Väckelse I Mälarbygd

UPPSALA UNIVERSITET VT 2006
Teologiska institutionen
Kyrkohistoria C2
Handledare: Professor Ruth Franzén
Opponent: Fil.dr. Björn Ryman
VÄCKELSE I MÄLARBYGD
EN STUDIE AV VECKHOLM OCH LÖT MISSIONSFÖRENINGAR ÅREN 1877-1969
Uppsats 10 p
Dan Ljungstam
1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Diagram........................................................................................................................................................... 2
I. Uppsatsens utformning........................................................................................................................... 6
A. Disposition.......................................................................................................................................... 6
B. Syfte, problemformulering och målsättning ........................................................................................... 6
1. Syfte............................................................................................................................................... 6
2. Problemformulering ........................................................................................................................ 6
3. Målsättning..................................................................................................................................... 7
C. Metod, källmaterial, teori och definitioner............................................................................................. 7

1. Metod............................................................................................................................................. 7
2. Källmaterial .................................................................................................................................... 8
3. Teori............................................................................................................................................... 9
4. Definitioner .................................................................................................................................... 9
II. Forskningsfronten ................................................................................................................................ 10

A. Tidigare forskning ............................................................................................................................. 10
1. Skillnaderna i agrarkulturen mellan västra Sverige och östra Sverige................................................ 12
2. Statarsamhällets ofördelaktiga inverkan på församlingstroheten....................................................... 14
III. Historisk bakgrund.......................................................................................................................... 15

A. Den kyrkohistoriska bakgrunden......................................................................................................... 16
1. Andlig förnyelse............................................................................................................................ 16
2. Nattvardsrörelsen uppstår .............................................................................................................. 16
3. Inomkyrkliga strävanden till en andlig förnyelse ............................................................................. 17
4. Svenska Missionsförbundet bildas.................................................................................................. 18
B. Den ekonomiska bakgrunden under 1800-talet .................................................................................... 18

1. Svenskt jordbruk har stora exportframgångar .................................................................................. 18
2. En europeisk kris inleds revolutionsåret 1848.................................................................................. 19
3. Frihandelssystemet slår ut industri- och jordbruksproduktionen........................................................ 19
4. Strukturrationaliseringar vänder utvecklingen inom industrin........................................................... 20
5. Jordbrukskrisen får politiska lösningar............................................................................................ 21
C. Agrarbygden i Trögden ...................................................................................................................... 21

1. Veckholm pastorat ........................................................................................................................ 22
2. Löt pastorat................................................................................................................................... 23
D. Agrarbygden i norra Uppland ............................................................................................................ 23

E. Sammanfattning................................................................................................................................. 24
IV. Missionsföreningarna i Veckholm och Löt....................................................................................... 25

A. Missionsföreningarnas uppkomst........................................................................................................ 25
1. Veckholms missionsförening ......................................................................................................... 25
2
2. Löts missionsförening.................................................................................................................... 27
B. Missionshusens tillkomst och verksamheten i dessa.............................................................................. 28

1. Veckholms missionsförening ......................................................................................................... 28
a) Missionsföreningen söndras ...................................................................................................... 29
b) Missionsföreningen ombildas .................................................................................................... 29
c) Den ekonomiska situationen i föreningen förblir krisartad........................................................... 30
d) Föreningens verksamhet står inför hotet att upphöra ................................................................... 30
e) Predikanten Charles Lees verksamhet ........................................................................................ 32
f) Verksamheten med söndagsskolan............................................................................................. 34
g) Syföreningen var den mest aktiva verksamheten......................................................................... 35
h) Annan verksamhet och social omsorg ........................................................................................ 35
i) Stadgarna i Veckholms missionsförening................................................................................... 36
2. Löts missionsförening.................................................................................................................... 36
a) I missionshuset hölls många möten och fester............................................................................. 37
b) Sekulariseringen börjar under 1940-talet .................................................................................... 38
c) Söndagsskolorna i Löt och Hacksta............................................................................................ 40
d) Syföreningen i Löt .................................................................................................................... 40
e) Övrig verksamhet i missionsföreningen...................................................................................... 41
f) Stadgarna i Löts missionsförening ............................................................................................. 41
C. Medlemmarna ................................................................................................................................... 41
1. Medlemmarna i friförsamlingarna kom från medelklassen............................................................... 42
2. Medlemmarna i Veckholms missionsförening................................................................................. 43
3. Medlemmarna i Löts missionsförening........................................................................................... 43
4. Medlemsstatistiken i Veckholm och Löts missionsföreningar .......................................................... 44
5. Medlemskrisen i missionsföreningarna........................................................................................... 44
D. Predikantfrågan................................................................................................................................. 46
1. Åren 1890-1916: Missionselever är predikanter .............................................................................. 46
2. Åren 1917-1927: En kris har funnits men oklart vad?...................................................................... 49
3. Åren 1928-1948: Evangelister, pastorer och missionselever predikar................................................ 50
4. Åren 1948-1969: Pastorer anställs och tältmöten hålls ..................................................................... 52
5. Mötesstatistik................................................................................................................................ 54
E. Sammanfattning................................................................................................................................. 55
V. Avslutning ............................................................................................................................................ 56
Diagram
1. Medlemsstatistik över Löt - och Veckholm missionsföreningar, sid. 44
2. Befolkningsutvecklingen i Löt - och Veckholm socknar 1850-1970, sid. 45
Tabeller
1. Mötesstatistik Trögds medlemsföreningar år 1947, sid. 54
Kartor
1. Enköpings kommun – översiktskarta sydöstra delarna vid tiden strax innan sekelskiftet 1900,
försättsbladet
3
INLEDNING
Under 1800-talet genomgick Sverige genomgripande förvandlingar på många områden,

vilket sammantaget ledde landet in i den moderna tiden. Tidigare livsformer och tänkesätt
ersattes av nya, inte minst märktes detta då ny teknik successivt infördes och landet
ekonomiskt utvecklades. Majoriteten av det svenska folket bodde fortfarande på
landsbygden och förändringarna där kom att få stor betydelse. Under den första hälften av
1800-talet hade en kraftig befolkningsökning skett, vars näringsförsörjning krävde
nyodlingar. Större odlingsarealer åstadkoms genom skiftesreformer som rationaliserade
jordbruket. Statarsystemet med en rörlig lantarbetskraft infördes på de stora jordgodsen i
östra Mellansverige och i Skåne, de två landsregioner där den överlägset bästa åkerjorden
fanns. Samtidigt drogs Sverige in i ett internationellt frihandelssystem för utbyte av varor
och blev mot mitten av 1800-talet en betydande exportör av spannmål. Den expansiva
agrara utvecklingen kulminerade under 1870-talet men bröts tvärt omkring 1880 då en
långvarig europeisk jordbruksdepression startade.1 Följderna av den kapitalistiska
omvälvningen och expansionen inom jordbruksproduktionen under 1800-talets första hälft
hade resulterat i ett ekonomiskt välstånd på många håll, men också att det tillkommit en ny
lantarbetarbefolkning på landsbygden i form av statarna. I spåren av jordbruksdepressionen
som inte fick någon strukturlösning ökade emigrationen från landet dramatiskt. Av dem som
utvandrade var flera småbönder som inte längre kunde försörja sig på ett litet jordbruk.
Emigranterna var beredda att pröva på nytt i det löftesrika landet Amerika, som genom det
europeiska frihandelssystemet direkt orsakat den europeiska jordbrukskrisen då
atlantångarna mot mitten av 1800-talet överöst Europa med billigt vete. En stor del av
Sveriges kvarvarande befolkning bodde ännu på landsbygden och många av dem var fortsatt
beroende av jordbruket eller dess avsättningsprodukter för sin försörjning. Men jordbruket
förblev hårt prövat från 1880-talet till en lång bit fram på 1900-talet, främst genom ökad
priskonkurrens då nya stora jordbruksproducenter tillkom med länder som Kanada och
Australien.2 En markant vändning för det svenska jordbruket kom på 1950-talet med den
industriella tillväxten efter andra världskriget, vilken genom ett ökat välstånd ledde till en
inhemsk efterfrågan på jordbrukets produkter. Men då hade den demografiska kartan ritats
om, landsbygden tömts på den tidigare stora skaran av lantarbetare samt städerna tillväxt
genom anläggandet av nya industrier som gav arbete åt dem som flyttade in.
1 Svensson, Jörn 1965, s. 11ff

2 Lorents, Yngve 1938, Band 5: Silverstolpe, G. W. Välstånd och fattigdom, s. 186, 518
4
Med den ekonomiska liberalismen och frihandelstankens genombrott under 1800-talets

första hälft, vilken gav Sverige ekonomiska fördelar, vann den ideologiska liberalismen
inflytande vilket resulterade i att ståndsriksdagen avskaffades 1866 och ersattes av en
tvåkammarriksdag. I liberalismens kölvatten restes kravet på religiös samvetsfrihet:
individens frihet i religiöst och andligt avseende hyllades av liberala tänkare. Både utom och
inom den Svenska kyrkans prästerliga led höjdes kritiska röster av den fädernenedärvda roll
Svenska kyrkan spelat sedan ståndsamhällets tid och ännu behöll mot mitten av 1800-talet.
Svenska kyrkans sedan urminnes tider dubbla rollspel, som innefattat både det andliga och
det världsliga planet, blev alltmer ifrågasatt och ledde till att stora delar av
kyrkolagstiftningen skrevs om under 1860-talet. Svenska kyrkan fick sin världsliga roll
beskuren, då Domkapitlen förlorade sina funktioner inom det högre undervisningsväsendet
och kyrkoherdarna sina samhälleliga funktioner ute i socknarna där de fram till 1862 års
kommunallagar suttit som ordföranden.3 Med de nya Kyrkolagarna gavs medborgarna
också samvetsfrihet i religiösa frågor, däri rätten att avstå från dopet, konfirmationen,
skriftermålet (bikten) och nattvarden. En avläsbar följd av förändringarna i Kyrkolagarna
blev att allt färre tog nattvarden i sina kyrkoförsamlingar. Församlingsstatistik visar att
nattvardsfrekvensen började sjunka drastiskt med siffror på uppemot 10-20 % om året i
bortfall i kyrkoförsamlingar i landet under 1870- och 1880-talet. Även de allmänna
gudstjänsterna besöktes av färre församlingsmedlemmar och särskilt i landsbygdens små
församlingskyrkor noterades nedgångarna. Samtidigt med att de nedärvda religiösa
kyrkosederna började avta från 1870-talet, växte i kraft av den nya kyrkolagstiftningen
frikyrkor fram i landet.
Frikyrkorörelsen var till stora delar framsprungen ur en misstro mot Svenska kyrkans
dubbla rollspel. Andligt sinnade personer inom Svenska kyrkans prästerliga led, men även
lekmän, kritiserade henne för att vara en förvärldsligad institution som försummade att
betona sin roll av en andlig kyrka. Den inomkyrkliga kritiken från mitten av 1800-talet hade
en stor betydelse och påskyndade utvecklingen mot en inhemsk frikyrkorörelse mot slutet
av 1800-talet, då en splittring kom till synes vid bildandet 1878 av det från Svenska kyrkan
fristående Svenska Missionsförbundet (SMF). SMF var en organisation för en inhemsk
frikyrkorörelse bestående av fria församlingar som valde att gå sin egen väg, bort från den
förstatligade och i kritikernas ögon världsliga Svenska kyrkan.
3
Norrman, Ragnar 1970, s. 15
5
Inom den kyrkohistoriska forskningen som i detalj kartlagt Svenska kyrkans förändrade
ställning under andra hälften av 1800-talet finns fortfarande olösta frågor. Ett problem är de
olikartade regionala etableringsmönstren för de kristna friförsamlingarna som uppstod i
spåren av den förändrade kyrkolagstiftningen. Några regioner blev kända frikyrkoregioner.
Som regioner med en markant frikyrkoprägel kan nämnas Kumlabygden i Närke, trakterna
kring Jönköping i Småland och norra Uppland. Till skillnad från sådana frikyrkoregioner
blev Mälardalen tidigt sekulariserad. I Mälardalen uppstod ingen mer betydande
frikyrkoetablering som ersatte den allmänna nedgången i kyrkosederna. Vad som orsakat
dessa regionala skillnader har inte blivit fullständigt utrett av den kyrkohistoriska
forskningen. I den kyrkohistoriska diskursen framläggs hypoteser utifrån faktorer som antas
ha spelat en roll vad gäller de regionala skillnaderna. En sådan hypotes för Mälardalen är att
människorna här flyttat omkring mer än på andra håll i landet, vilket förespråkarna för
hypotesen har stöd för i statarlassen som gick mellan gårdarna. Med statarbefolkningens
större rörlighet har Mälardalens befolkning beskrivits som nomader, vilket antas ha påverkat
församlingstroheten i negativ riktning.
Ämnet i denna uppsats ansluter till ovanstående problemkomplex genom att beskriva två
missionsföreningar i pastoraten Veckholm och Löt i Trögds kyrkokontrakt sydost om staden
Enköping. Trögden har sedan urminnes tider varit en utpräglad jordbrukarbygd av stor
betydelse genom närheten till den forntida handelsplatsen Birka. Ännu under hela 1800-talet
levererades livsmedel dagligen och året runt till Stockholm. Efter jordbruksdepressionen på
1880-talet inleddes en negativ befolkningsutveckling i de två pastoraten Veckhom och Löt:
den negativa befolkningstrenden höll i sig oavbrutet fram till 1970-talet. I likhet med de
andra missionsföreningarna i Trögden, men även på landsbygden runtom staden Enköping,
kom dessa två missionsföreningar inte att fortleva till vår tid. Under andra hälften av 1960-
talet upphörde de efter att verksamheten varit i avtagande under en lång period. Uppsatsen
kommer att skildra de två missionsföreningarna i Veckholm och Löt pastorat, från att
missionsföreningen i Veckholm bildades som en nattvardsförening under väckelserörelserna
på 1870-talet, fram till att de båda upphörde som friförsamlingar under 1960-talet.
Uppgiften är att beskriva de två friförsamlingarna utifrån efterlämnat arkivmaterial då den
uppgiften tidigare inte blivit gjord. Därtill är det av kyrkohistoriskt intresse att sätta in dessa
två missionsföreningars historia i den större frågan om orsaken till Mälardalens tidiga
sekularisering. Uppsatsen får en disposition som bestäms av den tvådelade uppgiften att
beskriva missionsföreningarnas uppkomst och att söka en förklaring till att de upphörde.
6
I. Uppsatsens utformning
A. Disposition
I Kapitel (I B) presenteras uppsatsens syfte, problemformulering och målsättning. Därpå
presenteras i Kapitel (I C) valet av metod, källmaterial, teori samt definitioner. I kapitel (II)
redovisar jag forskningsfronten så att problemformuleringen i denna uppsats anknyter till
denna. I Kapitel (III) följer en historisk bakgrund uppdelat på kyrkohistorisk bakgrund (III
A), den ekonomiska bakgrunden under 1800-talet (III B), följt av det specifika för
agrarbygden Trögden i Mälardalen (III C), samt för en jämförelse agrarbygden i norra
Uppland (III D). I kapitel IV börjar en tematiskt strukturerad beskrivande presentation av
fakta ur källmaterialet från missionsföreningarnas egna arkiv. Uppsatsen avslutas i Kapitel
V med att frågeställningen upprepas och att argumenten som utgör svar på frågorna som
ställdes i målsättningen presenteras, samt att svaren knyts till den kyrkohistoriska diskursen
vid forskningsfronten.
B. Syfte, problemformulering och målsättning

1. Syfte
Uppsatsens syfte är att i första hand upptäcka fakta om de två missionsföreningarna och
sätta in dessa fakta i det samtidshistoriska väckelseskedet runt Mälardalen. Ett andra syfte är
att se dessa två missionsföreningar mot bakgrund av bygdens lokala ekonomiska struktur.
Det senare syftet är föranlett av ett problem som dryftats i den kyrkohistoriska diskursen,
nämligen frågan om varför Mälardalen tidigt sekulariserades.
2. Problemformulering
Utifrån en jämförelse av antalet kristna friförsamlingar, medlemssiffrorna i dessa samt hur
väl de överlevt in i modern tid framstår vissa regioner i Sverige som mer väckelseintensiva.
I Kumlabygden uppstod efter den våg av religiösa väckelser som svepte fram under 1860-
talet flera fria kristna missionsföreningar som in i modern tid gjort bygden till ett
frikyrkocentra.4 I norra Uppland bildades missionsföreningar under 1870-talet som än idag
är verksamma.5 I Mälardalen avtog de kyrkliga sedernas bruk så som på många andra håll i
landet under 1880-1890-talet, men den samtida frikyrkliga väckelsen avsatte färre avtryck i
form av friförsamlingar. Ingen av de små missionsföreningar som uppstod på landsbygden
runt staden Enköping i Mälardalen har förmått överleva in i modern tid. Som en ytterligare
4
Björn Svärd, 1987, s. 16
5
Tierps Missionsförsamling, 1977, s. 11, 24. Se även Österlövsta Missionsförsamling 1978, s. 8
7
källa till jämförelse mellan regionerna i Sverige föreligger de många pastoratens

ämbetsberättelser. I det här fallet kan ämbetsberättelserna från pastoraten i Trögden andras
som dessa refereras i Uppsala Stifts Herdaminne. Om Veckholm pastorat fäller herdaminnet
omdömet: ”Från slutet av 1800-talet har endast ett fåtal personer tillhört Svenska
Missionsförbundet.”6 Om Hacksta-Löt pastorat blir omdömet: ”Församlingslivet har varit
kyrktroget med ringa inslag av väckelse och frikyrklighet.”7 Det allmänna omdömet om
Trögden fälls i ett uttalande om Litslena pastorat: ”Församlingslivet har, som i övriga
Trögden, endast i mindre omfattning berörts av väckelser och frikyrklighet.”8 Av sådana
jämförelser har slutsatsen blivit att Mälardalen tidigt sekulariserats. Utifrån de här anförda
jämförelserna kan uppsatsens problemformulering således formuleras: varför blev det sena
1800-talets väckelser så mycket mindre utbredd just i Mälardalen än i de väckelseintensiva
regionerna som Kumla-bygden och i norra Uppland?
3. Målsättning
Uppsatsen har som målsättning att ge en så fyllig beskrivning som möjligt av de två
missionsföreningars tillkomst, fortsatta verksamhet och skälen till att de upphörde. I
uppgiften ingår att hypotetiskt ställa resultatet från den deskriptiva skildringen till
forskningsfronten, som i det här fallet är frågan om varför Mälardalen tidigt blev
sekulariserat.
C. Metod, källmaterial, teori och definitioner

1. Metod
Jag har valt att göra en fallstudie av två missionsföreningar i en lokal region. Metoden är i
huvudsak kvalitativt deskriptiv med begränsade kvantitativa inslag. Det kvantitativa studiet
har begränsningar, beroende av luckor i källmaterialet men också beroende av uppsatsens
mindre omfång. Befolkningssiffrorna för Veckholm och Löt socknar 1860-1970 har jag
tagit emot från Johan Hult på Statistiska centralbyråns bibliotek som kopior ur källorna:
1860-1910; Bidrag till Sveriges officiella statistik. Ser A Befolkningsstatistik 1920-1960;
Folkmängden inom administrativa områden. 1970; Folkmängd 31.12.1970. Den kvalitativt
deskriptiva metoden har till syfte att skapa en överblick av historia och
missionsförsamlingarnas verksamhet för att utgöra underlag till den fråga som är uppsatsens
6
7
8
8
målsättning att besvara. Denna uppsats ansluter i metod till Björn Svärds undersökning
Väckelsen i lokalsamhället: Individ, förening, församling i Kumla 1865-1905 (1987). I
likhet med Svärds undersökning försöker denna uppsats att söka bryta ny mark på en
samhällelig grund. Svärds undersökning tjänar i denna uppsats också som
jämförelsematerial till den hypotes som är uppsatsens utgångspunkt formulerad nedan i
avsnittet Teori (I C 3).
2. Källmaterial
Källmaterialet till de berörda missionsföreningarna finns i separata arkiv på
Folkrörelsearkivet i Uppsala (FAU). Det är främst fyra arkiv som blivit undersökta för
denna uppsats: Missionsförsamling Veckholm (Nr 493), Missionsförsamling Löt (Nr 490),
Löts Kristna Ungdomsförening (Nr 491) och Missionsförening Trögd (Nr 2694). Det
sammanlagda källmaterialet i dessa arkiv är omfattande men inte sammanhängande. Luckor
i form av förkomna protokollböcker redovisas fortlöpande i uppsatsen. I stora drag kan man
utifrån arkiven skriva missionsföreningarnas historia under den tid som här ska speglas. För
att besvara den uppställda frågan har främst protokollböcker, historiker och årsberättelser
granskats. Kassaböckerna från Löts missionsförening har fått lämna ifrån sig information på
en punkt. I Uppsala domkapitels arkiv (UDA), som finns på Uppsala landsarkiv (ULA), har
ämbetsberättelser från de berörda pastoraten studerats, främst för att belägga
framställningen av missionsföreningarnas tidigaste historia. Från samma arkiv har även
handlingar från Prästmötet i Uppsala 1885 granskats av samma skäl.
Till grund för uppsatsen har jag även företagit ett litteraturstudium av historiska basfakta,
kyrkohistoria samt lokal ekonomisk historia. Det senare perspektivet av lokal ekonomisk
historia är alltför sällan berört i kyrkohistorian, men har blivit efterlyst av Christer Winberg
som lanserat en hypotes underbyggd på skillnader mellan två olika agrarkulturer i västra och
östra Sverige.9 Winbergs hypotes blir genom denna uppsats upplägg värderad. I Björn
Svärds intensivundersökning av Kumlabygden har lokal ekonomisk historia en framskjuten
plats. Svärds intensivstudie kom fram till resultat som i denna uppsats tjänar som ett
jämförelsematerial.
9
Hammarström, Ingrid 1988 (red) Winberg, Christer, Öst och väst i svensk samhällsutveckling: en hypotetisk skiss.
9
3. Teori
Den hypotes som varit vägledande i uppsatsarbetet har varit Winbergs hypotes om
skillnaderna i agrarkultur mellan Väst- och Östsverige. Winbergs hypotes har i denna
uppsats utvecklats till att lokala ekonomiska faktorer spelat en roll för hur starkt
frikyrkopräglad regionerna i Sverige blev i spåren av väckelserörelserna under den andra
hälften av 1800-talet. I ljuset av denna nya hypotes har jag valt att låta empirin stå i fokus:
missionsföreningarnas uppkomst, organisationsformer och verksamheter belyses med data
ur källmaterialet. Dessa data tolkas sedan mot bakgrund av bygdens ekonomiska historia,
men utan anknytning till någon ekonomisk- eller samhällsvetenskaplig teori. Inom den
begränsade tidsram som en uppsats av detta format har till förfogande, har inte ekonomiska
kvantitativa data varit möjligt att införskaffa och redovisa, med undantag av den
befolkningsstatistik som redovisas i grafisk form. Däremot är det möjligt att ge en historisk
redogörelse för näringsstrukturen i bygden, dels utifrån bygdehistorian och genom att ställa
den i ljuset av tidigare ekonomisk-historisk grundforskning. En teoretisk diskurs avslutar
uppsatsen, där hypotesen prövas mot de kvalitativa och kvantitativa data som presenterats.
Syftet med en teoretisk diskurs är att ställa uppsatsens slutsatser i ett vidare kyrkohistoriskt
perspektiv, som anknyter till de förklaringsmodeller som redan finns på området i frågan om
orsakerna till den tidiga sekulariseringen av Mälardalen.
4. Definitioner
Ett antal ord kan behöva en närmre förklaring av hur de kommer till användning i
uppsatsen. Orden missionsförening och missionsförsamling har den nyansskillnaden att när
man talar om en församling, så menas vanligen att en utbildad predikant stadigvarande är
verksam inom församlingen. När friförsamlingarna hade en predikant som gått på en
predikantutbildning som inte var i regi av den Svenska Kyrkan, så talar man också om
frikyrkliga församlingar.10 I källmaterialet för Löts missionsförening används omväxlande
orden förening och församling. I källmaterialet till Veckholm missionsförening förekommer
endast ordet förening, vilket inte uteslöt att utbildade predikanter varit heltidsanställda under
ett helt år i Veckholm missionsförening. Nyansskillnaden har således ingen praktisk
betydelse i den här uppsatsen. Pastor, predikant, missionär och evangelist är i denna
uppsats titlar på tjänster inom missionsföreningarna. Titlarna kontraktsprost, kyrkoherde,
komminister och präst avser endast Svenska kyrkans prästerskap. Begreppet väckelse
10
10
brukar förknippas med en andekraft som på ett eller annat sätt intar de uppväckta
personerna. Ordet sekularisering har den ordboksmässiga innebörden av en avkristning.
Begreppet statare avser den lantarbetarklass som tillkom i början av 1800-talet och
avlönades med en stat, som var naturaförmåner i form av fri bostad, ved, spannmål och
mjölk samt därtill en mindre summa kontantlön. Systemet avskaffades 1944 efter att ha varit
debatterat i riksdagen sedan 1920-talet, ursprungligen som en social fråga kring statarnas
dåliga boendeförhållanden. Ordet konventikel är ett annat ord för privat religiös
sammankomst.
Citationstecken används när källmaterialet citeras i löpande text samt med kursiv stil för att
inga oklarheter ska råda. Enskilda ord från källmaterialet står inte i kursiv stil men uppges
alltid med (citat). Längre citat ur litteraturen har brutits ur texten och omgärdas inte av
citationstecken, utan markeras i ett särskilt stycke med indrag och ett mindre typsnitt.
II. Forskningsfronten
Friförsamlingar i spåren av väckelserörelserna mot slutet av 1800-talet är ett stort
forskningsfält sett till den ymniga mängd källdata som föreligger. Kyrkohistoriska som
samhällsvetenskapliga frågeställningar anknyter till ämnet som sträcker sig bakåt i tiden
över mer än ett helt sekel.
A. Tidigare forskning
Olika typer av monografiska studier har blivit gjorda, alltifrån rena biografier till studier av
väckelsens roll i associationernas framväxt under 1800-talet, till beaktanden av mer
specifika ämnen. Det senare är Bror Walans avhandling ett centralt exempel på med titeln
Församlingstanken i Svenska Missionsförbundet: En studie i den nyevangeliska rörelsens
sprängning och Svenska Missionsförbundets utveckling till o. 1890 (1964). Walans
avhandling behandlar frågan om varför och hur missionsföreningarna lämnade den
övergripande organisationen Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) som stod Svenska
Kyrkan nära, för den radikalt fria Svenska Missionsförbundet (SMF). Av kyrkohistoriskt
intresse är frågan om de fria nattvardsföreningarnas eventuella inverkan på antalet
gudstjänstbesökare och nattvardsfirare i Svenska kyrkans församlingar. Detta kan avläsas i
nattvardsfrekvensen som börjar sjunka inom Svenska kyrkans församlingar från 1880-90-
talet.11 Enligt en uppfattning lanserad av professor H. Pleijel, i Från fädernas fromhetsliv
11
Bäckström, Anders 1984, s. 144
11
(1939), var det genomförandet av en jordskiftesreform 1827 som bröt upp den tidigare
funktionellt kollektiva byn och lade grunden till den individualism som kom till uttryck
under folkrörelserna med nattvardsgångarna i enskilda föreningar som uttryck för en
folkkyrklig individualistisk fromhet.12 C. H. Martling har i Nattvardskrisen i Karlstad stift
under 1800-talets senare hälft (1958) sett framväxten av nattvardsföreningarna med dess
separatistiska tendenser som den avgörande orsaken till den negativa nattvardstrenden inom
församlingskyrkorna13 Ett liknande resultat har S. Gustavsson presenterat i avhandlingen
Nyevangelismens kyrkokritik (1962), som är baserad på frikyrklighet i Linköpings stifts
norra del. Kritik mot att tillmäta nattvardsföreningarna denna betydelse har framförts av A.
Bäckström i artikeln Nattvardssedens förändring under 1800-talet som uttryck för den
religiösa och sociala omvälvningen (1984). Utifrån två kyrkoförsamlingar på östgötaslätten
i Linköpings stifts mellersta region, visar Bäckström att nattvardsseden bröts ned lika snabbt
där nattvardsföreningar och nyevangelisk verksamhet varit försumbar. Samma förhållande
fann han i en studie från Löt på Öland, där endast 15 % av de obesuttna kommunicerade år
1900 trots avsaknaden av nattvardsföreningar. Bäckström menar att kyrkosedernas
förändring mot förra sekelskiftet varit ett uttryck för en social- och ekonomisk förändring,
där Svenska kyrkan stått vid sidan av det övriga samhällets omdaning men att de fria
religiösa samfunden bättre legitimerade de nya gruppernas sociala identitet.14 Bäckströms
artikel understryker till vissa delar vad Folkrörelseprojeketet vid Uppsala universitet kom
fram till mellan åren 1965 till 1976. Resultatet av studien Folkrörelserna i det svenska
samhället 1850-1920 (1977) som studerade de tre stora folkrörelserna (nykterhetsrörelsen,
frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen) blev att folkrörelsemänniskorna generellt varit
föreningsaktiva och att de kom från en grupp av nytillkomna grupper i samhället som fått ett
ekonomiskt uppsving. Sven Lundkvist sammanfattar i en uppföljande studie, Tron och
gärningarna: Svenska Missionsförbundets bakgrund och utveckling till omkring 1970
(2003), att det handlade om den tidens entreprenörer.15 Bäckström menar med stöd av flera
undersökningar att det var de obesuttna grupperna i samhället, de som tidigare stått utanför
beslutandeprocesserna nationellt och lokalt, som särskilt i inledningsskedet sökte sig till
nattvardsföreningarna. En hypotes av Bäckström är att dessa obesuttna grupper i
nattvardsföreningarna hittade tillbaka till den funktionella enheten som den kollektiva byn
12
Ibidem
13
Ibidem
14
Bäckström, Anders 1984, s. 147ff
15
Lundkvist, Sven 2003, s. 8
12
utgjorde innan jordskiftesreformen om det laga skiftet 1827.16 Björn Svärd har i en studie
Väckelsen i lokalsamhället: Individ, förening, församling i Kumla 1865-1905 (1987)
kritiserat Folkrörelseprojektet vid Uppsala universitet för att komma med förenklingar i sina
slutyttranden. Den kritik Svärd riktar mot detta projekts slutsatser är att man inte tillräckligt
skiktat medlemmarna i sina undersökningar, vidare är han kritisk till att man missat en rad
föreningar och ibland redovisat felaktiga medlemsnumerärer. Uraktlåtenhet att gå på djupet
med bibehållen skärpa av undersökningsobjekten, att bara förlita sig på statistiska medeltal,
har lett till felaktiga slutsatser beträffande den sociala rekryteringsbasen för de frivilliga
kristna föreningarna, menar Svärd som efterlyser detaljstudier av de tidigare förenklade
förklaringsmodellerna och försöker själv vara vägledande genom att ha ett sociologiskt
perspektiv med tyngdpunkten på kvantitativa data. En slutsats Svärd presenterat är att de
ledande skikten i de frivilliga kristna föreningarna hade betydligt högre inkomst än
församlingsmedlemmarna i allmänhet,17 men att alla samhällsskick fanns representerade i
föreningarna.18
Återkommande i den kyrkohistoriska diskursen är frågor om hur och varför kyrkotrohet,

frikyrkoetableringar och sekulariseringen skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Ännu
har ingen omfattande kyrkohistorisk forskning tillkommit som kunnat ge ett svar på frågan,
men olika teorier och hypoteser har lanserats. Några av de teoretiska utkast som sökt ett svar
på frågan kan vara värt att skärskåda här:
1. Skillnaderna i agrarkulturen mellan västra Sverige och östra Sverige

Historikern Christer Winberg har lanserat en hypotes i artikeln Öst och väst i svensk
samhällsutveckling: En hypotetisk skiss (1988)19 för skillnaderna mellan två kärnområden i
västra och östra Sverige. Med hänvisning till den agrara omvandlingen fr.o.m. 1800-talet,
som orsakade en skillnad mellan agrarkulturerna i Väst- och Östsverige, framhåller Winberg
olikheten på vilken han ställer hypotesen:
… Östsverige under 1800-talet kännetecknades av en aristokratisk struktur med relativt få

bönder, många torpare och i synnerhet många statare, som arbetade på storgods, medan
16
Bäckström, Anders 1984, s. 149
17
18
19
Hammarström, Ingrid 1988, s. 40ff
13
Västsverige var mer ”demokratiskt”, med relativt många bönder, få torpare och mycket få
20
statare.
Winbergs antar i sin hypotes att ett mer personligt förhållande mellan familjejordbrukaren
och hans tjänstefolk samt underlydande torpare åstadkom att den religiösa seden kvardröjde
i Västsverige. Winberg fann att i Örby församlingskyrka i Marks härad fick alla plats i
kyrkan.21 Genom bänkindelningssytemet i kyrkorna hade den religiösa seden blivit formad
av en patriarkal social struktur som således överlevde längre i Västsverige. Hypotesen
belyser ett problem i och med jordbrukets omvandling under 1800-talet, då antalet
hemmansägare minskade och lantarbetarnas antal mångdubblades på de större godsen. Var i
kyrkan fanns det bänkplats för det växande antalet lantarbetare? Vidare inställer sig frågan
om vem som bestyrde allas deltagande under gudstjänsten? I Veckholm kyrka hade sedan
gammalt varje hemman tillmätta bänkplatser där även tjänstefolket kunde sitta ned. Men det
största godset Ekholmen hade bara ett fåtal platser i kyrkan för herrskapsfolket, samtidigt
som att Ekholmen under 1800-talet blev en stor arbetsgivare för lantarbetarna och statarna i
församlingen. Med stöd av en tidigare undersökning av Berndt Gustafsson, i Kyrkoliv och
samhällsklass i Sverige omkring 1880 (1950), framhåller Winberg att resultatet blev att
nattvardsfrekvensen sjönk tidigt i herrgårdsbygderna i Östsverige: både godsägare och
statare uteblev från gudstjänsterna. Svagheten i Winbergs hypotes är dels det hypotetiska
resonemanget som söker stöd i sociala strukturer under 1800-talet, dels att ad hoc hypoteser
tillgrips för avvikelser på gränsområdena till de två kärnområden han urskiljer i Väst- och
Östsverige. En annan svaghet i en hypotes som tillgriper bänkindelningssystemet från
ståndssamhällets epok är att några kyrkor hade s.k. fribänkar. Ett citat från Winberg belyser
det här problemet ytterligare:
Forskningsläget är fortfarande sådant att det är omöjligt (sic) att yttra sig med någon större
säkerhet. Vad som framförallt behövs är lokala intensivstudier från olika regioner, studier
som inte enbart begränsar sig till demografiska förhållanden som under 1970-talet, utan
försöker ge en bredare bild av olika landsändar. Det finns sålunda fullt med arbetsuppgifter
22
för den lokalhistoriska forskningen i Sverige.
20
Hammarström, Ingrid 1988, s. 46
21
22
14
Winbergs artikel har förtjänsten att den visat på att de olikheter i agrarkultur som uppstod i
Sverige efter 1800, dels återspeglas i flera vetenskapliga undersökningar om socialkultur,
samt att det även kan återspeglas i religiös kultur. Men som Winbergs framhåller kan
religiösa förhållanden inte avläsas enbart utifrån demografiska förhållanden, samt att dessa
måste sättas in i en lokal historia. Den minst glamorösa gissningen i den vägen är annars att
en bofast befolkning är mer religiös än en rörlig. Att jämförelse av befolkningsutvecklingen
med graden av religiös tillhörighet i sig inte är tillräckligt i en vetenskaplig argumentation
kommer denna uppsats ge stöd för.
2. Statarsamhällets ofördelaktiga inverkan på församlingstroheten

En hypotes som förfäktats i den kyrkohistoriska diskursen är föreställningen att
statarsamhället, som infördes på de stora godsen i mellersta Sverige och i Skåne när
jordbruket övergick till stordrift under 1800-talet, inverkat ofördelaktigt på kyrkotroheten.
Att det finns ett stöd för den tanken framgår i Winbergs hypotes som är baserad på tidigare
forskning och hans lokala studie i Marks härad i Västergötland. När bondestrukturen
omstöptes under 1800-talet blev det gamla bänkindelningssytemet i kyrkorna
gammalmodigt, men där en patriarkal social struktur kvardröjde behölls det i praktiken och
fyllde en funktion i församlingskyrkorna såsom i Marks härad i Västergötland. Vad gäller
herrgårdskulturen i Östsverige med Mälardalens stora gods inställer sig frågan var i kyrkan
den växande lantarbetarbefolkningen hade bänkplats? Samtidigt kom hemmanens och
torpens antal att minska för vilka större delen av kyrkbänkarna varit upplåtna.
Bänkindelningssystemet återspeglade ståndssamhällets sociala struktur och infördes i
Veckholm stora kyrka 1667 men målades över först 1926.23 Till den sociala omvälvning
som statarsystemets tillkomst i sig innebar tillkom att statarfamiljerna var mer mobila och
lättare flyttade mellan olika gårdar och bygder, vilket sammantaget kan ha inneburit att
församlingstroheten blev lidande. Littmark fann i en undersökning av Mälardalens
statarfamiljer under åren 1925-1929 att omkring 30 % av dessa flyttade.24 Genomsnittligt
flyttade en familj tre gånger under dessa år, dvs. ungefär vartannat år. Som Littmark
redovisat var det vanliga flyttmönstret åren 1925-1929 i geografiskt avseende inte mer
vidsträckt än att en flytt kunde utföras över en dag med i- och urlastning och återresa. Det
var arbetsgivaren som enligt gällande avtal stod för flyttkostnaden varför flytten ägde rum
inom ett tämligen begränsat område Det vanligaste var att statarna inte flyttade längre än
23
Gryse, Thore 1997, s. 13 - 15.
24
Littmark, R 1930, s. 28
15
inom ett kyrkokontrakt. Från Trögden har Littmark ett exempel på en statarfamilj med fem
barn som flyttat från Kungs-Husby i Veckholm socken till Biskopskulla, sedan till
Lillkyrka, åter till Kungs-Husby, sedan åter till Veckholm och slutligen till Löt. Littmark
fann att det ofta hände att stataren återvände till en församling där han förut varit, de hände
till och med att de återvände till samma gård.25
Ärkebiskop Nathan Söderblom som var en av initiativtagarna till undersökningen hade i en

biskopsvisitation som Littmark citerat uttryckt misstanken att vissa gårdar mer än andra
varit inblandade i statarflyttningarna.26 När Littmark dryftande frågan med prästerskapet ute
i församlingarna bekräftade dessa att vissa gårdar med dålig bostadsstandard påfallande ofta
varit inblandade i statarflyttningarna.27 Littmark menar att flyttlassen med statarna berodde
på upprepade försäljningar av dessa gårdar och därmed sammanhängande ombyten av
ägare, att detta i sin tur varit en följd av föregående kristider som lett till onormala
ekonomiska förhållanden på landsbygden. Illa skötta s.k. genomfartsgårdar där statarna
sades upp av de nya ägarna hade uppstått.28 Ägarna av dessa gårdar var mindre nogräknade
och lät av ren vinningslystnad statarbostäderna förfalla.29 Under 1920-talet blev statarnas
dåliga bostäder en social fråga som debatterades i riksdagen, där förslag lades om
bostadsinspektioner på landet.30 Att ägarstrukturen på gårdarna bidragit till den sociala
instabiliteten i församlingslivet finns det skäl att anta även utifrån källmaterialet denna
uppsats studerat. Den största gården i Veckholm församling, godset Ekholmen, bytte ägare
ett flertal gånger och en församlingspräst klagade vid en biskopsvisitation 1926 på den
instabila ägarstrukturen på de två stora gårdarna Ekholmen och Amnö.31
III. Historisk bakgrund

Den historiska bakgrund som är nödvändig för att kunna sätta in uppsatsämnet i sitt rätta
sammanhang tecknas här nedan. På den kyrkohistoriska bakgrunden följer en allmän
ekonomisk-historisk bakgrund, samt en fördjupning avseende de här två berörda bygderna
och en region i norra Uppland. Det senare exemplet från norra Uppland tjänar som en
25
Littmark, R 1930, s. 32f
26
27
Littmark, R 1930, s. 49-50
28
29
30
Littmark, R 1930, s. 50f
31
UDA, ULA 1926 F4:89, Veckholm ämbetsberättelser
16
jämförelse till norra Mälardalen, genom att vara dess både motsats näringsekonomiskt och
avseende frikyrkoverksamheten.
A. Den kyrkohistoriska bakgrunden

1. Andlig förnyelse
Den från Luther härstammande reformatoriska läran som infördes i Sverige under
reformationen på 1500-talet kännetecknas av Luthers lära om att endast tron rättfärdiggör
människan, att inga yttre gärningar därutöver krävs av den på Kristus troende. Udden i den
reformatoriska rörelsen hade varit riktad mot en utbredd praxis inom katolicismen, där yttre
förtjänstgärningar kommit i flitigt bruk varigenom de troende med penninggåvor och
pilgrimsresor sökte rättfärdiggörelse. Under 1700-talet uppstod andliga rörelser i det
reformatoriska Tyskland, i vilka en mer andlig sida av kristendomen kom till synes i privata
religiösa sammankomster med tacksägelser, lovsånger och predikningar. Dessa andliga
rörelser med namn som herrnhutism och pietism vann även ett inflytande i Sverige. Bland
annat fanns präster i Svenska kyrkan som i utbildningssyfte vistats i Tyskland och tagit
inflytandet med sig tillbaka till Sverige och från predikstolen spred ett pietistiskt färgat
budskap, men även genom att hitresta företrädare för dessa andliga rörelser fann en fristad i
1700-talets frihetliga högre ståndskretsar. I Sverige kännetecknades den pietistiska rörelsen
av att deltagarna utanför kyrkorummet höll fria religiösa sammankomster, ofta i hemmen
med lovsång och även med lekmän som predikanter. Predikordningen i den Svenska kyrkan
blev på många punkter i dessa nya andliga rörelser ifrågasatt, främst därigenom att lekmän
utövade predikoämbetet. Det fanns i dessa andliga kretsar inte heller någon kontroll på
predikans innehåll, vilket bäst kommer till synes i herrnhutismen som kunde ha ett blödigt
för att inte säga blodigt innehåll med stark betoning på Jesu blod och den frälsning detta
blod åstadkommer. För att begränsa andliga sammankomster utanför kyrkorummet tillkom
konventikelplakatet år 1726, vilket i lag förbjöd religiösa uppbyggelsemöten utan prästerlig
ledning. Förbudet upphävdes 1858 men ännu fram till 1868 gällde en konventikelförordning
enligt vilken kyrkoråden hade rätt att besluta om fria religiösa sammankomster fick
förekomma.
2. Nattvardsrörelsen uppstår
Under 1800-talets första hälft uppstod smärre andliga rörelser runt om i landet, men stor
frikyrklig betydelse fick först den väckelse som utbröt mot slutet av 1840-talet. Som en följd
av denna väckelse uppstod i Uppsalatrakten nattvardsföreningar i vilka de troende firade
17
nattvarden tillsammans. Nattvardsföreningarna formades till en proteströrelse mot

vanekristendomen i Svenska kyrkan: man ställde kravet att nattvardsborden skulle vara
rena, dvs. att endast troende skulle delta i nattvarden. Mot slutet av 1870-talet bredde en
förnyad religiös väckelse ut sig vilket resulterade i att majoriteten av de dittillsvarande
inomkyrkliga nattvardsföreningarna övergick till att bli friförsamlingar.32 Nattvardsrörelsen
betecknas som lågkyrklig och kunde i sina led räkna in namnkunniga prästpersoner som P.
P. Waldenström,33 vilket har sin förklaring i att det även i prästkretsar fanns en utbredd
misstro mot vanekristendomen i den Svenska kyrkan.
3. Inomkyrkliga strävanden till en andlig förnyelse

Inom den Svenska kyrkan fanns under 1800-talet många prästmän med idéer om en
lågkyrklig förnyelse av den Svenska kyrkan, det vill säga att man strävade efter ett ökat
lekmannainflytande i kyrkan. Orsaken till den lågkyrkliga rörelsen var ett utbrett missnöje
med vanekristendomen som man ville få bort för att åstadkomma en mer förandligad kyrka.
Församlingsordningen i den Svenska kyrkan skilde inte på de sant troende och de många
som med tidernas förändringar i tankebanor förlorat frälsartron, men fortfarande fanns
nattvardstvånget kvar i lagstiftningen ända fram till 1863 då det upphörde. På Uppsala
teologiska fakultet hade man på 1840-talet sökt reformera prästutbildningen genom att ställa
kravet att prästerna skulle var omvända.34 Att den Svenska kyrkan stod under ett världsligt
inflytande alltsedan kung Gustav Vasa införde reformationen på 1500-talet, upplevdes av
många i den lågkyrkliga fåran som strävade efter en andlig kyrklig förnyelse som en
hämmande faktor och förebilder på en från staten helt skild nationell kyrka fanns i
Skottland. Det första synliga organisatoriska resultat av strävandena att andligt förnya den
Svenska kyrkan blev bildandet 1856 av den självständiga organisationen Evangeliska
Fosterlands-Stiftelsen (EFS), vars uppgift var att under ett paraply samla den lågkyrkliga
förnyelsen som bestod av nattvardsföreningarna, lekmännens begynnande inflytande och
präster ur Svenska kyrkan.35 Främst bland de senare var förutom prästen P. P. Waldenström
som tidigt varit en inspiratör i nattvardsrörelsen, även prästen A. F. Fernholm som
32
33
Andersson, Axel 1928a, s. 53ff
34
35
Bexell, Oloph, 2003 s. 52
18
organiserade den tidigaste frikyrkorörelsen i Värmland och Örebro-trakten,36 samt prästen

E. J. Ekman vilken senare blev Svenska Missionsförbundets första missionsföreståndare.37
4. Svenska Missionsförbundet bildas

År 1876 inleddes en serie predikantmöten i Stockholm där den nyevangeliska vänstern, som
de radikalt frikyrkliga kallades, sökte ena sig om en ny församlingsordning. På det tredje
året 1878 bildades på förslag av prästen E. J. Ekman det nya missionssällskapet Svenska
Missionsförbundet (SMF). Under sig kom SMF att samla alla de nattvardsföreningar som
ville vara fria från Svenska kyrkan. Flera nattvardsföreningar var ännu en tid anslutna till
både EFS och SMF, men två riksorganisationer konkurrerade nu om de enskilda
föreningarnas ekonomiska stöd och på våren 1889 började EFS en utrensning av
dubbelanslutna föreningar. Utrensningen skedde samtidigt med att SMF hade en kraftig
expansion, en omständighet som tillskrivs en överlägsen organisation och att man spred
idén om att nattvardsföreningarna skulle vara helt fria församlingar.38 Banden med
moderorganistionen EFS upplöstes och utbrytarorganisationen SMF framstod som en
riksorganisation för de nattvards- och missionsföreningar som ville bilda helt från Svenska
kyrkan fristående församlingar.
För att sätta in denna kyrkohistoriska bakgrund i ett historiskt sammanhang följer nedan en
kortare redogörelse av den ekonomiska situationen i landet vid tiden för den lågkyrkliga
rörelsen under 1800-talets senare hälft, med avsikt att underbygga argumenten för
uppsatsens hypotes som är att friförsamlingarna varit beroende av lokala ekonomiska
faktorer.
B. Den ekonomiska bakgrunden under 1800-talet

1. Svenskt jordbruk har stora exportframgångar
Under 1800-talet inträdde en lång period av fred då Sverige genomgick stora ekonomiska
och demografiska omvälvningar. Under den första hälften av 1800-talet skedde en kraftig
befolkningstillväxt i Sverige som krävde en ökad jordbruksproduktion för att mätta
befolkningen, samtidigt hade frihandelssystemet slagit igenom i Europa. Frihandelssystemet
gynnade det industriellt inriktade England som drog vinning av världskonkurrensen på
jordbruksprodukter för att istället satsa på en mekanisk industriell utveckling där man blivit
36 Walan, Bror 1962, s. 11, 17ff
37 Walan, Bror 1964, s. 492, 529
38
Walan, Bror 1964, s. 483
19
världsledande. Sverige blev en betydande exportör av jordbruksprodukter till England under

1800-talets första hälft, främst av havre.39 Jordskiftesreformen 1827 hade resulterat i större
sammanhängande odlingsarealer, vilket krävdes för att möta de förändrade kraven på ett
jordbruk som skulle försörja den ökande befolkningen samt bidra till goda exportinkomster
för Sverige. Under 1800-talets första hälft uppstod storgodsbruken i östra Sverige i
Mälardalen och i Skåne, två regioner där en näringsrik odlingsjord fanns. På storgodsen
infördes också ett system med en lantarbetarkraft i form av statarna som till en naturaförmån
kallad stat och ringa andel kontantlön utförde lantarbetet.
2. En europeisk kris inleds revolutionsåret 1848

Åren 1845-1848 inträffade en rad missväxtår ute i Europa som ledde till svår hungersnöd.
En penning- och handelskris 1847 blev sedan inledningen till flera politiska resningar runt
om i Europa.40 Upprorsstämningarna nådde Stockholm våren 1848 då en större folkmassa
tågade mot regeringsmedlemmarnas hus med åtföljande stenkastning. Militären som fått
order att skjuta dödade ett större antal människor.41 Samma år 1848 utbröt en andlig
väckelse främst i Uppsalatrakten. Efter revolutionsåret 1848 kom den ekonomiska
konjunkturen att gå i vågor och djupa dalar. År 1855 utbröt hungersdemonstrationer i flera
landsortsstäder i Sverige.42 Mellan åren 1860-1870 emigrerade 122 795 personer. 43 1870-
talets första hälft innebar ett ökat välstånd genom den industriella revolutionen, men mot
slutet av 1870-talet förbyttes den goda konjunkturen till en kris då den internationella
konkurrensen på jordbruks- och industriprodukter vände utvecklingen inom landet till dess
motsats: den internationella konkurrensen slog ut den inhemska produktionen.
3. Frihandelssystemet slår ut industri- och jordbruksproduktionen

Då bruksdöden till följd av en ökad internationell konkurrens bredde ut sig mot slutet av
1870-talet var det främst de små järnbruken som fick slå igen.44 Enbart i Värmland nedlades
nittio hyttor och bruk mot slutet av 1870-talet.45 Nödåren inom jordbruket som börjat på
1860-talet som en följd av missväxt och den amerikanska spannmålsexporten till Europa
39
Svensson, Jörn 1965, s. 11ff
40
Koht 1982, s. 8f
41
Koht 1982, s. 88f
42
Fridén, George 1948, s. 45
43
44
Magnusson, Lars 2002, s. 325
45
Furuskog, Jalmar: I bergslag och bruksbygd. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1948, s. 159
20
med atlantångare tilltog under hela 1870-talet, speciellt svår blev den andra hälften av 1870-
talet då den amerikanska spannmålsexporten 1876/80 fördubblades gentemot föregående
femårsperiod. Från 1866 fram till sekelskiftet 1900 i det närmaste halverades vetepriset i
England.46 Jordbrukarna i Sverige fick till följd av prisfallet på sina produkter svårigheter
med betalningen av ränta och amorteringar på skulder, vilket slutade med mer eller mindre
tvångsmässiga försäljningar av gårdar och gods.47 Många i Sverige hade under denna
industri- och jordbrukskris svårt att försörja sig och mellan åren 1881 och 1887 ökade
emigrationen till 243 986 personer.48 På den europeiska kontinenten rådde på nytt
revolutionsstämningar. I Sverige utbröt industristrejker, först i Sundsvall 1879 och sedan
längs med hela norrlandskusten, då industrin sänkte arbetarnas löner för att klara den
internationella priskonkurrensen när exporten sjönk med nära hälften.49 Att denna
jordbruks- och industrikris mot slutet av 1870-talet inte heller förskonade banker och
förlagsmän, i form av handelshusen och privatbankirinstitutioner varav flera gick i konkurs,
utan även affärsbankerna som Enskilda banken vilka skulle ha gått under utan statlig hjälp
visar hur brett krisen drabbade samhället då den övergick i en finanskris.50 Samtidigt med
denna jordbruks- och industrikris utbröt nya väckelser över hela landet och mot slutet av
1870-talet bröt majoriteten av nattvardsföreningarna som tillkommit efter väckelsen 1848,
med den Svenska kyrkan genom att lämna Evangeliska Fosterlandstiftelsen (EFS) och
ansluta sig till det nybildade och från Svenska kyrkan fristående Svenska Missionsförbundet
(SMF).
4. Strukturrationaliseringar vänder utvecklingen inom industrin

Det som vände den industriella krisen var strukturrationaliseringarna som skedde i dess
följd. Inom den tidigare bruksindustrin som varit spridd över många små orter i inlandet
koncentrerades produktionen till några få större orter samt introducerades den senaste
produktionstekniken, vilket tillsammans effektiviserade verksamheten.51 Sedan följde en
andra industriell revolution på 1890-talet, då järnvägarnas tillkomst förbättrat frakterna och
en ny energiproduktion uppstod som följd av elektricitetens uppfinning och vattenkraftens
46
Lorents, Yngve 1938, Band 5: Silverstolpe, G. W. Välstånd och fattigdom, s. 30
47
Lorents, Yngve 1938, Band 5: Silverstolpe, G. W. Välstånd och fattigdom, s. 32
48
49
Öhman, Ivar: Från skarpskyttelägret till ladugårdslandet. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1948, s. 287
50
Magnusson, Lars 2002, s. 375
51
Magnusson, Lars 2002, s. 325f
21
utbyggnad. Tillsammans skapades därigenom förutsättningar för mer energikrävande

industrier.52
5. Jordbrukskrisen får politiska lösningar

Inom jordbrukssektorn fortsatte prisfallen på jordbruksprodukter och kampen mellan
skyddstull- och frihandelsvänner blev hård. Men 1888 gjorde Sverige gemensam sak med
den europeiska protektionismen och införde skyddstullar för jordbruks- och
industriprodukter.53 I början av 1920-talet uppstod en ny jordbrukskris då första världskriget
(1914-1919) försämrat köpkraften och jordbrukspriserna på nytt fallit kraftigt.
Återhämtningen gick snabbt men priskonkurrensen bestod, nu genom att flera stora
transoceana aktörer kommit in på världsmarknaden. En obalans på tillgång och efterfrågan
uppstod på världsmarknaden, främst på vetet som fanns i stort överflöd genom att
motordrivna skördetraktorer tillkommit under 1920-talet. Genom att dölja det enorma
produktionsöverskottet av vete kunde priserna hållas uppe,54 men mot slutet av 1920-talet
förenade sig denna obalans på tillgång och efterfrågan med en ny industriell kris som
sammantaget slutade med den stora depressionen 1929.55 Först på 1930-talet börjar staterna
i Europa med en aktiv jordbruksreglering, där man i lag skyddade de inhemska
producenterna från prisfallens förödande verkningar genom åtgärder som inmalningstvång
av inhemskt spannmål, prisregleringar och exportstöd.56 Andra världskriget innebar
undantagstillstånd med ransoneringar av livsmedel, men på 1950-talet ökade konsumtionen
i Sverige till följd av den höga industrialiseringen och jordbruksprodukterna efterfrågades
nu i mycket större utsträckning än tidigare. Vid denna tid var jordbruket till stora delar
motoriserat och allt färre mänsklig arbetskraft behövdes på gårdarna.
C. Agrarbygden i Trögden
Inom den agrara sektorn hade jordbruket socialt omstrukturerats under 1800-talet fram till
1850, vilket resulterat i en ökad social differentiering med ett större antal jordlösa på
landsbygden: torpare, backstugusittare, inhysejon och statare utgjorde ett växande
jordbruksproletariat på de stora godsen.57 Vid nödåren inom jordbruket som börjar under
52
53
Magnusson, Lars 2002, s. 334; Se även Lorents, Yngve 1938, Band 5: Silverstolpe, G. W. Välstånd och fattigdom, s. 103ff
54
Lorents, Yngve 1938, Band 5: Silverstolpe, G. W. Välstånd och fattigdom, s. 517ff
55
56
57
22
1860-talet kunde man på större gårdar leva på ett ackumulerat eller externt kapital, då de
föregående decennierna gett goda exportinkomster.58 Det var inte heller svårt att hålla
kontantavlöningen nere som tillgången på arbetskraft ökat. En annan väg ut ur svårigheterna
inom jordbruksnäringen var att lägga om produktionen till animaliska produkter, eller till en
nisch som trädgårds- och fruktodlingar. Agrarbygden kring staden Enköping
kännetecknades av stora gårdar och ett specialiserat jordbruk mot trädgårds- och
fruktodlingar.59 I Trögden sydost om Enköping ökade intresset åter för boskapsskötsel i
spåren av spannmålskrisen.60
1. Veckholm pastorat
Södra Trögden med Veckholm pastorat var en renodlad jordbruksbygd med flera stora
gårdar, där arrendebönder och statarfamiljer61 blev hårt drabbade av nödåren under 1860-,
1870- och 1880-talet.62 I kommunalhandlingarna för Södra Trögden talas om svåra nödår
som framtvingade särskilda åtgärder för att nödtorftigt utfordra medellösa barn och att
sockenmagasinet fram till 1876 ständigt togs i anspråk för att ge behövande mjöl.63 Efter
1876 ersattes detta av kassamagasinet för utbetalning av penningunderstöd.64 I Södra
Trögden låg fyra mejerier som levererade varor till Stockholm.65 Vid tiden för
missionsföreningarnas tillkomst på 1870-talet skedde transporterna med ångfartyg över
Mälarens farvatten.66 I Veckholm fanns en fast sjöförbindelse på sträckan Ekholmen -
Stockholm, över vilken förutom transport av människor och djur även mjölk i 50-liters
flaskor från de stora gårdarna, spannmål, fisk och grönsaker levererades till huvudstadens
invånare.67 När Mjölkcentralen i Enköping år 1916 övertog mejeridriften i Södra Trögden
upphörde mjölktransporterna med ångfartyg till Stockholm och kom istället att gå med
järnväg från stationsorten Grillby (Villb. kartan försättsbladet).68 Den första busslinjen på
58
Svensson, Jörn 1965, s. 11
59
Dahlgren, Stellan 1979, s. 161
60
Boken om södra Trögd 1961, s. 240, 263
61
SOFI, Opublicerad uppsats, Edström I. och Pettersson, J-E., Lantarbetare vid Härjarö. 1973
62
Boken om södra Trögd 1961, s. 309
63
Boken om södra Trögd 1961, s. 309f
64
65
66
67
SOFI, Opublicerad uppsats, Edström I. och Pettersson J-E., Lantarbetare vid Härjarö. 1973, sid 3-4.
68
Boken om södra Trögd 1961, s. 242f.
23
sträckan Veckholm - Enköping började 1920, vilket ledde till att båttrafiken blev överflödig
efter motorismens genombrott åren 1924-1934.69 Då den tidigare fasta persontrafiken
upphörde på sjöförbindelsen Ekholmen (Ön) - Stockholm gick en lastpråm från Ön cirka
varannan dag.70 Ångfartygen hade haft stor betydelse för näringslivet i södra Trögden,
därigenom att hundratals fattiga kunde få ett tillskott till en mager kassa av sin odlarflit,
fiske eller att bara plocka bär.71 Ännu en bit in på 1930-talet kämpade rederier en hopplös
kamp med att driva lönsam sjöfart på Mälarens farvatten.72 Lantarbetarna i södra Trögden
organiserade sig i Upplands lantarbetareförbund 1919. Samma år strejkade lantarbetarna i
Veckholm på grund av låga avlöningsförhållanden, vilket efter tre veckor resulterade i högre
kontantavlöning.73 I spåren av första världskriget i början av 1920-talet började en ny svår
jordbrukskris i Trögden då efterfrågan på jordbruksprodukter sjönk och räntorna steg, vars
återverkningar blev konkurser och gårdsauktioner.74
2. Löt pastorat
Agrarbygden i Löt pastorat var inte lika utpräglad statarbygd som i Veckholm. På den enda
stora gården i Löt, Fånöö gods, hade godsägaren Hugo Tamm tidigt (1890-talet) insett
olägenheten med statarsystemet och arrenderade ut mark för att ha arrendebönder under sig
och minskade på antalet statare.75 I Löt pastorat fanns ingen fast ångbåtsförbindelse med
Stockholm, därför skedde inga ekonomiska avbrott för den enskilde när transporterna under
1910- och 1920-talet alltmer började gå med järnväg från stationsorten Grillby (kartan
Villb.). Istället kom närheten till stationsorten Grillby att innebära fördelar för Löt pastorat,
jämfört med Veckholm som med motorismens inträde och ökade järnvägstransporter kom
att ligga i en avsides krok.
D. Agrarbygden i norra Uppland

Att bondenäringen skilt sig åt mellan olika regioner av landet är viktigt att framhålla. I norra
Uppland hade agrarbygden redan genom anläggandet av gruvor och järnbruk på 1600-talet
fått en ny näringsstruktur, genom tillkomsten av bondeverksamhet med kolning och
69
70
SOFI, Opublicerad uppsats, Edström I. och Pettersson J-E., Lantarbetare vid Härjarö. 1973, s. 28
71
72
Ibidem
73
Boken om södra Trögd 1961, s. 323ff
74
75
24
transporter utförda av forbönder.76 Då den stora bruksdöden på 1870-talet framtvingade

fusioner och koncentrationer, skedde detta i norra Uppland till orter som Karlholmsbruk och
Österbybruk. Bruk som låg mitt i skogen som Lövstabruk hade en olägenhet, vilket
medförde att kolning och transporter med tiden helt upphörde för lantmännen i närområdet.
Räddningen för lantmännen i norra Uppland då många av järnbruken lades ned i spåren av
den stora bruksdöden på 1870-talet, blev att de tidigare jordbruksarrendena
omstrukturerades med statens hjälp till egna hem som var det mest lönsamma för
jordägarna. En ny bondeverksamhet som råvaruleverantörer till den framväxande trämasse-
och pappersindustrin började under den andra industriella revolutionen på 1890-talet.77
Lantmännen i norra Uppland som tidigare haft sidoinkomster som forbönder och kolare
kunde övergå till skogsbruk och drabbades inte av näringskrisen efter den stora
bruksdöden.78
E. Sammanfattning
Kravet på en andlig förnyelse av den Svenska kyrkan restes under den andra hälften av
1800-talet av många präster inom Svenska kyrkans egna led. Kritiken gick ut på att kyrkan
förfelat sin uppgift genom att bli en statens tjänare mer än folkets andliga vägledare.
Samtidigt hade väckelser under det europeiska revolutionsåret 1848 gett upphov till en
nattvardsrörelse som med tiden ledde till att de flesta nattvardsföreningarna lämnade den
Svenska kyrkan närstående Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) och bildade helt fria
kristna församlingar efter tillkomsten av Svenska Missionsförbundet (SMF) 1878. De
ekonomiska krisåren under 1800-talets senare hälft har det gemensamt att umbäranden
drabbade människor ur alla samhällsgrupper och att samhället i grunden skakades om.
Många utvandrade under dessa år till framtidslandet Amerika. Strukturrationaliseringarna på
1880-talet vände krisen inom järnbruksindustrin som hade en betydande export. Från 1890-
talet började en andra industriell revolution, då vattenkraften byggts ut genom elektricitetens
tillkomst som nu blev inledningen till intensiva processindustrier inom gruv- och
träindustrin. Elektrifieringen låg också till grund för utvecklandet av mekaniska industrier i
städerna runt Mälardalen. Lantbrukare försökte klara sig genom jordbrukskrisen genom att
övergå till andra växtgrödor eller satsa på en ökad animalisk produktion. En generell
europeisk politisk lösning var att tillgripa skyddstullar på inhemska produkter, vilket
76
Stridsberg, Einar 1992, s. 7, 23
77
Stridsberg, Einar 1992, s. 86
78
Stridsberg, Einar 1992, s. 105
25
infördes i Sverige 1888 efter en hård strid med frihandelsvännerna. Människorna i södra
Trögden drabbades hårt av jordbrukskrisen under 1870- och 1880 talet. Med 1920-talet
uppstod en ny jordbrukskris som särskilt drabbade människorna i Trögden. I södra Trögden
upphörde under 1930-talet ångbåtstrafiken på Stockholm vilket drabbade många småodlare i
Veckholm. Motorismens genombrott under 1930-talet kom att medföra järnvägsorternas
uppblomstring som för stationsorten Grillby i norra Trögden. En mångsidigare
näringsstruktur än vad norra Mälardalen uppvisade fanns i agrarbygden i norra Uppland, där
lantmännen sedan 1600-talet haft binäringar knutna till järnbruksindustrierna främst med
kolning och som forbönder. Efter bruksdöden på 1870-talet kom de flesta små järnbruken i
norra Uppland att ligga bortom industri- och järnvägsknutarna dit produktionen
koncentrerades, men bönderna kunde under tiden att järnbruk som Lövstabruk fasades ut
övergå till skogsbruk för att försörja den framväxande trä- och pappersmasseindustrin med
skogsråvara. Att ekonomiska skeenden står i relation till frikyrkoetableringsmönstren i
landet är en hypotes denna uppsats försöker leda i bevis utifrån källmaterialet. För
människorna i Veckholm och Löt socknar i Trögden i norra Mälardalen innebar den långt in
på 1900-talet pågående jordbrukskrisen och frånvaron av andra industrier att den arbetsföra
landsortsbefolkningen flyttade från landsbygden in till städerna.
IV. Missionsföreningarna i Veckholm och Löt

Den första tiden för de här två studerade missionsföreningarnas historia föreligger i
ämbetsberättelser från biskopsvisitationerna i Veckholm och Löts kyrkoförsamlingar. Ett
sekundärt källmaterial sammanställt av de äldres minnen finns i missionsföreningarnas
minneshistoriker.
A. Missionsföreningarnas uppkomst
1. Veckholm missionsförening
I sekundärkällan 60-årsberättelse för Veckholm missionsförening 1877-1937 berättas att på
platsen för det första missionshuset som byggdes mot slutet av 1870-talet, i Östra Veppeby,
hade det förekommit möten i olika hem redan år 1872.79 Ansökan om lagfart på det första
79
FAU, Missionsförening Veckholm 60-årsberättelse
26
missionshuset avslogs 1878,80 men missionshuset byggdes två år senare på samma tomt och
överlämnades 1893 som gåva.81
I ämbetsprotokollet från biskopsvisitationen i Veckholm 1892 refereras till en befintlig

nattvardsförening som håller egna nattvardsgångar och besöker församlingskyrkan utan att
delta i nattvarden. Kyrkoherden i Veckholm har inget ont att säga om verksamheten, utan
lovordar tvärtom predikanten som är utbildad vid Lutherska missionsföreningens
seminarium82 i Stockholm och fäller yttrandet: ”… om honom och föreningens medlemmar
inom pastoratet kan jag icke säga annat än att det gott är.” Nattvardsföreningens
medlemsantal uppskattas till ett trettio- eller fyrtiotal och andaktsstunderna konkurrerade
inte med kyrkans allmänna gudstjänster.83
I en ämbetsberättelse från 1907 rapporterar kyrkoherden att församlingsborna deltagande i

den allmänna gudstjänsten avtagit. Om missionsföreningen förtäljer kyrkoherden följande:
”En friförsamling eller missionsförening i anslutning till Missionsförbundet finnes här. De
har bönhus och en verksamhet som sker utan konflikt med Svenska kyrkan. Att verkan därav
är delvis i god riktning må ej förnekas. Dock kunna andlig ytlighet och skevhet därav
uppstå.” Den andliga villfarelsen i Veckholm socken finns enligt kyrkoherden endast
representerad genom att några få församlingsbor hyser åsikter som väckelsepredikanten
Charles Lee spridit (se nedan s. 32).84
Vid biskopsvisitationen 1926 utförs en analys av situationen i kyrkoförsamlingen, föranledd

av den avtagande församlingsgemenskapen. Bland de tre orsakerna till det låga deltagandet
vid nattvarden räknas upp den enskilda nattvardsföreningen, lantarbetarnas nomadisering
samt utflyttningen från socken som uppges vara 17 % årligen. Kyrkoherden beklagar sig
även över ägarstrukturen i socknens två större gårdar med orden: ”… att de båda största
gårdarna, Ekholmen och Amnö, befinna sig i opersonlig ägo, i det att de ägas av ett
bankkonsortium.” I samma visitationshandling berömmer kyrkoherden den tredje stora
gården, Thorsvi gård som ägs av släkten Hermelin, för att ha bekostat en renovering som
80 FAU, Missionsförening Veckholm; en kopia på lagfarten är daterad till januari 1878. Lagfarten avslogs av skäl att gåvan som
var skänkt av skepparen Eriksson och hans fru inte gällde livstid och med full äganderätt.
81 FAU, Missionsförening Veckholm 60-årsberättelse
82
Här avses Johanneslunds missionsinstitut i Stockholm som i regi av EFS hade en officiellt godkänd predikantutbildning.
83
ULA, UDA VOL 17, Veckholm ämbetsberättelser 1892
84
ULA, UDA F4:89, Veckholm ämbetsberättelser 1907
27
utförts till nytta för församlingsborna. Vad gäller frågan om religiös splittring inom
församlingen omnämns att en liten grupp sedan gammalt funnits i Kungs-Husby på fem
personer tillhörande Leeanernas parti (se nedan, s. 32). 85
2. Löts missionsförening
I ämbetsberättelsen från Löts kyrkoförsamling till prästmötet 1885 i Uppsala meddelar
kyrkoherden i Löt följande om den andliga splittringen: ”Lekmannapredikanter har några
få gånger uppträtt. Dessa har kommit från Veckholm missionsförening, av vilken de har sin
avlöning, och om följderna av verksamheten är intet annat än gott att säga, i synnerhet som
de, i vilkas hus de hållit sina föredrag, är varmt tillgivna vår kyrkas lära.” 86
Från biskopsvisitationen 1887 står i ämbetsprotokollet att konventiklar inte förekommer i

Hacksta men väl i Löt men det är Svenska kyrkan närstående EFS som har resepredikanter:
”… och i synnerhet på sista tiden av kyrkligt intresserade reseombud från Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen”. Kyrkoherden tillägger att: ”… någon benägenhet för separatism inte
låtit sig förmärkas av denna verksamhet”.87
I ämbetsprotokollet till biskopsvisitationen 1903 berättar kyrkoherden följande avseende sin

kyrkoförsamling: ”… kyrkbesöken synas något avtaga, särdeles i Löt efter missionshusets
tillkomst”. Kyrkoherden gör följande tillägg: ”Särskilt påfallande har minskningen varit
bland de kvinnliga kyrkobesökande sedan missionshusets tillkomst.”88
I ämbetsprotokollet från biskopsvisitationen 1917 berättar kyrkoherden: ”Ingen annan

villfarelse från vår rena evangeliska lära har yppat sig än att i Löt finns några baptistiskt
sinnade personer, men ingen har anmält utträde ur Svenska kyrkan.” Men i samma
ämbetsprotokoll berättas också att konventiklar förekommer bland frikyrkligt intresserade
och att ett missionshus finns.89
85
ULA, UDA F4:89, Veckholm ämbetsberättelser 1926
86
ULA, UDA F IV:10, Uppsala Prästmöte 1875: Uppgifter från Löths församling
87
ULA, UDA F IV:10, Uppsala Prästmöte 1887: Uppgifter från Löths församling
88
ULA, UDA F4:28, Visitationshandlingar 1901-62; 1903
89
ULA, UDA F4:28, Visitationshandlingar 1901-62; 1917
28
B. Missionshusens tillkomst och verksamheten i dessa

Som framgått av ovan blev missionsföreningarna accepterade av kyrkoherdarna och
medlemmarna i missionsföreningarna lovordades till och med, men verksamheten
konkurrerade med Svenska kyrkan genom att ske i s.k. bönehus vilket av en präst i Löt år
1903 sattes i samband med att gudstjänstbesökarnas antal minskat och särskilt kvinnorna
uteblivit sedan missionshusets tillkomst. Dessa bönehus eller missionshus som de också
kallades av missionsföreningarna, byggdes för att missionsföreningarna skulle ha en
predikolokal dit de kallade allmänheten till offentligt utlysta missionsmöten. Missionshusen
användes även för troendemöten i ett uppbyggande syfte eller då nattvarden utdelades till
medlemmarna.
1. Veckholm missionsförening
När det gäller den äldsta tiden i Veckholm missionsförening är de tjugo första årens
källmaterial utom lagfarten på missionshuset förkomna. Men en historik benämnd 60-
årsberättelse för Veckholm missionsförening 1877-1937 baserad på dessa förkomna
dokument blev upprättad 1937. Enligt lagfarten som ännu finns bevarad ska ansökan om
bygglov till ett missionshus inlämnats i februari 1878, men avslagits därför att den tänkta
gåvan inte uppfyllde gällande bestämmelser. År 1893 återkommer givaren, som var
skepparen E. Eriksson, med ett på sin tomt uppfört hus benämnt Erikslund som gåva till
missionshus. Helt gratis är inte gåvan ty den förbinds med en årlig vägavgift som
marklösen. För att klara finansieringen förband sig de sexton medlemmarna att betala 25 öre
i månaden, men ett lån blev ändå upptaget.90
Protokollböckerna finns bevarade från 1896 fram till att föreningen upphörde 1965. Av ett
styrelseprotokoll framgår att föreningen 1896 beslutade att varje medlem skulle erlägga 25
öre i medlemsavgift vid varje månadssammanträde för bildande av en fond för avbetalning
av lånet på 300 kr till föreningens tomt.91 Vid ett möte samma år beslutar man att ta 25 öre i
inträde på en ungdomsfest.92 De ekonomiska förpliktelserna för medlemmarna är ett
ständigt återkommande inslag under styrelsemötena, vilket ska framhållas eftersom den
dåliga medlemsrekryteringen i dessa utpräglade statarbygder kan ha ett samband med att
90
91
FAU, Missionsförening Veckholm, Protokollsbok 1896-1908, 11/1 1896
92
29
lantarbetarna utgjordes av statare som hade en låg kontantlön och sällan vara stadda vid en
god kassa.
a) Missionsföreningen söndras
I sekundärkällan 60-årsberättelse för Veckholm missionsförening 1877-1937 berättas att
åren från 1896 fram till sekelskiftet var den livligaste tiden i föreningens historia.93 En
nykterhetsförening i Veckholm tilläts 1897 hålla möten i missionshuset söndag
eftermiddagar.94 Det kan vara värt att notera att två medlemmar beviljades utträde ur
föreningen samma år.95 Men 1898 inträffade en söndring av Veckholm missionsförening,
som enligt äldste medlemmar sätts i samband med en predikoverksamhet av
väckelsepredikanten Charles Lee, vars näst intill kommunistiska väckelsepredikan (se nedan
s. 32) fick styrelsen och en hel släkt att lämna missionsföreningen.96 Det bör ha varit dessa
avfallna medlemmar som i ämbetsberättelserna till biskopsvisitationerna (ovan) sägs ha
tillhört ”Leeanernas parti” (citat) som det fanns en handfull kvar av i Veckholm socken år
1927.
b) Missionsföreningen ombildas
I ett styrelseprotokoll januari 1899 har en kommitté bestående av tre personer från den
organisatoriskt övergripande Trögds missionsförening upprättat en ny styrelse i Veckholm
missionsförening efter att verksamheten legat nere under ett helt år. I april tillkom tre nya
medlemmar varav en av dem är en i källorna benämnd men i övrigt ospecificerad person
”Lundgren” på den stora gården Ekholmen. Man tar beslut om att söndagsskolan skall starta
upp på nytt.97 I 60-årberättelsen sägs om året 1899, att: ”… skulden på missionshuset är inte
så lätt att komma ifrån, särskilt som medlemmarnas antal minskat åtskilligt.” Av
protokollböckerna framgår att medlemskapet i Veckholm missionsförening under alla åren
varit förbundet med ekonomiska förpliktelser för medlemmarna i form av medlemsavgiften,
att man i styrelsen förväntar sig en beredvillighet att lämna kollekt och andra ideella
åtaganden av medlemmarna.
93
94
FAU, Missionsförening Veckholm, Protokollsbok 1896-1908, 26/4 1897; 14/6 1903
95
96
97
30
c) Den ekonomiska situationen i föreningen förblir krisartad

Veckholm missionsförening utlyser missionsmöten och auktioner i missionshuset, men ett
återkommande problem under styrelsemötena efter att styrelsen rekonstruerats är hur man
ska få in nödvändiga penningmedel till verksamheten. Söndagsskolan kräver text- och
sångböcker;98 predikanterna som kallas till missionsmötena behöver inkvartering och
förplägnad. Medlemmar som inte inhyser predikanter som kallats till mötena, anmodas
istället att erlägga en avgift till middagens bestridande.99 För att bekosta kostnaderna till en
söndagsskolefest 1903 upptar man en kollekt i styrelsen.100 Det bestäms 1903 och 1905 att
varje medlem ska teckna sig för en viss summa som ska användas till utgifterna.101
Medlemmarna åläggs att själva betala sitt kaffe som dricks under festerna. Musikfesterna
som hålls i Veckholm missionshus är alla avgiftsbelagda.102 På årsmötet 1905 beslutar
styrelsen att bidraget till Trögds missionsförening för underhållande av gemensam predikant
ska bli 125 kr.103 Auktionsmedlen från en auktion den 14 april samma år ska oavkortat gå
till Trögds missionsförening.104 Till ett missionsmöte 1906 kallar man en predikant och flera
missionselever från Stockholm.105 På årsmötet 1907 beslutar man att medlemmarna i
föreningen ska ha en sparbössa i hemmen för insamlande av medel till ett nytt
missionshus.106 På ett extra styrelsemöte i februari 1907 utesluts en medlem, men av vilket
skäl framgår inte. På ett styrelsemöte i april 1908 höjs medlemsavgiften till 50 öre per
månad.107
d) Föreningens verksamhet står inför hotet att upphöra

I december 1908 är föreningens fortvaro allvarligt hotad varför ordförande R. Eriksson
under ett styrelsemöte ställer frågan om verksamheten skulle upphöra eller fortsätta?
Söndagsskolan som ansågs vara missionsföreningens framtid hade då endast tre
98
99
FAU, Missionsförening Veckholm, Protokollsbok 1896-1908, 9/3 1901; 17/3 1903; 14/6 1903
100
101
102
103
104
105
106
107
31
medlemmar108 - trots att trakten var barnrik! Frågan om verksamheten skulle fortsätta eller
läggas ned samt stadigvarande problem med att få in penningmedel till verksamheten,
återkommer i styrelseprotokollen. På årsmötet 1911 ställde ordföranden frågan om
verksamheten skulle fortsätta?109 På årsmötet 1912 var frågan uppe hur man skulle få in
medel till verksamheten, vilket slutligen resulterade i att medlemmarna tecknade sig för nya
bidrag.110 I ett styrelseprotokoll 1913 uttrycks läget i följande ordalag: ”Den ena efter den
andra flyttar och församlingen blir allt mindre”.111 60-årsberättelsen uppger att auktioner
inte lönade sig längre därför att man inte drog in auktionsmedlen. Till en stor skörde- och
tacksägelsefest hade man med inbjudningskort bjudit in 300 personer, men inkomsterna
blev ytterst blygsamma.112 Vid ett sammanträde 1916 uppges stämningen varit tryckt i
styrelsen då ytterligare någon flyttat och slutet på föreningens verksamhet kunde inses av
alla.113 Ett sista sammanträde hålls 1916 och sedan följer ett avbrott i styrelsemötena fram
till 1924.114 Det året hade en ”predikant Zettergren från Uppland Ansgariiförbund” (citat)
under en tid bott i Veckholm och fått igång verksamheten med söndagsskola, syförening och
vad som i källorna benämns som sex nya medlemmar.115 När Zettergren avflyttar samma år
återinförs medlemsavgiften på 25 öre per månad. Under hela 1920-talet är styrelsen förstärkt
med personer från kretsföreningen Trögds styrelse. Det råder alltjämt en kris i Veckholm
missionsförening vilket avspeglas i oregelbundet förda protokollböcker. På en vädjan från
Ansgariiförbundets distriktsordförande Björklund upptar man under ett styrelsemöte 1934
kollekt till Alsikes missionsförening som ska bygga ett nytt missionshus.116 På höstmötet
samma år svarar styrelsen distriktsordförande Björklund som är på visit att församlingen är
ensam om frikyrklig verksamhet på platsen.117 Årsavgiften för medlemmar höjs till 4 kr
1938 och festerna förblir avgiftsbelagda med 25 öre.118
108
109
FAU, Missionsförening Veckholm, Protokoll 1908-1966, 2/1 1911
110
FAU, Missionsförening Veckholm, Protokoll 1908-1966, 29/12 1912.
111
112
113
114
115
116
117
118
32
Förutom utflyttningen från bygden som omtalas i källorna kan också andra orsaker ha
bidragit till medlemskrisen, som ett felaktigt läge på missionshuset förenat med att de som
inte flyttade från bygden blev allt äldre och så orkeslösa att de inte kunde ta sig till det illa
belägna missionshuset. I kretsföreningen Trögds Missionsförenings Årsberättelse 1935
uppges att Veckholm lilla lokal: ”… har felaktigt läge, ty de gamla orka aldrig gå dit.
Vägarna är också synnerligen svårframkomliga”.119 År 1937 tillsattes en kommitté av
kretsföreningen Trögd för att åstadkomma en försäljning av missionshuset, som förutom att
det hade ett felaktigt läge också förfallit men nu blivit upprustat inför försäljningen.120 År
1939 kunde tomt köpas in för byggandet av ett nytt missionshus.121 Den 8 juni 1941
invigdes det nya missionshuset under medverkande av distriktsföreståndare Björklund från
Svenska Missionsförbundet, samt med tal av kyrkoherde Alldahl i Veckholm.122 Till de
fåtal musikfester som sedan hölls i det nya missionshuset kallades sångarna i Litslena
missionsförening.123 År 1945 beklagar sig ledamöterna i ett styrelseprotokoll att av de sex
medlemmarna är tre över åttio år. Under december 1947 ledde en evangelistpastor Egon
Olsson från Upplands Ansgariiförbund en serie möten i Veckholm,124 men det resulterade
inte i några nya medlemmar. Inga nya medlemmar synes ha tillkommit efter att det nya
missionshuset tagits i bruk 1941. Styrelseprotokollen förblir glest förda fram till att
Veckholm missionsförening upphör, då de två kvarvarande åldriga medlemmarna makarna
Andersson överförs till Grillby missionsförsamling den 2/1 1966.125
e) Predikanten Charles Lees verksamhet

En person som här ska tas i närmre beaktande för att belysa medlemskrisen i Veckholm
missionsförening efter sekelskiftet 1900 är Charles Lee. Han föddes som Carl Lindqvist i
Husby-Sjutolft socken (Husby på kartan försättsbladet) år 1840126 och utvandrade till
Amerika 1861 där han tog namnet Charles Lee. Carl Lindqvist hann i Amerika med att vara
betrodd husläkare, gå på luffen, samt göra adventisternas bekantskap innan han år 1881
119
FAU, Missionsföreningen Trögd, Årsberättelser 1891-1969.
120
FAU, Missionsföreningen Trögd, Protokollsbok 1928-1970, 20/3 1937
121
122
123
124
FAU, Missionsförening Trögd, Årsberättelser 1891-1969
125
126
Lee, Charles Den vandrande dagboken eller Carlos och Lulus äventyrliga resa m.m. Fjärde upplagan, s. 220
33
återvände till Sverige som Charles Lee.127 Sin fru Julia som var barnfödd i Sverige fann han
hos adventisterna och återbördade till hemlandet. I sin självbiografiska skrift tar han avstånd
från adventisterna, inte minst av personskäl mot en ledande gestalt Mrs. White som motsatt
sig hans giftermål med Julia.128 Julia hade varit redaktionell medarbetare hos adventisterna
och ansvarat för den svenska avdelningen vid publikationen av tidningen Härolden.129 I
hemlandet började paret tillsammans en profetisk förkunnelse som delvis var lik
adventisternas: det apokalyptiska temat om den snara domedagen förenat med en
uppmaning till omvändelse inför ett av Messias inrättat rättfärdigt rike på jorden,
kännetecknar parets femtiotal skrifter samt tidningen Betlehemsstjärnan som kom ut 1-2
gånger i månaden mellan åren 1898 – 1916; mellan åren 1916 – 1927 gavs en tidning ut
under namnet Stjernan och Spiran.130 Paret Lee såg i det samtida världspolitiska skeendet
bibelns uppenbarelser gå i uppfyllelser.131 Den nödlidande internationella arbetarklassen
utgjorde Israels tio förskingrade stammar, som enligt bibelns profetior skulle återsamlas i
ändens tid och främst bland dessa stammar var Efraims stam, som paret Lee med
bevisföring baserad på bibelns böcker identifierade med arbetarklassen i Sverige.132 Paret
Lee manade människorna som levde i nöd i dessa yttersta dagar att åter komma till
Herren.133 I Veckholm blev följden att: ”… en hel släkt lämnar föreningen genom Charles
Lees predikan.”134 Resultatet av paret Lees verksamhet i Veckholm socken finns även
belagt i ämbetsberättelser från biskopsvisitationerna i Veckholm 1907 och 1926, där det
omtalades att en handfull s.k. ”Leeaner” (citat) sedan gammalt funnits i Veckholm. Lees
anhängare kallade sig själva Efraims budbärare.135 Charles Lee blev ett känt namn hos de
olika kyrkoledarna i Sverige, men sågs med oblida ögon av de kristna församlingsledarna då
han ansågs orsaka splittring i de kristna leden.136 Vad som här är intressant med paret Lees
predikoverksamhet är att de med sitt kristna apokalyptiska budskap riktat speciellt till
arbetarklassen fick en skara anhängare i Veckholm som lämnade missionsföreningen. Som
127
Lee, Charles Den vandrande dagboken eller Carlos och Lulus äventyrliga resa m.m. Fjärde upplagan, s. 37, 67ff
128
Lee, Charles Den vandrande dagboken eller Carlos och Lulus äventyrliga resa m.m. Fjärde upplagan, s. 89f
129
Lee, Charles Den vandrande dagboken eller Carlos och Lulus äventyrliga resa m.m. Fjärde upplagan, s. 63
130
Åhlander, Henry 2003, s. 10
131
Lee, Charles 1987, s. 126
132
Lee, Charles 1987, s. 204ff
133
Lee, Charles 1987, s. 29
134
135
Uppgiften finns i foldern En presentation av Efraims budbärare distribuerad av Granlunds Eftr. Box 3042, 745 03 Enköping
136
Lee, Charles Den vandrande dagboken, s. 112-113; 139
34
framgår av källmaterialet har därefter en liten skara anhängare till ”Leeanernas parti” funnits
i Veckholm (Kungs-Husby) en bit fram i tiden.
f) Verksamheten med söndagsskolan

Verksamheten med söndagsskolan avspeglar problemen i Veckholm missionsförening, dels
splittringen av den ursprungliga missionsföreningen och dels att aktiva medlemmar blev allt
äldre. Tidsperioden 1890-1896 fanns det enligt SMF:s Årsmatriklar lika många
söndagsskolebarn som medlemmar i Veckholm, dvs. ett 25-tal av vardera. Enligt 60-
årsberättelsen för Veckholm missionsförening ska söndagsskolan ha legat nere åren 1897-
1898 men hållits i hemmen under dessa två år. 1898 söndrade väckelsepredikanten Charles
Lee föreningen och efter att en ny styrelse tillsatts upptas söndagsskoleverksamhet på nytt år
1899, men nu med blygsam medverkan av elever. I en Årsberättelsen år 1905 för Trögds
missionsförening berättas att en troende inköpt Ekholmsgården (Ekholmen) där Veckholm
missionsförening kunnat hålla söndagsskola.137 I 60-årsberättelsen för Veckholm berättas att
det var en ”grosshandlare Eriksson som på Ekholmen upplät lokal till föreningen” (citat).138
Redan 1911 stod söndagsskolans verksamhet stilla, p.g.a. en åldrig söndagsskolelärare.139
Efter den i källorna benämnda Zettergrenska väckelsen (se ovan) som uppges ha gett sex
nya medlemmar kom söndagsskolan åter i gång och samma år 1924 hade man en
söndagsskolefest.140 Men åren efter 1924 hade Veckholm missionsförening en ganska svag
verksamhet. Åren 1935-37 tillkom konkurrens av en söndagsskola i regi av en
templarorden.141 Den templarorden som avses i Årsberättelserna var med all sannolikhet
nykterhetslogen Templet Linnéa Loge 26, en loge som var känd över hela Trögden för att
hålla sig för sig själva i sina lokaler i Veckholm och att ha en markant konservativ kristen
prägel.142 Logen instiftades redan 1886 i Veckholm och hade 22 medlemmar år 1922 men
bara 9 medlemmar 1930.143
137
FAU, Missionsföreningen Trögd, Årsberättelser 1891-1969
138
FAU, Missionsförening Veckholm 60-årsberättelse, 1905
139
140
141
FAU, Missionsförening Trögd, Årsberättelser 1891-1969; Verksamhetsberättelser för Veckholm 1935-37
142
Boken om Södra Trögd, s. 322
143
Året då logen instiftades samt uppgift om antalet medlemmar har jag fått via e-post från kommunikatör och arkivarie Kerstin
Kokk på IOGT-NTO i Stockholm.
35
g) Syföreningen var den mest aktiva verksamheten

Syföreningarna uppges i dessa trakter ha varit seglivade, men 1910 slutar symötena efter att
ha pågått oavbrutet sedan 1896 eller tidigare.144 Nödvändiga penningmedel till att bedriva
syföreningsverksamhet inkasserades genom frivilliga bidrag.145 Att syföreningen upphörde
1910 kan sättas i samband med en akut medlemskris som fick en upptakt då predikanten
Söderlund flyttade från Veckholm 1910 för att söka till Missionsskolan i Stockholm.
Medlemskrisen kulminerade med att missionsföreningens styrelsemöten upphörde från
hösten 1916. Efter den i källorna benämnda Zettergrenska väckelsen 1924 återupptogs
verksamhet med en syförening.146 I kretsföreningen Trögds Årsberättelse 1955 uppges att
Veckholm missionsförening då hade Trögds största syförening, för bakom de tre (min
anmärkning: åldriga) medlemmarna dolde sig en syförening av bortåt 20 flickor.
Årsberättelsen uttrycker den idoga verksamheten i Veckholm missionsförenings syförening
med orden: ”En trogen skara i arbete för Guds sak”.147 Syföreningarna hade den viktiga
uppgiften att bringa in pengar till den yttre missionen, förutom att också vara en social
samvaro där unga kvinnor umgicks och lärde sig handarbetets konster. Missionspengarna
samlades in då föreningens syprodukter auktionerades ut vid den årliga auktionen tidigt på
sommaren i Veckholm, en tillställning som alltid var ett folknöje. Av styrelseprotokollen
framgår att dag för auktion bestämdes på varje årsmöte i januari och att pengar som kom in
genom syföreningsauktionen gick till Trögds missionsförening, som förde medlen vidare till
Svenska Missionsförbundet för den yttre missionen. Här kan skjutas in att den första kända
kristna syföreningsverksamheten i Sverige, på Herrestad gods utanför Värnamo på 1830-
talet, förenade mission och diakoni genom att förbättra villkoren för socknens fattiga som
utförde syarbeten i hemmen.148
h) Annan verksamhet och social omsorg

Under en kortare tid hade missionsföreningen en ungdomsförening som inte förefaller ha
varit särskilt långlivad, en verksamhet som i denna uppsats därför lämnats obeaktad. Av en
protokollsbok framgår att man betalat en prenumeration på Svenska Morgonbladet till
144
145
146
147
FAU, Missionsförening Trögd, Årsberättelser 1891-1969, 1955
148
Wejryd, Cecilia 2005, s. 34
36
ålderdomshemmet åren 1932 och 1939.149 Enligt Verksamhetsberättelse för Veckholm 1935-
1937 utdelades nattvarden till de äldre i deras hem om de inte orkat komma till det illa
belägna missionshuset.150 Det kan vara värt att stanna upp vid denna korta notis i
verksamhetsberättelsen därför att en förskjutning av ålderspyramiden till följd av utflyttning
från socknen kan ha ställt till problem av denna art, med äldre som inte själva kunde ta sig
till församlingsmötena i missionshuset då vägarna var näst intill oframkomliga vissa delar
av året.
i) Stadgarna i Veckholm missionsförening

Först år 1906 antar missionsföreningen stadgar av vilka framgår att man skulle: ”… förena
de på Kristus troende att de i överensstämmelse med Guds ord ha att på varandra för
upplivande till kärlek och goda gärningar, tillrättavisa, upprätta och hjälpa och förlåta
varandra.” Av stadgarna framgår att nattvarden skulle firas så vitt möjligt var en gång i
månaden. I frågan om dopet lämnades frihet åt medlemmarna att själva handla efter egen
övertygelse. I stadgarna står uttryckligen att okända predikanter var förbjudna att uppträda i
församlingen,151 det var endast kända och från högre ort rekommenderade predikanter som
fick föra ordets talan i församlingen.
Om situationen i Veckolms missionsförening kännetecknats av att en ursprunglig

nattvardsförening bildad under väckelsevågen på 1870-talet, splittrats strax innan
sekelskiftet 1900 och därefter aldrig återhämtade sig utan endast med insatser från högre
kretsnivå kunde bestå som missionsförening, så är bilden den rakt motsatta i Löts
missionsförening.
2. Löts missionsförening
Löts missionsförening var inte ursprungen ur en nattvardsförening utan bildades som en
följd av att utsända predikanter från Veckholm missionsförening predikat i Löt. Att
fastställa ett exakt datum när missionsföreningen bildades är omöjligt därför att Löts
missionsförenings protokollböcker är förkomna fram till 1924, däremot är tillkomsten av
föreningens missionshus källbelagt. Den tomtplats som missionshuset i Löt byggdes på
skänktes av brukspatron Tamm på Fånöö gods i Löt socken. För att sedan ett husbygge
skulle komma till stånd tillsattes en byggnadskommitté och medlemmarna skänkte det som
149
150
FAU, Missionsförening Trögd, Årsberättelser 1891-1969. Verksamhetsberättelser för Veckholm 1935-37
151
FAU, Missionsförening Veckholm, Protokollsbok 1896-1908, Stadgar den 18 mars 1906
37
behövdes i form av virke och annat material plus att de själva byggde huset. Vid
invigningen den 8 februari 1903 var Svenska Missionsförbundets missionsföreståndare E. J.
Ekman invigningsförrättare. En skuld på bygget kvarstod till 1919.152
a) I missionshuset hölls många möten och fester

I Löts missionshus hölls många offentliga sång- och musikfester genom åren, förmodligen
var dessa välbesökta trots en inträdesavgift för vuxna och hälften för barn. Sång- och
musikfesterna förlades alltid till de två tidpunkterna kl. ½ 3 och kl. 8 e.m. under en och
samma dag.153 Med valet av tidpunkter kan verksamheten inte ha kolliderat med Svenska
kyrkans offentliga gudstjänster. Verksamheten med sång- och musikfester har varit
regelbundna och avtog enligt protokollböckerna först efter 1956. Efter detta år omnämns i
styrelseprotokollen bara två återkommande s.k. offerfester på våren och hösten där medel
samlades in, samt gåvoauktioner där syföreningens produkter såldes för att samla in medel
till den yttre missionen. Enskilda föreningar och utomstående personer ansökte om tillträde
till missionshuset för eget evenemang men inte alla beviljades detta. En begäran från en
sångkör i Enköping 1926 avslogs.154 Sångkören har inte gått att identifiera utifrån
källmaterialet. Däremot beviljades en pastor i Grillby att hålla föredrag och visa film samma
år.155 En annan pastor beviljades hålla en missionsafton första söndagen i advent 1927.156
Året därpå avslås Pingstvännernas begäran om att få använda missionshuset.157
Frälsningsarméns begäran om att få tillgång till missionshuset beviljas samma år 1928.158
Pingstvännerna inkommer med en ny begäran om att få använda missionshuset för sina
sammankomster 1930, en begäran som avslås med hänvisning till den splittring som rådde
inom Pingströrelsens högsta ledning men de beviljades att anordna en sång- och musikfest
under sommaren 1930.159 På kvartalsmötet hösten 1930 beslutar man att bjuda in
församlingens kyrkoherde Björsell att hålla en predikan i missionshuset.160 En pastor
152
FAU, Missionsförening Trögd, 50-årsberättelser (1953)
153
FAU, Missionsförening Löt Protokollsbok 1924-1946
154
FAU, Missionsförening Löt Protokollsbok 1924-1946, 1/3 1926
155
FAU, Missionsförening Löt Protokollsbok 1924-1946, 9/10 1926
156
FAU, Missionsförening Löt 1924-1946, 20/10 1927
157
158
159
FAU, Missionsförening Löt, Protokollsbok 1924-1946, 7/4 1930
160
38
beviljas att hålla en bokauktion 1931.161 I ett protokoll 1932 beviljas Pingstvännerna att
hålla ett möte någon söndag framöver.162 På höstmötet 1932 beviljas Missionsförbundet att
få komma och förevisa en missionsfilm. På samma möte beslutas att bjuda in församlingens
kyrkoherde Björsell och tillika församlingens komminister Moberg att predika, som i
styrelseprotokollet uttrycks med orden: ”… på tid som passar de själva”.163 På årsmötet
1933 beslutar man att till 30-årsfesten inbjuda församlingens komminister Moberg att
predika.164 På höstmötet 1933 beviljar styrelsen Frälsningsarmén att använda missionshuset
till en sånggudstjänst. I samma styrelseprotokoll beviljas en baptistpastor i Grillby att få
predika, som protokollet uttrycker med orden: ”… någon söndag i november”.165 På
årsmötet 1934 beslutar man att hålla ett missionsmöte till Annandag påsk och att kalla en
missionselev, en pastor Persson samt någon av prästerna i pastoratet. På detta möte görs
även en insamling bland mötesdeltagarna till Alsikes missionsförening, som enligt en
uppläst skrivelse brottas med ekonomiska problem.166 I dokumentet Verksamhetsberättelse
för Löts missionsförsamling, tiden sep 1935 – aug 1937 uppges att det i allmänhet är lika
många baptister som missionsförbundare på mötena. Därtill har Löts missionsförening
under denna tid haft medverkan av frälsningssoldater, pingstvänner och kyrkligt intresserade
på sina offentliga möten. Under 1936 höll man 52 offentliga möten, däribland ett
missionsmöte med deltagande av församlingens kontraktsprost Björsell.167
b) Sekulariseringen börjar under 1940-talet

När kristiden står för dörren ute i världen mot slutet av 1930-talet försöker man med
ungdomsbjudningar riktade till kyrkoförsamlingens konfirmander få traktens ungdomar till
missionshuset.168 År 1944 hyr man ut köket tredje lördagen i månaden.169 Samma år
beviljas Husmodersföreningen att få hyra rummet och köket i missionshuset för anordnande
av systuga en gång i veckan.170 I mars 1946 avslår styrelsen en förfrågan från Löt sockens
161
162
163
164
165
166
167
FAU, Missionsförening Löt, Årsberättelse 1935-1953
168
FAU, Missionsförening Löt, Protokollsbok 1924-1946, 21/1 1938; 14/1 1939
169
170
39
skolråd om att få hyra missionshuset till lärosal för skolans tredje- och fjärde klass. Avslaget
föranleddes av det dåliga skick missionshuset var i och ansågs därför inte lämpligt för barn
att vistats i under en hel skoldag.171 Under 1946 utlyste man 52 offentliga möten och två
elever från Missionsskolan samt en evangelist verkade en tid i bygden. Söndagsskolefesten
hade det året varit mycket välbesökt och två nya medlemmar tillkom under året.172 I
årsberättelsen 1948 uttrycks vemod över att: ”… sekulariseringen griper omkring sig och
vill fånga alla synnerligen ungdomen”.173 År 1949 sjönk antalet offentliga möten till ett 25-
tal, samma år avgick Söndagsskolans sommarfest med buss till Grillby.174 I början av 1950-
talet hade några offentliga möten karaktär av alliansmöten där även kyrkoförsamlingens
komminister Sundelius medverkat och ett av dessa möten hölls i Hacksta kyrka.175 Julfesten
för de två söndagsskolorna i Löt och Hacksta hölls i missionshuset 1951.176 I årsberättelsen
1951 återkommer man till hur ofördelaktigt sekulariseringen inverkat på församlingen: de
offentliga mötena i Löts missionshus hade under året sjunkit till 18 i antal. Efter denna tid
förläggs allt flera möten och årsfester till Grillby missionskyrka, där även bibelstudium sker
och nattvarden utdelas. Den 5 januari 1952 har Grillby missionsförening och Litslena
missionsförening inbjudit Löt missionsförening till att gemensamt fira den traditionella jul-
och familjefesten i Grillby missionskyrka.177 I årsberättelsen 1953 sägs att Grillby
(missionskyrka) blivit: ”… samlingspunkten för de olika församlingarna inom Trögd större
möten”.178 Föreningens symöten sker ännu i missionshuset under försommaren 1957.179 I
styrelseprotokollen från 1960-talet märks en tydligt avtagande verksamhet och fram till att
missionsföreningen upphörde den 7 januari 1969 tas endast styrelsebeslut om de två s.k.
offerdagarna under året samt gåvoauktioner i missionshuset.180 Här kan tilläggas att vid
revisionen av föreningens kassa befanns den vara god vid samtliga årsmöten, till skillnad
från Veckholm missionsförening som brottades med ekonomiska problem under hela sin
verksamhetstid.
171
172
FAU, Missionsförening Löt, Årsberättelse 1935-1953, 1946
173
174
175
FAU, Missionsförening Löt, Årsberättelse 1935-1953
176
177
178
179
180
FAU, Missionsförening Löt, Protokollsbok 1946-1969
40
c) Söndagsskolorna i Löt och Hacksta

Löt missionsförening hade en stadigvarande medlemskurva av söndagsskolebarn som
pendlade mellan 35-50 - ungefär lika många som medlemmarna i missionsföreningen, ända
fram till 1920-talet då medlemskurvan och antalet söndagsskolebarn sakta började plana
ut.181 Löt missionsförening höll två stora årsfester för söndagsskolebarnen i de två klasserna
i Löt och Hacksta: en julfest och en sommarfest som benämns familjefester i
styrelseprotokollen. Enligt protokollen höll man i Löt missionsförening valomröstning vid
årsmötena till lärartjänsterna på söndagsskolorna i Löt och Hacksta. Verksamhetsberättelsen
för åren 1935-37 uppger att söndagsskolorna varit fristående men att: ”… de önska växa
under församlingens hägn”. Man får här anta att det är missionsförsamlingen som avses och
inte kyrkoförsamlingen, speciellt som lärartjänsterna med något enstaka undantag sköttes av
medlemmar ur missionsföreningen. I samma verksamhetsberättelse sägs om söndagsskolans
fester att de: ”… är ofta verkligt bra besökta och intresset för skolan stort”. 182 Ett undantag
från att missionsföreningens medlemmar upprätthåll lärartjänsterna är att en komminister
skötte om söndagsskolans verksamhet åren 1945-47. Den goda kontaktytan med hela
socknen som söndagsskolorna utgjort uttrycks i Årsberättelsen 1949 med orden: ”…
församlingens söndagsskoleverksamhet har hemmens förtroende.” En inte närmre
presenterad person från en annan församling tjänade i söndagsskolan 1951.183 Den
uppgiften är ett bland flera belägg i källmaterialet att man inom den frivilliga kristna
verksamheten med söndagsskolor strävade efter alliansmöten, vilket ska ha varit vanligt
mellan baptisterna och den nyevangeliska vänstern som missionsförbundet utgjorde.184
d) Syföreningen i Löt
Den normala formen på årsmötena var att man genom att förrätta val kommitterade
personer, så även sykommitténs medlemmar. Själva symötena startade på hösten och
bedrevs under vintern. På försommaren hölls auktion på de produkter som förfärdigats i
syföreningen. Hur de influtna medlen från auktionerna flödat har här inte undersökts, men
varje år skickades ett bidrag till Svenska Missionsförbundet i Stockholm. Symötena hölls
oftast i de privata hemmen där kvinnor som annars sällan besökte missionshuset slöt upp.
Man uppger i källorna att symötena var ett bra sätt att nå ut till dem som man annars inte
181
SMF, Årsmatriklar 1890-1968: i separata band redovisas ibland men inte alltid medlemssiffror
182
FAU, Missionsförening Trögd, Årsberättelse 1891-1969, Verksamhetsberättelse för Löt 1935-1937
183
184
Bexell, Oloph, 2003 s. 61
41
nådde.185 Den enda kris i symötena som är bokförd i protokollböckerna för Löts
missionsförening är under andra världskriget. På årsmötet 1942 framhölls att den kristid
som rådde gjorde det svårt att inköpa material till syföreningsmötena, varför det beslutades
om ett uppehåll i verksamheten.186 På hösten 1943 tar man ett styrelsebeslut om inköp av
garn och tyger, samt redan till vintern börjar syföreningen och i maj 1944 hålls den
sedvanliga auktionen.187
e) Övrig verksamhet i missionsföreningen

Löts missionsförening hade en aktiv ungdomsverksamhet fram till 1930-talet.188
Verksamheten i ungdomsföreningen har i denna uppsats inte särskilt beaktats, men är väl
värd att studera för sig i ett annat sammanhang. I Årsberättelserna 1935-1937 finns en kort
notis om att ålderdomshemmet besöktes 1-3 gånger om året.189 Av kassaböckerna till Löts
missionsförening framgår att missionsföreningen under åren 1933-1949 löpande bekostat en
prenumeration av Svenska Morgonbladet till ålderdomshemmet.
f) Stadgarna i Löts missionsförening

Av stadgarna som antogs första gången 1901 framgår att föreningen var till för att: ”…
sammansluta alla ’sant troende’ i avsikt att uppbygga och hjälpa, … och att vinna själar för
Kristus.” Om medlemskap sägs: ”… var och en äger rätt att söka inträde samt vet med sig
vara född på nytt och har vittnesmål om sig att vandra såsom en kristen anstår.” I dop och
nattvard fick var och en handla efter sin övertygelse. I en paragraf står: ”För undvikande av
söndring får inga okända predikanter inom församlingen uppträda utan att först vara
rekommenderade av någon godkänd person eller missionssamfund.” 1903 skrivs stadgarna
om en stor förändring är att det tidigare kravet om att vara s.k. pånyttfödd tagits bort, att det
ska räcka med en kristen tro- och leverne för medlemskap.190
C. Medlemmarna
Medlemskapet i missionsföreningarna är av viss betydelse kring frågeställningen om det
tidigt sekulariserade Mälardalen. I de frikyrkopräglade regioner som i denna uppsats tjänar
185
186
187
FAU, Missionsförening Löt, Protokollsbok 1924-1946, 31/10 1943, 6/5 1944
188
189
FAU, Missionsförening Löt, Årsberättelser 1935-1953
190
FAU, Missionsförening Löt, B1, Stadgar 1901, 1903
42
som en jämförelse, i Kumla-bygden och norra Uppland, fanns friförsamlingar med många
medlemmar. Flera av dessa friförsamlingar har kunnat överleva in i modern tid. En fråga
relaterad till medlemskapet är ur vilka sociala skikt som ledarskapet i de frivilliga kristna
föreningarna kommit. Ett svar bland forskarna har varit att varit att ledarskapet utgjorts av
en nytillkommen grupp som fått ett ekonomiskt uppsving. För en senare jämförelse till
missionsföreningarna i denna uppsats redovisar jag först nedan några detaljer ur den studie
Björn Svärd gjort av Kumlabygden.
1. Medlemmarna i friförsamlingarna kom från medelklassen

Björn Svärd fann i sin undersökning av Kumlabygden att ledarskiktet i de frivilliga kristna
föreningarna i Kumla socken hade en betydligt högre inkomst än församlingsmedlemmarna
i gemen, ett faktum han tillskriver den industri i form av partiskomakeri som under
undersökningsperioden 1865-1905 successivt växte fram i Kumla-bygden. Denna industri
hade vid sekelskiftet blivit huvudnäringen för flera bönder som blev församlingens ledare i
större delar av socknen.191 Genom kombinationen av jordbruk och skomakeri kunde vissa
personer skapa sig höga inkomster och detta gäller hela Kumla socken med undantag av de
sydöstra delarna där istället en kalk- och stenindustri utvecklades.192 Där partiskomakeriet
växte fram skedde också en markerad befolkningsutveckling, ett förhållande som även
kännetecknade den sydöstra delen med stenhuggerinäringen.193 Flyttningsnettot i Kumla
socken från 1860 till 1915 utgörs av en positiv trend.194 Mellan åren 1850 till 1900 steg
befolkningstalet med 119 %. Befolkningsökningen tillskriver Svärd den industriella
utvecklingen i Kumla.195 Svärd fann vidare i sin analys av Kumla socken att Sannaheds
friförsamling i södra delarna hade låga medlemstal: aldrig över 20 medlemmar under åren
1860 fram till 1895 och som mest 40 personer runt sekelskiftet, samt att personer ur de
högsta inkomst- och förmögenhetsskiktet inte tillhörde församlingen.196 Församlingen
bestod av bönder med små eller medelstora gårdar i en region på drygt 500 invånare där
partiskomakeriet som i övrigt kännetecknar Kumla-bygden var mindre eller föga
utvecklat.197 Resultatet i Svärds undersökning av Kumla-bygden stämmer överens med
191
Svärd, Björn 1987, s. 8f
192
Svärd, Björn 1987, s. 21, 84
193
Svärd, Björn 1987, s. 85, 101
194
Svärd, Björn 1987, s. 23 (Figur 1)
195
Svärd, Björn 1987, s. 22
196
Svärd, Björn 1987, s. 98f
197
Svärd, Björn 1987, s. 96
43
Folkrörelseprojektet som kom fram till att föreningsmänniskorna generellt kom från en
grupp av nytillkomna grupper som fått ett ekonomiskt uppsving, att många av dessa
tillhörde den tidens entreprenörer. Svenska Missionsförbundets föreståndare åren 1930-
1944, Axel Andersson, har påtalat SMF:s begränsning i att dess medlemmar utgjordes av
medelklassen.198
2. Medlemmarna i Veckholm missionsförening

I sekundärkällan 60-årsberättelse för Veckholm missionsförening 1877-1937 berättas att
initiativtagare till bygget av missionshuset 1877 var förutom skepparen E. G. Eriksson, en
soldat och mjölnare C. J. Fröjd samt skräddaren och mjölnaren F. Johansson. I Veckholm
missionsförening satt skepparen E. G. Eriksson som ordförande året 1890, som är det första
året föreningen finns i Svenska Missionsförbundets matrikelböcker. Sedan växlar det på
ordförandeposten och det är oklart vad för slags yrken de följande ordförandena hade. I
början av seklet 1900 följde två ordförandena på varandra som satt vardera tio år. Från
mitten av 1920-talet fram till 1930 satt lantbrukaren A. Sundin ordförande. Han efterträddes
av Emil Andersson som satt ordförande fram till att föreningen upphörde 1969, då de
åldriga makarna Andersson skrevs in i Grillby missionsförsamling. Social tillhörighet för
övriga medlemmar i Veckholm missionsförening framgår inte av källmaterialet. En slutsats
man kan dra är emellertid att de tre personer som är nämnda som initiativtagare till den
första missionsföreningen i Veckholm för sitt uppehälle inte enbart varit beroende av
jordbruket: skepparen E. G. Eriksson, soldaten och mjölnaren C. J. Fröjd, samt skräddaren
och mjölnaren F. Johansson.
3. Medlemmarna i Löts missionsförening

I Löts missionsförenig satt skomakaren F. W. Sundell ordförande då föreningen första
gången återfinns i SMF:s matrikelböcker. Sundell förblev ordförande i en oavbruten följd av
tjugotvå år fram till 1916, då en P. Lundin ersatte honom. År 1921 tillträdde
trädgårdsmästare David Berg ordförandeposten och satt ordförande i en oavbruten följd av
tjugofem år, fram till 1946 då han efterträddes av sin son trädgårdsmästare A. Berg som i
sin tur var ordförande till dess att föreningen uppgick i Grillby missionsförsamling år 1969.
Alexia Andersson, som 1913 skrev en historik över Löts ungdomsförning, var
skollärarrinna. Missionären Eva Andersson dog i Kongo 1931 dit hon avskildes första
gången 1920, innan dess ska hon ha innehaft en kommunal tjänst i Löt-Hacksta. Man kan av
198
Andersson, Axel 1929 del 1, s. 100ff
44
uppgifterna i arkivmaterialet dra slutsatsen att ledande personer i Löts missionsförening inte
haft sin försörjning enbart av jordbruket, utan tvärtom att de haft sin huvudsakliga utkomst
utanför jordbruket.
4. Medlemsstatistiken i Veckholm och Löts missionsföreningar

Uppgifter över medlemsantalet finns i missionsföreningarnas Årsberättelser, vilka inte är
kompletta. I SMF:s Årsmatriklar finns medlemssiffror för landets missionsföreningar, men
inte i alla årgångarna. I diagram 1 redovisas en medlemsstatistik som kunnat återskapas med
dessa källor.
Medlemsstatistik
55
50
45
Antal medlemmar
40
35
30 LÖT
25 VECKHOLM
20
15
10
5
0
90
95
00
05
10
15
20
25
30
35
40
45
50
55
60
65
18
18
19
19
19
19
19
19
19
19
19
19
19
19
19
19
År
Diagram 1. Medlemsstatistik över Löt - och Veckholm missionsföreningar
Av diagram 1 framgår att Löts missionsförening år 1895 var numerärt nästan lika stor som
Veckholm missionsförening. Medlemsnumerären i Löt mer än fördubblades fram till
sekelskiftet 1900, medan Veckholm missionsförening tappade under samma tidsperiod
medlemmar. Vi ska med hjälp av källmaterialet undersöka varför Veckholm
missionsförening efter sekelskiftet inte hade samma positiva medlemsutveckling som Löts
missionsförening, samt se orsakerna till den generellt avtagande medlemsrekryteringen för
båda missionsföreningarna efter år 1910.
5. Medlemskrisen i missionsföreningarna
Ett problem som tidigt är dokumenterad i källmaterialet är utflyttningen från socknarna.
Redan i Årsberättelsen 1897 berättas att: ”… de offentliga mötena i Veckholm har under
45
året varit talrikt besökta, särskilt de s.k. ungdomsmötena.” Samtidigt tillkännager källan:
”En saknad kännas av de nyomvända som flyttar från orten”.199 Att nyomvända flyttat från
dessa utpräglade jordbruksbygder omnämns även i en 10-årsberättelse för Löts
missionsförenings Ungdomsförening. I 10-årsberättelsen berättas att av de sexton (16)
ungdomar som bildade Ungdomsföreningen i april 1903 hade alla tio år senare flyttat.200 En
generell utflyttning från Veckholm pastorat (Veckholm, Kungs-Husby och Thorsvi socknar)
och Löt pastorat (Löt och Hacksta socknar) är statistiskt belagd från 1880 respektive 1890
och redovisas i diagram 2 som visar befolkningsutvecklingen under tidsperioden 1860-1970
i tioårsintervall.201
Befolkningsutveckling år 1860-1970
2500
2250
2000
1750
Antal invånare
1500
1250
1000
750
500
250
0
1860 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970
LÖT 1015 1153 1120 1140 1078 1040 975 854 750 610 534 397
VECKHOLM 2076 2131 2191 2019 1925 1811 1685 1671 1391 1128 860 617
Diagram 2. Befolkningsutvecklingen för Löt och Veckholm socknar 1860-1970
Av diagram 2 framgår att en stadigvarande negativ befolkningsutveckling började i

Veckholm pastorat från 1880 och i Löt pastorat från 1890. Utflyttningen pågick sedan
oavbrutet under hela den tidsperiod som vi kan följa missionsföreningarna innan de
upphörde och gick upp i Grillby missionsförsamling. Den största utflyttningen inträffar efter
1930, vilket sammanfaller med en ny svår kris för jordbruket samtidigt med att Mälardalens
199
FAU, Missionsförening Trögd, Årsberättelser 1891-1969, 1897
200
FAU, Missionsförening Löt Ungdomsförening, 10-årsberättelse
201
Begärd uppgift från Statistiska centralbyrån, i enskild ägo uppsatsförfattaren
46
städer börjat industrialiseras till följd av elektrifieringen. I denna uppsats tolkas den negativa
befolkningsutvecklingen i dessa två jordbrukssocknar som ett resultat av en utflyttning, som
i sin tur sannolikt har den ensidiga näringsstrukturen som orsak samt att få möjligheter till
binäringar funnits vid sidan av det krisdrabbade jordbruket.
D. Predikantfrågan
Trots att båda missionsföreningarna under hela sin verksamma tid kände av utflyttningen
från bygden förblev predikoverksamheten i det närmaste oavbruten långt in på 1940-talet.
Att detta faktum sedan inte resulterade i en större medlemsrekrytering har berörts ovan och
kommer att närmare diskuteras i avslutningen till uppsatsen. Att predikoverksamheten
kunde upprätthållas var en organisatorisk förtjänst på den närmast högre kretsnivån Trögds
missionsförening. Den viktigaste praktiska frågan att lösa för den överordnande
kretsföreningen Trögd missionsförening, ansluten till Svenska Missionsförbundet 1892, var
predikantfrågan: att hålla medlemsföreningarna med en predikant var Trögd
missionsförenings viktigaste uppgift. En stationerad och avlönad predikant kunde inte de
enskilda och oftast små missionsföreningarna själva bekosta, därför att en anställd predikant
krävde fast lön och bostad. Alla missionsföreningarna i Trögden lämnade ett ekonomiskt
bidrag för hållande av en stadigvarande predikant, som enligt ett schema skulle växla mellan
de olika missionsföreningarna. När kretsföreningen Trögd missionsförening bildades 1890
ingick de fem missionsföreningarna i Husby-Sjutolft, Litslena, Villberga, Löt och
Veckholm. Som mest fanns tio missionsföreningar med åtta missionshus.202 Under den
långa tidsperioden av drygt nittio år som här nedan ska skildras har funktionen av en
gemensam predikant skiftat varför en indelning i tidsperioder är motiverad. I redogörelsen
av predikantfrågan nedan är det Veckholm och Löts missionsföreningars predikoverksamhet
som står i fokus. Inte alltid står förnamnet på predikanterna i källmaterialet, oftast omnämns
de med endast ett efternamn.
1. Åren 1890-1916: Missionselever är predikanter

När kretsföreningen Trögd missionsförening startade upp verksamheten den 25 oktober
1890 hade sedan tidigare predikanten Henning Andersson under andra hälften av 1880-talet
verkat som förkunnare inom de olika socknarna som tillhörde Trögds härad.203 I ett
styrelseprotokoll daterat 30 december 1890 anställs Henning Andersson som predikant, men
202
203
Ekman E. J. 1900, s. 1846
47
redan sommaren 1891 anslås en lön åt predikanten Börjesson som skulle verka inom
föreningen i 2 ½ månad då Andersson blivit kallad till Dalarö.204 På hösten 1891 beslutar
styrelsen i Trögds missionsförening att till Missionsskolan i Stockholm skänka potatis, som
tack: ”… för det goda Trögds missionsförening åtnjutit från Missionsskolan genom
Missionselevernas besök i dessa trakter”.205 Detta styrelsebeslut är inledningen på ett
långtgående samarbete med Svenska Missionsförbundet och missionsskolan som vid denna
tid låg i Stockholm men senare kom att flyttas ut till Lidingö. På styrelsemötet i december
1891 föredras vad som kallas predikantfrågan och som belyser den problematik som tidigt
varit förbunden med att skaffa en stadigvarande predikant. Trakterna låg i en obygd och
ingen av de kallade predikanterna ville ta fast anställning, varför den under denna tid
ständigt akuta vakansen av predikanter löstes genom att kalla missionselever. Först i raden
är en Nordgren.206 Det beslutades senare att Nordgren skulle användas en vecka inom varje
socken i en bestämd turordning.207 Hösten 1892 beslutar man sig för att ansluta
kretsföreningen Trögds missionsförening till Svenska Missionsförbundet av skälet att redan
tre av föreningens fem medlemsföreningar var anslutna.208 Till högtiderna för påsken och
julen börjar man från denna tid att kalla in vad som i styrelseprotokollen under en lång följd
av år framöver kommer att benämns extra predikanter. I ett styrelseprotokoll december 1892
åläggs en styrelsemedlem att kalla predikanter till påskhelgen.209 I ett styrelseprotokoll för
oktober 1893 kallas till den kommande julhelgen två predikanter från Missionsskolan i
Stockholm. I samma styrelseprotokoll fastslås att december är en s.k. stökmånad så tre
veckor innan jul används endast söndagarna för predikoverksamhet.210 I november 1893
beslutar man att vända sig till Missionsskolan i Stockholm för att få en ny predikant efter
Nordgren, som kallats till Visingsö där han tillbringat somrarna. I samma styrelseprotokoll
anslås en lön om 40 kr till varje missionselev från Missionsskolan som verkar inom Trögd
under den kommande julhelgen.211 På våren 1894 beslöt styrelsen att Trögds
missionsförening fortfarande skulle från Missionsskolan i Stockholm varje söndag ta ut
204
FAU, Missionsförening Trögd, Protokoll 1890-1901, 30/12 1890; 27/6 1891
205
FAU, Missionsförening Trögd, Protokoll 1890-1901, 11/10 1891
206
FAU, Missionsförening Trögd, Protokoll 1890-1901. 30/12 1891
207
208
209
210
211
48
elever som predikade inom föreningen och att varje socken själv skulle avlöna dessa.212 I
oktober samma år har den f.d. missionseleven Karlman tackat ja till fast anställning.
Missionselever från Missionsskolan kallas dock fortfarande och redan till vintern kallar man
in extra predikanter från skolan. I samma styrelseprotokoll bokförs att potatis ska sändas till
Missionsskolan i Stockholm.213 Den här lösningen av den s.k. predikantfrågan pågår under
hela 1890-talet. Enligt Årsberättelserna hade Veckholm missionsförening under tiden mars
1897 till mars 1898 en fast predikant som underhållits av en person i Stockholm.214 År 1899
säger Karlman upp sig då han kallats till en missionsförening i Västmanland.215 Åren 1898-
99 skickas ingen potatis till Missionsskolan i Stockholm p.g.a. rötår, men därefter fortsätter
leveranserna som föregående år.216 Efter att Karlman avflyttat kallas flera i källorna
namngivna predikanter, men inte heller någon av dessa tackar ja varför man inte har någon
ordinarie predikant 1900.217 Samtidigt fortsätter man att kalla extra predikanter från
Missionsskolan att verka under jul- och påskhelgerna. I december 1901 anställdes en av
dessa extra predikanter, men man fortsatta att även kalla andra extra predikanter från
Missionsskolan till jul- och påskhelgerna.218 Denna lösning av den s.k. predikantfrågan där
missionsskolans elever kallats till Trögden för att predika förblir lösningen många år
framöver. 1913 företogs en omröstning bland medlemsföreningarna i frågan om Trögds
missionsförening skulle anställa en predikant till.219 Förmodligen har en extra predikant
därefter varit i stationär verksamhet, därför att 1916 beslöt man kalla: ”… en missionselev
för varje söndag under hösten att upprätthålla predikoverksamheten efter Sven Lindkvist
som flyttar den 1: sta okt” (citat) samtidigt som att predikanten Larsson ålades att ordna för
verksamheten. I samma styrelseprotokoll beslutar man att under en tid av två månader under
vintern kalla en predikant Johansson från Värnamo att verka inom Trögden. Tre
ombudsmän från olika områden av Trögden åtog sig att uppsamla matvaror till
Missionsskolan på Lidingö och avsända dem.220 Man kan i detta beslut se att
matleveranserna till Missionsskolan i Stockholm på Lidingö fått en annan organisation
212
213
214
215
216
FAU, Missionsförening Trögd, Protokoll 1890-1901, 3/10 1898 , 9/10 1899, 16/6 1900
217
218
219
220
49
genom ombuden. Den tid som ovan redogjorts för sammanfaller med vad som enligt
Årsberättelserna och att döma av medlemsstatistiken varit en förhållandevis gynnsam
period.
2. Åren 1917-1927: En kris har funnits men oklart vad?

Protokollböckerna för Trögds missionsförening perioden 1917-1927 är förkomna. Även
Årsberättelserna för Trögds missionsförening har en lucka för denna period. Vid samma tid
inträffade en kris i Veckholm missionsförening enligt 60-årsberättelsen för Veckholm
missionsförening (1877-1937) som återger en uppgift från ett protokoll 1923 om att: ”…
inget sammanträde hållits på flera år och att inga räkenskaper förts sedan 1917”.221 Detta
avspeglar vad som framkommit ovan (s. 32) att Veckholm missionsförening efter
splittringen orsakad av Charles Lees predikan inte varit självständig utan till stora delar
drevs i regi av Trögds missionsförening. Löts missionsförenings protokollböcker är
förkomna fram till 1924 varför inte heller de kan lämna uppgifter om predikoverksamheten.
I kretsföreningens föregående protokollsboks sista styrelsemöte som ägde rum i januari
1917 står att beslut om halvårsmötet skjuts till nästa sammanträde.222 Att en föreningskris av
något slag döljer sig bakom de försvunna protokollböckerna 1917-1927 kan inte uteslutas,
för när en protokollsbok åter föreligger 1924-48 vänder man sig på det första styrelsemötet
till Svenska Missionsförbundets centrala styrelse och ansöker om anslag ur en fond.
Kretsföreningen Trögds missionsförening hade fram till de försvunna protokollböckerna
under en följd av år bedrivit en framgångsrik föreningsaktivitet. På halvårsmötet den 10 juli
1904 antog man att det samlades mellan 4 000 och 5 000 personer.223 Till halvårsmötena
som sedan starten var förlagda till gårdsplanen på Fånöö gods, började man fr.o.m. 1909
anlöpa de vanliga bryggorna med ångbåt för att hämta upp mötesdeltagarna för transport till
ångbåtsbryggan vid Fånöö gods.224 Under åren 1909-1916 företog man varje sommar vad
som i styrelseprotokollen benämns en lustresa på Mälaren i en hyrd ångbåt. På en av dessa
lustresor som gick till Tullgarn den 22 juni 1913 kostade däckplats 2 kr och hälften för barn
under 12 år. Till sakens fulla belysande hör att de ångfartyg som trafikerade Mälarens
farvatten också var flytande krogar. I ett styrelseprotokoll inför en resa till Frälsningsarméns
årskonferens i Södertälje 1915 beslutade styrelsen att: ”… för att undgå spritservering
221
222
223 FAU, Trögd Missionsförening, Årsberättelser 1891-1969, 1904
224
FAU, Trögd Missionsförening Protokollsbok 1901-1916, 1/3 1909; se även 1/ 4 1914
50
ombord under denna resa skall till restauratrisen betalas extra 25 kronor”.225 Åren fram till
1917 vittnar källmaterialet om en ordnad och god ekonomi, som tillåtit att Trögds
kretsförening hyrt ångbåtar för att transportera medlemmarna till halvårsmötet på Fånöö
gods, arrangerat lustresor sommartid på Mälaren samt transporterat ungdomsföreningens
medlemmar till olika ungdomsmöten. Men den goda tiden hade också en baksida i att
lokalpressen börjat rapporterat illa om föreningens möten och fester. Eller som ett beslut på
årsmötet 1916 uttrycker detta:
Med avseende av det förekommer oriktiga och vilseledande referat i ortstidningarna om

föreningens möten och fester m.m. uppdrages predikant Lindqvist och John A. Fors, Grillby
att uppvakta tidningsredaktionerna för att få ändring nämnda avseende.226
Samma år 1916 lämnade fru Tamm på Fånöö ett avböjande svar till den sedvanliga begäran
om att få hålla halvårsmötet på Fånöö gods.227 Eftersom protokollböckerna därefter saknas
kan man inte få någon klarhet i vad som föregått den pekuniära brist som förelåg vid nästa
protokollförda styrelsemöte.
3. Åren 1928-1948: Evangelister, pastorer och missionselever predikar

I oktober 1928 vänder sig Trögds missionsförenings styrelse till SMF med en anhållan om
att bevilja anslag ur förbundets jubileumsfond: ”… för bedrivande av evangelist
verksamhet”.228 I mars 1929 sägs i ett protokoll att föreningens ekonomi i fortsättningen
inte medger att ha en fast anställd predikant, varför pastor Forsell ombes att söka annan
anställning. I samma protokoll sägs att I. Johansson är verksam i Veckholm som
predikant.229 I augusti 1929 kallas en evangelist Olsson att verka under november och
december månader 1929.230 I maj 1930 kallas pastor Lundin från Norrtälje att verka under
oktober eller november månad. I samma protokoll beslutas att kalla en evangelist under
tiden januari-februari 1931 och en elev från Missionsskolan under julferien.231 Under ett
styrelsemöte oktober 1931 valdes Else Johansson att samla potatis och rotfrukter till
225
FAU, Trögd Missionsförning, Protokollsbok 1901-1916 A1:1, 3/3 1915
226
FAU, Missionsförening Trögd, Protokollsbok 1901-1916, 4/1 1916
227
228
FAU, Missionsförening Trögd, Protokollsbok 1928-1970, okt 1928 (oklar datering)
229
230
231
51
Missionsskolan.232 På årsmötet 1933 namnges och rangordnas de elever från

Missionsskolan som ska kallas till att: ”… uppehålla verksamheten under söndagarna för
året”.233 I mars samma år kallas två elever från Missionsskolan att verka under påskhelgen,
samt eleven E. Abrahamsson att verka i Trögds missionsföreningar sex veckor under
sommaren.234 På hösten samma år kallas missionselever från Stockholm att verka under
julhelgen. I samma protokoll ges uppdraget åt Else Johansson att samla potatis till
Missionsskolan.235 På årsmötet 1934 bestämdes lönen åt missionseleven Blomgren för
julferien till 160 kr och styrelsen fastslog att: ”… predikoverksamheten inom föreningen
skall uppehållas av missionselever på samma sätt som föregående år.”236 I februari 1934
fastslår man i ett styrelseprotokoll att från Missionsskolan: ”… ansöka om en tjänstepliktig
elev ställer sig något billigare än att anställa”. Samtidigt har Upplands Ansgariiförbunds
distrikt anställt sex evangelister för att verka inom församlingarna.237 I ett styrelseprotokoll
från mars 1934 beslutar man att kalla två missionselever för söndagarna i april och en för
varje söndag i maj: ”… till dess att den av Upplands Ansgariiförbund utlovade evangelisten
kommer”.238 I maj 1934 beslutar man att: ”… kalla elever från Missionsskolan att verka
inom Trögds missionsföreningar när höstterminen börjar i Stockholm då evangelisten är på
annat håll”.239 Året därpå kallade man studerande Ejnar Forsberg från Missionsskolan till
att bli predikant i Trögds missionsförening. Forsberg installerades den 8 september 1935.240
I mars följande år 1936 beslutar styrelsen på Forsbergs förslag att anordna ett möte i
månaden på de två skolorna i Kungs-Husby respektive Veckholm: ”… då intresset för
mötena visat sig särskilt stort”. Tillstånd att hålla mötena hade Forsberg lovat utverka av
kyrkoherden i Veckholm.241 I september detta år får predikant Forsberg uppdraget: ”…
liksom föregående år sända potatis och rotfrukter till Missionsskolan”.242 I januari 1937
232
FAU, Missionsförening Trögd, Protokollsbok 1928-1970. 5/10 1931
233
234
235
236
237
238
239
240
241
242
52
sätts mötesannonser in i Enköpings Posten.243 Samma år 1937 slutar predikanten Forsberg

och Karl Vesterlund installeras året därpå. Avsikten var att Vesterlund skulle bo i
missionsgården i Veckholm, men då missionshuset stod klart för försäljning efter att blivit
renoverat och ett nytt missionshus planerades på en annan tomt bosatte sig Vesterlund i
Litslena.244 I mars 1942 beslutar styrelsen: ”… att lämna missionseleven L. Lundmark 50 kr
i ersättning för predikohjälp under den kommande påskhelgen”.245 I maj 1942 uppger
protokollsboken att: ”… studerande L. Lundmark vid Missionsskolan lovat att resa en
månad i Trögd under sommaren”.246 I oktober 1942 står att läsa i protokollsboken att: ”…
predikantfrågan löses genom att tjänstepliktig elev från Missionsskolan kallas”.247 Året
därpå 1943 beslutar sig styrelsen för att kalla två missionselever för februari och mars
månad.248 1943 tillträdde pastor Verner Erdestam tjänsten som predikant.249 Sändningarna
av matvaror till Missionsskolan på Lidingö fortsatte och Erdestam hade uppdraget att samla
ihop matvarorna och avsända dem.250 Då beskedet om pastor Erdestams avflyttning föredras
på ett styrelsemöte i oktober 1947 blir man på nytt föranledd att kalla på Missionsskolans
elever.251 I november 1948 tillträder pastor Lännevall. Om åren 1928-1948 i likhet med
perioden 1890-1916 kännetecknas av att Missionsskolans elever från Stockholm ständigt
kallats av Trögds missionsförening till att verka i Trögden, så inträder en ändring under
nästa period.
4. Åren 1948-1969: Pastorer anställs och tältmöten hålls

Med pastor Lännevalls tillträde i Trögds missionsförening i november 1948 inträder ett nytt
skede i den s.k. predikantfrågan, därigenom att Missionsskolans elever har spelat ut sin roll
som extra predikanter. I missionselevernas ställe kallas nu pastorer, evangelister och en och
annan missionärer. Bakom titeln missionär kan förvisso dölja sig en missionselev från
skolan på Lidingö. Den utveckling som nu inträder kan inte tillskrivas pastor Lännevall, för
243
244
FAU, Missionsförening Trögd, Protokollsbok 1928-1970, 6/6 1937; 11/9 1937; 19/3 1938
245
FAU, Missionsförening Trögd, Protokollsbok Protokoll 1928-1970, 21/3 1942
246
247
248
249
250
251
FAU, Missionsförening Trögd, Protokollsbok Protokoll 1928-1970, 4/10 1947; 17/1 1948; 3/4 1948
53
han tar tjänst i Värmland och slutar i Trögd den 15 augusti 1952.252 En faktor som bidrar till
den nyordning som märks är tältmötena. Upplands Ansgariiförbund börjar nu hålla
tältmöten sommartid i Trögden. Den 18 juni 1949 börjar tältmöten i Grillby och pågår i tre
veckor. Året därpå hålls tältmötena i Löt. I styrelseprotokoll från 1951 står följande: ”…
liksom föregående år kommer ett av Uppland Ansgariiförbunds tält att placeras i Trögd
från den 10/7 till månadens slut”.253 Sändningen av matvaror med potatis och rotfrukter till
Missionsskolan fortsätter liksom under tidigare år, fast alla år inte blivit pliktskyldigt
bokförda i styrelseprotokollen.254 En nyordning härvidlag är att missionskyrkan i Grillby
under två dagar är uppsamlingsplats för: ”… potatis och rotfrukter för skolhushållet
Lidingö”.255 Av styrelseprotokollen i Trögds kretsföreningen framgår att man 1948 börjat
föredra frågan om en sammanslagning av kretsföreningen Trögd och Sydvästra Upplands
Ansgariiförening till en enda förening, den som senare ska bli Enköpingskretsen. Juridiska
spörsmål kring donerade medel till de enskilda missionsföreningarna förhindrar
sammanslagningen för en tid.256 Med tiden tas det färre beslut i styrelseprotokollen i den
tidigare s.k. predikantfrågan. Man kallar i sedvanlig ordning extra predikanter men utan att
det längre heter så, för nu står det i protokollen ”missionärer” (citat) till annandag jul;257
eller predikohjälp av namngivna pastorer till en julhelg;258 eller ”evangelister” (citat) till
vinterns seriemöten.259 I november 1949 beslutades att evangelisterna Ulla Britt Larsson och
Anna Stålberg skulle få en lön på vardera 125 kr/mån.260 Detta är första gången som kvinnor
har en avlönande position i ett predikoämbete i kretsföreningen Trögds Missionsförening.
Den under föregående perioder mer eller mindre akuta predikantbristen föreligger inte
längre under tidsperioden 1948-1969. Missionselevernas roll var inte helt överspelad, för
när den fast anställde predikanten Reutfors ska vara ledig under Allhelgonahelgen 1959 står
följande i ett protokoll: ”… att kalla en missionselev så att i alla fall kan hållas möten under
helgen”.261 I styrelsebeslutet i oktober 1961 står att läsa följande: ”… föreningen beslöt att
252
253
FAU, Missionsförening Trögd, Protokoll 1928-1970, 28/5 1949; 1950 (i övrigt odaterat); 31/3 1951
254
255
256
FAU, Missionsförening Trögd, Protokoll 1928-1970, 3 /4 1948, 1/11 1949, 4/4 1964
257
258
259
260
261
54
inbjuda en elev från Missionsskolan, Lidingö att göra en insamling för skolans
kökskassa”.262
Mot slutet av 1960-talet hade tiderna och bygden förändrats. På årsmötet januari 1969 inför
den instundande pensioneringen av pastor Sixten Reutfors står följande i styrelseprotokollet:
Enär medlemsantalet i våra församlingar till följd av utflyttningar och dödsfall är

oavlåtligt sjunkande måste det anses uteslutet av ekonomiska skäl att kunna anställa
en pastor på heltid enbart för Trögden.263
Dessa rader kan sammanfatta vad som redan framgått i kapitlet ovan, nämligen att
utflyttningen och den uteblivna tillströmningen av nya medlemmar lämnade ålderstigna
styrelser efter sig och att det inte längre gick att få in nödvändiga penningmedel till att
bedriva föreningsverksamhet.
5. Mötesstatistik
I kretsföreningen Trögds Årsberättelser 1891-1969 finns sällan en samlad mötesstatistik,
men för året 1947 anges antalet offentliga möten i varje medlemsförening enligt tabell 1
nedan:
MISSIONSFÖRENING MEDLEMMAR OFFENTLIGA

MÖTEN
LITSLENA 32 50
GRILLBY 27 47
LÖT 16 45
ÖVERGRAN 15 10
HUSBY-SJUTOLFT 7 33
VECKHOLM 6 46
Tabell 1. Mötesstatistik Trögds medlemsföreningar år 1947
262
263
FAU Missionsförening Trögd Protokoll 1928-1970, 18/1 1969
55
Av tabell 1 framgår att de offentliga mötena överlag varit lika många oberoende av hur
många medlemmar missionsföreningarna hade. Den lilla missionsföreningen i Veckholm
hade lika många möten på ett år som den nästan femdubbelt så stora missionsföreningen i
Litslena. Undantaget är Övergran som inte låg i Trögden, utan en bit utanför i Håbo
kyrkokontrakt. Mötesstatistiken i tabell 1 vittnar om en överordnad samordning av
kretsföreningen Trögds missionsförening, där varje missionsförening hade en representant i
styrelsen. Mötena annonserades ut i förväg i den lokala pressen och refererades ibland i
samma press. Det har inte funnits tid att inom uppsatsens ram ta upp den pressbevakning
kring frikyrkliga aktiviteter som fanns i lokalpressen, där annonser för frikyrkliga möten (se
sidan 52, not 243) hade fasta spalter. I en del fall har mötena refererats i lokalpressen,
speciellt när kända musikanter och sångsolister framträtt med nämnande av namn och
insatser.
E. Sammanfattning
De här två studerade missionsföreningarnas historia började med att en nattvardsförening
bildades i Veckholm socken. Redan år 1872 ska enligt de första medlemmarnas
minnesutsagor religiösa sammankomster ha hållits i enskilda hem i Veckholm. En lagfart på
bygge av ett missionshus finns bevarad daterad till februari 1878. Två år senare byggdes ett
första missionshus på samma tomt och överlämnades 1893 som gåva mot en marklösen som
erlades som en årlig vägavgift. I ett ämbetsprotokoll från biskopsvisitationen 1892 berättar
kyrkoherden i Veckholm att en nattvardsförening med ett trettio- till fyrtiotal medlemmar
fanns som höll egna nattvardsgångar men att dessa inte konkurrerade med kyrkans allmänna
gudstjänster. Under 1890-talet började Veckholm missionsförening utsända predikanter till
grannsocknen Löt. Missionsföreningen i Veckholm söndrades dock 1898 till följd av en från
Amerika återvändande väckelsepredikant Charles Lee som tillsammans med sin fru Julia
spred ett apokalyptiskt budskap riktat till arbetarklassen. Genom den övergripande
kretsföreningen Trögds missionsförening startades en ny missionsförening upp i Veckholm,
men medlemsrekryteringen och intäkterna i Veckholm förblev låga. Fortsatta initiativ och
satsningar i Veckholm socken uteblev inte från Trögds missionsförening och ett nytt
missionshus stod färdigt 1937, men några fler några medlemmar tillkom inte till föreningen.
I Löt socken blev utvecklingen för missionsföreningen i det närmaste den rakt motsatta mot
i Veckholm. Löt missionsförening invigde ett missionshus 1905 efter att under en obestämd
tid haft en föreningsverksamhet och fem år senare kunde man räkna in ett drygt fyrtiotal
medlemmar. Vid de revisioner som redovisades på årsmötena befanns kassan alltid vara
56
god. Musikevenemangen i det egna missionshuset i form av sång- och musikgudstjänster

blev genom åren många och var välbesökta trots en inträdesavgift för både vuxna och
hälften för barn. Föreningen hyrde även ut lokaler i missionshuset till andra ideella
föreningar och föredragshållare. Sett till predikoverksamheten var den i stort likartad över
hela Trögden tack vare Trögds kretsförenings omsorg. Kretsföreningen var en övergripande
organisation som tillhandahöll en fast anställd predikant med de penningmedel de enskilda
missionsföreningarna bidrog med. Innan automobilens tillkomst var oftast predikanttjänsten
vakant då kallade namnkunniga predikanter tackat nej, men uppfylldes av de missionselever
från Stockholms missionsskola som mot ekonomisk ersättning inkallades till att predika.
Vid årets två stora högtider, julhelgen och påsken, var oftast flera missionselever samtidigt
verksamma i Trögden som extra predikanter. Gemensamt för de två socknarna Veckholm
och Löt har varit den sedan 1880-talet påbörjade och fram till 1970-talet pågående
utflyttningen. Att denna utflyttning ofördelaktigt inverkat på de båda församlingarnas
tillväxt har framgått av källmaterialet. Redan på 1890-talet uttrycks i Veckholm
missionsförenings protokoll avsaknad av de nyomvända som flyttat ut från socknen. Av de
sexton ungdomar som bildade Löts missionsförenings ungdomssektion 1903 hade samtliga
tio år senare flyttat från socknen. Resultatet av utflyttningen från dessa två socknar blev att
de kvarvarande medlemmarna i missionsföreningarna blev allt äldre. När de båda
missionsföreningarna upphörde under andra hälften av 1960-talet var det enligt
protokollsböckerna en handfull ålderstigna medlemmar som överfördes till Grillby
missionsförsamling.
V. Avslutning
Det problem som styrde mitt val av uppsatsämne har varit frågan om Mälardalens tidiga
sekularisering: Mälardalen omtalas som Europas mest sekulariserade region. Det specifika
problem som legat till grund för uppsatsen är att de religiösa sederna från slutet av 1800-
talet inte förändrats likartat över hela landet, vilket kan konstateras avseende förekomsten av
fria kristna församlingar. I vissa regioner har fria kristna församlingar varit talrikare och
dessutom förblivit livskraftiga in i modern tid. I denna uppsats har Kumlaregionen och norra
Uppland statuerat exempel på två utpräglat frikyrkliga regioner med än idag intakta
missionsföreningar. Trots att det tidigt etablerades flera små missionsföreningar på
landsbygden runtom staden Enköping i Mälardalen, har ingen av dessa överlevt in i modern
tid. De här två studerade missionsföreningarna i Trögden upphörde med sin verksamhet
under 1960-talet.
57
Tidigare kyrkohistorisk forskning har förklarat kyrkosedernas förändringar som ett

resultat av bland annat jordskiftesreformen som tillkom 1827 i syfte att effektivisera det
svenska jordbruket. Med jordreformen bröts den tidigare funktionella byn upp och främjade
en individualism som kom till uttryck i de tidiga nattvardsföreningarna som oftast hade en
verksamhet utanför den Svenska kyrkans kyrkorum. Runt sekelskiftet 1900 hade den nya
individualismen format sig i de tre stora folkrörelserna: frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen och
nykterhetsrörelsen. Senare kyrkohistoriska forskare har med kyrkostatistik konstaterat att
kyrkosederna förföll snabbare i herrgårdskulturerna i östra Sverige som t.ex. i Mälardalen.
Utifrån dessa forskarrön har en hypotes formulerats om att småbonden i västra Sverige hade
ett mer personligt förhållande till gårdens anställda, där gårdsägaren tog ett ansvar för att
alla deltog under gudstjänsten enligt kyrkoseden från ståndssamhällets tid då varje hemman
hade tilldelade bänkplatser i kyrkan.
I den här uppsatsen har nämnda kyrkohistoriska forskning fått ligga till grund för en här
prövad hypotes om att lokala ekonomiska strukturer inverkat på de regionala skillnaderna i
frikyrklighet. Under 1800-talet inträdde en lång period av fred under vilken Sverige
genomgick stora politiska och ekonomiska förändringar. För jordbruksbygderna innebar
jordskiftesreformer att jordbruket blev mer storskaligt: i Mälardalen och i Skåne med statare
som lantarbetare på de stora godsen. I kraft av effektiviseringen och frihandelssystemet blev
Sverige en betydande exportör av jordbruksprodukter under den första hälften av 1800-talet.
Under 1870-talet förbyttes exportframgångarna för jordbruket till en allmän kris då en
europeisk jordbrukskris inleddes. Orsaken till att en europeisk jordbrukskris inleddes under
1870-talet var fallande spannmålspriser i Europa, när ångbåtar börjat korsa Atlanten med
allt större mängder vete från det jordbruksbördiga Amerika. Det tidigt industrialiserade
England gynnades av frihandeln som medförde kraftigt sänkta spannmålspriser, men för de
agrara regionerna i Europa dit Mälardalen räknades inleddes en svår kris. I Sverige fick
jordbrukskrisen aldrig en strukturlösning, vilket den samtida järnbrukskrisen hade genom att
produktionen koncentrerades till några få orter samtidigt som att ny produktionsteknik
infördes. För jordbrukskrisen tillgreps politiska lösningar med tullskydd på spannmål och
inmalningstång på mjöl, men detta kunde inte kompensera för förlorade exportinkomster.
De agrara bygderna runt Mälardalen förblev fortsatt hårt prövade då den internationella
konkurrensen på jordbruksprodukter tilltog efter första världskriget med tillkomsten av nya
stora transoceana spannmålsproducenter. Den sociala baksidan kan avläsas under 1920-talet
i den sociala frågan kring statarnas ibland eländiga boendeförhållanden på landsbygden i
58
förfallna bostäder. Det var först med elektrifieringen som industri i större skala tillkom i
Mälardalens städer, till skillnad från Bergslagen och Norrland som hade vattenkraften. Det
är mot denna ekonomisk-historiska bakgrund av regionala skillnader som uppsatsens
resultat ska redovisas.
Nedgången i verksamheten i de här två skildrade missionsföreningarna kan tillskrivas

främst två faktorer som båda har hämmat medlemsrekryteringen. Den ena faktorn är
utflyttningen från de två socknarna (återgivet i diagram 2 sid. 45), en utflyttning som enligt
styrelseprotokollen hade en negativ inverkan på återväxten i missionsföreningarna. Orsaken
till utflyttningen ska sökas i näringslivets begränsning till det krisdrabbade jordbruket, samt
de efterföljande rationaliseringarna efter 1920-talet med införandet av jordbruksmaskiner
som krävde allt färre lantarbetare. Den andra faktorn för nedgången i verksamheten i
missionsföreningarna är att en medelklass som kunde bära upp ett frikyrkligt föreningsliv
varit starkt begränsad i dessa bygder. I Veckholm socken har en medelklass knappast alls
funnits, med undantag av några få hantverkare som alltid fanns på landsbygden. Av två skäl
kan man sluta sig till att det fanns en medelklass i Löt socken. Det ena skälet för slutsatsen
är att brukspatron Hugo Tamm på Fånöö gods medvetet reducerade storgodsdriften på sina
ägor: han inrättade arrendebönder med resultat att statarnas antal var färre i Löt socken. Det
andra skälet för att anta inflytandet av en medelklass i Löt missionsförening är att den aldrig
hade de ekonomiska problem Veckholm missionsförening ständigt brottades med. Löt
missionförenings många auktioner och musikevenemang inbringade ett stadigt flöde av
pengar till missionsföreningen. Som framgått av studien Folkrörelserna i det svenska
samhället var ledarskikten i de fria föreningarna i huvudsak entreprenörer. Även
intensivstudien av Kumlabygden refererad i uppsatsen, uppvisade att de fria kristna
föreningarnas ledarskikt varit entreprenörer. Svenska Missionsförbundets sekreterare åren
1930-1944, Axel Andersson, har i en minnesskrift påtalat Svenska Missionsförbundets
begränsning i att dess medlemmar utgjordes av en medelklass. I uppsatsen har refererats till
norra Uppland som en region med en stark frikyrkotradition, där forna arrendebönderna
genom statligt stöd blev skogsägare strax innan 1900. En industriell verksamhet som gav
upphov till en grupp fria entreprenörer likt skoindustrin i Kumlabygden eller de
skogsägande bönderna i norra Uppland, fanns vare sig i Veckholm eller i Löt socken. Trots
avsaknaden av en medelklass hade Löt missionsförening från starten 1905 och ända in på
1950-talet en mycket väl fungerande förningsverksamhet. Man kan här anta att det
geografiska läget nära järnvägsorten Grillby bidragit till framgångarna, för genom
59
järnvägsförbindelsen kunde även utom socknen boende söka sig till föreningens många
musikevenemang. Framgångarna till trots kom den negativa befolkningsutvecklingen i Löt
socken att slutligen lägga en hämsko på den fortsatta föreningsverksamheten, då
nyrekrytering av medlemmar uteblev och styrelsemedlemmarna blev allt äldre. Likt
Veckholm missionsförening upphörde Löt missionsförening under 1960-talet då de få
ålderstigna medlemmarna skrevs över i Grillby missionsförsamling.
Avslutningsvis vill uppsatsen anknyta till den kyrkohistoriska diskursen där ett
hypotetiskt meningsutbyte kan utväxlas samtidigt som riktningen för framtida forskning kan
förutspås. Kyrkohistoriker har i frågan om Mälardalens tidiga sekularisering pekat på
statarsystemets inverkan på församlingstroheten. Huvudtanken är att församlingstroheten
blev sämre därför att statarna flyttade omkring. Denna uppsats motsäger inte tesen, utan
tvärtom kan man med Littmarks undersökning se att även gårdarna bytte ägare under 1920-
talets kristid, varför ombytligheten även träffar fler än statarna. Att ägarstrukturen på
gårdarna spelar en roll i frågan om Mälardalens tidiga sekularisering kan ha blivit förbisett i
den kyrkohistoriska diskursen. Å ena sidan fanns där familjeägda patriarkala gods med allt
det ansvar som traditionellt följde, å andra sidan gods som ägdes i ett opersonligt
konsortium. Att det senare kunde vara ett problem framkom när kyrkoherden i Veckholm
kyrkoförsamling beklagade sig över det opersonliga ägarskapet på de två stora godsen
Amnö och Ekholmen. Kritiken som i denna uppsats riktas mot hypotesen som utpekar
statarnas omflyttningar som enda förklaring till den tidiga sekulariseringen i Mälardalen är
att statarlassen som gick mellan gårdarna inte utgör en tillräcklig förklaring. Ett av
argumenten för denna kritik är att endast omkring 30 % av de undersökta statarfamiljerna
flyttade. Ett annat argument är att de flesta statarlassen gick inom samma kyrkokontrakt,
inte sällan kunde en statarfamilj återvända till samma församling och gård efter några år.
Denna uppsats har visat på stöd för tanken att formulera en bredare hypotes: att det var
migrationen från landsbygden in till städerna till följd av den inledda jordbrukskrisen som
med inledning på 1880-talet fick konsekvenser för församlingslivet på landsbygden i
Mälardalen. Den allmänna utflyttningen från dessa två socknar hade avsevärt större
konsekvenser än statarlassen som gick mellan gårdarna, åtminstone vad gäller
medlemsrekryteringen till de två missionsföreningarna. I ett generellt perspektiv skulle en
liknande migration från landsbygd till staden ha kunnat vara den avgörande orsaken till hela
Mälardalens tidiga sekularisering. Flytten in till städerna innebar inte bara att seder och bruk
i församlingslivet bröts utan också att nya seder och levnadsvanor etablerades i städerna.
60
Här saknas emellertid forskning för att en så långtgående generell slutsats skall kunna dras
för hela Mälardalen. De som inte flyttade från Veckholm och Löt socknar var åldringarna,
som vad gäller hela Trögden hade det svårt att ta sig fram till församlingskyrkorna på de
periodvis svårframkomliga vägarna. De dåliga vägförbindelserna var ett skäl till att Trögds
kretsförening innan automobilens tillkomst hade det svårt att värva stadigvarande
predikanter till Trögden. Styrelseprotokollen har visat att under långa perioder av vakanta
predikanttjänster fick man förlita sig till elever från Missionsskolan på Lidingö. Vad denna
uppsats kunnat visa är att problematiken kring de regionala etableringsmönstren för
frikyrkorna kräver en kompletterande kyrkohistorisk forskning understödd av både
demografiska och historisk-ekonomiska fakta. Att frikyrkoetableringen i Värmland dog ut
samtidigt med den stora bruksdöden på 1870-talet; att frikyrkoetableringen i Norduppland
kom att ske på de orter där småbruken fanns; att frikyrkoetableringar överlevt in i modern
tid på de bruksorter strukturrationaliseringarna förlagt fortsatt industriell verksamhet återstår
i sådant fall att visa på. Denna uppsats har med källmaterialet visat på stöd för den av
tidigare forskning formulerade tesen att frikyrkligheten generellt varit avhängig ett fritt
entreprenörskap. En religiös väckelse kom tidigt till jordbruksbygderna i norra Mälardalen
och tog form av nattvardsföreningar. Dessa tidiga nattvardsföreningar övergick till att bli
missionsföreningar, som blev frikyrkor när dessa föreningar anslutit sig till Svenska
Missionsförbundet. Så långt fram som på 1950-talet fanns ännu initiativ till evangeliserande
med väckelsetält under somrarna i Trögden. Men parallellt med den frikyrkliga etableringen
försämrades drastiskt näringsstrukturen i dessa två socknar. Först kom jordbrukskrisen på
1880-talet med en mycket långvarig verkan, sedan avtog ångbåtarnas dagliga förbindelser
med Stockholm när mejeriverksamheten koncentrerades till att ske över järnvägsorterna
Enköping och Grillby. Löt missionsförening hade länge en framgångsrik frikyrklig
föreningsverksamhet med två söndagsskolor och återkommande musikevenemang. Men
detta till trots var det en tidsfrist innan missionsföreningen upphörde. På 1960-talet hade
bygdens unga som skulle ta över verksamheten flyttat ut. De ekonomiska förutsättningarna
under 1960-talet var bättre på stationsorten Grillby, vars missionsförening övertog de
åldersstigna medlemmarna från Veckholm och Löt missionsföreningar. I dagsläget har även
missionsföreningen i Grillby upphört och den tidigare en gång så pampiga missionskyrkan
har sålts till privat bostad och församlingsmedlemmarna har skrivits över till en
missionsförsamling i Enköping. Denna förskjutning från landsbygd till stad har kanske i
ännu högre grad kännetecknat Mälardalen än någon annan region i hela Sverige, att så
verkligen varit fallet samt orsakerna till detta kan endast framtida forskning utvisa svaret på.
61
Källor och litteratur

I. Otryckta källor
FÖRENINGSARKIVET I UPPSALA (FAU)
Arkiv 2694 Missionsförening Trögd

Arkiv 493 Missionsförsamling Veckholm
Arkiv 490 Missionsförsamling Löt
Arkiv 491 SMF, Löts Kristna Ungdomsförening
UPPSALA LANDSARKIV (ULA)
Uppsala domkapitels arkiv (UDA)

E V: 49 Ämbetsberättelser
F4: 89 Visitationshandlingar 1901-1962.
VOL. 17 Samlingen av visitationsprotokoll 1860-1907 Veda-Vendel
F IV Ämbetsberättelser till prästmötena 1859-1966..
SPRÅK- OCH FOLKMINNESINSTITUTET (SOFI)
Uppland, Veckholm, 29098:2 Edström, I. och Pettersson, J-E, Lantarbetare vid Härjarö.
Uppsats, byggd på intervjuer med makarna Ester och Einar Andersson för Uppsala läns
landstings räkning. 14/1 1974
II. I enskild ägo
Uppsatsförfattaren Dan Ljungstam
Handläggare: Hulth, Johan

Statistiska centralbyråns bibliotek SCB kopior: 1860-1910; Bidrag till Sveriges officiella
statistik. Ser A Befolkningsstatistik 1920-1960; Folkmängden inom administrativa områden.
1970; Folkmängd 31.12.1970.
III. Litteratur
Andersson, Axel
1929a Svenska Missionsförbundet: Dess uppkomst och femtioåriga verksamhet. Inre
missionen I.
Andersson, Axel
1929b Svenska Missionsförbundet: Dess uppkomst och femtioåriga verksamhet. Inre
missionen II.
Andersson, Axel
1929c Svenska Missionsförbundet: Dess uppkomst och femtioåriga verksamhet. Inre
missionen III.
62
Arnö, Ivar (red.)

1961 Boken om Södra Trögd
Bexell, Oloph
2003 Svensk kyrkohistoria 7: Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid.
Bäckström, Anders
1948 Nattvardssedens förändring under 1800-talet som uttryck för den religiösa och sociala
omvälvningen: Kyrkohistorisk årsskrift 1984. Uppsala.
Dahlgren, Stellan
1979 Enköpings stads historia II. Från 1718 till 1950.
Ekman, E. J.
1900 Den inre missionens historia. Del III.
Ekman, E. J.
1921a Inre missionens historia, Första och andra delarna. Ny, reviderad upplaga utarbetad
av N. P. Ollén.
Ekman, E. J.
1921b Inre missionens historia, Tredje delen. Ny, reviderad upplaga utarbetad av N. P.
Ollén.
Fridén, George (red.)

1948 Svensk Baptism genom 100 år: En krönika i ord och bild.
Furuskog, Jalmar
1948 I bergslag och bruksbygd: Svenska Turistföreningens Årsskrift 1948.
Gryse, Thore
1997 Veckholm kyrka: Trögdens domkyrka från tidig medeltid. Illustrerad berättelse.
Halldén, L.
1944 Ur väckelserörelsernas historia: Uppsala med omnejd. Del III.
Hammarström, Ingrid (red.)

1988 Lokalt, regionalt, centralt – analysnivåer i historisk forskning. Winberg, Christer Öst
och Väst i svensk samhällsutveckling: en hypotetisk skiss.
Koht, Halvdan
1982 Folkets tidsålder: Revolutionsåret 1848 i Europa
Lee, Charles
Den vandrande dagboken eller Carlos och Lulus äventyrliga resa m.m. (Fjärde upplagan)
Lee, Charles
1987 Den dubbla planen: nyckeln till en rätt lösning av den profetiska uppenbarelsen samt
den stora arbetarrörelsen. (Nytryck)
63
Littmark, R
1930 Mälardalens nomader: en socialstatistisk studie över statarnas förhållanden med
särskild hänsyn till 1 000 statarefamiljers flyttningar i södra och mellersta Uppland
under åren 1925-1929
Lorents, Yngve (red)

1938 Vår egen tids historia 1880-1930. Band 5: Silvertolpe, G. W. Välstånd och fattigdom.
Lundkvist, Sven
2003 Tron och gärningarna: Svenska Missionsförbundets bakgrund och utveckling till
omkring 1970.
Magnusson, Lars
2002 Sveriges ekonomiska historia.
Norrman, Ragnar
1970 Från prästöverflöd till prästbrist. Prästrekryteringen i Uppsala ärkestift 1786-1965.
Norrman, Ragnar (red)

2004 Trögds-Åsunda kontrakt 1593-1999. Uppsala Stifts Herdaminne, Band II:8:1
Stridsberg, Einar
1992 Hållnäsbygden under kolskogsepoken 1626-1926.
Svenska Missionsförbundet
Årsmatriklar 1890-1968 (separata band)
Svensson, Jörn
1965 Jordbruk och depression 1870-1900: en kritik av statistikens utvecklingsbild. Diss.
Svärd, Björn
1987 Väckelsen i lokalsamhället: Individ, förening, församling i Kumla 1865-1905.
Tierps Missionsförsamling
1977 Ett uppdrag – en framtid. 100 år Den 9-11 september 1977
Walan, Bror
1962 Fernholm och frikyrkan: en studie i Svenska Missionsförbundets förhistoria.
Walan, Bror
1964 Församlingstanken i Svenska Missionsförbundet: En studie i den nyevangeliska
rörelsens sprängning och Svenska Missionsförbundets utveckling till o. 1890.
Wejryd, Cecilia
2005 Svenska kyrkans syföreningar 1844-2003
Åhlander, Henry (red.)

2003 Den sista tiden. Texter av Charles och Julia Lee, kommenterade av Henry Åhlander.
64
Öhman, Ivar,
1948 Från skarpskyttelägret till ladugårdslandet: Svenska Turistföreningens Årsskrift 1948.
Österlövsta Missionsförsamling Minnesskrift

1978 Österlövsta Missionsförsamling genom 100 år 1878-1978

Väckelse I Mälarbygd

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

You might also like

Väckelse I Mälarbygd

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Väckelse I Mälarbygd

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

UPPSALA UNIVERSITET VT 2006

EN STUDIE AV VECKHOLM OCH LÖT MISSIONSFÖRENINGAR ÅREN 1877-1969

C. Metod, källmaterial, teori och definitioner............................................................................................. 7

II. Forskningsfronten ................................................................................................................................ 10

III. Historisk bakgrund.......................................................................................................................... 15

B. Den ekonomiska bakgrunden under 1800-talet .................................................................................... 18

C. Agrarbygden i Trögden ...................................................................................................................... 21

D. Agrarbygden i norra Uppland ............................................................................................................ 23

IV. Missionsföreningarna i Veckholm och Löt....................................................................................... 25

B. Missionshusens tillkomst och verksamheten i dessa.............................................................................. 28

2. Befolkningsutvecklingen i Löt - och Veckholm socknar 1850-1970, sid. 45

1. Mötesstatistik Trögds medlemsföreningar år 1947, sid. 54

Under 1800-talet genomgick Sverige genomgripande förvandlingar på många områden,

1 Svensson, Jörn 1965, s. 11ff

Med den ekonomiska liberalismen och frihandelstankens genombrott under 1800-talets

B. Syfte, problemformulering och målsättning

källa till jämförelse mellan regionerna i Sverige föreligger de många pastoratens

C. Metod, källmaterial, teori och definitioner

Återkommande i den kyrkohistoriska diskursen är frågor om hur och varför kyrkotrohet,

1. Skillnaderna i agrarkulturen mellan västra Sverige och östra Sverige

… Östsverige under 1800-talet kännetecknades av en aristokratisk struktur med relativt få

2. Statarsamhällets ofördelaktiga inverkan på församlingstroheten

Ärkebiskop Nathan Söderblom som var en av initiativtagarna till undersökningen hade i en

III. Historisk bakgrund

A. Den kyrkohistoriska bakgrunden

nattvarden tillsammans. Nattvardsföreningarna formades till en proteströrelse mot

3. Inomkyrkliga strävanden till en andlig förnyelse

organiserade den tidigaste frikyrkorörelsen i Värmland och Örebro-trakten,36 samt prästen

4. Svenska Missionsförbundet bildas

B. Den ekonomiska bakgrunden under 1800-talet

världsledande. Sverige blev en betydande exportör av jordbruksprodukter till England under

2. En europeisk kris inleds revolutionsåret 1848

3. Frihandelssystemet slår ut industri- och jordbruksproduktionen

4. Strukturrationaliseringar vänder utvecklingen inom industrin

utbyggnad. Tillsammans skapades därigenom förutsättningar för mer energikrävande

5. Jordbrukskrisen får politiska lösningar

D. Agrarbygden i norra Uppland

transporter utförda av forbönder.76 Då den stora bruksdöden på 1870-talet framtvingade

IV. Missionsföreningarna i Veckholm och Löt

I ämbetsprotokollet från biskopsvisitationen i Veckholm 1892 refereras till en befintlig

I en ämbetsberättelse från 1907 rapporterar kyrkoherden att församlingsborna deltagande i

Vid biskopsvisitationen 1926 utförs en analys av situationen i kyrkoförsamlingen, föranledd

Från biskopsvisitationen 1887 står i ämbetsprotokollet att konventiklar inte förekommer i

I ämbetsprotokollet till biskopsvisitationen 1903 berättar kyrkoherden följande avseende sin

I ämbetsprotokollet från biskopsvisitationen 1917 berättar kyrkoherden: ”Ingen annan

B. Missionshusens tillkomst och verksamheten i dessa

c) Den ekonomiska situationen i föreningen förblir krisartad

d) Föreningens verksamhet står inför hotet att upphöra

e) Predikanten Charles Lees verksamhet

f) Verksamheten med söndagsskolan

g) Syföreningen var den mest aktiva verksamheten

h) Annan verksamhet och social omsorg

i) Stadgarna i Veckholm missionsförening

Om situationen i Veckolms missionsförening kännetecknats av att en ursprunglig

a) I missionshuset hölls många möten och fester

b) Sekulariseringen börjar under 1940-talet

c) Söndagsskolorna i Löt och Hacksta

e) Övrig verksamhet i missionsföreningen