Professional Documents
Culture Documents
Betong Labb
Betong Labb
Betong Labb
Laborationsrapport
Skriven av:
Adrian Hultmark, Edvin Sand, Marcus Asplund, Niclas Frykgård
Innehållsförteckning
1. Inledning 3
1.1 Mål och syfte 3
1.2 Sammanfattning av aktiviteter 3
2. Material 4
3. Metod 5
3.1 Säkerhet 5
3.2 Utförande 5
3.2.1 Vägning av materialet och proceduren för blandningen 5
3.2.2 Utvärdera arbetsbarheten, gjutning, härdning 5
3.2.3 Tryckhållfasthet 6
4. Resultat 7
4.1 Arbetsbarhet 7
4.2 Kompressionsbelastning 7
4.3 Tryckhållfasthet 7
1
Beteckningar
Tabell 1: Beteckningslista
g Massa Gram
A Area 2
Kvadratmeter (𝑚 )
h Tid Timmar
cm Längd Centimeter
2
1. Inledning
Målet är därmed att få en högre förståelse inom tillverkningsprocessen som bestämmer egenskaperna hos
byggmaterialen. Exempel på dessa är flera av de tester och metoder som tillämpas i denna laboration, till
exempel det så kallade: “tryckhållfasthetstest”.
Laborationen är utformad genom att testa och analysera tre stycken olika kompositioner av betong med olika
blandningar för att se hur egenskaperna skiljer sig på den slutgiltiga produkten.
3
2. Material
Tabell 2: Materiallistor
Säkerhet Vägning & blandning Arbetsbarhet, gjutning & Tryckhållfasthet
härdning
4
3. Metod
3.1 Säkerhet
Innan laborationen påbörjas ska labbrock och säkerhetsskor sättas på. Därefter bör händerna rengöras. Det är
även viktigt att man använder handskar, mask, skyddsglasögon samt hörselskydd.
3.2 Utförande
Utförandet är uppdelat i sex steg i ordningen; väg materialet, mixa blandning, Utvärdera arbetsbarheten,
gjutning av betongen, härdning och tryckhållfasthetstest.
För att mixa blandningen används en 8 liters Hobart mixer. Bunken och mixerbladet monteras fast i mixern.
Bunken förs uppåt genom att dra i spaken på baksidan av mixern och metallskyddet på mixern förs åt höger
samt placeras ventilationsrören nära bunken.
De torra materialen hälls ned i mixern genom metallskyddet och mixern körs i 60 sekunder, därefter hälls
blandningen av vatten och superplasticerare ned i mixern med blandning av torra material och blandas i
ytterligare 180 sekunder.
Konen stigs av och lyfts. På sidan av högen med betongmassa ställs konen upp och ned. En träpinne läggs
horisontellt på konens botten. Avståndet mellan träpinnens underkant och toppen av högen med betongmassa
mäts med tumstock.
För att gjuta betongen används formar som ger betongkuber med sidan 10 centimeter. Dessa formar sprejas först
med olja. Därefter fylls formarna med betongblandningen och ställs på vibratorn en kort stund för att få bort
porerna. Blandningen kommer nu att konsolidera. Formarna fylls sedan på ytterligare med betongblandning
samt ytan jämnas ut och ställs på vibratorn igen en kort stund och täcks med täckplast.
5
Efte 24 timmar tas betongen ur formarna. Först tas täckplasten av, med en borste rengörs formarna. Tryckluft
används för att få ur kuberna ur formarna. Kubernas dimensioner mäts med skjutmått som skrivs på kuberna.
Sist läggs kuberna i ett vattenbad för vattenhärdning.
3.2.3 Tryckhållfasthet
Detta steg består av att testa tryckhållfastheten på de olika betongkuberna, genom att använda sig av en
“Tryckhållfasthetmaskin” kan man skapa tryck på formarna för att testa egenskaperna hos kuberna och de olika
betong kompositionerna. Maskinen utför ett jämnt fördelat tryck på objektet för att testa materialets styrka och
tålighet för höga tryck.
Då alla kuber har testats noteras kraften från varje betongkub. Efter 24 timmar utförs samma procedur och
tillsist efter sju dagar görs samma test en tredje gång.
6
4. Resultat
4.1 Arbetsbarhet
Mix 1 23
Mix 2 4
Mix 3 13
4.2 Kompressionsbelastning
Tabell 5: Visar sidlängd samt maximal kompressionsbelastning efter 24 timmar och 7 dagar för samtliga blandningar och prov.
4.3 Tryckhållfasthet
7
5. Diskussion och slutsatser
Från resultaten av laborationen kan man dra två slutsatser när det kommer till betongens arbetsbarhet. Den
första är att mängden vatten i förhållande till torra ingredienser påverkar arbetsbarheten mycket. Mix 1 (M1)
hade mindre mängd torra ingredienser och mer vatten vilket gav en påtaglig skillnad på nedgångsvärdet i
jämförelse med Mix 2 (M2) och Mix 3 (M3). Andra slutsatsen är att superplasticeraren (SP) är mycket viktig
för betongblandningens arbetbarhet då M2 och M3 hade exakt samma mängd torra ingredienser med en
försumbar skillnad i mängd vatten. Eftersom att M3 innehöll SP fick mixen tre gånger större värde på
nedgångsvärde än M2 och därmed bättre arbetsbarhet.
Från resultatet ser man att tryckhållfastheten hos de olika kompositionerna skiljer sig relativt mycket beroende
på innehåll. Den som skiljer sig mest är M1 där vatten till cement förhållandet (W/C) är högre än hos de andra
två kompositionerna, vilket gör att tryckhållfastheten blir betydligt lägre hos kompositionen. Det kan man se
tydligt då det som skiljer M1 från M2 och M3 till störst del är W/C. Där det enda som skiljer M2 och M3 är ett
tillägg av superplasticerare hos M3. Just tillägget av superplasticerare kan förklara skillnaden i tryckhållfasthet
mellan M2 och M3, då M3 har aningen högre tryckhållfasthet. Men den är som sagt inte mycket då
genomsnittet bara har ett 3% högre värde. Eftersom att trenden visar sig hos alla 3 prov hos de båda
kompositionerna tyder det på att det är just SP som gör skillnaden. Men det går inte heller att helt utesluta att
skillnaden kan vara en tillfällighet.
Som tidigare nämnt visar M3 på bäst resultat för tryckhållfastheten. Detta visar på att SP stärker betongen,
samtidigt som den erhåller en hög arbetsbarhet. Både M1 och M2 saknar SP men har olika tryckhållfasthet och
detta kan spåras till skillnader i blandningarna.
8
Referenser