Att bygga en PC

Den här sidan ger tips och råd till den som funderar på att bygga sin egen PC, eller till den som vill uppgradera
hårdvaran i sitt befintliga system. Vare sig du är en erfaren byggare eller nybörjare hoppas vi att du ska finna
intressant information på den här sidan.
Fördelarna med att konstruera sin egen PC är många. I första hand är det friheten att själv
välja exakt vilka komponeneter du vill ha i datorn. Det kan man dock även göra hos de flesta
datorföretag, välja specefika komponenter som sedan monteras till en färdig PC av företaget.
Detta kostar dock en liten extra slant, så om du bygger ihop den själv sparar du även pengar.
Ofta verkar det som om det hemmabygge du själv väljer blir dyrare än de paketlösningar du
ser i tidningar. Detta beror på att du valt delarna, förhoppningsvis de bättre på marknaden, för
att bygga en bra PC för dig. Det handlar om pris per prestanda. Vill du ha en lika billig PC
som erbjuds i diverse paketlösningar - välj sämre komponenter till ditt bygge. När du bygger
själv är du också säker på att du får med alla manualer, disketter och cd-skivor med
drivrutiner och annan mjukvara. Du kan själv välja att pressa priset och välja bort saker
genom att köpa OEM- och/eller bulkprodukter. Under Köpråd hittar du fler nyttiga tips och
idéer inför datorköpet. Till sist har vi en av de största fördelarna med att bygga själv, den
erfarenhet du får. Man lär sig känna sin dator utan och innan. Man vet exakt vad den
innehåller och hur den är konstruerad. Det finns fler fördelar, men säkert någon nackdel
också, så låt oss börja bygga istället.
Det är lättare än vad man tror att bygga sin PC själv. Visst kan man behöva lite erfarenhet och
tekniskt kunnande, men med lite vägledning är det inga problem. Det kan verka krångligt och
tekniskt när man läser den här texten, men det ät faktiskt lättare i praktiken. Problemet är att
det faktiskt är mycket svårare att förklara än att verkligen utföra det.
Lycka till, alla byggare!
Datorns delar
Det är alltid bra att ha en lista över vilka komponenter en PC innehåller. Det är faktiskt lätt att
man glömmer någon del när man räknar på priset eller går till butiken för att handla. Nedan
presenteras därför en lista över de komponenter ett vanligt PC-system innehåller. När du
bygger en PC ska således nedanstående delar monteras ihop på ett eller annat sätt.
Komponent Enkel beskrivning
Moderkort Här monteras processorn, minnet, samt alla instickskort.
Processor (CPU) Datorns hjärna, hastigheten mäts i MHz.
Processor fläkt Kyler processorn. Oftast i kombination med en kylfläns.
RAM-minne Primärminne eller arbetsminne. Lagrar data temporärt under drift.
Hårddisk (HD) Sekundärminne. Lagrar all data permanent. (OS, program, spel, etc).
Grafikkort Skickar en signal till bildskärmen så att det blir bild.
Diskettenhet (FD) Behövs för att läsa disketter.
Chassi med nätdel Lådan allt monteras i. Nätdelen förser PC:ns delar med ström.
Skruvar och dylikt Behövs för att fästa komponenterna, följer oftast med lådan.
CD-ROM eller DVD För att läsa CD- och/eller DVD-skivor och spela audio-CD.
Ljudkort För att spela upp ljud och/eller musik.
Högtalare Alternativt kopplas systemet till stereon.
Tangentbord För att kommunicera med datorn.
Mus/pekdon Oumbärligt i dagens grafiska operativsystem och program.
Musmatta Kan behövas som underlag.
Blidskärm (monitor) Ett måste om du vill se något.
Innan du börjar
Innan du börjar handskas me datorns komponenter bör du se till att du är antistatisk, fri från
statisk elektricitet, då komponenterna annars kan ta skada. Det bästa är att använda ett
antistatiskt armband som avleder din statiska elektricitet. Annars kan du till exempel ta på ett
element eller på metallpiggarna i ett jordat vägguttag. De senare alternativen avleder bara din
statiska elektricitet för stunden, varför ett antistatiskt armband är att föredra. Nedan följer lite
mer nyttig information om den statiska elektriciteten.
ESD (electrostatic discharge), eller statisk elektricitet, uppkommer när du rör ett objekt som
leder elektricitet och som är av en annan elektronisk potential än dig själv. Den statiska
elektriciteten kan skada alla elektroniska komponeneter i en dator, exempelvis hårddiskar,
moderkort, minnen, processorer, instickskort, med mera. För att skydda elektroniska
komponenterna levereras de därför i en blå/svart, rosa, eller silverfärgad påse. Det är bara den
silverfärgade påsen som kan skingra den statiska elektriciteten, då materialet innehåller
implenterade kolpartiklar. De andra påstyperna hindrar bara en laddning från att genereras
genom kontakt med andra föremål. Så för att skydda komponenterna från ESD, lämna dessa
så långt det är möjligt i den antistatiska påse de levereras i. Ta inte ur komponenten ur dess
påse förrän du ska installera denna.
Det är vidare en självklarhet att se till att nätaggregatet (lådan) inte är kopplat till vägguttaget
under byggandet. Strömen ska inte anslutas förrän allt är färdigmonterat och du är klar att
starta datorn. Därefter bör du alltid se till att dra ur kontakten så snart du ska in i lådan för att
göra ändringar. Du bör också sträva efter att alltid ansluta din dator och skärm till ett jordat
uttag. Så, till byggandet!
Lådan

Du börjar med en tom låda, grunden för bygget. I denna ska alla komponenter monteras. En
inhandlad låda kan se ut som bilden till höger. Det varierar en hel del mellan olika lådor vad
gäller design, storlek, finesser med mera. Mått för komponenter och en hel del annat är
dock standardiserade, varför en låda i grund och botten är den samma som en annan.
Utöver att bara utgöra själva monteringsgrunden innehåller lådan även ett nätaggregat,
vilket förser datorns komponenter med ström. Detta är monterat i lådans bakre del och har
ett externt uttag som kopplas till vägguttaget. Till de flesta lådor får man därför med en kabel
för detta ändamål. Vidare innehåller den tomma lådan de skruvar och fästen som behövs för
att fästa komponenterna i den. Man kan även hitta "fötter" till lådan, vilka ska monteras
under lådan för att inte skada underlaget den ska placeras på.
AOpen HX45
Börja sedan ditt byggande med att öppna lådan. Detta görs vanligen genom att lossa några
stjärn- skruvar i lådans bakre del. Därefter kan man dra av hela plåtchassit som omger lådans
tak och sidor. Det kan skilja en hel del mellan olika lådor hur man öppnar dem, men det är
inga större svårigheter att lista ut hur just din låda ska öppnas. När lådan har öppnats kan man
passa på att montera lådans fötter. Därefter kikar vi på vilka enheter som ska monteras i
lådans yttre "luckor" och gör plats för dessa. Låt säga att du ska montera en CD-ROM/DVD-
spelare och en diskett- station. Du ska då avlägsna en av de små luckorna (3,5") och en stor
lucka (5.25"). Det här är inga större problem, och det kan lika gärna göras vid ett senare
tillfälle. Men det finns lådor som bakom plastluckorna döljer metallskydd. Dessa sitter ofta
fast rätt bra med en svetsloppa och man måste bända rätt rejält (förslagsvis med en tång) för
att få bort dessa. Om lådan har metallskydd för front- luckorna är det således bäst att passa på
att avlägsa dessa när lådan är tom. När allt detta är klart och lådan är helt tom, är det dags för
nästa steg, moderkortet.
Texten som följer kommer att handla om att bygga system med ATX-standarden. Detta
inkluderar system med en processor från Pentium II/Celeron och senare. Att montera ett AT-
moderkort skiljer sig en del från ATX. Vanligen är det sockel 7-processor/moderkort som
använder AT, varför indelningen kommer att ske efter processortyp. Om du vill läsa om att
bygga med sockel 7 (486, Pentium (MMX), AMD K5 och K6), läs vidare HÄR. UNDER
KONSTRUKTION!
ATX har en annan typ av nätaggregat och moderkort. På chipset kan du läsa mer om vad
ATX- standarden innebär. För att enkelt se vilken typ av moderkort du har, tittar du på
moderkortets portar. På ett ATX-moderkort sitter portarna monterade på själva kretskortet,
medan de hos AT kopplas med flatkablar till moderkortet.
Moderkort, minne och processor
En översikt över ett ATX-moderkort för Pentium II/III.
1. Fästen för processorstativet.
2. Anslutning för processorn (Slot 1).
3. Kontakter för RAM-minnet (3 DIMM-platser).
4. Två IDE-kontakter och en kontakt för
diskettenhet.
5. Chipset/kretsuppsättning (Intel 440BX).
6. Batteri.
7. ISA-platser (2 st).
8. PCI-platser (5 st).
9. AGP-plats (1 st).
10. Kontakt för strömkabel från nätdelen (ATX).
11. Externa portar (2 COM, 1 LPT, 2 USB, Tgb,
mus).
Innan moderkortet fästes i lådan, monterar man
med fördel de de komponeneter (processor och
minne) som ska sitta på moderkortet. Det är också
smidigast om man passar på att göra eventuella
inställningar med byglar (jumpers) och/eller
switchar på moderkortet. På ett modernt kort Abit BH6
behövs det normalt inte göras några sådana
inställningar, då detta kan göras i BIOS.
Om inte moderkortet har en meny i BIOS (CPU Soft Menu) för att ställa in processorns
hastighet, är detta vanligen vad som måste göras genom byglar eller switchar. Läs i
moderkortsmanualen om du måste göra det, och i så fall hur. Det skiljer från kort till kort hur
dessa inställningar utförs, så det är inte möjligt att beskriva. Vanligen behöver man alltså inte
göra några inställningar, utan kan direkt börja med att montera processor och minne.
Slot 1
Både till moderkortet och processorn medföljer vanligen ett stativ för att ge processorkortet
stabilitet. Välj den ställning som verkar ge bäst stöd. Ställningen ska sedan fästas i de avsedda
hålen vid processorns kontakt, se punkt 1. Om processorn inte från början är utrustad med en
kylfläns/fläkt monteras den nu. Därefter sätter man processorkortet på plats i dess kontakt,
punkt 2. Kontakten består av två delar som skiljer sig åt i storlek, vilka matchar kortets
tvådelade kontaktbleck. Detta betyder att kortet bara kan sättas i på ett sätt. Se till att kortet
kommer ner ordentligt i kontakten. Tryck hårt, men inte för hårt.
Minnet, DIMM
Minnet monteras i avsedda kontakter (punkt 3). Om inte
alla DIMM-platser används, måste modulerna installeras i
rätt kontakt enligt tur- ordningen. Platserna är oftast
märkta med DIMM1, DIMM2, osv. Det står i moderkortets
manual hur minnet ska installeras. Minnes- modulerna
kan också bara sättas i på ett sätt, se bild. Se till att de
kommer ner ordentligt och att kontakternas armar låser
fast dem. Du vet att minnena är ordentligt nere i kontakten
när armarna automatiskt åker ihop och står rakt upp i sitt
ursprungliga läge, greppandes minnet.

Du ska således inte använda låsarmarna för att sätta minnet på plats. Utan när du trycker ner
modulen åker armarna ihop automatiskt. Så tryck ner modulen tills detta sker. Om armarna
inte åker ihop är inte modulen korrekt installerad. På SDRAM-sidan finns mer information
om SDRAM och DIMM-moduler.
Att fästa moderkortet i lådan
Vi utgår nu från att lådans plåtskal har avlägsnats. Sett framifrån ska då moderkortet monteras
i lådans högra vägg. Den vänstra sidan har ingen vägg så det hela ter sig ganska självklart. En
del lådor har en fast vägg, hos andra kan man ta bort den eller vinkla ut den på ett eller annat
sätt. Beroende på denna vägg, där moderkortet ska fästas, bestämmer vi vad som ska göras
här näst. Det hela beror på om man kan fästa 3,5"-enheterna (eventuellt även den nedre 5,25"-
enheten) när moderkortet är monterat. Så om plåten för moderkortet är ivägen då man ska
skruva fast dessa enehter måste de (vanligen diskettstation och en hårddisk) fästas innan
moderkortet sätts på plats. Mer om hur dessa enheter ska monteras följer längre ner. Om man
måste fästa dessa enheter nu, skriva bara fast dem i respektive platser, koppla inte några
kablar till dem, det gör vi senare. I en modern låda kan man montera alla enheter efter att
moderkortet är på plats, så vanligast är att man börjar med att fästa detta. Det finns här en del
undantag för ovan nämnda, men det hela är ganska lättbegripligt i praktiken.
Med tillvägagångssättet i avsnittet som här följer, kan det skilja en del mellan olika lådor och
kort, men principen är den samma och det finns inga egentliga problem. Om man tänker sig
att portar och instickskort ska kunna monteras, så ser man att moderkortet bara kan fästas på
ett sätt. Moderkortet har vidare en del hål som är till för att fästa kortet i plåten. Man får nu
måtta vart på plåten dessa hål kommer att hamna. Enklast är att lägga kortet på plåten och se
vart hålen ligger. Plåten i sig har inga färdigmonterade fästen för att dra fast moderkortet, då
hålen inte är lika från kort till kort. Lämpliga fästen följer dock med lådan, och dessa ska nu
fästas där hålen kommer att hamna. När dessa är ordentligt fastdragna lägger man dit
moderkortet och skruvar fast det. Därefter kan man sätta moderkortet på plats i lådan. Man får
här vara noga med att passa in det hela rätt. Plåten för de yttre portarna måste också hamna
rätt, så att dessa är åtkomliga. Med lite pulande brukar man få det hela riktigt bra.
När moderkortet är på plats kan man koppla strömkabeln från nätaggregatet till moder- kortet.
Strömkabeln ska fästas i moderkortets strömkontakt. Vid moderkortsöversikten ovan ser du
kontakten vid punkt 10. Till höger finns en närblid av kontakten. Om man är uppmärksam ser man
att kontakten bara passar på ett sätt. Den lilla "pluppen" som markerats med rött fungerar som en
hake, där en arm på kontaktens ena sida ska fästas. Således passar den bara på ett sätt, och
som vanligt gäller: tryck fast ordentligt.

IDE-enheter och diskettenhet

Det är enklare att installera enheter som hårddsik, diskettstation, DVD/CD-ROM innan man
sätter i tillbehörskorten, eftersom man får bättre utrymme att dra kablar. Det är inga problem
att sätta fast dessa enheter. En CD-ROM eller likande skruvas fast i en 5.25"- plats, och
diskettenheten i en 3.5"-plats med extern lucka. Hårddisken fäster man i en intern 3.5" plats,
vanligen en bit under diskettenheten. Det finns även 5.25" hårddsikar som ska fästas i en
sådan plats, men de är mindre vanliga. Man kan dock välja att med några enkla stålvinklar
montera en vanlig hårddisk i en 5,25"- plats. Detta kan till exempel vara bra om man vill kyla
hårddisken bättre. Hur som helst, man monterar enheterna där man vill ha dem. Till en del
enheter medföljer skruvar, annars använder man dem som kom med lådan. Innan hårddiskar
och DVD/CD-spelare sätts på plats är det en god idé att man gör nödvändiga inställningar för
Master/Slave-förhållandet. Det här är ett kapitel för sig, och om du inte vet hur man gör detta,
rekommenderas sidan om att installera en hårddisk.
Så till kabeldragningen. De kontakter som vanligen finns tillgängliga på moderkortet är två
IDE- kontakter (primary och secondary IDE), samt en kontakt för diskettenheten (floppydrive,
FD), se punkt 4 på moderkortsöversikten. Från hårddisken (eventuellt flera) samt från
DVD/CD-enheten ska man ansluta flatkablar till IDE-kontakterna. Beroende på hur man
väljer att använda dessa enheter är det inte säkert att den andra IDE-kanalen ska användas.
Flatkablar är de gråa platta kablarna som används för att överföra data. Alla flatkablar har en
röd markering på ena sidan. Denna ska kopplas mot den sida på kontakten där pigg ett och två
finns. Dessa markeras ofta med en liten etta (1) vid den aktuella sidan. Om inte, så står det i
manualen. På flertalet moderkort är alla kontakter omgivna av en plastram, med ett litet hål på
ena långsidan. Här ska piggen på kablarnas kontakt passa, och det går då bara att koppla
flatkablarna på ett sätt. En IDE-kontakt kan se ut ungefär så här:
1 :::::::::::::::::::: (kontaktstift, 40 st)
Till hårddiskar och DVD/CD-enehter ska flatkabelns röda markering kopplas mot enhetens
ström- kontakt. Oftast omges IDE-kontakten även här av en plastram, vilken gör det omöjligt
att sätta kabeln fel. En vanlig IDE-kabel har två kontakter/anslutningar för enheter. Det spelar
ingen roll i vilken ordning man ansluter enheter till denna. IDE-standarden tillåter
användandet av 4 enheter, två på varje kanal. Till IDE-enheterna ska man sedan även koppla
en strömkontakt från nätdelen. Det finns två modeller och det är den större som ska vara till
dessa enheter. Denna passar bara på ett sätt.
Diskettstationen ska i sin tur kopplas till FD-kontakten. Den använder en lite mindre flatkabel,
men samma sak gäller här: röd markering mot pin 1, både på moderkortet och till
diskettenheten. Oftast är pin 1 den sida som är mot strömkabeln även på diskettenheten.
Diskettenhetens flatkabel har vanligen fyra kontakter, två olika par. De lite större används till
gamla 5.25" enheter, vilka har försvunnit från marknaden för länge sedan, men kontakterna
finns kvar. De två andra passar dagens vanliga 1.44 MB enheter. Här är det viktigt att man
kopplar kontakten som sitter längst ut på kabeln till diskettenheten. Detta går dock att ändra i
datorns BIOS om man kopplat fel. Det är dock lika bra att koppla rätt från början.
Diskettenheten ska också ha ström från nätdelen. Det får den av den mindre modellen av
strömkontakt. Även denna kan bara sättas i på ett sätt.
Instickskort
Nu ska grafik- och ljudkort sättas på plats. Tillbehörskort går bara att sätta i på ett sätt, vilket
gör installationen relativt enkel. På ett Pentium II-moderkort finns det tre olika kortplatser att
välja mellan: ISA (punkt 7), PCI (punkt 8), samt AGP (punkt 9). Grafikkortet kopplas
antingen till AGP eller PCI, beroende på vilken typ du har. Till AGP-porten kan man bara
koppla grafikkort, varför det räcker med en sådan. De flesta nya grafikkort finns som AGP-
modell. Ljudkortet kopplas till en ISA- eller en PCI-plats, också beroende på vad det är för
typ av kort. Korten trycks ner i respektive plats och fästes med skruvar i lådans bakre del. Se
till att korten kommer ner ordentligt. Det kan behövas lite kraft, men ta inte i för mycket.
Grafikkortet behöver som standard inga extra kopplingar inne i lådan. Om man däremot
använder en 3D-accelerator eller andra tillbehörskort för grafikhantering (till exempel TV-
kort) kan man behöva göra kopplingar mellan dessa kort. Ljudkortet behöver dock alltid en
kabel mellan sig och CD-spelaren för att kunna ge ljud från audio-CD. Denna kabel ska följa
med CD-spelaren och är inga problen att jacka i. Det händer dock att kabeln inte passar med
ljudkortet, och har man då inte fått en passande kabel med detta, då får man inhandla en ny
kabel.
Till sist...
Nu finns det lite småjobb att klara av, innan man kan starta datorn. Först har vi de små
kablarna från lådans lampor (lysdioder), knappar, och från dess högtalare, vilka ska kopplas
till moderkortet. Dessa är viktiga att koppla in innan man startar datorn för första gången, då
de ger felmededlanden om eventuella problem. Hur dessa kablar ska kopplas skiljer sig från
kort till kort, så det är bara att slå upp manualen på nytt. Antalet kablar, och deras funktioner,
varierar också mellan olika lådor. Vanligen är det en kabel för startknappen (power) och en
för resetknappen, en som indikerar när hårddisken arbetar, samt en som lyser när datorn är på.
Inne i lådan finns också en lite högtalare (PC-speaker) som ska kopplas till moderkortet. Det
är denna lilla högtalare som piper när datorn startar. I ett ATX-system kopplas även
startknappen till moderkortet, medan den i ett AT-system går direkt till nätaggregatet och
således inte behöver kopplas till moderkortet.
Nu är alla interna delar, alla komponenter i lådan, på plats. Då återstår det att koppla in alla
externa enheter. Det är ingen idé att sätta på skalet och skruva ihop lådan innan man försäkrat
sig om att allt fungerar som det ska. Det är ju inga problem att sätta på locket senare.
Bildskärmens signal- kabel ska kopplas till grafikkortet, men den behöver också ström. I ett
AT-system kopplar man oftast bildskärmen till nätdelen, så att den stängs av när datorn slås
av. I ett ATX-system är inte detta möjligt, utan man måste då koppla bildskärmen till vägg-
uttaget. Sedan är det bara att koppla in tangentbord, mus och högtalare till avsedda kontakter.
Om du använder högtalre med inbyggt förstärkare, eller använder stereon, ska du använda
ljud- kortets "Line out". Om du använder passiva högtalare (utan förstärkare), eller hörlurar,
ska dessa kopplas till "Speaker out". Tangentbordet ska antingen kopplas till sin PS/2-kontakt,
vilket är standard i ett ATX-system, eller till en DIN-kontakt. Är det inte markerat vilken
enhet som ska kopplas vart, gäller det som vanligt att kika i moder- kortets manual. Musen
(eller annat pekdon) ska antingen kopplas till en PS/2-kontakt eller till en serieport. I ett ATX-
system använder man PS/2 för både mus och tangentbord. I ett AT-system använder man
nästan alltid DIN för tangentbordet, medan man oftast kan välja mellan att använda PS/2 eller
en serieport för musen.
Första starten
När allt är färdigmonterat är det dags att testa om datorn fungerar (om den startar). För att få
ett fungerande system är det dock en hel del saker kvar att göra, som till exempel att installera
ett operativsystem och så vidare. Men innan det måste förstås datorn få en teststart.
OBSERVERA att det är mycket viktigt att man kollar att voltomkopplaren bak på nätdelen i
lådan står på 230 V. Om den står på 115 och du startar datorn, är det stor risk att flera
komponenter går sönder. Om olyckan är framme "smäller" nätaggregatet med största
säkerhet, och moderkortet och dess komponeneter ligger också i farozonen. Det är en onödig
liten miss som kan kosta en hel del, så kolla det innan du trycker på "Power". Alla nätdelar
har dock inte en sådan omkopplare, så om de saknar en är det bara att köra.
Om något väsentligt har installerats fel när du startar datorn ger den ifrån sig felsignaler,
varför det är viktigt att koppla in lådans högtalare innan man startar datorn för första gången.
Ett kort pip innebär att allt fungerar som det ska. Andra signaler kan betyda att antingen
processor, minnet eller grafik- kort inte är riktigt på plats. Då är det bara att slå av datorn och
kontrollera. Det är inget som datorn tar skada av.
BIOS
När datorn startar och allt fungerar som det ska (bildskärmen visar bild och inga felsignaler
hörs), så är det dags för ett besök i datorns BIOS Setup. Du kommer till denna genom att till
exempel trycka på knappen "Delete" vid uppmaning. Vilken knapp man trycker på kan
variera, men Delete brukar vara vanligast. "Esc", "Insert", F3 och F10 är också vanliga
alternativ.
Vi ska här titta lite närmare på exakt hur du gör de nödvändigaste inställningarna i BIOS
Setup. Vi kommer att utgå från den vanligaste typen av BIOS, nämligen den typ som Award
Software Inc levererar. Awards BIOS är vanligast på våra moderkort, och har du ett sådant
känner du säkert igen dig. När du kommer in i BIOS Setup möts du av en huvudmeny som ser
ut ungefär enligt nedan.
  !! CPU SOFT MENU !! LOAD SETUP DEFAULTS

STANDARD CMOS SETUP INTEGRATED PERIPHERALS

 
BIOS FEATURES SETUP PASSWORD SETTING
 
CHIPSET FEATURES SETUP IDE HARD DRIVE DETECTION
 
POWER MANAGEMENT SETUP SAVE & EXIT SETUP
 
PNP/PCI CONFIGURATION EXIT WTHOUT SAVING
 

Här kan du nu göra en mängd olika inställningar för ditt system. Om du inte ställer in
processorns hastighet på själva moderkortet ska du göra det här (de moderkort där
inställningarna görs på kortet saknar således CPU-menyn). De flesta moderkort med Soft
Menu känner av vilken processor som används och gör automatiskt lämpliga inställningar. Du
behöver då inte bry dig om den menyn. Om du däremot vill sköta detta själv, gör du dessa
inställningar under "!! CPU SOFT MENU !!". Här kan du under "CPU Operating Speed"
välja den hastighet (MHz) din processor har. För Pentium II/III väljer du 100 MHz
alternativet och för Celeron 66 MHz. Dessa värden är systembussens hastighet och anges
inom parantes. Det finns även ett alternativ som heter "User Define". Här kan du själv välja
multipliaktor värde och systembusshastighet. Detta rekommenderas bara om du är en erfaren
användare.
I BIOS Setup bör man också ange vilken eller vilka hårddiskar systemet använder. Detta gör
man enklast under menyn "IDE HARD DRIVE DETECTION", där datorn automatiskt söker
efter hård- diskar. Under "STANDARD CMOS SETUP" kan man sedan kontrollera vilka
inställningar som finns för systemets diskar. Mer information om detta finns på sidan "Att
installera en hårddisk". Under "STANDARD CMOS SETUP" kan du också passa på att ställa
in tid och datum för systemets klocka. De övriga inställningarna under denna meny behöver
du vanligen inte ändra.
Du bör också ta en titt på hur datorns startalternativ ser ut. Detta gör du under "BIOS
FEATURES SETUP". Här ser du under "Boot Sequence" vilken enhet datorn kommer att läsa
från först när den startar. Beroende på vad du har tänkt starta systemet från ska du här välja
lämplig enhet. Du kan vanligen välja mellan A: (diskettenheten), C: (den primära hårdisken),
D: (ev. en andra hårddisk eller annan enhet), CD-ROM (eller DVD), LS-120, och SCSI.
Sökordningen kan också ändras. Ska du starta från en diskett ska A: stå som första altarnativ,
ska du starta från hårddisken välver du C: och så vidare. Du kan bara starta från hårddisken
om denna innehåller filer för att kunna starta systemet (ett fungerande operativsystem eller
bara systemfiler). Om det inte är möjligt att starta från hårddisken måste du således starta från
en diskett eller en cd-skiva. Disketten måste innehålla speciella systemfiler för att kunna starta
systemet. Information om hur du skapar en fungerande diskett hittar du på sidan "Att skapa en
system- eller startdiskett". Även cd-skivan måste vara förberedd för att kunna startas från.
Ofta är det då en skiva innehållande ett operativsystem som man startar från, för att kunna
installera det samma. Windows 95 cd:n går inte att starta från, utan då måste man använda en
diskett. Original cd:n för Windows 98 är däremot förberedd för detta, vilket innebär att man
kan starta direkt från cd:n och sedan installera operativsystemet. Man måste då ange "CD-
ROM" som startalternativ i BIOS. De felsta Linux-skivor är också möjliga att starta direkt
från.
I datorns BIOS Setup kan du även göra inställningar för minnet och datorns
energisparfunktioner, samt mycket mer. De flesta inställningar brukar dock vara förinställda
på fungerande alternativ, så det är inte nödvändigt att göra så många inställningar om man
känner sig osäker på detta. Det enda du egentligen behöver göra är att kolla på ovanstående
saker. Resten kan du lämna som de är. Om du känner dig osäker och vill ha mer information
kan du också titta i moderkortets instruktionsbok, där BIOS funktioner finns förklarade. När
du gjort nödvändiga inställningar sparar och avslutar du genom att välja "SAVE & EXIT
SETUP". Om du inte vill spara något väljder du "EXIT WITHOUT SAVING" eller trycker på
Escape-knappen.
Sammanfattning över byggandet
1. Gör eventuella inställningar på moderkortet.
2. Sätt fast processor och kylanordning, och RAM-minnet på moderkortet.
3. Skruva fast de enheter som inte går att sätta dit när moderkortet är på plats.
4. Sätt moderkortet på plats i lådan, koppla strömkabeln från nätdelen.
5. Ställ in alla IDE-enheter som Master/Single eller Slave.
6. Skruva fast och dra flat- och strömkablar för HD, FD, och DVD/CD-ROM.
7. Sätt portarna på plats om du använder ett AT-system.
8. Sätt i grafikkort, ljudkort och ev. andra kort. Glöm inte kabeln mellan ljukortet och cd:n.
9. Koppla lådans små kablar till moderkortet (PC-högtalaren, lysdioder, och knappar).
10. Koppla in alla externa enheter som bildskärm, tangentbord, mus, och högtalare.
11. Starta och kolla att allt fungerar. Gör inställningarna i BIOS Setup.
12. Starta datorn från lämpligt media och konfigurera hårddsiken om det behövs.
13. Installera ett operativsystem om det behövs.
14. Skruva fast skalet på lådan... Klart