Spaningsuppgiften

Lisa Swahn, Högskolan på Gotland, Lärarprogrammet, Förskolans och skolans samhällsuppdrag, HT10

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo94, står
det så här om jämställdhet:

“Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på
vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på
dem, bidrar till att forma deras uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett
ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall därför ge utrymme för eleverna att
pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.”

Detta har varit del av skolans värdegrund i mer än femton år, alltså borde väl pedagoger och
skolledning vid det här laget vara väl medvetna om vad det innebär - eller hur är det egentligen?
Min spaningsuppgift består av en kort kvalitativ undersökning, där jag vill testa hur väl citatets
sista två meningar efterföljs i en förskoleklass på en liten ort på Gotland.

Metod
Jag spanar efter om förskoleklassens dagliga upplägg gör omedvetna uppdelningar av killar och
tjejer. När barnen har fri lek, finns det typiska leksaker som bara killar eller bara tjejer
uppmuntras att använda? Hur ser det ut med lekresurser på skolgården? Finns det områden
eller rum där det ena könet skulle vara mindre välkomnat? Det finns naturligtvis många andra
aspekter av hur “flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan”, men dessa frågor är de jag valt
att fokusera på inom ramen för min undersökning.
Genom att betrakta verksamheten när barnen har fri lek eller på annat sätt själva väljer
vad de vill göra, både i klassrummet och på skolgården, söker jag finna spår av uppdelade (eller
könsneutrala) aktiviteter och leksaker, och utvärdera hur dessa används. Jag dokumenterar
genom att anteckna på plats.

Resultat: utomhus
Skolan jag spanat på har en skolgård som är uppdelad i flera olika sektioner jag kunde urskilja.
I mina anteckningar har jag delat upp dem i linbanan, gungorna, klätterställningen, kullen med
rutschbanan, trädgården, sandlådeområdet och fotbollsplanen. Här misstänkte jag att det kunde
bli risk att olika områden fördelades till olika kön, så jag höll ett öga på detta.
Vid morgonrasten höll visserligen en tjejgrupp till vid linbanan och en tjejgrupp vid
gungorna, medan olika killgrupper hade valt klätterställningen, rutschkanan eller klättrade i träd i
trädgården. Uppdelningen var ganska tydlig, men min misstanke om att dessa områden skulle
fortsätta “tillhöra” det ena könet motbevisades under dagens andra rast. Nu var det istället
tjejgrupper i träden och vid rutschkanan. I klätterställningen fanns möjligen fler killar, men det var
nu en blandad grupp där några tjejer ingick. Vid sandlådeområdet pågick en kullek med blandad
grupp. Vid gungorna fanns tre kompispar som delade - fyra tjejer och två killar. Liknande resultat
fanns att beskåda under lunchrasten, då områden återigen flyttats om.
De enda områden som möjligen, åtminstone just denna dag, behöll sina ursprungliga
könstillhörigheter var fotbollsplanen och linbanan. Fotbollsplanen, som var det område som låg
längst från skolbyggnaderna, verkade främst användas av pojkar äldre än de årskurser jag
fokuserat på. Linbanan användes nästan enbart av unga tjejer.
Resultat: inomhus
När min förskoleklass var färdiga med dagens temaarbete, fick de själva välja vad de ville
syssla med i klassrummet. De två pojkar som var färdiga först, lämnade bordet och drog fram
en stor låda kapla-stavar. De två flickor som var färdiga först stannade vid sin plats och valde
var sin aktivitet, en ville lägga pussel och en ville rita. Allt eftersom andra blev färdiga anslöt de
sig till lekarna.
Här blev uppdelningen mycket tydligare än utomhus. Pojkarna drog sig bort från läraren
och upp i ett hörn där de lekte med kaplastavar, bilar och lego. De tre pojkar som byggde en stor
bilbana av kapla, tog själva upp en stor del av rummet. Övriga fyra pojkar trängdes i det
kvarvarande utrymmet med sina legokreationer. Flickorna höll sig kvar vid de bord där de
arbetat med skolarbetet. Läraren fanns nära till hands, kvar vid bordet. Man valde aktiviteter
som pussel, kortspel och teckning - tysta och lugna sysselsättningar.
Det gick vid detta tillfälle som en linje genom rummet, där pojkar höll sig på en sida och
flickor på det andra utan att någon bestämt detta som en regel. Här kan jag börja se att det kan
bli ett problem. Endast vid ett tillfälle korsade någon linjen, en pojke med sitt lego som satte sig
vid bordet med flickorna. Detta var uppenbarligen inte bekvämt för honom, för han återvände
snart till “killarnas halva”, och trängdes hellre i legohörnet.
Uppdelningen blev ännu tydligare en annan dag, då eleverna även hade tillgång
till “dockis”. För att komma till dockrummet måste man gå igenom klassrummet bredvid, och in i
ett litet rosa rum fullt med dockleksaker och ett litet leksakskök. Här blev uppdelningen total.
Tjejerna gick ifrån för att leka, och killarna kunde inte ens se vad som försiggick.

Diskussion
Den skola jag besökt visade flera exempel på hur killar och tjejer har möjlighet och tar tillfälle att
umgås och dela med sig med varandra, särskilt på skolgården. Även om tjejer ofta leker mest
med tjejer och killar mest med killar, vilket i sig kanske inte är klanderbart, så verkar olika kön
inte ha “lagt beslag” på olika skolgårdsområden. Barnen turas om på ett naturligt sätt, vilket
jag ser som ett exempel på “utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina
intressen oberoende av könstillhörighet”, som läroplanen efterfrågar. Undantagen var alltså
fotbollsplanen och linbanan, men det känns inte som min betraktelse löpt över tillräckligt lång
tid för att konstatera att killar aldrig får åka linbana och tjejer aldrig spela fotboll. Det är mycket
möjligt att dessa aktiviteter fördelas rättvist över en längre tid sett, och mina betraktelser är en
tillfällighet.
Inomhus fick dock pedagogerna kämpa med bestämda platser, varannan tjej och
varannan kille, för att det skulle bli acceptabelt att könen umgicks. Så fort det blev fri lek såg jag
exempel på att utrymme blir orättvist fördelat, och att individer inte alltid känner sig välkomna att
leka var de vill och med vem de vill. Att en pojke skulle korsa grannklassrummet för att komma
till dockis, om ens bara för att se om flickorna höll på med något roligt, skulle vara socialt
självmord. Hur ska då en pojke kunna veta om han tycker om att leka med dockor? Hade dockis
legat i samma rum som huvudklassrummet hade det varit lite lättare för en pojke att se vad som
försiggick och skapa en egen uppfattning om huruvida han också vill delta i dessa lekar. Detta är
förstås svårt att göra något åt nu, rummen i skolbyggnaden ligger ju där de ligger, men jag tror
ändå det är viktigt att pedagogerna är medvetna om detta som ett problem så att de kanske kan
hitta på sätt att göra det lättare för barnen. Kan man till exempel bestämma att idag ska två
flickor och två pojkar få leka i dockis tillsammans?