Professional Documents
Culture Documents
Teser Om Feuerbach
Teser Om Feuerbach
Teser om Feuerbach
1845
Teserna är några korta, hastigt nedtecknade notiser, som Marx inte hade för avsikt att
publicera. Engels publicerade dem i den reviderade separatutgåvan av "Ludwig Feuerbach"
(1888).
Frågan om objektiv sanning tillkommer det mänskliga tänkandet - är inte en teoretisk utan en
praktisk fråga. I praxis måste människan bevisa sanningen, d.v.s. verkligheten och kraften,
jordnärheten, i sitt tänkande. Striden om tänkandets verklighet eller overklighet - utan hänsyn
till praxis - är en rent akademisk fråga.
3
Den materialistiska läran att människorna är produkter av omständigheterna och av uppfostran
glömmer, att omständigheterna förändras av människorna och att uppfostraren själv måste
uppfostras. I en sådan lära måste man därför dela samhället i två hälfter - varav den ena är
upphöjd över samhället.
Feuerbach utgår från den religiösa alienationens faktum, från dubbleringen av världen i en
religiös och en världslig del. Hans arbete består däri att han upplöser den religiösa världen i
dess världsliga grund. Men förhållandet att denna världsliga grund löser sig från sig själv och
fixerar ett självständigt rike uppe bland molnen kan bara förklaras ur denna grunds inre
sönderslitenhet och motsägelsefullhet. Själva grunden måste alltså såväl förstås i sin
motsägelsefullhet som praktiskt revolutioneras. Sedan alltså t.ex. den jordiska familjen
uppdagats som den heliga familjens hemlighet, så måste även den förra såväl teoretiskt som
praktiskt förintas.
Feuerbach, som inte är tillfreds med det abstrakta tänkandet, vill nå den sinnliga åskådningen;
men han fattar inte sinnligheten som praktisk mänskligt-sinnlig verksamhet.
Feuerbach upplöser det religiösa väsendet i det mänskliga väsendet. Men det mänskliga
väsendet är inte något abstrakt som den enskilda individen hyser inom sig. I verkligheten är det
summan av de samhälleliga förhållandena.
1. att abstrahera från det historiska förloppet, att bestämma det religiösa sinnet för
sig och att förutsätta en abstrakt - isolerad - mänsklig individ.
2. att därmed fatta väsendet endast som "art", som ett inre, stumt, för de olika
individerna av naturen gemensamt allmänbegrepp.
7
Feuerbach inser därför inte att själva det "religiösa sinnet" är en samhällsprodukt och att den
abstrakta individ, som han analyserar, hör till en bestämd samhällsform.
Allt samhällsliv är till sitt väsen praktiskt. Varje mysterium, som förleder teorin till mysticism,
finner sin rationella lösning i den mänskliga praxis och i insikten om denna praxis.
Det högsta som den åskådande materialismen, d.v.s. den materialism som inte fattar
sinnligheten som praktisk verksamhet, når fram till, är åskådningen av de enskilda individerna
och det borgerliga samhället.
10
Den gamla materialismens ståndpunkt är det borgerliga samhället, den nyas ståndpunkt är det
mänskliga samhället eller den samhälleliga mänskligheten.
11
Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den.