/7')--

if If.1 k/ ~6Cifj /' i?1: rf (;t;qf) I

jlIf ~ cl (?A1-d/f- c. tJ~/ ,rh7-Aij",A~?: Roman Jakobson

/~----- )

/Y~~f'? /'I} -/j-r

Lingvistiska aspekter pa
~/-vtf" S',

6versa ttJJ.ing

Enligt Bertrand Russell kan ingen "forsta ordet cheese utan en icke-
spraklig kannedom om ost".' Men om vi foljer Russells grundregel och
"betonar de sprakliga aspekterna av de traditionella fiJosofrska fragor-
na", da maste vi havda att ingen kan forsta ordet cheese utan kannedom
om den betydelse ordet ar tilldelat i engelskans lexikaliska kod. Varje
medlem av en ostlos matkultur kommer att forsta det engelska ordet
cheese om han ar medveten om att det i detta sprak betyder "foda fram-
stalld genom ystning av mjolk" och ihminstone har en sprfl1<lig kanne-
dom om "mjolk". Vi har aldrig smakat ambrosia och nektar och har
blott en spraklig kannedom om orden "ambrosia", "nektar" och "gu-
dar" - som deras mytiska nyttjare kallas; icke desto mindre forstar vi
orden i fraga och vet i vilka sammanhang vart och ett av dem kan an-
vandas.
Betydelsen av orden "ost", "apple", "nektar", "kannedom", " men",
"blott" och alla andra ord och fraser over huvud taget ar avgjort en ling-
vistisk - eller for att vara mer exakt och mindre snav - en semiotisk sak.
Det enklaste och sannaste argumentet mot dem som inte vill knyta be-
tydelsen (signatum) till tecknet utan till sjalva tinget ar att ingen yare sig
har bnt lukten eller smaken av betydelsen av "ost" eller "apple". Det
frnns inget signatum utan signum. Man kan inte sluta sig till betydelsen
av ordet "ost" genom en icke-spraklig kannedom om cheddar eller
camembert utan hjalp av den verbala koden. Ett uppbad av sprakliga
tecken kravs for att infora ett obekant ord. Enbart genom att peka pa
det kan vi inte lara nagon huruvida "ost" ar namnet pa det konkreta \
tinget i fraga eller pa vilken ask camembert som heIst, eller pa camem-
bert i alImanhet eUer alia sorters ost, aUa typer av mjolkprodukter, aUa
livsmedel eller delikatesser, eller kanske alla askar oberoende av inne-
hall. Slutligen kan man fraga sig om ett ord bara namnger tinget i fraga
eller om man underforstar en betydelse sasom anbud, forsaljning, for-
bud eUer forbannelse. (Att peka kan faktiskt innebara en forbannelse; i
vissa kulturer, sarskilt i Afrika, ar det en hotfull gest.)
For oss, bade som lingvister och som vanliga ordanvandare, ligger
betydelsen hos varje sprakligt tecken i dess oversattning till nagot annat
och vidare tecken, sarskilt ett tecken "i vilket det blir rikare utvecklat",
som Peirce, den som djupast trangt in i tecknens vasen, standigt havda-
de.2 Termen "ungkarl" kan omvandlas till den tydligare benamningen
"ogift man" nar det finns behov av storre tydlighet. Vi kan urskilja tre
satt att tolka ett verbalt tecken: det kan oversattas till andra tecken i
samma sprak, till ett annat sprak eller till ett annat, icke-verbalt sym-
bolsystem. Dessa tre sorters oversattning kan beskrivas salunda:
1. Inomspraklig oversattning eller omformulering ar en tolkning av
verbala tecken dar man anvander andra tecken i samma sprak.
2. Mellanspraklig oversattning eller egentlig aversiittni,1g ar en tolk-
ning av verbaJa tecken dar man anvander ett annat sprak.
3. Intersemiotisk oversattning eller transmutation ar en tolkning av
verbala tecken dar man anvander tecken fran icke-verbala teckensys-
tern.
Den inomsprakliga oversattningen av ett ord gor bruk av antingen
ett annat, mer eller mindre synonymt ord eller tillgriper en omskriv-
ning. Synonymen innebar dock som regel ingen exakt ekvivalens, till
exempel: "alla celibatater ar ungkarlar, men alla ungkarlar ar inte celi-
batarer". Ett ord eUer en idiomatisk ordsammansattning, det vill saga en
kodenhet pa den hogsta nivan, kan ges en uttommande tolkning enbart
genom en ekvivalent kombination av kodenheter, narmare bestamt ett
meddelande som hanvisar till denna kodenhet: "alla ungkarlar ar ogifta
man, och alia ogifta man ar ungkarlar" eller "alla celibatarer har for-
bundit sig att inte gifta sig, och alla som har forbundit sig att inte gifta
sig ar celibatarer".
Pa den mellansprakliga oversattningens niva finns det vanligen inte
helIer nagon exakt ekvivalens mellan kodenheterna, men meddelande-
na kan tjana som adekvata tolkningar av frammande kodenheter eller
(
meddelanden. Det engelska ordet cheese kan inte till fullo jamstallas
med sin vanliga ryska heteronym syr, eftersom cottage cheese [farskost,
a.a.] ar en cheese men inte en syr. I Ryssland sager man: prinesi syr i
tvorogu, "ta med ost och farskost". Pa ryskt rikssprak kaJlas den foda
som framstalls av ystad mjolk syr enbart om jasning har agt rum.
Det vanligaste nar det galler oversattning fran ett sprak till ett annat
ar emellertid att meddelanden i ett sprak inte ersatts med enskilda
kodenheter utan med hela meddelanden i ett annat sprak. En sadan
oversattning ar ett indirekt tal; oversattaren omkodar och avsander ett
meddelande som mottagits fran en annan kalla. Darmed handlar over-
sattning om tva ekvivalenta meddelanden i tva olika koder.
Ekvivalens mellan olikheter ar sprakets centrala problem och lingvis-
tikens framsta intresse. Liksom alIa mottagare av verbala meddelanden
agerar lingvisten som deras uttolkare. lnget sprakligt exempel kan tol-
kas av sprakvetenskapen utan att dess tecken oversatts till andra tecken
i samma system eller till tecken i ett annat system. Varje jamforelse mel-
Ian tva sprak maste innehalla en undersokning av deras omsesidiga
oversattbarhet; den omfattande praktiska tillampningen av mellan-
spraklig kommunikation, sarskilt olika slags oversattning, maste hallas
under standig uppsikt av sprakvetenskapen. Man kan knappast over-
skatta det trangande behovet och den teoretiska och praktiska vikten av
tvasprakiga ordbocker med omsorgsfulla komparativa definitioner av
alla korresponderande enheter vad galler begreppens innehall och om-
fang. Likasa bor tvasprakiga grammatikor definiera vad som forenar
och vad som skiljer de bada spraken i deras urval och avgransning av
grammatiska begrepp.
Bade oversattningens praktik och dess teori uppvisar ett overf1od av
intrikata problem, och emellanat gors det forsok att losa den gordiska
knuten genom att havda ooversattbarheten som dogm. "Mannen pa
gatan, den borne logikern", livfuUt frammanad av Benjamin Lee Whorf,
skaJI ha kommit fram till foljande resonemang: "Fakta skiljer sig at for
talare vars sprakliga bakgrund ger upphov till skilda satt att formulera
dem."3 Under den ryska revolutionens forsta ar fanns det fanatiska
visionarer som i sovjetiska tidskrifter argumenterade for en radikal re-
videring av det traditionella spraket och sarskilt for att missvisande ut-
tryck som "soluppgang" och "solnedgang" skulle rensas bort. Dock an-
 vander vi fortfarande detta ptolemaiska bildsprak utan att for den skull
avvisa den kopernikanska bran, och vi kan latt overfora vart vardagliga
tal om uppgaende och nedgaende sol till en bild av jordens rotation,
eftersom alla tecken kan oversattas till tecken som forefaller oss battre
utvecklade och preciserade.
Formagan att tala ett givet sprak innebar med nodvandighet en for-
maga att tala om detta sprak. En sadan "metaspriiklig" operation med-
ger att den vokabular som anvands kan revideras och omdefinieras. Det
komplementara forhaUandet melIan nivaerna - objektspriik och meta-
sprak - har framhallits av Niels Bohr: alla valdefinierade experimentella
bevis maste uttryckas pa vanligt spriik, "varvid den praktiska anvand-
ningen av varje ord star i komplementar relation till forsoken att ge dem
en strikt definition".4
All kognitiv erfarenhet och dess klassificering kan uttryckas pa varje
existerande sprak. am en brist upptrader kan terminologin forfinas
och forstarkas med lanord elIer oversattningslan, neologismer eller se-
mantiska glidningar, och slutligen med omskrivningar. I de nordostsi-
biriska tjuktjernas nybildade skriftsprak aterges pa det viset "skruv"
som "roterande spik", "stal" som "hart jarn", "plat" som "tunt jarn", "kri-
ta" som "skrivtviil", "klocka" som "bultande hjarta". Aven till synes mot-
sagan de omskrivningar som "elektrisk hastdroska" (elektrieceskaja kon-
ka), det forsta ryska namnet pa sparvagnar som inte drogs av hastar,
eller "flygande angbatar" Vella paraqot), korjakernas namn pa flygplan,
utnyttjar helt enkelt en elektrisk analogi till hastdroskan och en flygan-
de analogi till angbaten, vilket inte skapar nagra kommunikationssva-
righeter, pa samma satt som det inte forekommer nagot semantiskt
"brus" eller andra bekymmer i den dubbJa oxymoronen cold beef-and-
pork hot dog.
Inga brister pa grammatiska figurer i malspraket gor det omojligt att
astadkomma en exakt oversattning av hela det begreppsJiga innehiil1et i
originalet. De traditionella konjuktionerna "oeh" oeh "eller" har nu ut-
okats med ett nytt bindeord - "oeh/eller" - som for nagra ar sedan dis-
kuterades i den infallsrika boken Federal Prose - How to Write in and/or
for Washington.S Av dessa tre konjunktioner upptrader bara den sist-
namnda i ett av samojedspraken.6 Trots dessa skillnader i forradet av
konjunktioner kan samtliga tre varianter som den "federal a prosan"
uppvisar klart oeh tydligt oversattas bade till traditionell engelska oeh
till det namnda samojedspraket. Federal prosa: 1) John och Peter, 2)
John eller Peter, 3) John oeh/eller Peter tanker komma. Traditionell
engelska: 3) John oeh Peter eller en av dem tanker komma. Samojedis-
ka: 1) John oeh/eller Peter tanker komma bada tva; 2) John oeh/eller
Peter, en av dem tanker komma.
am nagon grammatisk kategori saknas i ett givet sprak kan dess be-
tydelse oversattas till spraket i fraga med lexikaliska medel. Dualisfor-
mer som gammalryskans brata oversatts med hjalp av ett rakneord: "tva
broder". Det ar svarare att forbli trogen mot originalet nar vi oversatter
till ett sprak som har en viss grammatisk kategori som saknas i utgangs-
spraket. Nar vi oversatter den engelska meningen She has brothers till ett
sprak som skiJjer mellan dualis oeh pluralis, maste vi antingen valja
mellan de bada betydelserna "Hon har tva broder" och "Hon har fler an
tva" eller overlata at ahoraren att avgora saken: "Hon har antingen tva
eller fler an tva broder." Oeh nar man a andra sidan oversatter till
engelska fran ett sprak utan grammatiskt numerus tvingas man valja
mellan de bada mojligheterna "bror" oeh "broder" eller stalla mottaga-
ren infor ett val: "Hon har antingen en eller fler an en bror."
Som Boas klokt har papekat ar det ett spraks grammatiska struktur (i
motsats till dess ordforrad) som avgor vilka aspekter av varje erfarenhet
som maste uttryekas pa spraket i fraga: "Vi maste valja mellan dessa
aspekter, oeh valja den ena eller den andra."? For att pa ett riktigt satt
oversatta den engelska meningen I hired a worker behover en ryss ytter-
ligare upplysningar: han maste veta huruvida handlingen ar fullbordad
eller ej oeh huruvida arbetaren ar man eller kvinna, eftersom han maste
valja mellan ett verb i perfektiv eller imperfektiv aspekt - nanjal eller
nanimal- oeh mellan ett maskulint eller feminint substantiv - rabot-
nika eller rabotnicu. am jag fragar den som yttrade den engelska me-
ningen om arbetaren var man eller kvinna, kanske min fraga anses
ovidkommande eller nargangen, men i den ryska versionen av mening-
en maste ett svar pa fragan fram. A andra sidan kommer oversattning-
en, vilken rysk grammatisk form som an anvands for att oversatta
namnda engelska meddelande, inte att ge nagot svar pa fragan om hu-
ruvida jag "anstallde" eller "har anstalIt" arbetaren eller huruvida hanl
hon var en obestamd eller bestamd arbetare (a eller the). Eftersom in-
formationen som den engelska och den ryska grammatiska strukturen
efterfragar skiljer sig at, stalls vi infor helt olika val; darfor kan en serie
oversattningar fran engelska till ryska och tillbaka helt och hallet berova
ett sadant meddelande dess ursprungliga innehiill. Genevelingvisten
Serge Karcevski brukade jamfora sadana gradvisa forluster med en ked-
ja av ofordelaktiga valutatransaktioner. Men ju rikare ett meddelandes
kontext ar, desto mindre blir uppenbarligen informationsforlusten.
Ihuvudsak skiljer sig spriik at genom vad de maste uttrycka och inte
genom vad de kan uttrycka. Varje verb i ett givet spriik staller oundvik-
ligen en uppsattning avgransade ja-eller-nej-fragor, som till exempel:
skildras handelsen med eller utan hansyn till huruvida den ar fullbor-
dad? Har den skildrade handelsen agt rum innan den omtalas eller ej?
Naturligtvis kommer infodda talare och lyssnare alltid att rikta upp-
marksamheten mot fragor som ar obligatoriska i deras verbala kod.
Till sin kognitiva funktion ar spraket minimalt avhangigt den gram-
matiska strukturen, eftersom bestamningen av var erfarenhet star i
komplementar relation till metasprakiga operationer - sprakets kogni-
tiva niva inte bara tillater utan rent av kraver omkodande tolkning, det
vill saga oversattning. Varje antagande om outsagbara eller ooversattba-
ra kognitiva data maste betraktas som en sjalvmotsagelse. Men nar det
galler skamt, drommar och magi, kort sagt aUt som man kan kalla var-
dagens verbala mytologi, och framfor aUt i poesin, ar de grammatiska
kategorierna barare av stor semantisk vikt. I sadana forhiillanden blir
fragan om oversattning betydligt mer invecklad och kontroversieU.
Ocksa en sadan kategori som grammatiskt genus, ofta ansett som
ovidkommande, spelar en stor roll for olika sprakgemenskapers myto-
logiska attityder. Pa ryska kan femininum aldrig anvandas om en mans-
person, eller maskulinum om en kvinna. Satten att personifiera icke le-
vande substantiv eller tolka dem metaforiskt avgors av deras genus. Ett
forsok vid Moskvas psykologiska institut (I915) visade att ryssarna,
som garna personifierar veckodagarna, undantagslost sag mandag, tis-
dag och torsdag som man och onsdag, fredag och lordag som kvinnor,
utan att inse aU utfaUet berodde pa att de tre forsta namnen hade mas-
kulin form (ponedel'nik, vtornik, cetverg) medan de andra hade feminin
(sreda, pjatnica, subbota). Det faktum att ordet for fredag ar maskulint i
vis sa slaviska sprak och feminint i andra avspeglas i respektive folks tra-
ditioner, vilka skiljer sig at i fraga om fredagsritualer. Den allmant ut-
bredda ryska forestallningen om att en tappad kniv tyder pa att en man
skall komma pa besok och att en tap pad gaffel tyder pa en kvinna be-
starns av att ryskans nai, "kniv", ar maskulinum och viZka, "gaffel" ar
femininum. I slaviska och andra spriik dar "dag" ar maskulinum och
"natt" femininum framstalls dagen av poeterna som nattens alskare.
Den ryske malaren Repin blev forbluffad over att Synden av tyska
konstnarer avbildades som en kvinna: han insag inte att "synd" ar femi-
ninum pa tyska (die Sunde) men maskulinum pa ryska (grech). Ett ryskt
barn som laste en oversattning av tyska sagor blev likasa forvanad over
att doden, som ju var en kvinna (ryska smert: fern.), framstalldes som
en gammal man (tyska der Tod, mask.). Titeln pa en diktsamling av Bo-
ris Pasternak, Livet, min syster, faller sig naturlig pa ryska, dar "Iivet" ar
femininum (iizn'), men drev den tjeckiske poeten Josef Hora till for-
tvivlans rand nar han forsokte oversatta dikterna, eftersom substantivet
i fraga ar maskulint pa tjeckiska (iivot).
Vilken var den forsta fraga som stalldes i den slaviska litteraturens
begynnelse? Markligt nog forefaller oversattarens svarigheter att bevara
genussymboliken och dessa svarigheters kognitiva irrelevans ha varit
huvudamnet i det tidigaste slaviska originalverket, forordet till den
forsta oversattningen av evangelierna, skrivet i borjan av 860-talet av
den slaviska litteraturens och liturgins grundare, Konstantin filosofen,
och nyligen rekonstruerat och tolkat av Andre Vaillant.8 "Nar grekiskan
oversatts till ett annat sprak kan den inte alltid aterges idenCskt, och
detsamma sker med varje sprak som oversatts", havdar den slaviske
aposteln. "Maskulina substantiv som grekiskans potamos 'flod' och
aster 'stjarna' ar feminina i ett annat sprak som reka och zvezda pa sla-
viska." Enligt Vaillants kommentar omojliggor denna skillnad flodernas
symboliska identifikation med onda andar och stjarnornas med anglar
i den slaviska oversattningen av tva verser hos Matteus (7:25 och 2:9).
Men for att overvinna detta poetiska hinder satter sig Konstantinos be-
stamt over den regel som formulerats av Dionysios Areopagita, namli-
gen att den storsta vikten skaU laggas vid de kognitiva vardena (siZe ra-
zumu) och inte vid sjalva orden.
I poesin blir de verbala ekvivaleringarna en konstruktionsprincip
hos texten. Syntaktiska och morfologiska kategorier, rotter och affix, fo-
nem och deras komponenter (sardrag) - kart sagt aHa bestandsdela! : 6 Ifr Knut Bergsland, "Finsk-ugrisk og almen sprakvitenskap", Nors/(
den verbala koden - konfronteras, juxtaponeras, staUs i narhetsrelation Tidsskrift for Sprogvidel15kap xv, 1949, s. 3741.
enligt likhetens och kontrastens princip och fax sin egen autonoma be- 7 Franz Boas, "Language", i: General Anthropology, ed. by Franz Boas,
tydelsebarande funktion. Fonemisk likhet uppfattas som semantisk Boston 1938, s. 132 f.
slaktskap. Ordleken - eHer for att anvanda en mer lard oeh kanske mer [\ Andre Vaillant, "Le Preface de l'[~vangeiiaire vje\l;~-sJave", Revue des
exakt term: paronomasi - harskar over diktkonsten, och vare sig dess [~tudes Slaves XXIV, 1948, s. 5 f.
makt ar av oinskrankt eiler begransad art ar poesin per definition
ooversattlig. Det enda mojliga ar en skapande transponering: antingen
inomspraklig transponering -- fran en poetisk form till en annan; cHef
mellanspraklig transponering - fran ett sprak till ett annat; eller slutli-
gen intersemiotisk transpanering - fran ett teckensystem till ett annat,
det vill saga fran ordkonst till musik, dans, film eHer miHeri.
Om vi skulle 6versatta den gamla frasen Traduttore, traditore sam
"6versattaren ar en forradare", skulle vi berbva det rimmande italienska
epigrammet aUt paronomastiskt yarde. En kognitiv installning skuJJe
alltsa tvinga oss att fbrandra aforismen till ett tydligare pastaende och
att besvara fragorna: oversattare av vilka meddelanden? forradare av
villea varden?

1 Bertrand Russell, "Logical Positivism", Revue Internationale de Phi-

losophie N, 1950, 18, s. 3.
/. Ifr John Dewey, "Peirce's Theory of Linguistic Signs, Thought, and
Meaning", The Journal of Philosophy XLIII, 1946, s. 91.
3 Benjamin Lee \tVhorf, Language, Thought, and Reality, Cambridge,
l\llass.: MIT Press 1956, s. 235.
4 Niels Bohr, "On the Notions of Casuality and Complementarity",
Dialectica 1,1948, s. 317 f.
5 James R. Masterson & Wendell Brooks Phillips, Federal Prose, Cha
pel Hill, North Carolina J948, s. 40 f