Stöd till dig som skall bli Hoppmästare.

Hoppmästarens utbildande roll.

Du som nu har valt att bli HM har en mycket spännande och utmanande utbildning framför dig.
Den här instruktörskursen ställer höga pedagogiska och tekniska krav på deltagarna.
För att bli en bra instruktör måste du vara tillgänglig för dina elever, samt dessutom givetvis
hoppa mycket. Som erfaren hoppare lär du dig säkert snabbt att klara av de säkerhetsmässiga
bitarna – men det krävs betydligt mer än att du bara ska vara på plats i planet. Du måste dessutom
kunna breifa, observera och sedan ge eleven konstruktiv feedback under debriefen. Följaktligen
behöver du massor av praktik innan du är redo att stå på helt egna ben som HM. Får du inte
hoppa tillräckligt mycket i din hemmaklubb, går det nästan alltid bra att hälsa på i grannklubben
och öva HM-rollen. Instruktörer är nästan alltid en bristvara. Så hoppa på så mycket du kan. Att
lära människor hoppa fallskärm är extremt tillfredsställande och roligt. Ett aktivt HM-
instruktörsskap kommer dessutom att bidra till din egen utveckling som hoppare och instruktör.
Lycka till!

Pedagogik och utbildningsfilosofi

Hopputbildningen är ett utbildningsprogram där eleven steg för steg bygger upp sitt
självförtroende i luften och sina frifallstekniska kunskaper. Utbildningen anpassas i hög grad
efter den enskilda individen, vilket ger varje elev en unik möjlighet att förstå och absorbera ny
kunskap i sin egen takt. För varje block lärs en ny praktisk färdighet in, innan de sedan går vidare
till nästa steg. Under grundutbildningen och sedan fortsättningsvis under stegringsplanens alla
hopp fokuseras utbildningen i fritt fall på fyra grundläggande element. Dessa är:
• Höjdmedvetenhet
• Att dra på rätt höjd
• Att ta ett rikningsmärke (heading)
• Kroppsställning
Under de första sex hoppen är det övergripande målet att eleven ska öva och tillägna sig
grundläggande säkerhetsmässiga kunskaper i fallskärmshoppning. Färdigheter som övas är
uthoppsteknik, utlösning av huvudfallskärm och grundläggande fallskärmskontroll. Dessa
kunskaper och färdigheter utvecklas stegvis under grundutbildningen under överinseende av HM.
Under de resterande hoppen ligger fokus på att utveckla elevens frifallsteknik:
Svängar, framåtförflyttning, volter och deltatracking. Flera av hoppen sker med en instruktör.
Under grundutbildningen skall eleven dessutom få orientering i spottingteknik och lära sig
grundläggande säkerhetsregler för FS-hoppning.

1
Utrustning

Elevutrustning
• Godkänt fallskärmssystem för elevhoppning
• RSL samt AAD för elevbruk
• Höjdmätare. Handmonterad rekommenderas
• FS-overall som ger lämplig fallhastighet (OBS: ej bootisar!)
• Ofärgade goggles
• Handskar
• Hjälm som ej begränsar synfältet
• Gymnastikskor med höga skaft, typ basketskor
• I nödfall: viktväst

Instruktörsutrustning
• AAD rekommenderas starkt
• Hård hjälm rekommenderas, gärna av öppen typ
• Handmonterad höjdmätare – kan gärna kompletteras med en bröstmonterad
• Akustisk höjdvarnare rekommenderas
• En uppsättning FS-overaller anpassade efter olika elevers fallhastighet
• Ofärgade goggles
• Handskar, gärna i en färg som avviker från overallens
• Viktväst vid behov

Utbildningshjälpmedel
• Krokidocka
• Video
• AFF-sele med höjdmätarklocka
• Rullbrädor
• Uthoppsattrapp
• Reservdragssele
• Reservdragsbilder
• Använd din fantasi…!

2
Briefing före hopp

Undersök först status och utbildningsståndpunkt enligt följande:

• Eventuell medicinering
• Kontaktlinser
• Dykning inom 36 timmar före hopp
• Förkylning och dagsform (Sömn? Stress/oro? Ätit? Osv.)
• Hoppstatus (Kolla loggbok! Har eleven läst på aktuell nivå?)

Hoppbriefing – V.I.Ö.P!
• Berätta översiktligt om blocket och sätt in det i helheten.
• Visa hela hoppet i kronologisk ordning. Använd dig själv eller annan instruktör som ”elev” för
att ge en helhetsbild.
• Instruera nya moment.
• Momentöva delar med eleven. Uppmuntra frågor/skaffa kvitton!
• Sätt ihop delarna till en hel sekvens och öva, öva, öva!
• Gå igenom utbildningsmål och krav för den aktuella nivån.
• Öva hela hoppsekvensen i realtid. Gå igenom ev. vingutbildning.
• Ge eleven tid att smälta och ladda.
• Gå igenom finalriktning, uthoppspunkt och landning.
• Repetera tecken och nödprocedurer inför instruktörshoppen.

Flygplansprocedur
• Kontrollera elevens utrustning före ilastning.
• Håll koll på eleven – ge akt på propellrar och andra flygplan mm.
• Sitt i ”rätt” position i förhållande till eleven i planet.
• Prata inte ihjäl eleven under flygning till höjd. Låt eleven visualisera och repetera hoppet ett par
gånger för sig själv. Var uppmärksam på elevens reaktioner. Ögonkontakt och en uppmuntrande
blick och en klapp på axeln är ofta effektivare än prat.
• Peka om möjligt ut hoppfältet från luften.
• Se till att eleven kommer ut ordentligt i dörren och exponeras för fartvinden.

Exit
• Eftersom frifallshastigheten är som lägst just efter uthopp, är det viktigt att få eleven att
koncentrera sig och fokusera på den relativa vinden. Detaljer som var man har fötterna osv. är
oviktiga.

Debrief
• Direkt efter landning: gå igenom hoppet för dig själv medan eleven packar sin skärm och fyller
i sin loggbok. Diskutera inte hoppet med eleven i detta läge!
• Välj lämplig plats för debrief (ostört, lugnt, skugga etc.). Be sedan eleven berätta hoppet, steg
för steg från kommandot ”i dörren”. Se till att få en detaljerad och kronologisk redogörelse: hur
kändes exit, vilka höjder noterades, när avbröts programmet, vilken var headingen osv. osv.
• Ställ öppna frågor (var, när, hur?) om eleven kör fast.

3
• Försök låta bli att styra elevens historia. Din egen uppfattning om hoppet skall inte lysa igenom.
”90-10-regeln”: lyssna 90% av tiden och prata bara 10% själv…
• Berätta sedan din uppfattning av hoppet – detaljerat och kronologiskt från uthopp och så långt
som du kunnat se eleven.
• Sammanfatta och återkoppla till mål och krav. Ge eleven konstruktiv feedback – vad var bra
och vad kan göras bättre? Kom ihåg: less is more! Ge inte för mycket feedback…
• Momentöva eventuella delar av hoppet som inte fungerat tillfredsställande.
• Fyll i loggboken.
• Gå igenom nästa hopp.

Bedömningsgrunder
Hur bedömer man ett hopp? En bra start är att utgå från mål/krav för respektive block.
Acceptera att alla bedömningar kommer att innehålla ett visst mått av subjektivitet. Kravet
”medvetenhet om fallställningen” ger till exempel stort utrymme för tolkning. Ett tips är dock att
din bedömning måste baseras på ett helhetsintryck från hela hoppet. Vilken uppfattningsförmåga
har eleven haft?
I bedömningen måste du vidare ta hänsyn till mål och krav för nästkommande hopp. Innehåller
nästa hopp många nya element, eller är det mer en upprepning av föregående hopp?
Om eleven missar ett utbildningsmål under ett hopp finns det nästan alltid en andra chans. Men
om eleven förlorar höjdmedvetenheten och inte drar på rätt höjd finns det ingen nästa chans.
Var noga med att verkligen ge eleven en chans att minnas hoppet utan påverkan från dig under
debrifen. Hur väl eleven har uppfattat hoppet är också det en viktig bedömningsgrund som ibland
kan skilja ett G från ett U.

Tips & Råd inför instruktörshoppen

• Visa eleverna hur handsignalerna ser ut när du gör dem med handskar på (om du använder
handskar, givetvis…)
• Hitta gärna på kompletterande tecken/fysiska signaler om det behövs – men kom ihåg att berätta
dessa för eleven.
• Var medveten om begreppet ”sensory overload”.
• Dela elevernas glädje och visa att du tycker att det är kul att hoppa tillsammans med dem.
• Förbered eleverna på att de inte alltid kommer att hoppa med samma instruktör.
• Ge akt på ”symptom”: en elev som är stel på rullbrädan är ofta stel även i luften. Och en elev
som får problem i början av hoppet blir ofta stressad – vilket kan påverka draget.
• Ha som mål att alltid ligga ett steg före – både i tanke och i handling.
• Se till att alltid vara pigg, fräsch och current när du hoppar med elever.