Nr 6-7 oktober-december 2016 • 99 kr

135 NOK • 115 DKK • 16 EUR

Modelljärnväg på TUNGA LYFT

en halv kvadratmeter I LITEN SKALA

Effektivisera
bilmekandet

Spitfire redo för

Battle of Britain

EXTRA NOSTALGINUMMER
Allt om Hobby 50 år
 ÄNTLIGEN!
NY BOK FÖR LASTBILSBYGGAREN

350:-

I denna bok om 160 sidor beskriver mäster-

byggaren Jan Rosecký steg för steg hur han
skapar sina fantastiska lastbilsmodeller.
Bygge, detaljering, konvertering, målning och
vädring är grundligt beskrivet och illustrerat
med hundratals bilder.
The Complete Guide to Truck Modelling. Engelsk text.

webshop: www.canfora.se

AoH 4/16 9
 INNEHÅLL
Aktuellt och reportage
10 25-årsjubileum hos Lenis Lek och Hobby
11 Modellhelg på Ängelholms Flygmuseum
12 Höjdarträff för jet i Karlskoga
Daniel Larson har besökt träffen Karlskoga JetPower som nu är
48
inne på sitt nionde år.

16 Nördingebanan
En modelljärnväg behöver inte vara av enorma mått för att impo-
nera. Hasse Åhlén har byggt en på knappt en halv kvadratmeter.

28 Effektivisera mera!
Här ger vi några tips på hur du effektiviserar mekandet för att
maximera såväl körglädjen som bilens livslängd och prestanda.

52 Lokomotorer av typerna Z65 och Z70 42

De klassiska lokomotorerna Z65 och Z70 har gått på många spår.
Lars Olov Karlsson har letat fram bilder ur arkiven.
60
AoH bygger och synar
22 Tunga lyft i liten skala
Vi bygger här det relativt okända transportflygplanet Blackburn
Beverly i skala 1:144.

32 Redo för Battle of Britain Allt om Hobby 50 år

Vi synar en Durafly Spitfire Mk1a som är redo för flygning.

36 Flyg fula flygfisk, flyg! 55 Peter Evers – AoH:s första omslagspojke!

Mikael Terfors bygger Wingnut Wings AEG G.IV i skala 1:32.
42 Hembyggd Alpha Jet av far och son
Francis Laurens har, tillsammans med sonen Stéphan, byggt en
Alpha Jet i skala 1:4,4
48 Z65 från Jeco
Vi har fått möjligheten att titta närmare på modellerna av den
klassiska lokomotorn Z65.
Vi har träffat den mångsidige Peter Evers 50 år
efter att han figurerade på första AoH.
60 Klassisk bubbla anno 1966
Anders Isaksson bygger en klassiker i form av en Volkswagen
1300 eller bubbla som den populära bilen kort och gott brukade
kallas.
66 Långängslådan
Historien om en av R
­ oslagsbanan bibanor som lades ned 1966.

Avdelningar 68 Airfixmodell från 1970

Jan Abrahamson har testat att bygga en modell av Bristol Beau-
5 Tips & nyheter fighter i skala 1:72 som Airfix gav ut 1970 för att se hur det var att
bygga förr.
98 Avslutningsvis
70 Eldsjälen brinner fortfarande för RC
Var stolt över din hobby!
Vi följer eldsjälen Dallas Mathiesens resa inom radiostyrd bil-
– krönika av Niclas Sjöqvist
sport.

På omslaget 74 Varför inte blanda spårvagnar och tåg?

Hasse Åhlén har byggt en på

78 Byggsatsdrömmar!
knappt en halv kvadratmeter. Anders Ericson delar med sig av sina egna minnen och tankar
Läs mer på sid 16. Bild: Jocke kring plastmodellhobbyns utveckling.
Sannagård.
Toni Canfora har byggt en
84 Från bångstyriga järnsängar till solida fartmonster
short run-byggsats av det Här tittar vi närmare på hur bilarna i klassen 1:8 offroad har
relativt okända transportflyg- utvecklats.
planet Blackburn Beverly i
skala 1:144. Läs mer på sid 22.
92 Tunnanpilot på uppdrag i Kongo
Bild: Toni Canfora. Lars Brändström har gjort en modell av en svensk J 29-pilot i
Kongo.
50 år med
Allt om Hobby Chefredaktör & ansvarig utgivare:
Mattias Stenbom
mattias.stenbom@alltomhobby.se
Den 8 september 1966 kom det allra första numret av Allt om Hobby ut.
Chef­redaktör Jan Jangö hade flera gånger försökt att skapa en tidning Redaktör:
Toni Canfora
för Hobbysverige. Denna gång lyckades han och nu 50 år senare lever
toni.canfora@alltomhobby.se
tidningen fortfarande vidare.
I detta nummer medverkar:
För att fira 50 år har vi inkluderat ett extra nostalginummer i tidningen Jan Abrahamsson, Lars Brändström,
där vi gör en resa från 1966 till i dag. Vi börjar med just nr 1 och träffar Toni Canfora, Anders Ericson,
omslagspojken Peter Evers som fortfarande är aktiv hobbyist. Anders Anders Isaksson, Mats Johansson,
Lars Olov Karlsson, Daniel Larson,
Isaksson bygger en klassisk Volkswagen-bubbla från 1966 och ger den en Tor Netterby, Jocke Sannagård,
rejäl vädring. Niclas Sjöqvist & Mikael Terfors.

Men allt var inte bättre förr. Jan Abrahamsson har gett sig på ett Samtliga ovan nås på e-post:
­gammalt Airfix-kit och försökt få allt att passa. Lars Olov Karlsson fornamn.efternamn@alltomhobby.se
­berättar om en bana han växte upp med som lades ned just 1966.
Layout & redigering:
Toni Canfora, Mattias Stenbom.
Anders Ericson bjuder på en nostalgiresa i plastens tecken och Niclas
Sjöqvist berättar radiostyrda buggyns historia. Annonser:
Mattias Stenbom
annons@alltomhobby.se
Telefon: 08-999 333

Mot nya tider Prenumeration & adressändring:

alltomhobby@pressdata.se
Vi ber om ursäkt för att detta nummer har dröjt så länge. Det här Telefon: 08-7996280
­kommer också att bli det sista numret för året. Från och med nästa
år kommer Jocke Sannagård att ta över tidningen Allt om Hobby. Du
­känner honom som mångårig skribent och flera har
säkert haft k­ ontakt med honom under mässor och
evenemang. Vi ber att få tacka er l­äsare för den här
tiden med tidningen och önskar Jocke all lycka till i
Grundad 1966. 51:e årgången.
­framtiden. ISSN 0002-6190.
Tryckt hos Uniprint, Estland 2016
Då nr 8 utgår så kommer du som betalat för en
helårsprenumeration istället få nr 1 2017. Utbetalt arvode inkluderar Allt om
Hobbys rätt till elektronisk publicering.
Mer information kommer i nr 1 2017 Redaktionen ansvarar inte för material
som kommer ut i februari. Du kan som inte är beställt.
Citera gärna men uppge källan.
också få mer information löpande
på vår hemsida, www.hobby.se,
eller vår Facebook-sida.

Mattias Stenbom
redaktion@alltomhobby.se
Redaktionsadress:
Järnvägsgatan 36, 131 54 Nacka
Telefon redaktion: 08-999 333
Hemsida: www.alltomhobby.se
 TIPS & NYHETER

Miwula bygger ut
Modelljärnvägsprojektet Miniatur Wunderland i Hamburg
fortsätter att växa. I jakten på nya intryck har teamet bakom
utställningen siktat in sig på de södra delarna av Europa med
utställningar med tema Italien och Frankrike. I slutet av sep-
tember öppnades etappen med Italien. Etappen Frankrike
kommer ta ytterligare något år att färdigställa då man star-
tade bygget av detta avsnitt förra året. Utställningen med
tema Italien har tagit teamet totalt 180 000 arbetstimmar
och kostat mer än 4 miljoner euro. Anläggningen som tar ett
grepp om hela det stövelformade riket i söder omfattar 190
kvm och är i vanlig MiWuLa-anda en skapelse med glimten i
ögat. En mix av verklighet, sagor och fördommar om landet,
kompakt sammanfogat kring en modelljärnväg.
Walthers El Capitan
De amerikanska namntågen blev verkliga klassiker. Under
2017 kommer Walthers med ännu en serie modeller i H0
baserade kring ett av de mer kända tågen, Santa Fe:s El
Capitan. Ett passagerartåg som knöt samman Chicago med
Los Angeles. Tåget gick i trafik åren 1938 till 1971, men det är
det tidiga 1950-talet som Walthers siktat in sig på med den
kommande serien modeller. Järnvägsbolaget Santa Fe hade
vid den här tiden gjort omfattande investeringar i både ny
dragkraft och nya vagnar för den dagliga trafiken på sträckan
och detta kommer Walthers uppmärksamma genom sina
modeller. När det gäller speciella serier som dessa så är de
ofta populära bland samlare och gäller det att vara med från
början och boka modellerna hos närmaste återförsäljare
­eller direkt på tillverkarens hemsida: www.walthers.com

Smutsigt från fabriken

Roco är knappast först ut med att leverera fabriksnedsmut-
sade modeller, men en av nyheterna i september kom i form
av en nedsmutsad DB BR 146. Man skriver själva i prospektet
att detta är den första i en rad modeller man har för avsikt att
leverera i nedsmutsat utförande och att det är något som man
kommer få se mer av nästa år. Om det är något som kommer
gälla enstaka modeller eller bli ett möjligt tillägg på samtliga
modeller på samma sätt som att man kan beställa lok med
ljuddekoder återstår att se.

Orientexpressen från Märklin

Den mytomspunna Orientexpressen har i höst haft fullt fokus hos Märklin och Trix. Man har för avsikt att ta fram tåget i dess
ut­förande i början av 1920-talet då tåget fortfarande rullade med teakvagnar från tidigt 1900-tal. Från Märklin kommer en sats
­komplett med sju vagnar och ett ånglok av typen IV h från Republiken Baden (art 26922). För att ytterligare öka exklusiviteten i
satsen kommer endast 1999 paket med det speciella tåget att produceras. Den som är lite mer ekonomiskt lagd kan dock hitta
vagnarna även hos Trix. Här kommer modellerna av Orientexpressen i teakutförande som dels ett 5-pack (art 24793) och dels ett
2-pack (art 24794).

AoH 6-7/16 5
TIPS & NYHETER
El16 från Nmodell
Den svenska småserietillverkaren Nmodell har planer på att produ-
cera en serie lokkorgar för den som vill skapa en egen modell av det
norska elloket El16 i N-skala. Korgen är byggd för att passa chassit från
Fleischmanns modell av det svenska Rc-loket. Tanken är att man i sam-
band med bygget även tar strömavtagarna från Rc-loket. Fleischmanns
modell av Rc4 i N-skala har funnits med i sortimentet i drygt tre decen-
nier och varför tillverkaren missat denna möjlighet att med relativt små
medel skapa en modell av El16 i N-skala för den skandinaviska markna-
den är oklart.
Mer ved från Märklin & Trix
De enda svenska modellerna bland Märklins och Trix höstnyheter är två
satser med moderna vagnar för vedtransporter i 4-pack. Det är i grund
och botten likadana vagnar som man under det senaste året gjort i
färgerna för Tågåkeriet och RushRail. De ombyggda containervagnarna
med timmerbankar från Exte har blivit vanliga hos många av de tågo-
peratörer som transporterar skogsråvaror från terminaler i inlandet till
pappersbruk och sågverk. Modellerna man nu kommer med är avsedda
för transporter åt statliga Sveaskog. Färgsättningen med blå vagnsun-
derrede och gröna stolpar ska enligt Märklin stämma överrens med
hur vagnarna såg ut under 2015. Skillnaden mellan de båda satserna
är vagnarnas nummer och genom att kombinera satserna från Märklin
och Trix kan man således få åtta vagnar med olika nummer (Märklin art
47093 samt Trix art 24247).
Scania storsatsar i smått
När Scania i slutet av augusti presenterade sin helt nya generation
lastbilar så tog det bara några dagar innan modeller i flera olika skalor
fanns tillgängliga i Scanias egen webbutik. Uppenbarligen är man en
tillverkare som ser värdet av att synas i såväl stort som smått. Model-
lerna har tillverkats av Herpa (1:87), Tekno (1:50) samt Emek
(1:25). Modellerna från Emek och Tekno har modellen
S 410 som förebild medan Herpa levererat en modell
av S 730 V8. I samtliga fall har lastbilarna samma
färgsättning som visats i media i samband med
lanseringen av den nya modellen.
6 AoH 6-7/16
Mälarviken-Mollsjö Järnvägar
Bokförlaget Modellrallaren har under hösten
levererat en bok om Mälarviken-Mollsjö Järnvägar,
en anläggning skapad av Rikard Derving. I boken
som har skrivits av Jocke Sannagård får vi följa
bygget och ta del av anläggningen genom Rikard
Dervings egna bilder. Mer info på:
www.­bokforlaget-modellrallaren.se
B-models Rils med nya nummer
Den belgiska mj-tillverkaren B-models har under
hösten levererat nya GreenCargo-märkta modeller
av de täckta Rils-vagnar man tidigare hade i sor-
timentet. Vagnarna kommer i 2-pack. Skillnaden
mot tidigare levererade serie av de långa ”prärie-
vagnarna” är att modellerna har fått nya vagns-
nummer. Vagnarna ingår i en serie Rils-vagnar för
en lång rad olika vagnsägare och går man inte
igång på de neutralt grå svenska vagnarna så finns
det ett stort urval av vagnar med andra färgsätt-
ningar på företagets hemsida: www.­b-models.be
Nytt ånglok från Hornby
Hornby arbetar just nu med är en serie modeller
av Southern Railways ånglok av typen Merchant
Navy. Det var en serie ånglok som tillverkades
under 1940-talet och loken fick i de flesta fall nam-
nen från de rederier som trafikerade hamnen i
Southampton. Loken var en modern konstruktion
i slutet av ångloks-eran och kanske blev de mest
igenkända för sina rena linjer. De hade strömlin-
jeformade skyddsplåtar som täckte en större del
av loket. Det karakteristiska utseendet på loken
väckte stor uppmärksamhet där det drog fram.

Terrängbil 11 från Arsenal-M
Tyska Arsenal-M som de senaste åren
utvecklat ett stort sortiment av militära
modeller i skala 1:87 har under somma-
ren levererat resinbyggsatser av Volvo
C303 och C304. Fordon som kanske är
mer kända som den svenska försvars-
maktens Terrängbil 11 (två-axlig) och
terrängbil 13 (tre-axlig). Fordonen bör-
jade levereras under 1970-talet och de
blev inte bara levererade till försvars-
makten. Lokala räddningstjänster, kraft-
bolag och andra organisationer och
företag med behov av god framkomlig-
het i terräng upptäckte fördelarna med
fordonen från Volvo. Alltså kan det vara
en intressant modell även för den som
inte vill militärisera sin anläggning. Mer
info på www.arsenalm.de
Broar från Walthers
Under hösten kommer det ytterli-
gare en serie broar från amerikanska
Walthers. Modellerna har amerikanska
förebilder, men kan trots detta passa
mycket väl även på en svensk anlägg-
ning. De har en höjd anpassad för trafik
med dubbla containrar staplade på
varandra, men i ett europeiskt perspek-
tiv ger det faktiskt möjligheten att på
ett enkelt och hinderfritt sätt montera
kontaktledning över spåret. Model-
lerna kommer i utförande för både
enkel- och dubbelspår och levereras
som byggsatser i plast. Broarna ingår i
ett brosystem från tillverkaren och ska
på ett enkelt sätt kunna kombineras
med andra broar och fundament från
samma tillverkare.
O-vagnarna åter i produktion
Hobbytrade har under hösten produ-
cerat ännu en serie av sina populära
O-vagnar. Senast de fanns i butikerna
såldes de snabbt slut och är du intresse-
rad av denna standardvagn från mitten
av 1900-talet kan det vara klokt att inte
fundera alltför länge. O-vagnen från
Hobbytrade kommer denna gång med
fyra olika vagnsnummer.
NMJ producerar laster
Under hösten har NMJ levererat satser
med last för företaget olika öppna gods-
vagnar. Dels handlar det om malmlas-
tatrapper till företagets modeller av den
korta malmvagnen Mas. Dels är det en
sats med två buntar skogsråvara. Man
har tidigare producerat lastatrapper
med sågtimmer, men nu kommer man
med ved med klenare dimensioner som
framför allt är avsedd för transport till
massa- och pappersbruk. Med öppna
godsvagnar så har man oändliga möj-
ligheter att variera vagnarnas last och
har man inte fantasi att själv hitta på bra
lösningar är det ju bra att tillverkarna ser
behovet och möjligheterna i att lösa det.
TIPS & NYHETER
Sedan 1931
Nordeuropas äldsta hobbyaffär
Wikings radiostyrda fordon i H0:
- säljes med eller utan kontroll
Samtliga fordon har fungerande
strålkastare, positionsljus, blinkers
MAN Lion’s City “DB” (ej ljud)
Rosenbauer FLF Panther 6x6
med siren och blåljus
MAN TGL sopbil
med motorljud och varningsljus
MAN TGL “DHL”
med motorljud
MÄRKLIN katalog 2014/2015
H0, Z, 1 - 179:- (109:- i butiken)
Stor sortering, både nytt & beg
Egen prislista över Märklin
skickas mot brevporto
PREISER Modelllgurer
Målade och omålade samt tillbehör i
skala: H0, Z, 1, N, G, 0 m...
Ny katalog (PK26) 165:- (95:- i butik)
ÅNGMASKINER Katalog 70:-
Färdigbearbetade byggsatser,
råmaterial, handböcker, ångpannor
samt tillbehör. Stor egen tillverkning.
FARTYGSMODELLER Byggsatser,
ritningar o tillbehör av högsta kvalitet!
NY, UTÖKAD KATALOG! 98:-
FALLER Husbyggsatser mm
Katalog 175:- (105:- i butiken)
NOCH landskapsmaterial mm
Katalog 120:- (50:- i butiken)
VALLEJO MODELCOLOR
Samtliga 218 artiklar i lager
VARDAGAR 10-17
LÖRDAGAR 10-13
Postorder, webshop & butik:
ESKADER
Grevgatan 69
114 59 Stockholm
08-662 18 53 info@eskader.se
Kataloger sänds mot betalning
till Bankgiro: 570-7476
V.G. Ange:
Namn + Adress + Önskad katalog
AoH 6-7/16 7
TIPS & NYHETER
Tamiya - 1:48 - Art nr 61114 MiniArt - 1:35 - Art nr 35563, 561, 575

Top Gun av högsta kvalitet Allt för dioramabyggaren

MiniArt fortsätter att leverera använd-
Få modeller har varit så efterlängtade som Tamiyas nya Tomcat i 1:48. Ända ryktet
bara dioramatillbehör till blygsamma
nådde byggvärlden har det spekulerats om vilken version och detaljeringsgrad mo-
priser. Nu kommer ett set med be-
dellen skulle hålla. Nu har så de första exemplar börjat nå hyllorna och superlativen
tongstolpar av en typ som var vanlig
haglar över modellen. Den är för det första korrekt, den har en otroligt fin ytdetalje-
på den europeiska kontinenten förr.
ring och framförallt är den byggvänlig. Vissa kritiker menar att man borde erbjudit
Dessa kan vara svåra att tillverka själv
sparata roderytor och det kan man kanske
så de kommer garanterat få många
hålla med om, men å andra sidan hade det
byggare att glädjas. Vidare kommer
inneburit ytterligare några kronor på (det
en sektion järnvägsräls
redan relativt höga) priset samt gjort byg-
som är perfekt för ett
get mer avancerat. Denna modell kommer
mindre diorama oavsett
med stor sannolikhet röna stor framgång
om man placerar
och bli en klassiker i raden av Tamiyabygg-
något på den eller inte.
satser. Den tidiga A-versionen kommer
Slutligen släpps ett set
få förespråkare av färgglada modeller att
med champagne- och
jubla då dessa hade mycket dekorativa
cognacsflaskor i trälådor.
stjärtfenor och andra element innan de
Ett mycket användbart
low vis-grå markeringarna fick genomslag.
tillbehör där lådorna gi-
vetvis kan användas till
annat än just flaskorna.
Takom - 1:35 - Art nr TAK02045

Storskalig ”butcher bird”

Den mäktiga Kungtigern, eller Tiger II upphör
aldrig att fascinera varken historiker och modell-
byggare. Denna vagn var tänkt att vända andra
kriget åt tyskarna men kom att få relativt liten
inverkan på slagfältet i ett större perspektiv. Det
finns redan ett antal byggsatser av denna jätte
men Takoms utgåva ser riktigt fin ut med både
full inredning och zimmeritbeläggning på skrov
och torn

Airfix - 1:72 - Art nr A08017, A06304

Välkommen duo
Det finns väl få flygplan som så starkt
symboliserar det amerikanske flygvap-
net under andra världskriget så starkt
som B-17, den flygande fästningen. Som
modell har den funnits i många utgåvor MiniArt - 1:35 - 38009
i olika skalor, till och med i 1:32. I den
mer behändiga skala har Revells och Bonusset för stadsmiljö
Academys varianter länge ansetts bra MiniArt släpper även en ny utgåva av
men denna nya byggsats från Airfix ser sin spårvagn. Denna gång inkluderas
ut att nå en nivå till. Man har valt version Passande nog släppte Airfix nyligen ett
två figurset, basplatta och diverse
G som hade en mängd förbättringar i tillbehörsset med sin kommande B-17 i
tillbehör i form av bänkar, staket och
jämförelse med sin föregångare, bland åtanke. USAAF WWII Bomber re-supply
vägbrunnar. I princip finns allt man
annat bättre beväpning i nosen. De set innehåller allt man kan tänkas
behöver för ett litet diorama samlat i en
flesta maskiner i denna version leve- behöva för ett litet diorama; tankbil.
och samma låda.
rerades metallrena och de två märk- bombvagn, dragfordon med mera. Ett
ningar som medföljer byggsatsen är för mycket välkommet tillskott.
omålade individer så här är det bara för
byggaren att ta sig an utmaningen med
metallicfärger. Av det vi sett av bygg-
satsen så kommer den inte göra någon
besviken med sina fina inredning och
fina ytdetaljering.

8 AoH 6-7/16
 TIPS & NYHETER
Revell - Art nr 1735 Revell USA - 1:25 - Art nr 4396 Italeri - 1:24 - Art nr AMT-930

Galen baron Återutgiven 57:a Tyrone Malone är chef

Den galne Baronen är tillbaka igen i
sin femvingade Fokker. Byggsatsen är
från första halvan av 1970-talet och för
designen stod Dave Deal. Sammanlagt
fanns fyra fantasiflygplan i serien.
Modellen har inte återutgivits så ofta
så passa på innan den försvinner igen.
En förbättring jämfört med originalet
är dekalerna som från början var i form
av klistermärken. Numera är de av van-
lig typ istället. En märkligare plastmo-
dell får man leta efter och modellen
piggar garanterat upp i bygghörnan
när höstmörkret kryper inpå oss igen.
Stationsvagnen från 1957 har släppts
tidigare och är en fin sats med bra
passform samt detaljering. Nu kommer
lite otippat en gasservariant av Forden.
Om dekalerna till de två olika bilarna
stämmer med verkligheten vet jag
inte, men de är av fin kvalitet. Även om
gasserprylarna i satsen inte används till
modellen i kartongen så kommer de
väl till pass till andra projekt. Motorn
och grenrören är värda en del av priset
bara de. Rekommendera varmt till alla
med intresse av tidiga gassers.
Dragracing med amerikanska lastbilar
måste vara en upplevelse att se i verk-
ligheten. Tyrone Malone gjorde säkert
ingen besviken då hans motivlackade
Super Boss satte fart på strippen. Sin
tids snabbaste dieseldrivna lastbil var
förstås en bra förebild för AMT som
dessutom hade en trailer till mus-
kelpaketet. En äldre sats som krävde
lite jobb för att få ihop om jag inte
missminner mig. Detaljerna är dock
fina för sin ålder och målningsjobbet
en utmaning. Låt oss hoppas att även
trailern dyker upp längre fram.

Revell - 1:48 - 03957

Revell USA- 1:25 - 4326
Het Hot Rod
Den här modellen är en riktig godbit
för alla som gillar Hot Rods. Revell
har lyssnat ordentligt på vad rod-
byggarna vill ha och asken är fulladdad
med tidstypiska prylar. Även om bara
delarna ur kartongen används finns
många möjligheter till ett personligt
stuk. Två olika ramar följer med, den
ena med kick-up. Däck och fälgar
medföljer också i dubbel upplaga och
har bra krom och detaljering. Vi vågar
utnämna den här byggsatsen till årets
bästa för de som bygger rods av alla de
slag. Köp fler, delarna kommer säkert
till användning på många byggen.
Färgglad Kaydet
Innan Revell släppte den här helt nya satsen fanns bara en mycket gammal modell
från Lindberg av förebilden i 1:48. Elaka tankar om ännu en återutgåva av denna kom
direkt på skam vid en snabbtitt i lådan. Det här är en mycket fint detaljerad modell
med fullständig inredning och motor. Planet är en rejäl färgklick i hyllan med sin blå
och gula dekor. Dekalarket innehåller ytterligare en helt gul version av en flygvärdig
individ som är hemmahörande i Tyskland.
Passformen verkar utmärkt efter lite torrbygge
av kropp och vingar. Den lättlästa ritningen
är i färgtryck och till och med anvisningar för
riggning av planet finns med. Så här långt kan
vi ge Revell högsta betyg och ett provbygge
redovisasi kommande nummer av AoH.
Atlantis - 1:8 - Art nr 3004
Fantomen i repris
Fantomen gör sitt återtåg i plastvärlden. Istället för den evigt
trogne Guran så har en mera skrämmande medicinman fått hänga
med i kartongen. Underbar boxart med dödskallegrottan som bak-
grund och den evigt unge fantomen spejande efter brottslingar i
fjärran. Passar perfekt tillsammans med Atlantis återutgåva av Blixt
Gordon och tillhörande marsian i samma skala. En kul och udda
modell för alla Fantomendiggare. Byggsatsen kom ursprungligen
på 1960-talet från Revell.

AMT - 1:25 - AMT-998

Sunbeam med V8
En välkommen repris för de som gillar brittiska sportbilar. Satsen innehåller delar till två olika
versioner, original eller tävlingsvagn. Tigern från Sunbeam var utrustad med V8 istället för sexan
som var standard i tillverkarens modellprogram i vanliga fall. Trots sina år på nacken är modellen
bra detaljerad och dessutom medföljer ett uppdaterat dekalark. Byggsatsen är klart byggvärd och
rekommenderas varmt till alla anglofiler.

AoH 6-7/16 9
EVENEMANG | Lenis Lek och Hobby 25 år

25-årsjubileum hos Lenis Lek och Hobby

Lördagen den 24 september
bjöd på soligt väder, fina erbju-
danden och demonstrationer av
nya produkter. Det kunde inte
varit bättre när Leni, Håkan och
Kristoffer Simonsson firade 25 år
i modelljärnvägsbranschen.

Text & bild: Anders Ericson

ÅR 1991 STARTADE Lenis Lek och Hobby i

en blygsam skala utan någon större lokal men
har växt genom åren till den fullsorterade
butik kunderna ser idag. Till en början var
det enbart Märklin som gällde men utbudet
innefattar nu också övriga fabrikat. På senare
år har Märklin fått samsas med framförallt
Faller och Roco. I stort sett hela sortimentet
av husbyggsatser, landskapsmaterial och Car
System från Faller finns i lager.
Redan utanför entrén började festlig­
heterna i ett partytält där korv, kaffe, kakor
och annat gott serverades i den härliga Demonstrationen av Fallers Car System lockade många nyfikna runt testbanan. Kristoffer Simons-
höstsolen. Mätta och belåtna kunde sedan son visade och berättade om de nästan oändliga möjligheterna.
kunderna botanisera bland en mängd extra­
erbjudanden i butiken. Det var stundom
trångt om saligheten inne i lokalen men som demonstrerade Märklins nya version lika avancerat som loken på anläggningen.
modellrallarna är ett tålmodigt släkte. av Central Station samt Fallers digitala Biltrafiken har nu på allvar börjat konkurrera
Många kända ansikten dök upp i vimlet bilsystem 3.0. med grundhobbyn.
och förutom att handla så passade man på Central Station är nu ytterligare utvecklad Summeringen av dagen kan bara beskrivas
att snacka tåg i alla former. och släpps förmodligen inom kort till glädje som en rungande succé. Håkan Simonsson
För de av besökarna som inte var tågfan- för alla spekulanter. Fallers bilsystem var var fastlåst vid kassan hela dagen och kön var
taster i första hand fanns nallar och andra kanske ännu mera spännande då det nu konstant ända till klockan 16.00 då det var
djur att vila ögonen på. Butiken har även ett har kommit upp i en nivå som är jämbördig stängningsdags. Vi på Allt om Hobby önskar
sortiment av kvalitetskramisar från Steiff. med tågtrafiken. Med hjälp av en pc styrs lycka till i fortsättningen och kommer gärna
Två personer som hade fullt upp var de bilarna via ett program och man kör dem på 50-årskalaset också!

Ingen behövde gå hungrig under jubileumsdagen. Korv, kakor Håkan Simonsson hade fullt upp att expediera kunder hela dagen bakom kassan.
och kaffe fanns i långa banor i partytältet utanför.

10 AoH 6-7/16

Publikens Favorit gick till Christer Andersson
för en Typhoon Mk Ib i skala 1:24 och den var
tävlingens största modell.
Modellhelg på Ängelholms Flygmuseum
I början av augusti samlades ett stort antal modeller med sina byggare
på Ängelholms Flygmuseum för att delta i den årliga modellhelgen
F 10-Memorial. Antalet tävlande modeller var i år mycket större än
tidigare – inte mindre än 173 deltog.
Text: Tor Netterby Bild: Krister Sörhede
TÄVLINGEN HÖLLS FÖR fjärde året i rad
i ­Ä ngelholms Flygmuseums lokaler. Ur-
sprungligen instiftades tävlingen som ett led i
att hålla minnet av flottiljen levande. Nu har
tävlingen vuxit till sig rejält men är ändå inte
bland de större i landet. Den är en trivsam till-
ställning där modellerna bedöms av byggarna
själva. Pris delades ut i elva klasser: Flyg (tre
klasser), Militära fordon och artilleri­pjäser
(två klasser), Civila fordon, Fartyg, Diorama,
Figurer, Övrigt och Juniorer. Det utdelades
också ”Best-in-Show”-pris för ett diorama
som kalldes ”Foto Pause” i skala 1:35. Även
ett ”Publikens Favorit” pris delades ut för en
Typhoon Mk Ib i skala 1:24 som också var
tävlingens största modell.
Skickliga modellbyggare från IPMS
­Göteborg och C4-Open drog också sitt strå
till stacken med demobygge. F 10-Memorial
En riktig F 10-klassiker byggd av Christofer Persson.
F 10-Memorial | EVENEMANG
En Mercedes 300 SL som vann första pris i Civila fordon, En liten DC-3 i skala 1:144 byggd av Rickard
byggd av Tycho Andersson. Andersson.
hade som vanligt kunniga och väl pålästa
föredragshållare. Sven Scheiderbauer höll
ett underhållande föredrag om det ”Skånska
Flygvapnet” (alltså om flygfält, prominenta
personer från Skåne i flygsammanhang). Även
i år berättade Ragnar Skanåker om hur det var
att flyga J 29 Tunnan på F 10 under 1950-talet.
”Incident­beredskapen” under ”Kalla k­ riget”
hölls av Urban Mörén och K ­ enneth ­Johansson.
På söndagen berättade Göran Brauer om Rb
68 och dess använding på F 10.
Vi som arrangerade F 10-Memorial tackar
för oss och vi tackar alla som ställde upp och
gjorde tävlingen till vad den blev – det vill
säga en smärre succé. Vi hoppas och tror att
vi ses igen nästa år.
Hela resultatlistan kan man hitta på hem-
sidan www.engelholmsflygmuseum.se under
fliken ”F 10-Memorial”. En Star Wars-figur, C-3PO, byggd och målad av Lars Brage.
Alla de glada pristagarna ute i hangaren vid premieringen.
AoH 6-7/16 11
EVENEMANG | Karlskoga Jet Power 2016

Höjdarträff för jet i Karlskoga

Karlskoga JetPower är höjdpunkten för den som vill se en massa fina hangaren till flygplattan. Uppe i klubbhuset
serverades det allt från hamburgare till glass
jetflygplan, flyga och prata med likasinnade. Daniel Larson har besökt och kaffe som uppskattades av piloter som
träffen som nu är inne på sitt nionde år. besökare då det var öppet för publik under
fredag och lördag. Jag uppskattade det till
Text & bild: Daniel Larson över 500 besökare under fredag och lördag
vilket är ovanligt mycket för en RC-träff.
Stämningen mellan piloter och besökare
NÄR JAG VÄL kom fram till Karlskoga öppna fält där det sällan är turbulent för är alltid bra. Det finns band som är uppsatta
märkte jag att uppslutningen från våra vänner att flyga och givetvis umgås med alla som för att undvika besökare som vandrar runt
i Norge var lika stark som vanligt, dessutom sluter upp. bland flygplanen men piloterna kommer
såg vädret ut att vara enastående hela helgen. Arrangemanget från den lokala klubben gärna upp till avstängningen för att prata och
De flesta piloter kom på torsdag kväll och var lika välorganiserat som föregående år. svara på frågor. Norrmännen har fortfarande
fredag morgon. Lite fler än 60 piloter var En stor hangar att ställa alla hopmonterade en tendens till att flyga mer skalaflygplan
inskrivna varav en tredjedel kom från Norge flygplan om kvällarna och fyrhjulingar som än sportjet (sportjet behöver inte vara ett
då våra norska piloter uppskattar Karlskogas hjälper piloterna ut med utrustningen från existerande flygplan, utan flygegenskaperna
har prioriterats i designen).

Daniel Viklund med en Lightning BESÖKADE JETKÄRROR

som Christian Melgaard målade Thomas Smordalen kom tillbaka med sin
förra året. Daniel har utrustat den
stora Futura som har den svensktillverkade
med en ATJ 220-turbin som ger
ungefär 8 minuters flygtid. Hawk Turbine 190R installerad. Förra året
hade Thomas precis lagt sina händer på
flygplanet och då hade turbinen 19 timmars
motortid, nu var räkneverket uppe 37 timmar
vilket är väldigt bra fluget på ett år. Thomas
sa att han hade bytt glödstiftet två gånger,
men det har varit allt. Han är väldigt nöjd
med sin svenska turbin.
Arve L Jensen sålde sin Warthog A-10
förra Jetpower som Geir Fleshe hade byggt
för många år sedan. Anledningen var just att
han inte hade byggt den själv. Nu kom han
med sin nybyggda A-10 från Mibo som var av
generation 5,5. Bygget hade tagit fem väldigt
intensiva månader och han hade utrustat den
med två BF 100-turbiner med vardera 10 kg

12 AoH 6-7/16
 Karlskoga Jet Power 2016 | EVENEMANG

Niclas Robertson flög 5 flygningar under helgen med sin Saab JAS-39 Gripen.

dragkraft. Totalt kan flygplanet ta med sig

5,4 liter bränsle.
Mats Larsson och Niclas Robertsson kom
med sin första modell av SAAB 105 i skala
1:4,3. Modellen hade nätt och jämt kommit
ut ur formen och fått ett par 3D-printade ställ
för att man skulle kunna få sig en uppfattning
hur projektet blir – ett enastående arbete som
har gjorts på modellen. Niclas kommer att
färdigställa den första modellen för att kunna
hitta eventuella modifikationer som behövs
göras, men det finns redan ett intresse på
cirka tio exemplar.
En av mina favoriter under meetinget var
Björn Johanssons F-16 i skala 1:6 från Avonds,
det är en byggsats som har många år på nack-
en, men den är väldigt enkel i konstruktion
och installation då den kan flygas med bara
elevons. Björn hade köpt flygplanet ganska
nyligen och det blev jungfruflygning i Karl-
skoga. På söndagen hade han flugit sin F-16 Niclas Robertson och Mats Larsson med deras scratchbyggda projekt. Det är en Saab 105 i skala 1:4,3 som
17 gånger och gjort av med 25 liter bränsle. precis kommit ut ur formerna. Förhoppningsvis är den klar till nästa säsong.

Thomas Smordalen och Thomas Lorentzen gjorde

en fantastisk flyguppvisning tillsammans. Det är
imponerande hur de kan flyga så nära varandra.

AoH 6-7/16 13
EVENEMANG | Karlskoga Jet Power 2016

Tomas Krejci från HAB kom med hans specialbyggda

Diamond från Aviation Design. Många kom för att se
hans tekniska lösningar på flygplanet som var utrustad
med en Hawk Turbine 240R och 4 liters bränsle.

Trots att Tomas Diamond har utrustats med en LED-ring så finns

Vidar Hognestad med en YAK-130 i kvartsskala från Jet Legend. det gott om utrymme för att låta kylande luft passera igenom.

Tom Storvik och mästerverket Saab 35 Draken i skala 1:5 Den gula Draken syns väl i luften. Skaladetaljerna fint utförda.
från Airworld. Toms drake är utrustad med en Jetcat P200.

Björn Johansson har utrustat sin F-16 från Avonds med en Jetcat P80SE. Den flyger imponerande, som en trainer.

14 AoH 6-7/16
 Karlskoga Jet Power 2016 | EVENEMANG

Tom Storvik kom med sin nya SAAB 35

Draken från Airworld. Färgschemat är unikt
och bara målat på ett enda flygplan och det
var när den tredje divisionen på F 10 i Äng-
elholm skulle läggas ner i slutet av 90-talet.
Piloter, personal och kamratförening var på
plats för att dricka gravöl och i smyg hade
en draken tjuvmålats på F  21 eller Vidsel.
Divisionschefen flög kärran och det var väl-
digt dåligt väder så det blev bara stora vida
svängar under molnbasen. Enligt informa-
tion står nu flygplanet utanför flygmuseum i
Linköping. Divisionsmärket var en svärdfisk
med devisen ”Mad ger styrka”.
Två Yak-130 från Jet Legend i kvartsskala
visades upp under träffen. Den ena med en
stor turbin som hade ett tryckrör som delade
på sig. Den andra var byggd av Per-Oluf Olsen Alf Engqvist gjorde en lyckad jungfrutur med denna Hawker Hunter i skala 1:5 från Airworld.
och flögs av Jesper Olsen hade två Merlin 140
turbiner installerat och flygplanet vägde lite
över 25 kg. Jesper är en väldigt duktig och
säker pilot, men jag trodde att jag hörde fel
när han sa åt mig att han skulle komma in
på lågsniff i ryggläge, men några sekunder
senare flög han förbi väldigt lågt inverterat.
Tomas Krejci från HAB kom med sin
nybyggda Diamond från Aviation Design,
Tomas idé var att montera en Hawk Turbine
204R, för att lyckas med det fick han ritning på
flygplanets kroppsspant och modifierade dem
för sin installation. Han fräste ut spanten och
skickade tillbaka dem till tillverkaren för att
hans flygplan skulle byggas med dem. För att
få en installation som var så lätt som möjligt
och tog så liten plats som möjligt använde
Tomas sig av påsar i plast som tankar, 2 x 2 Arve L. Jensen återkom i år med en ny A-10 från Mibo.
liter till turbinen ocn en liter till rökpumpen.
Tryckröret efter turbinen var specialdesignat
av HawkTurbine och bara ett skal där de
flesta konkurrenter har mycket större rör
och dubbelvägg för att inte sprida värme och/
eller kollapsa. I och med att detta specialrör
var så tunt kunde Tomas även installera en
LED-ring där bak och fortfarande ha en bra
avluftning av kroppen. Jag gick faktiskt farm
och kände på kroppen av ren nyfikenhet,
längst bak där kroppen var som smalast var
kroppen kall, lite längre fram var kroppen
ljummen.

VÄRT ETT BESÖK

Flygbanan var reserverad för modell­flygarna Frank Medalen med en F-104 i kvartsskala från Airworld. Den är byggd av Trond Hammerstad som nu
från 08.00 på morgonen till 20.00 på kvällen. ­bygger på heltid med hans företag Exact Aircraft.
Det kom lite mörka moln på fredagen med
några droppar regn, men inget att klaga
på. För det mesta var det en ganska kort kö
för att få flyga och piloterna passade på att
studera varandras flygplan och diskutera
medan de väntade.
För många år sedan var det bara Börje
Lutman som flög jet i Karlskoga, men efter
att ha arrangerat en av Skandinaviens bästa
jetträffar har dom med åren nu blivit tre
piloter som flyger jet. Värt att nämnas är att
Karlskogas klubbfält har en lång asfaltbana
som är tillgänglig året runt.
Jag drömmer mig redan till nästa sommar
och Jetpower i Karlskoga. Eivind Schriwer flyger en Avanti från Krill, utrustad med en HawkTurbine 190R.

AoH 6-7/16 15
I FOKUS MODELLJÄRNVÄG | Nördingebanan
Nördingebanan
BANAN PÅ EN HALV KVADRATMETER
En modelljärnväg behöver inte vara av enorma mått för att imponera.
Hasse Åhlén är modellrallaren som såg det stora i den lilla skalan och
skapade ett tekniskt mästerverk på knappt en halv kvadratmeter.
Text & bild: Jocke Sannagård
DET VAR I början av 1970-talet som Märklin
presenterade den helt nya skalan Z. Modeller
av tåg i skala 1:220. Möjligheten att på en
mycket liten yta skapa omfattande anlägg-
ningar har ända sedan dess lockat modell-
rallare. På begränsade ytor som soffbord,
cellofodral och byrålådor har hela anlägg-
ningar skapats av de som sett möjligheterna
i det småskaliga.
För Hasse Åhlén väcktes intresset för mo-
delljärnvägar redan i unga år. Då var Fleisch-
mann modellen och världen av spår byggdes
upp på vardagsrummets golv. Som för många
andra svalnade intresset för modelltågen med
åren och hela samlingen såldes till förmån
för en moppe. Teknik och modeller har dock
alltid varit något som intresserat Hasse och
hobbyintresset underhölls med bland annat
sporadiska inköp av Allt om Hobby. Intresset
för tågen tog en paus under många år, men
tankarna om en modelljärnväg levde vidare.
Det var i början av 2000-talet som drömmen
16 AoH 6-7/16
tog ett stort steg mot att förverkligas. Efter
att ha läst om modelljärnvägar i skala 1:220
kom Hasse fram till att detta kunde vara
modellen för honom.
MODELLJÄRNVÄG I PLEXIGLASRÖR
Att bygga en hel modelljärnväg i en lägen-
het där det ska finnas utrymme för många
viljor och intressen är inte alltid helt enkelt,
men med tiden växte det fram en idé som
Hasse också gjorde verklighet av. Genom att
montera samman L-profiler av plexiglas ska-
pade Hasse ett ”rör” som installerades längs
väggarna i vardagsrummet. En vändslinga
bilades in i lägenhetens betongvägg och
spåren kom på plats. Intresset för teknik
och automatik är något som Hasse verkligen
brinner för och redan från början var planen
att låta tågen rulla på spåren, helt automa-
tiserat under kontroll av en dator. De små
tågen i skala 1:220 digitaliserades och genom
programmering i systemet för tågstyrningen
kunde Hasse förverkliga tankarna på att låta
modelljärnvägen utgöra en form av klocka,
där persontåget rullade varje heltimme och
godståget varje halvtimme. I samband med
en renovering fick anläggningen rivas, men
kanske kan den i framtiden återmonteras.
Modelljärnvägen i plexiglasröret hade
också fött drömmen om en ”riktig” mo-
delljärnväg. Där banans ena vändslinga var
placerad skulle det vara möjligt att skapa en
anläggning med måtten 90 x 50 cm. För oss
som kör i större skalor låter det som måtten
på en modul, en yta som utgör en liten del
av en större helhet. Men i Hasses vardags-
rum skulle det bli en komplett anläggning
som dessutom skulle kunna fungera som
vändslinga för tågen på plexibanan. Efter en
tid av eftertanke och planering av vad det var
han ville åstadkomma med projektet så hade
en idé vuxit fram:
Modelljärnvägen skulle vara av hundbens-
modell med vändslingor i båda ändar. Det
skulle vara en anläggning med skillnader i
höjd. En station ”mitt på linjen” skulle utgöra
en central del av anläggningen, men Hasse
ville även få in landskapsdetaljer som en liten
sjö och en vacker bro. Med de tidigare nämnda
måtten i minnet så förstår man utmaningen
i att få plats med allt detta på den mycket
begränsade ytan. Med tiden så förverkligades
 Nördingebanan | I FOKUS MODELLJÄRNVÄG

Hasses idé. Resultatet imponerar som sagt.

Hasse Åhlén är en av alla glada och positiva
ambassadörer för mj-hobbyn.
Det är en bana med stora höjdskillnader. På
den lilla ytan har han skapat en anläggning
med 13 meter spår och en höjdskillnad på
drygt 10 cm mellan banans högsta och lägsta
punkt. För att möjliggöra bygget av den övre
vändslingan bestämde Hasse sig för att göra
slingan enkelriktad. På så sätt kan halva
slingan ha en brantare lutning utför (6,9%) än
övriga delar av anläggningen, där den bran-
taste uppförslutningen hamnade på 3,8%.

ANPASSA VÄXLAR OCH SPÅR

En detalj som störde Hasse var de oproportio-
nerligt stora växelmotorer som var monterade
på växlarna från Märklin. På anläggningen
var de störande fula och under bygget bör-
jade han experimentera med att montera
dem under anläggningen. Resultatet av tes-
terna var övertygande och samtliga synliga
växlar byggdes om med denna metod. Han
har under hela bygget visat och berättat om
sitt projekt på både svenska och utländska
diskussionsforum och den egna hemsidan.
Möjligheten att omkonstruera drivningen av
växlarna fick genast stor uppmärksamhet när
Hasse presenterade sina idéer och hans sätt att
lösa problemet ska ha kopierats av Z-rallare
från olika håll i världen. Växlarna är som
sagt från Märklin, men Hasse är långt ifrån
märkestrogen. Rälsen är en mix av flexräls
från både Märklin och Peco.
I tankarna på den helt automatiska mo-
delljärnvägen var planen att även ha ett
växellok som utan påverkan av mänsklig
närvaro skulle rangera vagnar mellan två
olika spår. Genom att växelvis ställa av
vagnar på olika spår skulle förr eller senare
En plexiglashuv skyddar banan både när
varje vagn placeras vid lastkajen vid banans
den förvaras och visas upp offentligt.
lilla godsmagasin. För att kunna genomföra

Det finns stora möjligheter i att utnyttja ljus och mörker på sin anläggning.

AoH 6-7/16 17
I FOKUS MODELLJÄRNVÄG | Nördingebanan
Tågen gjorde anläggningen mer svensk. Leder tåget gör
den fina modellen av Ra-loket från Freudenreich.
detta skulle det dock krävas en hel del arbete.
I grunden krävdes hårdvara som möjliggjorde
automatisk avkoppling mellan olika vagnar.
Standardlösningen för avkopplingsskenor
var inget som imponerade på Hasse. Även
här var utseendet något som störde. Efter en
tids sökande hittade dock Hasse ett färdigt
alternativ från en tysk småserietillverkare.
Genom att montera kraftiga elektromagneter
dolt under spåret och limma små metallbitar
under varje koppel kunde en mycket diskret
avkopplingsfunktion inkluderas i anlägg-
ningsprojektet. Med tekniken på plats så
följde arbetet med att kalibrera både fordon
och inställningar i programvaran för att
fungera så bra som bara möjligt. Idag är det
en funktion på anläggningen som fungerar
mycket bra och något av det som Hasse är
allra mest nöjd med.
DET RULLANDE MATERIALET
Med anläggningen körklar så fanns det både
tid och ett växande intresse att börja jobba
med det rullande materialet på anläggningen.
Det har under många år saknats svenska lok
och vagnar i skala Z och de med intresse för
den lilla skalan har i huvudsak fått köra med
tyska modeller. Så var fallet även för Hasse. I
alla fall fram tills dess att han tog tag i saken
på egen hand. Inspirerad av modellbyggaren
Jörgen Edgar så började Hasse bygget av
den klassiska svenska rälsbussen Y6. Driv-
ningen kom från en tysk dieselrälsbuss och
skapandet skedde framför allt i Photoshop.
De egendesignade vagnsidorna skrevs ut på
18 AoH 6-7/16
OH-plast och formades likt förebilden. Med
rälsbussen vid stationens plattform blev
Nördinge plötsligt en station någonstans i
Sverige.
Resultatet väckte mersmak hos Hasse
och när den tyska småserietillverkaren
Freudenreich Feinwerktechnik aviserade en
serie på tjugofem modeller av det svenska
Rapid-loket, i den orange färgsättning det
hade vid leverans, var Hasse inte sen att
reagera. Loket inhandlades trots en prislapp
som vid en första anblick kändes avskräck-
ande. Det skulle dock även krävas ett antal
svenska vagnar till loket för att skapa ett
komplett tåg och detta var inget som små-
serietillverkaren hade för avsikt att leverera.
Skulle det bli några vagnar efter loket så var
det således scratchbygge eller någon form av
modifiering av redan existerande modeller
som kunde bli aktuellt. Valet föll på det
senare alternativet. I Märklins sortiment
hittade Hasse en serie personvagnar med
mått som skulle kunna passa på Nörding-
ebanan och som dessutom skulle kunna
byggas om och ges ett mer svenskt utseende.
I en första studie arbetade Hasse fram en
digital prototyp i Photoshop. Nöjd med
resultatet på skärmen påbörjades projektet
med ombyggnationen. Resultatet är kanske
inte helt skalenligt, men efter Rapid-loket på
anläggningen ger vagnarna en verkligt bra
känsla av ett Sverige från förr.
Tyvärr är det många modellrallare som
helt och hållet missat möjligheterna med
att anpassa sin anläggning för körning i
mörker. Utbudet av olika produkter är idag
enormt och jag vågar påstå att det idag inte
finns några ursäkter när det kommer till att
ljussätta både anläggningen och tågen som
rullar på den. För Hasse har ljussättning av
anläggningens olika delar varit viktigt. Det
har inte heller stannat vid upplysta bangårdar
och ljus i husen. Tunna kablar mellan loket
och vagnarna gör att det lyser även i Hasses
småskaliga tåg.
TEKNIKEN BAKOM ANLÄGGNINGEN
Om tågen på anläggningen är en nostalgisk
återspeglig av en tid som flytt så är tekniken
bakom anläggningen av senaste modell.
Hasse brinner som sagt för möjligheterna
i automatik. De begränsade utrymmet i
Z-skalans små lok och vagnar har gjort
att digitaldrift aldrig blivit den succé som
tekniken inneburit i andra skalor. De digi-
tala möjligheterna är dock lika omfattande
oavsett skala på modellerna. Det finns idag
flera olika tillverkare av små dekodrar som
kan fungera att montera i modeller i skala
1:220. På anläggningen rullar modeller med
dekodrar från Lenz, Velmo och Doehler &
Haas. Det mesta av den digitala hårdvara som
krävs för att få banan att fungera elektriskt är
tillverkad av Lenz. På anläggningens baksida
sitter rader av spårdetektorer och dekodrar
för växlar och signaler och allt är systematiskt
arrangerat. Att ha ordning och reda är något
som ofta betalar sig i det långa loppet genom
att det blir enklare att felsöka när det är något
som inte fungerar.
 Nördingebanan | I FOKUS MODELLJÄRNVÄG

En telefonkiosk framställd i ett ritprogram och utskriven på OH-plast imponerar i denna lilla skala.

Även de små kontaktledningsstolparna med typiskt svenskt utseende kommer Väl dolt på anläggningen hittar man denna lilla miljö. Genom att göra
från tyska Freudenreich Feinwerktechnik. vissa detaljer lite mer dolda kan man skapa en känsla av att betraktaren
får ta del av något som inte är avsett för allas ögon.

AoH 6-7/16 19
I FOKUS MODELLJÄRNVÄG | Nördingebanan
Den av Hasse skapade bron byggdes med inspiration
från Västerbron i centrala Stockholm.
När det gäller själva styrningen har Hasse
valt att arbeta med Traincontroller, det kan-
ske mest spridda systemet för kontroll av
både spår och tåg. Funktionerna i program-
met imponerar, men enligt Hasse är det ett
komplicerat system som tagit tid att sätta sig
in i. Tålamod och omfattande arbete med att
optimera alla tänkbara parametrar är något
man måste räkna med. Hasse berättar:
-Man kan göra justeringar ända ner till
varje tusendelssekund och när även den
minsta förändring gör skillnad för hur
anläggningen kontrolleras av programmet
så är det mycket arbete med att med att
20 AoH 6-7/16
konfigurera anläggningen för fullt auto-
matisk drift.
Jag vill dock påstå att alla de timmar
Hasse lagt på att programmera och optimera
funktionerna i anläggningen verkligen givit
resultat. En tangenttryckning på datorn
startar ett externt macro som är program-
merat att utföra en rad olika systemkontrol-
ler i Traincontroller innan trafiken sätter
igång. När den automatiska trafiken på
anläggningen sätts igång är det ett skådespel
som inkluderar inte bara tåg som rör sig på
anläggningen utan även avgångsutrop och
andra stämningshöjande ljudeffekter.
OFFENTLIG BANA
Nördingebanan är som sagt ett projekt som
pågått hemma i lägenheten, men Hasse har
också valt att göra sin anläggning offentlig.
Dels genom en omfattande hemsida (www.
hasseahlen.se) men också genom en mycket
uppskattad visning på Mj-Hobbymässan i
Älvsjö hösten 2015. Att visa upp sitt projekt
var något som gav en helt ny dimension av
hobbyn berättar Hasse. Att möta likasinnade,
ta emot mängder av positiva kommentarer
och få möjligheten att visa möjligheterna
med både skalan och tekniken var något
som han återkommer till flera gånger under
 Nördingebanan | I FOKUS MODELLJÄRNVÄG

En bild från programmet när anläggningen körs med automatik Vid sidan av anläggningen finns en del av hårdvaran. En specialbyggd 20-polig
scartkabel sammanfogar elcentralen med anläggningen.

Föredömligt kopplat och monterat minskar risken för plötsliga haverier och Anläggning går naturligtvis att köra helt manuellt om man inte vill att
onödiga avbrott i trafiken. datorn ska göra allt jobbet.

vårt möte. Att vara på en mässa en hel helg

är dock krävande för både anläggningen
och modellrallaren själv och när banan kan
komma att visas offentligt igen är i dagsläget
oklart.
Något jag brukar återkomma till är vikten
av att dokumentera det man gör på sin anlägg-
ning. Det kan handla om att ta bilder på de
olika moment man gjort eller ta anteckningar.
Förr eller senare så brukar denna informa-
tion komma till nytta. Hasse har under hela
bygget fört loggbok med beskrivning av
anläggningens olika funktioner. Denna har
legat till grund för en manual som översikt-
ligt beskriver användning och underhåll.
Ett slags framtidssäkring för den dag någon
annan övertar ansvaret för Nördingebanan.

SAMMANFATTNING
Det är alltid lika fascinerande att se vilka
möjligheter det finns i mj-hobbyn. Trots att vi
modellrallare i grunden delar samma intresse
så kan själva utövandet få så otroligt olika
uttryck. Hasses projekt Nördingebanan är
trots sina begränsade mått en helt komplett
modelljärnväg. Ett otroligt hantverk i både
form och funktion. Ett projekt som utmanat
skaparen genom hela bygget och som genom
kontakten med andra intresserade fött idéer
och inspirerat även andra som skapat anlägg-
ningar.

AoH 6-7/16 21
AoH BYGGER | MikroMir Blackburn Beverly 1:144

Tunga lyft i liten skala

Royal Air Force 84 sqdn.

Yemen 1967

Short run-byggsatser kan innebära en rejäl utmaning, speciellt i de MODELLEN

mindre skalorna där utrymmet för misstag är begränsat. Vi bygger här Blackburn Berverly är knappast en särskilt
välbekant maskin utom för de välinsatta.
det relativt okända transportflygplanet Blackburn Beverly i skala 1:144. Detta fraktflygplan togs fram på femtiotalet
och var i tjänst till 1967, och den byggdes i
Text & bild: Toni Canfora knappt 50 exemplar. Jag har alltid haft en
viss fascination for mindre vackra flygplan
DE SOM LÄST mina tidigare artiklar i AoH detta fall tog jag mig an utmaningen att för vilket var anledningen till att jag fastnade
känner säkerligen igen min uppmaning att första gången bygga en modell i skala 1:144, för modellen när den släpptes härom året.
pröva nya utmaningar inom modellbygget. en skala som oftast är vigd åt civilflyg, och MikroMirs modeller har precis de egen-
Man kan ju kanske tycka att skillnaden byggsatsen var dessutom en så kallad short skaper som byggsatser i korta serier ofta har.
mellan tillvägagångssättet inte borde skilja run från ukrainska MikroMir. Den uppen- Ytdetaljeringen är ofta fin, men passformen
så mycket beroende på vilken byggsats man bara fördelen med denna skala är att även de är ofta en utmaning, och byggföljden är inte
bygger, modell som modell, men faktum största förebilderna blir hanterbara i storlek, alltid helt logisk. Är man beredd att anta dessa
är att en byggsats kvalitet och till viss del även om just Blackburn Beverly trots detta utmaningar har man dock en stor mängd
skalan påverkar byggprocessen avsevärt. I ändå har närmare 40cm i spännvidd. mindre berömda modeller att tillgå.

22 AoH 6/16

KROPPEN
Cockpit var av förklarliga skäl relativt enkel,
dels med tanke på skalan och dels faktumet
att väldigt lite av den syns på den färdiga
modellen. Instrumentpanelen var ändå fint
återgiven, liksom stolarna. Jag tillverkade
några enkla säkerhetsbälten av maskerings-
tejp men i övrigt nöjde jag med att måla och
torrborsta för att lyfta fram detaljerna.
Flygkroppens interör var en av byggsat-
sens höjdpunkter med fint gjutna paneler.
Jag målade dessa enligt referenserbilderna
jag hade, med den nedre halvan svart och
den övre vit, innan cockpit limmades fast.
En rejäl bit bly limmades också in i nosen
men det skulle senare krävas mer för att inte
Cockpit var fint detaljerad för sin lilla skala.
Cockpit passade fin in i kroppshalvan.
MikroMir Blackburn Beverly 1:144 | AoH BYGGER
få bakvikt på modellen. Kroppshalvorna
passade någorlunda väl men det krävdes
en del spacklande och slipande för att dölja
skarven. I denna process försvann mycket
av panellinjerna så dessa ristades om med
ett ristverktyg.
Nästa utmaning var glaspartierna som
tyvärr inte passade särskilt väl utan här
krävdes flera omgångar med spackel och jag
primade även partiet fler gånger för att få till
en slät yta utan skarvar.
VINGARNA
Jag fortsatte sedan med vingarna vars pass-
from var relativt god. Jag tunnade dock ut
plasten en aning för att vingarnas bakkanter
Säkerhetsbälten av maskeringstejp lades till
även om lite av detta syns på modellen.
skulle se nättare ut. Den stora utmaningen
låg istället i bygget av motorerna, vars in-
fästningar visade stora glipor. Här krävdes
återigen flera omgångar spackling och slip-
ning innan de äntligen satt på plats utan
synliga skarvar. Motorkåporna och själva
motorerna byggde jag separat och väntade
med att montera dessa till efter målningen
för att underlätta hanteringen. Här ska til�-
läggas att jag lyckades förlora en motorkåpa
men med de andra som mall kunde jag bygga
en ny av styrenplast.
Till min stora glädje passade vingarna
riktigt bra mot flygkroppen och med hjälp
av lite tejp från vingspets till vingspets så
säkerställdes symmetrisk vinkel på vingarna.
Inredingen målades svart och vit och washades
med oljefärg.
Det krävdes en hel del
spackel för att dölja söm-
men mellan halvorna. Här
har spacklet slipats ned en
första gång.
AoH 6/16 23
AoH BYGGER | MikroMir Blackburn Beverly 1:144
Panellinjerna fick återskapas med ett ristverk-
tyg.
Motorfästena var en rejäl utma-
ning på grund av passformen.
Flera omgångar spackel krävdes.
MÅLNING
Efter det relativt mödosamma bygget var
det äntligen dags för målning. Först maske-
rades glaspartierna med de fint laserskurna
maskerna som medföljde byggsatsen. Sedan
gav jag hela modellen ett lager primer och
polerade upp ytan med ett 4000-papper vilket
gav en slät och fin grund.
Jag hade tidigt bestämt mig för det två-
färgade kamouflage som användes av det
brittiska flygvapnet i Mellanöstern, trots att
jag visste att det skulle bli en rejäl utmaning
Jag började med den ljusbeige Middle Stone
från Gunze, applicerad med färgspruta i
mycket tunna lager. I det sista lagret blandade
jag i lite vitt för att simulera en solblekt ton.
Nu började det krävande maskeringsar-
betet. Jag fäste Tamiya maskeringstejp på
ett tunt plastark från en plastficka och ritade
Blackburn
24 AoH 6/16
Partiet runt nosen var extra krävande och fick
åtgärdas försiktigt med spackel.
En tejpremsa från spets till spets säkerställde
korrekt vinkel på vingarna under torkningen.
upp mönsterbitar. Tack vare plasten får man
en stadga och kan enkelt klippa ut mönstret
med en vass sax. Bit för bit fördes sedan över
till modellen till endast de ytor som skulle
målas var synliga. Den bruna nyansen är Dark
Earth, också från Gunze, och den målades
på försiktigt så att det inte skulle byggas upp
vallar mot maskeringstejpens kanter, något
som kan bli väldigt synbart.
Glädjande nog så blev läckaget minimalt
och endast ett par mindre korrigeringar
behövde göras innan det var dags för den
svarta undersidan. Här valde jag Tamiyas
Semi Gloss Black med lite vitt i för att få en
Målningsmaskerna ingick i byggsatsen vilket
sparade en del avancerad tillskärning.
Efter en hel del möda var modellen äntligen klar
för målning.
halvblank yta. Värt att tänka på här är att ren
svart sällan ser bra ut på en militär modell
eftersom de ofta slits hårt, speciellt i en solig
och torr miljö, och en gnutta vitt kan göra
stor skillnad. Maskerigen av de svarta ytorna
var en tålamodskrävande process eftersom
de svarta fälten bland annat bryts tvärt längs
hela vingens framkant och motorernas sidor
där det var svårt att komma åt.
DEKALER
Efter att kamouflaget var på plats gav jag hela
modellen ett lager klarlack för att försegla
ytan och underlätta dekaleringen. Jag hade
Beverly
 MikroMir Blackburn Beverly 1:144 | AoH BYGGER

Beverlyn är rejält baktung som modell och både blykulor och formas Ett par lager grå primer gav modellen en solid grund för målningen.
blymassa användes för att fylle de tomrum som fans att tillgå.

Här har kamouflaget och de svarta och vita partier-

Efter det första färglagret klipptes maskeringstejpen ut bit för bit och na vid nosen målats och endast undersidan återstår.
fastes på modellen.

vissa farhågor avseende dessa men jag över-
raskades positivt av hur smidigt de kom på
plats med hjälp av dekalvätskorna Mikro Sol
och Set. En vanlig lösning i denna skala är att
mindre glasytor levereras som dekaler istället
för transparent delar och så var fallet även
här. All de små runda rutorna i flygkroppen
utgjordes av små svarta cirklar på dekalar-
ket. Tack vare en mycket diskret markering
i plasten kunde dessa dock enkelt appliceras
på rätt plats och symmetriskt. Övriga mar-
keringar bestod av den distinkta skorpionen
i nosen och bokstaven S, samt rundlar och
kodbokstäver. En lite komisk detalj var dock
att en del av texten på flygkroppen var felsta-
vad; Middle East hade blivit Midle East. Jag
valde att acceptera detta faktum snarare än
att försöka åtgärda det.
SMÅDETALJERNA
Innan jag gav mig på vädringen tog jag mig
an de mest ömtåliga delarna på model-
len. Propellrarna var väldigt sköra och jag
lyckades knäcka ett par av bladen under
hanteringen, tack vare den spröda plasten.
Efter en del reparationsarbete och slipning
såg de dock fina ut och kunde målas i de
tre angivna färgerna. Här krävdes åter ett
försiktigt maskeringsarbete som visade sig
väl värt mödan eftersom små detaljer som
dessa verkligen höjer helhetsintrycket på
en modell. I modellen medföljer också ett
litet ark fotoets med bland annat antenner.
Dessa var väldigt delikata och jag bestämde
mig för att limma dessa på plats innan jag
målade dem för att därmed låta färgen hjälpa
till att fästa dem bättre på modellen. Först
fäste jag dem med snabblim och när detta
torkat penslade jag på lite klarlack vid roten
följt, av kamouflagefärgerna. Denna process
fungerade väl och delarna höll sig på sin
plats. De stora lastluckorna målades separat

AoH 6/16 25
AoH BYGGER | MikroMir Blackburn Beverly 1:144

Dekalerna höll en mycket hög kvalitet och formades lätt efter kontu-
rerna. Notera felstavningen av ordet Middle.
Den svarta undersiden ger en effektfull kontrast till den ljusa ovansidan men
krävde ett mödosamt maskerande.

Propellrarna målades
noggrant i tre nyanser
vilket gav ett detalje-
rat intryck.

En av motorkåporna förlorades under bygget

och fick pterskapas av styrenplats. En nyttig
erfarenhet.

eftersom de skulle monteras i öppet läge. Här
använde jag samma procedur som när övriga
kamouflaget målades och jag lade stor vikt
vid att passa in mönstret mot det befintliga
på flygkroppen.
VÄDRING
Jag hade aldrig tidigare simulerat slitage
på en modell i denna skala så jag var inte
helt säker på hur hårt jag skulle gå på. Jag
valde därför att börja försiktigt med en brun
oljewash som målades på i panellinjerna.
Färgen fick sätta sig cirka 20 minuter innan
jag försikigt började ta bort överflödet med
en ren pensel och bomullstops. Effekten var
tydlig redan på detta stadium så jag uppre-
pade bara processen på några få ställen för
att skapa lite variation. Jag använde sedan
oljefärg för att bleka ytan fläckvis genom att
placera ut små klickar av vitt och beige över
vingarna och sedan stöppla in dem i ytan.
Denna effekt är knappt synbar men ger ändå
en subtil variation.
Jag studerade åter lite bilder av Beverlyn
och det var uppenbart att motorerna länade
en hel del sot efter sig. Jag blandade därför
till en tunn blandning med svart och lade
försiktigt på strimmor med färgsprutan.
Detta följdes av ett par ljust grå strimmor som
också sprutades på undersidan och utgjorde
en bra kontrast mot den svarta bakgrunden.
SAMMANFATTNING
Med vädringen klar limmades lastluckorna
fast och jag ansåg modellen vara färdig. Om
jag ska försöka sammanfatta detta bygge
med ett ord så är nog tålamodsprövande
det mest passande. Modellen är som sagt
fin i sin detaljering, med panellinjer som är

26 AoH 6/16

Oljewasher och sot app-
licerad med färgspruta
utgjorde merparten av
vädringen.
klart i nivå med de bästa tillverkarnas större
serier. Passformen varierar dock från bra till
riktigt dålig på sina ställen, vilket krävde en
hel del extra arbete. Den spröda plasten var
också en svårighet eftersom många mindre
Blackburn Beverly
MikroMir Blackburn Beverly 1:144 | AoH BYGGER
De fotoetsade antennerna fästes med superlim
och målades sedan på plats.
delar lätt gick sönder. Positivt var dock de en milstolpe för jag har nu fått upp ögonen
tidigare nämnda dekalerna vilket är en viktig för de många byggsatser som faktiskt erbjuds
komponent, och de medföljande maskerna i denna skala och som jag kanske tidigare
till frontens glaspartier var en bonus, liksom avfärdat på grund av den storlek de skulle
de fina etsade delarna. innebära exempelvis i skala 1:72
Inget av ovanstående kritik kom dock som
en överraskning. Bygger man short run får
man vara beredd på en del utmaningar, och
jag tycker det är en tillfredsställande känsla
att besegra en modells hinder istället för att
ge upp och man lär sig mycket under sådana
byggen. För mig känns denna modell lite som
AoH 6/16 27
TIPS & TRICKS | Effektivisera mera!

Effektivisera mera!

Så lägger du upp
en hållbar servicetaktik
Eftersom RC-bilar slits hårt bör
de servas med jämna mellanrum.
Här ger vi några tips på hur du
effektiviserar mekandet för att
maximera såväl körglädjen som
bilens livslängd och prestanda.
RENGÖR BILEN FÖRST
Det första du alltid bör göra innan du mekar
med bilen är att få bort den värsta smutsen.
Dels upptäcker du fel och brister lättare när
bilen är ren, dels blir det trevligare att skruva
med bilen när delarna är något sånär fräscha.
Det mest effektiva sättet att få rent bilen på –
om den är torr – är att blåsa den med tryckluft.
Om du inte har tillgång till tryckluft kan du
borsta bilen med en p ­ ensel. Om bilen är blöt/
geggig är det svårt att rengöra den dugligt på
något annat sätt än att skruva isär den och
tvätta delarna var och en för sig.

Text & bild: Niclas Sjöqvist

ALLA HAR VI olika förutsättningar och er-

farenheter av att hantera verktyg. För många
kan det kanske verka svårt och möjligen lite
skrämmande att skruva isär sin RC-bil, men
faktum är att det inte finns någon anledning Pensel och tandborste; två utmärkta
till oro. Radiostyrda bilar är konstruerade rengöringsverktyg om du inte har
för att demonteras och monteras – gång på tillgång till tryckluft.
gång. Och meningen är att vem som helst ska
kunna utföra service och underhåll på egen
hand, utan att vara något proffs. Just därför
kommer det inte att vara särskilt svårt. För
att underlätta mekandet kan du med fördel
ta hjälp av bilens manual. Där illustreras med
både text och bild hur bilen är uppbyggd.

28 AoH 6-7/16
 Effektivisera mera! | TIPS & TRICKS

DEMONTERA EN DEL
ELLER SEKTION I TAGET
När bilen är hyfsat ren kan du börja demon-
tera den. Tänk på att få bort eventuellt fast-
torkad lera i skruvskallarna innan du sätter
skruvmejseln i dem. I annat fall riskerar du att
rund-dra skruvarna. Demontera en sektion i
taget och förvara alla delar och skruvar på ett
och samma ställe. Om du exempelvis vill ta
bort hela bakvagnen från chassit gör du klokt
i att förvara alla dessa delar i en särskild burk
eller på en särskild plats på mekbordet. När
hela bakvagnen är demonterad kan du enligt
samma princip fortsätta med nästa sektion,
exempelvis framvagnen.

Med hjälp av en sprängskiss och/eller bilens

manual kan du bilda dig en bra uppfattning
om bilens konstruktion.

GÖR MER SAMTIDIGT

Hur mycket du bör kontrollera och serva på
just din bil beror på hur mycket och under
vilka omständigheter du har kört sedan bi-
len senast servades. Men en bra grundregel
är att försöka göra mer när bilen ändå är
isärplockad. Om du exempelvis har upptäckt
att kullagren i differentialerna kärvar och
behöver bytas, passar du självklart på att även
byta oljan/fettet i differentialerna när du ändå
har skruvat isär dem. Genom det tankesättet
sparar du massor av tid vid mekbordet; tid
som du istället kan lägga på körning.
Några bra saker att hålla koll på när du
skruvar isär bilen är:
Kullagren: Kolla så att allt rullar lätt i bilen.
Om något kullager kärvar – byt ut det!
Differentialer och stötdämpare: Har dessa
körts åtskilliga timmar sedan bilen var ny
eller sedan du senast bytte oljan/fettet i dem?
Passa på att byt!
Kopplingen: En av de känsligaste delarna
på bilen, särskilt om du kör bränsledrivet. En
väl fungerande koppling med nya kullager
samt fräscha kopplingsbackar och kopplings-
fjädrar frestar minimalt på motorn. Titta i
manualen om du är osäker på hur kopplingen
Förvara delar och skruvar på ett ställe där du har bra koll på dem. är konstruerad och demonteras.

Arbeta strukturerat
och demontera en
sektion i taget.

Med sådana här

verktyg rengör du
lätt spåren i skruv-
skallarna innan du
sätter skruvmejseln
i dem.

AoH 6-7/16 29
TIPS & TRICKS | Effektivisera mera!

Kullager som kärvar bör

alltid bytas ut direkt. Håll
reservdelslager!

Kopplingen är en av de
känsligaste delarna på en
bränsledriven bil och bör
kontrolleras med jämna
mellanrum. Bilden visar en
trebackskoppling.

RENGÖRING
Passa på att rengöra bilens beståndsdelar när
du ändå har skruvat isär bilen. Alla plastdelar
kan rengöras med vatten och diskmedel. Kom
även ihåg att göra rent i bärarmarnas hål för
bärarmasaxlarna så att kan bärarmarna röra
sig lätt och ger stötdämparna bästa möjliga
förutsättningar att fungera perfekt. Om du
vill att bilens plastdelar ska få tillbaka lite
av sin glans innan du skruvar tillbaka allt,
kan du putsa dem med en tandborste och
lite WD-40.
Alla metalldelar, utom motorn, kan rengö-
ras med fettlösande medel, typ Bräkleen eller
T-röd. Motorn och elektroniken i bilen kan
du försiktigt borsta av med en pensel. Använd
en tandborste och lite WD-40 på motorn om
smutsen sitter fast hårt. När allt är rent, ta
då en närmare titt på bilens olika delar. Om
något är väldigt slitet eller trasigt, passa på
att byta den delen direkt. Då minimerar du
risken för haveri och du slipper skruva isär
bilen två gånger på kort tid, helt i onödan.

Passa på och byt olja i differentialer och stötdämpare om du ändå har skruvat isär stora delar av bilen. I det långa loppet kommer det att bespara dig tid.

Tre tips inför framtiden

Köp de vanligaste reservdelarna
Försök att aldrig stå utan förbrukningsvaror
som exempelvis kullager, däck, bärarmar,
kopplingsdelar samt eventuellt bränsle och
luftfilter. Genom att köpa dessa saker i förväg
lägger du en god grund för att kunna hålla
bilen konstant rullande; det vill säga du
slipper bli strandad i depån en strålande dag
på grund av att du har glömt eller inte orkat
köpa exempelvis bränsle eller någon väsent-
lig plastdel som har gått sönder. Ligg steget
före så kan du köra när och hur ofta du vill!
Skaffa en kör- och servicebok
Att bokföra antalet körda tim-
mar och den service man utför
på RC-bilen är ett enkelt och
mycket praktiskt sätt att skaffa
sig kontroll över bilens faktiska
skick. Istället för att spekulera
i om du borde göra ditt eller
datt, kan du titta i kör- och ser-
viceboken och se svart på vitt
när du bytte oljor senast, hur
länge du har kört med samma
koppling etc. På så vis blir ser-
vicen utförd vid rätt tidpunkt.
Ta vara på perioder av stiltje
Ibland kommer det perioder då du av olika
anledningar inte kommer att kunna köra med
RC-bilen, exempelvis då det regnar mycket eller
när motivationen eller tiden inte räcker till. Under
dessa perioder är det ett ypperligt tillfälle att
skruva isär bilen och serva den. Tänk på att du
nödvändigtvis inte behöver bli helt klar vid ett
och samma tillfälle. Någon kväll kanske du kan
viga åt att demontera bilen, nästa dag kanske du
hinner serva differentialerna och så vidare. Tids
nog är bilen färdigservad och redo för race igen.

30 AoH 6-7/16

HOPMONTERING
Montera ihop bilen på samma sätt som du
monterade isär den, det vill säga en del e­ ller
sektion i taget. Tänk på att korsdra alla
­skruvar ordentligt och använd gänglåsning
där skruvarna fäster i metall. Om du har tagit
HUR OFTA BÖR MAN SERVA BILEN?
Hur ofta bilen bör servas beror på hur mycket
du kör och under vilka omständigheter.
En bil som körs i vatten och gegga i fem
minuter kanske måste renoveras grundligt
efteråt, medan en bil som körs på asfalt kan
rulla felfritt i många timmar. Det är givetvis
aldrig en nackdel att ha nya oljor i bilen till
varje körning, men det är absolut inte nöd-
Applicera lite gänglåsning på skru-
varna där de fäster i metall så sitter
de fast utan att vibrera loss. Montera ihop bilen på samma sätt som du demonterade den – del för del, sektion för sektion.
bort servooken från gas- och styr­servot bör du
slå på radion och mottagaren en gång innan
du monterar tillbaka dem. Ställ sändarens
neutrallägen på noll och försök att montera
servooken så rakt som möjligt.
En fälgborste fungerar bra
till rengöring av däck.
vändigt för en glad amatör. Differentialerna
och stötdämparna tål mycket stryk och tar
inte skada av att köras på ”gammal” olja.
Däremot försämras prestandan något efter-
som oljenivån sjunker efterhand och oljans
kvalitet försämras. Det är dock inte säkert
att en nybörjare märker detta ute på banan.
Viktigast av allt är att kontrolldra alla
skruvar inför varje körning. Om du kör bräns-
Effektivisera mera! | TIPS & TRICKS
Bräkleen passar perfekt till att avlägsna fett från
exempelvis differentialerna. Med WD-40 och
tandborste kan du få tillbaka glansen i plasten.
De demonterade plastdelarna kan göras
rent med vatten och diskmedel.
ledrivet bör du även se till att luftfiltret alltid
är rent och att du håller kopplingen fräsch så
att den alltid fungerar som den ska. En bra
tumregel är att tänka service i förhållande till
avverkade bränsledunkar (3,8 liters dunkar /
1 gallon). En avverkad dunk = kontroll och/
eller byte av koppling. Två avverkade dunkar
= kontroll och/eller byte av koppling samt ny
olja i differentialer och stötdämpare.
AoH 6-7/16 31
AoH SYNAR | Durafly Spitfire Mk1a

REDO FÖR BATTLE OF BRITAIN

Durafly Spitfire Mk1a

Durafly är en modelltillverkare i Hongkong som drivs av ett entusiast- vilket förstärker modellens helhetsintryck
rejält. Spinnern har dessutom rätt form.
gäng som också ligger bakom den populära E-handelssajten Hobby- Ett tips är att inte dra M3-centrumskruven
king. Nu har man släppt en RTF (Ready To Fly)-modell av Supermarine som håller spinnerkåpan på plats för hårt,
Spitfire Mk1A som är riktigt välkonstruerad. Detta är ett stort steg eftersom den då deformerar bakplattan som
framåt inom RTF-skalamodellvärlden. är en aning vek.
Den enda egentliga invändningen vad
gäller funktionen på modellen är stötstångs-
Text & bild: Mats Johansson lösningarna, med vita plastdetaljer som borde
bytas ut mot något mer stabilt och mindre
iögonfallande. Jag målade min stötstänger
FÖR ÖVER 20 år sedan byggde jag en avgasrören, vattenkylaren, oljekylaren och och kullinkar med kamouflagefärgerna så
Spitfire Mk 1a efter Brian Taylors ritningar, några få skaladetaljer så som backspegel och att det blev mer diskreta.
den modellen flög fantastiskt bra och finns radiomasten bakom cockpit. Modellen har Modellen har fungerande navigationsljus
faktiskt fortfarande kvar i hobbyutrymmet en stabil och smart kolfiber platta i batteri- med LED-teknik (enligt mig en onödig funk-
på vinden. För några år sedan skaffade jag utrymmet där ett 3- eller 4-cells batteri får tion som bara kan anas när det är riktigt
mig en lite mindre E-Flite Spitfire Mk IX som plats. Jag valde 4S, 2 200 mAh, LiPo-batteri mörkt ute).
har använts flitigt som bruksmodell. De flesta från Zippy vilket får plats perfekt och ger
läsare vet vid det här laget att jag är ett stort ett tyngdpunktsläge enligt beskrivningen SKALANOGGRANNHET
fan av RJ Mitchells klassiska design, Spitfire, utan justering. Detta är den absolut mest skalalika RTF-
och vilken flygentusiast är inte det? Vingen monteras med fyra M3-skruvar modell i denna storleksklass som jag stött
i metallmutterstycken som gjutits fart i på. Proportioner, linjer och tvärsnitt stäm-
BYGGET hårdplastfästen som är monterade i krop- mer otroligt bra. De enda avvikelser jag kan
Bygge och bygge, ja… detta är ju mer av pen. Det ger ett stabilt och glappfritt fäste. upptäcka är att vingspetsarna har en något
montering egentligen, det är faktiskt så nära Stabilisatorn är uppdelad i halvor som träs på tjockare vingprofil och att bakkanterna på
en Ikea-lik modellbyggsats man kan komma. ett kolfiberrör och fästs med skruvar vilket vingar och roder är för kraftiga, allt detta
Modellen skruvas ihop med medföljande också blir mycket stadigt. beroende på att foamkonstruktionen inte
skruvar. Det enda som behöver limmas är: Propellern är trebladig och skalariktig tillåter hur tunna detaljer som helst. I ö
­ vrigt

32 AoH 6/16
 Durafly Spitfire Mk1a | AoH SYNAR

Rejäl vinginfästning med ingjutna mutter-

stycken och M3-skruv ger mycket stadigt Borstlös motor som är väl anpassad till den
förband mellan kropp och vinge. stora skalapropellern.

Bra elektriska infällbara ställ som sitter rätt positio-

nerade i vingen, något som inte alltid är fallet på
Zippy 4S2200 passar perfekt och ger tyngdpunktsläge enligt manualen. Flygtiden blir cirka 7- 8 RTF-modeller. Trots ganska små hjul funkar Spitfiren
minuter. bra på gräsfält.

är det bara panellinjerna som är lite för grova,

men helhetsintrycket är ändå väldigt bra.
Det bästa är nog camouflagefärgerna och
den sidenmatta lystern, helt toppen på en
färdigmodell. Vidare är dekalerna i en klass
för sig. De stora nationalitets­emblemen har
rätt form, rätt nyans och är matta, vilket ger
modellen ett autentiskt utseende. Individ­
märkning och små texter är också matta
i finishen och monteras med hjälp av en
transparent bärfilm så att det inte blir någon
onödigt dekalfilm kvar på modellen. Cockpit
skulle egentligen behöva lite detaljering men Stötstängerna är rejäla och är bra för att minimera glapp i roderutslag men blir lite väl synliga på en
eftersom huven var snyggt limmad på plats skalakärra. Jag målade mina med kamouflagefärgerna för att få dem lite mindre iögonfallande.
redan, lät jag den vara.

INDIVIDVAL
Det finns två dekorval med i satsen, dels
­”­D -AZ” från No 234 Squadron, Middle
­Wallop, dels ”EB-G” från No 41 Squadron,
Hornchurch. Jag valde dock att dekorera min
modell efter en individ från No 19 Squadron,
baserad på Duxford under slaget om Storbri-
tannien, med call sign ”Q-VI”. Det gick att
skära till byggsatsens dekaler för att få fram
de nya bokstäverna.
Jag valde att vädra modellen förhållandevis
lite eftersom jag tyckte finishen var så perfekt Småtextdekalerna är gjorda utan bärfilm vilket ser snyggt ut när de är på plats.

AoH 6/16 33
AoH SYNAR | Durafly Spitfire Mk1a

Avgasrören är i original lite plastiga i intrycket men det är lätt ordnat med lite koppar färg och nedsmutsning.

Spitfiren är stabil under inflygning och landningarna görs bäst med klyvklaffen utfälld.
Här ansätter man lite lätt höjdroder för att få till en perfekt trepunktslandning.

34 AoH 6/16

från början. Men lite avskavd färg och sot
efter avgaser och smuts kring vapenmyn-
ningarna måste det ju vara på en Battle of
Britain-Spitfire.
FLYGNING
Som tidigare nämnts är en av mina bruks-
modeller en gammal E-flite Spitfire Mk IV
som har flugit så mycket att den håller på att
falla isär, men den är fortfarande underbar att
flyga efter mer än 5 säsonger. Jag hade därför
stora förväntningar på Duraflys Spitfire med
skalastor trebladig propeller och 4-cellers
LiPo batteri.
Efter en problemfri uttaxning ställde
jag upp modellen mot vinden och drog på.
­Accelerationen är mycket god, och det märkas
direkt att draget från den nästan 30 cm tre-
bladiga skalapropellern är väl matchad mot
motorn när man använder ett 4-cells batteri.
Man kan starta på cirka 80% effekt för en mer
skalalik start. Modellen flyger som på räls
och med tyngdpunkten och höjdroderutslag
enligt anvisning så är den lugn i stall och
vikning. Spitfiren spinner vid stora höjd­
roderutslag men är mycket förutsägbar även
i låg fart och snäva svängar - ett signum för
denna förebild med sin elliptiska vingform.
Rollarna är underbara men särskilt i
looping­planet märks att den stora propellern
kommer till sin rätt, den orkar dra flygplanet
i låg fart på toppen av loopingar, vilket ser
väldigt realistiskt ut. Inverterad flygning är
en lätt match med bara lite dykroder ansatt.
Landningen med denna Spitfire, går galant
trots att fullskala utslaget, på de i original
pneumatiska klaffarna, är 0 eller 80 grader, så
blir inte luftmotståndet för stort, de bromsar
bara ned modellen lagom, vilket gör det lätt-
are att precisionslanda. Ställen sitter perfekt
på denna skalakärra; de sitter inte för långt
bak så att den tippar på nosen vid start och
landning från gräsfält. På till exempel E-flites
Spitfire sitter ställbenen heltokigt om man
inte modifierar infästningarna och flyttar
fram dem rejält. På kortklippt gräs går det
utmärkt att med höjdroder hålla sporrhjulet i
marken på Duraflys Spitfire trots att huvud-
hjulen är ganska små.
SAMMANFATTNING
Det här är marknadens absolut bästa RTF-
Spitfire modell i sin storleksklass. Den är
snygg, den är autentisk, den är rejäl och den
har en kraftfull drivlina. Modellen är lättflu-
gen och passar perfekt som en andra- eller
Durafly Spitfire Mk1a | AoH SYNAR
tredjemodell. Personligen tycker jag detta är
en idealisk kompromiss: bra lättransporterad
storlek, infällbara ställ, bra kombination av
motor, propeller och batteri samt en snygg
siluett i luften. Det här blir en modell man
flyger mycket med.
Nu måste jag förbättra minna långsamma
rollar efter en högfartsförbiflygning på lågan.
Som de säger: ”Det finns bara ett problem
med att göra en riktigt bra långsam roll i en
Spitfire, det är den korta aktionstiden!”
Durafly Spitfire Mk1a
Tillverkare: Durafly, saluförs
av www.hobbyking.com
Spännvidd: 1 100 mm
Vikt: 1 200 gram
Funktioner: 6 kanaler; höjd, sida,
motor, skev, flaps och infällbara ställ.
Batteri: 4S, 2 200 mAh, 40C.
Motor: Borstlös elmotor
Aerostar 3636, 770 Kv.
Pris: circa 150 Euro
AoH 6/16 35
AoH BYGGER | Wingnut Wings AEG G.IV i skala 1:32
Flyg fula flygfisk, flyg!
Wingnut Wings gör det igen med en byggsats som är både detaljrik
och lättbyggd på samma gång. Man bjuder också på dekaler till en
individ som ser ut som något Sauron skulle kunna få för sig att kon-
struera i djupaste Mordor. Ganska passande.
Text & bild: Mikael Terfors
NAMNET AEG G.IV säger kanske inte så
mycket, men faktum är att den, på flera sätt,
var tyskarnas mest lyckosamma bombplans-
design under första världskriget. Mindre
än sin betydligt mer kända kusin, Gotha
G, kunde den dock ta en betydligt större
bomblast och ansågs som mycket lättflugen
av besättningarna. Ursprungligen designades
AEG G serien som ett slags ”stridsplan” för
eskort och attack – detta var innan man insåg
de betydligt rörligare jaktplanens fördel.
Med en besättning av tre, kunde den lyfta
mot taktiska mål med 800 kg bomber som
laddades både inne och utanpå flygkroppen.
Under natträder flögs det ofta med bara två
i besättningen. AEG utvecklades i några
intressanta varianter bland annat som en
supertungviktare med ett bredare vingspann
som kunde lyfta med en enda 1 000 kg bomb
ombord. Man tog även fram en bepansrad
version, G.IVk, för markattacker.
36 AoH 6-7/16
Vid vapenstilleståndet hade cirka 300
G.IV blivit byggda och även om Gotha blev
ett betydligt mer känt begrepp, råder det nog
ingen tvekan om att AEG:n bidrog minst lika
mycket till krigsinsatsen.
VILKEN FÅNGST!
Byggsatsen landade i en tämligen stor och
bastant låda prydd med en målning av en
AEG som lyfter i kvällningen. Just denna
individ hade en ovanligt ”ful” grinande fisk
som utsmyckning. Ganska så självklart var
det just denna som hade lockat mig till bygg-
bordet. Boxen var som vanligt smockfull av
väl-detaljerade plast-träd som tycks bli bättre
och bättre för varje släpp. Det fanns även en
mängd dekal-ark, de flesta med natt kamou-
flage, eller ”lozenge” som detta tyska påfund
kallas. Dekalerna var redan ”anpassade” i
formen och färdiga att applicera – återstod
att se hur väl de passade i realiteten. Förutom
dekaler och plast, fanns ett mindre etsset
och instruktionshäftet som innehöll många
bilder och referenser. Det här såg verkligen
mycket lovande ut!
I FISKENS BUK
Det var faktiskt inte så många delar att sam-
manfoga i interiören om man betänker storlek
och komplexitet. Designern hade uppenbar-
ligen tänkt igenom alla delar grundligt, och
många smådelar var sammangjutna som
“färdiga” byggstenar. WnW har ända från
början arbetat med filosofin att man skall
kunna bygga olika individer från samma
grundmaterial genom anpassningar. Så även
på AEG:n.
Det betydde att första jobbet var att be-
stämma vilken individ jag skulle bygga (ett
lätt jobb, med det attraktiva fiskhuvudet)
och sedan borra och skära upp de hål och
luckor som behövdes på ”bottenplattan”.
Här gällde det att läsa byggbeskrivningen
noggrant. Efter detta var det en ganska
så enkel match att konstruera de separata
byggstenarna, för att sedan montera dem på
plats på cockpitens golv.
Det mesta av interiören målades även
medan de var i sina beståndsdelar. Normalt
målar jag med Tamiyas akrylfärger, för att
sedan avsluta med oljefärger. Pilotens stol
målades till exempel först med Tamiya XF-55
 Wingnut Wings AEG G.IV i skala 1:32 | AoH BYGGER

Väldigt fina gjutningar med

fantastiskt krispiga detaljer.

Sidopanelerna till cockpiten med redan ”ingjutna” detaljer.

Byggstenarna till cockpiten fick samma förskuggning som motorerna,

innan de slutmålades.

Jag påbörjade bygget av alla detaljer som bomber och

beväpning tidigt.

Motordelarna förskuggades först med

mörkbrunt och svart från Tamiya.

Efter att akrylbasen torkat Torrpassning av huvudkomponenterna visade

gick jag på med oljefärger. inte på några större problem.

Deck Tan, som sen fick en mix av Winsor &
Newton Venetian Read och Burned Umber.
Detta sätt att arbeta tar lite extra tid, men ger
enligt min mening, en helt annan lyster och
ett djup i de olika texturerna och materialen
som är svårt att nå annars.
När de flesta byggstenarna för cockpiten
var färdiga, vädrade jag interiören. Med hjälp
av en liten svamp och en mörkgrå Humbrol
Enamel, skapade jag flagor på utsatta ställen.
Eter detta applicerade jag en ”wash” av bruna
oljefärger och lacknafta. Dessa två steg gav
cockpiten en något ”använd” look och fick
vissa detaljer att stå ut mot bakgrunden.
När hela interiören så var klar, var det
dags att sammanfoga den med de två kropps-
halvorna. Dessa hade redan förberetts med
färg, dekaler och lite riggning. Jag hade även
torrpassat i förväg, vilket alltid är en god
idé med WnW:s byggsatser. AEG:n visade
sig vara mycket väldesignad även på denna
punkt och jag hade inga som helst problem
att få ihop kroppen.
MOTORER OCH DETALJER
Ofta tenderar jag att bli lite ointresserad när
ett projekt börjar närma sig sitt slut. Detta
innebär att jag inte alltid är så noggrann med
detaljerna som jag kanske borde vara. Med
denna insikt har jag i allt högre utsträckning
börjat bygga alla yttre detaljer på ett tidigare
stadie – när jag fortfarande orkar fokusera.
Så samtidigt som jag började konstruera
motorerna (ett av mina favoritmoment),
började jag också med bomber, beväpning
och vingstöttor.
De två Daimler-Mercedes motorerna var
superbt detaljerade, så även själva motorgon-
dolerna. Här har WnW gett byggaren möjlig-
het att välja en helt öppen konfiguration eller
en med all kåpor på plats. Med lite extra jobb
borde det även vara möjligt att ha en mix av
både öppet och stängt. Jag hade redan bestämt
att ha den ena helt öppen, så därför följde jag
instruktionerna mycket noggrant i det här
momentet. Det visade sig inte vara helt enkelt
att hålla isär de två konfigurationerna, och
eftersom det på många sätt var två helt olika

AoH 6-7/16 37
AoH BYGGER | Wingnut Wings AEG G.IV i skala 1:32

Arbete med cockpiten pågår. Den fint detaljerade instrument- Motorblocken fick en ganska stor dos med bränd umbra och lacknafta för att få allt att se
brädan väntar här på dekaler. lite smutsigt ut.

Bomberna målades i ljust blått över för-skugg- Den färdiga interiören passas in mellan Jag använde flytande plastlim till kroppen och höll allt
ning. Kulsprutornas trä ådrades med oljefärg. kroppshalvorna. Allt passade utan problem. på plats med hjälp av tejp.

Medan motorerna började bli färdiga började jag jobba på motorgondolerna. ”Rör- Efter grundarbetet var klart, grundade jag hela modellen med Tamiya
ramen” kom i endast två komponenter – väldigt sköra, men mycket väldesignade. TS 55.

set av delar som krävdes gällde det att hålla
tungan i rätt mun. Motorerna är dessutom lite
olika konfigurerade beroende på vilken sida de
sitter på, likaså är panelerna vänster och höger
”gängade”. Jag valde att bygga båda motorer
direkt ur lådan, och även om man verkligen
hade kunnat addera en hel del om man hade
velat, så var resultatet ändå väldigt detaljrikt.
Ramen där den öppna motorn monterades i
var nästan overkligt tunn. Jag fick vara väldigt
försiktig när jag klippte den från trädet och
rensade bort alla gjuttappar. Trots detta var
det enklare än jag först hade trott att mon-
tera motorn mellan de två ramhalvorna. Jag
målade och vädrade motorerna på samma
sätt som cockpiten. Här prövade jag några
nya färger från AK Interactive för metall
ytorna. Tyvärr levde de inte upp till vad de
lovade. Inte nog med att pigmenten var på
tok för stora för att sprutmåla, när de väl var
på plats, gillade de inte att man vädrade med
oljebaserade produkter efteråt.
DEKALER, DEKALER
OCH ÄNNU MERA DEKALER
Efter att ha spacklat och putsat igen de mini-
mala gliporna på flygkroppen var det dags att
prima hela modellen. Detta gjorde jag med en
sprejburk Tamiya TS 55 Dark Blue. Färgen var
kanske lite mer passande för en Midnattsblå
Buick, men den var en ganska bra grund för
vad som skulle komma. Naturligtvis hittade
jag några små skavanker som behövde fixas
ytterligare (det är en av de stora poängerna
med att grundmåla). Men efter att ha fixat
även dessa, sprejade jag en sista gång med
primer, innan jag avslutade grundarbetet
med Aqua Clear Gloss från Alclad 2. Nu var
det dags för dekaler
Första jobbet var fisk-ansiktet – ett jobb
som jag funderat på fram och tillbaka. Det
fanns två olika dekaler att välja på. Ett ”solitt”
vitt ansikte och ett som var tonat i grå-blå-
gröna nyanser. Det senare såg betydligt bättre
ut enligt min mening, men det hade också
sina problem, Av någon anledning var detta
printat på en bakgrund som låg nära den
mörkblå färgen som nosen skulle målas i
(enda stället på flygkroppen utan lozenge –
förutom motorgondolerna). Problemet var att
hur jag än gjorde så skulle bakgrundsfärgen
aldrig matcha den mörkblå Tamiya XF17 jag
tänkte använda som bas. Jag måste hitta ett
sätt att spreja över kanterna på dekalen för
att på så vis få den att smälta in i sin omgiv-
ning. Dessutom lämnar WnWs det öppet
om fiskens gap var rött eller blått. Vill man
(som jag naturligtvis ville) måla gapet rött,
får man själv skapa en mask och passa in den
innan dekalen kommer på plats. Låter det
komplicerat? Jo ganska, och kanske en lite
onödig utmaning från tillverkaren i fråga?
Jag började med att spreja nosen röd, för att
sedan passa in en hemmasnickrad mask som
förhoppningsvis skulle täcka munnen på
rätt ställe. Efter detta sprejades hela nosen i
varierande toner av den blå färgen. Efter detta

38 AoH 6-7/16
 Wingnut Wings AEG G.IV i skala 1:32 | AoH BYGGER

Första steget för fiskhuvudet var att spreja nosen I andra steget applicerade jag en hemmagjord Hela nosen sprejades sedan i nyanser av Tamiya
röd. mask. XF-17.

När jag avlägsnade masken hade jag början till ett Momentet jag väntat på – fiskdekalerna på Efter lite delikat sprejande och ett par hemsnick-
”fisk grin” plats, och den röda munnen sitter ganska så rade masker var jag ganska nöjd med resultatet.
väl­placerad. Notera skillnaden i nyans mellan Väl värt allt extra jobb.
dekalens blå och basfärgen.

När kamouflaget hade fått en översprejning med Alclad2 Aqua gloss, var Vingarna i processen av så kallad ”dot filtering” med ljusa och mörka oljefärger.
det dags för kors och andra markeringar. Serienumret är ihopklippt till ett Den vänstra är färdig medan den högra är under målning. Oljeprickarna smetas
”möjligt” nummer. ut med en pensel som har fuktats lite med lacknafta. Även de övre panelerna
får samma behandling.

torkat tog jag bort masken och sprutade hela
nosen med klarlack. Sedan höll jag tummarna
för att jag prickat munnen rätt, medan jag
lät dekalerna glida på plats. Japp, ganska så
bra siktat, men nu måste jag försöka skugga
in dekalerna med sin bakgrund. Efter att ha
skurit ut ett par tunna masker i silkepapper
som jag placerade över fiskens anletsdrag,
sprejade jag försiktigt över kanterna på de-
kalerna med tunna lager av blått. Det gick
förvånansvärt enkelt att få till detta moment
och jag var riktigt nöjd med slutresultatet.
Jag måste tillstå att jag inte är så väldigt
pigg på just dekaler – men jag är väldigt
pigg på tyskarnas lozenge-kamouflage. Det
var med andra ord inte så mycket att be för
– jag kavlade upp ärmarna och började med
de bakre panelerna och arbetade mig framåt
på flygkroppen. Dekalernas passform var
helt suverän. Alla förskurna hål för paneler
med mera passade nästan helt perfekt och
jag behövde knappt trimma några kanter
alls. Undan för undan täcktes hela modellen,
och ett antal arbetsamma kvällar under en
två-veckorsperiod senare var jag färdig med
både kropp och vingar.
Efter detta mastiga moment, var det en
ganska smal sak att sätta kors och övriga
dekaler på plats. Här kom ännu en fråga
upp, och här fick jag ta hjälp av Richard
Alexander från Wingnut Wings. I byggsatsen
finns inga serie-nummer för just den här
individen vilket beror på att man inte vet
exakt vilket nummer planet hade. Richard
svarade snabbt på min fråga, att just detta
plan borde ha haft ett nummer någonstans
mellan 844/17 och 893/17, troligen i de lägre
siffer­kombinationerna. Med denna info och
med vad som fanns tillgängligt till att snickra
ihop ett plausibelt nummer, skar jag till
847/17. Om detta gör min modell mer eller
mindre autentisk? Det får läsaren avgöra.
VÄDRING OCH LACK
Lozenge dekaler känns en smula ”skrikiga”

AoH 6-7/16 39
AoH BYGGER | Wingnut Wings AEG G.IV i skala 1:32

Undersidan fick en ganska så tuff behandling av Bomberna på plats. Dessa vädrades lite med Motorgondol färdig att sättas på plats. De fan-
smuts och damm. Här använde jag en pensel till subtila färgskrap och några pinwasher. tastiskt fina träpropellrarna täljs från laminerade
att skapa lerskvätt. träskivor av omväxlande mörka och ljusa träslag
– precis som i verkligheten.

Beväpningen var ett av de sista momenten innan vingen. Avgasrören fick en mix av olika färglager och pigment för att se lagom rostiga ut.

och blanka när de först har kommit på plats,
så enligt min mening behöver de lite vädring
för att kännas ”på riktigt”. Fast innan jag
kunde börja detta jobbet fick jag gå över
hela modellen med en trasa för att torka bort
fingeravtryck och resterna av min Micro Set
behandling. Jag klarlackade även alla ytor
innan det var dags att börja det tidskrävande
efterarbetet. Till att börja med lade jag på
några washer i olika omgångar. Jag bör-
jade med mörka oljefärger förtunnade med
nafta, som sedan följdes av ljusare nyanser.
Eftersom hela maskinen är ganska mörk till
att börja med, var de ljusare washerna mer
verkningsfulla. Jag bearbetade också vissa
paneler med filter bestående av olika nyanser
oljefärg, vilket fick dem att se lite slitna ut. I
det här stadiet sprutmålade jag även en tunn
lackblandning av Tamyia X-24 och X-19 över
några av vingpartierna. Detta hade som ef-
fekt att göra dem ännu mörkare, vilket också

40 AoH 6-7/16
 Wingnut Wings AEG G.IV i skala 1:32 | AoH BYGGER

återspeglade verkligheten, då man hade för

vana att mörka ned planen ytterligare med
olika lacker.
När allt hade torkat ordentligt valde jag
att lacka hela härligheten med Alclad  2
Matte. Detta medförde att en del av mina
vädringsinsatser bleknade eller försvann,
men på det hela taget kändes helheten bra,
så jag beslutade att jag var färdig.

FINAL
Eftersom jag redan byggt och målat de flesta
detaljerna som behövdes i slutmomentet, gick
monteringen ganska så snabbt. Jag var väldigt
imponerad av hur väl landningsställen satt på
plats, och hur stadigt modellen vilade. Om ni
funderar på att bygga den här AEG:n – bry er
inte om att skaffa eftermarknads ställ i metall
– det behövs verkligen inte! Medan ”fisken”
ändå låg på rygg installerade jag bomberna, Wingnut Wings AEG G.IV (Late) 32042 1:32
vilka jag hade målat i ljusblått för att få till
lite kontrast. Efter dessa moment för-riggade Pris: circa 2 150 kr
jag stjärten och satte stagen på plats innan
det var dags att vända hela konstruktionen Extra:
på rätt köl igen. Fiskelina och elastisk EZ-line till riggning.
Dags för motorerna. Här torrpassade jag Träpropellrar från ‘Wooden Propeller’
en hel del innan jag tog till limtuben. Alla de
många stagen som sammanstrålade gjorde Färger:
passningen en smula komplicerad, och jag Tamiya: XF16, XF69, XF52, XF76, XF9, XF2, XF22, XF57, X7, XF17, X19, XF65 XF2, XF18.
fick justera längden på några av dem för att få Grundfärg: Tamiya TS-55. Vallejo air: 71.062 Aluminium (Metallic) 71.066 Gold (Meatllic).
allt att se någorlunda rakt ut. Efter motorerna Winsor&Newton: Burned Umber, Raw Umber och Burned Sienna.
sänkte jag mitt delen på övervingen på sin
plats – fast före detta satte jag rigglinorna på Profiler:
sina platser. Med alla de ”centrala” delarna AEG G.IV 848/17 Vit 1, Boghol 8b, Maj 1918
klara, satte jag yttervingarna på plats, först AEG G.IV 850/17 Vit 2, Boghol 8b, Juni 1918
nedervåningen med stöttor och sen över­ AEG G.IV “Haj” Vit VII, hösten 1918
våningen. Detta moment är inte så svårt som AEG G.IV 567/18 Vit 7, Boghol 8b, hösten 1918
det låter, och tar mig kanske en kvart allt som AEG G.IV 574/18 Vit IV, November 1918
allt. För att ha gott om tid till att korrigera allt
har jag först förberett alla stöttor, torrpassat
vingarna och sett till att det inte är någon färg
i hålen så att plastlimmet biter ordentligt. När
vingarna torkat över natten riggade jag hela
konstruktionen med fiskelina.
De handskurna propellrarna i trä från
Tjeckiska ”Wooden Propeller” fick avsluta
ett väldigt trevligt bygge, som återigen be-
visar att Wingnut Wings är en av de främsta
tillverkarna i modellbyggarvärlden.

AoH 6-7/16 41
AoH BYGGER | Alpha Jet i skala 1:4,4

Hembyggd Alpha Jet av far och son

Francis Laurens hade tagit fram en modellprototyp av Dassault/Dornier Alpha Jet i skala 1:4,4. När
serieproduktionen inte blev av byggde han, tillsammans med sonen Stéphan, klart modellerna
för att tävla med dem på Jet World Masters.

Text & bild: Daniel Larson

I SLUTET AV 2011 besökte jag modellflyg­

konstruktören Francis Laurens i hans
byggverkstad. Han visade mig ett par vingar
i kolfiber som han höll på att bygga i skala
1:4,4. De var del av en prototyp till en model
av Alpha  Jet som Aviation Design skulle
ta fram. Tyvärr hade modellen alldeles för
komplicerade tekniska lösningar och skulle
bli för dyr att tillverka. Francis gjorde totalt
tre modeller innan han lämnade tillbaka
formarna.
Ett tag senare när jag hälsade på igen hos
Francis såg jag två av modellerna hänga i ­taket
– grundmålade men utan landningsställ. Den
tredje modellen var avsedd till en god vän
till Francis, Gilles Picard, som hade jobbat
som mekaniker åt flyguppvisningsgruppen
Patrouille de France (PAF). Francis berättade
för mig att tillverkningen av landningsställen
var komplicerad om man ville att det skulle
vara skalaenliga. Några andra projekt kom
emellan medan Francis funderade hur han
skulle lösa ställens tekniska konstruktion
samtidigt som det skulle vara nio luckor
“Gino” Manzo, Gilles Picard och Stéphan Laurens med Alpha Jet nummer två där Gino och Gilles har sina som skulle vara med i spelet – inte en enkel
namn vid cockpiten. uppgift att lösa.

42 AoH 6-7/16
 Alpha Jet i skala 1:4,4 | AoH BYGGER

Patrouille de France
Frankrike hade tidigt några grupper inom flygvapnet som formationsflög både nationellt och
internationellt. En av dom som är värd att nämna är den som capitaine Weiser hade befälet över
som kallades Cirque Weiser (Cirkus Weiser). Kapten Weisers specialitet var att flyga med flygplan
som var ihopbundna med rep. Som mest flög dom med 18 flygplan sammanbundna samtidigt.
  1952 skapade 3:e skvadronen i Reims gruppen Thunderjet som flög med fyra F-84 G. Bland
alla de uppvisningsgrupper som fanns under den här perioden i Frankrikes flygvapen var det
just den 3:e skvadronen som leddes av commandant Delachenal som fick idén till namnet
”Patrouille de France”. Den 17 maj 1953 var det flygträff i Alger och speakern presenterade 3:e
skvadronen inför publiken: ”Patrouille de France vous salue!” (Frankrikes ”patrull” hälsar er!). Den
14 september samma år accepterar det Franska flygvapnets stab namnet som officiellt. Senare
under en flygträff på Le Bourget blir gruppens fyra piloter hedrade av Frankrikes försvars­
minister för sin flyguppvisning.
  1956 deltar Patrouille de France i sin första flyguppvisning utomlands. 1957 får teamet sina
första rökagregat där de bland annat hade röd rök och från 1958 blå, vit och röd rök (tri­kolorens
färger). 1964 flyttade Patrouille de France till flygbasen i Salon de Provence.
  Under åren har Patrouille de France flugit med Ouragon, Mystère IVA och CM 170 ”Fouga
Magister”. Idag flyger de med åtta Alpha Jet under uppvisningen och det finns en reservpilot.
Varje år byts tre piloter ut.

Patrouille de France-piloter med

Francis och Stéphan under besöket
på flygbasen i Salon de Provence
förra december.

2015 satte Francis upp ett mål att ställa

Francis och Stéphans Alpha Jets
upp i Jet World Masters (JWM) med sin är unika mästerarbeten.
son Stéphan. Ingen av deras andra flygplan
vägde under 20 kilo vilket är en maxgräns för
JWM. Sagt och gjort, modellerna av A ­ lpha Jet
­dammades av och hamnade på bordet igen.
Målet var att bygga så lätt som möjligt men
med så mycket skaladetaljer som möjligt
– Francis visste att detta var en utmaning.

TEKNISKA LÖSNINGAR
Francis byggde landningsställen efter rit-
ningar han fick av flygplanstillverkaren
Dassault där han har jobbat som kabintek-
niker den större delen av sitt arbetsliv. Först
3D-printades ställen för att kunna testa att de
fungerade i samspel med kropp och luckor.
När allt passade och fungerade, spacklade
han och slipade ett par ställ för att gjuta en
form av dem. Ställen göts sedan i kolfiber
förstärkt med Dural.
Huvudställen fälls ut och in med en
­gemensam pneumatisk cylinder – en idé
som han fått av Jonas Bergströms och Niclas

AoH 6-7/16 43
AoH BYGGER | Alpha Jet i skala 1:4,4

Robertssons JAS-projekt. Från början ville

Francis göra ställen elektriska, men valde i
sista stunden pneumatik för driftsäkerhetens
skull. Noshjulet hade också lite tekniska
svårigheter att övervinna då det fälls upp
110° för att komma in i den smala nosen.
Här fanns inte heller något färdigt så det
blev också byggt efter ritning. När det kom
till luckorna provade Francis och Stéphan
med vanliga servon först, men efter flertalet
brända servon gick de även där över till
Robarts pneumatiska kolvar, sedan dess har
det inte varit några problem med luckorna.

TURBINEN OCH TRYCKRÖR

Denna modell var designad för en turbin
med ett Y-format tryckrör men detta ville
Francis absolut inte göra. Han modifierade
om spanten så att han kunde montera två
JetMunt VT-80. Modellen är väldigt smal
men han fick till slut till en bra lösning som
inte tog för mycket plats eller extra vikt.
Dassault/Dornier Alpha Jet Tryckrören tillverkades i Italien; m
­ aterialet
var av titan och med dubbelvägg för att isolera
I slutet av 1960-talet letade Tyskland och Frankrike efter ett nytt skolflygplan och det blev väl. Turbinerna med tryckrören monterades
en tävling m­ ellan tre olika project. Ett samprojekt mellan det franska Dassault och tyska divergerande (riktade utåt) för att modellen
Dornier – TA501 – proklamerades till vinnare i juli 1970. TA501 fick nu namnet Alpha Jet ska kunna flygas även på bara en turbin. Det
och den första prototypen flög den 26:e oktober 1973. Det franska flygvapnet beställde tog väldigt lång tid att rikta upp båda turbi-
176 Alpha Jet för att byta ut de Fouga Magister som skulle tas ur tjänst. År 1978 var Al- nerna och tryckrören lika. På fullskalamodel-
pha Jet i aktiv tjänst. len sitter turbinerna parallellt monterade och
  Det tillverkades även en version för lätt attack som var beväpnad med en 27 eller 30 mm det är slutet på tryckröret som är vinklat utåt.
automatkanon samt att den kunde bära med sig ytterligare 2 500 kg vapen. Turbinerna i flygplanet har två separata
  År 1981 bytte även flyguppvisningsgruppen Patrouille de France sina Fouga Magister bränslesystem om 2,5 liter samt en hop-
mot Alpha Jet. pertank per turbin. Här hade faktiskt
  Alpha Jet tillverkades ända fram till 1991 och totalt byggdes lite över 500 flygplan. I Francis tur att han hittade passande tankar
dagsläget finns Alpha Jet fortfarande i tjänst i Belgien och Frankrike på m­ arknaden och han slapp bygga egna
efter mått.

Flygplanet har en rökpump kopplat

till den ena turbinens utblås.

44 AoH 6-7/16
 Alpha Jet i skala 1:4,4 | AoH BYGGER

Cockpiten är handgjord av Francis

men instrumenten ritades i 3D av
Stéphan och sedan 3D-printade.

ANDRA DETALJER OCH ELEKTRONIK
När det kom till tank för rökolja fanns det inte
längre någon plats i kroppen. På o ­ riginalet
är rökaggregatet monterat i fälltanken under
kroppen så Francis löste sitt problem på
samma sätt – en tank på en liter fick plats
i fälltanken.
På JWM är inte cockpiten betygsatt men
som många ville även Francis att cockpiten
skulle se fin och skalariktig ut. Stéphan ritade
upp och byggde stolarna.
När det var dags att installera elektronik
valde Francis och Stéphan att byta till sin nya
Jeti DC-16 sändare (de har flugit med Futaba
tidigare). Stéphan sade ironiskt: ”I och med
att vi håller tidsramen och har massa tid över
har vi valt att byta till ett nytt sändarsystem”.
Men i ärlighetens namn har faktiskt Stéphan
tittat på Jetis sändare länge, speciellt med alla
telemetrifunktioner som Jetin erbjuder. Jetin
kopplades till en Powerbox med treaxligt gyro
och fyra Li-jonbatteri på 2600 mAh vardera.
MÅLNING
Innan de målade modellen gjorde Stéphan
sin första jungfruflygning. Modellen flyger
väldigt skalalikt trots att den är ganska
tung för sin storlek och har en tendens
till att a­ccelerera snabbt när man sänker
nosen. ­Under jungfruflygningen fick de ett
motorbortfall och modellen var fortfarande
flygbar tack vare den divergenta turbin­
installationen. Stéphan kände att modellens
hjul rullade tungt på grund av flygplanets

Far och son Laurens bygger och flyger alltid enastående modeller
samtidigt som de hjälper och ger råd till klubbkompisar på flygfälten.
För mig är de modeller för hur man ska agera med sina medmänniskor.

AoH 6-7/16 45
AoH BYGGER | Alpha Jet i skala 1:4,4

vikt i landningen och Francis monterade

in kullager.
När det var dags att måla modellen inför
JWM behövde Francis bestämma vilket flyg-
plan han skulle efterlikna och valde då PAF:s
ledarflygplan 2015 som flögs av commandant
Bethoux (motsvarigheten till major i svenska
flygvapnet). Än en gång hjälpte Francis
klubbkamrat Gilles Picard honom att hitta
den bästa dokumentationen på flygplanet.
Gilles kom ofta förbi Francis bygglokal för
att följa upp projektet och samtidigt ge tips
och detaljer kring flygplanets skalariktighet.
En av de detaljer som behövde modifieras
var luftbromsarnas placering som inte var
skala­riktiga. Det var bara att spackla igen
panellinjer och nitar för att göra om och
göra rätt. Utrymmet mellan luftbromsar och
turbiner var väldigt tajt vilket inte under­
lättade jobbet. Francis gjorde ett enastående
jobb med Robarts pneumatiska cylindrar
som skulle användas till luftbromsarna. Han
byggde skaladetaljer direkt på cylindrarna
så att de ser ut att vara hydrauliska som på
Inblicken mot cockpiten ger ett väldigt realistiskt intryck när man ser piloten, man får titta på bilden två originalet.
gånger för att förstå att det är en modell. Francis fick färgprover från PAF. Det

Landningsställen är hemmagjorda, först uppritade och sedan 3D-

printade för att göra formar. Med formarna gjöt Francis landningsställ Alla detaljer som Francis och Stéphan lyckats framställa är enastående, på bilden är
i kolfiber, resultatet är definitivt där! handtaget för nödöppning av cockpiten utifrån.

Den här dekalen var specialgjord för modellen av en

specialist av dekaler, men ändå fick dekalen negativ Luftbromsarna färdigbyggda av Francis. Skaladetaljerna som han lagt till för att efterlikna originalet
kritik under JWM för att den var för tjock. är väldigt välgjort.

46 AoH 6-7/16
 Alpha Jet i skala 1:4,4 | AoH BYGGER

Francis och Stéphan Laurens Alpha Jet

Längd: 269 cm
Spännvidd: 207 cm
Vikt: 19,9 kg
Tankstorlek: 2 x 2,5 liter
En sakta förbiflygning med luftbromsarna utfällda. Luftbromsarna
Röktank: 1 liter
fungerar väldigt bra utan att göra flygplanet kritiskt att flyga.
Flygtid: 9-10 minuter

v­ isade sig dock att samma färg målad på plats – vilket är väldigt bra om man deltar namn – Ginos mekaniker var ingen mindre
en mindre modell gör att modellen ser för första gången. än Gilles Picard.
mycket mörkare ut så han fick blanda egna Den andra modellen är nu i flygbart skick
lite ljusare färger för att det skulle se riktigt och målad i färgschemat som det flyplan som DEN TREDJE MODELLEN?
ut. Ett annat problem som kom upp var att captain ”Gino” Manzo flög i PAF 1987–1993, Francis säger att han lägger ner tid och en-
den blå färgen ändrade nyans beroende på endast en pilot har tjänstgjort som pilot i PAF ergi för att den tredje modellen ska bli mest
från vilken ­v inkel man tittade, vilket kan längre än Gino och en annan pilot gjorde sju skalalik av de tre modellerna, jag ser fram
ge ett katastrofalt betyg under den statiska år precis som honom. I PAF målas pilotens emot att få se den klar, med lite tur till nästa
bedömningen av tävlingen. namn på hans flygplan samt hans mekanikers JWM som arrangeras i Finland 2017.
Francis och Stefan trodde inte att de skulle
behöva ”åldra” ytan på flygplanet då PAF:s
flygplan alltid är nylackade och hålls i topp-
trim. Men modellen glänste och såg ut som
om den var gjord i plast. Efter ett tunt lager
av svart färg som torkades av omedelbart såg
ytorna genast bättre ut.

JET WORLD MASTERS

Under tiden bestämde sig Gilles att han inte
skulle bygga sin Alpha Jet och gav den till
Francis. Francis och Stéphans taktik blev att
de skulle bygga tre modeller samtidigt för att
kunna upprepa samma moment tre gånger
medan verktyg och material var framme. Ju
närmare de kom tävlingen, ju mer insåg de
att de inte skulle kunna få klart alla model-
ler. ­Fokus blev istället att få klart en modell
till tävlingen och en för att träna med – den
tredje lades åt sidan.
Modellen fick en slutvikt på 19,9 kg (av
max 20 kg) och Stéphan hann flyga tävlings­
modellen två gånger innan de reste till
­Tyskland för JWM 2015. Under tävlingen fick
de bra betyg i den statiska bedömningen men I slutet av juni i år kom Francis och Stéphan och besökte mig på mitt lokala klubbfält utanför Avignon för att
lite klagomål för att en av klisterdekalerna AoH skulle få ett exklusivt fotoreportage. Jag beundrar den komplexitet som har vuxit fram mellan far och
var för tjock. Stéfan slutade JWM på en 16:e son och hur de delar och kompletterar varandra i denna fina hobby.

AoH 6-7/16 47
AoH SYNAR | Jeco Z65 i H0

Två modeller med potential

att bli nya favoriter hos många
modellrallare?

Z65 från Jeco

Jeco kom under hösten med dieselloket Z65 i modell. Vi har fått möj- lokkorgar i plast. Dessa förutsättningar gäller
även de kommande lokomotormodellerna.
ligheten att titta närmare på modellerna av den klassiska lokomotorn.
DRIFT OCH FUNKTION
Text & bild: Jocke Sannagård Modellerna kommer i både 2- och 3-räls­
utförande. Modellen i det senare utförandet
har försetts med en rejäl släpsko som sträcker
sig under ungefär två tredjedelar av model-
MÅNGA AV OSS har begränsade utrym- Sydostasien valt att inkludera även de min- lens underrede. Denna gång har jag inte haft
men att utöva vår hobby och egentligen dre loken. Företaget har de senaste tio åren möjlighet att testa gångegenskaperna för
borde små lokomotorer vara något som haft stora framgångar med modeller av både modellen i detta utförande utan provkör-
skulle kunna passa de flesta modellrallare. el- och diesellok med svenska förebilder. ningen har endast omfattat prototypen för
De minsta loken är dock sällan i fokus hos Modellerna har serieproducerats på samma 2-räls (i analogt utförande). I stort sett har
de stora mj-producenterna. Istället är de sätt som hos marknadens största tillverkare prototypen inga synliga avvikelser jämfört
största ångloken, de flerdelade malmloken och produkterna som levererats har haft väl- med den kommande serieproduktionen.
och andra platskrävande produktioner som fungerande metallchassin och högdetaljerade Driftsmässigt kan jag inte hitta något att
får den största uppmärksamheten av pro-
ducenterna. Följaktligen är fokus även hos
modellrallarna inställt på de större loken, för
utan ett utbud av små lok skapas inte heller
någon efterfrågan.
Jeco i sin senaste satsning valt att fokusera
på den klassiska svenska lokomotorn Z65. Det
är inte första gången som loktypen finns med
i företaget sortiment. Tillsammans med brit-
tiska DJH har man både i slutet av 1980-talet
och i mitten av 1990-talet producerat model-
ler av Z65 i vitmetall. Modellen i vitmetall
var mycket väl utförd utseendemässigt, men
sett till funktion fanns det ofta mer att önska.
För att gå riktigt bra på spåret så tycks det
ha krävts mer eller mindre omfattande juste-
ringar och tyvärr är det alldeles för ofta som
jag har hittat de fina modellerna avställda på
sidospåren hemma hos modellrallare.
Det är därför mycket glädjande att Jeco i
sin fortsatta satsning på serieproduktion i Modellen i 3-rälsutförande har en rejäl släpsko monterad under loket.

48 AoH 6-7/16
 Jeco Z65 i H0 | AoH SYNAR

Den körriktningsreglerade lilla röda lyktan lyser rött bakåt i lokets färdriktning.

Gott om fabriksmonterade detaljer på modellen

anmärka på. Modellen går helt enkelt bra.
Både med varierande spårläge och i växelgator
som emellanåt ställt till det för andra lok.
Krypkörningsegenskaperna är goda och med
en dekoder monterad så kan man även jobba
lite mer med start- och stopphastigheten.
Funktioner som kan vara av stort värde när
det handlar om ett lok som framför allt är
avsett för växling.
Liksom på tidigare producerade större
enhyttslok så har Jeco placerat dekoderplug-
gen i det lilla lokets förarhytt. Även om det
är en lösning som har diskuterats emellanåt
så finns det helt enkelt inget alternativ i en
så liten modell som denna. Den väl synliga
dekodern är en detalj som kan störa ögat på
bilder och när man detaljgranskar modellen i
handen, men i drift på anläggningen så är det
något som i alla fall inte stör undertecknad.
Modellen kommer med högtalare förmonte-
rad och en förprogrammerad ljuddekoder är

Lokomotorn Z65 var under flera årtionden vanligt förekommande

på alla större orter där växling skedde på bangårdar och industrier.

AoH 6-7/16 49
AoH SYNAR | Jeco Z65 i H0

ett valbart tillägg, antingen vid beställning Under provkörningen hade loket inga som
Z65 och Z70 från Jeco eller om man vid ett senare tillfälle vill kom- helst problem att flytta även tunga tåg på
plettera sin modell. plana bangårdar. Loken kommer med
I en första serieproduktion avser Jeco att un- Modellen har inga slirskydd. Det handlar körriktningsreglerade stålkastare och den
der tidig höst leverera Z65 572 och Z65 505 i inte om ett lok som i första hand är avsedd karakteristiska lilla röda bakljuset strax
blå-vitt-rött leveransutförande och Z65 536 att dra tunga godståg på modelljärnvägar under hyttens tak lyser mycket distinkt även
och Z65 519 i åttiotalets orange och blått. med långa backar och kraftiga stigningar. vid analog körning.
Under hösten har Jeco levererat Z65 572 och
Z65 505 i blå-vitt-rött leveransutförande och
Z65 536 och Z65 519 i åttiotalets orange och
blått. Tillverkaren har även kommit med mo-
deller av den moderniserade varianten av lo-
ket som fick littera Z70. Dessa modeller kom-
mer i samma orange och blå-färgsättning
som ovan samt i den blå-röda färgsättningen
från 1990-talet. I båda fallen kommer det
modeller med märkning för SJ eller Green
Cargo. Idag rullar många av lokomotorerna
hos olika privata operatörer, vid verkstäder
och industrier. På Jecos hemsida presenteras
bilder på Z65 i färgerna för flera av dessa
som kan förbokas. Förhoppningsvis kommer
det så småningom även modeller i färgerna
för Tågab, Hector Rail och flera av de andra
operatörer som idag brukar lokomotorer av
typerna Z65 och Z70 i växling. Formerna på den nya lokomotorn väckte uppmärksamhet i en järnvägsvärld som under lång tid
varit fyrkantig och vant sig vid raka linjer på både lok och vagnar.

50 AoH 6-7/16
 Jeco Z65 i H0 | AoH SYNAR

UTSEENDE
Ska man se till modellens yttre förutsätt-
ningar så tycker jag att Jeco lyckats med att
återskapa det lilla diesellokets utseende i
modell. När loket kom på 1960-talet så väckte
det stor uppmärksamhet. I en järnvägsvärld
som varit ånglokssvart eller elloksbrun så
var de tricolorfärgade dieselloken en verklig
färgklick på bangårdar och industrispår. Jag
och många med mig tycker nog att man bytte
ner sig när loken efter några år lackades om
i mörka toner av orange och blått. Vilket
man själv har som favorit varierar med stor
säkerhet och modellerna av Z65 kommer i
ett första skede med ett par olika nummer
av båda dessa utföranden.
När det gäller detaljerna på modellen så
levereras loket mer eller mindre körklart,
med alla detaljer som räcken, handtag och
vindrutetorskare monterade redan i fabriken.
Att utvecklingen gått åt detta håll ser jag
som något positivt. Det är alldeles för många
gånger som de där detaljerna blir liggande
i kartongen, trots att de gör så mycket för Formerna på den nya lokomotorn väckte uppmärksam-
helhetsintrycket av en modell. De detaljer het i en järnvägsvärld som under lång tid varit fyrkantig
som följer med modellen i en liten påse är luft- och vant sig vid raka linjer på både lok och vagnar.
slangar och koppelimitationer för den som
vill ha modellen i vitrinskåpet eller kanske
avser att montera TB-koppel på modellen.
har goda gångegenskaper och ett mycket rallare inte sällan har ett stort intresse för den
SAMMANFATTNINGSVIS bra utförande sett till detaljering och tryck. tid som flytt så är det bara att hoppas att de
Det är en mycket trevlig nyhet som Jeco Lokomotorer och mindre motorlok fanns mindre loken får fortsatt uppmärksamhet av
presenterat. Den har stor potential att bli en under flera årtionden på alla orter där vagnar inte bara Jeco utan även andra mj-tillverkare
favorit hos många modellrallare. Modellen växlades och eftersom många av oss modell- och oss modellrallare.

AoH 6-7/16 51
HISTORIK | X65 och Z70

Radiostyrda och multipelkopplade Green Cargo Z70 709

och 736 växlar på bangården i Sundsvall 2012.

Lokomotorer av typerna Z65 och Z70

De klassiska lokomotorerna Z65 och Z70 har gått på många spår. statisk drift från Volvo Flygmotor. Försöket
var inte lyckat utan lokomoterna återställdes.
Lars Olov Karlsson har letat fram bilder ur arkiven. Däremot kom flera Z65 att byggas om med
motorer från Scania, Cummins och Deutz.
Text & bild: Lars Olov Karlsson En större ombyggnad gjordes 1990–1992
då 50 stycken Z65 byggdes om och fick ny
littera Z70. Dessa lokomotorer fick Scania-
UNDER ÅREN 1961 till 1967 byggde Kalmar På SJ hade loken nummer 489–590 samt motorer på 333  kW och de försågs med
Verkstad 106 lokomotorer som på SJ kallades KYJ-loket som fick nummer 652. radiostyrning. De fick också nya nummer,
Z65. Det var moderna lokomotorer i den Lokomotorerna fungerade bra, men slets 701–750. Underredet blev ombyggt och
då aktuella nya färgsättningen blå-vit-rött hårt. I början av 1980-talet byggdes fyra Z65 korgen kom att bli något högre placerad på
som också användes på T43-loken. Z65 blev på prov om med Volvo-motorer och hydro- Z70 än på Z65.
lyckad, och med motorer från Rolls-Royce
nästan betraktade som lite lyxiga. Nu ska dock
påpekas att engelska Rolls-Royce vid denna
tid var stora leverantörer av dieselmotorer för
industrin. Men, visst gav RR-skylten loken
ett gott intryck. Det var långt innan Rolls-
Roys biltillverkning togs över av Volkswagen
och BMW.
Z65 har en motor på 265 kW och hydraulisk
kraftöverföring. Den största tillåtna hastig-
heten är 60 km/h och flera lokomotorer kan
multipelköras. Den totala tjänstevikten är
måttliga 28 ton, så en Z65 kan ta sig fram
på de flesta spår.

LEVERANSERNA
Totalt 102 stycken Z65 levererades till SJ och
en togs över då SJ började trafikera Kumla–
Yxhults Järnväg 1983. Tre lok till, förutom
KYJ 10, levererades till andra än SJ. Ett till
Smedjebackens Valsverk (blev 1997 TGOJ
Z65 700), ett till Åmmeberg–Zinkgruvans
Järnväg (idag Tågab Z65 208 via Billeruds AB Tågabs Z65 208 har ett förflutet i Grums och på Åmmebergsbanan och har här 2013 kvar sin något
i Grums) och ett till Billeruds AB i Grums. bleknade men ursprungliga blå-vit-röda färgsättning. Foto i Kristinehamn.

52 AoH 6-7/16
 X65 och Z70 | HISTORIK

Tågab Z65 204 hette 565 på SJ-tiden. Här i Hällefors 1999. Den blåmålade SJ Z70 i Alvesta 1994.

Bombardier växlar vid sin verkstad i Västerås med före detta Z65 582 år 2011. Green Cargo Z70 738 i sen SJ-målning i Kristinehamn 2013.

TGOJ har sedan 1994 tagit över Z65 583. Här används
den för växling på ett industrispår i Klippan 2007.

AoH 6-7/16 53
HISTORIK | X65 och Z70

Euromaints Z65 581 i Sundsvall 2012. Färgsättning fick de flesta Z65 med tiden. Green Cargo Z70 727 i Sundsvall 2008.

Hector Rail kallar sina Z70 för klass 921. Här 921.002 med namnet Elwood i Z65 652, före detta Kumla–Yxhults Järnväg nummer 10, finns numera i
­Hallsberg 2008. Den var tidigare SJ Z70 743. Landskrona vid Skandiatransports verkstad. Foto 2010.

RULLAR ÄN IDAG 2001 av Frank Stenvalls Förlag. Den 1 januari

Z65-leveranserna Åtskilliga Z65 som Z70 har genom åren sålts
till industrier och till andra tågoperatörer.
Nummer År Många går idag kvar och alla de olika färg-
sättningarna de har börjar bli oöverskådliga.
489 1961 Den som vill veta mer kan läsa en noggrann
490 – 496 1962 redogörelse i boken Lok & vagnar 4, utgiven
2015 fanns 34 stycken Z65 och 11 stycken
Z70 kvar hos svenska operatörer. Uppgifter
om dessa kan man hitta i Svenska Järnvägs-
klubbens Svenska lok och motorvagnar med
personvagnar 2015.

497 – 536 1963

537 – 549 1964
550 – 564 1965
565 – 579 1966
580 – 590 1967
652 1964 till Kumla–Yxhults Järnväg 10
Smedjebackens Valsverk 1964,
efter 1997 TGOJ Z65 700
Åmmeberg–Zinkgruvans Järnväg 7, 1965,
1977 till Billerud AB, Grums Z65 353,
1997 till Tågab, Z65 208
Billerud AB, Grums Z65 354, 1969.
Z70 716 i elegant helsvart färgsättning 2014. Ägare är Nordic Refinans.

54 AoH 6-7/16
 Peter Evers | HOBBYFOLK

Peter Evers
AoH:s första
omslagspojke!
På omslaget av det allra första numret
av Allt om Hobby figurerar en ung
linflygare vid namn Peter Evers med
sin Combat­modell. Vi har träffat den
mångsidige Peter idag 50 år senare
och tagit reda på om han fortfarande
är aktiv inom modellhobbyn. Linflyget
har han lagt på hyllan men RC-flyg håller
han på med i högsta grad.
Text & bild: Mats Johansson & Peter Evers

AoH 6-7/16 55
HOBBYFOLK | Peter Evers
– DET ÄR MIN sju år äldre brors Hans fel
att jag började med modellbygge. Jag hängde
över hans axel när han byggde modeller
hemma på Sturegatan i Stockholm. När jag
var 6 år byggde jag min första modell, ett
segelflygplan som hette ”7-9-1-3” .” berättar
Peter när jag träffar honom hemma i villan
i Österskär. Han fortsätter berätta:
– Min bror byggde bland annat en Thulin
K-jagare efter ritning av Björn Karlström
56 AoH 6-7/16
som jag blev mycket intresserad av och så
en jul fick jag en byggsats av denna modell.
Med en Webra piccolo i nosen flög jag den
många gånger ute på Gärdet. Vid ett tillfälle
startade jag den vid Italienska institutet och
så flög den ända bort till borgen, en sträcka på
flera hundra meter. När jag kom fram såg jag
ett par som satt och fikade i gräset och med
modellen som stod prydligt parkerad strax
bakom dem. När jag tackade för att de tagit
hand om modellen svarade de: ”Vi har inte
gjort någonting. Det prasslade till i gräset och
när vi vände oss om så stod den bara här!”
För ett antal år sedan gjorde Peter en
kopia av den gamla ritningen så att han
kunde bygga en ny K-jagare, denna gång
med en egenhändigt modifierad CD-motor
och micro-RC-utrustning, så nu flyger han
Thulins K-jagare igen, mer kontrollerat, vid
vindstilla kvällar.
OLIKA HOBBIES
Peter var aktiv och tävlade mycket under-
linkontrolltiden:
– Vid tio års ålder flög jag linkontroll
med kompisar på Östra reals skolgård. Så
småningom flyttades verksamheten ut till
den stora gräsmattan framför Sjöhistoriska
muséet där vi i modellflygklubben Nimbus
kom att hålla till i många år. Stunt och combat
var det som jag främst flög och i det senare
skördade jag mina största framgångar bland
annat med SM-vinst 1961, 1963 och 1965.
Det blev så småningom även teamracing
där jag tillsammans med en av mina äldsta
och bästa vänner, Anders Steen, kapade hem
svenska rekordet i en klass kallad Team A.
Det var en slags instegsklass där man inte
fick vara äldre än 18 år och motorerna var på
1,5 cc. Så småningom togs den k­ lassen bort
så vi kommer alltid att ha svenska rekordet,
skrattar Peter hjärtligt.
Sedermera blev det den internationella
klassen med 2,5  cc motorer. Han var med
och byggde de första glasfiberkropparna till

team-racer kärror i Sverige tillsammans med
bland annat Bengt-Erik Olsson från ÖSFK.
Höjdpunkten var nog 1969 när de två kom
på elfte plats vid EM i belgiska staden Genk.
År 1969 köpte Peter och en annan av hans
äldsta och bästa kompisar var sin segeljolle,
en ”505”, en båt som han seglade tills för
bara några år sedan. Både han och kompi-
sen ­delade också ett brinnande intresse för
fotografi:
– Vi ville göra en annorlunda seglingsbild,
genom att ta en bild från masttoppen medan
vi seglade, så vi gjorde ett vattentätt hus till
en Nikon F systemkamera med motor. Via en
ringledning drogs en kabel för utlösning av
kameran ner till gasten. Det var mycket arbete
med att få kameran på rätt höjd över masten,
rätt vinklad, rätt vind i förhållande till ljuset
etcetera. Två säsonger och ytterligare ett vat-
tentätt hus, nu lättare, blev det innan vi blev
någorlunda nöjda. Målsättningen var att få en
bild i den internationella tidningen Yachting
World. Vi skickade in den bästa bilden till
tidningen och höll tummarna. En kväll på väg
hem från jobbet vid pressbyrån på Fridhems-
plan så tittade jag upp och där hänger vår bild
på omslaget av Yachting World! Jag trodde
jag skulle svimma på fläcken, skrattar Peter.
Peter Evers | HOBBYFOLK
Peter som studerade medicin flyttade ut
till Vallentuna med Lena som han gifte sig
med 1979. På en promenad hem från jobbet
en kväll hörde han ett ljud som han direkt
kände igen – en glödstiftsmotor. Det visade
sig att Vallentuna MFK:s fält låg bara cirka
500 m från huset. Där träffade jag en gammal
kompis som jag inte sett på många år, men
flugit lina med tillsammans på 60-talet, han sa
spontant: ”Tjena Peter, var har du varit i alla
år?” så var jag i gång igen med modellflygan-
det. 1980 byggdes den första RC-modellen,
ett segelf lygplan, en av Pär Lundkvists
konstruktioner som hette ”Debutant” och
AoH 6-7/16 57
HOBBYFOLK | Peter Evers

som publicerades i AoH. Peter modifierade har så härliga färger, en blå islandströja och en Pär Lundkvist införskaffades också.
modellen som han kallade för ”Variant” och illröd combatmodell, får jag ta en bild på dig?” Nu på senare år har Peter börjat att foto-
flög över 500 flygningar med den. Peter själv som är en skicklig fotograf grafera djur:
­berättar om hur fotointresset startade: – Vid ett besök på Fotografiska i Stockholm
MUSIKINTRESSE – När jag var 7 år fick jag min första ka- såg jag en bok av fågelfotografen Brutus
Musiken har varit ett annat starkt intresse mera. Mycket experimenterande med både Östling, Konsten att fotografera fåglar och
hos Peter redan sedan 5-års åldern: svartvitt och färgfoto blev det sedan genom andra djur. Jag föll pladask för boken och
– Jag var med föräldrarna på konserthuset åren. Några fotoböcker från tidigare nämnde förra sommaren var jag i Hälsingland för att
och lyssnade på Mendelssohns violinkonsert
i e-moll och blev helt tagen. Vid 6-årsåldern
började Peter spela fiol, undervisad av den
pedagogiske musikläraren Gert Crawford.
Tillsammans med systern som spelade
piano spelade Peter en bra bit upp i 20-års-
åldern. Jämte fiolen började han också spela
gitarr.
– På min 60-årsdag fick jag en svart Fender
Stratocaster elgitarr, precis en sån som Eric
Clapton hade, berättar Peter.
Bland de musikaliska förebilderna finns:
Peter Paul and Mary, The Shadows, The
­Beatles, Paul Simon, Phil Collins, Mark
Knopfler. Bland de svenska namnen är Olle
Adolphsson, som var en mästare på klassisk
gitarr, en favorit. Inte att förglömma: Janne
Schaffer.

AOH-OMSLAGET
Om bilden på Peter med sin Combat-modell
som prydde omslaget på den allra först Allt
om Hobby minns Peter:
– Jag har för mig att bilden togs på vår­
tävlingen på Bromma flygplats 1966. En
fotograf kom fram till mig och sa: Ӂhh, du

58 AoH 6-7/16
 Peter Evers | HOBBYFOLK

fotografera björn och så var jag till Norge för

att fotografera Havsörn hos ”örnemannen”
Ole-Martin Dahle ovanför Trondheim. Jag
var där i tre dygn. Vi var ute med båten varje
gryning och kväll och jag tog cirka 3000 bilder
varav jag behållit tjugo. 30 minuter innan
solen gick ned var ljuset helt fantastiskt, då
tog jag bilden på havsörnen som precis ska
slå klorna i fisken.
I 25 år drev Peter och Lena företaget
Ortopedi- & KirurgiCentrum. Företaget
avyttrades och både Peter och Lena jobbar
idag deltid som konsulter inom vården. De
delar båda flera intressen:
– 2009 vid en resa till Mauritius tog jag
och Lena en provlektion i sportdykning och
blev helt fascinerade av undervattensvärlden,
sedan utbildade vi oss tillsammans. Vi är lika
tokiga i sportdykning båda två nu, vi har
dessutom våra kameror med och foto­graferar
för fullt. Att fotografera under vattnet är
fullständigt annorlunda jämfört med att
fotografera ovan. För att lära oss har vi del-
tagit i flera workshops. Nu åker vi 1-2 gånger
om året och dyker på olika ställen i världen,
närmast hägrar Azorerna i september då vi
ska fotografera haj och manta. Nästa resa är
till Japan i vinter då jag ska försöka mig på
att fotografera Makaker.
Det verkar vara många spännande även-
tyr för Allt om Hobbys först omslagspojke
som numera själv är en hängiven fotograf,
modellbyggare, seglare och musiker bland
annat!

AoH 6-7/16 59
AoH BYGGER | Tamiya VW Bubbla av 1966 års modell i skala 1:24

Klassisk bubbla anno 1966

Vad kan väl passa bättre till 50-årsjubiléet av Allt om Hobby än en och väl uttänkt. Tamiya tillhandahåller en
komplett inredning till både motorrum och
modell av en förebild från just 1966? Anders Isaksson bygger en klas- bagageutrymme men med detta bygge valde
siker i form av en Volkswagen 1300 eller bubbla som den populära jag att hoppa över dessa områden och bygga
bilen kort och gott brukade kallas. modellen med både motorhuv och bagage-
lucka stängd. Dock valde jag att bygga ihop
större delen av motorn för att säkerställa
Text & bild: Anders Isaksson
att chassits omkringliggande delar skulle
hamna på sina rätta platser. Chassit med
NÄR DET GÄLLER modellbygge är jag kan se ut med några år på nacken, vilket motor och hjulupphängning faller ihop med
r­elativ allätare och trots flertalet flygplan innebar att jag kunde lägga på lite lättare en känsla som nog närmast kan liknas id att
och militär­fordon har jag under årens vädring och slitage för att ge bilen ett lagom bygga Lego. Helt odramatiskt och med ett
lopp även hunnit med att bygga ett antal slitet utseende. Eftersom modellen föreställer överygande slutresultat. Utan att ha lagt så
­a merikanska bilar. Det är blandade minnen en bil av årsmodell 1966 hade jag funderingar mycket energi på motorn vågar jag påstå att
som sitter kvar från dessa byggen, några på om den ska vara höger- eller vänsterstyrd, Tamiyas alster är mycket komplett men att det
positiva men även några mer negativa. Vad med tanke på att vi hade vänstertrafik fram finns utrymme att detaljera ytterligare med
jag minns bäst är byggsatsernas delar med till 1967. Efterforskningar på nätet gav klent exempelvis tändkablar och några ledningar.
relativt många gjutskarvar och en hel del resultat och jag kom egentligen ingenstans i
gjutskägg samt tveksam passform överlag. mina bryderier men så snart jag synat bygg- INTERIÖREN
En nästan obligatorisk utmaning har varit satsen närmare fann jag att den bara går att Själva kupén är relativt enkel att bygga ihop
att få glasytorna att passa i karossen samt bygga med ratten på vänster sida. Problemet och eftersom dörrarna är gjutna ihop med
att passa ihop karossen med chassit utan att fick därmed anses vara löst och jag kunde karossen kände jag att extra detaljering inte
behöva använda betydande muskelkraft eller sätta igång med bygget. skulle vara värt mödan eftersom så pass lite
en rulle tejp. Men här ger jag mig på ett nytt av interiören kommer att vara synligt genom
bilbygge och denna gång var det Tamiya som CHASSIT FÖRST karossens fönster. Redan nu är det en god
hade fångat mitt intresse med sin modell av Tamiyas byggsats är av lite modernare snitt idé att bestämma vilken färg karossen ska
en klassisk VW Bubbla av 1966 års modell. än vad jag hittills upplevt när det gäller bilar ha eftersom detta i sin tur styr vilken färg
Jag tänkte mig att bygga bilen så som den och allt känns på vanligt sätt väldigt gediget interiören ska ha. Jag hade fastnat för en

60 AoH 6-7/16
 Tamiya VW Bubbla av 1966 års modell i skala 1:24 | AoH BYGGER

Motorn gick relativt snabbt att få ihop och fångar förebilden på ett bra sätt Interiören är färdigbyggd och basfärgen har lagts på. Nu återstår bara lite
samtidigt som det ger utrymme till extra detaljering för den som vill. detaljmålning.

Karossens gjutskarvar penslades med förtunnat spackel som får torka Interiörens komponenter målade och klara att montera.
för att därefter slipas ner.

gräddvit kulör för karossen, vilket innebar

att interiören ska ha en ljusbrun färg.
Ett antal av interiörens ytor utgörs av
plåt och ska följaktligen även målas i karos-
sens färg. Så snart denna färg hade torkat
maskerades ytorna och jag lade på själva
interiörfärgen. En något ljusare nyans av
basfärgen blandades till och lades på längs
ytterkanterna på stolar och baksätet för att
skapa lite liv och variation åt interiörens olika
ytor. Växelspaken och andra detaljer målades
med passande färger från Vallejo. Eftersom Interiören målad och monterad. Jag avstod från Ett lager vit primer lades på för att bilda en bra
så pass lite av interiören kommer att synas vädring och slitage eftersom så pass lite kommer grund för fortsatt målning.
valde jag att hålla målningen ganska enkel, att synas från utsidan.
och lade inte heller tid på att simulera damm
eller någon form av slitage invändigt.
Med interiören färdig valde jag att måla
hela chassit svart med hjälp av Citadel Chaos
Black då jag tänkte att denna färg passade väl
med instruktionens förslag och skulle utgöra
en bra grund för fortsatt målning och vädring.
Fönsterrutorna behöver monteras från
insidan och det finns en list gjuten runt
vartdera fönstret ska behöver målas silver
för att efterlikna krom. För att göra det
enkelt och undvika att behöva penselmåla Ett varv med slipklossar och slipdukar Bakljusen målades med Tamiyas transparenta färger och mas-
varje list maskerades glasytorna med tejp hjälpte till att ta bort enstaka damm- kerades därefter för att halva lyktan sedan skulle kunna målas
och Humbrol Maskol. Därefter lade jag först korn och annat som fastnat i färgen. i karossens färg.

AoH 6-7/16 61
AoH BYGGER | Tamiya VW Bubbla av 1966 års modell i skala 1:24

Direkt ur lådan är kromet lite väl blankt... ...men efter ett tunt lager halvmatt klarlack re- Karossen målades med sprayburk.
ducerades glansen till att bli lite mer skalenlig
och realistisk.

De tvåfärgade fälgarna målades först vita varefter centrum penselmåla- Glasytorna maskerades med tejp i olika former längs kanterna kombinerat med
des svarta. flytande maskering.

Listerna målades med Tamiyas Gloss Aluminium direkt
ur sprayburken.
på ett lager av Tamiyas vita primer för att ge
glasytorna rätt färg från insidan följt av ett
lager Tamiya AS-12 Gloss Aluminium. Just
illa passande glasytor är vad jag minns från
mina tidigare bilbyggen men jag kunde med
stor lättnad konstatera att alla delar passade
i stort sett perfekt. De limmades försiktigt
med Gator’s Glue som är en typ av vitlim och
vatenlösligt tills det har torkat, vilket därför
inte riskerar att skada plasten.
KAROSSMÅLNING
Nu fanns det inte så mycket kvar att göra
än att börja måla utsidan. Redan innan jag
lade på vit primer såg jag ett antal ganska
tydliga gjutskarvar som behövde spacklas och
slipas. Sedan lade jag på ett lager primer och
kontrollerade noga att spåren efter gjutskar-
varna hade försvunnit. Som slutbehandling
slipade jag snabbt alla ytor med ett urval olika
slipklossar och slipdukar för att få avlägsna
enstaka dammkorn och få en slät yta inför
slutliga målningen.
Som karossfärg valde jag Tamiya TS-7
Racing White som är en gräddvit nyans och
hjälper till att ge modellen ett typiskt vardagligt
utseende. Färgen lades på direkt från spraybur-
ken och som alltid är det bättre att måla många
tunna lager så att färgen inte börjar rinna.
Vanligtvis tycker jag målningen av karossen
kan vara ett ganska riskabelt moment men
den här gången gick målningen som på räls. 
Jag var till en början lite förvånad över
Tamiyas val att placera stänkskydden på den
vita gjutstammen, men ganska snart insåg
jag fördelen med vit plast. Genom att först
måla dem svarta var det sedan en enkel sak
att försiktigt skrapa bort färgen från den
upphöjda VW-logotypen. Innan jag målade
dem såg jag till att minska stänkskyddens
tjocklek genom att slipa framförallt kanterna
för att ge dem ett mer skalenligt utseende. Det
ska även påpekas att jag inte målade med ren
svart utan blandade Tamiya XF-1 Flat Black
med XF-15 Flat Flesh för att få en lagom blekt
och gummiaktig kulör.

62 AoH 6-7/16
 Tamiya VW Bubbla av 1966 års modell i skala 1:24 | AoH BYGGER

Karossens tunna kromade lister gjordes enklast med tunn folie från Bare-Metal. Den färdiga interiören. Ingen speciell vädring gjordes av insidan eftersom
dörrarna kommer att vara stängda och mycket lite kan ses utifrån.

En mörk wash fungerade bra för att framhäva luftgallret ovanför motorn. Med Gator Glue kunde glasytorna limmas utan att riskera att plasten
skadas av ångor eller limkladd.

Vindrutetorkarnas rörelsemönster ritades upp på en bit tejp. Ett tunt lager mattlack lades på för att simulera damm och smuts på vindrutan.

Men det är som med gungor och karusel-
ler; jag noterade snart att fälgarna är gjutna i
svart plast men den yttre delen av fälgen ska
enligt instruktionen vara vit. Jag gjorde det
enkelt för mig och sprutmålade först fälgen
helt vit för att därefter penselmåla den svarta
delen i centrum. Det krävdes några varv av
bättringsmålning med både svart och vit
för att få till en acceptabel övergång mellan
färgerna men i slutändan blev det bra. Ett
tunt lager klarlack bestående av Tamiya
TS-79 Semi Gloss Clear lades på direkt från
sprayburken för att ge fälgarna en enhetlig
yta som grund för fortsatt vädring.
Alla kromade delar sitter som vanligt på en
egen gjutstam. Kromet är dock väldigt blankt
och ger därför delarna en något leksaksaktig
känlsla. För att reducera kromets lyster lade
jag på ett lager av Tamiya TS-79 Semi Gloss
Clear. Jag provade först på en överbliven del
av gjutstammen för att se hur ytan skulle bli
och märkte då att det var viktigt att lägga på
klarlacken i tunna lager eftersom den annars
lätt gav kromen en frostvit finish.

AoH 6-7/16 63
AoH BYGGER | Tamiya VW Bubbla av 1966 års modell i skala 1:24

Genom att slipa däcken fick de en mer realistisk färg De två självhäftande fotoetsade delarna är avsedda för motorhuven och bagageluckan.
och yta. Jämför de två närmaste däcken med de två
obehandlade däcken i bakgrunden.

De färdigmonterade hjulen komplett med ventiler. För att ge lite mer Leran gick enkelt att applicera genom att sprätta med penseln mot ett finger.
­variation fick ett av hjulen fick vara utan navkapsel.

64 AoH 6-7/16
 Tamiya VW Bubbla av 1966 års modell i skala 1:24 | AoH BYGGER

DETALJER, DETALJER…
Baklyktorna målades med Tamiyas trans-
parenta färger i form av X-26 Orange och
X-27 Red, Här valde jag att måla lyktglasen
från insidan för att undvika att det skulle bli
kladdigt på utsidan. Vindrutetorkarna är av
någon anledning inte förkromade utan fick
målas med Tamiya AS-12 Gloss Aluminium
innan de monterades. I samband med detta
passade jag på att skära till två tejpbitar så
att de följde torkarnas rörelse på rutan. Med
maskeringen på plats gav jag vindrutan ett
lätt smutslager med hjälp av kraftigt utspädd
Ocean mattlack. Det är väldigt lätt hänt att
effekten blir alltför stark om man använder
vanlig färg men klarlacken gav precis den
rätta smutsiga ytan.
Däcken är gjutna i ett vinylliknande ma-
terial och ser aningen för nya och fräscha
ut direkt ur påsen. För att råda bot på detta
gick jag över dem med en mjuk slipsticka för
att matta ner ytorna och få däcken att se lite
mer åldrade ut. I samband med att däcken
monterades på fälgarna passade jag på att
sätta dit en ventil på vardera fälgen. Denna
gjordes enkelt av en bit rundstav som lim-
mades i ett förborrat hål och sedan målades
i en passande grå färg.
Nu återstod bara att montera alla krom-
detaljer runtom karossen. Viss bättrings­
målning fick göras med Citadel Silver och med att klippa ut vardera skylt från arket och men Vallejos variant är helt vattenbaserad
en liten pensel för att dölja den vita plasten måla kanterna svarta med en tuschpenna. och tills den har torkat helt och hållet. Den
som syntes färg varje del suttit fast på gjut- Skyltarna fästes sedan enkelt på plats med känns även lite tjockare vilket gör det lättare
stammen. På tal om krom så innehåller några klickar vitlim.  att bygga upp volym och struktur.
lådan två detaljer i självhäftande fotoets Jag höll mig till att stänka på lera främst
för VW-logotypen på bagagehuven och VÄDRING OCH SLITAGE runt hjulhusen och pensla på däcken närmast
modellbeteckningen på motorhuven. Dessa Med hela modellen slutmonterad och klar slitytan. Sedan fortsatte jag med att lägga på
ska försiktigt gnuggas på plats för att sitta kunde jag så avsluta bygget med att lägga ett lager smuts med färgsprutan för att visuellt
kvar på ytan när skyddsfilmen har lyfts av. på spår av vädring och allmänt slitage. Jag binda ihop lerstänken och få vädringen att
Jag var lite orolig för detta moment men jag tänkte mig först endast lite lättare vädring se lite mer enhetlig ut. Dock valde dysan på
fick de båda märkena på plats utan problem. på den här modellen, men kunde ändå inte min färgspruta att i detta skede gå sönder
Slutligen behövde jag ett par passande avstå från att testa en ny produkt från ­Vallejo varför jag inte kunde få de fina mönster
registreringsskyltar. Dessa hittade jag på som heter Splash Mud och är en form av jag önskade. Istället fick min modell ett lite
ett gammalt dekalark från en lastbil från färdigblandad lera. Sådana produkter finns smutsigare utseende än jag hade tänkt men
Italeri. Skylten för bakluckan bör ju vara ju sedan tidigare från ett flertal tillverkare jag tycker ändå att helheten fungerar.
av det smalare formatet med bokstavs- och
sifferraden ovanpå varandra men det fick bli
standardformatet både fram och bak. Trots
att skyltarna ju är våtdekaler nöjde jag mig

AoH 6-7/16 65
HISTORIK | Långängslådan
Långängslådan
1966, samma år som denna tidnings första nummer kom ut, lades
en liten obetydlig banstump ner, Stocksund–Långängstorp, en av
­Roslagsbanan bibanor. Men för mig var banan betydelsefull. Jag växte
upp i Danderyd där det var en bit till närmsta järnvägsstation. Men
Roslagsbanan, som var närmast, kom att bli mitt järnvägsuniversitet.
Och då gärna Långängsbanan där lokförare Faringe-Kalle lät oss
­grabbar åka med utan biljett samtidigt som han förklarade järnvägens
alla hemligheter.
Text & bild: Lars Olov Karlsson
Vagn 32 korsar hamnspåret i Stocksund, våren 1966.
66 AoH 6/16
SJ X0a2p 34 på Långängslinjen, maj 1962.
LÅNGÄNGSBANAN VAR BARA knappt
två kilometer och hade bara tre stationer,
Stocksund, Stockby och Långängen eller
Långängstorp som ändstationen kallades ef-
ter 1915. I Stocksund hade banan ett eget spår
sydöst om huvudspåren och stationshuset.
Alla resenärer till och från Långängsbanan
fick byta tåg här. Strax efter starten korsades
spåret till Stocksunds hamn i rät vinkel.
På min tid hade hamnen mist större delen
av sin trafik. Den användes i stället mest för
uppställning av slopade vagnar. Men bara
några år tidigare, i slutet av 1950-talet, var
verksamheten tidvis livlig. Bland annat tog
Roslagsbanan in allt sitt stenkol till ångloken
över hamnen. När kolpråmarna anlänt var
växellok och kranar igång dag och natt.
Vid ett tillfälle bar det sig inte bättre än att
Långängslådan rammade ett av de elektriska
loken rakt i sidan så det tippade i korsningen.
”Motorvagnsföraren hade uppfattat växla-
rens stoppsignal som en hälsning” stod det
i tidningen.
NORMALSPÅRIG SPÅRVÄG
Banan hade öppnats 1911 och var då nor-
malspårig. Roslagsbanan var ju smalspårig.
Anledningen till spårviddsvalet var att man
vid denna tid hade ett projekt med normal-
spårig spårväg från Stockholms innerstad
till Stocksund, Danderyd och D ­ jursholm.
Långängsbanan hade två teakklädda
motorvagnar och en släpvagn. Alla var av
tvåaxlig spårvagnstyp. Av spårvägsplanerna
blev intet och ganska snart visade sig att det
var opraktiskt att i Roslagsbanans nät ha en
normalspårig isolerad linje.
 Långängslådan | HISTORIK

Korsningen vid Stockby station hade varken varningsljus eller klocka, men stoppskylt för bilarna. Bild från 1962.

År 1934 byggde man helt resolut om banan

till smalspår, 891 mm, som resten av Ros-
lagsbanan. De normalspåriga spårvagnarna
såldes som sommarstugor och man satte in
Djursholmsbanans äldre motorvagnar på
banan. På senare år var det alltid en av 1919 års
motorvagnar, nummer 2015, 2016 eller 2017,
som upprätthöll trafiken. 1951 hade staten
tagit över Stockholm–Roslagens Järnvägar,
men det kom att dröja ända till 1959 innan det
blev SJ. På SJ fick de tre gamla motorvagnarna
littera X2p och nummer 32–34.

NEDLÄGGNINGEN
Den 25 september 1966 gick så den sista
vagnen till Långängen. SJ ersatte ”spår­vägen”
som man sa i informationen, med en ny
busslinje, 616, som gick från Jarlaplan till
Djursholm via Stocksund och Långängen.
Banan revs snart upp och motorvagn 32, den
som oftast gick på Långängslinjen, ställdes
av och skrotades 1971. Långängslådan ska just till att passera hamnspåret i Stocksund. Vagn 34 i mars 1962.

Stocksund station med Långängslådan på väg till sin plattform till vän- Morgonen efter nedläggningen, den 26 september 1966 står vagn 32
ster. Rakt fram stationshuset och framför det kurvan från hamnspåret till smyckad men övergiven på Långängsspåret i Stocksund.
Långängsspåret. Stationshuset finns kvar idag, men linjen går sedan 1996
några hundra meter bort i tunnel.

AoH 6/16 67
MODELL I FOKUS | Airfix 1:72 Bristol Beaufighter årgång 1970

Airfixmodell från 1970

Hur bra var passformen förr på modellerna? Och hur såg detaljerna ut? År 2016 var det så dags att åter besöka en
av dessa klassiska flygmodeller från Airfix.
Jan Abrahamson har testat att bygga en modell av Bristol Beaufighter Hur skulle det vara att idag bygga en sådan
i skala 1:72 som Airfix gav ut 1970 för att se hur det var att bygga förr. gammal modell?
Ytdetaljering och detaljer känns fortfa-
Text: Jan Abrahamson Bild: Toni Canfora rande fullt acceptabla. Hela flygkroppen och
vingarna är täckta med uppstående nitrader
och panellinjer, som faktiskt är bättre gjorda
1970 VAR DET år när Black Sabbath låg högt Det var också året då Airfix släppte en ny än på deras nyare modeller. Propellrarna är
på Englandslistorna med låten Paraniod. version av sin Bristol Beaufighter i skala 1:72. fint gjorda, vapendelarna likaså. Andra delar
Samma år släppte Simon and Garfunkel Ungefär vid den här tidpunkten började jag är dock med dagens mått mätt klumpiga och
låten Bridge Over Troubled Water. England bygga Airfix-modeller och ägnade många grova. Särskilt de glasade partierna, som är
förlorade kvartsfinalen mot Västtyskland i timmar åt att studera deras kataloger med tjocka och inte helt glasklara. De var dessutom
fotbolls-VM, och det var året när brittiska Roy Cross fantastiska färgillustrationer. repade och lite spruckna efter alla åt i den
Royal Navy för sista gången som rutin delade Att alltid ha lim och färg hemma var inte gulnade kartongen. Airfix gjorde heller aldrig
ut ransoner med starksprit till sina sjömän. en självklarhet. något försök till att detaljera cockpit eller
kabin, och dessa partier är starkt förenklade.
Plasten kändes också bitvis hård och lite skör,
sannolikt även det en funktion av hög ålder!
Vid själva bygget fann jag att passform i

68 AoH 6-7/16
 Airfix 1:72 Bristol Beaufighter årgång 1970 | MODELL I FOKUS

stort var helt godkänd. Med stigande förvå- ytterligare lade jag på flera filter av mörk
ning märkte jag att det gick snabbt och enkelt brun oljefärg, även detta så oregelbundet
att sätta ihop modellen. Det var inte utan att som möjligt. Glasdelarna maskerades med
jag fick en hel del flash-backs till tidigt 1970- Tamiya-tejp, och målades separat. När modellen var klar kunde jag inte låta
tal och den glädje jag då kände under mina Efter att ha blanklackat modellen var det bli att falla för frestelsen att montera min
många Airfix-byggen. De enda delar som dags för dekalerna. Jag var lite fundersam på Beaufighter på sitt genomskinliga Airfix-
inte alls passade särskilt bra var luckor till om de gamla dekalerna skulle fungera efter stativ. En klassisk Airfix-modell i en klassisk
landställ och motorkåpor, någon som dock 46 år i kartongen, men de visade sig fungera ”flygande” gestaltning. Ett mycket trivsamt
enkelt ordnades. Jag hade nog förväntat mig helt utmärkt. Den enda anmärkningen var att byggprojekt som gav många möjligheter till
att jag skulle behöva använda en hel del fyll- de var relativt tjocka och lite sköra. nostalgiska tillbakablickar.
ning i fogarna, men detta visade sig i stort sett Härefter spraymålade jag hela modellen i Under de timmar jag ägnade åt bygget
onödigt. Med lite extra lim i fogarna och lite tunn vit färg för att knyta samman vädrings- kunde jag dessutom inte låta bli att med
slipning gick det att få till ett godkänt resultat. effekter, samt för att tona ned dekalernas röda hjälp av Spotify lyssna igenom 1970 års hits
Jag valde att följa målningsinstruktio- och blå färgfält. När detta torkat mattlackade på Englandslistorna. En riktig trevlig modell
nerna, även om jag bytte ut Humbrol mot jag med Vallejos matta akryllack, som alltid och riktigt bra musik. Vad kan man mer
Gunze-färger. Jag målade cockpit och ka- torkar snabbt och ger en perfekt matt yta. begära?
binen i ljust grön färg efter de färgfoton jag
hittat. Sedvanlig förskuggning med svarta
och grå färger följdes av tunna lager ”Sky”
för undersida och RAF Grey och RAF Green
för översida och vingar. Jag använde ljusare
färgtoner av dessa färger för att bleka ned
basfärgerna.
Målningen på brittiska Beaufighters
tycks ha bleks och smutsats en hel del under
tjänstgöring, och jag försökte återskapa en
oregelbunden blekning och nedsmutsning
av ytorna. För att smutsa ned flygkroppen

AoH 6-7/16 69
HOBBYFOLK | Dallas Mathiesen

På hemmaplan. Dallas som

domare i Mjölby i Mittsvenska
Cupen 2013. Foto Niclas Sjöqvist.

Eldsjälen brinner fortfarande för RC

Han blev helt såld på radiostyrt redan vid första kontakten med en – När vi åkte ner till Skåne upptäckte vi
hur fränt det var att köra på bana så vi fick
RC-bil i mitten av 1970-talet. Idag brinner han fortfarande lika starkt blodad tand. I takt med att fler och fler i
för hobbyn och sitter på tunga internationella styrelseposter inom vår närhet skaffade egna RC-bilar började
radiostyrd bilsport. Här berättar Dallas Mathiesen om sin resa. vi planera för ett banbygge i Ektorp intill
fritidsgården, berättar Dallas.
Text: Niclas Sjöqvist
SNABB UTVECKLING
Det dröjde inte länge förrän banbygget kom
MAN BRUKAR JU säga att det som NN inte ”dyngtorsk” på. Jag kunde inte motstå att till stånd och därefter gick utvecklingen
vet om X är inte värt att veta. I fallet Dallas köpa den, berättar han. snabbt. Ektorps Fritidsgård fungerade som
Mathiesen kan X tveklöst ersättas av radio- klubblokal och snart hade man både en
styrd bilsport. 67-åringen har nämligen varit PIONJÄR I NORRKÖPING varvräkningskur och tillräckligt många
hängiven RC-hobbyn ända sedan mitten av Exakt vad det var för bil kommer han inte eldsjälar för att kunna arrangera tävlingar.
1970-talet, då han köpte sin första radiostyrda riktigt ihåg, så här 40 år senare. Däremot Med tiden byggde man ytterligare en bana
bil på Lekhuset i Norrköping. minns han tydligt att han var en av de första i - för elbilar.
– Jag flyttade från Örebro till Norrköping Norrköping att köra radiostyrd offroadbil och – Det var en härlig tid. Trots att banorna
sommaren 1971 och började då jobba på att flera av hans vänner blev inspirerade och låg mitt i ett bostadsområde var det aldrig
Marielunds Fritidsgård. I september 1972 följde i hans spår. Inledningsvis hade kompis- någon av grannarna som klagade på ovä-
öppnade Ektorps Fritidsgård och dåvarande gänget ingen bana att köra på i Norrköping så sendet från bränslemotorerna. Vi som körde
föreståndaren handplockade mig. Efter något träningstillfällena utgjordes av att jaga harar hade en enorm sammanhållning och hade
år byggde vi en bana för spårstyrt, skala 1:24, på fotbollsplanen i Ektorp – ett ”brott” som väldigt kul tillsammans. Vi arrangerade både
där vi experimenterade friskt med karosser väl får anses preskriberat numera. Vardagen stora och små tävlingar; jag har för mig att
från byggsatser. Det blev en hel del turer blev dock betydligt lugnare för de fyrbentas det kördes både SM och NM hos oss. Våra
ner till Lekhuset för att fylla på lagret med del, en tid efter att Dallas och hans vänner prisbord var även mycket exklusiva, något
nya bilar och dylikt. En dag hade de fått in hade varit nere i Skanör Falsterbo och deltagit som gjorde att deltagarantalet ofta var stort
en ny bränsledriven offroadbil som jag blev i sin första tävling för radiostyrda bilar. hos oss, minns Dallas.

70 AoH 6-7/16
 Dallas Mathiesen | HOBBYFOLK

En tidningsartikel från Norrköpings tidningar 1984. ­Dallas M

­ athiesen
Dallas (i mitten) vid ett depåstopp under Europacupen i Skanör 1983. och Torbjörn Pettersson mekar invid banan i N ­ orrköping, som Dallas
Foto: Freddy Stenbom. var med och startade upp.

HELA FAMILJEN TÄVLADE stoppa sin frus rusande motor genom att
Dallas dåvarande fru blev också inspirerad av trycka tummen mot det hysteriskt snurrande
den nya trenden och började tävla hon också. svänghjulet. Ett djupt sår in till benpipan blev Dallas Mathiesen
Och när Dallas son, Fredde Mathiesen, bara resultatet den gången. En annan gång kopp-
lade han Freddes elmotor fel så att sonen häpet Bor: Villa i Svärtinge utanför Norrköping.
var tio år gammal återfanns även hans namn
konstaterade att hans bil körde baklänges när Familj: Frun Carina, barnen Fredde och
i anmälningslistorna. Dallas minns tiden då
startskottet väl gick. Därefter berättar Dal- Maria, barnbarnen Tamsin och Lucas
alla tre familjemedlemmar körde RC-bil som
las ytterligare ett gäng anekdoter om andra samt bonusbarnbarnen Stella och Elliot
rolig men också otroligt intensiv.
medtävlande, som exempelvis den gången (Carinas barnbarn).
– För det första hade vi både verkstad och
när en kille fastnade med sitt stålarmband Yrkesliv: Började som fritidsledare på
förvaring av alla RC-prylar hemma i lägen-
i en drivack så att det blev kortslutning och Ektorps Fritidsgård och blev sedan fritids-
heten. Jag ställde upp lagerhyllor som delade
det bildades ett nytt ”armband” av bränd samordnare där. Ansvarade även för
av vardagsrummet i två halvor. På ena halvan
hud. Eller den gången en teamkamrat skulle 10-12-­årsverksamheten samt en fritaklubb
hade vi soffa och TV och på den andra halvan
”snapsa” förgasaren med bränsle men tog fel med barn från tränings- och särskolor
fanns mekbord, bilar, reservdelar, väskor med
flaska och hällde i superlim istället. Dallas samt tonårsverksamhet under kvällar och
mera. På tävlingarna hände det att vi gick till
har även klara minnesbilder från ett dåtida helger. Har även arrangerat en hel del
A-final, alla tre, då fick jag be arrangören om
varvräkningssystem som fungerade utmärkt stora ungdomsdiscon i Norrköping och
att skjuta lite på finalen för att hinna med att
i alla väder. Ja, utom vid regn då förstås. arrangerat konserter med flera stora band
meka med alla tre bilar.
– På den tiden hände det att vissa arrangö- på fritidsgården, bland annat Ebba Grön.
rer hade manuellt varvräkningssystem som Numera general­sekreterare, president
GALNA MINNEN
gick ut på att några funktionärer satt på rad och huvuddomare för EFRA och IFMAR
Att tre familjemedlemmar körde i samma
invid banan med kollegieblock. För varje samt Enhetschef för arbetet med ensam-
final var dock inte särskilt konstigt om man
varv som respektive bil körde bläddrade kommande barn i Norrköping.
jämför med andra saker som hände under
funktionären en sida i blocket och kunde RC-modeller i garaget: Några gamla och
racen ”back in the days”. Dallas drar på
sedan räkna ihop antalet sidor/varv. På en nya RC-bilar som samlar damm samt fler-
smilbanden när han kommer att tänka på
tävling minns jag att det kom en störtskur talet multi­koptrar som luftas då och då.
några komiska minnen från tiden på täv-
så att de där blocken i stort sett förvandlades Coolaste RC-bilen genom tiderna:
lingsbanorna.
till pappersmassa. Det gick väl ”sådär” att Kyosho Landjump 4WD. ”Den såg så ball
– Under den första tävlingen vi körde i
räkna varven. ut och hade fyrhjulsdrift med kedja. Det
Skanör Falsterbo hade min polare, Stefan,
var helt nytt då.”
en bil vars motor startades med hjälp av en
Skapartalang: Har lackat karosser åt flera
rem som man lade runt svänghjulet. Han STÄNDIGT EXPERIMENTERANDE
Allt var uppenbarligen inte bättre förr. tävlings­förare, bland annat till engels-
satt hela helgen och drog i den där remmen
Däremot har den snabba utvecklingen av mannen Craig Drescher. Handtextade
men lyckades aldrig få igång motorn så han
bilarna gjort att Dallas ibland kan sakna den även alla annonser åt Lekhuset på 80- och
var skapligt snopen när det var dags att åka
charm som enligt honom var förknippad med 90-talen.
hem. En annan gång fick en teamkamrat
bilarna på den gamla goda tiden. Framtidsplaner: Bli en glad pensionär.
radiostörningar så att bilen rusade mot en
– På 70- och 80-talen var det ett evigt Håller på att bygga ett snickeri hemma för
ångvält som höll på att platta till banan.
experimenterande med bilarnas konstruk- att kunna göra fågelholkar och dylikt efter
Resten behöver jag nog inte förklara, säger
tion; man fick ständigt sitta och klura på nya arbetslivet. Har köpt en massa, alldeles för
Dallas med ett leende.
lösningar för att bilen skulle gå lite bättre. Vi dyra, maskiner för ändamålet.
Dallas själv gjorde också ett par grodor,
erkänner han. En gång skulle han i panik satt även och bläddrade i amerikanska och

AoH 6-7/16 71
HOBBYFOLK | Dallas Mathiesen
Dallas var i början av 80-talet en flitig skribent i Allt om Hobby. Han synade nya bilar och rapporterade
från tävlingar.
japanska tidningar och försökte kopiera deras
innovationer. Idag går ju alla bilar perfekt
direkt ”ur kartong” men då fick man hålla
på och såga, bocka, limma och skruva med
bilarna. Jag sågade exempelvis ut ett helt
chassi i glasfiber till Fredde en gång; han fick
för övrigt köra med nya konstruktioner hela
tiden. Ibland fick man till en fullträff, ibland
funkade inte ens teori i praktiken.
POPULÄR DOMARE
I takt med att sonen blev allt duktigare började
Dallas ägna sig mer åt att meka med Freddes
bil än att köra själv. När Fredde sedermera
Glada miner under SM-veckan och SM i 1:10 Offroad i Folkparken i Norrköping. Foto Niclas Sjöqvist.
72 AoH 6-7/16
Dallas textade många annonser åt Lekhuset på 80-
och 90-talen. Denna, något vågade variant, blev
fälld för könsdiskriminerande reklam av Närings­
livets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande Reklam.
blev vuxen och stod på egna ben skulle Dal-
las engagemang inom RC-sporten riktas
åt ett nytt håll. Inför ett VM i 1:12 i USA
i början av 1990-talet kom den dåvarande
sekreteraren för EFRA, Europe Federation
of Radio Operated Model Automobiles, fram
till Dallas och frågade om han kunde döma
ett internationellt race - trots att han varken
hade dömt på hemmaplan eller utomlands
tidigare. Dallas tackade trots detta ja med en
förhoppning om att kunna skapa förändring
och sätta en ny standard.
– Tidigare hade domarna i princip suttit
och käkat korv med bröd i sin bil mellan
heaten och hållit sig för sig själva under större
delen av tävlingarna. Jag ville vara bland
förarna och skapa en bra stämning tillsam-
mans med dem. Trots det var jag opartisk
under pågående heat och gav bestraffningar
när det var befogat.
Tack vare att Dallas visste vad förarna
hette och vilka de var kunde han göra något
alldeles extra under sitt allra första inhopp
som domare.
– Jag såg att en av deltagarna hade födel-
sedag, så jag kallade på honom i mikrofo-
nen. Han blev väl lite förvånad och trodde
nog att jag skulle ge honom någon form av
reprimand. När han väl kom fram fick jag
alla i publiken att sjunga Happy Birthday
för honom. Det blev väldigt lyckat och
efter den där tävlingen fick jag hur många
förfrågningar som helst om att döma fler
internationella race.
INTERNATIONELLA STYRELSEPOSTER
I mitten av 1990-talet blev Dallas först
upptagen i Svenska Bilsportförbundets ut-
skott. En kort tid därefter tackade han ja till
förfrågningar om att bli generalsekreterare,
president och huvuddomare för EFRA och
strax därefter blev han även president för
IFMAR, International Federation of Model
Auto Racing. Dessa poster sitter 67-åringen
fortfarande kvar på, något som innebär ett
idogt resande över hela världen. Ifjol var
tanken att han skulle gå i pension, efter 43
år på Ektorps Fritidsgård, men så har det
inte riktigt blivit.
– Precis när jag skulle sluta ringde de från
Norrköpings Kommun och ville att jag skulle
bli enhetschef för arbetet med ensamkom-
mande barn. Eftersom jag känner starkt för

Denna bild med Ingrid Paulsson och
Dallas Mathiesen.prydde omslaget
av Allt om Hobby nr 3/1982
Foto: Freddy Stenbom.
barn och ungdomar och inte hade någon
lust att sluta jobba passade det mig utmärkt.
STOR HÄNDELSE 2016
Framtidsplanerna för ”pensionären” ser alltså
ut att vara förenat med jobb både i Sverige och
utomlands. Trots att han reser till världens alla
hörn och kan se tillbaka på ett helt liv med RC,
riktar han fokus mot 2016 när vi ber honom
lista RC-relaterade saker som har haft extra
stor betydelse i hans liv. Närmare bestämt
rör det sig om när Dallas med hjälp av några
andra eldsjälar, sponsorer och ett par RC-
klubbar anordnade SM i 1:10 Offroad under
SM-veckan 2016 i Folkparken i Norrköping.
– Det var så fränt att vi dels körde på
det gamla klassiska underlaget, gräs, och
att vi lyfte ut RC-sporten till folket genom
att arrangera tävlingen mitt i en park med
läktare och grejer. Det blev ett otroligt lyckat
arrangemang med massor av åskådare och
god stämning. Det kändes viktigt för sporten.
STOLT ÖVER SONEN
I övrigt rankar han Freddes stora framgångar
högt; det är med stor stolthet han har sett sin
son vinna både mindre och riktigt stora täv-
lingar som svenska- och nordiska mästerskap.
För egen del blev det mer sparsmakat med
meriterna under karriären.
– Min merit var nog mest att jag hade en
stor käft, säger Dallas med glimten i ögat.
– Nej vars, någon gång vann jag visst nå-
gon liten tävling nere i Skåne. Men för mig
har glädjen med radiostyrda bilar inte legat
i resultaten, utan i att hålla mig sysselsatt
och uppleva roliga saker tillsammans med
vänner.
VÄRNAR OM ÅTERVÄXTEN
Idag ser Dallas en trend som han själv för-
utspådde för många år sedan. Radiostyrda
modeller har fått hård konkurrens av tele-
foner, iPads samt data- och TV-spel. Och
många barn och ungdomars liv genomsyras
av spontanitet, något som gör att de ogärna
anmäler sig till en tävling flera månader i
förväg.
– Ungdomar idag vill i princip vakna på
morgonen och kolla vad det finns för utbud
just för dagen. Jag tror att vi inom RC-sporten
skulle tjäna på att försöka anpassa oss till
Dallas Mathiesen | HOBBYFOLK
den mentaliteten. Men det finns givetvis
ett problem i att arrangören måste veta hur
många som kommer för att kunna göra en
budget för tävlingen. Generellt sett tror jag på
att jobba mer med enklare klubbrace hemma
på den lokala banan, arrangera pröva på- och
grillkvällar där de duktiga förarna inte kör
utan blir mentorer och enbart finns där för
att hjälpa nybörjarna.
Omhändertagandet av nytillkomna förare
är den absolut viktigaste delen för återväxten
menar Dallas.
– Ibland är det så lätt att nybörjarna blir
avskräckta på grund av att mer erfarna förare
dömer ut deras bilar. Det kanske är så att de
har sparat i flera år för att ha råd med just den
modellen som de kommer till banan med. Vi
ska istället ta hand om nybörjarna och hjälpa
dem in i gemenskapen och sporten. Vi borde
rentav utbilda bilsportledare som ägnar sär-
skild uppmärksamhet åt nybörjarna.
Det är ingen tvekan om att Dallas har ett
aldrig sinande engagemang för radiostyrd
bilsport och återväxten av densamma. Den
sanne eldsjälen brinner lika starkt idag som
i begynnelsen för 40 år sedan.
AoH 6-7/16 73
FÖREBILD | Kombinera spårväg och järnväg i modell

Lidingöbanan på den gamla goda tiden, 1973, vagnarna är ”venetsianskt röda”.

LiB motorvagn 8 med manövervagn 33 vid hållplatsen Centralvägen.

Varför inte blanda spårvagnar och tåg?

Spårvagnar i modell är inte så vanligt. Spårvägarna har sina klara för- drag godståg och växla. Spårförbindelse med
de andra normalspåriga banorna i staden
delar med snäva kurvradier och korta tåg. Man får plats med mycket hade funnits från 1906. Så fortsatte det till
på en liten yta. Det kanske blir enformigt med bara spårvagnar, och högertrafikomläggningen, den 3 september
då kan man ju komplettera med godstrafik på spårvägen. Eller k­ anske 1967, då spårvägstrafiken lades ned. Gods­
­kombinera järnvägen med en kort spårvägslinje? Möjligheterna är trafiken fortsatte några dagar till, men sen
togs kontaktledningen ned, och SJ lokomo-
många. torer tog över växlingen. Ett av HRRJ ellok
har kommit av bevaras av Svenska Spårvägs-
Text & bild: Lars Olov Karlsson sällskapet och finns nu vackert renoverat till
1906 års skick i Malmköping.
SPÅRVAGNAR I MODELL har det funnits HRRJ
nästan lika länge som tåg i modell. Pionjär I Helsingborg hade Helsingborg–Råå–­ LIDINGÖBANORNA
på 1950-talet var tyska Hamo med flera olika Ramlösa Järnväg öppnats 1891 som en ång- En annan variant av kombinerad spårvägs-
tvåaxliga vagnar och en boggievagn. Skalan loksdriven smalspårsbana. Spårvidden var och järnvägstrafik fanns på de två Lidingö-
var nog mer 1:75 än H0, men modellerna minimala 600 mm och huvuddelen av banan banorna, öster om Stockholm. Dessa banor
välgjorda och prisvärda. Även Rivarossi hade kom begagnat från Paris där det hade använts var byggda normalspåriga och elektrifierade
ett tag en gammal italiensk tvåaxlig spårvagn vid en utställning. HRRJ hade både person- från början. Den norra banan, Lidingöbanan,
i sitt sortiment. Med tiden kom även bygg- och godstrafik. Kapaciteten räckte dock inte trafikerades till att börja med av Stockholms
satser, i vårt land huvudsakligen från Hans för den stigande efterfrågan och 1906 byggdes Nya Spårvägs AB med vanliga vagnar. Södra
Josefssons Swedtram i Göteborg. Välgjorda banan om till normalspår med elektrisk banan hade redan från början egna fyraxliga
byggsatser som med lite möda förvandlas till drift. För persontrafiken a­ nskaffades fyra teakklädda motorvagnar. De båda banorna
riktigt bra modeller. stora elektriska motorvagnar med släp. För drogs 1925 över den nya Lidingöbron till
Men hur ska man då kombinera en spårväg godstrafiken byggde ASEA två boggielok, Ropsten. Här fanns anslutningar till såväl
och järnväg i modell? En del har ett enkelt mycket lika lok för banor av samma karak- Stockholms spårvägsnät som till Statens
spårvagnsspår där en enda spårvagn går fram tär i exempelvis Tyskland, USA och Japan. Järnvägar. Lidingövagnarna kunde nu kö-
och tillbaka. Andra har hela spårvägsnät, där De stora motorvagnarna för persontrafiken ras till stadens centrum, Humlegårdsgatan.
järnvägen kanske bara är ett komplement. ersattes 1924 av spårvagnar sedan staden Mindre godstrafik med paket hade förekom-
Och däremellan kan finnas alla variationer. övertagit HRRJ och ville driva den gemen- mit tidigare, men nu när man fick spårför-
Vi ska titta lite på några olika exempel ur verk- samt med stadens spårväg. Motorvagnarna bindelse med landets järnvägsnät, började
ligheten som måhända kan ge lite inspiration. skrotades, men de två elloken fortsatte att man köra riktiga godståg från Ropsten till

74 AoH 6/16
 Kombinera spårväg och järnväg i modell | FÖREBILD

Lidingöbanans äldsta ellok, nummer 200, med godståg på väg till överläm-
ningsbangården till SJ i Ropsten 1960. Eftersom spåret går mellan Lidingöba-
nan/spårvägens likströmsnät och SJ växelström saknas kontaktledning och
loket går på batterierna. Spåren till vänster är spårvägens linje 10 där även
Lidingöbanans tåg till Humlegårdsgatan gick.
Elloken på Lidingöbanan har aldrig använts i persontåg, med två undantag.
Båda var extratåg för Svenska Järnvägsklubben. Det första gick med en
inlånad SJ B6-vagn vid klubbens tio-årsjubileum 1968. Den andra gången var
1981 då tåget bestod av två B6-vagnar. Bilden visar lok 201 med extratåget
vid Aga station 1981.

Sista året med spårvagn och godstrafik på samma spår i Helsingborg. Spår- HRRJ lok 2 som museilok vid museispårvägen i Malmköping 1977.
vagn 38 (snarlika vagnar finns i modell i Tyskland) och lok 1 i februari 1967.

industrierna vid Aga och Gåshaga. Södra

banan, S­ tockholm–Södra Lidingö Järnväg,
hade från början koncession som järnväg
men körde hela tiden persontrafiken med
spårvagnar. Inte förrän 2009 blev banan
formellt spårväg. För godstrafiken, även
på norra banan, anskaffades två två-axliga
kombinerade el- och batterilok, ett 1929 och
ett något större 1939. Loken liknar mycket
bland annat ryska lok med littera E69 som
finns i flera modellutförande. Dessa kom att
bli kvar på banan även sedan godstrafiken
formellt lagts ned 1978. Det större loket gick
sen till Saltsjöbanan men slopades snart.
Det mindre loket blev kvar på Lidingö som
dragare av arbetståg. Idag finns det bevarat
som museilok i Skånska Påarp.

GÖTEBORG OCH SUNDSVALL

En annan variant fanns i Göteborg där
spårvägen till Saltholmen faktiskt båda var
koncessionerad och byggd som järnväg.
Man hade stationshus och banvaktsstugor
på järnvägsvis, men trafikerades helt som en
I Kiruna hade LKAB ett stort internt normalspårsnät som var elektrifierat med likström. Spåren användes
spårväg. Godstrafik i enklare form, med paket dels av malmtågen som växlades samman men också en rad begagnade spårvagnar som gick i perso-
på de vanliga spårvagnarna eller på speciella naltransporter. Man hade bland annat alla stora motorvagnar från spårvägen Sundsvall–Skön, många
paketvagnar fanns under många år. Man Göteborgsvagnar och några från Gävle och Stockholm. På bilden en av Sundsvallsvagnarna sommaren
hade aldrig spårkontakt med järnvägsnätet. 1960. Några år senare förstördes de flesta spårvagnar då det blev rammade av ett malmtåg när de stod vid
Även i Sundsvall planerades vid en tid- gruvmynningen. Ingen människa skadades, men spårvagnarna ersattes med bussar.

AoH 6/16 75
FÖREBILD | Kombinera spårväg och järnväg i modell

punkt godstrafik på Skönvikslinjen. Det var

tänkt att man skulle förlänga banan norrut
fram till SJ:s spår. Man till och med byggde
ett stort boggieellok på egen verkstad. Man
använde till stora delar reservdelar till banans
stora förortsspårvagnar. Men det blev aldrig
något av. Skönviksbanan lades ned 1952,
samma år som loket blev färdigt. Det såldes
då tillsammans med banans motorvagnar till
LKAB i Kiruna där det kom att användas på
gruvans likströmselektrifierade internspår
in på 1960-talet.

I UTLANDET
Utomlands har det funnits många exempel på
kombinerade spårvägar och järnvägar. Och
svårdefinierade mellanting. Många banor
har haft kombinerad trafik som på HRRJ
Som många schweiziska småbanor går banan Aigle–Le Sepey–Les Diablerets till delar i gatan som en
spårväg. På bilden ankommer ett av banans tåg i gatan till stationen i Aigle. I två andra gator går andra
och Lidingö, medan andra har mer liknat
smalspårslinjer. Alla är meterspåriga men har olika el- och kuggstångssystem. Än så länge. Den lokala trafik- amerikanska s k interurbans. Interurbans
myndigheten TPC ska rationalisera så att alla banor blir lika. var järnvägar mellan städer som använde de
lokala spårvägsspåren inne i städerna. Banor
av den här typen var vanliga även i många
andra länder, som Tyskland, Schweiz och
Japan. En annan utveckling påbörjades på
1980-talet i Tyskland då nya tvåströms spår-
vagnar från spårvägen i Karlsruhe började
trafikera en del DB-linjer i regionen. Nätet
har successivt byggts ut och nu har även DB
ett antal tvåströms spårvagnar till trafiken.
Liknande system finns eller är planerade på
flera håll.
En typ av mellanting mellan spårväg
och järnväg som vi inte haft i Sverige är de
ångspårvägar som funnits på flera håll Här
är det tala om rena spårvägar som inte varit
elektrifierade utan dragkraften har utgjorts
av särskilda spårvägsånglok. Ofta var dessa
lok ordentligt inklädda så att maskineriet
inte skulle skrämma gatans hästar.
Det finns många fler exempel och de kan vi
Ångdrivna spårvägar fanns på många håll i världen innan elektriciteten i början av 1900-talet tog över som inte gå in på här, men jag har valt ut några som
kraftkälla. På bilden ett historiskt gå i schweiziska Bern 2003. Loket såldes efter spårvägens elektrifiering till visas i bild. Modellspårvagnar finns idag från
en industri och överlevde långt in i modern tid. Nu är det upprustat och kör museitåg med en helt nybyggd flera tillverkare ute i Europa, några från USA
släpvagn av gammal modell. och några från Japan. Ut på nätet och leta.

Med centrum i tyska Karlsruhe finns en rad linjer som trafikeras båda av spårvagnar och
normalstora tåg. På bilden två motorvagnar på DB-stationen Bretten år 2000. En del av
spårvagnarna ägs av DB och har då littera 450.
Ellok för spårvägar och förortsbanor (eller interurbans på ameri-
kanska) ser märkligt lika ut över hela världen. Den här gamling-
en, tillverkad av Baldwin i USA, rullar fortfarande med arbetståg
på privatbanan Highland Rail i Japan. Loket är fotograferat i
Nimura 2009.

76 AoH 6/16
HISTORIK | Plastmodeller genom tiderna

Utbudet av byggsatser har verkligen varit

varierande under åren. Allt från småfåglar
till månlandaren har tillverkats i styrenplast.

Byggsatsdrömmar!
Plastbyggsatserna har under åren alltid bevakats av Allt om Hobby. den modellen som föll mest i smaken. Sedan
var det bråttom hem för att direkt sprida ut
Mycket har hänt sedan 1966 då det första numret nådde allmänheten. delarna på bordet och med det starkt luk-
Det var ingen hejd på idérikedomen när det gällde påhittade eller tande tublimmet klistra ihop modellen innan
verkliga förebilder som levererades i de färgglada askarna till hobby­ dagen var slut. Målningen hoppade jag över
butikerna. Anders Ericson delar med sig av sina egna minnen och eftersom det kliade i fingrarna att få susa runt
i lägenheten med planet och attackera allt
tankar kring plastmodellhobbyns utveckling. från skohyllan till taklamporna. Dessutom
var plasten ofta färgad i någon skrikig kulör.
Text & bild: Anders Ericson Limmet hann nätt och jämnt fästa så landställ
och småprylar ramlade förstås ofelbart av
och hamnade i regel senare i dammsugaren.
NÅGON BYGGSATS MÅSTE givetvis ha mades ihop utan målning vid köksbordet. Efter några år så belönades undertecknad
varit den första. Dessvärre kommer jag inte Airfix påsar med ritningen fasthäftad upptill med veckopeng och denna fredagsutbetal-
ihåg vilken modell som blev startpunkten var billiga i inköp och med lite tur avslutades ning gick oftast till två påsar från Airfix, jag
på en hobby som följt mig ända sedan fyra­ någon tur i staden på lördagen med inköp av vill minnas att de kostade 2 kronor och 25
årsåldern. En sak är dock säker, det var en en ny sats. Enligt min mamma så fick hon öre styck på den här tiden.
plastpåse från Airfix som första gången lim- lyfta upp mig över disken så jag kunde peka ut Hobbyaffärerna hade också stora dyra

78 AoH 6-7/16
 Plastmodeller genom tiderna | HISTORIK

Airfix hade modeller för varje smak till lågpris i plastpåsar. De här byggsatserna var
ofta ett första steg in i hobbyn.

Aurora var störst och även först med figur och

monstermodeller. Även andra tillverkare hakade
på trenden med figurer av alla möjliga varianter.
­Frågan är om Airfix byggsatser av Henrik VIII och
Anne Boleyn var lika poppis som monstren från
Aurora. Samtliga modeller på bilden är återut-
gåvor.

När plastpåsarna gjort uttåg från hobbyaffärerna levererade Airfix de

­billigaste satserna i blisterpack. Fördelen var att delarna inte blev skadade
lika lätt i h
­ anteringen.

De pampiga skeppen från segelfartygens tid var lockade verkligen till inköp med sin vackra
boxart. HMS Beagle har varit tillbaka i katalogerna ett antal gånger medan Flying Cloud är
svårare att hitta.

AoH 6-7/16 79
HISTORIK | Plastmodeller genom tiderna
Hot rods har alltid varit populära som byggsatser. Till vänster i grönt en tidig modell från AMT. Den
gula 32:an från Revell är en modernare byggsats som satte ny standard för bilar av den här typen.
Det var ingen brist på fantasi
när det gällde förebilder.
Den har figuren av Alfred E
Neumann ur ­tidningen MAD
kom från Aurora.
80 AoH 6-7/16
modeller av bilar och fartyg som jag drömde
om på kvällarna innan John Blund stängde
ögonlocken. Kataloger från de stora till-
verkarna lästes tills bara trasor var kvar av
sidorna med de lockande byggsatserna med
sin förföriska boxart. För att få ihop till en
större utmaning i butiken var det till att för-
söka spara veckopengen en tid, vilket kändes
som ren tortyr. Två veckors veckopeng och
lite extraarbete hemma, kunde med lite tur
räcka till en större modell från Revell eller
Aurora. Efter att ett större antal alster endast
limmats ihop utan målning, var det nu dags
att även börja lackera delarna. Något som
visade sig vara svårare än jag trott.
MÅLNINGSÖVNINGAR
Nästa steg i min byggutveckling blev att
införskaffa några burkar Humbrolfärg och
penslar. Glad i hågen målade jag alla detaljer
när de satt fast på gjutstammarna. När sedan
de stora delarna kommit på plats blev det
förstås tråkiga skarvar och färgkladd där
limmet lagts på. Besvikelsen var stor vid
jämförelse med de färdigbyggda modellerna
i katalogen. Men trägen vinner som bekant
och till sist förstod jag att det var de små
delarna som med fördel kunde målas innan
de monterades. Utsidan på flygplanet målades
när skarvarna slipats ned jämnt och fint.
Vid den här tiden var det inte så noga med
de rätta kulörerna, jag blaskade på med de
färger som fanns till hands.
Brytpunkten kom i högstadiet när jag valde
modellbygge som fritt valt arbete. En dub-
 Plastmodeller genom tiderna | HISTORIK

beltimme i veckan samlades vi i slöjdsalen

och utövade modellbyggets svåra konst. Här
fanns det andra som hade kommit längre än
jag själv och dessutom ett stort sortiment av
färger. För den generösa summan av femtio
kronor fick vi inhandla en byggsats som
skulle räcka hela terminen. De flesta valde
en av de lockande bilarna i skala 1:24 eller
1:25. Revell och AMT var populärast bland
oss ynglingar. Ja, tyvärr var det inte några
tjejer med i vårt gäng. Jag minns att hobby-
butikens ägare verkade tycka det var skönt
när hela skocken av modellbyggare äntligen
gjort sina val och lämnat affären. Med hjälp
av andra i gruppen på modellbygget målade
och byggde jag sedan den första modellen
jag var riktigt stolt över. Med noggrannhet
som vapen fick min hobby en ny dimension.
Nästa upptäckt var sprayburkar med
häftiga kulörer och färgsprutor som hade ett
mystiskt skimmer över sig bakom glaset i hob-
bydisken. Under hela min uppväxt bodde vi i
lägenhet så sprayburkar var strängt förbjudet
inomhus. Något som mamma fick påminna
mig om efter ett äventyr med Candy Apple
Red från Pactra när jag var ensam hemma.
Färgsprutorna verkade däremot enklare att
kontrollera än burkarna. På bilderna var
det ju väldigt lite färg som kom utanför
munstycket. Naturligtvis tordes jag inte
berätta om den fantastiska uppfinningen
för min mamma utan inköpet skedde med
sparade pengar, i lönndom. Nu skulle det
äntligen bli ordning på lackeringen. Mina
karosser och annat skulle givetvis bli så där
blanka och fina som i katalogerna. Först ut
var en show-rod från Monogram – Boot Hill
Express. En burk guldfärg från Humbrol TV- och filmrelaterade modeller har alltid varit populära. Aurora släppte denna obskyra byggsats av famil-
hälldes i färgbehållaren och med hjälp av den jen Adams ”haunted house” på 1960-talet. Inuti finns en sinnrik mekanism som styr självlysande spöken i
medföljande aerosoltuben sprayades sedan fönstren.
delarna på golvet i pojkrummet. Det visade sig
tyvärr att den tidning som varit underlag inte
räckte till för allt överspray som uppkommit
vid målningen. Mattan hade fått en yttre ram
av guldfärg. Efter att ha vänt upp och ner på
mattan och gömt undan färgsprutan vågade
jag sen aldrig använda den i mitt rum igen.
De återstående åren jag bodde hemma hos
mamma fick jag återgå till penselmålning.
Att få till en snygg blank yta på bilkarosser
var svårt och därför blev det mest flyg- och
fartygs­modeller som målades med matta
färger. Några avstickare med bilar från Mo-
nogram blev det också eftersom de karosserna
oftast var gjutna i kartongbildernas kulör.
Jag var ändå lycklig och mina byggresultat
började nu imponera på kompisarna.

FÖRSÖK MED TRÄ

Under min uppväxt fanns inte det enorma
utbud av förströelser som idag. Vi hade två
kanaler på TV och datautvecklingen var
milt uttryckt i sin linda. Det som erbjöds
var sportaktiviteter eller hobbygrenar som
exempelvis modellflyg, frimärkssamlande
och plastmodellbygge. Jag har alltid varit Det var ingen hejd på skruvade modeller under 1960 och 70-talet. Två exempel ser vi här, Röde baronens
nyfiken på alla möjliga hobbyföreteelser så femdäckade Fokker och Van Mans VW-buss. Båda satserna släpptes av Revell och har kommit i återutgåvor
modellflyg och fartygsbygge i trä lockade på senare tid.

AoH 6-7/16 81
HISTORIK | Plastmodeller genom tiderna
Monogram hade sina egna extrema show-rods i form av skapelser från Tom Daniel. De här två, Red Baron
och Tijuana Taxi hörde till storsäljarna.
En tidig väldetaljerad byggsats är denna Aston Martin DB4
från Aurora. Med öppningsbara dörrar och huv krävdes det
mycket jobb att få ihop modellen. DB4:an har sedan kommit
tillbaka med jämna mellanrum. En klart byggvärd modell
trots sitt ursprung i tidigt 1960-tal.
starkt vid sidan av plastmodellerna. Mina
försök att bygga friflygande segelflygplan,
gummimotormodeller och linflygplan slu-
tade däremot alltid i fiasko. Det blev ofelbart
en oformlig brädhög efter mina flygförsök.
Där och då beslutade jag mig därför för att
aldrig ge mig på något liknande igen.
Men fartygsmodeller då? Här fanns kanske
en annan möjlighet att bygga något som stolt
kunde puttra fram med elmotor eller segel
på slottsdammen. Efter idogt bedjande och
tjatande fick jag en krabbfiskekutter från
82 AoH 6-7/16
­ illing Boats. Att tillbehören inte ingick hade
B få till ett snyggt resultat. Lavinen var i rull-
jag förstås ingen aning om. Vid den här tiden
var alla BB:s modeller uppdelade i två satser,
en med tillbehören och en med trämaterial
och ritning. Efter en snabb titt på ritningen
upptäcktes detta men jag började ändå resa
spanten på kölstocken. Min kunskap om mo-
dellbygge i trä var mycket begränsad. När jag
hade påbörjat bordläggningen var inte span-
ten avfasade, så att plankningen kom dikt
emot. Att borden även skulle blötlagts och
formats innan de limmades på skrovet blev
nästa stora tavla. Borden sprack förstås och
skrovet blev skevt. Trots alla misslyckanden
fortsatte bygget tills alla de små trädelarna
skulle skäras ut ur de tunna och spröda trä-
arken i fanér. Nu framstod bordläggningen
som rena drömmen, jag vill minnas att det
var ett fåtal delar som blev användbara efter
min framfart med kniven. Fiskebåten blev
aldrig klar utan förde en tynande tillvaro
i källarförrådet innan den förpassades till
soptippen.
Intresset för fartygsbygge gav jag däremot
aldrig upp. Senare i livet med mera kunskap
och tålamod har ett antal flytetyg av olika
typer byggts med kärlek och omsorg. Trogna
läsare av AoH kommer säkert ihåg Mariefred
och Götheborg.
SKOKARTONGEN
I tonåren brukar barndomens intressen
hamna i träda på grund av stegen in i vuxen­
världen. Jag var inget undantag, så under en
tioårsperiod blev det inte mycket gjort vid
byggbrädan. Det var trots allt ingen total
stiltje på modellkreativiteten då lek- och
hobbyaffärer besöktes med jämna mellan-
rum. Det har alltid följt med en skokartong
med färger, lim, penslar, filar och annat i
flyttlassen mellan olika lägenheter. Ibland
inköptes någon lockande byggsats som bygg-
des ihop med samma glädje och kontempla-
tion som tidigare. Bland det viktigaste med
modellpysslandet är den ro det skänker och
möjligheten att helt gå in i en annan värld,
tiden stannar och när gryningsljuset bryter
in inser man att det blivit många timmar
vid byggbordet.
ÅTERFALL
Det finns undersökningar som gör gäl-
lande att den hobby man haft som barn ofta
återkommer i vuxen ålder. På mig stämmer
det i alla fall på pricken. När tillvaron blivit
stabil med fast jobb och eget boende fick
jag tag i en ny Airfix-katalog på den lokala
leksaksaffären. Till min glädje fann jag att
tre av bilarna som jag byggt för länge sedan
fanns kvar i sortimentet. Dessa beställdes
omgående och den gamla och numera slitna
skokartongen med modellprylar letades fram
igen. I samband med leverans av byggsatserna
kompletterades med några färgburkar och en
ny limtub. Efter några veckor var de tre små
bilarna klara och jag hade haft lika roligt som
vanligt under bygget. Nu hade jag ett annat
tålamod och lugn i kroppen för att verkligen
ning och flera modeller lagrades snabbt i
garderoben. Efterhand upptäckte jag att nya
tillbehör och hjälpmedel hade dykt upp på
marknaden. Den kanske största innovatio-
nen för mig var Bare Metals kromfolie som
medgav autentiska kromdetaljer istället för
den grådaskiga silverfärgen från Humbrol.
Efter ett tag hade ett större antal satser
färdigställts och numera är modellbygget
åter en stor del av min personliga avkoppling
i vardagen. Det finns inget bättre än att ge sig
 Plastmodeller genom tiderna | HISTORIK

Mitt första försök när det gäller träbåtar var den här krabbfiskekuttern
från Billing Boats. Drygt fyrtio senare köpte jag modellen på nytt och nu
Airfix små plastfigurer har säkert de flesta en relation till. Även om soldaterna var gick det bättre. Tålamod och kunskap om träbåtsbygge hade mognat
vanligast så fanns även andra askar att välja på. betydligt sedan det första fiaskot.

in i miniatyrernas värld efter en stressig dag. plastmodeller, modelljärnväg, modellflyg och

Modellernas värld är så mångfacetterad
med research om förebilder och problemlös-
ningar under byggprojekten. Fortfarande satt
jag ensam på kammaren och pysslade men
snart nog så skulle det bli ändring på det.
Jag började åka på utställningar och fick ny
inspiration och tips om hur mitt byggande
kunde utvecklas till det bättre.
ALLT OM HOBBY
Jag kommer väl ihåg när tidningen Allt om
Hobby hamnade framför min nyfikna blick
första gången. En kompis som var mer initie-
rad i modellbyggets universum än jag, hade
lånat några årgångar på biblioteket och jag
var fast redan efter att ha bläddrat igenom ett
nummer. Tidningen var fylld av artiklar om
ångbåtar. En prenumeration var i mammas
ögon för dyr så biblioteket blev ofta besökt i
jakten på det senaste numret av tidningen.
Långt senare så kom jag själv in i redaktio-
nen av en slump. En bekant tyckte att det var
för lite om modellbilar i AoH och frågade om
inte jag kunde skriva något. Sedan dess har
det gått tjugo år med artiklar om allt möjligt
i modellvärlden. Jag har haft förmånen att
besöka mängder med utställningar under
de här åren.
Jag tycker fortfarande att det är lika sti-
mulerande och roligt att skriva i tidningen
och det har aldrig varit brist på uppslag till
artiklar. Min förhoppning är att det blir minst Ungefär så här såg innehållet ut i min gamla slitna
tjugo år till som skribent i modellbyggets skokartong. Modellkniv, penslar, färger och tublim var
tjänst! det viktigaste om jag blev sugen på att bygga.

Utbudet av extradelar, verktyg och fotoets har ökat enormt de senare åren. En typisk representant för 1960-talets modellsatser är denna Junkers Ju 88.
Numera finns inga begränsningar när det gäller att superdetaljera modellerna.

AoH 6-7/16 83
HISTORIK | 1:8 buggyns utveckling

Rikstvåan på Skanör-Falsterbo RC-klubb 1981.

Foto: Freddy Stenbom.

Från bångstyriga järnsängar

till solida fartmonster
Här tittar vi närmare på hur två- kontra fyrhjulsdrift, olika chassilayouter, Ytterhag – nostalgientusiast med över 400
gamla RC-bilar i sin ägo.
galna innovationer och små förfiningar har lett fram till att bilarna i
klassen 1:8 offroad ser ut som de gör idag. FÖRSTA OFFROADFÖRSÖKEN
De första försöken till offroadbilar gjordes
Text: Niclas Sjöqvist omkring 1970. På den tiden var radiostyrda
Bild (där ej annat anges): Kenneth Garpebo (bilar från hans samling) bilar ett relativt nytt fenomen och de nitro-
bilar som tillverkades var endast avsedda
för asfaltsracing. Efterhand började man
IDAG FINNS ETT gediget utbud av radio- någorlunda centrerad och vänd framåt, av- montera nabbar på däcken, för att testa hur
styrda bilar och klassen 1:8 offroad är inget gaspipa och tank på ena långsidan, radiolåda bilarna fungerade på grus. I samband med
undantag. Utvecklingen går stadigt framåt och servon på den andra. Men det fanns en tid detta dök det upp några modeller på markna-
och tillverkarna utvecklar ständigt snabbare, då tillverkarna prövade den ena innovativa den som hade nabbade däck och ett försök till
snyggare och mer stryktåliga bilar. Men chassidesignen efter den andra. fjädring bak. Den första var Matsushita Cat
om man jämför några moderna 1:8 buggies På 1970-talet och början av 1980-talet buggy som kom omkring 1970. Åren därpå
från olika fabrikat med varandra, tycks fanns ingen norm för vad som fungerade släpptes en handfull buggies, bland annat
alla bilar vid en första anblick vara stöpta bäst, och tillverkarna testade febrilt olika Ishimasa Rat buggy, Sankyo Guts buggy och
i samma form. Tillverkarna har funnit en konstruktioner för att hitta fram till det Kyosho Deluxe Chassis kit. Den sistnämnda
chassilayout som är både stryktålig, stabil optimala konceptet som alla ville ha. kom att spela en stor roll för utvecklingen.
och snabb. Den bygger på en bottenplatta av – De 1:8 buggies som kom alldeles i början – Kyosho Deluxe Chassis kit släpptes 1974
aluminium, fyrhjulsdrift via kardan och tre kan se riktigt ”sjuka” ut. Oftast byggde de på och var särskilt anpassad för tävlingsbruk.
differentialer, fyra oljestötdämpare, motorn opålitliga, usla konstruktioner, berättar Bert Den hade en fjädring bestående av släpande

84 AoH 6-7/16
 1:8 buggyns utveckling | HISTORIK

Kyosho Deluxe Chassis Kit (1974). Ett chassi framtaget som en raceversion av det ­vanliga
chassit. Kitet försågs, unikt för den tiden, med nabbade däck samt släpande bär­armar – en
konstruktion som skulle bli dominerande i åratal framöver. Observera att däcken på bilden
är inte slitna, nabbarna var så korta original. Man kan också se lite av ”framtiden” på de
längsgående rambalkarna och den vinklade kofångaren av plast. Byggsatsen levererades
utan kaross; modellen på bilden har en Dash 7 kaross.

bärarmar som kom att bli den dominerande
designen i åratal framöver, förklarar Ken-
neth Garpebo, en av vårt lands mest insatta
samlare av äldre 1:8 buggies.
Släpande bärarmar innebär att bärarmen
fäster i en axel något framför hjulet, vilket
gör att bärarmarna och hjulen kan röra sig
några millimeter upp och ner. Vid det här
skedet, i början av buggyns utveckling, var
stötdämpare inte ens att tänka på. De tidiga
försöken till stötdämpning byggde på att
bromsa bärarmarnas rörelse med friktion.
Man kunde använda brickor av bakelit eller
gummi, vilka monterades mellan bärar-
marna och bärarmsfästet. När man spände
åt muttern blev bärarmarnas rörelse trögare.
MOTORERNA – ETT GISSEL
Idag förutsätter vi att bil och motor ska
fungera felfritt när vi plockar upp dem ur
kartongen och startar upp modellen. Att
försöka få en RC-motor att gå tillförlitligt
på 1970-talet var däremot en utmaning av
Guds nåde. På den tiden var nämligen nitro
en förbjuden ingrediens i bränslet i Sverige.
Bränsleblandningen bestod således av cirka
80 % metanol och 20 % ricinolja. Inte sällan
fick förarna blanda bränslet på egen hand. med en särskild propeller som satt monterad
Det ”milda” bränslet i kombination med de på motorn och kylde den. Gissa om den
opålitliga motorerna och bristfälliga kopp- konstruktionen var bräcklig vid krascher?
lingar, gjorde att det var i stort sett omöjligt
att få bilen att fungera under längre perioder. FUNGERANDE CHASSIKONCEPT
– Bilarna var sköra och motorerna stan- I slutet av 1970-talet hade de olika tillverkarna
nade titt som tätt. I princip var man ga- hittat fram till en chassilayout som gjorde
ranterad en finalplats om man bara kunde bilen stabil och stryktålig. Nu följde några
hålla bilen rullande under de fem minuter år då bilarna såg i princip likadana ut, precis
långa kvalen, minns Dallas Mathiesen, som som idag. De gemensamma nämnarna var
tävlade i ­k lassen 1:8 offroad under 1970- och rambalkar i aluminium, dubbla släpande
1980-talet.
Eftersom motorerna var och är en av de
tyngsta komponenterna på bilen, laborerade
man mycket med motorns placering. Mo-
torerna kunde sitta i nosen, i mitten (längs
med chassit eller på tvären) eller bak. I slutet
av 1970-talet släppte HP sin Porsche 930
Turbo – en bil som hade motorn
liggandes baktill, troligen
för att tyngdpunkten
skulle bli lägsta möjliga.
Problemet var bara att
kylningen fungerade Mardave Stock Car (1974) sålde mycket
mycket dåligt eftersom bra i Sverige. Den var billig, robust samt
kyltoppen inte exponerades lättbyggd och blev för många den första
för fartvinden. Det löste man RC-bilen som kom i ens ägo.

På Hirobo Ford Bronco (1977) ses ett bra exempel på hur fria
tyglar tillverkarna hade i begynnelsen. Motorn fram, växel-
låda med back och en riktig bladfjädrad bakaxel. Chassit togs
ursprungligen fram 1973 till Hirobos första offroadbil, GS2.

AoH 6-7/16 85
HISTORIK | 1:8 buggyns utveckling

HP Porsche 930 Turbo (1980) sålde väldigt bra i Sverige. Den fanns i två u­ tföranden – Porsche och
buggy. Mycket ovanlig konstruktion med liggande motor bak. En fördel var att man kunde starta den
uppifrån utan att ta av karossen. En nackdel var dålig kylning av motorn. Kylningen sköttes av en liten
propeller/fläkt som satt vid sväng­hjulet. Det fanns också en kanal i lexan som sattes runt motorn så att
luften ifrån fläkten fördes ner till kyltoppen.

Många tidiga bilar försågs med finribbade däck
(ovan). Sedan kom ribbade däck fram och nab-
bade däck bak att bli det fungerande konceptet
(nedan). Nabbarna var ganska stora jämfört med
dagens och alla nabbar på ett däck behövde
inte alltid vara av samma storlek. Framdäcken
fick med tiden grövre och färre ribbor.
bärarmar fram, motorn placerad längst bak,
stel bakaxel (ingen differential, båda hjulen
snurrade lika fort) samt att nästan alla delar
i aluminium
Det faktum att bilarna bestod av mycket
aluminium gjorde dem givetvis ganska tunga,
men som sagt också stryktåliga. Den ökade
hållbarheten gjorde att det blev alltmer po-
pulärt att tävla i klassen 1:8 offroad.
PLATTA OFFROADBANOR
Offroadbanorna i slutet av 1970-talet hade
få likheter med dagens. För det första var
de i regel mycket mindre. Materialet var ofta
grus eller gräs och man såg inte röken av fin
lera, betong, stenplattor eller astroturf som
vi ofta ser på dagens banor. Dessutom sak-
nade banorna allt som oftast hopp eftersom
bilarnas fjädring i princip var obefintlig.
Möjligen kunde det finnas något enstaka
”gupp”, så bilarna skuttade till litegrann. I
övrigt hade förarna fullt sjå med att förmå
de bångstyriga åkdonen att överhuvudtaget
ta sig runt banan. Bakhjulsdrift i kombina-
tion med stel bakaxel gjorde bilarna mycket
svårkörda. Dessutom fungerade bromsarna
med nöd och näppe. Det var enbart bakhjulen
som bromsades upp, och inte sällan låste sig
hjulen. Lägg därtill trilskande motorer och
ett ganska ”segt” bränsle och man förstår
snabbt att racetempot var betydligt lägre än
vad det är idag. Men trots de helt annorlunda
förutsättningarna jämfört med dagens, var
racingen intensiv, spännande och lustfylld.
Torbjörn Pettersson började tävla i klassen 1:8
offroad under 1980-talets början och minns
tävlingarna med stor glädje.
– Racingen var precis lika spännande då
som idag. Stämningen på tävlingarna var väl-
digt lugn och fredlig. Man kunde komma ner
ensam till en tävling eftersom man visste att
man fick hjälp med mekning och reservdelar
av konkurrenterna, berättar han.
FÖRARNA BYGGDE OM BILARNA
Till skillnad mot idag då bilarna presterar på
topp direkt ”ur kartong”, fanns det mycket
man kunde förbättra själv på dåtidens bilar.
Torbjörn Pettersson minns att alla tävlings-
förare försökte hitta på lösningar som gjorde
att bilarna gick bättre. I originalutförande
lämnade de nämligen en del övrigt att önska.
Själv byggde Torbjörn om sin Tomo Lupus
helt och hållet efter ett koncept som en norsk

Tomo Funco Mexico (1980). Avancerat chassi där drivningen skedde med rem inuti de
­bakre bärarmarna (!) Remmarna skulle på senare versioner ersättas av kedjor. På original­
kartongen avbildades bilen med stötdämpare som var kopplade till en oljetank via slangar.
Tanken var att man skulle ställa in dämparnas egenskaper med hjälp av justeringsskruvar.

86 AoH 6-7/16
 1:8 buggyns utveckling | HISTORIK

Kyosho Landjump 4D (1980). Nästan allt på bilen är gjort av alumi- Kyosho Landjump Integra (1983). En utveckling av Kyosho Landjump 4D. I
nium eller stål. Endast radiolåda, däck, servoräddare och styrändar är stort sett såg bilarna likadana ut, men verkligheten var att nästan alla delar
i gummi eller plast. Fyrhjulsdriften sker med kedja och diffar saknas. hade ändrats. De släpande bärarmarna fanns ännu kvar, men i modifierad
Framhjulens drivning sköts via en primitiv slirkoppling. form. På uppföljarna Kyosho Vanning och Kyosho Presto var de dock borta.

toppförare hade uppfunnit och varit mycket
framgångsrik med.
– Jag byggde om framvagnen och svarvade
till en ny radioplatta så att jag kunde flytta
fram batterier, servon och bränsletanken. Ef-
tersom den tunga motorn satt längst bak ville
man flytta fram så mycket vikt som möjligt
så bilen fick mer tryck på framvagnen och
därigenom bättre styrning. Till skillnad mot
idag, när förarna laborerar med hjulvinklar
”en grad hit och en grad dit”, satte vi i princip
slägga och spett i våra bilar, skrattar Torbjörn.
REVOLUTIONERANDE UTVECKLING
I början av 1980-talet började tillverkarna
utrusta bilarna med komponenter som gjorde
att racingen tog några jättekliv framåt. Det
ena var att bilarna försågs med stötdämpare.
Efter några minst sagt udda försök med
friktionsdämpare på en handfull bilar, exem-
pelvis Hirobo Dome Zero och Thunder Tiger
Challenger, började det dyka upp bilar som
var försedda med riktiga oljestötdämpare. En
av de första var Hirobo Rusher 8 som kom ut
1980. Revolutionen var ett faktum. Nu kunde
plötsligt bilarna framföras i svårare terräng
och klarade till och med att hoppa dugligt.
Den andra komponenten som kom att få stor
betydelse för racingen, var att bilarna fick
en differential. Nu blev bilen betydligt mer
lättkörd och man kunde hålla högre fart runt
hela banan, i synnerhet genom kurvorna.
Tempot på racen höjdes ett par snäpp
och bilarna började nu bli hyfsat lättkörda.
Tillverkarna började så småningom snegla
på olika lösningar för att göra bilarna ännu
snabbare. Ett naturligt steg blev då att pröva
fyrhjulsdrift. En och annan bil med 4wd bör-
jade dyka upp i hobbybutikernas skyltfönster,
men 2wd skulle fortfarande vara mer tillför-
litligt och fortsätta dominera marknaden. I
alla fall ett par år till.
NY ERA AV INNOVATIONER
I början av 4wd-eran var chassit på de
fyrhjulsdrivna bilarna snarlika med de
tvåhjulsdrivna bilarnas. Utmaningen med
fyrhjulsdriften låg inte i att få farkosten att
driva på alla fyra hjul, utan i hur man skulle
göra denna konstruktion driftsäker. Ett idogt
experimenterande ledde fram till att flera
udda modeller såg dagens ljus.
– Kyosho Landjump är en klassisk bil som
var ganska udda när den kom 1980 eftersom
den var avsedd för offroadbruk och fyrhjuls-
driven via en lång kedja – en konstruktion
man aldrig sett på radiostyrda bilar dess-
förinnan. Kedjedriften i kombination med
en helt öppen kaross, var inte helt optimal
när man körde i grus och sand, berättar
Kenneth Garpebo.
Under de första åren prövade tillverkarna
att skapa fyrhjulsdrift på vitt skilda vis. Vissa
modeller var en högst primitiv vidareut-
veckling av en redan befintlig banbil eller
2wd-modell, där fyrhjulsdriften fullbordades
via ett extradrev framför motorn och en rem
som drev framhjulen. Andra modeller fick
fullständig remdrift och vissa, som Kyosho
Landjump, hade fullständig kedjedrift. Några
bilar försågs med kardandrift, precis som på
dagens bilar, men det skulle dröja några år
innan kardandrift blev den dominerande
konstruktionen.
Fjädringsgeometrin kunde se helt olika ut
modellerna emellan; vissa tillverkare höll sig
till släpande bärarmar av aluminium, medan
andra prövade bärarmar av plast enligt
dagens modell. Vid den här tiden saknade
alla bilar vinge men en sådan kunde så små-
ningom köpas som option till vissa modeller.

MRC Buxy (1983). Ett bra exempel på den öppna chassidesign som var vanlig på 1980-talet. Denna
modell har remdrift och det är inte mycket som hindrar gräs, grus och sand från att leta sig in till driv­
linan. Karossen på detta exemplar ska troligen föreställa en Chevrolet Corvette; man gjorde ofta tuffa
sportbilskarosser till sina terrängfordon vid den här tiden. Utöver denna kaross förekom även Ferrari,
Lamborghini och BMW.

AoH 6-7/16 87
HISTORIK | 1:8 buggyns utveckling

MRC Buxy (1983). Ett bra exempel på den öppna chassidesign som var vanlig på
1980-talet. Denna modell har remdrift och det är inte mycket som hindrar gräs,
grus och sand från att leta sig in till drivlinan. Karossen ska troligen föreställa en
Chevrolet Corvette; man gjorde ofta tuffa sportbilskarosser till sina terräng­
fordon. Utöver denna kaross förekom även Ferrari, Lamborghini och BMW.
Thunder Tiger Silver Fox (1984). En kopia på Landjump, kompletterad
med några innovationer. Däck, drivlina och ljuddämpare är ganska
exakt kopierade, medan bärarmar och stötdämpare bär en helt egen
design. Många kommer säkert ihåg denna bil från sina sönderlästa
Hobbexkataloger.

HINDER FÖR 4WD
I Sverige fanns det under 1970- och 1980-talet
en paragraf i tävlingsreglementet som sa att
bilens kaross var tvungen att vara heltäck-
ande. I praktiken innebar det att karossen
omslöt hela bilen - inklusive hjulen. Det
innebar stora problem för fyrhjulsdrivna
bilar i Sverige. Den heltäckande karossen
i kombination med ett ”öppet” chassi med
rambalkar och i vissa fall drivning via rem
eller kedja, var som gjort för haverier. Bert
Ytterhag tävlade i klassen 1:8 offroad på
1980-talet och minns vilket strul det var med
de tidiga fyrhjulsdrivna bilarna.
– Eftersom den heltäckande karossen om-
slöt framhjulen och chassit var öppet under-
till, skyfflade hjulen in skit under karossen.
Motorn, kopplingen och inte minst kedjan/
remmen tog massor av stryk av all sand och
grus. Om ett gruskorn träffade kedjan kunde
det ta tvärstopp och hade bilen remdrift gick
ofta remmarna av, förklarar Bert.
FÖRARNA FÖRBÄTTRADE BILARNA
Precis som med de tvåhjulsdrivna bilarna
byggde förarna om de tidiga fyrhjulsdrivna
bilarna för att förbättra prestandan. Och
uppfinningsrikedomen visste inga gränser.
Håkan Pettersson är en av vårt lands mest
rutinerade buggyförare och startade sin kar-
riär 1983. Han vittnar om en tid då det alltid
fanns saker man kunde förbättra på bilarna
genom egen uppfinningsrikedom.
– Det var alltid något på bilen som inte
var ”hundra” från fabrik, så därför fick
man hitta på egna lösningar. Farsan och jag
byggde om min Serpent Cobra så den fick
en vanlig bottenplatta i aluminium istället
för ”smörgåschassit” som var original. Vissa
förare testade även att göra chassit ledat, med
hjälp av gångjärn och en femte stötdämpare,
ungefär som svingen på en motorcykel,
berättar han.
Eftersom banorna oftast var av sand eller
stenmjöl, hade förarna idoga problem med
stenstopp av olika slag. Särskilt kopplings-
klocka och huvuddrev tog stryk av gruset,
något Håkan och pappa Olle försökte avhjälpa
med egna konstruktioner.
– Vi testade att montera tandborsthuvuden
invid de öppet sittande dreven, så de ren-
gjordes av rotationen. Det fungerade inget
vidare, så då försökte vi bygga en skyddsbox
runt dreven istället, men inte heller det var
någon hit. Tillslut fräste vi upp ett större hål
för svänghjulet i chassit för att gruset skulle
kunna rulla ut lättare men då kom det bara
in mer istället, förklarar Håkan, och skrat-
tar vid tanken på hur hårt man fick slita vid
mekbordet.
HEL SÄSONG PÅ SAMMA DÄCK
Idag ägnar förarna enbart tid åt finjusteringar
vid mekbordet eftersom bilarna, oavsett
fabrikat, oftast presterar på topp direkt ”ur
kartong”. Man laborerar därför mycket med
däckens mönster och gummiblandning för
att bilen ska få rätt fäste på den aktuella banan.
Så finkänsligt var det inte på 1980-talet. Allt
som oftast körde man en hel säsong på de däck
som följde med bilen i originalkartongen.
Mest talande för hur enkel syn man hade
på däckens betydelse, är kanske Carlssons
offroaddäck-kit. Kenneth Garpebo förklarar:
– År 1982 släppte Carlsson ett offroaddäck-
kit med vilket man kunde bygga sina egna
offroadhjul till Carlssons banbil - Carlsson
Viking 4ws. Genom att limma ihop mönst-
rade gummiremsor på skumgummiringar
kunde man sedan limma dessa på fälgarna,
och - vips - så hade man ett par buggyhjul.
Carlsson var inte ensamma om märk-
liga innovationer på däckfronten. Vissa
tillverkare tillhandahöll dubbkit; dubbar av
hårdplast som man limmade ovanpå däckets
utslitna originaldubbar.

Carlsson 4WS 4WD Off Road (1984). Svensktillverkad bil som tillkom efter att Rune Carlsson i Habo modifierade en av sina banbilar som ett test. Han tog
med den till en tävling där han kvalificerade sig till A-final direkt. Han bestämde sig för att föra projektet vidare vilket ledde fram till Carlsson 4WS 4WD
Off Road. Bilen är ett bra exempel på hur olika lösningar det fanns för drivningen av framhjulen. Här har man använt o-ringar i olika storlekar för att
överföra kraften. Remdriften ersattes senare med kardandrift när Carlsson Comet kom ut 1985. Denna modell har en Saab-kaross.

88 AoH 6-7/16
 1:8 buggyns utveckling | HISTORIK

Flying Point Enterprise Nova Puma (1987). Tillverkad i Taiwan. Ytterligare en av de

många bilar som konstruerades med fyrhjulsstyrning. Chassit är en ganska trogen Yankee 85 TR på Nürnbergmässan 1985.
kopia av en Yankee, men försedd med bur. Foto: Freddy Stenbom.

– Eftersom dubbarna var av hårdplast blev
de snorhala. Jag testade plastdubbarna en
gång men de dög knappt att träna på, berättar
Håkan Pettersson.
GENOMBROTTET FÖR 4WD
Efter att de fyrhjulsdrivna bilarna inlednings-
vis var förknippade med dålig driftsäkerhet,
kom utvecklingen att drivas framåt så att
fyrhjuldriften slutligen slog igenom med
dunder och brak. Ett viktigt skede i Sverige
var att regeln om heltäckande kaross togs bort
1985. Nu kunde man köra med en tajt sittande
buggykaross som lämnade hjulen utanför
och smet åt kring chassit. Dessutom frångick
nästan alla tillverkare rambalkar i aluminium
och istället levererades bilarna allt som oftast
med en bottenplatta i aluminium, precis som
vi ser på dagens 1:8 buggies. Den nya karos-
sen tillsammans med bottenplattan gjorde
att betydligt minde mängder sand, grus och
damm letade sig in till chassit. Dessutom
försågs i princip alla bilar med kardandrift,
en förändring som fick två viktiga följder.
Bert Ytterhag förklarar:
– Tack vare kardandriften blev fyrhjuls-
driften väldigt driftsäker. Dessutom banade
kardanaxlarna väg för att bilarna kunde
förses med mittdiff och skivbromsar, något
som gjorde underverk för väghållningen.
Internationellt hade fyrhjulsdriften fått
fäste något tidigare än i Sverige. En bil som
var vägvisare för fin väghållning och en
driftsäker design var franska Yankee. Man
hade vunnit tre raka EM (1982, 1983 och
1984) men det var vid historiens första VM
i 1:8 offroad, i Frankrike 1986, som det stora
genombrottet kom. Fransmannen Frederic
Veysseyre körde storstilat hem VM-guldet
med sin fyrhjulsdrivna Yankee 86, och plöts-
ligt ville alla köra den franska vinnarbilen.
En svensk förare som körde bilen både innan
och efter VM, var Torbjörn Pettersson.
– I Sverige och Europa var det Yankee
som ”gällde” under mitten av 1980-talet.
Det fina med bilen var väghållningen – långa
bärarmar och en utfjädring utan motstycke
gjorde att den gick extremt bra i hopp och
hålor. Man kunde även justera toe in och
camber väldigt smidigt, förklarar Torbjörn.
SLUTET FÖR 2WD
Utvecklingen hade tagit ett jättekliv framåt.
Med kardandrift, skivbromsar och mittdiff
blev de fyrhjulsdrivna bilarna både snabbare
och mer lättkörda än de tvåhjulsdrivna. Dess-
utom var fyrhjulsdriften tillförlitlig tack vare
den nya karosstypen, bottenplattan och kar-
dandriften. Det fanns helt enkelt inte längre
någon anledning att köra tvåhjulsdrivet.
– När fyrhjulsdriften blev driftsäker
innebar det rena rama mordet på de tvåhjuls-
drivna bilarna. Klassen 2wd dog i princip ut
över en natt, förklarar Bert Ytterhag.
I princip alla 1:8 buggies som har tillver-
kats sedan mitten av 1980-talet har således
levererats med fyrhjulsdrift. Vissa avvikelser
kunde fortfarande förekomma när det gällde
chassilayouten – ända fram till 1988. Då
kom nämligen en bil som revolutionerade
marknaden helt och hållet.
KYOSHO BURNS SÄTTER NORMEN
Under historiens första VM i klassen 1:8
offroad i Frankrike 1986, hade japanerna kört
med omoderna bilar och inte riktigt hängt
med i utvecklingen som Yankee och Garbo
drivit framåt. Men under samma VM stude-
rade japanerna däremot de moderna bilarna
ingående, för att själva kunna konstruera
en vinnarbil. Som ett resultat av studierna
under VM 1986, dök en ny japansk bil upp
i Kyoshokatalogen två år senare. Bilen, som
hette Kyosho Burns, såg toppmodern ut och
under VM i Italien 1988 skulle det också visa
sig att bilen stod upp mot förväntningarna.
Japanen Yuichi Kanai, som idag utvecklar

När Kyosho Burns kom ut på marknaden 1988 var re-

volutionen ett faktum. Än idag är bilarna uppbyggda
på ett snarlikt sätt, bortsett från att bränsletank och
mottagarack har bytt plats. Foto: Kenneth Garpebo.

AoH 6-7/16 89
HISTORIK | 1:8 buggyns utveckling
Kyoshos 1:8 buggies, återfanns överst i
resultatlistan med sin Kyosho Burns efter
avslutade kval. Kanai körde dock sönder en
bärarm i sin semifinal och VM:et vanns av
italienaren Maurizio Monesi som körde en
Garbo Roadfighter. Men Burns hade ändå
gjort ett viktigt avtryck - världen häpnades
över den helt nya bilen som flög över hoppen
som inget man tidigare hade sett.
– Kyosho revolutionerade verkligen mar-
kanden med Burns. Yankee, Garbo med flera
hängde förvisso med i ett par år till, men när
Burns utvecklades till Inferno dominerade
Kyosho helt. De ”gamla” fabrikaten försvann
och nya dök upp, i princip var de kopior på
Inferno, förklarar Bert Ytterhag.
Idag vet vi att Kyosho Burns var oerhört
viktig för 1:8 buggyns utveckling. Om man
tittar på den 25 år gamla bilen ser man
att chassilayouten är snarlik den vi ser på
dagens bilar. Den enda förändringen som
gjorts layoutmässigt sedan Burns, är att
tank och mottagarack bytt plats. Burns
vidareutvecklades sedermera till Inferno
år 1992 och namnet Inferno har sedan
dess funnits med i modellbeteckningen av
Kyoshos 1:8 buggies.
BÄTTRE BILAR = HÄFTIGARE BANOR
I takt med att bilarna utvecklades med
högre driftsäkerhet, bättre väghållning och
robustare konstruktion kunde också banorna
utvecklas. I mitten av 1990-talet började
stora hopp byggas på banorna utomlands
och under senare år har hoppens storlek
90 AoH 6-7/16
När Kyosho Burns utvecklades
till Kyosho Inferno 1992 följde
en mycket framgångsrik tid
för Kyosho inom 1:8 offroad.
Vid första anblicken är denna
snarlik dagens buggies, trots
att den kom ut på marknaden
för över 20 år sedan. Bilder
från Kyosho­.
gått åt det mer extrema hållet, samtidigt som
banmaterialet har förbättrats. Under 1980-
och 1990-talet körde man i Sverige oftast på
sand eller grus, något som fick till följd att
banorna tog mycket stryk under tävlingarna.
Håkan Pettersson minns hur det kunde vara
att köra en final för 25 år sedan.
– Idealspåret kunde förändras flera gånger
under en final, eftersom det bildades nya
gropar hela tiden. Jag minns mitt första EM
i Holland 1987; under finalen där var det så
djupa spår på vissa ställen att man bara såg
bilens antenn sticka upp. Det blev ofta djupa
”diken” i sanden där bilen försvann helt ur
sikte, minns Håkan.
REVOLUTION FÖR MOTORERNA
På en konferens i Sverige 1989 bestämde man
att häva regeln som förbjöd nitro i bränslet i
vårt land. Det banade väg för att svenskarna
från och med år 1990 kunde nåla motorerna
snålare – utan att de gick varmare. Både ef-
fekten och tillförlitligheten ökade.
– Motorerna var ju byggda för att köras
med nitrobränsle. Vi hade ofta problem med
att motorerna gick för varmt, i synnerhet
på tävlingar på sydligare breddgrader där
det ibland kunde vara 40 grader varmt vid
banan, minns Håkan Pettersson.
I samma veva som nitroförbudet togs bort
förbättrades även kvaliteten på motorerna.
Trilskande motorer blev från och med nu
mer en fråga om okunskap kring förgasar-
inställningar, än om undermålig kvalitet på
motorer och bränsle.
NYTT FOKUS
När bilar och motorer började bli riktigt
driftsäkra under 1990-talet, började både
förare och tillverkare rikta fokus mot de
små detaljerna. För förarna låg inte längre
utmaningen i att hålla bilen rullande, utan
i att hitta rätt setup. En viktig del kom att
bli att välja rätt däck och fälg vid varje nytt
körtillfälle. Från att ha använt en och samma
hjuluppsättning en hel säsong, började nu
förarna i större utsträckning använda sig
av olika däckmönster beroende på väderlek
och bana. Så småningom började däcken
även levereras med olika gummiblandning.
Fälgarna blev allt större och fick lägre profil.
Man började även laborera mer med finjuste-
ringar av bilens inställningar. Det fanns inte
längre någon anledning att bygga om bilarna
som tidigare, utan nu gällde det att hitta rätt
med hjulvinklar samt oljor i stötdämpare och
differentialer.
ÖKAD PRESTANDA ÖVER TID
Även om buggies från tidigt 1990-tal är på-
fallande lika dagens bilar till utseendet, har
prestandan ändå tagit sjumilakliv framåt.
Små, små förfiningar under drygt 30 års tid
har gjort att dagens bilar i princip kör åttor
runt sina föregångare. Och trots att bilarna
är lättare idag, tål de betydligt mer stryk.
En innovation som haft stor inverkan på
bilarnas väghållning är big bore-stötdäm-
paren som lanserades på Team Losis första
1:8 buggy, ”8ight” i mitten av 2000-talet. Big
bore-stötdämparen hade betydligt mer volym
 1:8 buggyns utveckling | HISTORIK

Big boredämparen gjorde entré på buggyscenen i och med Losis 8ight. Numera återfinns den på samtliga 1:8 buggies och är en av anledningarna till
att det byggs alltmer spektakulära hopp på banorna. Foto: Niclas Sjöqvist.

och kunde dämpa stötar ännu effektivare än
tidigare. Idag sitter big bore-stötdämpare
som original på alla 1:8 buggies, vilket gör
att banornas hopp kan byggas nästan hur
spektakulära som helst. Losi 8ight har även
kommit med ännu en innovation, nämligen
den att man vänt krondrevet utåt vilket gör
att kardanaxeln fäster på sidan av växelhuset
och motorn därmed kan placeras väldigt
centrerat.
Övriga framstående förändringar är att
man har gått från skruvlock på tanken till
snabbtanklock och att alla hjul numera är lika
stora istället för att framhjulen är smalare.
Hjulvinklarna justeras idag mycket smidigt
med hjälp av turnbuckles och olika buss-
ningar. Kort sagt har bilarna blivit lättare,
snabbare, driftsäkrare och mer lättmekade.
Det har även dykt uppmängder med tillbe-
hör som driver utvecklingen framåt så som
tankpistoler, tempmätare med mera.
Vissa tillverkare har även utvecklat el-
drivna 1:8 buggies och/eller elkonverterings-
kit. Många tävlingar i klassen 1:8 offroad,
både i Sverige och internationellt, körs både
i bränsle- och elklasser.
FLER FABRIKAT, LÄGRE PRISER
De senaste åren har marknaden fått tillskott
av flera nya fabrikat som tillverkar 1:8 buggies.
Tack vare möjligheten att beställa över inter-
net kan vi idag välja och vraka bland olika
fabrikat och modeller bäst vi vill. Eftersom
de flesta bilar håller riktigt hög kvalitet kan
en duktig förare i princip vinna med vilken
bil som helst - bara setupen passar föraren
och banan. Tack vare det ökade utbudet har
även priserna reducerats.
RACING DÅ OCH NU
En positiv följd av att fler har råd att köra
radiostyrt numera, är att startfälten på täv-
lingarna i klassen 1:8 offroad har ökat. Idag
är det inte ovanligt med över hundra star-
tande i Sverigecupen. Lägg därtill ett flertal
mindre regionala cuper med stora startfält.
Tack vare de stora startfälten och bilarnas
ökade driftsäkerhet har racingen blivit tätare,
något Dallas Mathiesen kan intyga. Dallas
är idag sittande på två presidentposter inom
radiostyrt, IFMAR och EFRA, och har både
tävlingskört själv samt varit race controller
i världens alla hörn under flera decennier.
– Idag blir racingen extremt ”tajt” tack
vare bilarnas driftsäkerhet och likvärdiga
prestanda. Och så är det väldigt enkelt att
hitta information om mekning, körning och
setuper idag. All information finns bara ett
klick bort, konstaterar Dallas.
Inför framtiden tror han att tillväxten
skulle gynnas av att klubbarna arrangerade
fler tävlingar för nybörjare, under andra
former än idag.
– Idag körs i princip alla tävlingar enligt
samma reglemente. Jag tror vi skulle tjäna
på att hitta på nya, enklare tävlingsformer
för nytillkomna förare för att göra det ännu
enklare att tävla och trygga återväxten,
menar Dallas.
Oavsett hur racingen ter sig i framtiden kan
vi i alla fall fastslå en sak – det kommer inte
vara bilarna som sätter gränserna. 1:8 buggyn
har gått från att vara en dyr och bångstyrig
”järnsäng” till en solid och driftsäker fart-
maskin med ett överkomligt pris. Det blir
onekligen spännande att se hur framtiden
ter sig för bilarna och racingen inom klassen
1:8 offroad.

Banorna har även utvecklats med bilarna, här Ronneby 1989. Även i Sverige har banorna utvecklats med mer utmanande layouter och utmanande hopp.
Notera det lösa banmaterialet. Foto: Anders Berglund. Här ses den fina banan i Eksjö – Nifsarp Raceway. Foto: Erik Månsson

AoH 6-7/16 91
AoH BYGGER | Pilot Replica J 29-pilot i skala 1:32

Tunnanpilot på
uppdrag i Kongo
”Våra känslor kan inte beskrivas när de första Tunnorna dök upp
över den svenska bataljonens läger under de första stridsdagarna
i december! Hela bataljonen hoppade upp ur ställningarna och
skrek och viftade. Vi visste att vi från och med det ögonblicket inte
behövde kasta oss ner i skydd så fort vi hörde ett flygplan i luften.”
Orden är överste Jonas Waerns, chef för den svenska FN-bataljonen
i Kongo, hösten 1961. Lars Brändström har gjort en modell av en
svensk J 29-pilot i Kongo.

Text & bild: Lars Brändström

UNDER KONGO-KRISEN i början av

1960-talet kom Sverige att bistå FN med en
grupp J 29 som skydd till transportplan men
också för flygunderstöd till den marktrupp
som redan fanns där. Förbandet fick beteck-
ningen F 22. Till en början handlade det mest
om styrkedemonstrationer genom att på låg
höjd stryka fram och visa upp sig. Emellertid
eskalerar krisen och i december 1961 utbryter
regelrätta strider mellan FN-trupper och
Katangesiska förband. Utbrytarrepubliken
Katangas flygvapen (som bestod av tre Fouga
Magister och ett tiotal andra plan) ses nu som
ett så allvarligt hot att FN-flyget tvingas till
rena attackuppdrag.
Det svenska förbandet tillsammans med
Indiska Canberra-bombare och en grupp
Etiopiska F-86 Sabre når snabbt luftherra-
välde. Under åren som följer befinner man sig
i praktiken i krig och J 29:orna understödjer
marktrupperna med framförallt raketanfall
och spaningsuppdrag, till förbandet förs två
J 29S. På våren 1963 stabiliseras läget i Kongo
och ”U.N Fighter Squadron 22” upplöses. De
kvarvarande tunnorna möter ett sorgligt öde
då de förstörs på plats.
Iden om att göra en pilot från F  22 har
länge legat och skvalpat runt i huvudet på
mig. Solbrända, med sina blå hjälmar och
lite slappt uppkavlade ärmar är det väldigt
tilltalande att göra en flygförare från F 22. När
Pilot Replica kom med sina piloter i 1:32 var
det helt plötsligt genomförbart, bara några
enkla justeringar och konverteringar för att
få en tidstypisk J 29-pilot.
KONVERTERING
Eftersom figuren är gjuten i ett stycke med
endast huvudet separat så ser den lite stel
ut. Jag tror att det fungerar alldeles utmärkt
i mindre skala som till exempel 1:72 eller
1:48 men i 1:32 behövs lite mer detaljer för
att det ska se naturligt ut. Högerarm ligger
tätt tryckt mot kroppen och det första jag
gör är att försiktigt såga loss den med en fin
såg. Eftersom figuren ska ha karaktäristiskt
uppkavlade ärmar filar jag försiktigt bort
tyget på armen och formar ärmuppkavlet
från en liten korv Magic Sculp.
Handen byter jag ut mot en ny från Hornet.
För att den ska sitta lite stadigare borrar jag
ett hål i armen och handen och fäster ihop
dem med mässingstråd och superlim. Hela
armen är nu färdig att limmas fast tillbaka
på figuren igen. Vänster hand som håller i
hjälmen ser också lite platt och onaturlig ut
och eftersom inget tyg ska dölja underarmen
så är det enklast att skulptera den. Jag kapar
och filar bort hela nedre delen av armen, från
armbågen ungefär. En ny hand, återigen
från Hornet, limmas fast direkt i hjälmen.
När handen sitter bra behöver jag bara fylla
mellanrummet mellan den och överarmen
med Magic Sculp och forma underarmen.
Små detaljer som ett armbandsur och
nya gradbeteckningar skulpterar jag också.
­Eftersom huvudet redan är separat är det
enkel byta ut mot ett som passar. Det är
egentligen inget fel på det som kommer med
figuren men det är jag upplevde att det blev
lite för mycket Top Gun över figuren så jag
valde ett från Verlinden som ersättare. Det
är enkelt att dölja skarven under en halsduk
och dessutom tyckte jag att den befintliga var
lite för diskret så jag skulpterade en ny. Nästa
moment var att skrapa bort och byta ut alla
slangar och sladdar på fallskärmens sele. Med
detta är figuren klar att primas och målas.
MÅLNING
Alla färger nämnda i artikeln (om inget an-
nat skrivs) är från Vallejo. Alla färgnummer
redovisas också i slutet av artikeln.
För att snabba på målningsarbetet brukar
jag ibland ta fram färgsprutan och måla
grundfärgen med den. Speciellt om figuren
har en uniform med stora ytor som ska
täckas. Förutom att det går snabbare än att
penselmåla finns det också en annan fördel:
Jag kan med färgsprutans hjälp bygga upp
olika nyanser och på så sätt underlätta när
jag sedan ska måla skuggor och högdagrar.
Principen är enkel, jag bara lägger på ljusare
nyanser med sprutan rakt ovanifrån och

92 AoH 6-7/16

Pilot Replicas 32P002 Pilot
­Swedish Airforce 1950s to 1970s.
Figuren är gjuten i ett stycke för-
utom huvudet som är separat.
Eftersom uniformen är enfärgad är det enklast
att lägga grundfärgen med färgspruta.
Konvereringen påbörjad. Hö-
ger arm är försiktigt lossad från
­kroppen och vänster underarm
och hand är bortskuren. Ett nytt
huvud från Verlinden är också på
plats.
Alla hudfärger målas samtidigt för att få ett
homogent utseende.
Pilot Replica J 29-pilot i skala 1:32 | AoH BYGGER
Med nya händer från Hornet, ett Detaljer gjorda av bly och koppartråd
nytt huvud och omskulpterade är det sista innan figuren ska primas.
armar får figuren ett mycket mer
naturligt och mindre stelt ut­
seende.
Grunden läggs med en Ögonen målade och
blandning av Burnt Red, mörk skugga lagd i näs-
Salmon Pink samt Sunny roten, under ögonbrynen
Skintone. och läppen. Övergång­
arna laveras försiktigt
med utspädd grundfärg.
Högdager läggs sedan Slutligen målas alla
på. Den är i botten ­detaljer som hår, l­ äppar
samma blandning som och öron. Ett lager
grundfärgen men med satinlack kan med fördel
mer Salmon Pink i. Över- strykas på hud­partierna,
gångarna laveras med detta ger ett mer
tunt utspädd grundfärg. ­realistiskt utseende.
AoH 6-7/16 93
AoH BYGGER | Pilot Replica J 29-pilot i skala 1:32
Detaljmålning, flytvästen och den karaktäris-
tiska blå hjälmen som flygarna i F 22 bar.
är noga att inte täcka underliggande lager
helt. När grunden är klar ger jag mig oftast i
kast med ansiktet. Det är en av de viktigaste
delarna på en figur och lyckas man med det
är det lättare att jobba vidare. Det är också
i ansiktet en stor del av karaktären på en
figur återfinns.
Ansiktet och övriga hudpartier grundas
med en blandning av Burnt red, Sunny
Skintone och Salmon Pink. Detta ger en
mörk ganska röd ton. Jag brukar stryka på
ett par tre lager. Eftersom färgen lägger sig
lite tjockare i håligheter och veck kan jag
direkt se vart skuggor och högdagrar sedan
ska målas. Jag målar sedan en extrem mörk
skugga med German Camo Black Brown
under ögonbrynen, i näsroten och under
läpparna. Denna är viktig då den lyfter fram
ögonen och munnen. Dessa skuggor laveras
sedan med grundfärgen. Laveringen sker i
flera lager, färgen ska vara rejält förtunnad.
Tekniken är att lägga flera lager med färg
så att gränsen suddas ut. Själva ögonen är
viktiga och mitt tips till de som tycker det
är svåra att få till är att strunta i att måla in
ögonvitor. Måla ett svart streck från näsroten
och snett ned mot örsnibben, de flesta figurer
har någon sorts ögonlock, försök följa det,
sedan bara en liten mörk pupill under. Alla
tuffingar kisar ändå med ögonen.
Högdagrarna som nu följer, är samma som
grundfärgen men med mycket mer Salmon
Pink. Högdagrar målas nu på näsan, övre
delen av pannan, ovanför ögonbrynen, på
kindbenen under ögonen, på läpparna och
hakan. Sedan laveras den återigen med
94 AoH 6-7/16
Skuggorna inlagda. Alla detaljer som fickor,
spännen och remmar får en väldigt mörk
skugga, nästan som konturer inmålade.
grundfärgen. Slutligen brukar jag göra en
wash med rejält utspädd Burnt Red, det
brukar på något magiskt vis knyta ihop allt.
Med ansiktet klart är det dags att fortsätta
med resten.
Flygaroverallen med sina veck och fickor
målar jag på samma sätt som ansiktet med
mörk skugga, grundfärg, högdager men
lägger till vad man kan kalla en extrem
högdager och en extrem skugga. Tunna linjer
i kanten på ficklock, skärp, krage, sömmar
och liknande. Eftersom jag tidigare målade
den med färgsprutan har jag nu hjälp av det
och det är enklare att förstå vart skuggor
och högdagrar ska målas. Allt laveras sedan
försiktigt med utspädd färg.
Målning av all utrustning sker eftersom
och med samma teknik: Basfärg, skugga
och högdager och lavering för att göra mjuka
övergångar. Den blå hjälmen är lite speciell
eftersom de olika nyanserna är blandade
på följande sätt. Grundfärg: Prussian blue.
Skugga: Prussian Blue och Black. Högdager:
Prussian Blue och Salmon Pink. Gradbeteck-
ningar och nationalsymbolen målar jag med
en trippelnollas pensel och ett bra stöd för
handen, FN-märket finns som tur är som
dekal från Echelon. Ett bekymmer jag stötte
på var kartfickan på benet, hur jag än försökte
måla fick jag inte till något trovärdigt innehåll
och övervägde att bara lämna den tom. Men
när jag höll på med dekalerna kom jag på
att jag hade dekalfilm i någon låda och det
borde gå att tillverka en egen kart-dekal. En
nerskalad kartbild från internet (tror det var
inflygningsrutten till Jönköping) och någon
Här är skuggorna laverade med grundfärgen
och högdagrar inlagda. Ytterligare några detal-
jer är också grundmålade.
halvtimme senare var den klar. Det blev fak-
tiskt över förväntan bra. Uppförstorad genom
kameran ser man bara suddiga pixlar men
på normalt avstånd ser det faktiskt ut som
en karta. Efter detta återstår bara att vädra
skorna med lite pigmentpulver och placera
piloten på en bas.
BAS
Jag våndades faktiskt för just det här med
­b asen. Hur ska jag presentera figuren?
­Normalt kan man alltid klämma in lite
grönska eller en skylt, men en landningsbana
är ju bara platt betong. Till slut googlade
jag fram lite bilder och märkte snabbt att
flygfälten i Kongo såg rätt slitna ut. Jag såg
en sprucken, skitig betongplatta med ogräs
framför mig, och det kändes genast lite mer
intressant. Betongplattan är enkel att göra i
mindre skala. Gips blandat med fin sand som
jag sedan målar med olika grå nyanser. Jag
ristade in sprickor och en skarv med hob-
bykniven. I dessa petade jag ner statiskt gräs
som jag sedan målade. Slutligen smutsade jag
ner den med olika pigment och lite oljefärg.
AVSLUTNINGSVIS
F22:s uppdrag i Kongo intar i svensk flyg­
historia en speciell särställning. För första
gången i modern historia deltog piloter,
markpersonal och svenska flygplan i regel-
rätta strider. Både människor och material
visade sig mer än väl rustat att klara av sitt
uppdrag och fick både internationellt erkän-
nande såväl som ryktbarhet. Därför har min
figur en självklar plats i vitrinen.

En extrem högdager läggs sedan, den måste
ligga precis i kanten på remmar och längst ut
på veck och förstärker ytterligare detaljerna
på figuren.
En enkel bas till figuren. Ett tunt lager gips
blandat med fin sand får föreställa betong.
När gipset torkat ristas sprickor och en skarv.
Ogräs i form av statiskt gräs petas ned i sprick-
orna och sedan målas allt med acrylfärger.
Pilot Replica J 29-pilot i skala 1:32 | AoH BYGGER
Slutligen målas alla smådetaljer som spännen,
knappar, gradbeteckningar och slangar. Ett
nytt och korrekt nationalitetsmärke ovanför
gradbeteckningen målades dit i sista stund.
Den färdiga figuren monterad på en bas.
Använda färger
Hud: 70814 Burnt red, 70845 Sunny Skin-
tone, 70835 Salmon Pink
Hår: 70822 German Camo Black Brown,
70871 Leather Brown,
70825 German Camo Pale Brown
Overall: 70988 Khaki, 70819 Iraqi Sand,
70928 Light Flesh
Fallskärm: 70893 US Dark Green, 70988 Khaki
Flytväst: 70953 Flat Yellow,
70911 Light Orange, 70819 Iraqi Sand
Remmar: 70893 US Dark Green, 70988 Khaki,
Skor: 70950 Black, 70867 Dark Grey.
Mörk skugga på figuren:
70822 German Camo Black Brown
Spännen: Citadel Runefang Steel
Halsduk och hjälm: 70965 Prussian Blue,
70950 Black, 70835 Salmon Pink
Figuren:
Pilot Replicas nr 32P002 Pilot Swedish Air
Force 1950s to 1970s
Verlinden nr 5401 Bare Heads
Hornet Hands nr 01
Echelon Fine Details nr 353009 UN Patches
Magic Sculp
Diverse bly och koppartråd
AoH 6-7/16 95
 Butiksguiden Forserum/Småland
Forserum – Småland
Jönköping/Habo

tåg1 – din Märklin-specialist

Tåg1 har Sveriges största Märklinlager
och det mesta som tillverkats av Märklin
från 2003 och framåt på lager.
Välkommen till vår butik där vi även
För att annonsera, har en hel del Trix, äldre rariteter www.habohobby.se
och tillbehör att visa.
kontakta Mattias - Det mesta inom hobby -
E-post annons@hobby.se Elektrikergatan 2 Habo
eller telefon 08-999 333. Måndag - Torsdag: 14-18
Lördag: 10-13

Bjärred Göteborg
Sundsvall Lidköping
Lidköping Norrköping
Norrköping

alfa hobby
Specialaffären för modellhobby
Butik och webbshop mitt i centrum
med stort sortiment: Nytt: Rc Modeller och tillbehör
- Plastbyggsatser Plastmodeller - Modellflyg - Bilar
Vi köper o byter nytt & begagnat Din HOkompletta
- Märklin, Roco,hobbybutik
Lima, Liliput. Båtar - Motorer - RC-anläggningar
- Miniatyrfigurer
Miniatyrfigurer Nmed stort urval av
- Fleischmann, R/C-Bil,
Roco. -Båt, -Flyg,
Bilbanor: Ninco.
Modellflyg-Bilar-Båtar-Drakar Skeppsbyggsatser - Tåg - Tillbehör
- Träbyggsatser -Helikopter, Modelltåg
Husbyggsatser: med
Pola, Kibri, tillbehör,
Helja, Faller
Brett sortiment av Bilbanor, trä & plastmodeller!
Vollmer. Bilar: Herpa, Wikin, Buch, Brekina. Drottninggatan 18
- Flames of War
Balsamaterial-Kolfiber-Tillbehör 602 24, Norrköping
- Hobbyverktyg ÄVEN
ÄvenPOSTORDER
postorder
Butik: Flädie Kyrkoväg 2, Bjärred Telefon-fax: 011-16 21 20
Öppet: Må-Fr 12-18 Lö-Sö Stängt Räntmästaregatan
Köpmangatan 23B,8,Sundsvall
Göteborg Cykel &
Cykel & Motor
MotorHB HB Öppet: vard 10 - 18, lörd 10 - 14
Tel: 046-247114 tis-tor 14-19, frelör
14-18,
11-15lör 10-14 Stenportsgat.65,
Stenportsgat. 65, 531 54 Lidköping
531 54 Lidköping
mån-fre 11-18,
www.alfahobby.se, info@alfahobby.se Tel. 0510-283 20 Fax.0510-621
Tel. 0510-283 20 Fax. 0510-6218585 Postorder - webshop
www.skanehobby.se E-post cykel.lid@telia.com www.hobbyhornan.com
tel: 031-21
060-17 97
55 32
22 (mån-fre 8-17) E-post cykel.lid@telia.com

Borås Göteborg Linköping Stockholm

Stockholm

PLASTMODELLER
TILLBEHÖR • FÄRG Karl Johansgatan 7, 031-126220
Etablerad 1931
www.Hobbycenter.se Grevgatan 69 (vid Karlaplan)
Dinomin Hobby Västsveriges största mj-sortiment Öppet Mån-Fre 14.00 - 18.00
114 59 Stockholm Tel 08-662 18 53
• ÅNGMASKINER och tillbehör
Åkerigatan 8, 50430 Borås i skalorna Z N H0 H0e 0 1 LGB Internetbutik - betala med kort,
faktura eller delbetalning. • FARTYGSMODELLER och tillbehör
Tel: 0709688731 Fartygsmodeller och tillbehör Märkesvaror • Tillbehör • MÄRKLIN I-H0-Z, nytt och begagnat
Reservdelar • Bränsle • Service • FALLER, husbyggsatser
eller besök vår internetbutik: Plastbyggsatser • WIKING nytt och gammalt H0-N
”Vi kan teknisk hobby” • HERPA/ROCO stridsvagnar mm H0
Mycket material för självbyggaren
Gillbergagatan 40B, Linköping • PREISER figurer, fordon H0-N-Z
Postorder Tel: 013 - 12 74 70 • Se även vår andra annons i
Välkomna in! denna  tidning och www.eskader.se!
www.powertoys.se Nu även med webshop!

Enköping Helsingborg
HOBBY CENTER
Etabl. 1957
Stortorget 17 (ingång från N. Storg.)
252 20 Helsingborg
Tel: 042 131848
Sta�ende annons PT.indd 1 2016-02-11 14:45
E-post: hobby.center@tele2.se
www.hobby-center.se

AMATI Träbåtbyggsatser
och stort sort. tillbehör.
Trämaterial: lind, valnöt,
mahogny
BILLING BOATS
”RADIOSTYRT FÖR ALLA”
RABOESCH
plasticard, profiler, Brett sortiment av:
mässingspropellrar mm.
Bilar • Båtar • Flygplan
PLASTBYGGSATSER Drönare • Helikoptrar
Svenska Flygvapnet Tillbehör
i olika skalor WWW.HOBBYMAGASINET.SE
Svenska dekaler
och tillbehör Tel:08-449 81 00 · info@hobbymagasinet.se

Eskilstuna
Eskilstuna Malmö Stockholm/Märsta

AutoPartner RC Virago Hobby

Postorderbutiken med det stora utbudet för Sta�ende annons HM.indd 1 2016-02-11 15:27
Mälardalens ledande butik
modellbyggaren som gillar bilar, lastbilar Nu finns byggsatser till Lajban,
och MC. Byggsatser från de ledande mär- El-Lajban, SK78 och Josefin!
kena samt stort utbud från många eftermark- Stunt-King och SK2000.
nadsfirmor. Evergreen styrenplast samt gott
Vi har också balsa, plywood, furu,
metallsortiment för scratchbyggaren. Färg,
pianotråd mm byggmaterial och en del
lim, mask­ering o verktyg. Dessutom ett ut-
andra tillbehör för bygget.
EXTREME FLIGHT bud med byggsatser av film- och TV-figurer.
Öppet vardagar 7-12, 13-16
www.viragohobby.se (övrig tid efter överenskommelse)
Virago Hobby Besök vår hemsida
Vardagar 09-18 Lörd 10-14 Kolonigatan 12
www.modellproduktion.se
Tel 016-400 11 33 263 33 Höganäs
Eskilstunavägen 30 TORSHÄLLA tel 042-343748 tis-fre 18-21 Brobyvägen 1, 195 60 Märsta
info@viragohobby.se 08-591 19 550 Fax 08-591 195 15
autopartner.se

96 AoH 6-7/16
 Låt dig inspireras!
Sundsvall
Sundsvall

Låt dig inspireras!

Låt dig inspireras!
alfa hobby Marek Solár Petr Doležal Vladimír Kos

Butik och webbshop

med stort sortiment:
- Plastbyggsatser
1 AFV PHOTO ALBUM
Marek Solár

Marek Solár
Petr Doležal

Petr Doležal
Vladimír Kos

Vladimír Kos
- Miniatyrfigurer
- Träbyggsatser
- Flames of War
Události z posledních dní konfliktu v střední Evropě na jaře roku 1945 jsou pro
většinu lidí ze západu jen velice málo známé. Pro anglicky hovořící část světa
jsou zahaleny rouškou tajemství s jen velice málo dostupnými informacemi.
Tato kniha by to měla změnit. Ohromné úsilí, které zde bylo vynaloženo by
1
1 AFV
AFV PHOTO
PHOTO ALBUM
ALBUM
- Hobbyverktyg

AFV PHOTO ALBUM

mělo zajistit správnou identifikaci vozidel na fotografiích a mělo by přinést
přesné a úplné informace v jejich popiskách, které jsou potřebné jak pro
modeláře, tak také pro historiky.
Marek Solár Petr Doležal Vladimír Kos
Köpmangatan 23B, Sundsvall The events during the final stages of the conflict in central Europe during the

mån-fre 11-18, lör 11-15 Události

spring
většinu
in
ofz1945
posledních
lidí with
mystery ze západu
dníknown
are little konfliktu
jen velice
very little
v střední
to the majority
málo známé.
information
Evropě
available
of the
Pro
naWest.
jaře roku
toanglicky
They1945
the majority
jsou pro
are shrouded
hovořící částEnglish
of the světa

www.alfahobby.se, info@alfahobby.se Události zworld.

posledních
jsou zahaleny
speaking rouškou dnítajemství
This book konfliktu sv jen
is designed střední
toveliceEvropě
remedy málo na jaře roku 1945
dostupnými
that. A tremendous jsou
informacemi.
amountpro

AFV PHOTO ALBUM

většinu
Tato
of effortlidí
knihahasze západu
bybeen
to měla jen velice
změnit.
expended málo
toOhromné
ensureznámé. Pro
úsilí,the
that anglicky
které hovořící
zde bylo
vehicles in část světa
vynaloženo
the photographs by

AFVAFV
tel: 060-17 55 22 (mån-fre 8-17) jsou
are
Tato
zahaleny
mělocorrectly
přesnékniha by
a úplné
information
rouškou tajemství
zajistit správnou
identified,
to to měla
and thats the
identifikaci
thezměnit.
informace
both
jen captions
Ohromné
v jejich
modeller and
velice
vozidel na málo
the úsilí,
popiskách, které
dostupnými
fotografiích
include
kterézde
historian.
a mělo
useful
jsoubylo
informacemi.
andbyaccurate
vynaloženo
potřebné
přinést
by
jak pro
mělo zajistit
modeláře, taksprávnou identifikaci vozidel na fotografiích a mělo by přinést
také pro historiky.

PHOTO
přesné a úplné informace v jejich popiskách, které jsou potřebné jak pro Marek Solár Petr Doležal Vladimír Kos
modeláře,
The eventstak takéthe
during profinal
historiky.
stages of the conflict in central Europe during the

PHOTO
spring of 1945 are little known to the majority of the West. They are shrouded

ALBUM
The events with
in mystery during thelittle
very finalinformation
stages of the conflict
available tointhe
central Europe
majority during
of the the
English

AFV PHOTO ALBUM 1

spring of 1945
speaking world.are little
This book known to the majority
is designed to remedy of the
that.West. They are shrouded
A tremendous amount

ALBUM AFV PHOTO ALBUM

in
of mystery
effort has with very
been little information
expended to ensure available
that thetovehicles
the majority
in theof the English
photographs

1
Butiksguiden
speaking
Události zworld.
are correctly This book
identified,
posledních is designed
and that vthe
dní konfliktu tocaptions
remedy
střední Evropě that.
includeA tremendous
na jařeuseful amount
and accurate
roku 1945 jsou pro
of effortlidí
information
většinu has tobeen
ze bothexpended
západu the to málo
jenmodeller
velice ensure that
and známé.
the the
Pro vehicles
historian.anglicky in the photographs
hovořící část světa
are correctly
jsou zahaleny identified, and thats the
rouškou tajemství jen captions
velice málo include useful and
dostupnými accurate
informacemi. Bojová technika na území Československa v letech 1938 -1968
information
Tato kniha by to to
both
mělathezměnit.
modeller and the úsilí,
Ohromné historian.
které zde bylo vynaloženo by Armoured Fighting Vehicles on Czechoslovakian territory 1938 - 1968
mělo zajistit správnou identifikaci vozidel na fotografiích a mělo by přinést
přesné a úplné informace v jejich popiskách, které jsou potřebné jak pro

– webbutiker
modeláře, tak také pro historiky.

The events during the final stages of the conflict in central Europe during the 1
Události
spring ofz1945
většinu
jsou
posledních
lidí with
in mystery
zahaleny
speaking
Tato
ze západu
world.rouškou
kniha
of effort has
dníknown
are little

This book
bybeen
to měla
konfliktu
jen velice
very little
tajemství
změnit.
expended
v střední
to the majority
málo známé.
information
Evropě
available
s jentovelice
is designed
toOhromné
remedy
Pro
málo
úsilí,the
ensure that
naWest.
of the

které
jaře roku
toanglicky
They1945

dostupnými
that.
zde bylo
vehicles
jsou pro
are shrouded
hovořící
the majority částEnglish
of the světa
informacemi.
A tremendous amount
vynaloženo
in the photographs by
Bojová technika na území Československa v letech 1938 -1968
1
Armoured Fighting Vehicles on Czechoslovakian territory 1938 - 1968

AFV PHOTO ALBUM

mělo zajistit správnou
are correctly identified,identifikaci
and that thevozidel na fotografiích
captions a mělo
include useful andbyaccurate
přinést Bojová technika na území Československa v letech 1938 -1968
přesné a úplné
information informace
to both v jejich
the modeller andpopiskách, které jsou potřebné jak pro
the historian. Armoured Fighting Vehicles on Czechoslovakian territory 1938 - 1968
omslag.indd 1 modeláře, tak také pro historiky. 11-06-16 23.59.06

The events during the final stages of the conflict in central Europe during the
spring of 1945 are little known to the majority of the West. They are shrouded

ON DISPLAY 1
in mystery with very little information available to the majority of the English
speaking world. This book is designed to remedy that. A tremendous amount
of effort has been expended to ensure that the vehicles in the photographs
are correctly identified, and that the captions include useful and accurate
information to both the modeller and the historian.
1
Bojová technika na území Československa v letech 1938 -1968
omslag.indd 1 11-06-16 23.59.06

Armoured Fighting Vehicles on Czechoslovakian territory 1938 - 1968

vol.
Följande butiker har endast
omslag.indd 1 11-06-16 23.59.06

Post War Armour

ON
ON DISPLAY
1
DISPLAY 11
webbförsäljning.

On Display vol. 1 - Post War Armour

Bojová technika na území Československa v letech
Post War 1938 -1968
Armour
Armoured Fighting Vehicles on Czechoslovakian territory 1938 - 1968
Post War Armour vol.
omslag.indd 1
Post War Armour vol. 11-06-16 23.59.06

On Display
On Display
vol. 1 - vol.
ON DISPLAY 1
Post War Armour

Post1War
Post War Armour

- Post
Armour
omslag.indd 1 11-06-16 23.59.06

War Armour Canfora

Finmekanik Post War Armour vol.

ON DISPLAY 1
Kugghjul, mikroskruvar, On Grafisk
Display Form

gängstång, metall, plast,

vol. 1 &- Förlag

Post War Armour

vol.
Post War Canfora

fjädrar, kullager, kullager- Post War Armour

Armour
OnCanfora

kulor, gängverktyg,
Grafisk
DisplayGrafisk
Form
vol. 1 &-Form

Post War Armour

brotsch, svarvstål, mm. T-72 Charlie Pritchett / Fuchs Jorge Lopez / Leopard 2 Anders Isaksson
Förlag
Post War

Abrams Per Olav Lund / M51 ARV Magnus Fagerberg / Merkava Lester Plaskitt
Stryker Rodolphe Uguen Laithier / Bulldog Brian Murdoch / PT 76 Toni Canfora
& Förlag

Internet och butik.

Armour

www.ironbill.se
Canfora Grafisk Form & Förlag

T-72 Charlie Pritchett / Fuchs Jorge Lopez / Leopard 2 Anders Isaksson

Abrams Per Olav Lund / M51 ARV Magnus Fagerberg / Merkava Lester Plaskitt
Stryker
T-72 Rodolphe
Charlie Uguen
Pritchett Laithier
/ Fuchs / Bulldog
Jorge Lopez /Brian Murdoch
Leopard / PT 76
2 Anders Toni Canfora
Isaksson
Abrams Per Olav Lund / M51 ARV Magnus Fagerberg / Merkava Lester Plaskitt
Stryker Rodolphe Uguen Laithier / Bulldog Brian Murdoch / PT 76 Toni Canfora
Canfora Grafisk Form & Förlag

T-72 Charlie Pritchett / Fuchs Jorge Lopez / Leopard 2 Anders Isaksson

Abrams Per Olav Lund / M51 ARV Magnus Fagerberg / Merkava Lester Plaskitt

Böcker om modellbygge och pansar!

Stryker Rodolphe Uguen Laithier / Bulldog Brian Murdoch / PT 76 Toni Canfora

Modellbilar för samlare T-72 Charlie Pritchett / Fuchs Jorge Lopez / Leopard 2 Anders Isaksson
Abrams Per Olav Lund / M51 ARV Magnus Fagerberg / Merkava Lester Plaskitt

Böcker
Böcker om
om modellbygge
modellbygge och
och pansar!
Byggsatser & Figurer
Stryker Rodolphe Uguen Laithier / Bulldog Brian Murdoch / PT 76 Toni Canfora

Bilbanor, bilar & delar från pansar!

info@brommahobby.se 08-410 208 08
www.brommahobby.se
Köp online: och pansar!
Böcker om modellbygge
Köp
Köp online:
Böcker omwww.canfora.se
online: och pansar!
modellbygge
www.canfora.se
www.hobby.se
www.canfora.se
Köp online:
www.hobby.se
www.hobby.se
Köp online:
www.canfora.se
scanmodels.se
www.canfora.se
www.hobby.se
www.hobby.se AoH 6-7/16 97
AVSLUTNINGSVIS

Var stolt över din hobby!

Julafton 1987, julklappsutdelning. Dörren har
just slagit igen efter tomten och nu är det, som
alltid, farfar som delar ut paketen som ligger
under granen. Han lirkar fram ett hyfsat stort
och ”hårt” paket under granen och lämnar
över det till mig. Jag stegar fram och läser
på etiketten med ett leende. När merparten
av vår lilla släkt är uppräknad vet jag att
det döljer sig något riktigt dyrt och häftigt
innanför julklappspappret. Drömscenariot är
att innehållet består av en radiostyrd bil; en
likadan som en klasskompis har fått på sin
födelsedag för några månader sen. Bilen heter
Nikko Turbo Panther. Det speciella med just
den bilen är att gasspaken på sändaren har
två lägen - ett vanligt och ett för turbo. När
man kör bilen i det sistnämnda läget uppnår
bilen hastigheter som får min befintliga RC-
bil, som jag fick förra julen, att framstå som
en leksak för småbarn. Nu har jag hunnit
bli 8 år och är, enligt mig själv, mogen för
de riktiga vrålåken.
Någon minut efter att jag har mottagit
julklappen har jag översköljts av lyckokäns-
lor, så starka att jag har svårt att sitta still i
soffan under resten av julklappsutdelningen.
Tänk att det verkligen var en Turbo Panther i
paketet! Den är svart, har nappade däck och
ser ruskigt snabb ut. Och sändaren har tur-
boläget, precis som det ska vara. Dock finns
det en hake. Bilen är redan sönderkörd. Pappa
har nämligen inte kunnat hålla fingrarna i
styr och har ”provkört” bilen kvällen innan
julafton, medan jag låg och sov. Resultatet:
han dundrade in i en dörrpost och knäckte
en bärarm. Fartresurserna var alltså över-
mäktiga även för honom - en fingervisning
om vilka häftiga upplevelser jag har att vänta.
Och vänta är just vad jag ska få göra. Med
sorgset ansiktsuttryck förklarar mamma
att bilen inte kan lagas förrän om tre dagar,
då Lekhuset öppnar igen. Men faktum är att
den knäckta bärarmen inte bekymrar mig för
fem öre. Det viktiga är att jag har fått bilen.
Nu är den min och det kan ingen ändra på!
Så här i vuxen ålder ler jag vid tanken på
provkörningen. Jag ler dels för att jag blir glad - Det mesta inom Hobby -
av att tänka på hur ivrig pappa måste ha varit modelljärnvägar, radiostyrt, plast/trämo-
deller verktyg, material och mycket mer!
över att se bilen ”in action”, dels för att jag har
sett och hört scenariot med pappor som leker ilar
RC-b ing
med sina barns leksaker många gånger förut. l
Craw ng
”Det är grabbens” är kanske den mest vanligt r i f t i
D
förekommande ursäkten för att kunna utöva en
hobby lite i smyg utan att bli placerad i något
slags nördfack. Men frågan är varför vuxna
er
människor behöver ha ursäkter för att ha sats
Bygg h plast
roligt? Måste man enbart gå på parmiddagar, oc
i trä
rensa rabatterna i trädgården och ta stillsamma
promenader för att man har uppnått en viss g
elltå
ålder? Det låter både onödigt och svintråkigt Mod l G
N ti l
om ni frågar mig. Och jag tror att jag talar för
många som läser den här tidningen.
Min absoluta övertygelse är att den som
lägger andra människors tankar och åsikter r?
om vad man borde göra och inte borde göra, Tide listan!
l a r
har stora förutsättningar att bli både fri och Se hand
lycklig. Många gånger är det just hobbyister
som lever efter den devisen. De har lagt andras
bekymmer om ens egen person åt sidan och
www.habohobby.se
gör istället vad de själva känner för. Om du är
en av dem; fortsätt att vara stolt över dig själv
och din hobby. Skriv något riktigt ”nördigt”
högst upp på önskelistan i jul! Är du en av
dem som utövar din hobby i smyg via ditt
barn? Då är rekommendationen att vänta
med klåfingrigheten åtminstone till efter
julafton, eller ännu hellre: släng skämskud-
den all världens värld och bli en i gänget av
glada och stolta hobbyister! MJ-Lokverkstan
Niclas Sjöqvist Jag rep/installerar/servar dina lok o rullande materiel.
Installerar dekoders/motorer i Roco, Hornby, Brawa,
Märklin, Fleischmann, Piko, Liliput, Rivarossi etc.
Marinelektrikern JO Nylöf
Stora Björknäsvägen 71, 76192 Norrtälje
Tel 0176-40933 Mobil 070 3788009
Mail: marinelektrikern@telia.com

www.marinelektrikern.se

LÄNGDMATNINGSSTOPP
TILL BÄNKSVARV
Till bänksvarvar med dubbhöjd
75 mm – 135 mm, 3” – 51/2”
LÄNGDMATNINGSSTOPP
LÄNGDMATNINGSSTOPPTILL
TILLBÄNKSVARV
BÄNKSVARV
Nödvändigt tillbehör när era detaljer ska
Till
Tillbänksvarvar
bänksvarvarmed meddubbhöjd
dubbhöjd75 75mm.
mm.--135
135mm,
mm,3”3”--5½”
5½”
svarvas
Nödvändigtexakt
Nödvändigt tillbehörlika.
tillbehör när 6 inställnings
närflera
fleradetaljer
detaljerska möjligheter.
skasvarvas
svarvas exakt
exaktlika.
lika.
Komplett medKomplett
66inställningsmöjligheter.
inställningsmöjligheter. fästjärn
Komplett med1.400
med fästjärnkr.
fästjärn 1.400
1.400kr.
kr.

info@maskrosbarnen.se
info@maskrosbarnen.se
info@maskrosbarnen.se Tel:
Tel:08-83
08-8317
1709.
09.10.00-12.00
10.00-12.00

Tel: 08-83 17 09. 10.00-12.00

Niclas, till höger, och hans kusin, Christian, har precis fått sina nya radiostyrda bilar på julafton 1987.

98 AoH 6-7/16
Prenumerera på Allt om Hobby!
4 nummer av Allt om Hobby för endast 219 kr
Beställ på alltomhobby.se eller skanna QR-koden
Förlaget Allt om Hobby
Box 610
832 23 Frösön
4 i9utv9ald5a.-
butiker
Alpha 1S den första Humanoid-roboten
designad till nytta och nöje för hela familjen!
Alpha 1s kan programmeras via en PC eller
APP och styrs via en APP till en Smartphone.
Det medföljer ett stort antal rörelser som gör
det enkelt att komma igång och själv pro-
grammera roboten.
Ca. pris: 5 495.-
Ca. pris ARTR: 1 395.-
Ca. pris RTR: 1 795.-
MiniQ är tuffa och rikligt utrustade bilar i
skala 1:28! Bilarna levereras med 2S LiPo ack,
laddare och lackerad kaross. Chassit är tillver-
kat av kolfiber och modellen levereras fullt
kullagrad och utrustad med CVD drivaxlar av
metall, 2st drev differentialer, digitalt styr-
servo och en snabb 130 motor.
Distribueras av Carrocar AB · Konsumentkontakt tel: 013 - 12 22 23 (9-12) · info@carrocar.se · www.carrocar.se · Åter försäljare sökes på vissa or ter
HMX68 är en liten drönare med fan-
tastiska flygegenskaper. HMX68 passar
perfekt för den som vill lära sig flyga en
drönare. Du kan flyga den inne eller ute
vindstilla dagar.
Ca. pris: 395.-
Se bilden i displayen Upp till 8 minuters
eller i din smartphone. flygtid.
Drone X260 finns i två olika versioner,
FPV eller Wi-Fi! I FPV versionen får du
med en stor och tydlig display, perfekt
för att träna upp dina FPV kunskaper, fo-
tografera och filma. Med Wi-Fi versionen
får du med ett fäste för din smartphone,
du kan då filma och fotografera via en
app. Kan även utrustas med vattenkanon!
Ca. pris Wi-Fi: 1 195.-
Ca. pris FPV: 1 795.-
Chassi av kolfiber. Stort utbud av
optiondelar.
Alien X250 passar med sina fantastiska
flygegenskaper perfekt för dig som vill
ha en drönare som du kan utvecklas
med! Alien X250 kan utrustas med en
Wi-Fi kamera eller en vattenkanon.
Ca. pris: 695.-
4 9i ut9va5lda.-
butiker
Se bilden direkt i din Räckvidd upp till 500m.
smartphone.
Toruk AP10 från AEE är en modern drö-
nare utrustad med en högklassig 16MP
kamera. Du kan välja att ta stillbilder
eller multi bilder med upp till 16MP
upplösning. Vill du hellre filma har du
äkta HD upplösning med 1080P / 25fps.
Perfekt för både nybörjare och erfarna
piloter!
Ca. pris: 6 995.-
Lär dig
programmera
en robot