När nätet fångar läsaren

 om hemsidans roll i förlagsarbetet

En utredning för Stockholmia förlag

av Matts Lindström
 Sammanfattning

I rapporten förs en diskussion inför en vidareutveckling av Stockholmia för-

lags webbplats. Den första delen är en analys av webbmediet där det konstat-
eras att webben, i förhållande till äldre medieteknlogier, har en stor potential
till dubbelriktad och dialogbaserad kommunikation. Det konstateras vidare
att det vore klokt att försöka utnyttja denna potential då hemsidan utveck-
las. Med utgångspunkt i detta konstaterande fortsätter diskussionen sedan i
del II med att undersöka vilka medel som kan tjäna ett sådant syfte. Bland
dessa medel nämns ett ertal intressanta teknologier så som e-postutskick,
RSS och e-böcker. Här diskuteras också vissa problem som utnyttjandet av
webbmediet kan medföra och hur dessa kan hanteras. Den tredje och sista
delen för slutligen fram en modell som är tänkt att tjäna som underlag då
hemsidan utvecklas. I två bilagor bifogas kommentarer till några redan exis-
terande förlagssidor, samt en kort litteratur- och länklista.
Del I
Inledning och utgångspunkter

Inledning

Föreliggande text skrevs med syftet att undersöka möjligheterna inför förnyan-
det av Stockholmia förlags hemsida på Internet. Utredningen består av tre
sammanhängande delar. Den första delen för en teoretisk diskussion kring
projektets utgångspunkter. Den andra delen tar upp de tekniska medel som
nns att tillgå. Den tredje beskriver själva tillämpningen och försöker ge en
bild av hur den färdiga webbplatsen kan fungera i praktiken.

Utgångspunkter

Då en organisation har föresatt sig att konstruera en ändamålsenlig webbplats

bygger framgång i allmänhet på att man från början gjort sig en klar bild
av tre ting : för det första av vilka avsikter och mål organisationen har med
webbpubliceringen, för det andra av vilka webbmediets inneboende villkor
och möjligheter är, och för det tredje av hur dessa villkor och möjligheter
kommer att kunna tjäna organisationens avsikter.
Det första av dessa ting bör i Stockholmias fall vara givet: i egenskap av
publicerande förlag är organisationens övergripande mål att nå ut med sina
böcker till ett så stort antal läsare som möjligt; i egenskap av en kommunal
verksamhet strävar man efter att bevara och sprida en viktig del av Stock-

1
holms kulturarv. Man skulle alltså kunna säga att Stockholmias verksamhet
styrs av två huvudsakliga prioriteter  dels av en strävan att publicera och
sälja böcker, dels av en vilja att informera allmänheten om Stockholms kultur
och historia.
För att försäkra sig om att det är just dessa avsikter och mål som speglas
i den nya webbsidans utformning är det viktigt att börja genom att först
undersöka webbens egenskaper, detta för att närmare försöka förstå själva
det medium genom vilket presentationen skall ske. Därmed kan man vara
säker på att villkoren och förutsättningarna för projektet är klara redan från
början.

Om hypertextmediet och webben

Om man alltså bättre vill lära känna själva webbmediet och webbens egen-
skaper verkar det relevant att fråga sig på vilket sätt information som pub-
licerats på webben i något avseende skiljer sig från Gutenberg-erans tryck-
ta alster eller från de medeltida handavskrifternas illuminerade sidor. En
väsentlig skillnad tycks ligga i principen för hur informationen presenteras
och den form informationen tar vid presentationen  en webbsida presenterar
ju hypertext, medan ett tryckalster presenterar text för sin läsare.
Webben är förknippad med hypertext, således, och boken med text 
om man, i enlighet med vad som sades ovan alltså har för avsikt att förstå
de villkor och möjligheter som en webbpublicering har att erbjuda verkar
det därför vettigt att börja genom att närmare undersöka vad en hypertext
egentligen är för någonting, och hur en sådan hypertext i något avseende kan
påstås skilja sig från en vanlig text. Innan vi går vidare verkar det dock
betydelsefullt att reda ut hur begreppet hypertext egentligen förhåller sig
till ordet webb  nns det någon gräns däremellan, eller är de två kanske
synonyma?
Även om det ibland kan verka så, och även om dessa två ord uppen-

2
barligen hänger samman på något vis skulle det inte vara korrekt att dra
ett så tydligt likhetstecken emellan dem. Mer riktigt vore istället att tala
om hypertext som den underliggande principen, medan webben (eller
World Wide Web som den egentligen heter) istället är namnet på den stora
samling av sammanlänkade hypertexter som genom Internets infrastruktur
har blivit en världsomspännande tillämpning av denna princip1 (Se gur1).
Hypertext är därmed att betrakta som ett fristående begrepp som inte
nödvändigtvis är bundet till begreppet webb.
Webben är alltså en möjlig tillämpning av den medieteknologi som går
under namnet hypertext. Men vilka egenskaper skiljer egentligen den nya
medieteknologin från äldre teknologier? Och vad gör den i något avseende
bättre eller sämre? För att gå vidare med frågor som dessa är det nödvändigt
att först säga några ord om skriften  den medieteknologi som föregrep och
också är en förutsättning för allt det som vi hittills har talat om.

Om skriften och det talade ordet

Innan ordet trycktes, ja innan ordet skrevs i sand eller ristades på stenplattor,
fanns talet. Talet hade sina givna fördelar, men också sina givna nackdelar:
det förmedlade visserligen kunskap direkt och mycket exakt, men det kunde
aldrig göras permanent. Talet var mycket nyanserat och rikt, men präglades
också av en stor yktighet  information vandrade fram och åter, från mun
till mun och bevarades genom minnet, genom traditionen och med hjälp av
olika, mer eller mindre avancerade mnemotekniker (som t ex versmått och
rim).
1 Påwebben har hypertextens idé implementerats genom sidbeskrivningsspråket HTML
 men hypertextsystem kan också förverkligas genom andra teknologier. Så har också skett:
Apples Hypercard-system fanns t ex. redan på åttiotalet; hälpsystemen i äldre versioner av
Windows och DOS är andra jämförbara exempel. I datorspel har hypertextsystem länge
funnits med i bilden  ett klassiskt exempel är Civilization och dess Civiliopaedia. Ännu
er och mycket äldre exempel skulle gå att räkna upp om man så önskade.

3
Figur 1: En schematisk representation av förhållandet mellan Hypertext, webbte-
knologi och den webb som användaren möter i vardagen

4
 Genom alfabetet, en form av fonetisk skrift2 som i Europa först nyttjades
av fenicierna och sedan spreds vidare utmed Medelhavskusterna, blev det
plötsligt möjligt att med en ny exakthet nedteckna och bevara information.
Alfabetets styrka var, förutom den fonetiska ljudavbildningens stora exak-
thet, att det klarade av att ge ordet den permanens som det inte tidigare
ägt. Man kan därför säga att den avgörande egenskap som skiljer det skrivna
ordet från det talade är dess statiska karaktär.
Förvånansvärt nog, kan det kanske tyckas oss idag, var det just denna
statiska karaktär, denna trygga beständighet, som utgjorde grunden för en
tidig kritik av bokstäver och skriftteknologi. Den första skriftkritiken for-
muleras redan av Sokrates  i dialogen Faidros, som Platon författade på
400-talet f kr, ägnas en väsentlig del åt att utlägga den Sokratiska mis-
stänksamheten mot skriften:

Sokrates: Skriften, min käre Faidros, har [...] ett stort fel, detsam-
ma för övrigt som målarkonsten. Ty också [skrivna] alster står där
levande, men ställer man en fråga iakttar de högtidligt tystnad.
På samma sätt med skrifterna. Man skulle kunna tro att de talar
med förstånd, men frågar man dem om något av vad de sagt för
att få klarare besked upprepar de bara ett och detsamma.

Ordet iakttar en högtidlig tystnad förklarar alltså Sokrates för sin lär-
junge Faidros. Sokrates vill visa att en av nedtecknandets eekter är att kapa
den ömsesidiga förbindelse som dialogen erbjuder genom relationen talare-
åhörare. Detta är för Sokrates, som själv aldrig nedtecknade sina tankar, det
skrivna ordets stora brist  det är monologiskt, snarare än dialogiskt  det
talar för sig själv, snarare än för sin författare.
Att detta är intressant för oss har att göra med att det nns goda skäl att
anta att Sokrates hade hyst en annan inställning till våra dagars hypertexter.
Hypertexten äger nämligen många av de egenskaper som Sokrates sade sig
sakna hos texten  men mer om detta lite senare.
2 Fonetisk skrift är ljudavbildande till skillnad från symbolskrift, såsom exempelvis hi-
eroglyfer.

5
 Det ovan sagda gällde alltså skriften  vilka egenskaper besitter då hy-
pertexten?

Om hypertext, interaktion och föränderlighet

Om hypertexten går det utan tvivel att säga att den präglas av en mycket
stor grad av interaktivitet  när någon surfar på webben klickar hon sig fram,
trycker på länkar och rör sig med stor ledighet fram och åter mellan olika
dokument och webbsidor. Webbsidans, och därmed hypertextens innehåll
och form, reagerar hela tiden på läsaren (eller kanske snarare användarens )
aktiviteter, och anpassar sig efter dennes önskemål.
Interaktivitet verkar alltså vara särskilt betecknande för hypertext, men
det kan knappast vara den egenskap som ensam skiljer hypertext från äldre
medieteknologier  all läsning kräver ju faktiskt ett visst mått av interaktion
 läsaren interagerar med texten genom att ständigt vända sidor, hoppar
över ointressanta partier eller konsultera ett index3 . I förhållande till tryckt
text handlar det alltså snarast om en gradskillnad  den förra är i hög grad
interaktiv medan den senare är det i betydligt lägre grad.
Istället måste också en mer generell förmåga till förändring anföras som
ytterligare betecknande för hypertext  hypertext är inte bara interaktiv,
utan också dynamisk till sitt väsen. Där läsaren av Gutenberg-erans tryckta
texter möttes av ett en gång för alla givet innehåll och en från begynnelsen
fastställd form, konfronteras hypertextens läsare av ett dynamiskt och form-
bart innehåll, ett innehåll som är under förändring, dels genom läsarens in-
3 Attinteraktivitet nns med i bilden redan från början belyses tydligt av en av de tidi-
gaste medieteknologiska innovationerna: när man övergick från papyrusrullen till att skriva
på paginerade och indexerade boksidor innebar detta att texten plötsligt blev tillgänglig
på ett helt nytt sätt; läsaren kunde nu enkelt bläddra fram och åter i ett dokument, hon
kunde skippa partier som verkade ointressanta för att istället koncentrera sig på sådana
som var av särskilt intresse. Läsaren frågade ett index som svarade med ett sidnummer.
Detta är ett utmärkt exempel på, kanske begränsad, men ändå en form av interaktion.
Genom den här typen av innovationer har texten alltså successivt blivit mer och mer
exibel och medgivit en ökad grad av interaktivitet.

6
teraktioner, men också genom att författaren tillåts att oavbrutet uppdatera
och utveckla textens innehåll.

Om hypertextens övriga egenskaper och varför Sokrates kanske

hade tyckt om webben

Hittills har vi alltså kunnat konstatera att hypertexten präglas av inter-

aktivitet och dynamicitet. Om vi nu åter knyter an till den sokratiska kritiken
av skriftmediet minns vi att den skrivna texten uppfattades som alldeles för
statisk. Skriften svarar inte på frågor, sades det, utan upprepar sig istället
i oändlighet, och förblir oföränderligt passiv inför läsarens reaktioner. Den
ömsesidighet som talet medger, och därmed också möjligheten att invertera
relationen sändare-mottagare, är, enligt denna kritik, hopplöst bruten.
Det nns er orsaker till att man kan misstänka att Sokrates kanske hade
föredragit webbteknologi före det tryckta ordet: den första är den att hyper-
text inte alls i samma utsträckning är präglad av en sådan avskärmning av
läsaren från upphovsmannen. Hypertexten är dynamisk och interaktiv kon-
staterade vi. Dessa två egenskaper är dock inte ensamt betecknande  en
ytterligare, tredje egenskap måste också tillföras vår förståelse av den web-
baserade hypertexten: lika viktiga som de två förstnämnda är nämligen det
faktum att hypertexter på webben är sammanlänkade genom Internet  ett
nätverk som, åtminstone i teorin, utbreder sig till varje hörn av världen.
En webbaserad hypertext är alltså, till skillnad från det lokalt lagrade pap-
pret, papyrusrullen eller stentavlan, globalt tillgänglig. Denna tillgänglighet, i
förening med dess omtalade interaktiva egenskaper och förmågan att förmed-
la ett öppet och dynamiskt innehåll, gör att hypertexten erbjuder helt nya
möjligheter för kommunikation, och att denna kommunikation kan föras i två
riktningar.
Därmed inbegriper webben också potentiellt de egenskaper som Sokrates

7
tyckte sig sakna hos skriften: läsaren är inte passiv, som inför en text, och
är inte heller avskärmad från författaren  istället kan hon tillsammans med
upphovsmannen4 vara delaktig i verkets tillkomst. Det är denna potential för
dialogisk kommunikation och deltagande som måste utnyttjas om hypertex-
ten skall användas för att överskrida den tidigare medieteknologins gränser 
gränser som redan den sokratiska kritiken problematiserade. I och med detta
börjar vi nu också göra oss en klarare bild av de webbmediets villkor och
möjligheter som vi, i textens början, konstaterade att det vara viktigt att
bekanta sig med.
Om vi nu försöker sammanfatta vad som sagts ovan kan vi alltså kon-
statera att det hos hypertexten nns en rad egenskaper som skiljer den från
tryckt text:
• Hypertext besitter en mycket hög grad av interaktivitet, där det tryckta
gör det i lägre grad.

• Den är dynamisk, där det tryckta är statiskt.

• Den är genom Internet global och tillgänglig, där tryckt text är lokal
och svårtillgänglig.

• Genom dessa egenskaper äger hypertexten en potential för dubbelriktad

kommunikation, som vida överskrider textens möjligheter.

Det är rimligt att Stockholmia försöker dra nytta av denna nya kommunika-
tiva potential, den som Sokrates så ljudligt beklagade sig över att skriften
saknade, då man vidareutvecklar sin hemsida.
Men vad skulle nu allt detta kunna innebära, i mer konkret form?
4 Distinktionenmellan upphovsman och mottagare är för övrigt ibland mycket oklar
på Internet, något man kan se i ett av nätets mer intressanta projekt, Wikipedia: ett
uppslagsverk som skrivs av sina läsare. Den som vill lägga till något till en artikel är
alltid välkommen att göra så  någon upphovsman i dess traditionella bemärkelse existerar
överhuvudtaget inte. Många andra exempel där upphovsmannagestalten är grumlad skulle
också gå att nämna.

8
Samtal och dialoger

Kanske skulle man i följande ordalag kunna sammanfatta det mest väsentliga
i det som sagts ovan: där tryckt text alltid måste vara enkelriktad, ligger
webbens styrka i en förmåga att skapa dubbelriktad kommunikation mellan
läsare och författare .
Vad detta i praktiken kan betyda för Stockholmias vidkommande är möj-
ligheten att odla en livaktig dialog med sina läsare och andra intresserade
som ännu inte kommit i kontakt med förlaget. En dialog som kan cirkulera
fritt kring förlagets böcker, kring dess författare och de ämnen de valt att
studera  men framförallt också inbegripa läsarnas egna kommentarer, reak-
tioner och tankar. Webbplatsens funktion blir då att tjäna som plattform för
ett pågående samtal. Förhoppningsvis kan detta leda till att organisationen
bättre tjänar de prioriteter som nämndes i början: att nå ut till så många som
möjligt med sina böcker, samtidigt som man sprider och bevarar information
om Stockholms kultur.
En övergripande strategi för webbplatsens konstruktion kan i så fall for-
muleras med följande ord: att utnyttja webben och hypertextmediet för att
etablera en långsiktig dialog med varje bokköpare och varje intresserad som
kan antas ha utbyte av Stockholmias verksamhet. Hur detta kan gå till i prak-
tiken kommer textens följande två delar att behandla i större detalj.

9
Del II
Om de tillgängliga medlen

Nya medel och traditionell kommunikation

Det bör nu stå klart att hypertextmediet och webbteknologi kan erbjuda
Stockholmia nya och utökade möjligheter att nå ut till både nya och gamla
läsare. Det är därför önskvärt att undersöka med vilka medel förlaget på
bästa sätt kan ta tillvara dessa möjligheter.
I en traditionell förlagsvärld, sådan den såg ut före Internets utbredning,
har kommunikation mellan förlag och läsare i allmänhet varit begränsad till
ett eller några få seminarium i samband med att en bok utgavs, då förlag
och författare kunde presentera verket för allmänheten. Andra tillfällen för
direktkontakt med presumtiva läsare är genom årliga bokmässor. Gemensamt
för dessa tillfällen för läsarkontakt är just  tillfälligheten. Om kontaktytor
mot allmänheten istället kunde skapas genom webben, och om dessa skulle
utformas på rätt sätt, vore det istället möjligt att ge kommunikationen en
mer permanent karaktär  eller åtminstone att förlänga dess varaktighet av-
sevärt. Vi skall snart se på vilket vis. Två sådana kontaktytor är webbforumet
och läsarrecensionen. Dessa två medel kommer att diskuteras mer ingående
nedan, särskilt i förhållande till förlagets verksamhet.
Ett potentiellt problem med webbpublikation är vad vi kan kalla för bris-
ten på påtaglighet. Också denna problematik och de medel som skulle kunna
kompensera för denna brist kommer att diskuteras.

10
Om webbforumet

Webbforumet är ett från början tomt utrymme på webben som skapats med
avsikt att vara samlingspunkten för diskussioner kring ett särskilt ämne. I
praktiken handlar det alltså om en webbsida där besökare kan lämna ett
inlägg som sedan kommer att vara synligt också för kommande besökare.
Kommentar fogas på så vis till kommentar, och resultatet är ett elektroniskt
debattforum där en ständig dialog kan utvecklas5 . Den potential till dubbel-
riktad och dialogisk kommunikation som webben tidigare sades besitta syns
med andra ord särskilt tydlig i webbforumets funktionalitet.
Ämnesrubriker på ett webbforum brukar i allmänhet kallas för trådar. Ett
webbforum på Stockholmias webbplats skulle kunna delas in i olika avdel-
ningar där varje avdelning svarar mot något av de ämnesområden som för-
lagets utgivning inbegriper. Där kan trådar sedan publiceras som det passar,
antingen av förlaget eller av sidans besökare. På så vis är det möjligt för
Stockholmia att initiera diskussioner kring den egna utgivningen, samtidigt
som man också är lyhörd för läsarnas egna tankar och åsikter. Förhoppningen
är att intresserade på så vis kontinuerligt knyts till hemsidan för att delta i
debatten kring de forskningsområden som förlagets utgivning är orienterad
mot.
Frågor från läsare kan alltså komma till uttryck och mötas av direkta
svar genom forumet. Exempelvis skulle en besökare, Lisa, kunna skapa en
tråd med frågan vem har ritat Stockholms slott? i avdelningen för diskus-
sioner om Stockholmsarkitektur; hennes fråga kan sedan bemötas av någon
på förlaget som känner till svaret eller, än hellre, av någon annan som läst
5 Det kan vara intressant att påpeka att webbforumets i grunden mycket enkla princip
inte alls är ny; i Internets begynnelse förekom så kallade gästböcker där besökare upp-
muntrades att lämna meddelanden till sidans konstruktör, oftast för att berömma eller kri-
tiserade dess utseende och funktionalitet. Långt före webben fanns också s.k. BBS-system,
Boulletine Board System, som fungerade enligt liknande principer som webbforumet gör
idag. Naturligtvis hämtade dessa bulletinsystem i sin tur den namngivande metaforen från
alldeles ordinära anslagstavlor  en teknologi som sannolikt funnits i samhället lika länge
som det har varit känt till skriften.

11
Figur 2: Bilden visar ett webbforum på dagensskiva.com.

12
frågan. Kanske vet Per att Tessin d.ä. har ritat slottet, ger Lisa svaret, men
ställer själv frågan: vilka andra stockholmsbyggnader har Tessin ritat?. Det
står alltså fritt för vem som helst att komma med vidare invändningar eller
tillägg till diskussionen. Diskussionen kan fortlöpa ad innitum. Alla inlägg
sparas på webbplatsen och med tiden bildas genom dessa avlagringar en bank
av vetande kring förlagets publikationer, där förlagsanställda, författare och
allmänhet tillsammans är upphovsman.

Om läsarrecensionen

Läsarrecensionen kan betraktas som en mer specialiserad tillämpning av

webbforumets generella funktionalitet. Här har nämligen forumet inordnats
i ett mycket specikt sammanhang  för Stockholmias del skulle det kunna
innebära följande: då besökaren funnit den boktitel som intresserar henne
och hittat den webbsida som behandlar boken (lämpligen en sida där bokens
innehåll återges tillsammans med en bild på omslaget samt en rad andra rel-
evanta uppgifter), bör där också nnas möjligheten att lämna en kommen-
tar till bokens innehåll och om de erfarenheter man haft under läsningen.
Principen är alltså mycket lik webbforumets, men skiljer sig i det avseendet
att läsarrecensionens ämne är givet: diskussionen handlar helt enkelt om just
den bok som sidan informerar om. Tekniken är inte oprövad i sammanhanget.
Ett framstående exempel är internetbokhandeln Amazon (som exempel från
förlagsbranschen kan man här nämna Penguins hemsida).
Läsarrecensionen och webbforumet är med sin utpräglat dialogiska form
medel för en utökad vertikal kommunikation mellan publicist och läsare 
men också, och detta kanske viktigare, för en horisontell kommunikation,
mellan förlagets läsare. Dessa nya kommunikationsformerna är alltså inte
bara dubbelriktade, utan rör sig också på era nivåer.
En annan anmärkningsvärd egenskap är förmågan att levandegöra webb-
platsen. Den besökare som vandrar genom ett med tiden avlagrat myller av

13
Figur 3: Skärmdump från amazon.com med boksida och läsarrecensioner

14
Figur 4: Schema över kommunikationens riktningar: horisontellt mellan läsare
och vertikalt läsare och förlag

inlägg möter oavbrutet på spår av verksamhet från tidigare anörer i det

hypertextuella landskapet. Precis som en synlig besöksräknare eller den tid-
stämpel som anger tidpunkten för sidans senaste uppdatering fungerar alltså
webbforumet som en markör för att webbplatsen är i användning. Bara så
mycket tydligare, då spåren ju är rester av en meningsskapande verksamhet.

Om chatt

Chatt är ett användbart komplement till webbforumet och läsarrecensionen.

Här sker kommunikationen mer direkt  i realtid  vilket också kan vara ett
problem då det kräver att de deltagande parterna faktiskt nns närvarande
och är inloggade vid samtalets tidpunkt. Chatt bör därför om det används
vara ett medel för att vid vissa särskilda tillfällen (exempelvis om författaren
vill möta läsarna, svara direkt på deras frågor, etc.) möjliggöra en, än mer
direkt, kommunikation mellan förlagssidan och läsarsidan. Chatt har med

15
andra ord vissa likheter med traditionella mötesformer och delar därför också
viktiga nackdelar med dessa  begränsningen i tid, om än inte i rum.

Om att knyta och bibehålla kontakt  återkopplingens konst

På webben förmedlas information i allmänhet genom att användaren gör en

begäran som sedan, i bästa fall, men inte alltid, ger ett resultat som ligger
nära hennes ursprungliga önskan. Den praktiska processen är för de esta
mycket bekant: användaren använder en webbläsare för att surfa in på Google
eller någon liknande sökmotor, skriver där in några valda fraser i sökfältet,
trycker på en knapp och möts strax av en stor mängd sökresultat  allting
sorterat efter relevans.
Principen bygger alltså på att användaren själv aktiverat sig för att sö-
ka upp de sidor hon är intresserad av. Efter hand lär hon känna ett antal
webbplatser (hon skapar en lista över sina favoriter eller bokmärken), som
hon måste besöka med jämna mellanrum för att hålla sig informerad om den
pågående utvecklingen. Genom att själv vara aktiv håller hon sig alltså a jour
med vad som händer på hemsidor och inom de ämnen som intresserar henne.
Här går det att skönja en av webbens stora fördelar  att all information
når användaren på eget initiativ och att det inte sker opåkallat  användaren
väljer själv vilka informationskanaler hon vill ta del av.
Ur ett visst perspektiv är dock denna stora valfrihet och exibilitet också
en av webbens stora nackdelar. Webbplatsen talar ju visserligen till sin läsare
men gör det, så att säga, i all tysthet  den kan inte göra sig själv hörd, så
som en dagstidning då den varje morgon placerar sig på frukostbordet, eller
radion, ihärdigt pockande på den passive lyssnarens uppmärksamhet.
Detta betyder med andra ord i praktiken att all informations- och ny-
hetsspridning på Internet är beroende av att användaren själv kontinuerligt
besöker och återbesöker sidor. Så här fungerar det åtminstone i allmänhet.
Nedan behandlas två tekniker för att kringgå det här problemet: e-post och

16
RSS. Den senare är också ett exempel på ett viktigt steg i en riktning mot
att förändra webbens nyhetsdistribution till att vara mer inriktad mot att
aktivt nå ut till mottagaren.

Nyhetsspridning genom e-post och nyhetsbrev

Den idag överlägset mest använda tekniken för att aktivt nå ut med riktade
nyheter och uppdateringar är genom nyhetsbrev som sprids med e-post. Alla
som använt sig av Internet under en tid har sannolikt lagt märke till det-
ta: då och då när man besöker en webbplats möts man av erbjudandet att
prenumerera på någon form av nyhetsutskick som, får man veta, kommer
att hålla en underrättad om viktiga nyheter och uppdateringar. Då och då
väljer man därför att lämna ut sin e-postadress för ändamålet. För använ-
daren kan detta tyvärr i längden innebära att den egna e-postboxen till sist
ödar över av en, från början önskad, men efterhand allt mindre uppskattad
ström av nyhetsbrev försedda med vitt skilda avsändare (eller för den delen
helt oönskad reklam, så kallad spam  om man haft oturen att lämna ut sin
e-postadress till någon oseriös aktör).
Här anar vi alltså en klar nackdel med att använda e-post för att dis-
tribuera nyheter. E-post spelar denitivt en mycket stor roll och kommer
att göra det under en lång tid framöver; det nns dock mer intelligenta
tekniker för att distribuera riktade nyheter  mer exibla och säkra metoder
som idag föredras av många användare, och som dessutom kan användas
parallellt med vanliga e-postutskick.

RSS  riktade nyheter på användarens villkor

RSS (Really Simple Syndication) är en teknologi för att sprida nyhetsrubrik-

er direkt till användaren. Principen är egentligen mycket enkel och erbjuder
många intressanta möjligheter. Användaren tar emot öden av information

17
från olika källor på webben, dessa öden samlas sedan antingen i ett särskilt
program (en s.k. RSS-aggregator) eller direkt i webbläsaren. Information från
RSS-öden blandas därför inte med användarens e-post och kan hanteras my-
cket eektivt genom olika sorterings- och ltreringstekniker. Man kan alltså
tänka på RSS som en kanal för att skicka all möjlig sorts information från
en webbsida, detta utan att besökaren måste besöka den med jämna mel-
lanrum, och utan att informationen behöver göra intrång i hennes privata
e-post. Det är dessutom enkelt för användaren att stänga av ett öde. Ön-
skad information riskerar därför inte på samma sätt att sammanblandas med
oönskad.
Kanske är det ändå bäst att klargöra vad RSS innebär i praktiken genom
att beskriva ett litet exempelscenario. Om jag varje morgon genom webben
vill bevaka nyheter från tre stycken svenska nyhetsmedium  låt oss säga
att det handlar om Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Aftonbladet
 innebär det följande: samtidigt som jag intar morgonkaet, behöver jag
göra tre separata besök på respektive publikations webbplats. Med andra
ord behöver jag var dag upprepa en rad likartade manövrar där jag, för varje
nyhetsmedium, på jakt efter de nyheter som intresserar mig mest, letar mig
genom webbplatsens sidstrukturer. Tre övningar således, en för var dagstid-
ning. Detta kan i och för sig inte tyckas allt för påfrestande, men för varje
ytterligare nyhetsmedium jag har valt att följa, måste ytterligare en manöver
läggas till morgonrutinen. På Internet är utbudet av nyheter i det närmaste
obegränsat. Resultatet är  i bästa fall  en rad enformiga och irriterande
repriser som till slut skänker mig en god överblick över det senaste nyhets-
ödet  i värsta fall, en tidsödande kvälls- eller morgonrutin som spiller tid
som hellre skulle användas till annat.
Bättre vore naturligtvis om jag kunde samla nyheterna från dessa källor
på en enda plats  min egen förstasida med ett färdigt urval av just de
nyheter som intresserar mig mest. Det är just detta som RSS möjliggör, då
det sammanför separata öden till en enda plats.

18
 Det som gör RSS särskilt intressant i sammanhanget är att teknologin
naturligtvis inte alls är begränsad till rena nyheter  all möjlig sorts infor-
mation kan spridas med RSS  exempelvis sådan information som ett förlag
behöver se till att når ut direkt till läsarna. Man skulle kunna tänka sig un-
derrättelser om förändringar och uppdateringar av webbplatsen, utgivning
av nya titlar, eller kanske information om rättelser i en bok som bara går ut
till just de som redan har boken i sin hylla.
Den stora fördel RSS har framför e-postbaserade nyhetsbrev är att dessa
informationsöden är lätta att skräddarsy för mottagaren och enkla att ad-
ministrera för sändaren. Även om RSS ännu inte har trängt igenom hela
vägen till den vanliga användaren kommer detta dock utan tvivel att ske i
framtiden (den kommande versionen av Windows integrerar exempelvis ny-
hetsförmedling genom RSS). Det är dessutom inte en kostsam teknologi att
implementera, och kan därför till att börja med fungera som ett komplement
till vanlig e-postbaserade nyhetsförmedlingen.

Ett potentiellt problem  om abstraktion

I inledningskapitlet talades om webbens globala utbredning och den höga

grad av tillgänglighet som denna utbredning har medfört. Man skulle dock
kunna tillägga att framväxten av denna stora tillgänglighet har skett på
bekostnad av påtagligheten hos det som tillgängliggjorts: ett bank- eller
myndighetskontor som föryttar stora delar av sin informations- och tjän-
steverksamhet till webben kan i princip nås från varsomhelst i världen och
är ständigt öppet för sina besökare  något som utan tvivel är till fördel. Å
andra sidan, är det lätt hänt att organisationens kött och blod, nämligen de
människor som nns bakom webbplatsen, osynliggörs. Samma problematiska
förlust av påtaglighet gäller naturligtvis också då försäljning och information
om böcker föryttas från bokhandeln till webben (och för den delen även all
övrig näthandel). Det nns en uppenbar skillnad mellan att läsa om en bok

19
och att hålla den i sin hand.
En ökande abstraktionsnivå kan därför vara ett problem då verksamhet
överförs till webben. Det är därför önskvärt att med olika medel försöka kom-
pensera för denna, och sträva efter att uppnå större påtaglighet. Lyckligtvis
förhåller det sig så att webbmediet redan i sig själv besitter en potential
för att upphäva den nämnda problematiken. I inledningen konstaterades att
en av de betecknande egenskaperna hos webbmediet är dess förmåga till in-
teraktivitet. Det är genom att utnyttja denna förmåga som det är möjligt
att komma närmare upplevelsen av att vandra bland verkliga bokhyllor, att
bläddra bland riktiga sidor  även om det naturligtvis aldrig fullständigt kan
ersätta den verkliga upplevelsen. Det bör alltså vara möjligt att återerövra
åtminstone en del av den påtaglighet som gick förlorad vid övergången till
webbmediet. I det sammanhang som Stockholmia verkar inom är de två vik-
tigaste medlen för att åstadkomma detta textutdraget och e-boken.

Textutdraget

Textutdrag används idag itigt på många förlagshemsidor och internetbokhand-

lar. Avsikten är att ge den prospekterande köparen en förhandsvisning om
bokens kvaliteter redan innan hon beställt produkten. Funktionen är därmed,
tillsammans med den regelrätta produktbeskrivning som också brukar nnas
på dessa sidor, inte helt olik den man åternner hos baksidestexten på den
färdigtryckta boken  även om den skiljer sig i andra avgörande avseenden.
Utdraget kan uppträda i varierande form och omfattning. I ett tänkt spek-
trum benner sig det korta utdraget, det som nöjer sig med att presentera
en innehållsförteckning eller några valda sidor ur en text, i den ena änden,
medan e-boken  den fullständiga och obegränsade digitala representationen
av det tryckta  benner sig i den andra änden. Då man bestämmer utdragets
form och omfattning begränsar man sig alltså allra minst till att presentera
en innehållsförteckning. Vill man gå ett steg längre tillgängliggör man valda

20
textpartier  eller till och med ett eller era av bokens kapitel. Varje steg i
denna riktning bidrar till att göra boken mer konkret för köparen. I jakten
efter att konkretisera den situation som webbsidan erbjuder kan utdraget
alltså vara till hjälp. För att nå hela vägen är dock e-boken nödvändig.

E-böcker och digitalisering av gammalt material

E-boken bidrar starkt till att göra förlagets böcker mer konkreta för webb-
platsens besökare. E-bokens nytta sträcker sig dock längre än så  ett ertal
egenskaper kan nämnas:

• E-boken är lättillgänglig, då den, liksom allting på Internet, är globalt

tillgänglig.

• E-boken är sökbar, då den ju existerar i digital form.

• E-boken kan, efter det första produktionstillfället, genom sin digitala

natur mångfaldigas i oändlighet.

• Mångfaldigandet låter sig göras helt kostnadsfritt.

Genom e-bokens digitala natur följer också att den förblir immateriell och
aldrig helt kan ersätta den tryckta produkten  den kan inte vara mer än
en representation. E-boken är därmed att betrakta som ett komplement till
det tryckta verket snarare än en ersättning. Det är också som sådant som
e-boken kommer att visa sig nyttig för Stockholmias verksamhet.

Om produktion av e-böcker

Det nns, utan att just nu gå in på specika tekniska lösningar, två huvud-
sakliga vägar för att producera en färdig e-bok. Det första alternativ är att
göra det på egen hand. Detta låter sig enkelt göras om boken inte tidigare

21
har gått i tryck eller om den är tryckts under senare tid  trycksaker levereras
numera nämligen till tryckeriet i digital form, och samma l som används för
sättningen av den fysiska produkten kan användas för att producera e-boken.6
Om det istället är frågan om äldre böcker som inte redan nns tillgäng-
liga i digital form kräver e-boksproduktionen att man först läser in bokens
sidor med en skanner, för att sedan med hjälp av OCR-mjukvara (OCR
står för Optical Character Recognition) omvandla sidorna till digital text 
sedan måste textmassan på nytt korrekturläsas och ges form före e-boken
har färdigställts. Detta krävs för att e-boken skall vara sökbar. Om man nö-
jer sig med att producera en läsbar, men inte sökbar, e-bok räcker det med
att skanna sidorna och återge dessa för läsaren som graska avbildningar
(motsvarande en samling digitala fotokopior). Detta är en mycket mer tid-
seektiv metod, men man förlorar istället förmågan att söka i texten och att
redigera den.
Men det nns också en annan väg för att digitalisera text. Den är möjli-
gen också den enklast framkomliga då det rör sig om att digitalisera stora
mängder av äldre material. Vad det handlar om är helt enkelt att låta någon
annan stå för digitaliseringen av böckerna. Det nns idag ett ertal projekt
på Internet för att digitalisera massiva mängder tryckt data  böcker med
andra ord. Microsoft driver exempelvis ett projekt för att tillgängliggöra ett
hundra tusen upphovsrättsfria verk. I detta fall handlar det alltså om att till-
gängliggöra fritt material, men det nns också motsvarande projekt för att
digitalisera upphovsrättsskyddade verk: söktjänstföretaget Google har redan
påbörjat ett program av denna typ (print.google.com). Google skannar böck-
er och gör dem sökbara och tillgängliga för alla  dock utan att böckerna kan
läsas i sin helhet  endast en eller ett par sidor, i anslutning till sökträen,
är tillgängliga för läsaren (ett utdrag alltså, som ovan). Men det är upp till
6 Det förhåller sig faktiskt så att det format som används för leverans till tryckeriet,
PDF (Portable Document Format), också råkar vara ett av de vanligaste formaten för
e-böcker. Man kan därför faktiskt påstå att böcker idag existerar som e-böcker redan före
de går i tryck.

22
förlaget att avgöra hur stor del av boken som skall vara fritt tillgänglig. Ett
förlag som är intresserat av att delta i Googles program kan ansöka om att
skicka in färdiga e-böcker eller till och med själva de fysiska produkterna
till Google, som sedan kostnadsfritt skannar dessa och gör dem tillgängli-
ga för sökning. Flera av de stora amerikanska universitetsförlagen har redan
tillgängliggjort delar av sina kataloger för google-sökning. Fler likartade och
massiva digitaliseringsprojekt är säkerligen att vänta även från andra aktör-
er än Google, då marknaden för olika söktjänster är gigantisk och ständigt
expanderande. Andra språk än engelska verkar än så länge inte stödjas, men
det är knappast mer än en tidsfråga innan också detta blir en möjlighet 
antingen genom Google eller genom någon konkurrerande aktör.
För Stockholmias del är kanske tillgängliggörandet av de egna böckerna
genom en sådan söktjänst främst av intresse för att snabbt och kostnadsfritt
göra stora delar av den äldre katalogen sökbar. Men indexering är intressant
också för böcker som redan har givits ut i e-boksform eller för nyare pub-
likationer som Stockholmia på egen hand omvandlar till elektronisk form.
Sökmotorerna är helt enkelt en mycket eektiv väg för att sprida böckerna
till en stor läskrets.
De två strategier som nämnts ovan är naturligtvis inte heller varandra
uteslutande. En kombination där man både producerar eget digitalt material
och låter andra indexera delar av sin katalog, är därför inte bara tänkbara
utan även fördelaktig. Oavsett vilka alternativ Stockholmia väljer att utnyt-
tja är e-bokens betydelse på längre sikt något som knappast kan överskattas.

23
Del III
Tillämpning  ett förslag för Stockholmias nya
webbplats

En labyrint med andra medel

I Trädgården med gångar som förgrenar sig av Jorge-Luis Borges berättas

om T'sui Pen, en man som beslutar sig för att dra sig undan omvärlden för
att åstadkomma två ting: att konstruera en labyrint och att skriva en bok.
T'sui Pen skriver därefter i sin självpåtagna exil en otänkbar bok där han-
dlingen istället för att utveckla sig i rät linje förgrenar sig i all oändlighet,
så att allting sker parallellt istället för i en följd, som det är brukligt i berät-
telser. Denna märkvärdiga konstruktion av borgesisk ktion delar faktiskt
vissa egenskaper med webbens hypertexter: liksom en hypertext saknar den
nämligen en tydligt linjär följd och liksom webben har den ingen självklar
början och inte heller något slut. En läsare av T'sui Pens bok är därför dömd
att förvilla sig i dess paradoxala berättarstrukturer. T'sui Pen byggde sin
labyrint genom att skriva en bok. Då man konstruerar en webbplats är det
viktigt att inte upprepa detta konststycke  att bygga en labyrint med andra
medel.
Om en webbsida konstruerats på fel sätt kan den lätt upplevas som förvil-
lande av sin besökare. För att Stockholmias webbplats skall vara en eektiv
informationsförmedlare krävs det därför att den organiseras och utformas

24
på ett sådant sätt att det tydligt framgår för besökaren hur man orienter-
ar sig. Webbplatsens arkitektur måste därför vara sådan att den, i motsats
till en labyrint, handfast leder henne genom sidstrukturernas vindlingar och
prång, hela vägen fram till det hon sökte då hon först klev in byggnaden.
Om vi nu alltså tänker oss webbplatsen som en rumslig konstruktion, verkar
det rimligt att denna byggnad är utrustad med en tydligt markerad in-
gång som snabbt och eektivt leder besökaren fram till den plats där hon
nner de föremål hon är ute efter. I Stockholmias fall representerar dessa
föremål dels information om böckerna, men också själva den tryckta pro-
dukten och de e-böcker som gjorts tillgängliga för nedladdning. Om vi tänker
oss webbplatsen som en byggnad, är det alltså dessa objekt som bör stå i dess
centrum.
Vi har nu nått en punkt i texten då det är dags att summera vad som
hittills har sagts, i förhoppning om att allt detta på något vis skall kunna
fogas samman till en helhetsmässig bild av vad Stockholmias nya webbplats
kan vara för någonting. Man kan konstatera att vi står inför följande ut-
gångspunkter: för det första, det som nyss har antytts  en modell för webb-
platsens arkitektur, hastigt framlagd och ännu i behov av att tydliggöras;
för det andra, det som diskuterades i den första delen  idén om att Stock-
holmia bör använda sig av webbmediets utpräglade förmåga till dubbelriktad
kommunikation för att försöka upprätta en dialog med sin läsekrets ; och slut-
ligen, det som behandlades i del två, en rad tekniska verktyg som kan utgöra
grunden då dessa idéer skall göras verkliga.

In och ut ur Stockholmias nya webbplats

Med utgångspunkt i det ovan sagda illustrerar gur 5 schematiskt ett förslag
för hur Stockholmias nya webbplats kan utformas. Besökaren möts genast av
en tydligt markerad ingång (markerad som nummer ett på bilden). Denna
ingång bör i sin tur leda henne vidare i riktning mot de objekt (markerad som

25
Figur 5: Bilden försöker schematiskt illustrera hur Stockholmias nya webbplatsen
kan se ut

26
nummer två på bilden) hon är ute efter. En sådan ingång utformas lämpligen
genom att låta två parallella vägar leda raka vägen till målet (dessa vägar
markeras av de streckade pilarna mellan 1 och 2 på bilden):

1. En fritextsökning i webbsidans databas, där man kan söka både på

författarens namn så väl som på bokens titel, och kan välja från en
lista med matchande resultat.

2. Ett kategoribaserat navigationssystem, där besökaren kan leta sig fram

genom att välja mellan exempelvis författare, titel, eller äm-
neskategori.

Eftersom vi redan har använt oss av en rad rumsliga metaforer, och talat om
en ingång som utgångspunkt för besöket och ett objekt som besökets mål,
verkar det också följdriktigt att tala om en utgång (markerad som nummer tre
på bilden), en utgång som, lika tydligt som ingången ledde fram till objektet,
leder besökaren vidare med möjligheten att ta med sig det föremål hon fun-
nit. Genom en länk erbjuds hon möjligheten att köpa boken hos någon av de
Internet-bokhandlar som för tillfället råkar ha den i sitt sortiment  alterna-
tivt att fylla i ett beställningsformulär som vidarebefordras till stadsmuseets
butik. Om boken nns att ladda ner skall det naturligtvis också vara möjligt
att göra här.

Valmöjligheter

Före det eventuella köpet sker  när besökaren ännu benner sig vid den
bok som verkar intressant för henne  bör webbplatsen erbjuda henne en rad
handlingsmöjligheter (dessa är markerade med orange färg i bilden). Den
första av dessa möjligheter är att på olika sätt låta besökaren interagera med
boken. Detta innebär, i linje med vad som sades i del två, att hon erbjuds att
läsa ett utdrag ur texten, att bekanta sig med bokens innehållsförteckning,

27
eller till och med att ladda ner hela texten som ett pdf-dokument eller i något
annat lämpligt e-boksformat.
En annan valmöjlighet som besökaren bör ställas inför är att kommu-
nicera. Här kommer webbforumet och läsarrecensionen in i bilden. Om besökaren
står inför en bok som hon sedan tidigare är bekant med bör det vara möjligt
att kommentera denna. Är hon intresserad av någon specik eller mer allmän
fråga som berör boken eller något av de forskningsområden som Stockholmia
publicerar inom, bör hon ges möjlighet att starta en diskussion på webbfo-
rumet; en diskussion där andra kunniga besökare, anställda på förlaget och
även författare knutna till Stockholmia fritt kan blanda sig i. Möjligheten
att kommunicera och interagera ger besökare ett incitament att återvända
till webbplatsen er gånger för ta del av det dynamiska innehåll som är under
ständig utveckling där.
För att uppmuntra detta ständiga återvändande är det också viktigt att
erbjuda besökaren möjligheten att ansluta sig till olika skräddarsydda infor-
mationskanaler  skräddarsydda i den mening att de endast ger besökaren
just den information hon önskar ta del av. Detta kan åstadkommas genom
RSS-öden och e-postbaserade nyhetsbrev, som diskuterades i del II.

Återkoppling

Vi har nu kommit in på en ytterligare och mycket viktig aspekt hos webb-

platsens utformning  nämligen möjligheten att skapa återkoppling (i den
schematiska bilden representeras denna återkoppling av den långa gula pilen).
I del två behandlades de möjligheter som e-post och RSS erbjuder för att
meddela intresserade om saker som händer på hemsidan. Det är viktigt att
besökaren hela tiden erbjuds möjligheten att använda sig av dess teknologier
för att hålla sig underrättad om den pågående utvecklingen. Man kan till
exempel tänka sig att intresserade informeras så fort någon svarar på inlägg
som de har gjort på forumet eller om någonting har hänt i en diskussion-

28
stråd som man valt att bevaka. En liknande möjlighet att bevaka nyheter
kring de böcker man intresserar sig för, eller kring deras författare, bör också
nnas. Man kan föreställa sig att sådana nyheter exempelvis skulle kunna
vara att boken har kommit i nytryck, att en ny del i den serie den ingår i
snart kommer att utges, eller att en chatt skall hållas där författaren deltar.
Andra fall där besökaren kan vara intresserad av att hålla sig underrättad är
då någon artikel eller recension som knyter an till boken publicerats i dags-
eller fackpress eller om förlaget skall publicera någonting nytt inom ett av de
ämnesområden som hon markerat intresse för.

Ett besök på stockholmias nya webbplats

De korta exempel som nyss gavs belyser att det är möjligt att locka till
återbesök genom att sända ut skräddarsydd information till de besökare som
vill nås av den. För att ytterligare åskådliggöra hur detta och annat i prak-
tiken skulle kunna fungera på Stockholmias nya webbplats kan man tänka
sig följande exempelscenario:

Lisa öppnar en tidig eftermiddag sin webbläsare och surfar in på

http://www.stockholmia.stockholm.se. Hon har ett ivrigt intresse
för huvudstaden och teater, och söker nu böcker som skulle kun-
na vara användbara för hennes nyligen påbörjade avhandlingsar-
bete. Lisa har vid ett tidigare tillfälle hört talas om Stockholmias
utgivningsprol och inser att förlaget borde vara intressant för
henne.
Efter att förstasidan har lästs in möts Lisa genast av möjligheten
att skriva in en söksträng i ett litet sökfält, och skriver där in ordet
teater. Resultaten radas snabbt upp och nyken väljer hon en bok
som heter Kommediantteatern i 1600-talets Stockholm av Gunilla
Dahlberg. En sida presenterar bokens innehåll tillsammans med
en färgbild av omslaget, där nns också några kortare utdrag ur
boken, som hon genast läser. Lisa blir allt mer intresserad. Hon
inser att verket nog kommer att vara till hjälp i hennes forskn-
ing och laddar därför genast ner e-boksversionen. Texten visar sig

29
 vara mycket intressant, men efter en timmes läsning från skärmen
blir hon förbryllad över en mindre historisk detalj som hon kän-
ner sig tveksam inför, går åter in på Stockholmias webbsida, och
skriver där en kort förfrågan på forumet. I sin webbläsare lägger
hon sedan till ett RSS-öde från forumet, så att hon kommer att
bli varskodd så fort någon besvarat hennes inlägg. Efter detta
återgår hon till att studera boken.
Två dagar senare informeras Lisa genom RSS-ödet att någon har
bemött den fråga hon ställde några dagar tidigare. Hon läser det
klargörande svaret och känner sig nu nöjd, varpå hon skriver ett
uppskattande inlägg där hon vänligt tackar för hjälpen. Därefter
beslutar hon sig för att beställa boken via den internetbokhandel
som länkats från bokens informationssida. Lisa behöver nämligen
läsa texten i sin helhet och skummandet på skärmen är tröttande,
medan en utskrift av de närmare sexhundra sidorna skulle vara
mödosam att hantera och dessutom klart överstiger kostnaden för
det tryckta alstret.
Innan hon lämnar sidan informeras hon också (diskret, men ändå
tydligt) om att det nns ett RSS-öde som publicerar informa-
tion angående all Stockholmia-utgivning som berör teater och lit-
teratur, samt om diskussioner på webbforumet som berör dessa
ämnen. Det verkar bra tycker Lisa, och ansluter sig till ödet.
Ett halvår senare informeras Lisa genom det öde hon anslöt sig
till om att en ny volym kommit ut på förlaget: en bok som berör
det tidiga 1900-talets teater i Stockholm. Lisa återvänder genast
till webbplatsen, som hon under det fortskridande avhandlingsar-
betet annars antagligen helt hade glömt bort.

Så här skulle alltså ett besök på Stockholmias hemsida kunna se ut. Istället
för att vara en isolerad händelse är Lisas eftermiddagsbesök det första ledet
i ett längre förlopp som inkluderar era återbesök. Genom denna process in-
hämtar Lisa information, inte bara från förlaget (genom produktbeskrivnin-
gen, utdragen och läsningen av e-boken), utan också från andra besökare
(genom att ställa frågor på webbforumet). Webbplatsens informationsöden
fungerar som ett förenande kitt och skapar den återkoppling som gör hän-

30
delsekedjan möjlig.
Tanken är alltså att ett varaktigt förhållande till varje potentiell läsare
kan upprättas så snart denne når fram till sidan. Ett vertikalt informations-
öde i två riktningar skapar mervärde både för förlaget och dess läsare 
dessutom ödar informationen också i horisontell riktning, mellan förlagets
läsare. I skärningspunkten mellan de två axlarna nner vi Stockholmias nya
webbplats.

Avslutning

I textens början sades det att Stockholmias verksamhet har två huvudsakli-
ga mål. Dels att sprida information kring Stockholms historia- och kulturliv,
dels att publicera och sälja böcker. Förhoppningen är att en webbplats som
konstruerats med utgångspunkt i de ovan framlagda övervägandena kom-
mer att främja båda dessa syften. Webbmediet erbjuder nya möjligheter att
etablera ett kommunikativt förhållande till den allmänhet som förlaget vill
nå ut till, möjligheter som innebär att denna allmänhet också kan delta i
den diskussion som Stockholmia under lång tid själv har främjat genom sin
publiceringsverksamhet. En riktigt konstruerad webbplats, en plattform där
ett rikt och omfattande innehåll lockar till sig en större volym besökare kom-
mer också att exponera Stockholmia och dess böcker för nya målgrupper.
Det återstår nu för förlaget att själv planera och genomföra detaljerna i det
projekt som gör allt detta till verklighet.

31
Bilaga I
Kort typologi

Det kan, som ett tillägg till vad som sagts ovan, vara nyttigt att diskutera
några redan existerande exempel på hur förlag har tacklat uppgiften att
konstruera sin hemsida  och att göra detta i förhållande till de idéer som
framförs i utredningen.
När man undersöker idag existerande förlagshemsidor kan man tala om
två huvudsakliga sorter  gränsen mellan dessa två typer är visserligen
ganska ytande, men ändå värd att diskutera: med den första sortens hem-
sida har förlaget inskränkt sig till att, ungefär som med en tryckt broschyr,
informera om förlagets produkter (låt oss kalla denna sorts hemsida infor-
mationsförmedlande); i det andra fallet handlar det om att förutom att
erbjuda information också erbjuda besökaren en möjlighet att köpa förlagets
produkter  antingen genom att transaktionen sker direkt via sidan (genom
kreditkortsköp) eller genom att besökaren kan fylla i ett beställningsformulär
där betalningen sedan sker mot postförskott eller någon liknande lösning (låt
oss kalla en sådan hemsida för produktförmedlande). Det går också att
tala om en tredje sorts hemsida  den sort som rapporten antyder: en kom-
municerande hemsida.

32
 (a) 

Figur 6: Skärmdump från www.alastorpress.com

33
Typ 1  informationsförmedlande

Figur 6 visar en hemsida som enligt den ovan antydda typologin skulle kunna
klassas som en endast informationsförmedlande förlagssida. Den funger-
ar i princip som en elektronisk broschyr  besökaren botaniserar bland ko-
rtare texter som beskriver det redan publicerade materialet och informerar
om sådant som är under utgivning. Exemplet ifråga gör också detta på ett
föredömligt tydligt vis. Här nns dock ingenting ytterligare. Om man vill
köpa en bok går det att göra genom att kontakta förlaget  några beställ-
ningsformulär eller andra interaktiva funktioner nns inte. Det nns inte
heller någon möjlighet att ladda ner e-böcker eller läsa utdrag ur texterna.
Sammanfattningsvis är sidan informativ men knapphändig.

• Länk: http://www.alastorpress.com

Typ 2  produktförmedlande

En förlagssida av den andra sorten exemplieras i gur 7. I detta fall handlar

det om ett förlag som säljer elektroniska ljudböcker över Internet. Den här
sidan är mer komplett: Earbooks erbjuder förutom informationen om sina
böcker och författare också möjligheten att köpa böckerna direkt från sidan.
Sidan har dessutom utformats enligt en modell som påminner om den som
beskrevs i utredningens tredje del: en tydlig ingång (1) erbjuder två vägar
(en sök-ruta och ett kategoribaserat navigationssystem) för att nå fram till
det objekt (2) som besökaren var ute efter och en lika tydlig utgång gör
det möjligt för besökaren att ta med sig en bok då hon lämnar sidan.
Dessutom erbjuds besökaren möjligheten att provlyssna på ett utdrag, att
läsa om andras intryck av boken eller skriva en egen recension.
Också det brittiska Penguin har en liknande utformning på sin hemsida,
med möjlighet att köpa, läsa om böckerna och själv recensera dem.

• Länk: http://www.earbooks.se

34
Figur 7: Skärmdump från www.earbooks.se

35
 • Länk: http://www.penguin.co.uk

Typ 3  kommunicerande

Vi har nu talat om två huvudsakliga typer av sidor. Också en tredje typ

är dock intressant att diskutera  även om denna ännu egentligen inte nns
representerad ännu  denna sorts webbplats är nämligen uppbyggd enligt de
idéer och med hjälp av de teknologier som har diskuterats i rapporten. En
sådan sida har naturligtvis också samma funktionalitet som typerna 1 och
2, men betonar i högre grad kommunikation och vad man kan skulle kun-
na kalla för ett socialt element. En hemsida av typ 3 försöker att med
webbforumet som sitt centrum skapa en situation som inbjuder till diskus-
sion och debatt kring förlagets publikationer och verksamhet. Eftersom dessa
idéer ännu inte helt och hållet verkar ha hittat fram till förlagsvärlden är de
exempel som framhålls nedan istället hämtade från ett närbesläktat område
 det handlar om två svenska förlag som tillverkar och ger ut rollspel.
Rävsvans förlag ger ut egna publikationer och säljer dessa såväl som an-
dras. Förlagets hemsida är intressant då den förutom egenskaperna hos typ
1 och 2 också ger läsaren möjlighet att kommentera och betygssätta pro-
dukter, samt att lämna kommentarer till de nyheter och texter som förlaget
publicerar direkt på sidan. Naturligtvis publiceras också alla sådana nyheter
genom RSS. De som är intresserade av Rävsvsans utgivning informeras alltså
kontinuerligt och har också möjlighet att komma med feedback till förlaget.
Det andra förlaget, Riotminds, integrerar ett omfattande och välbesökt
forum med hemsidans övriga funktionalitet. Forumet är ämnesindelat, med
en underavdelning för varje spel där besökare kan publicera nya trådar eller
skriva inlägg i redan existerande diskussioner.
Slutligen kan det också vara värt att ta upp ett exempel på ett mer tradi-
tionellt förlag som erbjuder nyheter genom RSS (även om man inte har valt
att utnyttjat någon av de övriga teknologier): det amerikanska Cisco Press.

36
I detta fall har man separata öden för olika sorters nyheter: ett för recen-
sioner, ett för press-releasear, och ett för artiklar i förbundna med förlagets
böcker.

• Länk till Rävsvans: http://www.foxtail.nu

• Länk till Riotminds: http://www.riotminds.com

• Länk till Cisco Press: http://www.ciscopress.com

37
Bilaga II
Litteratur och länkar

Här följer en kort lista över ett antal intressanta länkar och litterära referenser
för den som själv vill söka mer information om de ämnen som har diskuterats
i utredningen.

Del I

Wikipedia är ett av Internets mest spännande experiment. Det är också ett

ovärderligt verktyg för att snabbt få fram information om olika ord eller be-
grepp  pröva exempelvis följande sökord hämtade från denna del för massor
av nyttig information och länkar som leder vidare: www, html, hypertext,
hypermedia.

• Länk: http://www.en.wikipedia.org

Om man är intresserad av medieteori och medieteknologins utveckling är

Friedrich Kittlers arbeten kring dessa ämnen av stort intresse, och har också
till viss del fungerat som inspiration vid skrivandet av kapitlet. Se exempelvis
Maskinskrifter  Essäer om medier och litteratur, Gråbo 2003.
Om man vill veta mer om den Sokratiska skriftkritiken är, förutom Pla-
tons Faidros (nns i Dialoger, Stockholm 1963), den Uppsala-verksamme
idéhistorikern Mikael Hörnqvists hemsida en utmärkt utgångspunkt (Klicka

38
på länken Fallet Sokrates. Här kan man också läsa mycket annat relaterat
till mediehistoria.

• Länk: http://torgny.kvk.uu.se/ilmh/REN/start02.htm

Del II

Om man vill läsa mer om de tekniska detaljerna kring webbforum och RSS
är återigen wikipedia en guldgruva fylld med länkar som leder vidare (sök på
webforum och RSS).

• Länk: http://www.en.wikipedia.org

Google har information om sitt digitaliseringsprogram på sin hemsida. Läs

om det och pröva att göra en sökning för att se hur det hela fungerar. Välj
Advanced book search, välj Complete books only och sök exempelvis på
Jonathan Swift för att läsa i hans samlade verk.

• Länk: http://books.google.com (Klicka på Information for publishers)

Del III

Den lilla berättelse av Borges som refereras i kapitlets inledning nns att
läsa på svenska i samlingen Labyrinter. Den nns också, passande nog, i
en engelsk hypertextversion på webben.

• Länk till hypertextversionen av Trädgården med stigar som förgrenar

sig: http://www.geocities.com/papanagnou/cover.htm

39