E-DN Följer LJ

Nyheter Sverige Världen Ekonomi

SVERIGE

Katarina ingrep och hamnade i

rullstol: ”Jag ångrar mig inte”
UPPDATERAD 09:18 PUBLICERAD 06:21

Efter sitt ingripande fick Katarina Borgström operera ena benet –

ett halvår senare satt hon fortfarande i rullstol med svåra smärtor.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Katarina Borgström upptäckte att hennes

apotekskund var alkoholpåverkad. Ute på
parkeringen försökte hon hindra honom
från att köra iväg, men skadades själv. Först
hamnade hon i rullstol, sedan fick hon gå
med rullator. Ändå ångrar hon sig inte.

– Jag skulle göra det igen.

Åsa Erlandsson
Text

Dela 21 Spara

Katarina Borgström arbetar som farmaceut på ett

apotek i Oskarström. Gång på gång har hon
spelat upp i huvudet vad som hände den där
sommardagen 2019 då hennes civilkurage gjorde
att livet tog en annan riktning.

ANNONS:

En man kom in och var så alkoholpåverkad att

han stöttade sig mot butikshyllorna. Bakom
disken stod Katarina Borgström och tänkte för
sig själv: ”Hoppas att han inte har kört hit.”

Men ute på parkeringen satte han sig bakom

ratten på sin bil. Katarina Borgström sprang efter
och ställde sig vid förardörren som fortfarande
var öppen och sade åt honom att stanna. Mannen
skrek åt henne att försvinna därifrån, trampade
på gasen och backade rakt in i några stolpar.

”Det var inte för hans skull jag ingrep utan för alla runt omkring
som kunde drabbas”, säger Katarina Borgström om sitt ingripande.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Någonstans i tumultet blev Katarina Borgström

påkörd och tvingades operera ena benet.
Komplikationer tillstötte och mer än ett halvår
senare, när rättegången mot mannen startade,
satt hon fortfarande i rullstol med svåra smärtor.

När DN når henne hemma i villan i Halmstad,

har hon precis kunnat sluta gå med rullator för
första gången på snart tre år. Ändå skulle hon
göra samma sak igen.

– Det sitter så djupt, man ska inte dricka och

köra bil. Det var inte för hans skull jag ingrep
utan för alla runt omkring som kunde drabbas.
Jag blir bara så arg, jag tycker man ska säga
ifrån, säger Katarina Borgström.

ANNONS:

Mannen var inte bara alkoholpåverkad utan

saknade också körkort. Efter att ha kört på
Katarina Borgström smet han från platsen och
körde ut i skogen, för att undkomma polisen.
Han dömdes för grov misshandel, grovt rattfylleri
och olovlig körning. Tingsrätten konstaterade att
han ”visat särskild hänsynslöshet och råhet”,
men gav honom inte fängelse utan skyddstillsyn.
Själv fick Katarina Borgström 12 000 kronor i
skadestånd, pengar som inte räckte långt
eftersom hon snart blev utförsäkrad.

– Så jag fick gå tillbaka till jobbet. Jag hade en

rullstol hemma och en på jobbet och tog mig
fram med kryckor där emellan, säger Katarina
Borgström.

Katarina Borgström har nyligen kunnat börja gå igen utan rullator –

för första gången på tre år. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Smärtorna och svårigheten att röra sig drabbade

inte bara henne, utan även familjen.

– Jag är glad att man orkade med mig.

Instinkten att gripa in har kostat henne

mycket. På frågan om var den kommer ifrån,
svarar Katarina Borgström att det är så hon är
uppfostrad.

– Det är samma sak om någon är hotfull. Man

gör inte så och man utsätter inte andra för risk.
Jag tycker att man ska reagera.

Hon säger också att maken är polis och att det på

något sätt kanske ligger i luften hemma. Sedan,
efter en stunds funderande, berättar hon också
om sin mamma.

– Min mamma gick bort tidigt, på ett tragiskt

sätt. Jag har bearbetat det, men det är klart att
det sitter i.

När hon var barn blev Katarina Borgströms mamma överfallen och
knivhuggen utomhus. ”In i det sista släpade hon sig fram vid vägen
men inga bilar stannade, konstaterade polisen efteråt”, säger hon.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen

När Katarina Borgström var i mellanstadieåldern

blev mamman överfallen och knivhuggen
utomhus.

– In i det sista släpade hon sig fram vid vägen

men inga bilar stannade, konstaterade polisen
efteråt. Det kan vara en del i detta, att jag har
bestämt mig för att ställa upp när något händer.
Det spelar ingen roll om det är en full person som
ligger där i diket, man stannar och frågar hur det
är. Kanske blir det så nu efter dåden i Oslo och
Visby, att det blir fler som törs göra något.

Katarina Borgström menar att man ständigt

måste fylla på sin mentala beredskap.

– På jobbet pratar vi mycket om säkerhet och att

det till exempel kan ske rån. Vi pratar igenom
olika situationer så att man har det i huvudet och
inte blir helt ställd om det skulle ske. Matar man
på, så fylls det på.

Läs mer: Forskare: Attentaten i Oslo och Visby

kan få fler att våga gripa in

TEXT

Åsa Erlandsson
Följ
asa.erlandsson@dn.se

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som

publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi
strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det
händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår
nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Dela Skriv ut Rätta artikel

Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”)
tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att
kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således
av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas

i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i
förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt
yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den
grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

håll dig till ämnet

håll en god ton
visa respekt för andra skribenter och berörda personer i
artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av

Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband
med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt
förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN
kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Logga in/Skapa konto

0/1500
Skriv din kommentar...

Referens Kommentera

Christofer Nöring - 1 minut sedan

Att göra fula grimaser mot tungt beväpnad
kravallpolis är en sak, men inte ens värsta
sortens gatuligister skulle väl ge sig på en
apotekstant?

Svara Reagera

Magnus Strandberg - 18 minuter sedan

Jag fattar ärligt talat inte hur utdömt
skadestånd beräknas. Bör det inte kompensera
allt det negativa som en utsatt person drabbas
av. Antag att jag blir slagen på käften av en vilt
främmande person på gatan och förlorar tre
tänder. Tandläkarbesök och proteser kostar
kanske 25000. Sen det fysiska lidandet på det.
Om inte gärningsmannen döms att betala allt så
är det alltså jag, offret, som tvingas stå för notan
själv. Om det är så här så är Sverige tyvärr ingen
rättsstat.

Svara Reagera

Erik Kjellén - 23 minuter sedan

Katarina ingrep och hamnade i rullstol: ”Jag ån-
grar mig inte”
Otack är världens lön, sa man förr i världen,
gammelt tebaks, kanske är det en evig sanning?

Svara Reagera

Visa 3 till Visa alla

Läs om hur Ifrågasätt hanterar information kring

personuppgifter och cookies .

Dölj kommentarer

Andra läser.

Karlsson: Håll inte tal med

munnen full med gröt

Saga Cavallin: Sebastian

Staksets program är en liten
triumf

Kansas röstade för behållen rätt

till abort

SVERIGE

Forskare: Attentaten i Oslo och

Visby kan få fler att våga gripa in
PUBLICERAD 06:25

2 min 14 sek. Lasse Reuterbergs ingripande i Visby var inte första

gången som han agerat med civilkurage. En gång tidigare har han
även dragit ut en person ur en brinnande bil.

Mats kastade sig över pistolen och bände

loss den ur händerna på skytten.

Lasse tacklade en flyende man som föll

omkull och greps.

Vid två misstänkta terrordåd, i Oslo och

Visby, ingrep privatpersoner.

Forskare tror att det kommer få fler att våga

ingripa.

Åsa Erlandsson
Text

Pi Frisk
Foto

Veronika Ljung Nielsen

Foto

Beatrice Lundborg
Foto

Dela 3 Spara

”Ta han! Ta han!!” När Mats, 32, kom ut från en

pub i Oslo höll en grupp människor på att jaga en
beväpnad man. När mannen hamnade på
marken, brann ett skott av.

ANNONS:

Filmer från platsen visar hur Mats kastade sig

ner, fick tag i pipan, och bände loss vapnet ur
händerna på mannen. Det visade sig vara Zaniar
Matapour, en i dag 43-årig man som nu utreds
för terroristbrott med islamistiska förtecken efter
att ha skjutit ihjäl två personer och skadat ett
tjugotal.

Drygt en vecka senare hände det osannolika igen,

att en privatperson stoppade en misstänkt
terrorist. Almedalsveckan var i full gång och
Lasse Reuterberg, 69, som var där för att lyssna
på seminarier gick genom gränderna i Visby då
han plötsligt hörde någon ropa: ”Stoppa honom!”
En man, Theodor Engström, sprang uppför
backen och Lasse lyckades tackla omkull honom.
Längre ner på gatan låg psykiatrisamordnaren
Ing-Marie Wieselgren svårt knivskuren. Hon
avled senare på sjukhus.

Några veckor senare sitter Lasse hemma i

Trångsund omgiven av blommor och hälsningar
från vänner och människor han inte känner.

– Jag har förstått att detta är betydelsefullt för

folk och det kanske är bra med lite vardagshjältar
med tanke på allt som händer. Jag är bara glad
och tacksam över att det råkade vara jag.

Lasse Reuterberg visste inte att det var en misstänkt mördare som
han stoppade i Visby. "Jag såg inte att han hade kniv och då hade
jag kanske inte gjort det". Foto: Pi Frisk

Om och om igen har han fått berätta hur allt gick

till, hur han först trodde att det var en
väskryckare men att han efteråt såg kniven och
förstod att det handlade om något helt annat. När
DN talar med honom utreds mordet som
terroristbrott.

ANNONS:

Efter ingripandet gick Lasse på ett seminarium i

Visby och fick där den första intervjuförfrågan av
en journalist. Då visste han fortfarande inte vad
som hade hänt.

– Min tackling var en blygsam insats, sedan

råkade det bli en fullträff.

”Kniven i Visby kunde ha riktats mot mig –

men jag tänker snarare på vad som kunnat
hända om jag inte gjort detta”

Han vet inte var instinkten att gripa in kom ifrån,

bara att han haft den så länge han kan minnas.
Det här var nämligen inte första gången.

– Nyligen blev jag påmind om en händelse som

jag hade glömt, när jag drog ut en person ur en
brinnande bil.

Tänker du inte på riskerna?

– Det förstås, den där kniven i Visby kunde ha

riktats mot mig också. Men jag tänker snarare på
vad som kunnat hända om jag inte gjort detta,
om han sprungit vidare och skurit fler eller
försvunnit iväg. Man kan spekulera åt båda håll.

Under Almedalsveckan knivhöggs Ing-Marie Wieselgren mitt i

centrala Visby och avled senare av sina skador. Foto: Beatrice
Lundborg

Samtidigt vill han inte ge råd om hur andra ska

göra.

– Var och en får reagera som de gör. Det sägs att

människan antingen flyr eller anfaller och jag är
väl en anfallsperson. Tanken på att gå undan
fanns bara inte.

För mer än hundra år sedan skrev den

amerikanske psykologen William James att
människor som riskerat livet för andra, rör livets
djupaste mysterier. De närmar sig svaret på
tillvarons gåta, vad det innebär att vara
människa. Personer med civilkurage påverkar sin
omgivning.

– Det altruistiska draget är så värdefullt att vi

högaktar dem. William James menade att när vi
möter någon som riskerat sitt liv för en främling,
ser vi den personen som en bättre art än oss
själva, säger socialantropologen Brian Palmer,
lektor vid Uppsala universitet.

"Jag nämner ibland i föreläsningar att mod är nästan lika smittsamt

som rädsla", säger Brian Palmer, socialantropolog och
universitetslektor vid Uppsala universitet. Foto: Pi Frisk

Civilkurage innebär att ta risker för att hjälpa

någon som inte tillhör familjen eller vänkretsen,
som inte tillhör de som skulle göra samma sak
tillbaka. Enligt Brian Palmer är det en
allmänmänsklig förmåga som alla är kapabla till,
undantaget de som har grava empatistörningar,
och inte ett särskilt karaktärsdrag hos några få.

ANNONS:

Forskning visar att människor som griper in kan

ha erfarenhet av att själva ha varit utsatta och
önskat att andra skulle ha agerat. En annan
vanlig grupp har helt enkelt tänkt igenom i förväg
hur de vill göra och vem de vill vara om något
inträffar.

”Civilkurage är beundransvärt och lite

galet på samma gång. Ofta har man väldigt
lite information och otroligt kort om tid.”

Civilkurage går att träna upp, säger

psykologen och forskaren Stefan Blomberg på
Linköpings universitetssjukhus. Då minskar
risken för att bli en passiv åskådare.

– Det mest bekväma är att backa undan och inte

riskera att göra fel eller råka illa ut. Om man
istället övar på att ingripa i mindre situationer,
tränar man upp förmågan att agera rätt. Man kan
också tänka sig in i olika scenarier och på så vis
skaffa sig mental beredskap.

Dagen efter skjutningen vid gayklubben i Oslo samlades många