ÅTRÅ—SYNTES.

Boken handlar om en kvinna som var femtio år gammalt och hon hade problem med
en man. Mannen talade henne att han kände ingen åtrå till henne när de var på
sängen. Så började kvinnan att minnas (sig) vad och när de träffade. Det var en
sommar; hon hade hyrt en stuga i en ö i Stockholms skärgården.
De träffade i centrala städen i bussplatsen när hon skulle hade tagit bussen till
bryggan-- men bussen kom inte, därför att kvinnan bad mannen som var på bänken
om bussen till bryggan; Mannen vet inte om bussen och hon bad annan bussens
förare som beslutade att ge människor en lift till rättbussplatsen, eftersom bussen till
bryggan brukade ta en olik väg. Resen var snabb, men bussen hade redan avgått när
de kom i rättbussplatsen. Så kallade de en taxi med mobiltelefonen som tog dem till
bryggan fastän bilkön. Båten hade redan avgått, men kvinnan viftade tills båten och
båtensdriver uthyrde dem i båten. De bodde i samma ö och deras husen var nära--de
var närboende.
Mannen hade tre barn: två flickor och en pojke, men inte fru. Han bjöd henne till en
grillmiddag i sin huset och de började att se sig; de försätta i hösten och pratade i
telefonen om vad hade hänt i deras liven. De hade varit tillsammans för ett är när
hon talade henne om han kände ingen åtrå till henne som kvinna och hon undrade
om mannens sexualitet. Sist bad han vad att göra med dem och kvinnan säg att hon
ville att han gå ut, men hon tänkte att hon ville för honom att förklara sig bättre.
Mannen säg inte och avgått kvinnans sovrum.
Sedan kvinnan beslutade att sälja sin lägenhet med mäklares hjälp. Efter olika
visningar säg mäklare att det var en ensam man som brukade gå runt i rummet och
brukade sitta på köksbordet med huvudena i händerna och uppträdde hemma och
bad kvinnan om hon vet honom. Kvinnan säg att hon hade inte skavet om honom.