Berättarteknik är en metod som är användbar bland roman- och novell författaren, Ty

romaner och noveller är påhittade berättelser. Detta krävs mycket ansträngning av

författaren för att få läsaren att inbilla- och leva in sig i berättelsen. Det kan sägas att
berättarteknik är ett strategi för att göra romaner och noveller trovärdiga. Det vore lättare att
förstå vad berättarteknik syftar till med ett exempel:

Att döda ett barn är en novell av författaren Stig Dagerman. Översiktlig handlar novellen om
ett barn som blev påkörd av en lycklig man som kör sin bil fort till havet för att driva gott tid
med sin bruda.
Det är glasklart att författaren använde sig av “allvetande berättarteknik” den visar sig över
allt i sin novell. Exempel på detta är
“Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den
tredje byn av en lycklig man.”
“hon blundar och när hon blundar ser hon havet och mannen bredvid sig i båten.”
Det märks att Dagerman vet exakt hur dagen kommer att se ut. Dessutom beskriver han
personen som skall döda ett barn, att han lyckligt, till och med säger han i ett annat ställe att
denna mannen kan inte avsiktlig skada någon.
I andra citatet skildrar författaren flickans inbillningar, saker som går aldrig att veta. Men här
använde Dagerman sig av allvetande metod för att öka spänningen hos läsaren

En annan berättarteknik som alltid dyker upp i romaner och noveller är “författarens
närvaro”. Det är antingen författaren tar själv ordet (jag-berättelse), författaren gömmer sig
bakom en person eller en tredjepersonsberättare. Novellen att döda ett barn är uppbyggd
på det tredje sättet. Det går nästan aldrig att få syn på vem som berättar, allt bara händer.
“Det går mycket fort och mannen i bilen ser äppelträden och de nytjärade
telegrafstolparna skymta förbi som grå skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de
rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert mitt på vägen och de är ensamma på vägen -
ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk bred väg och ute på slätten går det
ännu finare.”
Författaren använder orden “det” och “de”, och i ett annat ställe “hon” och “han” för att
beskriva vad som sker, vilket är tredjepersonsberättare eller som det kallas för “dold kamera.

Å andra sidan syns det i novellen det som kallas för parallell händelser, dvs att författaren
skildrar två händelser samtidigt för att göra berättelsen mer spännande. Han växlar mellan
händelser som han vill. Denna berättartekniken är mer konstruerat för filmer men den dök
upp i böcker sedan 1900-talet särskilt i noveller.
“Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd
bensinpump i den första byn.”
“...och medan barnet springer över vägen far den lilla blå bilen in i den andra byn.”