OceanofPDF.

com
 Annika Thor
EN Ö I HAVET

Bearbetad till lättläst av Cecilia Davidsson

Bokförlaget Hedvig
OceanofPDF.com
 Det nya landet
Tåget stannar vid perrongen. Steffi tittar ut. Genom röken från loket ser
hon en stor tegelbyggnad.
– Är vi framme, Steffi? frågar Nelli. Ska vi gå av här?
– Jag tror det, säger Steffi.
Steffi är tolv år och hennes lillasyster Nelli är sju. De har rest i flera
dagar och nätter, ända från Wien i Österrike. Alla barnen på tåget är
flyktingar och alla har en brun namnlapp i ett snöre runt halsen.
En dam i ljus dräkt och hatt visar sig i dörren till tågkupén. Hon talar
tyska, samma språk som systrarna.
– Fort, fort, säger damen. Det här är Göteborg. Ni måste gå av.
Hon skyndar vidare.
På perrongen är det en enda röra av barn och väskor. Några av
småbarnen gråter. En liten pojke ropar på sin mamma.
– Din mamma är inte här, säger Steffi. Du ska få en annan mamma, en
som är lika snäll.
Damen i den ljusa dräkten lyfter upp pojken i famnen.
– Kom, säger hon till de andra barnen. Följ mig.
De går efter henne in i stationshuset. Där väntar en klunga människor.
En annan dam, äldre och med glasögon, säger till barnen:
– Välkomna till Sverige. Vi i hjälpkommittén är så glada över att ni är
här. Här är ni trygga, tills ni kan träffa era föräldrar igen.

Damen i den ljusa dräkten tar fram en lista. Hon börjar ropa upp namn.
För varje namn räcker ett barn upp handen. Damen tittar på den bruna
namnlappen för att se att namnet stämmer. En av de vuxna lämnar
klungan och tar barnet med sig och går.
– När är det vår tur, Steffi? säger Nelli. Är det ingen som hämtar oss?
– De har inte kommit till vår bokstav ännu, förklarar Steffi. Vi får
vänta lite.
 – Jag är hungrig, gnäller Nelli. Och trött.
Steffi är också hungrig, och hela kroppen längtar efter att få lägga sig i
en säng. Smörgåsarna som mamma skickade med är slut för länge sedan.
– Du ska få se att vi får bo i ett riktigt slott. Med utsikt över havet,
säger Steffi.
Då ropar damen äntligen Nellis namn:
– Eleonore Steiner!
Steffi drar med sig Nelli fram till damen.
– Här är vi, säger hon.

Damen tittar på sin lista.

– Stephanie Steiner? frågar hon.
Steffi nickar. Damen vänder sig till klungan och ropar ut systrarnas
namn. Men ingen kommer fram för att hämta flickorna.
– Steffi, är det ingen som vill ha oss? säger Nelli med darrande röst.
Steffi kramar Nellis hand hårt.
– Vänta här, säger damen och tar flickorna åt sidan. Jag är strax
tillbaka.
Den äldre damen tar över listan och fortsätter att ropa upp namn. Till
slut är alla barnen borta. Bara Steffi och Nelli står kvar med sina väskor.
– Får vi åka hem nu? Hem till mamma och pappa? säger Nelli.
Steffi skakar på huvudet. Då börjar Nelli gråta.
– Grina inte, väser Steffi, du är väl inget småbarn.
Damen i den ljusa dräkten kommer tillbaka.
– Ni ska bo på en av öarna. Kom, jag följer er till båten.
OceanofPDF.com
 Sjösjuk
Damen köper biljetter och flickorna stiger på en vit ångbåt. En
besättningsman visar var de ska sitta i båtsalongen.
Båtmotorn börjar dunka under dem. De lämnar kajen och är på väg ut
i älven. Svart rök flyter ut ur skorstenen.
– Vart går båten? frågar Nelli.
– Dit vi ska, svarar Steffi.
– Till semesterorten vid havet? Berätta hur det ser ut!
– Där finns långa stränder med mjuk sand och palmer som växer längs
strandpromenaden. På stränderna ligger människor och solar sig, och det
finns en kiosk där man kan köpa glass …
Steffi hör viskande röster. Hon ser två gubbar som stirrar nyfiket på
henne och Nelli.
– Vi tar av de här, säger hon och stoppar namnlapparna i ryggsäcken.
Kom, så går vi ut.
De ställer sig längst fram i båten. Nelli fingrar på sitt korallhalsband.
Det är mammas halsband, köpt på hennes bröllopsresa för länge sedan.
När de skulle resa fick Nelli halsbandet av mamma.
– Berätta mera om semesterorten, Steffi! säger hon.
– På eftermiddagen går alla hem till sina hotell för att vila en stund.
Efter maten promenerar man i parken och lyssnar på orkestrarna som
spelar musik.
– Ska vi bo på ett hotell?
– Jag vet inte. De som vi ska bo hos kanske äger ett hotell.
– Finns det ett piano? frågar Nelli.
– Det är klart, säger Steffi.

Nelli hade just börjat spela piano, innan familjen måste flytta från sin
stora lägenhet. De kunde inte ta med sig pianot till det nya stället. Där
fick bara deras sängar plats.
Båten kommer ut på öppet vatten. Det blåser upp, och mörka moln syns
på himlen. Båten börjar gunga. Steffi mår illa. Hon kramar relingen hårt
och blundar. Sedan böjer hon sig över vattnet och kräks.
– Är du sjuk? frågar Nelli oroligt.
– Sjösjuk, säger Steffi.
De går in i salongen igen. Steffi lägger sig på bänken och sluter
ögonen. Allting snurrar runt. Till slut somnar hon.
Hon vaknar av att Nelli rycker henne i ärmen.
– Steffi, skynda dig! Vi är framme nu!
OceanofPDF.com
 Världens ände
Det luktar salt och fisk och något äckligt, ruttet. Steffi vill nästan kräkas
igen. Hon sväljer hårt och ser sig omkring.
Längs med kajen ligger vita fiskebåtar. På land står höga
träställningar. Några är tomma, på andra hänger fisknät på tork. Alldeles
vid kajen ligger röda och grå sjöbodar. Bakom dem skymtar låga hus.
En kvinna står och väntar på dem. Hon har en stickad kofta över sin
blommiga klänning och en sjal knuten runt huvudet. Hon ler stort.
– Eleonore och Stephanie, säger hon, fast hon uttalar namnen
underligt. Hon kramar Nelli och kysser henne på kinden.
– God dag, säger Steffi och sträcker fram handen.
Kvinnan tar handen och säger något på ett främmande språk.
– Vad säger hon? frågar Nelli.
– Jag vet inte, säger Steffi. Hon talar svenska, tror jag.
– Kan hon inte tyska? undrar Nelli. Hennes röst darrar.
– Vi måste lära oss svenska, säger Steffi.
– Steffi, säger hon och pekar på sig själv. Sedan pekar hon på sin
lillasyster: Nelli.
Kvinnan nickar och ler.
– Alma, säger hon. Alma Lindberg. Tant Alma. Kom.
En cykel står lutad mot en av sjöbodarna. Tant Alma spänner fast
Nellis resväska på pakethållaren. De börjar gå längs den smala vägen
mellan husen.

Husen ligger tätt. Runt dem finns trädgårdar med fruktträd.

– Steffi, piper Nelli. Var är sandstranden? Och palmerna?
Steffi låtsas inte höra.
– Tänk om det inte finns något hotell! Och inget piano!
– Tyst med dig, snäser Steffi. Vi är inte framme än.
 Just då stannar de utanför ett gult hus med glasveranda. Två blonda
barn rusar ut ur huset och springer fram till tant Alma. De är små, yngre
än Nelli.
– Elsa och John, säger tant Alma.

De går in i köket. Där sitter en kvinna med magert och strängt ansikte.
Hennes gråa hår är uppsatt i en knut i nacken.
– Såna små stackare, säger hon till tant Alma. Vi får hoppas att det går
att göra folk av dem.
– Det här är tant Märta, säger tant Alma.
Steffi tar i hand och niger. Tant Alma dukar fram bullar och saft.
– Bulle, säger hon och pekar när de har satt sig runt bordet. Glas.
Bord. Stol. Kopp.
Steffi och Nelli försöker härma orden. De hinner lära sig tio svenska
ord innan tant Märta reser sig. Hon går och hämtar Steffis kappa och
räcker den till henne.
– Steffi? säger Nelli ängsligt. Vad vill hon?
– Jag vet inte, svarar Steffi.
Hon tar på sig kappan. Tant Alma och barnen följer dem ut.
– Gå inte! säger Nelli. Jag vill att du ska stanna här.
– Bråka inte, säger Steffi. Vi måste göra som de säger.
– Mamma har sagt att vi skulle få bo tillsammans.
– Det kanske bara är i natt. Bli inte rädd.
Men Steffi känner sig också orolig. Hon har lovat mamma och pappa
att ta hand om sin lillasyster. Nelli kramar Steffi hårt.

Tant Märta leder sin cykel ut genom grinden. Hon klappar med handen
på pakethållaren. Steffi sätter sig på den med väskan framför sig. Hon
klamrar sig fast så gott det går. Det är första gången hon sitter på en
cykel.
De åker genom en skog med låga träd. Sedan slingrar sig vägen
mellan kala klippor. I skrevorna blommar lila ljung. Tant Märta kämpar
sig uppför en backe. Högst upp stannar hon till. Framför dem ligger
havet, grått och oändligt.
Det här är världens ände, tänker Steffi.
Nedanför backen ligger ett ensamt hus, vitt och kalt. Nere vid stranden
står en röd sjöbod. Vid en brygga guppar en roddbåt.
Tant Märta pekar ner mot huset och säger något på svenska. Steffi
förstår inte orden, men hon förstår ändå att här ska hon bo. Här, vid
världens ände.
OceanofPDF.com
 Steffis nya rum
Tant Märta visar Steffi runt i huset. På nedervåningen finns köket och ett
rum, möblerat med enkla trämöbler. I ett hörn står en stor gungstol. På ett
bord ligger en tjock bok. Det måste vara en bibel.
På övervåningen finns två sovrum. Steffis rum har snedtak och ett litet
fönster. Det finns ett bord med en pinnstol, en byrå och en säng. Inga
prydnadssaker. Men på väggen över byrån hänger en tavla på Jesus.
Vad ska jag med en tavla med Jesus till? tänker Steffi. Vet hon inte att
jag är judinna?

Tant Märta pekar på Steffis väska. Sedan går hon ner i köket. Lydigt
börjar Steffi packa upp. Hon lägger sina kläder i de två översta
byrålådorna. I den understa lådan lägger hon sina böcker, dagboken,
brevpappret, pennorna och smyckeskrinet. Sin slitna nallebjörn sätter hon
på sängen. Det var länge sedan hon slutade sova med nallen, men hon
kunde inte lämna kvar den hemma.
Sist ställer Steffi sina fotografier på byrån. En bild av mamma, en av
pappa, och en bild av hela familjen på utflykt. På den tiden var de
fortfarande en vanlig familj. De kunde göra utflykter, åka spårvagn och
gå på bio. Sedan tog nazisterna makten i Österrike. Då blev det förbjudet
att göra sådana saker. Förbjudet för sådana som dem. För judarna.
Steffi skulle vilja sova, men i stället blir hon sittande på sängen tills
tant Märta kommer tillbaka. Tant Märta pekar mot trappan. Steffi reser
sig från sängen. Då går tant Märta fram och slätar till överkastet efter
henne.

Köksbordet är dukat för två personer. Tant Märta ställer fram maten: kokt
potatis och stekta fiskar. Hela fiskar, med huvudena kvar.
När de har satt sig knäpper tant Märta händerna och ber en bordsbön.
Sedan häller hon upp mjölk i ett glas och lägger upp en av fiskarna på
Steffis tallrik.
 Steffi stirrar på fisken. Den stirrar tillbaka med sitt döda, vita öga.
Steffi petar i fisken med gaffeln och stoppar en liten bit i munnen, dricker
en klunk mjölk och sväljer fort.
Steffi tuggar och sväljer, tuggar och sväljer. Den sista tuggan får hon
pressa ner.
Tant Märta reser sig från bordet, tar en gryta med hett vatten från
spisen och håller upp det i diskhon. Sedan pekar hon på tallrikarna och på
diskbänken.

Steffi skrapar bort fiskresterna från tallrikarna ner i en slaskhink. Hon är

inte van vid att diska. Förr, i den stora lägenheten, hade de hemhjälp.
Efter flytten måste mamma sköta allt i hemmet själv. Hon ville inte att
Steffi och Nelli skulle hjälpa till.

När Steffi är färdig med disken torkar hon av bordet med disktrasan.
Trasan luktar surt.
Sedan går tant Märta in i rummet för att lyssna på radion. Hon verkar
inte bry sig om vad Steffi gör. Till slut bestämmer Steffi sig för att gå upp
på sitt rum och skriva brev.
OceanofPDF.com
 Första brevet
Steffi tar fram sitt brevpapper och reservoarpennan. Pennan är ny. Hon
fick den av pappa sista kvällen hemma.
– För att du ska kunna skriva vackra brev, sa han.
Steffi tittar ut genom fönstret. Regnet piskar mot rutan. Allt är grått –
grå sten, grått hav, grå himmel.
Hon skriver:
Älskade mamma och pappa. Jag saknar er. Vi bor på en ö i havet. Vi
åkte båt hit, jag vet inte hur länge, för jag mådde illa och somnade. Nelli
och jag får inte bo hos samma familj. Jag vet inte varför. Nellis tant heter
Alma och är snäll. Jag ska bo hos tant Märta. Hon är ganska sträng.
Hon talar ingen tyska.
Någonting vått faller på brevpappret.
Mamma! skriver Steffi. Snälla mamma, kom och hämta oss. Här finns
bara hav och sten. Här kan jag inte leva!
Gråten värker i halsen. Den går inte att stoppa. Steffi gömmer ansiktet
i armarna och låter tårarna komma.
När gråten lugnat sig känner hon sig tom, som om hon har ett stort hål
inuti.
Steffi läser vad hon har skrivit. Kom och hämta oss! Hur skulle det gå
till? Mamma och pappa har inte tillstånd att komma till Sverige. Hon kan
inte skicka ett sådant brev. De skulle bara bli ledsna.

Steffi river sönder brevet. Sedan börjar hon på ett nytt:

Kära mamma och pappa! Nu är vi framme där vi ska bo. Det är på en
ö i havet. Vi åkte båt hit. Det var spännande. Alla är snälla mot oss. Vi
har redan lärt oss lite svenska. Här finns till och med en hund. Den är
brun och vit och vi får leka med den så mycket vi vill. Jag skriver snart
och berättar mera.
Er Steffi.
Hon stoppar brevet i kuvertet och skriver adressen utanpå. Nu behöver
hon bara ett frimärke.
Tant Märta sitter i köket och dricker kaffe. Steffi visar henne kuvertet.
– Frimärke, försöker hon säga.
Tant Märta nickar och säger något på svenska. Steffi hör ordet ”post”.
De kanske måste köpa frimärken på posten.
Steffi får ett glas mjölk. Sedan lägger tant Märta handflatorna mot
varandra och lutar kinden mot händerna. Steffi nickar. Hon är verkligen
trött.

Det är skönt att krypa ner under täcket, fast det luktar främmande. Hon
lägger näsan i nallebjörnens päls och drar in hans välbekanta doft.
Steffi sover nästan, när dörren öppnas. Hon hör steg närma sig sängen.
En hand rör vid hennes kind. I nästa ögonblick stängs dörren.
OceanofPDF.com
 Nelli är rädd
Det är morgon, Steffis första på ön. Hur många kommer det att bli? När
de reste sa pappa:
– Det kommer att ta några månader, högst ett halvår, innan vi får resa.
Då möts vi i Amsterdam och reser tillsammans till Amerika.
Steffi tittar på fotografierna på byrån. Mamma ler, men pappa ser
allvarligt på henne genom glasögonen.
– Var inte oroliga, säger Steffi högt. Jag är stor nu. Jag tar hand om
Nelli.

Steffi går ut till tvättskrubben i hallen. Hon tvättar och kammar sig
framför spegeln. Håret är trassligt. Det når nästan till midjan. Hon gör en
mittbena och flätar håret i två flätor.
Till frukost får hon havregrynsgröt med mjölk. Gröten är seg och
klistrig, men Steffi är hungrig och äter upp allt. Tant Märta ser nöjd ut
och lägger upp en portion till.
Telefonen ringer. Tant Märta svarar och pratar en stund. När hon har
lagt på luren vänder hon sig till Steffi:
– Nelli, säger hon och pekar ut genom köksfönstret.
Steffi släpper skeden. Något har hänt med Nelli! Men vad? Tant Märta
förstår inte hennes frågor. Hon följer Steffi ut och pekar på cykeln. Men
Steffi bara skakar på huvudet. Hon kan ju inte cykla. I stället springer
hon hela vägen till det gula huset.

I köket sitter Nelli, klädd i nattlinne. Ansiktet är svullet av gråt. När hon
ser Steffi springer hon till hennes famn.
– Steffi, Steffi, snyftar hon. Jag vill åka hem! Jag vill till mamma!
– Vad är det med dig? säger Steffi med sträng röst. Är det något som
har hänt?
Nelli nickar.
– Jag kunde inte hjälpa det, viskar Nelli.
 Nelli berättar att hon har kissat i sängen.
– Det finns ingen toalett. Man måste gå ut, till ett särskilt hus i
trädgården. Det luktar illa där.
– Är det därför du inte vill gå dit?
– Nej, jag vågade inte. Det var alldeles mörkt och jag var rädd att de
skulle komma och ta mig.
– Vilka? frågar Steffi, fast hon vet vad Nelli menar.
– Poliserna, viskar Nelli, nazisterna.
– Nelli, säger Steffi. Vi är i Sverige nu. Du är säker här. Det är ju
därför vi är här.
Steffi försöker förklara för tant Alma att Nelli inte vågar gå ut till
dasset på natten. Tant Alma verkar förstå, för hon ställer en potta under
Nellis säng.

Steffi och Nelli går ut i trädgården tillsammans med tant Almas barn.
Himlen har klarnat och det är ganska varmt. Några flickor i Steffis ålder
cyklar på vägen. Det hänger baddräkter på deras cykelstyren. Flickorna
stannar till och stirrar på systrarna. En lång, blond flicka säger något som
får alla att skratta.
Som om vi var apor på zoo, tänker Steffi.
En annan flicka, med rött hår, vinkar åt Steffi och säger något. Steffi
skakar på huvudet för att visa att hon inte förstår. Flickan skrattar, men
det är inget ovänligt skratt.
Sedan cyklar flickorna vidare.
– De ska bada, säger Nelli, det vill jag också.
– Det går inte, säger Steffi. Vi har inga baddräkter.
De brukade bada i Wien, innan skylten fanns: Förbjudet för judar.

Tant Märta kommer cyklande. Hon håller Steffis brev i handen och pekar
mot samhället.
Posten, tänker Steffi och bestämmer sig för att följa med.
– Vänta här, säger hon till Nelli. Jag kommer snart.
 Posten ligger i samma hus som affären. Steffi står bredvid när tant
Märta ber kassörskan om ett frimärke.
– Det ska skickas till Wien i Österrike, säger tant Märta.
– Tyska riket, säger kassörskan. Det blir 30 öre. Så fru Jansson har
bekanta där?
– Det är tösens brev. Till föräldrarna, säger tant Märta.
Postkassörskan granskar Steffi.
– Och vem är tösen?
– En liten judeflicka. De har det svårt där nere. Så Evert och jag
bestämde oss för att ta henne. Tills föräldrarna kan resa. De vill till
Amerika.
Tant Märta betalar för frimärket. Sedan går de in i affären. Handlaren
tittar flera gånger på Steffi. Hon tycker inte om hans blick.
Sedan kommer en flicka in genom dörren. Det är den blonda på
cykeln. Hon går in bakom disken och fyller en påse med kola, utan att
fråga om lov. Handlaren ler och klappar flickan på kinden. Hon stoppar
en kola i munnen och tuggar. Hela tiden tittar hon på Steffi.
OceanofPDF.com
 Baddräkten
När de kommer tillbaka visar Nelli fram en baddräkt, gul och blank i
tyget.
– Jag har fått den av tant Alma. Du får säkert en av tant Märta, tror du
inte det? Men vi ska äta först, har tant Alma sagt.
– Hur vet du det? Du förstår väl inte svenska.
– Det gör jag visst!
Alma och Märta pratar med varandra. Sedan cyklar tant Märta iväg.
– Där ser du, säger Nelli glatt. Du får också en baddräkt.

De äter ostsmörgås och dricker mjölk. John råkar spilla mjölk över hela
bordet. Tant Alma blir inte arg. Hon bara torkar upp mjölken och häller
upp ny i hans mugg.
Sedan står tant Märta i dörren. I ena handen håller hon en handduk, i
den andra något svart. Det är en urgammal baddräkt, gjord i tjockt ylle.
Steffi stirrar på den. Tant Märta sträcker den mot Steffi.
– Tack så mycket, tvingar Steffi fram.
– Steffi, viskar Nelli. Är det där en baddräkt?
– Håll tyst, väser Steffi.

De följer en stig ner till badviken. Tant Alma håller lille John i handen.
Nelli och Elsa skuttar fram. Steffi går sist. Hon har gömt den fula
baddräkten i handduken.
Tant Alma lägger ut en filt på sanden och sätter sig. Hon hjälper John
att byta om till badbyxor. Nelli och Elsa är redan ombytta. Skrattande
rusar de ner till vattnet.
Tant Alma försöker få Steffi att följa med och bada. Hon pratar och
gör gester. Men Steffi bara skakar på huvudet.
Till slut ger tant Alma upp. Hon tar John i handen och går ner till
vattnet.
 Längre ut på klipporna ser Steffi barn som badar. Flickorna som
stannade utanför tant Almas hus är där. Några pojkar också. Den blonda
flickan från affären har en vit baddräkt med en röd rosett bak. Den
rödhåriga har en grön.
Steffi sitter kvar på filten och svettas i solskenet. Filten är som en egen
liten ö, där hon är alldeles ensam.
OceanofPDF.com
 Porslinshunden
Varje dag den första veckan skiner solen. Varje dag går de till badviken.
Varje dag sitter Steffi påklädd på filten, medan Nelli och småbarnen
badar. De äldre barnen hoppar och dyker från klipporna.
Men en morgon är vädret gråmulet när Steffi vaknar. Det känns som
en lättnad. Hon tar på sig en kofta för att gå hem till tant Alma. Tant
Märta pekar på klockan. Hon visar på siffran tre och säger:
– Kom hem. Klockan tre.
Steffi nickar.
– Evert, säger tant Märta. Far. Kommer hem.
Steffi låtsas att hon förstår. Det är enklast så.

I tant Almas kök sitter Nelli och småbarnen och ritar. Steffi tar ett papper
och en blyertspenna och börjar rita ett ansikte. En flicka med stora ögon
och lockigt år. Flickan ser sorgsen ut. Hon är lite lik Evi, hennes bästa
vän i Wien.

Steffi kikar på Nellis teckning. Hon har ritat två människor på knä.
Bredvid står en man i uniform och siktar med en pistol mot paret. Bakom
dem står det med stora, röda bokstäver: JUDE.
Steffi vet vad Nelli menar. Hon såg det också, en dag när tyskarna
precis hade kommit till Wien. Systrarna var på väg hem från parken.
Utanför pälsaffären låg den gamle pälshandlaren och hans fru på knä. De
skrubbade trottoaren med varsin skurborste. En man i uniform vaktade
dem och runt omkring stod människor och skrattade. På affärens
skyltfönster hade någon målat JUDE med stora bokstäver.
Steffi tar ifrån Nelli teckningen och knycklar ihop den.
– Varför gör du så där? säger Nelli.
– Gör en fin teckning, säger Steffi. En som du kan ge till tant Alma.
Men Nelli vill inte rita mer.
 – Kom, säger hon och drar med Steffi in i finrummet. Där finns en
liten vit orgel. Det är den som Nelli vill visa.
– Jag kan spela på den. Jag får det för tant Alma.
Nelli börjar spela en barnvisa. Under tiden går Steffi runt i rummet
och tittar. Hon stannar till vid ett skåp med glasdörr. Inuti är det fullt av
prydnadssaker, och den finaste är en liten porslinshund. Den är brun och
vit, men nosen är inte svart utan guldfärgad.

– Nelli, ropar tant Alma från köket.

Nelli slutar spela och springer ut. Steffi står kvar och tittar på
porslinshunden. Den är så söt. Steffi öppnar glasdörren och tar försiktigt
ut hunden.
– Mimi, viskar hon till hunden. Du heter Mimi.
Sedan ropar tant Alma på henne. Utan att tänka stoppar hon ner
hunden i fickan.
I köket har tant Alma dukat fram mjölk och smörgåsar. Steffi
använder bara högerhanden när hon äter och dricker. Vänsterhanden
kramar om porslinshunden nere i fickan. Så fort hon kan ska hon ställa
tillbaka den i skåpet.
Men så hör Steffi väggklockan slå. Ett, två, tre slag. Klockan är redan
tre. Hon måste gå.
Mimi får följa med till tant Märtas hus. Steffi får lämna tillbaka
porslinshunden i morgon i stället.
OceanofPDF.com
 Farbror Evert
Tant Märta är inte arg, trots att Steffi är sen. Hon ser nästan glad ut,
faktiskt.
– Kom, säger hon och går in i rummet intill köket.
I gungstolen sitter en man. Han reser sig och går mot Steffi. Handen
som han sträcker emot henne är stor och varm. Ansiktet är brunbränt och
rynkigt, ögonen klarblå. Hans kläder luktar svagt av fisk.
– Farbror Evert, säger tant Märta.
– Steffi, säger Steffi.
– Du ska vara välkommen hit, säger mannen.
– Tack.
– Hon förstår. Hörde du, Märta, hon förstår!
– Nåja, lite grann, säger tant Märta. Sedan går hon ut i köket.

Farbror Evert talar långsamt. Han letar i minnet efter ord på tyska. Steffi
nickar ivrigt. Hans tyska är sämre än hennes svenska. Men hon förstår
ändå att han är fiskare och åker ut på havet i sin båt.
De talar med varandra på en blandning av svenska, tyska och
teckenspråk. Steffi berättar att hennes pappa är doktor och att hennes
mamma har varit operasångerska.
– Snart talar du svenska som vem som helst, säger farbror Evert. Då
kan du börja skolan.
Steffi förstår inte riktigt, men ordet ”skola” förstår hon.
Hon tänker på sin gamla skola i Wien. Hon var alltid bäst i klassen.
Fröken tyckte om henne, trodde hon i alla fall. Men så kom tyskarna. Då
började fröken hälsa på klassen med ”Heil Hitler” i stället för sitt vanliga
”God morgon, barn”. De judiska barnen fick sitta för sig själva, längst
bak i klassrummet.
– Vad sitter du och tänker på? frågar farbror Evert vänligt.
Steffi vet inte vad hon ska svara, så hon skakar bara på huvudet.
OceanofPDF.com
 Amerika
Farbror Evert stannar hemma i två dagar. Sedan ger han sig ut med
fiskebåten igen. Den heter Diana.
Steffi följer med till hamnen för att vinka av farbror Evert. Tant Almas
man som heter Sigurd ska också åka i väg med Diana.

När farbror Evert har åkt blir allt som vanligt igen. På morgnarna äter
Steffi frukost med tant Märta, dukar av och diskar. Sedan är hon
tillsammans med Nelli, tills det är dags att gå hem och äta middag. På
kvällarna skriver hon brev eller dagbok. Eller så läser hon. Hon har snart
läst ut böckerna hon hade med sig hemifrån. I tant Märtas hus finns inga
böcker, utom Bibeln.

I Steffis byrå ligger porslinshunden Mimi fortfarande gömd. För varje

dag som går blir det svårare att lämna tillbaka den.
Ibland tar Steffi fram smyckeskrinet, som hon fick av mamma på sin
tioårsdag. Skrinet är en speldosa. När hon öppnar det börjar musik spela
och en ballerina snurrar runt.
– Mamma, viskar Steffi. Mamma, jag vill åka hem.

Det är september och alla andra barn på ön är i skolan. Steffi och Nelli
sitter intill varandra på en sten vid stranden. Nelli frågar hela tiden när de
ska åka hem.
– Vi ska inte åka hem, svarar Steffi. Vi ska åka till Amerika. Så fort
mamma och pappa får tillstånd att åka dit. Då ska vi åka båt till
Amsterdam i Holland och möta dem där. Därifrån åker vi vidare med båt
till Amerika.
– Jag vill inte åka till Amerika, säger Nelli. Jag vill åka hem.
– Vi kan inte åka hem, säger Steffi, fattar du inte det?
– Du är elak! skriker Nelli. Jag ska tala om för mamma hur elak du är.
 Hon börjar springa därifrån. Steffi springer efter och får tag i Nellis
ena fläta.
– Aj! tjuter Nelli och sparkar Steffi på benet.
– Du skriver inget skvaller till mamma, säger Steffi. Och inget om att
du vill åka hem. Lova det!
Nelli tittar ner i marken och nickar. Steffi släpper taget om flätan.
Nelli börjar springa igen.
– Jag ska i alla fall tala om det för tant Alma! ropar hon.
OceanofPDF.com
 Vera
Pappa har skrivit till Steffi och berättat att det är krig i Europa nu.
Tyskland angrep Polen. Då förklarade England och Frankrike krig mot
Tyskland. Eftersom Österrike tillhör det tyska riket betyder det att deras
land också är i krig.
Medan Steffi strosar omkring på ön funderar hon på det som inte stod
i brevet. Måste pappa bli soldat? Eller blir han skickad till ett läger? Kan
man åka båt över havet till Amerika när det är krig? Kan kriget komma
till Sverige?

Steffi blundar och lyssnar på havet. Bruset från vågorna låter nästan som
bruset från trafiken i en stor stad. Hon låtsas att hon är tillbaka i Wien, att
hon vandrar på de breda trottoarerna.
Så hör hon ljudet av steg. Hon öppnar ögonen. På stigen framför
henne står den rödhåriga flickan.
– Hej, säger hon. Jag heter Vera. Vad heter du?
– Steffi.
– Kom, säger Vera och vinkar åt henne att följa med.
De går nerför en sluttning med ljung och kommer fram till en
bergsskreva. De stannar vid några taggiga buskar. Där växer stora, svarta
bär. Vera plockar några och håller fram dem i handen. Steffi tvekar. Tänk
om de är giftiga?
Äh, tänker hon sedan och tar ett bär och stoppar i munnen. Det smakar
sött och gott.
– Björnbär, säger Vera.
De äter massor med bär och blir röda om fingrarna av saften. Vera
pratar och skrattar. Steffi svarar med enstaka svenska ord. Hon vill vara
med Vera hela eftermiddagen, men tant Märta väntar på henne.
– Måste gå hem, säger Steffi.
 De har sällskap en bit. Sedan tar Vera av på en smal stig som knappt
syns. Hon vinkar, ler och är försvunnen.
OceanofPDF.com
 Väckelsemöte
En söndag i slutet av september säger tant Märta att de ska gå på
”väckelsemöte”.
Steffi vet inte vad ett väckelsemöte är för något, men hon följer lydigt
med. De går till ett trähus som kallas Pingstkyrkan.
Tant Alma är där med Nelli och småbarnen.
– Vad är det här för ställe? viskar Nelli till Steffi.
– Jag vet inte, viskar Steffi tillbaka. En sorts kyrka, tror jag.
Därinne finns ett stort, kalt rum med träbänkar. Det ser inte ut som i
kyrkorna i Wien, med många levande ljus och helgonbilder.

När alla har satt sig börjar väckelsemötet.

En lång och mager man står längst fram i salen och talar.
Steffi förstår bara lite av vad han säger. Det handlar om Gud och Jesus,
och om de syndiga människorna som måste frälsa sig.
– Kom hem till Jesus! Han tar emot dig, vem du än här, säger mannen.
Bänken är hård. Nelli har svårt att sitta stilla.
På de stora helgerna brukade mamma och pappa ta med Steffi och
Nelli till synagogan, det judiska templet. Där behövde man inte sitta stilla
hela tiden. Barnen sprang ut på gården, lekte en stund och kom tillbaka.
Alla var glada.
Men på Försoningsdagen varje höst är alla allvarliga. Då läser
rabbinen bönen över de döda. Särskilt förra hösten var det många som
grät. Några veckor senare fanns synagogan inte längre. Nazisterna brände
ner den.

En kör börjar sjunga. Sången strömmar igenom Steffi, värmer henne. Det
är så vackert att hon måste gråta.
Steffi tar Nellis hand och kramar den. Då börjar Nelli också gråta.
De gråter tills den sista sången är slut.
 Tant Märta reser sig och tar med de båda flickorna fram till den magre
mannen. Hon sjunker ner på knä och Steffi och Nelli gör samma sak.
Mannen lägger en hand på Steffis huvud och en på Nellis. Han ber med
hög röst.
Steffi känner hur alla i salen stirrar på henne, där hon ligger på knä på
det hårda golvet.
– Ta mig härifrån, ber Steffi tyst.
– Amen, säger den magre mannen till slut.

Efteråt går de hem till tant Alma.

– Tänka sig, säger tant Märta. Att töserna kunde ta emot Jesus så fort.
– Det är bra flickor, säger tant Alma. Det finns inget ont i dem. De kan
inte hjälpa att de inte har fått den rätta tron.
Tant Alma vänder sig till flickorna:
– Nu är ni väl glada, säger hon. Nu när ni har mött Jesus och blivit
frälsta?
Mött Jesus? Blivit frälsta? Nu förstår Steffi. Tanterna tror att det var
Jesus som fick henne att gråta, inte den vackra musiken.
– Ja, säger hon. Musiken var så vacker …
Men tant Alma lyssnar inte. Hon fortsätter att prata med tant Märta.
Steffi säger inget mer.

Hon och Nelli låter sig döpas några veckor senare. De blir medlemmar i
Pingstkyrkan och får gå i söndagsskola.
Steffi undrar om hon kommer att bli annorlunda nu. Snällare, kanske,
lydigare. Säkert tror tant Märta det. Men Steffi känner sig precis likadan
som förut.
Hon skriver inget om frälsningen och dopet i breven till mamma och
pappa. De kanske inte skulle tycka om det.
Men söndagsskolan är bra. De får sjunga mycket. En flicka som heter
Britta ger Steffi ett bokmärke med en mörkhårig ängel. Hon har en ängel
till, fast blond, men den vill hon inte ge bort.
 Vera går inte i söndagsskolan. Steffi ser henne ibland, men alltid
tillsammans med andra flickor.
OceanofPDF.com
 Gamla böcker
En kväll säger tant Märta:
– Jag talade med tant Alma i dag. Vi tycker att det är dags för dig och
Nelli att börja skolan.
Steffi har längtat efter att få börja skolan. Många gånger har hon gått
förbi skolhuset och tittat över staketet. Hon har särskilt tittat efter Veras
röda hår.
Nästa morgon cyklar tant Märta i väg till skolan för att prata med
rektorn. På eftermiddagen får Steffi veta att hon ska börja sjätte klass,
den sista årskursen i folkskolan. Tant Märta ger henne en bunt med
skolböcker. De är fula och trasiga.
– Se inte så sur ut, säger tant Märta. Böckerna duger.
De duger åt mig, tänker Steffi. Trasiga böcker duger åt ett främmande
barn. Trasiga böcker och fula gamla baddräkter duger åt ett flyktingbarn.
Om tant Märta hade haft ett eget barn skulle hon säkert köpt nya böcker.

På lördagen kommer farbror Evert hem. Han har med sig ett litet paket
till Steffi.
Inuti ligger ett pennskrin av trä. Skrinet har två fack för pennor och ett
särskilt litet fack för radergummit.
– Tack, snälla farbror Evert, säger Steffi.
– Du skämmer bort tösen, muttrar tant Märta.
Farbror Evert låtsas inte höra.
– Det är då för galet att du inte kan cykla, säger tant Märta. Annars
kunde du ta min cykel till skolan.
Alla på ön cyklar. Det är bara Steffi som inte kan.
OceanofPDF.com
 Första skoldagen
Folkskolan ligger mitt i samhället, en gul byggnad i två våningar. På
andra sidan vägen ligger småskolan, där Nelli ska gå.
Långsamt går Steffi in på skolgården. Där är fullt av barn som leker
och skrattar. Vera eller Britta från söndagsskolan syns inte till. Ingen
verkar bry sig om Steffi, men hon känner de nyfikna blickarna.
Skolklockan ringer. Då äntligen kommer Britta. Hon har ett hopprep i
handen.
– Kom, säger hon till Steffi. Du ska gå i min klass.

Sexornas klassrum ligger en trappa upp. Pojkarna ställer sig på ett led,
flickorna på ett. Steffi försöker ställa sig intill Vera i ledet, men får en
hård knuff av en blond flicka. Det är handlarens dotter.
– Det där är min plats, fräser hon.
Steffi ställer sig sist, bakom Britta.
– Bry dig inte om Sylvia, viskar Britta. Hon tror att hon kan bestämma
allting.

Fröken hälsar på barnen när de går in. Alla ställer sig bakom sina bänkar,
utom Steffi som står kvar vid dörren. Fröken ber henne komma fram.
– Vi har en ny elev i klassen, Stephanie. Hon har rest en lång väg för
att komma till oss, säger fröken. Hon kommer från Wien.
Fröken drar i ett snöre och släpper ner en karta framför svarta tavlan.
Det är en karta över Europa. Hon ber Steffi att peka ut sitt hemland.
Steffi går fram till kartan. Men hon hittar inte Österrike.
– Det ska ligga här, säger hon förvirrat och pekar.
Fröken tittar på kartan.
– Österrike är numera en del av tyska riket, säger hon och pekar med
pekpinnen.
Då knackar det på dörren.
– Kom in, säger fröken irriterat.
 En stor pojke kliver in i klassrummet. Han ser ut att vara flera år äldre
än de andra i klassen och beter sig klumpigt.
– Ursäkta, säger pojken.
– Gå och sätt dig, Svante, säger fröken med en suck.
Pojken går och sätter sig längst bak. Han är så stor att han knappt får
plats i bänken.
– Det hemska kriget har gjort att Stephanie måste lämna sitt hem och
sin familj, säger fröken. Jag hoppas att ni kommer att vara snälla mot
henne.
Steffi ser ut över klassen. Det är trettio barn i rummet. Alla är blonda
utom hon — och Vera.
Britta räcker upp handen.
– Får hon sitta bredvid mig? frågar hon. Jag känner henne.

På rasten hoppar Steffi hopprep med Britta. Hon räknar takten tyst för sig
själv: ett och två, ett och två …
Plötsligt rycker det till i repet. Steffi faller och skrapar händerna mot
det hårda gruset. När hon tittar upp står Sylvia där med repet i handen.
Bredvid står en annan flicka, Barbro, och flinar.
– Tror inte att du är nåt, säger Sylvia. Lilla prinsessan från Wien! Vem
har bett dig komma hit, va?
Sylvia ler elakt när hon släpper repet och går därifrån.
OceanofPDF.com
 Presenten
Kvällarna med tant Märta är långa och tråkiga. Aldrig sitter de och
småpratar som Steffi och mamma brukade göra.
Varje dag när Steffi kom hem från skolan berättade hon vad som hänt
under dagen. Mamma berättade någon historia om när hon var liten, eller
från sin tid som operasångerska.
Tant Märta frågar ingenting och berättar ingenting. På kvällarna sitter
hon i rummet med sin stickning. Klockan sju sätter hon på radion för att
lyssna på gudstjänsten. Så fort radion börjar spela musik stänger hon av.
All musik, utom psalmer och andliga sånger, är ”syndigt”.
När farbror Evert är hemma är det mycket bättre. Han pratar gärna
med Steffi och berättar om sådant som har hänt på sjön.
– I sommar får du följa med ut med Diana, säger farbror Evert.
Så länge tänker Steffi inte vara kvar på ön. I sommar är hon i Amerika
med mamma och pappa och Nelli.

För Nelli är det annorlunda än för Steffi. Hon leker ofta med Sonja, en
flicka i klassen. När hon kommer till skolan på morgonen väntar flera
småflickor på henne. Nelli pratar nästan flytande svenska. Hon skrattar
mycket.
Ingen väntar på Steffi. Vera håller sig till Sylvias gäng, och där får
Steffi inte vara med.
Det värsta är att Sylvia inte låter henne vara i fred. Hon retar Steffi så
fort hon kan.
– Hästhår, säger hon och rycker i Steffis ena fläta.
– Hihi, fnissar de andra.
Utom Vera, för hon tittar bort och låtsas som om hon inte hör. Svante,
den stora pojken i klassen, gillar Steffis flätor. Ibland petar han på dem
med sina stora händer som aldrig är riktigt rena. Snabbt drar sig Steffi
undan.
 – Prinsessan från Wien har fått en beundrare, säger Sylvia hånfullt.

En dag på rasten tar Svante upp ett paket ur skolväskan. Han räcker det
till Steffi.
– Nej tack, säger hon artigt. Jag har egna smörgåsar med mig.
– Det är inga smörgåsar. Det är en present, säger Svante.
– Öppna det då! säger Britta som sitter bredvid Steffi.
– Ja, öppna det! säger Sylvia. Vi vill se vad din beundrare har köpt åt
dig.
Steffi säger att hon vill öppna paketet hemma. Hon försöker lägga det
i ryggsäcken. Men då blir Svante arg.
– Jag ska se när du öppnar det!
Steffi tar bort det fläckiga pappret. Det är en tavla. Hon vänder på den.
Ett välbekant ansikte stirrar på henne. Ett ansikte som hon har sett tusen
gånger, i tidningar och på affischer hemma i Wien. Svart lugg, en liten
svart mustasch, hårda ögon.
Det är en bild av Hitler.
– Tycker du om den? frågar Svante.
– Få se! säger Sylvia.
Hon sträcker ut handen och försöker ta bilden från Steffi, men Steffi
vägrar släppa den.
– Tycker du inte om den? frågar Svante besviket. Jag trodde du skulle
tycka om den. Du är ju från Tyskland, väl?
Han lutar sig fram, så att hans ansikte kommer nära hennes.
– Låt mig vara i fred! Idiot! skriker Steffi.
Fröken står i dörröppningen.
– Vad händer här?
– Det är Steffi, säger Sylvia. Hon kallade Svante för idiot.
– Stephanie, säger fröken skarpt. Så talar vi inte med varandra i
Sverige.
Steffi rusar ut ur klassrummet. Hon kastar tavlan på marken, trampar
på den så att det hemska ansiktet försvinner. Sedan öppnar hon dörren till
dasset och slänger alltsammans i ett av hålen, rakt ner i den stinkande
sörjan.
OceanofPDF.com
 Bråket med Britta
Steffi och Britta går hem tillsammans.
– Svante menade inget illa. Det förstår du väl? säger Britta. Han kan
inte hjälpa att han är dum. Tänk dig själv, att behöva gå om sjätte klass
för andra gången. Han vet inget om Hitler.
Steffi stannar till på vägen.
– Det är du som inte fattar, skriker hon. Du är lika dum som Svante!
Du vet ingenting!
Britta ser ledsen ut.
– Det gör jag visst, säger hon. Jag vet att Hitler är en ond människa,
det har pappa sagt, men …
– Din pappa vet ingenting heller, avbryter Steffi.
Hon är orättvis, och hon vet det. Hon skyndar vidare så fort hon kan.
Britta springer efter henne.
– Kommer du till söndagsskolan i morgon? flåsar hon.
–  Nej, säger Steffi.
– Jesus blir ledsen om du inte kommer, säger Britta.
– Jesus finns inte, säger Steffi med hård röst. Han är död. Han bryr sig
inte om mig. Inte dig heller!
Britta ser förskräckt ut. Tårar börjar rinna nerför hennes kinder.
– Han finns visst! skriker hon. Han finns, och han älskar mig. Men dig
bryr han sig inte om, för du är en dålig människa!
Så fort Britta har försvunnit uppför backen ångrar Steffi sig. Hon är
trött på Brittas tjat om Jesus, men utan henne blir hon helt ensam. Och
tänk om tant Märta får veta vad Steffi har sagt? Då förstår tant Märta att
Steffi inte är frälst på riktigt.

Det börjar regna. Vinden driver regnet rakt mot Steffi, som håller
händerna för ansiktet för att skydda sig.
 Steffi borde springa hem med en gång. Kalla, regniga dagar brukar
tant Märta värma mjölk åt henne. Men i stället fortsätter hon förbi huset
ner till stranden. Stenarna är våta och hala. En våg kastar sig mot henne
och skorna och strumporna blir genomblöta. Hon tar sig fram till bryggan
och sjöboden. Dörren är öppen.
Inne i boden luktar det fisk och tjära. Tunnor och lådor står staplade
längs med väggarna. I taket hänger svarta nät. Steffi hittar en gammal filt,
sätter sig ner på den och tar av sig skorna. Sedan lägger hon sig ner.

Hon vaknar av att någon tar henne i axeln.

– Vakna, tös!
Steffi öppnar ögonen. Farbror Evert står lutad över henne.
– Vad gör du här, vännen? frågar han.
– Jag somnade, säger Steffi. Det var inte meningen. Förlåt.
Farbror Evert lyfter upp henne och bär ut henne ur sjöboden. Han bär
henne hela vägen upp till huset. Försiktigt lutar hon huvudet mot farbror
Everts axel.
Den kvällen gör tant Märta i ordning ett bad åt henne. Steffi löser upp
de våta flätorna och låter håret flyta ut i vattnet.

Nästa morgon är Steffi förkyld och slipper gå till söndagsskolan. Hon får
stanna hemma en hel vecka.
Varje gång telefonen ringer blir Steffi rädd, men det är aldrig Brittas
mamma.
OceanofPDF.com
 En tjuv
När Steffi går till skolan igen snöar det. Flingorna smälter när de når
marken.
På rasten drar Britta i väg med henne. Hon har något viktigt att säga:
– Jag har bestämt mig för att förlåta dig. Om du verkligen ångrar dig.
Då förlåter Jesus dig säkert också.
– Tack, säger Steffi och försöker se ut som om hon ångrar sig.
– Mamma säger att man ska ha tålamod, fortsätter Britta. Du har ju
levt i synd i hela ditt liv. Det är inte ditt fel.
Levt i synd! Steffi vill säga emot, men Britta hinner före:
– Jag vill gärna hjälpa dig in på den rätta vägen. Får jag följa med dig
hem i dag? Min mamma har redan frågat din tant. Hon sa att det gick bra.
– Jaha, mumlar Steffi.
De verkar bestämma saker utan att fråga henne.

Efter skolan går Steffi och Britta tillsammans till det vita huset. Britta
pratar om att det snart är Lucia.
– Vad är Lucia? undrar Steffi.
– Vet du inte det? frågar Britta. Lucia är ljusdrottningens fest.
– Vilken ljusdrottning? frågar Steffi.
Britta förklarar ivrigt hur man firar Lucia, att man väljer en flicka i
klassen till Lucia. Och sex tärnor.
– Vem ska man välja?
– En som är söt och sjunger bra. Vi brukar välja Sylvia.
Tant Märta öppnar dörren för dem, som om hon stått och väntat.
– Välkommen, Britta, säger hon. Stig på.
Flickorna går upp till Steffis rum. Britta ser sig omkring. Hon pekar på
fotografierna på byrån.
– Är det där dina föräldrar?
– Ja.
 Britta tittar länge på mammas porträtt. Den perfekta frisyren, de
målade läpparna, den tjusiga pälsboan runt halsen. Hon är så olik
kvinnorna på ön. Steffi förstår vad Britta tänker om mamma: att hon är
ytlig. Syndig.
– Har du fler saker från Wien? frågar Britta.
Steffi tar fram sina skatter. Britta kikar nyfiket i dagboken. Det gör
inget, den är skriven på tyska. Hon beundrar den snurrande ballerinan i
speldosan och provar Steffis smycken. Sedan får Britta syn på byltet med
porslinshunden Mimi längst in i byrålådan.
Plötsligt har Britta den inslagna hunden i handen.
– Vad är det där? säger hon
– Ge mig den! säger Steffi.
– Jag vill se, säger Britta.
– Låt bli!
Steffi hugger tag i Brittas arm. Då rullar Mimi ur Brittas hand, faller
till golvet och går sönder. Tant Märta står i dörröppningen och ser allt.
– Förlåt! säger Britta med darrande röst. Det var inte meningen.
Tant Märta lyfter upp Mimis huvud från golvet.
– Vad är det här? frågar hon med skarp röst. Var kommer den ifrån?
Steffi svarar inte.
– Alma hade en sådan hund, säger tant Märta. Är det den? Har du tagit
den?
Steffi tittar ner på resterna av Mimi.
– Har du det?
– Ja, viskar Steffi. Men jag tänkte ställa tillbaka den.
– Så du är en tjuv.
Tant Märtas röst känns som ett hårt slag.
– Jag ska gå hem nu, säger Britta.
– Det är nog bäst, säger tant Märta. Steffi, du städar upp här. Sedan
går du till Alma och ber om ursäkt.

Tant Alma stänger dörren om dem och sätter sig vid bordet. Steffi sätter
sig längst ut på stolen och håller i sig med båda händerna. Hon är rädd.
Rädd för att bli bortskickad. Hem kan de inte skicka henne, men någon
annanstans. Till en annan familj, där hon inte har Nelli.
– Varför tog du den? frågar tant Alma med hård röst.
– Förlåt, viskar Steffi. Jag är hemskt ledsen att den gick sönder.
– Det är inte hunden jag är ledsen över, säger tant Alma. Jag är ledsen
för att du tog den utan att fråga. Förstår du att det är stöld?
– Jag tänkte ställa tillbaka den, viskar Steffi.
– Jag är besviken på dig, säger tant Alma. Jag som alltid brukar
försvara dig.
Hon låter sårad.
– Varför gjorde du det?
– Jag ville bara hålla den.
Tant Alma suckar.
– Jag ångrar mig verkligen. Jag ska aldrig göra så mer. Snälla tant
Alma, förlåt mig.
Då ler tant Alma och klappar henne på kinden.
– Jag förlåter dig, säger hon.
OceanofPDF.com
 Omröstningen
Nästa morgon vänder Britta ryggen åt henne i skolkorridoren. Hon flyttar
sig längst ut på sin kant i bänken. Det är som om Steffi har en smittsam
sjukdom.
– I dag ska vi välja Lucia, säger fröken. Finns det några förslag?
Barbro räcker upp handen.
– Jag tycker att Sylvia ska vara Lucia.
– Finns det fler förslag?
Det är tyst i klassrummet.
– Inga fler? frågar fröken.
– Jo, säger Steffi. Jag föreslår Vera.
Någon fnissar. Vera vänder sig om och ger Steffi en underlig blick.
Sedan räcker hon upp handen.
– Jag vill inte vara Lucia, säger hon. Sylvia passar mycket bättre.
– Det får klassen bestämma, säger fröken.
Alla får en lapp. De skriver namnet på den som de vill ha som Lucia.
Fröken samlar ihop lapparna. Hon vecklar upp den första och läser:
– Vera.
Steffi undrar om lappen var hennes. Ska hon bli ensam om att rösta på
Vera?
Lapp efter lapp vecklas upp. På nästan alla står det Vera. Hon får
tjugosex röster och Sylvia bara fem.
Vera ser olycklig ut. Steffi förstår inte varför. Är hon inte glad över att
ha blivit vald till Lucia?
– Jag föreslår att vi låter Stephanie vara en av tärnorna, säger fröken.
Hon har aldrig varit med om att fira Lucia.
Ingen säger något.
– Du behöver ett långt vitt linne, säger fröken till Steffi. Och en grön
krans att ha i håret.
När de går ut på rast väser Sylvia i Steffis öra:
– Det här ska du få igen för!
OceanofPDF.com
 Den avklippta flätan
På Luciadagen går Steffi hemifrån tidigt. De ska öva på Luciatåget innan
de andra barnen kommer.
Vera är klädd i ett enkelt vitt linne med en liten rund krage. Fröken
håller på att knyta ett rött sidenband kring hennes midja. Sylvia visar upp
sig i ett vackert linne med breda spetsar på krage och ärmar.
Steffi börjar ta av sig kläderna. Ur väskan tar hon fram linnet som hon
har fått av tant Märta. Det har ett svagt mönster av små blåa blommor.
Steffi kränger linnet över huvudet.
– Titta! ropar Barbro. Titta på Steffi!
Alla ser på henne. Sylvia börjar skratta.
– Hon har ett gammalt nattlinne på sig!
De andra tärnorna skrattar också.
– Tyst! ryter fröken. Sluta omedelbart.
– Ska hon ha det där på sig? frågar Sylvia. Hela Luciatåget kommer
att bli förstört.
Fröken suckar.
– Vänta här. Jag ska skaffa ett annat linne åt dig, Stephanie.
Steffi tar av sig nattlinnet och tar på sig sin kofta. De andra flickorna
viskar med varandra.
Fröken kommer tillbaka med ett helvitt Lucialinne. Hon har lånat det
av vaktmästarens fru.

När det börjar bli dags tänder fröken ljusen i Veras krona, och tärnorna
tänder ljusen som de ska hålla i händerna.
– Nu! säger fröken och öppnar dörren ut till korridoren.
Långsamt går de genom korridoren. De andra barnen tittar på dem.
Plötsligt känner Steffi att någon tar tag i hennes ena fläta. Hon hinner inte
fatta vad som händer förrän det fräser till. Det börjar lukta illa.
– Det brinner! skriker någon.
 Steffi håller sin högra fläta i handen. Tofsen nertill har brunnit upp.
– Hur gick det här till? frågar fröken.
– Hon måste ha svängt med flätan, så att den kom åt mitt ljus. Eller
Barbros, säger Sylvia.
– Ja, så var det, säger Barbro.
Steffi säger ingenting.

Det är tyst i huset. Steffi är ensam hemma.

Hon står framför spegeln i tvättskrubben, med en sax i handen. Hon
ser rakt in i sina egna ögon och trycker till med saxen.
Hon har klippt av hela flätan. Den hänger i hennes hand som en död
orm.
Då kommer tant Märta hem.
– Steffi? Är du hemma?
Med flätan i handen går Steffi nerför trappan.
– Vad har du gjort, tös? Är du tokig?
– Jag tänkte bara klippa av en bit …
– Nåja, kortklippt är förstås mer praktiskt och lättare att kamma.

Steffi får sätta sig på en stol i köket. Tant Märta knyter ett gammalt lakan
runt hennes hals. Sedan klipper hon håret så att det blir lika långt på båda
sidor. Hon hämtar en liten sax ur sykorgen och jämnar till topparna.
Steffi kan knappt tro att det är tant Märtas hårda händer som rör sig
mjukt vid hennes hår.
Efteråt tittar sig Steffi i spegeln. Tyngden från flätorna är borta. Hon
känner sig naken.
Tant Märta har med sig ett brev till Steffi. Efter maten går hon upp på
sitt rum och stänger dörren. Kuvertet innehåller två brev, ett från pappa
och ett från mamma.
Kära lilla Steffi, skriver pappa. Det verkar som om det kommer att
dröja innan vi ses igen. Vi har inte lyckats få tillstånd att resa till
Amerika, trots stora ansträngningar. Det ser mörkt ut, men vi får inte ge
upp hoppet.
 Med tårar i ögonen läser Steffi brevet från mamma:
Älskling! Jag längtar så efter dig och Nelli. Jag skulle vilja ha nya
fotografier på er. Går det att ordna? Säg att er mamma så gärna vill se
hur ni ser ut efter fyra månader i Sverige.
Steffi rör vid håret och den nakna huden nedanför. Vad ska mamma
säga när hon får se Steffi utan flätorna? Hon var så stolt över dem.
OceanofPDF.com
 Fotografering
Det är julavslutning i kyrkan. Steffi tycker att allt är vackert: de levande
ljusen, orgelmusiken och psalmerna.
Efteråt har hon sällskap med Nelli hem till tant Alma.
– Jag fick en julklapp av Sonja, berättar Nelli stolt. Men jag får inte
öppna den förrän på julafton.
Nu märker Steffi att Nelli pratar svenska med henne.
– Varför pratar du svenska med mig?
– Varför skulle jag inte göra det? Alla pratar svenska här.
Steffi blir arg:
– För att vårt språk är tyska! Tror du att du är svensk, eller?
Nelli svarar inte.

Tant Alma har dukat fram hallonsaft, saffransbullar och pepparkakor.

Hon ber att få titta på flickornas betyg.
– Snart är ni bäst i klassen, båda två, säger hon.
– Nästa termin får vi nog amerikanska betyg, säger Steffi. Om vi har
hunnit lära oss engelska då.
Tant Alma ser bekymrad ut.
– Kära barn, jag tror inte att ni kommer att resa till Amerika till våren.
Det är svårt att resa nu när det är krig.
Vad menar tant Alma? Ska de stanna på ön ända tills kriget tar slut?
Hur länge kan det dröja?

– Nu är det dags för fotografering, säger tant Alma och reser sig från
bordet.
– Måste vi ta ett nytt fotografi? frågar Steffi. Kan vi inte skicka det
som tant Alma tog i somras?
– Men Nelli säger att er mamma vill ha en nytagen bild, säger tant
Alma. Det passar bra nu när ni är finklädda.
 Tant Alma fotograferar dem på trappan. Först bara Steffi och Nelli,
sedan alla barnen.

Nelli följer Steffi till grinden när hon ska gå hem.

– Jag skulle vilja köpa en julklapp åt Sonja, säger Nelli, men mina
pengar räcker inte till det. Har du några pengar?
– Dem behöver jag själv. Jag måste också köpa julklappar.
– Vad ska jag göra då?
Steffi rycker på axlarna.
– Sonja är min bästa vän, säger Nelli. Hon är den snällaste.
– Ta någon av dina saker, säger Steffi.
– Vad då?
Steffi tänker inte efter innan hon svarar. Orden bara kommer:
– Ditt korallhalsband.
Nelli blir blek i ansiktet.
– Det kan jag väl inte ge bort. Det är mammas.
– Gör som du vill, säger Steffi. Hej då.
Hon skojar så klart, det måste Nelli fatta.
OceanofPDF.com
 I affären
Tant Märta och Steffi städar hela huset inför julen. De pyntar med
julsaker. Tant Märta bakar bröd och kokar skinka. Hon säger åt Steffi att
gå till affären. Steffi får med sig en inköpslista och tant Märtas
portmonnä. Hon tar med sig egna pengar också. För dem ska hon köpa
julklappar till Nelli och farbror Evert. Tant Märtas julklapp är redan klar.
Hon ska få en grytlapp som Steffi har virkat i slöjden.
Handlaren står bakom disken och väger upp kaffe i bruna
papperspåsar. Steffi är enda kunden.
– God dag, hälsar hon artigt.
Handlaren nickar kort och fortsätter att väga upp kaffet. Steffi får
vänta tills han är klar.
– Jaha? Vad ska du ha, då?
Steffi tar fram inköpslistan. Då öppnas dörren och en tant kommer in.
– Vad får det lov att vara? säger handlaren till tanten.
Han struntar helt i att Steffi stod först på tur. Steffi måste vänta.
Sylvia kommer nerför trappan från övervåningen. Hon ser överlägset
på Steffi.
– Min julklänning är blå, säger hon. Vad är det för färg på din?
Steffi svarar inte.
– Eller får du ingen ny klänning till jul?
– Jo, ljuger Steffi. Men det ska bli en överraskning.
– Det tror jag inte på, säger Sylvia.
Tanten är äntligen klar, och handlaren vänder sig till Steffi:
– Nå, vad skulle du ha?
Steffi börjar läsa:
– Ett kilo havregryn …
Handlaren rycker åt sig lappen och läser själv. Han börjar plocka fram
varorna på disken. När han ska hämta en burk ute på lagret säger han till
Sylvia:
 – Håll ett öga på karamellerna.
Steffis kinder hettar. Tror han att hon ska stjäla karameller?
När hon sedan ber om att få titta på bokmärken blir han misstänksam.
– Ska du köpa något? Har du fått lov till det?
– Jag har egna pengar, säger Steffi trotsigt.
Handlaren tar fram kartongen med bokmärken. Steffi väljer en karta
med änglar som Nelli ska få. Åt farbror Evert köper hon ett paket
rakblad.
När hon kommer ut från affären snöar det. Väskan med maten känns
tung. Hon måste stanna flera gånger och vila sig.
– Hallå! ropar någon. Jag hjälper dig.
Det är farbror Evert. Han tar väskan från Steffi och bär den som
ingenting.
– Vi får en vit jul, säger han. Det blir väl fint? Du ska se att allt ordnar
sig.
OceanofPDF.com
 Kälken
Det är julafton. Steffi tittar oroligt på tant Märta när hon packar upp
grytlappen. Ska hon tycka att den är ful? Men tant Märta tackar vänligt.
Av farbror Evert får Steffi en färglåda med penslar och ett ritblock.
Tant Märta ger henne en hemstickad mössa och vantar i samma mönster.
När Steffi ligger i sin säng den kvällen hör hon deras röster inifrån
sovrummet.
– Nog kunde du ha gett henne något annat, säger farbror Evert. Något
roligare.
– Roligare, fnyser tant Märta. Hon behöver något varmt att ha på sig.
Det blir tyst. Efter en stund säger farbror Evert:
– Det är en bra tös. Jag är glad att vi tog henne.
Just då tjuter vinden till, så Steffi hör inte vad tant Märta svarar.

På juldagen är det kalas hos tant Alma. Det är mycket folk där. Alla är
släkt. Först nu förstår Steffi att tant Märta och tant Alma är kusiner.
Nelli har inte sitt korallhalsband på sig. Det brukar hon ha när hon ska
vara fin.
– Vad fick du av Sonja? frågar Steffi.
– En gummigroda, säger Nelli.
– Gav du henne något?
Nelli svarar inte. Hon tittar bort och hennes underläpp darrar lite.
– Gav du henne halsbandet?
Nelli nickar.
– Dumbom, säger Steffi. Vad tror du mamma säger om det?
– Det var ju du som sa att jag skulle göra det.
– Jag menade det inte, fattar du väl. Jag skojade bara. Inte trodde jag
att du var så dum att du skulle ge bort mammas fina halsband!
– Jag ska skriva till mamma! säger Nelli. Jag ska skriva och tala om
att du lurade mig.
Efter jul blir det kallare. Det sticker i kinderna och svider i näsan.
Steffi tycker om snön som gör ön vit i stället för grå. Hon kramar
snöbollar och kastar prick på stenarna ute i vattnet. Hon leker ensam.
Nelli håller till i kälkbacken vid skolan med sina vänner. Hon fick en
kälke i julklapp.

På nyårsaftons förmiddag kommer farbror Evert hem. Det är en vacker

dag med blå himmel.
Steffi sitter vid bordet i sitt rum och målar med de nya färgerna.
– Att du inte är ute en sådan här dag. Ungar behöver frisk luft, säger
farbror Evert. Det var fullt av ungar i kälkbacken.
Steffi nickar, men fortsätter att måla.
Efter kaffet vill farbror Evert att Steffi ska följa med ut. Han håller
upp dörren för henne, som om hon var en vuxen dam.
Nedanför trappan står en kälke. Den har varit röd, men färgen är
nästan helt borta.
– Tycker du om den? frågar farbror Evert.
– Är den till mig?
Farbror Evert nickar. De tar in kälken i källaren för att måla den.
Farbror Evert visar Steffi hur hon ska slipa av den gamla färgen med ett
sandpapper. När ytan är slät målar Steffi kälken röd.
– I morgon är den torr, säger farbror Evert. Då kan du åka.

I skymningen bygger de en snölykta vid trappan. När de tänder ljuset

sprider sig ett gulrött sken över marken.
Tant Märta kommer ut för att titta.
– Det var ju riktigt fint, säger hon.
Så stora ord brukar tant Märta aldrig använda.

På kvällen äter de middag i finrummet, som nästan aldrig används. De får

slottsstek med potatis, sås och ärter.
– Får jag vara uppe till klockan tolv? frågar Steffi.
 – Absolut inte, säger tant Märta.
– Men varför inte? säger farbror Evert. Det är bara nyårsafton en gång
om året.
– Nåja, säger tant Märta.
Strax före tolvslaget sätter tant Märta på radion. En röst läser en dikt:
– ”Ring, klocka, ring …”
Farbror Evert öppnar fönstret. Klockorna ringer i radion och i öns
egen kyrka. 1939 är slut. Det nya året 1940 har börjat. Steffi hoppas att
det ska bli bättre än året som har gått.
OceanofPDF.com
 Jag vill åka hem!
Steffi springer uppför trappan till sitt rum. Äntligen har det kommit brev!
Hon sliter upp kuvertet. Det innehåller två brev.
Älskade Steffi, skriver mamma. Jag har äntligen fått fotografierna
som tant Alma skickade. Så friska och starka ni ser ut! Jag ser att du har
klippt håret. Det får dig att se äldre ut. Man börjar se hur du kommer att
se ut som vuxen.
”Jag ser att du har klippt håret.” Är det allt mamma har att säga om
håret? Hon som har varit orolig för att mamma skulle bli arg. Bryr hon
sig inte alls om vad Steffi gör längre?

Sedan läser Steffi brevet från pappa.

Min stora flicka! Hoppet om att vi ska kunna ta oss till Amerika blir
allt mindre. Jag skulle vilja be dig om en sak: att du försöker hjälpa
mamma och mig.
Pappa ber henne om hjälp! Steffi läser vidare.
Kanske kan vi få komma till Sverige, som inte är med i kriget. Tala
med dina fosterföräldrar och be dem hjälpa dig att kontakta
myndigheterna. Berätta att vi är förföljda och säg att vi måste komma
härifrån. Gör ditt bästa, min vän, och skriv och berätta hur det går.
Hjälpkommittén kan säkert ordna så att mamma och pappa får
komma, tänker Steffi. Men hon vill inte be tant Märta ringa dem. Det är
bättre att fråga tant Alma, hon är snällare. Hon bestämmer sig för att
genast gå dit.

Men tant Alma vill inte ringa till hjälpkommittén.

– Kära barn, säger hon och ser olycklig ut. Jag skulle gärna vilja
hjälpa dig.Men politik … Det kan jag inte bry mig något om.
– Politik? Steffi förstår inte vad tant Alma menar.
– Ja, vad vet vi egentligen om vad som händer där nere. Man sätter väl
inte människor i fängelse för ingenting?
 Steffi stirrar på tant Alma. Hon har alltid tyckt att hon ser snäll ut,
men nu ser Steffi något annat. Feghet?
Steffi känner att hon inte vill vara kvar.
– Jag måste nog gå nu, säger hon. Adjö.

Steffi vill helst prata med farbror Evert, men han är inte hemma. Hon
måste be tant Märta om hjälp.
Hon berättar om brevet.
– Mamma och pappa behöver hjälp. Pappa tror inte att de kommer att
få tillstånd att resa till Amerika.
– Ske Guds vilja, säger tant Märta utan att titta upp från sin stickning.
Steffi får lust att skaka henne.
– De kan inte stanna kvar, säger hon. Det går inte!
– Tala inte till mig på det sättet, säger tant Märta.
Hur kunde hon tro att hon skulle få hjälp av tant Märta? Hon kommer
aldrig att få träffa mamma och pappa igen!
Tårarna börjar spruta ur ögonen på Steffi.
– Jag vill åka hem! skriker hon. Jag vill åka hem!
– Lugna dig, säger tant Märta. Jag ringer till hjälpkommittén i
morgon. Det är en kristen människas plikt att försöka hjälpa människor i
nöd.
Steffi ser på tant Märta genom tårarna. Kanske finns det hopp ändå.

Nästa dag springer Steffi hem. Andfådd och röd i ansiktet står hon i
köksdörren.
– Vad sa de?
– Vad menar du med att gå in med skorna på? säger tant Märta. Det
blir blött!
Steffi går ut i hallen och tar av sig skorna. Sedan torkar hon upp efter
sig.
– Fick tant Märta prata med någon? frågar Steffi försiktigt.
– Ja, till slut. Men de kan inte göra någonting. De får bara ta emot
barn. Det har regeringen bestämt.
 – Men pappa är doktor. Han skulle kunna vara till nytta här.
– Tyvärr. Vuxna flyktingar släpps inte in, säger tant Märta och
fortsätter att rensa fisk till middagen.
Steffi står kvar och tittar på henne.
– Ja, du ska inte tro att jag tycker att det är rätt, säger tant Märta. Men
det finns inget vi kan göra.
OceanofPDF.com
 Påskelden
Veckorna går och kylan fortsätter. I skolan sitter barnen med
ytterkläderna på.
En dag i början av mars berättar fröken att skolan måste stänga några
veckor. Det går åt för mycket kol för att värma upp skolhuset.
– Vi måste spara bränsle, nu när det är krig, säger fröken. Ni får lov
fram till påsk.
Men barnen blir inte lediga. De får uppgifter att arbeta med hemma.
Steffi saknar skolan. Dagarna blir långa. Hon väntar på brev, på att
skolan ska börja igen, på att det ska bli vår.

När påsken kommer är havet fortfarande fruset. Ön är täckt av snö. Barn

och ungdomar börjar samla ihop till en stor hög med ris på öns högsta
punkt. Det ska bli påskelden.
Elden ska tändas på påskafton, när det börjar bli mörkt.
Mitt på dagen går Steffi som vanligt till postkontoret. På vägen får
hon syn på ett par konstiga figurer. De har färgglada kjolar, förkläden och
sjalar. När hon kommer närmare ser hon att det är två barn. Ett av dem
bär på en sopkvast, den andra har en kopparkittel. Kinderna är
rödmålade.
Nelli och Sonja! Vad håller de på med?
– Skänk en slant till påskkärringarna, säger Sonja och sträcker fram
kopparkitteln.
Steffi blir rasande. Hennes lillasyster är ute och tigger! Hon skriker åt
Nelli:
– Är du inte riktigt klok? Ska du skämma ut oss för hela ön? Gå hem
och tvätta dig i ansiktet!
– Det är du som inte är riktigt klok! skriker Nelli tillbaka. Vi är
påskkärringar. Men det vet väl inte du vad det är. Du tror att allt ska vara
som hemma.
 Tre småflickor kommer springande. De är också utklädda. Steffi tittar
på dem. Påskkärringar?

På kvällen går Steffi med tant Märta och farbror Evert upp till berget.
Alla som bor på ön kommer dit. Nelli är där med sina vänner. Några
pojkar ska tända brasan.
Himlen blir mörk.
– Nu börjar det, säger farbror Evert.
På en ö långt borta i norr tänds den första elden. Så en till, lite
närmare. Den tredje tänds på grannön. Sedan är det deras tur. En av
pojkarna häller fotogen över rishögen och kastar in en brinnande
tändsticka. En stor låga slår upp.
– Fryser du? frågar farbror Evert.
Steffi skakar på huvudet.
Eldar fortsätter att flamma upp, från ö till ö. Det är som en stafett.
På alla öar, tänker Steffi. På alla öar står folk kring elden och värmer
sig. På alla öar ser man elden från de andra öarna.
Tanken gör henne glad.
OceanofPDF.com
 Drömmen om läroverket
– Vilka av er ska fortsätta läsa i läroverket i höst?
Fröken står vid katedern, den första skoldagen efter påsk.
Sylvia och Ingrid, som är ordningsman i klassen, sträcker upp handen
samtidigt. Tre pojkar räcker också upp handen.
– Inga fler?
Då räcker Steffi upp handen.
– Jag vill också gå i läroverket, säger hon, utan att ha frågat tant Märta
om hon får.
Fröken nickar. Hon skriver upp två boktitlar på svarta tavlan. De som
ska gå i läroverket ska skaffa böckerna för att läsa extra med fröken.
Efter skolan ber fröken Steffi stanna kvar en stund.
– Jag är glad att du får fortsätta skolan. Du behöver inte köpa några
nya böcker. Jag har ett par som jag kan låna dig.
När Steffi kommer ut på trappan är skolgården tom. Bara Vera är kvar.
Hon sitter på huk vid sin cykel och pumpar däcket.
Steffi närmar sig försiktigt. Ska hon äntligen få tala med Vera ensam?
Hon går fram till cykelstället.
– Ska inte du gå i läroverket? frågar hon.
– Nej, säger Vera. Mor har inte råd. Förresten är jag inte tillräckligt
duktig. Jag ska gifta mig, gärna med någon som är rik. En sommargäst.
Ute på vägen står Sylvia och Barbro och väntar med sina cyklar.
– Kom då, Vera! ropar Sylvia.
– Du har ingen cykel, va? frågar Vera.
– Nej.
– Synd, säger Vera. Annars kunde vi cykla tillsammans.

Steffi tar fram böckerna när hon kommer hem. Hon ber tant Märta om
omslagspapper för att slå in dem.
– Var har du fått de där böckerna ifrån? frågar tant Märta.
 – Jag har fått låna dem av fröken, säger Steffi. Vi ska ha dem när vi
läser extra inför läroverket i höst.
– Det där kan du glömma, säger tant Märta. Något läroverk blir det
inte.
– Men jag ska bli doktor! säger Steffi. Jag måste gå i läroverket!
Tant Märta skrattar till.
– Tror du att vi är rikt folk? Det kostar pengar att ha dig boende i stan.
– Men vad ska jag göra då, när skolan är slut? frågar Steffi.
– Hjälpa till här hemma. I höst kan du gå i lära i skolköket, det brukar
töserna göra.
– Jag vill inte vara i något skolkök! protesterar Steffi.
– Det blir som jag har sagt, säger tant Märta.

Nästa dag lämnar Steffi tillbaka böckerna till fröken.

– Så synd, säger fröken. Du som är så duktig i skolan. Men jag förstår
att dina fosterföräldrar tycker att det kostar för mycket.

Efter skolan går Steffi ner till stranden och sätter sig på den
uppochnervända roddbåten. Våren är på väg. Det droppar från sjöbodens
tak. Några isflak driver fortfarande omkring. Långt borta på andra sidan
havet ligger Amerika. Ska hon någonsin komma dit?
Det var länge sedan hon fick brev från mamma och pappa.
OceanofPDF.com
 Kriget kommer närmare
Varje dag efter skolan stannar Sylvia, Ingrid och de tre pojkarna kvar för
att läsa extra med fröken. Det hugger till i hjärtat på Steffi när hon ser
dem. Hon skulle så gärna vilja gå i läroverket. Men inte ens farbror Evert
står på hennes sida.
– Saker och ting går inte alltid som vi vill, sa han när han kom hem.
Steffi blir nästan glad när hon blir förkyld och måste stanna hemma
från skolan några dagar.
Tant Märta låter henne sova så länge hon vill. En morgon är Steffi
ensam hemma när hon vaknar. Hon tassar nerför trappan och går in i
rummet och sätter på radion. Äntligen kan hon lyssna på musik. Hon
skruvar upp volymen så att det ska höras ut i köket.
Mitt i en sång tystnar musiken. Sedan hörs en allvarlig röst:
– Extra nyhetssändning från TT. Tyskland har angripit Norge och
Danmark. I morse meddelades att tyska trupper har gått i land i norska
hamnar …
Steffi blir alldeles stel. Det är inte långt till Norge. Tänk om Sverige
står på tur!

– Jag hörde det på postkontoret, säger tant Märta när hon kommer hem.
Det är förskräckligt.
Radion får stå på hela dagen. Svenska fiskare varnas för att gå ut i
Skagerrak och Kattegatt. Det kan finnas minor som kan explodera. Diana
och farbror Evert är ute på fiske, någonstans i Skagerrak. Båten kommer
inte hem förrän om två dagar.
– Farbror Evert …, säger Steffi.
– Oroa dig inte, säger tant Märta, men hon är blek i ansiktet.
Under dagen blir det värre och värre. Radiorösten berättar att tyskarna
tar över fler och fler norska städer. Strider pågår mellan tyska och
engelska krigsfartyg utanför norska kusten.
 Plötsligt ringer telefonen. Steffi och tant Märta ser oroligt på varandra.
Tant Märta lyfter telefonluren.
– Hallå?
Hon lyssnar en stund. Sedan räcker hon luren till Steffi:
– Det är till dig.
Steffi hör en snyftning i luren, sedan Nellis röst.
– Jag är så rädd. Tror du att de kommer hit?
– Jag vet inte. Jag är också rädd.
– Får jag komma till dig?
Steffi frågar tant Märta om Nelli får komma. Det får hon.

Den kvällen bäddar tant Märta åt tant Alma och småbarnen i gästrummet.
Nelli får ligga på en madrass i Steffis rum. Det är första gången på nästan
åtta månader som de sover i samma rum.
– Steffi? viskar Nelli när de har släckt ljuset.
– Mmm?
– Får jag sova i din säng?
– Jag är förkyld. Du blir smittad.
– Det gör inget.
Nelli kryper ner till Steffi i sängen. Steffi kramar henne.
– Steffi? Tänk om kriget håller på så länge att mamma och pappa inte
känner igen oss när det är slut?
– De känner igen oss, säger Steffi. Även om kriget håller på i flera år.
De somnar tätt intill varandra. Som när de var små.
OceanofPDF.com
 Farligt fiske
Farbror Evert kommer hem redan nästa kväll, blek och trött. En fiskebåt
från grannön har gått under, sprängd av
en mina.
– Sex man dog, säger farbror Evert. Det kunde lika gärna varit vi.
Hans händer darrar när han skalar sin potatis.
– Hur ska det bli med fisket? undrar tant Märta.
– Vi kan ju inte sluta fiska, säger Evert.
Steffi sväljer hårt. Sedan frågar hon med darrande röst:
– Måste ni åka så långt ut på havet? Kan ni inte fiska närmare land?
Farbror Evert ler, men det är bara hans mun som är glad. Ögonen är
allvarliga.
– De stora fångsterna finns ute till havs, säger han.

Radion meddelar att alla hus måste kunna mörkläggas. Om tyskarna

anfaller på natten ska de inte kunna se var det finns hus och människor.
Tant Märta syr gardiner av svart tyg och hänger upp dem för fönstren.
När de tänder ljuset om kvällarna, måste de dra för gardinerna.
Sedan får de veta att alla barn på öarna kanske måste flytta till
fastlandet. Varje barn ska ha en väska packad för att snabbt kunna flytta.
De flesta verkar tycka att det är spännande. Men Steffi blir rädd. Hon vill
inte resa till ännu en ny plats.
Mest orolig är hon för att mamma och pappa inte ska få veta var hon
är. Och tänk om hon och Nelli blir skilda åt!
Men det blir ingen flytt. Efter ett par veckor kan de packa upp
väskorna igen.

Vindarna från havet har blivit mildare. Farbror Evert sätter roddbåten i
sjön och tar med Steffi på en roddtur.
– Jag ska lära dig ro, säger han. Det måste man kunna, när man bor
vid havet.
 – Kan man ro till Amerika? frågar Steffi.
– Ja, skrattar farbror Evert, men du får nog ha med dig mycket mat,
om du har tänkt försöka.
OceanofPDF.com
 Cykelträning
En ljus vårkväll tar Steffi på sig en kofta och går ut. Hon har bestämt sig
för att äntligen lära sig cykla. Utan att fråga tant Märta tar hon cykeln och
leder ut den på vägen. Hon släpar den uppför backen och blir andfådd
och svettig.
Nu ligger en lång backe framför henne. Här är rätta stället.
Hon sätter högra foten på pedalen och tar ett djupt andetag. Så lyfter
hon vänsterfoten, samtidigt som hon trampar till med den högra. Cykeln
börjar rulla. Hon försöker sätta sig på sadeln, men den är för hög.
Hon rullar vingligt ner för backen. Det går fortare och fortare. Det
känns härligt och hemskt på samma gång.
Men när vägen svänger åt vänster tappar hon kontrollen över cykeln.
Hon tvärbromsar och sladdar i det lösa gruset. Cykeln far omkull och
Steffi hamnar i diket.
– Hur gick det?
Det är Vera. Hon har bromsat in med sin cykel.
– Jag vet inte, säger Steffi. Min arm … jag tror den är bruten.
Vera kliver av cykeln och drar upp Steffi ur diket. Hon klämmer lite
på Steffis arm.
– Kan du röra den?
Steffi prövar att röra armen på olika sätt. Det gör ont, men det går.
– Den verkar inte bruten, säger Vera. Har du aldrig cyklat förut?
– Nej, erkänner Steffi.
– Jag kan lära dig, säger Vera. I morgon, efter skolan. Det är lördag,
inga läxor.
– Var ses vi? frågar Steffi.
– Här?
– Bra.
Steffi leder cykeln hela vägen hem.
 – Jag är hemma nu, ropar hon till tant Märta. Hon skyndar sig uppför
trappan för att inte visa sin smutsiga klänning.
Men det är svårt att dölja något för tant Märta. Hon såg att cykeln var
borta.
– Förlåt, säger Steffi. Jag skulle ha frågat innan jag tog cykeln.
– Det gör inget, säger tant Märta. Bara du är rädd om den. Och inte
kör ihjäl dig.

Hela eftermiddagen dagen därpå tränar Steffi cykling med Vera. I början
hjälper Vera henne att komma i gång. Men efter ett tag klarar hon det
själv. Då cyklar Vera bredvid henne.
Sedan visar Vera hur man pumpar cykeln. Hon visar också hur man
höjer och sänker sadeln. Deras händer och armar snuddar vid varandra.
En slinga av Veras hår rör vid Steffis kind.
Det är så mycket Steffi skulle vilja fråga Vera om. Varför hon är vän
med Sylvia. Om de två, Steffi och Vera, skulle kunna bli vänner på
riktigt.
Men hon frågar inget.
OceanofPDF.com
 Elakheter
På måndagen tar Steffi cykeln till skolan.
Stolt rullar hon in på skolgården. Sylvia och de andra står i en klunga
mellan cykelstället och dasset.
Vera är i centrum. De andra tittar på henne och skrattar. Vera håller sig
för ena armen som om hon hade ont i den.
– Aj, ropar hon. Min arm är bruten!
Steffi känner en klump i bröstet. Allas blickar vänds mot henne.
– Nej, men titta, prinsessan från Wien har fått låna tantens gamla
cykel, säger Sylvia. Akta så du inte kör i diket igen!
Steffi försöker strunta i henne.
I trappan upp till klassrummet kommer Vera ifatt henne.
– Steffi, förlåt … Det var inte meningen.
– Låt bli mig! fräser Steffi. Du är precis som de andra.
När skoldagen är slut dröjer sig Steffi kvar i korridoren. Hon vill inte
komma till cykelstället samtidigt som de andra och höra deras elakheter.
När hon kommer ut på skolgården hoppas hon på att få se Vera. Att
Vera väntar på henne, trots allt, men det gör hon inte.
Steffi drar ut cykeln. Den rullar trögt, inte som vanligt. Hon känner på
däcken. Någon har släppt ut luften. Hon hittar ventilhattarna på marken.
Hon hittar något mer: en spik.
Steffi trycker in spiken djupt i framdäcket på Sylvias cykel.
Som tur är har Steffi med sig en cykelpump. Hon pumpar däcken och
cyklar hem.

Nästa morgon väntar Sylvia och hennes gäng på Steffi vid cykelstället.
När Steffi parkerar sin cykel ställer de sig i en ring runt henne. Sylvia
håller något i handen. Spiken.
– Det var du, säger Sylvia. Erkänn!
Steffi dröjer med svaret. Till slut säger hon:
 – Ja, det var jag. Men ni släppte ut luften ur mina däck.
– Det gjorde vi visst inte, säger Sylvia. Nu ska du be om förlåtelse.
– Aldrig.
– Ta henne, säger Sylvia.
Barbro griper tag i Steffis högerarm och vrider upp den bakom
ryggen.
– Sa du aldrig? säger Barbro.
– Ja, det sa jag.
Barbro tar tag i Steffis hår och drar huvudet bakåt.
– Sa du det?
– Ja.
Sylvia tar upp en näve grus från marken.
– Jag tänker mula dig med grus, säger hon.
Steffi ser på Sylvia. Hon menar allvar.
– Förlåt, säger Steffi.
– På knä.
– Nej.
Barbro pressar ner Steffi på marken. Hon faller på knä i gruset.
– Förlåt.
– Säg: Förlåt att jag förstörde din cykel.
– Förlåt att jag förstörde din cykel.
– Och kyss min sko.
Sylvia sträcker fram sin dammiga sandal, bara några centimeter från
Steffis ansikte. Barbro trycker till hårt mot Steffis nacke. Steffi kniper
ihop läpparna och låter dem nudda vid Sylvias sko.
Då ringer det äntligen in.
OceanofPDF.com
 Skolavslutning
Gräsmattorna i de små trädgårdarna i samhället har blivit gröna. De låga
äppelträden är fulla av vitrosa blommor.
Huset vid världens ände har ingen trädgård med äppelträd. Det blåser
för mycket från havet för att fruktträden ska trivas här. Men nere vid
stranden dyker det upp låga blommor mellan stenarna: gula, vita och
rosa.
– Kom in och prova! ropar tant Märta från huset.
Tant Märta håller på att sy en klänning till skolavslutningen. Tyget är
vitt med små blå och rosa blommor.
Klänningen är det första nya plagg Steffi har fått sedan hon kom till
ön.

Nästa dag är det skolavslutning. Barnen samlas i skolan och går på led
till kyrkan.
Rektorns tal verkar aldrig ta slut. Han pratar länge om ”krigets mörka
skuggor över Europa”. Träbänken är hård och Steffis underkjol sticks i
midjan.
– Och nu, säger rektorn, ska jag dela ut skolans premier till särskilt
duktiga elever.
Steffis fröken kommer fram med en trave böcker under armen. Hon
räcker rektorn en papperslapp.
– Ingrid Andersson, läser rektorn.
Ingrid går fram, får en bok, tar rektorn i hand och niger innan hon går
tillbaka till sin plats.
Steffi känner en knuff från Britta.
– Hör du inte? säger hon. Det är du.
– Är Stephanie Steiner inte här?frågar rektorn.
Steffi reser sig förvirrad. Hon tränger sig ut ur bänken och går fram till
fröken och rektorn.
 – Jag skulle vilja säga något om Stephanie, säger fröken. I höstas
kunde hon inte ett enda ord svenska. Nu hör hon till de bästa i klassen.
Jag önskar dig all lycka, Stephanie.
Boken hon får är tjock och vacker. Nils Holgerssons underbara resa
genom Sverige, står det med guldbokstäver på pärmen.

Efter avslutningen i kyrkan går de till klassrummet, där delar fröken ut

betygen. I räkning, geometri och teckning har Steffi fått högsta betyg.
Alla betygen är bra, utom i svenska. Där är hon bara godkänd.

Tant Märta tittar knappt på betyget när Steffi visar det. Boken verkar hon
inte heller bry sig om.
– Ta av dig finklänningen, säger hon.
Steffi går upp på sitt rum och byter om. Sedan städar de hela huset. I
morgon ska sommargästerna komma. Då ska Steffi, tant Märta och
farbror Evert flytta ner i källaren. Det finns ett rum och ett litet kök där.
Steffi ska sova på kökssoffan.
Nästan alla på ön hyr ut sina hus till sommargäster. Några hyr bara ut
ett rum, men de flesta hyr ut hela huset och bor själva i källaren.
OceanofPDF.com
 Sommargästerna
Sommargästerna kommer i taxi från hamnen. De är sex personer: ett
äldre par, deras två vuxna barn, dotterns fästman, och ett hembiträde.
Steffi hör tant Märta kalla den äldre kvinnan för ”doktorinnan”, så hennes
man måste vara doktor. Som Steffis pappa.
Det bästa är hunden: en brun och vit foxterrier. Den gillar Steffi
genast.
– Du kan få gå ut med honom, säger doktorinnan. När du vill. Den
heter Putte.
Sonen, som heter Sven, ska bo i Steffis rum. Hon undrar hur gammal
han kan vara. Sjutton år, kanske, eller arton.

På eftermiddagen går Steffi hem till tant Alma. Deras sommargäster har
inte kommit än.
– Du fick premium i skolan, hörde jag, säger tant Alma. Du är en
duktig tös.
– Det spelar ingen roll, säger Steffi. Jag får ju ändå inte fortsätta i
läroverket.
– Du måste förstå Märta och Evert, säger tant Alma. Det kostar
mycket pengar att ha ett barn boende i Göteborg.
– Farbror Evert skulle ha låtit mig göra det. Det är hon som inte vill,
säger Steffi.
Tant Alma är tyst en stund.
– Har du tänkt på att Märta kanske inte vill skicka dig till Göteborg?
säger hon sedan. Att hon skulle sakna dig?
Steffi får nästan lust att skratta.
– Hon tycker inte om mig, säger hon.
– Har Märta berättat för dig om Anna-Lisa? frågar tant Alma.
– Nej. Vem är det?
– Hon var Märtas och Everts dotter. Deras enda barn.
 – Jag trodde inte att de hade några barn.
– Hon har varit död i fjorton år. Hon var bara tolv år när hon dog.

Tant Alma berättar att Anna-Lisa var sjuk redan som liten. Märta skötte
henne hela tiden. Men så fick de veta att hon hade tuberkulos. Då flyttade
hon till sjukhus för att få vård, men det hjälpte inte.
Mössan och vantarna, tänker Steffi. Och kälken. Sakerna måste ha
varit hennes, Anna-Lisas.
– Men varför tog tant Märta hit mig? frågar Steffi.
– Jag vet inte. Kanske ville hon rädda ett barn, för att hon inte kunde
rädda Anna-Lisa.
Tant Alma ler mot Steffi.
– Jag har något till dig, säger hon.
Tant Alma öppnar ett skåp och tar fram ett paket.
– Men jag fyller inte år förrän i juli, säger Steffi.
– Det vet jag. Men det här behöver du nu.
Steffi öppnar paketet. Inuti ligger en baddräkt. Den är röd med vita
prickar och har en volang i halsen.
– Så fin den är! Tack!
OceanofPDF.com
 Ingen människa är en ö
Varje morgon går Steffi ut med Putte. Hon gör ärenden åt
sommargästerna också.
Hon får inte släppa Putte lös, men det händer att hon gör det ändå.
Han kommer alltid när hon ropar på honom.
En morgon får hon syn på Sven när hon är ute och går med Putte.
Sven står uppe på en klippa och ser ut över havet.
– Hej! Vilken fantastisk morgon! ropar han och hoppar ner från
klippan
Putte skuttar kring benen på honom.
Sven frågar Steffi:
– Hur länge har du varit här?
– Tio månader.
– Och din familj?
– Mamma och pappa är kvar i Wien. Min lillasyster är här, fast hos en
annan familj.
Putte gnäller och rycker i kopplet.
– Jag måste nog gå nu, säger Steffi.
– Vänta, säger Sven. Jag ska läsa något för dig.
Han tar fram en tjock bok ur ryggsäcken. Bläddrar fram till ett ställe i
boken och läser:
– ”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa
är ett stycke av fastlandet, en del av det hela …”
Sven tystnar. Sedan stänger han boken.
– Det var bara det, säger han. Men du är kanske för liten för att förstå.
– Jag förstår, säger Steffi.
– När du blir lite äldre kan du läsa hela boken. Tycker du om skolan?
frågar Sven.
– Jag har slutat skolan. De har inte råd att låta mig gå i läroverket.
 – Synd, säger Sven. Du borde studera. Läsa, tänka, skriva. Om du vill
kan du få låna böcker av mig.
– Ja, tack gärna. Nu måste jag gå. Putte blir otålig.
– Vad var det du hette nu igen? ropar Sven efter henne.
– Stephanie.
Hon vet inte riktigt varför hon inte bara säger Steffi. Kanske för att
Stephanie låter mer vuxet.
– Vackert namn, ropar Sven tillbaka. Hej då, Stephanie.
OceanofPDF.com
 Slagsmålet
En dag cyklar Steffi till affären för att köpa ett paket kex till doktorinnan.
Putte springer bredvid cykeln.
Några barn sitter på en mur utanför affären: Sylvia och Barbro och två
pojkar som är sommargäster hos handlaren. Den ena pojken är blond, den
andra har ansiktet fullt av fräknar. Vera är också där. Hon sitter en bit
ifrån de andra och flätar en krans av maskrosor.
Steffi parkerar cykeln och binder Putte vid en krok i väggen. Sylvia
och Barbro viskar med pojkarna och fnissar.

Medan hon betalar hör hon hur Putte skäller utanför. Hon går ut på
trappan. Sylvia, Barbro och de två pojkarna står i en ring runt Putte.
– Låt honom vara i fred, säger Steffi.
Hon går nerför trappan för att lossa Puttes koppel från kroken, men
den blonde pojken hindrar henne. Putte skäller och rycker i kopplet.
– Tyst med dig, säger Sylvia.
Hon smäller till Putte hårt över nosen. Putte gnäller.
– Rör honom inte! skriker Steffi.
– Oj då, säger den fräknige pojken. Vilket humör!
Steffi vill därifrån. Men hon måste få med sig Putte.
– Flytta på dig, säger hon till pojken som står i vägen för henne.
Den blonde flyttar sig inte.
– Hörde ni? säger han. ”Flytta på dig”. Ska en sån som hon komma
och tala om för oss svenskar var vi ska stå?
– Ni smiter i väg från Tyskland med era pengar och smycken och tror
att ni ska kunna köpa vårt land, säger den fräknige. Men det ska ni inte
lyckas med. Snart kommer tyskarna hit och då tar de hand om såna som
du. Jävla judeunge!

Först står Steffi som förlamad. Sedan flyger hon på pojken och börjar slå.
Hon hamrar med knytnävarna mot hans bröst och sparkar honom på
smalbenet. Pojken får tag i Steffis handled och skjuter henne ifrån sig.
– Håll dig ifrån mig, säger han, och rösten är full av hat. Ditt lilla
äckel.
Han knuffar ner Steffi i gruset. Då biter Putte tag i hans byxben och
sliter upp ett stort hål i tyget.
– Aj! skriker pojken. Den bet mig!
Han sparkar mot Putte, som tjuter när foten träffar honom i sidan.
Steffi kastar sig fram mot Putte. Hon hakar loss kopplet från hans
halsband.
– Spring, Putte, ropar hon. Spring!
Putte rusar iväg. Steffi kommer på fötter och springer efter. Ute på
vägen stannar hon och ser sig omkring.
– Putte! ropar hon. Kom, Putte!
Men Putte kommer inte.

I flera timmar letar Steffi efter Putte, men han finns ingenstans.
Till slut ger hon upp och sätter sig på en sten, utmattad av allt
springande.
Vad ska hon göra? Putte är borta och det är hennes fel. Dessutom har
hon varit i slagsmål med en sommargäst. Och Putte förstörde pojkens
byxor.
Putte kan ha fastnat någonstans. Han kan svälta ihjäl. Räven kan ta
honom. Kanske är han redan död.
Tant Märta kommer att bli rasande. Hon kommer att tvinga Steffi att
be alla om förlåtelse. Aldrig att hon tänker be den där pojken om
förlåtelse. Inte efter det han sa.
Hon kan inte gå hem. Det är varmt nog för att sova utomhus. Men mat
måste hon skaffa. Om hon väntar till kvällen kan hon nog smyga in i
matkällaren och hämta lite mat.
Kexpaketet har hon fortfarande i fickan. Det kan hon klara sig på
resten av dagen.
OceanofPDF.com
 På rymmen
Steffi letar upp en bergsskreva dit solen inte når. Luften därinne är sval
och fuktig. Fötterna trampar mjukt på sandig jord.
Hon går längre in. Det rinner vatten nerför berget. Här kan hon släcka
törsten. Skrevan vidgar sig till en liten grotta. Sandjorden täckt av gräs.
Steffi lägger sig ner. Det är mycket tyst. Inte ens havet hörs härinne.
Hon stannar länge i grottan. Sover en stund, ligger och tänker. Knaprar
på kexen, ett i taget.
Till slut börjar hon frysa. Hon reser sig och går tillbaka.
Det börjar mörkna. Tant Märta måste ha gått och lagt sig nu.
Steffi går längs stranden. Hon närmar sig huset. Den vita färgen lyser i
skymningen. Fönstren är mörka, utom i hennes rum på övervåningen.
Hon öppnar dörren till matkällaren. Snabbt samlar hon ihop några
konserver, en burk sylt och ett par morötter. Hon stoppar allt i en
papperspåse. Sedan tar hon en tom glasflaska. Den ska hon fylla med
vatten från pumpen.

När hon ska gå till pumpen ser hon att det lyser från ett av källarfönstren.
Hon smyger dit. Nyfiket kikar hon in.
Tant Märta sitter på sängkanten, klädd i nattlinne. Håret hänger i en
lång fläta på ryggen. Steffi har bara sett henne med uppsatt hår förut.
Hennes huvud är nerböjt. Är det möjligt? Det ser ut som om hon gråter.
Plötsligt tittar tant Märta upp. Steffi duckar snabbt, men det är för
sent.
– Hallå? ropar tant Märta. Är det någon där?
Steffi skulle kunna springa sin väg. Men det gör hon inte.
– Det är jag, säger Steffi.

Tant Märta grälar inte på henne. Hon brer smörgåsar i källarköket och
kokar varm choklad.
– Tänkte du rymma? frågar tant Märta.
 Steffi vet inte vad hon ska svara. Det är så mycket som har hänt, och
hon är så trött.
– Det var några pojkar …, börjar hon.
– Du behöver inte berätta något, säger tant Märta. Jag vet vad som
hände.
Tuggan fastnar i halsen på Steffi. Någon har redan berättat för tant
Märta vad hon har gjort. Handlaren, kanske? Eller pojkarnas föräldrar?
– Vera kom hit med cykeln, säger tant Märta. Hon berättade allting.
– Putte, säger Steffi. Jag tror … jag tror att han är död.
– Han är inte mera död än jag, säger tant Märta. Han kom hem redan i
morse. Han haltade men det var inget allvarligt.
Då börjar Steffi gråta.
– Mimi är död, snyftar hon.
– Här, snyt dig, säger tant Märta och räcker henne en näsduk. Och
förklara för mig vad det är du pratar om.
Då berättar Steffi om natten när nazisterna kom. Natten då de hämtade
pappa.
– De slog in dörren och tvingade upp oss ur sängarna. De var många,
kanske tio stycken. Alla som bodde i lägenheten fick ställa sig på rad i
korridoren. En av männen gick hela tiden framför oss. Ibland petade han
på någon med pistolen. Då började Mimi gnälla. ”Vet ni inte att det är
förbjudet för judepack att ha husdjur?” sa han. ”Det är barnens hund”, sa
pappa. Då sköt mannen henne. Hon ramlade omkull och sprattlade med
benen. Sedan låg hon stilla. Det var blod på golvet. Jag fick lite på foten.
– Lilla barn, säger tant Märta. Kära lilla barn.
Hon lägger handen på Steffis huvud och stryker henne över håret.
– Försök sova nu. Här ska ingen få göra dig något illa.
OceanofPDF.com
 Min tös
Steffi vaknar och känner doften av kaffe. Tant Märta står vid spisen och
gör frukost.
– Jaså, det är dags att vakna nu, säger hon. Rösten är hennes vanliga,
hårda.
Alltihop måste ha varit en dröm. Det kan inte vara möjligt att tant
Märta var så snäll i går. Att hon strök Steffi över håret.
– Ta på dig en snygg klänning, säger tant Märta. Vi ska gå och besöka
handlarens sommargäster.
Det kan bara betyda en sak, tänker Steffi: att hon ska be pojken om
förlåtelse.

Steffi får åka på pakethållaren. Utanför affären väntar Vera på dem.

– Nå, Vera, säger tant Märta. Har du tänkt på vad jag sa?
Vera nickar.
De går inte in i affären. I stället marscherar tant Märta in i trädgården
med Steffi och Vera efter sig. Sommargästerna sitter och äter frukost ute.
Det är de två pojkarna och deras föräldrar. Pappan är stor och bred och
nästan flintskallig. Mamman ser mycket yngre ut.
– Märta Jansson, säger tant Märta. Det här är min fosterdotter
Stephanie.
– Kan det inte vänta? säger frun irriterat. Vi är mitt i frukosten.
Den fräknige pojken stirrar ner i bordet.
– Ät ni, säger tant Märta. Vi kan vänta.
– Dumheter, säger mannen. Låt höra!
– Det gäller herrskapets son.
– Då förstår jag, säger mannen. Ragnar har berättat allt. Jag antar att
flickan är här för att be om ursäkt.
– Det kom blodfläckar på skjortan och byxorna är helt förstörda, säger
kvinnan ilsket. Flickan kan ju inte vara normal!
 – Det är inte Stephanie som ska be om ursäkt, säger tant Märta.
– Jaså, säger mannen. Vem ska då göra det?
– Har er son berättat varför Stephanie slog honom? säger tant Märta.
– Nej, säger mannen.
– Då ska jag tala om det för er. Hon slog honom för att han kallade
henne ”jävla judeunge” och sa att tyskarna skulle komma och ta henne.
Mannen blir röd i ansiktet.
– Stämmer det? säger han till pojken.
– Nej, säger pojken. Hon ljuger.
– Vera, säger tant Märta. Berätta.
Vera viskar nästan fram sitt svar.
– Han kallade henne … det där. Och han sparkade doktorinnans hund.
– Ragnar, säger mannen. Är det som flickorna säger?
Pojken nickar.
– Du har ju själv sagt det där om judarna …, börjar han.
– Tyst! ryter mannen.
– Ingen, säger tant Märta. Ingen ska komma och säga sådant till min
tös!
Min tös, sa tant Märta. Min tös! Som om Steffi vore hennes eget barn.
OceanofPDF.com
 En ö i havet
Steffi och Vera ligger på klipporna vid badviken. Steffi har sin nya
baddräkt på sig.
Nere vid stranden plaskar Nelli och Sonja i vattnet.
– Hej, Steffi, hojtar Nelli. Titta när jag simmar!
Nelli har lärt sig simma i sommar. Hon tumlar runt i vattnet som en
delfin.
Cyklarna står parkerade ovanför strandremsan. Steffis cykel lyser röd i
solskenet. Hon fick den i trettonårspresent för några veckor sedan. En
egen cykel.

– Det blir tråkigt i höst, säger Vera. När du börjar i läroverket. Fast roligt
för dig, förstås.
– Ja, säger Steffi. Och jag kommer hem på loven, och ibland på
helgerna.
Tant Märta och farbror Evert ändrade sig till slut. Steffi vågar knappt
tro på det. Mest berodde det på doktorinnan. Sven berättade för sin
mamma att Steffi var duktig i skolan och tyckte om att läsa, att hon
lånade böcker av honom.
Då pratade doktorinnan med tant Märta. Hon sa att Steffi borde få
fortsätta i läroverket. Att det fanns ett ledigt rum i deras våning i
Göteborg. Där kunde Steffi bo gratis. Till böcker och andra skolsaker
kunde de söka stipendium.
– I stan kommer du att få nya kamrater, säger Vera.
– Ja, säger Steffi. Det hoppas jag. Men du är i alla fall min bästa vän.
Du och Evi.
– Vem är Evi?
– Min bästa vän i Wien.
– Saknar du henne?
– Ja, ibland. Och mina föräldrar.
 – Jag saknar min far, säger Vera.
Veras pappa är död. Han drunknade innan Vera föddes. Han och Veras
mamma hann inte ens gifta sig.
– Får jag följa med dig hem? frågar Vera.
– Så klart du får, säger Steffi.
De cyklar uppför den långa backen. Högst upp stannar Steffi till.
– Varför stannar du? frågar Vera.
Steffi svarar inte. Hon tittar ut över havet. Bortanför horisonten finns
det också land. Amerika finns på andra sidan Atlanten. Alldeles för långt
borta finns Wien, mamma, pappa och Evi.
I det vita huset nedanför backen finns tant Märta och farbror Evert,
doktorinnan och Sven. Bredvid henne finns Vera.
Hon är inte vid världens ände. Hon är på en ö i havet, men hon är inte
ensam.
OceanofPDF.com
 Bokförlaget Hedvig ger ut lättlästa böcker för barn och vuxna.
Vill du fråga något eller få vårt nyhetsbrev?
Hör av dig till: hej@bokforlagethedvig.se
På vår webbplats finns gratis arbetsmaterial till boken: www.bokforlagethedvig.se

© 2020 Annika Thor

Boken är en bearbetad version av En ö i havet
utgiven av Bonnier Carlsen 1996
Bearbetad av Cecilia Davidsson
Formgivning omslag: Sara Edström
Redaktör: Laura Mendez Edkvist
Tryckt utgåva ISBN: 978-91-7971-007-1
E-bok 1.0 ISBN: 978-91-7971-032-3
E-boksproduktion Bonnierförlagen 2020

OceanofPDF.com