8

Om Jesu dop Matt 3:13, S�dagen efter ny�rsdagen

Sjunges som "O Gud! O Gud! s� from" (1695:297)

1. Man ser ett underverk vid Sions damm Betesda

De arma sjuklingar i deras n�d till b�sta.
Ett stort Guds underverk ty p� en vissan tid
Steg ifr�n himmlen en Herrans �ngel nid.

2. Som med en himmelsk kraft det blotta vattnet r�rde,

Att det en h�lsokraft i sjuka lemmar f�rde,
Min sj�l, besinna dig, se noga till och m�rk,
Och se i vatten h�r, Guds stora underverk.

3. Men si, h�r �r dock mer, den som, n�r det h�nde,
Ifr�n sin himmelstron, sin �ngel neders�nde,
Hans vilkens allmakt gav Betesda vattukraft,
Att det dem sjukdom blev en ljuvlig sundhets kraft.

4. F�rbundets �ngel sj�lv ned i vattnet stiger,

Och det till reningsbad f�r syndare inviger.
S� sk�da h�r min sj�l och se: se till, var glad,
Att du ock njutit har, din nya f�dsels bad.

5. Si himlen �ppnas, som tillf�rne blev sluten,

Han sl�ts i Paradis, n�r Herrans lag var bruten.
Den �ppnar Eva mun oss tillsl�t himmelen,
Som Jesus, kvinnans s�d, oss �ppnade igen.

6. Man s�g Guds Ande p�, ett synligt s�tt nedfara,

Av himlen h�rdes r�st; Gud m�nde sj�lv f�rklara:
Si, denne �r min Son, Min Son, i vilken jag,
I vilken jag, Er Gud, allena har behag.

7. Si! detta �r r�tt kort; men nog att inneb�ra,

Ja, mer d�rav att se, och mer d�rav att l�ra,
�n jag begripa kan. L�r f�rst bland annat mer
Att vattnet fick sin kraft, n�r Kristus h�r steg ner.

8. Ock l�t f�rnuftets svek h�r ingenting avtinga

F�r medelst ringehets skull, ty Gud har med det ringa,
N�r man i Skriften ser p� alla sidor kring,
Utr�ttat allramest de dr�pligaste ting.

9. Tro ock att Kristus sj�lv i dopet stiger neder,

Och vattnet med sin hand tillagar och bereder,
I nya f�dslens bad, oss till en h�lsoflod,
D� han oss renat med sitt eget reningsblod.

10. Han d�per oss d� sj�lv med sinom Helga Anda;

Ty vad han fick av Gud, han s�nder oss tillhanda,
Han har, han har ju sj�lv sitt l�fte h�rvid h�ngt,
Att allt vad han har f�tt, det varder oss ock sk�nkt.

11. Vi bli i dopet d� p� nytt till Guds barn f�dde,

Att som Guds k�re Son p� korset f�r oss d�dde;
S� l�ste han ock oss ur m�rkrens rikes garn,
Och gjorde oss med sig till Guds och ljusets barn.

12. Ty som vi �re till hans d�d, i dopet d�pte,

Vi som med Lammets blod, s� kostsamt �re k�pte;
S� g�r ock Kristi d�d p� oss den vissa kraft,
Att syndens h�rskande f�rst�rs och giver tappt.

13. Att s�som Kristus blev uppv�ckt ifr�n de d�da

Av Fadrens h�rlighet, och fr�lst fr�n d�dens m�da:
S� skole vi i kraft av hans uppst�ndelse,
Fr�n syndens d�d st� upp till ett nytt leverne.

14. Och n�r vi f� st� upp, s� skole vi sen vandra

I Andanom, och ej med k�ttets lustar klandra
V�rt dyra dopsf�rbund. De Kristus h�ra till,
Korsf�sta ju sitt k�tt och vad som tuktan vill.

15. Om vi med honom d�, s� vi med honom leva,

D�rp� vill skriften oss r�tt kraftelig bebreva.
Nu sk�da h�r, min sj�l, se noga till och m�rk
Guds st�rsta under och Guds st�rsta n�deverk.

16. Men store Herre Gud, s� stor som din' under

De �ro, dem du byggt p� evig Vishets grunder.
S� ltet t�nker vi, vi arma d�rupp�,
Men dina st�rsta verk, vi usle m�st f�rsm�.

17. Med egen Gudoms r�st du velat oss sj�lv l�ra,

Att du har gott behag till Jesu din Son k�ra:
Men huruledes vi till honom ha be behag,
Det skall han d�ma sj�lv up� sin stora dag.

18. Han har ju sj�lv s� sagt, att alla de som d�pas,

Och f� hans nya Namn, och ifr�n jorden k�pas,
De skola l�ra, ja, r�tt l�ra, h�lla allt,
Vad han Apostlarna i sitt Ord har befallt.

19. Hans Sannings mun har sagt, att han ej andra k�nner
F�r sina k�ra barn, f�r sina trogna v�nner,
�n dem som lydnad ge hans k�rleksfulla n�d,
Varannan �lska och �tlyda Jesu bod.

20. Men du, som allting vet; Du vet ock hur' man viker
Fr�n detta ditt f�rbund: F�rdenskull du ock fiker
Att komma med din h�md. Ack! Gud och Fader blid,
Giv n�d att t�nka p� vad h�rer till v�r frid!

21. All synds orena flod har landet �verflutit,

D�rf�r att vi v�rt dops f�rbund med dig har brutit;
D�rf�r �r ock ditt straff och grymma vredes hot,
Om vi ej b�ttra oss, s� finns h�r ingen bot.

22. Giv h�g och l�g din n�d sig det att f�rest�lla
F�rd�rvets avgrund se i denna m�rka k�lla;
Giv ock, O fader! n�d, att b�ttra oss i tid,
R�tt mitt i vreden blir du oss d� mild och blid.

23. Si! nu �r tid, nu �r h�g tid dig att besinna,

Och f�r v�r n�dastol Guds n�d att �tervinna.
Jag arme syndare, jag br�t ock mitt f�rbund.
Ack n�derike Gud, giv n�d i allan stund.

24. I sann omv�ndelse att blygas �ver detta,

Och medelst trona mig i Lammets blod ren tv�tta.
Du tog mig upp igen av outgrundlig n�d,
Och viste mig i tron, min Jesu helga bod

25. Ack! all din Andas N�d mig d�ruti att spegla
Det framgent hava f�r min levnads dyra regla,
Till dess du sluta vill min usla vandrings tid,
L�t mig i Jesu s�r d� finna Jesu frid! Amen.