Energibesparing vid randonnée

Förutsättning och förenkling

Vid beräkning av energiutveckling vid randonnée kan man göra följande ansatser och antaganden
utgående från totalvikt (kroppsvikt och utrustning) mt (kg).
 Samla rörliga delar runt fötterna till punktformig fotmassa mf (kg)
 Resterande kroppsmassa och utrustning som punktformig kroppsmassa mb (kg)
 Dela upp fotmassans rörelse i accelerations- och retardationsdel.
 Utgå från teorier kring linjär rörelse

Analys av steg
Fig 1
Vid gång är medelfothastighet vf 1
dubbelt så stor som
kroppshastigheten vb eftersom en fot
står still när den andra rör sig och
båda mäter längd L.
Fullt steg betecknas som lfm och delas
upp i acceleration lam och retardation
i en glidfas lrm. Full stegtid tfm,
deltider tam och trm.
Detta illustreras av ovanstående skiss där stegen visas som fyllda pilar och kroppens rörelse av fylld
oval.

Ingång i att beräkna energiutveckling

När vi utövar randonnée, eller gör topptur på svenska har det visat sig att vi aldrig väljer brantare än
20°, men heller aldrig flackare än 10° om valet är fritt. Den första variabel vi måste välja som
ingångsdata är lutning α (°), men också fotkraft Ff (N) och steglängd lam (m) enligt fig 1) ovan. De två
sistnämnda, så att säga bestämmer vi själva när vi går. Men de flesta har ingen aning om hur hårt de
bör anstränga sig! Vi måste medvetet hålla igen och gå jämnt med energibesparing.

Branthets- och bakglidsfunktion

Steglängd som ingångsdata minskar successivt ju brantare vi går. Beroende på snö och branthet
kommer den också att minska på grund av bakglid. Hur mycket kan jag bara finna ut
erfarenhetsmässigt. Dessutom måste uttrycken ges exponentiellt förlopp för att motsvara
verkligheten! Tyvärr har jag inte annat än beskrivande funktion för detta. Att detta sätts in enbart i
accelerationsfas följer av de konsekvenser det får i retardationen. Se nedanstående tankar.
Fig 2
Steglängds ingångsdata består av två delar,
dels l0 (m)=steglängd vid 0 graders lutning
och l1 (m)=steglängd vid 30 graders lutning.
Exponentialfunktionen består av basen e och
exponenten −𝒌 ∗ 𝜶 där k och e är
anpassade konstanter och 𝜶 (grader) är vald
vinkel att gå. För små lutningar kommer man
inte uppåt varför antal steg ökas drastiskt.
För större vinklar minskar steglängd
successivt för att gå mot noll

𝒍𝒂𝒎 = (𝒍𝟎 − 𝒍𝟏) ∗ 𝒆−𝒌∗𝜶 + 𝒍𝟏

Lars Sönsteröd 2012-11-16

 Energibesparing vid randonnée
Rörelsens retardation är känd baserad på data ovan!
Med accelerationskraft och steglängd given enligt ovan blir retardationens involverade massor mf,
mt (kg)och friktion från stighud μ också indata. Därför kan retardation ar (m/s2) beräknas utgående
från Fig 3 nedan:
Kraftjämvikt ger 𝐹𝑟 = 𝑚𝑓 ∗ 𝑎𝑟 = µ ∗ 𝑚𝑡 ∗ 𝑔 ∗ cos(𝛼) + 𝑚𝑡 ∗ 𝑔 ∗ sin(𝛼) →
𝒂𝒓 = 𝒈 ∗ (µ ∗ 𝐜𝐨𝐬(𝜶) + 𝐬𝐢𝐧(𝜶)) ar=retardation, g=gravitation (𝒎/𝒔𝟐 )
𝑭𝒓 = 𝒎𝒕 ∗ 𝒈 ∗ (µ ∗ 𝐜𝐨𝐬(𝜶) + 𝐬𝐢𝐧(𝜶)) = 𝒎𝒕 ∗ 𝒈 ∗ 𝒇(𝜶) Fr= retardationskraft (N)
𝒇(𝜶) = (µ ∗ 𝐜𝐨𝐬(𝜶) + 𝐬𝐢𝐧(𝜶))

Fig.3 2
Utgår man från fotens massa
accelererats under fotkraften Ff
inverkan, längden lam och retarderas
under sträckan lrm, uppstår vidstående
figur. Goda skäl gör att det är optimalt
att inte lyfta skidan och sträva efter
fotkraft parallell med underlaget

Men om Ff och lam är indata kan vi helt enkelt utgå från att stegenergin=Eka+Epa under acceleration
helt omsätts till förlustenergi vid retartdation =Ekr+Epr alltså:
Ff ∗ lam + g ∗ mf ∗ ham = mt ∗ g ∗ f(α) ∗ lrm + g ∗ mt ∗ hrm → 𝐹𝑓 ∗ 𝑙𝑎𝑚 + 𝑔 ∗ 𝑚𝑓 ∗ 𝑙𝑎𝑚 ∗ 𝑠𝑖𝑛𝛼 = 𝑔 ∗ 𝑚𝑡 ∗ 𝑓(𝛼) ∗ 𝑙𝑟𝑚 + 𝑔 ∗ 𝑚𝑡 ∗ 𝑙𝑟𝑚 ∗ 𝑠𝑖𝑛𝛼 →
𝐹𝑓
𝐹𝑓 ( +mf∗𝑠𝑖𝑛𝛼)
𝑔
𝑙𝑎𝑚 ∗ ( + mf ∗ 𝑠𝑖𝑛𝛼) = 𝑙𝑟𝑚 ∗ (𝑚𝑡 ∗ 𝑓(𝛼) + mt ∗ 𝑠𝑖𝑛𝛼) → 𝑙𝑟𝑚 = 𝑙𝑎𝑚 ∗
𝑔 𝑚𝑡∗(𝑓(𝛼)+𝑠𝑖𝑛𝛼)
där ℎ𝑟𝑚 = 𝑙𝑟𝑚 ∗ sin(𝛼) 𝑜𝑐ℎ ℎ𝑎𝑚 = 𝑙𝑎𝑚 ∗ sin(𝛼)

Tyngdöverföring
Det har alltså antagits att glidfasen sker med plötslig tyngdöverföring från fotens tyngd mf till att
plötsligt övergå till hela tyngden mt i retardationsfasen.
𝑭𝒇
( +𝒎𝒇∗𝒔𝒊𝒏(𝜶))
𝒈
𝒍𝒓𝒎 = 𝒍𝒂𝒎 ∗ 𝒎𝒕∗(𝒇(𝜶)+𝒔𝒊𝒏(𝜶)) 𝒍𝒓𝒎 (𝒎), 𝒐𝒄𝒉 𝒎𝒕 = 𝒎𝒃 + 𝟐 ∗ 𝒎𝒇 (𝒌𝒈)

Antal enkelsteg
Den energi som krävs för att bestiga 300 meter är alltså i hög grad beroende av lutningen. Först
genom att ingen höjd nås med för flackt vägval. Sedan eftersom steglängd minskas drastiskt för
lutningar över 20 grader. 𝐿 = sin𝐻 𝛼 𝑜𝑐ℎ n = lfm
L
→ 𝑛=
𝐻
𝑙𝑓𝑚∗sin 𝛼
𝑯
𝒏 = 𝒍𝒇𝒎∗𝒔𝒊𝒏 𝜶 n (st)antal steg för att bestiga H

Energiutveckling
Energiutvecklingen består av tre huvudkomponenter:
𝑬𝒌𝒂 = 𝑭𝒇 ∗ 𝒍𝒂𝒎 ∗ 𝒏 ∗ 𝟐 Eka (Nm) (Ws) (Joule) kinetisk energi för två ben att gå
𝑬𝒑𝒂 = 𝒎𝒕 ∗ 𝒈 ∗ 𝑯 Epa (Nm) (Ws) (Joule) potentiell energi att lyfta totalvikt
𝑬𝒈𝒂 = 𝒎𝒃 ∗ 𝒈 ∗ 𝒉𝒃 ∗ 𝒏 Ega (Nm) (Ws) (Joule) gångenergi överkropp lyfts hb i varje steg

Effektutveckling
Summaenergin ovan ges medeleffekt genom att dividera med tiden som åtgått för bestigningen av H.

Lars Sönsteröd 2012-11-16

 Energibesparing vid randonnée
𝑬𝒌𝒂+𝑬𝒑𝒂+𝑬𝒈𝒂
𝑷𝒕 = Pt (W) toppturens medeleffektutveckling
𝑻

Mäta kroppens effektutveckling på motionscykel

Om man sätter sig på motionscykel, ställer in så att den mäter watt (W) och dessutom mäter puls
(slag/min) har man möjlighet att läsa egen prestanda. Utgår i båda fallen från optimal driftspunkt vad
beträffar varvtal (r/s) och belastning (Nm). Jag gjorde så vid 68 års ålder och fick då fram vidstående
diagram fig 4) med puls på
x-axeln och utvecklad effekt
på y-axeln.
3
Intressant med diagrammet
är att det visar
effektutveckling och bara
antyder verkningsgrad. Röd
zon visar nivåer där tid för
möjlig bibehållen
effektnivå sjunker i rask
takt med ökad effekt och
pulsfrekvens. Pulsskalan i
fig 1) har vilopuls på 60
(beats/min) och slutade i personlig max puls på 170 (b/min). Man ska nu ha klart för sig att kroppen
utvecklar avsevärd förlusteffekt utöver vad som visas.
1. I vila 60 (b/min) är kroppens effektutveckling basal, i mitt fall hela 142 watt vid tillfället för
mätning. Eftersom inget arbete uträttas då är verkningsgraden noll i denna punkt.
2. Jag vet gränsen för min förmåga att långvarigt köra med konstant effektuttag då utgick från
runt 135 (b/min). Ansträngning på denna nivå medför ymnig svettning.
3. Lågintensivt arbete utan svettning låg då på runt 120 (b/min) för mig

Ekvation för kroppseffekt relaterad till puls

Varje person vid viss ålder och kondition har ett strikt samband mellan puls och etvecklad effekt. Min
var vid 68 års ålder
𝑷𝒕 = 𝟐, 𝟐𝟐𝟖 ∗ 𝒉𝒃 − 𝟏𝟑𝟐, 𝟖𝟔 Pt (W) kroppens medeleffekt, hb (b/min) medelpuls
𝒉𝒃 = 𝟎, 𝟒𝟓 ∗ 𝑷𝒕 + 𝟓𝟗, 𝟔𝟑

Allmänt om kraftbesparande randonnée teknik

Alpin topptursskida med stighud bör inte lyftas i steget, den skall glida under inverkan av fotkraft Ff
(N) samtidigt som friktionen från stighuden ska motverka rörelsen så lite som möjligt. Därmed måste
kraftfinkeln 𝛽 införas i beräkningarna. Även bergets lutning α utgör indata. Men vinkeln β vet vi
inget om! Emellertid, mot bakgrund av ovan inses att sagda vinkel ska vara sådan att skidan kanske
ska glida utan tryck mot underlaget? Det kan bevisas att För normal stighudsfriktion runt 𝛍 = 𝟎, 𝟐
och normala lutningar 𝛂 = 𝟏𝟎° − 𝟐𝟎° ska man släpa skidan utefter markplanet med 𝛃 = 𝟎° vilket
gäller för alla normala lutningar!

Lars Sönsteröd 2012-11-16

 Energibesparing vid randonnée
Resultat och funderingar
Faktum är att jag sällan eller under mina 30 år med toppturer troligen aldrig rört mig flackare än 10
grader, men ej heller brantare än 20 grader vid gång med stighudar uppåt på bergssluttningar! Det
framgår av de röda punkterna i fig 5) nedan. Jag har då haft en puls som varierat mellan 120 och 130
(b/min) och det ska sägas att inte heller pulsen varierat mer än så. Man går alltså i zig-zag på berg
vars lutning kan variera allt mellan 0 och 35 grader. Detta har jag fått fram genom mätning av puls,
analys av höjd och längddata med sportklocka.
Den heldragna blå linjen representerar den teori som utvecklats ovan och som avser förklara
orsaken.

Fig 5) 4

Som synes framgår tydligt orsaken. Som väntat är det mest energibesparande att gå i zig-zag med
spår lagt min 10 och max 20 grader. Energiuttaget är mätt med pulsklocka och bestäms av hur fort
man går. Här angivet som 55 minuter på 300 höjdmetrar. Inte heller detta mått (min/hm) bör
normalt vid icke tävling tillåtas variera mer än mellan 50-60 (min/hm)! Detta av skäl att inte svettas
vid det härliga tillfället som det ska vara då man avnjuter utsikt från topp position.
Fig 6)

Som framgår tydligt sjunker pulsen till betydligt mer komfortabel nivå om takten sänks bara från 55
minuter till 60 minuter per 300 meter. Denna kan hållas jämn och 1000 meter avverkas på 3 timmar
helt utan ansträngning.

Utsikt och vyer kan sedan avnjutas för att till sist ge fantastisk skidåkning under 1000
fallhöjdsmetrar i jungfrulig orörd snö och natur!

Lars Sönsteröd 2012-11-16