Skriv

upp Din anonyma kod här, så att du inte glömmer den och BEHÅLL DETTA BLAD!



Juridiska institutionen
Handelshögskolan vid
Göteborgs Universitet


Studentkod

Namn, texta tydligt: _______________________

Personnummer: _______________________




Tentamensskrivning

KURS: Offentlig rätt HR0102
DATUM: 2016-01-12
TID: 13.30-18.30
PLATS: Viktoriagatan 30




• Disponera svaret överskådligt och använd gärna kladdpapper, åtminstone för stolpar,
innan du skriver rent. Skriv läsligt – otydligheter tolkas till tentandens nackdel.
Tentamen inklusive detta försättsblad får behållas.

• Kontrollera att tentan innehåller samtliga fem frågor.

• Maxpoäng på tentan är 30 poäng och för godkänt krävs 15 poäng.

• Hjälpmedel: okommenterad lagtext och EU-fördrag, engelsk/svensk ordlista (ordinär),

kurslitteratur enligt bifogad litteraturlista.

• Kursansvarig: Ann-Sophie Sallander,

OBS! Skriv din kod på varje svarsark. Besvara endast en fråga per svarsark.

Lycka till!

1
JURIDISKA INSTITUTIONEN
HRO102 Offentlig rätt, 15 högskolepoäng
Public Law, 15 higher education credits
Grundnivå / First Cycle
Litteraturlista för HRO102, gällande från och med höstterminen 2015

Litteraturlistan är fastställd av Juridiska institutionen 2015-04-10 att

gälla från och med 2015-08-31. Om inget annat anges, avses alltid
senaste upplagan
Axberger, Hans-Gunnar: Yttrandefrihetsgrundlagarna, Norstedts
juridik
Cameron, Iain: An Introduction to the European Convention on
Human Rights, Iustus förlag
Foster, Nigel: EU Law - Directions, Oxford University Press
Strömberg, Håkan och Lundell, Bengt: Allmän förvaltningsrätt, Liber
Strömberg, Håkan och Lundell, Bengt: Handlingsoffentlighet och
sekretess, Studentlitteratur
Warnling-Nerep, Wiweka m.fl: Statsrättens grunder, Norstedts Juridik

2
Uppgift 1
Förvaltningsrätt


a) Theresa har ekonomiska bekymmer och är sedan en tid tillbaka beroende av
försörjningsstöd (tidigare kallat socialbidrag) för sin försörjning. Theresa har i sina
kontakter med socialtjänsten blivit väl medveten om att försörjningsstöd till viss del kräver
en motprestation. Handläggaren har informerat Theresa om att hon måste visa att hon
står till arbetsmarknadens förfogande och hon måste visa att hon inte kan försörja sig
själv, t.ex. med hjälp av sparade pengar. Theresa bor en bit utanför staden och anser sig
vara beroende av bil, inte minst när hon ska lämna barnen på förskolan. Om hon skulle få
ett jobb skulle beroendet av bilen öka, inte minst på grund av att hon då skulle har
arbetstider att passa. Theresa tycker inte om att åka kollektivt då det är mycket folk och
trångt på bussen. Efter sin senaste ansökan om försörjningsstöd erhåller Theresa ett brev
på posten. I detta brev informeras Theresa om att om hon inte säljer sin bil senast vid ett
visst datum så kommer hennes ansökan om försörjningsstöd att avslås. Socialtjänsten
anser nämligen att Theresa kan försörja sig själv, åtminstone för en tid, om hon säljer
bilen. Brevet innehåller också en besvärshänvisning.
Theresa, som mycket förtjust i sin bil, överklagar beslutet till förvaltningsrätten.
Socialtjänsten hävdar emellertid att det har skett ett missförstånd. Theresa har inte fått ett
beslut, utan brevet utgör endast information om att hon måste sälja sin bil.
Informationsbrevet kan inte överklagas.

Gör en bedömning av huruvida Theresa har rätt att överklaga. Redogör noga för vilka
aspekter som du lägger till grund för din bedömning (3 poäng).


b) Tisdagen den 1 december erhåller Robert ett beslut om personlig assistans enligt Lag
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Eftersom Robert är
missnöjd med beslutet överklagar han detsamma med stöd av 27 § LSS. På kvällen den 23:e
december lämnar Robert besvärshandlingarna i kommunens brevlåda. Eftersom alla i
kommunhuset har gått på julledighet kommer handlingarna emellertid inte ansvarig
handläggare tillhanda förrän måndagen den 28:e december. Den ansvariga handläggaren
har en väldigt pressad arbetssituation och när Robert kontaktar vederbörande onsdagen
den 27 januari så får han information om att handläggaren ännu inte har hunnit titta på
hans ärende.

Redogör för beslutsmyndighetens uppdrag i samband med Roberts överklagande och ge
Robert besked om vad som kommer att hända med hans ärende (3 poäng).


Kortfattat lösningsförslag:

a)
Av 22 § FL framgår att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har
gått honom emot och kan överklagas. Frågan huruvida informationen är ett beslut som
kan överklagas är alltså den springande punkten. Det spelar ingen roll om informationen

3
betecknas som ”information” eller som ett ”beslut”. Avgörande blir istället om
informationen/beslutet har påtagliga eller ekonomiska verkningar för den enskilde.
Informationen har påtagliga verkningar eller kännbara effekter för Theresa eftersom om
hon inte säljer sin bil så kommer hennes ansökan om försörjningsstöd inte att beviljas.
Slutsatsen är därför att information av detta slag utgör ett förvaltningsbeslut som kan
överklagas.

b)
När besvärshandlingen har kommit in till beslutsmyndigheten har myndigheten att
överväga om det finns anledning att ompröva beslutet. Detta bör ske innan myndigheten
prövar om skrivelsen har kommit in i rätt tid, eftersom omprövningsmöjligheten inte är
bunden vid någon särskild tidsfrist.

Om myndigheten inte ändrar sitt beslut efter en omprövning ska handläggningen
fortsätta. Det första steget blir här att undersöka om handlingarna har kommit in i rätt
tid, 24 § FL. Av 23 § FL framgår att skrivelsen ska ha kommit in inom tre veckor från den
dag då klaganden fick del av beslutet. Robert tog emot beslutet tisdagen den 1
december. Detta innebär att han, för att uppfylla kravet på tre veckor, ska ha lämnat in
besvärshandlingarna den 22 december. Eftersom Robert har lämnat in
besvärshandlingarna för sent ska hans överklagande avvisas, 24 § FL.

Långsam handläggning – de allmänna kraven på handläggning av ärenden i 7 § FL
innebär att handläggningen ska ske så enkelt, snabbt och billigt som möjligt

4
Uppgift 2
Offentlighet- och sekretess


I september 2010 inleddes en utredning sedan Veronica (härefter V), född i januari 1992,
ansökt om stöd hos socialtjänsten. V. uppgav att hon ”stuckit” hemifrån då hon upplevde
sig utnyttjad och illa behandlad av mamman och styvpappan. Enligt V. hade hon flyttat
runt bland olika kamrater och kamraters bekanta under flera månader, vilket gjorde att
utredarna befarade att V. skulle kunna hamna i situationer där hon blev utnyttjad.
Utredarna uppfattade att V. kunde följa med vem som helst hem, som erbjöd henne en
sovplats.
V. erbjöds plats på socialtjänstens stödboende som är avsett för ungdomar upp till 20 år.
V. godkände de regler som ingår i boendet och flyttade in 1 december 2010. Efter en kort
tid stod det klart att V. inte mådde bra psykiskt, inte skötte sin hälsa och hade svårt att
följa de regler som ingick i boendet.
V. träffade sin mamma och hade regelbunden kontakt med henne via telefon och SMS
under hela placeringstiden i stödboendet. När det stod klart för V. att hon skulle mista sitt
kontrakt tog hon hjälp av mamman och ett gemensamt möte hölls hos socialtjänsten.
I början på november kontaktade V. socialtjänsten och berättade att hon höll på att
frysa ihjäl. Hon hackade tänder och berättade att hon inte hade några pengar och att hon
sov utomhus under broar. Utredaren gav förslag på olika insatser gällande boende och V.
var också välkommen att bo hos mamman.
I början av december kom V:s mamma till socialtjänsten mycket uppriven. Hon
berättade att hon inte fått kontakt med V. på två veckor, från att tidigare haft kontinuerlig
kontakt. Mamman grät och var helt förtvivlad, hon visste inte om V. var vid liv eller ej. Hon
uppgav att hon var på väg till polisstationen för att anmäla V. försvunnen. Utredaren som
visste att V. uppgett vid upprepade tillfällen att livet var meningslöst och uttryckt att det
inte var en fråga om hon skulle ta sitt liv utan när, kände en ökad oro och kontaktade
personal på stödboendet. Personalen berättade att de haft kontakt med V. gällande hennes
möbler ett par dagar tidigare. V. hade berättat att hon bodde i tält. Hon hade uppgett att
hon frös, inte hade pengar till mat och att hon mådde ”skit”.
V. hade lämnat ett nytt telefonnummer till personalen via SMS den 3 december. Ingen av
personalen uppfattade att numret var hemligt och inte fick lämnas ut till V:s mamma
eftersom i SMS stod endast ”V:s nya nummer!”. Utredaren tvekade dock att lämna ut det,
då V. uttryckt många gånger att hon var besviken på sin mamma och inte ville ha med
henne att göra, trots att de hade regelbunden kontakt. En bedömning gjordes att det var
för V:s bästa att lämna ut det nya telefonnummer till mamman. Anledningen var den stora
oron gällande V:s hälsa och mående.
Varken utredaren eller personal från stödboendet har lämnat ut någon annan
information till mamman förutom telefonnumret. Mamman har varken ringt till
socialtjänsten för att få information om dottern eller för att anmärka på socialtjänstens
omhändertagande av V. Utredaren har aldrig diskuterat V:s situation med mamman om
inte V. själv har närvarat vid mötet.


Agerandet ifrån utredarens sida fick kritik ifrån JO, som ansåg att denne inte borde ha
lämnat ut telefonnumret med hänvisning till sekretessen. Utred, med förutsättningarna i

5
frågan som utgångspunkt, vad som gäller vid myndighetsutövning när någon ber att få ut
uppgifter och ange lagstöd för er argumentation. Ni skall INTE gå in i socialtjänstlagen.


Kortfattat lösningsförslag

Socialtjänsten, som är en förvaltningsmyndighet, utreder efter ansökan den 18-åriga
Veronicas situation och beviljar efter avslutad utredning insatsen stödboende. Eftersom
socialtjänsten är en förvaltningsmyndighet och de inom ramen för sin verksamhet har
upprättat en (eller flera) handling är denna handling enligt TF 2:3 och 6,7 §§ att ses
som en allmän handling. Huvudregeln för allmänna handlingar är att de står under
offentlighetsprincipen, TF 2:1 och således är offentliga vilket innebär att var och en
har rätt att ta del av dem, OSL 6:4.

Det finns dock möjlighet att göra undantag till denna huvudregel genom att begränsa
rätten att ta del av allmänna handlingar. Detta regleras i TF 2:2 § 6 p. där man anger
att skyddet för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden är sådana
omständigheter som ger rätt att begränsa rätten att ta del av allmänna handlingar och
man anger i andra stycket samma paragraf (TF 2:2 § 2 st.) att denna begränsning noga
skall anges i bestämmelse i särskild lag. Eftersom det handlar om myndighetsutövning
hittar man dessa bestämmelser i Offentlighets – och sekretesslagen, se OSL 1:1 samt
2:1.

För att ta reda på huruvida den aktuella handlingen skall skyddas av sekretess eller inte
får vi gå till kap. 26 i OSL som hanterar skyddet för uppgifter inom socialtjänsten. I OSL
26:1 finner vi att sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga
förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon närstående till denne lider men. Så som paragrafen är formulerad framgår att det
är ett omvänt skaderekvisit vilket innebär att huvudregeln är att sekretess föreligger.
Man måste dock i varje enskilt fall göra en menbedömning för att kunna svara på
frågan huruvida den enskilde lider men eller inte av att uppgiften röjs. Detta eftersom
man enligt OSL 8:1 inte får lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Denna menbedömning
skall göras utifrån Veronicas perspektiv. Eftersom Veronica vid flera tillfällen uppgett att
hon inte ville ha något med sin mamma att göra borde det ha inneburit att den som
lämnade ut telefonnumret till Veronicas mamma när mamman bad att få telefonnumret
då gjorde en menbedömning och vid denna bedömning kom fram till att numret inte
kunde lämnas ut till mamman utan att Veronica led men.

Ibland kan man göra undantag när sekretess föreligger och ändå lämna ut uppgifter men
det kräver att man har stöd i någon sekretessbrytande bestämmelse. Ett sådant
undantag är samtycke. Den enskilde har nämligen rätt att själv förfoga över sekretessen
och har rätt att häva den sekretess som myndigheten har bedömt skall föreligga, OSL
10:1. Alltså kunde man ha tillfrågat Veronica om hon samtyckte till ett utlämnande av
uppgiften.

Ett annat undantag är om den som begär uppgiften har partsbehörighet, vilket man kan
t.ex. kan ha som vårdnadshavare (ställföreträdande part). Eftersom Veronica är över 18
år (det framgår av uppgiften) är hennes mamma inte längre vårdnadshavare (FB 6:2)
och hon har därför inte längre varken rätt eller skyldigheter att bestämma i frågor som

6
rör Veronica (FB 6:11) och därför inte heller rätt att ta del av uppgifter som rör Veronica
för att på så sätt kunna fullgöra sina skyldigheter som vårdnadshavare
(ställföreträdande part), se OSL 12:3 och 10:3.

Om en myndighetsutövare lämnar ut sekretessbelagda uppgifter utan den enskildes
samtycke bryter denna mot tystnadsplikten enligt OSL 14:2 och kan då göra sig skyldig
till brott mot tystnadsplikten enligt BrB 20:3.


Poängsättning

För att nå upp till godkänt, d.v.s. 3 poäng, skall man ha visat en grundläggande förståelse
för sambandet mellan reglerna i TF och i OSL, d.v.s. att man först måste fastställa att det
rör sig om allmänna handlingar och därefter utreda huruvida dessa kan lämnas ut eller
inte samt att man har förstått att en menbedömning måste göras. Denna genomgång har
kunnat ge mer än 3 poäng beroende på hur väl man redogjort för detta. Tyvärr har
många av er missat detta utan gått direkt på bestämmelserna i OSL.

Därefter har ytterligare poäng getts för bl.a. att mamman inte längre är vårdnadshavare
och därför inte har rätt att ta del av uppgifter om sin dotter annat än med samtycke och
för brott mot tystnadsplikten (man har dock inte behövt gå in i FB´s och BrB regler för
att få poäng).

Många av er hade kommit fram till att socialtjänstens agerande var korrekt trots att det
av förutsättningarna i frågan framgick att hanteringen av ärendet fått kritik ifrån JO. Om
man vill ta del av JO`S utlåtande i sin helhet har det nummer: JO 846 - 2012

7
Uppgift 3
Normgivning


Marit bor i Stenungssund och arbetar som lastbilschaufför åt ett närbeläget färg- och
kemiföretag. För en vecka sedan blev hon stoppad av trafikpolisen som ville utföra kontroll
av lasten som bestod av kemikalier. Marit fräste ilsket åt trafikpoliserna och undrade om
de inte hade något bättre för sig än att jaga hederliga lastbilschaufförer mitt på blanka
eftermiddagen. Dessutom undrade hon om de verkligen hade rätt att stoppa henne.
Trafikpoliserna som godmodigt utförde kontrollen av lasten hänvisade till
”Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens tillsyn över transporter av
farligt gods”.
Marit, som du känner sedan länge, frågar nu dig som läser kurs i offentlig rätt om vad
som gäller. Du hugger naturligtvis gärna in och tar dig an uppgiften. Först letar du fram
dokumentet som polisen hänvisade till. Härigenom letar du dig vidare till en lag samt
regeringens förordning om farligt gods som verkar relevanta.

Utgå från bestämmelserna som återges nedan (du behöver dem inte i sin helhet). Hade
polisen rätt att stoppa henne för kontroll? Hur har normgivningen gått till? Föreligger det
några problem med hänsyn till 8 kap. RF? Eller är allt i sin ordning? Utred uppgiften
utifrån ett normgivningsrättsligt perspektiv och var noga med hänvisning till aktuella
lagrum.


Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens tillsyn över
transporter av farligt gods;
beslutade den 20 juni 2012.
Rikspolisstyrelsen föreskriver följande med stöd av 17 § förordningen (2006:311) om
transport av farligt gods och beslutar följande allmänna råd.

1 kap. Allmänt
1 § Enligt 10 § första stycket förordningen (2006:311) om transport av farligt gods ska
polismyndigheterna ha tillsyn över efterlevnaden av lagen (2006:263) om transport av
farligt gods och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Polisens tillsyn avser
transporter på land med undantag för järnvägstransporter.

Polismyndigheternas tillsynsansvar enligt första stycket omfattar tiden från förberedelse
av en transport till dess att godset har nått mottagaren. Polismyndigheterna ansvarar
även för tillsynen av lastning och lossning av farligt gods samt för företagens och
myndigheternas utbildningsrutiner på området.

2 kap. Tillsynsområde
1 § Tillsynen över transporter av farligt gods ska utövas på väg, i terräng eller vid
terminaler och andra liknande lastningsställen varifrån väg- och terrängtransporter av
farligt gods utgår eller där sådant gods tas emot. De platser som väljs för tillsynen ska vara
så beskaffade att fel och brister som kan föranleda förbud i förekommande fall kan rättas

8
till på platsen. Tillsynen ska ske slumpvis på ett sådant sätt att en representativ del av
transporterna av farligt gods blir föremål för kontroll. Tillsynen får i det enskilda fallet
inte ta oskäligt lång tid.


Lag (2006:263) om transport av farligt gods
1 § Syftet med denna lag är att förebygga, hindra och begränsa att transporter av farligt
gods eller obehörigt förfarande med godset orsakar skador på liv, hälsa, miljö eller
egendom.

12 § De myndigheter som regeringen bestämmer skall genom tillsyn kontrollera att denna
lag följs, liksom de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Tillsynen skall
genomföras så att den inte orsakar större olägenheter än vad som är nödvändigt med
hänsyn till dess ändamål.

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om eller för särskilt fall besluta om undantag
från lagens tillämpning på transporter med utländska fartyg och luftfartyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. klassificering av farligt gods,
2. transportmedel, förpackningar och andra transportanordningar,
3. märkning och etikettering,
4. transporthandlingar och skriftliga instruktioner,
5. uppgiftsplikt,
6. säkerhetsutrustning,
7. lastning, lossning, förvaring och annan hantering av farligt gods,
8. vilka ämnen och föremål som skall anses utgöra farligt gods enligt 5 § med hänsyn till
transportmedel, godsmängd eller andra transportförhållanden,
9. att ämnen och föremål utöver vad som framgår av 5 § skall betraktas som farligt gods
om de vid transport kan medföra skador på liv, hälsa, miljö eller egendom eller påverka
transportmedlets säkra framförande,
10. undantag och meddela särskilda beslut om undantag från lagens bestämmelser utom i
fråga om transporter med utländska fartyg och luftfartyg,
11. förbud mot vissa slag av transporter,
12. att vissa transporter får ske endast efter tillstånd eller anmälan,
13. utbildning och överlämna till någon enskild att utföra sådan examination som kan
krävas enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,
14. säkerhetsrådgivare och undantag från kravet på säkerhetsrådgivare,
15. transportskydd,
16. avgifter för myndigheternas verksamhet, och
17. skyddsåtgärder och försiktighetsmått i övrigt som behövs.

Föreskrifter och beslut enligt första och andra stycket om annat än undantag från lagens
bestämmelser skall vara förenliga med syftet i 1 §.

9
Förordning (2006:311) om transport av farligt gods
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till lagen (2006:263) om
transport av farligt gods.

10 § Följande myndigheter ska inom angivna områden ha tillsyn över att lagen (2006:263)
om transport av farligt gods och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs:
1. Transportstyrelsen: sjötransporter, lufttransporter och järnvägstransporter,
2. Polismyndigheten: transporter på land utom järnvägstransporter,
3. Kustbevakningen: gods i hamnars landområden som är avsett för vidare transport samt,
på Transportstyrelsens begäran om biträde, sjötransporter,
4. Strålsäkerhetsmyndigheten: transporter av radioaktiva ämnen,
5. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap: säkerhetsrådgivare för samtliga
transportslag, transportabla tryckbärande anordningar, transportskydd samt utbildning
och examination av förare av transporter av farligt gods på väg och i terräng.

17 § Polismyndigheten och Kustbevakningen får meddela de ytterligare föreskrifter om
verkställigheten av lagen (2006:263) om transport av farligt gods och av denna förordning
som behövs för Polismyndighetens respektive Kustbevakningens tillsynsverksamhet.



Kortfattat lösningsförslag:

Frågan innehåller flera olika dimensioner och olika goda lösningar har därmed också
getts poäng. En tänkbar lösning presenteras i det följande.

1.
Rikspolisen har alltså utfärdat föreskrifter om tillsyn över transport av farligt gods. I
föreskriftens 2 kap. 1 § anges att polisen har rätt att utöva tillsyn av transport av farligt
gods på väg. Enligt den föreskriften hade trafikpolisen alltså rätt att stoppa Marit.
Omständigheterna förefaller vara uppfyllda för kontroll, tex på väg osv.

Frågan är dock om Rikspolisen haft normgivningsmakt att utfärda en dylik föreskrift?
Finns det något bemyndigande för detta? Kontrollera 17 § i förordningen 2006:311 som
föreskriften sägs grundas på.

I 17 § förordningen anges att Polismyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter för
att verkställa lagen 2006:263. Bemyndigandet omfattar föreskrifter som behövs för
polisens tillsynsverksamhet. Regeringen har alltså, i förordningen, bemyndigat
Rikspolismyndigheten att utfärda föreskrifter. Rikspolisen hade alltså rätt enligt
förordningen att utfärda föreskrifter om tillsyn.

Frågan är om regeringen hade normgivningsmakt att utfärda en dylik förordning? Finns
det något bemyndigande för detta? Kontrollera lagen 2006:263.

I 12 § lagen anges att myndigheterna som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn.
Polisen hade alltså rätt att utöva kontroll och tillsyn, eftersom det bemyndigandet fanns
både i lagen, förordningen och föreskriften. Men 12 § anger inget om att utfärda
föreskrifter om tillsyn. I 20 § lagen anges de fall då regeringen får meddela föreskrifter –

10
se punkterna 1-17. Finns det någon om kontroll och tillsyn i dessa punkter? Sannolikt
inte. Ges det då något bemyndigande i lagen till regeringen om att utförda föreskrifter,
som regeringen kunde delegera vidare till polisen? Sannolikt inte.

2.
Det hela handlar om betungande offentlig rätt enligt 8 kap. 2 § RF, vilket innebär att det
är riksdagens primärområde. Däremot får delegation ske till regeringen, eftersom det
inte föreligger hinder enligt 8 kap. 3 § RF. (Detta betyder inte, som många skrivit, att det
automatiskt anses omfattat av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § RF!).
Regeringen får i sin tur delegera till förvaltningsmyndighet enligt 8 kap. 10 § RF. Finns
bemyndigande i lag/förordning, så får myndigheten utfärda bindande föreskrifter. Men
nu kan man alltså se att regeringen sannolikt gått utanför vad lagen angav.

3.
Kunde regeringen ändå ha gett ett sådant bemyndigande till polisen? Dvs. kan 8 kap. 7 §
RF tillämpas? Dvs. st 1 om verkställighetsföreskrifter (föreskrifter som är gynnande,
neutrala, inte tillför något väsentligen nytt till lagen) eller st 2 om regeringens
restkompetens (det som inte tillhör riksdagens område – gynnande, neutrala
föreskrifter)? Argumentera kring möjligheter och begränsningar, men det är sannolikt
inte möjligt för regeringen.

4.
En ytterligare dimension som kan beröras är följande. Kunde Rikspolismyndigheten
ändå ha utfärdat föreskriften, dvs. utan något bemyndigande? Nej, myndigheter har
ingen egen normgivningsmakt. Men myndigheter får utfärda allmänna råd m.m. I
föreskriften anges: ”Rikspolisstyrelsen föreskriver följande med stöd av 17 §
förordningen (2006:311) om transport av farligt gods och beslutar följande allmänna
råd.” Vad innebär detta egentligen? Att föreskriften grundas på ett bemyndigande, men
utgör endast ett allmänt råd? Blir det inte märkligt om poliser får utöva tillsyn och
kontroll, genom att tex stoppa trafikanter, baserat på allmänna råd? Argumentera.

5.
Glöm inte att svara på om Marit fick stoppas eller inte. Beror på hur ni har tolkat
bestämmelserna och normgivningen samt hur ni har argumenterat.

11
Uppgift 4
EU-rätt


Vad är grunden för det som i Foster benämns “the democratic deficit”?

Ge historiska exempel på hur detta kommit till uttryck inom EU samt ge exempel på hur
Lissabonfördraget försöker att komma till rätta med problemet.

Är oron för ett sådant demokratiskt underskott fortfarande berättigat enligt din mening?
Motivera din ståndpunkt väl.


Kortfattat lösningsförslag:

Grundproblemet består i att Europaparlamentet, som är den enda direktvalda
församlingen, i realiteten inte har någon central roll i lagstiftningsprocessen. Hur är det
alltså med den folkliga representationen i EU?

I ursprungsläget var Europaparlamentets roll än mer undanskymd, eftersom det inte var
direktvalt och inte heller hade någon annan roll än rådgivande. Detta har successivt
förändrats och genom Lissabonfördraget. Numera har parlamentet, tillsammans med
Rådet, exklusiv rätt att utöva lagstiftande makt samt har budgetmakt. Genom den
förnyade lagstiftningsproceduren gick man i huvudsak från enhällighet till QMV.
Däremot har parlamentet en ny vetorätt, vilken kan stoppa lagförslag som
kommissionen presenterar, även om de accepterats av Rådet.

Problemet som beskrivs i boken är att lagstiftningsprocessen numera är mycket
komplicerad. Det går även att fundera kring effektivitet i lagstiftningsprocessen kontra
demokrati.

Dra egna slutsatser i frågan.

Se vidare Foster, tex s. 28, 20-35, 60-64, 96-99, 100-108.

12
Uppgift 5
Yttrande- och tryckfrihet


Bröderna Thrazzel har trots alla problem med tryckeriverksamheten i småstaden Småstad
fortsatt med dels sin verksamhet i tryckeriet, dels ägandet och tryckandet av ortens
lokaltidning. Lokaltidningen, Småbladet, är en periodisk skrift som har utgivningsbevis
samt utsedd och registrerad ansvarige utgivare.
I mitten av december 2014 genomfördes ett välplanerat rån mot en värdetransport som
lämnade stormarknaden i Småstad med intäkterna från julhandeln. Polisen som snabbt
var på plats kunde konstatera att planläggningen varit omfattande och att
schemaläggningen mellan de olika flyktbilarnas användning hade varit noggrann. Den
fortsatta spaningen visade på att kommunikationen skett på ett ganska omodernt sätt,
nämligen genom ett antal annonser införda i tidningen Småbladet, i vilka de invigda kunde
utläsa var de skulle befinna sig och när detta skulle ske.
Polisens spaningar har vidare gett vid handen att annonserna införts i tidningens
familjesidor av en av tidningens framställare, vilken sedermera häktades i början av 2015.
Förundersökningsledaren inledde också en förundersökning riktad mot
tidningsredaktionen på Småbladet och begärde ett förhör med dess chefredaktör, tillika
ansvarige utgivare, Josef Jannesson. Avsikten med förhöret skulle vara för att dels ta reda
på vad han känt till avseende den som häktats, dels huruvida han som ansvarig utgivare
bort upptäcka meddelanden i annonserna.

Ta ställning till följande frågeställningar och besvara, med utgångspunkt i TF, det rättsliga
läget.

a) Jannesson som tidigare haft ett blandat förhållande till både sin tjänst som
ansvarig utgivare och dess ägare Bröderna Thrazzel, ställer sig tveksam till hur han
skall agera inför de frågor som åklagaren kan komma att ställa under
förundersökningen. Ge Jannesson ett svar på vilka ansvarsfrågor som kan komma
att gälla för Jannesson. Svara också på frågan om vilka regler som gäller för
ansvarsfrågan vid periodiska skrifter?

b) Vilken regel i TF borde gälla för det brott som begåtts genom att annonserna
införts i tidningen?

c) Med utgångspunkt i ditt svar ovan – beskriv innebörden av begreppet exklusiv
strafflag när vi talar om Tryckfrihetsförordningen och hur detta påverkar brottet
enligt ditt tidigare svar? Ge ett förklarande svar.

Typsvar eller lösningshänvisning

a) Jannesson som tidigare haft ett blandat förhållande till både sin tjänst som ansvarig
utgivare och dess ägare Bröderna Thrazzel, ställer sig tveksam till hur han skall agera
inför de frågor som åklagaren kan komma att ställa under förundersökningen. Ge

13
 Jannesson ett svar på vilka ansvarsfrågor som kan komma att gälla för Jannesson. Svara
också på frågan om vilka regler som gäller för ansvarsfrågan vid periodiska skrifter?

Svaret här baseras på att det rör sig om en periodisk skrift, i svaret skall detta
framgå och beroende på hur resonemanget förs i frågan kan en hänvisning till 1:7
vara på plats. I svaret skall ingå ett resonemang rörande ansvaret för den
ansvarige utgivaren baserat på innebörden av vad som avses med ansvarig
utgivare, TF 5 kap och ansvaret som faller på honom enligt TF 8 kap. Relevanta
paragrafer beroende på hur resonemanget utformats.
I flera svar har tentanden också resonerat över vilket ansvar som föreligger enligt
frågeställningen i frågan och kommit fram till att det inte rör sig om ett
tryckfrihetsbrott utan ett brott som begåtts genom tryck skrift TF 7:2, i flera fall
har tentanden därefter i b-svaret trots analysen i a) kommit fram till en helt
annan slutsats i b-svaret.

b) Vilken regel i TF borde gälla för det brott som begåtts genom att annonserna införts i
tidningen?

Svaret är ett brott begånget genom tryckt skrift. TF 7:2. Mycket mer än så
behöver man ju egentligen inte anföra. Men som sagt ovan har det förekommit
vid mer än vid ett tillfälle att tentanden har snubblat in i brottskatalogen i TF 7:4
och där landat i p. 10. Är det ett någotsålunda gott resonemang runt varför detta
moment borde vara det rätta har 1p delats ut. Men det är ju egentligen helt fel!

c) Med utgångspunkt i ditt svar ovan – beskriv innebörden av begreppet exklusiv strafflag
när vi talar om Tryckfrihetsförordningen och hur detta påverkar brottet enligt ditt
tidigare svar? Ge ett förklarande svar.

Svaret skall innehålla att reglerna i TF 7:4 och 7:5 är helt uttömmande när det
gäller vad som är ett tryckfrihetsbrott samt att det skall föreligga dubbel
kriminalisering vilket innebär att brott skall vara straffbart enligt lag. Vidare bör
exklusivitetsregel i 1:3 också nämnas.

Allmänt: Bedömingen av svaren beror huvudsakligen på hur tentanden resonerat
i svaret. Variationerna i poängsättningen mellan två svar som kan te sig lika kan
skifta på grund av hur resonemanget förts.

14