10
2020
Koreanska – ett stort språk i världen
Koreanska är modersmål
för över 80 miljoner männi­
skor. Gabriel Jonsson, docent
i Koreas språk och kultur,
Stockholms universitet, ger
här en bakgrund.
Koreanska talas av 51 miljoner män­
ni­skor i Sydkorea och av 25 miljoner i
Nordkorea. Därtill kommer cirka åtta
miljoner talare utanför Koreahalvön,
varav de flesta bor i Kina, USA, Japan
och Ryssland. Därför är koreanska ett
stort språk i världen. I Sverige kan man
bara studera koreanska på universi­
tetsnivå på Stockholms universitet.
Ursprung
Det råder delade meningar om kore­
anskans ursprung. Vissa språkforskare
menar att det tillhör den ural-altaiska
språkfamiljen och är besläktat med
bland annat mongoliska. Andra pekar
på likheterna med japanska: språken
är grammatiskt som spegelbilder av
varandra. Dessutom utgör kinesiska
låneord det mesta av ordförrådet i båda
språken. Av dessa skäl är japanska
det språk som koreaner enklast kan
lära sig.
Det höga antalet kinesiska låneord
är den viktigaste anledningen till
att koreanska är ett mycket ordrikt
språk. Flera ord har en inlånad och
en inhemsk variant. Vilken av dessa
man ska använda beror på samman­
hangen. I akademiska publikationer
och officiella tal är kinesiska låneord
fler än i vardagsspråk.
Ursprungligen skrevs koreanska
med kinesiska tecken. Tecknen är
många och svåra att lära sig så kung
Sejong (regerade 1419-1450) lät en
grupp vetenskapsmän utarbeta ett
fonetiskt bokstavsalfabet som alla
människor lätt skulle kunna lära
sig skriva och läsa. Efter tre år av
användning på prov proklamerades
Hunminjôngûm – instruera folket om
de rätta ljuden – 1446.
Eftersom kinesiska var de bildades
språk slog dock inte alfabetet igenom
förrän i slutet av 1800-talet och i början
av 1900-talet, då det fick sitt nuvarande
namn Han’gûl. Det betyder ”koreansk
skrift” och avsåg beteckna att skriften
är bättre än den kinesiska.
En sida från dokumentet Hunmin
Jeongeum Haerye (”Förklaringar
och exempel på de korrekta ljuden
för instruktion till folket”), där prin­
ciperna för hangul först förklarades.
Efter den formella delningen av
Koreahalvön 1948 i Demokratiska
Folkrepubliken Korea – Nordkorea
– och Republiken Korea – Sydkorea
– avskaffades bruket av kinesiska
tecken i norr medan man i söder har
vacklat i språkpolitiken. Min egen
erfarenhet från Sydkorea är att unga
människor inte kan många kinesiska
tecken medan de som är äldre än 50
år kan många.
Struktur
Koreanskans ordföljd är subjekt-
objekt-verb. Till skillnad mot i svenska
är subjektet ofta inte utsatt utan det
kommer fram av sammanhanget. En
annan skillnad är att man använder
olika verbändelser beroende på vem
man talar till. Därför gäller det att
bedöma vilken relation den tilltalade
har till en själv. Exempel med hjälp av
verbet kada – gå – är följande:
Lexikonform: Kada
Vanligt talspråk: Ka-yo
Artig form: Kamnida
Formell artig form: Kasimnida
Låg form: Ka
Dessa former används på de flesta
verb. Dessutom måste man i det
av konfucianismen starkt präglade
hierarkiska samhället ange titlar på
personer som man talar till eller om,
inklusive avlidna personer.
Ord som president, direktör, konstnär
och forskare med flera måste sättas
efter angivna personers hela namn
eller efternamn, som sätts före för­
namnen. Kim Jong-uns familjenamn
är det mycket vanliga Kim. I likhet
KOREA-information 2 .
med alla andra personnamn kommer
det från kinesiska tecken.
I nyheterna i Sydkorea sätter man
titlar som ”hemmafru” eller ”universi­
tetsstudent” efter intervjuade personer.
Bara nära vänner tilltalar varandra
med förnamn. Istället används ord
som ”mor” och ”far” inom familjen.
Syskon emellan används olika ord för
äldre broder och äldre syster.
Svårigheter
Är koreanska svårt?
Det finns både lätta och svåra inslag
i koreanska. Grammatiken är logisk
till gagn för inlärningen. Det mycket
stora ordförrådet och den hierarkiska
strukturen försvårar dock inlärningen.
Enligt mig är onomatopoetiska ord och
adjektiv, som det i många fall är svårt
att finna exakta motsvarigheter till på
svenska, det allra svåraste.
Att lära sig koreanska är en krävande
uppgift, men det är mödan värt efter­
som att kunna språket öppnar en ny
värld för talaren. Koreaner förväntar
sig inte att utlänningar kan koreanska
och blir därför glatt överraskade när
de träffar människor som kan språket.
Gabriel Jonsson
Transkribering
Vid transkribering av koreanska
används flera olika system. I Nord­
korea används officiellt McCune-
Reischauersystemet och i Sydkorea
används officiellt den nyligen inför­
da reviderade romaniseringen.