Så räddas ett språk

Det finns många språk i världen. Vissa språk har behållit sin existens och andra har glömts
bort med tiden och har dött och försvunnit. Forskare fortsätter att forska för att ge oss förslag
på hur man kan bevara ett språk och fullständig kunskap och nödvändiga åtgärder att vidta
för att fler språk ska överleva. Frågan är vad krävs för att bevara ett hotat språk?

Språk dör vanligtvis när vissa grupper byter från ett språk till ett annat. Det är individer som
bidrar till detta, särskilt barn. Det som händer är att när barn flyttar från en språkmiljö till en
annan glömmer de sitt modersmål och de använder ett nytt språk för att uttrycka sig
eftersom det är lättare för dem att använda det gemensamma språket i det samhälle de
lever i. Därför dör modersmålet och kommer inte att föras vidare till nästa generation, och
detta är vad författaren Östen Dahl skrev på texten (Språkets enhet och mångfald), 2007
“Det som i sista hand avgör att ett språkbyte sker är emellertid att man övergår till det nya
språket när man talar till barnen i gruppen, d.v.s. att det ursprungliga språket inte längre
överförs som modersmål till nästa generation ”

Alla språks språkdöd inträffar när man förlorar alla som talar det och slutar lära sig det som
modersmål, och det tar lång tid innan de sista talare av det försvinner. “Om ett språk förlorar
alla sina talare, försvinner det som levande språk - vi får alltså ett fall av språkdöd.
Språkdödsprocessen kan sägas börja när språket upphör att läras som modersmål. Från
den tidpunkten tar det åtminstone ett par generationer innan de sista talarna försvinner.”

Vissa länder kapitulerade dock inte, utan förbättrade sin situation och återupplivade sitt
språk på nytt, som i Europa, och detta är vad författaren Östen Dahl pratade om och skrev “I
Europa finns det många andra exempel på språk som under de senaste hundra åren
förbättrat sin status och säkrat sin vidare existens. Den nationella väckelsen under
1800-talet ledde t.ex. till att danska och och svenskans monopol i Norge och Finland bröts
och att finska och norska (i olika varianter) blev erkända som undervisnings- och
förvaltningsspråk.”

Det finns människor som är lojala mot språket och vill återuppliva döda språk som många
människor i historien och som har arbetar hårt och ägnat en stor del av sin tid och sitt liv för
att återuppliva det och inte glömma det. Det döda språket är levande språk för dem. “Ändå
är det många som i historien och nutiden ägnat ett fanatiskt intresse och stora delar av sitt liv
åt att studera dem, utforska dem, nagelfara dem och undervisa i dem. Ändå finns det
människor för vilka dessa döda språk i allra högsta grad är levande.” skrev författaren Jan
Einarsson på texten (Språket och språkarna), 2013.

Ett exempel på att bevara modersmålet är staten Israel som har återupplivat sitt hebreiska
språket i många år. En del har övertygat föräldrar att lära sina barn hebreiska som
förstaspråk och det var en svår uppgift för dem eftersom föräldrarna använde inte hebreiska
språket dagligen, men de tyckte att det var många fördelar i staten och till slut hebreiska bli
statens nationalspråk. Författaren Einarsson nämnde det i texten när han skrev “Vissa
entusiaster hade redan i slutet av 1800-talet försökt förmå föräldrar att lära sina barn
hebreiska som förstaspråk, en svår uppgift eftersom föräldrarna inte själva hade det som
vardagsspråk. Dessutom tyckte en del att språket var alltför heligt för att användas i
vardagslag…”
För att främja och uppmuntra språkens kontinuitet och för att inte dö har UNESCO och
Europeiska unionen skapat en organisation för att skydda hotade språk genom att
återuppliva och bevara dem från döden. De säger också att om 100 år kommer 90 procent
av jordens språk att vara döda och att många kunskaper går förlorade, därför kämpar de för
att skydda och bevara språken. “UNESCO och EU försöker motverka språkdöden… med
syftet att dokumentera, beskriva, bevara och ge liv åt hotade och döda språk. Enligt denna
kommer 90 procent av jordens språk att vara döda om hundra år. Därmed går också många
kunskaper, erfarenheter och litterära skatter förlorade.” detta var enligt Einarsson.

Frågan om språkets död är fortfarande en allvarlig fråga som måste konfronteras, men den
fortsätter på grund av förändrade miljöer där människor lever, vilket gör att människors språk
och erfarenheter försvinner. Glöm inte heller ansträngningarna från forskare och entusiaster
för att förhindra språkets död, eftersom de tyckte att språk utgör folkets nationaliteter. Vi
måste fortsätta att bevara alla språk och inte hjälpa dess död genom att lära våra barn våra
modersmål och det språk som folket i vårt land använde förr.