Betongplattor, beräkning och dimensionering

av
Lars Hallbjörn

TRITA-BKN. Rapport 154, Bro och Rapport K7002B-2015-1

Stålbyggnad, KTH, 2015 Konstruktionsteknik
ISSN 1103-4289 Luleå tekniska universitet, 971 87
ISRN KTH/BKN/R -- 154 -- SE Luleå
www.ltu.se/research/subjects/Konstruktionsteknik
www.byv.kth.se/

-1-
 Författare:
Lars Hallbjörn, Född 1939
Civing. 1963 vid KTH, Stockholm
1963 - 1968 KTH, Inst. för Brobyggnad,
forskning och undervisning
Tekn lic 1969 vid KTH, Inst. för Brobyggnad
1968 - 1975 Statens Vägverk, Brosektionen
1975 - 1988 Statens Vattenfallsverk,
Byggnadsteknik, Utveckling och kontroll
1988 - 2015 ELU Konsult AB,
Anläggningsavdelningen

Copyright: Lars Hallbjörn

Omslagsbild: Del av Trafikplats Hjorthagen, Stockholm. Foto: förf.

-2-
Betongplattor, beräkning och dimensionering

Förord
Armerade betongplattor förekommer allmänt i byggkonstruktioner och har goda egenskaper i
form av tyngd, stabilitet, bärförmåga, styvhet och beständighet. Den geometriska
utformningen kan väljas fritt. I plan kan man skapa kontinuitet i två dimensioner över stöd i
passande lägen och i höjdled kan man skapa samverkan med pelare och väggar. Plattor kan
också bäras av samverkande balkar av betong eller stål. Byggdelar kan utföras platsgjutna
eller prefabricerade, ospända eller förspända. Eftersom variationerna är många och den
enskilda konstruktionen ofta är unik kan man inte för varje fall testa bärförmågan genom
experimentella provningar. Man måste ha lämpliga beräkningsmetoder.

Denna bok om betongplattor riktar sig till bro- och byggnadskonstruktörer samt till
studerande. Den behandlar platteorins grunder jämte tillämpningar och exempel i avsikt att
beskriva och förklara ämnet i såväl djup som bredd.

Dimensioneringen av plattor med hänsyn till bärförmåga och deformationer utfördes förr med
hjälp av diagram- och tabellverk för plattor, förenklande elastiska balk- och rammodeller eller
metoder och formler angivna i normer och handböcker. Lösningarna avvek i varierande grad
från de elasticitetsteoretiskt korrekta men konstruktören var medveten om detta och inriktade
sig på att med tillgängliga hjälpmedel och ingenjörsmässiga bedömningar skapa säkra
konstruktioner varvid alltid skulle tillses att jämviktsvillkoren var uppfyllda.

Numera tillämpas datorprogram baserade på finitelementmetod (FEM) som erbjuder lösning

av snittkrafterna med stor precision. Detta har gett möjlighet att analysera, konstruera och
bygga konstruktioner sammansatta i tre dimensioner av balkar, bågar, skal, linor etc i
godtyckliga och varierande lutningar vilket gett arkitekten och konstruktören stor frihet i
utformningen. För plattkonstruktioner innebär FEM att oregelbundna och komplicerade
geometrier kan analyseras.

Konstruktörens inflytande på valet av lastfall och lastkombinationer är även med FEM-

beräkningar som grund avgörande för resultatets kvalitet. Kombinationerna utförs med dator i
enlighet med de indata som ges och de kan bli tämligen invecklade.

Uppgiften är att utforma beräkningsmodeller som avspeglar konstruktionens egenskaper och

att ta hänsyn till olika lastställningar och lastkombinationer. Detta kräver känsla och kunskap
om hur konstruktionen fungerar och hur lasterna tas om hand. I plattor är detta mer
komplicerat än i balkar och ramar eftersom lasterna fördelas och bärs i flera riktningar.

I inledande kapitel redovisas platteorins grunder vad avser jämvikt och elastiska samband.
Därefter beskrivs olika metoder att analysera plattor. FEM behandlas i den utsträckning som
bedöms vara tillräcklig för den praktiskt verksamme konstruktören. För närmare studium
hänvisas till speciallitteraturen. Andra mera traditionella beräkningsmetoder visas eftersom
kännedom om dem tillhör allmänkunskapen inom området och eftersom vissa av dem
används i praktiken. Avsnitten om dimensionering av armering förklarar och utreder
dimensioneringen av rät- och snedvinkliga armeringsnät. I avslutande kapitel behandlas
farbaneplattor, utvalda studier och speciella frågor. Normtexter har i stort sett inte medtagits.
Till de olika kapitlen har fogats beräkningsexempel.

-3-
Framställningen är i huvudsak utformad med tanke på brobyggnad men innehållet är
tillämpligt även inom hus- och övrig anläggningsbyggnad.

Med kunskap om platteori och förståelse för plattans funktion får konstruktören
förutsättningar att utforma konstruktionen, uppställa tekniskt representativa
beräkningsmodeller, kritiskt granska och tolka resultaten samt att utföra en korrekt
dimensionering.

För att tillgodogöra sig detta ämne bör man bedriva självstudier i kombination med praktisk
verksamhet och då behövs lämpligt läromedel varvid jag hoppas att denna bok kan komma till
användning.

Boken har skrivits på eget initiativ som ett stimulerande fritidsarbete. Anledningen har varit
att jag tyckte att det saknades en sammanhållen och täckande skrift i ämnet.

Jag riktar ett stort tack till prof Håkan Sundquist vid Kungl Tekniska Högskolan och till
prof Lennart Elfgren vid Luleå Tekniska Universitet för bistånd och synpunkter samt för att
boken har tagits omhand och inordnats i resp lärosätes skriftserie. Stort tack riktas också till
alla intresserade kollegor på ELU Konsult AB för visat intresse och deltagande i interna
teknikmöten samt till ELU Konsult AB för ekononomiskt bistånd vid tryckningen av boken.

Täby 22 mars 2015

Lars Hallbjörn

-4-
Innehållsförteckning
Sid nr

1. Inledning 9
1.1 Allmänt 9
1.2 Olika typer av armerade betongplattor 12
1.3 Koordinatsystem och teckenregler 13
1.4 Beteckningar 15
1.5 Påverkan 16
1.6 Bärförmåga, kapacitet 16
1.7 Huvudmoment i plattor med olika form och upplag 16
1.8 Influensytor 19

2. Jämvikt hos litet plattelement 21

2.1 Endast mx 21
2.2 Böjmoment mx och my = mx 21
2.3 Böjmoment mx och my = - mx 22
2.4 Vridmoment mxy och myx = mxy 22
2.5 Vridmoment mxy och myx = - mxy 22
2.6 Allmänt fall 25

3. Mohrs cirkel, tvärkrafter 27

3.1 Mohrs cirkel för böj- och vridmoment 27
3.2 Spricksymboler i Mohrs cirkel 32
3.3 Böjmoment i valfri riktning 33
3.4 Tvärkrafter 33

4. Böj- och vridmoment enligt elasticitetsteori 37

4.1 Tvärkontraktionstalet 37
4.2 Böjmoment 37
4.3 Krökningar 38
4.4 Vridmoment 39
4.5 Inre arbete 41

5. Plattekvationen 43
5.1 Moment 43
5.2 Upp- och nedskalning av en platta 44
5.3 Tvärkrafter 44
5.4 Tvärkontraktionstalets inverkan 45
5.5 Fyrsidigt fritt upplagd platta med sinusformat fördelad last 46
5.6 Lösning med dubbelserie 49
5.7 Fyrsidigt fritt upplagd platta med lokal q-last 51
5.8 Lösning med enkelserie 53
5.9 Huvudmoment i broplatta i flera spann 56

6. Randvillkor 59
6.1 Inspänd kant 59
6.2 Fritt upplagd kant 60
6.3 Fri kant 61
6.4 Typiska huvudmomentsymboler 62
6.5 Upplagsreaktion vid kant och hörn 62

-5-
7. Finit elementmetod FEM, introduktion 63
7.1 Allmänt 63
7.2 Balkelement 65
7.3 Principen för virtuellt arbete 66
7.4 Materialmatriser 68
7.5 Plattelement enligt Kirchoffteori 68
7.6 Tvåsidigt fritt upplagd platta, handberäkning 71
7.7 Exempel på FEM-beräkningar 75

8. Momentkoncentrationer 89
8.1 Allmänt 89
8.2 Pelarstöd 90
8.3 Andra fall av koncentrationer 94
8.4 Från kvadratiskt pelartvärsnitt till runt 94
8.5 Ändring av pelarradie resp pelartvärmått 94
8.6 Lokala beräkningsmodeller 95
8.7 Broplatta på pelare 96

9. Dimensionering av böjarmering 99
9.1 Allmänt 99
9.2 Enbart mx 100
9.3 Enbart mx och my 100
9.4 Enbart vridmoment mxy och myx = - mxy 100
9.5 Allmänt fall med mx, my och mxy 102
9.6 Rätvinkligt armeringsnät, dimensionering 104
9.7 Rätvinkligt armeringsnät enligt Eurokod 2 106

10. Snedvinkligt armeringnät 109

10.1 Dimensionering 109
10.2 Snedvinklig plattbro med snedvinkligt armeringsnät 111
10.3 Snedvinkligt armeringsnät, reduktion av armeringsbehov 113

11. Brottlinjeteori 117

11.1 Allmänt 1 117
11.2 Jämviktsmetod 118
11.3 Arbetsmetod 120
11.4 Olika exempel 121
11.5 Allmänt 2 134

12. Strimlemetod 137

12.1 Allmänt 137
12.2 Jämförelse av strimlelösning med elastisk lösning 138
12.3 Den utvecklade strimlemetoden 140

13. Finita differenser 143

13.1 Allmänt 143
13.2 Balk 143
13.3 Platta med rätvinkligt rutsystem 144
13.4 Snedvinkliga plattor 144

-6-
14. Balkroster 147
14.1 Allmänt 147
14.2 Vridstyvhet 147
14.3 Olika exempel 149

15. Farbaneplattor 159

15.1 Konsolplatta, böjmoment 159
15.2 Konsolplatta, böjmoment utan FEM-beräkning 163
15.3 Konsolplatta, tvärkraft 164
15.4 Konsolplatta utan kantbalk 166
15.5 Konsolplattas ände med kantbalk men utan ändförstyvning 166
15.6 Inre platta, platta mellan balkar 168
15.7 Platta på helt böjstyva huvudbalkar utan vridstyvhet 168
15.8 Platta på böjda huvudbalkar utan vridstyvhet 171
15.9 Platta på böjda huvudbalkar med vridstyvhet 173
15.10 Platta som balkfläns 174

16. Utvalda studier 177

16.1 Smal platta räknad som platta resp som balk 177
16.2 Kvadratisk platta på olika stöd 180
16.3 Platta på pelare, strimlemetod 182
16.4 Platta med inåtgående hörn 183
16.5 Tvärkrafter i olika plattor 184
16.6 Cirkulär fritt upplagd platta med centrisk last 186
16.7 Snedvinklig tvåspannsplatta med utbredd last och med lokal last 189
vid fri kant
16.8 Snedvinklig tvåspannsplatta med utbredd last, skivpelare 193
i mittstöd
16.9 Exempel på konstruktioner 195

17. Övrigt 201

17.1 Experimentella försök och normer 201
17.2 Stansning 205
17.3 Sprickbredder 207
17.4 Förspända plattor 207
17.5 Metodanvisningarna 209

Litteratur 211

Bilaga Triangelelement DKT 215

-7-
-8-
1. Inledning

1.1 Allmänt
Armerade betongplattor är allmänt förekommande konstruktionselement i hus, broar och
andra anläggningar. Även väggar och delar av stödmurar, landfästen m m är i princip plattor.

Dimensioneringen för laster och andra påverkningar blir mer komplicerad för plattor än för
balkar och ramar eftersom bärningen sker i två dimensioner i planet och eftersom rörliga
lasters möjliga placering och fördelning har fler alternativ och variationer. Den grundläggande
regeln att varje del av konstruktionen skall dimensioneras för den enskilt farligaste
lastställningen kan inte uppfyllas i detalj utan man får tillämpa ett praktiskt förfaringssätt ”på
säkra sidan ”. Konstruktören skall ha en känsla för plattans funktion vilket innebär kännedom
om hur lasterna i princip tas omhand och i vilka partier av plattan snittkraftskoncentrationer
uppstår.

I denna bok beskrivs metoder för beräkning och dimensionering av armerade betongplattor.
Framställningen är i första hand inriktad på brokonstruktioner men metoderna gäller även
övriga anläggningskonstruktioner och husbyggnad. Det förutsätts att läsaren är bekant med
metoder för balk- och ramkonstruktioner.

Snittkraftsberäkning och dimensionering av plattor av armerad betong kan utföras på olika

sätt med hjälp av:
a) datorberäkning av elastiska finit-elementmodeller (FEM),
allmänt tillämpade, valfri geometri,
b) analytiska metoder baserade på elasticitetsteori,
serieutvecklingar tillämpade på dator, begränsat till vissa geometrier,
c) tabeller och diagram ur litteraturen,
dessa ersätts alltmer av a) ovan,
d) beräkningar med förenklade elastiska modeller,
här innefattas användning av kalkylprogram och ramberäkningsprogram på dator,
e) handberäkning av små system, fackverksmodeller,
exempelvis bottenplattor under pelare och väggar,
f) fördelningsbredder för punktlaster angivna i normer,
avser hjultryck på farbaneplattor,
g) handberäkning under plastiska eller kombinerat elastiska och plastiska förutsättningar,
här avses brottlinjemetod och strimlemetod, även med kalkylprogram,
h) datorberäkning med icke-linjära och även uppsprickande förutsättningar, FEM-program,
under utveckling, används av specialister i särskilda fall, behandlas ej i denna bok,
i) empiriskt utvecklade beräkningsmodeller i vissa avseenden,
avser exempelvis genomstansning och sprickbreddsberäkning enligt normer,
j) provning av försökskroppar av armerad betong,
oftast i förminskad skala,
k) modellförsök,
spännings- och nedböjningsmätningar på elastiska modeller i liten skala, sällan tillämpat numera.

Här behandlas platteorins grunder i avsnitten om elementjämvikt, Mohrs cirkel, böj- och
vridmoment jämte tvärkrafter, plattekvationen, randvillkor och momentkoncentrationer.
Vidare behandlas beräkningsmetoder i avsnitten om serieutveckling, finit-elementmetod
(FEM), brottlinjeteori, strimlemetod, finita differenser och balkrost samt dimensionering av
rätvinkligt och snedvinkligt armeringsnät för böj- och vridmoment. I avsnittet om
farbaneplattor ges exempel på snittkrafttillstånd under inverkan av axeltryck och boggitryck.

-9-
Avsnitten om serieutveckling och finita differenser har medtagits för att visa metoder som
allmänt tillämpades innan FEM blev tillgänglig. Avsnittet om balkroster är medtaget för att
visa att man kan räkna plattor med ett ramprogram varvid man får en okomplicerad
direktkontakt med konstruktionen. Böj- och vridstyvheter kan varieras över plattans yta och
elastiska upplag och inspänningar kan införas.

Praktikens fall med oregelbundna geometrier, uppläggningar och laster löses med hjälp av
FEM-program och dator och då erhålls alla önskade snittkrafter (moment och tvärkrafter)
samt deformationer. En förutsättning är att beräkningsmodellen utformas så att de verkliga
förhållandena avspeglas med tillräcklig noggrannhet. Upplagsförhållanden skall väljas med
omsorg. Viss eftergivlighet i form av fjädrande stöd kan ge en motiverad reduktion av
moment- och tvärkraftstoppar. Lastfallen med variabla och rörliga laster måste väljas på ett
representativt sätt. För kontroll av modellen bör alltid förenklade överslagsberäkningar och
inledande systemberäkningar med några fasta lastställningar utföras. Bl a måste kontrolleras
att upplagsreaktionerna stämmer med lasterna.

I kap 7 om FEM beskrivs beräkningsmetoden med det virtuella arbetets princip, ges ett enkelt
handräknat exempel samt redovisas några belysande datorberäknade exempel. Detta är
kortfattat och i övrigt hänvisas till speciallitteraturen.

Utgående från en stor mängd beräkningsresultat för olika beräkningspunkter och lastfall skall
konstruktören ta fram erforderliga armeringsmängder och utformningar. Dimensionering för
böj- och vridmoment behandlas i kap 9 och 10.

En punktvis dimensionering enligt kap 9 leder till viss överdimensionering av plattan

eftersom de olika delarna i brottgränstillståndet är beroende av varandra och samverkar.
Brottsprickor uppstår inte i riktningar som är kritiska i var punkt för sig utan utbildas
sammanhängande mellan olika punkter och plattdelar.

Med brottlinjeteorin, kap 11, gör man en sammanhängande dimensionering av hela plattan.
Plattans kapacitet beräknas utgående från valda armeringsmängder i de olika riktningarna.
Längs brottlinjer antas armeringen uppnå sträckgränsen och under ökande deformationer
utbildas en mekanism med plastiska moment i brottlinjerna och plana plattdelar däremellan.
Bland olika valda brottlinjefigurer väljer man den med lägst kapacitet. Hittar man inte den
mest kritiska brottlinjefiguren blir lösningen på osäkra sidan. Detta är en plasticitetsteori som
inte förutsätter elastiska förhållanden.

Elastiska förutsättningar är att föredra m h t dimensionering för tvärkrafter, speciellt i icke

skjuvarmerade plattor, eftersom skjuvbrott är spröda och bärförmågan inte låter sig
omfördelas och utjämnas över längre sträckor. Beräkning av sprickbredder i
bruksgränstillståndet utförs också under elastiska förutsättningar. Metoder för tvärkrafts- och
sprickbreddsdimensionering ges i normer och behandlas inte i denna skrift.

En platta som utsätts för normalkrafter i sitt eget plan kan benämnas skal, men när
konstruktionen är plan är benämningen platta tydligare. I förspända plattor ingår
förspänningen som ett lastfall där hänsyn tas till normalkrafter, moment och tvärkrafter. Såväl
den verkliga konstruktionen som beräkningsmodellen skall utformas så att
normalkraftdeformationen kan utbildas och förspänningen blir effektiv.

I punkter med höga momenttoppar, ex.vis vid pelarstöd, kan böjmoment i viss mån utjämnas
vid dimensioneringen så att toppen fördelas över viss bredd. För tvärkrafter är utjämning mera
osäker. För tvärkrafter vid pelarstöd utförs genomstansningsdimensionering enligt särskilda
metoder som anges i normer.
- 10 -
Om inte annat sägs förutsätts här elastiskt material, tunn isotrop platta (samma böjstyvhet i
alla riktningar) och små böjdeformationer (små nedböjningar). FEM-beräkningarna i
exemplen är utförda med programmet RFEM med Kirchoff- eller Mindlinelement. Med
sistnämnda element medtas förutom böjdeformationer även skjuvdeformationer. Plattorna i
exemplen har en tjocklek som är normal i brosammanhang och kan då benämnas ”tunna”
varvid Kirchoffelement normalt används, men beräkningarna har i ett flertal fall istället utförts
med Mindlinelement för att vridmoment och tvärkrafter vid fria kanter bättre skall kunna
redovisas.

Man bör vara medveten om följande effekter vilka man i praktiken oftast bortser från men
som det ibland finns anledning att ta hänsyn till.
* Styvhetsförhållandena förändras vid uppsprickning, dels vad avser spruckna resp
ospruckna partier av plattan, dels för enskilda punkter spruckna i en riktning (ortotropi) eller
spruckna i två riktningar med olika armeringsmängder i sprickorna.
* Tvärkraftsdeformationer brukar försummas i relativt slanka konstruktioner, men med
Mindlinelement i FEM-beräkning av plattor medräknas dessa deformationer.
* Om plattan är tjock relativt spännvidden och yttre eller inre horisontella mothåll finns ökar
lastkapaciteten genom kupolverkan innebärande att inre tryckta betongbågar utbildas.
* Vid stora nedböjningar hos en platta kan membraneffekt utbildas och höja lastkapaciteten
ifall yttre horisontellt mothåll finns. Armeringen utgör då dragband med betydande krökning.

Denna bok syftar till förståelse för plattans funktion och därmed sammanhängande
dimensioneringsmetoder. Konstruktionsarbetet innefattar olika delar, bl a:
* väl motiverade och anpassade förenklingar i beräkningsmodell och laster,
* tolkning av snittkraftsenvelopper där man inte direkt ser tillhörande lastställningar,
* kombination av lastinverkningar av olika slag med olika partialkoefficienter (egenvikter,
trafiklast, förspänning, jordtryck, vattentryck, temperatur, stödrörelse, vindtryck, bromskraft
m m),
* hänsynstagande till olika statiska system såsom
* (vid plattramar) fri ram (med svaj) resp fast ram (utan svaj),
* alternativt olika styvheter i förspända resp ospända konstruktionsdelar,
* alternativa styvheter i grundläggningen.

Om alla inverkningar och variationer medtas från början i ett sammanhang är det stor risk att
fel i modellen eller i de väsentliga lasterna inte upptäcks. Som ovan sagts bör inledningsvis
kontrollberäkning ske med några fasta lastställningar. Resultaten bör jämföras med förenklade
överslagsberäkningar. Man skall kontrollera att upplagsreaktionerna stämmer med lasterna.
Dimensioneringen kan inte drivas till teoretisk perfektion utan måste utföras så att man har
kontroll på väsentliga inverkningar och inte förlorar sig i svårgenomsynliga variationer.

- 11 -
1.2 Olika typer av armerade betongplattor
Nedan ges exempel på olika typer av armerade betongplattor inom området
brokonstruktioner. (Kantbalkar är ej utritade.)

Fig 1.1
Plattbro på pelare eller
skivpelare. Rörliga lager
i ändarna

Fig 1.2
Snedvinklig plattbro

Fig 1.3
Plattbro med plangeometri
anpassad till trafikplats

Fig 1.4
Plattram
Rambenen är också plattor. vot
Överbyggnaden (farbanan) får
tryckkrafter p g a jordtryck mot
rambenen

Fig 1.5
Farbaneplatta på balkar.
Plattans huvudbärningsriktning är i
tvärled men plattan utgör också konsolplatta
fläns för balkarna med tryck- och platta mellan balkar
dragkrafter i längsriktningen

- 12 -
Fig 1.6
Farbaneplatta på stålbalkar.
Med eller utan samverkan med
stålbalkarna i längsled

Fig 1.7
Lådbalk.
Konstruktionen är ofta förspänd
i längsriktningen

Fig 1.8
Stödmur.
Exempelvis grundlagd på pålar
Såväl mur som bottenplatta är
plattor

Fig 1.9 vingmur frontmur

Landfäste.
Frontmur, vingmur och bottenplatta
är plattor

1.3 Koordinatsystem och teckenregler

Geometri och laster beskrivs i ett datorprogram i ett högervridet x/y/z-koordinatsystem och det
är inte föreskrivet hur detta skall vara orienterat. Vanligen väljs inom byggnadstekniken z-
axeln vertikal riktad uppåt eller nedåt men resultatfigurer kan vridas godtyckligt så att z-
axelns riktning till synes blir omkastad. Programmet saknar känsla för vad som är upp eller
ned men brukaren måste välja.

I inledande kapitel väljs z-axeln nedåtriktad. Koordinatsystemet är alltid högervridet.

- 13 -
För en balk kan snittkraftsbeteckningar och teckenregler vara enligt figur nedan, där balken är
sedd ovanifrån. Tvärkraft nedåt visas med kryss, uppåt med punkt. För en platta är
beteckningarna annorlunda.

z (ned) x

Tx My
Vz
balkelement
y Vz Tx
Fig 1:10 My

Figur 1.11a visar positiva snittkraftsriktningar i x- och y-riktningen för ett plattelement.
Böjmomentet i x-led betecknas mx vilket motsvarar bärning och armering i x-led.
Snittkrafter per längdenhet visas med liten bokstav (gemener) ( m i ex.vis kNm/m och v i
kN/m).

Vridmomentets positiva riktningar visas i vänstra figuren. När mxy är valt som en storhet med
viss positiv riktning är vridmomentet i snittet vinkelrätt y-axeln inte en egen storhet med viss
definition. Det kan benämnas myx och allmänt gäller då att m yx = −m xy (se kap 2).
myx omnämns normalt inte i beräkningar utan ersätts av mxy med omkastad riktning, se högra
figuren.

z (ned) x
z (ned) x mxy
vy
my
myx
y
mx vx
y plattelement,
last positiv
mxy mxy mxy nedåtriktad mxy
vx mx

myx
my vy
mxy

Fig 1.11a Utgångsfigur, den högra figuren visar positiva riktningar

Här föredras som princip (”standard”) att ha teckenregler som i fig 1.11a, högra. Detta innebär
* böjmoment mx och my positiva vid dragspänning i underkant,
* vridmomentet mxy positivt vridande medsols vid bortre plattsnitt sett i x-axelns riktning,
* tvärkrafterna vx och vy positiva när de verkar nedåt i bortre plattsnitt sett i x- resp y-
axelns riktning.

Om man roterar systemet 180o kring x-axeln blir z-axeln uppåtriktad och man erhåller
koordinatsystemet i fig 1.11b. Sett uppifrån har snittkrafternas positiva riktningar omkastats,
utom för mxy och vy.

- 14 -
 mxy mxy
my vy vy my

mx
vx plattelement, mx mxy plattelement, vx
om nedåtriktad om nedåtriktad
last insätts med last insätts med
mxy mxy mxy
mx positivt tecken vx negativt tecken
vx mx
y y

vy my my vy
mxy
z (upp) x mxy z (upp) x

Fig 1.11b och 1.11c Koordinatsystem med z-axeln uppåt

Om man väljer z-axeln uppåtriktad men sätter in nedåtriktade laster med negativt tecken
erhålls positiva riktningar enligt fig 1.11c vilket stämmer överens med fig 11.a (högra) utom
för vridmomentet mxy och tvärkraften vy. Ur resultatet från en beräkning som tillämpar
teckenregler enligt fig 1.11a måste alltså observeras att vridmomentets tecken omkastats
jämfört med standard. Vid behandling av tvärkrafter observeras att tecknet för vy visserligen
omkastats, men att detta stämmer med standard.

Teckenreglerna följer av elementens lokala koordinatsystem som inte behöver överensstämma

med det globala koordinatsystemet. Genom att räkna en platta enligt figuren nedan kan man
se hur tecknen förhåller sig jämfört med standard.

(x) fri kant

mx pos last
(y) vx pos vx neg
Fig 1.12 mxy pos
Snittkrafternas mxy neg
vy neg
normala tecken my neg
vid princip enligt
fig 1.11a ovan

I denna bok är z-axeln riktad nedåt (med y-axeln nedåt på planen) eller uppåt (med y-axeln
uppåt på planen).

I litteraturen är ofta snittkraftsfigurerna bristfälliga. Ibland får de tolkas såsom visande

aktuella vridriktningar, d v s ej positiva vridriktningar.

1.4 Beteckningar
Index R används för bärförmåga, resistance.
(Index F kan användas för last, action.)
(Index E kan användas för effekt av last, lasteffekt, påverkan.)
uk = underkant platta
ök = överkant platta

- 15 -
1.5 Påverkan
Istället för mEx, mEy, mExy etc skrivs mx, my, mxy.
Dessa moment ger huvudmomenten mI och mII i en viss sned riktning α . Huvudmomenten
är största resp minsta böjmomentet i en punkt. De är riktade vinkelrätt mot varann och i dessa
riktningar är vridmomentet = noll. I en tänkt böjspricka med valfri riktning γ kan
böjmomentet mγ (mEγ) och vridmomentet beräknas.

mI

α x
mII

Fig 1.13
Påverkan y
spricka γ spricknormal

1.6 Bärförmåga, kapacitet

Ett rätvinkligt armeringsnät i x/y-riktningen har momentkapaciteten mRx resp mRy .
Armeringsnätet har böjmomentkapaciteten mRγ i tänkt böjspricka med valfri riktning γ .

mRx
y
mRy

Fig 1.14
Kapacitet γ
mRγ

1.7 Huvudmoment i plattor med olika form och upplag

Nedan ges exempel på huvudmoment i plattor med olika form, upplag och belastningar.
Observera de olika symbolerna för positiva och negativa huvudmoment, d v s symboler med
ändmarkeringar (Mpos) resp utan (Mneg). Kant med fri uppläggning betecknas ”fri uppl”,
uppläggning och samtidigt fast inspänning betecknas ”insp” och helt fri kant utan
uppläggning betecknas ”fri”. Plattorna är beräknade med FEM och uppritning har skett av
förf. på excelark.
(Plattorna är ”tunna” men Mindlinelement har ändå använts för att visa tvärkrafter vid kant
(kap 16)).

- 16 -
 M po s
M neg

Fig 1.15
4 x fri uppl, fördelad last
inom liten kvadrat

Under ”punktlasten” är bägge huvudmomenten positiva. Bärningen sker primärt i den korta
riktningen.

M po s
M neg

Fig 1.16
3 x fri uppl, 1 x fri,
fördelad last inom liten
kvadrat

M po s
M neg

Fig 1.17
2 x fri uppl, 2 x fri,
fördelad last inom liten
kvadrat

Bärningen sker primärt i den långa riktningen.

- 17 -
Fig 1.18
1 x fri uppl, 1 x insp, 2 x M po s
fri, fördelad last inom M neg
liten kvadrat

Momentsymbolerna i högra halvan visar att plattan stabiliseras genom vridmoment från den
högra upplagskanten.

M po s
M neg

Fig 1.19
Konsolplatta, 1 x insp, 3 x
fri, fördelad last inom
liten kvadrat

Negativa moment i y-led stabiliserar plattan, men under ”punktlasten” är bägge

huvudmomenten positiva.

Fig 1.20
Sned platta, 1 x insp,
M po s
1 x fri uppl, 2 x fri, M neg
fördelad last q

Huvudmomenten blir snett riktade. Vid inspänt trubbigt hörn uppstår stort negativt moment
(jämte stor tvärkraft).

- 18 -
 q

Fig 1.21
4 x fri, 3 pelarstöd med
M po s
fördelad stödreaktion, M neg
fördelad last q

Över pelare är i allmänhet båda huvudmomenten negativa. Över den ringa belastade övre
vänstra pelaren är dock det ena huvudmomentet positivt.

M po s
Fig 1.22
M neg
L-formad, 6 x fri uppl,
fördelad last q

Vid inåtgående hörn uppstår en momentkoncentration.

1.8 Influensytor
En influensyta är ett diagram över plattans yta som avser en viss snittkraft i en viss punkt på
plattan. En punktlast P = 1 kan placeras på valfritt ställe och inverkan avläses i diagrammet.
En influensyta används t ex för att beräkna summan av inverkningar från grupper av
hjultryck.

Lång platta fritt upplagd längs två kanter

Från den välkända diagramsamlingen A Pucher (1964) återges influensyta för mx i

plattmitt. x-axeln är riktad uppåt i figurens plan. De heldragna kurvorna motsvarar värdena
1, 2, … 8 utifrån och inåt och dessa värden skall multipliceras med P/8π . I plattmitt går
influensytan i en spets mot oändligheten. Tvärkontraktionstal ν = 0. Diagrammet gäller för
alla spännvidder.

- 19 -
Fig 1.23
Influensyta för mx i
mittpunkten av tvåsidigt
fritt upplagd platta
(Pucher)

Konsolplatta

Konsolplattan enligt figur har beräknats med en balkrost i ett ramberäkningsprogram, jfr kap
14. Modellen motsvarar en platta med tvärkontraktionstal ν = 0. En influensyta har skapats
ur resultatet från punktbelastningar längs mittlinjen x = 0. (Modellens hela längd är ej visad i
figuren.)

inspänningssnitt
y P
x kantbalk
Fig 1.24
Votad konsolplatta med kantbalk, fast hi hk
inspänd längs vänster kant
b

Diagrammet nedan avser böjmomentet my i inspänningssnittet (övre kant i diagrammet).

Diagrammet gäller för alla spännvidder ( = från inspänningssnitt till kantbalkscentrum). De

karakteristika som skall överensstämma med ett praktikfall är geometriformen:
* votningen, d v s förhållandet hk / hi (= 0,50 i exemplet),
* kantbalksstyvheten relativt plattstyvheten utan vot I kantbalk /(b ⋅ hk 3 / 12) (= 1,5 i
exemplet). Multiplikator är 0,01 ⋅ P .

40 30 20 10

Fig 1.25 Influensyta för konsolplatta, mult 0,01P

Exempelvis en punktlast P (kN) placerad på linjen 40 ger ett inspänningsmoment

= 40 ⋅ 0,01 ⋅ P = 0,40 ⋅ P (kNm/m). (De översta kurvorna skall egentligen avslutas upptill i en
spets mot upplagslinjen.)

- 20 -
2. Jämvikt hos litet plattelement

Momenttillståndet i ett litet plattelement karakteriseras av det största böjmomentet, =

huvudmoment mI , och det minsta böjmomentet, = huvudmoment mII , samt en riktning α .
Huvudmomenten är vinkelräta mot varandra. Huvudmomenten utritas med symboler enligt
figur i den riktning som motsvarande armering skulle kunna läggas in, d v s vinkelrätt mot
momentvektorn. I dessa riktningar är vridmomentet = noll. I övriga riktningar har vi
böjmoment mγ ( där mI > mγ > mII ) samt vridmoment.
mII,pos
mI.pos mI.pos mI.pos
α α
mII,pos
x
mII,neg
y
γ x
y
sprick-
normal

Fig 2.1 Huvudmoment, symboler och beteckningar

Nedan visas olika grundfall. Allmänna fall är kombinationer av grundfall. Med krökning
menas κ = 1 / r där r är krökningsradien.

2.1 Endast mx
Plattelementet kröker i x-riktningen. I y-riktningen uppstår viss krökning om
tvärkontraktionstalet är skilt från noll. Motsvarande gäller för fallet ”Endast my ”.
x
x
y
y
a)
Fig 2.2
wpos

2.2 Böjmoment mx och my = mx

Detta är en kombination av a) ovan. Samma krökning i alla riktningar.

b)

Fig 2.3

- 21 -
2.3 Böjmoment mx och my = - mx
Nedböjningen w i z-led bildar en sadelyta. Längs diagonalerna är w = 0 .

wpos +w
-w
c) wneg w
neg w=0
-w
wpos +w

mpos
Fig 2.4 mneg

2.4 Vridmoment mxy och myx = mxy

d)

Fig 2.5
Ej förekommande
fall

Resp vridmoment längs elementkanten kan ersättas av två motriktade punktlaster = mxy i
hörnen (se nedan under e). I vardera hörnet tar dessa krafter ut varandra; summan blir noll.
Elementet blir spänningslöst. Lastsituationen enligt figuren förekommer inte för ett litet
element.

2.5 Vridmoment mxy och myx = - mxy

y x
e)
-w
-w
+w
wpos wneg
+w
wneg wpos
Fig 2.6 mpos
Vridning
mneg

Allmänt gäller för ett plattelement att m yx = − mxy .

- 22 -
 Positiva riktningar i vänstra fig visas som i högra fig
med myx utbytt mot - mxy

myx
mxy

Fig 2.7 mxy mxy mxy mxy

Beteckningar mxy
myx

Vi skall se att moment- och deformationstillståndet här är detsamma som i fall 2.3 ovan,
vridet 45o.

axa axa
mt

x mxy
t n
y
Fig 2.8 mn = - mt

mxy

I vänstra delfiguren är mn = - mt vilket motsvarar fall 2.3 ovan, vridet 45o. (Pilsymbolen för
mn är visad i den negativa riktningen.) I diagonalsnittet är vridmomentet mxy . Vridjämvikten
ger:
m ⋅a
m xy ⋅ a ⋅ 2 = 2 ⋅ t ⇒ m xy = mt = − mn
2
vilket visas i den högra delfiguren. På motsvarande sätt erhålls mxy längs de andra två
sidorna.

Angripande vridmoment längs en kant kan tecknas i form av ett antal (statiskt ekvivalenta)
vertikala kraftpar placerade intill varann. Spänningsstörningar uppstår endast lokalt intill
kanten och påverkar inte plattelementets inre.

Varje pil är lika med mxy oavsett kraftparets hävarm. Alla krafter tar ut varann utom krafterna
mxy i hörnen. Dessa krafter ersätter vridmomentet längs kanten. Vridmomenten längs övriga
kanter kan ersättas av motsvarande hörnkrafter och sammanlagt erhålls i hörnen P = ± 2 mxy .

belastning med ersätts av

vridmoment längs kant : vertikala kraftpar :
= noll mxy
= =
mxy mxy
Fig 2.9

- 23 -
 upplagshörn
P = -2 mxy
y x ök

uk
Fig 2.10
P = 2 mxy = punktlast böjsprickor i över- och underkant

Utgående från hörnkrafterna kan nu böj- och vridmomenten kontrolleras.

För diagonalsnittet i fig nedan erhålls böjmomentet mt :
a
mt ⋅ a ⋅ 2 = 2m xy ⋅ ⇒ mt = m xy
2
För snittet i y-led kan vridmomentet se ut att ha fördubblats. Att så inte är fallet inses av den
högra delfiguren.

P = -2 mxy P = -2 mxy

mxy

Fig 2.11
P = 2 mxy P = 2 mxy

T
För en hel platta med två fria kanter enligt figur blir vridmomentet m xy = .
2⋅a
Den andra halvan av vridmomentet motsvaras av vertikala tvärkrafter invid de fria kanterna.
Jämför funktionen hos en lådbalk samt hos vridarmeringen i en betongbalk. Detta belyses av
utförda beräkningar med
* FEM-modell i kap 7 med Mindlinelement,
* balkrostmodell i kap 14.
I plattkonstruktioner blir fria kanter på detta sätt extra tvärkraftsbelastade.

x
T y
fri kant
a

Fig 2.12
T
fri kant

- 24 -
2.6 Allmänt fall

x
sin γ

mxysin γ
mysin γ
spricka

mxcos γ
x
cos γ
mxycos γ γ
γ mnt•1
mn•1 mγ spricknormal

y 1
Fig 2.13
Allmänt fall
n
t

Samband för utskuret triangelelement enligt figuren:

m n = m x cos 2 γ + m y sin 2 γ − 2 m xy cos γ sin γ = (2.1a)

1 1
= m x (1 + cos 2γ ) + m y (1 − cos 2γ ) − m xy sin 2γ =
2 2
1 1
= ( m x + m y ) + ( m x − m y ) cos 2 γ − m xy sin 2 γ
2 2

mt = ....... som ovan med γ utbytt mot γ + π/2 . (2.1b)

mnt = m x cos γ sin γ − m y cos γ sin γ + m xy cos 2 γ − m xy sin 2 γ = (2.1c)

1
= ( m x − m y ) sin 2γ + m xy cos 2γ
2

I fig ovan tänkes ofta triangelns hypotenusa (långsida) representera en böjspricka i valfri
vinkel γ enligt figuren vilket motsvarar
att spricknormalen i n-riktningen bildar vinkel γ (medsols) mot x-axeln.

Böjmomentet i sprickan betecknas mγ . Ekv 2.1a skrivs

mγ = m x cos 2 γ + m y sin 2 γ − 2m xy cos γ sin γ = (2.2)

1 1
= m x (1 + cos 2γ ) + m y (1 − cos 2γ ) − m xy sin 2γ =
2 2
1 1
= (m x + m y ) + (m x − m y ) cos 2γ − m xy sin 2γ
2 2

- 25 -
I en viss sned riktning är böjmomentet som störst och vinkelrätt däremot är böjmomentet som
lägst. Dessa moment kallas huvudmoment mI resp mII och i dessa riktningar är
vridmomentet = noll. Sök extremvärdet av mγ i ekv 2.2 (rad 3).
dmγ
= −(mx − my ) sin 2γ − 2mxy cos 2γ = 0
dγ
2mxy
⇒ tan 2γ I = − (2.3)
mx − m y
2m xy
2γ I = arctan(− )+ n⋅π (2.4)
mx − m y
Ekv 2.2 (rad 3) skrivs
1 1 1 tan 2γ I
m I = (m x + m y ) + (m x − m y ) ⋅ − m xy ⋅
2 2 1 + tan 2γ I
2
1 + tan 2 2γ I
Insättning av ekv 2.3 ger efter en del räkningar huvudmomentet
1 ( mx − m y ) 2
mI = (mx + m y ) + + mxy2 (2.5)
2 4

Genom insättning av ekv 2.3 i ekv 2.1c erhålls på motsvarande sätt att vridmomentet i
huvudmomentriktningen är = noll.

För en fullständig behandling med hänsyn till n-värde i olika kvadranter och inkluderande
både största och minsta huvudmoment se kap 3 (Mohrs cirkel).

Exempel:

Med positivt mxy och mx > my , exempelvis :

2m xy
tan 2γ I = − = −0,839
mx − m y
2γI = -40o , +140o , +320o

γI = -20o , +70o , +160o

Vinklarna avser då mI , mII resp återigen mI , se figur.

Exempel: 2mxy / (mx -my) > 0

x

mI
mII α = 20o
70o
Fig 2.14 γI = 160o eller γI = -20o
y

Här användes variabeln γ (spricknormalriktningen) vid sökningen av huvudmomentets

riktning (-20o). I kap 3 (Mohrs cirkel) utgår vinkeln α från huvudmomentriktningen (se fig
2.1) varvid tan2α liksom α får omvänt tecken (+20o).

- 26 -
3. Mohrs cirkel, tvärkrafter

3.1 Mohrs cirkel för böj- och vridmoment

Mohrs cirkel beskriver jämviktssambandet mellan å ena sidan mI, mII, α och å andra sidan
mx, my, mxy . Figuren är densamma som fig 2:13 men med x- och y-riktningar utbytta mot
mI- resp mII-riktningar samt n- och t-riktning utbytta mot x- resp y-riktningar.
Vridmomenten i mI- och mII-riktningar är noll.

I-riktning
sinα

mIIsinα

mIcosα

cosα

Fig 3.1
α mxy•1
mx•1
Jämvikt utgående
från II-riktning 1
huvudmomenten

x
y

Nedanstående förutsätter positiv mxy-riktning enligt figuren.

Momentjämvikt kring y-axeln ger

mI cos 2 α + mII sin 2 α − mx ⋅ 1 = 0

mx = mI cos 2 α + mII sin 2 α = (3.1a)

1 1
= mI (1 + cos 2α ) + mII (1 − cos 2α ) =
2 2
1 1
= (mI + mII ) + (mI − mII ) cos 2α
2 2

Därav följer
π π
m y = mI cos 2 (α + ) + mII sin 2 (α + ) =
2 2
= mI sin α + mII cos α
2 2
(3.1b)

Momentjämvikt kring x-axeln ger

− mI cos α sin α + mII cos α sin α + mxy ⋅ 1 = 0

- 27 -
 mxy = (mI − mII ) cos α sin α = (3.1c)
1
= (mI − mII ) sin 2α
2

Sammantaget:
1 1
mx = (mI + mII ) + (mI − mII ) cos 2α (3.2a)
2 2
1 1
m y = (mI + mII ) + (mI − mII ) cos(2α + π) (3.2b)
2 2
1
mxy = (mI − mII ) sin 2α (3.2c)
2
Dessa ekvationer är likformiga med ekv 2.1 och 2.2 vilket framgår om man i de senare byter
x/y-koordinater mot I/II-koordinater och byter vinkeln γ mot α samt sätter vridmomentet =
noll.

Sambanden ekv 3.2 ovan åskådliggörs med en cirkel, ”Mohrs cirkel”, se figur. Cirkelns
centrum har läget (mI + mII)/2 och dess radie är (mI – mII)/2 . Avsätts vinkeln 2α enligt
figuren erhålls en punkt med koordinaterna mx / mxy överensstämmande med ekv 3.2 . För
momenttillståndet i y-riktningen är snittriktningen α + π/2 vilket i cirkeln motsvarar den
dubbla vinkeln 2α +π
d v s en diametralt motsatt punkt med koordinaterna my / myx .

Generellt gäller att myx = - mxy vilket framgår av figuren.

mI
my

Fig 3.2 myx

mböj
Mohrs cirkel.
2α
Kan inte vridas till mxy
mII
riktningsöverensstämmelse
med plattan. Spricksymboler
ger en koppling till plattan
mvrid mx
symbol för möjlig böjspricka

Cirkelns centrum ligger alltid på mböj-axeln. Är mII negativt hamnar origo innanför cirkeln
o s v. Figuren kan inte vridas så att riktningarna stämmer överens med verkliga riktningar på
plattans yta. Om mböj-axeln antas vara orienterad i mI-riktningen kan spricksymboler inritas
enligt figuren.
Mohrs cirkel kan även åskådliggöra plattans krökning 1/r i olika riktningar samt det plana
spänningstillståndet i en skiva med spänningarna σx , σy och τxy .

Ett polärt diagram i planet (ekv 3.2a) som åskådliggör böjmomenttillståndet visas i figur 3.3.
Det övre diagrammet gäller när mI och mII har lika tecken och det undre när de har olika
tecken. Om origo i det undre diagrammet väljs till ett lämpligt negativt värde får kurvan en
form av den övre typen.

- 28 -
 mI
α
my mII mx
Fig 3.3 polärt diagram
Böjmoment i polärt diagram,
kan vridas till
riktningsöverensstämmelse mI pos
med plattan
mII neg

Mohrs cirkel beskriver jämviktstillståndet i en punkt m a p böj- och vridmoment samt i

princip därmed sammanhängande horisontella normal- och skjuvspänningar i plattan vilka då
varierar över plattelementets tjocklek. Elasticitetsmodul, tvärkontraktionstal ν och töjningar
ingår inte. Observera att α är vinkeln medsols från mI-riktningen till x-riktningen.

Det omvända sammanhanget när mx , my och mxy är kända erhålls ur cirkelns geometri:

mx + my
Cirkelns mittpunkt:
2

(m x − m y ) 2
Cirkelns radie: + m xy2
4

mx + m y ( mx − m y ) 2
Huvudmoment: mI,II = ± + mxy2 (3.3)
2 4

2mxy
Dubbla vinkeln: 2α = arctan + n⋅π (3.4)
mx − m y

där n är enligt följande tabell

mxy mx n
>0 > my 0
>0 < my 1
<0 < my 1
<0 > my 2

- 29 -
 my my mx
mx
mböj 2α

2α 2α
2α
my
mx mx my
mvrid
mxy >0 >0 <0 <0
mx > my < my < my > my
2mxy /(mx-my) + / + +/- -/- -/+
arctan pos neg pos neg
n= 0 1 1 2

2α = arctan (2mxy /(mx - my)) + n .π Spricksymbolerna är orienterade utgående från att

mböj-axeln är riktad i huvudmomentriktningen (se text
nedan under avsnitt "Spricksymboler....")

Fig 3.4 Anpassning till kvadranter

Olika momenttillstånd visas i figur nedan.

mI = - mII , ren vridning
mI = 0 , mII neg mI pos , mII = 0
mI neg , mII neg mI pos , mII pos
mI = mII neg mI = mII pos

Fig 3.5 mböj

Olika
momenttillstånd mvrid

Vid ren vridning mxy ligger cirkelns centrum i origo och huvudmomenten i 45o-riktningarna
blir mI = mxy resp mII = -mxy .

Förtydligande betr vridmoment:

Teckenregel för vridmoment är enligt figur nedan med vektor symboliserande högervridning.

Teckenregel
pos pos pos
Fig 3.6 pos
Teckenregel för
pos
vridmoment

Tillståndet i en punkt kan då exempelvis vara enligt följande figur.

Tillstånd då x-riktning = riktning för största vridmoment

Fig 3.7
mxy
Vridmomenttillstånd i en mxy noll
punkt. Endast vridmoment är 45o
45o
utritade noll

- 30 -
Mohrs cirkel 1

mx = 100 my = 20 mxy = -30 (enhet ex.vis kNm/m)

Cirkelcentrum blir mböj = (100 + 20) / 2 = 60.

100 + 20 (100 − 20) 2

mI,II = ± + (−30) 2 = 60 ± 50 = 110 resp 10
2 4
Cirkeln kan uppritas.
2 ⋅ (−30)
2α = arctan + 2 π = -36,9o + 360o = 323,1o
100 − 20
Vinkeln 2α kan avsättas i cirkeldiagrammet.
α = 161,6o

Cirkeldiagrammet antas nu vara orienterat med mböj-axeln i x-riktningen. Spricksymboler

kan då inritas. Vinkeln α kan avsättas i en momentfigur. α är vinkeln medsols från mI-
riktningen till x-riktningen.
mx = 100

mxy = -30
2α 161,6o

10 110 mböj 10 x
110

Fig 3.8
my = 20
mvrid

Mohrs cirkel 2

Som ovan i exempel 3.1 men med positivt vridmoment.

mx = 100 my = 20 mxy = 30
2 ⋅ 30
2α = arctan + 0 ⋅ π = 36,9o
100 − 20
α = 18,5o
my = 20

10 110
10 110 mböj
x
2α 18,5o
mxy = 30

Fig 3.9
mx = 100
mvrid

- 31 -
Mohrs cirkel 3

Nära ett hörn i en kvadratisk fritt upplagd platta erhålls exempelvis böjmomenten mx = 2 och
my = 2 samt vridmomentet mxy = 35 . Det typiska negativa huvudmomentet i 45o-riktningen
framgår av Mohrs cirkel.

my = 2

mII = -33 mI = 37
mI = 37
mböj
2α mII = -33

mxy = 35
Fig 3.10
Moment nära mx = 2
platthörn
mvrid

3.2 Spricksymboler i Mohrs cirkel

För att visuellt sammankoppla cirkeldiagrammet med en bild eller ritning av plattan kan
spricksymboler inritas i riktning = böjmomentvektorn, d v s i tänkt böjsprickas riktning.
Diagrammets mböj-riktning fixeras då i ex.vis x-riktningen och spricksymbolernas orientering
kan bestämmas. Vänstra figuren visar hur spricksymbolerna ritas när mböj –axeln orienteras i
riktning = största huvudmomentet. Den högra figuren visar inritningen när mböj –axeln
orienteras i riktning = plattans x-riktning. Spricksymbolerna gör innebörden av Mohrs cirkel
tydligare.

my x
rät vinkel mot möjlig mI α
my
böjspricka

mII mI mböj mII 2α mI mböj

α 2α
mxy α mx
Spricksymbolerna är
inritade med
diagramorientering i
Spricksymbolerna är x -riktning
inritade med
diagramorientering i
mvrid mx mvrid
mI - riktning

Fig 3.11 Inritning av spricksymboler

- 32 -
3.3 Böjmoment i valfri riktning
I en möjlig böjspricka karakteriseras riktningen av spricknormalen (som är vinkelrät mot
sprickan). Spricknormalen antas bilda vinkeln γ (positiv medsols) mot x-axeln.

mI
my

mböj
2α
mxy
mII 2γ
Fig 3.12 mγ
Böjmoment mγ i valfri
riktning α + γ
mx
mvrid

I ekv 3.2a insätts vinkeln (2α + 2γ) istället för 2α och böjmomentet betecknas mγ :

1 1
mγ = (mI + mII ) + (mI − mII ) cos(2α + 2γ ) (3.5)
2 2

Detta uttryck kan också erhållas genom att sätta in mx etc enligt ekv 3.2 i mγ enligt ekv 2.2.
Att använda Mohrs cirkel är dock mycket tydligare.

3.4 Tvärkrafter
Riktningen för maximal tvärkraft är normalt inte densamma som riktningen för något
huvudmoment. Vi utgår från kända tvärkrafter i x- och y-riktningen och söker max tvärkraft
vI (positiv) jämte riktning βI . I vinkelrät riktning βI + 90o är v = 0.

vβ = vx cos β + v y sin β (3.6)

dv β
= −vx sin β + v y cos β = 0
dβ
v
⇒ tanβ I = y
vx
v
β I = arctan y + n ⋅ π (3.7)
vx
1 tanβ I
vI = vx + vy insättning av βI ger:
1 + tan β I
2
1 + tan 2 β I
vI = vx2 + v y2 (3.8)

- 33 -
 x
sinβ

vysinβ

vxcosβ
cosβ
β vβ•1
(nedåt) 1
Fig 3.13 y
Tvärkraftjämvikt

Med arctan(…) menas vanligen vinklar mellan -90o och +90o . För att ge maxtvärkraften
(positiv) rätt riktning i olika kvadranter införs tillägget n ⋅ π enligt uppställningen nedan.
Vinkeln βΙ kan kallas ”bärningsriktningen”.

x
βI βI

bärnings-
βI riktning
βI
y

vy >0 >0 <0 <0

vx >0 <0 <0 >0
vy /vx +/+ +/- -/- -/+
arctan pos neg pos neg
n= 0 1 1 2

βI = arctan(vy /vx) + n .π

Fig 3.14 Anpassning till kvadranter, bärningsriktningar

Exempel Tvärkrafter

vx = 100 vy = 30 (enhet ex.vis kN/m)

30
tanβ I = = 0,300 β I = 16,70 o + 0 ⋅ π = 16,70 o
100
Lasten ”bärs” alltså åt vänster och något uppåt i figuren ovan.
vI = 100 ⋅ 0,958 + 30 ⋅ 0,287 = 104,4
eller
vI = 100 2 + 302 = 104,4
v min = 0 i riktning vinkelrätt däremot.

- 34 -
Om tecknen är omvända, d v s vx = -100 vy = -30 erhålls
30
tanβ I = = 0,300 β I = 16,70 o + 1 ⋅ 180 o = 196,70 o
100
Lasten ”bärs” åt höger och något nedåt i figuren.

- 35 -
- 36 -
4. Böj- och vridmoment enligt elasticitetsteori

4.1 Tvärkontraktionstalet ν
Studera först ett skivelement för att formulera tvärkontraktionstalets inverkan.
För σy = 0 gäller
σx σx
εx = ε y = −ν
E E
där E = elasticitetsmodulen och ν = kontraktionstalet.

y σx σx
Fig 4.1
Skivelement

För givna töjningar ε beräknas spänningarna σ

σx σy σy σx
εx = −ν εy = −ν
E E E E
som ger
E E
σ x = (ε x + νε y ) ⋅ σ y = (ε y + νε x ) ⋅
1 −ν 2 1 −ν 2
1
En låsning i y-led (εy = 0) innebär alltså att styvheten i x-led ökar med faktorn .
1 −ν 2
(Tvärkontraktionen i z-led antas vara oförhindrad.)

4.2 Böjmoment
Ett plattelement kan anses vara uppbyggt av ett stort antal sammanlagrade skivelement som
vart och ett fungerar enligt ovanstående. Varje skiva ger sitt bidrag till böjmomentet och
inverkan av tvärkontraktionstalet är detsamma. Antag skivbredd = 1 och z = 0 i plattans
tyngdpunktsnivå. Multiplicera uttrycket ovan med z·dz och integrera över plattsektionens
höjd.
εx εy  E
∫ σ x zdz = ∫  z + ν ⋅ z  ⋅ 1 −ν 2 ⋅ z dz
2

εx 1 ∂ 2w
notera att = = − 2 (konstant) (betr krökningsradien rx, se nästa avsnitt)
z rx ∂x
Integrationen ger
 ∂ 2w ∂ 2w  EI
m x = −  + ν  ⋅
 ∂x ∂y 2  1 −ν
2 2

 ∂ 2w ∂ 2w  EI
my = −  +ν 2 
⋅
 ∂y
2
∂x  1 − ν 2

- 37 -
 ∂2w ∂ 2 w Eh3
För ν = 0 gäller (som för en balk) mx = − 2 ⋅ EI = − 2 ⋅
∂x ∂x 12
(Minustecknet motiveras av att dragspänningar i uk räknas som positivt moment i det valda
koordinatsystemet.)

EI Eh 3
Inför plattstyvheten D = =
1 −ν 2 12(1 −ν 2 )

 ∂2w ∂ 2w 
m x = − D ⋅  2 + ν 
2  (4.1a)
 ∂ x ∂ y 

 ∂ 2w ∂ 2w 
m y = − D ⋅  2 + ν  (4.1b)
 ∂y ∂x 2 

Exempel:
Lång fritt upplagd platta med q-last enl figur. Antag ν = 0,15 .
∂2w  ∂2w 
= 0 m = − D ⋅  2 + 0 
∂y  ∂x
2 x


q -last
x

Fig 4.2 y
Lång fritt upplagd platta

Dragzonen i uk vill orsaka en tvärkontraktion i y-led och tryckzonen i ök vill orsaka en

negativ tvärkontraktion (svällning) i y-led, men dessa motverkar varann, krökningen i y-led är
noll och
εy = 0.
 ∂2w 
m y = − D ⋅  0 + 0,15 ⋅ 2  = 0,15 ⋅ mx (positivt moment utan krökning)
 ∂x 

4.3 Krökningar
Nedböjningskurvan hos en belastad balk har i varje punkt en krökning 1/rx . För små
nedböjningar gäller
1 d 2w
=− 2
rx dx
Krökningen definieras som positiv när nedböjningskurvan är konvex nedåt, motsvarande ett
positivt moment. Detta motiverar minustecknet i uttrycket.
- 38 -
Nedböjningsytan hos en platta har i varje punkt två krökningar och en vridning.
1 ∂2w 1 ∂ 2w 1 ∂2w
=− 2 =− 2 = (4.2)
rx ∂x ry ∂y rxy ∂x∂y

I någon (vanligen) sned riktning är krökningsvärdet minst (= största negativa värde eller
minsta positiva). Detta är riktningen för huvudmomentet mI . Vinkelrätt däremot är riktningen
för huvudmomentet mII . I dessa riktningar är vridningen och vridmomentet noll.

Sambandet mellan krökningarna kan behandlas med hjälp av Mohrs cirkel.

4.4 Vridmoment
Vridmomentet mxy på ett plattelement ger böjmomenten mn och mt i 45o-riktningarna.
Detta åskådliggörs av Mohrs cirkel.

mt = - mn = mxy

w1 (nedåt) mxy -w1 (uppåt)

x
mt
1
w=0
mxy mxy
mn

-w1 (uppåt) w1 (nedåt)

mxy
Fig 4.3 Vridet plattelement
y t n

y - riktning Mohrs cirkel

Mohrs cirkel för krökning
y - riktning
för jämvikt
1 ∂ 2w
=− 2
n - riktning
mn mt
t - riktning rn ∂n böjkrökning
mböj t - riktning
n - riktning
1 ∂ 2w
mxy =− 2
mvrid
1 ∂2w rt ∂t
=
x - riktning rxy ∂x∂y vridkrökning
x - riktning
Fig 4.4 Mohrs cirkel för momenjämvikt resp krökning

För krökningarna gäller sambandet

∂2w ∂2w ∂2w

− = 2 =
∂t 2 ∂n ∂x∂y

- 39 -
  ∂ 2w ∂ 2w  ∂2w
mn = − D ⋅  2 + ν 2  = − D ⋅ (1 − ν ) ⋅ 2
 ∂n ∂t  ∂n
Ovanstående ger sökt samband

∂ 2w
mxy = D ⋅ (1 − ν ) ⋅ (4.3)
∂x∂y

Följande är ett alternativ utan utnyttjande av Mohrs cirkel för krökningar.

Utnyttja uttrycken för böjmoment och böjdeformation (cirkelkurva) i ett diagonalsnitt
längs n-axeln. Som ovan :
mt = - mn = mxy
diagonal i n -riktning :
1
n w=0
w1 mxy w1 w1
(nedåt) -w1 (uppåt)
x z
mt
1 2
w= rn
w=0 nedböjningen
mxy mxy i z-riktning

mn
Mohr´s cirkel

-w1 (uppåt) w1 (nedåt) mn mt

Fig 4.5 mxy mböj
Vridet
platt- y n
t mxy
element mvrid

2
 2 1
Kordasatsen: (−2rn − w1 ) ⋅ w1 =   =

 2  2
(enligt geometri i figur, rn är negativt och –rn positivt)
1 1 ∂2w
(första w1 försummas) w1 = − = ⋅ 2
4rn 4 ∂n
Lutningen i y-led i höger kant är (w1 + w1)/1
Lutningen i y-led i vänster kant är (-w1 -w1)/1

∂ 2w ( w 1 + w1 ) − ( − w 1 − w 1 ) ∂2w mn m xy
= = 4 w1 = =− =
∂x∂y 1 ⋅1 ∂n 2
D ⋅ (1 − ν ) D ⋅ (1 − ν )

∂ 2w
mxy = D ⋅ (1 − ν ) ⋅ (sökt samband)
∂x∂y

- 40 -
4.5 Inre arbete
Inre arbetet är hälften av deformationen x kraften. I ett plattelement motsvaras detta av
1  ∂2w ∂2w ∂2w 
Ai = ⋅  ∫ 2 ⋅ m x ⋅ dA + ∫ 2 ⋅ m y ⋅ dA + 2 ⋅ ∫ ⋅ m xy ⋅ dA 
2  ∂x ∂y ∂x∂y 
Tecknen för krökning och moment skall vara lika för att arbetet skall bli positivt. Multipeln 2
i vridarbetet verifieras nedan tillämpat för ett vridet element. Inre arbetet beräknas när man
använder principen för virtuellt arbete i FEM-beräkningar.

axa

x mxy
t n
Fig 4.6 y
Vridet plattelement a x a

Betrakta ett vridet plattelement a x a enligt figur. Nedböjningen är

∂2w
w = k·xy =k
∂x∂y
vilket i det 45o vridna n/t-systemet är
∂2w ∂2w
k
(
w = ⋅ n2 − t 2 ) = k = −k
2 ∂n 2 ∂t 2

Likheten mellan andraderivatorna kan också visas med Mohrs cirkel för krökningar, se ovan
under Vridmoment.

I n/t-riktningarna gäller
mt = m xy mn = −m xy mnt = 0

Inre arbetet räknat i n/t-systemet blir (med positiva tecken för krökning och moment)
1 ∂2w 1 ∂2w 1 ∂2w
Ai = ⋅ ∫ 2 ⋅ mn ⋅ dA + ⋅ ∫ 2 ⋅ mt ⋅ dA = ⋅ ∫ 2 ⋅ 2 ⋅ mn ⋅ dA = k ⋅ mn ⋅ a 2
2 ∂n 2 ∂t 2 ∂n

Inre arbetet räknat i x/y-systemet blir med faktor = 2 införd

1 ∂2w
Ai = ⋅ 2 ⋅ ∫ ⋅ m xy ⋅ dA = k ⋅ m xy ⋅ a 2 = k ⋅ mn ⋅ a 2 vilket stämmer med ovanstående.
2 ∂x∂y
Faktorn 2 kan förklaras med att såväl mxy som myx utför arbete.

- 41 -
- 42 -
5. Plattekvationen
5.1 Moment
Vi antar elastiskt material, tunn isotrop platta (samma böjstyvhet i alla riktningar) och små
böjdeformationer (små nedböjningar).

Plattelement enligt figur. Nedböjning i z-led = w. (Skjuvdeformationer medräknas inte.)

x v y dx
y m xy dx
z
v x dy m y dx B
A
m x dy dx
m xy dy  ∂m 
 mxy + xy ⋅ dx dy
 ∂x 
dy q ⋅ dxdy  

 ∂v 
C  v x + x ⋅ dx dy
D  ∂x 
 ∂m y   ∂m 
 my + ⋅ dy dx  m x + x ⋅ dx  dy
 ∂ 
 y   ∂x 
 ∂v 
 v y + y ⋅ dy  dx
 ∂m   ∂y 
 m xy + xy ⋅ dy dx  
 ∂y 
 

Fig 5.1 Jämvikt för plattelement

∂vx ∂v
Vertikal jämvikt: dxdy + y dxdy + q ⋅ dxdy = 0 (5.1)
∂x ∂y
∂m y ∂mxy
Moment kring A-B: − dxdy + dxdy + v y dxdy = 0 (5.2)
∂y ∂x
∂v y ∂vx dy dy
Termerna dydxdy , dxdy ⋅ och q ⋅ dxdy ⋅ är av högre ordning
∂y ∂x 2 2
(försvinnande små) och försummas.

∂mx ∂m
Moment kring A-D: dxdy − xy dxdy − vx dxdy = 0 (5.3)
∂x ∂y
Differentiering av (5.2) och (5.3) ger
∂ 2my ∂ 2 mxy ∂v
− d xd y + dxdy + y dxdy = 0 (5.4)
∂y 2
∂x∂y ∂y
∂ 2 mx ∂ 2 mxy ∂v
d xd y − dxdy − x dxdy = 0 (5.5)
∂x 2
∂x∂y ∂x

(5.5) – (5.4) med insatt (5.1) ger

- 43 -
 ∂ 2 mx ∂ 2 mxy ∂ 2my
d xd y − 2 ⋅ d xd y + dxdy = −q ⋅ dxdy (5.6)
∂x 2 ∂x∂y ∂y 2
eller
∂ 2 mx ∂ 2 mxy ∂ 2 m y
− 2 ⋅ + = −q (5.7)
∂x 2 ∂x∂y ∂y 2

Insättning av uttrycken för mx, mxy och my efter differentiering ger

 ∂4w ∂4w ∂4w ∂ 4w ∂ 4w 
D ⋅ − 4 − ν 2 2 − 2(1 − ν ) 2 2 − 4 − ν 2 2  = −q
 ∂x ∂x ∂y ∂x ∂y ∂y ∂x ∂y 

∂ 4w ∂4w ∂ 4w q
+ 2 ⋅ + = (plattekvationen) (5.8)
∂x 4 ∂x 2∂y 2 ∂y 4 D

Jämför:
d4w q
För en balk gäller: 4
=
dx EI
∂4w ∂4w q
För korsande balkar (balkrost) utan vridstyvhet: + =
∂x 4 ∂y 4 EI

5.2 Upp- och nedskalning av en platta

Om en plattas sidmått ökas med en faktor, säg = 2, ökar nedböjningen av q-last med en
faktor 16, momenten med en faktor 4 (andraderivatorna av w ökar med faktorn 4) och
tvärkrafterna med en faktor 2 . Om samtidigt totallasten bibehålls, d v s q reduceras till q/4
blir momenten oförändrade, d v s lika i plattorna a x b och 2a x 2b. Detsamma gäller för
delytebelastningar om lastytan och totallasten skalas på motsvarande sätt. För pelarstöd ökar
lastytan med faktorn 4 och upplagsintensiteten reduceras till ¼ så att upplagskraften blir
densamma.

5.3 Tvärkrafter
Ekv (5.3) ger:
∂mx ∂mxy  ∂3w ∂3w ∂ 3w 
vx = − = D ⋅  − 3 −ν
 − (1 − ν ) 
2 
∂x ∂y  ∂x ∂x∂y 2
∂x ∂y 

 ∂ 3 w ∂ 3w 
vx = − D ⋅  3 + 
2  (5.9)
 ∂ x ∂x∂y 
 ∂3w ∂3w 
v y = − D ⋅  3 + 2  (5.10)
 ∂y ∂x ∂y 

d3w
För en balk gäller: V x = − EI ⋅
dx 3

- 44 -
5.4 Tvärkontraktionstalets inverkan

EI Eh 3
Plattstyvheten D = = ökar med 4 % om tvärkontraktionstalet väljs
1 −ν 2 12(1 −ν 2 )
ν = 0,2 istället för ν = 0. Denna inverkan är alltså liten.

Plattor med kanter fritt upplagda och/eller fast inspända

Tvärkontraktionstalet ν ingår i plattekvationen endast i böjstyvheten D. I randvillkoren

längs stöd ingår inte ν (se kap 6). Nedböjningsytan blir densamma för olika ν ; den ändras
endast med en skalfaktor 1/D. Böjmomenten påverkas märkbart.

I exempelvis en punkt med positiva moment mx och my ökar dessa med ökat ν , se ekv 4.1
som återges här.
 ∂2w ∂2w   ∂ 2w ∂ 2w 
mx = − D ⋅  2 + ν 2  m y = − D ⋅  2 + ν 2 
 ∂x ∂y   ∂y ∂x 
D ökar medan derivatorna minskar lika mycket. Faktorn ν i parentesen innebär att
momenten ökar. Mest ökar det mindre momentet.

Vridmomentet är (ekv 4.3)

∂ 2w
mxy = D ⋅ (1 − ν ) ⋅
∂x∂y
D ökar medan derivatan minskar lika mycket. Parentesen (1 – ν) innebär att vridmomentet
minskar.

Om koordinatsystemet i en punkt orienteras i huvudmomentriktningarna är ∂2w/∂x∂y och

därmed vridmomentet noll vid olika ν eftersom nedböjningsytan skiljer endast med en
skalfaktor. Huvudkrökningsriktningarna är lika. Huvudmomentriktningarna är alltså
oförändrade och huvudmomenten kan omräknas med formlerna ovan.

För tvärkrafterna enligt ekv 5.9 och 5.10 ovan gäller att D ökar medan derivatorna minskar
lika mycket. Tvärkrafterna blir oförändrade.

Exempel:

En fritt upplagd kvadratisk platta 16x16 m med origo i centrum belastas med en koncentrerad
ytlast P = 100 inom 1x1 m med centrum i punkt 3,0/2,0. Kirchoffelement 0,5x0,5 m.
Resultat med tvärkontraktionstal ν = 0 och ν = 0,2 jämförs. Manuell omräkning från ν = 0
till ν = 0,2 med formler ovan ger samma resultat som FEM-beräkningen, se tabell.
Exempelvis för mx i punkt 3/2:

m x, 0, 2 = 23,99 + 0,2 ⋅ 22,69 = 28,53

- 45 -
 y
P = 100
3/2
16 x

5/-3
Fig 5.2
Omräkning av moment
vid ändrat
tvärkontraktionstal
16

ν =0 ν = 0,2
w mx my mxy w mx my mxy

pkt 3/2 enl FEM -0,089 23,99 22,69 -1,44 -0,086 28,54 27,50 -1,15
enl formler ovan -0,085 28,53 27,49 -1,15

pkt 5/-3 enl FEM -0,039 5,66 0,50 5,23 -0,037 5,76 1,64 4,18
enl formler ovan -0,037 5,76 1,63 4,18

I punkt 3/2 under lasten ökade böjmomenten med faktorn 1,19 resp 1,21 och vridmomentet
minskade med faktorn 0,80.
I punkt 5/-3 ökade böjmomenten med faktorn 1,02 resp 3,28 och vridmomentet minskade
med faktorn 0,80.

Plattor med en eller flera fria kanter

Tvärkontraktionstalet ν ingår i randvillkoret för fri kant (se kap 6) varför nedböjningsytans
form påverkas. Ovanstående resonemang för plattor med kanter fritt upplagda gäller inte helt.
Jämför avsnitt 5.8 nedan där den fria kanten får ett nedböjningstillskott i den fria kanten
p g a ett tvärkontraktionstal ν = 0,3.

5.5 Fyrsidigt fritt upplagd platta med sinusformat fördelad last

Det ovanstående gäller för elastiska plattor oavsett lösningsmetod. Nedan ges några exempel
där plattekvationen använts vid lösning med klassisk metod.

Nedan följer ett exempel bestående av en fyrsidigt fritt upplagd platta med sinusformat
fördelad last, i plattmitt = q0 . Tvärkontraktionstal ν = 0,10.
πx πy
q = q0 sin sin
a b

- 46 -
 x
a = 10 m
y z
A
q0 b=5m

punkt A: x=3,0 y=2,0 m sinusformad last

Fig 5.3
Exempel
med
sinusformad w0
last
sinusformad nedböjning

Plattekvationen:
∂4w ∂4w ∂ 4 w q0 πx πy
+ 2 ⋅ + = sin sin
∂x 4
∂x ∂y
2 2
∂y 4
D a b

Randvillkoren w = 0 och mx = 0 för x = 0 och x = a och

w = 0 och my = 0 för y = 0 och y = b
är uppfyllda om vi sätter nedböjningen till
πx πy
w = w0 ⋅ sin sin
a b
Insatt i plattekvationen erhålls
q0 πx πy πx πy
w= 2
⋅ sin sin = w0 ⋅ sin sin
 1 1 a b a b
π 4 D 2 + 2 
a b 
q0
Mittnedböjningen är w0 = 2
4  1 1
π D 2 + 2 
a b 

Välj sidmåtten a = 10 m och b = 5 m. Studera punkten A med x = 3,0 m y = 2,0 m.

Moment

∂2w π2 π ⋅3 π⋅2
= − w0 ⋅ sin sin = −0,0759 ⋅ w0
∂x 2
10 2
10 5
∂2w π2 π⋅3 π⋅2
= + w0 ⋅ cos cos = 0,0359 ⋅ w0
∂x∂y 10 ⋅ 5 10 5
∂ 3w π3 π ⋅3 π ⋅2
= − w0 ⋅ cos sin = −0,0173 ⋅ w0
∂x 3
10 3
10 5
o s v …….

mxA = − w0 D ⋅ (−0,0759 − 0,10 ⋅ 0,3037) = 0,1063 ⋅ w0 D

m yA = − w0 D ⋅ (−0,3037 − 0,10 ⋅ 0,0759) = 0,3113 ⋅ w0 D
mxyA = + w0 D ⋅ (1 − 0,10) ⋅ 0,0359 = 0,0323 ⋅ w0 D

- 47 -
  0,1063 + 0,3113 (0,1063 − 0,3113) 2 
mIA = + w0 D ⋅  + + 0,03232  =
 2 4 
= w 0 D ⋅ ( 0 , 2088 + 0 ,1075 ) = 0 , 3163 ⋅ w 0 D
mIIA = + w0 D ⋅ (0,2088 − 0,1075) = 0,1013 ⋅ w0 D
2 ⋅ 0,0323
2α = arctan + 1 ⋅ π = −17,5 o + 180 o = 162,5 o α = 81,3o
0,1063 − 0,3113
Vinkeln α avsätts från mI medsols till x-riktningen. (Betr. termen 1⋅ π se kap 3.)

my = 0,3113 x 10
huvudmoment

y mII 81,3o
0,1013 mböj A x/y=3/2
5
2α 0,3163 mI
mxy = 0,0323
=162,5ο

mx = 0,1063
mvrid

Fig 5.4 Beräkningsresultat i en punkt. Mohrs cirkel är orienterad i x-riktningen.

Multiplikator woD.

Tvärkraft

vx = − w0 D ⋅ (−0,0173 − 0,0693) = 0,0866 ⋅ w0 D

v y = − w0 D ⋅ (−0,0620 − 0,0155) = 0,0775 ⋅ w0 D
0,0775
β I = arctan + 0 ⋅ π = 41,8 o (Betr. termen 0 ⋅ π se kap 3.)
0,0866
v max = w0 D ⋅ (0,0866 ⋅ cos 41,8 o + 0,0775 ⋅ sin 41,8 o ) = 0,1162 ⋅ w0 D
eller vmax = w0 D ⋅ 0,0866 2 + 0,07752 = 0,1162 ⋅ w0 D

tvärkraft

Fig 5.5 A 41,8o

Tvärkraft i en punkt; vmax
riktningen är ej samma som för
huvudmomenten

- 48 -
Upplagsreaktioner

Upplagsreaktionerna (se kap 6) längs sidorna blir sinusformade samt med nedhållande
punktreaktioner i hörnen.

Fig 5.6
Upplagsreaktion

5.6 Lösning med dubbelserie

Framställningen nedan är kortfattad med avsikten att endast ge ett intryck av hur metoden
fungerar. För en mer ingående beskrivning hänvisas till S Timoshenko- S Woinowsky-
Krieger (1959) samt H Sundquist (2008). Metoderna med Fourierserier utvecklades långt före
datorernas och FEM-programmens intåg.

Betrakta först som introduktion en balk med konstant böjstyvhet EI behandlad med
enkelserie. Lasten kan uttryckas som summan av sinustermer (Fourierserie)
∞
mπx m1
mπx
q( x) = ∑ a m sin ≈ ∑ a m sin
m =1 L m =1 L
Koefficienterna am är topplasten för resp sinuslast och kan beräknas för varje specifik
lastfördelning (medtas ej här).

Fig 5.7 L
Balkbelastning a1
formulerad som m=1
Fourierserie m=2
a2

Exempel på lastfördelning: Jämnt fördelad last q =1,0 på delsträckan x = 0,2L till 0,5L
representerad av en Fourierserie med 58 st termer medräknade visas i figur (L = 1,0).

- 49 -
 1,1
1,0
0,9
0,8
0,7 q(x)
0,6
0,5
0,4
0,3
Fig 5.8 0,2
Fourierseriens summa 0,1
med 58 st termer 0,0
medtagna -0,1 0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 0,9 1,0
-0,2

Vid konstant böjstyvhet EI motsvaras varje delbelastning (term med visst m) av en

nedböjningskurva som är likformig (affin) med motsvarande delbelastning. Dessa
sinusformade nedböjningskurvor summeras. Lösningen kan skrivas:
1 m1 a mπx
w = 4 ∑ m4 sin
π EI m=1  m  L
 4 
L 
För moment och tvärkrafter erhålls motsvarande uttryck med sinus- resp cosinustermer.

För en fritt upplagd rektangulär platta a x b med godtycklig fördelad belastning i formen
q = f(x,y) kan lasten uttryckas (enligt Navier)
∞ ∞
mπx nπy m1 n1 mπx nπy
q( x, y ) = ∑∑ amn sin sin ≈ ∑∑ amn sin sin
m =1 n =1 a b m =1 n =1 a b

och lösningen kan erhållas på motsvarande sätt som för balken genom bestämning av m x n
st termer amn och summering av de m1 x n1 termerna.
1 m1 n1 amn mπx nπy
w = 4 ∑∑ 2
⋅ sin sin
π D m =1 n =1  m 2 n 2  a b
 2 + 2 
a b 
För en jämnt fördelad last q över hela plattan gäller
16q
amn = 2
π mn
(Bestämningen av amn förbigås här.)

En term i serieutvecklingen med m = 3 och n = 5 visas i figur.

- 50 -
 a

Fig 5.9
En term i
serieutvecklingen
m = 3 och n = 5

Lösningens noggrannhet ökar med ökande m1 och n1 . Ofta är ett fåtal termer tillräckligt vid
utbredd last. Precisionen hos nedböjningen blir bättre än hos momenten. Tvärkraften får
sämre precision.

5.7 Fyrsidigt fritt upplagd platta med lokal q-last

För plattan enl figur med q-last inom lokal rektangel beräknas nedböjningen w och
böjmomenten mx och my i lastens mittpunkt x / y = 3,0 / 1,5. 10x10 termer medtas.
1 10 10 amn mπx nπy
w = 4 ∑∑ 2
⋅ sin sin
π D m=1 n=1  m 2 n 2  a b
 2 + 2 
a b 
med amn gemensam för alla punkter på plattan samt alla snittkrafter
16q mπξ nπη mπu nπv
amn = 2 sin sin sin sin
π mn a b 2a 2b
(Bestämningen av amn förbigås här.)

Med tvärkontraktionstalet ν = 0 erhålls genom derivering

m 2 10 10 a mn mπx nπy
m x = 2 2 ∑∑ 2
⋅ sin sin
π a m =1 n =1  m 2 n 2  a b
 2 + 2 
a b 
2 10 10
n amn mπx nπy
m y = 2 2 ∑∑ 2
⋅ sin sin
π b m =1 n =1  m 2 n 2  a b
 2 + 2 
a b 

- 51 -
 a = 8,0

x
η = 1,5
q
v = 1,0
b = 4,0
Fig 5.10 ξ = 3,0
Fyrsidigt fritt upplagd u = 2,0
platta med q-last inom
rektangel

Med insatt q = 100 kN/m2 , E = 10000 MPa och plattjocklek h = 0,20 m (D = 6667 kNm2)
erhålls m1 x n1 = 10x10 = 100 st termer vilkas storlek åskådliggörs i följande diagram där
ena axeln betyder m (w1n o s v) och den andra n. Det framgår att böjmomenten kräver fler
termer än nedböjningen.

0,0045
0,0040
0,0035
0,0030
0,0025
0,0020
0,0015
0,0010
Fig 5.11 0,0005 1
Deltermerna wmn för 0,0000
5
nedböjning -0,0005
9
w1n

w3n

w5n

w7n

w9n

0,0045 0,018
0,0040 0,016
0,0035 0,014
0,0030 0,012
0,0025 0,010
0,0020 0,008
0,0015 0,006
0,0010 0,004
0,0005 1 0,002 1
0,0000 5 0,000 5
-0,0005 -0,002
mx1n

9
my1n
mx3n

9
mx5n

my3n

my5n
mx7n

my7n
mx9n

my9n

Fig 5.12 Deltermerna mx,mn för böjmoment mx (vänstra diagrammet) resp my,mn för
böjmoment my (högra diagrammet)

- 52 -
Efter summering av termerna erhålls följande resultat för punkt i lastmitt. Jämförande
beräkning med FEM utfördes med Kirchoffelement med storlek 0,25x0,25 m och ν = 0.

Dubbelserie enl ovan FEM-beräkning

Nedböjning w = 6,030 mm 6,029 mm

Böjmoment my = 33,13 kNm/m 32,90 kNm/m
Böjmoment mx = 15,37 kNm/m 14,89 kNm/m

5.8 Lösning med enkelserie

Plattor med två motstående sidor fritt upplagda kan lösas med enkelserie enligt M Lévy där
nedböjningen beskrivs med endast en summering i formen
∞
mπx
w = ∑ Ym sin
m =1 a
där Ym är en funktion av y enbart. I S Timoshenko- S Woinowsky-Krieger (1959) och
H Sundquist (2008) beskrivs lösning av ett flertal fall med rektangulära plattor med
varierande uppläggning och belastning.

Som illustration visas nedan nedböjningen hos en rektangulär platta med en fri kant, två fritt
upplagda kanter och en inspänd kant. Jämnt fördelad belastning = q. Varje term i ekvationen
ovan tillfredställer randvillkoren
∂2w
w=0 och =0 längs sidorna x = 0 och x = a
∂x 2

resultatsnitt
y
fri kant

fritt
upplagd
b = 10 m kant

Fig 5.13
Platta beräknad med
enkelserie fast inspänd kant x

a=5m

- 53 -
Nedböjningen uppdelas i två delar
w = w1 + w2
där w1 är nedböjningen hos en plattstrimla som bär lasten q
q
w1 = ⋅ ( x 4 − 2ax 3 + a 3 x)
24 D
vilket formuleras som en Fourierserie
4qa 4 ∞ 1 mπx
w1 = 5 ⋅ ∑ 5 sin
π D m =1 m a

w2 skrivs som serien

∞
mπx
w2 = ∑ Ym sin
m =1 a
där m = 1, 3, 5 … m h t symmetrin kring mittlinjen x = a/2.

Randvillkor:
∂w
w=0 och =0 längs sidan y = 0
∂y
∂2w ∂ 2w ∂3w ∂3w
+ ν ⋅ =0 och + ( 2 − ν ) =0 längs fri kant y = b , se kap 6.
∂y 2 ∂x 2 ∂x 3 ∂x∂y 2

Ym skall bestämmas så att randvillkoren för w = w1 + w2 samt att plattekvationen

tillfredställs (last = noll i högerledet).
∂4w ∂4w ∂4w
+ 2 ⋅ + =0
∂x 4 ∂x 2∂y 2 ∂y 4
vilket med insatt w2 blir
∞
 IV m 2 π 2 '' m 4 π 4  mπx
∑ 
m =1 
Y
 m − 2 2
Ym + 4 Ym  sin
a
=0
a a 
Likheten uppfylls för alla x om
m 2 π 2 '' m 4 π 4
Ym − 2 2 Ym +
IV
Ym = 0
a a4
Den generella integralen kan skrivas
qa 4  mπy mπy mπy mπy mπy mπy 
Ym =  Am cosh + Bm sinh + C m sinh + Dm cosh 
D  a a a a a a 
Randvillkoren längs inspänd kant leder till
4
Am = − 5 5 och Cm = - Dm
π m
Randvillkoren längs den fria kanten leder enligt den förstnämnda referensen ovan till
4 (3 + ν )(1 − ν ) cosh 2 β m + 2ν cosh β m − ν (1 − ν ) β m sinh β m − (1 − ν 2 )
Bm = 5 5 ⋅
π m (3 + ν )(1 − ν ) cosh 2 β m + (1 − ν ) 2 β m2 + (1 + ν ) 2
4 (3 + ν )(1 − ν ) sinh β m cosh β m + ν (1 + ν ) sinh β m − ν (1 − ν ) β m cosh β m − (1 − ν ) 2 β m
Cm = 5 5 ⋅
π m (3 + ν )(1 − ν ) cosh 2 β m + (1 − ν ) 2 β m2 + (1 + ν ) 2

mπb
där β m =
a

- 54 -
Uträknat på ett excelark med a = 5,0 m, b = 10,0 m, q = 20,0 kN/m2 , E = 10000 MPa ,
tvärkontraktionstalet ν = 0,3 och plattjockleken t = 0,25 m erhölls på symmetrilinjen:

för punkt y = 10 m w = w1 + w2 = 11,37 + 1,68 = 13,06 mm

” ” y=8m 11,37 - 0,32 = 11,06 mm
” ” y=2m 11,37 - 7,34 = 4,03 mm
” ” y=1m 11,37 - 9,90 = 1,47 mm
där w1 är nedböjningen för en plattstrimla i x-led.

P g a symmetri hos platta och last medtas endast udda termer. Fem termer m = 1, 3, 5, 7 och
9 togs med i serieutvecklingarna men endast den första och i någon liten mån den andra hade
betydelse i detta fall; det beror på att den första sinuskurvan i w = w1 + w2 är snarlik den
slutliga nedböjningskurvan vid det aktuella lastfallet. (Uttrycket för Ym är för m > 1 i den
ovan angivna formen sammansatt av mycket stora och mycket små tal vilka sammantagna ger
mycket små eller inga bidrag till nedböjningen.)

Nedböjningen w längs mittlinjen x = 2,5 m visas i figur. Som jämförelse har plattan även
räknats med FEM med Kirchoffelement 0,25 x 0,25 m. Överensstämmelsen kan beskrivas
som exakt. Differenserna var max = 0,01 mm. Man kan lägga märke till att nedböjningen vid
den fria kanten får ett tillskott p g a att tvärkontraktionstalet valdes större än noll.

0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 y 10,0

0,0

2,0 w
4,0 wFEM

6,0
Fig 5.14 8,0
Platta a = 5,0 m, b = 10,0 m 10,0
Nedböjning (mm) längs mittlinje
12,0
x = 2,5 m w
14,0

Derivering av w = w1 + w2 två gånger ger böjmomenten mx och my . Samma Am, Bm, Cm

och Dm som ovan används.

För w1 kan polynomet användas.

d 2 w1 q
2
= ( x 2 − ax )
dx 2D
För w2 erhålls
∂ 2 w2 π2 9 2 mπx
2 ∑
= − m Ym sin
∂x 2
a m =1 a
 mπy mπy 
 ( Am + 2 Bm ) cosh + (C m + 2 Dm ) sinh +
∂ w2 qa m π
2 2 2 2 9
 a a  ⋅ sin mπx
∂y 2
=
D
∑
m =1  mπy mπy mπy mπy  a
 + Bm sinh + Dm cosh 
 a a a a 
 d w1 ∂ w 2
2 2
∂ w2 
2
m x = − D ⋅  + +ν 
 dx
2
∂x 2
∂ y 2 

- 55 -
  ∂ 2 w2 d 2 w1 ∂ 2 w2 
my = −D ⋅ 
 +ν +ν 
2 
 ∂ y 2
d x 2
∂ x 

Böjmomenten mx och my längs mittlinjen x = 2,5 m visas i figur. Överensstämmelsen med

FEM-beräkningen kan beskrivas som praktiskt taget exakt.

-70
-60 mx
-50 mxFEM
-40
my
-30
myFEM
-20
-10 0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0
y
0
10
20
Fig 5.15 30
Böjmoment 40
(kNm/m) längs 50
m
mittlinje 60
x = 2,5 m 70

5.9 Huvudmoment i broplatta i flera spann

I figur visas resultatet (huvudmoment) av en beräkning utförd av förf. (1970) med dator av en
platta med två sidor fritt upplagda och två sidor fria. De sju pelarreaktionerna utgjorde egna
lastfall med valda (preliminära) lastintensiteter. Vid summering av lastfallen med yttre last
och pelarlaster anpassades de senare till nedböjning = noll i resp pelarmitt. I det visade
exemplet angriper en ytlast inom en liten kvadrat i tredje spannet.

Fig 5.16 Negativa resp positiva huvudmoment i platta på linjeupplag i ändarna samt sju
pelare och med punktlast

- 56 -
För vart och ett av de inledande åtta lastfallen uppställdes plattekvationen separat för de tre
plattdelarna övre (obelastad), inre (belastad) och nedre (obelastad) med gränsvillkor i
gränslinjerna och i de fria kanterna formulerade av D L Holl (1936).

Ett stort antal termer (250 st) medtogs för att de korta lastlängderna (relativt plattlängden)
skulle bli representativt avbildade i Fourierserieutvecklingen. Lösningen med hyperboliska
nπx nπx
−
funktioner innehöll termer upp till e l och ned till e l och dessa mycket stora resp
mycket små termer måste hållas åtskilda för att inte de små skulle försvinna i beräkningarna.

Nedböjningar och moment mx, my och mxy beräknades fristående med egna
serieutvecklingar. Resultatpunkterna kunde väljas fritt över plattans yta.

- 57 -
- 58 -
6. Randvillkor
Betrakta en plattkant x = 0 . I figurens koordinatsystem är z-axeln riktad nedåt. Plattans
nedböjning betecknas w. Nedan följer randvillkoren för en tunn platta vid inspänd, fritt
upplagd samt fri kant. Dessa stämmer med FEM-tillämpningar när man använder
Kirchoffelement.

Som regel förutsätts små nedböjningar w. Om man räknar med stora nedböjningar måste man
precisera huruvida inspänd kant resp fritt upplagd kant är rörliga i horisontalled eller låsta så att
horisontalkrafter införs i plattan.

Fig 6.1 x x x
Inspänd kant, fritt
upplagd kant och fri
kant
y y y

6.1 Inspänd kant

(Underförstått menas ”upplagd och fast inspänd kant”.)
∂w
Randvillkor : w = =0 varav följer följande :
∂x
∂2w
= vanligtvis ej noll , krökningen ingår i uttrycket för inspänningsmomentet,
∂x 2
∂3w
= vanligtvis ej noll , krökningen varierar i x-led,
∂x 3
∂w ∂2w ∂3w
= 2 = 3 = 0 , upplagslinjen har inga nedböjningar,
∂y ∂y ∂y
∂2w ∂w
= 0 , eftersom = 0 konstant längs upplagslinjen,
∂x∂y ∂x
∂3w ∂2w
= 0 , eftersom = 0 konstant längs upplagslinjen,
∂x∂y 2 ∂x∂y
∂3w ∂2w
= vanligtvis ej noll eftersom = vanligtvis ej noll och varierar längs
∂x 2 ∂y ∂x 2
upplagslinjen. Eller : vridningen längs upplagslinjen är noll, men dess derivata i x-led är
vanligen inte noll.

 ∂2w ∂ 2w  ∂ 2w
mx = − D ⋅  2 + ν  = −D ⋅ 2
 ∂x ∂y 2  ∂x
 ∂ 2w ∂ 2w  ∂2w
m y = − D ⋅  2 + ν  = − D ⋅ν
 ∂y ∂x 2  ∂x 2
∂ 2w
mxy = D ⋅ (1 − ν ) ⋅ =0
∂x∂y

- 59 -
  ∂3w ∂3w  ∂ 3w
vx = − D ⋅  3 +  = − D ⋅
 ∂x ∂x∂y 2  ∂x 3
 ∂3w ∂3w  ∂3w
v y = − D ⋅  3 + 2  = − D ⋅ 2 = vanligtvis ej noll.
 ∂y ∂x ∂y  ∂x ∂y
Detta vy bortses från vid dimensionering. Jämför exempel tvärkrafter i kap 16.

6.2 Fritt upplagd kant

∂2w
Randvillkor : w = =0 varav följer följande :
∂x 2
∂w
= vanligtvis ej noll vid fritt upplagd kant,
∂x
∂3w
= vanligtvis ej noll , krökningen varierar i x-led,
∂x 3
∂w ∂2w ∂3w
= 2 = 3 = 0 , upplagslinjen har inga nedböjningar,
∂y ∂y ∂y
∂ 2w ∂w
= vanligtvis ej noll eftersom = vanligtvis ej noll och varierar längs
∂x∂y ∂x
upplagslinjen,
∂3w ∂ 2w
= vanligtvis ej noll eftersom = vanligtvis ej noll och varierar längs
∂x∂y 2 ∂x∂y
upplagslinjen,
∂3w ∂2w
= 0 , eftersom = 0 konstant längs upplagslinjen.
∂x 2 ∂y ∂x 2

 ∂2w ∂2w 
mx = − D ⋅  2 + ν =0
 ∂x ∂y 2 
 ∂2w ∂ 2w 
m y = − D ⋅  2 + ν =0
 ∂y ∂x 2 
∂2w
mxy = D ⋅ (1 − ν ) ⋅ = vanligtvis ej noll,
∂x∂y
 ∂ 3 w ∂ 3w 
vx = − D ⋅  3 + 
 ∂x ∂x∂y 2 
 ∂ 3 w ∂ 3w 
v y = − D ⋅  3 + 2  = 0
 ∂y ∂x ∂y 

- 60 -
6.3 Fri kant

 ∂2w ∂2w 
Randvillkor : Böjmomentet mx = − D ⋅  2 + ν 2  = 0
 ∂x ∂y 
Tvärkraften vx och momenten mx och mxy skall i princip vara noll men vx och mxy måste
förenas i ett gränsvillkor enligt följande (dock ej i en Mindlinmodell). Skillnaden mellan
tvärkraften i x-led och vridmomentets derivata i y-led skall vara noll. Vridmomentet mxy
längs kanten tecknas som vertikala kraftpar och resulterande vertikalkraft blir
 ∂m xy 
v x 2 = − 
 ∂y 
I figuren nedan är derivatan positiv och den resulterande vertikalkraften (”differens”) blir då
uppåtriktad, vilket motsvarar en negativ resulterande tvärkraft vx2 .
positivt vx
positivt mxy
Fig 6.2
y x
Plattans fria kant
betraktad utifrån (i differens
riktning mot origo)

Randvillkoret för kantreaktion i vertikalled blir

∂m xy
v x, eff = v x − =0
∂y
Uttrycket kontrolleras i beräkningsexempel 7.7.5 i kap 7 för en Kirchoffmodell.
Med insatta uttryck från kap 5 resp 4 erhålls
 ∂ 3w ∂ 3w ∂ 3 w   ∂ 3w ∂ 3 w 
v x,eff = − D ⋅  + + (1 − ν ) = −D ⋅  + (2 − ν ) =0
 ∂x 3 ∂x∂y 2 ∂ ∂ 2  ∂x 3 ∂ ∂ 2
 x y   x y 

∂3w ∂3w
Randvillkor + ( 2 − ν ) =0
∂x 3 ∂x∂y 2

I riktning längs den fria kanten uppstår en koncentrerad tvärkraft. Denna framgår ur
beräkningsresultatet med en Mindlinmodell, förutsatt fin elementindelning vid kanten. I en
Kirchoffmodell i RFEM framgår inte den koncentrerade tvärkraften utan denna, med
storleken ±mxy , måste tilläggas för hand för att jämvikten skall vara tillfredsställd. Se nedan
och i kap 7.

y
x T
fri kant
a
mxy

Fig 6.3
Vriden platta med fria T
fri kant
Vkant
kanter

- 61 -
 T
Halva T är vridmomentet i plattan : m xy ⋅ a ≈
2
T
Andra halvan är vridmomentet av kantkrafter : V y , kant ⋅ a ≈
2
ger : V y, kant ≈ ± m xy

6.4 Typiska huvudmomentsymboler

Figurerna visar exempel på typiska huvudmomentsymboler vid kant i en uppritning av
huvudmomenttillstånd i en platta. Om figurerna vrids 90o med oförändrade
koordinatriktningar blir figurerna oförändrade men mxy byter tecken.

fri kant

inspänd kant
neg mxy neg mxy pos mxy
negativt punktlast
moment
fritt upplagd
ν=0 punktlast
kant
pos mxy
ν = 0,2
y
mxy = 0 lika negativt och x positivt moment
Fig 6.4 positivt moment i längs kant samt litet
45 o = ren vridning vridning

6.5 Upplagsreaktion vid kant och hörn

När w = f(x,y) beräknats blir upplagsreaktionen vid kant (jfr vx,eff för fri kant ovan)
 ∂3w ∂ 3 w 
rx = a = D ⋅  + (2 − ν )
 ∂x 3 ∂x∂y 2 


I rätvinkliga hörn vid två fritt upplagda kanter uppstår ett behov av nedåtriktade
punktreaktioner, vilka om motstånd saknas, orsakar hörnlyftning.
∂2w
Rhörn = 2m xy = 2 D (1 − ν )
∂x∂y

y x

upplagslinje
Fig 6.5 upplagslinje = 2•mxy

När fri kant avslutas mot en fritt upplagd kant uppträder en lokal upplagsreaktion = 2mxy av
samma skäl som ovan. Om den ena eller båda upplagskanterna är fast inspända blir mxy = 0
och hörnreaktionen blir noll.

- 62 -
7. Finit elementmetod FEM, introduktion
7.1 Allmänt
Datorprogram med FEM löser praktikens problem med komplicerade plangeometrier,
styvhetsvariationer, uppläggningar och laster vilka inte är praktiskt möjliga att lösa på annat
sätt under elastiska förutsättningar. Plattor kan sammanfogas med balkar, pelare, skivor och
skal i tre dimensioner.

FEM-beräkning av elastiska plattor innebär att plattan delas upp geometriskt i ett mönster av
”plattelement”, exempelvis rektanglar eller trianglar, för vilka nedböjningen och dess
derivator i noderna utgör frihetsgrader och är okända storheter vilka skall lösas. Noder är
elementhörn och andra punkter vid elementkant eller i elementets inre. I kantnoder
sammankopplas angränsande element med villkoret att nedböjning jämte rotationer skall vara
lika. För varje element ansätts en nedböjningsfunktion i form av ett polynom i x och y. Vid
lösningen tillämpas principen för virtuellt arbete (virtuella deformationer, virtuella
förskjutningar). Principen innebär att när ett system i jämvikt utsätts för små ”virtuella”
tillskottsförskjutningar är yttre och inre tilläggsarbete lika. I varje frihetsgrad ansätts en
virtuell förskjutning. Beräkningen ger en approximativ lösning vars noggrannhet blir bättre
vid fin elementindelning än med grov.

Uppdelningen i element innebär inte att plattan blir uppskuren i småplattor sammanhängande
i noderna med koncentrerade krafter och moment i dessa. Uppdelningen innebär istället att
varje element tilldelas en kontinuerlig nedböjningsfunktion uppbyggd på nodernas nedböjning
jämte derivator vilket ger elementet dess inre arbete vid virtuella förskjutningar.

I detta kapitel förklaras principen för virtuellt arbete tillämpad på ett valt rektangulärt
plattelement samt ges ett enkelt handräknat exempel med punktlast i en nod som visar hur
nedböjningar beräknas med hjälp av inre arbete av virtuella förskjutningar. Framställningens
syfte är endast att belysa principen. Olika elementtyper, koordinat-transformationer, införande
av upplag, fördelade laster och uträkning av snittkrafter m m behandlas inte. I bilaga ges
dock en kortfattad beskrivning av en elementtyp.

Plattelementen är Kirchoffelement eller Mindlinelement,

* med Kirchoffelement medräknas böjdeformationer (inkl. vridning),
* med Mindlinelement medräknas böj- och skjuvdeformationer.

Skjuvdeformationerna har betydelse för ”tjocka” plattor med litet förhållande spännvidd /
höjd = L/h. Jämför med figur nedan som gäller en elastisk balk med rektangulärt tvärsnitt.
Skjuvdeformationen har beräknats med skjuvvinkeln γ = τ / G . (Reducerad skjuvarea =
bh/1,2 , tvärkontraktionstal ν = 0 och G = E/(2·(1+ν)) = E/2 .)

För tunna plattor bör man räkna med Kirchoffelement eftersom skjuvdeformationerna är små
och inte behöver medtas. Då skall man emellertid observera vad som gäller för tvärkrafter vid
fri kant. För tjocka plattor, där skjuvdeformationerna har betydelse, bör man räkna med
Mindlinelement.

- 63 -
 Relativa nedböjningar
1,2
w(rel)
1,0

0,8

Böjdeformation 0,6

0,4

0,2 wböj,rel
Skjuvdeformation
0,0
0 2 4 6 8 10 L/h 12 14

Fig 7.1 Av den relativa summanedböjningen = 1,0 visar kurvan böjdeformationens andel.
Återstoden är skjuvdeformationens andel.

I inre punkter i en jämntjock platta blir beräkningsresultaten enkla att tolka, men vid kanter,
upplag, hörn och andra geometriförändringar kan resultaten bli oregelbundna och
svårförklarliga beroende av använt FEM-program, elementtyp och elementindelning. Det kan
finnas vissa punkter, s k ”singulära punkter” , där snittkrafterna snabbt ökar ju finare
elementindelning man tillämpar. Sådana spetsvärden indikerar spänningskoncentrationer men
siffervärdena kan inte direkt användas. Man kan reducera toppvärden genom att fördela
punktlaster eller införa elastiska stöd och får göra en bedömning av hur konstruktionen
verkligen fungerar.

Längs en fri kant orsakar vridmomentet ett reellt lokalt tillskott till tvärkraften, se kap 6
(Randvillkor). Med Mindlinelement visas detta genom att vridmomentet avtar mot noll och
tvärkraften parallellt med kanten ökar till ett spetsvärde. För att detta skall bli tydligt krävs
flera element inom kantzonen vilken har en bredd ungefär lika med plattjockleken. (Samma
variationer erhålls längs fritt upplagd kant.) Med Kirchoffelement däremot visas ingen
markant minskning av vridmomentet. Samtidigt visar tvärkraften parallellt med kanten ingen
markant ökning utan denna ökning samlas i princip ihop till en lokal tvärkraft i själva kanten
som (i RFEM) måste tilläggas för hand för att jämvikten skall bli tillfredsställd. Den lokala
tvärkraften är lika med vridmomentet i kanten, se kap 6.

Längs med fritt upplagda samt fast inspända kantupplag visas tvärkrafter parallellt med
kanten i såväl Mindlin- som Kirchoffmodeller.

Man skall göra klart för sig vilka teckenregler som gäller för snittkrafterna. Dessa är beroende
av elementens lokala koordinatsystem. Vidare bör man lära känna typiska beräkningsresultat
vid upplagslinjer, upplagspunkter, kanter, hörn och andra oregelbundenheter.

Vid tillämpning av FEM-modeller bör man tänka på följande.

* Modellen skall testas med några fasta lastställningar och resultaten granskas. I den stora
mängden information får viktiga detaljer inte förbises. Storlek och riktning hos
upplagsreaktioner skall kontrolleras.
* En elementindelning som är lämplig för plattan i stort kan behöva förfinas kring lokala
oregelbundenheter i plattans geometri såsom kring hål och utkragningar. Detta gäller även
kring oregelbundenheter i stödlinjer.
* Inverkan av enbart rörliga trafiklaster bör beräknas och resultaten granskas. En
dimensionering utgående från separata envelopper för de olika snittkrafterna i olika riktningar
är i princip felaktig för plattor. Till exempelvis max mx bör fogas tillhörande my och mxy .
Några fasta lastställningar och studium av huvudmomenten kan belysa sambanden.

- 64 -
* Sekundära inverkningar, såsom av bromskraft, stödsättning, temperatur och krympning,
bör införas i ett senare skede.
* Man bör med handberäkningar bekanta sig med funktionen hos ev. postprocessor för
tvärsnittsdimensionering.

7.2 Balkelement
För balkar och ramar kan FEM baseras på balkformler införda för resp balkelement. Nedan
visas endast innebörden av formfunktioner.

Ett balkelement har en nod i vardera änden och totalt exempelvis fyra frihetsgrader, en
vertikalförskjutning och en vinkeländring i vardera änden. (Vi utelämnar här horisontal-
förskjutningar.) Deformationen byggs upp av summan av fyra formfunktioner, N1 – N4, se
figur. I dessa har balkelementet böjts så att en frihetsgrad är = 1 och de övriga = 0 i tur och
ordning. Formfunktionen N1 är
3x 2 2 x 3
y = 1− 2 + 3
L L
och övriga formfunktioner består av liknande uttryck. Erforderliga nodreaktioner för att
åstadkomma denna deformationsfigur för N1 är
12 EI 6 EI 12 EI 6 EI
vvä = 3 mvä = 2 vhö = − 3 mhö = 2
L L L L
o s v för övriga formfunktioner. Dessa stödreaktioner för N1 bildar första kolumnen i en
4x4 matris som fylls ut med nodreaktionerna för övriga tre formfunktioner. Detta är
styvhetsmatrisen [k ] som är symmetrisk kring diagonalen. Tecken för kraft och moment väljs
positiva för positiv förskjutning resp vridning.

y
N1 1
mvä mhö
yvä=1 x
vvä L vhö (neg)
N2

φvä=1
N3 1
yhö=1

Figur 7.2
Formfunktioner för balkelement N4 φhö=1

Med ansatta godtyckliga balkdeformationer yvä, φvä, yhö och φhö i form av
deformationsmatrisen {d } (som är en kolumn 4x1) erhålls balkelementets nedböjning som
summan av formfunktionerna multiplicerade med resp deformation.

y = N  ⋅ {d } = N1 N2 N3 N 4  ⋅ {d } = N1 ⋅ yvä + N 2 ⋅ φ vä + N 3 ⋅ yhö + N 4 ⋅ φhö

- 65 -
som är en skalär i form av ett tredjegrads polynom i x . De fyra resulterande nodkrafterna {r }
är
{r} = [k ] ⋅ {d }
Om istället nodkrafterna {r } är kända utgör uttrycket ovan ett ekvationssystem med de fyra
sökta deformationerna som obekanta vilket löses:
{d } = [k ]−1 ⋅ {r}

där [k ] är inversen till [k ] .

−1

Vid sammankoppling av flera element med samma deformationer i gemensamma noder, yttre
laster i noderna och upplag i vissa noder bildas ett större ekvationssystem med nodernas
förskjutningar och rotationer som obekanta storheter. Man får en lösning i princip fri från
approximationer.

7.3 Principen för virtuellt arbete

För plattor tillämpas principen för virtuellt arbete, som enklast beskrivs tillämpad på en balk
enligt följande.

Utgående från en balk i jämvikt innebär principen att inre och yttre arbete av en virtuell
(mycket liten) förskjutning är lika. Tilläggsarbetena är :
* inre arbete = fullt moment x tilläggskrökningen,
* yttre arbete = full yttre last x tilläggsnedböjningen.
Ökningen av den yttre lasten och momentet är försvinnande liten och bortses ifrån.
Deformationen av en given last kan beräknas.

Moment Försumbart arbete

Inre virtuellt
(Inre arbete
arbete) (tilläggsarbete)
Figur 7.3
Inre virtuellt arbete
Krökning
Tilläggskrökning

För balken i figuren nedan antar vi att vi känner varken nedböjningens form eller
maxnedböjningen. Vi bedömer att en sinuskurva (formfunktion) bör vara en god
approximation och skall beräkna maxnedböjningen wo .
πx ∂2w w π2 πx
w = w0 ⋅ sin med krökningen κ = 2 = − 0 2 ⋅ sin
L ∂x L L
och momentet (som ges samma tecken som krökningen för att arbetet skall bli positivt)
∂2w w0 π 2 πx
M = EI ⋅ 2 = − EI ⋅ 2 ⋅ sin
∂x L L

- 66 -
 x P

L
y
N1
wo
w = wosin(πx/L)

Figur 7.4
δwo δw = δwosin(πx/L)
Antagen nedböjning samt virtuella
tillskott. Första formfunktionen N1 N2
w1
samt en eventuell andra w = w1sin(3πx/L)
formfunktion N2
δw1 δw = δw1sin(3πx/L)

Den virtuella förskjutningen i form av en tilläggsnedböjning är

πx ∂ 2 (∂w) ∂w0π 2 πx
∂w = ∂w0 ⋅ sin med tilläggskrökningen ∂κ = = − ⋅ sin
L ∂x 2
L2
L
Av tilläggsnedböjningen fås yttre arbetet

∂Ay = P ⋅ ∂w0

och det inre arbetet som är produkten av moment och tilläggskrökning

L L
w0 π 2 πx ∂w0 π 2 πx
∂Ai = ∫ M ⋅ ∂κ ⋅ dx = ∫ (− EI ⋅ 2 ⋅ sin ) ⋅ (− 2
⋅ sin ) ⋅ dx =
0 0 L L L L
w0 ⋅ ∂w0 ⋅ π 4 L 2 πx w0 ⋅ ∂w0 ⋅ π 4 L
= EI ⋅
L4
⋅ ∫0 sin
L
⋅ dx = EI ⋅
L4
⋅
2

∂Ay = ∂Ai ger i mittpunkten

2 PL3 PL3 PL3

w= = jämför med korrekt värde w =
π 4 EI 48,7 ⋅ EI 48,0 ⋅ EI
Den virtuella förskjutningen har utgått. Skillnaden i w beror på att ansatsen var
approximativ.

Om i ansatsen tilläggs en andra formfunktion i form av en sinuskurva med tre bågar

πx 3πx
w = w0 ⋅ sin + w1 ⋅ sin
L L
blir nedböjningskurvan bättre anpassad till punktlasten. Mittnedböjningen ökar något till
PL3
w=
48,1 ⋅ EI

Om ansatsen väljs i form av ett polynom

w = a 0 + a1 x + a 2 x 2 + a 3 x 3
ger gränsvillkoren vid x = 0 och x = L/2 nedböjningen
 3x 4 x 3 
w = w0 ⋅  − 
 L 3 
 L 

- 67 -
som gäller den vänstra halvan av balken. Parentesen är formfunktionen med värdet 1 och
derivatan 0 för mittpunkten. Integreringen av andraderivatans kvadrat sker över denna halva
av balken och i Ay insätts P/2. Man erhåller korrekt nedböjningsform och mittnedböjning.

7.4 Materialmatriser
För det plana spänningstillståndet i en skiva gäller (jämför kap 4)
σ x   
 1 ν 0  ε x 
  E  
σ y  = ⋅ ν 1 0  ⋅ ε y 
τ  1 − ν 0 0 1 − ν  γ 
2

 xy   
2   
xy

3x3-matrisen (inkl multiplikatorn) är den ”konstitutiva matrisen” som innehåller
materialegenskaper. För exempelvis skjuvspänningen gäller alltså
E
τ xy = ⋅ γ xy = G ⋅ γ xy där G är skjuvmodulen.
2(1 + ν )

För en platta enligt Kirchoff-teori (med enbart böjdeformationer) gäller motsvarande uttryck
enligt följande, jämför kap 4.
 
 mx   1 ν 0   ∂ 2 w / ∂x 2 
   
 m y  = D ⋅ ν 1 0  ⋅  ∂ 2 w / ∂y 2  = [D ] ⋅ [B ]
m   (1 − ν )   
 2 ⋅ ∂ w / ∂x∂y 
2
 xy  0 0
 2 
där tecknet för böjmomenten valts lika som för krökningen. 3x3-matrisen (inkl
multiplikatorn D) är den konstitutiva matrisen [D ] som innehåller materialegenskaper och
plattjocklek. För exempelvis vridmomentet gäller alltså
∂2w EI
m xy = D ⋅ (1 − ν ) ⋅ där D =
∂x∂y 1 −ν 2
vilket igenkänns från kap 4.

7.5 Plattelement enligt Kirchoffteori

En platta i x-y-planet delas upp i element med exempelvis triangulär eller rektangulär form.
För att göra en enkel framställning väljer vi här ett rektangulärt element med noder i hörnen
som i varje nod har en obekant nedböjning och två obekanta rotationer (kring x- resp y-
axeln). Det ger 12 st frihetsgrader med 12 st obekanta storheter. Nedböjningen ansätts i form
av ett polynom med 12 st termer
w = a1 + a2x + a3y + a4x2 + a5xy + a6y2 +….
(Vi går här inte in på frågan om vilka högregradstermer som medtas.) De 12 st koefficienterna
a1 , a2 , a3… löses inte direkt, utan uttrycket är basen för bildandet av 12 st formfunktioner
vars egenskap är att i var och en av dem är en frihetsgrad (nedböjning eller rotation) = 1 och
övriga är = 0. Konstanterna a1, a2, a3 …. för resp formfunktion kan då bestämmas.
Elementen sammanlänkas med villkoret att nedböjning och rotationer skall vara lika för de
element som ansluter till gemensam nod. I varje frihetsgrad har vi en statiskt obestämd storhet
och tillsammans bildas ett ekvationssystem med många obekanta vilket löses. Längs
elementkanterna mellan noderna har man från det ena elementet till det andra inte automatiskt
kontinuitet i w och derivator.

- 68 -
Uppdelningen i element innebär inte uppstyckning av plattan i små plattbitar med lokala
kraftangrepp i noderna. Man beräknar inte de 12 st nodreaktionerna för en enhetsförskjutning
såsom var fallet för balkelementet ovan. Man tillämpar istället principen för virtuellt arbete.

För ett element med fyra noder (1, 2, 3 och 4) och 12 st frihetsgrader skall vi formulera ett
ekvationssystem med 12 st obekanta.

Obekanta (sökta) deformationer är {d }

som är en kolumnmatris 12x1 med termerna w1 φ1x φ1y w2 φ2x φ2y …… φ4y , d v s
såväl nedböjningar som rotationer.

Virtuella förskjutningar är {∂d }

som är en 12x1 matris med termerna ∂w1 ∂φ1x ∂φ1y ∂w2 ∂φ2x ∂φ2y ……. ∂φ4y

Formfunktionerna N 
bildar en 1x12 radmatris med uttrycken Nw1 Nφ1x Nφ1y Nw2 Nφ2x …….. Nφ4y där varje N
är ett polynom i x och y med egenskapen att i noderna i tur och ordning en frihetsgrad är 1
och övriga noll.
Genom produkten N  ⋅ {d } = en skalär (ett polynom i x och y ) kan nedböjningen w
beräknas för valfri x/y-punkt om nodförskjutningarna är kända. Elementet kan befinna sig fritt i
x-y-z-systemet men skall ligga parallellt med x-y-planet med endast små nedböjningar w i z-
led.

 ∂ 2 / ∂x 2 
Vi behöver tre st andraderivator av formfunktionerna [B] =  ∂ 2 / ∂y 2  ⋅ N 
2 ⋅ ∂ 2 / ∂x∂y 
 
som är en 3x12 matris med ett polynom i x och y i varje position. Varje kolumn är
derivatorna av en formfunktion. Betydelsen av faktorn 2 framgår längre ned. Uttrycken kan
betecknas κ (krökning) och [B ] kan benämnas töjnings-förskjutningsmatris.

Krökningar av virtuella förskjutningar är [B ] ⋅ {∂d } , en 3x1 matris med uttryck bestående av

exempelvis i övre positionen summan av formfunktionernas krökningar i x-led (polynom)
multiplicerade med resp virtuell förskjutning. För att passa i ekvationsformuleringen skrivs
detta i transponerad form:

([B ] ⋅ {∂d })T = {∂d }T ⋅ [B ]T

Detta är den ena halvan av den blivande integranden. Den andra följer nedan.

D 0 0 
Den konstitutiva matrisen är med ν = 0 [D] =  0 D 0 

 0 0 D / 2

Produkten [D ] ⋅ [B ] är liksom [B ] en 3x12 matris men nu med plattstyvheten D (=EI , per

m) införd. Den innehåller momenten av förskjutningar enligt formfunktionerna.

Momenten av de obekanta deformationerna {d } är

[D]⋅ [B] ⋅ {d }
- 69 -
som är en 3x1 matris. Alla formfunktionernas resp moment multiplicerade med resp
deformation har summerats. Böjmomentets tecken är anpassat så att krökning och moment har
samma tecken.

Det virtuella inre arbetet i elementet är produkten av de små virtuella krökningarna och de
”fulla” momenten integrerat över elementets yta:

∂Ai = ∫ {∂d } ⋅ [B ] ⋅ [D ] ⋅ [B ] ⋅ {d }⋅ dA
T T

Här multipliceras en 1x3 matris med en 3x1 matris vilket ger en skalär. Termer som inte är
funktioner av x och y kan skrivas utanför integrationen:

∂Ai = {∂d } ⋅ ∫ [B ] ⋅ [D ] ⋅ [B ] ⋅ dA ⋅ {d }
T T

och genom matrismultiplikationen har produkten av vridkrökningarna dubblerats vilket skall

ske för att beräkna inre arbetet, jämför kap 4. (Matriserna [B ] och [B ] innehåller faktor 2
T

och [D ] innehåller faktor ½, tillsammans = 2.) Lägg märke till att andraderivatorna inte
bara kvadreras utan även multipliceras ”korsvis” mellan de olika formfunktionerna, jämför
exempel i mom 7.6 nedan.

Det virtuella yttre arbetet av vertikala punktlaster i noderna är

∂Ay = {∂d } ⋅ {F }
T

där termerna i kolumnmatrisen {F } är F1 0 0 F2 0 0 F3 0 0 F4 0 0 . Det yttre

arbetet är också en skalär. Nollorna anger att inga yttre momentlaster anbringas.

Likheten ∂Ai = ∂Ay ger

∫ [B] ⋅ [D]⋅ [B]⋅ dA ⋅ {d } = {F }

T

där de virtuella deformationerna har utgått. I vänsterledet har vi en 12x1 kolumnmatris

innehållande de sökta deformationerna {d } och i högerledet en 12x1 kolumnmatris med
lasterna. Detta är 12 st ekvationer med 12 st obekanta som kan lösas.

Integranden [B ] ⋅ [D ] ⋅ [B ] är en 12x12 matris innehållande i varje position summan av

T

andraderivators produkter uttryckta som polynom i x och y . För ett element med bestämda
sidlängder och plattstyvhet D erhålls efter integrationen en 12x12 matris med talvärden i
positionerna.

Ekvationen gäller också för ett system med flera element genom att sätta ett summatecken
framför integralen. Antalet frihetsgrader n ökar och matriserna måste anpassas därefter. För
varje element blir [B ] ⋅ [D ] ⋅ [B ] en n x n matris med nollor i de positioner som elementet
T

inte berör.

Det ovanstående är en introduktion till tillämpningen av finit-elementmetoden för elastiska

plattor. En allmän beskrivning av metoden tillämpad på elastiska strukturer framgår av boken
Cook-Malkus-Plesha-Witt (2001). Ovan har inte behandlats bl a olika elementtyper,

- 70 -
diskontinuiteter längs elementkanter, oönskade låsningar, koordinattransformationer,
införande av upplag, fördelade laster och uträkning av snittkrafter.

Som exempel på ett utvecklat plattelement ges i bilaga en beskrivning av Diskret Kirchoff
Triangelelement DKT.

Följande exempel illustrerar tillämpningen av finit-elementmetoden.

7.6 Tvåsidigt fritt upplagd platta, handberäkning

Följande enkla exempel illustrerar metoden. Vi skall endast se hur virtuella arbetets princip
ger ett samband mellan kraft och deformation när man ansätter deformationen i form av ett
polynom i x och y.

Den tvåsidigt fritt upplagda plattan enligt figur belastas av en punktlast P vid den ena fria
kanten. Plattan indelas i två kvadratiska element. Endast det vänstra behöver beräknas p g a
symmetri. De fyra hörnen i elementet utgör noder och antalet frihetsgrader är inledningsvis 12
st i form av en nedböjning och två rotationer per nod. Genom att välja två lämpliga
formfunktioner som är anpassade till just detta plattelement kan vi reducera antalet
frihetsgrader till två, nämligen nedböjningarna w2 och w5 . Dessa nedböjningar söks.

x
1 2 3

P
6 L L 4
Fig 7.5 5
Platta fritt upplagd längs två sidor
och fri längs två, punktlast vid fri kant L L

w5

Den första formfunktionen skall ha egenskapen w5 = 1 och w2 = 0 samt uppfylla

gränsvillkoren längs elementets kanter. Vi väljer att utgå från nedböjningen hos en fritt
upplagd balk med spännvidden 2L med punktlast i mitten och nedböjning = 1 i samma
punkt:
x  x2 
w=  3 − 2 
2L  L 
Uttrycket gäller för 0 ≤ x ≤ L längs den fria kanten 6-5. Samma form antas gälla inom
elementets inre men med en linjärt avtagande amplitud mot noll längs den övre fria kanten 1-
2. Formfunktionen erhålls då genom multiplikation med y/L . Med tvärkontraktionstalet
ν = 0 blir my = 0 över hela elementet inklusive de fria kanterna (vilket eftersträvas).
Plattstyvheten är D = EI/(1-ν2) = EI .
x  x2  y
w=  3 − 2  ⋅
2L  L  L

- 71 -
 3 1
N1 = 2
⋅ xy − 4 ⋅ x 3 y (formfunktion i form av ett polynom)
2L 2L
Här ingår nu att w och x-krökningen i noderna 1 och 6 är noll och att y-rotationen i noderna
2 och 5 är noll.

x
y 0

Fig 7.6
Formfunktion N1 N1
1

Genom studium av formfunktionen ser man att denna egentligen motsvarar vänstra halvan av en
tresidigt fritt upplagd platta med triangulära linjelaster enligt figur nedan. Detta har kontrollerats
med en fullständig FEM-beräkning. Tredjederivatan och tvärkraften i x-led är inte noll längs
linjen x = L. Den valda formfunktionen är alltså en approximation vid tillämpningen för en
punktlast.

Fig 7.7

Den andra formfunktionen väljs som spegelbilden av den första med egenskapen w2 = 1 och
w5 = 0 . y byts mot L-y .
3 3 1 1
N2 = ⋅ x − 2 ⋅ xy − 3 ⋅ x 3 + 4 ⋅ x 3 y
2L 2L 2L 2L
Formfunktionerna sammanfattas i 1x2-matrisen
[N ] =  3 2 ⋅ xy − 1 4 ⋅ x 3 y 3 3 1 1 
⋅ x − 2 ⋅ xy − 3 ⋅ x 3 + 4 ⋅ x 3 y 
 2L 2L 2L 2L 2L 2L 

För att tillämpa principen för virtuellt arbete behövs andraderivatorna och deras produkter.
∂N 1 3 3
= 2 ⋅ y − 4 ⋅ x2 y
∂x 2L 2L
∂N 2 3 3 3 3
= − 2 ⋅ y − 3 ⋅ x2 + 4 ⋅ x2 y
∂x 2L 2L 2L 2L
∂ N1
2
3
= − 4 ⋅ xy = κ1xx
∂x 2
L
∂2N2 3 3
= − 3 ⋅ x + 4 ⋅ xy = κ2xx
∂x 2
L L
∂ 2 N1 3 3
= 2 − 4 ⋅ x2 = κ1xy
∂x∂y 2 L 2 L
∂2 N2 3 3
= − 2 + 4 ⋅ x2 = κ2xy
∂x∂y 2L 2L
Andraderivatorna med hänsyn till y är noll.

Integrationen över plattelementets yta av produkten av andraderivatorna utförs.

- 72 -
 2
L L
 ∂ 2 N1  L L
9 2 2 1
∫0 ∫0  ∂x 2 
  d yd x = ∫0 ∫0 L8 ⋅ x y ⋅ dydx = L2
2
L L
 ∂2N2  1
∫0 ∫0  ∂x 2  dydx = L2 (lika som ovan)
2
L L
 ∂ 2 N1  L L
 9 9 9 4 6
∫0 ∫0  ∂x∂y 
  = ∫0 ∫0  4 L4 − 2 L6 ⋅ x + 4L8 ⋅ x  ⋅ dydx = 5L2
2
d yd x
2
L L
 ∂2N2  6
∫0 ∫0  ∂x∂y  dydx = 5L2 (lika som ovan)
L L
 ∂ 2 N1 ∂ 2 N 2  L L
 3  3 3  1
∫0 ∫0  ∂x 2 ⋅ ∂x 2 dydx = ∫0 ∫0  − L4 ⋅ xy ⋅  − L3 ⋅ x + L4 xy   ⋅ dydx = 2 L2
 

L L
 ∂ 2 N1 ∂ 2 N 2  L L
 3 3 2  3 3 2 6
∫0 ∫0  ∂x∂y ∂x∂y 
 ⋅  dydx = ∫0 ∫0  2L2 − 2L4 ⋅ x  ⋅  − 2 L2 + 2L4 ⋅ x  ⋅ dydx = − 5L2

 κ 1xx κ 2 xx 
Töjnings-förskjutningsmatrisen blir [B] =  κ1yy κ 2 yy 

2 ⋅ κ 1xy 2 ⋅ κ 2 xy 
och integranden blir
D 0 0   κ 1xx κ 2 xx 
 κ1xx κ 1yy 2 ⋅ κ 1xy    
[B] ⋅ [D] ⋅ [B] =  0  ⋅  κ 1yy κ 2 yy  =
T
 ⋅0 D
κ 2 xx κ 2 yy 2 ⋅ κ 2 xy   0 0 D / 2 2 ⋅ κ1xy 2 ⋅ κ 2 xy 
   

 κ1xx 2 + κ1yy 2 + 2 ⋅ κ1xy 2 κ1xx ⋅ κ 2 xx + κ1yy ⋅ κ 2 yy + 2 ⋅ κ1xy ⋅ κ 2 xy 

= D⋅ 
κ 1xx ⋅ κ 2 xx + κ 1yy ⋅ κ 2 yy + 2 ⋅ κ 1xy ⋅ κ 2 xy κ 2 xx 2 + κ 2 yy 2 + 2 ⋅ κ 2 xy 2 

Integralen över ytan blir

 1 6 1  6 
 + 0 + 2⋅ + 0 + 2 ⋅  − 
LL 2 2 2 2 
∫ ∫ [B] [D]⋅ [B]⋅ dydx = D ⋅  1
T L 5 L 2 L  5 L  =
 6  1 6 
00  2 + 0 + 2 ⋅  − 2  + 0 + 2⋅ 
 2L  5L  L2 5 L2 
 17 19 
 − 
2
= D ⋅  5L 10 L2 
− 19 17 
 10 L2 5L2 

Med insatt L = 5 m, P = 0,100 MN som ger P/2 = 0,050 MN på ena platthalvan, h = 0,4 m,
E = 30000 MPa, D = EI = 160 MNm erhålls ekvationssystemet

 17 19 
 −
160 ⋅  5 L
2
10 L2  ⋅  w5  = 0,050
19 17  w2   0 
− 
 10 L2 5 L2 

- 73 -
med lösningen

w5 = 0,00334 m w2 = 0,00187 m

En FEM-beräkning på dator med element 0,5x0,5 m (Kirchoffelement, ν = 0) gav

w5 = 0,00351 m w2 = 0,00194 m

Skillnaden är endast 4 à 5 %.

En kontroll av storleksordningen kan göras genom att sätta P = 0,100 MN i både punkt 5 och
2. Då ger handberäkningen ovan nedböjningen w = 0,00334 + 0,00187 = 0,00521 m vilket är
lika med balknedböjningen
Pl 3 2 ⋅ 0,100 ⋅ 10 3
w= = = 0,00521 m,
48 EI 48 ⋅ 160 ⋅ 5
d v s samma resultat, vilket följer av de ansatta formfunktionerna. FEM-beräkningen på dator
gav något större summa w = 0,00351 + 0,00194 = 0,00545 eftersom nedböjningen längs
mittlinjen x = L är krökt.

Med denna grova modell kan inte böjmomenten förväntas bli de rätta. I den belastade punkten
erhålls (utgående från formfunktionerna)
 ∂ 2 N1 ∂2N2   3 3 3 
m5 = D ⋅  z 5 ⋅ + z 5 ⋅  = D ⋅  z 5 ⋅  − 4 ⋅ xy  + z 5 ⋅  − 3 ⋅ x + 4 ⋅ xy   =
2 
 ∂x 2
∂x    L   L L 
  3   3 3 
= 160 ⋅  0,00334 ⋅  − 4 ⋅ 5 ⋅ 5  + 0,00334 ⋅  − 3 ⋅ 5 + 4 ⋅ 5 ⋅ 5   = −0,0641 MNm/m
  5   5 5 
vilket är +0,0641 med vanlig teckenregel.

FEM-beräkningen på dator gav m5 = 0,0931 MNm/m med element 0,5x0,5 m. Detta är i viss
mån ett lokalt spetsvärde.

- 74 -
7.7 Exempel på FEM-beräkningar
7.7.1 Cirkulär platta med centrisk last inom cirkel

En cirkulär fritt upplagd platta med centrisk last inom en cirkel har beräknats dels med FEM
(Kirchoffelement, ν = 0) och dels med formler enligt Timoshenko, Woinowsky-Krieger
(1959).
2

Plattradie a = 3,0 m, 1

t = 1,0 m
10.61 5.32
Fig 7.8
Cirkulär fritt 15.90 1.79
upplagd r
platta med P = 100 kN
Y
19.43

centrisk last x
1
Z X
3

inom cirkel.
Böjmoment 2c = 1,128 m
mx enligt
FEM

Med tvärkontraktionstalet ν = 0 , plattradie = a och lastradie = c är uttrycken för

maximimoment i plattmitt resp radial- och tangentialmomenten (mr resp mt) utanför lastytan
följande:
P  a c2 
mmax = ⋅  ln + 1 − 2 
4π  c 4a 
P a Pc 2  1 1 
mr = ⋅ ln + ⋅ 2 − 2 
4π r 16π  r a 
2
P  a  Pc  1 1 
mt =  ln + 1 − ⋅ 2 + 2 
4π  r  16π  r a 
Erhållna böjmoment visas i diagram. Överensstämmelsen är mycket god.

25
mt,FEM
mr,FEM
20 mt,formel
mr,formel

15

10

Fig 7.9 5
Böjmoment tangentiellt
och radiellt
0
3 r 2 1 0 -1 -2 -3

- 75 -
7.7.2 FEM-beräkning med olika elementstorlekar

En kvadratisk fritt upplagd platta med centrisk last inom en liten kvadrat har beräknats med
FEM (Mindlinelement, ν = 0). Elementstorleken var 0,1x0,1, 0,25x0,25, 0,5x0,5 och
1,0x1,0 m. Erhållna böjmoment mx och my längs snittet x = 0 visas i diagram.

1 2

1.59
6.82

6x6m
t = 1,0 m 12.05

Fig 7.10 y Y
17.28
Kvadratisk fritt
upplagd platta Z X

x
med centrisk last
inom liten P = 100 kN
inom 1 x 1 m
kvadrat.
Böjmoment mx
enligt FEM,
0,25x0,25 4 3

20
mx 18 mx,0,1
16 mx,0,25
14 mx,0,5
12 mx,1,0
10
8
6
4
Fig 7.11a
2
Böjmoment mx längs snitt x = 0
0
vid olika elementstorlekar
3 y 2 1 0 -1 -2 -3

20
my 18 my,0,1
16 my,0,25
14 my,0,5

12 my,1,0

10
8
6

Fig 7.11b 4

Böjmoment my längs snitt x = 0 2

vid olika elementstorlekar 0
3 y 2 1 0 -1 -2 -3

- 76 -
Element 0,5x0,5 m och mindre ger tillfredsställande resultat. Då har man två element eller
fler inom lastens bredd. Elementen 1,0x1,0 är för stora i detta fall med hänsyn till lastens
utbredning.

7.7.3 Vriden platta, Mindlinelement

En platta 9 x 9 m med h = 1,0 m belastas med punktlaster P = ± 100 kN som ytlast inom
kvadrater 0,5x0,5 m nära hörnen enligt figur så att plattan blir vriden. För stabilisering sker
momentinspänd uppläggning i plattans mittpunkt. (Stödreaktionen blir, såsom avsetts, =
noll.)

x
P = 100 P = - 100

8m
y

Fig 7.12
Vriden platta 0,5
P = - 100

P = 100 (nedåt)
0,5 9m

Vi skall se att
* böjmomenten mx och my i plattans inre är ungefär noll,
* vridmomentet mxy är relativt konstant över plattans inre och svarar totalt mot ungefär
halva det pålagda vridmomentet, d v s 0, 5 ⋅ 100 ⋅ 8 = 400 kNm,
* tvärkrafterna vx och vy löper koncentrerat längs plattans kanter och svarar i varje kant
mot ungefär halva ”punktlasten”, d v s ± 50 kN.

Jämför kap 2 mom 2.5 samt kap 14 exempel 14.3.1 (balkrost).

Först utförs beräkningen med Mindlinelement. Resultaten visas i diagram nedan. P g a

symmetri behöver endast nedre halvan visas. E = 20000 MPa och ν = 0.
2

-2.10 2.10

0.00 6.29
Fig 7.13a Y
-10.48
Böjmoment mx 5
-6.29
6

1 2
Z X 1

Böjmomentet mx är noll eller nära noll i plattans inre. För my gäller samma diagram, vridet
90o.

- 77 -
 9

43.50

Fig 7.13b Y

5 27.76
35.63
6
19.89
Vridmoment mxy 1
12.02
2
Z X 1

Vridmomentet är ungefär konstant 45 à 47 kNm/m i plattans inre och avtar markant intill fri
kant. Jämför med handräknat värde (medeltal) 0, 5 ⋅ 100 ⋅ 8 / 9 = 44,4 kNm/m.
Huvudmomenten är mI = - mII = 45 á 47 kNm/m riktade i 45o .
2

0.00

Fig 7.13c Y
0.00
21.99
Tvärkraft vx 5

109.93
65.96 6

1 2
Z X 1

I tvärkraftsdiagrammet illustreras att en tvärkraft ≈ 50 kN överförs längs kanten.

Denna beräkning stämmer med balkrostberäkningen i kap 14 mom 14.3.1.

Ned- resp uppböjningen i lastmitt var 0,441 mm. Omräknat till en modell med tre fasta stöd
och en belastad ”punkt” blir nedböjningen i lastmitt 4 ⋅ 0,441 = 1,76 mm (jämför kap 14).

7.7.4 Vriden platta, Kirchoffelement

Samma exempel som ovan men räknat med Kirchoffelement. E = 20000 MPa och ν = 0.
2

4.66

-13.98 13.98
-4.66
Fig 7.14a Y

5
-23.29
6

Böjmoment mx Z
1
X 1
2

Böjmomentet är noll eller nära noll i plattans inre.

- 78 -
 9

42.02

39.35
39.35

34.01 34.01

Fig 7.14b 5
26.00 6

Vridmoment mxy Z
1
X 1
2

Vridmomentet är något för litet i plattans inre och avtar inte intill fri kant såsom vid
Mindlinelement.

0.00
0.00

-27.34 13.67
Y

Fig 7.14c 5
13.67 6

Tvärkraft vx Z
1
X 1
2

I resultatet för tvärkrafter visas inte den koncentrerade tvärkraften längs kanten.

Jämvikten för vridning är tillfredställd först när tvärkrafterna i kanterna tillagts för hand. Se
exempel mom 7.7.5 nedan.

Ned- resp uppböjningen i lastmitt var 0,394 mm, d v s något mindre än för Mindlinelement
eftersom skjuvdeformationerna inte medräknats. Omräknat till en modell med tre fasta stöd
och en belastad ”punkt” blir nedböjningen i lastmitt 4 ⋅ 0,394 = 1,58 mm, jämför kap 14 mom
14.3.1 där det även utförs en handberäkning av nedböjningen.

7.7.5 Rektangulär platta med lokal last, Kirchoff- och Mindlinelement

En fritt upplagd platta i ett spann enligt figur med lokal ytlast intill fri kant beräknas med
FEM med Kirchoff- resp Mindlinelement 0,5 x 0,5 m. Plattjocklek h = 1,0 m, ν = 0. Nedan
studeras snittkrafter dels i två snitt tvärs plattan och dels längs fri kant. Avsikten är att jämföra
resultaten, visa randeffekter och att kontrollera jämvikten.
z-axeln är riktad uppåt och lasten har ansatts med negativt tecken.

- 79 -
 mittsnitt snitt 15,0
fri kant
Platta 20 x 10 m studerat
kantparti

1000 kN fördelat
inom 3 x 3 m

Fig 7.15
Studium av snittkrafter
y
längs fri kant och i snitt
tvärs plattan
x

Böjmomenten mx och my (kNm/m) samt tvärkraften vy (kN/m) i mittsnitt och snitt x = 15

m jämförs i diagram nedan. Resultaten är överensstämmande.
Plattjockleken är liten relativt spännvidden. Hade vi valt stor plattjocklek hade resultaten med
Mindlinelement förändrats.

Mittsnitt x =10 m, böjmoment och tvärkraft vy

700

600

mx-Kirch 500
mx-Mind 400
my-Kirch
300
my-Mind
vy-Kirch 200
Fig 7.16 vy-Mind 100
Jämförelse av resultat i
0
mittsnitt med Kirchoff- resp
Mindlinelement -100
10 y ( m) 8 6 4 2 0

Snitt tvärs x =15 m, böjmoment och tvärkraft vy

300

250
mx-Kirch
200
mx-Mind
my-Kirch 150
my-Mind
100
vy-Kirch

Fig 7.17 vy-Mind 50

Jämförelse av resultat i snitt
0
x=15 m med Kirchoff- resp
Mindlinelement -50
10 y ( m) 8 6 4 2 0

- 80 -
Vridmomentet mxy och tvärkraften vx i snitt x = 15 m jämförs i diagram nedan. Här framgår
skillnader intill de fria kanterna. Med Mindlinelement närmar sig vridmomentet värdet noll
(tydligare ju mindre elementen är) medan tvärkraften växer till ett spetsvärde. Hur detta
stämmer med jämviktsvillkoren studeras nedan.

Snitt tvärs x =15 m, vridmoment och tvärkraft vx

150
100
50
0
-50
-100

Fig 7.18 mxy-Kirch

-150
Jämförelse av vridmoment mxy-Mind -200
och tvärkraft vx i snitt vx-Kirch -250
x=15 m med Kirchoff- resp vx-Mind -300
Mindlinelement -350
10 y (m) 8 6 4 2 0

Jämviktskontroll för tvärkraft med Kirchoffelement utförs med förutsättningen att varje
beräknat snittkraftsvärde motsvarar en stapel med motsvarande höjd. Stapelbredden är 0,5 m
resp för ändvärdena 0,25 m.

Summa vx blir - 478,5 kN, vilket avviker 4,3 % från rätt värde -500 kN.
Vid fria kanter har vi även icke redovisade lokala tvärkrafter motsvarande vridmomentet mxy.
Dessa är 81,6 resp 60,1 kNm/m och vi erhåller
Vx = -478,5 - 81,6 + 60,1 = -500 kN
vilket stämmer med rätt värde -500 kN. Valt tecken hos dessa tillskott svarar mot den yttersta
kraften när vridmomentet tänkes representerat av ett vertikalt kraftpar.

Jämviktskontroll för tvärkraft med Mindlinelement.

Summa vx blir - 498,8 kN, vilket avviker 0,2 % från rätt värde - 500 kN.

Jämviktskontroll för vridmoment med Kirchoffelement utförs på motsvarande sätt.

Summa vridmoment kring mittlinjen y = 5,0 m :
av vx 252,2 kNm motsvarar 14,4%
av mxy 788,0 kNm ” 45,1%
av vx i kanterna 81,6·5,0 + 60,1·5,0 = 708,5 kNm ” 40,5%
summa 1748,7 kNm
Rätt värde är 500 (kN) x 3,5 (m) = 1750 kNm, avvikelse = 0,1 %.

Jämviktskontroll för vridmoment med Mindlinelement.

Summa vridmoment kring mittlinjen y = 5,0 m :
av vx 923,0 kNm motsvarar 53,7 %
av mxy 794,8 kNm ” 46,3 %
summa 1717,8 kNm
Rätt värde är 500 (kN) x 3,5 (m) = 1750 kNm, avvikelse = 1,8 %.
De koncentrerade tvärkrafterna vid fri kant visas alltså inte i Kirchoffmodellen men de
avspeglas i upplagsreaktionen som får toppvärden vid hörn. Mindlinmodellens avvikelser kan
reduceras med finare elementindelning längs kanterna.
- 81 -
Kirchoffmodellens randvillkor vid fri kant kontrolleras enligt följande.
∂m xy
v y ,eff = v y − =0 jämför kap 6 mom 6.3 ”fri kant”.
∂x

Erhållna snittstorheters tecken måste kontrolleras och vid behov omkastas. Jämför fig 1.12.
mxy skall i detta exempel i plattans högra del ha positiva värden. FEM-beräkningen gav
positiva tecken, även i kanten. vy skall i plattans inre ha negativa värden. FEM-beräkningen
gav positiva tecken, men omvänt lokalt i kanten. Teckenjustering ger alltså positiva vy i
kanten. Derivatan av mxy bildas genom differenser mellan näraliggande värden.

Resultat se diagram. Kurvorna för vy och ∂mxy/∂x sammanfaller och vy,eff enligt uttrycket
ovan blir ≈ noll vilket är korrekt.
Tvärkraft och vridmoment
100

80

60

mxy
40
vy
dmxy/dx
20

Fig 7.19
0
Kontroll av randvillkor vid fri
kant x=10 till 20 m, -20
Kirchoffmodell 10 12 14 16 18 x (m) 20

Nedan följer moment- och tvärkraftsdiagram för Mindlinmodellen.

1 2
1

568.65

457.48

346.30
235.13
4 123.95

S1
68.36

Fig 7.20a
mx
max =624 Y

4 3
Z X 3

- 82 -
 1 2
1

26.67
11.78

-3.11

4
-47.77
-32.89
S1
-18.00

Fig 7.20b
my
max = 34 och -55 Y

4 3
Z X 3

1 2
1

0.00

34.39

4
68.77

-85.97 85.97
S1

Fig 7.20c
mxy Y

max = ±103
4 3
Z X 3

1 -200.00 2
1
-80.00

-60.00

-40.00
S1

Fig 7.20d 0.00

-20.00 2

vx
endast kurvor
från noll till -200 Y

har medtagits -180.00

-20.00 0.00
4 3
Z X 3

(vx är större vid den övre fria kanten än vid den nedre. Se fig 7.18 ovan.)

- 83 -
 1 2
1
0.00

80.00
0.00

60.00
4

Fig 7.20e -20.00 40.00

vy S1

20.00
max intill last = 2

91, endast
kurvor från -100 0.00
till +100 har Y

medtagits
4 3
Z X 3

(Högre vy erhölls längs upplagslinjerna.)

7.7.6 Snedvinklig enspannsplatta med utbredd last och med lokal last vid fri kant

En snedvinklig platta i ett spann enligt figur med h = 1,0 m och med linjestöd i kortsidorna
har beräknats med FEM. ν = 0. Mindlinelement har använts för att visa mxy och vx vid fria
kanter. Två lastfall enligt figuren.

fri kant

Utbredd last 10 kN/m2

Lokal last 1000 kN

fördelad inom 3 x 3 m
y

10,0

Fig 7.21
4,0 10,0 10,0

- 84 -
Resultat för utbredd last 10 kN/m2 :

1 2
1

386.06

301.66
Y
217.25
4

S1
Z X
132.85
2
48.45
Fig 7.22a
Böjmoment mx
max = 428
4 3
3

1 2
-0.39
1

5.16
10.71

21.82 Y
21.82
4

S1
Z X
32.92

Fig 7.22b 2

Böjmoment my
max = 35
4 3
3

1 2
1

116.51

116.51 Y 95.52
4

74.54
S1
Z X

53.56
2

32.57
Fig 7.22c
Vridmoment mxy
max = 127 4
3
3

Huvudmoment i liknande platta se fig 1.20.

1 2
1

-60.00
40.00 20.00 0.00
Y
60.00
4
-40.00
Z X

Fig 7.22d -20.00 2

Tvärkraft vx. 80.00

höga kurvor vid fria

kanter är ej inritade
4 3
3

- 85 -
 1 2
1

-10.00

Y
-20.00
4

Fig 7.22e 30.00

Z X

0.00 2

Tvärkraft vy., 20.00

höga kurvor längs 10.00

upplag är ej inritade
4 3
3

Resultat för lokal last 1000 kN :

1 2
1

514.35

392.98

Y
271.61
4
150.24
S1
Z X

28.88
2

Fig 7.23a
Böjmoment mx.
max = 575 4
3
3

1 2
1

24.15

82.83
9.48
Y

4
-19.86
S1
Z X
24.15
53.49 2
-49.20
Fig 7.23b
Böjmoment my.
max = -52 resp 93
4 3
3

1 2
1

5.11
189.57
-17.95

4
51.22
S1
Z X

97.34 143.46
2

Fig 7.23c
Vridmoment mxy.
max = -36 resp 235 4 3
3

- 86 -
Ett huvudmomentdiagram enligt nedan förenar resultaten från de tre ovan visade diagrammen
och ger en tydligare bild av momenttillståndet.

Fig 7.23d
Huvudmoment
mI och mII
max = 576 Mpos
Mneg

Max huvudmoment (576) är ungefär lika med max mx (575) och inträffar vid fri kant i den
belastade ytans kant. (Uppritning har skett av förf. på excelark.)

1
1
-180.00
2

-60.00
60.00

Fig 7.23e 30.00

Z X

Tvärkraft vx.,
högsta kurvor vid fri 0.00 -30.00

kant är ej inritade
4 3
3

1 0.00 2
1

-20.00
0.00 80.00

Y
40.00
-80.00
Fig 7.23f 4

0.00
Tvärkraft vy. Z X
20.00

max invid last = 91, 2

höga kurvor längs

0.00
upplag är ej inritade
4 3
3

- 87 -
Fig 7.23g
Huvudtvärkraft vI

Huvudtvärkraftdiagrammet visar relativt höga tvärkrafter längs övre fri kant till höger om
lasten och längs nedre fri kant. Mycket höga värden vid trubbiga hörn (singulära punkter) får
man betrakta såsom överdrivna. De reduceras betydligt vid elastisk uppläggning. (Den långa
sneda tvärkraftssymbolen är kapad; den tillhör trubbigt hörn.)

Upplagsreaktionens fördelning längs höger stöd för utbredd last 10 kN/m2 och lokal last
1000 kN.
Beräkning utförs dels med fixa och dels med elastiska stödlinjer. De vänstra ändvärdena avser
trubbigt hörn.

1800

1600
kN/m
1400

1200 rz utbr,fix
rz lokal,fix
1000 rz utbr,elast
rz lokal,elast
800

600
Fig 7.24
400
Upplagsreak-
tioner rz vid 200
utbredd last 10
kN/m2 och 0

lokal last 1000 -200

kN 0 2 4 6 8 10 lokalt x 12

Med fixt upplag erhålls vid trubbigt hörn (singulär punkt) lokalt mycket hög upplagsreaktion.

Införs elastiska stöd i form av två väggar med t = 0,3 m och h = 7,0 m fördelas som synes
upplagsreaktionen och reduceras toppen avsevärt. Nedböjningen vid trubbigt hörn blir då
endast 0,25 resp 0,38 mm vid de två lastfallen.

- 88 -
8. Momentkoncentrationer
8.1 Allmänt
Moment- och tvärkraftskoncentrationer uppstår exempelvis vid pelarstöd och
oregelbundenheter i upplag, se exempel i figurer. Dessa punkter kallas singulära punkter när
toppvärdena ökar vid finare elementindelning.

q q

pelarupplag upplag avslutat inåtgående hörn

platta med hål trubbigt hörn

upplag för vingmur avslutat

(i horisontalled, för jordtryck)

Fig 8.1 Momentkoncentrationer

Dessa koncentrationer tolkas oftast som överdrivna, men de signalerar att här finns ett
toppvärde vars storlek man inte direkt kan utläsa. I praktiken fördelar man höga värden på en
mindre bredd. Stöden har en utbredning och en elasticitet vilket reducerar topparna och
fördelar momenten i sidled. Dimensioneringen av böjarmeringen skall inte ske direkt för höga
momenttoppar vid fin elementindelning.

Exempel på beräkningsresultat vid olika detaljmodelleringar av skivstöd (väggstöd) och

pelarstöd ges i G A Rombach (2004, kap 4.4 och 4.8). Stöden kan modelleras med punktstöd,
flera punktstöd i bredd, sammankopplade noder till styv enhet eller med fjädrar.
Rekommendationen för pelarstöd är att tillämpa punktstöd och avläsa böjmomenten i
pelarkanten. Även platta på pelare vid kant samt grundplattor under pelare och vägg
behandlas.

Höga toppvärden hos moment, tvärkrafter och upplagsreaktioner kan väsentligt reduceras om
relevant elasticitet medtas i beräkningsmodellen, jämför exempel mom 7.7.6 ovan.
I J Blaauwendraad (2010, kap 14.7) visas exempel på väsentlig reduktion när
stödeftergivlighet och även reduktion hos plattans böjstyvhet p g a uppsprickning medtas i
modellen. Se även G A Rombach (2004, kap 4.6).

- 89 -
8.2 Pelarstöd
Teoretiskt är böjmomenten över ett punktupplag oändligt stora. I en FEM-beräkning, där ett
punktupplag införs i en nod, erhålls ett ändligt toppmoment som blir större ju finare
elementindelningen är. Böjarmeringen skall inte direkt dimensioneras för ett erhållet högt
toppmoment.

Över pelarstöd bör plattan dimensioneras för moment som erhållits med en upplagsreaktion
fördelad på pelarytan eller på en förstorad pelaryta. När upplagstrycket fördelas sker en
betydande dämpning av momenttoppen. Nedan anges först en beräkningsprincip. Sedan
prövas olika stödspridningar och slutligen rekommenderas en viss stödspridning. Detta förslag
till lämplig dimensioneringsmetod är utformat av förf.

(Framställningen nedan är fristående från råd i TRVR Bro 11 (2011, kap D.2.2.1.6.1).
Jämför även Sustainable bridges, CTH Avd f Konstruktionsteknik (2008) samt
Sustainable bridges, Background document D4.5 (2007).)

Momenttillståndet i en rätvinklig pelarunderstödd plattbro med fördelad last framgår av

exempel i slutet av detta kapitel.

Beräkningsprincip

Pelarreaktionerna är som regel statiskt obestämda storheter. Det är fördelaktigt om dessa kan
fördelas på stödytan.

Lösning :

Punktupplag ger Fördelad stödreaktion Punktupplag plus en

momentkurva med hög
topp som inte enkelt
kan användas
ger användbar vald approximativ
momentkurva men fördelad stödreaktion
stödreaktionen är inte ger användbar
initiellt känd momentkurva utan
störande toppvärde

Fig 8:2 Lämplig lösning

Steg 1: Beräkna plattan med punktstöd i noder över pelare. Notera erhållna
upplagsreaktioner.

Steg 2: Beräkna återigen plattan med punktstöd i noder över pelare men med samtidigt
verkande uppåtriktade ytlaster inom lämpliga stödytor. Ytlasterna bestäms med ledning av
upplags-reaktionerna beräknade i steg 1. Nodreaktionerna blir nu nära noll.
Har man flera lastfall med inte alltför olika stödreaktioner kan ytlasten väljas motsvarande
egenvikt plus viss nyttig last varvid resterande upplagsreaktion automatiskt tas i noden.
Nodreaktionen bör vara liten och uppåtriktad.

Steg 3: Dimensionera böjarmeringen för medelmomentet inom en viss bredd.

- 90 -
Strikt armeringsförstärkning

Vid en ökning av den beräkningsmässiga stödytan i exempelvis 45o vinkel enligt figur inför
man (utan att kanske tänka på det) ett lokalt fackverk i båda ledder vilket egentligen medför
behov av ett lokalt armeringstillskott i såväl x- som y-riktning.

c+d c + 2d

Fig 8.3 y
x
Förstoring av c c
pelarstödytor
i 45o riktning,
tillämpas ej
nedan

I förslaget i följande avsnitt sker ingen förstoring av pelarytan men utjämnas toppmomentet
till ett medeltal inom viss bredd.

Excentrisk pelarreaktion

Nedan behandlas förhållandena vid centrisk pelarreaktion. Vid excentrisk reaktion torde en
liknande armeringsutjämning kunna tillämpas.

För skjuvhållfastheten i plattan (stansning) har excentriciteten betydelse. Detta regleras i

normer.

Olika stödspridningar

I följande redovisning av momentkurvor vid olika stödspridningar har utgångspunkten varit

att för x-armeringen är stödspridning i x-led omotiverad. Pelardiametern c är tillräcklig
stödutbredning i x-led och jämvikten bibehålls då i snitt genom pelarcentrum. Toppmomentet
utjämnas till ett medeltal inom viss bredd. Detta är praxis för pelardäck. Jämför också med T-
balken där man räknar med en medverkande bredd.

medverkande bredd medverkande bredd

platta
balk
pelare
Fig 8.4 snitt tvärs bron

- 91 -
 18,0 18,0

Utbredd last 10 kN/m2

punktupplag i en nod

4,0
y

14,0
x

1,0 x 1,0 m

prövade upplagsytor :
Fig 8.5
Prövade
upplagsytor A
punkt B C E F
D
1,0 x 1,0 m 1,0 x 2,0 m 2,0 x 1,0 m 3,0 x 1,0 m
1,0 x 3,0 m

Plattan enligt figuren har effektiva höjden d = 0,95 m och pelardiametern φ = 1,15 m.
Sidmåttet i motsvarande kvadratiska pelarsektion är 1,15/1,128 = 1,02 ≈ 1,00 m. Den har
FEM-beräknats (Mindlinelement 0,5x0,5 m, ν = 0) för olika beräkningsmässiga
stödutbredningar i enlighet med beräkningsprinciper ovan, steg 1, 2 och 3. Lokal finare
elementindelning kring pelarna har inte tillämpats.

För x-armeringen studeras fallen A, B, C och D. För y-armeringen studeras fallen A, B, E

och F. Stödutbredningens korta sida i B till F motsvarar alltså pelartvärmåttet.

Det första diagrammet visar beräknade moment i x-led.

-700 mxA
mx mxB
-600 mxC
mxD
-500 mxAmed
mxBmed
-400 mxCmed
Fig 8.6 mxDmed

Moment mx vid -300

nodupplag samt
-200
kvadratisk och
rektangulär
-100
stödfördelning jämte
medelmoment
0
(snitt x = 0) 7 y 6 5 4 3 2 1 0

- 92 -
Medelvärden har bildats över bredden 3,0 m vilket ungefär motsvarar måttet c + 2d. Följande
medelmoment erhölls:
A -487,2, B -437,9, C -430,9, D -421,3 .

Resultat: Istället för att dimensionera för -675,7 (toppmoment) eller -487,2 (medelmoment
A) kan man dimensionera för något av fallen med stödspridning. Skillnaden är liten mellan
B, C och D. Välj exempelvis fall B med stödyta 1,0x1,0 m vilket är lika med verklig
pelaryta. Medelmomentet är -437,9 .

Nästa diagram visar beräknade moment i y-led.

-500
myA
my myB
-400 myE
myF
myAmed
-300 myBmed
myEmed
Fig 8.7
myFmed
Moment my vid -200
nodupplag samt
kvadratisk och
rektangulär -100
stödfördelning jämte
medelmoment
0
(snitt y =4 m)
-4 -3 -2 -1 0 1 2 3 x 4

Medelvärden har även här bildats över bredden 3,0 m vilket ungefär motsvarar måttet
c + 2d. Följande medelmoment erhölls:
A -227,7, B -168,3, E -160,8, F -151,0 .

Resultat: Istället för att dimensionera för -448,5 (toppmoment) eller -227,7 (medelmoment
A) kan man dimensionera för något av fallen med stödspridning. Skillnaden är liten mellan
B, E och F. Välj exempelvis fall B med stödyta 1,0x1,0 m vilket är lika med verklig
pelaryta. Medelmomentet är -168,3 .

Det är en fördel om såväl x- som y-armeringen kan dimensioneras för samma beräknings-
mässiga stödyta. Exemplet visar att om man väljer stödytan lika med verklig pelaryta, d v s
ingen stödspridning, erhålls ett lämpligt medelmoment i såväl x- som y-riktningen.
Härigenom har medelmomenten, utgående från fall A med nodupplag, reducerats väsentligt.

- 93 -
8.3 Andra fall av koncentrationer
Vid skivstöd inträffar kraftkoncentrationer vid skivans kortsidor varvid en uppdelning kan ske
i flera skilda stödytor med var sin upplagsnod.

Ibland kan det vara lämpligt att mjuka upp fasta stöd genom att sätta in elastiska fjädrar med
representativa styvheter.

Vid fördelning av tvärkraftstoppar måste utjämning ske med försiktighet eftersom

skjuvbrottet i icke skjuvarmerade betongkonstruktioner är sprött. Skjuvarmering kan bli
nödvändig i ansträngda partier.

8.4 Från kvadratiskt pelartvärsnitt till runt

Böjmomenten över pelare kan anses vara oförändrade om pelarytan är oförändrad, d v s
d
= 1,128
c
där d är den cirkulära pelarens diameter och c är den kvadratiska pelarens sidmått.
Kontroll med FEM i ett fall gav differensen endast 0,15 %.

8.5 Ändring av pelarradie resp pelartvärmått

Förstoring av pelardiametern i proportion d2 / d1 ger ett positivt tillskott ∆m till
toppmomentet i såväl x- som y-riktningen, d v s de negativa toppmomenten reduceras. För
kvadratisk pelare insätts c2 / c1 .
R d
∆m = ⋅ (1 + ν ) ⋅ ln 2
4π d1
där R = pelarreaktionen (positiv) och ν = tvärkontraktionstalet.

Uttrycket gäller i normala fall då övriga stöd inte ligger nära den betraktade pelaren. Det har
framtagits ur formel (S Timoshenko, S Woinowsky-Krieger (1959, kap 3 mom 18 )) för
maxmoment i cirkulär platta belastad med centrisk last fördelad inom en (mindre) cirkel
genom superponering av två motriktade laster med olika radie. Formeln gäller även vid
minskning av pelardiametern varvid toppmomentet får ett negativt tillskott.

Exempel
R = 1000 kN, ν = 0. Minska pelarens stödyta från 1,5 x 1,5 m till 1,0 x 1,0 m (eller diameter
1,5 m till 1,0 m).
1000 1,0
∆m = ∆mx = ∆m y = ⋅ (1 + 0) ⋅ ln = −32,27 kNm/m
4π 1,5
Beräkning med FEM i ett fall gav ∆m = -346,3 +315,0 = -31,3 kNm/m. Plattans mått var 16 x
16 m, upplagd i hörnen. Pelarlasterna insattes som belastning i centrum.

- 94 -
8.6 Lokala beräkningsmodeller
I stora strukturer kan det vara lämpligt att använda lokala modeller för studium av exempelvis
geometrivariationer. För exempelvis en plattbro med ett innerstöd i form av ett linjeupplag
kan en övergång till pelarupplag göras genom superponering av en lokal modell enligt figur.

1000 kN jämnt
fördelat

y
Fig 8.8
x
Lokal modell kring
Långsidorna inspända
innerpelare kring x-axeln men ej 1000 kN jämnt
understödda fördelat Pelaravstånd

Graden av variation hos mx (momentkoncentration över pelare) samt storleken av my och

mxy är ett lokalt förhållande som inte beror av brons spännvidder när dessa väsentligt
överstiger pelaravståndet. Inverkande parameter är förhållandet pelartvärmått / pelaravstånd
och genom skalning och justering m h t pelartvärmått och stödreaktion kan resultatet från en
beräkning återanvändas från fall till fall.

Det är inte förf. mening att stödområdet normalt skall behandlas på detta sätt utan modellen är
endast ett exempel på hur en lokal modell kan användas med superponering.

1 2
1
46.36

26.26

-7.26
Y

4
-20.66

Z X

6.15 6.15
2

Fig 8.9a -0.55 -0.55

mx för lokal modell

kring innerpelare
4 3
3

1 2
1

39.91
16.04

4.10

-31.70
Y

4 -79.44
Z X

Fig 8.9b
my för lokal modell 39.91
kring innerpelare
4 3
3

- 95 -
 1 2
1

-21.91 21.91
13.15
Y

4
4.38

Z X

-21.91
Fig 8.9c 21.91

mxy för lokal modell

kring innerpelare
4 3
3

8.7 Broplatta på pelare

Som exempel tar vi en broplatta på pelare enligt figur med jämnt fördelad last. Plattan har
beräknats med FEM (Mindlinelement, h = 0,8 m, ν = 0). Pelarreaktionerna har ansatts som
uppåtriktade ytlaster avpassade så att nedböjningen i pelarmitt är noll.

18,0 18,0

Utbredd last 10 kN/m2

5,0
y
14,0
x

1,0 x 1,0 m
Fig 8.10

1 2
1
-369.34

-205.58

Y
-41.83
4

S1
Z X
121.92

Fig 8.11a 176.51

2
176.51
Böjmoment mx
max = 231 och
-424 4 3
3

- 96 -
 1 2
1

4
-96.46
S1
Z X

Fig 8.11b 46.07

3.31 2

Böjmoment my
max = 60 och
-111
4 3
3

1 2
1

Y 27.68 0.00
4

S1
Z -27.68
X

Fig 8.11c
Vridmoment mxy
max = ± 33 4
3
3

- 97 -
- 98 -
9. Dimensionering av böjarmering
9.1 Allmänt
Påverkan mx, my och mxy beräknas i allmänhet med elasticitetsteori men därefter bestäms
erforderlig böjarmering i resp punkt på plattan med lokal plasticitetsteori, d v s under
antagande av fullt utnyttjande av armering i olika riktningar utan beaktande av
deformationssamband.

Böjmoment (påverkan) i x-riktningen tecknas mx .

Böjmomentkapaciteten i x-riktningen tecknas mRx .
x

Fig 9.1 s mx , mRx

Vid sned spricka avtar armeringsmängden per längdenhet med faktorn cosγ och varje
stångkrafts ”effektivitet” antas avta med faktorn cosγ genom projektion på spricknormalen.
Sammantaget avtar kapaciteten per längdenhet i sprickan alltså med faktorn cos2γ .

s F
γ
Fcos γ

s / cos γ
Fig 9.2 mRγ
Sned spricka
γ

Då kapaciteten i x-riktningen är mRx blir kapaciteten i γ-riktningen

mRγ = mRx ⋅ cos 2 γ (9.1a)
och vid rutarmering i x- och y-led
mRγ = mRx ⋅ cos 2 γ + mRy ⋅ sin 2 γ (9.1b)
Detta är grundläggande samband vid dimensionering av betongplattor.

Man kan diskutera det allmänt tillämpade tillvägagångsättet att bestämma snittkrafterna i
konstruktionen på basis av betongdimensionerna och att sedan beräkna erforderlig
armeringsmängd i varje snitt i brott- och bruksgränstillståndet. Ett mer korrekt förfarande vore ju
att variera betongdelarnas styvheter i relation till deras uppsprickning och armeringsinnehåll och
att sedan utföra kontrollerna. I en platta har vi olika styvheter i sprucken resp osprucken riktning
och vid uppsprickning i två riktningar är styvheterna olika beroende av armeringsmängderna i
resp riktning. Armering placerad snett mot spricknormalen ger dessutom en reducerad styvhet.
Av praktiska skäl avstår man från sådan finräkning. Schablonmässigt kan dock i förspända
konstruktioner styvhetsskillnader införas för spända resp ospända delar.

- 99 -
9.2 Enbart mx
x
armering i uk armering i 45o

y
γ
mx
Fig 9.3
Enbart mx

Vid 45o vridning av armeringen åtgår dubbla armeringsmängden eftersom vardera

armeringslagets kapacitet i x-riktningen nedgått till hälften, ty cos245o = 0,5.

9.3 Enbart mx och my

armering i uk

π/2 + γ
mx γ
Fig 9.4 π/2 - γ
Enbart mx och my my

Momentkapaciteten väljs
mRx = mx mRy = m y

Kapaciteten i sned spricka blir

mRγ = mRx cos2 γ + mRy cos2 ( π / 2 − γ ) = mRx cos2 γ + mRy sin 2 γ (9.2)
I vänstra ledet ingår index γ (gamma) och i övriga led index y . Detta kan vara svårläst.

Ingen över- eller underkapacitet föreligger i spricka med sned riktning, ty

mγ = mx cos 2 γ + my sin 2 γ (från ekv 2.2)

9.4 Enbart vridmoment mxy och myx = - mxy

Enligt kap 2 motsvaras detta vridtillstånd av ett positivt böjmoment = huvudmoment
mt = mxy i t-riktningen samt ett negativt böjmoment = huvudmoment mn = -mxy i
n-riktningen. Armering i huvudmomentriktningarna n (ök) och t (uk) innebär minsta
armeringsåtgång :
mRn = − m xy resp mRt = + m xy

Vid armering i x- och y-riktningarna åtgår dubbla mängden armering i vardera ök och uk :
mRx = + m xy och − m xy resp mRy = + m xy och − m xy
vilket skrivs
uk armering mRx = + m xy mRy = + m xy

ök armering mRx = − m xy mRy = − m xy

- 100 -
 armering i ök alternativ 45 o : ök

mt = mxy

mxy
mn = -mxy

uk uk
mxy
Fig 9.5
Enbart vridmoment
t
mxy n

Med x/y-armering blir det alltså ett rutnät i vardera under- och överkanten. Kritiska
sprickriktningar (där armeringen är fullt utnyttjad) är γk = ±45o . I övriga sprickriktningar
råder stor eller mycket stor överkapacitet. I exempelvis sprickriktning γ = 0o är böjmomentet
= noll medan armeringen har full kapacitet.

En omfördelning av armeringarna i x- och y-riktningen i exempelvis underkant kan ske med

en faktor k (> 0) enligt
1
m Rx = + k ⋅ m xy resp mRy = + ⋅ m xy
k

Detta kan kortfattat visas enligt följande. Bilda överkapaciteten = differensen (f1) mellan
böjmomentkapacitet och böjmoment i sned spricka γ . Böjmomentet blir i detta fall:
mγ = m x cos 2 γ + m y sin 2 γ − 2m xy cos γ sin γ = − 2m xy cos γ sin γ
γ= -45o 0 45o 90o 135o
mγ = mxy 0 -mxy 0 mxy

f1 = mRx cos 2 γ + mRy sin 2 γ + 2m xy cos γ sin γ ≥0

2
Dividera med cos γ och sätt - sinγ / cosγ = k .
f 2 = mRx + k 2 mRy − 2km xy ≥0
Minimum av överkapacitet f2 = 0 i kritisk sprickriktning erhålls genom att derivatan m a p k
sätts = noll
df 2 1
= 2kmRy − 2m xy = 0 ⇒ mRy = ⋅ m xy
dk k
mRy insatt i f2 ger ⇒ mRx = k ⋅ m xy
k väljs positivt och med ett värde kring 1,0 blir den kritiska sprickriktningen kring γ = -45o
(eller likvärdigt kring 135o).
d 2 f2
Överkapaciteten f2 har här ett mimimivärde eftersom = 2 m Ry > 0 .
dk 2

Exempel :
Av ett yttre vridmoment mxy = 1 erhålls böjpåverkan m(gamma) och böjkapaciteter av x-
och y-armering (mRxg resp mRyg) i olika sprickriktningar från γ = -90o till +90o enligt
följande diagram för k = 1,0 resp k = 1,3. Summakapaciteten mRg = mRxg + mRyg skall
vara minst lika med påverkan för alla γ . Tangering sker vid γk = -45o resp strax intill -45o.
( mRxg betyder moment, kapacitet, av x-armering, i spricknormalriktning γ (gamma)).
- 101 -
 Vriden platta, moment i spricka, k=1,0 Vriden platta, moment i spricka, k=1,3
1,4 1,4
1,2 1,2
1,0 1,0
0,8 0,8
0,6 0,6
0,4 0,4
böjmoment

böjmoment
0,2 gamma 0,2 gamma
0,0 0,0
-90 -45 -0,2 0 45 90 -90 -45 -0,2 0 45 90
-0,4 -0,4

m(gamma) -0,6 m(gamma) -0,6

-0,8 -0,8
mRxg mRxg
-1,0 -1,0
mRyg mRyg
-1,2 -1,2
mRg mRg
-1,4 -1,4

Fig 9.6 Böjmoment i sprickor med olika riktningar av ett vridmoment mxy = 1. Kapaciteten
är minst lika med påverkan för alla γ.

9.5 Allmänt fall med mx , my och mxy

armering i uk

mxy

mx
Fig 9.7
mx my och mxy my
mxy

Kapaciteterna baseras på plasticitetsteori och summering av ovanstående kan ske till

dimensioneringsuttrycken

uk armering: mRx = mx + k1 ⋅ mxy (9.3)

1
mRy = m y + ⋅ mxy
k1
ök armering: mRx = mx − k2 ⋅ mxy
1
mRy = my − ⋅ mxy
k2

Uttrycken har härletts av A Hillerborg (1953). De återfinns i BBK 04 (2004) (mom 6.5.3.2
plattor resp mom 6.7.3 skal) samt i annan form i Eurokod 2 - Del 1-1 (2005) och Eurokod 2 -
Del 2 (2005). Kritisk sprickriktning (där armeringen är fullt utnyttjad) vid k = 1 blir
antingen γ = -45o eller γ = +45o beroende av vridmomentets tecken.

Om exempelvis för underkantsarmeringen mRx > 0 men mRy < 0 (som ger negativt
armeringsbehov) till följd av att my < 0 och även my < - |mxy| kan, för att reducera
x-armeringen i uk, väljas ett k1 skilt från 1 enligt
- 102 -
 1 m xy
0 = my + ⋅ mxy k1 = − (som blir positivt)
k1 my
mxy2
⇒ mRx = mx − för uk armering (my är negativt) (9.4)
my
Se exempel mom 9.6 nedan.

Dimensioneringsformlerna tillfredställer jämvikten i varje enskild punkt för sig. Sammantaget

över en plattkonstruktion är detta på säkra sidan eftersom sprickbildningen styrs av
samverkan mellan de olika plattdelarna. Flytsprickorna (exempelvis vid k1 = k2 = 1,0) kan
vanligtvis inte vara riktade i 45o vinkel mot armeringen i alla punkter samtidigt.

I figur nedan åskådliggörs tillämpningen av ekv 9.3 och 9.4.

my
m xy

2 1
mx
m xy
Fig 9.8
Tillämpning av ekv 9.3 och 9.4: mx m y
2
=1
Område m xy
1: ekv 9.3, rutarmering
4 3
2 och 3: ekv 9.4, armering i en riktning
4: ingen armering

Vid sned spricka genom ett rätvinkligt armeringsnät blir böjmomentkapaciteten

mRγ = mRx cos 2 γ + mRy sin 2 γ = (9.2 ovan)
1 1 mRx + mRy mRx − mRy
= mRx (1 + cos 2γ ) + mRy (1 − cos 2γ ) = = + ⋅ cos 2γ
2 2 2 2

Figuren visar kapaciteten i ett polärt diagram. Funktionen har samma form som påverkan
mx uttryckt i mI och mII (kap 3, Mohrs cirkel, ekv 3.1a).

mRx
Fig 9.9 γ
Böjmomentkapacitet i mRγ
polärt diagram mRy
polärt diagram

- 103 -
Kapacitetskurvan skall omsluta påverkanskurvan vilken kan vara något vriden till följd av
vridmoment, se exempel nedan. Tangeringspunkterna i riktning γk markerar kritisk
sprickriktning i vilken all armering utnyttjas.

γk = ± arctan k

med k enligt ekv 9.3 ovan och tecken beroende av vridmomentets (omvända) tecken.
Med k = 1 och positivt mxy fås γk = - 45o .

9.6 Rätvinkligt armeringsnät, dimensionering

Antag mx = 100, my = 20 och mxy = 30 (enhet ex.vis kNm/m).

y
mRx
30
plattelement
mRy
100
Fig 9.10
Påverkan i x- och
20
y-led
30

mRx , uk = 100 + 1 ⋅ 30 = 130 >0, ok

1
mRy , uk = 20 + ⋅ 30 = 50 >0, ok
1
mRx, ök = 100 − 1 ⋅ 30 = 70 eftersom mRx, ök > 0 väljs = noll
1
mRy , ök = 20 − ⋅ 30 = −10 <0, ok, men det är onödigt att armera i ök i detta fall,
1
se nedan.

20
α mI
mII mI mböj
x
2α mII γ spricknormal
Fig 9.11 30
Mohrs cirkel
(orienterad i
x-riktningen) 100
mvrid

För ök armering kan k2 justeras så att armering i y-led ej behövs.

1
mRy , ök = 20 − ⋅ 30 = 0 ger k2 = 1,5
k2
mRx , ök = 100 − 1,5 ⋅ 30 = 55 blev positivt, väljs = noll

- 104 -
Dimensioneringen är här avslutad men nedan studeras momenttillståndet närmare.

kritisk spricknormal
A

kapacitet mRγ,uk
kritisk spricka mI
−γ påverkan mγ
α x
Fig 9.12
Böjmoment
mII
(kapacitet och
påverkan) i
polärt diagram
(princip) B
y

I principdiagrammet visas kurvor för kapacitet och påverkan. Armeringsriktningar är x- och

y-riktningarna. Kapaciteten är större än eller lika med påverkan i alla tänkta sprickriktningar.
I punkt A tangerar kurvorna varandra. (Om mxy växlar tecken blir B tangeringspunkt.) För
kritisk spricknormal genom A erhålls vid k1 = 1
γk = ± arctan k = - arctan 1 = -45o och likvärdigt 135o

I diagrammen nedan visas resultatet av detta beräkningsexempel.

Böjmomentkapaciteten mRγ (betecknat mRg) i uk visas som funktion av

spricknormalriktningen γ (ekv 9.2) :
mRγ , uk = 130 ⋅ cos 2 γ + 50 ⋅ sin 2 γ (max = 130, min = 50)
Kapaciteten i ök för negativt moment blir
mRγ , ök = 70 ⋅ cos 2 γ − 10 ⋅ sin 2 γ (max = 70, min = -10)
där endast negativa moment är intressanta.

Påverkan: Huvudmomenten är (Mohrs cirkel kap 3) :

100 + 20 (100 − 20) 2
mI,II = ± + 30 2 = 60 ± 50 = 110 resp 10
2 4
2 ⋅ 30
2α = arctan + 0 ⋅ π = 36,87 o ⇒ α = 18,43o
100 − 20
Böjmoment vid varierande γ :
1 1
mγ = (110 + 10) + (110 − 10) cos( 2 ⋅ 18,43 o + 2 ⋅ γ )
2 2

Armeringsbehovet i ök kan i detta fall nollställas enligt ovan, se kurva mRγ,ök2 med k2 = 1,5 .

Kurvan för påverkan ligger mellan kapacitetskurvorna och tangerar dessa. Tangeringspunkter
inträffar vid γk = 135o (uk) och 45o (ök). För justerad kurva med k2 = 1,5 blir tangerings-
punkten något förskjuten och ingen armering behövs i ök.

- 105 -
 Böjmoment vid olika sprickriktningar 1
36 150 2
140 35 3
34 4
mg 33 5
100
120 mRg,uk 32 6
mRg,ök1 31 50 7
100
mRg,ök2 30 8
0
80 29 9
böjmoment

28 -50 10
60
27 11
40 26 12

25 13
20
24 mg 14
justerad
mRg,uk
23 15
0 mRg,ök1
22 16
0 30 60 90 120 150 180 21 17 mRg,ök2
20 18
-20 19 nollinje
spricknormal-riktning gamma

Fig 9.13 Böjmoment i olika tänkta sprickriktningar. mg är påverkan mγ och mRg är

kapacitet mRγ . Spricknormalens riktning utgår från γ = 0o i riktning 10 och ökar medsols.
Grova streckade linjer är armeringsriktningar

I det polära diagrammet har valts m = -50 i origo. Nollinjen är en cirkel. x-riktningen γ = 0
är riktning 10.

9.7 Rätvinkligt armeringsnät enligt Eurokod 2

Anm: En plan konstruktionsdel med normalkrafter nx, ny och nxy (kN/m) i sitt eget plan är en
”skiva”. Utan dessa krafter men istället med mx, my, mxy (kNm/m), vx och vy (kN/m) har vi
en ”platta”. Förekommer samtliga dessa krafter har vi, allmänt sett, ett ”skal”, men om
konstruktionen är plan använder vi även här termen ”platta”.

I Eurokod 2 - del 2 (2005) bilaga LL anges en dimensioneringsmetod för skalelement

innebärande en uppdelning av elementet i tre skivor, en övre, en undre och en i mitten. Den
(tjockare) delen i mitten antas uppta tvärkrafter och de (tunnare) i uk och ök antas i
samverkan uppta moment och normalkrafter. De sistnämnda skivorna dimensioneras för
krafter i resp skivas plan och detta sker enligt Eurokod 2 - Del 1-1 (2005) bilaga F samt (i
stort sett likalydande) Eurokod 2 - del 2 (2005) bilaga F . (Dimensionering för tvärkraft
förbigås här.) Bilagorna LL och F har informativ karaktär.

Fig 9.14 nyxs nxys

z
Krafter på ett nxs
treskiktat skal- eller y x nys
plattelement nxi nyxi nxyi nyi

- 106 -
Utgående från plattans snittkrafter mx, my, mxy, vx, vy, nx, ny och nxy erhålls av
jämviktsvillkoren krafterna i figuren på de tre skivorna. Om tvärkraftsarmering erfordras sker
ett tillägg till de horisontella krafterna n.

För en platta utan normalkrafter angavs ovan (ekv 9.3) dimensioneringsuttrycken (med insatt
k = 1)
mRx = mx + mxy
mRy = m y + mxy etc

I bilagan F till Eurokod 2, för skivelement, anges (i form av betongspänningar)

f td´ x = τ Edxy − σ Edx
f td´ y = τ Edxy − σ Edy
vilket överensstämmer med momentformlerna (ekv 9.3) om man
* tillämpar uttrycken på en platta utan resulterande normalkrafter,
* omtolkar momenten till spänningar i den dragna zonen (skivan i exvis uk).
Teckenregeln i bilagan F är omvänd, d v s betongtryck tecknas positivt, och f är
armeringsspänningen (positiv vid drag) multiplicerad med det relativa armeringsinnehållet.

Justeringsformeln ekv 9.4 ovan har också sin motsvarighet i bilagan F till Eurokod 2.
Alternativ härledning för skivor, se Handbok till Eurokod 2, volym I (2010) kap X7 .

Slutsats: Dimensioneringsformlerna ekv 9.3 och 9.4 är i överensstämmelse med Eurokod 2.

I bilagan F anges också en betongtryckspänning σ cd = 2 ⋅ τ Edxy i skivans plan, vilket omsatt

till en platta skulle vara en betongtryckspänning horisontellt i, säg, den dragna underkanten.
Formeln kan förklaras med nedanstående figur. (Anm: I en osprucken skiva ger skjuvandelen
sneda tryck/dragspänningar σ = τ .)

Skiva i ex.vis underkanten av en böjd platta. Skjuvspänningstillståndet

Betongdragspänningar σ tas av armering delas i två 45 0-delar, nedan

σx armeringsstänger
σ135 = τ
τxy
= förankrade
betongtryckspänningar
blir lika med σ45
σx
σy + +
σ45 = τ tas av
armeringen
σy

Fig 9.15 Förklaring av uttryck för betongtryckspänning i Eurokod

Skivelementets yttre laster delas i tre delar. Första lastdelen består av normaldrag-
spänningarna i x- och y-led. Här uppstår dragspänningar i armeringen och inga
betongtryckkrafter. Skjuvspänningarna är uppdelade i två lastdelar, drag i 45o-riktningen och
tryck i 135o-riktningen. Dragspänningen i 45o-riktningen ger ett betongtryck σ = τ i
135o-riktningen. Då förutsätts att armeringen har full dragspänning inom elementet och är
förankrad i elementkanten. Den tredje lastandelen är σ = τ i 135o-riktningen.

- 107 -
Summa tryckspänning i 135o-riktningen blir

σ = 2τ .

Den beräknade betongtryckspänningen har relevans närmast för skivor. I plattor saknar
beräkningsvärdet betydelse eftersom armeringen samverkar med plattan i hela dess tjocklek.

- 108 -
10. Snedvinkligt armeringsnät
10.1 Dimensionering
Vid vridning av den ena armeringsriktningen från 90o till ψ (psi) förändras
kapacitetsbilden. Detta visas med följande exempel.

Se diagram nedan där riktning 10 är x-riktningen. Utgående från armering motsvarande

böjmomentkapacitet 100 i armeringsriktning 1 (x-riktn) och 40 i armeringsriktning 2
(y-riktn) visar diagrammen hur böjmomentkapaciteten förändras när armeringsriktning 2 vrids
från ψ = 90o (vänstra figuren) till ψ = 120o (högra figuren). Maxkapaciteten vrids åt den
”starka” riktningen och ökar i detta fall från 100 till 114 och minkapaciteten minskar från
40 till 26.

Kapaciteterna har beräknats med ekv 9.2 anpassad enligt följande:

mRγ = 100 ⋅ cos 2 γ + 40 ⋅ cos 2 (ψ − γ )

psi = 90 grader psi = 120 grader

1 1
36
120 2 3
35 36120 2 3
34
35
4
34 4 100
33 100 5 33 5
32 80 6 32 80 6
31 7 31 60 7
60
30 8 30 40 8
40
29 9 29 20 9
20
28 0 10 28 0 10

27 11 27 11
26 12
26 12
25 13
25 13
24 14
24 14
23 15
23 15 22 16mRg,uk
22 16 21 20 18 17
21 20 18 17
mRg,uk
19
19
Fig 10.1 Böjmomentkapacitet vid vridning av den ena armeringsriktningen.
Armeringsriktningar visas med grova streckade linjer

Dimensionering av snedvinkligt armeringsnät i en punkt kan enkelt ske på ett excelark. En

kurva mγ = f(γ) uppritas utgående från kända värden på påverkansmomenten mx, my och
mxy (ekv 2.2). En annan kurva mRγ = fR(γ) uppritas utgående från valda armeringsriktningar
och successivt anpassade böjmomentkapaciteter i dessa riktningar (ekv 9.2 med anpassade
vinklar). Villkoret för en lösning är att kapaciteten för alla γ skall överstiga eller vara lika
med påverkan. Om påverkan har såväl positiva som negativa värden skapas två skilda
kapacitetskurvor, en för armering i uk och en för ök. Se exempel på diagram i fig 10.6
(vänstra) nedan.

Slutna formler för dimensioneringen har härletts av B Kuyt (1964). Härledningen utgår från
jämvikten för ett litet skivelement enligt figur. Givna storheter är
* huvudnormalkrafterna nI och nII (kN/m),
* armeringriktningarna δ och ψ,

- 109 -
Sökta storheter är
* armeringskapaciteterna ns1 och ns2 (kN/m) varur tecknas ns11 = ns1 ⋅ cos δ o s v med
hänsyn till elementsidans projektion på en linje vinkelrät mot kraften,
* betongkraft nc med vinkel φ
Jämvikt för dragkraft = nI resp nII i elementsidorna ger två ekvationer. Skjuvkraft = noll i
elementsidorna ger en ekvation, eftersom uttrycken blir lika för de två sidorna.
Med tre ekvationer och fyra obekanta måste en storhet styras. Genom att välja betongkraftens
riktning φ i riktning = bisektrisen till ψ , d v s mitt emellan armeringsriktningarna, erhöll
Kuyt de sökta uttrycken för erforderliga armeringskapaciteter ns1 och ns2 (kN/m) jämte
betongkraft nc .

Dimensioneringsformlerna för skiva överförs till platta genom utbyte av huvudnormalkrafter

till huvudmoment mI resp mII samt armeringskapaciteter till momentkapaciteter mR1 resp
mR2 . Betongkraften saknar intresse då den överförs till plattans tryckzon och ingår i
betongtryckspänningarna av mI och mII .
nc1
ns11 ϕ
δ ns21
ψ
arm 1
δ ns22
Fig 10.2 nII
Jämvikt för ett skivelement enl B Kuyt, ψ ψ
huvudnormalkrafter är nI och nII, 1 arm 2
δ
stålkrafter är ns1 och ns2 , ns12
ϕ
betongkraft är nc nc2
1
nI

Dimensioneringsformlerna återges nedan, ekv 10.1, i den form de framställs i TRVR Bro 11
(2011, kap D.2.2.1.5). Vinklarna δ och ψ definieras i normen. (Normens ψ motsvarar
Kuyts 180o –ψ ) .

I figuren nedan har normens figur kompletterats med koordinatsystem och spricknormal..
Utgående från momenten mx, my och mxy erhålls huvudmomenten mI och mII samt vinkeln
α med hjälp av Mohrs cirkel. Armeringsriktningen 1 avviker vinkeln δ från riktningen för
huvudmomentet mI . Armeringsriktningen 2 bildar vinkeln ψ mot armeringsriktningen 1.
y
arm.riktn 2

mII arm.riktn 1

β
δ mI
α
x
Fig 10.3 γ
ψ
Vinkeldefinitioner vid
snedvinkligt armeringsnät

- 110 -
Armeringsbehoven mR1,uk , mR2,uk , mR1,ök och mR2,ök beräknas med följande formler där
±tecknet sätts till + för uk armering och - för ök armering.

mR1 =
1
sin 2 ψ
[
⋅ mI sin 2 (ψ − δ ) + mII cos 2 (ψ − δ ) ± mI sin δ sin(ψ − δ ) − mII cos δ cos(ψ − δ ) ]
mR2 =
1
sin ψ
2
[
⋅ mI sin 2 δ + mII cos 2 δ ) ± mI sin δ sin(ψ − δ ) − mII cos δ cos(ψ − δ ) ] (10.1)
Genom insättning av ψ = 90o erhålls dimensioneringsformler för rätvinkligt rutnät, uttryckta i
mI och mII . Insätts därefter uttrycken enl ekv 3.1 erhålls dimensioneringsformlerna uttryckta i
mx, my och mxy , se ekv 9.3 , med k1 = k2 = 1.

I följande exempel beräknas utgående från mx , my och mxy

* huvudmomenten mI och mII samt riktningen α enligt ekv 3.3 och 3.4 (Mohrs cirkel),
* dimensionerande böjmoment med dimensioneringsformler enligt ekv 10.1 ovan,
* böjmomentkapaciteten vid olika spricknormalriktningar enligt ekv 9.2 som anpassats:
mRγ = mR1 cos 2 ( β + γ ) + mR2 cos 2 (ψ − β − γ )
* böjmomentpåverkan mγ vid olika sprickriktningar enligt ekv 3.5,
varvid i diagram visas att böjmomentkapaciteten är större än eller lika med påverkan i alla
riktningar.

I uttrycket för mRγ ovan är mR1 och mR2 böjmomentkapaciteten för armeringen 1 resp 2
var för sig, d v s ej i samverkan i resp riktning. mRγ är dock den sammantagna kapaciteten.

För en platta (eller del därav) är i allmänhet vinklarna β = α + δ resp ψ lika i alla
beräkningspunkter, men kan väljas olika i uk och ök.

Vi skall i exempel nedan se att dimensioneringsekvationerna ibland ger negativa

armeringsbehov (negativt mR för underkantsarmering eller positivt mR för
överkantsarmering). Armeringsbehovet är då noll men detta är beräkningsmässigt en
belastning som ger kapacitetsavdrag i alla riktningar (utom vinkelrätt mot armeringen) och
ökar armeringsbehovet i den andra riktningen. Justering, som för rätvinkligt armeringsnät
utfördes med ekv 9.4, är möjlig, se exempel mom 10.3 nedan.

10.2 Snedvinklig plattbro med snedvinkligt armeringsnät

Vi studerar ett snitt (”10,0”) i den snedvinkliga plattbro på skivpelare som ges som exempel
mom 16.8 i kap 16. Lasten är jämnt fördelad 10 kN/m2 över hela ytan. Snedvinkligheten är
26,6o och största huvudmomenten i fält har (typiskt) en riktning αmI lika med ungefär halva
denna vinkel mot x-axeln, d v s 13o i detta fall, då bredden inte är stor i föhållande till
spännvidden.
I breda snedvinkliga plattor blir i mittpartiet de största huvudmomenten riktade ungefär
vinkelrätt mot stödlinjerna, d v s i riktningen av den kortaste spännvidden.

- 111 -
 10,0
fri kant
skivpelare 0,8 x 2,2 m

snitt 10,0 mI y
αmI
Fig 10.4 26,60 x
Platta med 10,0 arm-
snedvinkligt Utbredd last 10 kN/m 2 riktn.

armeringsnät
5,0 18,0 18,0

Nedan visas i diagram mx, my, mxy samt αmI längs snitt 10,0.

mx
250 my
mxy
200 alfa(mI)•10
moment resp 10 x alfa

150

100
Fig 10.5
Moment (påverkan) i 50
snitt 10,0. αmI har
0
multiplicerats med 10
0 2 4 6 8 10 12
för tydlighets skull -50
x (lokalt)

Ett snett armeringsnät med armeringsriktningar parallellt med kanterna dimensioneras, d v s

β = 0 och ψ = 63,4o . Välj som exempel mittpunkten (där αmI är 127 / 10 = 12,7o ) med
följande avrundade snittkrafter:
mx = 200, my = 0, mxy = 50

Huvudmomenten blir:
mI = 211,8 mII = -11,8 α = 13,3o

Dimensioneringsekvationerna 10.1 ger:

mR1,uk = 305,9 mR2,uk = 55,9
mR1,ök = 194,1 (> 0, ger negativ armering) mR2,ök = -55,9

I diagram nedan visas påverkan och kapacitet i olika riktningar. De enskilda kapaciteterna
mR1,uk o s v kan inte direkt återfinnas i diagrammen eftersom kapaciteterna samverkar i det
snedvinkliga armeringssystemet (mRγ,uk, skrivet som mRguk etc).

Det positiva värdet för mR1,ök innebär att mR2,ök blir numeriskt onödigt stort, vilket framgår
av diagrammet. Den beräkningsmässiga negativa armeringen i ök 1-riktning ersätts med en
nolla. Beträffande mR2,ök se möjlig justering i nästa exempel.

- 112 -
 1
36 350 2
35 3
34 300 4
Böjmoment vid olika sprickriktningar 33 250 5
32 200 6
350
150
mg 31 100 7
300
mRguk 50
30 8
250 mRgök 0
29 -50 9
200 -100
28 -150 10
150
100 27 11

50 26 12

25 13
0
24 14
mg
-50 0 30 60 90 120 150 180
23 15 mRg,uk
-100 22 16 mRg,ök
21 17
spricknormal-riktning gamma 20 18 nollinje
19
Fig 10.6 Böjmoment i olika tänkta sprickriktningar. Origo i det polära diagrammet är valt
m = -150. De grövre streckade linjerna anger armeringsriktningarna. Spricknormalens
riktning utgår från γ = 0o i riktning 10 och ökar medsols.

Det är nu i diagram visat för detta exempel att dimensioneringsformlerna ekv 10.1 ger
dimensioneringsmoment som uppfyller kravet på bärförmåga i alla tänkta sprickriktningar.
Kurvan för mRg,uk i det polära diagrammet är vriden något medsols.

Vridningen av sekundärarmeringen till en riktning parallell med stödlinjen ökar armerings-

behovet. Med hänsyn till momentriktningen (påverkan) vore det lämpligare att vrida
sekundärarmeringen åt motsatt håll varvid kurvan för mRg,uk i det polära diagrammet istället
skulle vrida sig motsols och armeringsbehovet väsentligt reduceras.

Rätvinkligt armeringsnät
Motsvarande dimensioneringsmoment för ett rätvinkligt armeringsnät i x- och y-riktningen
blir enligt ekv 9.3 med k = 1
mR1,uk = 250,0 mR2,uk = 50,0
mR1,ök = 150,0 (> 0, ger negativ armering) mR2,ök = -50,0
Efter justering enligt ekv 9.4 erhålls
mR1,uk = 250,0 mR2,uk = 50,0
mR1,ök = 0,00 mR2,ök = -12,5
Dessa dimensioneringsmoment är lägre än dem för snedvinkligt armeringsnät i exemplet
ovan.

10.3 Snedvinkligt armeringsnät, reduktion av armeringsbehov

Såsom ovan framgått för rätvinkligt armeringsnät innebär ett beräknat negativt armerings-
behov i en riktning ett onödigt stort armeringsbehov i den andra riktningen. Detta kan
utjämnas genom att koefficienter k resp 1/k införs före belopptecknet i dimensionerings-
uttrycken. (Ett k-värde skilt från 1,0 innebär att man ändrar betongkraftens riktning relativt
armeringsriktningarna i skivmodellen.) För att göra exemplet tydligt väljs nya ingångsvärden.

Välj mx = 250, my = -40, mxy = -150 β = 0o ψ = 110o

Det negativa mxy–värdet innebär i polärt diagram att påverkanskurvan vrids medsols.

- 113 -
 1
36500 2
35 3
34 400 4
Böjmoment vid olika sprickriktningar 33 5
300
600 32 6
200
mg 31 7
500
mRguk 100
30 8
400 mRgök 0
29 -100 9
300
28 -200 10
200
27 11
100
26 12
0
25 13
-100 mg
24 14
-200 mRg,uk
23 15
mRg,ök
0 30 60 90 120 150 180 22 16
spricknormal-riktning gamma 21 17 nollinje
20 18
19
Fig 10.7 Böjmoment i olika tänkta sprickriktningar före justering. Origo i det polära
diagrammet är valt m = -200. De grövre streckade linjerna anger armeringsriktningarna.
Spricknormalens riktning utgår från γ = 0o i riktning 10 och ökar medsols.

Beräkningsresultat:
mI = 313,6 mII = -103,6 α = 157,0o eller likvärdigt -23,0o

mR1,uk = 498,0 mR2,uk = 98,8

mR1,ök = 209,8 (> 0, ger negativ armering) mR2,ök = -189,4

Reducera mR2,ök på motsvarande sätt som för rätvinkligt armeringsnät. Inför koefficienter k2
och 1/k2 före absolutbeloppen i ekv 10.1:

mR1,ök =
1
sin ψ
2
[
⋅ mI sin2 (ψ − δ ) + mII cos2 (ψ − δ ) − k2 ⋅ mI sin δ sin(ψ − δ ) − mII cosδ cos(ψ − δ ) ]
1  1 
mR2,ök = ⋅ mI sin 2 δ + mII cos 2 δ ) − ⋅ mI sin δ sin(ψ − δ ) − mII cos δ cos(ψ − δ ) 
sin 2 ψ  k2 
(10.2)

Med k1 = 1,0 och k2 = 2,45 erhålls

mR1,uk = 498,0 mR2,uk = 98,8

mR1,ök = 0,8 (≈ 0) mR2,ök = -104,1

Justeringen gav alltså en väsentlig reduktion av mR2,ök .

- 114 -
 1
36500 2
35 3
34 400 4
33 5
Böjmoment vid olika sprickriktningar 300
32 6
600
200
mg 31 7
500 100
mRguk 30 8
400 mRgök 0
29 -100 9
300
28 -200 10
200
27 11
100
26 12
0
25 13
-100 24 mg14
mRg,uk
23 15
-200 mRg,ök
22 16
0 30 60 90 120 150 180 21 17 nollinje
20 18
spricknormal-riktning gamma 19

Fig 10.8 Böjmoment i olika tänkta sprickriktningar efter justering.

Av det vänstra diagrammet framgår att ekv 10.2 ger dimensioneringsmoment som uppfyller
kravet på bärförmåga i alla tänkta sprickriktningar. Koefficienten k2 är vald så att mR1,ök får
ett värde nära noll.

På samma sätt kan mR2,ök i exempel mom 10.2 reduceras från -55,9 till -12,5 .

Det visade justeringsförfarandets allmänna riktighet är inte formellt bevisat utan endast visat
med ovanstående exempel.

För armering i underkanten har båda dimensionerande momenten positivt tecken. Justering av
värdet k1 = 1 uppåt eller nedåt leder inte till armeringsbesparing i dessa fall.

- 115 -
- 116 -
11. Brottlinjeteori
11.1 Allmänt 1
Med brottlinjeteorin (Yield-Line Analysis) skapar man ett system av rörliga plana plattdelar
sammanhängande längs räta linjer i vilka böjarmeringen antas uppnå flytgränsen. Detta är en
plasticitetsmetod för beräkning av bärförmåga m h t böjmoment.

I en armerad betongplatta uppstår vid ökande laster så småningom ett böjsprickmönster, där
närliggande parallella sprickor kan, i en beräkningsmodell, förenas till en brottlinje med
momentkapaciteten (ekv 9.2)
mRγ = mRx cos 2 γ + mRy sin 2 γ
där γ är vinkeln mellan x-armeringen och brottlinjenormalen samt mRx och mRy är
böjmoment-kapaciteten i x- resp y-riktning. En förutsättning är att plattan har
plasticeringsförmåga, d v s är underarmerad så att armeringen kan flyta utan att
betongkrossning inträffar. Vi förutsätter också att armeringen har en tydlig flytgräns.

Flera brottlinjer bildar en brottlinjefigur med det geometriska kravet att en mekanism skall
utbildas med plana plattdelar mellan brottlinjerna och plastiska vinkeländringar längs
demsamma. Brottlinjer med positivt moment betecknas + (plus) och med negativt moment
- (minus). Varje plattdel skall vara i jämvikt.

Begreppet brottlinjefigur används i två ”nivåer”. Benämningen kan avse en viss typ,
principfigur, utan fixerade (måttsatta) brottlinjelägen. Den kan också avse en figur med
fixerade brottlinjelägen. Termens innebörd i det enskilda fallet får framgå av sammanhanget.
Arbetsgången vid plattberäkningen innebär att man prövar olika principfigurer och att man
för var och en av dessa söker de mest kritiska brottlinjelägena.

Momentkapaciteterna mRx och mRy i uk och ök insätts med siffervärden eller uttrycks i
relativa värden, såsom exempelvis mRx = m och mRy = 0,5m . Olika brottlinjefigurer prövas
och den figur som motsvarar den lägsta brottlasten utgör lösningen. Brottlinjernas lägen kan
beskrivas med obekanta parametrar (variabler) såsom avstånd och vinklar i plan. För att skapa
en samverkan mellan olika plattdelar så att de erhåller gemensam brottlast med den förutsatta
armeringsfördelningen införs (vid jämviktsmetoden) obekanta knutkrafter där brottlinjer möts
i en knutpunkt. Dessa krafter motsvarar delar av tvärkrafter och vridmoment i brottlinjen.

En jämviktsekvation per plattdel ger ett ekvationssystem varur knutkrafterna elimineras. Den
resulterande funktionen uttrycker brottlasten som funktion av de geometriska parametrarna
och av momentkapaciteten m. Lägsta brottlast i fallet med endast en geometrisk parameter
erhålls genom att sätta funktionens derivata lika med noll. Vid flera geometriska parametrar
erhålls lägsta brottlast lämpligen genom successiv prövning på ett excelark där
parametervärdena anpassas tills minimum erhålls. Alternativa principfigurer (med andra
jämviktsekvationer) undersöks också. Om erhållen lastkapacitet önskas ökad med en viss
faktor gäller i princip den erhållna lösningen om all armering ökas med samma faktor.

Alternativt utgår man från relativa armeringsmängder i de olika lägena samt en given brottlast
och beräknar erforderliga brottmoment. I detta fall söks brottlinjefigur med största
brottmoment.

De plana plattdelarna består i allmänhet av trianglar eller fyrhörningar. I en brottlinje där

armeringen i x- och y-led är olika upptas, förutom böjmoment, även det vridmoment som
svarar mot armeringsmängderna. Resterande vridmoment jämte tvärkrafter som behövs för
- 117 -
jämvikten insätts i form av obekanta knutkrafter i knutpunkter. I varje knutpunkt skall
knutkrafterna balansera varandra, d v s summan skall vara lika med noll.

Uppgiften löses med jämviktsmetod eller med arbetsmetod. Metoderna ger lika resultat. Vid
arbetsmetod ingår inte obekanta knutkrafter. Dock ingår eventuella yttre punktlaster. Metoden
är en ”övre gränslastmetod” (upper bound theory) innebärande att man i sökandet efter den
kritiska brottlinjefiguren med den lägsta bärförmågan närmar sig det korrekta slutresultatet
uppifrån.

Brottlinjeteorin finns beskriven i

Betonghandbok Konstruktion, utgåva 2 (1990) mom 6.5:24,
Handboken Bygg huvuddel 3 (1969) mom 336:3,
Handboken Bygg band II huvuddel 3 (1961) mom 336:5,
H Nylander-S Kinnunen (1974) (ger en omfattande beskrivning av teorin med ett stort antal
exempel).

11.2 Jämviktsmetod
Kapacitet

Momentjämvikten uppställs för varje plattdel kring var sin lämplig momentaxel.
Kapacitetsvektorerna mRx·a och mRy·b projiceras på momentaxeln. Måtten a och b kan vi
kalla ”armeringsbredd”.

momentaxel

projektioner

mRx.a

a
Fig 11.1
Projicering av kapaciteter på
b
momentaxel
mRy.b

Om projiceringen istället görs på brottlinjen erhålls dess kapacitet enligt figur nedan.
b
M Rγ = m Rγ ⋅ = m Rx ⋅ b ⋅ cos γ + mRy ⋅ b ⋅ tan γ ⋅ sin γ
cos γ
som ger mRγ = m Rx cos 2 γ + mRy sin 2 γ (ekv 9.2 ovan)
Denna kapacitet kan användas för projicering på momentaxeln endast om mRx = mRy . I annat
fall uppstår en vridandel (se figur) som också har inverkan.

- 118 -
 MRγ = mRγ . b / cos γ
γ

γ
co s
b
mRγ MRx = mRx . b resultant,
MRγ

b/
ej parallell med
brottlinjen

b . tan γ MRx
γ
MRy = mRy . b . tan γ vridandel MRy

Fig 11.2

I jämvikten medtas knutkrafter som motsvarar tvärkrafter och del av vridmomentet.

För triangel I i figuren erhålls kring momentaxeln kapacitetsmomentet
a
− 2 ⋅ m Ry ⋅ = − m Ry ⋅ a .
2
För triangel II erhålls kring dess momentaxel, som är sida b
b
− 2 ⋅ m Rx ⋅ = − m Rx ⋅ b .
2

upplagslinje = momentaxel,
positiv riktning
+
a
+
q -last
I

c
b II II
mRγ
mRy b/2
mRx
I
mRy mRγ

mRx
K
y-armering
Fig 11.3
Moment och knutkraft vid
jämviktsmetod a/2

Påverkan

Vid jämnt fördelad last q på triangelelementet I samt en uppåtriktad knutkraft K i hörnet är

momentet kring momentaxeln (upplagslinjen)
1 b b b 1 b
M = q⋅ ⋅a⋅ ⋅ − K ⋅ = ⋅ qab 2 − K ⋅
2 2 6 2 24 2

- 119 -
Ekvationer

Den valda brottlinjefiguren är här fixerad varför plattans bärförmåga erhålls direkt. Två
jämviktsekvationer uppställs. För del II blir knutkraften av jämviktsskäl motriktad.
1 b
Del I: − m Ry ⋅ a + ⋅ qab 2 − K ⋅ = 0
24 2
1 a
Del II: − m Rx ⋅ b + ⋅ qa 2 b + K ⋅ = 0
24 2
Elimineras knutkraften K erhålls lastkapaciteten
m mRy 
q = 12 ⋅  R2x + 2 
 a b 
b a
Knutkraften blir K = ⋅ m Rx − ⋅ mRy
a b
Om a = b och mRx = mRy blir knutkraften noll.

11.3 Arbetsmetod
Inre och yttre arbete skall vara lika vid en plastisk deformation. Man ansätter en vertikal
nedböjning w = 1 i en knutpunkt och beräknar geometriskt övriga knutpunkters nedböjning
samt tillhörande vinkeländringar i brottlinjerna.
x

y-armering

y b/2
horisontell
horisontell

x-armering
Fig 11.4
Vinkeländringar i w=1
armeringens riktning
i brottlinjerna krävs
för arbetsmetoden
a/2

Inre arbete

Inre arbetet är summa mR x vinkeländring x armeringsbredd. Man räknar i x- och y-

riktningen var för sig varvid vinkeländringen i vardera riktningen bestäms parallellt med resp
armering (i sned vinkel mot brottlinjen). Vi kallar detta för ”vinkeländring (snett)”.
1
Vinkeländring (snett) för x-arm =
a/2
1
Vinkeländring (snett) för y-arm =
b/2

- 120 -
Arbetet totalt i fyra brottlinjer i figuren:
1 b 1 a b a
Ai = 4 ⋅ (m Rx ⋅ ⋅ + m Ry ⋅ ⋅ ) = 4m Rx ⋅ + 4m Ry ⋅
a/2 2 b/2 2 a b
b a
där och är bredden av den medverkande armeringen. Ai har exempelvis dimensionen
2 2
kNm där m ligger i den antagna deformationen = 1 .

Yttre arbete

Yttre arbetet är lasten multiplicerad med nedböjningen, vilket exempelvis för en triangeldel
med en sida upplagd och med fördelad last blir q x volymen av en tresidig pyramid i en
triangeldel i figuren (med höjden = 1). Arbetet totalt i fyra triangeldelar blir:
1 1 1 b 1 1 a 1
Ay = Σ(q ⋅ ⋅ Abas ⋅ w) = 2 ⋅ q ⋅ ⋅ ⋅ a ⋅ ⋅ 1 + 2 ⋅ q ⋅ ⋅ ⋅ b ⋅ ⋅ 1 = ⋅ qab
3 3 2 2 3 2 2 3
Lösning

Ai = Ay ger
m mRy 
q = 12 ⋅  R2x + 2 
 a b 
d v s samma som vid jämviktsmetod.

Andra brottlinjefigurer kan vara dimensionerande beroende på förhållandet mRx / mRy ,

varierande armeringsmängder över ytan, eventuellt ansatta negativa brottlinjer nära hörnen
samt speciellt om b >> a .

11.4 Olika exempel

11.4.1 Kvadratisk fritt upplagd platta med jämnt fördelad last

I en kvadratisk fritt upplagd platta belastad med jämnt fördelad last antas den brottlinjefigur
som visas i figur nedan. Brottlinjerna vid hörnen är negativa. Avståndet från hörn till
brottlinjernas ändpunkt (knutpunktsläge) väljs till xkp = 0,15a.

En enklare brottlinjefigur med positiva brottlinjer i form av ett diagonalkryss är i vissa fall
något mera ”kritisk”, beroende av armeringsfördelningen. Den här valda figuren är mer
instruktiv.

- 121 -
 x a
0,15 a = xkp 0,70 a

0,15 a
y q-last
I
II

0,35 a
K

Fig 11.5
Kvadratisk fritt upplagd
platta med jämnt
fördelad last

Antag att plattan är korsarmerad i uk med lika armering i x- och y-riktning samt i ök med
hälften därav.
Positivt moment: m Rx = m Ry
Negativt moment, hälften: − 0,5mRx = −0,5mRy

Jämviktsmetod

Knutkrafterna är K nedåt i diagonaltrianglarna I och K uppåt i trianglar II. Symmetri

utnyttjas alltid där så är möjligt. Jämviktsekvationer uppställs för endast två trianglar.

Del I: Momentaxel är den korta sidan.

1 1
Nedre långsida: mRx ⋅ 0,35a ⋅ − mRy ⋅ 0,5a ⋅
2 2
1 1
Övre långsida: − mRx ⋅ 0,5a ⋅ + mRy ⋅ 0,35a ⋅
2 2
1 1
Kortsida: − 0,5m Rx ⋅ 0,15a ⋅ − 0,5mRy ⋅ 0,15a ⋅
2 2
Knutkraft: + K ⋅ 0,6010a
1 1
Yttre last : + ⋅ q ⋅ 0,2121 a ⋅ 0,6010 a ⋅ ⋅ 0,6010 a = 0,01277 qa 3
2 3
0,35 a +
+
a
1
12

0,1061 a
2
0,

0,6010 a II
I

Fig 11.6
Jämviktsmetod,
K K
sidlängder 0,6103 a K

Summa: − 0,1591 ⋅ m Rx ⋅ a − 0,1591 ⋅ m Ry ⋅ a + 0,6010 ⋅ a ⋅ K + 0,01277 ⋅ qa 3 = 0 (a)

- 122 -
Del II:
1 1
Summa: − 2 ⋅ mRy ⋅ 0,35a − K ⋅ 0,5a + q ⋅ ⋅ 0,7 a ⋅ 0,5a ⋅ ⋅ 0,5a = 0
2 3
Multiplicera med 0,6010/0,5:
− 0,8414 ⋅ mRy ⋅ a − 0,6010 ⋅ a ⋅ K + 0,03506 ⋅ qa 3 = 0 (b)
(a) + (b) ger med mRy = mRx

− 1,1596 ⋅ mRx ⋅ a + 0 + 0,04783 ⋅ qa 3 = 0

m
Lastkapaciteten blir q = 24,24 ⋅ Rx
a2
K = 0,0006 ⋅ qa 2 (mycket litet i detta fall)

Närmare analys på excelark gav lägsta bärförmåga q = 23,58 ⋅ m Rx / a 2 vid knutpunktsläge

xkp = 0,068a från hörn. Skillnaderna i bärförmåga är försumbar mellan xkp = 0 och 0,15a.

80
qa2 / m
70
60
50
xkp = 0 xkp = 0,5a 40
30

Fig 11.7 20

Resultat, bärförmåga vid 10

xkp / a
varierande figurparameter 0
xkp/a 0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50

Den alternativa brottlinjefiguren med enbart positiva brottlinjer i form av ett diagonalkryss
(xkp = 0) ger q = 24,0 ⋅ m Rx / a 2 .

Arbetsmetod

Se figur nedan. Betrakta en av fyra lika kvadranter. I kantlinjerna har vi inga brottlinjer.
Som ovan:
Positivt moment: m Rx = m Ry = m R
Negativt moment, hälften: − 0,5mRx = −0,5mRy = −0,5mR
Nedböjning w = 1 i plattmitt. Nedböjning wC = wB = 0,15 / 0,5 = 0,30.

Längd BC = 0,35 ⋅ a ⋅ 0,35 / 0,5 = 0,2450a

Längd AB = 0,5a − 0,2450a = 0,2550a

- 123 -
 x
0,15 a G D 0,35 a
Plattdelens lutning

a
E
II

21
kan tecknas med
I

21
vridvinkelvektor

0,
y B C 1 / 0,5a
A

0,
60
10
0,5 a

0,35 a

a
F
Fig 11.8
Arbetsmetod, figur som
hjälp vid bestämning av
vinkeländringar (snett) i
armeringens riktning M
w=1
0,5 a

Eftersom x- och y-kapaciteterna är lika kan vi i den korta brottlinjen enklast räkna med
brottlinjekapaciteten − 0,5mRγ = −0,5mR .
1 1,6639
Vinkeländring i den korta brottlinjen = = , moment -0,5mR .
0,6010 a a

För den övre långa brottlinjen räknar vi separat i x- och y-riktningen med momentet mR .
0,30 1,1765
Linje ABC, vinkeländring (snett) i B = =
0,2550 a a

Linje DEF nära punkten G, linjen DE lutar 1 / (0,5a) = 2 / a .

0,30 − 0 1,1765
Linjen EF lutar = (lika som AB)
0,2550 a a
2 1,1765 0,8235
Vinkeländring (snett) i y-led i E = − =
a a a

Inre arbete i de tre brottlinjerna (parentesen avser den övre långa brottlinjen):

1,6639  1,1765 0,8235 

Ai = 0,5mR ⋅ ⋅ 0,2121a + 2 ⋅  mR ⋅ ⋅ 0,5a + m R ⋅ ⋅ 0,35a  = 1,9294 ⋅ mR
a  a a 
Yttre arbete för en fjärdedel av plattan enligt figur:
1 1 1 1
Ay = q ⋅ ⋅ ⋅ 0,2121a ⋅ 0,6010a ⋅ 1 + 2 ⋅ q ⋅ ⋅ ⋅ 0,35a ⋅ 0,5a ⋅ 1 = 0,07958 ⋅ qa 2
3 2 3 2
Ai = Ay ger (samma resultat som vid jämviktsmetod)
m
q = 24,24 ⋅ R
a2

I detta fall när momentkapaciteterna i x- och y-riktningarna är lika kan man för det inre
arbetet även för den långa brottlinjen gå via vinkeländringen vinkelrätt mot densamma. Den
kan beräknas enligt följande.

- 124 -
Plattlutning tecknas som (horisontell) vektor parallellt med vridningsaxeln med en längd som
motsvarar plattlutningen. I figuren nedan är GH lutningen hos plattdel I och GJ lutningen
hos plattdel II.
H

1,6639 / a
parallell med
brottlinjen

Fig 11.9 1,4361 / a

Beräkning av 1,1766 / a
vinkeländringar i brottlinjer 45o
G J
med hjälp av vektorer 1,1766 / a L 0,8234 / a

2,0 / a

1 1,6639 1 2,0
GH = = GJ = =
0,6010a a 0,5a a
HJ blir parallell med den långa gemensamma brottlinjen och längden HJ motsvarar
vinkeländringen i densamma = 1,4361/a (cosinusteoremet).

Om man nu återigen skulle behöva vinkeländringarna (snett) i armeringsriktningarna kan HJ

delas upp i komposanter HL och LJ.
1,6639 1,1766
Vinkeländringen (snett) i x-led HL = ⋅ sin 45 o =
a a
2,0 1,1766 0,8234
Vinkeländringen (snett) i y-led LJ = GJ-GL = GJ-HL = − =
a a a

11.4.2 Cirkulär fast inspänd platta med punktlast

Betrakta en cirkulär platta med inspänd kant och belastad med en punktlast i mitten.

Antag rutnätsarmering i uk resp ök

mRx, uk = mRy , uk = mRγ , uk
mRx, ök = mRy , ök = mRγ , ök
d v s lika momentkapacitet i alla sprickriktningar för uk resp ök.

a -
P +

Fig 11.10 r
mRγ,uk mRγ,ök
Cirkulär platta med
rutnätsarmering i uk dϕ
och ök, punktlast
mRγ,uk

Moment kring den korta sidan av sektorelementet (triangeln)

- 125 -
 dϕ
m Rγ ,ök ⋅ r ⋅ dϕ + mRγ , uk ⋅ r ⋅ dϕ − P ⋅
⋅r = 0
2π
där mRγ , uk ⋅ r ⋅ dϕ är vektorernas projektion på den korta sidan.
P
mRγ , ök + mRγ , uk = eller P = 2π ⋅ (mRγ , ök + mRγ , uk )
2π
Radien r till den cirkulära brottlinjen kan anta alla värden ≤ a . All armering i uk och ök är
utnyttjad.

För fritt upplagd platta sker vinkeländringen kring upplaget.

P
mRγ , uk = eller P = 2π ⋅ mRγ , uk
2π
För en avkortad sektor med en negativ tangentiell brottlinje vid r < a gäller samma uttryck
såvida inte överkantsarmering medräknas. Jämför inspänd platta ovan. Se vidare exempel
mom 16.6 i kap 16.

Beräkningsmetoder för cirkulära plattor kan tillämpas för delar av platta på pelarstöd.
Punktlasten angriper då uppåtriktad.

11.4.3 Cirkulär fritt upplagd platta med jämnt fördelad last

Detta är ett teoretiskt extremt exempel som visar betydelsen av alternativ brottlinjefigur och
medräknande av knutkraft, i detta fall = tvärkraft.

Betrakta en cirkulär fritt upplagd platta med underkantsarmering i form av cirklar, d v s

endast tangentiell armering. I ök ingen armering. Jämnt fördelad last = q.

q
Endast
tangentiell
armering (uk)
mt•a

dϕ a•dϕ

Fig 11.11
Cirkulär platta med q r
tangentialarmering i uk,
ytlast

Brottlinjefigur i form av sektor enligt figur

Moment kring korta sidan längs upplaget.

1 a qa 2
mt ⋅ a ⋅ dϕ − ⋅ q ⋅ a ⋅ a ⋅ dϕ ⋅ = 0 ⇒ mt =
2 3 6
qa 3
a
Totalmoment längs brottlinje: ∫0 mt dr = mt ⋅ a = 6
Jämför med följande.

- 126 -
Jämvikt för ett mindre element

Se figur nedan. Inför cirkulära brottlinjer (utan momentkapacitet) med radier = r resp
r + dr . Plattdelarna innanför (cirkulär) och utanför (cirkelring) är plana.

mt•dr mt 1 2
qa
2
(r+dr)dϕ
r•dϕ
1 2
qa
6
Fig 11.12 r
a
Jämvikt för litet mt•dr
element r
dr

1
Tvärkraft v r ⋅ r ⋅ dϕ = ⋅ q ⋅ r 2 ⋅ dϕ
2
Moment kring högra brottlinjen :
1 qr 2
mt ⋅ dr ⋅ dϕ − ⋅ q ⋅ r 2 ⋅ dϕ ⋅ dr = 0 ⇒ mt =
2 2
qa 2
Detta är ett varierande krav på mt med maxvärde invid upplaget = mt =
2
vilket är tre gånger större än för sektorn ovan.
qa 3
a a
1
Totalmoment längs brottlinje: ∫ mt dr = ∫ qr 2dr =
0 0
2 6
d v s samma totalmoment som för sektorn ovan.

Tangentialarmeringen måste fördelas paraboliskt med maxvärde motsvarande qa2 / 2 invid

upplaget. En jämnt fördelad tangentialarmering motsvarande qa2 / 6 skulle medföra att
armeringen i kantpartiet uppnår sträckgränsen vid låg last varefter denna ej kan ökas.

En platta med en jämnt fördelad tangentialarmering motsvarande det lägre värdet qa2 / 6 kan
kompletteras med en varierande radialarmering så att jämviktsvillkoren blir uppfyllda för
varje liten del av plattan, se H Nylander - S Kinnunen (1974). Jämviktvillkoret generellt för
såväl elasticitetsteori som brottlinjeteori är
dm
m t − mr − r ⋅ r − v r ⋅ r = 0
dr
vilket erhålls ur figur ovan kompletterad med variabelt moment mr i tangentiella sprickor.
I nämnda referens behandlas runda plattor ingående.

Den elasticitetsteoretiska momentfördelningen blir helt annorlunda än ovanstående

brottlinjeteoretiska. Böjmomentet har maximum i plattmitt, det tangentiella momentet avtar mot
kant och det radiella momentet avtar mot noll vid kant.

- 127 -
11.4.4 Tresidigt fast inspänd platta med en sida fri, jämnt fördelad last

Betrakta en tresidigt fast inspänd platta a x b med fjärde sidan fri. Jämnt fördelad last q
(kN/m2). Nedan visas hur kapaciteten beror av brottlinjefigur och sidförhållandet b/a med
a = 10 under antagandet att
m Rx ,uk = mRy ,uk = m Rx ,ök = mRy ,ök = 100 resp -100.
d v s alla momentkapaciteter i brottlinjer är mRγ = mR,gamma = ±100 (kNm/m) i uk och ök. Vi
börjar med att betrakta en platta med lång sida b och fortsätter sedan med plattor med kortare
sida b.

Eftersom kapaciteterna är lika i x- och y-led utnyttjas här för enkelhets skull att
brottlinjekapaciteten mRγ får projiceras på momentaxeln. Vid olika kapaciteter går inte detta
utan måste x-och y-armeringen behandlas var för sig.

x a

y q

b
Fig 11.13
Tresidigt fast inspänd
platta med en sida fri,
ytlast
fri kant

Platta A, b > a

På försök beräknar vi kapaciteten i två plattdelar utan knutkraft. Momentvektorerna visar

använda axlar med positiva riktningar vid uppställning av jämviktsekvationerna.

a = 10

5
2K

K K
b > 10 q

strimla 1
Fig 11.14
Platta A, lång i
b-riktningen

Övre triangel:
1 5
− 100 ⋅ 10 − 100 ⋅ 10 + ⋅ q ⋅ 10 ⋅ 5 ⋅ = 0 ⇒ q = 48,0
2 3

- 128 -
Strimla nedtill i figuren:
5
− 100 ⋅ 1 − 100 ⋅ 1 + q ⋅ 5 ⋅ 1 ⋅
=0 ⇒ q = 16,0
2
Gemensam kapacitet q mellan värdena 16,0 och 48,0 kan erhållas genom införande av
knutkraft K och uppställning av jämviktsekvationerna, men lösningen är olämplig.
Strimlorna bör armeras i x-riktning som för balk och på så sätt inte ta hjälp av den övre korta
upplagslinjen.

Platta B, kvadratisk, b = a

Brottlinjefigur B1 med y = 5,0 m:

a = 10

b = 10 y=5
q 2K

K K
Fig 11.15
Kvadratisk platta B,
brottlinjefigur B1

Triangeldel:
1 5
− 100 ⋅ 10 − 100 ⋅ 10 + ⋅ q ⋅ 10 ⋅ 5 ⋅ + 2 K ⋅ 5 = 0
2 3
− 2000 + 41,67 ⋅ q + 10 K = 0 (a)
Sidodel:
1 5 5
− 100 ⋅ 10 − 100 ⋅ 10 + ⋅ q ⋅ 5 ⋅ 5 ⋅ + q ⋅ 5 ⋅ 5 ⋅ − K ⋅ 5 = 0
2 3 2
− 2000 + 83,33 ⋅ q − 5 K = 0 (b)
(a) och (b) ger q = 28,80 K = 80

Närmare analys på excelark gav

qmin = 28,28 för y = 6,51 m, K = 0,18 ≈ 0

Brottlinjefigur B2 med y = 5,0:

Triangeldel:
1 5 5
− 100 ⋅ 5 ⋅ 2 − 100 ⋅ 5 ⋅ 2 + ⋅ q ⋅5⋅5⋅ +K⋅ =0
2 3⋅ 2 2
− 2000 + 20,83 ⋅ q + 5 K = 0 (a)
Kvadratdel:
5
− 100 ⋅ 5 − 100 ⋅ 5 + q ⋅ 5 ⋅ 5 ⋅ − K ⋅ 5 = 0
2
− 1000 + 62,5 ⋅ q − 5 K = 0 (b)

- 129 -
 a = 10

- -
+ y=5
b = 10
K

+ +
K
Fig 11.16 +
Kvadratisk platta B, q
brottlinjefigur B2

(a) och (b) ger q = 36,00 K = 250

Närmare analys med varierande y på excelark gav

qmin = 35,44 för y = 4,13, K = 285
Denna brottlinjefigur var inte flexibel. Trianglarna förutsattes vara rätvinkliga.

Brottlinjefigur B3:

Detta är en flexibel brottlinjefigur. Brottlinjernas lägen beskrivs med x, y och z som

varieras tills minsta kapacitet q erhålls.
t = x2 + z2 u= y 2 + (5 − x) 2 v = ( y ⋅ x + 5 ⋅ z − x ⋅ z) / t

x 10 -2x

t -
z II u
I -
v +
2(K1+K2) y
+
III K2
b = 10
K1
Fig 11.17 +
q
Kvadratisk platta B,
brottlinjefigur B3
a = 10

Jämviktsekvationer:
Övre triangel:
1
− 100 ⋅ (10 − 2 x) − 100 ⋅ (10 − 2 x) + ⋅ q ⋅ (10 − 2 x) ⋅ y 2 + 2( K1 + K 2 ) ⋅ y = 0 (a)
6
Diagonaltriangel:
1
− 100 ⋅ t − 100 ⋅ t + ⋅ q ⋅ t ⋅ v2 − K2 ⋅ v = 0 (b)
6

- 130 -
Fyrhörning:
25 25
− 100 ⋅ (10 − z ) − 100 ⋅ (10 − z ) + ⋅ q ⋅ (10 − y ) + ⋅ q ⋅ ( y − z ) − K1 ⋅ 5 = 0 (c)
2 6

Ekv (a) + (b) ⋅ 2 y / v + (c) ⋅ 2 y / 5 ger

ty
− 200 ⋅ (10 − 2 x) − 400 ⋅ − 80 ⋅ (10 − z ) ⋅ y +
v
1 1 5
+ ⋅ q ⋅ (10 − 2 x) ⋅ y 2 + ⋅ q ⋅ tyv + 5 ⋅ q ⋅ (10 − y ) ⋅ y + ⋅ q ⋅ ( y − z ) ⋅ y = 0
6 3 3
Analys på excelark där x, y och z varierades gav

qmin = 26,22 för x = 2,01 y = 6,78 z = 2,26

och K1 = 0,26 K2 = -0,66 och -2(K1+K2 ) = 0,79 kN d v s nära noll.

Detta var lägsta funna kapacitet q för platta B. Lägre värden finns troligen för andra
brottlinjefigurer men skillnaden torde bli liten.

30,0

28,0

26,0

x=z=0,01

24,0 x=z=1,0
Fig 11.18 x=z=2,0
Resultat, bärförmåga vid x=z=3,0
varierande figurparametrar 22,0
x, y och z 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0
y (m) 9,0

Som framgår av diagram erhålls ungefär samma bärförmåga inom intervallen

1,0 < (x och z) < 3,0 och 5,0 < y < 8,0 .

Den tidigare erhållna bärförmågan för brottlinjefigur B1 kan utläsas ovan ur kurva
x = z = 0,01 m (valt för att undvika division med noll). Bärförmågan för brottlinjefigur B2
erhålls på samma excelark med anpassade värden x, y och z.

- 131 -
Platta C, b = 0,5a

Brottlinjefigur C1:

a = 10

b=5
q
Fig 11.19
Platta C, lång i
a-riktningen, 2K
brottlinjefigur C1 K

Sidotriangel:
1 5
− 100 ⋅ 5 − 100 ⋅ 5 + ⋅ q ⋅5⋅5⋅ − K ⋅5 = 0
2 3
− 1000 + 20,83 ⋅ q − 5 K = 0 (a)
Övre triangel:
1 5
− 100 ⋅ 10 − 100 ⋅ 10 + ⋅ q ⋅ 10 ⋅ 5 ⋅ + 2 K ⋅ 5 = 0
2 3
− 2000 + 41,67 ⋅ q + 10 K = 0 (b)
(a) och (b) ger q = 48,00 K=0

Brottlinjefigur C2:

a = 10

b=5
q
Fig 11.20
Platta C, lång i
a-riktningen,
β K
brottlinjefigur C2
4,11 1,78 4,11

På excelark erhölls q = 46,9 K = 82,7

= minimum för denna typ av figur.

Brottlinjefigur C3:

Jämviktsmetoden med successiva justeringar av x, y och z gav lägsta bärförmåga:

q = 45,47 vid x = 4,27 y = 5,0 z = 1,18 K = 61,85
Arbetsmetoden med mått enligt högra figuren gav samma resultat.

- 132 -
 z a = 10 z=1,18 7,64

b=5 3,09 1,46 3,09

q

y q
5,00

β K

x w=0,276 w=1
x=4,27

Fig 11.21 Platta C, lång i a-riktningen, brottlinjefigur C3

Anm 1: Man kan härleda att vid qmin gäller K = mRy , uk ⋅ cot β = 100 ⋅ cot β .
Anm 2: Om y sätts mindre än 5,0 erhålls högre q-värden förutsatt att y-armeringen i ök
inte avtrappas.

Ytterligare brottlinjefigurer är möjliga,se figur.

Fig 11.22
Ytterligare en möjlig
brottlinjefigur

Platta D, b << a

1-m-strimlan bör dimensioneras som konsolbalk. q = 22,2 .

a = 10
strimla

b=3 q
Fig 11.23
Platta D, lång i
a-riktningen
1

- 133 -
11.4.5 Några brottlinjefigurer

I figurer visas några exempel på brottlinjefigurer för en plattbro på pelare.

q q

+ - +

Fig 11.24a

-
q q
+ - - +

Fig 11.24b

+ +
q
-

Fig 11.24c

11.5 Allmänt 2
När x- och y-armering är olika och brottlinjen skär snett över armeringsnätet överförs,
förutom böjmoment, även ett vridmoment i brottlinjen. Resterande vridmoment jämte
tvärkrafter samlas ihop till knutkrafter i elementhörn vilka ingår i jämviktsekvationen och kan
beräknas. Knutkrafterna åstadkommer att plattdelarna är i jämvikt vid en gemensam brottlast.
Knutkrafterna är giltiga endast för den antagna brottlinjefiguren och kan inte okritiskt
användas för ett inre studium av enskilda plattelement.

Snitt längs en brottlinje

Fig 11.25
Tvärkrafter och del av =
vridmoment samlas ihop
till knutkrafter

Jämför med en balk. För en fritt upplagd balk med en antagen flytled i ett svagt snitt i
fjärdedelspunkten kan gemensam brottlast åstadkommas endast genom att en obekant
- 134 -
knutkraft V0,25 insätts i leden. Denna blir = 0,25qL. I detta fall är knutkraften giltig för analys
av övriga balksnitt. Sker lösningen med arbetsmetod medtas ingen knutkraft. De två
knutkrafterna är lika och motriktade och utför tillsammans arbetet = noll.

Balk med flytled i ett svagt snitt

Fig 11.26
Exempel med enkel balk M (givet)

I de visade plattexemplen har lasten antagits vara jämnt fördelad över plattans yta.
Brottlinjeteorin kan på motsvarande sätt tillämpas vid andra lasttyper såsom punktlaster och
linjelaster.

Den kritiska brottlinjefiguren styrs av den antagna armeringsfördelningen i x- och y-riktning, i

uk och ök. I exemplen har resp momentkapaciteter antagits gälla över hela plattans yta. När
armeringen varierar måste hänsyn tas till detta. De relativa armeringsmängderna i x- och y-
led i uk och ök bör inte avvika alltför mycket från vad som motsvarar en beräkning med
elasticitetsteori.

Jämviktsekvation för plattdel bör uppställas som momentjämvikt kring linje (eller brottlinje)
längs stödlinje, linje genom stödjande pelare eller brottlinje mot antagen fast plattdel utan
nedböjning. Då ingår inte de relativt stora tvärkrafterna vid stöd resp vid stödjande brottlinje i
ekvationerna.

Det rekommenderas att för säkerhets skull utföra kontrollberäkning med alternativ metod,
d v s att räkna med såväl jämvikts- som arbetsmetod. Om brottlinjefiguren kräver beräkning
av två eller flera knutkrafter kan arbetsmetoden ge en enklare och säkrare lösning.

En erhållen optimal och fixerad brottlinjefigur är inte giltig om armeringen ändras, utom i det
fall då all armering ändras med samma faktor.

Brottlinjeteorin ger ingen bild av tvärkraftens fördelning. Stansning vid pelare måste
kontrolleras särskilt.

Brottlinjeteorin är en övre-gränsteori vilket innebär att praktiskt beräknad bärförmåga vid

olika prövade brottlinjefigurer hamnar (något) över den korrekta. Möjligen kan något värde
överensstämma med det korrekta. Metoden är på så sätt ”på osäkra sidan” vilket ger anledning
att pröva olika brottlinjefigurer och att variera brottlinjernas lägen. Vanligen är ”felet” i
beräknad brottlast försumbart om brottlinjernas antagna lägen inte avviker alltför mycket från
de optimala. Uppdelning av ett triangelelement i ett flertal smala trianglar (solfjäderformat)
kan ge något lägre bärfömåga, men skillnaden kan vara obetydlig.

- 135 -
- 136 -
12. Strimlemetod

12.1 Allmänt
Det ligger nära till hands att i förenklande syfte skapa en beräkningsmodell där förebilden är
uppdelad i ett antal mera lätthanterliga delar. Strimlemetoden innebär i sin enklare form att en
platta eller en vägg (mur) eller en kombination därav uppdelas i delar med vald
bärningsriktning så att analysen kan ske såsom för en lokal balk eller ram vilket innebär en
betydande förenkling jämfört med en analys av platta eller skal.

Metoden används i första hand i lägen där den är självskriven och inte innebär någon
approximation, såsom för stödmurar och enkla grundplattor som bär huvudsakligen i en
riktning.

För pelardäck i husbyggnad har strimlemetod sedan länge tillämpats. Ortogonala plattstrimlor
i stödlinjer över pelare respektive fältstrimlor däremellan dimensioneras enligt vissa riktlinjer.
Se:
Eurokod 2 – Del 1-1 (2005) kap 9.4 och bilaga I (informativ),
Handbok till Eurokod 2 volym I (2010) bil I samt volym II exempel D,
Betonghandbok Konstruktion, utgåva 2 (1990) mom 6.5:27,
Handboken Bygg, huvuddel 3 (1969) mom 336:6,
Handboken Bygg, band II, huvuddel 3 (1961) mom 336:7.

Vid mer komplicerade geometrier, såsom i landfästen, bottenplattor bärande i flera riktningar
samt plattor på pålar, har strimlemetod tillämpats efter konstruktörens bedömning i varje
enskilt fall. Det är troligt att beräkningsresultaten i allmänhet avviker ganska mycket från vad
en FEM-modell skulle ge och att strimlemetoden därför bör tillämpas med eftertanke och
beaktande av vad approximationen innebär speciellt vad gäller snittkraftskoncentrationer som
kan förväntas uppträda samt även vad gäller bärning i sekundär riktning.

Dimensionering av plattbro på pelare har ofta tidigare utförts med en ”jämviktsmetod” där
längsgående strimlor om 1 m bredd dimensionerats som kontinuerliga balkar upplagda på
stödlinjerna. En tvärgående strimla med lämplig bredd i varje stödrad har dimensionerats för
upplagstrycket från de längsgående strimlorna. Längsarmeringen i överkant bör ha i viss mån
koncentrerats kring pelarupplagen. Effekten av lokal trafiklast blir härvid överdriven i
längsled och underskattad i tvärled i fält. Resultatet belyses i exempel nedan.

I kap 16, exempel 16.3, visas hur ett inkonsekvent strimleresonemang kan leda till ett felaktigt
resultat och underdimensionering.

Fig 12.1
Strimlor i en plattbro

- 137 -
12.2 Jämförelse av strimlelösning med elastisk lösning
I detta exempel visas bl a storleksordningen av de tvärgående fältmoment my som man
förbiser om man tillämpar en enkel strimlemodell.

För en tvåspanns broplatta med en centrisk fillast q = 10 kN/m2 erhålls elastiska böjmoment
enligt figur nedan (Mindlinelement, ν = 0) .

18,0 m 18,0 m

1,0 x 1,0
14,0 q=0
y
x
q = 10 kN/m 2
Fig 12.2
Ytlast i en fil med 3,0
q=0
bredden 3,0 m

3,0

Fig 12.3
Huvudmoment av ytlast
i en fil, elastisk lösning;
lägg märke till :
fördelningen av mx över
bredden samt
storleksordningen av my
(anm: mx mellan pelarna är
mindre än över pelarna; Mpos
strecksymbolerna går
Mneg
omlott)

Böjmomentet mx i fält fördelar sig ganska jämnt över plattans bredd, från 51,2 kNm/m i
mitten till 45,8 kNm/m vid fri kant i snitt x = -11,5 m.

- 138 -
 -80
mx
-60
my
-40

-20
-20 -15 -10 -5 0 5
0

Fig 12.4 20
Böjmoment i mittlinjen
y = 0, elastisk lösning. 40
Tvärmomentet my är av 60
samma storleksordning som
mx 80

Dessa FEM-beräknade moment jämförs med moment i plattstrimlan:

I x-led fält, punkt -11,5/0:

plattan mx = 51,2 kNm/m plattstrimlan mx = 227,8 kNm/m
I x-led i stödlinje, punkt 0/0:
plattan mx = -61,7 kNm/m plattstrimlan mx = -405,0 kNm/m
I x-led över pelare, punkt 0/4:
plattan mx = -108,2 kNm/m (plattstrimlan mx = -405,0 kNm/m)
I y-led fält, punkt -11,5/0:
plattan my = 30,8 kNm/m plattstrimlan my = 0 kNm/m

Med två filer symmetriskt kring bromittlinjen erhålls:

I x-led fält, punkt -11,5/0:

plattan mx = 101,5 kNm/m plattstrimlan mx = 227,8 kNm/m
I x-led i stödlinje, punkt 0/0:
plattan mx = -123,8 kNm/m plattstrimlan mx = -405,0 kNm/m
I x-led över pelare, punkt 0/4:
plattan mx = -216,7 kNm/m (plattstrimlan mx = -405,0 kNm/m)
I y-led fält, punkt -11,5/0:
plattan my = 42,8 kNm/m plattstrimlan my = 0 kNm/m

Resultaten för plattan och balkstrimlan är mycket olika. Strimlemodellen leder i x-led till en
kraftig överdimensionering vad gäller trafiklasten och i y-led till förbiseende av uppträdande
moment i tvärled utom vad gäller strimlan tvärs över pelarna som blir överdimensionerad.
Förhållandena i fält blir likartade om pelarna ersätts av ett linjeupplag

Jämförelse kan också ske med fillasterna förskjutna mot fri kant. Skillnaden i mx blir mindre
men i tvärled uppkommer ett negativt my som inte framkommer ur strimlemodellen.

I kombination med inverkan av egenvikt blir skillnaderna relativt sett mindre.

Strimlemodellen tillämpas inte numera vid nyproduktion av broar men kan behöva tillämpas
vid klassningsberäkning av befintliga broar varvid en besiktning av bron bör ske beträffande
eventuell sprickbildning.

- 139 -
12.3 Den utvecklade strimlemetoden
”Strimlemetoden”, utvecklad av A Hillerborg för i första hand flersidigt upplagda
betongplattor i husbyggnad, innebär i sin enklare form att plattan indelas i strimlor i x- och y-
led som i form av balkar uppbär lasten. Vridmoment medverkar inte. Lasten inom en delyta
fördelas på lämpligt sätt mellan den x-strimla och den y-strimla som korsar delytan. Genom
ett lämpligt val av lastfördelning åstadkommes att lasten företrädesvis bärs kortaste väg till
stöd och sålunda armeringsmängderna begränsas. När strimlornas momentfördelning bestämts
under iakttagande av jämvikts- och randvillkor dimensioneras dessa. Lösningen är en ”undre
gränsvärdesmetod” som i momenthänseende är på säkra sidan.

Allmänt kan plattan indelas i rektangulära, triangulära och icke rätvinkliga fyrsidiga delar.
Uppläggningen sker i form av fri uppläggning, fast eller elastisk uppläggning/inspänning eller
uppläggning på pelare i delhörn. Uppläggning kan också ske på stödjande strimlor längs fri
kant eller längs hålkant. Teorin för plattdelar vid pelarstöd och stöd i form av inåtgående hörn
utgör den ”vidareutvecklade strimlemetoden” där även vridmoment beaktas. Moment och
tillhörande armeringsfördelning kan fördelas trappstegsformigt för medelmoment inom delar
av en plattdel under förutsättning att jämvikt bibehålls för plattdelen. Man bör observera att
tvärkrafterna blir endast schematiskt analyserade med denna metod.

Nedan återges några figurer som illustrerar indelning i plattdelar.

y

q/2 q/2
Fig 12.5 a/4 q
q/2 q/2
Kvadratisk fyrsidigt fritt
q q/2 q
upplagd platta, a/2
q/2 5qa 2 /64
jämnt fördelad belastning.
Pilarna anger q/2 q/2
bärningsriktningar för a/4
q/2
q
q/2 qa 2 /64
hela eller delar av lasten x
a/4 a/2 a/4 mx längs x=a/2

Fig 12.6
Platta med inåtgående hörn,
jämnt fördelad belastning

- 140 -
 +
+
+ -
- + -

- -
- -
+
Fig 12.7 -
+
Dimensionerande moment

För studium av strimlemetoden hänvisas till

A Hillerborg (1996),
A Hillerborg (1974),
B Engström (2010),
M Nilsson, T Olofsson, J-E Jonasson (2006),
Handbok till Eurokod 2 (2010) volym II exempel C2,
Handboken Bygg huvuddel 3 (1969) mom 336:5,
Handboken Bygg band II huvuddel 3 (1961) mom 336:6.

I A Hillerborg (1974) ges ett stort antal exempel som beskriver lösningar för plattor med
olika former, upplagsförhållanden och lasttyper inkl plattor med fria kanter och med hål samt
med pelarupplag. I Handbok till Eurokod 2 volym II ges ett exempel bestående av en
rektangulär platta med två sidor fritt upplagda, en sida fast inspänd och en sida fri.

- 141 -
- 142 -
13. Finita differenser

13.1 Allmänt
Principen för lösning av plattekvationen med finita differenser är följande.
Över plattans yta inläggs ett rutnät och nedböjningen i varje skärningspunkt insätts som
obekant storhet. De i plattekvationen (kap 5) ingående derivatorna tecknas i form av
differenser mellan nedböjningen i betraktad punkt jämte omgivande punkter. Med n st
obekanta nedböjningar erhålls n st ekvationer vilka löses. Snittkrafterna erhålls ur de
beräknade nedböjningarna. Metoden är approximativ. Noggrannheten ökar med finare
nätindelning. Lösningen motsvarar en elastisk platta.

13.2 Balk
Som inledning betraktas en balk med konstant styvhet.
A B C D E x

wA wE
wB wC wD
Fig 13.1
Nedböjning hos balk i olika
punkter z
s

Lutning (mitt emellan två punkter)

 dw  w − wB  dw  w − wC
  = C   = D
 dx  BC s  dx CD s
2:a derivatan, krökning (motsvarar -M/(EI) )
 d2w  1   dw   dw   1
 2  = ⋅    −    = 2 ⋅ (wD − 2wC + wB )
 dx C s   dx CD  dx  BC  s
 d2w  1
 2  = 2 ⋅ (wC − 2wB + wA )
 dx  B s
 d2w  1
 2  = 2 ⋅ (wE − 2wD + wC )
 dx  D s
3:e derivata (mitt emellan två punkter) (motsvarar -V/(EI) )
 d3w  1   d2w   d2w   1
 3  = ⋅   2  −  2   = 3 ⋅ (wD − 3wC + 3wB − wA )
 
 dx BC s   dx C  dx  B  s
 d 3w  1
 3  = 3 ⋅ (wE − 3wD + 3wC − wB )
 dx CD s
4:e derivata (motsvarar lasten q/(EI) )
 d4w  1
 4  = 4 ⋅ (wE − 4wD + 6wC − 4wB + wA )
 dx C s
eller

- 143 -
  qs 4 
  = wE − 4wD + 6wC − 4wB + wA
 EI C
Motsvarande ekvation kan formuleras för övriga punkter längs balken. Punkt nära stöd får ett
något annorlunda utseende. Om B är upplagspunkt sätts wB = 0 och wA = - wC varvid
momentet i upplagspunkten blir noll.

Ekvationerna bildar ett ekvationssystem som kan lösas. Ur de erhållna värdena för
nedböjningarna kan moment och tvärkrafter beräknas med hjälp av uttrycken för derivatorna
ovan.

13.3 Platta med rätvinkligt rutsystem

Nedböjningarna i rutsystemets skärningspunkter ansätts som obekanta storheter. Rutorna kan
vara rektangulära sx x sy och formlerna anpassas därefter. Även snedvinkliga plattor med
parallella upplagslinjer kan indelas i ett rätvinkligt rutsystem.

Plattekvationen tecknas för varje punkt uttryckt i nedböjningar som för balk ovan.
∂ 4w ∂4w ∂ 4w q EI
+ 2⋅ 2 2 + 4 = D=
∂x 4
∂x ∂y ∂y D 1 −ν 2
Första och tredje termen får formen som för balk ovan. Nedböjningen i fem punkter ingår i
vardera derivatan. I den andra termen ingår nedböjningen i nio punkter. För punkter vid och
intill upplagda och fria kanter gäller särskilt anpassade samband.

I H Ingvarsson, H Sundquist (1975) redovisas beräkning med denna metod av plattor på

hörn- och kantpelare där pelarna ger en varierande grad av inspänning.

13.4 Snedvinkliga plattor

Ekvationer för snedvikligt rutsystem har formulerats av V P Jensen (1941). Rutsystemet
anpassas på bästa sätt till konstruktionen så att punktupplag, linjeupplag och fria kanter ligger
i resp längs systemets skärningspunkter.

y
λx
β α
a b c

n p q d

λy
w 0 r e
m
x
t s
k f
Fig 13.2
Rutsystem för en inre punkt 0
j h g

- 144 -
Ekvationen för en inre punkt är
qλ 4y
= 2w0 (2 + A 2 + B 2 + 4C + 3C 2 ) − 2( w p + ws )(2 A + 2 AC − BC )
D
− 2( wq + wt )(2 B + 2 BC − AC ) − 2( wr + ww )(2C + 2C 2 − AB)
+ ( wa + wg ) A 2 + ( wc + w j ) B 2 + ( we + wm )C 2 + 2( wb + wh ) AB
+ 2( wd + wk ) BC + 2( w f + wn ) AC
där
α β λ2y
A= B= C= − AB
λx λx λ2x

För punkter nära upplag samt punkter i och invid fri kant blir ekvationerna annorlunda. En
komplikation inträffar vid trubbigt hörn.

Finit-differensmetod används inte numera vid beräkning av plattor, men har tidigare under
1960- och början av 1970-talet tillämpats för ett stort antal broar i Sverige (Mats Uppenberg
på Nordisk ADB).

Huvudmoment beräknade med finit differensmetod

Exemplet avser en snedvinklig broplatta i två spann på två pelare i mittstödlinjen. Två kanter
är fria och två fritt upplagda. Figuren visar resultat av en beräkning med finit-differensmetod
vid lastfallet koncentrerad last nära kant i vänster fält. Momentsymbolerna visar
huvudmomentens storlek och riktning.

Fig 13.3
Huvudmoment i en
snedvinklig platta
beräknade med finit-
differensmetod.

- 145 -
- 146 -
14. Balkroster

14.1 Allmänt
Det är inte förf. mening att balkrostmodeller skall användas för plattberäkningar i praktiken.
Anledningen till att detta avsnitt medtagits är det pedagogiska värdet av att se att man med ett
ramprogram kan lösa plattproblem. Man får en okomplicerad direktkontakt med
konstruktionen. Böj- och vridstyvheter kan i modellen enkelt justeras även lokalt. Elastiska
upplag och inspänningar kan modelleras. Kantbalk vid fri kant kan ingå. Metoden är
tillämplig för konstruktioner med rätvinklig geometri. Resultaten motsvarar
tvärkontraktionstalet ν = 0.

En balkrost (eng. grillage) är ett system av korsande balkar som samverkar vid lastbärningen.
Plattan indelas i strimlor i x- och y-riktningen vilka ersätts av centriskt placerade balkar i
x- resp y-riktningen styvt förbundna i korsningspunkterna. Balkstyvheterna varieras i enlighet
med plattjocklekens variation längs resp balk. Balkarnas vridstyvheter väljs på sätt som visas
nedan. Laster insätts lämpligen i form av punktlaster i knutpunkterna. Problemet löses med
hjälp av ett datorprogram för tredimensionella elastiska ramar.

Erhållna snittkrafter i balkarna invid knutpunkterna är något olika på ömse sidor om

demsamma varför medelvärden bildas, vilka sedan divideras med strimlebredden så att
snittkrafterna för plattan erhålls. Resultaten från balkrostberäkningen överförs till ett excelark
där medelvärdesbildning utförs och resultatdiagram kan uppritas. Vridmomentet bör beräknas
såsom medelvärdet av fyra värden under beaktande av teckenregler.

Vid resultatredovisning i diagramform över ett snitt genom en platta är vänstra figuren nedan
mer rättvisande än den högra. Varje balk får sin egen stapel.

snittkraft i balkar snittkraft i balkar

30 30

25 25

20 20

15 15

10 10

5 5

0 0
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11
-5 -5

-10 -10

Fig 14.1 Principer för diagramritning; den vänstra är rättvisande

14.2 Vridstyvhet
Balkarna skall ges en vridstyvhet som gör att balkrosten fungerar som en isotrop elastisk
platta. För bestämning av lämplig vridstyvhet jämförs deformationen hos en vriden platta och
en vriden balkrost.

- 147 -
Vriden platta:

nedböjning i
P -P upplag
diagonalsnitt
mpos
w/2
a w w/2
hörn
mneg r
Fig 14.2 -P a P a/ 2
Vriden platta upplag

Det yttre vridmomentet är Mxy = P·a varav hälften motsvaras av vridmoment av tvärkrafter
längs fria kanter och den andra hälften av det inre vridmomentet mxy . (Se kap 2 samt ekv 4.3
med insatt ν = 0)
1 M xy 1 P⋅a P ∂2w t3 ∂2w
m xy = ⋅ = ⋅ = m xy = D ⋅ = E⋅ ⋅
2 a 2 a 2 ∂x∂y 12 ∂x∂y
Vridkrökningen är
∂ 2 w ( w − 0) / a − (0 − w) / a 2w
= = 2
∂x∂y a a
Detta ger :
3Pa 2
w=
Et 3

Vriden balkrost:

I motsvarande vriden balkrost är böjmomenten ≈ noll (frånsett avvikelser i ytterkanterna) och

vridmomentet ≈ konstant = mt i varje balk. Balkarna är raka och vridna.

Antal balkar i vardera riktningen = n .

a  1
Balkbredd b = Balklängd = a ⋅ 1 − 
n  n

a
P -P upplag

bortre kant
a w
hitre kant
Fig 14.3
Vriden
a
balkrost,
linjerna är -P P
balkarnas upplag b
centrumlinjer

- 148 -
Hörnlasten P ger tvärkraften = P/2 i anslutande ytterbalkar. Dessa tvärkrafter motsvarar
halva det yttre vridmomentet. Den andra halvan P ⋅ a / 2 fördelas på n st balkar.
Vridmomentet per balk blir:
Pa
mt =
2n
Vridvinkeln i en balk:
 1  1
mt ⋅ a ⋅ 1 −  mt ⋅ a ⋅ 1 − 
2w  n =  n
ϕ vrid = =
a GK v 0,5 ⋅ EK v

 1  1  1
mt ⋅ a ⋅ 1 −  ⋅ a Pa ⋅ a ⋅ 1 −  ⋅ a Pa 3 1 − 
Kv =  n =  n =  n
0,5 ⋅ E ⋅ 2 w 2n ⋅ E ⋅ w 2nEw

3Pa 2 a
Sätt in w = 3
som erhölls för plattan samt n = som gäller för balkrosten:
Et b
 1
Pa 3 1 −  ⋅ Et 3
 n bt 3  1 
Kv = = 2⋅ ⋅ 1 −  ≈ 2 ⋅ I balk för stort n
a
2 ⋅ ⋅ E ⋅ 3Pa 2 12  n
b

Resultat: Vridstyvheten skall sättas K v = 2 ⋅ I balk

Anm:
1
För en platt balk gäller K v = bh 3 . Om samma vridmoment (per längdenhet) såsom i en
3
platta även påförs balkens sidor fördubblas deformationen, vilket betyder halverad styvhet,
1
K v = bh3 . Detta är detsamma som K v = 2 ⋅ I balk ovan.
6

14.3 Olika exempel

14.3.1 Vriden platta

Att en balkrostmodell fungerar tillfredsställande för böjmoment i x- resp y-riktningen

behöver inte visas i exempel. Nedan visas en beräkning med vridmoment.

En vriden platta 9 x 9 m med t = 1 m belastad med punktlaster P = ± 100 kN nära hörnen

enl figur har beräknats med olika metoder.

- 149 -
 upplag upplag x Balkrost

8m
y

9 8

Fig 14.4
Vriden
platta upplag
0,5
P = 100 P = 100
0,5 9m 1,0 8m

Balkrost

En balkrost 8 x 8 m med 9 + 9 balkar med bredd 1,0 m är upplagd i knutpunkterna i tre

hörn och belastad med P = 100 kN i det fjärde hörnet. Därmed belastas alla hörnen med
P = ± 100 kN .

Beräkningsresultat från en beräkning med Strip Step-3 visas i diagram. Medelvärdesbildning

kring knutpunkter har ej utförts.

Böjmoment i balkar
-40

-30

-20

-10

0 M(y=8)
M(y=7)
10
M(y=6)
20 M(y=5)
Fig 14.5a M(y=4)
30
Böjmoment i
balkrostmodellen 40
1 2 3 4 5 6 7 8 9

Vridmoment i balkar
50
45
40
T(y=8)
35
T(y=7)
30
T(y=6)
25
T(y=5)
20
T(y=4)
15
Fig 14.5b 10
Vridmoment i 5
balkrostmodellen 0
1 2 3 4 5 6 7 8 9

- 150 -
 Tvärkraft i balkar
60

50
V(y=8)
40
V(y=7)
30 V(y=6)
V(y=5)
20
V(y=4)

Fig 14.5c 10

Tvärkrafter i 0
balkrostmodellen 1 2 3 4 5 6 7 8 9
-10

Tvärkraften i kantpartierna = 50 kN bärs huvudsakligen av ytterbalken (y=8 m) samt i någon

liten grad av den första innerbalken (y=7 m). Böjmomentet i ytterbalken varierar
sågtandformat där de vertikala stegen motsvarar de korsande balkarnas
inspänningsvridmoment och mellanliggande kurvlutningar motsvarar tvärkraften.
Vridmomenten i de inre balkarna är i medeltal 44,3 – 45,8 kNm vilket stämmer väl med
handräknat medelvärde
1 100 ⋅ 8
T= ⋅ = 44,44 kNm
2 9
Med E = 20000 MPa erhölls nedböjningen under lasten w = 1,76 mm.

Handräkning

En vriden elastisk platta får i belastningspunkten med kontraktionstalet ν = 0 nedböjningen

∂ 2w m m 44,44 ⋅ 12
w= ⋅ 8 ⋅ 8 = xy ⋅ 8 ⋅ 8 = xy ⋅ 8 ⋅ 8 = ⋅ 8 ⋅ 8 = 1,71 ⋅ 10− 3 m
∂x∂y D EI 20000 ⋅ 10 ⋅ 1
3 3

100 ⋅ 8
där mxy = = 44,44 kNm/m har insatts.
2⋅9

FEM-beräkningar

Motsvarande beräkningar av plattan med FEM (Mindlinelement och Kirchoffelement) som

redovisas i kap 7 gav resultat enligt nedan. Böjmomentet mx blev nära noll i plattans inre.
Vridmomentet mxy blev 40 à 47 kNm/m i plattans inre (motsvarar T ovan). Tvärkrafterna i
plattkanterna framgick av Mindlinmodellen.

Resultat

Beräkningsmetoderna gav praktiskt taget lika nedböjning i den belastade punkten.

Nedböjning under lasten Tvärkraftsdeformationer medräknade ?

Balkrost 1,76 mm nej
Handberäkning 1,71 mm nej
FEM, Mindlinelement 1,76 mm ja
FEM, Kirchoffelement 1,58 mm nej

I Mindlinmodellen medräknas tvärkraftsdeformationen varför nedböjningen blir något större

än med Kirchoffmodellen.

- 151 -
14.3.2 Kvadratisk platta inspänd längs två intilliggande kanter

En kvadratisk platta 8,5 x 8,5 x 1,0 m med två intilliggande sidor upplagda och fast inspända
och övriga två sidor fria belastas med jämnt fördelad last q = 10 kN/m2 .

P = 10 kN per
Balkrost
fri kant knutpunkt

q = 10 kN/m 2

Fig 14.6 8,5 fri kant

Balkrostmodell för
kvadratisk platta
inspänd längs två
sidor
8,5 m 8m
1,0

Beräkningsmodell: En balkrost med 8 + 8 st balkar 1,0 x 1,0 m belastad med P = 10 kN i

varje knutpunkt.

Resultat för mx, mxy och huvudmoment se diagram nedan ritade på excelark. Medelvärdes-
bildning i knutpunkter är utförd.
Redovisat mxy är medeltal av endast två värden, ej av fyra. Detta är orsaken till viss osymmetri
kring diagonalen från inspänt hörn till fritt hörn.

-204 Böjmoment i x -led, m x Vridmoment m xy

y S9
S9
20 y
S8 -30
S8

S7 S7

S6 S6

0 -40
S5 S5

-20
S4 S4

-10 S3
S3

S2
S2

S1
S1
1 2 3 4 5 6 7 8 9
1 2 3 4 5 6 7 8 9
x
x

Fig 14.7 mx och mxy

- 152 -
 Mpos
9 Huvudmoment vid q -last
Mneg

1
Fig 14.8
0
Huvudmoment vid q-last -1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
-1

14.3.3 Konsolplatta

En votad konsolplatta 3,0 x 19,8 m med kantbalk belastad med en punktlast P = 100 kN
beräknas med en balkrost med halva längden 3,0 x 9,9 m där i symmetrisnittet x = 0 införts
en låsning mot rotation kring y-axeln. Balkarna motsvarar strimlebredden 0,3 m i båda
riktningarna. y-balken i symmetrisnittet motsvarar halva strimlebredden och styvheterna
halveras därför. Lasten halveras till P = 50 kN. Kantbalken ges i detta fall vridstyvheten
≈ noll. För övriga balkar gäller K v = 2 ⋅ I .

P = 100 kN
0,4 . 0,4 m
fast inspänd

t = 0,20 m
t = 0,35 m
balkhöjd ix-riktning
knutpunktslägen balkhöjd iy-riktning
y
10 . 0,3 m = 3,0 m
( längd = 19,8 m)

Fig 14.9 Konsolplatta

Vid utvärdering av resultaten divideras medelvärden av snittkrafterna med strimlebredden

0,3 m. Snittkrafterna i symmetribalken x = 0 har dessförinnan fördubblats. Erhållna
vridmoment och tvärkrafter i x-led längs symmetrisnittet ersätts med nollor av symmetriskäl,
vilket motsvarar en medelvärdesbildning hos en komplett modell med längden 19,8 m.

- 153 -
Resultat my, mxy och vy för det centrala partiet (längd ca 10 m av totalt 19,8 m) visas i
diagram. Vänstra halvan är en spegelbild av den högra. (Viss osymmetri uppkommer i
diagrammet för mxy där nollinjen förgrenar sig.)

Böjmoment m y i votad konsolplatta, 3,0 m, med kantbalk, P = 100 kN. Maxvärde -46,3 kNm/m
inspänd kant
S11

S10
-30 -25
S9
-20
S8
-15
S7
-10 S6 y
S5

-5 S4
0
S3
10 5
S2
kantbalk
S1
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Fig 14.10a Böjmoment my

Vridmoment m xy i votad konsolplatta, 3,0 m, med kantbalk, P = 100 kN. Maxvärde 7,3 kNm/m inspänd kant
S11

S10
0
S9

S8

S7

S6 y
-6 S5
6
S4
4 -4
S3
-2
2 S2
0 -2 2 0 kantbalk
S1
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Fig 14.10b Vridmoment mxy

Tvärkraft v y i votad konsolplatta, 3,0 m, med kantbalk, P = 100 kN.

inspänd kant
S11
S10
S9
20 15 10 S8
25
5
S7
S6 y
S5
S4
S3
S2
-5 0 kantbalk
S1
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Fig 14.10c Tvärkraft vy

- 154 -
Utvärdering av knutpunkt 19/S8 visas i detalj i figur. Medelvärden i punkten har dividerats
med balkbredden 0,3 m. Vridmomentet kan såsom medeltal av fyra värden bestämmas till
1 1
mxy = ⋅ (mxy − m yx ) = ⋅ (−4,120 − 4,935) = −4,528
2 2

My = -9,049 mot fast

x T = 1,330 insp kant
Vy = 6,888

y
My = -6,983 Mx = 0,919 Mx = 0,563
T = -1,009 Mx = 0,887 Mx = 0,586
T = 1,330 T = -1,009 T = -1,463 T = -1,463
Vy = 6,888 Vx = -0,107 Vx = -0,075
Vx = -0,107 Vx = -0,075
punkt My = -7,437
19 / S8 T = 1,631
Vy = 6,856

medel medel
my = -24,033 mx = 2,455
My = -5,380 myx = 4,935 mxy = -4,120
T = 1,631 vy = 22,907 vx = -0,303
Vy = 6,856

Fig 14.11 Utvärdering av knutpunkt 19/S8

Böjmoment i kantbalk Tvärkraft i kantbalk

-5 15
1 6 11 16 21 26 31
0 10
5
5
0
10 1 6 11 16 21 26 31
-5
15 -10
20 -15

Fig 14.12 Böjmoment och tvärkraft i kantbalk

Plattan har också beräknats med FEM under identiskt lika förutsättningar. Elementstorleken
var 0,2 x 0,2 m och punktlasten påfördes inom en kvadrat 0,3 x 0,3 m. Några resultat:

Balkrost FEM
Max inspänningsmoment vid upplag -46,3 -44,3 kNm/m
Max vridmoment 6,8 6,7 kNm/m
Max tvärkraft vid upplag 29,5 30,2 kN/m
Max böjmoment i kantbalk 18,2 18,6 kNm

Resultaten stämmer väl överens.

En influensyta för inspänningsmomentet i en konsolplatta med kantbalk visas i kap 1.

- 155 -
14.3.4 Tvärkraftsfördelning i plattbro

Betrakta en plattbro med tre spann 14 + 18 + 14 m, bredd 11 m, och med två pelare per
mellanstöd. Se figur. Ändarna är fritt upplagda på linjestöd och på pelarstöden antas fri
uppläggning.

plattkant A

q
balkrost

A
Fig 14.13

Balkrostmodellen ges bredden 10 m med 11 st längsgående balkar motsvarande 1-meters

plattstrimlor. I tvärled har vi 47 st balkar, också motsvarande 1-meters plattstrimlor.

Tvärkraftsfördelningen tvärs broplattan i snitt A visas nedan för ett excentriskt lastfall med
lasten 12 x 20 = 240 kN fördelat på 3 x 4 = 12 st knutpunkter inom området i mittspannet
som visas på figuren.

Tvärkrafter i snitt A-A enl balkrost (kN per balk)

30

25

20

15

10
Fig 14.14
Tvärkrafter i snitt A 5
enligt balkrost 0
(kN per balk) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
-5

Ur stapeldiagrammet framgår tvärkrafterna i resp längsbalkar i snitt A – A. Där framgår att

den övre längsbalken (i planfiguren) får ett tvärkraftstillskott för att balansera vridmomenten i
de tvärgående balkarna samt att den nedre längsbalken får ett negativt tillskott. Summan av
tvärkrafterna är = 120 kN, d v s hälften av den totala lasten.

Plattan har också beräknats med FEM under identiskt lika förutsättningar och med
Mindlinelement 0,5 x 0,5 m. Plattjocklek h = 1,0 m. Lasten är påförd inom en rektangel
3 x 4 m. Diagrammet för vx (kN/m) nedan visar höga tvärkraftstoppar i kanterna.
Medeltvärkraft i tänkta 1-meterstrimlor (ur samma FEM-beräkning) visas i diagrammet för
Vstrimla . Dessa jämförs med resultat från balkrostmodellen.

- 156 -
Vx från balkrostberäkning: 28,1 17,0 15,6 14,1 …….. 6,2 5,3 -3,8 kN/balk
Vx från FEM-beräkning: 27,7 16,6 15,7 14,2 …….. 6,3 5,8 -3,4 kN/strimla

Tvärkraft i snitt A-A enl FEM (kNm/m)

60

50
40

30
20
10
Fig 14.15 0
Tvärkraft vx i snitt A 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
-10
enligt FEM-beräkning
(kN/m) -20

-30

Tvärkrafter i snitt A-A enl FEM (kN per 1 m bredd)

30

25

20

15

10
Fig 14.16
Tvärkraft Vstrimla i 5
snitt A enligt samma
0
FEM-beräkning, (kN) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
-5

Resultat:
Tvärkraftfördelningen i snittet tvärs broplattan var lika enligt balkrostmetod och FEM (med
Mindlinelement).

- 157 -
- 158 -
15. Farbaneplattor
För farbaneplattor som bär i brons tvärled har hjultryckens gruppering, utbredning och
placering stor betydelse för plattans snittkrafter. Eftersom lasterna är rörliga och förekommer
med hög grad av upprepning föreligger risk för utmattning i böjarmeringen och utmattning m
h t tvärkrafts-brott i betongen. I följande exempel räknar vi med statiska laster i form av
hjultryck. Plattans egenvikt och fördelade trafiklaster medtas inte.

15.1 Konsolplatta, böjmoment

Konsolplattan antas vara fast inspänd längs en kant.
En konsolplatta kan också vara elastiskt inspänd genom kontinuitet över stödjande vridveka balkar. Då kan man
ha en varierande grad av inspänning som närmar sig fast inspänning vid tvärbalkar, exempelvis över stöd.
Samtidiga hjultryck på andra sidan om balken orsakar också ett tillstånd liknande inspänning.

Konsolplattan enligt figurer har FEM-beräknats (Mindlinelement, ν = 0) för hjultryck P = 100

kN inom en kvadrat 0,4 x 0,4 m utan förstoring m h t lastspridning genom beläggning och
(halva) plattjockleken. Lastfallet axeltryck är P1 + P3 och boggilasten består av fyra
hjultryck. Kantbalkens vridstyvhet har försummats. Med Mindlinelement visas
tvärkraftskoncentrationer vid fri kant.

y kantbalk 0,40 x 0,40

0,38 0,20

Fig 15.1
Konsolplatta 3,0 m

x x

P3 0,5 0,5

0,40 x 0,40 m y 1,0 y

2,0 boggitryck
P2
axeltryck= P1 + P3 1,0
Fig 15.2 P1
Hjultryck på 0,5
konsolplatta
0,6 0,6

Böjmoment my i linjen x = 0 genom lastcentrum framgår av diagram nedan. I inspännings-

snittet y = 0 erhölls (kNm/m)

P1 P2 P3 Axeltryck Boggitryck
my = -46,5 -40,8 -30,6 -77,1 -118,1 1)
1) i hjultryckslinjen x = 0,6 erhölls my = -119,9.

- 159 -
 P ⋅ yP
”Medverkande bredd” (”Fördelningsbredd”) b= (m) kan beräknas:
my
P1 P2 P3 Axeltryck Boggitryck
hävarm yP = 2,5 1,5 0,5 2,5 och 0,5 2,5 och 0,5
b= 5,38 3,68 1,63 3,89 5,00
k = b / yP = 2,15 2,45 3,26
Lägg märke till att medverkande bredd för axeltryck och boggitryck skiljer 1,11 m vilket är
ungefär lika med axelavståndet 1,2 m i boggitrycket.

-60

-50 myP1
my myP2
-40
myP3
-30

-20

-10

Fig 15.3 10
my av P1, P2 och P3 i
linjen x = 0 20
0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 y 3,0

my avtar ungefär linjärt från inspänningssnittet till lastcentrum vilket har likhet med
momentet i en konsolbalk med konstant bredd = den medverkande bredden i tabell ovan. Vi
har alltså inte en linjär ökning av den medverkande bredden från lasten in mot upplaget.

-120
-110
-100 myP1
my -90
myP3
-80
-70 myaxel

-60 mybogg
-50
-40
-30
-20
Fig 15.4 -10
my av P1, P3, axeltryck 0
och boggitryck i linjen 10
x=0 20
0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 y 3,0

- 160 -
Nedan visas i plan snittkrafter av hjultrycket P1.

2
1 Z X 2

Y
-0.01
2.97

1.48
5.95

10.42

Fig 15.5a 14.89

mx av hjultryck P1,
max = 16,4
4 M1

1 Z
2
X
-41.71 2
-27.28

-12.84

Fig 15.5b -3.22

6.41
my av hjultryck P1,
max = -46,5
4 M1

2
1 Z X 2

5.77

4.62
Fig 15.5c
mxy av hjultryck P1, 3.46
max = ± 6,9 -2.31 1.15

4 M1

(Tecknet för mxy är omvänt jämfört med principen i fig 1.11a.)

- 161 -
 2 8.91
1 Z X 2

0.00

-8.91
Fig 15.5d -44.54
Tvärkraft vx av -17.82
hjultryck P1
4 M1

2
1 Z X 2

Y 11.64

21.49

31.33

Fig 15.5e
60.86
Tvärkraft vy av
hjultryck P1,
max vid insp.kant -37.57
1.80
29,9 4 M1

Nedan visas i plan snittkrafter av boggitryck.

1.97
2
1 Z X 2
-1.46
8.83
Y
3.68
0.25

5.40 -1.46

10.55

15.69
Fig 15.6a
mx av boggitryck,
max = 17,4
4 M1

- 162 -
 2
-110.24 -77.35
1 Z X 2

-55.42
Y

-33.49

-11.56

Fig 15.6b
my av boggitryck, -0.59
max = -121,2 4 M1

2
0.00
1 Z X 2

2.22

0.00
11.12
8.89

Fig 15.6c
mxy av boggitryck, 0.00 4.45

max = ± 13,3 4 M1

Inverkan av hjultryck på plattor kan beräknas med influensytor, se exempel i kap 1,

upprättade för generellt bruk. Influensytan för en konsolplatta skall då avse en platta med
(ungefär) lika geometriform m a p votning resp kantbalk, se kap 1. Fördelen är att fler
lastställningar enkelt kan beräknas. Varje influensyta avser dock endast en snittstorhet (mx ,
my o s v) i en punkt. Skall fler snittstorheter och punkter beräknas behövs fler influenytor.

15.2 Konsolplatta, böjmoment utan FEM-beräkning

Om plattan tänkes vara strimlad i y-riktningen fram till punktlasten och den utanförliggande
delen inkl kantbalk insätts som kantbalk under punktlasten (utan vridstyvhet) kan följande
utttryck för inspänningsmomentet härledas, med insatta värden för hjultrycket P1 :
Pt y 100 ⋅ 0,23 2,5
minsp = − ⋅ 4 P = − ⋅4 = −62,7 kNm/m
4 CtI 1 4 0,32 ⋅ 0,23 ⋅ 0,00240

Strimlorna utgörs då av votade balkar med fast inspänt upplag i ena änden. Den
punktbelastade kantbalken är räknad som balk på elastiskt underlag där balkstrimlorna utgör
fjädrarna. Formeln finns härledd i T Petersson, H Sundquist (1995).

Resultatet blir på säkra sidan jämfört med en plattberäkning eftersom lastfördelningen i

plattan i x-led försummats. FEM-beräkningen gav minsp = -46,5 kNm/m.

- 163 -
 yP
Fig 15.7
0,38 t = 0,23
C är balkkonstant som tar hänsyn till
votens inverkan, I1
I1 är tröghetsmoment kring y-axel för
L = 2,5 m
kantbalk + plattdel utanför punktlast, I0
I0 (nedan) är tröghetsmoment per M=1
meter kring x-axel i snitt under
punktlast α α = C•L / (3EI0)

Formeln har tillämpats allmänt i praktiken. Se Handboken Bygg band VI (1966) mom
933:513 och Handboken Bygg band IV (1949) mom 822:611 samt även (i annan form) B7
Bestämmelser för betongkonstruktioner (1968) supplement från 1934 års statliga cement- och
betong-bestämmelser.

Att tillämpa formeln för hjultryck närmare inspänningssnittet är inte korrekt, även om resultatet
inte blir orimligt. (För P2 i konsolplattans mitt erhölls med fjärderotformeln minsp = -52,0 , att
jämföra med FEM-beräkningens
-40,8 kNm/m.)

Fjärderotformeln kan uttryckas tydligare enligt följande. Säg att medverkande bredden är
b = k ⋅ y P . (Stort k betyder alltså stor ”spridning” och litet inspänningsmoment.)

Pt y P 12 y P I 0 P ⋅ yP
minsp = − ⋅4 P = − ⋅4 =−
4 CtI 1 4 CI 1 k ⋅ yP

CI 1 I1
⇒ k = 4⋅4 = 2,15 ⋅
12 y P I 0 I0
4
yP ⋅
C
där vi under rottecknet har förhållandet mellan två styvheter, i täljaren I1 för kantbalk + del av
plattan utanför punktlast, och i nämnaren plattans styvhet på bredden yP med tjockleken t
(under punktlast) jämte förstärkningsfaktor för vot = 1 / C.

För hjultrycket P1 erhålls k = 1,59, att jämföra med FEM-beräkningens k = 2,15.

Fjärderotformeln ger mindre spridning och alltså ett större inspänningsmoment.

15.3 Konsolplatta, tvärkraft

Nedan visas tvärkrafter vy i snitten x = 0 och x = 0,6 m av ett halvt boggitryck på olika
centrumavstånd y från upplagslinjen.

Tvärkraften är relativt konstant mellan upplagslinjen och lastkanten. Den avtar när lasten
flyttas utåt. De lokala effekterna invid hjultryck behandlas med en stansningsberäkning.

- 164 -
 Lastläge yP = 0,5, 0,7, 1,0, 1,5 och 2,5 m x
yP
kantbalk 0,40 x 0,40
0,40 x 0,40 m halvt
0,20 boggitryck
0,38
y

3,0 m

0,6 0,6

Fig 15.8 Sektion Fig 15.9 Plan

120
0,5 x=0
0,5 x=0,6
100
0,7 x=0
0,7 x=0,6
80
1,0 x=0

60 1,0 x=0,6
1,5 x=0

40 1,5 x=0,6
vy 2,5 x=0
20 2,5 x=0,6

-20

-40

-60
0 0,5 1 1,5 2 2,5 y 3

Fig 15.10 Tvärkrafter för olika lastlägen yP i snitt x = 0 och x = 0,6 m

120
x=0
100
x=0,6
80

60
vy
40
Fig 15.11
Tvärkrafter i punkt 20
y = 0,2 m nära Lastläge yP

upplag 0
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3

- 165 -
Dimensionering för tvärkraft av hjul-, axel och boggitryck sker i praktiken med hjälp av
fördelningsbredder enligt norm. (Eurokod ger dock ingen ledning.) Fördelningsbredder för
hjultryck nära upplag enligt TRVR Bro 11 (2011) mom D.2.2.1.6.2 och tidigare bronormer
ger för detta fall tvärkrafter vy ≈ 42 kN/m vilket är avsevärt lägre än vy ≈ 70 à 80 kN/m
enligt ovanstående beräkning vid lastläge yP = 0,7 à 1,0 m. Reglerna i TRVR Bro är baserade
på experimentella försök vilka dock blivit opublicerade. En elastisk inspänning av plattan
längs upplaget utjämnar snittkrafterna och reducerar toppvärdena, men detta kan ofta inte
tillgodoräknas, se inledningen till detta kapitel.

Icke skjuvarmerade farbaneplattor som bär i brons tvärled är allmänt förekommande i

balkbroar. De utsätts för rörliga laster, dynamiska tillskott och utmattning.
Dimensioneringsmetoder för tvärkraft är klent underbyggda. Forskningsrapporterna om
experimentella provningar av betongbalkars tvärkraftkapacitet är talrika men plattor under
hjultryck har tidigare sällan provats.

För nya broar och speciellt för efterkontroller av byggda broar har under senare tid publicerats
ett flertal rapporter över fördelningsbredder för hjultryck i farbaneplattor baserade på
experimentella försök, se litteraturförteckningen under ”Farbaneplattor”.

15.4 Konsolplatta utan kantbalk

Den votade konsolplattan i exemplet ovan har FEM-beräknats också utan kantbalk (kNm/m).

Inspänningsmoment P1 P2 P3 Axeltryck Boggitryck

utan kantbalk my = -52,1 -42,6 -30,8 -82,8 -127,8
med kantbalk my = -46,5 -40,8 -30,6 -77,1 -118,1

Inspänningsmomentet ökar när kantbalken avlägsnas, men skillnaden är inte stor.

15.5 Konsolplattas ände med kantbalk men utan ändförstyvning

Konsolplattans ände måste styvas upp av en tvärbalk. I tabellen återges inspänningsmoment i
punkten x = 0 utan ändförstyvning (kNm/m).

x x

0,5 0,5
P3
1,0 y boggitryck
y
P2 axeltryck= P1 + P3 2,0
Fig 15.12 fri kant 1,0
Konsolplattas ände 0,40 x 0,40 m
P1
utan ändförstyvning, 0,5
hjultryck P = 100 kN 0,3
0,3 0,6 0,6

- 166 -
 Inspänningsmoment my P1 P2 P3 Axeltryck Boggitryck
Last intill ände, punkt x = 0 -120,9 -93,6 -49,7 -170,6 -245,9
Last på avstånd från ände 1) -46,5 -40,8 -30,6 -77,1 -118,1
1) enligt ovan, första exemplet i detta kapitel.

Av tabellen framgår att konsolplattans ände måste förstärkas med en tvärbalk. Detta framgår
också av diagram för vy nedan. Tvärkraften löper koncentrerat längs den fria ändkanten.
Jämför kap 2 mom 2.5, kap 7 exempel 7.7.3 och kap 14 exempel 14.3.1.

1 2
-110.74
1 Z X 2

Y -61.09

-23.86
5

-11.44

Fig 15.13a
Utan ändförstyvning,
my av hjultryck P1, 0.97
= -120,9 i punkt x = 0 5
4 M1

1 2
1 Z X 54.60 2

80.17
29.03

5
208.00
Fig 15.13b
Utan ändförstyvning,
3.46
vy av hjultryck P1,
= 91 i punkt x = 0,
=248 vid fri kant -22.10

5
4 M1

underliggande
tvärbalk som
ändförstyvning
Fig 15.14
Nödvändig förstyvning av
konsolplattans ände

- 167 -
15.6 Inre platta, platta mellan balkar
Inre plattor förekommer i brotvärsnitt i många olika former. Plattan är vanligen kontinuerlig
över stödlinjerna. Uppläggningen kan ske på två eller flera balkar vilka ger en varierande grad
av inspänning.

lådbalk
konsolplatta
platta mellan balkar

Fig 15.15 platta på

stålbalkar
Farbaneplatta på två balkar

Dimensioneringen för hjul-, axel- och boggitryck kan ske

* med i norm angivna medverkande bredder varvid en tvärgående strimla beräknas och
hänsyn till inspänningen tas genom att beakta balkarnas vridstyvhet och brosektionens
geometri. Om stödmoment beräknas med fast inspänning och fältmoment med elastisk
inspänning tas hänsyn till såväl partier kring brostöd (där som regel en tvärbalk styvar upp
sektionen) som partier i fält.
* med hjälp av influensytor för moment i stöd och fält varvid inverkan av grupper av
hjultryck kan summeras.
* med FEM då geometrin kan modelleras i detalj och en elasticitetsteoretisk lösning kan
erhållas.

Följande FEM-exempel är illustrationer som belyser snittkrafternas relativa storlek och

utbredning. Avsnitten behandlar plattans funktion i fält när huvudbalkarna ges varierande böj-
och vridstyvhet samt beräkningsmässigt höjdläge.

I praktiken utförs dimensioneringen för ett stort antal lastställningar och lastkombinationer
varvid huvudkonstruktion och farbaneplatta dimensioneras var för sig. Att i varje snitt av den
globala konstruktionen ta hänsyn till alla kombinationer av böjmoment, vridmoment,
normalkraft och tvärkraft är inte praktiskt möjligt.

15.7 Platta på helt böjstyva huvudbalkar utan vridstyvhet

Först antas plattan vara fritt upplagd på tre helt böjstyva balkar. Belastningen består av två
boggitryck i var sin fil. Boggitrycken är 4 x 100 kN resp 4 x 66,7 kN. De placeras så att man
erhåller ungefär största resp minsta böjmoment i y-led i fält resp över stöd. Varje hjultryck
verkar inom ytan 0,4 x 0,4 m (utan förstoring genom beläggning och halva plattjockleken).
Boggins axelavstånd är 1,2 m. I modellen är voter och kantbalkar (utan vridstyvhet)
medtagna. Mindlinelement, tvärkontraktionstal ν = 0 .

- 168 -
 x
yB (till lastmitt)

66,7 66,7 100 100

2,0 1,0 2,0
B1

2,0 1,0 2,0

B2

2,0 2,0 2,0

B3

2,0 0,5 2,0

B4

2,5 m 4,5 m 4,5 m 2,5 m

0,19 0,32 0,30

Fig 15.16 Två boggitryck, lastställning B1, B2, B3 och B4

-1.34

Z X
0.761

Y 17.60
-3.45
Fig 15.17a
mx vid lastställning B2,
fri uppläggning på böjstyva 1

huvudbalkar,
(diagrammet är beskuret)

- 169 -
 1

-2.60
-8.74

-27.16
Z X 1

Y
9.68 3.54
34.24

Fig 15.17b
my vid lastställning B2, -27.16
-2.60
1

fri uppläggning på böjstyva

huvudbalkar

Maxmoment my i linjen tvärs bron mitt emellan axeltrycken (x = 0) :

Centrumläge my my my
yB (m) över innerbalk i fält över ytterbalk
B1 3,0 -22,0 28,1 -59,5
B2 2,25 -31,0 40,0 -26,7
B3 0 -55,2 33,7 -15,6
B4 3,5 -20,1 22,4 -68,0

Toppmomenten över balkar kan reduceras genom avrundning i y-led eller kan man använda
moment över balksida, vilka är lägre.

Tvärkrafter vy från innerbalk till kantbalk längs snitt x = 0 mellan axeltrycken visas i
diagram nedan.
100

80
60
40

20
0
-20
-40

Fig 15.18 -60

Tvärkrafter vy längs B1
-80
B2
snitt x = 0, -100 B3
fri uppläggning på vy
-120 B4
styva huvudbalkar
-140
0 1 2 3 4 5 6 y 7

Största tvärkraft vid ytterbalk uppstår när boggitrycken placeras som i B4, d v s med
boggitrycken på minsta avstånd från varandra

- 170 -
15.8 Platta på böjda huvudbalkar utan vridstyvhet
Broplattan enligt avsnittet ovan uppläggs nu alternativt på tre fritt upplagda huvudbalkar med
spännvidd 30 m, böjstyvheter motsvarande sektionen 0,5 x 2,0 m men med försumbar
vridstyvhet. Balkarna ges två olika höjdlägen. Snittkrafterna i plattan jämförs för tre fall:
A fri uppläggning på helt böjstyva balkar (som i avsnittet ovan),
B samverkande böjda balkar utan excentricitet i vertikalled,
C samverkande böjda balkar under plattan, excentricitet i vertikalled 1,15 m.

A styva balkar

B balkar i plan

C balkar under
Fig 15.19
Fritt upplagt brospann l = 30 m,
ingen vridstyvhet i balkarna

Plattans böjmoment mx och my av boggilast B2 och B3 i linjen tvärs bron mitt emellan
axeltrycken (x = 0) visas i diagram nedan.

B2
-5

10
Fig 15.20a
Böjmoment mx av styv balk 15
B2 längs snitt balk i plan
x = 0, 20
balk under
uppläggning på 25
olika huvudbalkar mx
30
-8 -6 -4 -2 0 2 4 6 y 8

Kurvsprånget (mx) vid ytterbalk beror av skilda plattjocklekar på ömse sidor av balken.

Jämför modell A och B. När plattan infästs i de elastiska balkarnas mittpunkter ökar det
största böjmomentet av B2 i x-led från 14,4 till 28,6 kNm/m, d v s en fördubbling.

Jämför sedan modell A och C. Samverkande balkar placerade under plattan innebär en
väsentligt styvare konstruktion än B och det största böjmomentet i x-led ökar från 14,4 till
endast 17,3 kNm/m. Samtidigt uppstår ett längstryck nx i plattan i dess funktion som tryckt
balkfläns, se efterföljande diagram. Längstryck av egenvikt tillkommer; det redovisas inte här.

Böjmomenten i y-led i fält har en liknande men mindre markant variation.

- 171 -
 B2
-40
-30

-20

-10

0
10
styv balk 20
balk i plan
30
Fig 15.20b balk under
40
Böjmoment my av B2 my
längs snitt x = 0 50
-8 -6 -4 -2 0 2 4 6 y 8

7 6

8 5
-29.29

-128.33

9 4
Z X

-227.37
Y

Fig 15.20c -326.41

Längsnormalkraft 10 3

nx (kN/m) av B2, -128.33

balkar under 1 2

Boggilast B3 ger största negativa böjmoment i y-led över mittbalken. Elastiska balkar ger en
väsentlig reduktion av stödmomentet och ökning av momenten i x-led.

B3
-5

10

15

styv balk 20
balk i plan
Fig 15.21a 25
Böjmoment mx av B3 balk under
mx
längs snitt x = 0 30
-8 -6 -4 -2 0 2 4 6 y 8

- 172 -
 B3
-60
-50
-40
-30
-20
-10
0
10
styv balk 20
Fig 15.21b balk i plan 30
Böjmoment my av B3 balk under
my
40
längs snitt x = 0 50
-8 -6 -4 -2 0 2 4 6 y 8

I fallet balkar under plattan blir balken sidobelastad av plattans lutning i y-led vilket yttrar sig
i en varierande tvärkraft i sidled hos balken (ej varierande torsionsmoment i detta exempel)
och därmed ett språng i plattans my-kurva i upplagslinjerna.

15.9 Platta på böjda huvudbalkar med vridstyvhet

I diagram jämförs vid boggilast B2 böjmomentet my för
* samverkande böjda balkar under plattan utan vridstyvhet (1%) , som i avsnittet ovan,
* dito, med full elastisk vridstyhet (100%).

B2
-40

-30
-20

-10
0

Fig 15.22 10
Böjmoment my av B2 20
längs snitt x = 0, 1% Kv 30
balkar utan
100% Kv 40
vridstyvhet (1%) och my
med vridstyvhet 50
-8 -6 -4 -2 0 2 4 6 y 8
(100%)

Balkarnas vridstyvhet ger ökade stödmoment och ökade språng i momentkurvan i

stödlinjerna. Momentkurvan (100%) i det vänstra inre fältet visar att mittbalkens vridvinkel är
liten.

- 173 -
15.10 Platta som balkfläns
Förutom den vanliga funktionen som platta har plattan i form av balkfläns även en funktion
som skiva genom att normalkrafter uppstår i plattans plan. Funktionen som skiva kan kräva
sammanhållande tvärgående armering när flänsen utnyttjas antingen för den längsgående
böjarmeringen i dragen zon eller för att uppta längsgående betongspänningar i tryckt zon.
Funktionen som platta + skiva (= skal) föreligger också när konstruktionen består av
stålbalkar med ovanpå liggande samverkande betongplatta.

Modellen för bestämning av erforderlig tvärgående armering är ett tredimensionellt fackverk

med tryckta betongsträvor i vinkeln θ mot balkaxeln (avgränsade av skjuvsprickor) samt
dragna armeringssträvor. De tryckta betongsträvorna har olika riktning i dragen resp tryckt
fläns.

Betrakta först en dragen fläns. Tvärkraften V i snittet A-A i planfiguren ger skjuvkraften =
V/z i balklivet (per höjdenhet och per horisontell längdenhet i balkens riktning). Skjuvkraften
A V
som överförs till flänsen blir sf ⋅ = τ f ⋅ hf per horisontell längdenhet. Den tvärgående
As z
1 A V 1
armeringen dimensioneras för dragkraften τ f ⋅ hf ⋅ = sf ⋅ ⋅ per längdenhet (se
cot θ As z cot θ
kraftpilar i figuren).

Fackverksmodellen innebär att kraftspelet i flänsen får en förskjutning i riktning från balkens
upplag. Erforderlig böjarmering i tvärkraftssnittet A – A ges en förlängning till den sneda
betongtrycksträvan och förbi den så att armeringen förankras. (Detta brukar kallas
”förskjutning av dragkraftkurvan”.) Den tvärgående armeringen placeras så att den korsar
betongtrycksträvan. (Den kan teoretiskt reduceras från ett maxvärde intill balkliv till noll vid
kanten av den medverkande flänsen.)

Plan (Upplagslinje, innerstöd)

A Tvärkraft =V i detta snitt

Asf Armeringsarea totalt =A
s
Böjarmering
längs
z•cot θ
hf
z
θ
V
τf •hf•1

τf •hf /cot θ Tvärgående

armering

böjarmeringen förankras balkliv fläns

Fig 15.23 Tvärgående armering i dragen fläns i T-balk

- 174 -
Enligt den tidigare normen BBK 04 (2004) kap 6.2.4 utfördes ett ”betongavdrag” från
skjuvspänningen τf före dimensioneringen av den tvärgående armeringen med
förutsättningen att trycksträvelutningen är 45o .

Nu ges anvisningar i
Eurokod 2 - Del 1-1 (2005) kap 6.2.4,
Eurokod 2 - Del 2 (broar) (2005) kap 6.2.4,
TRVK Bro 11 kap D.1.4.1.

Enligt Eurokod 2 - Del 1-1 utförs

* val av cot θ mellan 1,0 och 1,25 om noggrannare beräkning inte utförs,
* utjämning av tvärgående armering genom medelvärdesbildning på viss sträcka,
* viss reduktion av tvärarmeringen vid sammanläggning med erforderlig böjarmering i
plattan,
* ingen tvärgående armering vid låg skjuvspänning τf .

För en tryckt fläns gäller ovanstående resonemang med omvänd riktning hos de tryckta
betongsträvorna. Placeringen av den tvärgående armeringen anpassas till detta. (Asf / As i
ekvationen ovan ersätts med Accf / Acc .) Eurokod 2 - Del 1-1 anger lämpliga värden på
trycksträveriktningen motsvarande cot θ = 1,0 till 2,0.

Plan över underflänsen

Innerstöd

1
V τf •hf /cot θ Tvärgående
Accf armering
Fig 15.24 Tryckarea totalt = A
cc
Tvärgående τf •hf •1
armering i
tryckt hf
underfläns
medverkande balkliv
underfläns

Det ligger nära till hands att i tryckt fläns dra fördel av längstryckspänningen och att i stället
för att tillämpa fackverksmodellen armera för huvuddragspänningen vilken enligt balkteori
har en riktning nästan vinkelrätt mot balken, antytt med en spricka inom liten kvadrat i
figuren.

I ett typiskt fall blir härigenom den tvärgående armeringen väsentligt reducerad. Detta skulle
emellertid kunna betyda att tvärarmeringen i en tryckt underfläns avtar mot stöd då
längstrycket ökar men samtidigt tvärkraften i balken ökar. Försök enligt H Bachmann (1978)
har påvisat att flänsarna kan skjuvas av vid ringa tvärarmering och att huvudspännings-
dimensionering inte bör tillämpas.

- 175 -
Det kan tilläggas att flänsar i sammansatta sektioner också kan ha tryck- eller dragkrafter
exakt i tvärriktningen. I exempelvis en lådbalk enligt figur uppstår dragspänningar σy i
underflänsen och motsvarande tryck i överflänsen.

Fig 15.25
x y
Dragspänningar i y-led i
underflänsen av en
lådbalk
underfläns

- 176 -
16 Utvalda studier

16.1 Smal platta räknad som platta resp som balk

I detta avsnitt skall vi se att resultatet blir ungefär detsamma när man dimensionerar som
platta eller som balk.

En smal broplatta enligt figur i tre spann 20 + 25 + 20 m med utkragande konsolplattor

räknas dels
* som balk,
* som platta med FEM och Kirchoffelement 0,25x0,25 m, ν = 0,
* som platta med FEM och Mindlinelement 0,25x0,25 m, ν = 0.
I plattmodellerna har flänseffekt undvikits genom att konsolplattorna placerats i nivå med det
tjocka partiets centrum. I balkmodellen har konsolplattor inte medtagits.

Plattberäkningarna är utförda med små element för att i Mindlinmodellen variationen hos
vridmoment och tvärkraft vid den tjocka plattans kant skall framgå. Vridmomentet skall där
närma sig noll vid kanten.

Lasterna av egenvikt och excentrisk trafik är utsträckta över hela brons längd. Vridmoment av
trafiken tas ej upp av mellanstöden (ledat upplag) utan förs vidare till ändupplagen.

snitt x = 2,0 symm

20,0 m 25,0 m

Fig 16.1 Smal broplatta 20 + 25 + 20 m med konsolplattor

trafiklast
16 kN/m2
40 kN/m2
egenvikt
10 kN/m2

0,25
Fig 16.2 1,5
Tvärsektion och laster
2,0 4,0 m 2,0

Vi skall jämföra krafter och kraftfördelning i snittet x = 2,0 m, kontrollera jämvikten samt
studera underlaget för dimensionering av armeringen.

- 177 -
Totala snittkrafter framgår av tabell. För FEM-resultaten har summerats staplar med bredden
0,25 m resp för ändvärden 0,125 m. Av diagram framgår fördelningen erhållen med FEM-
beräkningarna.

Mx (kNm) Mxy (kNm) Vx (kN) anm

Balk 3396 -3904 1434
Platta, Kirchoff 3380 -1940 1388 1)
Platta, Mindlin 3383 -2097 1415 1)
1) plus litet i konsolplattorna.

1600

1400 mx
mxy
1200
vx
1000

800

600

400
200

0
2,0 y 1,0 0,0 -1,0 -2,0
Fig 16.3 -200
FEM, Kirchoffelement -400
Krafter i snittet -600
x = 2,0 m
-800

1600

1400 mx
mxy
1200
vx
1000

800

600

400

200

0
2,0 y 1,0 0,0 -1,0 -2,0
Fig 16.4 -200
FEM, Mindlinelement -400
Krafter i snittet
-600
x = 2,0 m
-800

- 178 -
Det principiella skjuvspänningsflödet av yttre tvärkraft resp yttre vridmoment i sektionen
visas i figur nedan. Detta verifieras av kurvorna vx och mxy i Mindlinmodellens resultat men
inte i Kirchoffmodellens.

Fig 16.5 Skjuvspänningar av yttre tvärkraft resp yttre vridmoment

I resultattabellen ovan utgör Mxy för plattmodellerna endast 49,7% resp 53,7% av balkens
vridmoment som ju är ett säkert värde eftersom trafiklastens vridmoment av symmetriskäl
fördelar sig lika till de två ändstöden.

Vridmomentjämvikten i plattmodellerna kontrolleras.

För Kirchoffmodellen kompletteras summa vridmoment med två effekter av tvärkraft. Välj
momentaxel = x-axeln.
Dels tillkommer vridmoment av ojämn tvärkraftsfördelning längs snittet. Av diagram ovan
framgår att tvärkraften är nästan jämnt fördelad. Vridmomentet blir endast -12 kNm.
Dels tillkommer också vridmomentet av de icke redovisade tvärkrafterna vid den tjocka
plattdelens sidoytor. Tvärkrafterna är lika med vridmomentet i sidoytorna (med anpassade
tecken), nämligen 504 resp -465 kN.
Totalt vridmoment i snittet blir
Mxy = -1940 -12 -504·2,0 -465·2,0 = -3890 kNm
vilket stämmer med balkens -3904 kNm.

För Mindlinmodellen kompletteras summa vridmoment med effekten av ojämnt fördelad

tvärkraft. Tvärkraftkurvan i diagrammet ovan omformas till stapeldiagram och det summerade
vridmomentet av staplar multiplicerade med resp hävarm kring x-axeln blir -1662 kNm.
Totalt vridmoment i snittet blir
Mxy = -2097 -1662 = -3759 kNm (plus litet i konsolplattorna).
Detta är ungefär lika med balkens -3904 kNm.

Tvärkraftjämvikten i plattmodellerna kontrolleras.

Kirchoffmodellen: 1388 + 504 – 465 = 1427 kN ≈ 1434 kN,
Mindlinmodellen: 1415 kN ≈ 1434 kN.

Följande gäller för den vertikala armeringen i den tjocka plattdelens sidoytor. Säg att b = 3,9
m och h = 1,4 m.

Balkmodellen: Vridarmeringen i balksidan dimensioneras för tvärkraften

M xy 3904
FT = ⋅h = = 501 kN
2bh 2 ⋅ 3,9

Kirchoffmodellen dimensioneras för tvärkraften

FT = 504 kN
som utläses ur vridmomentkurvan. I princip skall vridarmeringen i ök bockas ned och förenas
med vridarmeringen i uk.

- 179 -
Mindlinmodellen ger ett tvärkraftstillskott i kanten motsvarande exempelvis den skrafferade
ytan med bredden = plattjockleken = 1,5 m i diagrammet ovan, som är
FT = 472 kN

Följande gäller för vridarmeringen i tvärled i den tjocka plattdelen. Schematiskt antas att inre
hävarmen = h = 1,4 m.

Balkmodellen: Vridarmeringen i balkens över- resp undersida dimensioneras för den

horisontella tvärkraften (per meter i längsled)
M xy 3904
fT = = = 358 kN/m
2bh 2 ⋅ 3,9 ⋅ 1,4

Kirchoffmodellen dimensioneras för medelvridmomentet över bredden, mxy = 485 kNm/m,

vilket utgör ett tillskott till böjmomentet i tvärled (ekv 9.3 med k = 1,0). Detta tillskott
motsvarar en böjdragkraft = ca 485/1,4 = 346 kN/m vilket i sin tur motsvarar en horisontell
skjuvarmering för den horisontella tvärkraften (per meter)
f T = 346 kN/m

Mindlinmodellen dimensioneras för medelvridmomentet över bredden, mxy = 524 vilket på

motsvarande sätt ger
f T = 374 kN/m

Resultat: Av det ovanstående framgår att ungefär samma resultat erhålls med de tre
modellerna.

Anm. Exemplet är formulerat i avsikt att belysa tolkningen av FEM-resultat för plattor.
Dimensioneringsmetoder enligt normer behandlas inte. Längsarmering för vridmomentet
tillkommer för såväl balk- som plattmodellerna och reduktion av denna kan ske m h t
längstryckspänningar invid resp yta.

16.2 Kvadratisk platta på olika stöd

I detta exempel skall vi se att armeringsmängden blir stor när huvudmomentrikting avviker
från armeringsriktning.

Tre kvadratiska plattor 10 x 10 m med fria kanter, ytlast q = 10 kN/m2 och med olika
uppläggningar har FEM-beräknats med Mindlinelement 0,5 x 0,5 m och ν = 0.
Uppläggningen var:
* en centrisk pelare 1,0 x 1,0 m, platta P
* ett linjestöd x = 0, ” L1
* två linjestöd x = 0 och y = 0, ” L2

Tanken är att jämföra erforderliga armeringsmängder i plattorna utan hänsyn till förankrings-
längder eller praktisk armeringsavkortning.

- 180 -
 P Platta 10 x 10 m L1 Fria kanter L2
q = 10 kN/m 2 q = 10 kN/m 2 q = 10 kN/m 2

pelarstöd linjeupplag linjeupplag

Fig 16.6 Studerade plattor P, L1 och L2 med fria kanter

-66
-125 -74
-73
-125 -54
-87
-125 -38

-110 -125 -23

-156 -125 -7

-216 -125
Mpos Mpos Mpos
Mneg Mneg Mneg

Fig 16.7 Huvudmoment i en kvadrant, platta P, L1 resp L2. Endast varannan

beräkningspunkt och rad är visad.

Som grund för några iakttagelser och kommentarer kring armeringsbehoven tänker vi oss att
dessa karakteriseras av integralen av de dimensionerande momenten över en kvadrant av resp
platta. Integralen beräknas som summan i 11 x 11 =121 punkter med varje värde
multiplicerat med tillhörande yta, 0,25 m2 för innerpunkt och motsvarande mindre yta för
kantpunkt resp hörnpunkt i kvadranten.

Integralen över ytan betecknas ∫ |mR| dA eller enklare ∫mR (kNm2) och kan benämnas
”summamoment”.

Dimensionerande moment är (ekv 9.3) :

uk armering: mRx = mx + k1 ⋅ mxy sätts = 0 om negativt
1
mRy = m y + ⋅ mxy d:o
k1
ök armering: mRx = mx − k2 ⋅ mxy sätts = 0 om positivt
1
mRy = my −
⋅ mxy d:o
k2
Integralen över ytan med k1 = k2 = 1 se tabell:

- 181 -
 ∫mRx pos ∫mRx neg ∫mRy pos ∫mRy neg ∫|mR|x+y
Pelarupplag P 51 -1364 51 -1364 2830
Linjeupplag L1 0 -1047 0 0 1047
Linjeupplag L2 194 -333 194 -333 1054

Summamomenten i högra kolumnen utgör ett mått på det totala armeringsbehovet.

Dimensionerande moment kan i vissa punkter reduceras genom anpassning av k1 och k2

(ekv 9.4) och följande summamoment erhålls. Reduktionen blir obetydlig.

Reducerade värden ∫mRx pos ∫mRx neg ∫mRy pos ∫mRy neg ∫|mR|x+y
Pelarupplag P 10 -1364 10 -1364 2748
Linjeupplag L1 0 -1047 0 0 1047
Linjeupplag L2 180 -332 180 -332 1024

Resultatet av jämförelsen blir följande.

Den pelarupplagda plattan P kräver som väntat mest armering. Plattan har stor andel
vridmoment mxy där armeringen får en ogynnsam vinkel i förhållande till huvudmomenten.

I platta L1 utnyttjas all armering effektivt eftersom dess riktning är samma som huvud-
momentens riktning. I den tryckta undersidan behövs ingen armering. (Handberäkning av L1
gav 1042 kNm2 .)

I platta L2 åtgår nästan lika mycket armering som i L1 trots uppläggningen på två korsande
linjer istället för en. Detta beror återigen på att plattan har mycket vridmoment mxy där
armeringen får en ogynnsam vinkel i förhållande till huvudmomenten. (Ren vridning
fördubblar armerings-behovet, jämför kap 9 avsnitt ”Enbart vridmoment”.)

16.3 Platta på pelare, strimlemetod

Följande är ett exempel på en felaktig strimledimensionering. En tillämpning är exempelvis
för en grundplatta under en pelare.

Den pelarupplagda plattan med sidan a och den fördelade lasten q kan tänkas behandlad
med en strimlemetod enligt följande. Först dimensioneras strimlor i x-riktningen och man får
lika armering i alla strimlor med (teoretiskt) parabelformad armeringsmängd i x-led. Därefter
dimensioneras strimlor i y-riktningen på samma sätt och armeringen blir som schematiskt
visas i figur A.

Felet här är att x-strimlornas upplagsreaktioner inte tagits omhand. För brottlinjer i x- och y-
riktningarna finns tillräcklig kapacitet. En brottlinjekontroll av 45o-linjen D2 visar att den
totala momentkapaciteten är dubbla den erforderliga men i diagonalen D1 är
momentkapaciteten endast hälften av den erforderliga.

- 182 -
Momentkapaciteten i hela brottlinjen D1 är dubbelt så stor som i D2 men momentpåverkan i
D1 är åtta gånger större än i D2.

D1
A D2 B D2
D1

Figur 16.8 y
Platta A är räknad med strimlor i
x- och y-riktningarna och får
50% för låg bärförmåga i
diagonalen D1; platta B får
tillräcklig bärförmåga
p g a konsekvent strimlebärning,
(schematisk uppritning) x

Om y-armeringen (teoretiskt) dras ihop till ett band över pelaren såsom i fig B är jämvikten
tillfredställd. Samtliga y-stänger medverkar i brottlinjen D1. Jämfört med den elasticitets-
teoretiskt beräknade plattan P i föregående exempel 16.2 är armeringsmängden reducerad
med 24%.

Om armeringen inte avkortas utan i sin helhet dras ut till plattkanten är jämvikten tillfredställd
(med 50 % råge) för diagonalen D1 även i den vänstra figuren. Armeringsmängden har
(teoretiskt) tredubblats.

16.4 Platta med inåtgående hörn

En utkragande platta 10 x 10 m enligt figur med fyra fria kanter och två kanter med fast
inspänning och belastad med jämnt fördelad last q = 10 kN/m2 har beräknats med
Kirchoffelement 0,5 x 0,5 m, ν = 0. Huvudmomenten vid det inåtgående hörnet är stora och
är riktade i 45o . I hörnet uppstår en koncentrerad upplagsreaktion medan reaktionen strax
intill har omvänt tecken.
10 m
q = 10 kN/m2
5m 10 m

Fria kanter

Fig 16.9 Fast inspända

Platta med fyra fria kanter upplag
y 0,5 m
och med inåtgående hörn,
fast inspända x 5m

- 183 -
Fig 16.10 Mpos
Huvudmoment Mneg
(Positiva moment i vissa punkter är
försumbara och syns knappt i figuren)

Hörnet är en singulär punkt. Böjmomenten växer med finare elementindelning. Tvärkrafterna

längs upplagslinjen kring hörnet är helt missvisande. Tvärkrafterna avläses lämpligen längs
ett snitt på visst avstånd från inspänd kant, se figur (räknat med element 0,2x0,2 m). Summa
tvärkraft i snittet skall vara 450 kN och blir enligt FEM-beräkningen 450,9 kN. För
fördelning av upplagsreaktionen och reduktion av toppvärdet bör elastiskt upplag införas.

450
400
350
300
250 vx
200
150
Fig 16.11 100
Tvärkraft vx längs snitt 0,5 m 50
från inspänd kant 0
0 2 4 6 8 10

16.5 Tvärkrafter i olika plattor

För några av exempelplattorna i kap 1 visas de med Mindlinelement FEM-beräknade
tvärkrafterna nedan. De uppritade tvärkraftssymbolerna visar tvärkraftens storlek och riktning.
För en enskild symbol visas inte åt vilket håll lasten överförs (bärningsriktning, av två
möjliga), men detta framgår av sammanhanget. Uppritning har skett av förf. på excelark.

- 184 -
Fig 16.12
Tvärkrafter, 4 x fri uppl,
fördelad last inom liten
kvadrat

Fig 16.13
Tvärkrafter, 1 x fri uppl,
1 x insp, 2 x fri, fördelad
last inom liten kvadrat

Längs upplagslinjer och fria kanter uppkommer tvärkraftskomposanter parallellt med

kanterna.
Med Mindlinelement är detta markant vid fri kant och vid fritt upplagd kant, se kap 2 och 7.
En balkrostberäkning av plattan med balk även längs upplag ger också tvärkrafter längs
kanten vilka förklaras av en sågtandformad momentvariation.

Fig 16.14
Tvärkrafter,
konsolplatta,
1 x insp, 3 x fri, fördelad
last inom liten kvadrat

- 185 -
 q

Fig 16.15
Tvärkrafter, sned platta,
1 x insp, 1 x fri uppl, 2 x
fri, fördelad last q

Vid såväl inspänd som fritt upplagd kant uppkommer stora tvärkrafter vid trubbigt hörn.

16.6 Cirkulär fritt upplagd platta med centrisk last

I detta exempel skall vi se avvikelser och likheter mellan erforderlig armeringsmängd vid
dimensionering enligt elasticitetsteori och brottlinjeteori.

Betrakta en platta med radie a = 3,0 m fritt upplagd längs kanten och belastad med en
centrisk last P = 1000 kN fördelad inom en cirkel med radien c = 0,5 m. Nedan jämförs:
* radial- och tangentialarmering enligt elasticitetsteori,
* rutnätsarmering enligt elasticitetsteori,
* armering enligt brottlinjeteori.

Total erforderlig armeringsmängd i form av integralen ∫ |mR| dA (kNm2) (”summamoment”)

beräknas. Exemplen utgör en illustration utan direkt praktisk anknytning.

Radial- och tangentialarmering, elasticitetsteori

Antag radial- och tangentialarmering för mr resp mt strikt enligt de elasticitetsteoretiska

böjmomenten som kan uttryckas i slutna formler, se Timoshenko, Woinowsky-Krieger (1959,
kap 3). Eftersom den lokala lasten inte är punktformig blir maximimomenten under lastmitt
ändliga. mr och mt är lika i plattmitt.

Med tvärkontraktionstalet ν = 0 är uttrycken för maximimoment i plattmitt resp radial- och

tangentialmomenten utanför lastytan följande:
P  a c2 
mmax = ⋅  ln + 1 − 2 
4π  c 4a 
P a Pc 2  1 1 
mr = ⋅ ln + ⋅ 2 − 2 
4π r 16π  r a 
P  a  Pc 2  1 1 
mt = ⋅  ln + 1 − ⋅ 2 + 2 
4π  r  16π  r a 

- 186 -
 P = 1000 kN

a=3m
P

Fig 16.16 c = 0,5 m

Cirkulär fritt upplagd platta
med centrisk last

Erhållna böjmoment redovisas i diagram. Vridmomenten i dessa riktningar är noll av

symmetriskäl.

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 r 3,0

0

50

100

150 mel,r
Fig 16.17 mel,t
Radiellt (mel,r) och
200
tangentiellt (mel,t)
m
böjmoment (kNm/m)
250

r = 1,5 1,8 m

125,06•0,3
tvärkraft Pdϕ /(2π)
41,63•1,8•dϕ
dϕ
56,82•1,5•dϕ 125,06•0,3
dr = 0,3 m
Fig 16.18 Mt = 424,35 kNm
Jämviktskontroller för
dels litet fyrkantigt element, Pd /(2π)
dels sektor

3,0 - 2•0,5/3 = 2,667 m

Två jämviktskontroller utförs:

Litet fyrkantigt element begränsat av r = 1,5 och 1,8 m. Momentjämvikt kring axel i
tangentiell riktning.

- 187 -
 1000 ⋅ dϕ
56,82 ⋅ 1,5 ⋅ dϕ − 41,63 ⋅ 1,8 ⋅ dϕ + 125,06 ⋅ 0,3 ⋅ dϕ − ⋅ 0,3 =
2π
= (85,23 − 74,93 + 37,52 − 47,75) ⋅ dϕ = 0,07 ⋅ dϕ ≈ 0

Sektorelement: Diagrammet för tangentiellt böjmoment har integrerats genom omformning

till stapeldiagram och ytsummering. Detta gav Mt = 424,35 kNm.
1000 ⋅ dϕ
424,35 ⋅ dϕ − ⋅ 2,667 = −0,12 ⋅ dϕ ≈ 0 ok
2π

Dimensionerande moment mRr och mRt är i detta fall lika med mr resp mt . De integrerade
böjmomenten över hela plattans yta ∫ mR dA erhålls genom uppdelning av ytan i cirkulära
strimlor, multiplikation av momentvärden med strimlebredd och strimleomkrets samt
summering. Då erhålls:
radialmomentsumma 1173 kNm2
tangentialmomentsumma 3264 kNm2
momentsumma 1173 + 3264 = 4437 kNm2

Rutnätsarmering, elasticitetsteori

Utgående från de elasticitetsteoretiska huvudmomenten mr och mt beräknas mx , my och

mxy längs en cirkelstrimla (Mohrs cirkel). De dimensionerande böjmomenten mRx och mRy
enligt ekv 9.3 integreras längs cirkelstrimlan och därefter från r = 0 till 3 m. Då erhålls:
momentsumma 5769 kNm2
d v s 30% mer beroende på att armeringen inte placerats i huvudmomentriktningarna. (Detta
är teoretiskt beräknat utan praktiska hänsyn.)

Brottlinjeteori

För rutnätsarmering i uk, lika över hela ytan, gäller (se exempel 11.4.2) med koncentrerad
punktlast P:
P 1000
mRx, uk = mRy , uk = = = 159,2 kNm/m
2π 2π
(Jämför elastiska moment i diagram ovan.) Då erhålls
P 2 2 2
momentsumma ∫ mR dA = 2 ⋅ 2π ⋅ π ⋅ a = 1000 ⋅ 3 = 9000 kNm
Längs varje radiell brottlinje är summan av x- och y-armeringen dubbelt mot vad som skulle
krävas med armering enbart vinkelrätt mot brottlinjen.

Med enbart cirkulär tangentialarmering i uk halveras armeringsbehovet:

momentsumma 4500 kNm2
vilket ungefär överensstämmer med den elasticitetsteoretiska beräkningen ovan med radial-
och tangentialarmering (4437 kNm2). (Koncentrationen av lasten har här medfört en viss
ökning.)

- 188 -
Med rutnätsarmering i x- ock y-led minimerad i varje riktning φ blir det endast y-armering
i varierande mängd i sektorn -45o < φ < +45o och endast x-armering i sektorn
+45o < φ < +135o o s v och man får
momentsumma 5724 kNm2
d v s 27% mer än med cirkulär tangentialarmering. Jämför med elasticitetsteori ovan (5769
kNm2).

16.7 Snedvinklig tvåspannsplatta med utbredd last och med lokal last
vid fri kant
En snedvinklig platta i två spann med linjestöd har beräknats med FEM (Mindlinelement,
ν = 0). Två lastfall enligt figuren. Med Mindlinelement ges en bättre bild av vridmoment och
tvärkraft vx vid fri kant.

Lokal last 1000 kN

fördelad inom 3x3m
fri kant

x
10,0
Utbredd last 10 kN/m 2
Fig 16.19
5,0 18,0 18,0

Resultat för utbredd last 10 kN/m2 :

1
10.000 1
2 -305.97 2
3

162.17 162.17
Fig 16.20a 6.13
Y

Böjmoment 6
162.17
-149.92
S1
Z X

mx 7 3

max = 214
-305.97
och -401
6 5 4
5 4

1
10.000 1
1.20 2
2
3

10.78
10.78
10.78 Y

6
20.36
Fig 16.20b S1
Z X

Böjmoment 29.94 7 3

my
max = 33 6
5
5
4
4

- 189 -
 1 2 3
10.000 1 2

Y 47.49
Fig 16.20c 47.49
6

Vridmoment 16.97
S1
Z X

mxy -13.55
7 3

-44.07
max = 58 i
båda fälten 6
5
5
4
4

Fig 16.20d
Huvudmoment
mI och mII
max = 218 Mpos

min = -403 Mneg

-169.85
1
-169.85
2 3
10.000 1 2

-67.94
Y

33.97 0.00 33.97

6
-33.97
S1
Z X

7 3

Fig 16.20e 67.94

Tvärkraft
vx
6 5 4
5 4

1 2 3
10.000 1 2

-15.55
Y 0.00
0.00
-31.10
6 15.55
S1
Z X
31.10
Fig 16.20f 7
15.55
3

Tvärkraft 0.00
vy 6 5 4
5 4

- 190 -
Resultat för lokal last 1000 kN :

111.110
-253.24 3
1
1 391.36 2
2

230.21
-92.08
Fig 16.21a Y

-11.51
Böjmoment 6

69.07 S1
Z X

mx 7 3

max = 472
och -490 6 5 4
5 4

1 111.110 2 3
1 2

26.76
4.51
60.12Y
Fig 16.21b 4.51

Böjmoment 6

S1
Z X
26.76 -6.61
my -51.09 -28.85 26.76
7 3

max = 71
och -62 6 5
4
4
5

1 111.110 2 3
1 2

150.42
Y

-16.79
6

Fig 16.21c 38.95

S1
Z X

Vridmoment -16.79
94.69 7 3

1.79
mxy
max = 169 6
5
5
4
4

Fig 16.21d
Huvudmoment
mI och mII
max = 473 Mpos
min = -493 Mneg

- 191 -
 44.97 111.110 -165.01 74.97
1
1
2
14.982 3

-75.02

Fig 16.21e Y

Tvärkraft vx
6
14.98
S1
Z X
-15.02
anpassad 7 3

kurv-
14.98
indelning 6
5
5
4
4

(Kurvor för höga negativa värden har utelämnats.)

111.110
1
1
2
-87.91 2
3

Fig 16.21f 75.27 -33.51

Y

Tvärkraft vy 6
48.08
-6.32
max = 91, 20.88
S1
Z
-6.32
X

7 3

anpassad
kurv- -6.32

indelning 6
5
5
4
4

Upplagsreaktionens fördelning för utbredd last 10 kN/m2 och lokal last 1000 kN.
Diagrammet nedan visar upplagsreaktionen längs vänster linjestöd samt mittstöd. Det vänstra
ändvärdet i diagrammet avser övre stödände i planfigurerna.

1800

1600
rz utbr vä
kN/m
1400 rz utbr mitt
rz lok vä
1200
rz lok mitt
1000

800

600

400

200
Fig 16.22
Upplagsreak- 0
tioner rz vid -200
utbredd last 10
kN/m2 resp lokal -400
last 1000 kN
-600
0 2 4 6 8 lokalt x 10 12

- 192 -
För utbredd last erhålls i mittstödet lokalt höga upplagsreaktioner i ändarna vilka är trubbiga
hörn i resp spann. Toppvärdena är lika p g a symmetri kring mittpunkten. För lokal last
erhålls höga värden (positivt resp negativt) för trubbiga hörn i det belastade fältet.
Toppvärdena utjämnas avsevärt genom att införa elastiska stöd, jämför exempel 7.7.6.

16.8 Snedvinklig tvåspannsplatta med utbredd last, skivpelare i

mittstöd
Vi betraktar samma snedvinkliga platta som i exempel 16.7 ovan, men med två skivpelare i
mittstödet. Utbredd last 10 kN/m2. Pelarreaktionerna har införts som uppåtriktade ytlaster
inom 0,8 x 2,2 m avpassade (1103 kN / pelare) så att nedböjningen i pelarmitt blivit noll.

fri kant
skivpelare 0,8 x 2,2 m
y

x
10,0
Utbredd last 10 kN/m 2

Fig 16.23 5,0 18,0 18,0

Resultat för utbredd last 10 kN/m2 :

1 2 3
1 2
-310.31

-166.14
Fig 16.24a Y
122.21
6
-21.96
Böjmoment S1
Z X

122.21
mx 170.27 3

max = 219 170.27

och -356 6
5
5
4
4

1 2 3
1 2

4.10 -92.32
Y
-5.54
-5.54
6

Fig 16.24b S1
Z X
-5.54
4.10
Böjmoment -5.54 -73.03 3

my
max= -102 6
5
5
4
4

- 193 -
 1 2 3
1 2

Fig 16.24c 17.13

Y
-41.05 17.13
6

Vridmoment S1
Z X

mxy 42.07 17.13 42.07 3

max = 50 i
båda fälten 6
5
5
4
4

Fig 16.24d
Huvudmoment
mI och mII
max = 220 Mpos
min = -358
Mneg

1 2 3
1 2

118.20
Y -59.10
0.00 59.10 0.00
Fig 16.24e 6

-59.10 S1
Z X

Tvärkraft 59.10
59.10
3

vx
max = 6 5 4

±177 5 4

1 2 3
1 2

107.28

Y 0.00
0.00
Fig 16.24f 6
0.00
S1
Z X
85.83
Tvärkraft 21.46
3

vy
max = 6 5 4
5 4

±129

- 194 -
16.9 Exempel på konstruktioner
Betongplattor kan utföras i många variationer. Eftersom plattorna i exemplen i de tidigare
kapitlen är ganska likartade ges nedan några annorlunda exempel.

16.9.1 Platta i trafikplats Hjorthagen, Stockholm under uppförande år 2014

(i princip)

Detta är ett exempel på den frihet FEM ger i utformningen av konstruktionen och
beräkningsmodellen. Plattan är upplagd på pelare och ansluter till fyra viadukter och ramper
åt olika håll. Håldiametern är 35 m och plattjockleken är 1 m. Under plattan löper en
trafikled i x-riktningen.

14

7
45
15
46
6
8 16
27
13

44 26

3
12
25

2
6 7
5 24 29

23
22 1 28

2
34 17
Y

33

1 S1 3
O1
Z X
30 8
31 32

39

38
4
43
4
9

Fig 16.25 35

42
10
18

Platta i 21 37
36

trafikplats, 19

beräknings- 12
20
11

modell 41 10

40
5

11

- 195 -
 Y

Z X

Fig 16.26
Huvudmoment
av egenvikt

-501
-95
312

-298
Z X

-704
-95
-95
109
312

312
-704
-95
Fig 16.27 312
mx av
egenvikt

För denna konstruktion kan inte trafiklastens placering varieras så att påverkan blir maximal i
varje punkt. Man tvingas begränsa antalet lastställningar. Viktigast är att man undviker grova
fel vilka kan dölja sig i den stora datamängden.

16.9.2 Tunnelbanebro vid Slussen i Stockholm, uppförd ca år 1955

Bron är upplagd på pelare och uppbär ballast och fem spår med tunnelbanetrafik. Plattans
huvudarmering är placerad vinkelrätt stödlinjerna vilket överensstämmer med det största
huvudmomentets riktning. Kantbalkarna har här en viktig bärande funktion för kantpartierna
och är böj- och skjuvarmerade.

- 196 -
 22 m

12 m

Fig 16.28 Bro med fem tunnelbanespår

16.9.3 Trafikerat däck över parkeringsgarage, Kista, Stockholm, uppfört ca år

2009

Överbyggnaden består av 25 st balkar i två och tre spann med sammanbindande platta. Däcket
uppbär 1 m överfyllning samt trafiklast. Balkarna är förspända med icke vidhäftande linor.
Dimensioneringen är utförd som balk i x-led och som platta primärt i y-led. Grunden
reducerar i viss mån den effektiva förspänningen.

Fig 16.29
Linförspänt däck över 15,9 m
parkeringsgarage
5,1 m

16.9.4 Trafikerat däck över parkeringsgarage m m, Täby, uppfört ca år 1990

Överbyggnaden består av en platta uppdelad i tre delar vilande på sammanlagt ca 100 st

pelare. Däcket uppbär överfyllning och trafiklast. Plattorna är förspända med icke vidhäftande
linor med den normala linjeföringen, d v s placerade nära underkant i fält och nära överkant i
stödlinjerna. Lasten bärs genom linornas vertikala avlänkningskrafter först i y-led till
stödlinjerna och därefter genom koncentrerade lingrupper i x-led till pelarstöden. Utefter
väggupplag i kanter är mellanlägg inlagda vilka möjliggör horisontalrörelser.

- 197 -
Fig 16.30
Trafikerat däck över
parkeringsgarage m m,
linförspänning enligt högra
figuren, delvis visat, schematiskt
7,35 m

Fig
16.31
Sektion
6,6 m 11,3 m

Förspänningen i x-led är ojämnt fördelad i förankringsområdet i plattkant men jämnt fördelad

i plattornas inre. Avlänkningskrafterna av y-spännarmeringen är jämnt fördelade i fält.
Avlänkningskrafterna av x-spännarmeringen är däremot, såsom avsetts, koncentrerade till
stödlinjerna i x-led.

Tryckspänningarna i x- och y-led är fördelaktiga. Att spännlinorna är icke-vidhäftande

innebär att de inte kraftökar i betongens eventuella böj- och skjuvsprickor vilket inverkar på
konstruktionens egenskaper vid överpåverkan, stödbortfall och brand. Kompletterande
slakarmering kan inte undvaras.

Genomstansningsproblematiken är komplicerad genom kapacitetsbidrag av ospänd böj- och

stansarmering, förspänning i x- och y-led med icke vidhäftande linor samt avlänkningskrafter
av x-spännarmeringen och i någon mån y-spännarmeringen över pelarna. Komplikationen
beror av att resultat av experimentella provningar inte finns att tillgå.

16.9.5 Typisk lådbalkbro

Balkarna är förspända i längsled med vidhäftande spännkablar. Lådsektionen har stor

vridstyvhet vilket erfordras vid uppläggning på enpelarstöd. Farbaneplattan är elastiskt
inspänd i balkarna i fält och fast inspänd vid tvärbalkarna. Den fungerar tillsammans med den
undre plattan som balkfläns och medverkar också vid upptagningen av vridmoment.
Konsolplattorna har ändförstyvningar i form av underliggande balkar vilka här utgör en
förlängning av ändtvärbalkarna eftersom lagren placerats under den utkragande delen.
Plattorna har varierande tjocklek (voter) och balkarna har horisontalvoter vid mellanstöden.

- 198 -
 28 m

Fig 16.32
Förspänd lådbalkbro
12 m

16.9.6 Bottenplatta till vindkraftverk

För anläggningskonstruktioner med rund form kan runda plattor vara aktuella. Detta gäller
exempelvis utsiktstorn, vattentorn, silos, kärnkraftverk (reaktorinneslutning) och
oljeplattformar till havs. Nedan ges ett exempel i form av bottenplattan till ett vindkraftverk.
Huvudmoment och tvärkrafter visas för ett lastfall med excentrisk vertikallast. Grundtrycket
har antagits variera linjärt över diametern.

Plan

Sektion

Fig 16.33
Bottenplatta för
vindkraftverk

Beräkningen är utförd med Mindlinelement och ν = 0. Notera att tangentialmomenten i

ytterområdet är mycket större än radialmomenten i detta fall. Jämför exempel 7.7.1 och 16.6.

- 199 -
 9 9
8 Mpos 8
7 Mneg 7
6 6
5 5
4 4
3 3
2 2
1 1
0 0
-9 -8 -7 -6 -5 -4 -3 -2 -1-1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 -9 -8 -7 -6 -5 -4 -3 -2 -1-1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

-2 -2
-3 -3

-4 -4

-5 -5

-6 -6

-7 -7

-8 -8

-9 -9

Fig 16.34 Huvudmoment (vänstra fig) och tvärkrafter(högra fig) i bottenplattan vid
excentrisk belastning

I ytterområdet har de (små) radialmomenten t o m omvänt tecken, d v s momenten är

negativa. Detta är oväntat men har för ett rotationssymmetriskt lastfall med enbart vertikallast
kontrollerats med slutna formler enligt Timoshenko-Woinowsky-Krieger (1959) genom
superposition av två lastfall med uppåtriktad ytlast resp central nedåtriktad ytlast. För en balk
skulle en momentvariation som den längs en radie i plattan betyda att tvärkraften växlar
tecken där det negativa momentet har sitt maxvärde (punkt x/y = -6,8/0) . Så är inte fallet i
plattan och detta beror på inverkan av vriddeformationens derivata i tangentiell riktning, d v s
den andra termen i uttrycket för tvärkraft i platta, ekv 5.9.

- 200 -
17. Övrigt

17.1 Experimentella försök och normer

Experimentella undersökningar av betongplattor kräver stora provkroppar och försöks-
anordningar samt stort antal mätpunkter. Under ökande belastning undersöker man olika
stadier med tilltagande sprickutveckling:
* osprucket stadium,
* begynnande sprickbildning, bruksstadium,
* utvecklad sprickbildning, reduktion av böjstyvheten
* stadium med begynnande flytning i böjarmeringen,
* förändring av sprickbildningen, nya sprickor korsar de tidigare i sned vinkel,
* eventuellt begynnande skjuv- eller stanssprickbildning,
* sträckgränsspänningar uppnås längs brottlinjer,
* eventuellt skjuv- eller stansbrott, eller
* mycket stora böjdeformationer, eventuellt betongkrossning.

Övergång mellan olika stadier sker kontinuerligt under avtagande tangentiell styvhet. Från ett
i början isotropt elastiskt stadium sker övergång till ortotropt elastiskt stadium och vidare till
ett mer eller mindre plastiskt stadium med ett mönster av brottlinjer. Kanske avbryts
lastökningen av ett skjuv- eller stansbrott.

Försöksbeskrivningarna blir omfattande med stor mängd mätdata för nedböjningar, stål- och
betongspänningar (i olika riktningar), sprickbilder och sprickbredder. Bärförmågan kan bli
större än den teoretiskt förväntade till följd av kupol- eller membraneffekter.

Eftersom försök med betongplattor är kostnadskrävande blir antalet provkroppar begränsat.

Detta medför att variationen av olika parametrar såsom geometri, armeringsutformning och
last-ställningar inte kan drivas så långt som man kanske önskar.

Dimensioneringsföreskrifter och rekommendationer i normer anknyter till motsvarande för

balkar och ramar. Det som är speciellt för plattor är lastutbredning, lastkoncentrationer och
bärning i två dimensioner. Olika beräkningsmetoder kan tillämpas och det krävs av
konstruktören att han/hon har förståelse för plattans funktion för att dimensioneringen skall
bli tillförlitlig.

Normföreskrifterna skall vara utformade så att

* metoden avspeglar konstruktionens funktionssätt,
* hänsyn tas till viktiga parametrar såsom material, dimensioner och armeringsmängder,
* resultaten blir ”på säkra sidan”,
* konstruktionsberäkningar blir praktiskt hanterbara.
Med normmetoderna får man karakteristisk bärförmåga. Genom att tillfoga
partialkoefficienter får man sedan (en lägre) dimensionerande bärförmåga.

Plattbroar dimensioneras vanligen med snittkrafter enligt elasticitetsteori i kombination med

en detaljdimensionering av armeringen som utgår från plasticitetsteori. För olyckslaster som
till exempel avslagen mellanpelare kan brottlinjeteori användas. Dessa metoder är väl
etablerade och accepterade. För tvärkraftsdimensionering har metoderna har varit olika i olika
länder och man skapar nu en likformighet i Eurokod 2.

- 201 -
För farbaneplattor som bär i brons tvärled får dimensioneringen för hjul- och axeltryck
betraktas som osäker eftersom försöksunderlaget är ringa. Vi har här komplikationer i form av
rörliga laster, dynamiska tillskott och utmattning. Tillämpningen av förekommande
normmetoder under lång tid visar i ett internationellt perspektiv att man troligen har tillräcklig
säkerhet eftersom omfattande systematiska skadefall inte rapporterats. En fråga är hur stora
marginalerna är. Uppgradering av befintliga broar till tyngre laster kräver bättre kunskap om
verklig bärförmåga. Eurokoden behandlar inte dessa frågor.

För stanshållfasthet är det experimentella underlaget mycket stort men de presenterade

beräkningsmetoderna visar stor spridning såväl relativt varandra som relativt
försöksresultaten. För enkla fall ges metod i Eurokoden.

För sprickbreddsberäkning vid böjmoment finns metod men tillämpningen i plattor med
armeringsriktningar i sned vinkel mot det största böjmomentet är osäker. För
skjuvsprickbredder finns ingen etablerad metod.

Bakgrund och förklaringar saknas oftast i normer men kan ges i handböcker och bakgrunds-
dokument. För en dimensionering gäller beställarens föreskrifter med hänvisningar till normer
i vilka reglerna kan anges som råd i den ena normen men obligatoriska eller icke gällande i
den andra. Man måste klarlägga vad som gäller för varje särskilt fall.

För konstruktören är det värdefullt att studera rapporter över utförda experiment. Man får då
en känsla för konstruktionernas beteende under stora laster vid olika valda parametrar såsom
dimensioner, armeringsinnehåll och utformning. Man ser också likheter och skillnader mellan
teori och verklighet. Experimentella provningar utförs som regel med mindre dimensioner än
förebilden och hänsyn måste då tas till dimensionsberoendet (skalfaktorn) vilket t ex för
tvärkraftskapaciteten innebär att små provkroppar har, relativt sett, större kapacitet än stora
förebilder.

Inom området skjuv-och stanshållfasthet är som regel spridningen stor när man jämför
bärförmåga enligt normmetoder eller föreslagna metoder med bärförmåga enligt
experimentella försök. För att belysa detta ges följande tre exempel där försöksresultat
och/eller beräkningsmetoder samlats ihop från skilda håll och jämförts.

I bakgrundsdokument till EC-2 kapitel 6-2 Skjuvning jämför J C Walraven (2002)

experimentella resultat för skjuvarmerade I- och T-balkar med resultat enligt teori, se
diagram nedan. De experimentella resultaten har en ganska påfallande spridning i höjdled och
teorin är formulerad så att kurvan i huvudsak ligger på säkra sidan. Diagrammet gäller
visserligen inte balkar med rektangulär tvärsektion, vilket hade varit mer representativt för
plattor, men spridningsbilden är typisk.

- 202 -
Fig 17.1
Tvärkraftshållfasthet hos
skjuvarmerade betongbalkar
som funktion av
skjuvarmeringsmängd
(jämte sträckgräns) i
relation till teori (kurva)
(J C Walraven 2002)

I diagrammet nedan (H Sundquist 2004) visas stanshållfasthet för platta på pelare enligt
experiment utförda av olika forskare i förhållande till beräknade värden enligt fyra olika
normmetoder. Varje försöksresultat ger då fyra symboler i diagrammet. I diagrammet har
valts att visa kvoternas Pu / Pteor beroende av böjarmeringsmängden ρ . Försöksresultaten
skall uppfattas i relation till linjen Pu / Pteor = 1,0 och de streckade linjerna är minstakvadrat-
anpassningar av resp grupp av resultatsymboler. Spridningen är stor men flertalet resultat
ligger över 1,0.

Fig 17.2
Stanshållfasthet
enligt experiment i
förhållande till
olika normmetoder
(H Sundquist 2004)

- 203 -
Nästa exempel är hämtat från en internationell tävling (T Jaeger, P Marti 2009) där ett flertal
forskare inbjöds att förutsäga beteendet hos olika rektangulära betongplattor som skulle
provas av tävlingsarrangören. Åtta provningar ingick i serien, Flertalet forskare tillämpade
avancerade FEM-metoder med uppsprickande element där hänsyn togs till ickelinjära
egenskaper hos stål och betong, till friktion i skjuvsprickor,till dymlingsverkan i armering, till
vidhäftningsglidning, till vinkeländring hos skjuvsprickor m m.

Plattorna var kraftigt böjarmerade för att möjliggöra skjuvbrott. Belastningen påfördes så att
moment och tvärkrafter verkade i plattelementens längsriktning, d v s det var inte fråga om
genomstansning. Valda diagram nedan avser två av försöken där böjarmeringen i form av ett
rutnät vridits 45o . Böjarmeringen var försedd med ändförankringar. Den ena plattan var icke
skjuvarmerad (A-1), den andra var skjuvarmerad (A-2).

Linjerna utgör de inkomna tävlingsbidragen i form av beräkningar. Experimentella försök

visas med klen linje markerad med pil.

Fig 17.3 Moment-nedböjningsdiagram beräknade av olika forskare jämfört med försök

(klen linje markerad med pil). A-1 utan skjuvarmering (Mmax,obs = 108), A-2 med
skjuvarmering (Mmax,obs = 162)

Vissa tävlingsbidrag var ungefär i överensstämmelse med försöken medan andra inte var det.

Styvheten hos den 45o vridna rutnätsarmeringen överskattades av flertalet författare. Detta
framgår tydligt i diagrammens vänstra del och torde ha bidragit till att kapaciteten
överskattades, speciellt för plattor utan skjuvarmering. Överensstämmelsen var bättre för
plattor där armeringen inlagts i momentriktningen (ej visat här). Bäst resultat gavs av en
författare som tillämpade handberäkningar utan FEM.

De fyra försöken utan skjuvarmering resulterade i spröda skjuvbrott medan de fyra försöken
med skjuvarmering resulterade i sega böjbrott med flytning i armeringen och så småningom
omfattande betongkrossning, spjälkning och i slutskedet delvis brusten skjuvarmering. Man
ser tydligt att skjuvarmeringen ger högre kapacitet samt en mycket större
deformationsförmåga.

I rapporten framhålls att man i det allmänna fallet har huvudmoment i två riktningar och
huvudtvärkraft i en tredje riktning varav inga överensstämmer med armeringsriktningarna.
Med en sandwichmodell bestående av två yttre skivor och en kärnskiva skulle man kunna
formulera tryckfältsmodeller som avspeglar verkliga förhållanden och ger god uppskattning
av kapacitet och deformationer.

- 204 -
Finräkning av den utsträckta plastiska delen kan vara motiverad för överpåverkan av typ
stödbortfall, explosionslaster och liknande, men inte för trafiklaster.

17.2 Stansning
För detta viktiga och komplicerade specialområde medtas här endast en allmän beskrivning.

Vid platta på pelare måste dimensionering mot genomstansning utföras. Detta sker enligt
normer.

I det enkla fallet har man

* rund eller kvadratisk stödyta,
* ingen fri plattkant intill pelaren,
* centrisk pelarreaktion,
* rutnätsarmering i överkant med ordentlig utdragning.

Vid ökande last uppstår radiella och tangentiella böjsprickor i överkant. Därefter utbildas en
inre skjuvspricka runt omkretsen. Vertikallasten bärs då huvudsakligen av lutande tryck i
underkanten runt pelaren. Stansbrottet inträffar när denna zon brister.

slutlig brottzon

Fig 17.4
Stansning

Man beräknar huruvida skjuvarmering (stansarmering) behövs och i så fall mängd

skjuvarmering och placering. Skjuvarmeringen kan utgöras av vertikala eller lutande byglar
som inläggs inom ett område runt pelaren på så sätt att de korsar den eventuella
skjuvsprickan. Byglarna förankras med korsande böjarmering i bockarna.

I normen anges hur man beaktar

* excentrisk pelarreaktion (moment),
* närhet till fri kant (kantpelare) resp hörn (hörnpelare).

Stansbrottet i en icke stansarmerad platta är sprött, varför dimensioneringen måste ske med
omsorg och med beaktande av eventuella komplicerande avvikelser. I tveksamma fall bör
stansarmering inläggas.

Komplicerande avvikelser kan vara

* skivpelare, där stanssprickan initiellt blir halvcirkelformad kring pelarände,
* förspänning i en eller två riktningar,
* förspänningskablar korsande stanssprickan resp icke korsande stanssprickan,
* icke vidhäftande förspänningsstål.

- 205 -
Pelarreaktionen förstoras avsevärt vid
* stödsättning hos annan pelare i närheten,
* bortfall av annan pelare p g a olyckslast.

Stansdimensionering kring hjultryck på farbaneplatta är vansklig eftersom tvärkraften fördelar

sig ojämnt kring hjultrycket. I en konsolplatta överförs merparten av lasten i riktning in mot
den inspända kanten. Ur en FEM-beräkning av farbaneplattan erhålls tvärkraftsfördelningar
runt hjultryck som är svårtolkade eftersom de är starkt varierande med höga toppar i
närområdet.

Litteraturen kring stansningsproblematiken är mycket omfattande. Mängder av experimentella

undersökningar med tillhörande utvärderingar och teoriformuleringar har utförts. Rapporten
från International Workshop on Punching…(2000) i Stockholm innehåller 54 st bidrag. Där
ingår bl a sammanfattningar av den omfattande forskning som bedrivits på KTH och som
behandlat innerpelare, kantpelare, hörnpelare, ojämn lastfördelning runt pelare,
dimensionsberoende, dynamisk last, förspänning, förstärkning, bottenplattor m m.

I rapporten H Sundquist (2004) utvärderas resultaten från ett stort antal in- och utländska
försök relativt olika etablerade dimensioneringsmetoder. En slutsats är att
dimensioneringsmetoderna har en oacceptabelt dålig precision relativt försöksresultaten.

Gällande norm är
Eurokod 2 - Del 1-1 (2005) kap 6.4 och 9.4.3 jämte svensk bilaga NA.

Se också:
Handbok till Eurokod 2 volym II (2010) exempel D7,
fib bulletin 52, Structural concrete, vol 2, kap 7.4 (2010),
fib Model Code for Concrete Structures 2010 (2013)

Tidigare har tillämpats beräkningsmetoder i

BBK 04 (2004),
Betonghandbok Konstruktion, utgåva 2 (1990) mom 6.5:34.

Metoderna har baserats på forskning vid Inst f Byggnadsstatik KTH. Särskilt bör nämnas
S Kinnunen, H Nylander (1960),
S Kinnunen (1963),
J L Andersson (1963),
S Kinnunen, H Nylander, P Tolf (1980).

I den sistnämnda rapporten konstaterades att den nominella skjuvhållfastheten avtar med
ökande plattjocklek. I en slakarmerad platta utan skjuvarmering var reduktionen av den
nominella skjuvhållfastheten så stor som 40 % när den effektiva plattjockleken ökades från
0,1 m till drygt 0,6 m. I en spännarmerad platta utan skjuvarmering var reduktionen 30 % när
den effektiva plattjockleken ökades från 0,2 m till knappt 0,5 m. Detta motiverar den
reduktionskoefficient (skalfaktor) för dimensionsberoendet som tillämpas vid dimensionering.

Eurokod 2 ger ingen ledning vid dimensionering för stansning runt hjultryck på farbaneplatta.
Se vidare i kap 15.

En inblick i forskarvärlden ges i fib bulletin 57 (2010).

- 206 -
17.3 Sprickbredder
När böjsprickor korsar plattans armering i (ungefär) rät vinkel sker sprickbreddsberäkning
som för balk. När de korsar såväl x- som y-armering i sned vinkel förlorar armeringsnätet en
del av sin styvhet och beräkningen blir mer osäker.

Dimensionering sker enligt normer, se:

Eurokod 2 - Del 1-1 (2005) kap 7.3 jämte svensk bilaga NA,
Eurokod 2 - Del 2 (2005) kap 7.3 jämte svensk bilaga NA.
Se också Handbok till Eurokod 2 volym I (2010) kap 7.3 och volym II exempel D.
Sprickbredder behandlas också i fib Model Code for Concrete Structures 2010 (2013)

17.4 Förspända plattor

Förspända plattbroar är inte så vanliga. Nedan ges några beskrivningar och synpunkter. Vi
förutsätter ett ”efterspänt” utförande, vilket betyder att kabelrör i avsedd geometri gjuts in i
betongen och att kablarna ligger ospända i rören eller träs in i dessa i efterhand. Därefter sker
uppspänning med domkrafter, som regel i ena kabeländen. Betongformen sänks först när
tillräckligt många kablar blivit spända och förankrade. När uppspänningsprotokollet
(spännlistan) granskats och godkänts utförs injektering av kabelrören med cementbruk.

Spännarmeringen ersätter till stor del slakarmeringen, och till viss del skjuvarmeringen, och
möjliggör en något slankare konstruktion och större spännvidd. Dels införs en gynnsam
tryckkraft i plattan och dels skapas genom kablarnas linjeföring en gynnsamma lyftkrafter
(avlänkningskrafter) i spannen , se figur.

Dimensioneringen sker med hänsyn tagen till dessa tryck- och lyftkrafter på samma sätt som i
balkbroar. Spännkrafternas reduktion till följd av friktion i kabelrören, betongens krypning
och krympning samt stålets relaxation beaktas. I tvärled sker dimensionering som för
slakarmerad platta såvida inte förspänning är inlagd även i denna riktning.

Ändförankring för vissa kablar Platta i förställd skala Förspänningskablar

Förankring / skarvning

Normalkraft

Avlänkningskrafter av Moment vid excentrisk

kabelkrökning förankring

Rak kabel vid

förankring

Fig 17.5 Spännkabelföring och kablarnas krafter på betongen, schematiskt

- 207 -
Man prövar sig fram till lämpligt antal kablar och lämplig linjeföring. I bruksgränstillståndet
tillåts inga eller endast små dragspänningar i den spända riktningen. I brottgränstillståndet
fungerar den cementinjekterade, och därmed vidhäftande, spännarmeringen som armering
med förhöjda spänningar i böjsprickorna. Behovet av skjuvarmering i brottgränstillståndet
minskas eftersom avlänkningskrafterna reducerar tvärkraften i betongen. (Reduktionen är lika
med spännkraftens vertikalkomposant i resp snitt korrigerad för tvångstvärkraft).

Följande punkter avseende såväl platt- som balkkonstruktioner skall observeras.

* De längsgående tryckkrafterna fördelas i förankringszonerna ut på plattans hela bredd och

är så fördelade längs hela konstruktionen. Detta har betydelse vid dimensionering för
böjmoment och stansning vid pelare samt vid behandling av medverkande flänsbredd i
balkbroar. Avlänkningskrafterna uppstår däremot lokalt längs kabeln.

Plan

Fig 17.6
Spännkraft fördelas
på hela bredden,
avlänkningskrafter
är lokala

Fig 17.7
Spännkraft sprids även
utanför medverkande
flänsbredd

* Eventuella yttre mothåll i form av sammangjutna konstruktionsdelar som inte är tänkta att
vara medverkande kan stjäla spännkraft varför de bör undvikas eller medtas i beräknings-
modellen. I ramkonstruktioner ingår rambenen i beräkningsmodellen och en andel spännkraft
förloras till grunden.
Sammangjuten vägg

Fig 17.8
Sammangjuten vägg
stjäl spännkraft

* Om några spännkablar avslutas i exempelvis ett kort spann skall ett räknesnitt i eller intill
förankringsläget inte inkludera dessa spännkrafter eftersom de inte fördelat sig över
tvärsnittet.

Fig 17.9
Vid beräkning av
förankringssnittet 5 kablar 8 kablar
medräknas
endast
5 kablar

- 208 -
* Om farbanan lutar något i brons längsled räknar man vanligen med horisontell översida.
När farbanan har en viss vertikalkurva kan som regel, med viss approximation,
beräkningsmodellen utformas med rak översida. Om emellertid betongsektionens
tyngdpunktslinje har varierande höjdläge, såsom figuren visar, måste beaktas att
spännkraftens hävarm varierar med hänsyn till såväl kabelgeometrin som tyngdpunktslinjens
geometri.
Betongsektionens tyngdpunktslinje
har varierande höjdläge

Massiv platta Ribbalkar (låga T-balkar)

Vot

Fig 17.10 Spännkraftens hävarm påverkas av variation hos betongsektionens

tyngdpunktsnivå

* Om en (relativt tunn) farbaneplatta spännarmeras i brons tvärriktning krävs precision och

noggrann kontroll av spännenheternas höjdlägen eftersom fel får stor inverkan.

Fig 17.11
Extra noggrannhet krävs för
spännenheter i tunna plattor

* Systemberäkningen ger krafter på betongen inklusive tvångskrafter av förspänning.

Tvångskrafterna av förspänning utgörs av stödreaktionerna av (enbart) förspänning.
Förspänningskrafter och –moment exklusive tvång behövs för att i brottgränstillståndet se
spännstålskrafter och (vid spännkablar i flera nivåer) deras resulterande höjdläge. Dessa
storheter erhålls med en separat systemberäkning med enbart förspänning och med systemet
befriat från tillräckligt antal stödreaktioner så att det blir statiskt bestämt med stödreaktioner =
noll.

Fig 17.12
Systemet frigörs
så att det blir avlägsnade stöd

statiskt bestämt stålresultant

* I snedvinklig platta reduceras inverkan av snedheten genom att spännkraften till stor del
bär egenvikten.

17.5 Metodanvisningarna
Inom husbyggnad har för rektangulära fyrsidigt upplagda plattor sedan länge
”Metodanvisningarna” (”standardmetoden”, ”tabellmetoden”, ”elementarfall”) tillämpats.
Metoden bygger på tabeller för ”elementarfall” och är tillämpbar för betongplattor
kontinuerliga över stödjande väggar vilka kan utgöras av murverk eller inspända
betongväggar vilka då skapar elastisk inspänning. Tabellernas momentvärden för stöd- och
fältmoment bygger på elasticitetsteoretiska förutsättningar, varvid viss utjämning tillämpats.

- 209 -
Olika alternativa metoder anges där brottlinjeteori i viss mån använts. Över stödlinjer mellan
två plattdelar kan momenten utjämnas. Vid elastisk inspänning i stöd kan momenten
bestämmas som vägda medelvärden av olika tabellvärden.

Se:
Handbok till Eurokod 2 volym II (2010) exempel C1,
M Nilsson, T Olofsson, J-E Jonasson (2006),
Betonghandbok Konstruktion, utgåva 2 (1990) mom 6.5:26 och 6.5:61,
Handboken Bygg, del K (1985) mom 07:3,
Handboken Bygg, huvuddel 3 (1969) mom 336:4,
Massiva betongplattor, Metodanvisningar (1966),
Handboken Bygg, band II, huvuddel 3 (1961) mom 336:4.

- 210 -
Litteratur

Normer
Eurokod 2: Dimensionering av betongkonstruktioner - Del 1-1: Allmänna regler och regler
för byggnader, SS-EN 1992-1-1:2005
Eurokod 2: Dimensionering av betongkonstruktioner - Del 2: Broar, SS-EN 1992-2:2005
TRVK Bro 11, Trafikverkets tekniska krav Bro, TRV publ 2011:085, 2011
TRVR Bro 11, Trafikverkets tekniska råd Bro, TRV publ 2011:086, 2011
TK Bro, Banverket BVS 1583.10 och Vägverket VV 2009:27 , 2009
TR Bro, Banverket BVH 1583.10 och Vägverket VV 2009:28 , 2009
BBK 04, Boverket, Handbok om betongkonstruktioner, 2004
B7, Bestämmelser för betongkonstruktioner, allmänna konstruktionsbestämmelser, Statens
Betongkommitté, 1968

Internationella skrifter
fib Model Code for Concrete Structures 2010, 402 sid, 2013
fib bulletin 52, Structural concrete, Textbook on behaviour, design and performance, 2nd
edition, Vol 2, 2010
fib bulletin 45, Practictioners´ guide to finite element modelling of reinforced concrete
structures, State of art report, 337 sid, 2008
Walraven J C, Background document for EC-2, Chapter 6-2 Shear, 2002
Sustainable bridges, Tillämpning av erfarenheter från ett EU-projekt, slutrapport, av Ingvar
Olofsson, Jan Olofsson, Mario Plos, Hans Hedlund och Björn Täljsten, CTH Avd f
Konstruktionsteknik, Rapport 2008:9
Sustainable bridges (ett EU-projekt), Background document D4.5, Non-linear analysis and
remaining fatigue life of reinforced concrete bridges, kap 5, Redistribution of moments and
forces from linear FE analysis, av Mario Plos, Cecilia Gillesén och Jan Cervenka, 2007

Handböcker
Handbok till Eurokod 2, Svenska Betongföreningen, volym I (huvudtext och specialområden)
och volym II (beräkningsexempel), Betongrapport 15, 2010
Handboken Bygg, del K, Konstruktionsteknik (kap K07), 1985
Handboken Bygg, huvuddel 3, Konstruktionsteknik (kap 336), 1969
Handboken Bygg, band II, huvuddel 3, Konstruktionsteknik (kap 336), 1959
Handboken Bygg, band IV, huvuddel 8, Väg- och vattenbyggnad (kap 822:6), 1949
Handboken Bygg, band II, huvuddel 3, Konstruktionsteknik (kap 336), 1948
Betonghandbok Konstruktion, redigerad av Krister Cederwall, Mogens Lorentsen och Lars
Östlund, utgåva 2, Svensk Byggtjänst, 791 sid, 1990

- 211 -
Massiva betongplattor, Metodanvisningar, kommentarer och beräkningsexempel i anslutning
till 1957 års konstruktionsbestämmelser för massiva betongplattor, Statens Betongkommitté,
5:e uppl, 1966
Plattor, allmänt
Bachmann Hugo (1978)
Blaauwendraad Johan (2010)
Cook R D, Malkus D S, Plesha M E,
Witt R J (2001)
Engström Björn (2010)
Hallbjörn Lars (1970)
Hillerborg Arne (1996)
Hillerborg Arne (1974)
Hillerborg Arne (1953)
Holl D-L (1936)
Ingvarsson Hans,
Håkan Sundquist (1975)
Jaeger Thomas, Marti Peter (2009)
Jaeger Thomas, Marti Peter (2009)
Jensen Vernon P (1941)
Kuyt Bob (1964)
Nilsson Martin, Olofsson Thomas,
Jonasson Jan-Erik (2006)
Nylander Henrik,
Kinnunnen Sven (1974)
Längsschub und Querbiegung in Druckplatten von
Betonträgern, Beton- und Stahlbetonbau 3/1978
Plates and FEM - Surprises and Pitfalls, Springer,
413 sid, 2010
Concepts and applications of finite element
analysis, 4th ed, John Wiley & Sons, 719 sid, 2001
Design and analysis of slabs and flat slabs,
kompendium, Chalmers Univ of Technology,
Structural Engineering, 2010
Rätvinkliga brobaneplattor upplagda på pelare,
tabeller, Statens Vägverk, TB 117, 1970
Strip Method, Design Handbook,
Chapman & Hall, 302 sid, 1996
Dimensionering av armerade betongplattor enligt
strimlemetoden, Almqvist & Wiksell, 327 sid, 1974
Armering av elasticitetsteoretiskt beräknade plattor
skivor och skal, Betong nr 2, 1953
Analysis of thin rectangular plates supported on
opposite edges, Iowa Eng Exp Sta, bull 129, 1936
Elasticitetsteoretisk behandling av plattor
upplagda på kant- eller hörnpelare,
KTH Inst f Byggnadsstatik, meddelande nr 116, 1975
Reinforced concrete slab shear prediction
competition: Experiments, ACI Structural Journal
May-June 2009
Reinforced concrete slab shear prediction
competition: Entries and discussion, ACI Structural
Journal May-June 2009
Analysis of Skew Slabs, University of Illinois,
Eng Exp Sta, Bulletin No 332, 1941
Zur Frage der Netzbewehrung von
Flächentragwerken, Beton- und Stahlbetonbau
7/1964
Betongplattor, Teori och dimensioneringsmetoder,
kompendium, Luleå Tekniska Universitet, Inst f
samhällsbyggnad, skrift 1996:08, 2006
Plattor, kompendium, KTH Inst f Byggnadsstatik,
meddelande 103, 171 sid, 1974
- 212 -
Nylander Henrik (1950)
Petersson Tage,
Sundquist Håkan (1995)
Pucher Adolf (1964)
Rombach Günter A (2004)
Sundquist Håkan (2008)
Timoshenko S,
Woinowsky-Krieger S (1959)
Timoshenko S, Goodier J N (1951)
Uppenberg Mats (1968)
Farbaneplattor
Belletti Beatrice, Damoni Cecilia,
Hendriks Max A N,
de Boer Ane (2014)
Lantsoght Eva O L, van der Veen Cor, Recommendations for the shear assessment of
Walraven Joost, de Boer Ane (2013)
Lantsought Eva O L, van der Veen
Cor, de Boer Ane, Walraven Joost C
2014
Lantsoght Eva O L, van der Veen Cor, Shear in one-way slabs under concentrated load
Walraven Joost C (2013)
Reissen Karin, Hegger Josef (2013)
Reissen Karin, Hegger Josef (2013)
Rombach Günter, Latte Sören (2009)
Korsarmerade betongplattor, Betong 1950 nr 1-3,
meddelande nr 5, KTH Inst f Byggnadsstatik,
140 sid, 1950
Vridning och lastfördelning, kompendium i
brobyggnad, KTH Inst f Byggkonstruktion,
rapport 15, 184 sid, 1995
Einflussfelder elastischer Platten, 3:e uppl,
Springer-Verlag, 1964
Finite element design of concrete structures -
Practical problems and their solutions,
Thomas Telford, 285 sid, 2004
Elastic Plate Theory for Bridge Superstructures,
KTH Structural Design and Bridges, Report 120,
2008
Theory of Plates and Shells, Mc Graw-Hill, 580 sid,
1959
Theory of Elasticity, Mc Graw-Hill, 1951
Snedvinkliga broar på linjeupplag, KTH Inst f
Brobyggnad, 1968
Analytical and numerical evaluation of the design
shear resistance of reinforced concrete slabs,
Structural Concrete 3/2014
reinforced concrete slab bridges from experiments,
Structural Engineering International 4/2013
Influence of width on shear capacity of reinforced
concrete members, ACI Structural Journal Nov-Dec
2014
close to support, ACI Structural Journal March-April
2013
Experimentelle Untersuchungen zur mitwirkenden
Breite für Querkraft von einfeldrigen
Fahrbahnplatten, Beton- und Stahlbetonbau 2/2013
Experimentelle Untersuchungen zum
Querkrafttragverhalten von auskragenden
Fahrbahnplatten unter Radlasten, Beton- und
Stahlbetonbau 5/2013
Querkrafttragfähigkeit von Fahrbahnplatten
ohne Querkraftbewehrung, Beton- und Stahlbetonbau
10/2009
- 213 -
Rombach Günter, Schnittgrössen auskragender Fahrbahnplatten
Velasco Ronald (2005) infolge von Radlasten nach DIN-Fachbericht,
Beton- und Stahlbetonbau 5/2005

Stansning:
International Workshop on Punching Shear Capacity of RC Slabs – Proceedings, dedicated to
Professor Sven Kinnunen, editors J Silfwerbrand & G Hassanzadeh, KTH Inst f
Byggkonstruktion, Bulletin 57, 527 sid, 2000
fib bulletin 57, Shear and punching shear in RC and FRC elements, Workshop 15-16 October
2010, Salò (Italy), 262 sid
Andersson J-L (1963) Punching of concrete slabs with shear reinforcement,
KTH handlingar nr 212, 56 sid, 1963
Kinnunen Sven, Nylander Henrik, Plattjocklekens inverkan på betongplattors hållfasthet
Tolf Peter (1980) vid genomstansning, försök med rektangulära
plattor, KTH Inst f Byggnadsstatik, meddelande
nr 137, 1980
Kinnunen Sven, Punching of concrete slabs without shear
Nylander Henrik (1960) reinforcement, KTH handlingar nr 158, 112 sid,
1960
Kinnunen Sven (1963) Punching of concrete slabs with two-way
reinforcement, with special reference to dowel
effect and deviation of reinforcement from polar
symmetry, KTH handlingar nr 198, 108 sid, 1963
Sundquist Håkan (2004) Beräkning av tillåten last vid stansning av
betongplattor på innerpelare, en ”state-of-the-art”-
rapport, KTH Byggvetenskap Byggkonstruktion,
Rapport nr 80, 2004

- 214 -
Bilaga Triangelelement DKT
Förf. har ingen närmare kunskap om olika plattelementtyper tillämpade inom FEM, men för
att läsaren skall få ett intryck av hur en typ av element är uppbyggd ges här en beskrivning av
Diskret Kirchoff Triangelelement DKT såsom det framställs i Cook R D, Malkus D S,
Plesha M E, Witt R J (2001) jämte förf. egna tillägg och förtydliganden. Syftet med
framställningen är att i princip beskriva hur en nedböjningsyta kan bildas utifrån nio
frihetsgrader och uttryckas med hjälp av formfunktioner varefter böj- och vridmomenten
multiplicerade med de virtuella krökningarna kan beräknas och integreras för beräkning av
det inre virtuella arbetet.

9 st frihetsgrader ger 12 st rotationer.

Triangelelementet enligt figur har 9 frihetsgrader (obekanta storheter) i form av en nedböjning

w och två rotationer w,x och w,y i varje hörn, där kommatecknet symboliserar derivatan.
För att skapa ett väl fungerande element införs därjämte 3x 2 = 6 st rotationer i
triangelsidornas mittpunkter vilka uttrycks som funktioner av de 9 st frihetsgraderna. Vi får då
12 st rotationer i sex noder vilka formar en buktad yta. De tre nedböjningarna ingår i
uttrycken för rotationerna i sidornas mittpunkter.

w,x3
rotation w,y3
w3 nedböjning
3
w,y1
1
y w1
w,x1
Fig 1 (bil)
2
Triangelelement med 9 st β
w,y2
frihetsgrader w2
w,x2
x

Rotationerna w,x och w,y i resp nod kan enkelt omräknas till rotationerna w,t och w,n i
triangelsidans längs- resp tvärriktning genom
w, t = − w, x sin β + w, y cos β w, n = w, x cos β + w, y sin β
Omräkning i motsatt riktning sker på motsvarande sätt.

w3
w,t3 n
3
w,n3 t

5 w,t5
Fig 2 (bil) w,n5
L23
Rotationer i nod 5 skapas ur nedböjningar
och rotationer i noderna 2 och 3 w2
2 w,t2
w,n2

- 215 -
Rotationen w,t5 bildas med hjälp av frihetsgraderna i noderna 2 och 3 genom att tillämpa
vanliga balkformler för sidan 2-3:
3 1
w, t 5 = ⋅ ( w3 − w2 ) − ⋅ ( w, t 2 + w, t 3 )
2 L23 4

Rotationen w,n5 bildas som medelvärdet

1
w, n5 = ⋅ ( w, n 2 + w, n 3 )
2

Motsvarande rotationer i noderna 4 och 6 beräknas på motsvarande sätt.

ψx3
ψy3

3
6 ψx5
1
y
5
4 ψy5

Fig 3 (bil) 2
12 st rotationer som ger plattelementet dess ψy2
deformationer ψx2
x

Genom omräkning till x/y-riktningarna har vi nu 12 st rotationer ψx1 , ψy1 , ψx2 , ψy2 …… ψy6
beskrivna med hjälp av de 9 st frihetsgraderna. Dessa storheter bildar den krökta ytan. Här tar
man hjälp av en referenstriangel som avbildar triangelelementet efter en
koordinattransformation.

Referenstriangel.

I referenskoordinatsystemet r/s avbildas triangelelementet enligt figur med två av sidorna

utefter axlarna och med r = 1 i nod 2 och s = 1 i nod 3. Sex formfunktioner N uppställs
vilka var och en har egenskapen att funktionsvärdet är 1 i en nod och noll i de övriga fem.
N6 är avbildad i figur som exempel.

N1 = (1-r-s)(1-2r-2s) N2 = r (2r-1) N3 = s (2s-1)

N4 = 4r (1-r-s) N5 = 4rs N6 = 4s (1-r-s)

s
1
3

6 5
Fig 4 (bil)
Referenstriangel i r/s-system 1 4 2 r
0
0 1

- 216 -
Fig 5 (bil)
1
Formfunktionen N6 visande
rotationer vid en enhetsrotation i 0,5
nod 6. Funktionens värde är alltså
ett mått på rotationen i exempelvis 0
r-led. (Ytans lutning i r-led är då
ett mått på plattelementets
krökning)

En uppsättning formfunktionerna beskriver rotationer i r-led över ytan och en uppsättning

beskriver rotationer i s-led. Summan av de sex formfunktionerna för r-rotationen, var och en
multiplicerad med sin resp nodrotation, ger ytans totala rotation i r-led som funktion av
koordinaterna för betraktad punkt. Motsvarande gäller för s-rotationen.

Element i x/y-systemet

Om som exempel triangelelementet i x/y-systemet överensstämmer med referenstriangeln

ovan och sålunda r och s kan utbytas mot x resp y beskriver figuren nedan fördelningen av
rotationerna i exempelvis x-led med insatta nodrotationer
Ψx1= 1,0 Ψx2= 0 Ψx3= 0 Ψx4= 0,2 Ψx5= 0 Ψx6= 0,5
dvs
ψ x = 1,0 ⋅ (1 − x − y ) ⋅ (1 − 2 x − 2 y ) + 0,2 ⋅ 4 x ⋅ (1 − x − y ) + 0,5 ⋅ 4 y ⋅ (1 − x − y )
Detta är ett polynom i x och y som kan deriveras.

Elementets rotationer i x-led längs den långa sidan är alltså noll, men fördenskull behöver inte
nedböjningarna eller y-rotationerna vara noll.

Fig 6 (bil) 1
Summa formfunktioner, exempel,
N = 1,0⋅N1+0,2⋅N4+0,5⋅N6
visande rotationer. Funktionens
värde är alltså ett mått på 0
rotationen i exempelvis x-led.
(Ytans lutning i x-led är då ett mått
på plattelementets krökning)

- 217 -
Krökningarna erhålls som
ψ x1 
ψ 
κ xx  ∂ / ∂x 0   y1 
   N 0 N2 0 . . . N6 0  ψ x 2 
κ yy  =  0 ∂ / ∂y  ⋅  1 ⋅ 
κ  ∂ / ∂y ∂ / ∂x   0 N1 0 N2 . . . 0 N 6   . 
 xy     . 
 
ψ y 6 

där den undre raden i [∂ ] avser vridkrökningen. Summan av ∂/∂y och ∂/∂x motsvarar
2·∂2/∂x∂y .

Detta är underlag för beräkning av mx , my och mxy som multiplicerat med krökningarna
integreras över ytan för att erhålla det virtuella inre arbetet. De 12 st rotationerna ψ
innehåller de 9 st okända storheterna (frihetsgraderna).

I det allmänna fallet med valfri triangelgeometri utnyttjas genom koordinattransformation

referenstriangeln i r/s-systemet för beräkning av rotationernas fördelning i x/y-systemet.

- 218 -