaringen avges. Det gäller även om
nöjdförklaringen avges efter att beslutet överklagats. Ansökningsfristen på två veckor enligt 5
kap. 15 a § utlänningslagen börjar alltså löpa samma dag som den sökande nöjdförklarar sig,
oavsett om beslutet överklagats eller inte. Se Rättslig ställningstagande RCI 24/2011 om
tidpunkten för laga kraft när den sökande nöjdförklarat sig.
En dom från en migrationsdomstol får laga kraft tre veckor efter att den muntligen meddelas, om
inte någon av parterna överklagat den. Om domen inte meddelats muntligen får den laga kraft tre
veckor efter att parterna tagit del av den. Om parten nöjdförklarar sig får domen laga kraft när
domstolen avskriver målet.
Migrationsöverdomstolens avgöranden vinner laga kraft direkt, det vill säga den dag som de
meddelas.
Ansökan före laga kraft
Det förekommer att ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd lämnas in innan

avslagsbeslutet fått laga kraft. Av 5 kap. 15 a § utlänningslagen framgår att ansökan måste ha
kommit in till Migrationsverket senast två veckor efter att beslutet fått laga kraft. Det finns ingen
rättslig grund för att pröva en ansökan enligt 5 kap. 15 a § utlänningslagen innan beslutet fått laga
kraft och ansökan bör därmed avvisas.
Det finns situationer då vi inte bör avvisa en ansökan som kommit in för tidigt. Följande exempel
kan ges: om ansökan tas upp till prövning efter att beslutet fått laga kraft bör den prövas
materiellt. Har ansökan kommit in efter att migrationsdomstolen avgjort målet kan vi avvakta
med att pröva ansökan tills domen fått laga kraft, under förutsättning att domen inte överklagas.
Om ansökan lämnats in innan migrationsdomstolen ens meddelat dom bör vi avvisa den.
Inhibition
Att ett avslagsbeslut på en asylansökan får laga kraft betyder att utvisningen eller avvisningen
kan verkställas. När den sökande underrättas om beslutet påbörjar Migrationsverket ett aktivt
återvändandearbete. Det faktum att den sökande lämnat in en ansökan om uppehålls- och
arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 15 a § utlänningslagen innebär inte att återvändandearbetet
avbryts. Det sker först i samband med beslut om inhibition (12 kap. 12 a § utlänningslagen).
När ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd kommit in ska Migrationsverket ta ställning till
om beslutet om avvisning eller utvisning kan inhiberas. Beslutet bör inhiberas om en preliminär
bedömning visar att det finns realistiska förutsättningar för att bevilja tillstånd. Det ska finnas ett
anställningserbjudande, och av erbjudandet eller annan dokumentation ska det framgå att
anställningen redan varat i minst fyra månader och sträcker sig minst ett år framåt. Det räcker
inte med ett påstående om att det finns en anställning eller ett anställningserbjudande som inte
närmare visar arbetets omfattning. Alla villkor behöver inte kunna bedömas vid tidpunkten för
inhibition, men den preliminära bedömningen bör peka på att tillstånd kommer att beviljas.
Migrationsverket kan inte påbörja handläggningen av en ansökan om uppehålls- och

arbetstillstånd förrän ansökningsavgiften är betald. Även om avgiften inte är betald kan vi fatta
ett beslut om inhibition.
Villkor för att bevilja arbetstillstånd
Den sökande ska vid ansökningstillfället ha en anställning som varat i minst fyra månader och
sträcker sig minst ett år framåt i tiden räknat från ansökningstillfället. Det förutsätter alltså att det
är fråga om samma anställning. Att beräkningen av anställningstiden ska göras med
utgångspunkt från ansökningstillfället framgår av Migrationsöverdomstolens avgörande MIG
2010:3.
Den sökande måste ha arbetat legalt och alltså blivit undantagen från kravet på arbetstillstånd
enligt 5 kap. 4 § utlänningsförordningen (registrering i Wilma: AT-UND).
Anställningsvillkoren ska vara desamma som för dem som ansöker om arbetstillstånd enligt 6
kap. 2 § utlänningslagen. Samtliga villkor utom kravet på utannonsering ska vara uppfyllda.
Eftersom det rör sig om en anställning som den sökande redan har kan man inte kräva att
arbetsgivaren ska annonsera ut den i samband med att ansökan om arbetstillstånd lämnas in.
Kraven i 6 kap. 2 § utlänningslagen ska ha varit uppfyllda under hela den gångna
anställningstiden. Den sökande måste också framöver kunna försörja sig på anställningen, och
lönen och övriga anställningsvillkor får inte vara sämre än kollektivavtal eller vad som följer av
praxis för yrket eller branschen.
Migrationsöverdomstolen har i två domar (MIG 2017:24 och MIG 2017:25) uttalat sig om vilken
prövning enligt 6 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen som ska göras vid en ansökan om
förlängt uppehållstillstånd på grund av arbete. Läs mer om prövningen här. De principer som
kommer till uttryck i avgörandena bör tillämpas på motsvarande sätt vid en prövning enligt 5
kap. 15 a § utlänningslagen (se Rättslig kommentar SR 26/2018 angående bedömning av
anställningsvillkor enligt 6:2 utlänningslagen för ansökan om förlängning av uppehålls- och
arbetstillstånd på grund av arbete, MIG 2017:24 och MIG 2017:25 samt MIG 2018:12).
Giltigt pass
Den sökande behöver ha ett giltigt pass som täcker tillståndstiden för att ansökan ska kunna
beviljas. Det är i det sammanhanget viktigt att tänka på att passhandlingar som visas upp kan ha
varit föremål för bedömning i det tidigare asylärendet. Det förekommer att migrationsdomstolen
vid sin prövning underkänt passet, vilket innebär att handlingen inte heller bör accepteras av
Migrationsverket i en senare prövning enligt 5 kap. 15 a § utlänningslagen.
I samband med en ansökan enligt 5 kap. 15 a § utlänningslagen uppkommer frågan om den

sökandes pass ska omhändertas enligt 9 kap. 4 § utlänningslagen. Bestämmelsen är tillämplig i
och med att det förutom arbetstillstånd också är fråga om en ansökan om uppehållstillstånd.
Det finns inget hinder mot att tillämpa bestämmelsen inom den tvåveckorsfrist som den sökande
har för att lämna in ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd efter att avslagsbeslutet fått laga
kraft. Det trots att sökanden har den tiden på sig både för att lämna landet eller ansöka om
tillstånd. Så länge inget uppehållstillstånd har beviljats kvarstår att sökanden ska lämna landet.
Om det finns skäl att omhänderta passet inför verkställighet måste det kunna ske trots att
tvåveckorsfristen inte löpt ut. Ett av syftena med 9 kap. 4 § utlänningslagen är just att säkerställa
att beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas.
Samma bedömning bör gälla vid en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd som kommer in
efter att tvåveckorsfristen löpt ut. En sådan ansökan kan inte prövas materiellt men det är
fortfarande en ansökan om uppehållstillstånd, vilket bör göra bestämmelsen tillämplig.
Frågan om omhändertagande av pass måste avgöras med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet. Viss ledning kan fås i handbokens kapitel Asylfrågor, avsnitt Kontroll- och
tvångsåtgärder som berör kontroll- och tvångsåtgärder allmänt.
Särskilt om passkravet för barn
Kravet på styrkt identitet och giltigt pass gäller även före detta asylsökande och deras
familjemedlemmar. Sökande som saknar pass kan därför inte beviljas tillstånd även om
förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Läs mer i Krav på pass och handläggning av ärenden där
pass saknas.
Villkor att bevilja arbetstillstånd vid en ansökan om förlängning
Frågan om förlängning av uppehållstillstånd som har beviljats enligt 5 kap. 15 a §

utlänningslagen regleras inte i lagstiftningen. Detsamma gäller även andra tidsbegränsade
uppehållstillstånd som löper ut medan ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
fortfarande gäller.
Frågan behandlas i det rättsliga ställningstagandet om förlängning av ett tidsbegränsat uppehålls-

och arbetstillstånd när det finns ett gällande lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning,
SR 10/2018. Utgångspunkten är att den som följer regelverket inte ska hamna i en sämre
situation än den som befinner sig i en normalprocess. Av ställningstagandet framgår att det inte
kan vara lagstiftarens avsikt att personer som har lagakraftvunna avvisnings- eller
utvisningsbeslut ska behöva lämna Sverige för att ansöka om förlängning. Ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd bör därför kunna beviljas och förlängas medan personen befinner sig i
Sverige.
En person som har lämnat landet, ansökt om uppehållstillstånd enligt 5 eller 6 kap.
utlänningslagen och beviljats det före inresan bör få sin förlängningsansökan prövad enligt
samma bestämmelse. De som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 15 a §
utlänningslagen bör på motsvarande sätt få sin förlängningsansökan prövad enligt samma
bestämmelse, även om de inte lämnat Sverige för att ansöka om och beviljas det första tillståndet.
Om förlängningsansökan kommer in till Migrationsverket innan det förra tillståndet har löpt ut
prövar vi förutsättningarna för ett förlängt uppehållstillstånd med stöd av 5 eller 6 kap.
utlänningslagen eller båda (MIG 2013:13). Att tillståndstiden har löpt ut vid tidpunkten för
prövningen saknar betydelse. Om ansökan om förlängning däremot kommer in efter att det första
tillståndet löpt ut bör vi hantera ärendet som en ansökan om verkställighetshinder enligt 12 kap.
18-19 §§ utlänningslagen och skicka det till förvaltningsprocessenheten för prövning.
Återreseförbud och underrättelse
Betydelsen av återreseförbud
Om det finns ett återreseförbud ska Migrationsverket först pröva om förutsättningarna för
uppehållstillstånd är uppfyllda (MIG 2014:10). Det innebär att ansökan måste prövas materiellt.
Är förutsättningarna uppfyllda ska vi ta ställning till om uppehållstillstånd bör beviljas trots
återreseförbudet. För det krävs att det finns särskilda skäl. En anställning utgör enligt praxis inte
särskilda skäl för att upphäva ett återreseförbud.
Underrättelse om beslut
När tillstånd har beviljats med stöd av 5 kap. 15 a § utlänningslagen ska den mottagningsenhet
som handlägger återvändandeärendet omedelbart underrättas om beviljandet. Har
återvändandeärendet överlämnats till polisen ska den berörda polisenheten istället underrättas.
Syftet med underrättelsen är att återvändandearbetet kan avbrytas.
Det är inte ovanligt att asylsökande med lagakraftvunna utvisningsbeslut lämnar landet för att
ansöka utifrån eftersom de inte uppfyller villkoren för att kunna få tillstånd enligt 5 kap. 15 a §
utlänningslagen. Även i dessa fall ska vi underrätta den handläggande mottagningsenheten eller
polisenheten dit återvändandeärendet överlämnats om att den sökande lämnat landet. Om
utvisningsbeslutet har inhiberats bör vi upphäva inhibitionen i samband med att vi avgör
ansökan, oavsett om tillstånd beviljas eller inte.
Anställningen upphör
Om tillstånd beviljats med stöd av 5 kap. 15 a § utlänningslagen och den tillståndsgrundande

anställningen upphör, gäller samma bestämmelser som för uppehålls- och arbetstillstånd som
beviljats enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen. En skillnad är dock att vi inte ska fatta något
utvisningsbeslut eftersom det redan finns ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut . Endast om det
tidigare utvisningsbeslutet har preskriberats (12 kap. 22 § utlänningslagen) behöver vi fatta ett
nytt beslut.
Familjemedlemmar till före detta asylsökande
Familjemedlemmar till en före detta asylsökande som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 5
kap 15 a § utlänningslagen beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap 15 a § första stycket 2
samma lag, om familjemedlemmarna själva varit asylsökande, fått avslagsbeslut som vunnit laga
kraft samt befinner sig fortfarande i Sverige. Observera att kravet på att ansökan om
uppehållstillstånd måste lämnas inom två veckor från laga kraft gäller även för
familjemedlemmar.
Bestämmelsen i 5 kap 15 a § första stycket 2 utlänningslagen hänvisar i sin tur till 5 kap. 3 första
stycket 1- 4 § och 3 a § första stycket 1 eller andra stycket samma lag samma lag. Mot bakgrund
av hänvisningen till anknytningsreglerna i gäller åldersgränsen 18 år beträffande barnen, jämfört
med 21 år i 4 kap. 4 a § utlänningsförordningen. Barn över 18 år kan inte beviljas tillstånd med
stöd av 5 kap 15 a § första stycket 2 utlänningslagen, även om de är beroende av föräldern.
Om förutsättningarna är annorlunda, exempelvis om familjemedlemmarna gör sin ansökan

utanför Sverige så görs i regel en analog tillämning av 4 kap. 4 a § utlänningsförordningen,
eftersom lagreglering saknas rörande denna kategori.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut

Lagstiftning
Utlänningslagen
Lag om beräkning av lagstadgad tid

Rättsligt ställningstagande SR 10/2018 angående förlängning av ett tidsbegränsat uppehålls- och
arbetstillstånd när det finns ett gällande lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
Rättslig kommentar SR 37/2017 angående möjligheten att tillämpa 5 kap. 15 a § utlänningslagen
(2005:716) i de fall en prövning har gjorts med stöd av 12 kap. 19 § tredje stycket utlänningslagen
Rättsligt ställningstagande RCI 24/2011 angående tidpunkten för laga kraft när den sökande
nöjdförklarat sig
Avgöranden
MIG 2018:12
MIG 2017:25
MIG 2017:24
MIG 2010:3
Rutiner
Rutin för asylsökande med lagakraftvunnet avisningsbeslut
Tillstånd Att arbeta i Sverige Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut
Rutin asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71ed0e:2019-02-18
Rutin asylsökande med lagakraftvunnet

avslagsbeslut
Tidig sortering av ansökan
En ansökan om arbetstillstånd från asylsökande med laga kraftvunnet avlägsnandebeslut ska

handläggas skyndsamt. Om ansökan lämnas in vid annan enhet ska den omedelbart lämnas över
till aktuell arbetstillståndsenhet.
Rättidsprövning
För att säkerställa att en ansökan om arbetstillstånd har lämnats in senast två veckor efter det att
avslagsbeslutet i asylärendet har vunnit laga kraft ska datum för laga kraft kontrolleras genom:
• slagning i Wilma
• kontroll med migrationsdomstol/migrationsöverdomstol.
Inhibition
Frågan om inhibition av verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut blir aktuell när
asylsökande som har ett laga kraftvunnet beslut ansöker om arbetstillstånd. Det är
arbetstillståndsenheterna som beslutar om inhibition. Observera att ett inhibitionsärende
samtidigt kan vara aktuellt hos en förvaltningsprocessenhet.
INHIB-ärende ska inte registreras utan beslutet registreras direkt under avlägsnandeärendet
(UTV).
Beslutstyp: INHIB
Beslutskod: INHIB
Textmall finns i DHS
Dokumentmottagare:
• sökanden (C) (välj central utskrift i dokumentmottagare)
• eventuellt ombud/offentligt biträde (C)
• verkställande myndighet, det vill säga mottagningsenhet eller polismyndighet.

Distributionssätt får avgöras beroende på kontakten mellan den verkställande myndigheten
och prövningsenheten.
• förvaltningsprocessenhet om aktuellt V-UT-ärende finns.
Beslut och komplettering
Beslut:
UAT-BEV
Kontrollera att ansökan är komplett. Om uppgifter eller bilagor saknas bör ansökan snarast
kompletteras.
komplettering skickas via E3 går ett automatiskt påminnelsemejl ut efter 7 dagar. Har de begärda
kompletteringarna inte kommit in inom det angivna datumet är ärendet beslutsklart när det gått
ytterligare två dagar. Detta för att försäkra sig om att svaret kan ha kommit in till
Migrationsverket den angivna dagen, men att det inte har nått den berörda handläggaren (jfr 22 §
förvaltningslagen). Kontrollera i E3/Wilma att inga handlingar har kommit in.
• kopia av sökandens pass
• kvitto som utvisar betald ansökningsavgift (ej om ansökan är gjord elektroniskt eller vid
utlandsmyndighet)
• anställningserbjudande. Observera att erbjudandet måste sträcka sig minst ett år framåt i
tiden.
• intyg från arbetsgivaren som visar att sökanden har arbetat minst fyra månader i Sverige
• intyg som visar de anställningsvillkor som har gällt under den tid som sökande redan har
arbetat.
Arbetstagare asyl CA7
Arbetstagare asyl, förlängning CA7X
Klassningskoder:
Arbetstagare asyl C7
Ansökningsavgift:
2000 kr
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut
Lagstiftning
Utlänningslagen
Förvaltningslagen
Tillstånd Att arbeta i Sverige Asylsökande med lagakraftvunnet avslagsbeslut
Bärplockare - Kunskapsstöd Page 1 of 7
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Bärplockare Bärplockare
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc3a5b6:2019-02-14
Bärplockare
Krav på arbetstillstånd
En medborgare i ett land utanför EU/EES som planerar att komma till Sverige för att plocka vilda
bär måste ansöka om ett arbetstillstånd. Arbetstillståndet ska vara klart innan inresan till Sverige.
För arbete som varar kortare tid än tre månader behöver medborgare i vissa länder också ha
visum. Kategorin bärplockare avser inte bara de arbetstagare som anställs för att plocka bär utan
även övrig servicepersonal som anställs för att organisationen på plats ska fungera, exempelvis
men inte uteslutande kockar, mekaniker och tolkar.
Ansökan
Utöver de regler som gäller för arbetstagare i övrigt och som framgår av 6 kap. 2 §
utlänningslagen finns det särskilda krav fastställda i särskild instruktion SI-3/2015 om hantering
och uppföljning av arbetstillstånd rörande bärplockare för den som anställer en person som ska
arbeta inom bärplockarbranschen.
För att få tillstånd ska arbetstagaren visa:
• ansökan
• betald avgift
• fullmakt till ombud från samtliga arbetstagare
• ett giltigt pass.
De företag som erbjuder anställning till bärplockare ska enligt SI-3/2015 visa:
• dokumentation av tidigare utbetalda löner när företag tidigare anställt bärplockare
• en redovisning av hur företaget klarar av att betala den erbjudna månadslönen, bruttolön
samt eventuella sociala avgifter, även vid dålig bärtillgång eller i det fall att arbetstagaren
inte klarar av att plocka bär motsvarande den erbjudna månadslönen
• att förutsättningarna finns för att organisera arbetet och vägleda arbetstagarna i deras
yrkesutövning på det sätt som är brukligt inom branschen. Förutsättningar ska även finnas
för att praktiskt organisera arbetet på ett sätt som är enlighet med praxis inom branschen
exempelvis avseende transportmedel, mat och logi
• en redovisning av samtliga kostnader som belastar arbetstagaren
• dokumenterad och styrkt överföring till arbetstagaren av information om arbetets art, de

erbjudna anställningsvillkoren, allemansrätten och i Sverige gällande trafiksäkerhetsregler.
Informationen om de erbjudna anställningsvillkoren ska förutom lön inkludera
uppsägningstid och försäkringsskydd.
• utländska företag som bedriver näringsverksamhet i Sverige ska registrera filial i Sverige.
Det företag som erbjuder anställning till bärplockare ska även visa:
• att tjänsten är utannonserad i Sverige och inom EU/EES och Schweiz under minst tio
dagar (gäller endast svenska företag, inte företag med filial i Sverige)
• att de erbjudna anställningsvillkor är på minst samma nivå som svenska kollektivavtal

eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen
• att de ha för avsikt att teckna sjukförsäkring, livförsäkring, trygghetsförsäkring och

tjänstepensionsförsäkring för dig när du påbörjar anställningen
• att berörd facklig organisation ska ha getts tillfälle att yttra sig över anställningsvillkoren
• att arbetstagaren erbjuds arbete i sådan omfattning att lönen är minst 13 000 kronor i
månaden före skatt
Handläggning och dokumentation
Bevisningen kan variera mellan olika typer av företag och bolagsformer liksom mellan etablerade
och nystartade verksamheter. Beträffande nystartade verksamheter bör generellt gälla att kraven
på bevisning ställs högre när det gäller utbetalningsförmåga av lön eftersom det inte finns någon
tidigare verksamhet att referera till. Det rör sig dock inte om någon bevislättnad till följd av att en
uppdragsgivare/arbetsgivare varit aktuell tidigare säsonger, utan all dokumentation som framgår
av SI-3/2015 ska inlämnas i samband med ansökningar från samtliga
uppdragsgivare/arbetsgivare.
Anställningserbjudande
Ett svenskt företag, som är uppdragsgivare, kan köpa tjänsten bärplockning av ett utländskt
företag. Det utländska företaget måste då normalt ha en filial i Sverige eller i EU/EES. Det är
uppdragsgivaren eller arbetsgivaren i Sverige som kan upprätta anställningserbjudandet.
Det ställs inga särskilda krav på att anställningen ska ha viss varaktighet utan de generella
bestämmelserna om anställning i 6 kap. 2 § första och andra styckena utlänningslagen gäller
oavsett anställningens längd. Det innebär att det inte finns något särskilt regelverk för korta
anställningar som exempelvis säsongsarbete eller andra tillfälliga anställningar.
Mest vanligt förekommande är att en uppdragsgivare i Sverige undertecknar

anställningserbjudandet men att det är det utländska bemanningsföretaget med en filial i Sverige
som är arbetsgivaren. Det förekommer vid enskilda ärenden att företaget i Sverige direktanställer
arbetstagaren.
Uppdragsgivaren eller arbetsgivaren ska upprätta ett anställnings¬erbjudande per yrkesgrupp.

Definitionen av en grupp är att samtliga arbetstagare avser arbeta under samma period och
erbjuds lika anställningsvillkor.
Bedömningen rörande ansökningar för grupper av övrig servicepersonal är beroende av

bedömningen för den större gruppen bärplockare. Dessa grupper kan som regel inte beviljas
tillstånd innan övriga ansökningar har behandlats klart och utfallet visar på ett bifall. En
bedömning får göras i de enskilda fallen.
Det går inte att byta ut arbetstagare i en grupp. Önskar ombudet lägga till ytterligare arbetstagare
ska ombudet för de tillkomna arbetstagarna skicka in kompletta ansökningar med fullständigt
underlag.
I de fall där arbetsgivaren har återtagit anställningserbjudandet ska Migrationsverket avslå

ansökan. Om det är den sökande som återtar ansökan ska Migrationsverket avskriva ansökan.
Fullmakt
Vid en elektronisk gruppansökan är ansökan utformad så att ett ombud ansöker för hela gruppen.
Verket måste kontrollera att det i varje enskild ansökan finns en bifogad fullmakt. Det är vanligt
förekommande att en fullmakt är utställd till det utländska företaget eller arbetsgivaren i Sverige.
Kollektivavtal och anställningsvillkor
LO (Landsorganisationen) har beslutat att Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF) ska ha

organisations- och avtalsrätten för bärplockare och övrig servicepersonal. Däremot om företaget i
Sverige direktanställer bärplockare och övrig servicepersonal ska anställnings¬erbjudandet
skickas för yttrande till berörd arbetstagarorganisation. För ansökningar avseende bärplockare
som är anställd av ett företag med verksamhet i Sverige är det enligt LO ramavtalet med Skogs-
och lantarbetsgivarförbundet som är gällande.
Kommunal upprättade 2015 ett hängavtal på två år där de fastställer de villkor som ska gälla för
aktuell säsong. Utöver lön och försäkringar ställer Kommunal t ex krav på att arbetsgivaren ska
förse plockaren med arbetskläder, arbetsredskap och tillhandahålla lokala transporter utan
kostnad.
Tidigare har Kommunal centralt yttrat sig över erbjudna anställningsvillkor för arbete inom
bärbranschen. Sedan 2016 har Kommunal informerat Migrationsverket att de även kommer yttra
sig över erbjudna anställningsvillkor för arbete inom bärbranschen lokalt. Detta innebär att
Migrationsverket även kan använda sig av yttranden från Kommunals lokala kontor för
bedömningen av anställningsvillkoren. För mer information om aktuellt avtal kan Kommunal
kontaktas.
Redovisning av hur företaget klarar av att betala den erbjudna månadslönen
Uppdragsgivaren ska redovisa hur de klarar av att betala den erbjudna månadslönen, det vill säga
bruttolön samt eventuella sociala avgifter, även vid dålig bärtillgång och om arbetstagaren inte
klarar av att plocka bär motsvarande den erbjudna månadslönen.
Det kan exempelvis göras genom att visa att det finns likvida medel på bank eller motsvarande,
checkkrediter, garantier från bank. Det gäller endast bank inom EU/EES och Schweiz. Det kan
även göras genom en juridisk bindande utfästelse från annan finansiär eller borgensförbindelse
från borgensman som kan visa att tillgångar finns. Till stöd för detta kan exempelvis även balans-
och resultatrapporter lämnas in.
Flera uppdragsgivare kan ha samma finansiär eller borgensförbindelse. Den finansiär som står för
lönegarantin måste visa upp att de ekonomiska förutsättningarna finns för att garantera samtliga
angivna belopp. Av en juridisk bindande utfästelse från annan finansiär eller borgensförbindelse
måste det tydligt framgå i vilka situationer den gäller, vilken summa som garanteras, till hur
många personer denna summa garanteras och under vilken tidsperiod den gäller.
En uppdragsgivare i Sverige kan anlita ett eller flera bemanningsföretag och måste då redovisa
ekonomiska garantier för samtliga plockare och övrig servicepersonal.
Det är vanligt förekommande att arbetsgivare inom denna bransch varje säsong erbjuder flertalet
arbetstagare anställning som bärplockare och övrig servicepersonal. Om det vid en bedömning av
innehållet i ansök¬ningshandlingarna saknas möjligheter att betala löner och uppfylla övriga
anställningsvillkor för samtliga kan det tyda på att förfarandet i sin helhet inte är seriöst. Det bör
då inte spela någon roll om det trots allt finns utrymme att anställa en eller flera personer av de
som sökt utan samtliga ansökningar bör avslås.
Enbart utfästelser från uppdragsgivaren eller någon annan om att det finns tillräckliga medel eller
konkreta planer för verksamheten är inte tillräckligt för att uppfylla villkoren. Om
uppdragsgivaren inte kan visa att ekono¬miska förutsättningar finns för att betala den erbjudna
månadslönen, eller det vid en bedömning av den samlade dokumentationen finns skäl att
ifrågasätta löneutbetalningsförmågan bör vidare utredning ske. Det kan även leda till att ansökan
avslås.
Dokumenterad och styrkt överföring till arbetstagaren av information om

arbetets art
Dokumenterad och styrkt överföring till arbetstagaren av information om arbetets art, kostnader
som belastar arbetstagaren, de erbjudna anställningsvillkoren, allemansrätten och i Sverige
gällande trafiksäkerhetsregler ska lämnas in i varje enskilt ärende. Informationen om de erbjudna
anställningsvillkoren ska förutom lön inkludera uppsägningstid och försäkringsskydd.
Vanligt förekommande är att arbetsgivaren upprättar ett Memorandum of understanding med en

tydlig redogörelse där uppgifterna ovan framgår. Arbetsgivaren ska skicka in namnunderskrifter
som visar att bärplockarna har tagit del av Memorandum of understanding. Om det av inkomna
handlingar inte kan påvisas att det skett en överföring till arbetstagaren av uppgifterna ovan kan
ansökan avslås. Om det vid en sammantagen bedömning av inlämnad dokumentation
framkommer skäl att ifrågasätta de uppgifter som lämnats eller seriositeten i att de i
kollektivavtalet uppsatta anställningsvillkoren kommer infrias bör vidare utredning ske. Det kan
även leda till att ansökan avslås.
Hur arbetet organiseras
Uppdragsgivaren eller arbetsgivaren ska också visa att förutsättningarna finns för att organisera
arbetet och vägleda arbetstagarna i deras yrkesutövning på det sätt som är brukligt inom
branschen. Förutsättningar ska även finnas för att praktiskt organisera arbetet på ett sätt som är i
enlighet med praxis inom branschen exempelvis avseende transportmedel, mat och logi.
Som beskrivning av hur arbetet ska organiseras bör arbetsgivaren éxempelvis uppge hur
bärplockarna och övrig servicepersonal ska bo, få tillgång till mat och transportmedel. Om
arbetsgivaren till exempel inte kan visa på hur arbetet ska organiseras för bärplockare med övrig
servicepersonal talar det för att arbetsgivaren inte kan anses som seriös i att bedriva den typ av
verksamhet och ansökan bör avslås.
Lön och villkor om arbetsgivaren/uppdragsgivaren tidigare anställt eller anlitat

bärplockare
Om uppdragsgivaren/arbetsgivaren tidigare anställt eller anlitat bärplockare ska de regelmässigt

visa upp kontrolluppgift för föregående år, och kopia av försäkringsbesked som visar vilka
arbetstagarförsäkringar arbetstagaren omfattats av. Om företaget har tecknat kollektivavtal
omfattas arbetstagaren normalt sett av arbetstagarförsäkringar.
Om lönerna utbetalats av en utländsk arbetsgivare kan bevis på utbetalda löner visas genom t ex
utdrag från bank på att betalningar skett från uppdragsgivaren i Sverige till det utländska bolaget
i kombination med utländska bolagets lönefaktura för gällande år.
Det kan tillkomma nya uppdragsgivare och arbetsgivare. Om aktörerna i det nya bolaget har
organiserat bärplockare inom ett annat bolag föregående säsonger ska uppdragsgivaren och
arbetsgivaren visa upp utbetald lön för tidigare anställda bärplockare och övrig servicepersonal.
Filialregistrering för utländska företag
I de fall ansökan avser anställning hos en utländsk arbetsgivare som inte redan har dotterbolag
eller annat driftsställe i Sverige ska arbetsgivaren visa att en filial registrerats i Sverige eller
EU/EES. Filialer registreras hos Bolagsverket och som bevis ska arbetsgivaren ge in kopia av
registreringsbeviset.
Migrationsverket ska kunna kommunicera med arbetsgivaren via filialen och likaså kunna få
information om anställningen och anställningsvillkoren.
Utannonsering av tjänst
Tjänsten ska vara utannonserad i Sverige och inom EU/EES och Schweiz under minst tio dagar.
Detta gäller enbart när ett svenskt företag direktanställer. Det gäller inte när arbetstagaren är
anställd av ett utländskt företag med en filial i Sverige eller EU/EES.
Enligt lagen om anställningsskydd gäller företrädesrätten till ny säsonganställning under

förutsättning att arbetstagaren har varit anställd sex månader under de senaste två åren. Av MIG
2017:2 framgår dock att arbetstillstånd är en förutsättning för att en utlänning ska få arbeta i
Sverige. Reglerna om företrädesrätt till återanställning enligt lagen om anställningsskydd kan
därmed inte aktualiseras för en person innan ett uppehålls- och arbetstillstånd har beviljats.
Unionsföreträdet ska därför respekteras även om personen, åberopar företrädesrätt till
anställning enligt lagen om anställningsskydd. För vidare information läs artikeln
Utannonsering.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Bärplockare
Lagstiftning
Utlänningslagen

Chefen för region Stockholms särskilda instruktion SI 3/2015 om hantering och uppföljning av
arbetstillstånd rörande bärplockare
Avgöranden
MIG 2017:2
Tillstånd Att arbeta i Sverige Bärplockare
Anmälningsskyldighet för innehavare av EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f715e5f:2019-02-15
Anmälningsskyldighet för innehavare av EU-

blåkort
Den som har ett EU-blåkort ska anmäla till Migrationsverket om anställningen upphör eller den
avtalade lönen inte längre når upp till den lönetröskel som ligger till grund för EU-blåkortet. Det
framgår av 6 a kap. 9 § utlänningslagen.
Den som inte fullgör anmälningsskyldigheten kan vägras förlängning av EU-blåkortet (6 a kap. 6
§ andra stycket 6 utlänningslagen) eller få det återkallat (6 a kap. 12 § första stycket 9 samma
lag). Men om arbetstagaren kan visa att han eller hon inte råder över orsakerna till
underlåtenheten kan Migrationsverket ändå förlänga eller avstå från att återkalla EU-blåkortet.
Det framgår av 6 a kap. 6 § tredje stycket utlänningslagen respektive 12 § andra stycket samma
lag.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: EU-blåkort
Lagstiftning
Rådets direktiv 2009/50/EG om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för
högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet)
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Anmälningsskyldighet för innehavare av EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Tillstånd Att arbeta i Sverige EU-blåkort
EU-blåkort och permanent uppehållstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f715faf:2019-02-15
EU-blåkort och permanent uppehållstillstånd

Blåkortsdirektivet innehåller inga bestämmelser om permanent uppehållstillstånd. Men enligt
direktivet kan en EU-blåkortsinnehavare beviljas status som varaktigt bosatt efter fem års
vistelse inom unionen. Det är en skillnad jämfört med direktivet om varaktigt bosatta
(2003/109/EG), enligt vilket det krävs fem års vistelse i en och samma medlemstat.
Den som haft EU-blåkort i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren kan få permanent
uppehållstillstånd (5 kap. 5 § första stycket utlänningslagen). Observera att bestämmelsen om
permanent uppehållstillstånd inte följer av direktivet utan är en nationell bestämmelse.
Permanent uppehållstillstånd kan också beviljas om arbetstagaren vistats här dels med stöd av
EU-blåkort, dels med nationellt uppehållstillstånd för arbete om den sammanlagda tiden uppgår
till fyra år under en sjuårsperiod (prop. 2012/13:148 Genomförande av blåkortsdirektivet s. 75).
På samma sätt som vid bedömning av permanent uppehållstillstånd enligt de nationella

reglerna, ska vi kontrollera att den som haft EU-blåkort i fyra år verkligen befunnit sig i Sverige
och arbetat här. Enbart innehavet av EU-blåkort kvalificerat inte för permanent
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
högkvalificerad anställning
Rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning
EU-blåkort och permanent uppehållstillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Utlänningslagen
Proposition 2012/13:148 Genomförande av blåkortsdirektivet
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Förlängning av EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f715f58:2019-02-15
Förlängning av EU-blåkort
EU-blåkort ska förlängas om villkoren för tillstånd är uppfyllda och den sammanlagda
tillståndstiden inte överstiger fyra år (6 a kap. 6 § första stycket utlänningslagen).
Av 6 a kap. 6 § andra stycket utlänningslagen framgår att EU-blåkort inte får förlängas om EU-
blåkortsinnehavaren:
• förvärvat tillståndet på ett bedrägligt sätt
• förfalskat eller ändrat tillståndsbeviset i något avseende
• vid första ansökningstillfället inte uppfyllde villkoren för EU-blåkort
• vistas i Sverige av andra skäl än dem som EU-blåkortet beviljades för
• har bytt till en annan anställning eller ett annat yrke än vad EU-blåkortet är knutet till
• inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet
• utgör ett hot mot allmän säkerhet, ordning eller folkhälsa.
I enlighet med blåkortsdirektivet är bestämmelserna tvingande, förutom den som

rör anmälningsskyldigheten. Om arbetstagaren kan visa att han eller hon inte råder över
orsakerna till underlåtenheten kan Migrationsverket ändå förlänga EU-blåkortet (6 a kap. 6 §
tredje stycket utlänningslagen).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Förlängning av EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Nationell kontaktpunkt för EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71600f:2019-02-18
Nationell kontaktpunkt för EU-blåkort

Enligt artikel 22 i blåkortsdirektivet ska medlemsstaterna via en nationell kontaktpunkt i
respektive stat underrätta varandra om vissa av de åtgärder som vidtas i enlighet med direktivet.
Bestämmelserna om underrättelse har förts in i 5 a kap. 4 § utlänningsförordningen och där
framgår att Migrationsverket har uppdraget som nationell kontaktpunkt.
Arbetstillståndsenheten i Stockholm, som också handlägger ansökningar om EU-blåkort,

ansvarar för funktionen som nationell kontaktpunkt och underrättar andra EU-staters
kontaktpunkter.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Nationell kontaktpunkt för EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Prövning enligt nationella regler sker ex officio - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Prövning enligt nationella regler sker ex officio

Det finns inget hinder mot att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd enligt nationella regler
även om förutsättningarna för EU-blåkort är uppfyllda. Det framgår av artikel 3.4 i
blåkortsdirektivet.
På ansökningsblanketten ska den sökande svara ja eller nej på frågan om ansökan ska prövas
enligt de nationella reglerna för den händelse Migrationsverket inte kan bevilja EU-blåkort. Om
den sökande svarat ja ska vi pröva ansökan enligt bestämmelserna i 6 kap. 2 § utlänningslagen.
Observera dock att ett separat beslut måste fattas om EU-blåkortet oavsett om ansökan om
uppehålls- och arbetstillstånd prövas enligt nationella regler eller inte. Avslag på en ansökan
om EU-blåkort måste alltid kunna överklagas. I de fall vi avslår ansökan om EU-blåkort och den
sökande vill att ansökan prövas enligt nationella regler kommer vi alltså att fatta två
beslut, ett om EU-blåkort och ett om uppehålls- och arbetstillstånd enligt nationella regler.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Prövning enligt nationella regler sker ex officio - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Rutin EU-blåkort
Rutin EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige EU-blåkort Rutin EU-blåkort
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71a2f6:2019-02-18
Rutin EU-blåkort
Beslut: UAT-BEV
utlandsmyndighet)
Blåkort CE
Blåkort förlängning CEX
Blåkort – har blåkort i annat EU-land CEA
Blåkort – har blåkort i annat EU-land, förlängning CEAX
Klassningskoder:
Blåkort CE
Blåkort förlängning X
Rutin EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Ansökningsavgift:
2000 kronor
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad
anställning
Förvaltningslagen
Tidpunkt för ansökan om EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f715e7c:2019-02-15
Tidpunkt för ansökan om EU-blåkort
När ska ansökan om EU-blåkort göras?
Enligt huvudregeln i 6 a kap. 4 § första stycket utlänningslagen ska ansökan om EU-blåkort

lämnas in före inresan i Sverige. EU-blåkort får inte heller beviljas när den sökande befinner sig
här.
Undantag från huvudregeln om att ansökan ska göras och EU-blåkort beviljas före inresan finns i
6 a kap. 4 § andra och tredje stycken utlänningslagen. Undantagen gäller i följande fall:
• Ansökan avser förlängning av EU-blåkort. En förutsättning är att anställningserbjudandet i

förlängningsansökan avser samma anställning.
• Den sökande har redan ett EU-blåkort men ansöker om ett nytt, exempelvis på grund av
att han eller hon har bytt anställning.
• Den sökande har ett EU-blåkort utfärdat av en annan EU-stat. För att ansökan ska beviljas
gäller att den sökande vistats minst 18 månader med EU-blåkort i den första
medlemsstaten och att ansökan i Sverige görs inom en månad från inresan.
• Den sökande har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och har slutfört studier
som motsvarar 180 högskolepoäng.
• Den sökande har uppehållstillstånd som gästforskare enligt forskardirektivet och har
genomfört ett forskningsprojekt i Sverige enligt ett mottagningsavtal.
• Ansökan gäller en sökande som återtagits till Sverige från en annan medlemsstat enligt 6 a
kap. 14 § utlänningslagen. Det rör sig om personer som ansökt om EU-blåkort i en annan
medlemsstat och fått avslag och som har, eller vid tiden för ansökan i den andra EU-staten,
hade ett EU-blåkort utfärdat av Sverige. Dessa personer ska återtas till Sverige.
Eftersom tidpunkten för ansökan om EU-blåkort särregleras på det här sättet är uppräkningen av
undantagen uttömmande. Det innebär exempelvis att EU-blåkort inte kan beviljas efter inresan
med stöd av 5 kap. 18 § andra stycket 11 utlänningslagen. Statusbyte till EU-blåkort kan enbart
göras i de fall som anges i 6 a kap. 4 § utlänningslagen.
Ansökan om EU-blåkort när EU-blåkort utfärdats av en annan EU-stat
Arbetstagare som har EU-blåkort utfärdat av en annan EU-stat och som vistats i den utfärdande
staten i 18 månader får ansöka om och beviljas ett EU-blåkort efter inresan i Sverige, om
ansökan kommer in senast en månad efter inresan (6 a kap. 4 § tredje stycket utlänningslagen).
Motsvarande gäller även för EU-blåkortsinnehavarens familjemedlemmar (6 a kap. 11 § andra

stycket 2 utlänningslagen).
EU-blåkortsinnehavaren och hans eller hennes familjemedlemmar får inte arbeta i Sverige under
handläggningstiden. Om de vill börja arbeta direkt efter inresan måste EU-blåkort vara beviljat
innan de reser till Sverige.
Enligt artikel 18.4 b i blåkortsdirektivet ska de sökande vid avslag på ansökan åläggas att lämna
landet. Det innebär att Migrationsverket bör förena ett avslagsbeslut med beslut om avvisning
eller utvisning. Den EU-stat som utfärdat EU-blåkortet ska omedelbart och utan formaliteter
återta EU-blåkortsinnehavaren och hans eller hennes familjemedlemmar.
På motsvarande sätt ska Sverige återta EU-blåkortsinnehavare med svenskt EU-blåkort som fått
avslag på ansökan i en annan EU-stat och ålagts att lämna landet. En förutsättning är att EU-
blåkortet fortfarande gällde vid tidpunkten för ansökan i den andra EU-staten (6 a kap. 14 §
första stycket utlänningslagen). Personer som återtagits får vistas i Sverige i tre månader efter
inresa även om EU-blåkortet inte längre gäller eller har återkallats (6 a kap. 14 § andra stycket
utlänningslagen).
Medlemsstaterna ska underrätta varandra om de beslut som fattas när en EU-blåkortsinnehavare

från en medlemsstat ansöker om EU-blåkort i en annan EU-stat. Läs mer i artikeln om Nationell
kontaktpunkt .
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Tillstånd för familjemedlemmar till innehavare av EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f715fd3:2019-02-15
Tillstånd för familjemedlemmar till innehavare av

EU-blåkort
Familjeåterförening
Enligt blåkortsdirektivet ska familjemedlemmar till innehavare av EU-blåkort beviljas

uppehållstillstånd i enlighet med direktivet om familjeåterförening (2003/86/EG) med vissa
särskilt angivna undantag. Blåkortsdirektivet ger familjemedlemmar till EU-blåkortsinnehavare
rätt till återförening enligt direktivet om familjeåterförening (2003/86/EG). Tillståndet beviljas
med stöd av 6 a kap. 10 första stycket utlänningslagen.
Personkretsen
I 6 a kap. 10 § utlänningslagen finns en hänvisning till 5 kap. 3 första stycket 1– 3 samma lag. Det
innebär att med familjemedlemmar avses make, maka eller sambo samt barn under 18 år till EU-
blåkortsinnehavaren eller hans eller hennes make, maka eller sambo.
Observera att personkretsen som omfattas skiljer sig från den som gäller familjemedlemmar till
arbetstagare enligt i 4 kap. 4 a § utlänningsförordningen.
I och med hänvisningen till familjeåterföreningsdirektivet finns inget författningsstöd för att
bevilja tillstånd för blivande make, maka eller sambo. Bestämmelsen i 5 kap. 3 § utlänningslagen
avser familjemedlemmar som redan är make, maka eller sambo. Parterna måste alltså redan vara
gifta eller sambo för att kunna få tillstånd.
Underlag
För att tillstånd ska kunna beviljas måste följande visas upp:
• vigselbevis eller dokument som visar att parterna bott tillsammans i hemlandet
• födelsebevis för barn
• ett brev eller liknande där blåkortsinnehavaren bekräftar att familjen ska bo tillsammans i
Sverige (behövs normalt inte om familjemedlemmarna söker samtidigt som EU-
blåkortsinnehavaren).
Om bara den ene föräldern finns i Sverige och föräldrarna har gemensam vårdnad krävs
medgivande från föräldern i hemlandet till att barnet beviljas uppehållstillstånd. Det framgår av 6
a kap. 10 § andra stycket utlänningslagen.
Begränsningar i rätten till familjeåterförening
Uppehållstillstånd får vägras i de fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§ utlänningslagen, utom
när familjemedlemmen redan har beviljats uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av
anknytning till en arbetstagare med EU-blåkort utfärdat av den staten (6 a kap. 10 tredje stycket
utlänningslagen ).
Begränsningarna i 5 kap. 17 a respektive b §§ utlänningslagen avser bland annat situationer då

oriktiga uppgifter lämnats medvetet uppgifter av betydelse förtigits eller den sökande utgör ett hot
mot allmän ordning och säkerhet.
Arbetstillstånd, tillståndstid
Familjemedlemmarna kan även beviljas arbetstillstånd med stöd av 6 kap. 3 § utlänningslagen.

Medföljande barn beviljas enligt praxis arbetstillstånd om de är 16 år eller äldre.
Uppehålls- och arbetstillstånd för familjemedlemmar beviljas för samma tid som för
arbetstagaren.
Huvudregeln om uppehållstillstånd före inresan gäller även familjemedlemmar (6 a kap. 11 §

första stycket utlänningslagen). Undantag gäller dock om:
• ansökan avser förlängning
• familjemedlemmen beviljats uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av

anknytning till en blåkortsinnehavare som ansöker om nytt EU-blåkort i Sverige
• familjemedlemmen har återtagits enligt 6 a kap. 14 § utlänningslagen och den person som
familjemedlemmen har anknytning till ansöker om nytt EU-blåkort i Sverige.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Familjemedlemmar till arbetstagare
Tillståndstider och tillståndsbegränsningar vid EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f715eb3:2019-02-15
Tillståndstider och tillståndsbegränsningar vid

EU-blåkort
Tillståndstider
Tillståndstiderna för EU-blåkort motsvarar till viss del de tillståndstider som gäller för
arbetstillstånd enligt nationella bestämmelser. EU-blåkort får därför inte beviljas för längre tid
än två år och den sammanlagda tillståndstiden för flera EU-blåkort får inte överstiga fyra år.
Skillnaden är att ett det första EU-blåkortet inte kan beviljas för kortare tid än ett år, vilket är en
följd av att anställningen som ligger till grund för en förstagångsansökan inte får vara kortare än
ett år.
Längst två år åt gången

EU-blåkort beviljas för den tid anställningen gäller, dock längst två år. Om anställningstiden
understiger två år ska Migrationsverket bevilja EU-blåkort för den faktiska anställningstiden med
ett tillägg av tre månader (6 a kap. 5 § första stycket utlänningslagen). Avsikten med tillägget är
att EU-blåkortsinnehavaren ska ha möjlighet att vistas i Sverige för att söka en ny
högkvalificerad anställning. Giltighetstiden för ett EU-blåkort får dock inte överstiga två år.
EU-blåkort kan inte beviljas för kortare tid än ett år, utom i fall som avser förlängning av
tillståndstiden beroende på anställningserbjudandets längd. Om arbetstagaren exempelvis har fått
en anställning i tre år, ska ett första EU-blåkort beviljas för två år. Vid en förlängningsansökan
ska ett nytt EU-blåkort utfärdas för ett år och tre månader, om villkoren för EU-blåkort är
uppfyllda. Skulle anställningserbjudandet gälla för två år och sex månader innebär det att det
första EU-blåkortet beviljas för två år och förlängningen för nio månader. Om
anställningserbjudandet avser en tillsvidareanställning, ska ett första EU-blåkort gälla för två år,
med möjlighet till ytterligare två års förlängning.
Sammanlagt längst fyra år

Den sammanlagda tillståndstiden för ett eller flera EU-blåkort utfärdade av Sverige får inte
överstiga fyra år. Det faktum att en person har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige under en
sammanlagd period om fyra år utgör alltså ett hinder för ytterligare förlängning av EU-blåkort
här. Däremot finns inget hinder att utfärda EU-blåkort i Sverige även om arbetstagaren haft EU-
blåkort i ett annat medlemsland (se prop. 2012/13:148 s. 74).
Koppling till anställning och yrke
Under de första två åren ska EU-blåkortet knytas till en viss anställning, det vill säga det
anställningserbjudande som låg till grund för beviljandet av tillståndet, och ett visst yrke. Efter en
sammanlagd tillståndstid på två år ska EU-blåkortet endast knytas till yrket (6 a kap. 7 § första
stycket utlänningslagen).
Om EU-blåkortsinnehavaren vill byta anställning under de två första åren måste en ansökan om
nytt EU-blåkort göras. Därefter kan byte av anställning göras utan ny ansökan. För byte av yrke
gäller dock under hela fyraårsperioden att ansökan om ett nytt EU-blåkort måste göras.
Om anställningen upphör under tillståndstiden för EU-blåkortet får arbetstagaren vistas i Sverige
under tre månader för att ansöka om en ny anställning. Tidsperioden börjar löpa när anställningen
upphör. Arbetstagaren kan dock inte börja arbeta förrän ett nytt EU-blåkort beviljats eftersom
bestämmelsen i 5 kap 3 § första stycket utlänningsförordningen inte är tillämplig för den som har
EU-blåkort.
Avser ansökan däremot förlängning av EU-blåkort är undantaget från kravet på arbetstillstånd i 5

kap. 3 § andra stycket utlänningsförordningen tillämpligt. EU-blåkortet är ett arbetstillstånd och
under förutsättning att ansökan om förlängning görs innan det föregående EU-blåkortet löper ut
bör arbetstagaren kunna fortsätta att arbeta i avvaktan på ett nytt.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Underrättelser om EU-blåkort till andra EU-stater - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71603a:2019-02-18
Underrättelser om EU-blåkort till andra EU-

stater
När en EU-blåkortsinnehavare i en annan EU-stat ansöker om EU-blåkort i Sverige enligt
blåkortdirektivets artikel 18 ska Migrationsverket underrätta den andra EU-staten om sitt beslut.
Det gäller oavsett om ansökan beviljas eller avslås och även när den sökande och hans eller
hennes familjemedlemmar ålagts att lämna Sverige (5 a kap. 4 § utlänningsförordningen).
Skyldigheten att underrätta gäller även när en EU-blåkortsinnehavare från en annan EU-stat
beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige.
Det är den nationella kontaktpunkten som sköter underrättelserna.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
högkvalificerad anställning (blåkortdirektivet)
Rådets direktiv 2003/109/E om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Underrättelser om EU-blåkort till andra EU-stater - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Vad är EU-blåkort? - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige EU-blåkort Vad är EU-blåkort?
Vad är EU-blåkort?
EU-blåkort (EU Blue Card) är ett kombinerat tillstånd för personer utanför EU och EES som har
erbjudande om en högkvalificerad anställning i en EU-stat. Ett EU-blåkort består av både
uppehållstillstånd och arbetstillstånd.
Bestämmelserna om EU-blåkort grundar sig på EU-direktivet om villkor för

tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning, kallat
blåkortsdirektivet (2009/50/EG). Direktivets bestämmelser har införts huvudsakligen i 6 a kap.
utlänningslagen och 5 a kap. utlänningsförordningen. Vägledningen finns också i regeringens
proposition Genomförande av blåkortsdirektivet (prop. 2012/13:148). Direktivet har tillkommit
för att locka hit och behålla högkvalificerade arbetstagare inom EU, vilket i sin tur är en del av
strävan att öka unionens konkurrenskraft och åstadkomma en hållbar ekonomisk tillväxt. EU-
blåkort gäller enbart för arbete i den utfärdande staten, men innehavare av EU-blåkort kan under
vissa förutsättningar bege sig till en annan medlemsstat och på plats ansöka om EU-blåkort i den
staten. För den som har EU-blåkort kan det bli enklare att få ställning som varaktigt bosatt.
Arbetstagaren får själv välja om han eller hon vill ansöka om EU-blåkort eller om ett uppehålls-
och arbetstillstånd enligt de nationella reglerna. Det framgår av artikel 3.4 i blåkortsdirektivet.
Den omständigheten att arbetstagaren har erbjudande om en högkvalificerad anställning är inget
hinder mot att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd istället för EU-blåkort. I ansökan om EU-
blåkort ska den sökande också ange om han eller hon vill att ansökan prövas enligt nationella
regler för den händelse ansökan om EU-blåkort inte kan beviljas.
Handläggningstiden
En ansökan om EU-blåkort ska avgöras senast 90 dagar från det att ansökan lämnats in. Tiden får
förlängas om ansökan behöver kompletteras. Sökanden ska då underrättas om att tidsfristen på 90
dagar förlängts (5 a kap. 1 § utlänningsförordningen).
Överklagande
Ett beslut att avslå ansökan om EU-blåkort kan överklagas till migrationsdomstol.
Vad är EU-blåkort? - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Övrigt
Handbok i migrationsärenden - Ställning som varaktig bosatt i Sverige
Vem kan beviljas EU-blåkort? - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Vem som kan beviljas EU-blåkort

Tredjelandsmedborgare som erbjudits en högkvalificerad anställning i Sverige med en
anställningstid om minst ett år ska beviljas uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad
anställning (EU-blåkort) om villkoren för tillståndet är uppfyllda. Det framgår av 6 a kap. 1 §
utlänningslagen och gäller om inte annat följer av 6 a kap. 2 eller 3 §§ samma lag.
Det finns vissa kategorier av personer som inte kan beviljas EU-blåkort även om de skulle
uppfylla de materiella kraven för ett sådant (6 a kap. 2 § utlänningslagen). Det gäller personer
som:
• är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, alternativt är familjemedlemmar till

sådana medborgare
• har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 eller 15 b §, 12 kap. 18 § första stycket 1,

21 kap. eller 22 kap. utlänningslagen, eller har ansökt om sådant tillstånd och ansökan
ännu inte har avgjorts slutligt
• har ansökt om uppehållstillstånd för att forska i Sverige enligt ett mottagningsavtal som
har ingåtts enligt lagen om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare
• har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och utövar sin rätt att vistas i
Sverige som arbetstagare eller egen företagare
• reser in i Sverige i enlighet med åtaganden enligt ett internationellt avtal som underlättar
inresa och tillfällig vistelse för vissa kategorier av personer med anknytning till handel
och investeringar
• har beviljats arbetstillstånd för säsongsarbete i Sverige, eller är undantagen från kravet på
sådant
• har ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut som inte kan verkställas
• är utstationerade i Sverige enligt lagen om utstationering av arbetstagare.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Vem kan beviljas EU-blåkort? - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Lagstiftning
Utlänningslagen
Lag (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare
Lag (1999:678) om utstationering av arbetstagare
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Villkor för att beviljas EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 5
Villkor för att beviljas EU-blåkort

En tredjelandsmedborgare kan få uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad anställning
(EU-blåkort) enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen om:
• den sökande har ett erbjudande om en högkvalificerad anställning i Sverige med en

anställningstid på minst ett år
• anställningen avser ett reglerat yrke och den sökande kan styrka behörigheten att få utöva
yrket i Sverige
• lönen är minst en och en halv gång den genomsnittliga bruttoårslönen i Sverige

(lönetröskeln)
• arbetsgivaren har iakttagit unionsföreträdet
• den sökande kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om en heltäckande
sjukförsäkring som gäller i tre månader från inresan i Sverige
• lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller enligt
svenska kollektivavtal eller vad som är praxis inom yrket eller branschen.
Dessutom ska berörd facklig organisation ha haft tillfälle att yttra sig över anställningsvillkoren,
vilket framgår av 5 kap. 7 a § utlänningslagen.
Vi ska även kontrollera den sökandes vandel. EU-blåkort får inte beviljas om den sökande utgör
ett hot mot allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa (6 a kap. 3 § utlänningslagen).
Erbjudande om högkvalificerad anställning
En anställning räknas som högkvalificerad om sökanden har relevant och särskild kompetens för
den i form av minst tre års slutförd högskoleutbildning motsvarande 180 högskolepoäng eller
fem års yrkeserfarenhet inom det aktuella yrket eller branschen. EU-blåkort kan inte beviljas för
den som har en anställning utomlands.
Det finns inga förteckningar över vilka yrken och anställningar som kräver tre års utbildning och
som därmed räknas som högkvalificerade. Migrationsverket måste därför i varje enskilt ärende ta
ställning till om kvalifikationerna kan ligga till grund för ett EU-blåkort. Den sökande måste
lämna in examensbevis eller registerutdrag som styrker utbildningen.
Yrkeserfarenhet definieras som faktiskt och lagligt utövande av yrket i blåkortsdirektivets artikel
2. För att styrka den tidigare yrkeserfarenheten måste den sökande lämna in intyg från tidigare
anställningar som är relevanta i sammanhanget.
Anställningstiden vid den första ansökan måste vara minst ett år. Däremot kan en ansökan om
förlängt EU-blåkort avse en kortare period än ett år. Den sammanlagda tillståndstiden för ett eller
flera EU-blåkort får inte överstiga fyra år (6 a kap. 5 § andra stycket utlänningslagen).
Regelverket utgår från att personen endast har en anställning och bör därför tolkas så att EU-
blåkort bara kan beviljas för en enda anställning även om den sökande skulle ha fler än ett
erbjudande.
Reglerade yrken
Om den högkvalificerade anställningen avser ett reglerat yrke ska den sökande styrka
behörigheten att få utöva yrket i Sverige (6 a kap. 1 § tredje stycket utlänningslagen). Med
reglerat yrke avses yrkesverksamhet där det krävs någon form av auktorisation, legitimation eller
motsvarande för att få utöva yrket.
De flesta av de reglerade yrkena i Sverige finns inom hälso- och sjukvårdssektorn, där det krävs
legitimation eller särskilt förordnande från Socialstyrelsen för de flesta yrken. En förteckning
över legitimationsyrkena inom vårdsektorn finns på Socialstyrelsens webbplats.
Vilka övriga yrken som är reglerade, samt hänvisning till den myndighet som kan ge mer
information om kraven för behörighet, finns på Universitets- och högskolerådets webbplats.
Lönetröskeln
Utmärkande för EU-blåkortet är den så kallade lönetröskeln, som innebär att lönen måste uppgå
till ett på förhand bestämt minimibelopp. Lönen ska vara minst en och en halv gång den
genomsnittliga bruttoårslönen i respektive medlemsstat. Bestämmelsen finns i 6 a kap. 1 § första
stycket 1 utlänningslagen. Lönetröskeln bestäms av Migrationsverket efter samråd med
Medlingsinstitutet (5 a kap. 5 § utlänningsförordningen). Beloppet fastställs därefter i
Migrationsverkets föreskrifter om den lönetröskel som är villkor för att erhålla EU-blåkort
(MIGRFS). Vid ansökan om förlängning måste lönen minst uppgå till den lönetröskel som gäller
vid tidpunkten för beslutet om förlängning (se prop. 2012/13:148 s. 72).
Det framgår inte av direktivet, lagstiftningen eller förarbetena om lönetröskeln får underskridas i
de fall anställningen avser deltid. Men mot bakgrund av direktivets syfte och bestämmelsens
utformning (artikel 5.3 i direktivet) är det rimligt att tolka bestämmelsen som att lönetröskeln är
absolut och inte får underskridas även om det skulle röra sig om deltid.
Observera att lön, försäkringsskydd och anställningsvillkor inte heller får vara sämre än vad som
följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Utannonsering
Av 6 a kap. 1 § första stycket 4 utlänningslagen framgår att EU-blåkort får beviljas om

rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges åtaganden inom Europeiska unionen.
Bestämmelsen innebär att det så kallade unionsföreträdet ska iakttas. Principen om
unionsföreträde definieras som att tredjelandsmedborgare ska ges rätt till inresa och vistelse av
arbetsmarknadsskäl bara om lediga platser inte kan besättas av inhemska arbetssökande,
arbetssökande från andra medlemsstater eller av tredjelandsmedborgare som är permanent och
lagligen bosatta i medlemsstaten och redan utgör en del av den reguljära arbetsmarknaden.
Sjukförsäkring
För att kunna beviljas EU-blåkort ska den sökande visa att han eller hon har, eller har ansökt om,
en heltäckande sjukförsäkring som gäller i tre månader från inresan i Sverige (6 a kap. 1 § första
stycket 3 utlänningslagen). Eftersom EU-blåkort beviljas för lägst ett år är avsikten med kravet
på försäkring att den ska täcka tiden fram till dess att folkbokföring äger rum. Mot bakgrund av
att det krävs minst ett års anställning för att beviljas EU-blåkort och tillståndet kommer att gälla
minst ett år, kan vi utgå från att blåkortsinnehavaren kommer att bli folkbokförd och därigenom
få tillgång till hälso- och sjukvård.
Försäkringen ska vara heltäckande. Det finns ingen rättslig praxis som tydligt anger vad som
avses med heltäckande, men försäkringen bör täcka kostnaderna för såväl akut som annan
sjukvård samt sjukhusvistelse och eventuell hemtransport av medicinska skäl.
Den sökande kan uppfylla kravet antingen genom att visa att hemlandets sjukförsäkring har
tillräcklig omfattning och gäller under vistelsen i Sverige eller genom att visa att han eller hon
har tecknat en privat försäkring. Ett exempel på en försäkring som borde uppfylla kraven är en
sådan medicinsk reseförsäkring som krävs för att beviljas en Schengenvisering (artikel 15 i
viseringskodex, förordning EG 810/2009).
Yttrande från facket
Berörd facklig organisation ska få möjlighet att yttra sig över anställningsvillkoren, på samma
sätt som enligt de nationella arbetstillståndsreglerna. Yttrandet är tänkt att vara en hjälp för
Migrationsverket när vi ska bedöma om anställningsvillkoren ligger i nivå med tillämpliga
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Hot mot allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa
EU-blåkort får inte beviljas om den sökande utgör ett hot mot allmän ordning, säkerhet eller
folkhälsa (6 a kap. 3 § 2 utlänningslagen). Av den anledningen ska vi göra en slagning i MR/BR-
registren innan vi beviljar tillstånd.
Det är inte möjligt att exakt ange vad som krävs för att den sökande ska anses vara ett hot mot
allmän ordning eller säkerhet. Enligt EU-rätten gäller generellt att
• hänsyn till allmän ordning och säkerhet inte får åberopas för att tjäna ekonomiska syften
• åtgärder med hänsyn till allmän ordning och säkerhet ska grunda sig enbart på den berörda
• tidigare domar för brott inte i sig ska utgöra anledning att vägra tillstånd.
Domar för allvarliga brott eller upprepad brottslighet kan dock betraktas som ett hot mot allmän
ordning. Vad som ska bedömas som allvarligt brott måste avgöras i det enskilda fallet.
Vid sidan av bestämmelsen om allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa finns en bestämmelse
som förbjuder att EU-blåkort beviljas om den sökande till stöd för ansökan visar upp handlingar
som förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende (6 a kap. 3 § 1
utlänningslagen).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen

MIGRFS 2019:1 Migrationsverkets föreskrifter om den lönetröskel som är villkor för att erhålla
EU-blåkort
Rutiner
Rutin EU-blåkort
Rutinhandbok MR/BR
Övrigt
Universitets- och högskolerådets förteckning över reglerade yrken
Ansökan om legitimation hos Socialstyrelsen
Medlingsinstitutet
Återkallelse av EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f715f7a:2019-02-15
Återkallelse av EU-blåkort
I 6 a kap. 12 § första stycket utlänningslagen finns en rad tvingande återkallelsegrunder för EU-
blåkort. Av bestämmelsen framgår att EU-blåkort ska återkallas om innehavaren:
• förvärvat tillståndet på ett bedrägligt sätt
• förfalskat eller ändrat tillståndsbeviset
• vid det första ansökningstillfället inte uppfyllde villkoren för EU-blåkort
• inte får en lön som uppgår till den lönetröskel som ligger till grund för EU-blåkortet
• vistas i Sverige av andra skäl än dem som EU-blåkortet beviljades för
• har bytt till en annan anställning eller ett yrke än vad EU-blåkortet är knutet till
• har varit arbetslös mer än tre månader i följd
• inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet
• utgör ett hot mot allmän säkerhet, ordning eller folkhälsa.
Bestämmelserna är tvingande förutom den som rör anmälningsskyldigheten. Om arbetstagaren

kan visa att han eller hon inte råder över orsakerna till underlåtenheten kan Migrationsverket
avstå från att återkalla EU-blåkortet (6 a kap. 12 § andra stycket utlänningslagen).
EU-blåkort ska återkallas om lönen inte uppgår till lönetröskeln. Vid bedömningen ska vi utgå
från den lönetröskel som gällde när EU-blåkortet beviljades. Det innebär att vi inte ska återkalla
EU-blåkortet om bristen beror på att den officiella lönetröskeln höjts under tillståndsperioden.
Däremot måste vi ta hänsyn till om lönetröskeln höjts när det gäller en förlängning av EU-
blåkortet (se prop. 2012/13:148 s. 72).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Återkallelse av EU-blåkort - Kunskapsstöd Page 2 of 2

Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin EU-blåkort
EU:s avtal med Turkiet - Kunskapsstöd Page 1 of 5
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige EU:s associeringsavtal med Turkiet EU:s avtal med Turkiet
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f7422a:2019-02-15
EU:s associeringsavtal med Turkiet vad gäller

arbetstillstånd
Associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 grundar sig på avtalet och är ett led i
utvecklingen av associeringen mellan EU och Turkiet. Beslutet (nedan kallat beslut nr 1/80)
innehåller bestämmelser om anställning och fri rörlighet för turkiska arbetstagare och deras
familjemedlemmar.
Beslut 1/80 har direkt effekt i Sverige utan uttryckliga bestämmelser i den nationella
lagstiftningen och innehåller bestämmelser som kan vara tillämpliga i ansökningar om
uppehållstillstånd rörande turkiska medborgare (se mål C-192/89 Sevince v Staatssecretaris van
Justitie).
Rätt till fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd
I enlighet med Associeringsrådets beslut artikel 6.1 i beslut nr 1/80 har en turkisk arbetstagare
som på lagliga grunder tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat:
• rätt att efter ett års reguljär anställning i denna medlemsstat få sitt arbetstillstånd förnyat
för anställning hos samma arbetsgivare
• rätt att efter tre års reguljär anställning, med undantag för det företräde som ska ges
arbetstagare från EU:s medlemsstater, inom samma yrke ta anställning hos valfri
arbetsgivare om anställningen registrerats hos arbetsförmedlingen i denna stat, för samma
yrke
• rätt att efter fyra års anställning i denna medlemsstat utöva valfri avlönad verksamhet.
Som framgår ökar den turkiska medborgarens rätt till tillträde till arbetsmarknaden ju längre tid
han eller hon har arbetat och efter fyra års reguljär anställning har arbetstagaren fritt tillträde till
arbetsmarknaden.
Rätten att stanna kvar och arbeta i Sverige grundar sig på associeringsavtalet och beslut 1/80 och
det är således villkoren i dessa rättsakter som ska vara uppfyllda. Vad som avses med reguljär
anställning får avgöras med stöd av domar från EU-domstolen.
Om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda kan tillstånd vägras enbart med hänsyn till allmän
ordning och säkerhet.
Krav på anställningen
I ett förhandsavgörande har EG-domstolen funnit att en turkisk arbetstagare som utövar en
verksamhet som är förbehållen en begränsad personkrets, är avsedd att underlätta hans
inslussning i förvärvslivet och som finansieras med offentliga medel är en sådan arbetstagare
som avses i beslut nr 1/80, och mannen hade således, förutsatt att han är anställd hos samma
arbetsgivare, rätt att efter ett år få sitt uppehållstillstånd förnyat (se mål C-1/97 Mehmet Birden
mot Stadtgemeinde ).
Domstolen har i ett annat förhandsavgörande funnit att ringa yrkesverksamhet, bestående av 5,5
timmars arbete per vecka, är en "reguljär anställning" i den mening som avses i beslut nr 1/80
förutsatt att det avlönade arbete som personen i fråga utför är att anse som ett verkligt och
faktiskt arbete (se mål C-14/09 HavaGenc mot Land Berlin ).
Med ledning av nämnda domar kan konstateras att kraven på reguljär eller laglig anställning
enligt beslut 1/80 är i princip desamma som gäller för den fria rörligheten inom EU/EES. Det kan
därför inte krävas att villkoren för arbetstillstånd enligt den nationella lagstiftningen (6 kap. 2 §
utlänningslagen) ska vara uppfyllda. För att avgöra om en anställning kan ligga till grund för
fortsatt tillstånd enligt beslut 1/80 hänvisas därför till handbokens avsnitt rörande uppehållsrätt
för EU/EES-medborgare.
Värt att framhålla beträffande krav på anställning är också Migrationsöverdomstolens avgörande

från den 26 september 2013 (MIG 2013:17). Domen fastslår att de inledande villkoren om inresa
och anställning (bland annat tillräcklig lön) måste vara uppfyllda. Vidare framhålls att en reguljär
eller laglig anställning förutsätter att arbetstagaren har en stabil och säker situation på
arbetsmarknaden. Om uppehållstillstånd har beviljats på grund av vilseledande uppgifter är
anställningen inte laglig och rekvisitet reguljär anställning inte uppfyllt. Domen uttalar sig inte
uttryckligt om huruvida villkoren de facto måste ha varit uppfyllda under tillståndstiden för att
kunna medföra förlängning.
Om beslut 1/80 är tillämpligt så beviljas uppehålls- och arbetstillstånd med stöd av

associeringsavtalet och beslut 1/80. Av utlänningslagen med kommentarer följer att
arbetstillstånd får ges enligt 6 kap. 2 § tredje stycket utlänningslagen om det följer av ett
internationellt avtal eller avtal med ett annat land. I propositionen Ny instans- och processordning
i utlännings- och medborgarskapsärenden (prop. 2004/05:170 ) hänvisas till associeringsavtalet
från den 12 september 1963 mellan Turkiet och EU. Hänvisning bör därför också ske till 6 kap. 2
§ 3 stycket. Uppehållstillståndet beviljas med stöd av 5 kap. 10 § utlänningslagen.
Det kan inte krävas att anställningen uppfyller villkoren enligt de nationella
arbetstillståndsreglerna. Däremot innehåller artikel 6.1 i beslut 1/80 begränsningar vad avser
arbetsgivare och yrke och dessa begränsningar bör beaktas vid tillståndsgivningen. I korthet
innebär det att den som haft en anställning i minst ett år har rätt till ett nytt tillstånd begränsat till
samma anställning, det vill säga samma arbetsgivare och samma yrke. Den som har haft
anställning i minst tre år har rätt till fortsatt tillstånd begränsat enbart till yrke och efter fyra år
göra inga begränsningar alls.
Vad tillståndstiden beträffar bör den i princip följa de nationella reglerna vilket innebär att
tillstånd beviljas för anställningstiden dock högst två år i taget. Om begränsningen kommer att
ändras under tillståndstiden, exempelvis att begränsningen efter tre år bara avser yrket, bör
arbetstagaren upplysas om det och möjligheten att efter viss tid byta arbetsgivare.
Giltigt pass är en förutsättning för att tillstånd ska kunna beviljas.
Permanent uppehållstillstånd
En turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat har enligt
artikelns tredje strecksats rätt att efter fyra års reguljär anställning i denna medlemsstat utöva
valfri avlönad verksamhet.
Enligt de nationella bestämmelserna om arbetskraftsinvandring får ett permanent

uppehållstillstånd beviljas en utlänning som under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd
för arbete i sammanlagt fyra år (5 kap. 5 § första stycket utlänningslagen). Med hänsyn till den
fyraårsgräns som återfinns både i beslut nr 1/80 och den nationella lagstiftningen, bör en turkisk
arbetstagare som under fyra år innehaft uppehålls- och arbetstillstånd grundat på beslut nr 1/80
normalt beviljas permanent uppehållstillstånd.
Mot bakgrund av att ett uppehållstillstånd grundat på associeringsavtalet är ett tillstånd för arbete
kan permanent uppehållstillstånd i sådana fall beviljas med stöd av 5 kap. 5 § första stycket
utlänningslagen.
Tillstånd för familjemedlemmar till turkiska arbetstagare
Av artikel 7 i beslut nr 1/80 framgår att familjemedlemmar till turkiska arbetstagare som beviljats
tillstånd med stöd av beslut nr 1/80 har rätt till arbetstillstånd i Sverige.
När en turkisk arbetstagare tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat har dennes
familjemedlemmar, under förutsättning att de har fått tillstånd att förena sig med honom eller
henne:
• rätt att efter minst tre års laglig bosättning i den medlemsstaten, och med förbehåll för den
företrädesrätt som tillkommer arbetstagare från gemenskapens medlemsstater, anta
erbjudanden om anställning.
• rätt att efter fem års laglig bosättning i denna medlemsstat utöva valfri avlönad
verksamhet.
Barn till turkiska arbetstagare som har genomgått en yrkesutbildning i värdstaten kan, oavsett hur
länge de har varit bosatta i den medlemsstaten, anta erbjudanden om anställning i den
medlemsstaten, på villkor att en av föräldrarna har varit reguljärt anställd i åtminstone tre år i
sagda medlemsstat.
Generellt sett är de nationella bestämmelserna rörande familjemedlemmar mindre restriktiva än

de som följer av beslut nr 1/80. Mot den bakgrunden och för att få ökad enhetlighet tillämpas
enligt praxis de nationella bestämmelserna i 4 kap. 4 a § utlänningsförordningen även för
familjemedlemmar till en arbetstagare som fått sitt uppehålls- och arbetstillstånd med stöd av
associeringsavtalet. Vidare bör arbetstillstånd kunna beviljas familjemedlemmar enligt 6 kap. 3 §
utlänningslagen.
En avvikelse från vad som gäller enligt nationella regler är dock att eventuella
vandelsanmärkningar rörande familjemedlemmarna, liksom beträffande arbetstagaren själv, kan
påverka prövningen av ansökan enbart med hänsyn till allmän ordning och säkerhet.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: EU:s associeringsavtal med Turkiet
Lagstiftning
EU:s associeringsavtal med Turkiet
Proposition 2004/05:170 Ny instans- och processordning i utlännings- och

medborgarskapsärenden
Avgöranden
C-1/97 Birden mot Stadtgemeinde Bremen
C-14/09 Hava Genc mot Land Berlin
C-192/89 Sevince v Staatssecretaris van Justitie
MIG 2013:17
Tillstånd Att arbeta i Sverige EU:s associeringsavtal med Turkiet
Godkännande av forskningshuvudmän - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Godkännande av forskningshuvudmän
Alla forskningshuvudmän, det vill säga lärosäten, institutioner och företag, som vill ta emot
gästforskare måste vara godkända för detta ändamål (4 § lagen om godkännande för
forskningshuvudmän att ta emot gästforskare).
Vetenskapsrådet är den myndighet som ska godkänna forskningshuvudmän och de ska också
tillhandahålla en förteckning över godkända forskningshuvudmän (1 och 2 §§ förordningen om
godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare). Förteckningen
finns bland annat på Vetenskapsrådets webbplats.
Ett godkännande av en forskningshuvudman kan gälla tills vidare, under fem år eller under den
kortare tid som forskningshuvudmannen ansöker om. Det kan förutsättas att de flesta
forskningshuvudmän kommer att få ett godkännande som gäller tills vidare.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Gästforskare
Lagstiftning
Utlänningslagen
Förordning (2008:353) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare
Rutiner
Rutin för gästforskare
Godkännande av forskningshuvudmän - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Övrigt
Vetenskapsrådet
Förteckning över godkända forskningshuvudmän
Tillstånd Att arbeta i Sverige Gästforskare
Handläggning av ansökan om tillstånd för gästforskare - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Gästforskare

Handläggning av ansökan om tillstånd för gästforskare
Handläggning av ansökan om tillstånd för

gästforskare
Ansökan om uppehållstillstånd
Den sökande ansöker genom Migrationsverkets eller via en utlandsmyndighet. Huvudregel är att
sökanden ska ansöka från utlandet och att tillståndet ska vara beviljat innan inresa. Ett undantag
har dock införts rörande tredjelandsmedborgare som redan beviljats ett uppehållstillstånd för
gästforskare i en annan EU-stat och som kommer till Sverige för att ansöka om uppehållstillstånd
(4 kap. 7 b § utlänningsförordningen). Vi ska även kontrollera att ansökningsavgiften har
betalats.
Även personer som inte doktorerat kan betraktas som gästforskare, vilket innebär att det kanvara
svårt att avgöra om den sökande är doktorand/forskarstuderande eller gästforskare. I tveksamma
fall där den sökande inte doktorerat och inte uttryckligen yrkar ett tillstånd för gästforskare samt
saknar mottagningsavtal, bör ansökan normalt anses avse doktorandstudier utan att ärendet
behöver kompletteras . Skulle uppgifter i ärendet trots allt tyda på att det rör sig om ett
självständigt forskningsprojekt och inte doktorandstudier bör en komplettering göras och
mottagningsavtal krävas.
Godkännande av forskningshuvudman
Det måste kontrolleras att forskningshuvudmannen är godkänd för ett ta emot gästforskare. Detta
sker genom den förteckning över godkända forskningshuvudmän som Vetenskapsrådet upprättat
och som finns på deras hemsida .
Mottagningsavtalet
Genom att skriva under mottagningsavtalet har forskningshuvudmannen åtagit sig att enligt vissa
villkor ta emot gästforskaren och ansvarar därigenom också för att villkoren är uppfyllda. Även
gästforskaren har med sin underskrift bekräftat villkoren.
Vi behöver normalt inte kontrollera att villkoren är uppfyllda eller vad dessa närmare innebär.
Den omständigheten att det finns ett mottagningsavtal, som är fullständigt ifyllt och underskrivet
av båda parter, ska räcka som bevisning för att förutsättningarna för ett uppehållstillstånd är
uppfyllda. Endast om det finns uppenbara brister eller motstridigheter i mottagningsavtalet eller
det i övrigt finns oklarheter behöver närmare utred ning eller komplettering göras.
En förutsättning för att bevilja uppehållstillstånd är att gästforskaren inte anses utgöra ett hot mot
allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa (4 kap. 7 a § första stycket utlänningsförordningen). Av
den anledningen bör en slagning i MR/BR-registren göras, innan tillstånd beviljas.
allmän ordning eller säkerhet. Generellt enligt EG-rätten anses dock gälla:
• att hänsyn till allmän ordning och säkerhet inte får åberopas för att tjäna ekonomiska syften
• att åtgärder av sådana hänsyn skall grunda sig enbart på den berörda personens eget
uppförande samt
• att tidigare domar för brott inte i sig skall utgöra anledning att vidta sådana åtgärder
Domar för allvarliga brott eller upprepad brottslighet torde dock kunna betraktas som ett hot mot
allmän ordning. Vad som ska bedömas som allvarligt brott måste avgöras i det enskilda fallet.
Det krävs att gästforskaren har ett pass vars giltighet täcker tillståndstiden.
Tillståndstid
Uppehållstillstånd ska beviljas för minst ett år eller den kortare tid som forskningen enligt
mottagningsavtalet avser (4 kap. 7 a § första stycket utlänningsförordningen). Om forskningen
enligt mottagningsavtalet ska pågå längre tid än ett år kan uppehållstillstånd beviljas för en längre
period direkt.
Särskild text på UT-kortet
För att det klart ska framgå att det är ett uppehållstillstånd för gästforskare ska texten Forskare -
Researcher finnas med på uppehållstillståndskortet. Detta styrs automatiskt via märkningskoden
(GF). På kortet ska också anges att tillståndet gäller för arbete som forskare hos den
forskningshuvudman som angetts i beslutet. Denna anteckning måste däremot föras in manuellt i
fritextfältet.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Övrigt
Vetenskåpsrådet - förteckning över godkända forskningshuvudmän
Mottagningsavtal för gästforskare - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Mottagningsavtal för gästforskare

Mottagningsavtalet är ett avtal mellan forskningshuvudmannen och gästforskaren där
huvudmannen åtar sig att, enligt vissa villkor, ta emot forskaren och denne i sin tur åtar sig att
utföra det angivna forskningsprojektet (6 § lag om godkännande för forskningshuvudmän att ta
emot gästforskare).
Avtalet är en del av gästforskarens ansökan om uppehållstillstånd och ersätter normalt all annan
dokumentation om arbetsvillkor, sjukförsäkring, forskarens kvalifikationer, forskningsprojektet
m.m. Förutom kopior på relevanta passidor är därför mottagningsavtalet normalt den enda
dokumentation som ska bifogas ansökan. Blankett för mottagningsavtal finns tillgänglig på
Migrationsverkets webbplats.
Mottagningsavtalet ska bland annat innehålla uppgifter om forskningsprojektets längd, syftet,

arbetsvillkoren och gästforskarens kvalifikationer. Av mottagningsavtalet ska också framgå att
gästforskaren har en heltäckande sjukförsäkring, om vistelsen i Sverige ska vara kortare än ett
år, samt tillräckliga medel för uppehälle och återresa. Vetenskapsrådet får föreskriva de aktuella
beloppen för försörjning och återresa (3 § förordningen om godkännande för
forskningshuvudmän att ta emot gästforskare). För närvarande gäller dock en föreskrift från
Högskoleverket, som var den myndighet som tidigare föreskrev beloppet för försörjning. Enligt
den föreskriften ska gästforskaren ha tillgång till 9 700 kr per månad för sitt uppehälle (VRFS
2014:1).
Ett mottagningsavtal upphör att gälla om gästforskaren inte beviljas uppehållstillstånd eller om
forskningsprojektet upphör. Forskningshuvudmannen ska underrätta Migrationsverket om varje
omständighet som kan medföra att mottagningsavtalet inte kan fullföljas.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Mottagningsavtal för gästforskare - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Övrigt
Vetenskapsrådets föreskrifter om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare
(VRFS 2013:1)
Föreskrifter om ändring i Vetenskapsrådets föreskrifter (VRFS 2013:1) om godkännande för
forskningshuvudmän att ta emot gästforskare (VRFS 2014:1)
Permanent uppehållstillstånd för gästforskare - Kunskapsstöd Page 1 of 1
Permanent uppehållstillstånd för gästforskare

Bestämmelsen i 5 kap. 5 § utlänningslagen rörande permanent uppehållstillstånd är tillämplig
även för gästforskare.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin gästforskare - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71e3d3:2019-02-18
Rutin gästforskare
Gästforskare, som har mottagningsavtal, är enligt 4 kap. 7 a § utlänningsförordningen
undantagna från kravet att ha arbetstillstånd och beviljas därför endast uppehållstillstånd. Ange
endast gästforskare i rutan för yrkesbegränsning.
Beslut: UT-BEV
utlandsmyndighet) Mottagningsavtal med en forskningshuvudman (den som tar emot
forskningsarbetet) som är godkänd av Vetenskapsrådet
• Mottagningsavtal med en forskningshuvudman (den som tar emot forskningsarbetet) som

är godkänd av Vetenskapsrådet blankett (230011)
Gästforskare EU-direktiv förlängning CRX
Anhöriga till Gästforskare EU-direktiv CRB
Anhöriga till Gästforskare EU-direktiv CRBX
Rutin gästforskare - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Klassningskoder:
Gästforskare EU-direktiv förlängning X
Anhöriga till Gästforskare EU-direktiv CA
Anhöriga till Gästforskare EU-direktiv förlängning X
Ansökningsavgift:
1000 kr
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Förvaltningslagen
Undantag från kravet på arbetstillstånd för gästforskare - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Undantag från kravet på arbetstillstånd för

gästforskare
Gästforskare som ska arbeta i Sverige högst tre månader under en tolvmånadersperiod är
undantagna från kravet på arbetstillstånd (5 kap. 2 § första stycket 3 utlänningsförordning). Om
gästforskaren är viseringspliktig krävs dock visering.
Arbetstillstånd krävs inte heller då gästforskaren ska arbeta längre tid än tre månader (5 kap. 2 §
första stycket 11 utlänningsförordning) dock under förutsättning att han eller hon beviljats ett
uppehållstillstånd för forskare.
Undantaget från kravet på arbetstillstånd har i första hand tillkommit med avseende på det
forskningsprojekt som finns angivet i mottagningsavtalet samt för undervisning som är knuten
till forskningen. Undantaget är dock utformat så att det omfattar arbete överhuvudtaget, vilket
innebär att en gästforskare som har uppehållstillstånd för forskning får utföra annat avlönat
arbete, utan att arbetstillstånd krävs.
I besluten om uppehållstillstånd för gästforskare ska anges att personen är undantagen från AT-
kravet samt hos vilken forskningshuvudman - lärosäte, institution eller företag - forskningen ska
utföras.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Undantag från kravet på arbetstillstånd för gästforskare - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Rutiner
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till gästforskare - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71e3ab:2019-02-14
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till

gästforskare
Medföljande familjemedlemmar till en gästforskare, det vill säga maka, make, sambo och barn
under 18 år, får uppehållstillstånd under samma tid som gästforskarens tillstånd gäller (4 kap. 7 a
§ andra och tredje stycken utlänningsförordningen). De medföljande familjemedlemmarna kan
också få arbetstillstånd med stöd av 6 kap. 3 § första stycket utlänningslagen.
Enligt praxis för medföljande beviljas arbetstillstånd dock enbart om huvudpersonen, i det här
fallet gästforskaren, beviljats uppehållstillstånd för minst sex månader.
Någon prövning av försörjningen för de medföljande görs inte.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till gästforskare - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Uppehållstillstånd för gästforskare - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Gästforskare Uppehållstillstånd för gästforskare
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71e1ce:2019-02-14
Uppehållstillstånd för gästforskare

Bestämmelserna om uppehållstillstånd för gästforskare grundar sig på EG-direktivet om ett
särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (2005/71/EG)
kallat gästforskardirektivet. Direktivets bestämmelser har införts bland annat i 4 kap. 7 a och 7 b
§§ samt 5 kap. 2 § första stycket 11 utlänningsförordningen.
Den grundläggande förutsättningen för att bevilja ett uppehållstillstånd för gästforskare är att det
finns ett mottagningsavtal mellan gästforskaren och forskningshuvudmannen som kan vara
lärosäten, institutioner eller företag där forskningen ska utföras. Mottagningsavtalet ska alltid
bifogas ansökan.
Forskningshuvudmannen ska ha godkänts av Vetenskapsrådet för att kunna ingå ett

mottagningsavtal och ta emot gästforskare. Bestämmelser om godkännande av
forskningshuvudmän och om mottagningsavtal finns i lagen om godkännande för
forskningshuvudmän att ta emot gästforskare och i förordningen om godkännande för
forskningshuvudmän att ta emot gästforskare. Bland förarbetena kan nämnas regeringens
proposition 2007/08:74 Genomförande av EG-direktivet om ett särskilt förfarande för
tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte.
Enligt övergångsbestämmelserna till lagen om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot

gästforskare omfattas inte gästforskare som beviljats uppehållstillstånd för forskning före den 1
juli 2008. Det innebär att bestämmelserna om mottagningsavtal inte gäller för denna kategori.
Forskare som beviljats tillstånd före den 1 juli 2008 behöver därför inte byta ut sina tillstånd och
vid ansökan om förlängning behöver de inte visa upp något mottagningsavtal för att få förlängt
tillstånd. Istället tillämpas äldre bestämmelser vilket innebär att de beviljas förlängt uppehålls-
och arbetstillstånd om de kan visa att de fortfarande har ett pågående forskningsuppdrag och att
deras försörjning är tryggad. Den erbjudna lönen bör uppgå till minst det belopp som gällde då de
först beviljades tillstånd. Någon remiss till facket behöver inte göras. Arbetstillståndet bör
begränsas till att avse forskning hos den forskningshuvudman som är aktuell. I samband med
förlängning förekommer även att gästforskaren och forskningshuvudmannen ingått ett
mottagningsavtal och i sådant fall kan ett uppehållstillstånd för forskare beviljas i enlighet med 4
kap. 7 a § utlänningsförordningen.
Gästforskare behöver inte ha arbetstillstånd utan det räcker med ett sådant uppehållstillstånd som
avses i 4 kap. 7 a § utlänningsförordningen. Undantaget från kravet på arbetstillstånd finns i 5
kap. 2 § första stycket p. 11 samma lag.
Som gästforskare har man även en möjlighet att få permanent uppehållstillstånd i enlighet med
bestämmelsen i 5 kap. 5 § utlänningslagen.
Medföljande familjemedlemmar till en gästforskare, det vill säga maka, make, sambo och barn
under 18 år, kan få uppehållstillstånd under samma tid som gästforskarens tillstånd gäller. Det
framgår av 4 kap. 7 a § andra och tredje styckena utlänningsförordningen. De medföljande
familjemedlemmarna kan också ansöka om arbetstillstånd med stöd av 6 kap. 3 § första stycket
utlänningslagen. Enligt praxis för medföljande beviljas arbetstillstånd dock enbart om
huvudpersonen, i det här fallet gästforskaren, beviljats uppehållstillstånd för minst sex månader.
Någon prövning av försörjningen för de medföljande ska inte göras.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Rådets direktiv 2005/71/EG om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och
vistelse i forskningssyfte
Utlänningslagen
Förordning (2008:353) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare
Proposition 2007/08:74 Genomförande av EG-direktivet om ett särskilt förfarande för
tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte
Rutiner
Övrigt
Vetenskapsrådet
Vem kan få uppehållstillstånd som gästforskare? - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Vem kan få uppehållstillstånd som gästforskare?
Definitionen
Definitionen av gästforskare i detta sammanhang är en icke EU-medborgare som är behörig att

påbörja högskoleutbildning på forskarnivå och som väljs ut av en forskningshuvudman för att
under en längre tid än tre månader utföra forskning hos huvudmannen (2 § lagen om
godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare).
Till skillnad från de regler som gällde före den 1 juli 2008 innebär detta att en gästforskare inte
behöver ha doktorerat. Det krävs dock en uttrycklig avsikt att betraktas som gästforskare och
dessutom tillkommer kravet på ett mottagningsavtal.
Definitionen kan innebära att det i vissa fall blir svårt att skilja mellan doktorander och
forskarstuderande, det vill säga studenter som är antagna till en forskarutbildning, och en
gästforskare. En åtskillnad som är viktig, eftersom doktoranderna inte omfattas av
gästforskardirektivet (se nedan).
Personer som doktorerat eller är behöriga att påbörja en forskarutbildning och som genom ett
mottagningsavtal erbjuds att genomföra ett forskningsprojekt omfattas alltså av
gästforskardirektivet och kan beviljas uppehållstillstånd för gästforskare.
Forskarassistenter
Forskarassistenter är en särskilt reglerad forskarkategori (4 kap. 10 § högskoleförordningen) som

i regel har en anställning som forskare vid en läroanstalt eller annan vetenskaplig institution. En
forskarassistent har avlagt doktorsexamen och de omfattas av gästforskardirektivet och ska
således ha mottagningsavtal för att få uppehållstillstånd för gästforskare.
Det är viktigt att inte sammanblanda forskarassistenter med forskningsassistenter som är en

annan benämning på doktorander eller forskarstuderande och således inte omfattas av direktivet.
Post doc
Post doc är en annan kategori som i regel omfattas av gästforskardirektivet. En post doc-
studerande har disputerat och är således klar med sin doktorsexamen. Relativt ofta erbjuds dessa
disputerade personer tidsbegränsade anställningar som gästforskare i Sverige. För att få
uppehållstillstånd som gästforskare bör de ha ett mottagningsavtal.
Det kan dock förekomma att en disputerad forskare efter sin doktorsexamen fortsätter med
fördjupade forskningsstudier utan att för den skull ha en anställning i Sverige eller utomlands.
Denne är då fortfarande att betrakta som gäststuderande och de vanliga förutsättningarna för
sådant tillstånd bör vara uppfyllda.
Det måste avgöras från fall till fall om en post doc är gästforskare eller gäststuderande.
Doktorander omfattas inte
Doktorander/forskarstuderande är studenter som antagits till en forskarutbildning och dessa

omfattas inte av gästforskardirektivet utan behandlas som gäststudenter (3 § 4 lagen om
godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare). Den här kategorin kallas ibland
också forskningsassistenter vilket man måste skilja från forskarassistenter.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Högskoleförordning (1993:100)
Rutiner
Anmälningsskyldighet vid ICT-tillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Anmälningsskyldighet vid ICT-tillstånd

Den som har ansökt om eller har ett ICT-tillstånd, alternativt ett ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse, ska anmäla förändringar som påverkar villkoren för tillståndet till
Migrationsverket (6 b kap. 13 § första stycket utlänningslagen).
Även värdföretaget ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för
ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse (6 b kap. 13 § andra stycket utlänningslagen).
ICT-tillstånd ska inte beviljas om sökanden inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet (6 b kap.
1 § tredje stycket 1 utlänningslagen).
En sökande som under ansökningsförfarandet underlåter att anmäla förändringar som påverkar
villkoren för tillståndet kan straffas med böter eller fängelse i högst sex
månader. Underlåtenheten kan även leda till att Migrationsverket avslår ansökan, återkallar
tillståndet eller nekar förlängning (prop. 2017/18:34 s. 131).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: ICT-direktivet
Lagstiftning
Utlänningslagen
Proposition 2017/18:34 Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsinternförflyttning –
genomförande av ICT-direktivet
Rutiner
Rutin för ICT
Anmälningsskyldighet vid ICT-tillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Tillstånd Att arbeta i Sverige ICT-direktivet
Familjemedlemmar till innehavare av ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för ... Page 1 of 3
Familjemedlemmar till innehavare av ICT-

tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre
vistelse
Enligt ICT-direktivet ska familjemedlemmar till innehavare av ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd
för rörlighet för längre vistelse beviljas uppehållstillstånd i enlighet med direktivet om
familjeåterförening, med vissa särskilt angivna undantag. Familjemedlemmar till innehavare av
dessa tillstånd ska beviljas uppehållstillstånd enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen.
Personkretsen som omfattas av bestämmelsen
Med familjemedlemmar avses enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen:
• make, maka eller sambo
• ogifta barn under 18 år till en förälder med ICT-tillstånd (eller ICT-tillstånd för rörlighet
för längre vistelse) eller till hans eller hennes make, maka eller sambo.
I och med hänvisningen till familjeåterföreningsdirektivet finns inget författningsstöd för att
bevilja tillstånd för blivande make, maka eller sambo. Bestämmelsen i 5 kap. 3 § utlänningslagen
avser familjemedlemmar som är make eller sambo. Därför måste parterna redan vara gifta eller
sambo för att tillstånd ska kunna beviljas.
Observera att personkretsen enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen skiljer sig från den som omfattas
av bestämmelsen om tillstånd för familjemedlemmar till arbetstagare enligt de nationella reglerna
(4 kap. 4 a § utlänningsförordningen).
Begränsningar i rätten till familjeåterförening
Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§ utlänningslagen. Det
gäller bland annat när oriktiga uppgifter medvetet lämnats eller omständigheter medvetet
förtigits, om omständigheterna är av betydelse för att få uppehållstillstånd, eller när
familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet (se prop. 2005/06:72 s. 36-40).
Ansökan och tillståndstid
Huvudregeln om uppehållstillstånd före inresan gäller även familjemedlemmar (6 b kap. 15 §

första stycket utlänningslagen). Undantag från huvudregeln gäller om:
• ansökan avser förlängning
• familjemedlemmen har beviljats uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av

anknytning till arbetstagaren som har ansökt om eller har ett ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse i Sverige.
Familjemedlemmar får tillstånd för samma tid som arbetstagaren (6 b kap. 14 § andra stycket
utlänningslagen). De kan även få arbetstillstånd med stöd av 6 kap. 3 § utlänningslagen.
Medföljande barn får arbetstillstånd om de är 16 år eller äldre.
Familjemedlemmar omfattas inte av försörjningskravet i 6 b kap. utlänningslagen (prop.

2017/18:34 s. 48).
ICT-direktivet innehåller inga särskilda bestämmelser om hur Migrationsverket ska hantera

ärenden med barn som under tillståndsperioden fyllt 18 år. Därför prövar vi dessa ärenden enligt
nationella regler som gäller för tillstånd på grund av anknytning. Barn som fyllt 18 år vid
förlängningsansökan kan inte få fortsatt tillstånd. Det är tidpunkten för prövningen av ansökan
som är den relevanta när vi ska ta ställning till om förutsättningarna för uppehållstillstånd på
grund av anknytning är uppfyllda (prop. 2017/18:34 s. 98).
Återkallelse av tillstånd för familjemedlemmar
Tillstånd för familjemedlemmar får återkallas om förhållandet upphört eller om arbetstagarens

tillstånd återkallas. Vi får också återkalla tillståndet om familjemedlemmen utgör ett hot mot
allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa (6 b kap. 18 § utlänningslagen).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Proposition 2017/18:34 Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning –
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin för ICT
Handläggning av ansökan om ICT-tillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 5
Handläggning av ansökan om ICT-tillstånd

Huvudregeln är att en ansökan om ICT-tillstånd ska göras före inresan och att tillstånd inte får
beviljas när sökanden befinner sig i Sverige (6 b kap. 7 § första stycket utlänningslagen).
ICT-direktivets krav på att tredjelandsmedborgaren ska vistas utanför medlemsstaternas

territorium innebär att sökanden inte får vara bosatt i någon av EU:s medlemsstater vid
ansökningstillfället (prop. 2017/18:34 s. 78).
Om den sökande inte kan visa att han eller hon lämnat Sverige annat än tillfälligt bör ansökan
avvisas. Om det finns ett avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga kraft, se Ansökan efter
inresa .
Undantag från huvudregeln gäller vid ansökan om förlängning av ICT-tillstånd (6 b kap. 7 §

andra stycket utlänningslagen). Om förlängningsansökan lämnas in innan ICT-tillståndet löpt ut
får sökanden arbeta under tiden som Migrationsverket prövar ansökan (6 b kap. 7 § tredje stycket
samma lag).
Ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse
Ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får göras efter inresan till Sverige (6 b
kap. 9 § första stycket utlänningslagen).
Sökanden får arbeta i Sverige medan Migrationsverket prövar ansökan, under förutsättning att
ICT-tillståndet som beviljats av en annan EU-stat, eller tidsfristen på 90 dagar vid kortare
vistelser, inte löpt ut (6 b kap. 6 och 9 §§ andra stycket utlänningslagen).
Statusbyte
En person som har haft ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse kan
byta tillståndstyp. Sökanden kan efter inresan i Sverige ansöka om ett tidsbegränsat tillstånd
enligt de allmänna bestämmelserna om uppehålls- och arbetstillstånd i utlänningslagen,
exempelvis grundat på anställning eller anknytning. Har personens familjemedlemmar haft
tillstånd i Sverige med stöd av 6 b kap. 14 § utlänningslagen kan även de ansöka om fortsatt
uppehållstillstånd efter inresan.
Prövningen av om ansökan får lämnas in och tillstånd beviljas efter inresa görs enligt 5 kap. 18 §
utlänningslagen.
Det går inte att ansöka om arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen med åberopande av
samma anställning som legat till grund för ICT-tillståndet. För att arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 §
utlänningslagen ska bli aktuellt måste det alltså handla om en annan anställning (prop.
2017/18:34 s. 95).
Fackligt yttrande
I 5 kap. 7 a § utlänningsförordningen anges att Migrationsverket vid handläggning av en ansökan

om arbetstillstånd enligt 6 b kap. 1- och 2 §§ utlänningslagen ska ge sammanslutningar av
arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig i ärendet.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att arbets- och anställningsvillkoren inte är sämre än
de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Bestämmelsen är tillämplig vid ansökan om tillstånd enligt 6 b kap. utlänningslagen.
Läs mer om fackligt yttrande.
Tillståndstider
Inte längre än uppdragstiden
ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte beviljas för längre tid än
uppdragstiden (6 b kap. 10 § första stycket utlänningslagen).
Sammanlagt längst tre år för chefer och specialister
tre år för chefer och specialister (6 b kap. 10 § andra stycket utlänningslagen). Vid första
beslutstillfället beviljas tillstånd för två år om uppdragstiden inte är kortare.
Sammanlagt längst ett år för praktikanter
ett år för praktikanter (6 b kap. 10 § andra stycket utlänningslagen).
Särskilt om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse
ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte beviljas för längre tid än det ICT-tillstånd
som har beviljats av en annan EU-stat (6 b kap. 10 § tredje stycket utlänningslagen).
Vid utresa efter maximal tillståndstid
Om maximitiden för tillstånd nåtts, ett respektive tre år, och sökanden lämnat Sverige och EU
finns inget i ICT-direktivet som hindrar att sökanden därefter från tredje land på nytt ansöker om
ICT-tillstånd. Det kan göras direkt (prop. 2017/18:34 s. 58-59).
Förlängning av tillstånd
ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får förlängas om villkoren för
tillstånd är uppfyllda och den sammanlagda tillståndstiden inte överstiger tre år (chefer och
specialister) respektive ett år (praktikanter). Det framgår av 6 b kap. 10-11 §§ utlänningslagen.
Förlängningsansökan får lämnas in när sökanden befinner sig i Sverige. Ansökan ska lämnas in
innan tillståndstiden löper ut (prop. 2017/18:34 s. 86).
Vid ansökan om förlängning har sökanden rätt att arbeta om giltighetstiden för tillståndet inte
hade löpt ut när ansökan lämnades in (6 b kap. 7 § tredje stycket och 9 § tredje stycket
utlänningslagen).
För att Migrationsverket ska kunna bevilja en ansökan om förlängning krävs att villkoren för
ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse är uppfyllda.
Förlängning får vägras om:
• förutsättningarna för att bevilja tillståndet i fråga inte är uppfyllda
• det finns grund för avslag enligt 5 §, exemplevis om arbetsgivaren påförts sanktioner
• sökanden har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om
rörlighet för längre eller kortare vistelse (6 b kap 12 § utlänningslagen).
Förlängning får vägras exemplevis om ersättningen inte längre motsvarar vad som följer av
svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, eller att personen inte har fått den
ställning som chef, specialist eller praktikant som tillståndet avser. Ett skäl till att inte tillämpa
bestämmelsen kan vara att arbetsgivaren har gjort ett mindre misstag, till exempel i fråga om
utbetalning av ersättning, men på eget initiativ gjort en rättelse som leder till att villkoren är
uppfyllda (prop. 2017/18:34 s. 130-131).
Att förlängning får vägras är inte detsamma som att ansökan om förlängning måste avslås. I
stället måste vi i varje enskilt fall göra en bedömning av samtliga relevanta omständigheter i
enlighet med proportionalitetsprincipen (prop. 2017/18:34 s. 130). Läs mer om
proportionalitetsprincipen i artikeln Villkor för att bevilja ICT-tillstånd för rörlighet för längre
vistelse, under rubriken När tillstånd kan vägras.
Tillståndet får inte förlängas om:
• det har förvärvats på ett bedrägligt sätt
• tillståndsbeviset har förfalskats eller ändrats i något avseende
• sökanden har vistats i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för
• värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är
föremål för företagsintern förflyttning
• sökanden utgör ett hot mot allmän säkerhet, ordning eller folkhälsa (6 b kap. 11 § andra
Att värdföretaget har inrättats huvudsakligen för att underlätta inresa för personer kan till
exempel handla om värdföretag som har bildats för skens skull och som inte bedriver faktisk
verksamhet (prop. 2017/18:34 s. 123).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Prop. 2017/18:34 Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsinternförflyttning – genomförande av
ICT-direktivet
Rutiner
Rutin för ICT
Övrigt
Rutinhandbok - Ansökan efter inresa
Om ICT - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige ICT-direktivet Om ICT
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f74318:2019-02-08
Om ICT
Förkortningen ICT står för Intra-corporate Transfer, företagsintern förflyttning. Det finns två
former av ICT-tillstånd. Det ena kallas ICT-tillstånd och det andra ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse.
ICT-tillstånd är ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd som ger anställda i företag i tredje
land rätt att resa in och vistas i Sverige och arbeta i så kallade värdföretag. Ett värdföretag är
antingen en enhet i det företag där den sökande är anställd, eller så ingår det i samma
företagsgrupp eller koncern. Tillståndet omfattar villkor för inresa och vistelse för arbete för
personer med ställning som chef, specialist eller praktikant inom ramen för företagsintern
förflyttning av personal. Även familjemedlemmar kan beviljas tillstånd.
Bestämmelserna om ICT-tillstånd grundar sig på EU-direktivet 2014/66/EU av den 15 maj 2014

om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern
förflyttning av personal (ICT-direktivet). Direktivet har tillkommit för att underlätta
företagsintern förflyttning av kompetens, både till och inom EU, för att stärka EU:s
konkurrenskraft och ekonomi.
Direktivets bestämmelser har huvudsakligen införts i 6 b kap. utlänningslagen och 5 b kap.

utlänningsförordningen. Bland förarbetena kan nämnas prop. 2017/18:34 Uppehålls- och
arbetstillstånd för företagsintern förflyttning – genomförande av ICT-direktivet.
Reglerna om ICT-tillstånd är överordnade reglerna om arbetstillstånd. Det innebär att

arbetstillstånd enligt 6 kap. utlänningslagen inte kan beviljas om tredjelandsmedborgaren avser
att arbeta i Sverige inom ramen för en sådan företagsintern förflyttning som avses i 6 b kap.
utlänningslagen (6 kap. 2 b § andra stycket utlänningslagen).
Ett skäl till att reglerna är överordnade är att ICT-direktivets bestämmelser skulle kunna kringgås
om det står medlemsstaterna fritt att tillämpa ett annat regelverk än det som slås fast i ICT-
direktivet. Vidare skulle syftet med direktivet, som är att underlätta rörligheten inom unionen för
personer som är föremål för företagsintern förflyttning, då kunna motverkas. De allmänna
reglerna i utlänningslagen, exempelvis vad gäller avvisning och utvisning och merparten av
förfarandereglerna, gäller dock (prop. 2017/18:34 s. 30-31).
Egenskaper
Om ICT - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
2014/66/EU Direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för
företagsintern förflyttning av personal (ICT-direktivet)
Rutiner
Rutin för ICT
Permanent uppehållstillstånd vid ICT-tillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Permanent uppehållstillstånd vid ICT-tillstånd

Permanent uppehållstillstånd får beviljas personer som i sammanlagt fyra år under de senaste sju
åren har haft uppehållstillstånd för arbete, EU-blåkort utfärdat av Sverige, ICT-tillstånd eller
ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse (5 kap. 5 § första stycket 1 utlänningslagen).
Normalt kommer sökanden att behöva ha haft även någon annan typ av arbetstillstånd för att
uppnå tidsperioden på fyra år, eftersom ett ICT-tillstånd som längst kan gälla i tre år. När
Migrationsverket prövar frågan om permanent uppehållstillstånd får vi i varje enskilt fall avgöra
om eventuella perioder av företagsintern förflyttning till en annan EU-stat har påverkat
sökandens koppling till Sverige och bidrag till samhällsutvecklingen här (prop. 2017/18:34 s. 95-
96).
På samma sätt som vid bedömning av permanent uppehållstillstånd enligt de nationella reglerna
bör vi kontrollera att den som kombinerar sin tillståndstid med ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd
för rörlighet för längre tid verkligen befunnit sig i Sverige och utfört arbete i fyra år. Enbart
innehavet av ett ICT-tillstånd bör inte kvalificera för permanent uppehållstillstånd.
Läs mer om permanent uppehållstillstånd.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Permanent uppehållstillstånd vid ICT-tillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Rutiner
Rutin för ICT
Rutin ICT-tillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 5
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71ed77:2019-02-18
Rutin ICT-tillstånd
ICT för rörlighet för längre vistelseInledning
I ICT-ärenden använder vi oss av samma utredningsåtgärder som när vi prövar arbetstillstånd

enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen. Vi ska göra en arbetsgivarkontroll och rutinerna kring
hanteringen av ärenden med särskilda utredningskrav (CAS) kan bli aktuella.
Att arbeta indikationsbaserat innebär att vi utreder ärenden efter dess beskaffenhet. Det innebär
att vi inte ska utreda ärenden vidare om det inte finns behov av det.
Exempel 1: Om arbetsgivaren har tecknat kollektivavtal som omfattar arbetstagaren ifråga bör
Migrationsverket alltid kunna utgå från att anställningsvillkoren - såväl beträffande ersättning
och villkor i övrigt - är tillräckligt goda utan ytterligare utredning. Fackets rätt till yttrande gäller
dock även om det redan från början står klart att arbetsgivaren tecknat kollektivavtal.
Exempel 2: Sökanden ska vid ansökan lämna uppgift om sjukförsäkring, vilket är ett tillräckligt
beslutsunderlag. Om det finns omständigheter som tyder på att den anställde inte tecknat eller
ansökt om sjukförsäkring kan intyg begäras in.
ICT-ärenden hanteras inte inom certifieringssystemet.
Begränsning av tillstånd och uppehållstillståndskort
I fritextfältet för yrkesbegränsning anges om sökande ska arbeta som chef, specialist eller
praktikant samt arbetsgivarens namn.
SSYK-kod som anges i E3 ska stämma överens med det yrke som den sökande ska arbeta som.
På uppehållstillståndskortet kommer det stå ICT eller ICT mobile. Detta styrs av
klassningskoden.
Nationell kontaktpunkt och underrättelse
Enligt ICT-direktivet (artikel 26) ska medlemsstaterna via en nationell kontaktpunkt i respektive
stat underrätta varandra om vissa av de åtgärder som vidtas i enlighet med direktivet.
Migrationsverket har uppdraget som nationell kontaktpunkt. Bestämmelserna om underrättelse

har förts in i 5 b kap. 3-4 §§ utlänningsförordningen och där framgår när Migrationsverket ska
underrätta andra EU-stater och värdföretaget i Sverige. Alla underrättelser inom EU sker via den
nationella kontaktpunkten.
Migrationsverket ska skicka underrättelser till andra EU-stater i dessa fall:
• vid beslut om återkallande av ICT-tillstånd om sökande vistas i en annan EU-stat med stöd
av tillståndet
• vid beslut om att bevilja eller avslå en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre
vistelse
• vid beslut som innebär att sökande (inklusive familjemedlemmar) ska återtas av en annan
EU-stat om sökande har eller har haft ett ICT-tillstånd där.
Direktivet medger att undantag från underrättelse kan ske. Varje EU-stat kan därför ha olika
regler för när de vill ta emot underrättelser.
Även om underrättelserna innehåller sekretesskyddade uppgifter får dessa röjas för utländsk
myndighet eftersom utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift utlänningsförordningen.
Migrationsverket ska också ta emot underrättelser från andra EU-stater. Migrationsverket kan
även komma att ta emot underrättelser från värdföretag i Sverige. Till exempel om den andra EU-
staten kräver att värdföretaget i Sverige underrättar både EU-landet och myndigheter i Sverige
om sökande ska arbeta vid ett företag som är etablerat i det landet. Det svenska värdföretagets
underrättelseskyldighet kommer då att följa direkt av rättsordningen i den andra EU-staten.
Migrationsverket ska skicka underrättelser till värdföretaget i Sverige om ett ICT-tillstånd eller
ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse återkallas.
Migrationsverket skickar förstasidan av beslutet till arbetsgivaren i samtliga beslut. Om

arbetsgivaren har fullmakt skickas hela beslutet. Genom att göra detta har vi underrättat
värdföretaget.
Återtagande
Vid avslag på en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska den sökande och
eventuella familjemedlemmar återtas till det EU-land som har beviljat ICT-tillstånd. Detsamma
gäller om en EU-stat har motsatt sig att den sökande vistas i den staten inom ramen för en kortare
vistelse eller om ICT-tillståndet löpt ut eller återkallats. Det krävs att EU-staten har ålagt den
sökande att lämna landet.
Anmälningsskyldighet
Den som har ansökt om ett ICT-tillstånd eller som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för
rörlighet för längre vistelse ska anmäla till Migrationsverket förändringar som påverkar villkoren
för tillståndet.
En sökande eller arbetsgivare som anmäler att villkoren förändrats skickar brevet via post till
Scanningsenheten i Umeå. Brevet registreras och skannas in i ICT-ärendet med
korrespondenskod BREV. Handlingen hanteras sedan enligt gällande lagringsrutiner, se
Förvaltningshandboken angående Skanning av allmänna handlingar. Scanningsenheten meddelar
handläggande enhet i Region Väst via deras gruppbrevlåda om att en anmälan om förändrade
villkor har kommit in.
Om en anmälan kommer in till en annan enhet ska mottagande enhet registrera, skanna och lagra
handlingen samt meddela handläggande enhet.
Handläggningstid
En ansökan om ICT-tillstånd ska avgöras senast 90 dagar från det att en fullständig ansökan
lämnades in. Tiden får förlängas om ansökan behöver kompletteras. Sökanden ska i sådant fall
underrättas om att tidsfristen på 90 dagar förlängts. Handläggningstiden på 90 dagar gäller även
ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Det framgår av 5 b kap. 1 § utlänningsförordningen.
Beslut och komplettering
Beslut: UAT-BEV
Kontrollera att ansökan är komplett. Om uppgifter eller bilagor saknas bör ansökan snarast
kompletteras.
komplettering skickas via E3 går ett automatiskt påminnelsemejl ut efter 7 dagar. Har de begärda
kompletteringarna inte kommit in inom det angivna datumet är ärendet beslutsklart när det gått
ytterligare två dagar. Detta för att försäkra sig om att svaret kan ha kommit in till
Migrationsverket den angivna dagen, men att det inte har nått den berörda handläggaren (jfr 22 §
förvaltningslagen). Kontrollera i E3/Wilma att inga handlingar har kommit in.
• kopia av sökandens pass
• kvitto på betald ansökningsavgift (krävs inte om ansökan är gjord elektroniskt eller vid
utlandsmyndighet)
• anställningserbjudande
• anställningsavtal eller praktikantavtal
• uppgift om sjukförsäkring
• kopia av uppehållstillståndskort i annat EU-land vid ansökan om ICT-tillstånd för

rörlighet för längre vistelse.
ICT CK
ICT, förlängning CKX
ICT för rörlighet för längre vistelse CKM
ICT för rörlighet för längre vistelse, förlängning CKMX
Klassningskoder:
ITC CK
ITC, förlängning X
ICT för rörlighet för längre vistelse CT
ICT för rörlighet för längre vistelse, förlängning X
Ansökningsavgift:
2000 kronor
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Förvaltningslagen
Vem kan beviljas olika typer av ICT-tillstånd? - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f74df9:2019-02-08
Vem kan beviljas olika typer av ICT-tillstånd?

ICT-tillstånd kan beviljas en tredjelandsmedborgare som är anställd i ett företag etablerat utanför
EES-staterna och Schweiz och ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90
dagar i ett värdföretag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag
eller ett företag inom samma koncern (6 b kap. 1 § utlänningslagen).
Personer som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat får resa in, vistas och arbeta i
Sverige i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod (6 b kap. 6 § utlänningslagen). Det krävs att
företaget i Sverige som personen arbetar för är en enhet som tillhör samma företag eller ett
företag inom samma koncern som det som är etablerat i den andra EU-staten. För detta krävs inte
något ytterligare tillstånd. Tillståndet i den andra EU-staten måste vara giltigt
under hela vistelsen i Sverige.
Den som ska tjänstgöra i Sverige mer än 90 dagar kan få ICT-tillstånd för rörlighet för längre
vistelse (6 b kap. 2 § utlänningslagen). Eftersom det finns vissa undantag från kravet på
arbetstillstånd i 2 kap. utlänningslagen och 5 kap. utlänningsförordningen infördes denna
bestämmelse för att direktivets krav på rörlighet ska få avsedd effekt (prop. 2017/18:34 s. 63).
Vilka undantas från reglerna?
Av 6 b kap. 3 och 4 §§ utlänningslagen framgår vilka personer som inte ska beviljas ICT-tillstånd
eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse.
ICT-tillstånd ska inte beviljas en person som:
• är bosatt inom EU
• är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz
• är gästforskare
• är utstationerad enligt lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag

som är etablerat i en EES-stat eller Schweiz
• är studerande
• hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag än
värdföretaget.
Det sista gäller till exempel om den sökande hyrs ut av arbetsförmedlingar, bemanningsföretag
eller andra företag. Bestämmelsen hindrar dock inte personer som är föremål för företagsintern
förflyttning från att arbeta hos kunder i Sverige i enlighet med här gällande bestämmelser för
sådan verksamhet. Det kan till exempel röra sig om personer som har tillstånd för arbete hos ett
företag men utför det faktiska arbetet hos dess kunder. När vi prövar om arbetet omfattas av ICT-
reglerna får vi bedöma om personen arbetar under övervakning och ledning av värdföretaget,
trots att arbetet utförs hos kunden (prop. 2017/18:34 s.125). En bedömning av om direktivet är
tillämpligt får göras i varje enskilt fall.
Om den företagsinterna förflyttningen innebär att sökanden kommer att tjänstgöra som chef,
specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i en annan EU-stat, ska vi avslå ansökan om ICT-
tillstånd. Personen ska då istället ansöka om ICT-tillstånd i den andra EU-staten och, om ICT-
tillstånd beviljas i den staten, utnyttja sin rätt till rörlighet för vistelse i Sverige (6 kap. 2 b §
utlänningslagen och prop. 2017/18:34 s. 120).
Om tjänstgöringen i Sverige understiger 90 dagar finns inget hinder mot att bevilja ett
arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen (prop. 2017/18:34 s. 120).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Proposition 2017/18:34 Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsinternförflyttning –
Rutiner
Rutin för ICT
Villkor för att bevilja ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Villkor för att bevilja ICT-tillstånd för rörlighet

för längre vistelse
Av 6 b kap. 2 § utlänningslagen framgår att följande villkor måste vara uppfyllda för att
Migrationsverket ska kunna bevilja ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse:
• Den sökande ska ha ett ICT-tillstånd som är utfärdat av en annan EU-stat.
• Den sökande ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett
värdföretag. Värdföretaget ska vara etablerat i Sverige och vara en enhet i det företag där
den sökande är anställd, eller ingå i samma företagsgrupp eller koncern.
• Ersättningen ska inte vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis
inom yrket eller branschen.
• Övriga anställningsvillkor ska inte vara sämre än vad som gäller för arbetstagare som är
utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen om utstationering av arbetstagare av ett företag
som är etablerat inom EES eller Schweiz.
• Anställningen ska göra det möjligt för sökanden att försörja sig.
• Den sökande ska visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande
sjukförsäkring som gäller i Sverige vid vistelse under kortare tid än ett år.
• Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska den sökande styrka
behörigheten att utöva yrket i Sverige.
Dessutom ska vi kontrollera sökandens vandel. Vi får inte bevilja ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse om den sökande utgör ett hot mot allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa (6 b
kap. 2 § första stycket 4 utlänningslagen).
Tillstånd i annan EU-stat
En grundförutsättning för att beviljas ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige är
att sökanden har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat för att arbeta vid ett företag som
är etablerat i den EU-staten. Det företag som personen flyttar till genom rörligheten ska vara
etablerat i Sverige och vara en enhet i företaget i den andra EU-staten där den sökande har ett
ICT-tillstånd, eller vara ett företag inom samma koncern som företaget i den andra EU-staten
(prop. 2017/18:34 s. 124).
En grundförutsättning för att i Sverige beviljas ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse är
att personen har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat för att arbeta vid ett företag som
är etablerat i den EU-staten. Vidare ska det företag som personen flyttar till genom rörligheten
vara etablerat i Sverige och utgöra en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom
samma koncern som det i den andra EU-staten (prop.2017/18:34 s. 124).
Värdföretaget ska vara etablerat i Sverige och vara en enhet i det företag där den sökande är
anställd, eller ingå i samma företagsgrupp eller koncern.
Övriga villkor
De övriga förutsättningarna för att beviljas ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse är
desamma som för ICT-tillstånd. Vi ska dock inte pröva om sökanden har haft en viss
anställningstid i företaget eller i ett företag inom samma koncern före förflyttningen, eller om
sökanden har de yrkeskvalifikationer eller den erfarenhet som krävs för uppdraget. Vi ska inte
heller pröva om sökanden efter tillståndstidens slut kan överflyttas till en enhet som tillhör
samma företag och är belägen i tredje land (prop. 2017/18:34 s. 124).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Proposition 2017/18:34 - Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning –
2014/66/EU Direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen
för företagsintern förflyttning av personal (ICT-direktivet)
Rutiner
Rutin för ICT
Återkallelse av ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse - Kunsk... Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f77fb6:2019-02-08
Återkallelse av ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för

rörlighet för längre vistelse
Det finns en rad tvingande återkallelsegrunder när det gäller ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för
rörlighet för längre vistelse (6 b kap. 16 § utlänningslagen). Det är samma grunder som utgör
hinder mot att förlänga ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Läs mer i
artikeln Handläggning av ansökan om ICT-tillstånd, under rubriken Förlängning av tillstånd.
Det finns även fakultativa återkallelsegrunder (6 b kap. 17 § utlänningslagen). Migrationsverket

får återkalla ett tillstånd om:
• förutsättningarna för att bevilja tillstånd inte är uppfyllda
• det finns grund för avslag enligt 6 b kap. 5 § utlänningslagen
• sökanden har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om
rörlighet för längre eller kortare vistelse.
Den första punkten är tillämplig i de fall det inte finns en obligatorisk återkallelsegrund enligt 6 b
kap.16 § utlänningslagen. De två övriga punkterna motsvarar de omständigheter som kan leda till
att en ansökan om förlängning avslås. Läs mer i artikeln Handläggning av ansökan om ICT-
tillstånd, under rubriken Förlängning av tillstånd.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Återkallelse av ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse - Kunsk... Page 2 of 2
Rutiner
Rutin för ICT
Överklagande vid ICT-tillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 1
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f7812b:2019-02-08
Överklagande av beslut om ICT-tillstånd

ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse består av uppehålls- och
arbetstillstånd. Beslut att avslå en ansökan om ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse kan därför överklagas till migrationsdomstol (14 kap. 3 § och 16 kap. 9 § första
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin för ICT
Anställning som personlig assistent - Kunskapsstöd Page 1 of 4
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4b3fb:2019-02-15
Anställning som personlig assistent
Anställningsskydd
Allmän arbetsrättslig lagstiftning
Den första typen av anställningsvillkor som kan förekomma inom personlig assistans är de
villkor som anges i den allmänna arbetsrättsliga lagstiftningen, exempelvis lag om
anställningsskydd, lag om medbestämmande i arbetslivet, arbetstidslagen och arbetsmiljölagen.
Lagarna är semidispositiva, vilket innebär att visa regler kan avtalas bort genom kollektivavtal.
Lagarna blir därmed tillämpliga om en assistansanordnare inte har tecknat kollektivavtal. För en
personlig assistent som har erbjudits en anställning hos en arbetsgivare som inte tecknat
kollektivavtal gäller regler i lagen om anställningsskydd oinskränkt. För anställda hos
kollektivavtalsanslutna arbetsgivare gäller det som framgår av kollektivavtal (2§ lagen om
anställningsskydd).
HÖK-avtalet
Anställningsskyddet inom personlig assistans är starkast för personliga assistenter som omfattas
av Huvudöverenskommelse (HÖK-avtalet). Anställningsförhållanden regleras i Allmänna
bestämmelser 17 (AB 17), som är en bilaga till HÖK-avtalet. Arbetstagare anställs enligt
grunderna för lagen om anställningsskydd (2 kap. 4 § AB 17), men avvikelser i lokala
kollektivavtal är tillåtna.
PAN-avtalet
Anställningsskyddet är betydligt svagare enligt de särskilt anpassade kollektivavtalen. Enligt

Överenskommelse om lön och anställningsvillkor för personlig assistent och anhörigvårdare
(PAN-avtalet) anställs assistenten för begränsad tid för visst arbete. Det innebär att enbart
tidsbegränsade anställningar förekommer inom avtalets område.
Kollektivavtal personlig assistans Kommunal-KFO
Av Kollektivavtal personlig assistans Kommunal-KFO (KPA KFO) framgår att anställning gäller
tills vidare om inte annat har avtalats. För en tillsvidareanställd arbetstagare gäller en
uppsägningstid om en månad om inte annan uppsägningstid skriftligen avtalats. Vid uppsägning
från arbetsgivarens sida varierar uppsägningstider beroende på anställningens längd, exempelvis

vid anställningstid kortare än 2 år är uppsägningstiden 1 månad.
Anställning för viss tid så länge uppdraget varar upphör om brukaren och arbetstagaren inte kan
samarbeta eller om arbetsgivaren inte kan garantera assistansens kvalitet och säkerhet.
Anställningen upphör, utan underrättelse, två veckor efter det att arbetsgivaren gett arbetstagaren
skriftligt besked om att anställningen ska upphöra. Samma uppsägningstid gäller för
arbetstagaren, om inte annat överenskommits.
Hushållslagen
Lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete, hushållslagen, gäller när assistansmottagaren själv
anställer personliga assistenter. Lagen är tillämplig på arbete som en arbetstagare utför i
arbetsgivarens hushåll. Lagen gäller inte om arbetstagaren är medlem av arbetsgivarens familj,
utom i de fall arbetstagaren är personlig assistent enligt lagen om stöd och servis till vissa
funktionshindrade (1 § hushållslagen).
Arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll är genom uttryckliga bestämmelser undantaget från
vissa allmänna arbetsrättsliga bestämmelser (1§ lagen om anställningsskydd, arbetstidslagen och
arbetsmiljölagen). Hushållslagen är tvingande och kan inte ersättas genom avvikande regler i
kollektivavtal.
Anställningsformer inom personlig assistans
Inom personlig assistans finns följande anställningsformer:
• tillsvidareanställning
• tidsbegränsade anställningar:
- anställning för viss tid så länge assistentuppdraget varar
- anställning per arbetad timme – timanställning
- provanställning
- vikariat.
Anställningen gäller tills vidare om inget annat har avtalats. Denna huvudregel gäller för
anställningar som regleras i lagen om anställningsskydd.
Vid anställning så länge uppdraget varar fortskrider anställningen med eller utan angivande av
slutdatum (KPA KFO). Avtal om anställning per arbetad timme (timanställning) för enstaka
dagar eller timmar får träffas när oförutsett, extra behov av arbetskraft. Vid anställning per
arbetad timme ingår alltid semesterlön i den avtalade timlönen.
I fråga om provanställning gäller att provanställningen kan avbrytas utan särskilda skäl med en
månads ömsesidig uppsägningstid, vilket är en avvikelse jämfört med lagen om
anställningsskydd (AB 17).
Arbetsuppgifter
Personlig assistent ska utföra de arbetsuppgifter som framgår av för den personliga assistenten
gällande anställningsavtal och de åligganden i övrigt, som är förenade med anställningen. Om
behov finns är den personliga assistenten dessutom skyldig att vikariera för annan arbetstagare,
att byta schema eller förskjuta arbetstiden, att arbeta utöver fastställd arbetstid samt att fullgöra
jour och beredskap.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Personliga assistenter
Lagstiftning
Utlänningslagen
Lag (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete
Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Arbetsmiljölag (1977:1160)
Arbetstidslag (1982:673)
Rutiner
Rutin för personliga assistenter
Tillstånd Att arbeta i Sverige Personliga assistenter
Assistansersättning - Kunskapsstöd Page 1 of 4
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4b228:2019-02-15
Assistansersättning
Vem har rätt till assistansersättning?
En försäkrad som omfattas av lagen om stöd och service till visa funktionshindrade,
assistansmottagare, kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan
personlig assistans som avses i 9 a § samma lag (51 kap. 1 § socialförsäkringsbalken). Det krävs
att personen behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sina
grundläggande behov. Läs mer i artikeln Vad är personlig assistans .
Beräkning av assistansersättning
Det är Försäkringskassan som bedömer rätten till, administrerar och betalar ut

assistansersättning. Ersättningen får användas enbart för köp av personlig assistans eller för
kostnader för personliga assistenter (51 kap. 3 och 4 § § socialförsäkringsbalken och prop.
1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade, s. 69).
När det är ett barn som är i behov av personlig assistans ska det bortses från de hjälpbehov som
en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder,
utveckling och övriga omständigheter. Det framgår av 51 kap. 6 § socialförsäkringsbalken. Om
assistansmottagaren fyllt 65 år lämnas assistansersättning endast om ersättningen har beviljats
innan han eller hon fyllt 65 år eller om ansökan inkommer till Försäkringskassan senast dagen
före 65-årsdagen och därefter blir beviljad (51 kap. 8 § socialförsäkringsbalken).
Försäkringskassan beviljar assistansersättning för ett visst antal timmar per vecka, månad eller
längre tid, dock längst sex månader. Assistansersättning betalas ut med ett särskilt angivet belopp
per timme. Timbeloppet bestämmas som schablonbelopp som beräknas med ledning av de
uppskattade kostnaderna för att få assistans. Om det finns särskilda skäl kan ersättningen betalas
ut med ett högre belopp än det schablonbeloppet. Ersättningen får dock inte överstiga
schablonbeloppet med mer än 12 procent.
Assistansersättning betalas ut månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar
som assistans har lämnats. Utbetalningen av assistansersättning för en viss månad får grundas på
ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden.
Om assistansmottagaren har fått biträde av personlig assistent genom kommunen får

Försäkringskassan besluta att assistansersättningen ska betalas ut till kommunen i den
utsträckning som den motsvarar avgiften till kommunen för sådan hjälp. På begäran av den
försäkrade får Försäkringskassan besluta att assistansersättningen ska betalas ut till en kommun
eller till någon annan som enligt lagen om stöd och service till funktionshindrade har tillstånd att
bedriva verksamhet med personlig assistans.
Assistansersättning får inte betalas ut om assistansen har utförts av någon:
• som inte har fyllt 18 år
• på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2-4 § § lag om arbetstid m.m. i husligt
arbete, 5-10 b § § arbetstidslag eller kollektivavtal som uppfyller kraven i 3 §
arbetstidslagen
• som till följd av ålderdom, sjukdom eller liknande orsak saknar förmåga att utföra arbete
som personlig assistent.
Försäkringskassan kontrollerar om assistansersättningen har använts på ett korrekt sätt. Brukaren

ska intyga att ersättningen har använts till kostnader för personlig assistans. Uppgifter som visar
den arbetstid som assistenten arbetat hos den ersättningsberättigade ska redovisas månadsvis i
efterhand. Uppgifterna om arbetad tid ska lämnas på särskilda blanketter eller via e-tjänst, för
varje assistent som har anlitats under månaden. Arbetsgivaren ska underteckna tidsredovisningen
och assistenten ska intyga uppgifterna (Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2016:4).
Har ersättningen inte har använts för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga
assistenter, ska den utan uppmaning lämnas tillbaka till Försäkringskassan.
Omprövning av beslut om rätten till assistansersättning
Rätten till assistansersättning ska omprövas i den utsträckning som denna rätt har minskat i
omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade. Det
framgår av 51 kap. 12 § socialförsäkringsbalken. För att rätten till assistansersättning ska
omprövas krävs det att det är de faktiska förhållanden som har ändrats. Bedömningen görs i varje
enskilt fall.
Omprövningen är partiell, vilket betyder att omprövningen endast ska handla om i vilken
utsträckning de ändrade förhållandena innebär att rätten till assistansersättning har minskat i
omfattning. Timmar med assistansersättning som inte berörs av de ändrade förhållandena
omprövas inte (prop. 2017/18:78, s. 27). Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en
förmån enligt socialförsäkringsbalken ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar
rätten till eller storleken av förmånen.
Anmälningsskyldigheten gäller också den som assistansersättningen har betalats ut till, om

betalningsmottagaren känner till de ändrade förhållandena.
Rätt till assistansersättning och mottagarens uppehållstillstånd
Assistansersättning är en bosättningsbaserad förmån. Assistansersättningen får lämnas tidigast

från den dag då uppehållstillstånd börjar gälla. Om det finns synnerliga skäl, får förmåner lämnas
även om uppehållstillstånd inte har beviljats. Assistansersättningen kan betalas ut även efter att
tillståndet löpt ut om personen har lämnat in en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd innan det
tidigare tillståndet har upphört att gälla och ansökan avser ett fortsatt tillstånd på samma grund
eller ett nytt tillstånd med stöd av någon bestämmelse i lag om tillfälliga begränsningar av
möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Avslår Migrationsverket ansökan om
uppehållstillstånd får förmåner lämnas till dess att tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut. Om
avslagsbeslutet inte innehåller någon tidsfrist för frivillig avresa får förmåner lämnas till dess att
beslutet har fått laga kraft. Det framgår av 51 kap. 12 § socialförsäkringsbalken.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Lag (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete
Arbetstidslag (1982:673)
Socialförsäkringsbalk (2010:110)
Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
Proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade
Rutiner
Övrigt
Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2016:4) om assistansersättning
Personlig assistans – vem som är arbetsgivare - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Personlig assistans – vem som är arbetsgivare
Arbetsgivare
Personliga assistenter ger stöd i vardagen åt den som på grund av stora och varaktiga
funktionshinder behöver hjälp med grundläggande behov. Det är assistansmottagaren som avgör
vem han eller hon önskar anställa som personlig assistent.
Personliga assistenter kan vara anställda av kommunen, av ett brukarkooperativ eller en privat
assistansanordnare. Assistansmottagaren kan välja att anställa personliga assistenter själv.
Assistansmottagaren är arbetsgivare
Assistansmottagaren kan välja att anställa personliga assistenter själv. Eftersom

assistansersättningen är skattefri kan en assistansberättigad inte starta en enskild firma med
F-skattsedel för att driva sin assistans. Han eller hon kan istället registrera sig som arbetsgivare
hos Skatteverket. Assistansmottagaren är inte att ses som näringsidkare, utan är en privatperson
som betalar ut lön för tjänsten.
Assistansmottagaren som har en ställföreträdare (god man eller förvaltare) kan bli egen
arbetsgivare. Det finns inget krav på att samtycke för överförmyndaren för att en god man för
assistansmottagarens räkning ska kunna anställa assistenter och i övrigt sköta det som har med
assistansanordnandet att göra. Överförmyndarens samtycke ska däremot finnas i botten för
drivandet av rörelsen.
Det förekommer att assistansmottagaren är underårig. Enligt Skatteverket kan en minderårig inte
betala ut ersättning för arbete till sin personliga assistent. Ersättningen får istället anses vara
utbetald av den underåriges förmyndare, vilket innebär att det är förmyndaren som ska registreras
i arbetsgivarregistret.
Kommunen, brukarkooperativ eller assistansanordnare
Kommunen har ett ansvar för att tillhandahålla assistans. Kommunen kan välja att lägga ut hela
eller delar av sin verksamhet med personlig assistans på entreprenad.
Andra anordnare kan vara bolag, stiftelser, kooperativ, föreningar, privata företag eller någon
som valt att anordna egen assistans inom ramen för en juridisk person. Det finns inget hinder för
assistansmottagaren att köpa assistans från ett bolag som han eller hon är ägare eller delägare i.
Assistansmottagaren köper assistans av en anordnare. Kostnaden täcks av den assistansersättning

som assistansmottagaren beviljats. Assistansmottagaren kan fritt välja vem som ska vara hans
eller hennes personliga assistent. Det händer ofta att en viss person anställs som personlig
assistent, i enlighet med assistansmottagarens önskemål. Assistansmottagaren har ett avgörande
inflytande på vem som ska ge hjälpen samt i vilka situationer som hjälpen ska ges.
Assistansmottagaren har rätt att välja sina personliga assistenter. Det är dock anordnaren som är
assistentens arbetsgivare. Det är anordnaren som ska utöva ledningsrätt. Anordnaren ansvarar
också för arbetsmiljön, administrerar och betalar ut löner samt är skyldig att göra skatteavdrag
och betala in arbetsgivaravgifter. Det är anordnaren som ansvarar för att villkoren i 6 kap. 2 §
utlänningslagen är uppfyllda. Läs mer i Rättsligt ställningstagande om förutsättningar för
arbetstillstånd för personer som erbjudits anställning som personliga assistenter, SR 42/2018.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen

Rättsligt ställningstagande SR 42/2018 angående förutsättningar för arbetstillstånd för personer
som erbjudits anställlning som personlig assistent
Rutiner
Personlig assistans – tillståndsplikt - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4b23e:2019-02-15
Personlig assistans – tillståndsplikt

En enskild person måste ha tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt för att
bedriva sådan verksamhet med personlig assistans som avses i 9 § 2 lagen om stöd och service.
Tillstånd att bedriva verksamhet får ges endast den som med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt visar sig lämplig att bedriva sådan verksamhet. I
fråga om en juridisk person ska lämplighetsprövningen även avse dess ledning och styrelse samt
andra personer med inflytande i verksamheten. Prövningen görs i syfte att säkerställa att de
assistansanordnare som får tillstånd har förutsättningar att bedriva verksamhet som är av god
kvalitet och uppfyller de krav som lagen ställer. De ekonomiska förhållanden som bedöms är
skötsamhet avseende redovisningsskyldighet samt betalning av skatter och arbetsgivaravgifter.
Ansökan om tillstånd lämnas in till Inspektionen för vård och omsorg. Ansökningsunderlaget ska
innehålla en utförlig beskrivning hur verksamheten anpassas till den enskildes behov samt, om
verksamheten vänder sig till barn – hur anordnaren säkerställer att barnperspektivet tillgodoses.
En person som beviljats assistansersättning och som själv anställer en eller flera personliga
assistenter, ska anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg. Detsamma gäller för personer
som anställer assistenter åt minderåriga barn.
Mer information om tillståndsplikt finns på Inspektionen för vård och omsorg hemsida.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Personlig assistans – tillståndsplikt - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Rutiner
Övrigt
Inspektion för vård och omsorg
Personlig assistans – skenanställning och annat missbruk - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4e9b1:2019-02-15
Personlig assistans – skenanställning och annat

missbruk
Skenanställningar och missbruk
Migrationsverket ska vara observant på att anställningsavtalen inte är skenavtal. Om ansökan

avser en anställning där de särskilda utredningskraven gäller ska arbetsgivaren redovisa om
denne kan garantera att de erbjudna lönerna betalas ut. Det är sökanden som har bevisbördan för
att visa att arbetsgivaren har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att uppfylla
anställningsvillkoren.
Anställningen som personlig assistent finansernas genom assistansersättning som

assistansmottagaren är berättigad till. Därför bör det vara av intresse för Migrationsverket att veta
att det finns en assistansmottagare som den personliga assistenten kommer att arbeta hos samt att
assistansmottagaren har rätt till en assistansersättning. Migrationsverket ska begära från den
sökande en kopia av Försäkringskassans beslut om assistansersättning. Beslutet från
Försäkringskassan utgör en del av underlag för bedömning att det finns en anställning som
uppfyller villkoren i 6 kap. 2 § utlänningslagen samt att arbetsgivaren har ekonomiska
förutsättningar för att infria villkoren. Kan sökanden inte visa det, ska ansökan i regel inte
bifallas.
Observera att de uppgifter som framgår av Försäkringskassans beslut omfattas av sekretess enligt
Offentlighets- och sekretsslagen. Det saknas i dagsläget någon sekretessbrytande bestämmelse,
vilket innebär att Migrationsverket inte kan ta del av beslutet genom att begära det direkt från
Försäkringskassan.
Läs mer i Rättsligt ställningstagande om förutsättningar för arbetstillstånd för personer som
erbjudits anställning som personliga assistenter, SR 42/2018.
Vård av anhörig
Det förekommer att personer ansöker om tillstånd för arbete som personliga assistenter för att
vårda en anhörig. Vid handläggning ska vi vara observanta på situationer där en
tillståndsgrundande anställning är beroende av assistansmottagarens rätt att vistas här i landet.
Som exempel kan ges följande situation: en person ansöker om arbetstillstånd för arbete som
personlig assistent åt sina barn som i sin tur ansöker om uppehållstillstånd som anhöriga till
arbetstagare enligt 4 kap. 4 a § utlänningsförordningen. Barnens uppehållstillstånd är beroende av
förälders tillstånd, samtidigt som förälderns anställning är beroende av barnens rätt till
assistansersättning, som de har rätt till under förutsättning att de har rätt att vistas i Sverige.
Under sådana omständigheter kan det inte anses finnas en sådan anställning som kan ligga till
grund för arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen. En sådan ansökan bör i regel avslås,
eftersom barnen inte har någon självständig rätt till uppehållstillstånd i Sverige.
Läs mer i Rättsligt ställningstagande om förutsättningar för arbetstillstånd för personer som
erbjudits anställning som personliga assistenter, SR 42/2018.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen

Rättsligt ställningstagande SR 42/2018 angående förutsättningar för arbetstillstånd för personer
som erbjudits anställlning som personlig assistent
Rutiner
Rutin personliga assistenter - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc442f9:2019-02-13
Rutin personliga assistenter
Tillstånd att bedriva verksamhet
Frågor om ett företag har tillstånd att bedriva verksamhet som erbjuder personlig assistans ställs
till Inspektion för vård och omsorg via e-post, registrator.tillstand@ivo.se Ange namn på
verksamheten och företagets organisationsnummer.
Lämna information till Försäkringskassan
Om Migrationsverket misstänker att assistansersättning meddelats på felaktig grund kan denna

information lämnas till Försäkringskassan med stöd av generalklausulen i 10 kap. 27 §
offentlighets- och sekretesslagen.
För att lämna information till Försäkringskassan skickas e-post till Försäkringskassans
kontrollutredningsverksamhet. Ange företagets organisationsnummer och övrig relevant
information.
• Västra Götaland, Halland kontroll.vast@forsakringskassan.se
• Småland, Blekinge, Östergötland kontroll.smaland@forsakringskassan.se
• Skåne kontroll.skane@forsakringskassan.se
• Örebro, Dalarna, Värmland kontroll.bergslagen@forsakringskassan.se
• Uppland, Gävleborg, Västmanland kontroll.mitt@forsakringskassan.se
• Stockholm, Södermanland kontroll.stockholm@forsakringskassan.se
• Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland kontroll.nord@forsakringskassan.se
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Rutin personliga assistenter - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Utlämnande av uppgift till Försäkringskassan - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Utlämnande av uppgift till Försäkringskassan

I samband med handläggning av ansökningar om arbetstillstånd kan det framkomma
information som leder till misstanke om att assistansersättning meddelats på felaktig grund.
Uppgiften rör i första hand assistansmottagaren, som inte är en part i ansökningsförfarandet hos
Migrationsverket.
Av 17 kap. 3 § andra stycket utlänningslagen framgår att Migrationsverket, på eget initiativ, ska
lämna uppgifter om enskilda till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten om det finns skäl
för det. De uppgifter som får lämnas ut avser den som ansöker eller som har beviljats tillstånd i
Sverige (7 kap. 15 a § utlänningsförordningen). Det innebär att Migrationsverket inte kan
använda bestämmelsen för att bryta sekretessen som omfattar uppgifter som rör
assistansmottagaren.
Däremot kan den så kallad generalklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen

tillämpas. Det krävs dock att det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas ut har
företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Bedömningen får göras med
beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda ärendet.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
Utlämnande av uppgift till Försäkringskassan - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Vad är personlig assistans - Kunskapsstöd Page 1 of 2
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Personliga assistenter Vad är personlig assistans
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc48d7d:2019-02-15
Vad är personlig assistans

Personlig assistans är personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som
på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien,
måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter
ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). Det definieras i 9 § 2
lagen om stöd och service till visa funktionshindrade.
Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till
personlig assistans för andra personliga behov. För att en person ska kunna komma ifråga för
bedömningen av rätten till personlig assistans måste personen omfattas av lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade.
I begreppet personlig assistans ligger att det ska vara fråga om ett personligt stöd som ger
personen med funktionshinder ökade möjligheter till ett självständigt liv. Det ska alltså vara
knutet till den personen och vara tillgängligt för henne eller honom i olika verksamheter och
under olika tider på dygnet. Den personliga assistenten ska i möjligaste mån garantera en
kontinuitet i stödet och därmed trygghet för personen och hennes eller hans närstående.
Ansvaret för personlig assistans är delat mellan kommunerna och Försäkringskassan.

Ansvarsfördelningen är beroende av hur omfattande den enskildes behov av personlig assistans
för grundläggande behov är. Om behovet av hjälp som avses i 9 § lagen om stöd och service till
visa funktionshindrade överstiger 20 timmar per vecka är det Försäkringskassan som ansvarar för
att betala ut assistansersättning. Om behovet däremot understiger 20 timmar i veckan är det
kommunen som är ansvarig för stödinsatser i sin helhet. Om den enskilde behöver vård till följd
av sin funktionsnedsättning ansvarar sjukvården för det.
Vem som har rätt till personlig assistans
Personer med funktionshinder ska få möjlighet att leva som andra. Verksamheten som avser
insatser för särskilt stöd och service till funktionshindrade ska främja jämlikhet i levnadsvillkor
och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av den. Verksamheten ska
grunda sig på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
Assistansmottagaren ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över
de insatser som ges, framför allt frihet att själv bestämma om i vilka situationer, vid vilka
Vad är personlig assistans - Kunskapsstöd Page 2 of 2
tillfällen som hjälpen ska ges, samt att överblicka hjälpens omfattning och varaktighet.
Assistansmottagarens inflytande och valfrihet förstärks ytterligare genom möjligheten att välja
mellan att få insatsen genom kommunens försorg eller att få ett ekonomiskt bidrag för att själv
anställa assistenten eller anlita någon annan – till exempel ett kooperativ eller annat fristående
organ – som arbetsgivare (prop. 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade, s.
63 ff).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade
Rutiner
Villkor för att bevilja tillstånd för personlig assistans - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc4b21c:2019-02-15
Villkor för att bevilja tillstånd för personlig

assistans
Villkor för arbetstillstånd
Huvudregeln är att en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd ska göras före inresan. Det
framgår av 5 kap. 18 § och 6 kap. 4 § utlänningslagen.
Följande villkor rörande anställningen måste vara uppfyllda för att uppehålls- och arbetstillstånd
för arbete som personlig assistent ska kunna beviljas:
• arbetsgivaren ska ha fyllt i ett anställningserbjudande
• lönen, försörjningsskyddet och övriga anställningsvillkor får inte vara sämre än de

villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen
• anställningen gör det möjligt för arbetstagaren att försörja sig
• arbetsgivaren har iakttagit unionsföreträde , vilket innebär att tjänsten har annonserats ut i
Sverige, inom EU/EES och Schweiz
• berörd facklig organisation ska ha haft tillfälle att yttra sig över anställningsvillkoren
• kopia av beslut från Försäkringskassan om att assistansersättning har beviljats ska bifogas
ansökan
Dessutom ska den sökandes vandel kontrolleras.
Läs mer om anställningsvillkoren under artikelkategorin Villkor för anställning samt i Rättsligt
ställningstagande om förutsättningar för arbetstillstånd för personer som erbjudits anställning
som personliga assistenter, SR 42/2018.
Tillståndstider och begränsning av tillstånd
Arbetstillstånd får inte ges för längre tid än två år. Det får inte heller avse längre tid än
anställningstiden (6 kap. 2a § utlänningslagen).
Om anställningen är en tillsvidareanställning kan tillståndet ges för två år. Om det av

anställningserbjudandet framgår att anställningen varar under en viss bestämd tid ska tillståndet
beviljas för den tid som anställningen avser, dock högst två år åt gången.
Har anställningen längd definierats som så länge assistansuppdraget varar bör tillstånd beviljas
för två år. Om anställningen upphör under tillståndstiden blir återkallelseregler i 7 kap. 2 och 7 e
§§ utlänningslagen tillämpliga. Läs mer i SR 42/2018.
Avser anställningserbjudandet en behovsanställning timanställning,uppkommer frågan om

anställningen ger den sökande möjligheten att försörja sig. Avtal om timanställning för enstaka
dagar eller timmar träffas när oförutsett, extra behov av arbetskraft föreligger. Det är därmed
ingen garanterad, förutsebar arbetsomfattning, utan antalet timmar kan komma att variera under
tiden. Då det inte går att avgöra om försörjningskravet kommer att uppfyllas under hela
anställningsperioden bör tillstånd inte beviljas för en sådan anställning.
Inleds anställningen med en provanställning bör tillståndet beviljas för den tid som
provanställningen avser (högst sex månader). Provanställningen kan avbrytas när som helst utan
att arbetsgivaren behöver ange något skäl för uppsägningen. Vid denna typ av anställning går det
inte att vid prövningstillfället bedöma anställningens varaktighet, det vill säga om anställningen
kommer att förlängas.
Observera att tillstånd inte får ges för en längre tid än passets giltighetstid.
Arbetstillstånd ska under de två första åren begränsas till yrket och arbetsgivare. Därefter ska
tillståndet begränsas enbart till yrket.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen

Rättsligt ställningstagande SR 42/2018 förutsättningar för arbetstillstånd för personer som
erbjudits anställlning som personlig assistent
Rutiner
Religiös eller annan ideell verksamhet - Kunskapsstöd Page 1 of 4
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc3a5a9:2019-02-14
Religiös eller annan ideell verksamhet
Gränsdragning
Det förekommer att medborgare utanför EU/EES söker sig till Sverige för att tillfälligt utöva
religiös eller annan ideell verksamhet. De organisationer där uppdragen utförs skiljer sig avsevärt
från andra arbets- och uppdragsgivare som erbjuder anställning. De personer som utför
uppdragen drivs av religiös eller ideell övertygelse snarare än ekonomiska skäl. Om någon
ersättning utgår är den därför som regel mycket låg.
Att kunna skilja på den verksamhet som kan prövas inom ramen för uppehållstillstånd för ideell
verksamhet jämfört med verksamhet som kräver arbetstillstånd kan vara svår eftersom
personerna ofta får tillgång till vissa förmåner som kost och logi och ibland även fickpengar
samtidigt som de utför ett uppdrag.
Vägledning finns i Rättsligt ställningstagande SR 29/2017 angående uppehållstillstånd för

personer som vistas i Sverige och utför religiös och annan ideell verksamhet.
Grundläggande förutsättningar för arbetstillstånd
Arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen kan beviljas en person som har för
avsikt att utföra ett uppdrag som grundar sig på en anställning eller klart anställningsliknande
former och erhåller ersättning för detta från uppdragsgivaren i Sverige. Arbetstillstånd fordras
härmed även om verksamheten är knuten till religionsutövning eller annan ideell verksamhet.
När krävs arbetstillstånd
Arbetstillstånd krävs om en person uppger att han eller hon har för avsikt att utföra ett uppdrag
som grundar sig på en anställning eller klart anställningsliknande former. Det ska med andra ord
vara fråga om en faktisk anställning där ersättning utgår i form av lön. Även fri kost och logi är
att betrakta som ersättning så länge som det utgår från uppdragsgivaren. Präster, imamer,
diakoner och församlingssekreterare är exempel på sysselsättningar där krav på arbetstillstånd
kan ställas.
Krav på arbetstillstånd kan vidare ställas om personen under en kortare period i Sverige ska
utföra verksamhet som omfattas av de vanliga arbetsuppgifterna i hemlandet, exempelvis en
gästpredikan eller fristående föreläsningar.
Även arbete i butik eller café som drivs av en ideell eller religiös verksamhet ställs krav på
tillstånd för arbete.
Det kan i vissa fall uppstå svårigheter att avgöra om arbetstillstånd krävs. Med hänsyn till
verksamhetens speciella karaktär finns ingen anledning att hårdra kravet på arbetstillstånd vilket
innebär att annan verksamhet än ovan nämnd ofta hamnar i den kategorin där arbetstillstånd inte
krävs.
Förutsättningar för att bevilja arbetstillstånd
Även om vissa uppdrag av religiös eller ideell karaktär formellt innebär arbete i Sverige handlar
det inte om något egentligt tillträde till den svenska arbetsmarknaden eftersom de flesta
befattningar inte är tillgängliga för gemene man. Det rör sig om personer som har en religiös
övertygelse eller drivs av något annat ideellt engagemang och som därför snarare utför ett kall
eller en livsuppgift än anser sig ha en anställning i vanlig bemärkelse.
Det är därför inte rimligt att tillämpa samtliga de krav som ställs för arbetstagare generellt.
Exempelvis kan krav på utannonsering inte rimligen ställas rörande den här kategorin. Det kan
inte heller ställas krav på fackligt yttrande, dock med undantag från Svenska Kyrkan eftersom det
där finns en reglering av tjänstetillsättningar m.m.
Beträffande Svenska Kyrkan bör alltså vanliga regler om arbetstillstånd gälla för såväl präster,
diakoner, diakonissor, församlingssekreterare och annan berörd personal.
För övriga samfund och organisationer bör gälla att lön och andra anställningsvillkor ska
motsvara vad som är brukligt inom respektive samfund eftersom det inte är rimligt att jämföra
med andra kyrkor eller församlingar. Det kan till exempel inte krävas att en imam i en islamsk
församling ska ha samma lön som en präst i Svenska Kyrkan, där lönesättningen regleras via
avtal. Det grundläggande kravet på försörjning bör dock alltid gälla i de fall där arbetstillstånd
krävs.
Grundläggande förutsättningar för uppehållstillstånd
Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 5 § andra stycket eller 10 § utlänningslagen kan beviljas för
ideell verksamhet i Sverige om verksamheten inte omfattas av krav på arbetstillstånd. Vidare ska
verksamheten ha en tydlig koppling till organisationens mål och mening, organisationen/kyrkan
ska ha bekräftat syftet med och tiden för sökandens vistelse i Sverige och försörjningen under
vistelsen ska vara tryggad.
När krävs uppehållstillstånd
Övrig verksamhet inom religiösa eller ideella organisationer som inte grundar sig på en
anställning betraktas som tillfällig tidsbegränsad vistelse och kräver endast uppehållstillstånd.
Det kan exempelvis här röra sig om munkar eller nunnor som lever ett traditionellt klosterliv. Att
dessa personer får fri logi och fickpengar medför inte någon annan bedömning.
Vidare krävs uppehållstillstånd för missionärer. Missionärerna karakteriseras av att de tillhör en

religiös organisation och att det finns ett visst uppsökande inslag, exempelvis genom
dörrknackning.
Uppehållstillstånd kan även undantagsvis komma ifråga om en person ska stå i butik eller ett café
som drivs av en ideell eller religiös verksamhet under kortare perioder om någon ersättning
överhuvudtaget inte utgår från uppdragsgivaren i Sverige. Detta kan vara fallet om uppdraget
finansieras genom sökandens privata medel eller genom stipendier.
Se vidare om uppehållstillstånd för ideell verksamhet i Handbok i migrationsärenden - Besök.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Religiös eller annan ideell verksamhet
Lagstiftning
Utlänningslagen

Rättsligt ställningstagande SR 29/2017 angående uppehållstillstånd för personer som vistas i
Sverige och utför religiös och annan ideell verksamhet
Övrigt
Handbok i migrationsärenden - Besök
Tillstånd Att arbeta i Sverige Religiös eller annan ideell verksamhet
Handläggning av ansökan om säsongsanställningstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 3
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf1a4e1:2019-02-14
Handläggning av ansökan om
säsongsanställningstillstånd
Byte av arbetsgivare
Huvudregeln är att en ansökan om säsongsarbete ska göras före inresan och att ett tillstånd inte
får beviljas när sökanden befinner sig i Sverige
En ansökan får lämnas in och beviljas efter inresa vid en ansökan om förlängning eller vid en
ansökan om ett nytt säsongsarbetstillstånd hos en annan arbetsgivare. Det framgår av 6 c kap. 7 §
utlänningslagen.
Det är möjligt att byta anställning som säsongsarbetare om det nya tillståndet också avser
säsongsarbete (prop. 2017/18:108 Genomförande av säsongsanställningsdirektivet s. 65). Under
handläggningstiden har sökanden rätt att arbeta om ansökan lämnas in före tillståndstiden löpt ut
(6 c kap. 8 § utlänningslagen).
Tillståndstiden får inte överstiga sex månader på en tolvmånadersperiod, även vid

arbetsgivarbyte (prop. 2017/18:108 s. 122).
Om förlängningsansökan avser en ny anställning ska tjänsten ha annonserats ut (prop.

2017/18:108 s. 66).
Eventuella missförhållanden hos den tidigare arbetsgivaren ska inte behöva drabba den sökande
om denne sökt anställning hos en annan arbetsgivare (prop. 2017/18:108 s. 65-66).
Statusbyte
En person som har ett gällande tillstånd för säsongsarbete får beviljas uppehållstillstånd enligt 5
kap. 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § trots att han eller hon
befinner sig i Sverige (5 kap. 18 a § utlänningslagen).
En säsongsarbetare kan även ansöka om ett uppehållstillstånd med stöd av andra bestämmelser i
5 eller 6 kap. utlänningslagen efter inresa i Sverige vid så kallat statusbyte.
En prövning får i så fall göras om det finns skäl att göra undantag från kravet på att ansökan ska
vara beviljad före inresa enligt 5 kap. 18 § första stycket utlänningslagen. Vanligtvis kommer det
inte dock inte finnas synnerliga skäl att göra undantag enligt 5 kap. 18 § andra stycket punkten
11 utlänningslagen.
Läs mer i Tillstånd efter inresa.
Fackligt yttrande
I 5 kap. 7 a § utlänningsförordningen anges att Migrationsverket vid handläggning av en ansökan

om arbetstillstånd enligt 6 c kap. utlänningslagen ska ge sammanslutningar av arbetstagare inom
det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig i ärendet. Syftet med
bestämmelsen är att säkerställa att arbets- och anställningsvillkoren inte är sämre än de villkor
som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Tillståndstider
Ett tillstånd för säsongsarbete får inte beviljas för längre tid än uppdragstiden (6 c kap. 9 § första
Inte längre än passet gäller
Ett tillstånd för säsongsarbete får inte beviljas för längre tid än passet är giltigt (6 c kap. 9 § första
Sammanlagt sex månader under en tolvmånadersperiod
Den sammanlagda tillståndstiden för ett eller flera tillstånd för säsongsarbete får inte överstiga
sex månader under en tolvmånadersperiod (6 c kap. 9 § andra stycket utlänningslagen).
Förlängning av tillstånd
Ett tillstånd för säsongsarbete får förlängas upp till sammanlagt sex månader under en
tolvmånadersperiod (6 c kap. 10 § utlänningslagen).
En förlängningsansökan får lämnas in när sökanden befinner sig i Sverige. En ansökan ska
lämnas in innan tillståndstiden löper ut (prop. 2017/18:108 s. 74-75).
Vid en ansökan om förlängning har sökanden rätt att arbeta om giltighetstiden för tillståndet inte
hade löpt ut när ansökan gavs in (6 c kap. 8 § utlänningslagen).
För att bevilja en ansökan om förlängning ska motsvarande krav som uppställs för att bevilja en
förstagångsansökan vara uppfyllda, frånsett annonsering som endast behöver ske vid
nyrekrytering (6 c kap. 10 § utlänningslagen och prop. 2017/18:108 s. 64).
Tillståndstiden ska inte förlängas om tillståndet förvärvats på ett bedrägligt sätt eller ett bevis om
tillståndet förfalskats eller ändrats i något avseende (6 c kap. 10 § utlänningslagen).
En förlängning får vägras om det finns grund för avslag enligt 6 c kap. 6 § utlänningslagen (6 c
kap. 11 § utlänningslagen). Läs mer om det i artikeln Villkor för att bevilja säsongsarbetstillstånd
, När tillstånd kan vägras.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Säsongsanställning
Lagstiftning
Utlänningslagen
Proposition 2017/18:108 Genomförande av säsongsanställningsdirektivet
Tillstånd Att arbeta i Sverige Säsongsanställning
Säsongsarbetstillstånd – permanent uppehållstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 1
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf1a68d:2019-02-14
Säsongsarbetstillstånd – permanent
Ett säsongsarbetstillstånd kan ligga till grund för ett permanent uppehållstillstånd. Vid
bedömning ska en bedömning göras om sökandens bidrag till samhällsutvecklingen och koppling
till Sverige påverkats av att han eller hon haft ett tillstånd för säsongsarbete som enbart kan
beviljas för en begränsad tid (prop. 2017/18:108 Genomförande av säsongsanställningsdirektivet,
s. 80-81).
Läs mer om permanent uppehållstillstånd.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Säsongsarbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 4
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Säsongsanställning Säsongsarbetstillstånd
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf18dcc:2019-02-14
Säsongsarbetstillstånd
Säsongsanställningsdirektivet
Bestämmelserna om säsongstillstånd grundar sig på EU-direktivet 2014/36/EU av den 26

februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning
(säsongsanställningsdirektivet).
Direktivet har tillkommit för att tillgodose det strukturella behovet av säsongsarbetskraft inom
EU, bidra till en effektiv hantering av migrationsströmmarna och säkerställa rimligt arbets- och
levnadsförhållanden för säsongsarbetare. Direktivet innehåller bestämmelser om bl.a. villkor för
inresa, förfarandet vid utfärdande av tillstånd för säsongsarbete samt rättigheter för
säsongsarbetare.
Observera att bärplockare normalt inte omfattas av bestämmelserna eftersom arbetsgivaren ska
vara etablerad i Sverige. Läs mer om förutsättningarna för arbetistillstånd för bärplockare .
Reglerna om säsongstillstånd är överordnat reglerna om arbetstillstånd. Detta innebär att ett

arbetstillstånd enligt 6 kap. utlänningslagen inte kan beviljas om ansökan omfattas av
bestämmelserna i 6 c kap. utlänningslagen. Av övervägandena i förarbetena beträffande
tillståndstiden följer att en ansökan inte faller utanför bestämmelser endast på grund av att
anställningstiden överstiger sex månader (prop. 2017/18:108 Genomförande av
säsongsanställningsdirektivet s. 24 s. 69 - 70). En längre anställningstid är dock en omständighet
som får beaktas vid bedömningen om det är en säsongsanställning. Om anställningstiden uppgår
till en längre tid än nio månader är det en indikation på att det inte är fråga om en säsongsbunden
verksamhet.
De allmänna reglerna i utlänningslagen, exempelvis om avvisning och utvisning samt merparten

av förfarandereglerna, gäller även för säsongsarbetstillstånd.
Ett tillstånd för säsongsarbete beviljas i form av ett arbetstillstånd om vistelsen är 90 dager eller
kortare. Överstiger vistelsen 90 dagar beviljas ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd.
Familjemedlemmar kan inte beviljas tillstånd.
Migrationsverket upprättar i samråd med arbetsmarknadens parter en förteckning över de

sysselsättningsområden som innefattar säsongsbunden verksamhet (MIGRFS). Migrationsverket
har valt att använda sig av SNI 2007 (Standard för svensk näringsgrensindelning 2007): i
förteckningen. Av förteckningen framgår att de branscher som innefattar säsongsbunden
verksamhet är följande inom SNI 2007:
1) A 01 Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill, dock inte A 01.7 Jakt och service i
anslutning härtill
2) A 02 Skogsbruk
3) I Hotell- och restaurangverksamhet
4) N 79.12 Researrangemang
5) N 79.9 Turist- och bokningsservice
6) N 81.3 Skötsel och underhåll av grönytor
7) R 90.02 Stödtjänster till artistisk verksamhet
8) R 93.111 Drift av skidsportanläggningar
9) R 93.112 Drift av golfbanor
10) R 93.21 Nöjes- och temaparksverksamhet
Förteckningen är dock inte bindande. Det kan således vara fråga om en sådan anställning som
säsongsarbetare som ska prövas enligt bestämmelser i 6 c kap. utlänningslagen även om den
avser arbete inom ett sysselsättningsområde som inte är upptaget i förteckningen. Inte heller
måste det vara en sådan anställning som ska prövas enligt nämnda bestämmelser endast på grund
av att den avser arbete inom ett sysselsättningsområde som är upptaget i förteckningen. Det är
inte heller avgörande om utlänningen sökt om ett tillstånd för säsongsarbete. Det avgörande är i
stället om anställningen är en sådan säsongsanställning som omfattas av definitionen i direktivet
(se nedan i Vilka omfattas av bestämmelserna).
Var finns bestämmelserna
De grundläggande bestämmelserna finns i EU-direktivet 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om

villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning
(säsongsanställningsdirektivet).
Direktivets bestämmelser har införts huvudsakligen i 6 c kap. utlänningslagen och 5 c kap.

Bland förarbetena kan nämnas proposition 2017/18:108 Genomförande av

säsongsanställningsdirektivet.
Vilka omfattas av bestämmelserna
För att ett tillstånd för säsongsarbete ska beviljas ska sökanden ha erbjudits en tidsbegränsad
anställning som säsongsarbetare i Sverige av en arbetsgivare som är etablerad här (6 c kap. 1 §
utlänningslagen).
En säsongsarbetare är en tredjelandsmedborgare som huvudsakligen bor i ett land utanför

EU/EES och Schweiz som vistas lagligt och tillfälligt i Sverige för att utföra säsongsbunden
verksamhet i enlighet med ett avtal om visstidsarbete som slutits med en arbetsgivare som är
etablerad här (artikel 3 b säsongsanställningsdirektivet).
Säsongsbunden verksamhet är kopplad till en viss tid på året då en återkommande händelse ,eller
ett mönster av händelser med koppling till säsongsbetingade förhållanden kräver avsevärt högre
arbetsinsatser än vad som behövs för att sköta det löpande arbetet (artikel 3 c
säsongsanställningsdirektivet). Säsongsarbete i Sverige förekommer bland annat inom
jordbruket, skogsbruket, trädgårdsbranschen och inom turistnäringen.
Vilka undantas från bestämmelserna
Av 6 c kap. 4 § utlänningslagen framgår för vilka personer säsongsarbetstillstånd inte kan

beviljas.
Ett tillstånd ska inte beviljas en person som
• är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier
• är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz eller familjemedlem till en sådan person,

eller
• bedriver verksamhet på ett i en annan medlemsstat etablerat företags vägnar inom ramen
för tillhandahållande av tjänster enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Det innebär bland annat att utlänningar som omfattas av utstationeringsdirektivet är undantagna
från direktivets tillämpningsområde. Detsamma gäller uppdragsgivare eller konsulter som
bedriver verksamhet för ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat (prop. 2017/18:108 s.
30).
Överklagande
Ett säsongsarbetstillstånd kan överklagas till migrationsdomstol (14 kap. 3 § och 16 kap. 9 §
första stycket utlänningslagen).
Text
Text
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU om villkor för tredjelandsmedborgares inresa
och vistelse för säsongsanställning (säsongsanställningsdirektivet)
Utlänningslagen

MIGRFS 2018:7 Migrationsverkets föreskrifter om förteckning över desysselsättningsområden
inom vilka det förekommersäsongsarbete
Villkor för att bevilja säsongsarbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 8
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf19dbc:2019-02-14
Villkor för att bevilja säsongsarbetstillstånd
Villkor för säsongsarbetstillstånd
Sammanfattningsvis måste följande villkor vara uppfyllda för att ett säsongsarbetstillstånd ska
kunna beviljas. Villkoren framgår av 6 c kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen:
• den sökande ska ha erbjudits en anställning för säsongsarbete
• arbetsgivaren är etablerad i Sverige
• anställningen ska göra det möjligt för sökanden att försörja sig
• lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som

följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen
• den sökande ska visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande
sjukförsäkring som gäller i Sverige
• den sökande ska visa att han eller hon under sin vistelse kommer att ha tillgång till en
bostad med lämplig standard
• tjänsten ska ha annonserats ut
• om anställningen avser ett reglerat yrke ska den sökande styrka behörigheten att få utöva
yrket i Sverige
• den sökande ska ha för avsikt att lämna Sverige efter tillståndstiden löpt ut.
Dessutom ska sökandes vandel kontrolleras. Ett säsongsarbetstillstånd får inte beviljas om den
sökande utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa (6 c kap. 2 §
tredje stycket 2 utlänningslagen).
Om arbetsgivare upplåter eller förmedlar en bostad till sökanden tillkommer vissa villkor
gällande boendet (6 c kap. 3 § utlänningslagen).
Villkoren kommenteras närmare nedan.
Etablerad arbetsgivare
Arbetsgivaren ska vara etablerad i Sverige. I första hand avses arbetsgivare som har sitt säte och
sin faktiska verksamhet här. Säsongsarbetare som är anställda av en arbetsgivare som är etablerad
i tredje land och utför arbete åt en uppdragsgivare i Sverige omfattas inte. Vad som avses med
begreppet etablerad får emellertid ytterst avgöras med ledning av EU-domstolens praxis om
säsongsanställningsdirektivet (prop. 2017/18:108 Genomförande av säsongsanställningsdirektivet
s. 116).
Försörjningskravet
Sökanden ska kunna försörja sig på anställningen. Det motsvarar vad som gäller vid en ansökan
om arbetstillstånd enligt 6 kap. utlänningslagen och innebär bland annat att arbetstiden måste
vara av sådan omfattning att inkomsten från den erbjudna anställningen inte är så låg att
sökanden behöver försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen för att täcka sina kostnader
för bland annat boende och uppehälle. Läs mer i artikeln Försörjningskrav .
Lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor
Lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor får inte vara sämre än de villkor som
följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Det motsvarar villkoren
enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att villkoren inte understiger en viss nivå. Så länge
villkoren inte understiger den nivån kan det vara möjligt att villkoren ser olika ut under olika
delar av tillståndsperioden, t.ex. att sökanden får en högre lön efter en viss tid. Om arbetsgivaren
däremot inte uppfyller sina rättsliga skyldigheter beträffande bl.a. arbets- eller anställningsvillkor
kan detta leda till att tillståndet återkallas och att arbetsgivaren blir skyldig att ersätta
arbetstagaren för eventuell utestående ersättning (prop. 2017/18:108 s. 38).
Läs mer i artikeln Lön, försäkringar och övriga villkor .
Sjukförsäkring
Den sökande måste ha tecknat en heltäckande sjukförsäkring eller ansökt om en sådan.
I förarbeten hänvisas till att begreppet heltäckande sjukförsäkring förekommer i utlänningslagens

bestämmelser om uppehållsrätt och EU-blåkort och bör ha samma innebörd i detta sammanhang
(prop. 2017/18:108 s. 39).
Det finns ingen rättslig praxis som tydligt anger vad som avses med heltäckande sjukförsäkring
men den bör täcka kostnaderna för såväl akut som annan sjukvård samt sjukhusvistelse och
eventuell hemtransport av medicinska skäl.
Den sökande kan uppfylla kravet antingen genom att visa att hemlandets sjukförsäkring har
tillräcklig omfattning och gäller under vistelsen i Sverige eller genom att visa att han eller hon
har tecknat en privat försäkring – eller har ansökt om en sådan.
Bostad
Allmänt om bostadskravet
Den sökande ska visa att han eller hon kommer att ha tillgång till en bostad med lämplig standard
som han eller hon förfogar över senast när vistelsen i Sverige påbörjas (prop. 2017/18:108 s. 41).
Den sökande ska skriftligt styrka sin bostadssituation, exempelvis genom ett hyresavtal eller ett
intyg från en fastighetsägare, hyresvärd eller bostadsförmedling om ett kommande avtal.
Migrationsverket får meddela föreskrifter om vad som anses vara en bostad med lämplig
standard. Vad som är en bostad av lämplig standard framgår av MIGRFS om vad som ska anses
vara en bostad med lämplig standard enligt 6 c kap. 2 § första stycket 4 utlänningslagen. Av den
framgår att bostaden ska vara försedd med:
• kontinuerlig uppvärmning
• kontinuerlig tillgång till varmt och kallt vatten för hushåll och hygien
• avlopp för spillvatten
• personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ samt badkar eller dusch
• försörjning med elektrisk ström för normal hushållsförbrukning
• matlagning, omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrymmen och avställningsytor
• att det finns tillgång både till förrådsutrymmen inom fastigheten och till anordning för
hushållstvätt inom fastigheten eller inom rimligt avstånd från den
• att huset inte har sådana brister i fråga om hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära
förhållanden som inte skäligen kan godtas.
Av föreskrifterna framgår också att säsongsarbetare inte kan vara inneboende.
Om den sökande byter bostad ska detta anmälas till Migrationsverket och på nytt styrka sin
boendesituation (prop. 2017/18:108 s. 42).
Om arbetsgivaren upplåter eller förmedlar bostaden
I de fall arbetsgivaren upplåter eller förmedlar bostaden krävs följande:
• hyran får inte stå i missförhållande till lönen eller bostadens standard
• hyran får inte dras från lönen i andra fall än enligt lag om arbetsgivares kvittningsrätt
• arbetsgivaren har gett sökanden en skriftlig handling med hyresvillkoren
• bostaden uppfyller allmänna hälso- och säkerhetsbestämmelser
Att bostaden tillhandahålls av eller genom arbetsgivaren innebär att arbetsgivaren ingår ett
hyresavtal med arbetstagaren om att upplåta en bostad. Även om arbetsgivaren förmedlar en
bostad vilket leder till att säsongsarbetaren ingår ett hyresavtal med en tredje part omfattas. I
detta fall är arbetsgivaren inte part i hyresförhållandet (prop. 2017/18:108 s. 42-43 och 118).
Storleken på hyran bör i första hand jämföras med hyran för motsvarande bostäder på orten där
bostaden är belägen eller med hänsyn till i övrigt likartade förhållanden. För att rekvisitet
missförhållande ska vara uppfyllt krävs att hyran i det enskilda fallet framstår som oskäligt hög i
förhållande till bostadens standard, vilket exempelvis kan vara fallet om det finns en uppenbar
diskrepans mellan hyran för säsongsarbetarens bostad och motsvarande bostäder på orten.
Hyresnivån ska även ställas i relation till den lön sökande har kvar efter skatt. Återstoden av
lönen – efter skatteavdrag och hyra – måste vara tillräckligt hög för att han eller hon inte skulle
kunna beviljas försörjningsstöd för att täcka kostnaderna för bl.a. uppehälle (prop. 2017/18:108 s.
43 och 119). Kriteriet är till för att säkerställa att säsongsarbetaren inte av arbetsgivaren anvisas
en bostad som han eller hon inte har råd med.
Hyran för bostaden får inte dras från säsongsarbetarens lön i andra fall än vad som medges i
kvittningslagen. Det innebär att om det framgår att arbetsgivaren har för avsikt att dra hyran från
säsongsarbetarens lön i vidare mån än vad som är tillåtet enligt kvittningslagen ska något tillstånd
för säsongsarbete inte beviljas (prop. 2017/18:108 s. 43-44). Hänvisningen till kvittningslagen
innebär att avdrag från lönen får ske endast om arbetstagaren medgett detta. Ett sådant
medgivande kan ges i förväg och då får hyran löpande dras av från lönen. Om det saknas ett
sådant medgivande får inte hyran dras automatiskt från lönen. Kvittningslagen ger dock
arbetstagaren en rätt att ta tillbaka detta medgivande under förutsättning att det sker innan
fodringen förfallit betalning.
Att bostaden ska uppfylla allmänna hälso- och säkerhetsbestämmelser innebär att bostaden inte
får ha sådana brister i fråga om hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden som inte
skäligen kan godtas. Vägledning bör kunna hämtas från bestämmelserna om bostadens skick och
lägsta godtagbara standard i 12 kap. jordabalken (prop. 2017/18:108 s. 119) och MIGRFS om
vad som ska anses vara en bostad med lämplig standard enligt 6 c kap. 2 § första stycket 4
utlänningslagen. Som utgångspunkt anses en bostad uppfylla allmänna hälso- och

säkerhetsbestämmelser om den har lämplig standard.
Anmälningsskyldighet
Den som har ett säsongstillstånd ska anmäla till Migrationsverket om han eller hon byter bostad
(6 c kap. 14 § utlänningslagen). Boendesituationen ska på nytt styrkas (prop. 2017/18:108 s. 42).
En sökande som under ett ansökningsförfarande underlåter att anmäla ändrade uppgifter av
betydelse kan straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare kan en underlåtenhet
att anmäla ändrade bostadsförhållanden leda till att en senare ansökan avslås eller att förlängning
nekas (prop. 2017/18:108 s. 125).
Annonsering
Kravet på annonsering motsvarar kravet i 6 kap. 2 § utlänningslagen. Kravet på annonsering

gäller vid en förlängningsansökan som avser en ny anställning (prop. 2017/18:108 s. 66).
Läs mer i artikeln om Utannonsering .
Reglerat yrke
Detta är troligen inte vanligt förekommande inom säsongsarbeten. Läs mer i artikeln Krav på
legitimation och behörighet .
Återvändandeavsikt
Om det finns risk att den sökande inte har för avsikt att lämna Sverige efter att tillståndstiden löpt
ut ska ansökan avslås. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 21 i viseringskodexen (prop.
2017/18:108 s. 46-47 och 118).
Säsongsarbetstillstånd får inte beviljas om den sökande utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Det ska göras en framåtsyftande bedömning.
allmän ordning eller säkerhet. Generellt enligt EU-rätten anses dock gälla
• att hänsyn till allmän ordning och säkerhet inte får åberopas för att tjäna ekonomiska
syften
• att åtgärder av sådana hänsyn ska grunda sig enbart på den berörda personens eget
uppförande samt
• att tidigare domar för brott inte i sig ska utgöra anledning att vidta sådana åtgärder.
Domar för allvarliga brott eller upprepad brottslighet kan dock vara tillräckligt för att, vid en
framåtsyftande bedömning, finna att sökanden utgör ett hot mot allmän ordning. Vad som ska
bedömas som allvarligt brott måste avgöras i det enskilda fallet.
När tillstånd kan vägras
Tillstånd ska inte beviljas om den sökande till stöd för ansökan visar upp handlingar som
förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende (6 c kap. 5 §
utlänningslagen).
Det räcker att den handling som åberopas på något sätt är oriktig eller inte avspeglar de verkliga
förhållandena för att anses vara förfalskad. Det kan exempelvis handla om ett
anställningserbjudande som har upprättats för skens skull. Att en handling ändrats innebär att
ändringar görs på ett sätt som liknar bedrägeri eller förfalskning. Legitima ändringar, till
exempel rättelser av felaktiga uppgifter, omfattas inte (prop. 2017/18:108 s. 120).
Om det finns anledning att ifrågasätta en handling eller dess uppgifters riktighet ska frågan
utredas vidare.
Det finns även omständigheter som innebär att tillstånd får vägras. Dessa framgår av 6 c kap. 6 §
utlänningslagen. Att ett tillstånd får vägras innebär att det inte är obligatoriskt att avslå en
ansökan om någon av avslagsgrunderna föreligger. I stället måste det i varje enskilt fall göras en
bedömning av samtliga relevanta omständigheter i enlighet med proportionalitetsprincipen (prop.
2017/18:108 s. 57).
Exempel på omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av om det finns skäl att
underlåta att avslå en ansökan om tillstånd för säsongsarbete är bland annat vilken tid som har
förflutit sedan en arbetsgivare påfördes en sanktion, hur allvarlig den överträdelse som lett till
sanktionen har varit och vilken koppling överträdelsen har till säsongsarbete. Det bör också
beaktas om det har varit fråga om upprepade förseelser. Är det exempelvis fråga om en mindre
allvarlig engångsföreteelse kan det finnas skäl att avstå från att avslå en ansökan. Ett annat skäl
att underlåta att avslå en ansökan om tillstånd för säsongsarbete kan exempelvis vara att ett
företag är helt nystartat, men det står klart att ekonomisk verksamhet kommer att bedrivas vid
tidpunkten för säsongsanställningen (prop. 2017/18:108 s. 57).
Ett tillstånd får vägras om
• arbetsgivaren har blivit påförd en sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan
nödvändiga tillstånd
• arbetsgivaren har blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning
för en myndighets beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning av arbete
• arbetsgivaren inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet,
skatter, arbetstagares rättigheter, arbetsvillkor eller anställningsvillkor
• arbetsgivarens verksamhet håller på att avvecklas eller har avvecklats genom en konkurs
eller om arbetsgivaren inte bedriver någon ekonomisk verksamhet, eller
• sökanden tidigare har haft ett tillstånd för säsongsarbete och inte följt villkoren för det
tillståndet.
Om arbetsgivaren till exempel har påförts skattetillägg eller dömts för skattebrott på grund av
oriktigt uppgiftslämnande som rör redovisning av arbete finns grund för att avslå ansökan.
Att en arbetsgivare har blivit påförd en sanktion för att inte ha uppfyllt sina skyldigheter i
förhållande till personer som har beviljats tillstånd för säsongsarbete innebär att en ansökan kan
avslås om arbetsgivaren t.ex. har ålagts att betala diskrimineringsersättning eller dömts för osann
försäkran för att ha lämnat osann uppgift i fråga om en bostad som arbetsgivaren tillhandahåller
en säsongsarbetare.
Vid bedömningen ska beaktas bland annat vilken tid som har förflutit sedan sanktionen påfördes,
hur allvarlig överträdelse har varit och om överträdelsen framstår som en engångsföreteelse.
Att arbetsgivare inte uppfyllt vissa rättsliga skyldigheter när det gäller bland annat arbetstagares
rättigheter, social trygghet och skatter innebär t exempelvis företag som inte betalat ut lön,
underlåtit att betala skatt eller där det finns konstaterade brister i arbetsmiljön (prop. 2017/18:108
s. 121).
En ansökan får också avslås om verksamheten håller på eller har avvecklats genom konkurs.
Andra sätt att avveckla verksamheten, till exempel att en enskild firma avregistreras eller att ett
aktiebolag eller ett handelsbolag likvideras, omfattas inte av denna avslagsgrund. Om
verksamheten har upphört efter avregistrering eller likvidation kan i stället en ansökan avslås på
grund av att det inte längre bedrivs någon ekonomisk verksamhet (prop. 2017/18:108 s. 55).
Om vi får kännedom om att arbetsgivaren påförts sanktioner eller inte uppfyllt sina rättsliga
skyldigheter ska vi utreda detta vidare. Det är inte nödvändigt att i varje enskilt ärende utreda om
arbetsgivaren påförts sanktioner etc. utöver de vanliga kontroller vi gör i varje ärende
Om den sökande inte har uppfyllt skyldigheterna i ett tidigare beslut om säsongsarbete får
ansökan avslås. Att en sökande inte uppfyllt sina skyldigheter innebär att den sökande har arbetat
med annat än säsongsarbete, inte har påbörjat det arbete som angavs i tillståndet, har stannat kvar
i Sverige efter att tillståndstiden har löpt ut eller som inte har anmält byte av bostad (prop.
2017/18:108 s. 56).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Europaparlamentets och Rådets direktiv 2014/36/EU om villkor för tredjelandsmedborgares
inresa och vistelse för säsongsanställning (säsongsanställningsdirektiv)
Utlänningslagen

MIGRFS 2018:6 Migrationsverkets föreskrifter om vad som ska anses vara en bostad med
lämplig standard enligt 6 c kap. 2 § första stycket 4 utlänningslagen (2005:716)
Rutiner
Rutin säsongsanställning
Återkallelse av säsongarbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.29df80a5168a4ba25cf1a600:2019-02-14
Återkallelse av säsongarbetstillstånd
Det finns en rad tvingande respektive fakultativa återkallelsegrunder rörande
säsongsarbetstillstånd (6 c kap. 12-13 §§ utlänningslagen).
Ett tillstånd ska återkallas om:
• tillståndet förvärvats på ett bedrägligt sätt
• bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats
• sökanden vistas i Sverige av andra skäl än för säsongsarbete eller
• sökanden utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa.
Punkterna 1-2 motsvarar vad i huvudsak omständigheterna som innebär att en

förlängningsansökan ska avslås.
Ett tillstånd får återkallas om:
• förutsättningarna för att bevilja ett tillstånd inte är uppfyllda eller
• det föreligger brister hos arbetsgivaren (6 c kap. 6 § utlänningslagen).
Att ett tillstånd får återkallas innebär att det inte är obligatoriskt att återkalla ett tillstånd. I stället
måste det i varje enskilt fall göras en bedömning av samtliga relevanta omständigheter i enlighet
med proportionalitetsprincipen. Ett skäl att inte återkalla kan vara att arbetsgivaren har gjort ett
mindre misstag, exempelvis i fråga om utbetalning av lön, men självmant vidtagit en rättelse
som leder till att villkoren är uppfyllda (prop. 2017/18:108 Genomförande av
säsongsanställningsdirektivet s. 124-125).
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Återkallelse av säsongarbetstillstånd - Kunskapsstöd Page 2 of 2
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin säsongsanställning
Arbetstagare utstationerade i Sverige - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Utstationerade arbetstagare Arbetstagare utstationerade i Sverige
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71c0d9:2019-01-21
Arbetstagare utstationerade i Sverige

Ett flertal personer från länder utanför EU som ansöker om arbetstillstånd har sin anställning
utomlands kvar och ska komma hit för att utföra arbete här.
De flesta av dem som är anställda utomlands och som ska arbeta i Sverige faller under någon av
de tre nedanstående definitionerna av utstationering enligt 3 § lagen om utstationering av
arbetstagare.
Arbetstagare är utstationerad när:
• arbetsgivaren för egen räkning och under egen ledning sänder arbetstagaren till Sverige
enligt avtal med en mottagare av tjänsten som är verksam i Sverige ( exempelvis
entreprenad).
• arbetsgivaren sänder arbetstagaren till ett företag eller en arbetsplats i Sverige som tillhör
samma koncern som företaget där arbetstagaren är anställd (Intra-Corporate Transferees,
ICT)
• ett bemanningsföretag hyr ut arbetskraft till ett användarföretag i Sverige.
Ett exempel på den första kategorin är en entreprenad där ett utländskt företag enligt kontrakt åtar
sig ett uppdrag i Sverige (till exempel ett bygge) och tar med sin egen personal för att utföra
uppdraget.
Den andra kategorin avser så kallade koncernförflyttningar eller Intra-corporate transferees

(ICT). För vidare information se artiklar om ICT-direktivet.
Utstationeringslagen innehåller inte några bestämmelser om vad som krävs för att bevilja
arbetstillstånd för utstationerade, utan det är den arbetsrättsliga lagstiftningen som anger vilka
krav beträffande bland annat anställningsvillkor som får ställas på en arbetsgivare i ett annat
land vid utstationering till Sverige.
Arbetstillstånd för utstationerade och andra anställda utomlands
Alla tredjelandsmedborgare som arbetar i Sverige på grund av en anställning här eller utomlands
måste ha arbetstillstånd (2 kap. 7 § utlänningslagen). Kravet på arbetstillstånd gäller därmed även
utstationerade och andra anställda utomlands, oavsett vilken tidsperiod som anställningen i
Sverige avser.
Det finns flera undantag från kravet på arbetstillstånd för utstationerade och andra anställda
utomlands. Det gäller främst utstationerade från ett annat EU-land samt montörer och specialister
(5 kap. 2 § första stycket 4, 5 och 10 utlänningsförordningen).
Undantaget för utstationerade från ett annat EU-land har en direkt koppling till den fria
rörligheten för tjänster inom EU och vilar alltså på principiell grund. De två andra undantagen
har sin grund främst i praktiska överväganden och är dessutom tidsbegränsade.
Läs mer om detta under artikelkategorin undantag.
Särreglering saknas
Det finns inga särskilda bestämmelser om arbetstillstånd för utstationerade eller andra som är
anställda utomlands men arbetar i Sverige. Inte heller i förarbetena anges att utstationerade eller
andra anställda utomlands ska behandlas annorlunda än de som är anställda av en arbetsgivare i
Sverige.
Prövning av ansökan om arbetstillstånd för utstationerade och andra anställda utomlands bör
därför ske enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen. Utannonsering kan dock inte krävas i
dessa fall, oavsett om det rör sig om entreprenad, koncernförflyttningar eller bemanningsföretag,
eftersom det i de fallen handlar om en anställning som personen ifråga redan har. Arbetet i
Sverige ska utföras inom ramen för den anställningen.
Utländsk arbetsgivare utan representation i Sverige
I de fall den utstationerades arbetsgivare inte har någon filial eller representationskontor i Sverige
kan bedömningen av anställningsvillkoren kompliceras.
Många av de utländska företag som brukar förekomma i i de ärenden som Migrationsverket

prövar har redan kontor, dotterbolag eller filialer i Sverige men det finns även arbetsgivare som
inte har någon representation i Sverige. Gemensamt är att arbetstagaren har en utländsk
arbetsgivare. Det utländska företaget är onekligen arbetsgivare men om representation i Sverige
saknas helt är det inte rimligt att Migrationsverket ska kommunicera med det utländska företaget
eller att det är anställningen hos det företaget som ska bedömas.
Enligt standarden för hantering av arbetstillstånd inom vissa branscher och utredningskrav (KC
I-75/2017) ska utländska företag inom vissa branscher och utländska företag som är nyetablerade
ha en filial i Sverige för att Migrationsverket ska kunna bedöma anställningsvillkoren. Om den
utländska arbetsgivaren saknar en filial eller annan representation i Sverige är det den svenska
uppdragsgivaren det vill säga det svenska företag som köper tjänsten, som bör fylla i
anställningserbjudandet och redogöra för anställningsvillkoren. I de här fallen är det inte heller
rimligt att begränsningen avser den utländska arbetsgivaren, utan arbetstillståndet får knytas till
den svenska uppdragsgivaren.
Det måste alltså finnas en svensk uppdragsgivare att referera och knyta tillståndet till. Det här
kan i viss mån ses som ett avsteg från principen om att knyta arbetstillståndet till arbetsgivaren
men så länge inte arbetsgivaren finns fast representerad i Sverige är det nödvändigt att göra
denna tolkning.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Utstationerade arbetstagare
Lagstiftning

I 75/2017 Kvalitetschefens instruktion om standard för hantering av arbetstillstånd inom vissa
Avgöranden
EU domstolens avgörande Raymond Vander Elst mot Office des migrations internationales
Tillstånd Att arbeta i Sverige Utstationerade arbetstagare
Certifiering av arbetsgivare - Kunskapsstöd Page 1 of 5
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Certifiering Certifiering av arbetsgivare
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f71cd6a:2019-02-07
Certifiering av arbetsgivare
Vad avses med certifiering
Sedan den 1 oktober 2012 tillämpar Migrationsverket ett certifieringssystem i

arbetstillståndsärenden. Förändringar av systemet gjordes den 1 maj 2017. Grunderna för
certifieringen återfinns i instruktionen om certifiering av företag i arbetstillståndsärenden (KC I
-33/2017).
Med certifiering avses en överenskommelse mellan en arbetsgivare och Migrationsverket som

ger en snabbare handläggning. Certifieringen innebär dock inte att Migrationsverket frångår eller
förändrar villkoren för att bevilja arbetstillstånd utan är enbart ett inslag i handläggningen av
arbetstillståndsärenden som påverkar rutinerna för handläggning och handläggningstidens längd.
Certifiering omfattar både förstagångs- och förlängningsansökningar om arbetstillstånd för såväl

samma arbetsgivare som vid byte av arbetsgivare. Certifieringen omfattar även ansökningar som
lämnas in av före detta studenter som ansöker om arbetstillstånd.
Familjemedlemmar till en arbetstagare som ska arbeta hos en certifierad arbetsgivare och som
ansöker samtidigt som arbetstagaren får sina beslut samtidigt som arbetstagaren om ansökan är
komplett.
Även företag som verkar inom branscher med särskilda utredningskrav kan omfattas av
certifieringen.
En av grunderna för införandet av det gällande regelverket för arbetskraftsinvandring var att
behovet av arbetskraft enklare skulle kunna tillgodoses. Certifieringen är en del av verkets
strategi för att handläggningen ska vara snabb och därigenom tillgodose både arbetsgivarnas och
arbetstagarnas behov. Det innebär att certifieringen ligger i linje med vad som uttalats i
förarbeten till lagstiftningen och senare i Migrationsverkets regleringsbrev.
Villkor för att bli certifierad
Certifiering är ett prioriterat snabbspår för kompletta ärenden där det inte finns några indikationer
för att arbetsgivaren behöver kontrolleras. Certifieringen ska inkludera arbetsgivare som har ett
återkommande behov av arbetskraft från tredje land under det kommande året och erbjuder
anställningsvillkor som uppfyller kraven i 6 kap 2 § utlänningslagen.
Krav på arbetsgivare som ska ingå i certifieringssystemet är följande:
• att arbetsgivaren är registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket
• att arbetsgivaren har ekonomiska förutsättningar för att anställa
• att arbetsgivaren under det kommande året har ett återkommande behov av att rekrytera
arbetstagare från ett land utanför EU
• att arbetsgivaren åtar sig att lämna in elektroniska ansökningar som är kompletta
• att arbetsgivaren erbjuder villkor som uppfyller kraven i 6 kap. 2 § utlänningslagen
• att arbetsgivare som tidigare har rekryterat arbetskraft från tredje land, har uppfyllt
utlänningslagens regler om uppehålls- och arbetstillstånd.
Vad som krävs för att bli certifierad framgår av en kravspecifikation, som finns publicerad på
Migrationsverkets externa webbplats.
Om ansökan om arbetstillstånd inte är komplett eller om villkoren för arbetstillstånd inte är

uppfyllda ska certifieringen av arbetsgivaren upphöra.
Intresseanmälan om certifiering
Processen initieras genom att intresseanmälan om att bli certifierad inkommer till
Migrationsverket. Arbetsgivare kan skicka in intresseanmälan via
certifierade.foretag@migrationsverket.se.
Nycertifiering sker var tredje månad, fyra gånger per år. Arbetsgivare som lämnat in
intresseanmälanfår därefter besked om de blivit certifierade eller inte.
Arbetsgivare som har godkänts för certifiering kallas för direktcertifierade. Undercertifierade
arbetsgivare är arbetsgivare som i ansökningsprocessen representeras av ett direktcertifierat
företag. Varje fredag samlar Migrationsverket alla anmälningar om nya undercertifierade företag
som kommit in under veckan. Anmälningarna registreras senast fredagen därpå.
Överenskommelse om certifiering och uppföljning
Certifieringen är inte tidsbegränsad utan gäller så länge kraven för certifiering är uppfyllda.
Migrationsverket genomför kontroller i samband med att ansökningar kommer in och gör även
särskilda uppföljningar.
Om arbetsgivaren inte lever upp till sina åtaganden som certifierad arbetsgivare kan
certifieringen komma att avslutas. Migrationsverket övergår då till att tillämpa ordinarie rutiner,
vilket sannolikt innebär en längre handläggningstid. Avvikelser bokförs och uppföljningssamtal
hålls med arbetsgivaren.
Ett besked om att upphäva en certifiering kan inte överklagas. En arbetsgivare vars certifiering
avslutats bör under viss tid inte kunna bli certifierad på nytt. Som huvudregel kan en ny
certifiering godkännas tidigast tre månader efter det att den tidigare certifieringen upphört. Efter
upprepade återkallelser bör dock längre perioder än tre månader kunna tillämpas.
Av instruktion om standard för uppföljning av certifieringssystemet och upphävande av

certifiering (I-27/2018) framgår hur den löpande uppföljningen av arbetsgivare ska ske och vad
som kan leda till att en överenskommelse upphävs. I standarden beskrivs även hur uppföljning av
certifieringsprocessen ska ske.
Kontaktperson
En certifierad arbetsgivare kan önska att få en kontaktperson hos Migrationsverket som svarar på
övergripande frågor om certifiering. För frågor om ett enskilt ärende om arbetstillstånd ska
ansvarig handläggare kontaktas.
Krav för en komplett ansökan
För att ansökan om arbetstillstånd ska kunna handläggas inom ramen för certifieringsprocessen
måste den vara komplett. Det är också ett krav för att arbetsgivare ska kunna behålla sin
certifiering. För att en arbetsgivare ska bibehålla sin certifiering krävs också att kraven för att
bevilja arbetstillstånd är uppfyllda. Det är avgörande för att prövningen av ansökan ska kunna
göras snabbt och enkelt.
Följande krav ska vara uppfyllda:
• arbetsgivaren ska ha skapat och fyllt i ett anställningserbjudande på webben
• arbetsgivaren ska ha annonserat tjänsten i Sverige och EU under minst tio dagar (gäller
endast vid nyrekrytering)
• arbetsgivaren ska erbjuda anställningsvillkor som är i nivå med svenska kollektivavtal

eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen
• arbetet ska av en sådan omfattning att försörjningskravet är uppfyllt
• arbetsgivaren ska ha gett berörd facklig organisation tillfälle att yttra sig över
anställningsvillkoren i anställningserbjudandet
• den fackliga organisationen ska ha bedömt att anställningsvillkoren är i nivå med svenska
kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen
• kopia av giltigt pass ska bifogats ansökan,
• ansökningsavgiften ska vara betald
• en kopia på fullmakt från arbetstagaren till arbetsgivaren ska ha bifogats ansökan.
Ansökningar där yttrande från facklig organisation saknas eller där den fackliga organisationen
avstyrkt eftersom kollektivavtal saknas tas beslut inom 60 arbetsdagar från det att den
webbansökan kommit in. Migrationsverket ska i detta fall själv hämta in yttranden från berörd
facklig organisation.
Vid en ansökan om förlängning dessutom ska följande bifogas för att ansökan ska vara komplett:
• ett nytt anställningserbjudande för den kommande perioden
• kontrolluppgift för föregående år
• lönespecifikationer för innevarande år.
För en arbetstagare som har kvar sin anställning i hemlandet kan ett samlat dokument ersätta
lönespecifikationer och kontrolluppgifter från hemlandet. En sådan sammanställning ska på ett
överskådligt sätt visa den totala lönen inklusive eventuella förmåner och ersättningar som
utbetalats till arbetstagaren både i hemlandet och i Sverige och ska vara undertecknad av
arbetsgivaren eller dess ombud. Arbetsgivaren ska på begäran kunna visa samtliga dokument
som nämnts i sammanställningen.
För anställning inom en bransch där särskilda beviskrav tillämpas ska ansökan även innehålla:
• dokumentation av utbetalda löner och tecknade försäkringar samt inbetalda

arbetsgivaravgifter när arbetsgivaren tidigare anställt tredjelandsmedborgare
• en redovisning av hur arbetsgivaren kan garantera löner för minst tre månader framåt
• dokumentation som visar att arbetstagaren informerats om de erbjudna

anställningsvillkoren och om arbetets art.
För familjemedlemmar som ansöker samtidigt som arbetstagaren ska följande bifogas:
• kopia av giltigt pass
• kopia av vigselbevis för make eller maka eller andra handlingar som visar att parterna bott
tillsammans i hemlandet
• födelsebevis för barn
• medgivande från den andra föräldern eller vårdnadshavaren om han eller hon inte följer
med till Sverige.
Dokumenten ska vara översatta till svenska eller engelska av auktoriseras översättare. Utöver det
ska ansökningsavgiften vara betald. Läs mer om tillstånd för familjemedlemmar här.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Certifiering

Instruktion I-33/2017 om certifiering av företag i arbetstillståndsärenden
Instruktion I-27/2018 om standard för uppföljning av certifieringssystemet och upphävande av
certifiering
Särskilda utredningskrav för vissa branscher och nystartade verksamheter
Tillstånd Att arbeta i Sverige Certifiering
Rutin efterkontroll - Kunskapsstöd Page 1 of 2
diarienummer: 4.15e5e0cb167732de6f72ad03:2019-02-08
Rutin efterkontroll
Begäran om handlingar och uppgifter för att genomföra efterkontroll
En efterkontroll initieras genom att Migrationsverket öppnar ett ärende om efterkontroll och
skickar ut e-post eller ett brev till arbetsgivaren. Arbetsgivaren bör informeras om bakgrunden
och syftet med kontrollen i samband med att handlingar och uppgifter begärs in. I brevet begär
verket att arbetsgivaren ska skicka in dokument och lämna uppgifter som är relevanta för
kontrollen. Information ska även ges att dessa uppgifter lämnas på heder och samvetet.
Dokument som ska skickas in till Migrationsverket som underlag för kontroll är:
• lönespecifikationer för hela den arbetade tiden
• försäkringsbevis för samtliga tecknade försäkringar.
Handlingarna från arbetsgivaren ska inkomma till verket inom tre veckor från utskicket.
Arbetsgivaren ska även på begäran lämna uppgifterna på heder och samvete vilket framgår av 6
kap. 6 b § utlänningsförordningen. Inkomna uppgifter vid en efterkontroll kontrolleras mot
uppgifter hos Skatteverket.
Om arbetsgivaren inte besvarar ytterligare en skriftlig begäran ska Migrationsverket ringa upp
arbetsgivaren och be arbetsgivaren skicka in begärda uppgifter på heder och samvete. Om
arbetsgivaren varken besvarar skriftlig eller muntlig begäran kan Migrationsverket enligt
förvaltningsrättsliga bestämmelser anse att arbetsgivaren har utretts ytterligare.
En tjänsteanteckning ska upprättas där det framgår vad som inkommit i efterkontrollen samt om
återkallande ska initieras. Efterkontrollärendet avslutas därefter.
Registreringar i Wilma vid efterkontroll
Korrespondenskoden UKONTR (UT – kontroll av arbetstillstånd) registreras när brevet Kontroll

av arbetstillstånd skickas till arbetsgivaren. I samband med det ska vi registrera ett nytt ärende
KONTROLL-AT (se nedan). Arbetsgivaren ska registreras som referens i ärendet. När svaret
från arbetsgivaren kommer in registreras korrespondenskoden IKONTR (IN – kontroll av
arbetstillstånd). Samtidigt registreras ett beslut i ärendet KONTROLL-AT (se nedan). Om svaret
Rutin efterkontroll - Kunskapsstöd Page 2 of 2
kommer in registreras beslutstyp KONTROLL och beslutskod BESV. Om det inte kommer in
något svar från arbetsgivaren registreras beslutstyp KONTROLL och beslutskod EJ-BESV.
Ärendetypskod Beslutstypskod Beslutskod

KONTROLL-AT KONTROLL BESV
KONTROLL-AT KONTROLL EJ-BESV
Återkallelse av uppehålls- och arbetstillstånd
Om efterkontrollen leder till att ett ärende om återkallelse registreras ska följande koder
användas:
Ärendetypskod Beslutstyp Beslutskod

ÅTK-UAT-EK UAT ÅTK
ÅTK UAT EJ-ÅTK
Arbetsgivaren ska registreras som referens i ärendet.
Efterkontroller hanteras av arbetstillståndsenheten i Stockholm
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Efterkontroll
Övrigt
Rutinhandboken – Återkallelse av tillstånd, statusförklaring och visering
Tillstånd Att arbeta i Sverige Efterkontroll
Efterkontroll - Kunskapsstöd Page 1 of 4
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Efterkontroll Efterkontroll
Efterkontroll av arbetstillstånd
Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring
Bestämmelser som rör åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring trädde i kraft
den 1 augusti 2014 (prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna för
arbetskraftsinvandring).
Av propositionen framgår bland annat följande:
• Migrationsverket får författningsstöd för att kunna genomföra efterkontroller.
• Uppehållstillståndet ska återkallas när anställningsvillkoren inte längre är uppfyllda eller

när anställningen inte tillträtts.
• Arbetsgivare är skyldiga att lämna uppgift om anställningsvillkor som gäller för utländska
arbetstagare som beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen.
Av propositionen framgår att det är Migrationsverket som bestämmer hur efterkontrollerna ska
utföras, men att det är rimligt att de görs utifrån ett systematiskt urval, återkommande riktat till
vissa branscher. Kontrollerna ska också göras stickprovsvis samt efter tips från verksamheten
eller annan myndighet.
Kontroll under löpande tillstånd
Av 6 kap. 6 a § utlänningsförordningen framgår att Migrationsverket får kontrollera att den som
har fått arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen har påbörjat arbetet inom
fyra månader från tillståndets första giltighetsdag, och att förutsättningarna för arbetstillståndet
enligt den bestämmelsen är uppfyllda under tillståndstiden. Den som är arbetsgivare åt en person
som beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen ska på begäran av
Migrationsverket lämna skriftlig uppgift om de villkor som gäller för personens anställning.
Uppgifterna ska lämnas på heder och samvete (6 kap. 6 b § utlänningsförordningen).
Efterkontroll kan göras när en person har ett löpande tillstånd med arbete som grund. Har
personen sökt eller fått tillstånd på annan grund än arbete eller har ansökt om tillstånd för arbete
hos en ny arbetsgivare ska vi inte göra någon efterkontroll.
Bedömning vid kontroll under löpande tillstånd
Om vi vid kontroll ser att de erbjudna anställningsvillkoren har infriats och varit i nivå med
kollektivavtal eller vad som är brukligt inom branschen, behöver vi inte utreda ärendet vidare. Vi
bör dock stämma av uppgifterna mot uppgifter hos Skatteverket.
Om det av inkomna uppgifter framgår att anställningen inte påbörjats inom fyra månader från
tillståndets första giltighetsdag eller att anställningsvillkoren inte är i nivå med kollektivavtal
eller vad som är brukligt inom branschen, och vi har kontrollerat uppgifterna mot uppgifter hos
Skatteverket, ska vi återkalla tillståndet. Det framgår av 7 kap. 7 e § utlänningslagen.
Att anställningsvillkoren ändrats i förhållande till de erbjudna villkoren bör inte i sig utgöra en
grund för återkallelse, så länge de är i nivå med kollektivavtal eller praxis inom yrket eller
branschen.
Det bör finnas grund för återkallelse av uppehållstillstånd om förutsättningarna för arbetstillstånd
inte längre är uppfyllda. Det måste alltså ha inträffat en förändring i de förhållanden som legat till
grund för beviljandet av arbetstillståndet. Det faktum att vår praxis för bedömning av villkor för
tillståndet har ändrats sedan det gavs, bör inte utgöra en grund för återkallelse. Ett
uppehållstillstånd som beviljats för arbete bör dock inte få fortsätta gälla om vi får kännedom om
att arbetstagaren till exempel arbetar under undermåliga anställningsvillkor eller inte arbetar alls
(prop. 2013/14:227 s.19-20).
Arbetsgivare som inte infriat anställningsvillkoren
När vi vid en efterkontroll upptäcker att en arbetsgivare inte infriat de anställningsvillkor som låg
till grund för tillståndet bör vi kontrollera även andra arbetstagare med löpande arbetstillstånd
hos samma arbetsgivare.
Att en arbetsgivare inte svarar på en förfrågan från Migrationsverket bör leda till att vi utreder
arbetsgivaren ytterligare. Upptäcker vi brister i det sätt på vilket arbetsgivaren tillämpar reglerna
om arbetstillstånd blir den första konsekvensen att arbetstagarens tillstånd återkallas.
Arbetsgivaren kan även gå miste om möjligheten att i framtiden få arbetstillstånd beviljade för
arbetstagare från utlandet som han eller hon önskar anställa. Vi kan också neka att förlänga
tillstånd för andra arbetstagare anställda hos samma arbetsgivare (prop. 2013/14:227 s. 30). Det
blir aktuellt särskilt när brister upptäcks i anställningsvillkoren även för dessa arbetstagare.
Om det finns öppna ansökningar om tillstånd för arbete hos en arbetsgivare där Migrationsverket
vid en efterkontroll har upptäckt att arbetsgivaren inte infriat anställningsvillkoren ska vi ta
hänsyn till de tidigare bristerna vid prövningen av de nya ansökningarna.
Förstagångsansökningar bör inte beviljas eftersom arbetsgivaren inte kan förväntas infria de
erbjudna villkoren.
Ytterligare utredning av arbetsgivaren
Att en arbetsgivare låter bli att svara på en förfrågan från Migrationsverket bör leda till att
arbetsgivaren utreds ytterligare (prop. 2013/14:227 s. 30).
Om en arbetsgivare inte besvarar en begäran om skriftliga uppgifter som rör arbetstagarens

anställningsvillkor kan det vara en indikation på att ärendet bör utredas ytterligare och att en
återkallelse av tillståndet kan bli aktuell. Vi ska dock inte inhämta information från andra än
arbetsgivaren.
Anmälan vid misstanke om brott vid osann uppgift eller förtigande av

sanningen
Att på annat sätt än muntligen lämna osann uppgift eller förtiga sanningen när uppgiften enligt
lag eller annan författning lämnas på heder och samvete eller under liknande försäkran är
straffbelagt enligt 15 kap.10 § brottsbalken.
Arbetsgivare som på begäran av Migrationsverket skriftligen lämnar uppgifter som sedan visar
sig vara osanna, eller som förtiger sanningen, kan dömas för osann försäkran till böter eller
fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. Om gärningen
begås av grov oaktsamhet kan arbetsgivaren dömas för vårdslös försäkran till böter eller fängelse
i högst sex månader. Den föreslagna straffbestämmelsen träffar även de fall när arbetsgivaren
förnekar en sann uppgift eller utelämnar en uppgift som borde ha lämnats. För att bestämmelsen i
brottsbalken ska bli aktuell måste arbetsgivaren ha skrivit under på heder och samvete (prop.
2013/14:227 s. 30).
Om arbetsgivaren på heder och samvete lämnar osanna uppgifter vid en efterkontroll bör
Migrationsverket göra en anmälan om misstanke om brott till polisen. Det är däremot svårt att se
i vilka situationer det skulle kunna bli aktuellt att polisanmäla arbetsgivare på grund av att de
förtigit sanningen.
Arbetsgivaren kan anmälas för att ha lämnat osanna uppgifter tills det att brottet är preskriberat.
Preskriptionstiden för osann försäkran, normalgraden, är två år (15 kap. 10 § första stycket och
35 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken). Det innebär att Migrationsverket kan polisanmäla en
arbetsgivare om vi vid förlängning av ett arbetstillstånd upptäcker att uppgifter som arbetsgivaren
lämnat på heder och samvete inte är sanningsenliga. Detta dock under förutsättning att brottet
inte har preskriberats.
Det är enbart de uppgifter som lämnas in tillsammans med intygandet på heder och samvete som
kan ligga till grund för anmälan om misstänkt brott. Om Migrationsverket vid en efterkontroll
begär in kompletterande uppgifter från arbetsgivaren bör även dessa lämnas på heder och
samvete.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Efterkontroll
Lagstiftning
Utlänningslagen
Brottsbalk (1962:700)
Proposition 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring
Rutiner
Rutin för efterkontroll
Tillstånd Att arbeta i Sverige Efterkontroll
Skenanställningar och annat missbruk - Kunskapsstöd Page 1 of 4
Start Tillstånd Missbruk Skenanställningar och annat missbruk
Skenanställningar och annat missbruk i ärenden

Det finns inget krav i lagstiftning eller förarbeten på att Migrationsverket ska kontrollera att
arbetsgivaren sköter skatter, avgifter och sina övriga åtaganden. Inte heller finns några krav på att
vi ska kontrollera företagets lönsamhet eller om det har tillräckliga ekonomiska resurser för att
anställa ytterligare personal.
Däremot framgår av förarbetena att Migrationsverket ska vara observant på att det inte handlar
om skenanställningar (prop. 2007/08:147 s. 37). I 2 § 1 förordningen med instruktion för
Migrationsverket anges att Migrationsverket ska motverka missbruk av regler. Även i
regleringsbreven för åren 2011 till 2015 fanns det ett uppdrag om att motverka missbruk av
regler och att särskilt redovisa insatser för att upptäcka sådant missbruk, bland annat förekomsten
av skenanställningar.
Från och med den 1 augusti 2014 gäller en bestämmelse som ger Migrationsverket möjlighet att
under löpande tillståndstid kontrollera dels att arbetstagaren påbörjat anställningen inom fyra
månader från tillståndets första giltighetsdag, dels att löne- och övriga anställningsvillkor
uppfyllts (6 kap. 6 a § utlänningsförordningen).
Migrationsverket har gjort en rättsutredning om begreppet skenanställning.
Särskilda utredningskrav för vissa branscher
Migrationsverket har tolkat skrivningarna i regleringsbreven som att verket bör kontrollera
arbetsgivare och deras förutsättningar för att anställa personal i större utsträckning än vad som
framgår av lagstiftning och förarbeten. Därför har Migrationsverket infört särskilda
utredningskrav för anställningar inom vissa branscher (KC I-75/2017).
De särskilda kraven ska tillämpas när ansökan avser anställning inom följande branscher:
• städbranschen
• byggbranschen
Det finns vissa undantag från de särskilda utredningskraven.
Utredning och kontroll i övriga ärenden
Migrationsverket behöver inte göra kontroller så länge det rör sig om etablerade eller kända
företag eftersom där normalt saknas anledning att ifrågasätta att det är en riktig anställning.
Närmare kontroller behöver bara göras om det finns indikationer på att det rör sig om en
skenanställning eller att reglerna missbrukas på annat sätt.
Om det finns omständigheter som pekar på att det inte är en riktig anställning måste
Migrationsverket genomföra den utredning som krävs i det enskilda fallet. Det kan röra sig om
kontroller med andra myndigheter, exempelvis Skatteverket eller Bolagsverket, för att ta reda på
om arbetsgivaren är registrerad som arbetsgivare och betalar skatter och avgifter. Det kan också
vara nödvändigt att göra utredningar med arbetsgivaren eller den sökande.
Det är den sökande som har bevisbördan för att det finns ett anställningserbjudande som kan
ligga till grund för arbetstillstånd och som arbetsgivaren har förmåga och avsikt att uppfylla
samt är seriöst menat. Däremot är det Migrationsverket som har bevisbördan för att ett
anställningserbjudande har upprättats uteslutande för att den sökande ska kunna få uppehålls- och
arbetstillstånd i Sverige. Beviskravet är sannolikt. Vi måste i varje enskilt fall bedöma om det rör
sig om en skenanställning. Bland annat följande omständigheter kan vägas in i bedömningen:
• Det finns en uppenbar diskrepans i kompetens mellan sökandens kvalifikationer och det
som krävs för tjänsten.
• Arbetsgivarens verksamhet är vilande.
• Den som har sökt tillstånd saknar kännedom om arbetet och anställningsvillkoren.
• Arbetsgivaren har förekommit i andra ärenden som har bedömts som skenanställningar.
• Det har lämnats felaktiga uppgifter av betydelse för bedömningen i det aktuella ärendet.
• Den sökande har tidigare på oriktiga grunder ansökt om uppehållstillstånd för annat än
arbete och fått avslag.
• Anställningserbjudanden har lämnats till fler personer än vad verksamheten kräver med
hänsyn till företagets omsättning och ekonomi.
• Arbetstagaren har betalat en penningsumma för att få ett anställningserbjudande.
• Den sökande har lämnat in ansökan om arbetstillstånd efter att tidigare har försökt migrera
till Sverige, möjligen upprepade gånger.
• Arbetsgivaren och arbetstagaren har bristande kunskap om varandra, till exempel i fråga
om namn, medborgarskap, yrkeskvalifikationer eller verksamhetsområde.
• Arbetsgivaren har en ansträngd ekonomisk situation eller förekommer i flera ärenden

under kort tid.
Även när det inte är fråga om en skenanställning kan vissa omständigheter medföra att vi
bedömer att det rör sig om en oseriös anställning. Anställningserbjudandet kan bedömas som
oseriöst bland annat när:
• arbetsgivaren inte har ekonomiska förutsättningar att uppfylla villkoren i

anställningserbjudandet
• anställningserbjudanden har lämnats till fler personer än vad verksamheten kräver
• verksamheten är vilande.
I de fall en arbetsgivare har för avsikt att anställa en eller flera arbetstagare men saknar
ekonomiska förutsättningar för att betala löner och uppfylla övriga anställningsvillkor för
samtliga, kan det tyda på att förfarandet i sin helhet inte är seriöst. I en sådan situation bör det
inte spela någon roll om det finns ekonomiskt utrymme att anställa en eller flera personer av de
som sökt, utan samtliga ansökningar bör avslås. Om Migrationsverket bedömer att den åberopade
anställningen inte är seriös, eller att det rör sig om en skenanställning, ska ansökan avslås med
hänvisning till att de grundläggande kraven i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen inte är
uppfyllda.
Förutom att genomföra särskilda kontroller enligt 6 kap. 6 a § utlänningsförordningen kan

Migrationsverket kontrollera omständigheter som har med anställningen att göra i samband med
förlängningar, exempelvis om anställningsvillkoren är uppfyllda. Därför bör den sökande vid
ansökan om förlängning visa upp kontrolluppgifter för föregående år och lönespecifikationer för
innevarande år. Om det vid en sådan kontroll visar sig att lön eller andra villkor varit sämre än
vad som erbjöds kan det finnas anledning att ifrågasätta om förlängning kan beviljas, även om
arbetsgivaren i erbjudandet om förlängd anställning utlovar acceptabla villkor.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Missbruk
Lagstiftning

Övrigt
SOU 2016:91 Stärkt ställning för arbetskraftsinvandrare på arbetsmarknaden
Tillstånd Missbruk
Start Tillstånd Missbruk Skenanställningar och annat missbruk
Skenanställningar och annat missbruk i ärenden

Det finns inget krav i lagstiftning eller förarbeten på att Migrationsverket ska kontrollera att
arbetsgivaren sköter skatter, avgifter och sina övriga åtaganden. Inte heller finns några krav på att
vi ska kontrollera företagets lönsamhet eller om det har tillräckliga ekonomiska resurser för att
anställa ytterligare personal.
Däremot framgår av förarbetena att Migrationsverket ska vara observant på att det inte handlar
om skenanställningar (prop. 2007/08:147 s. 37). I 2 § 1 förordningen med instruktion för
Migrationsverket anges att Migrationsverket ska motverka missbruk av regler. Även i
regleringsbreven för åren 2011 till 2015 fanns det ett uppdrag om att motverka missbruk av
regler och att särskilt redovisa insatser för att upptäcka sådant missbruk, bland annat förekomsten
av skenanställningar.
Från och med den 1 augusti 2014 gäller en bestämmelse som ger Migrationsverket möjlighet att
under löpande tillståndstid kontrollera dels att arbetstagaren påbörjat anställningen inom fyra
månader från tillståndets första giltighetsdag, dels att löne- och övriga anställningsvillkor
uppfyllts (6 kap. 6 a § utlänningsförordningen).
Migrationsverket har gjort en rättsutredning om begreppet skenanställning.
Särskilda utredningskrav för vissa branscher
Migrationsverket har tolkat skrivningarna i regleringsbreven som att verket bör kontrollera
arbetsgivare och deras förutsättningar för att anställa personal i större utsträckning än vad som
framgår av lagstiftning och förarbeten. Därför har Migrationsverket infört särskilda
utredningskrav för anställningar inom vissa branscher (KC I-75/2017).
De särskilda kraven ska tillämpas när ansökan avser anställning inom följande branscher:
• städbranschen
• byggbranschen
Det finns vissa undantag från de särskilda utredningskraven.
Utredning och kontroll i övriga ärenden
Migrationsverket behöver inte göra kontroller så länge det rör sig om etablerade eller kända
företag eftersom där normalt saknas anledning att ifrågasätta att det är en riktig anställning.
Närmare kontroller behöver bara göras om det finns indikationer på att det rör sig om en
skenanställning eller att reglerna missbrukas på annat sätt.
Om det finns omständigheter som pekar på att det inte är en riktig anställning måste
Migrationsverket genomföra den utredning som krävs i det enskilda fallet. Det kan röra sig om
kontroller med andra myndigheter, exempelvis Skatteverket eller Bolagsverket, för att ta reda på
om arbetsgivaren är registrerad som arbetsgivare och betalar skatter och avgifter. Det kan också
vara nödvändigt att göra utredningar med arbetsgivaren eller den sökande.
Det är den sökande som har bevisbördan för att det finns ett anställningserbjudande som kan
ligga till grund för arbetstillstånd och som arbetsgivaren har förmåga och avsikt att uppfylla
samt är seriöst menat. Däremot är det Migrationsverket som har bevisbördan för att ett
anställningserbjudande har upprättats uteslutande för att den sökande ska kunna få uppehålls- och
arbetstillstånd i Sverige. Beviskravet är sannolikt. Vi måste i varje enskilt fall bedöma om det rör
sig om en skenanställning. Bland annat följande omständigheter kan vägas in i bedömningen:
• Det finns en uppenbar diskrepans i kompetens mellan sökandens kvalifikationer och det
som krävs för tjänsten.
• Arbetsgivarens verksamhet är vilande.
• Den som har sökt tillstånd saknar kännedom om arbetet och anställningsvillkoren.
• Arbetsgivaren har förekommit i andra ärenden som har bedömts som skenanställningar.
• Det har lämnats felaktiga uppgifter av betydelse för bedömningen i det aktuella ärendet.
• Den sökande har tidigare på oriktiga grunder ansökt om uppehållstillstånd för annat än
arbete och fått avslag.
• Anställningserbjudanden har lämnats till fler personer än vad verksamheten kräver med
hänsyn till företagets omsättning och ekonomi.
• Arbetstagaren har betalat en penningsumma för att få ett anställningserbjudande.
• Den sökande har lämnat in ansökan om arbetstillstånd efter att tidigare har försökt migrera
till Sverige, möjligen upprepade gånger.
• Arbetsgivaren och arbetstagaren har bristande kunskap om varandra, till exempel i fråga
om namn, medborgarskap, yrkeskvalifikationer eller verksamhetsområde.
• Arbetsgivaren har en ansträngd ekonomisk situation eller förekommer i flera ärenden

under kort tid.
Även när det inte är fråga om en skenanställning kan vissa omständigheter medföra att vi
bedömer att det rör sig om en oseriös anställning. Anställningserbjudandet kan bedömas som
oseriöst bland annat när:
• arbetsgivaren inte har ekonomiska förutsättningar att uppfylla villkoren i

anställningserbjudandet
• anställningserbjudanden har lämnats till fler personer än vad verksamheten kräver
• verksamheten är vilande.
I de fall en arbetsgivare har för avsikt att anställa en eller flera arbetstagare men saknar
ekonomiska förutsättningar för att betala löner och uppfylla övriga anställningsvillkor för
samtliga, kan det tyda på att förfarandet i sin helhet inte är seriöst. I en sådan situation bör det
inte spela någon roll om det finns ekonomiskt utrymme att anställa en eller flera personer av de
som sökt, utan samtliga ansökningar bör avslås. Om Migrationsverket bedömer att den åberopade
anställningen inte är seriös, eller att det rör sig om en skenanställning, ska ansökan avslås med
hänvisning till att de grundläggande kraven i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen inte är
uppfyllda.
Förutom att genomföra särskilda kontroller enligt 6 kap. 6 a § utlänningsförordningen kan

Migrationsverket kontrollera omständigheter som har med anställningen att göra i samband med
förlängningar, exempelvis om anställningsvillkoren är uppfyllda. Därför bör den sökande vid
ansökan om förlängning visa upp kontrolluppgifter för föregående år och lönespecifikationer för
innevarande år. Om det vid en sådan kontroll visar sig att lön eller andra villkor varit sämre än
vad som erbjöds kan det finnas anledning att ifrågasätta om förlängning kan beviljas, även om
arbetsgivaren i erbjudandet om förlängd anställning utlovar acceptabla villkor.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Missbruk
Lagstiftning

Övrigt
SOU 2016:91 Stärkt ställning för arbetskraftsinvandrare på arbetsmarknaden
Tillstånd Missbruk
Dokumentation av förmågan att betala lön i särskilda kontrollbranscher - Kunskapsstöd Page 1 of 5
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Särskilda kontrollbranscher

Dokumentation av förmågan att betala lön i särskilda kontrollbranscher
Dokumentation av förmågan att betala lön i

särskilda kontrollbranscher
Om ansökan avser en anställning där de särskilda utredningskraven gäller ska arbetsgivaren
redovisa hur företaget klarar av att garantera löner.
Vilken dokumentation kan krävas
Kravet har tillkommit för att motverka att tillstånd ges för skenanställningar eller anställningar
hos arbetsgivare som saknar möjlighet att betala lön i nivå med kollektivavtal. Det är dock svårt
för en arbetsgivare att i bokstavlig mening ställa garantier - i vart fall för någon längre tid. Det är
ändå rimligt att en arbetsgivare som anställer ny personal kan överblicka en viss tidsperiod
framåt och även kan visa att det finns förutsättningar för att betala lön i åtminstone tre månader.
Villkoret bör därför tolkas som att arbetsgivaren på lämpligt sätt ska visa att det finns
förutsättningar för att bedriva en löpande verksamhet och att man därigenom kan utgå från att det
finns ekonomiska förutsättningar för att anställa en eller flera personer utöver de redan anställda.
Mot bakgrund av bevissvårigheterna går det inte att avgöra exakt vilken dokumentation eller slag
av bevis som krävs för att garantera lönerna. I svensk rätt gäller principen om fri bevisföring,
vilket innebär att det är tillåtet att lägga fram alla former av bevis vid en rättslig prövning. Med
detta menas att det i princip inte uppställs några begränsningar i fråga om de källor som får
användas för att uppfylla bevisbördan. Även bevisvärderingen är fri. Det finns inte några legala
regler om hur värderingen av bevis ska ske. Det innebär att Migrationsverket inte kan kräva att
sökanden ger in vissa specifika handlingar för att visa att förutsättningarna för tillståndet är
uppfyllda. Migrationsverket måste istället göra en bedömning av den bevisning som sökanden
åberopar.
Arbetsgivaren får därför möjlighet att på lämpligt sätt visa att det finns förutsättningar att anställa
och att betala löner för de nyanställda. I anställningserbjudandet ges följande exempel på
dokumentation som arbetsgivaren kan ge in:
• årsredovisning/årsbokslut
• balans- och resultatrapporter från innevarande räkenskapsår
• ingångna kontrakt om uppdrag
• likvida medel på bank eller checkkrediter.
Närmare om bedömningen
Normalt kan man utgå från att en arbetsgivare kan presentera någon eller några av dessa
uppgifter och det bör då också i regel vara möjligt att göra en uppskattning av om det handlar om
en etablerad och fungerande verksamhet och att det finns utrymme för att anställa ytterligare
personal.
Kan arbetsgivaren inte komma in med något av de nämnda alternativen så talar mycket för att
arbetsgivaren inte bedriver någon faktisk verksamhet eller att det saknas möjligheter att betala
löner och uppfylla övriga anställningsvillkor. Enbart utfästelser från arbetsgivaren eller någon
annan om att det finns tillräckliga medel eller konkreta planer för verksamheten är inte tillräckligt
för att uppfylla villkoren.
I de fall en arbetsgivare har för avsikt att anställa en eller flera arbetstagare och det vid en
bedömning av innehållet i ansökningshandlingarna saknas möjligheter att betala löner för
samtliga bör ansökan avslås eftersom det saknas ekonomiska förutsättningar att betala löner. Det
bör då inte spela någon roll om det trots allt finns utrymme att anställa en eller flera personer.
Kan arbetsgivaren inte heller uppfylla övriga anställningsvillkor för samtliga kan det tyda på att
förfarandet i sin helhet inte är seriöst. Även i dessa fall bör ansökningarna avslås.
De särskilda utredningskraven gäller även vid en förlängningsansökan om den anställde byter till
en arbetsgivare som omfattas av de särskilda kraven. Om den anställde redan påbörjat sin
anställning och kan visa att denne fått lön tyder detta på att arbetsgivaren har ekonomiska
förutsättningar att betala lön även framöver.
Bevisningen kommer att variera mellan olika typer av företag och bolagsformer liksom mellan
etablerade och nystartade verksamheter. Beträffande nystartade bör generellt gälla att kraven på
bevisning ställs högt när det gäller lönerna eftersom det inte finns någon tidigare verksamhet att
referera till. En särskild situation är om arbetstillstånd söks för en VD till ett nystartat företag.
Uppgiften för denna är att bedriva verksamhet och därmed generera ett resultat. I dessa fall kan
det finnas anledning att kräva in ytterligare ekonomiskt underlag för att bedöma om
arbetsgivarens förmåga att betala lön.
En särskild fråga är om man, då arbetsgivaren är egen företagare som driver enskild firma eller
handelsbolagsman, även ska ta hänsyn till att arbetsgivaren kan ta ut sin egen lön. Det skulle i så
fall innebära att den eventuella vinsten i företaget måste vara så stor att den medger både
ekonomisk möjlighet att anställa en tredjelandsmedborgare och möjlighet för ägaren att ta ut lön.
Enligt praxis krävs dock inte att den egna lönen räknas in eftersom det skulle innebära bland
annat att företagarens privatekonomi måste utredas. Det kan exempelvis tänkas att en annan
medlem i familjen står för försörjningen.
Allmänt om betydelsen av bokföringsmaterial
Som exempel på dokumentation har nämnts årsredovisning/årsbokslut och balans- och

resultatrapporter från innevarande räkenskapsår vilket är olika former av bokföringsmaterial.
Ett företags bokföring innehåller information som är av betydelse när det gäller att bedöma
verksamheten som bedrivs, den ekonomiska situationen, möjligheterna att anställa etc. Det är
dock inte möjligt för Migrationsverket att göra företagsekonomiska bedömningar på grundval av
bokföringsmaterial eller annan dokumentation från arbetsgivaren.
I många fall kan dock årsredovisningar och utdrag ur löpande bokföring ge allmän information
om företaget som är av betydelse för de bedömningar Migrationsverket ska göra.
Som nämnts ovan fungerar stansarf för hantering av arbetstillstånd inom vissa branscher och
utredningskrav som en ram för vilken utredning som kan göras för att bedöma att det rör sig om
en verklig anställning. Om man redan efter en översiktlig bedömning grundad exempelvis på
företagets årsredovisning kan konstatera att det rör sig om en etablerad arbetsgivare som driver
löpande verksamhet så kan detta vara tillräckligt för ett antagande att arbetsgivaren kan betala
den erbjudna lönen. Det krävs då förstås att underlaget, så långt kan bedömas, tyder på att det är
en fungerande verksamhet med ordnad ekonomi. Det är inte möjligt att göra annat än översiktliga
bedömningar men i många fall bör detta vara tillräckligt. Om det däremot finns tveksamheter
måste ytterligare dokumentation tas in och en djupare utredning göras.
Årsredovisning eller årsbokslut
Vissa slag av företag är enligt bokföringslagen skyldiga att avsluta räkenskapsåret genom att
upprätta och offentliggöra en årsredovisning. Det gäller bl.a. aktiebolag, ekonomiska föreningar
samt större företag sett till antalet anställda eller storleken på omsättningen (6 kap. 1 §
bokföringslagen). Årsredovisningar ska offentliggöras hos Bolagsverket.
Övriga företag ska avsluta räkenskapsåret genom att upprätta årsbokslut vilket är en mindre
omfattande form av redovisning än en årsredovisning (6 kap. 3 § bokföringslagen). Till skillnad
från en årsredovisning behöver ett årsbokslut inte offentliggöras.
Företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor och som inte är
skyldigt att upprätta årsredovisning får upprätta årsbokslutet i förenklad form (6 kap. 3 §
bokföringslagen).
Ytterligare bestämmelser om årsredovisning och årsbokslut finns i årsredovisningslagen.
Balans- och resultatrapporter från innevarande räkenskapsår
Generellt kan sägas att en redovisning av ett helt räkenskapsår, det vill säga årsredovisning eller
årsbokslut, kan ge mer information än ett utdrag ur den löpande bokföringen. Beroende på
omständigheterna, till exempel om materialet kombinerats med annan dokumentation eller om
företaget är känt sedan tidigare så kan även utdrag från innevarande år vara av betydelse.
Andra typer av dokumentation
Ingångna kontrakt om uppdrag
Om arbetsgivaren kan visa att företaget har en god orderingång så talar detta för att det handlar
om en fungerande rörelse och att det kan finnas ekonomiska förutsättningar för att nyanställa.
Om dokumentationen om order eller uppdrag dessutom kombineras med annan
dokumentation, exempelvis en årsredovisning som tyder på en fungerande verksamhet, så
förstärks bevisningen ytterligare.
Likvida medel på bank eller checkkrediter
Det är inte rimligt att kräva att en arbetsgivare ska kunna visar att det finns avsatta medel för
lönekostnaderna för längre perioder. Verksamheten ska ju löpande rendera de inkomster som
behövs för att betala löner och andra kostnader samt ge vinst. Dock måste en arbetsgivare
löpande ha likvida medel eller tillgång till krediter för att driva sin verksamhet, oavsett storlek,
antalet anställda och omsättning. De flesta arbetsgivare bör därför, vid behov, kunna visa hur de
finansierar sin löpande verksamhet.
En summa pengar på ett konto eller en kredit av viss omfattning är i sig inget bevis för att
arbetsgivaren förmår betala tillräckliga löner. I synnerhet inte om det är ett större företag med
många anställda. Det är ju inte bara den som ska anställas som ska ha lön utan även den
befintliga personalen. Därför är det svårt att avgöra hur stora summor arbetsgivaren måste ha
tillgängliga inför en löneutbetalning. Tillgång till kapital är dock ändå en indikation på att
verksamheten är fungerande och om tillgångarna som redovisas vid en översiktlig bedömning
förefaller stabila och tillräckliga för verksamhetens behov så talar mycket för att det rör sig om
en fungerande och bärkraftig verksamhet.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Artikelkategori: Särskilda kontrollbranscher
Lagstiftning
Bokföringslag (1999:1078)
Årsredovisningslag (1995:1554)
Utlänningslagen

Kvalitetschefens instruktion I 75/2017 om standard för hantering av arbetstillstånd inom vissa
Rutiner
Rutin för ärenden med särskilda utredningskrav
Övrigt
Bolagsverket
Tillstånd Att arbeta i Sverige Särskilda kontrollbranscher
Dokumentation av utbetalda löner i särskilda kontrollbranscher - Kunskapsstöd Page 1 of 3

Dokumentation av utbetalda löner i särskilda kontrollbranscher
Dokumentation av utbetalda löner i särskilda

kontrollbranscher
När ansökan avser en anställning där de särskilda utredningskraven gäller, och arbetsgivaren
tidigare anställt tredjelandsmedborgare, ska arbetsgivaren visa dokumentation av utbetalda löner
och tecknade försäkringar samt redovisning av inbetalda arbetsgivaravgifter.
Vem ska uppvisa dokumentationen?
Det är bara arbetsgivare som tidigare medverkat som referens i ansökningar om arbetstillstånd
enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen, dvs. där ansökan grundat sig på en anställning hos
arbetsgivaren ifråga. Kravet gäller inte om arbetsgivaren anställt en tredjelandsmedborgare med
permanent uppehållstillstånd, uppehållstillstånd för studier eller uppehålls- och arbetstillstånd
grundat på anknytning.
Det finns ingen avgränsad tidsperiod inom vilken den tidigare anställningen ska ha skett, så i
princip gäller kravet obegränsat antal år bakåt. Historiken i den särskilda Wilmafunktionen för
AT-ärenden, som bland annat visar om arbetsgivaren förekommit tidigare, sträcker sig dock bara
18 månader bakåt i tiden. Avsikten är inte att Migrationsverket därutöver ska utreda om
arbetsgivaren tidigare medverkat. Någon särskild utredning ska således inte ske om arbetsgivaren
inte uppgett att han eller hon medverkat och inte heller förekommer i Wilmafunktionen.
Vilken dokumentation ska visas?
Arbetsgivare som har medverkat tidigare ska enligt Standard för hantering av arbetstillstånd inom
vissa branscher och utredningskrav dokumentera utbetalda löner, tecknade försäkringar och
inbetalda arbetsgivaravgifter. För att undvika att skapa en omfattande administrativ börda, såväl
för sökande, arbetsgivare och Migrationsverket, kommer kravet på dokumentation i första hand
att avse ett utdrag från arbetsgivarens skattekonto rörande de tre senaste månaderna, räknat från
tidpunkten då anställningserbjudandet upprättades. Av utdraget kan man bland annat utläsa
inbetalda arbetsgivaravgifter.
I kombination med uppgiften om antalet anställda (uppgiften ska lämnas på första sidan i
anställningserbjudandet) kan man göra en översiktlig bedömning av om arbetsgivaren betalat
arbetsgivaravgifter för sina anställda. Om så är fallet anses kravet uppfyllt utan att specifik
dokumentation lämnats rörande utbetalda löner och tecknade försäkringar. Först om tveksamhet
råder trots utdraget eller av andra skäl bör ytterligare dokumentation begäras in, t.ex.
verifikationer på utbetalda löner och tecknade försäkringar.
Närmare om bedömningen av arbetsgivaravgifter
Summan av redovisade arbetsgivaravgifter som återfinns på skattekontot är en klumpsumma för

arbetsgivarens samtliga anställda. För att uppgiften ska ha något värde i Migrationsverkets
kontroll måste man även veta antalet anställda så att ett medelvärde per anställd kan räknas fram.
Uppgift om antalet anställda ska lämnas i anställningserbjudandet.
Som riktvärde kan man utgå från att arbetsgivaren bör betala åtminstone 4 000 kronor i
arbetsgivaravgifter per anställd och månad. Riktvärdet har beräknats på grundval av
minimibeloppet för försörjningskravet och procentsatsen för den totala arbetsgivaravgiften som
är 31,42 procent av bruttolönen. Mer om arbetsgivaravgifter finns att läsa på Skatteverkets
webbplats.
Om de inbetalda arbetsgivaravgifterna överstiger 4 000 kronor per anställd och månad kan detta i
regel ses som en indikation på att arbetsgivaren skött sina åtaganden vad gäller
arbetsgivaravgifter och därmed också beträffande lönerna. Observera dock att det är ett riktvärde
och att det handlar om en översiktlig bedömning. Om det finns omständigheter i ärendet som
talar mot att det är en riktig anställning bör ytterligare utredning göras.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Övrigt
Skatteverket - arbetsgivaravgifter
Filialregistrering för utländska företag - Kunskapsstöd Page 1 of 1

diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc3a76b:2019-02-14

Om ansökan avser en anställning där de särskilda utredningskraven gäller och arbetsgivarens
företag är registrerat i tredje land ska arbetsgivaren visa att en filial registrerats i Sverige i
enlighet med lagen om utländska filialer m.m.
I de fall ansökan avser anställning hos en utländsk arbetsgivare som inte redan har något
dotterbolag eller annat driftsställe i Sverige ska arbetsgivaren visa att en filial registrerats i
Sverige. Filialer registreras hos Bolagsverket och som bevis ska arbetsgivaren ge in kopia av
registreringsbeviset.
Migrationsverket ska kunna kommunicera med arbetsgivaren via filialen och likaså kunna få
information om anställningen och anställningsvillkoren.
Mer information om filialer finns i lagen om utländska filialer m.m.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
Fördjupad utredning - Kunskapsstöd Page 1 of 3
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Särskilda kontrollbranscher Fördjupad utredning
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc3a798:2019-02-14
Fördjupad utredning
Fördjupade utredningsåtgärder
I ett ärende kan det framkomma uppgifter som innebär att djupare utredning krävs. Att vidta
fördjupade utredningsåtgärder kan innebära att en viss uppgift behöver kontrolleras, men kan
även innebära att ett flertal omständigheter behöver klarläggas.
Att ytterligare utredningsåtgärder är nödvändiga innebär inte att det finns grund för att avslå
ansökan enbart av den anledningen. Utgången av ärendet är beroende av vad de ytterligare
utredningsåtgärderna ger för resultat.
Andra ansökningar avslagits på grund av arbetsgivaren
Har tidigare ansökningar om arbetstillstånd avslagits på grund av arbetsgivaren ska ytterligare

utredning av arbetsgivaren ske. Om tidigare sökanden till exempel inte har fått
kollektivavtalsenliga villkor är detta en indikation på att inte heller den som nu ansöker om
arbetstillstånd kommer få de anställningsvillkor som utlovas och ansökan kan avslås. Vid denna
bedömning ska hänsyn tas till hur långt tillbaka i tiden tidigare avslag är.
Har tidigare ansökningar beviljats finns inte skäl för ytterligare utredning.
Inte behörig företrädare för arbetsgivaren
Vid handläggningen ska vi vara uppmärksamma på att anställningserbjudandet är underskrivet

av arbetsgivaren eller en behörig företrädare för arbetsgivaren. Anledningen till detta är att
upptäcka missbruk som innebär att personer utger sig för att representera arbetsgivare och
erbjuda anställningar utan att det finns en reell anställning i botten. En kontroll ska därför göras
om personen har rätt att företräda arbetsgivaren.
I medelstora och större bolag kan anställningserbjudandet vara undertecknat av

personalansvarig eller HR-funktion som inte är firmatecknare men som genom sin anställning
har rätt att teckna liknande avtal.
Om utredningen visar att arbetsgivaren inte erbjudit någon anställning ska ansökan avslås.
Oregistrerat telefonnummer eller enbart box-adress
Ett företag med fungerande verksamhet kan förväntas kunna bli nådd av till exempel kunder på
ett enkelt sätt. Att en arbetsgivare har ett oregistrerat telefonnummer kan innebära svårigheter
för andra att nå arbetsgivaren. Att en arbetsgivare har ett oregistrerat telefonnummer kan därför
vara en omständighet som innebär att det inte är en seriös arbetsgivare. Om det framkommer att
arbetsgivaren har ett oregistrerat telefonnummer bör ärendet därför utredas vidare.
Om arbetsgivaren enbart har en boxadress är det svårt att besöka företaget för till exempel
kunder. I vissa fall kan det vara svårt att utföra arbetet som verksamheten kräver. Beroende på
vad företaget har för verksamhet kan avsaknad av en besöksadress vara en omständighet som
innebär att ärendet bör utredas vidare.
Företaget är vilande eller saknar arbetsgivarregistrering
Ett företag som är vilande förväntas inte ha någon verksamhet igång och arbetsgivarregistrering
är en förutsättning för att ha anställda. Att en arbetsgivarregistrering ännu inte finns kan bero på
att arbetsgivaren väntar på att Skatteverket ska registrera företaget för detta.
Återkallad F-skatt
F-skatt för kan återkallas om företagaren inte deklarerar eller betalar skatter. F-skatt återkallas
även om näringsverksamheten har upphört. Om det av ärendet framkommer uppgift om F-skatt
har återkallats ska kontrolleras varför F-skatten återkallats och om detta innebär att
arbetsgivaren inte kommer att kunna erbjuda lön och övriga anställningsvillkor till
arbetstagaren.
Större summa pengar insatta i samband med ansökan
Om det framgår av inlämnade handlingar att en större summa pengar satts in i företaget i
samband med ansökan bör utredas om detta skett för att kunna uppfylla villkoren för
arbetstillstånd.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Rutiner
Rutin för ärenden med särskilda utredningskrav för vissa branscher och nystartade verksamheter
Övrigt
Skatteverket F-skatt
Information om anställningsvillkoren - Kunskapsstöd Page 1 of 1
Start Tillstånd Att arbeta i Sverige Särskilda kontrollbranscher Information om anställningsvillkoren
diarienummer: 4.6a5a99171689af20bcc3a777:2019-02-11
Information om anställningsvillkoren
Om ansökan avser en anställning där de särskilda utredningskraven gäller ska arbetsgivaren visa
att tredjelandsmedborgaren har informerats om de erbjudna anställningsvillkoren och om arbetets
art.
När arbetsgivaren undertecknar anställningserbjudandet så innebär det också en försäkran om att

den sökande informerats om samtliga anställningsvillkor. Normalt krävs således inte att den
sökande eller arbetsgivaren skickar in något separat dokument om detta.
Om det i ett enskilt ärende framstår som om den sökande inte fått del av anställningsvillkoren
eller inte känner till vilket slags arbete som ska utföras så bör dock utredas vilken information
den sökande fått.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Rutin för ärenden med särskilda utredningskrav för vissa branscher och nystartade ver... Page 1 of 6

Rutin för ärenden med särskilda utredningskrav för vissa branscher och nystartade verksamheter

för vissa branscher och nystartade verksamheter
Undantag
Inom säsongsarbetstillstånd används särskilda utredningskrav vid ansökningsskäl CSS.
Arbetsgivare som undantas från de särskilda utredningskraven är
• arbetsgivare inom kommun, landsting och stat
• arbetsgivare med 50 anställda eller fler
Uppgift om antal anställda anges av arbetsgivaren i anställningserbjudandet. Denna uppgift

kontrolleras vid behov mot offentliga uppgifter om företaget.
Om arbetsgivaren undantas från de särskilda utredningskraven ska ärendet sorteras och hanteras
som en förstagångsansökan om arbetstillstånd (CA0) redan när ansökan kommer in till
Migrationsverket.
Ekonomi
I ärenden med särskilda utredningskrav ska bland annat en bedömning göras om arbetsgivaren
har ekonomiska förutsättningar för att betala ut lön under tre månader. Om det finns flera som
ansöker samtidigt om arbetstillstånd hos samma arbetsgivare ska lön kunna betalas ut till
samtliga.
Exempel på bevisning som arbetsgivaren kan lämna in är:
• årsredovisning eller årsbokslut,
• resultat- och balansrapport,
• ingångna kontrakt om uppdrag
• likvida medel på bank eller checkkrediter.
En redovisning av ett helt räkenskapsår (årsredovisning eller årsbokslut) kan ge mer information
än ett utdrag ur den löpande bokföringen (resultat- och balansrapport). Utgå från det underlag
som bifogats till ansökan. Som riktmärke kan vi utgå ifrån att en balans- och resultatrapport inte
ska vara äldre än 8 månader för etablerade verksamheter och inte äldre än 6 månader för
nystartade verksamheter.
Bevisningen kan variera mellan olika typer av företag och bolagsformer, samt mellan etablerade
och nyetablerade. För nystartade verksamheter bör generellt gälla att kraven på bevisning ställs
högt när det gäller löner eftersom det inte finns någon tidigare verksamhet att referera till.
För att underlätta den ekonomiska beräkningen finns en ekonomisk beräkningsmodell. Se länk
till ekonomiberäkning. Det finns även en webbutbildning som berör den ekonomiska
bedömningen, Arbetstillstånd – ett ärendes gång i Kompassen.
Viktigt att tänka på
Här listas vissa saker som är viktiga att tänka på vid användandet av den ekonomiska
beräkningsmodellen.
Modellen är ett hjälpmedel vid vår ekonomiska bedömning. En sammantagen bedömning utifrån
det enskilda ärendet måste alltid göras. Om arbetsgivaren även lämnat in annan bevisning ska
denna beaktas i den sammanvägda bedömningen.
En verksamhet ska löpande rendera de inkomster som behövs för att betala löner och andra
kostnader samt ge vinst. Bedömningen av arbetsgivarens förmåga att betala lön under tre
månader är framåtsyftande. Av denna anledning ska hänsyn tas till vad företaget kan generera för
resultat under tidsperioden. På detta sätt blir utredningsmetoden framåtblickande istället för att
enbart se till arbetsgivarens situation fram till beslutstillfället. Genom att se till företagets tidigare
resultat kan en prognos över framtida resultat göras. Den ekonomiska beräkningsmodellen tar
därför hänsyn till tidigare resultat.
Modellen kan användas oavsett företagsform
Vid nystartade verksamheter ska beaktas att det inte är ovanligt med minusresultat till en början.
Därför kan resultatet av beräkningen i vissa fall ge orimliga resultat. I dessa fall är det därför
särskilt viktigt att göra en sammantagen bedömning av den bevisning arbetsgivaren ger in för att
bedöma om det finns ekonomiska förutsättningar för att betala lön.
Modellen är inte tillämplig om den anställde byter arbetsgivare och hinner påbörja sin anställning
innan vi prövar förlängningsansökan. Anledningen till detta är att den anställdes lönekostnader
då finns upptagna i företagets redovisning.
Arbetsgivarens ekonomiska förutsättningar att betala lön är endast är en del av handläggningen

av ärenden med särskilda utredningskrav. Se vidare i vägledande artikel om särskilda
utredningskrav rörande vissa branscher samt nystartade verksamheter.
Lathund till den ekonomiska beräkningsmodellen
Uppgifterna till beräkningsmodellen tas från företagets resultat- och balansrapport. Uppgifterna
kan även tas från arbetsgivarens skattedeklaration om denna lämnats in.
Uppgifterna från resultaträkningen används för att beräkna företagets resultat för tre månader.
Uppgifterna från balansräkningen används för att beräkna belopp som anses komma in eller ut till
företaget under tre månader. Det är svårt att säga exakt vilka poster som ingår i kassa och bank,
kortfristiga fordringar och kortfristiga skulder eftersom företag kan redovisa olika.
De gula rutorna fylls i. Namnen på posterna i beräkningsmodellen har sin motsvarighet i

respektive resultat- eller balansrapport. I vissa rutor finns tecknet (-). Detta försvinner när
uppgiften fylls i rutan.
1. Fyll i beloppet för företagets resultat före skatt minskat med eventuella statliga bidrag i avsedd
ruta. Denna uppgift finns i resultaträkningen. Resultat före skatt hittas oftast i slutet på
resultaträkningen. Statliga bidrag hittas oftast under Övriga rörelseintäkter. Anledningen till att
bidrag inte ska tas med i beräkningen är för att förhindra osund konkurrens.
2. Fyll i vilken period resultatrapporten avser. En resultatrapport kan avse t.ex. ett år eller sex
månader. Exempel: Är resultatrapporten för sex månader fylls siffran sex i avsedd ruta.
Beräkningsmodellen räknar om resultatet för tre månader automatiskt.
3. Fyll i summan av företagets kassa och bank. Kassa och bank innebär hur mycket pengar
företaget har dels i kassan och dels på banken. Denna uppgift finns i balansräkningen.
4. Fyll i summan av företagets kortfristiga fordringar. Kortfristiga fordringar innebär t.ex.

utställda fakturor till kunder där betalning väntas i närtid. Denna uppgift finns i balansräkningen.
5. Fyll i summan av företagets kortfristiga skulder. Kortfristiga skulder innebär t.ex.

skatteskulder och leverantörsskulder som ska betalas i närtid. Denna uppgift finns i
balansräkningen.
6. Fyll i antal anställda som anställningserbjudandet avser samt erbjudna löner. Om det finns fler
öppna förstagångsansökningar i CUD kopplat till arbetsgivaren anges även dessa.
Beräkningsmodellen räknar om lön och lönekostnad automatiskt till tre månader. Exempel: Om
det är två personer som ska anställas där en har en lön på 20 000 kronor och den andra en lön på
25 000 kronor används två rader. Är flera personer erbjudna anställning och med samma lön
behöver endast en rad användas. Lönekostnader för personal som redan är anställda är inräknat i
företagets resultat eftersom resultatet innebär företagets försäljning minskat med kostnader,
däribland lönekostnader.
7. Det finns även en ruta som kan användas för att underlätta jämförelsen med
kollektivavtalsenlig lön om deltidsarbete erbjuds. Fyll i erbjuden lön och ange omfattningen av
arbetet. Beräkningsmodellen räknar då om deltidslönen till en heltidslön.
När alla uppgifter fyllts i beräkningsmodellen ges en bild av om företaget klarar av att betala lön
till den/de som ska anställas. Detta genom att likvida medel (tillgångar som omgående kan
omsättas i kontanter) och prognostiserat resultat för tre månader har minskats med lönekostnaden
för tre månader.
Om resultatet är positivt (markeras med grön färg) innebär det att företaget har råd att anställa.
Ibland kan ytterligare utredning krävas, t.ex. om företaget har stora insättningar av kapital som
inte är avkastning från verksamheten.
Om beloppet är negativt (markeras med röd färg) har företaget inte råd att anställa och det finns
grund för att avslå ansökan. Finns annat ekonomiskt underlag som talar för motsatsen ska detta
tas med i den sammantagna bedömningen.
Beräkningsformler
Likvida medel = Kassa och bank + kortfristiga fordringar – kortfristiga skulder.
Lönekostnader inkl. sociala avgifter för tre månader = lön * 1,49 * 3
Resultat för tre månader = resultat före skatt minus statliga bidrag / resultaträkningens period i
antal månader
Underlag för bedömning = likvida medel +/- resultat för tre månader - lönekostnader inkl. sociala
avgifter för tre månader
Fördjupad utredning
I detta avsnitt finns rutiner som ska följas vid fördjupad utredning. För att läsa närmare om
fördjupad utredning, se vägledande artikel om Särskilda utredningskrav för vissa branscher samt
nystartade verksamheter.
Andra ansökningar avslagits på grund av arbetsgivaren
Vid en slagning på arbetsgivaren i CUD får vi information om eventuella tidigare beslut

kopplade till arbetsgivaren. Slagningen i CUD visar inte orsaken till avslaget. För att utreda detta
måste därför avslagsbeslutet läsas.
Inte behörig företrädare för arbetsgivaren
Kontrollera om personen som undertecknat anställningserbjudandet har rätt att företräda

arbetsgivaren. Gör denna kontroll utifrån offentliga uppgifter som finns registrerade för
arbetsgivaren. Är anställningserbjudandet inte undertecknat av behörig person ska arbetsgivare
kontaktas för verifiering. Kontakta arbetsgivaren genom att ringa till ett officiellt nummer som
anges på företagets hemsida eller som framgår av uppgifter på till exempel allabolag.se eller
ratsit.se. Om företrädaren har uppgett en mejladress kontrolleras denna på samma sätt.
I medelstora och större bolag kan anställningserbjudandet vara undertecknat av personalansvarig

eller HR-funktion som inte är firmatecknare men som genom sin anställning har rätt att teckna
liknande avtal. I dessa fall kan företaget kontaktas direkt för att kontrollera att den som tecknat
anställningserbjudandet är behörig att göra detta. Skriv en tjänsteanteckning om åtgärden.
Om utredningen visar att den uppgivna företrädaren inte representerar arbetsgivaren ska
tjänsteanteckning om detta skrivas. Har arbetsgivaren inte erbjudit någon anställning ska ansökan
avslås.
Oregistrerat telefonnummer eller enbart box-adress
Om det framkommer att arbetsgivaren har ett oregistrerat telefonnummer eller saknar en
besöksadress när så krävs bör ärendet utredas vidare. Arbetsgivaren bör i första hand kontaktas
för att kommentera uppgiften. Utredningen kan även innebära att fler omständigheter gällande
arbetsgivaren eller erbjudna anställningsvillkor behöver kontrolleras om det finns brister som kan
leda till att ansökan avslås.
Företaget är vilande eller saknar arbetsgivarregistrering
Genom en slagning på arbetsgivaren i CUD visas vissa uppgifter om företaget. Om det av

slagningen i CUD framgår att företaget inte är aktivt eller inte är registrerat som arbetsgivare ska
en vidare utredning av arbetsgivaren ske. Arbetsgivaren ska därför ges möjlighet att kommentera
uppgifterna. Utfallet av beslutet blir beroende på vad arbetsgivaren uppger i kompletteringen och
vilken eventuell bevisning som lämnas in.
Återkallad F-skatt
Om det av ärendet framkommer uppgift om F-skatt har återkallats ska kontrolleras varför
F-skatten återkallats och om detta innebär att arbetsgivaren inte kommer att kunna erbjuda lön
och övriga anställningsvillkor till arbetstagaren.
Större summa pengar insatta i samband med ansökan
Om det framgår av inlämnade handlingar att en större summa pengar satts in i företaget i
samband med ansökan bör utredas om detta skett för att kunna uppfylla villkoren för
arbetstillstånd. Som riktmärke för om en större summa pengar satts in kan användas den
lönekostnad som den/de sökandes anställning under tre månader innebär för arbetsgivaren.
Kontrollera hur företaget fått den större summan kapital, om det är genom kapitaltillskott eller
återinvesterad vinst. Utgå från innevarande räkenskapsårs resultatrapport och från tidigare
räkenskapsår. Om företaget genererar vinst och har gjort det tidigare kan ekonomin godkännas.
Saknas historik eller om företaget gjort förluster och har gjort det tidigare utreds vidare var
kapitaltillskottet kommer ifrån. Arbetsgivaren ska ges möjlighet att kommentera uppgiften. Ha i
åtanke att företag vid förluster kan tillföra kapital för att t.ex. klara av att betala löner och att
nystartade verksamheter är i behov av kapitaltillskott för att starta verksamhet
Egenskaper
Typ: Rutin
Område: Tillstånd

I 75/2017 Standard för hantering av arbetstillstånd inom vissa branscher och utredningskrav
Verktyg
Ekonomisk beräkningsmodell
Övrigt
Kompassen
Särskilda utredningskrav för vissa branscher och nystartade verksamheter - Kunskapss... Page 1 of 5

Särskilda utredningskrav för vissa branscher och

nystartade verksamheter
Särskilda utredningskrav
Ansökningar om arbetstillstånd inom vissa branscher omfattas av särskilda utredningskrav. De

särskilda utredningskraven har tillkommit för att motverka skenanställningar och missbruk av
regelverket. Kraven gäller vid förstagångsansökningar eller vid förlängningsansökningar där
arbetsgivarbyte skett, om anställningen som erbjuds finns inom någon av de berörda branscherna.
De särskilda utredningskraven samt vilka branscher som omfattas grundar sig på standard för
hantering av arbetstillstånd inom vissa branscher och utredningskrav (KC I-75/2017).
Vilka branscher berörs?
Särskilda utredningskrav gäller när ansökan avser anställning inom följande branscher:
• städbranschen
• byggbranschen
Utgångspunkten är att arbetsgivaren ska bedöma om verksamheten tillhör någon av de här

branscherna eller är en nystartad verksamhet. Om vi uppmärksammar att anställningen finns i en
av de ovan nämnda branscherna eller i en nystartad verksamhet, trots att arbetsgivaren inte angett
det i anställningserbjudandet, ska vi komplettera ärendet.
Nystartade verksamheter
För nystartade verksamheter gäller utredningskraven oavsett inom vilken bransch verksamheten
bedrivs. Med nystartad verksamhet avses företag som startat sin faktiska verksamhet under det
senaste året. Det innebär exempelvis att ett företag som varit registrerat hos Bolagsverket under
längre tid än ett år betraktas som nystartat om det varit vilande och haft faktisk verksamhet först
under det sista året.
För att bedöma om det är en nystartad verksamhet kan vi därför inte enbart utgå från tidpunkten
för registrering. Normalt bör det framgå av ansökan och bilagd dokumentation hur länge
verksamheten bedrivits. Om det råder tveksamhet bör ärendet kompletteras på den punkten.
Det är viktigt att skilja mellan nyetablerade verksamheter och nyetablerade koncerner . För
koncerner gäller, förutom de krav som beskrivs här, även ytterligare utredningskrav.
Vilka undantas från utredningskraven?
Det finns vissa undantag som innebär att arbetsgivare, trots tillhörighet till någon av ovanstående
branscher, inte omfattas av de särskilda utredningskraven.
Arbetsgivare som undantas från utredningskraven i sin helhet är arbetsgivare inom kommun,
landsting och stat samt arbetsgivare där antalet anställda är 50 personer eller fler.
Dessa ärenden ska istället handläggas som övriga arbetstillståndsansökningar med

ansökningsskäl CA0. Åtgärderna kan dock tillämpas i enskilda ansökningar om det finns skäl att
utreda dessa närmare.
Utredningskraven
När ansökan avser en anställning inom någon av de nämnda branscherna eller en nystartad
verksamhet och inget undantag är tillämpligt ska arbetsgivaren, för att villkoren för
arbetstillstånd ska vara uppfyllda, visa följande:
• dokumentation av utbetalda löner och tecknade försäkringar om arbetsgivaren tidigare

anställt tredjelandsmedborgare samt redovisning av inbetalda arbetsgivaravgifter
• en redovisning av hur arbetsgivaren kan garantera löner
• att sökanden har informerats om de erbjudna anställningsvillkoren och om arbetets art
• filialregistrering i Sverige i enlighet med lag om utländska filialer m.m. Det gäller enbart
företag registrerade i tredje land som bedriver näringsverksamhet i Sverige.
Ovanstående punkter utgör en ram för den bevisning och de kontroller som behövs för att vi ska
kunna bedöma om det rör sig om en verklig anställning. Det är dock inte alltid nödvändigt att
kontrollera all dokumentation som nämns i punktlistan. Om vi utifrån till exempel företagets
årsredovisning kan konstatera att det rör sig om en etablerad arbetsgivare som driver löpande och
seriös verksamhet, kan vi anta att arbetsgivaren kan betala den erbjudna lönen. Om det finns
tveksamheter bör en djupare utredning göras.
Bakgrunden till de särskilda utredningskraven
Villkoren för att bevilja arbetstillstånd finns huvudsakligen i 6 kap. 2 § utlänningslagen. De

grundläggande kraven är att den sökande ska kunna försörja sig på anställningen samt att lön,
försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som följer av kollektivavtal
eller praxis inom yrket eller branschen.
Den 15 december 2008 genomfördes en omfattande reform av systemet för

arbetskraftsinvandring som bland annat tar sikte på att Migrationsverket ska motverka
skenanställning och missbruk. Av förarbetena till lagstiftningen framgår att Migrationsverket vid
sin prövning ska vara observant på att det inte handlar om skenanställningar (prop. 2007/08:147
s. 37). Det infördes dock inte någon uttrycklig regel som säger att ansökningar om arbetstillstånd
ska kunna avslås på grund av att det åberopade anställningserbjudandet har tillkommit för skens
skull. Av 2 § 1 förordningen med instruktion för Migrationsverket följer att vi ska motverka
missbruk av regler. Myndigheten har också i regleringsbrev från 2011 till 2015 fått i uppdrag att
motverka missbruk av regler och att särskilt redovisa insatser för att upptäcka sådant missbruk,
bland annat förekomsten av skenanställningar.
Migrationsverket tolkar skrivningarna i regleringsbreven som att vi bör kontrollera arbetsgivare

och deras förutsättningar för att anställa personal i större utsträckning än vad som framgår av
lagstiftning och förarbeten. För att uppfylla dessa krav har Migrationsverket, mot bakgrund av
erfarenheter och information som myndigheten har tillgång till, infört de särskilda
utredningskraven (KC I-75/2017).
Utredningen och kontrollen som ska göras enligt standarden har enbart till uppgift att motverka
att tillstånd beviljas för skenanställningar eller anställningar hos arbetsgivare som saknar
möjlighet att betala löner. Det innebär inte någon ändring av de grundläggande villkoren för att
bevilja arbetstillstånd.
Eftersom utredningskraven rör anställningen och förhållanden kopplade till arbetsgivaren är det i
första hand den som ska ta fram den nödvändiga dokumentationen. Det är därför lämpligt att vid
eventuella kompletteringar vända sig direkt till arbetsgivaren. Formellt sett är det dock
arbetstagaren som är den sökande och som ska visa att förutsättningarna för tillstånd är
uppfyllda.
Egenskaper
Typ: Vägledning
Område: Tillstånd
Lagstiftning
Utlänningslagen
Lag (1992:160) om utländska filialer m.m.
Proposition 2007/08:147 om nya regler för arbetskraftsinvandring

Kvalitetschefens instruktion I-75/2017 om standard för hantering av arbetstillstånd inom vissa
Rutiner

Handbok I Migrationsärenden - Edition 20191031

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Handbok I Migrationsärenden - Edition 20191031

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Migrationsverket Handbok för migrationsärenden Uppdaterad: 2019-10-29

Nytt eller ändrat

Återvändandedirektivet – Rutiner kring tidsfrister och återreseförbud

Besök och bosättning – Uppehållstillstånd på grund av anknytning – Krav på

Besök och bosättning – Uppehållstillstånd på grund av anknytning –

flera grunder och ansökningar om uppehållstillstånd som görs av en person som

Besök och bosättning – Uppehållstillstånd på grund av anknytning – Krav på

Besök och bosättning – Rätt till familjeåterförening

Besök och bosättning – Uppehållstillstånd för besök

Besök och bosättning – Ställning som varaktigt bosatta i Sverige

Besök och bosättning – Visering

Besök och bosättning – Uppehållstillstånd på grund av anknytning – Krav på

Besök och bosättning – Tillstånd för arbete - Krav på anknytningspersonen

Besök och bosättning – Tillstånd för arbete - Särskilda kategorier av

Besök och bosättning - Visering

Besök och bosättning – Tillstånd för besök

Besök och bosättning – Tillstånd för arbete - Särskilda kategorier av

Besök och bosättning – Tillstånd för arbete – Familjemedlemmar till

Besök och bosättning – Tillstånd för arbete – Anställning

Besök och bosättning – Tillstånd för arbete – anställda vid utländska

Besök och bosättning – Tillstånd för studier

Rättsenheten har genom arbetsordningen och i särskilda uppdrag tilldelats

Rättsenheten har vidare ansvar för förvaltningsfrågor, vilket medför att

Du kan därför under denna rubrik hitta handbokstext om:

Ansvariga för respektive sidor är för närvarande följande personer:

Beslut att avslå begäran av offentligt biträde .....................................................................19

Uppgiftslämnande till Justitiekanslern (JK).......................................................................36

Lagar och förordningar m.m.

Rättshjälpslagen (1996:1619) Förarbeten: Prop. 1996/97:9, bet.

Lag om offentligt biträde (1996:1620).

Förordning om offentligt biträde (1997:405).

(Nya) Förvaltningslag (2017:900)

(Äldre) Förvaltningslagen (1986:223).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013

Andra styrdokument m.m.

Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för

SR 37/2015 Rättslig kommentar angående förordnande av offentligt biträde i

Kvalitetschefens reviderade instruktion om standard för

Kvalitetschefens instruktion om initialprocessen för barn utan

Kvalitetschefens instruktion för standard av kostnadsräkningsprocessen I 01/2016

Rättshjälpslagen och annan lagstiftning om rättsligt bistånd, en kommentar

Utlänningslagen med kommentarer, Wikrén och Sandesjö, Norstedts juridik

NJA 2005 s.137

Allmänt om offentligt biträde

domstol som handlägger ärendet/målet som beslutar om offentligt biträde ska

I lag om offentligt biträde (LOB) samt förordningen om offentligt biträde

När ska Migrationsverket förordna offentligt

Migrationsverket har tagit fram stöd vid förordnande av offentligt biträde.

SR 37/2015 Rättslig kommentar angående förordnande av offentligt biträde i

Kvalitetschefens reviderade instruktion om standard för

Kvalitetschefens instruktion om initialprocessen för barn utan

Ett beslut om överföring med stöd av Dublinförordningen ska enligt

Enligt artikel 6 i Dublinförordningen ska alla ensamkommande barn vars

Dublinförordningens krav på en företrädares kvalifikationer och

Migrationsöverdomstolens resonemang i MIG 2008:7 innebär att det i enstaka fall

I ärenden där bedömningen redan vid asylansökan eller den inledande

Om behov av ett offentligt biträde uppkommer under utredningstiden ska

Om sökande uppgett att han/hon vill ha ett offentligt biträde men

Observera att i förlängningsärenden avseende familjeanknytning öppnas ett

Uppehållstillstånd för besök - efter inresa i landet

Uppehållstillstånd för studier

Beslut om avlägsnande i ärenden om uppehållskort och permanent

Förvar och återvändande