Download as docx, pdf, or txt
Download as docx, pdf, or txt
You are on page 1of 2

Ek17

Hinduism och buddhism – Syn på lycka


Lyckan är en grundläggande önskan och behov som alla söker efter och önskar att uppfylla det på
olika områden. Varje person har en speciell typ av lyckan enligt vad hen vill och ser. Dvs att lyckan
kan vara för en person att samla in pengar, leva i välstånd och njutning i livet såsom att köp en lyxbil,
eller dyra kläder också vidare. Dessutom kan lycka vara att vara i närheten till en älskande person och
slutföra livet av något förhållande, eller att genomföra utbildning och få det högsta utbildningsgrad.
Lyckan varierar från ett land till annat, kultur till annan kultur och religion till annan religion. Till
exempel inom hinduismen tror man på livet som är ett evigt kretslopp där man återföds efter döden.
En hindu inte har samma syn på begreppet lycka som en muslimsk eller kristen person. För att en
hindu ska komma vidare i livet särskild mot nirvana så krävs det en som kallas karma. Karma är lagen
om skäl och verkan. Dvs att allt som vi gör mot andra människor vare sig gott eller ont kommer
tillbaka till oss i gengäld. Därför är det jätteviktig inom hinduismen att man tänker noggrant att göra
goda handlingar så mycket som möjligt för att kunna få ett avancerat och bättre liv i det nästa livet
som utförs genom samsara.
Samsara inom hinduismen betyder att alla människor är instängda i livets eviga kretslopp, att passera
genom olika stadier och svårigheter, när en hindu återföds i ny kropp efter döden så går inte det att
komma undan förrän hen samlar in tillräckligt god karma. Inom hinduismen tror man på Atman och
Brahman, syftet är att i slutet ska man förenas med Brahman och bli en del av den gudomliga gruppen.
Denna tro på samsara gör att människor såsom i Indien få bära livets svårigheter för återfödelsens
skull. Detta leder till att människor lever i fattigdom, ställer mindre krav och inte bryr sig om deras
nuvarande liv. Om vi tar Sverige som ett exempel så går det inte likna Indien, inte bara för att i Indien
är majoriteten hinduer och i Sverige är majoriteten kristna, utan det för att Sverige är ett sekulariserat
land och inte tror på något som inte har bevis. Dvs att nämligen inte finns något bevis om att man
återföds efter döden, det är bara människors troende som gör det, och tron har inte dem flesta i
Sverige.
Människor inom hinduismen förväntar sig ett bättre liv i det nästa livet. Där finns lyckan och allt som
kan vara relaterat till välfärden. Jämfört med i Sverige så skulle jag inte tro att människor accepterar
att förvänta sig för att få lyckan eller liva i välfärden till nästa liv, i Sverige skulle människor
demonstrera om de lever i orättvis eller fattigdom.
Att ge livet sitt värde är en av många sätt hos en hindu för att få lycka. Att ge respekt till allt levande
varelser, att inte vara avundsjuk. Om en hindu låter avundsjukan blomma inom sin hjärna så kommer
hen att lida framöver. För att få lyckan inom hinduismen är det viktig att vara tacksam varje dag av dit
liv och allt du spenderar, detta gör dig lyckligare och ger dig lyckan.
När det gäller syn på lycka inom buddhismen så är det inte likadant. Inom buddhismen grundar man
sig på insikten att allt på jorden är förgängligt. Allting som människor existerar kommer att förgås
under tiden. Det har inte så stor betydelse med att bygga ett liv på materiella ting utan att bygga
kollektiv kärlek för att hindra lidandet i samhället genom att kultivera medkänslan, vilket är motsatsen
till det egoistiska begäret.
Det verkliga skälet som buddhisten har vid problemen är att hen saknar styrka och visdom för att lösa
dem. Buddhismen lär att alla individer har oändliga kraft och visdom, och det avslöjar processen med
vilken dessa egenskaper kan utvecklas.
När man tar upp frågan om lycka fokuserar buddhismen inte så mycket på att eliminera lidande och
svårigheter, som förstås vara inneboende i livet, liksom fallet i hur buddhisten måste odla de förmågor
som finns i sig. Kraft och visdom, förklarar buddhismen som är hämtad från livets kraft. När en
Ek17

buddhist kultiverar en tillräcklig livskraft kan hen inte bara uthärda livets svårigheter utan snarare göra
dem till orsaker till lycka och bemyndigande.
Inom buddhismen så finns det stora livskamper bland annat födelse, ålderdom, sjukdom och död. Dvs
att de åldras de med tiden oavsett hur mycket hjälp de får utav vården till staten. Även om de försöker
upprätthålla en god hälsa så kommer det så småningom att krympa vissa sjukdomar. Mer fundamentalt
kan varje ögonblick vara det sista.
För mig är lycka ett tillstånd av självrenhet och försäkring av hjärtat som kommer genom en balans
mellan kroppens och själens krav, och mellan min personliga bekvämlighet och andras bekvämlighet.
Min lycka är relaterad till de mänskliga känslorna som jag känner när något väcker min glädje samt
lämnar en bekväm känsla i mig gentemot människor, vänner eller de situationer som uppstår i det
dagliga livet. Lycka är ett begrepp som är förknippat med tillfredsställelse och bekvämlighet. Den
mänskliga själen finner lugn och sinnesfrid som människor vänder sig till på grund av omvärldens
problem som är full av krig och konflikter. Lycka är ett begrepp som inte kan ses och beröras, utan
snarare framträder på individen som bor i lyckans omgivning och ger glädje till människans själ.
Jag tycker inte att lyckan kommer själv utan vi människor måste jobba för det helt enkelt. För att jag
skulle få lyckan så bör jag nöja mig och få den inkomst som uppfyller mina grundläggande och
nödvändiga behov, att utöva bra och sunda beteendemönster i allmänhet samt dra nytta av tiderna med
användbart arbete och produktiva aktiviteter, för att kunna uppnå målet så är det jätteviktig att kämpa
och jobba hård för att hitta glädjen.
För mig personligen tycker jag även att jag bör skapa en bra relation mellan mig och gud genom att
följa hans regler. Dvs att jag alltid vill ha en bra balans i mina dagliga rutiner. Att ha en bra relation
med gud betyder inte det att man ska bara vara hemma be gud att han ska hitta ett jobb eller en bra
framtid, utan det som gud är egentligen ute efter är att man ska arbeta i sin hand och inte äta bröd på
andras bord.
Det finns många jämförelser mellan islam som jag tillhör mig i med hinduism, buddhism som jag har
läst om. Det som är likt mellan islam oh hinduism är att världen inte kommer att bestå för evigt. Det
som är olikt är att inom hinduismen när själen lämnar kroppen måste den brännas och askan dumpas i
Ganges efter att ha läst en grupp religiösa talismans. Det har inte islam, judendom och vissa i
kristendom. Inom islam, judendom och visa i kristendom är det bara begravningen som gäller för den
döda personen.
I slutet vill jag säga att perspektivet och begreppet lycka skiljer sig från en individ till en annan,
förutom att det är en allmän känsla som människor känner och delar i den, det vill säga att det är
tillgängligt för alla, människor skiljer sig åt i sin natur och riktningar; där vissa kan se lycka med
pengar och andra kan se lycka med prestation och framgång. Det är också möjligt för en
individ att skilja sig från sig själv och sin livssyn och påverkan kring honom, beroende på olika
omständigheter eller livsfaser. I en tid då individen får det som passar honom och det han söker, lever
han i denna anpassning en form av lycka genom att få det han letade efter trots svårigheterna i livet
han genomgår.

You might also like