Geometri III - Inskrivna och omskrivna

fyrhörningar

Tor Larsson

25 augusti 2022
test

Del 2

Problem 6

Problem För fyrhörningen ABCD som är omskriven en cirkel gäller att

AB : BC : CD = 2 : 3 : 5. Fyrhörningens omkrets är 42. Hur lång är sidan
AD?

Lösning Vi börjar med att rita upp en figur över situationen. Se figur 1
nedan. Om vi låter sidan AB vara 2x får vi att BC är 3x samt att CD är 5x
(då stämmer förhållandet från uppgiften). Vi låter AD vara y.

Enligt sats 10.2 har vi nu, eftersom det finns en inskriven cirkel i ABCD, att
AB + CD = BC + AD, och vi har även att omkretsen är 42 (l.e.). Vi får
därför 2 olika ekvationer:

2x + 5x = 3x + y. (1)
2x + 3x + 5x + y = 42. (2)

För att lösa ekvationssystemet löser vi föst ut y ur 1. Vi får då att y = 4x.

Sedan kan vi ersätta y med 4x i 2 för att få att 2x + 3x + 5x + 4x = 14x = 42.

1
 Figur 1: Figur utifrån problemformuleringen.

Division med 14 på båda sidor ger att x = 3, vilket vidare ger att y = 4 ∗ 3 =
12. Vi har alltså att y är 12 (l.e.). Vi sökte y, och det är alltså svaret.

Svar: Längden av sidan AD är 12 (l.e.).

Problem 7

Problem Diagonalerna AC och BD av en cyklisk fyrhörning ABCD är

vinkelräta mot varandra och deras skärningspunkt är P. Låt l vara en linje
genom P vinkelrät mot AB. Visa att l delar sidan CD mitt itu.

Lösning Vi börjar med att rita upp situationen i problemet. Se figur 2.

Vi ser att vi kan använda randvinkelsatsen för att få att ∠BDC = ∠BAC =
v, samt att ∠ACD = ∠ABD = w. Nu inser vi att i △DP C har vi en rät
vinkel, så vi vet att v + w = 90◦ , ty vinkelsumman i en triangel är 180◦ . Se
figur 3 för markerade vinklar.

2
Figur 2: Figur utifrån problemformuleringen.

Figur 3: Figur utifrån problemformuleringen.

3
Vi får att ∠AP E = 90◦ − v = w = ∠F P C, ty vi har vertikalvinklar, samt
att ∠EP B = 90◦ − w = v = ∠DP F på samma sätt. Om vi ser på figur
3, så ser vi att vi har fått två likbenta trianglar △DP F och △CP F , med
vinklarna v = ∠BDC = ∠P DC = ∠DP F och w = ∠ACD = ∠P CD =
∠CP F . Detta ger att P F = DF samt att P F = CF (för vi har likbenta
trianglar), så vi får då att DF = P F = CF , precis som vi ville, då vi
får att DF + CF = DF + F C = DC, så 2 ∗ CF = CD och vi har att
DF = CF = CD/2. Sträckan CD är alltså delad mitt itu av punkten F, som
är skärningspunkten mellan linjen l samt sidan CD.

Vilket skulle visa.

Problem 8

Problem Två cirklar skär varandra i punkterna B och E. En linje genom

B skär cirklarna i punkterna A respektive C (se figuren nedan), medan en
linje genom E skär cirklarna i punkterna D respektive F. Visa att kordorna
AD och CF är parallella.

Figur 4: Figur för problem 8.

Lösning Det finns en del specialfall som vi bör ta hänsyn till. Vad händer
exempelvis om C och F sammanfaller så att längden CF är 0 (l.e.). Då kan
vi inte säga så mycket om den längden och om hur den kan relateras till
AD. Vi skulle kanske kunna säga att de är parallella, eftersom de inte inte

4
är parallella (alltså, sträckan är i princip odefinierad, så vi kan ej säga eller
motsäga något om den). För enkelhets skull tillåter vi inte C och F att
sammanfalla. Detsamma gäller för A och B samt för D och F, eftersom vi
inte får den figur vi vill. Vi antar alltså här att A, B, C, D, E och F alla är
på olika ställen.

Nu får vi fortfarande lite olika fall. Om A och D befinner sig på den vänstra
halvan av figuren (vi noterar symmetrin i att vi enkelt kan spegla och rotera
figuren, så vi kan alltid låta A och D vara till vänster om C och F), får vi att
vi kan rita upp figur 5 nedan.

Figur 5: Figur utifrån problemformuleringen. O1 och O2 är mittpunkterna i

cirklarna.

Vi vill visa att AD och CF är parallella. Om vi börjar med att betrakta fallet
då AC och DF är parallella linjer så kan vi rita upp figur 6 nedan.

Vi noterar att vi med alternatvinkelsatsen får att ∠DF C = v finns till höger
om C (sidovinkeln till ∠F CB, som har samma värde som ∠DF C), som sett
i figur 6. Vi får då, för w = ∠F CB att v + w = 180◦ . Vi drar sedan sträckan
BE och använder sats 10.1 i den cykliska fyrhörningen BCFE för att få att
∠EBC = 180◦ − ∠EF C = 180◦ − v = w.

Sedan använder vi att sidovinkeln till ∠EBC ges av att ∠ABE = 180◦ −
∠EBC = 180◦ − v = w (Notera att vi får just w, eftersom vi har att v +
w = 180◦ i specialfallet som vi behandlar.) På samma sätt får vi även att
∠DEB = w. Använder vi nu sats 10.1 igen, fast på fyrhörningen ABED får
vi att ∠DAC = 180◦ − w = v samt att ∠ADF = 180◦ − v = w. Med detta

5
 Figur 6: Figur antaget att AC och DF är parallella.

avklarat kan vi nu exempelvis dra en linje från punkten A till förlängningen

av linjen CF, som sett i figur 7, där ∠AP F = 90◦ .

Figur 7: Figur antaget att P faller utanför CF.

Om nu P skulle sammanfalla med C är w = 90◦ och då är v också det (de

summerar till 180◦ ) och vi får att AD och CF är parallella (∠DAP = 90◦
medför det). Om P är utanför CF (se figur 7) får vi att ∠ACP = 180◦ −
w = v, vilket vidare ger att ∠CAP = 90◦ − v, så vi får att ∠DAP =
∠DAC + ∠CAP = v + (90◦ − v) = 90◦ . Vi får återigen parallella linjer
AD och CF. Till slut bör vi betrakta vad som händer om P faller på CF.
Då kan vi betrakta figur 8 nedan. Vi får att ∠DAP = ∠DAC − ∠P AC.

6
Eftersom ∠P AC = 90◦ − w (rätvinklig triangel △AP C), får vi alltså att
∠DAP = v − (90◦ − w) = v + w − 90◦ = 180◦ − 90◦ = 90◦ . Slutsatsen är
återigen att AD och CF är parallella.

Figur 8: Figur antaget att P faller innanför CF

Vi har alltså bevisat att om AC och DF är parallella så är även AD och CF

det. Det kanske verkar som ett skumt specialfall att kontrollera, men tack
vare att vi har gjort det kan vi nu anta att AC och DF inte är parallella,
vilket betyder att förlängningarna av dessa linjer kommer att skäras någon-
stans. Detta kan ske innanför eller utanför cirkeln, och vi behandlar dessa
fall separat.

Vi börjar med att anta att skärningspunkten G ligger utanför cirklarna (om
den är på andra sidan kan vi rotera figuren och använda precis samma reso-
nemang.) Se figur 9 nedan.

7
 Figur 9: Skärningspunkten G ligger utanför cirklarna.

Vi låter nu v = ∠DAG och w = ∠ADG, och får att vi kan använda sats 10.1
igen två gånger precis som i tidigare resonemang, där vi noterar att vi två
gånger här använder att sidovinklar summerar till 180◦ , för att till slut få att
∠F CG = v och ∠CF G = w (se figur 9). Detta ger att vi har två likformiga
trianglar △AGD och △CGF . Om vi nu är lite lata så kan vi använda korol-
larium 3.1 i boken och säga att vi får att CF och AD är parallella. Annars
kan vi även ställa upp ett likformighetssamband, subtrahera en ”klok etta”
från båda sidor och sedan använda omvändningen till Thales sats, sats 3.2.
AG
(Alltså CG = DG
FG
⇐⇒ AG−CGCG
= DG−F
FG
G
⇐⇒ CGAC
= DFFG
⇐⇒ CG AG
FG
= DF .)
Oavsett hur vi gör blir resultatet detsamma: AD och CF är parallella.

8
Nu går vi över till att anta att G ligger innanför cirkeln. Här får vi lite olika fall
för om A och D är till vänster eller höger om B respektive F. Vi får om de båda
är till vänster som i figur 10 att vi kan använda randvinkelsatsen får att få att
∠GCF = ∠BEF och ∠GF C = ∠EBC. Enligt sats 10.1 använd i ABED,
samt att sidovinklar summerar till 180◦ får vi att v = ∠DAC = ∠BEF
och w = ∠ADF = ∠EBC, så vi får faktiskt att △DAG är likformig med
triangel △F GC, men viktigare än så är att vi kan göra som tidigare och dra
en vinkelrät linje från en punkt, P, på förlängningen till CF så att linjen skär
AD i A (se figur 11).

Figur 10: Skärningspunkten G ligger innanför den ena cirkeln.

9
 Figur 11: Figur för om A och D är till vänster om B och E.

Då ges, eftersom ∠GCF = ∠BEF = DAC = v, att ∠DAP = ∠DAC +

∠CAP = v + (90◦ − v) = 90◦ , så att AD och DF är parallella. Givetvis får vi
liknande resonemang som tidigare om P skulle falla på CF eller sammanfalla
med F.

Om vi istället har att A och D är till höger om B och E, så kan vi rita

upp figur 12 nedan. Nu gör på i princip samma sätt som tidigare, bara det
att △DAG råkar befinna sig längre till höger. (Vi utför i princip samma
resonemang, bara från B och E med sats 10.1. Detta fall är inte så intressant
då det är i princip samma resonemang som förra fallet.

10
 Figur 12: Figur för om A och D är till höger om B och E.

Lite mer intressant är figur 13, där vi har att en av A och D befinner sig
till höger om BF, och den andra till vänster (här är D till höger). Då får vi
med randvinkelsatsen först att ∠DAB = ∠DEB, vilket ger att vi i triangel
△AGD har två vinklar som även finns i triangel △BGE, vilket medför att
de sista vinklarna måste vara samma, alltså ∠ADG = ∠EBG. Med rand-
vinkelsatsen i den högra cirkeln som vanligt och punkten P (som kan hittas
på CF och vinkelräta linjen från CF till A) kan vi få precis samma resultat
om att AD och CF är parallella, med samma resonemang som tidigare.

11
 Figur 13: Figur för om A är till vänster om B och D till höger om E.

Nu börjar lösningen bli lite väl långdragen, men vi betraktar i alla fall ett
sista möjligt fall där G hamnar innanför båda cirklarna och där A befinner
sig under D (båda till höger om B och F. Se figur 14 nedan. Detta är det
vackraste fallet. Vi kan helt enkelt använda randvinkelsatsen fyra gånger (i
båda cirklarna) för att få att ∠BED = ∠BAD = ∠BCF och att ∠EBA =
∠EDA = ∠EF C. Nu ser vi att vi har en topptriangel △ADG i trangeln
△CF G och vi får enligt korollarium 3.1 för sista gången att AD är parallell
med CF.

12
 Figur 14: Figur för om A är under D, båda till höger om B och D.

Vi har nu visat att för alla möjliga tänkbara fall (efter noterad symmetri
i figuren och resonemangen) som vi tillåter för denna uppgift är AD alltid
parallell med CF.

Vilket skulle visa.

Problem 9

Problem Punkten P ligger inuti △ABC. Linjerna AP, BP och CP skär

sidorna BC, AC och AB i punkterna D, E respektive F. Antag att det är
möjligt att skriva in cirklar i fyrhörningarna AEPF och FPDB (figuren ne-
dan). Visa att det då också är möjligt att skriva in en cirkel i fyrhörningen
CDPE.

Lösning Vi använder här att cirklarna även är inskrivna i de konkava fyr-

hörningarna ABPC och ABCP. Sats 10.2 kan då användas två gånger för att
få följande två ekvationer

AB + CP = AC + BP. (3)

13
 Figur 15: Figur för problem 9.

AB + CP = BC + AP. (4)

Vi får nu, eftersom vänsterleden i 3 och 4 är lika, att AC + BP = BC + AP .

Om vi tänker efter lite, så är detta precis villkoret som krävs för att sats
10.2 ska ge oss att den konkava fyrhörningen APBC ska vara omskriven en
cirkel. Detta medför även att den konvexa fyrhörningen CDPE är omskriven
en cirkel, vilket var det som vi skulle visa. (Alltså att det går att skriva in
en cirkel i CPDE).

Se gärna figur 16 nedan och notera att en cirkel är inskriven i både den
konkava fyrhörningen CBPA och i den konvexa fyrhörningen CDPE.

14
 Figur 16: Figur med en cirkel inskriven i CDPE.

Vilket skulle visa.

Problem 10

Problem Låt H vara ortocentrum till triangeln △ABC och låt Γ vara den
omskrivna cirkeln. Antag att höjden CD skär Γ i punkten E ̸= C. Visa att
HD = DE.

(Notera att det blir mer än ett fall att titta på.)

Lösning Vi får olika fall beroende på om △ABC är spetsvinklig, rätvinklig

eller har en trubbig vinkel. Vi börjar med ett specialfall, som är att vi har en
rätvinklig triangel. Om vi betraktar figur 17 nedan så ser vi att H, D och E
sammanfaller med A, där den räta vinkeln är. Då är alltså DE = HD = 0,
och vi är klara.

Om det istället gäller att den räta vinkeln är vid C, så kan vi rita upp figur 18
nedan. Notera att H sammanfaller med C. Vi får sedan med randvinkelsatsen
att v = ∠CAB = ∠CEB, och sedan får vi att ∠DCA = 180◦ − 90◦ − v =
90◦ − v, vilket ger att ∠DCB = 90◦ − (90◦ − v) = v. Vi får alltså två

15
Figur 17: Fallet med en rätvinklig triangel, där den räta vinkeln ej är hos C.

likadana vinklar i trianglarna △CDB och △EDB. Dessa är då likformiga,

och eftersom de har en gemensam sida BD mellan två lika vinklar får vi alltså
att de måste vara kongruenta och att HD = DE.

16
 Figur 18: Fallet där vinkeln vid C är rät.

Vi antar nu att vi inte har en rätvinklig triangel och börjar med fallet då vi
har en spetsvinklig triangel. Se figur 19 nedan.

17
 Figur 19: Fallet med en spetsvinkling triangel.

Vi använder randvinkelsatsen för att få att ∠ACE = ∠ABE = v. Sedan

får vi i △CB1 H (B1 är skärningen mellan höjden från B och sidan AC) att
∠B1 HC = 90◦ − v, som ger oss att vertikalvinkeln ∠DHB = ∠B1 HC =
90◦ − v. Då har vi att ∠DBH = 90◦ − (90◦ − v) = v. Vi har då igen fått två
kongruenta trianglar △BDH och △BDE, så vi har att HD = DE. Se figur
20 för markerade vinklar.

18
 Figur 20: Vinklar markerade i fallet med en spetsvinklig triangel.

Fallet som kvarstår är då vi har en triangel med en trubbig vinkel. Vi börjar

med att anta att den trubbiga vinkeln är vid C. Då får vi figur 21 nedan.
Vi får nu med randvinkelsatsen att v = ∠ACE = ∠ABE. Dessutom gäller
att ∠DAC = 90◦ − v, från △ADC, vilket vi kan använda för att få att
∠ABH = 90◦ − (90◦ − v) = v. Nu har vi igen två kongruenta trianglar
△BDH och △BDE, så vi har att HD = DE.

19
 Figur 21: Fallet med en trubbig vinkel vid C.

Nu antar vi istället att den trubbiga vinkeln ej är vid C. Då kan vi betrakta

figur 22 (notera att det inte spelar någon roll om den trubbiga vinkeln är vid
A eller B). Vi använder randvinkelsatsen för att få att ∠ECA = ∠EBA = v.
Sedan ser vi att ∠DAC = 90◦ −v. Vi kan använda att vi har en vertikalvinkel
för ∠DAC, som sett i figuren, för att få att ∠HBA = 90◦ − (90◦ − v) = v. Vi
får nu återigen två kongruenta trianglar △BDH och △BDE, och HD = DE,
vilket avslutar detta sista fall.

20
 Figur 22: Fallet med en trubbig vinkel ej vid C.

Vi har visat att oavsett hur triangeln ser ut så gäller det att HD = DE.

Vilket skulle visa.

21