En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-01 17:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/arv-eller-miljo-sa-formas-var-personlighet/

Insidan

Arv eller miljö? Så formas vår personlighet

UPPDATERAD 2021-01-23 PUBLICERAD 2021-01-21

Vad påverkar egentligen en människas personlighet? Enligt forskare spelar uppväxten mindre roll än många tror. Foto: Alamy

Unge är hälften av vår personlighet beror på de

gener vi ärvt från våra öräldrar. Men ärftlighetens
betydelse år sällan något genomslag i
samhällsdebatten säger personlighetsforskarna
Anna Dåderman och Petri Kajonius.

– Uppväxtmiljön i familjen har mindre betydelse än

de flesta tror. Detta är ett paradigmskifte inom
personlighetsforskningen, säger Petri Kajonius.

UTVALD LÄSNING I DIN MEJLBOX

Skaffa nyhetsbrev
Det bästa från Insidan och Fråga experterna
 Personlighetsgåtan

Frågan om varför vi är som vi är har sysselsatt forskare under lång tid. I

Insidans serie om personlighet undersöker vi den ur flera perspektiv – bland
annat om personlighetstester går att lita på.
Del 1: Arv eller miljö? Så formas vår personlighet

Personlighet brukar beskrivas som de återkommande känslor,

tankar och beteenden som vi har. Under 1960- och 70-talen
dominerades samhället av tankarna att en nyfödd människa var
ett som ett oskrivet blad. Det var omständigheterna och miljön
under uppväxten som avgjorde hur barnet blev som vuxen.

Efter 50 år av tvillingstudier med många miljoner deltagande

tvillingpar började detta omvärderas allt mer. Det stora
genombrottet för att förstå genernas betydelse för personligheten
kom med dna-tekniken. I dag visar en samstämmig forskning att
det genetiska arvet har en stor betydelse för vad vi blir för
människor och vilken personlighet vi utvecklar.

Det hävdar psykologiforskaren Petri Kajonius som även

undervisar i personlighetspsykologi på Högskolan Väst. Men
insikten om ärftlighetens betydelse för personligheten får knappt
något utrymme i samhällsdebatten, menar han. I stället talas det
fortfarande om uppväxtens och den omgivande miljöns
betydelse.

– Jag vill påstå att så gott som alla kurser inom akademin har en
eftersläpning på tio, tjugo år trots att empirin är enhällig. Vissa
undervisar fortfarande studenter med felaktigheter och använder
inaktuell litteratur om gamla farbröder som Freud och Skinner.
Nästan ingen lärobok tar upp vad som hänt efter år 2000.
Framför allt inte på svenska. Det finns en grov eftersläpning i
samhället på det här området, säger han.
Petri Kajonius, personlighetsforskare. Foto: Andreas Olsson

Petri Kajonius har tillsammans med sin kollega

psykologiprofessorn Anna Dåderman skrivit boken ”Vem är du?”
(Fri tanke). Där går de igenom den senaste forskningen inom
personlighetspsykologin.

Ungefär hälften av vår personlighet har vi ärvt genetiskt från

våra föräldrar och ungefär hälften utvecklas genom våra
livserfarenheter, menar författarna. Endast fem procent av
personligheten beräknas härröra specifikt från vår uppväxt i den
närmaste familjen. Tidigare har just familjemiljön under
uppväxten lyfts fram som en avgörande förklaring till vilka
personer vi blir.

– Uppväxtmiljön i familjen har mindre betydelse än de flesta

tror. Detta är ett paradigmskifte inom personlighetsforskningen,
även om det pågått under flera decennier, säger Petri Kajonius.

Som förälder vill man ju så gärna tro på att

en bra uppfostran är viktigt

Arv och miljö interagerar med varandra på flera plan. Men det är
snarare personligheten som skapar livet än tvärtom, menar
författarna. Som yngre påverkas barnen starkt av hur det är i
hemmet men sedan avtar det ganska snabbt. Ju äldre de blir
desto viktigare blir skola, fritidsgårdar och kompisar för vad de
utvecklar för personlighet, menar Anna Dåderman.

– Att hänga med morsan och farsan i 18 år har ingen effekt på

vilka vi blir som vuxna. Det är ju bara att jämföra syskon.
Spridningen av personligheter inom en familj kan vara kolossal,
säger Petri Kajonius.

Anna Dåderman säger att en del av personlighetens

utveckling i den tidiga barndomen fram till skolstarten kan
påverkas av föräldrarna och syskonen. Men att man inte ska
överdriva det.
– Vi kan särskilt minnas vissa uppfostringsmetoder och
orättvisor mellan syskonen väl. Men frågan är om dessa haft en
sådan enorm påverkan i utvecklingen av vår personlighet som
många tror, säger hon.

Psykologiprofessorn Anna Dåderman. Foto: Andreas Olsson

Anna Dåderman har själv tre barn och flera barnbarn. Hon kan
förstå att många föräldrar har svårt att förlika sig med den
tanken på att all möda de lägger ned på sina barn skulle betyda så
lite för vilka personer de blir.

– Jag vet ju att 50 procent styrs av generna och att det betyder
väldigt lite hur man har det där hemma, men som förälder vill
man ju så gärna tro på att en bra uppfostran är viktigt. Tanken
att vi måste göra vårt bästa sitter ju så djupt i oss. Så var det för
mig också.

Anna Dåderman växte upp i Polen och var hårt kontrollerad

som barn. Hon fick inte ta hem sina manliga vänner och utsattes
ofta för bestraffningar. Som vuxen har hon varit mycket kritisk
mot sina föräldrars uppfostran.
– Men det blev ju inget större fel på mig i alla fall. Så är det för de
allra flesta barn som växer upp.

Varje människa har olika grader av dessa

egenskaper vilket skapar deras
personlighet

Den dominerande modellen för att bedöma människors

personlighet brukar kallas för Big five eller femfaktorsmodellen.
Den baseras på omfattande enkätundersökningar som började
göras på 1950-talet där deltagarna själva skattade sina personliga
egenskaper med olika adjektiv.

Ur detta underlag vaskade forskare fram fem

personlighetsdrag som anses som särskilt betydelsefulla för
vilken personlighet man har: extraversion, neuroticism,
välvillighet, samvetsgrannhet och öppenhet. Personlighetsdragen
kan ibland ges andra översättningar på svenska.

Extraversion handlar grovt sammanfattat om att vara utåtriktad,

neuroticism om graden av oro och känslomässighet, välvillighet
om omtanke, empati och vänlighet, samvetsgrannhet om
ansvarstagande, klokhet och kontroll, öppenhet om intresse och
nyfikenhet för omvärlden.

– Varje människa har olika grader av dessa egenskaper vilket

skapar deras personlighet. Det sker i ett mycket komplext
samspel mellan dessa personlighetsdrag och livserfarenheter,
säger Petri Kajonius.
Personlighetsforskarna Petri Kajonius och Anna Dåderman menar att terapi handlar om
att lära sig att leva med sin personlighet – inte att förändra den. Foto: Andreas Olsson

Personligheten förändras över tid. Graden av neuroticism,

det vill säga oro och instabilitet, är som högst mot slutet av
tonåren när många stora livsfrågor ställs, som vad ska jag bli?
Kommer jag att hitta någon att älska?

Efter tonårstiden stabiliseras dessa drag allt mer med stigande

ålder och efter 30 års ålder förändras de knappt. Personligheten
mognar, helt enkelt.

Generellt så stärks personlighetsdragen samvetsgrannhet och

välvillighet kraftigt mellan 30 och 50 års ålder, menar forskarna.
Samtidigt stillas neuroticismen vilket gör att oro och ångest
minskar med åren.

Personligheten har en stark

motståndskraft mot det som händer under
livet

Varför dominerar Big five vid

personlighetsbedömningar?

– Det är den enda personlighetsteorin som bygger på omfattande

vetenskapliga data och vars tester bäst kan förutsäga hur man
kommer att bete sig, både privat och på jobbet. På 95 procent av
alla presentationer som hålls på psykologiforskningskonferenser
jag besöker så förhåller man sig till Big five, säger Petri Kajonius.

– Personligheten har en stark motståndskraft mot det som

händer under livet. De förändringar som ändå sker under livet
beror oftast på slumpmässiga faktorer, till exempel att råka träffa
en viss person, säger Petri Kajonius.

Varje människa ärver hälften av sina gener från sin pappa

och hälften från sin mamma. Dessa gener bär man sedan med sig
genom livet. De har en stor betydelse för vilka personer vi blir.
Yttre faktorer har alltså en lika stor inverkan, men denna
inverkan beror också på vilka gener vi är bärare av.
Petri Kajonius och Anna Dåderman skrivit boken ”Vem är du?”. (Fri tanke förlag)

Kan man inte förändra sin personlighet genom till

exempel terapi?

– Det är klart att det finns behandlingar för att få bukt med till
exempel depression och ångest. Men de flesta terapier går ut på
att lära sig att leva med sina problem och mildra negativa
symtom, inte att förändra sin personlighet. För det går nästan
inte, säger Anna Dåderman.

Författarna menar att de allra flesta lär sig att hantera sina
personligheter med eller utan terapi. För att inte visa mindre
smickrande sidor lägger man band på sig och spelar roller för att
framstå i bättre dager.

– Man kan till exempel lära sig att hantera sin ilska, men innerst
inne är man samma person och säger dumma saker ibland, säger
Anna Dåderman.

Dagens polarisering blir ju inte så

förvånande om vi inser att vi är olika som
personer i grunden helt enkelt
Är det viktigt att vara medveten om sin personlighet?

– Ja, det är superviktigt för ditt liv. Hela världen visar sig genom
ditt psyke, säger Petri Kajonius.

Personlighetsforskningen kan bidra med förklaringar till

mycket av det som sker runt omkring oss, menar författarna.
Som den polarisering som skett i samhällsdebatten. Petri
Kajonius hänvisar till tysk forskning som visar att det till exempel
kan finnas en genetisk inverkan på om man till exempel är för
eller mot invandring.

Sverige har i forskning utmärkt sig som ett land med en mycket
hög grad av öppenhet och välvillighet. Det skulle kunna yttra sig
genom att vi haft en generös flyktingpolitik, menar Petri
Kajonius. Men även motståndet till invandring skulle kunna ha
delvis genetiska orsaker, som en lägre grad av öppenhet och
välvillighet, säger han.

– Dagens polarisering blir ju inte så förvånande om vi inser att vi

är olika som personer i grunden helt enkelt. Kanske hade
debatten mått bra av att flera kände till den kopplingen, säger
Petri Kajonius.

Fakta. Big five

● Modellen utgår ifrån att alla människor präglas av fem huvudsakliga

personlighetsdrag: neuroticism, extraversion, öppenhet, välvillighet och
samvetsgrannhet.

● Dessa personlighetsdrag finns i olika grad hos alla människor och

påverkar våra känslor, tankar och beteenden.

● Extrema värden i Big five utgör en grund för psykisk ohälsa.

Intagna i fängelser har nästan alltid en lägre grad av välvillighet än andra.
Har de dessutom en låg av neuroticism kan det innebära psykopati. En
tredjedel av de intagna på fängelser har psykopati.

● Personlighetsdrag är ganska stabila över livet, och det är ovanligt med

livshändelser som permanent förändrar dessa

Källa: Petri Kajonius och Anna Dåderman

Läs mer: Blir man lyckligare av att tänka positivt?

TEXT

Hans Arbman
hans.arbman@dn.se

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt