· 17·

DET MODERNA ESTETIKENS FÖDELSE

nn tyske filosofen Alexander Gottlieb Baumgarten

föddes i Berlin 1714 och bedrev studier vid Halleuniversi-
tetet för Christian von W olff, där han sedermera också
undervisade. Vid sin död 17 6 2 innehade han filosofi.pro-
fessuren i Frankfurt an der Oder. Han var filosofiskt syn-
nerligen mångsidig och producerade sig bl. a. inom rättsfi-
losofins, etikens och metafysikens områden, men det är
framför allt genom sina arbeten i estetik - den litteratur-
teoretiska studien Meditationes philosophicae de nonnul-
lis ad poema pertinentibus ( 17 3 5 ) och det allmänestetis-
ka, icke avslutade verket Aesthetica ( 17 50-5 8) - som
han blivit känd för eftervärlden.
4 Baumgarten har ibland kallats » den moderna estetikens
fader«, även om detta epitet knappast förekommer i nå-
gon större utsträckning i nyare läroböcker i estetik, sär-
skilt från Storbritannien och U.S.A., vilka i stället nöjer
sig med - om nu Baumgarten överhuvudtaget blir om-
nämnd - att framhålla att han var den som myntade ordet
~tik_«. -- - --
Givet den nutida estetikens mångfasetterade karaktär,
eklekticism och varierande målsättningar- både inom en-
skilda tanketraditioner och i förhållandet mellan sådana
- är det inte alldeles lätt att slå fast exakt vari Baumgar-
tens betydelse för den moderna estetikens utveckling har
bestått. Det tycks exempelvis inte finnas någon större
enighet i forskarsamfundet huruvida Baumgartens insat-
ser var nödvändiga för de,1, moderna estetikens framväxt,
d.v.s. ifall samma utvecklthg hade varit möjlig Baumgar-
ten förutan. I det bottenlärda arbetet The Judgment of
Sense tycks t. ex. den amerikanske idehistorikern David
Summers mena att vad Baumgarten gjorde var att ge en ny
filosofisk disciplin, estetiken, dess namn och att fröet till
NOTER SIDAN I 55 den moderna estetiken i själva verket redan såddes i Des-
 . 18.
KAIROS
cartes filosofiska system. 1 Och naturligtvis förekommer
det också skiftande uppfattningar om ämnesbeskrivning-
en för estetik, varför själva frågan » Vilken betydelse hade
Baumgarten för den moderna estetikens uppkomst?« blir
omöjlig att besvara utan närmare precisering.
I denna artikels begränsade uttrymme har jag inte möj-
lighet att steg för steg spåra Baumgartens inflytande ge-
nom historien och hans olika tacksamhetsskulder till tidi-
gare tänkare. I stället skall jag fokusera det som jag anser
att man utan vidare kan slå fast vad gäller Baumgartens
ideer om estetik och estetiska ideer.
Det är, för det första, att det är en kraftigt missvisande
underdrift att påstå att Baumgartens betydelse för den mo-
·1 derna estetiken enbart skulle bestå i att han myntade ordet
I » estet!"k «. Förutom den terminologiska insatsen, på basis
av grekiskans aisthesis = förnimmelse, måste Baumgartens
ide att det går att avgränsa estetiken som en självständig
filosofisk disciplin uppfattas som innovativ, oavsett om de
nyckelbegrepp han använde för att göra denna avgräns-
ning var ett filosofi.historiskt arv, och betydelsefull för den
fortsatta historiska utvecklingen, oavsett om många sena-
re har uppfattat estetikens huvuduppgift på annat sätt.
För det andra torde det stå klart att Baumgartens orda-
granna definition av estetiken som en vetenskap om sin-
neskunskapen eller » scientia cognitionis sensitivae «2 knap-
past sammanfaller med moderna ämnesbeskrivningar
( även om dess extension givetvis till dels överlappar med
någon del av den nutida estetiken). Men, och detta är det
väsentliga, Baumgarten höll sig ingalunda på något strik-
tare sätt till sin egen definition av estetiken när han förfat-
tade sina estetiska teorier, utan filosoferade om det skönas
~atur ~ch förnimmelsen därav, i synnerhet i -~~i~tning-till
diktkonsten. Och denna inriktning hos hans filosoferande
·19·
DET MODERNA ESTETIKENS FÖDELSE
sammanfaller ju onekligen med den ett tag ganska vanli-
ga, om än inte nuförtiden heltäckande, beskrivningen av
estetiken såsom läran om det sköna.
För det tredje tror jag att man kan säga att Baumgartens
specifika estetiska doktrin till sitt innehåll utövade ett re- ,
;' lativt begränsat inflytande på den _fo~~satta utvec~ling~n)
'"' inom estetiken. Baumgartens estetik ar starkt rationalis-
tisk och deduktivt framställd, med formaldefinitioner och
härledningar. Hans~rpr är närmast att betrakta som pla-
cerade mot slutet av ~losofisk tradition för vilken tän-
kare som Descartes och Leibniz var förgrundsgestalter.
Den senare upplysningstidens mera empiristiskt orientera-
de estetik, hos bl. a. filosofer som David Hume och Ed-
mund Burke, har kanske inte så mycket gemensamt med
Baumgartens estetiska lära.
Baumgartens avgränsning av estetiken som en självstän-
dig filosofisk vetenskap bör betraktas mot bakgrund _av
hans systematisering av filosofi.ämnet som helhet. Enl~gt
-1 Baumgarten består filosofin av tre huvudgrenar: teoretisk
filosofi ( fysik och metafysik), praktisk filosofi ( etik, rätts-
filosofi, handlingsfilosofi, språkfilosofi) och kunskapsteo- ·
ri ( logik och estetik). .
Inom kunskapsteori är logik och estetik exakt koordi-
nerade med varandra och står i samma relation till olika
delar av kunskapsfakulteten. Logiken studerar den rent\
intellektuella förnuftskunskapen eller den kognitiva fa-1
kultetens »högre« delar. Estetikens syfte är att utforska
den på sinnesför,njrnip.elser baserade kunskapen eller den
3
kognitiv;-fakultetens ~> lägre « delar.
Även om Baumgarten menar att sinneskunskapen före-
kommer på ett kognitivt »lägre« plan än den rena för-
ståndskunskapen, betyder inte detta att den förra skulle
vara en ofullkomlig variant eller kopia av den senare, vil-
 ·20•
·21 ·
KAIROS
DET MODERNA ESTETIKENS FÖDELSE

ket hävdas i idealistiskt orienterade kunskapsteorier av

hänger på väggen); oklara begrepp eller föreställningar
platonsk art. Den sinnligt baserade kunskapen är tvärtom
kan naturligtvis inte vara tydliga.
en autonom kunskapsform som styrs av sina egna lagar;
För Baumgarten gällde det att visa att det för våra för-
, den har, enligt Baumgarten, sitt eget slags »fullkomning«.
nimmelser, t. ex. i samband med konstupplevelser, finns
· Estetikens huvuduppgift blir då att fastställa reglerna eller
något som i en inte alltför urvattnad bemärke~se förtjänar
, principerna för sinnesförnimmelser. Denna bestämning av
något av sanningens epitet. Denna roll fick mtas av det
estetiken kom senare att delvis ligga till grund för Kants
sköna, såsom någonting fullkomligt i världen för våra sin-
definition i Kritik av rena förnuftet av den transcendenta-
nen att njuta.~t~tjken bli.r_då en vetenskap om fullkom-
la estetiken som en »vetenskap om alla sinnlighetens prin-
nandet av förnimmelserna, vilken skall analysera vad som
ciper a priori«. Det bör dock noteras att Kant, även om
behagar och misshagar sinnena. .
han hänvisade till » den förträfflige analysten Baumgar-
Våra sinnliga föreställningar eller ideer bestäms, enligt
ten «, ingalunda godkände Baumgartens kanske egentliga
Baumgarten, av affekter, som är identiska med tillstånd av
projekt för e$tetiken, nämligen att bringa » det skönas kri-
antingen lust eller smärta, om vilka vi - i ovan nämn~a
tiska bedömande in under förnuftsprinciper, och upphöja
betydelse - har ett klart men otydligt begrepp att det ar
dess regler till rang av vetenskap«. Detta åtagande ut-
bra eller dåligt att befinna sig i. Affekterna föranleder en
dömde Kant som »gagnlöst«, då de regler som kan kom-
känslorespons, som korresponderar mot uppfattningsni-
ma ifråga är, vad gäller sina »förnämsta källor«, empiris-
vån för denna värdering. De sinnliga föreställningarna har
ka och således otjä~liga som aprioriska lagar. 4
större djup, varaktighet och förtätning än blot~a _(antas-
mer som närmast är att likna vid flyktiga fantas1b1lder el-
Baumgartens lärare, Christian von Wolff, hade inte inne-
ler ~innesbilder som fladdrar förbi medvetandets öga. De
fattat några estetiska aspekter i sitt filosofiska system. De
har visuella aspekter, men är inte statiska bilder. Den sin-
hörde förnimmandet till och tillfredsställde inte det carte-
nesmässiga komplexiteten hos de sinnliga föreställningar
siska sanningskriteriet ( senare också vidareutvecklat av
vilka föranleds av någonting förnummet bidrar till be-
Leibniz) - om »klara och tydliga begrepp«. 5 Medan klar-
stämningen av värdet ( d. v. s. det »estetiska«) hos det för-
heten hos ett begrepp avser graden av visshet, gäller tyd-
/ numna. Baumgarten anser t. ex. att poesin generellt är att,
ligheten rättfärdigandet av eller förmågan att uppge skäl
betrakta som en högre, mera värdediger konstyttring än;.:;
för begreppets tillämpning. Klara begrepp kan vara an- 1
måleriet eftersom den brukar väcka mera sammc:1,nsatta
tingen otydliga ( t. ex. när jag inte hyser det minsta tvivel
foreställ~ingar som dynamiskt relaterar sig till flera sin-
om att en målning är bra för att den har »något« - ett »je
~ i i och samma gång. .
ne sais quois«, för att tala med Leibniz 6 - som tillfreds-
Den poetiska diskursen måste alltid vara otydlig, efter-
ställer mig) eller tydliga ( t. ex. när jag, efter att ha beaktat
som den baserar sig på sinnliga föreställningar och är in-
de för Picassos måleri definierande kännetecknen, inte hy-
riktad på det partikulära. Den kan dock vara mer eller
ser det minsta tvivel om att det är en äkta Picasso som
mindre klar, och faktiskt är det graden av klarhet som
 ·22·
KAIROS
skiljer god från dålig poesi.7 Graden av klarhet hos en fö-\
reställning benämner Baumgarten » intensiv klarhet«. Det,)
finns också »extensiv klarhet«, ett begrepp han inför i syf-
te att beteckna komplexa föreställningar, bildade av två
eller flera sinnliga ideer som samtliga är »intensivt« klara.
Principen är att om man tillför nya föreställningar, utan
att göra avkall på den intensiva klarheten hos någon av
dem, så ökar den extensiva klarheten. 8
Baumgarten menar att filosofen och poeten, med ut-
gångspunkt från samma otydliga ( om än fullständigt kla -
ra) sinnesföreställningar, skulle röra sig i diametralt mot-
satta riktningar. Filosofen skulle genomföra en » intrinsi-
kal « procedur, d. v.s. analysera det givna objektet och
göra det allt tydligare med hjälp av så precisa distinktio-
ner som möjligt. Poeten skulle hänge sig åt ett » extrinsi-
kalt « företag, vilket snarare bestod i vidareutveckling av
och associativa utsvävningar kring det givna objektet än
analys av detsamma.9 För båda kan saken sägas »klarna«,
om än på olika sätt; filosofens begrepp görs, som sagt,
tydligare, och poetens begrepp har fått större »extensiv«
klarhet. Denna uppdelning mellan filosofins analytiska
diskurs och poesins syntetiserande kan förtjänstfullt järn- I
föras med exempelvis John Lockes tanke på att man med \;
omdömet finner skillnader, medan man med vitterheten/
spårar likheter,1° för att nämna endast en av alla de i vissa
( stycken likartade kontraster som framställts mellan veten-
i skap och litteratur, naturvetenskap och humaniora för-
1
klaring och förståelse etc.
'
De traditionella stilistiska medlen och ornamenten in-
om de olika konstarterna är som regel väl beprövade och
sinnena behagliga. Rätt använda skapar de »extensiv«
klarhet, som bidrar till skönheten. Vad beträffar skönlit-
teraturen gör Baumgarten i Meditationes synnerligen de-
·23.
DET MODERNA ESTETIKENS FÖDELSE
/taljerade härledningar av regler för diktion, meter, kom-
l,position, intrig och tematiskt sto~f, vi_~kas ~ft~~levnad ökar
aerr »extensiva« klarheten och htterara fort1anstfullheten
eller skönheten hos verkets representationer. Han påstår
senare i Aesthetica att något liknande skulle kunna göras
beträffande de andra konstarterna och att hans övergri-
pande avsikt är att framställa en generell estetisk teori,
men förutom sporadiska referenser till bildkonst och mu-
sik fokuserar han även i detta verk till en övervägande del
retorik och diktning. 11
Vad gäller konstkritiska omdö,men motsvarar de, enligt
Baumgarten, » ett otydligt omdöme om förnimmelsernas
fullbordan« eller ett »sinnesomdöme«. När man fäller så-
dana omdömen utövar man sin smak. Smakutövning ford-
rar klara föreställningar, men innefattar inte tydliga be-
grepp. Klarheten i smakomdömet ökar »extensivt« av att
omdömet reflexivt sätts i anslutning till det sätt på vilket
sinnesorganen påverkades av de ursprungliga förnimmel-
serna i upplevelsen. 12 Detta är dock inte i strikt mening nå-
got rättfärdigande av smakomdömet, utan snarare ett sätt
att göra det mera bestämt eller innehållsrikt genom att
förklara dess uppkomstsammanhang.
.Baumgarten lyckades inte, som sagt, fullborda sitt gene-
rella program för estetiken. Detta till trots bör man inte
frånkänna honom hans betydelse för den moderna esteti-
kens tillblivelse. En innovativ ide blir ju inte mindre ny-
skapande för att upphovs~innen aldrig fullt ut själv för-
verkligade den i praktiken.
Det är framför allt tre av Baumgartens insatser som för-
tjänar att framhållas som historiskt betydelsefulla. För det
första, hans ide om estetiken som en grundläggande en-
hetsvetenskap, vilken inrangerar konstens - eller skön-
 r' '
·24·
KAIROS

hetsupplevelsens - mångskiftande yttringar och uttryck

under en och samma fundamentala princip. För det andra
bör det påpekas att Baumgartens erkännande, inom ra-
men för ett filosofiskt system, av konsten som en källa till
-,
\
kunskap - sinnlig kunskap om det sköna - åtminstone är
\
:~ ganska ovanligt i en lång tradition av filosofer vilka la-
menterat konstens antingen fördummande eller moraliskt
korrumperande effekter. 13 Och, för det tredje, får man nog
betrakta Baumgartens synsätt att sinnesförnimmelserna -
och i förlängningen också estetiken - utgör inte endast en
enhetlig, utan också en autonom kunskapssfär som en

\
1
viktig nysklapelse. Med tanke på att han använder ett idi-
om vilket refererar till kunskapsfakultetens »högre« och
I
~
»lägre« delar hade det kanske varit filosofihistoriskt mera l
I(

\;1 sannolikt för honom att antingen ge den lägre delen» bätt-
re« status genom att visa att den i någon mening » har del
w

iI
\~ i« den högre och sedan » elevera « den, eller » sänka « den
»högre« delen genom att visa att den kan reduceras till
den lägre, om inte helt elimineras. 14 Genom att i synnerhet
undvika det första alternativet, »elevation«, bidrog
Baumgarten till något av den moderna epokens sökande
efter inte endast förnimmandets, det skönas och konst-
upplevelsens lagar, utan också den mänskliga föreställ-
ningsförmågans underliggande mönster.

I~

'I

'i

·~.