Lösningsförslag tentamen I 2020-11-31

Fråga 1
(a) FOV:

𝜕𝜕𝜕𝜕 1 −2 2
= 𝑝𝑝1 − 𝜆𝜆 𝑥𝑥1 3 𝑥𝑥23 = 0 (1)
𝜕𝜕𝑥𝑥1 3

𝜕𝜕𝜕𝜕 2 1 −1
= 𝑝𝑝2 − 𝜆𝜆 𝑥𝑥13 𝑥𝑥2 3 = 0 (2)
𝜕𝜕𝑥𝑥2 3

1 2
𝜕𝜕𝜕𝜕
= 𝑈𝑈 − 𝑥𝑥13 𝑥𝑥23 = 0 (3)
𝜕𝜕𝜕𝜕

(1)/(2) ger

𝑝𝑝
𝑥𝑥2 = 2 � 1 � 𝑥𝑥1 , använd i (3), vilket ger
𝑝𝑝2

𝑝𝑝2 2/3
𝑥𝑥1 = 𝑈𝑈 � �
2𝑝𝑝1

Upprepa för 𝑥𝑥2 .

(b) 𝑥𝑥1 = 10, 𝑥𝑥2 = 4, 𝑈𝑈 = 5.43

(c) Förändringen i 𝑥𝑥1 ges av den okompenserade efterfrågefunktionen:

1 100 1 100
∗� �− ∗� � = −6
3 10 3 25
Nyttan efter prisförändringen:
2
𝑈𝑈 ′ = 41/3 ∗ 43 = 4

Använd den kompenserade efterfrågefunktionen för att beräkna SE:

2 2
1 50 3 1 50 3
Δ𝑥𝑥1𝑠𝑠 = 5.43 � � �� − 5.43 � � �� = −4.57
2 25 2 10
TE = SE + IE → −6 = −4.57 + IE → IE = −1.43
(d) Se föreläsningsanteckningar
(e) Normal vara
Fråga 2
(a) Tolkning av budgetlinjens lutning: Karins reallön i termer av konsumtionsvaran är 20 enheter av
konsumtionsvaran per timme.

(b) Notera att Karins nytto-funktion är av Cobb-Douglas-typ med 𝛼𝛼 = 𝛽𝛽 = 1. Hennes efterfrågan på

fritid ges då av:

1 𝑌𝑌 1 24𝑤𝑤
𝑙𝑙 = = = 12
1 + 1 𝑤𝑤 2 𝑤𝑤
(hon har 24 timmar per dygn till sitt förfogande, vilket är värt 24𝑤𝑤).

Hennes efterfrågan på konsumtionsvaran c blir:

1 24𝑤𝑤 12𝑤𝑤
𝑐𝑐 = = = 240
1 + 1 𝑝𝑝𝑐𝑐 𝑝𝑝𝑐𝑐

Optimalt antal arbetade timmar är ℎ = 24 − 𝑙𝑙 = 24 − 12 = 12.

 1
� , 𝐿𝐿) − 𝑤𝑤𝐿𝐿 𝐿𝐿 = 8𝑝𝑝𝐿𝐿2 −𝑤𝑤𝐿𝐿 𝐿𝐿
(c) 𝜋𝜋 = 𝑝𝑝 ∗ 𝑓𝑓(𝐾𝐾
𝜕𝜕𝜕𝜕 4𝑝𝑝 2
(d) =0 → 𝐿𝐿∗ = � �
𝜕𝜕𝜕𝜕 𝑤𝑤𝐿𝐿
1
• 𝑝𝑝 = 1, 𝑤𝑤𝐿𝐿 = 8 → 𝐿𝐿∗ =
4
∗
• 𝑝𝑝 = 1, 𝑤𝑤𝐿𝐿 = 4 → 𝐿𝐿 = 1
• 𝑝𝑝 = 1, 𝑤𝑤𝐿𝐿 = 2 → 𝐿𝐿∗ = 4
 (e) Sätt Karins arbetsutbudsfunktion lika med Karini och Companys arbetsefterfrågefunktion och lös
för reallönen:
4𝑝𝑝 2 𝑤𝑤𝐿𝐿
12 = � � → ≈ 1.15
𝑤𝑤𝐿𝐿 𝑝𝑝
(f) Vid en lön högre än den vi beräknade i e) ovan är efterfrågan på arbetskraft lägre än utbudet (L =
12). Det innebär alltså utbudsöverskott, dvs. arbetslöshet. Eftersom det finns en villighet att
arbeta för lägre lön, skulle lönerna pressas nedåt till dess att marknaden clearar.

Fråga 3
1 1
(a) 𝑝𝑝 = 𝑚𝑚𝑚𝑚 = 8𝑦𝑦 → 𝑦𝑦 = 𝑝𝑝 , utbudet är alltså 𝑝𝑝 för alla 𝑝𝑝 ≥ 8.
8 8
3
(b) 3𝑦𝑦(𝑝𝑝) = 𝑝𝑝
8
(c) 𝑆𝑆(𝑝𝑝) = 𝐷𝐷(𝑝𝑝) → 𝑝𝑝 = 16, 𝑌𝑌 = 6. Varje företag producerar 𝑦𝑦(𝑝𝑝) = 2. Varje företags vinst blir
då 𝜋𝜋 = 𝑅𝑅 − 𝐶𝐶 = 16 ∗ 2 − (4 ∗ 22 + 4) = 12.
(d) Det högsta beloppet ett företag är villig att betala för licensen är 12 (vinsten när de producerar på
denna marknad, vilket innebär noll-vinst när licensen är betald).
Fråga 4a)

Vinstfunktionen är: 𝜋𝜋 = 𝑝𝑝𝑝𝑝 − 5𝑞𝑞 = (95 − 𝑞𝑞)𝑞𝑞 − 5𝑞𝑞 = 90𝑞𝑞 − 𝑞𝑞 2

FOC:

𝜕𝜕𝜕𝜕
= 90 − 2𝑞𝑞 = 0
𝜕𝜕𝜕𝜕

Ger 𝑞𝑞 = 45 och 𝑝𝑝 = 95 − 45 = 50.

Fråga 4b)

i)

Två företag, 1 och 2. Den inverterade efterfrågekurvan skrivs nu 𝑝𝑝(𝑞𝑞1 , 𝑞𝑞2 ) = 95 − 𝑞𝑞1 − 𝑞𝑞2 .
Vinstfunktionen för företag 1 är:

𝜋𝜋1 = 𝑝𝑝𝑞𝑞1 − 5𝑞𝑞1 = (95 − 𝑞𝑞1 − 𝑞𝑞2 )𝑞𝑞1 − 5𝑞𝑞1 = 90𝑞𝑞 − 𝑞𝑞1 𝑞𝑞2 − 𝑞𝑞12

FOC:

𝜕𝜕𝜋𝜋1
= 90 − 𝑞𝑞2 − 2𝑞𝑞1 = 0
𝜕𝜕𝑞𝑞1

Vilket ger responsfunktionen:

90 − 𝑞𝑞2
𝑞𝑞1 = .
2

Symmetri innebär att 𝑞𝑞1 = 𝑞𝑞2 så vi kan skriva om responsfunktionen:

90 − 𝑞𝑞1
𝑞𝑞1 = .
2

Vilket ger 𝑞𝑞1 = 𝑞𝑞2 = 30 (total marknadsproduktion 𝑞𝑞1 + 𝑞𝑞2 = 60) och priset tas fram genom
inverterade efterfrågefunktionen 𝑝𝑝 = 95 − 30 − 30 = 35.

ii)

Bertrand-lösningen är densamma som frikonkurrenslösningen, 𝑝𝑝1 = 𝑝𝑝2 = 𝑝𝑝 = 𝑀𝑀𝑀𝑀 = 5. Använd

efterfrågefunktionen: 𝑝𝑝 = 95 − 𝑞𝑞1 − 𝑞𝑞2 = 95 − 2𝑞𝑞 (symmetri), och du får:
 5 = 95 − 2𝑞𝑞

Vilket ger 𝑞𝑞1 = 𝑞𝑞2 = 45. Total marknadsproduktion 𝑞𝑞1 + 𝑞𝑞2 = 90.

iii)

Företag 1 antas vara Stackelbergledaren. Vinstfunktionen är:

𝜋𝜋1 = 𝑝𝑝𝑞𝑞1 − 5𝑞𝑞1 = �95 − 𝑞𝑞1 − 𝑞𝑞2 (𝑞𝑞1 )�𝑞𝑞 − 5𝑞𝑞

Där termen 𝑞𝑞1 (𝑞𝑞2 ) är stackelbergföljarens (företag 2) responsfunktion. Från fråga (i) är den
90 − 𝑞𝑞1
𝑞𝑞2 =
2

Stoppa in företag 2s responsfunktion i företag 1s vinstfunktion, så vi får

90 − 𝑞𝑞1
𝜋𝜋1 = 𝑝𝑝𝑞𝑞1 − 5𝑞𝑞1 = �95 − 𝑞𝑞1 − � 𝑞𝑞1 − 5𝑞𝑞1 =
2

= (95 − 𝑞𝑞1 − 45 + 0.5𝑞𝑞1 )𝑞𝑞1 − 5𝑞𝑞1 =

= (50 − 0.5𝑞𝑞1 )𝑞𝑞1 − 5𝑞𝑞1 =

= 45𝑞𝑞1 − 0.5𝑞𝑞12

FOC:

𝜕𝜕𝜋𝜋1
= 45 − 𝑞𝑞1 = 0
𝜕𝜕𝑞𝑞1

Lösningen, som inte längre är symmetrisk är: 𝑞𝑞1 = 45. Använd responsfunktionen för att ta fram
företag 2s kvantitet:

90 − 45
𝑞𝑞2 = = 22.5
2

Total marknadsproduktion är 𝑞𝑞1 + 𝑞𝑞1 = 45 + 22.5 = 67.5. Priset är: 𝑝𝑝 = 95 − 67.5 = 27.5.
Fråga 4c)
Om antalet företag är 3 kan vi skriva ut vinsten för ett av dem (det första) som:
π1 = q1 (95 − q1 − q 2 − q 3 ) − 5q1
Responsfunktionen ges av FOC
∂π 1 1
= 0 → 95 − 2q1 − q 2 − q 3 − 5 = 0 → q1 = 45− q 2 − q 3
∂q1 2 2
Vi har symmetriska responsfunktioner företag 2 och 3. Per symmetri är alltså q1 = q 2 = q 3 ,
vilket ger
1 1
q1 = 45− q1 − q1
2 2
Vilket i sin tur ger
q1 = 22,5
Och samma för q1 = q 2 = q 3 = 22,5. Priset på den här marknaden är: 95 − 67,5 = 27,5.
Använder vi dessa lösningar i vinstfunktionen får vi att vinsten blir 506.25.
Fråga 5

Referens: Övningsuppgift 16.1, Föreläsning ch 16, Kapitel 16, särskilt 16.3.

a) Riskaversiv = konkav nyttofunktion, riskneutral=linjär, risksökande=konvex. Inez och Melker är

riskaverta. Visas antingen med Arrow-Pratt eller genom att helt enkelt ta fram första- och
andraderivatan av nyttan, dvs: 𝑈𝑈 = (10 − 𝑥𝑥)0.2 → 𝑈𝑈 ′ = 0.2(10 − 𝑥𝑥)−0.8 → 𝑈𝑈 ′′ =
−0.8 × 0.2(10 − 𝑥𝑥)−1.8 , dvs 𝑈𝑈 ′ > 0 och 𝑈𝑈 ′′ < 0.

b) Den förväntade nyttan av att planka för en av dem är

0.6 × (10)0.2 + 0.4 × (5)0.2 ≈ 1.5028
.
En liknande fråga (andra siffror) är övningsuppgift 16.2.

c) Försäkringen innebär förväntad nytta (för en av dem)

0.6 × 0.6 × (10)0.2 + 0.6 × 0.4 × (7.5)0.2 + 0.4 × 0.6 × (7.5)0.2 + 0.4 × 0.4 × (5)0.2
≈ 1.5095

I detta väntevärde ingår fyra möjliga utfall: att ingen åker dit (sannolikhet 0.6 × 0.6), att bara
Melker åker dit sannolikhet (0.6 × 0.4), att bara Inez åker dit (0.4 × 0.6), eller att båda åker dit
(0.4 × 0.4). Eftersom Melker och Inez är riskaversiva är den förväntade nyttan är högre i klubben
och de vill därför bilda en försäkringsklubb. (Man kan nå denna slutsats enbart genom att hänvisa
till att nyttofunktionen är konvex (riskaversiva)), men i frågan ingår också att man skall räkna ut
väntevärdet.

Referens: Föreläsning ch 16 (Berit och Ulla delar på cykeltjuvskostnader…).

d) Att 𝑝𝑝 = 𝜃𝜃𝜃𝜃, där 𝑝𝑝 är försäkringspremien, 𝜃𝜃 är sannolikheten att en olycka händer och 𝑉𝑉 är

kostnaden för olyckan (som ersätts av försäkringsbolaget). Premien ska vara lika med
försäkringens väntevärde med andra ord. Verbalt svar kan ge full poäng om det är rimligt korrekt.
Referens: Bokkapitel 16.3 (Reducing risk -- insurance).

e) Förlustaversion innebär att människor tycks vara mer risksökande för att undvika förluster och
mer riskaversiva vid potentiella vinster. Konvex nytta under 0 (referenspunkten), konkav nytta
över noll. Referens: Boken avsnitt 16.6.
Fråga 6a)

Klimatsatsningar är en publik vara för att ”andras investeringar” (𝐺𝐺2 ) ingår i nyttofunktionen för
land 1, och vice versa, (= ej exkluderbara) samtidigt som bara landets egna investeringar ingår i
budgetrestriktionen (= satsningarna är icke-rivaliserande). Ju högre 𝛼𝛼 desto större relativ vikt
fäster länderna vid materiell konsumtion (och relativt mindre vikt vid klimatomställning).
Friåkning är ett problem i dessa fall eftersom den ena partens investeringar i kollektiva varor
minskar incitamenten för den andra parten att göra investeringar i kollektiva varor, dvs de
”friåker” på varandras insatser. Detta innebär i regel att den kollektiva varan
produceras/tillhandahålls i lägre grad än vad som är effektivt.

Fråga 6b
Denna fråga kan lösas antingen med Lagrange-metoden eller med substitutionsmetoden. Med
substitutionsmetoden kan vi skriva om respektive lands budgetrestriktion till 𝑆𝑆1 = 𝑌𝑌� − 𝐺𝐺1 och
𝑆𝑆2 = 𝑌𝑌� − 𝐺𝐺2 , och substituera in i respektive nyttofunktion, så att vi får:

𝑈𝑈𝑖𝑖 = 𝛼𝛼 ln(𝑌𝑌� − 𝐺𝐺𝑖𝑖 ) + (1 − 𝛼𝛼)ln (𝐺𝐺1 + 𝐺𝐺2 )

I privat optimum tar länderna varandras klimatsatsningar som givna. För land 1 ges FOV:

𝜕𝜕𝑈𝑈1 𝛼𝛼 (1 − 𝛼𝛼)
=0→ =
𝜕𝜕𝐺𝐺1 𝑌𝑌� − 𝐺𝐺1 𝐺𝐺1 + 𝐺𝐺2

Och vi får motsvarande villkor för land 2. Symmetri innebär vidare 𝐺𝐺1 = 𝐺𝐺2 . Alltså för land 1:
𝛼𝛼 (1 − 𝛼𝛼) (1 − 𝛼𝛼)𝑌𝑌� (1 − 𝛼𝛼)𝑌𝑌�
= → 𝐺𝐺1 = =
𝑌𝑌� − 𝐺𝐺1 2𝐺𝐺1 2𝛼𝛼 + (1 − 𝛼𝛼) 1 + 𝛼𝛼
Och exakt samma för land 2, alltså:
1
𝐺𝐺1 = 𝐺𝐺2 = (1 − 𝛼𝛼)𝑌𝑌�
1 + 𝛼𝛼
Fråga 6c
Summan av de två ländernas nytta är:

𝑈𝑈𝑈𝑈 = 𝑈𝑈1 + 𝑈𝑈2 = 𝛼𝛼 ln(𝑌𝑌� − 𝐺𝐺1 ) + 𝛼𝛼 ln(𝑌𝑌� − 𝐺𝐺2 ) + 2(1 − 𝛼𝛼) ln(𝐺𝐺1 + 𝐺𝐺2 ),
Två FOV för nyttomaximum:
𝜕𝜕𝑈𝑈𝑈𝑈 𝜕𝜕𝑈𝑈𝑈𝑈
= 0, =0
𝜕𝜕𝐺𝐺1 𝜕𝜕𝐺𝐺2
Så för land 1 får vi:
𝛼𝛼 (1 − 𝛼𝛼)
=2
𝑌𝑌� − 𝐺𝐺1 𝐺𝐺1 + 𝐺𝐺2
Symmetri ger oss 𝐺𝐺1 = 𝐺𝐺2 så
𝛼𝛼 (1 − 𝛼𝛼) (1 − 𝛼𝛼)𝑌𝑌�
=2 → 𝐺𝐺1 = = (1 − 𝛼𝛼)𝑌𝑌�
𝑌𝑌� − 𝐺𝐺1 2𝐺𝐺1 𝛼𝛼 + (1 − 𝛼𝛼)
Och analogt för land 2, alltså
𝐺𝐺1 = 𝐺𝐺2 = (1 − 𝛼𝛼)𝑌𝑌�

1
Skillnaden är faktorn i privat optimum, vilket är mindre än 1 så länge länderna fäster viss
1+𝛼𝛼

vikt vid materiell konsumtion 𝛼𝛼 > 0. Om det hade varit möjligt (inga transaktionskostnader etc.)
hade länderna alltså accepterat att ingå i en ”global klimatkommission”. När de istället agerar
oberoende av varandra (privat optimum) uppstår ett friåkningsproblem som gör att för lite satsats
på klimatomställning.