Professional Documents
Culture Documents
Sidor I Boken F (X) A X 2 +B X+C
Sidor I Boken F (X) A X 2 +B X+C
Andragradsfunktioner
Här ska vi studera andragradsfunktionen som skrivs
f(x) = ax2 + bx + c
där a, b, c är konstanter (reella tal) och där a 6= 0. Grafen (kurvan) till f(x), y = ax2 + bx + c
kallas parabel.
Här följer ett antal exempel kopplade till polynom av andra graden. Oftast handlar det om funktio-
nen
f(x) = x2 + b · x + c
men ibland är koefficienten framför x2 termen a 6= 1.
f(x) = a · x2 + b · x + c
I flera av uppgifterna handlar det om att läsa ut värden ur en graf. Detta är förstås, ett icke
matematiskt sätt att närma sig ett problem. Trots det påstår vi att, när det verkar som en kurva går
genom en viss punkt, så gör den det!
Exempel 1.
x2 − x − 6 = 0 q
1 1
x = 2 ± +6
q4
1 25
x = 2 ± 4
1 5
x = 2 ± 2
x1 = 3 x2 = −2
Minpunkten är ( 21 , 25
4 ).
a) f(x) = x2 − x − 6
b) g(x) = 2x2 − 2x − 12
Nollställena till f(x) vet vi redan x1 = 3 och x2 = −2. Vi löser ekvationen g(x) = 0 och får
2x2 − 2x − 12 = 0
x2 − x − 6 = 0 q
1 1
x = 2 ± +6
q4
1 25
x = 2 ± 4
1 5
x = 2 ± 2
x1 = 3 x2 = −2
Vi ser att nollställena är desamma och därmed att symmetrilinjen är densamma, men i övrigt skiljer
sig graferna åt. y-värdet för minimipunkten är nu
2
1 1 1 25
g =2 − 2 − 12 ≡ −
2 2 2 2
-3 -1 1 3
Figur 1:
Exempel 3. Här ser vi, i figur 1, andragradsfunktionen på sin enklaste form där koefficienten till
x2 -termen är 1. Vilken är funktionen?
Lösning: Visst ser du, att det handlar om f(x) = x2 . Antingen ser man bara det, eller så förstår
man att det bara finns en ekvation som har rötterna x1,2 = 0 nämligen x2 = 0, med motsvarande
funktion f(x) = x2
Hur är det då med funktionen g(x) = 2x2 ? Den har ju också det dubbla nollstället x1,2 = 0, men
då med x2 -koefficienten 2. Kan det vara den som syns i grafen?
Normalt behöver vi tre punkter på andragradskurvan för att kunna bestämma funktionen. Så här
går det till:
Vi får våra tre punkter (x1 , y1 ), (x2 , y2 ) och (x3 , y3 ) och söker nu a, b, c i f(x) = ax2 + bx2 + c.
Vår punkter leder till ett ekvationssystem:
a · x21 + b · x1 + c = y1
a · x22 + b · x2 + c = y2
a · x2 + b · x + c = y
3 3 3
−x2 y1 + x3 y1 + x1 y2 − x3 y2 − x1 y3 + x2 y3
a=−
(x2 − x3 )(x21 − x1 x2 − x1 x3 + x2 x3 )
x22 y1 − x23 y1 − x21 y2 + x23 y2 + x21 y3 − x22 y3
b=−
(x1 − x2 )(x1 − x3 )(x2 − x3 )
−x22 x3 y1 + x2 x23 y1 + x21 x3 y2 − x1 x23 y2 − x21 x2 y3 + x1 x22 y3
c=−
(x2 − x3 )(x21 − x1 x2 − x1 x3 + x2 x3 )
Här är systemet löst en gång för alla. Knappast formler man kommer att lära sig utantill. Men om
man ska lösa hundratals problem av den här typen är det idé att skriva ett datorprogram med
utgångspunkt från dessa formler.
x3 y1 − x1 y3 1 · 1 − (−1) · 1
a=− 2
=− =1
(−x3 )(x1 − x1 x3 ) (−1)((−1)2 − (−1) · 1)
−x23 y1 + x21 y3 −12 · 1 + (−1)2 · 1
b=− =− =0
(x1 )(x1 − x3 )(−x3 ) (−1)((−1)2 − (−1) · 1)
0
c=− =0
(−x3 )(x21 − x1 x3 )
20
15
10
5
-5 -3 -1 1 3 5
-5
Figur 2:
Exempel 4. Bestäm a och b till funktionen f(x) = x2 + bx + c genom att i grafen, figur 2, avläsa
nollställena.
Lösning: Nollställena är x1 = −2 och x2 = 3. Vi får
f(x) = (x + 2)(x − 3) = x2 − 3x + 2x − 6 = x2 − x − 6
2 4
2
-2 -1 1 2 3
-2
-2 -1 1 2 3
-4 -2
figur I figur II
Exempel 5.
a) Bestäm a och b till funktionen f(x) = x2 +bx+c genom att i grafen, figur I, avläsa nollställena.
b) Bestäm a och b till funktionen f(x) = x2 +bx+c genom att i grafen, figur II, avläsa nollställena.
Lösning: a)
Nollställena är x1 = −1 och x2 = 2. Vi får
f(x) = (x + 1)(x − 2) ≡ x2 − 2x + x − 2 ≡ x2 − x − 2
Stopp lite, är det verkligen riktigt? Nej den funktion vi fått fram har ett minimum och den i figuren
ett maximum. Det finns tydligen två andragradspolynom som går genom två givna nollställen.
f1 (x) = ax2 + bx + c
f2 (x) = −ax2 − bx − c
b)
Har inte funktion, med grafen i figur figur 4, samma nollställen som den i figur 3? Vad är det i så
fall som skiljer den från den tidigare? Jovisst, det har vi ju redan sagt. Svaret på denna uppgift är
f(x) = x2 − x − 2
Svar: f(x) = x2 − x − 2
6
C
4
B
2
A
-2 -1 1 2 3
Figur 3:
Exempel 6. Här har vi plottat, figur 3, funktionerna p1 (x) = x2 , p2 (x) = 3x2 och p3 (x) = x2 /3.
Vilken är vilken?
Lösning: Ju större koefficient, desto snabbare växer funktionen:
A) p3 (x) = x2 /3
B) p1 (x) = x2
C) p2 (x) = 3x2
-3 -1 1 3 5
-5
Figur 4:
Lösning: Vi har nu lärt oss att då x2 -termen har en negativ koefficient har funktionen ett
maximum. En annan har nollställen i x1 = −2 och x2 = 2 och bör då tillhöra funktionen
p(x) = (x + 2)(x − 2) = x2 − 4. Kvar
√ blir den som saknar nollställen, vilket vi förstår då vi försöker
lösa ekvationen x2 + 3 = 0; x = ± −3. Ekvationen saknar reella rötter.
A) p1 (x) = −x2 + 2x + 8
B) p2 (x) = x2 + 3
C) p3 (x) = x2 − 4
10
-2 -1 1 2 3
-5
Figur 5:
x2 + 3x − 4 = −x2 + 4x + 2
2x2 − x − 6 = 0
x2 − x2 − 3 = 0 q
1 1
x = 4 ± 16 +3
1 7
x = 4 ± 4
x1 = 2 x2 = − 23
2
p1 (2) = 22 + 3 · 2 − 4 = 6 och p1 (− 32 ) = − 32 + 3 · − 23 − 4 = 25
4 ger de två punkterna (2, 6) och
(− 23 , 25
4 )
-5 -3 -1 1 3
-5
Figur 6:
Exempel 9. Ett andragradsfunktionen har antingen ett maximum eller minimum. Betrakta nu gra-
fen ovan där vi kan se båda nollställena. På vilken x-koordinat ligger alltid extrempunkten?
Lösning: Vi har inte den teori som krävs för att klara detta! Men här är svaret:
Om vi utgår från f(x) = x2 + px + q, så är y-koordinaten för extrempunkten
p2
y extrempunkt = − +q
4
och x-koordinaten
p
x extrempunkt = −
2
Så här kommer det att se ut i nästa kurs: Vi startar med att derivera vår funktion
f ′ (x) = 2x + p
p p 2 p
f − = − +p· − +q
2 2 2
p 2 2
p p
f − = − +q
2 4 2
p 2
p
f − = − +q
2 4
p p2
Svar: Extrempunkten har koordinaterna − , − +q
2 4
6
5
4
3
2
1
1 3 5
Figur 7:
Lösning: Av allt att döma en dubbelrot för x = 3. Funktionen blir då f(x) = (x − 3)2
-1 1 3
Figur 8:
Exempel 11. Vilka nollställen har funktionerna och var skär de varandra då båda är av typen
f(x) = x2 + px + q
Lösning: Den ena kurvan motsvarar funktionen f(x) = x2 med nollställena x1,2 = 0 och den andra
är g(x) = (x − 2)2 med nollställena x3,4 = 2. Kurvorna skär varandra i
x2 = (x − 2)2
x2 = x2 − 4x + 4
x = 1
Lösning: Eftersom en koefficient den som tillhör x2 termen redan är given behövs bara två
ekvationer för att finna de två obekanta p och q.
2
1 +p·1+q = 2
32 + p · 3 + q = 9
p+q = 1
3p + q = 0
p = − 21 och q = 3
2
x 3
Svar: f(x) = x2 − +
2 2
14
12
10
8
6
4
2
-1 1 3
Figur 9:
Exempel 13. Plottar vi funktionen vi fick som svar i förra exemplet får vi detta resultat. Vad kan
vi säga om funktionens nollställen?
x2 − 8x + a = 0 √
x = 4 ± 16 − a
25
20
B
15
C
10
A
5
-3 -1 1 3
Figur 10:
Lösning: Skillnaden mellan f(x) = ax2 + bx + c och g(x) = ax2 + bx + (c + ∆c), är förstås
g(x) − f(x) = ∆c. Med hjälp av detta kan vi snabbt avgöra vilken funktion som är vilken
A) p3 (x) = x2 + 2x + 5
B) p1 (x) = x2 + 2x + 2
C) p2 (x) = x2 + 2x − 3
ser vi att q ≤ 0 är nödvändigt för att det ska finnas nollställen och att då q = 0 är det frågan om ett
dubbelt nollställe.
Exempel 18. Vi önskar två andragradsfunktioner på formen p1 (x) = −x2 + ax + b och p2 (x) =
x2 + cx + d, som skär varandra i (−3, 4) och (3, 4). Bestäm värden på a, b, c och d. Kan vi utnyttja
något vi diskuterat ovan som gör problemet enklare?
Lösning: Funktionerna f1 (x) = (x + 3)(x − 3) och g1 (x) = −(x + 3)(x − 3) har båda nollställen
i x = −3 och x = 3. f1 (x) har ett minimum och g2 (x) har ett maximum och de skär varandra i
(−3, 0) och (3, 0). Om vi adderar konstanten 4 till båda funktionerna får vi f2 (x) = (x + 3)(x − 3) + 4
och g2 (x) = −(x + 3)(x − 3) + 4, efter vad som diskuterades i problem 15.
Svar: f2 (x) = x2 − 5 och g2 (x) = 13 − x2
a) x2 − 2x − 8 = 0
b) x2 − 3x + 2 = 0
c) x2 − 4 = 0
d) x2 − 9x + 20 = 0
e) x2 + 3x − 70 = 0
a) x1 =4 x2 = −2
b) x1 =2 x2 =1
c) x1 =2 x2 = −2
d) x1 =5 x2 =4
e) x1 =7 x2 = −10
-6
-7
-8
-1 1 3
Figur 11:
Exempel 20. I den här grafen ser vi inte origo och heller inte nollställena. Kan du med hjälp av
grafen bestämma funktionen och därefter nollställena?
Lösning: Vi använder resultatet från exempel 9 som ger oss extrempunkten utifrån funktionen
f(x) = x2 + px + q.
p p2
− ,− +q
2 4
Nu använder vi den i andra riktningen för att få p och q när vi känner extrempunkten, (1, −9).
p
− = 1
2
2
p
−
+ q = −9
4
p = −2 och q = −8. Vi får funktionen f(x) = x2 − 2x − 8, vars heltalsrötter vi snabbt kan räkna ut,
x1 = −2 och x2 = 4
Läxa 1. Punkterna (0, 5) och (6, 5) ligger på en andragradskurva. Ange symmetrilinjens ekvation.
Läxa 6. Förklara först med ett eget exempel hur du finner koordinaterna för maximi- eller minimi-
punkten till en andragradskurva och använd sedan din metod på andragradskurvorna
a) f(x) = x2 + 4x + 8
b) f(x) = 10x − x2
c) f(x) = −5x2 + 15x − 3
d) f(x) = 6x2 − 24x + 5
Läxa 7. En andragradskurva har symmetrilinjen x = 1. Punkterna (0, 8) och (4, 24) ligger på kurvan.
Ange koordinaterna för ytterligare två punkter på kurvan.
Läxa 10. Ange ekvationen för en parabel som har en maximipunkt i andra kvadranten
Läxa 11. Finn ekvationen för en parabel som har vertex i (−2, 0) och som skär y-axeln i (0, 4)
Läxa 12. En andragradskurva har symmetrilinjen x = 5 och skär y-axeln i punkten (0, 6). Kurvans
vertex har y-koordinaten 1. Finn kurvans ekvation.
Läxa 13. Finns det några värden som inte antas av vare sig funktionen f(x) = x2 − 3x + 6 eller
funktionen g(x) = −2x2 + 8x − 6? Ange i så fall vilka.
Läxa 14. För vilket värde på c har kurvan y = x2 − 8x + c sin minimipunkt på x-axeln?
x(x − 12) + 8 = 0
x2 − 12x + 8 = 0 √
√ x = 6 ± 36 − 8
x1 = 6 + √28
x2 = 6 − 28
p −12
− =− ≡6
2 2
b)
Vi använder direkt den enkla metoden
13 + 2x(l4 − x) = 0
13 + 28x − 2x2 = 0
13 2
2 + 14x − x = 0
2 13
x − 14x − 2 = 0
p −14
− =− ≡7
2 2
Svar: a) x = 6 b) x = 7
Läxa Lösning 3. Punkten P ligger på y-axeln. 4 enheter från symmetrilinjen. Spegelbilden ligger
också 4 enheter från symmetrilinjen, fast på ’andra sidan’, alltså x = 8.
Svar: (8, 6).
Läxa Lösning 4. a) Minimipunkt. a = 1 > 0. ’Glad gubbe’
b) x = − p2 ≡ − 82 = −4
c) x-koordinaten är samma som symmetrilinjen. När vi vet det kan vi bestämma f(−4) = (−4)2 +
8(−4) + 3 ≡ −13. Vertex ligger i (−4, −13)
d)
y = 2 + 4 · 0 − 02 ≡ 2
Läxa Lösning 7. De två punkter som ligger närmast till hands är (x1 , 8) och (x2 , 24) som är
spegelbilder av de två givna punkterna. x1 = 2 och x2 = −2. Det gäller att hålla reda på vilken sida
av symmetrilinjen de ska ligga.
Det finns förstås oändligt många svar att ge, men då måste man räkna lite mer.
Svar: (2, 8) och (−2, 24)
Läxa Lösning 8. Liknar tidigare problem. Vi ’städar upp’ ekvationen f(x) = 0 så att koefficienten
framför x2 blir 1. Sedan kan vi läsa av p i x2 + px + q = 0. Vi använder p för att bestämma x-
koordinaten i vertex. Sedan bestämmer vi f(x) för detta x och har y-koordinaten och därmed vertex
(extrempunkten).
Givet 0.1x2 − 0.02x − 1 = 0. Dividera båda sidor med 0.1 ger x2 − 0.2x − 10 = 0 och vi har p = −0.2
som ger symmetrilinjen
p −0.2
x=− ≡− ≡ 0.1
2 2
sedan får vi
f(0.1) = 0.1 · (0.1)2 − 0.02 · 0.1 − 1 ≡ −1.001
Svar: Vertex (0.1, −1.001)
Läxa Lösning 9. a) Ja
b) Nej
Läxa Lösning 11. Vi vet att det finns oändligt många sådana ekvationer. Speciellt en då f(x) =
x2 + bx + c. Den skär y axeln då 02 + b · 0 + c = 4, ger c = 4. Då vertex är (−2, 0) är symmetrilinjen
x = −2. Vi bestämmer f(−2) = 0 och får
(−2)2 + b(−2) + 4 = 0
f(x) = x2 + 4x + 4
Läxa Lösning 12. Vi startar med f(x) = ax2 +bx+c. Symmetrilinjen x = 5. Vi har då ax2 +bx+c =
0 eller x2 + bx c
a + a = 0 ger oss b genom
b
5=−a
2
b = −10a. Vi har nu f(x) = ax2 − 10ax + c. Skärningen med y-axeln ger f(0) = 6
c
a · 02 − 10 · 0 + =6
a
ger c = 6. Nu har vi f(x) = ax2 − 10ax + 6 Till sist vet vi att f(5) = 1 som ger ekvationen
a · 52 − 10a · 5 + 6 = 0
Det ser ut som det skulle kunna finnas värden som inte antas av någon av funktionerna. För att
kunna svara på frågan måste vi ta reda på maximipunkten hos g(x) och minimipunkten för f(x)
Vi startar med minimipunkten för f(x) och använder formeln
p2
− +q
4
som ger
(−3)2 15
− +6≡ ≡ 3.75
4 4
Innan vi kan bestämma maximipunkten för g(x) måste vi starta med −2x2 + 8x − 6 = 0 och dividera
båda sidor med −2 som ger x2 − 4x + 3 = 0. Nu har vi p och q. och kan bestämma y-värdet för
vertex med samma formel
(−4)2
− +3≡2
4
Svar: Ingen av funktionerna antar värden i intervallet (2, 3.75).
Läxa Lösning 14. Först bestämmer vi symmetrilinjen genom
p
x=−
2
Vi får
−8
x=−
2
ger x = 4
Det betyder att vi ska fixa till ett vertex i (4, 0) genom att hitta lämpligt c.
Det betyder att f(4) = 0 ger
42 − 8 · 4 + c = 0
ger c = −16