EL DSJÄL

RIOTMINDS • STOCKHOLM
2004
KONCEPT & SPELIDÉ : Theodore Bergquist & Jonas Lindström
FÖRFATTAT AV : Theodore Bergquist & Jonas Lindström
SPELTEST & OVÄRDERLIG HJÄLP : Mattias Berglin, Jonas Cerne,
Anders Jacobsson, Mikael Lundgren & Dan Slottner
OMSLAG : Paul Bonner
ILLUSTRATIONER
Niklas Brandt : s. 20, 29, 32–33 och 34.
Alvaro Tapia : s. 6, 54, 6 och 62.
KARTOR & ORNAMENT : Niklas Brandt
GRAFISK FORM, BILDINLÄSNING & ORIGINAL : Dan Algstrand

REPRO & TRYCK : Carlshamns Tryck & Media AB, Karlshamn

TYPSNITT : Prophecy, Adobe Jenson Pro & Four Score
PAPPER : Lessebo Linné gultonat 20 g
PRODUKTNUMMER 6-200
ISBN 9-973006-4-0

© Riotminds 2004
by licence of Brädspelsbolaget AB.
All rights reserved
Riotminds, Stockholm 2004.
Besök vår hemsida : www.riotminds.com
 Innehåll
Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . IV
I forntiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . V
. Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Brandw och Gwydion 6 • Angående slutet 6 •
Regelverk 6 • Spelledarpersoner 7
Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Den andra utstrålningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Eldpesten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Eldpestens olika stadier 8 • Smittorisk 9 • Botemedel 9
2. Prolog . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
En splittrad familj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
De klagande vindarnas ö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
Bud från havet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
Kärt återseende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Mot De klagande vindarnas ö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
3. Edair’maan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
Legender och myter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Historia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Om Edair’maan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Invånare 2 • Djurliv 2 • Klimat 3 • Vegetation 3 •
Näringsliv 3
Rykten och skvaller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Sorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Inkvisitionen anländer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Kaans följe . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
Kaans garmryttare 6 • Förföljda 7 • Räddningen 8
Askjir . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
Eldjair . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
Sprickorna 2 • Statyerna 2 • Vulkanskogen 2 •
Underjorden 2
Fiskestugan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Ferkhella . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Vulklama . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Skeppet i Vulklama 28
Klostret i Gloudurr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
Huvudbyggnaden 30 • Gravplats 32 •
Cellbyggnaden 32 • Lada och stall 32 • Hantverkshus
och verktygsbod 32 • Gästhus 33 • Annat löst folk i
klostret 33 • Klosterbyn 33
Vastjallagård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
Eldhwin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
Ylfingrahus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
Allvangvattn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
Legenden om Antorax 35 • Hjaldars fall 36 •
Hjaldars död 36 • Blodsättlingarna 37 • Lugh träffar
Govannon 37 • Lugh kidnappas 37 • Rollpersonernas
ankomst 38 • Lughs försvinnande 38 • Fiannas svek 38 •
Kryptan 39 • Giftermål 39 • Inkvisitionen 39 • Allmän
överblick 40
Antorax krypta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41
Antorax 42
Glaciären . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
4. Amsvartnir . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
Kort historia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
Eldpestens andra utbrott. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
Kaans ankomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
Rollpersonernas ankomst 44 • Brea Eldstunga 44
Pilklippan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
Fängelset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
De nedre gångarna 49
5. Gar’farkalla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
Händelser i skogen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
Skjuldstigarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
Stjärnbrunnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
Sulvanahas begravningshall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
6. Upplösningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
Slutet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
Äventyrspoäng . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57
Vad händer sedan ? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57
7. Spelledarpersoner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57
System 57
Allvangvattn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
Amsvartnir . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
Brea Eldstunga 59 • Eldssystrar 60 • Garmtroll 6 •
Garmtrollens ledare 6 • Litet garmtroll 62
Askjir . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
Eldjair . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
Vulkanvättar 62 • Vulkanvättarnas schaman 62
Klostret i Gloudurr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63
Inkvisitionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
Merkul Sul’Sac 64 • Demonbröder 65 • Väpnare 65
Kaans följe . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66
Kaan Tydric 66 • Den amuriska högvakten 67 •
Elitgarmryttare 67 • Leah 68
Vastjallagård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
Vulklama . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
Barjo Grithien 69 • » Kapten « Hraug Junker 70 •
Besättningsmän på Bodvildur ( » Uvails spira « ) 7 •
Jorgos 7 • Liva Narskiold » Mio Silverhjarta « 7
Gar’farkalla. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
Skelettkonungen Sulvanaha 72
 Förord

SAGOR FINNS I alla former och från alla kulturer, inte bara vår egen nord-
iska, det vill säga den som vi på Riotminds har låtit oss inspireras av när vi
lanserade den nya spelvärlden Trudvang.
Eldsjäl är också en saga men kanske är det platsen snarare än berättelsen
som mer än något annat inspirerat oss till att göra en uppföljare på Snö-
saga. Man skulle kunna säga att Vildhjarta är en klassisk nordisk, men inte
fornnordisk saga. Snösaga är en episk saga med fornnordiska mytologiska
undertoner och Eldsjäl är mer som en isländsk saga. En typ av saga som i
många avseenden handlar mer om intriger, personligheter och små männis-
kors öden snarare än om storslagna uppdrag eller rädda-världen-från-total-
undergångs-äventyr. Men det är inte helt lätt att omvandla den isländska
sagotekniken till ett äventyr och man måste verkligen gilla det » lilla « forma-
tet. Vi skulle våga säga att Eldsjäl är vad du gör det till. Här finns en mängd
uppslag och idéer, tips och riktningar men det är bara du som spelledare
som kan lyfta fram sagan i äventyret, därför att den ligger där under och
bubblar, den kan bara vara svår att upptäcka till en början.
– Riotminds

iv
 I fornt‰den

ELDSTORMARNA HÄRJADE OCH förstörde. Ett brinnande hat tillintet-

gjorde allt som var vackert, allt som stjärnornas barn hade byggt upp, allt
som de älskade och tyckte om.

Silios stränder stod i brand.

Ett vitt skepp med den store konungens välsignelse hade givit sig av mot
öster för att möta en av de värsta av sin sort, en fasansfull förstörare och
ondskefull varelse vars hat mot gudarnas söner och döttrar var så stort att
ingen skonades av hans eld. Nästan hela öster låg i aska, allt var ett verk av
denna orm som gömde sig på en karg och vindpinad ö i ett hav som då inte
hade något namn.

Med en skara Utvalda steg han iland i hela sin prakt och glans. Svärdet som
hängde vid hans bälte var en gåva från gudarna, det hade fått namnet Mån-
skänke. Så stor var dess kraft och så skoningslös var dess sång att inte ens
en best så vidrig och maktlysten som den som gömde sig på ön skulle kunna
undkomma.

Det ljusa mötte det mörka.

Sulvanaha, den stora alvkonungens son hade lovat och svurit inför rådet i
Valkalainen att han skulle dräpa odjuret som alla fruktade. Även gudarna
lyssnade på hans sång. Ett skepp gjordes redo för hans avfärd, Månskänke
räcktes över som gåva. De flesta visste redan då att han inte skulle återvända
till ljuset igen, ty i sina syner hade de sett hur han slukades av mörkret.

Han räddade mångas liv genom att offra sitt eget.

Månskänke blev Eldsjäl och förborgat i tiden, vaktat av eldens söner och
döttrar glömdes det bort. Man trodde att vulkanen till slut hade slukat den
mäktiga klingan. Av jättarna hördes inget mer.

Drömmarnas tid var förbi, Savenpaha var nära.

v
 INL EDNING
ELDSJÄL ÄR DET tredje äventyret i serien som startade med Vildhjarta och
som följdes upp med Snösaga. Liksom både Vildhjarta och Snösaga är Eld-
själ ett äventyr som kan spelas fristående men som med informationen från
de två föregående äventyren blir mer spännande och lättare att förstå.
Äventyret utspelar sig till stor del på en ö där i princip alla invånare och
bostättningar beskrivs mer eller mindre ingående. En del hus eller spelledar-
personer beskrivs inte mer än ett par rader och ibland inte alls. Detta har
att göra med att det skulle bli för omfattande att visa hur varje hus ser ut
på insidan eller exakt hur varje speledarperson agerar. För dessa platser och
personer måste SL förlita sig på sin egen förmåga och den lilla framställning
som finns för att beskriva för spelarna vad som händer och hur saker och
ting ser ut.
Där Snösaga symboliserade vinter, kyla och rimfrost, karaktäriseras Eld-
själ av eld, sot och aska, brinnande hat och förtärande flammor. I Snösaga
skulle rollpersonerna rädda Osthem från ett storskaligt krig, i Eldsjäl ska de
rädda sina egna liv, allt annat kommer att få underordnad betydelse, eller så
dör dom som sanna hjältar.
Äventyret fungerar bäst om spelledaren använder de delvis färdiggjorda
huvudrollpersonerna, Gwydion och Brandw som presenteras i äventyret. Det
är givetvis inget tvång att använda dessa uppgjorda rollpersoner men beslutar
spelledare sig för att inte göra så bör han i största mån se till så att nya roll-
personer fyller nästan samma funktion och har samma erfarenhet. Finns det
rollpersoner kvar sedan Snösaga kan dessa användas och spelledaren bör i
möjligaste mån väva in deras historia med Brandws. Äventyret lämpar sig för
ytterligare –3 rollpersoner med varierande bakgrund, även de bör vävas in i
Brandws bakgrundshistoria.
Användbara färdigheter i äventyret är : Dyrka lås, Läsa skriva främmande
språk ( alviska, estiatika ), Navigera, Orientera, Sjökunnighet, Tala främman-
de språk ( alviska, estiatika ), Överlevnad.
Brandw och Gwydion
För att skapa utrymme för den spelare som skall rollspela Gwydion eller
Brandw presenteras endast deras personlighet, grundegenskaper samt andra
viktiga egenskaper/förmågor nedan. Utöver detta bör spelaren som väljer
att spela Brandw eller Gwydion själva får välja vad deras nya rollperson ska
ha för färdigheter och övriga egenskaper så länge det hänger ihop med det
som presenteras här.
Gwydion
Gwydion är ung kvinna som hela sitt liv har levt i en mycket beskyddande
klostermiljö. Hon är tystlåten och tillbakadragen och låter gärna andra fatta
beslut om vad hon skall göra och inte göra. Gwydion har alltid sett upp till
sin bror Brandw och hon ser honom som familjens nya ledare.
Används expertreglerna har Gwydion följande personlighet : introvert
och tänkande, laglydig och starkt troende.
Eftersom Gwydion har levt i en skyddad miljö så länge har hon blivit
smått naiv och tror att det mesta går att lösa genom att diskutera och att
kompromissa.
Gwydions livsmål är att tjäna Gave, gärna i ett kloster i fjärran väster. Hon
planerar bara att återvända till Edair’maan för en kort stund för att lugna sin
far, därefter planerar hon att ta ett skepp som för henne till Ervidden.
6 I N L E DN I N G
Ras : Människa Folkslag/Religion : Nidendomen
Kön : Kvinna Ålder : 2 Yrke : Gavlian
Grundegenskaper : Styrka 0, Fysik , Smidighet 3, Storlek 9,
Intelligens 4, Perception 6, Psyke 8, Spiritus 5, Karisma 6
Övrigt : Bör ha bönerna Hela, Helande hymn, Heligt skydd, Trädets makt
och Välsignelse.
Brandw
Brandw är en krigare i kropp och själ. Sedan barnsben har han lärt sig kon-
sten att bruka vapen och de få vänner han har är alla krigare eller på något
sätt involverade i vapenkonsten. Brandw är planerande och eftertänksam
och när han väl har bestämt sig för något ser han till att det blir så.
Används expertreglerna har Brandw följande personlighet : extrovert och
tänkande, laglydig och icke troende.
Med kriget som ständig följeslagare har Brandw lärt sig att uppskatta
sina vänner. Han har ytterst svårt att bryta ett vänskapsband ens om det
innebär att han måste ta en väg han egentligen inte vill. Brandw har svårt att
förstå varför hans far försökte tvinga honom bort från kriget mot bulturerna,
mest för att han tycker att det då vore att överge sin egen bror. Så längre det
finns hopp bör man handla.
Brandws livsmål är att krossa bulturerna som har våldfört sig på hans
Dranvelte. När detta är uppnått vill han slå sig ner någonstans och öppna
en svärdshall.
Ras : Människa Folkslag/Religion : Respekterar, men är inte anhängare
till, nidendomen.
Kön : Man Ålder : 22 Yrke : Krigare
Grundegenskaper : Styrka 6, Fysik 5, Smidighet 2, Storlek 2,
Intelligens 3, Perception 0, Psyke 8, Spiritus 9, Karisma 4
Övrigt : Bör ha färdigheterna Rida, Taktik, Kroppsbyggnad och Vapen-
färdigheter.
Angående slutet
Slutet i äventyret kan kännas brutalt och orättvist. Det kan tyckas finnas en
vilja att rollpersonerna ska dö bara för att de gör ett visst val. Tänk dock på
att det är upp till spelarna att välja vilket öde deras rollpersoner ska drabbas
av. Spelledaren kan dock välja att ändra slutet så att det blir mer » klassiskt «
eller » vanligt « om han/hon tycker att det passar bättre. I en klassisk saga
borde det ju inte vara omöjligt för rollpersonerna att både rädda sig själva
och hindra Kaan. Slutet har kommit till bland annat på grund av att vi ville
bryta sönder ett urgammalt rollspelsmönster och visa att det visst finns al-
ternativ till de mer » klassiska « sluten.
Regelverk
När du läser denna bok finns det i huvudsak två regelvarianter för dig att
välja mellan. Antingen spelar du och dina spelare med Drakar och Demo-
ner 6 : Rollspelet ( i den första eller reviderade utgåvan ), eller med Drakar
och Demoner Expert : Rollpersonen ( som främst är till för spelarna och deras
rollpersoner och inte för SLP ). Oavsett vilket regelsystem du använder kan
ni spela äventyret men till och från kan det krävas vissa mindre justeringar
efter tycke och smak. Vi har försökt att hålla oss till Drakar och Demoners
grundsystem, det vill säga ett färdighetsslag avgör om man lyckas eller inte,
och ett färdighetsvärde bestämmer hur duktig en person eller varelse är på
sin färdighet. Detta skiljer sig inte åt i vare sig grundversionen eller Expert-
reglerna. Vårt tips och råd är att inte tänka så mycket på vilket system som
vi har använt utan hur väl definierad varje situation eller SLP är och vad
rollpersonerna eller SLP:na har för förutsättningar att lösa den. Det är det
som är det viktiga, inte vilket system som används.
Spelledarpersoner
Kanske är det just spelledarpersonerna mer än något annat som kommer
att göra om spelarna tycker att Eldsjäl är ett roligt äventyr att spela, det är
nämligen blandningen av godhjärtade och hatiska SLP som till stor del avgör
hur rollpersonerna kommer att handla i vissa situationer och vilka val dom
fullföljer. För att förenkla för spelledaren har vi valt att samla alla spelledar-
personer på ett och samma ställe, nämligen som ett eget kapitel, där kan du
också läsa mer om begreppet » förenklade spelledarpersoner «.
Ba kgrund
Två långa år har gått sedan Snödrottningen störtades i fördärvet av en grupp
modiga män och kvinnor. Trots att hennes krafter snabbt ebbade ut hade en
tillräckligt stor styrka av orkhirs och bastjurs lösgjort sig från hennes krafter
och härjade fritt i Vildland med sina sammansvurna ledare. Kylan hade slut-
ligen släppt greppet om landet och vintern hade sakta men säkert övergått i
regn som oupphörligt letade sig ner från en askgrå himmel. Våren kom, men
det var inte en vår som andra. Det var en kall och regnig vår, liksom efter-
följande sommar och höst. När vintern slöt sig om landet igen var det med
regntunga snöflingor och stålgrå gryningar över dimmiga fält.
I Snösaga kämpade en grupp hjältar mot ondskefulla krafter som slagit
rot i Vildland, detta otämjda rike i norr. De stod öga mot öga med en kult
som dyrkade en gudom och ett mörker som var så fasanfullt att det slungade
Vildland och andra delar av Osthem in i en långvarig vinter. De lockade fram
hennes krafter genom att offra stort och blodigt.
I den långa kampanjen Snösaga kom våra hjältar antingen medvetet eller
omedvetet i konflikt med en mäktig Entitet som metaforiskt kallades för
Den svarta solen. Entiteten var sprungen ur Intet och Kaos till Trudvang
genom en defekt i den magiska väven. Den verkade över dimensioner som
en slags moturladdning till själva skapelsen från en malström av negativt
flödande vitner. Denna mörka plats där malströmmens virvlande hål av
hat härskade benämndes av norimalverna som Oskopnir, » den oskapade «,
och låg gömd någonstans i havets djup. Från malströmmen pulserade en
slöja av mörka energier och absorberade livskraften från världen till sitt
virvlande kaos. På detta sätt växte malströmmen, om än så lite med varje
sekel som gick och tillsammans med malströmmen växte Entitetens makt
över världen. Åren gick och med tiden lät Den svarta solen sitt mörka ljus
stråla över världen i olika skepnader, vid olika tider och med olika öden.
Valsinka eller Snödrottningen var den första utstrålningen och hennes
makt att förändra var den allra största. Hon stoppades dock innan hon
hann förinta världen på egen hand. Men det enda som egentligen upp-
hört med hennes bortgång var den långa vintern. I spåren av hennes vinter
följde konstant regn under en askgrå himmel och så har det varit i två
långa år när äventyret börjar.
När kriget mellan alver och drakar härjade som värst i Drömmarnas tid
steg en av de värsta logedrakarna upp ur vulkanens sköte och spred sådan
skräck och förstörelse över alvernas skogar att de förstod att om den inte
stoppades skulle de alla gå under. Denna enda drake var som alla de an-
dra personifierad, hans kraft var som alla andras tillsammans. Han skonade
ingen och allt som kom i hans närhet förintades av eldens förtärande lågor,
ty hans kropp och själ var själva eldens ursprung och moder. Mitt i det brin-
nande kriget hade han fötts av den sotiga röken och de slukande eldarna
som höll Trudvang i drakarnas våld.
Det var då som Wellithels son, Sulvanaha steg ner i sin fulla prakt och
visade sin största styrka. Med Månskänke gick han för att möta denna drak-
best vars namn för all framtid blivit förborgat i tiden och förgöra honom.
Han hade färdats ända från Valsinka mot en liten obetydlig ö i öster som
sades vara hemvist åt denna avgrundsättling.
På toppen av den mäktiga vulkanen mitt på ön stred Sulvanaha med
draken. Med sin fornklenod och gudagåva stötte han Månskänke, ett svärd
gjort av månsilver, i hjärtat på denna best. Men så stark var drakens kraft
och fornmakt att han tog svärdet i sitt våld och den högt ärade klenoden
färgades helt svart. I månstenen som satt på svärdsfästet kunde den som tit-
tade tillräckligt se en brinnande eld. Sulvanaha dog och hans sönderbrända
kropp fördes till ön Gar’farkalla där en begravningshall flätades samman av
kopparblomsträden. Så småningom begravdes även hans krigare i anslut-
ning till begravningshallen.
Månskänke fördes ner till de muspeljotnar som då levde i vulkanen och
som hade kuvats under drakens makt. Alverna bad dem vakta svärdet som
nu fått namnet Eldsjäl på grund av dess flammande sten. Muspeljotnarna
svor att vakta svärdet och lovade alverna dyrt och heligt att deras plågo-
ande aldrig mer skulle se solens ljus. Han skulle för evig tid vara fjättrad
och fängslad med all makt dessa eldens jättar kunde uppbåda. Hans ondska
skulle glömmas bort och sjunka ner på tidens mörka hav.
Men tiden gick och jättarna dog.
Kvar på en ö utanför Edair’maan hade alverna så länge någon kunde min-
nas haft en liten stad. Här vakade de över Eldsjäl medan de såg hur jättarna ty-
nade bort. De slöt sig samman för att tyda minsta tecken på att draken skulle
vakna, eller att någon skulle väcka honom. Men tiden gick och inget hände.
Människor kom till de klagande vindarnas ö och minnena blev till sagor som
till slut glömdes bort. I Valtoris förtrollade skog pratade man allt mindre om
sina vänner i öster, ön glömdes inte bort men ingen brydde sig längre.
Den långa stormen bedarrade och det stora sveket gjorde att alverna fick
annat att tänka på.
Entiteten byggde en ny skapelse, Kaan Tydric, en reinkarnation av den
man som kallat sig för Kappmästaren. Men Den svarta solen visste att den
mörka sonen måste få kraft att verka, få förmågor som var så mörka att ing-
en hade sett dom sedan Drömmarnas tidsålder. Han skulle tjäna dess syften
och där andra hade misslyckats skulle han lyckas. Entiteten fångade Kaan i
en mörk vind och svepte honom till sig. Av kaos skapade Den svarta solen en
ny mörk utstrålning, ett barn format av ursprunget, av själva källan.
När Entiteten var klar med honom återstod bara en liten sak, den skulle
fylla honom med kraft och ondska bortom det som gick att förstå. Samtidigt
skulle det vara ett test, misslyckades han var han inte värdig, lyckades han
skulle han vara Den svarta solens redskap och en värdig konung över ett
rike i mörker. Kaan var redan själsligt död och han skulle inte känna någon
smärta när kraften slungades in i honom. En som redan var fångad i svärdet
kunde ju inte bli fängslad igen. Triumfen skulle bli total.
Entiteten hade byggt sig en ny utstrålning.
Den andra ut†råln‰ngen
Kaan hade växt upp under svåra förhållanden i ett kargt, ogästvänligt och
livlöst land, likt alla andra barn i Fjal. Han var amur på mödernet, ättling
till ett stolt folkslag som vandrat tvärs över hela Trudvang, likt många andra
barn i Fjal. Han hade bott vid havet på gränsen till » landet med de svarta
vindarna « i en liten namnlös by, inte helt olik många andra namnlösa byar
i Fjal. Kaans fader Tydric Wulfr hade varit en enkel fiskare och garmuppfö-
INL EDNING 7
dare. Modern Niamh Solsdotter hade trots hon varit av » krigarblod « hjälpt
fadern så gott hon kunnat. På så sätt hade familjen överlevt många svåra ti-
der. Men svårare tider skulle komma. När Kaan var sju år hade modern och
fadern dödats av troll i ett bakhåll och därmed anslutit sig till den otaliga
skaran av meningslösa offer i » det eviga kriget « som pågått så länge någon
kunde minnas. Kaan hade blivit föräldralös precis som många andra barn
i Fjal. Det enda som skiljt honom från mängden var att han hade haft en
tvillingbror och en vän – Braen. Kaan hade haft en flickvän som stöttade
honom – Leah. Tillsammans hade de tre genomlidit ensamheten. De hade
ändå varit lyckliga.
Lyckan vände dock en kall vinterdag när Kaan plötsligt rycktes bort en-
dast nio år gammal. Han hade svepts bort av en mörk virvelstorm som dra-
git fram över byn där han levt. Dag hade blivit till natt över ett ögonblick.
Mörkret och kylan hade kvävt honom. Ingen vet egentligen hur lång tid som
förflöt. Det enda som Leah och Braen visste med säkerhet var att Kaan inte
längre fanns kvar hos dem i det tillstånd han en gång var.
Tiden som följde har Kaan förträngt och lever endast kvar som fragment
i hans undermedvetna. Han fördes till en plats i havet som inte fanns. Han
fördes till Oskopnir. Den svarta solen trängde igenom Kaans sista försvar
och gjorde honom till sin slav. När han återvände med samma storm tio år
senare hade han en uppgift : Han skulle förbereda Vägen, att lyckas där de
före honom hade misslyckats.
På en svart järngarm red han riket runt och slog dess härförare till döds
med sina bara händer för att ärva den åtråvärda titeln. När Kaan återsåg sin
tvillingbror Braen lät han hungriga garmar slita honom i stycken för att visa
sin styrka. Sin barndomsvän Leah förslavade han med mörka krafter och
upphöjde henne till general över den amuriska livhirden. Den Kaan som nu
hade återvänt var inte samma person som en gång försvunnit.
Detta var en mödosam tid för invånarna i Fjal. Vintern blev den värsta i
mannaminne och väntan på sommaren blev lång. I tre år kämpade amurerna
för att överleva en fasansfull vinter som aldrig tycktes ta slut. När sommaren
äntligen kom väntade ett nytt krig – denna gång mot människor. En plåga
hade bara avlösts av en annan Ett land som hette Silvtrunder hade skickat
en krigshär. Någon hade sagt att de höll Fjal ansvariga för alla pirater som
gömde sig bland de otaliga klippöarna längs Fjals kust.
Men de utländska krigarna gick en svår död till mötes. Med sina snab-
ba tåliga garmryttare nyttjade amurerna den brända jordens taktik. De
vindpinade slätterna och bristen på mat blev den främmande arméns fall.
Kriget fortskred under ett år och innan vintern var slut hade amurerna
segrat. Segern var total med minimala förluster. Sången om den amuriska
resningen och drömmen om en ny storhetstid började ta sin form. Nu
skulle Fjal rustas för krig mot sina angripare. Nu skulle Fjal bli en makt
att räkna med.
Två år har nu gått sedan Silvtrunders angrepp mot Fjal. Den långa vin-
tern efter Snösaga har ersatts med ett konstant regn under en askgrå him-
mel och Kaan planerar att bli kung över sitt folk och lägga Silvtrunder under
sina fötter, men först måste han bärga Eldsjäl och ta del av den uråldriga
kraften som vilar i svärdet.
Eldpe†en
Eldpesten är den svåra » sjukdom « som rollpersonerna och många öbor på
Edair’maan drabbas av i äventyret Eldsjäl. Till en början verkar » sjukdo-
men « endast vara en ofarlig åkomma. Men efter ett tag förvärras tillståndet
för de smittade och döden kommer allt närmare för varje dag som går. Först
i sjukdomens senare stadier kommer de drabbade att bli varse om vad som
egentligen håller på att hända med dem. » Sjukdomen « är i verkligheten
inte en riktig sjukdom utan ett tillstånd vars symtom endast kan liknas vid
en sjukdom. För enkelhetens skull kommer eldpesten dock att refereras
som en sjukdom. Eldpesten är helt olik andra » sjukdomar « då den inte kan
8 I N L E DN I N G
botas med vanliga medel, såsom läkekonst, religion eller magi. Det enda
som överhuvudtaget kan bota någon från eldpesten är Brea ( se nedan ),
som också är den som med Kaans hjälp har framkallat den. Alla som blivit
smittade kan i sin tur bära smittan vidare och kallas för de Eldsmärkta, på
grund av det kopparröda eldsmärke som fort sprider sig över kroppen. En
person som har drabbats dör i fruktansvärda plågor då hans kropp brinner
upp inifrån.
Varje gång sjukdomen når ett nytt stadium slår den smittade ett FYS-slag,
misslyckas slaget utbryter det nya stadiet direkt, lyckas slaget dröjer det yt-
terligare T4 dagar innan detta sker. Att fumla innebär att den smittade går
upp två stadier direkt.
Det är viktigt att spelledaren noga för anteckningar över i vilket stadium
som rollpersonerna befinner sig i och vilka eventuella modifikationer de har
på sina färdigheter och tärningsslag.
De personer som har FYS under 8 drabbas hårdare av eldpesten. I dessa
fall når pesten ett nytt stadium varje dag, effekterna ackumuleras.
Eldpestens olika stadier
Dag  : Personerna drabbas av en retsam halsbränna som följs av brännande
uppstötningar från magen. Detta håller i sig i T2 dagar för att sedan för-
svinna. Under denna period har personen – i FYS och alla FYS-baserade
färdigheter. Ett rött märke stort som en handflata blommar ut på en kropps-
del, märket liknar ett stort storkbett. De har blivit Eldsmärkta.
Dag 7 : Personen får hög feber och måste vila en hel dag. Dagen därpå
har eldsmärket blivit så stort att det täcker hela kroppsdelen plus en till.
Märket svider eller kliar som om de blivit brända i solen men skapar annars
inget obehag.
Dag 2 : Personen blir lynnig och arg. Vid minsta lilla motgång kommer
personen att bli ovän med de i sin närhet. Ett misslyckat PSY-slag medför
att han vill slåss.
Dag 5 : Den smittade är ständigt törstig och känner sig uttorkad. Roll-
personen måste dricka fyra gånger så mycket som vanligt för att inte krop-
pen skall torka ut. Dricker rollpersonen mindre än hälften av den mängd
han måste dricka minskar grundegenskapen FYS permanent med ett steg.
Detta symptom varar i T2 dagar.
Dag 20 : Den smittade får en brännande feber och huvudvärk, vilket ger
–3 på alla INT- eller PSY-baserade färdigheter eller grundegenskapsslag tills
febern avtar, vilket sker efter T4 dagar.
Dag 24 : Febern hos den drabbade förvärras kraftigt. Febern följs av mig-
rän och hallucinationer och ger –7 på alla INT- eller PSY-baserade färdig-
heter eller grundegenskapsslag tills febern avtar. Rollpersonen måste vara
sängliggande eller riskerar att dö vid ett misslyckat FYS-slag för varje timme
som går utan vila. Även den som vilar sig riskerar att falla i en djup koma
som varar i T2 +  dagar vid ett misslyckat FYS-slag. Febern håller i lika
länge. Hela personen är nu täckt av det röda märket. När febern avtar får
den drabbade – poäng i grundegenskapen SPI permanent. Föll han i koma
förlorar han –2 poäng i SPI permanent.
Dag 30 : Huden hos den drabbade antar en askgrå och blek färg som lik-
nar den hos döda personer. Förändringen är temporär så länge sjukdomen
pågår. Permanent minskning av FYS med T4.
Dag 36 : Rollpersonen får bröstvärk och brandröksluktande blodhosta
som varar i T6 dagar framåt. Grundegenskapen SPI minskar permanent
med –. Dessutom får den drabbade temporärt –3 på alla FYS-baserade fär-
digheter och grundegenskapsslag under de dagar som blodhostan pågår.
Dag 40 : Den smittade drabbas av svår andnöd och får –5 på alla FYS-ba-
serade färdigheter och grundegenskapsslag fram tills dess att det sista stadiet
träder i kraft.
Dag 48 : Rollpersonen får variga blodröda blåsor som likt en löpeld
spricker fram över hela kroppen. Även kroppens inre organ drabbas. Den
drabbade får –7 på alla FYS baserade färdigheter och grundegenskapsslag.
För varje dag som går utöver dag 48 får rollpersonen dessutom – i SPI
och – i FYS permanent tills han dör. Dör rollpersonen av att FYS nått noll Tabell 1-1 : Eldpestens smittsamhet
kommer kroppen att flyta ut i en blodig bubblande massa som liknar lava. Dag Smittorisk 1T20
Dör rollpersonen av att SPI nått noll kommer kroppen att självantända och 1–5 1–4, endast genom fysisk kontakt eller
brinna upp tills bara aska återstår. via blod och saliv
6–8 1–6, luftburen inom 1 meter
Det finns en sak som kommer att påskynda förloppet och det är om roll- 9–12 1–8, luftburen inom 2 meter
personerna färdas på öppet hav. Närheten till vattnet gör att sjukdomsför- 13–18 1–10, luftburen inom 3 meter
loppet helt stannar av för att sedan eskalera och bryta ut med full kraft. I 19–25 1–12, luftburen inom 4 meter
speltekniska termer betyder detta att från och det att rollpersonerna lämnar 26–30 1–14, luftburen inom 5 meter
Edair’maan för Gar’farkalla kommer de att ha tolv dagar på sig att lösa gåtan, 31–35 1–16, luftburen inom 5 meter
annars dör de, oavsett om de just har smittats. Här gäller det för spelledaren 36–40 1–18, luftburen inom 5 meter
att vara vaksam och så fort rollpersonerna beger sig ut på havet ( att segla >40 1–19, luftburen inom 5 meter
längst med kusten räknas inte ) börjar nedräkningen. Spelledaren kan gärna
påpeka för rollpersonerna att de känner sig sämre av att befinna sig på havet,
att det sticker och bränner i kroppen. Det bör ta höst en dag att ta sig till är trollpackan i Vulklama, Brotvid Silda ( läs mer under Vulklama ). Söker
Gar’farkalla och högst en dag tillbaka förutsatt att de har en segelbåt, två rollpersonerna upp henne kommer hon att hänvisa dem till Ilbor i Vulklama,
dagar/tur om de har en roddbåt. Pwendyr i Ylfingrahus eller Frigla i klosterbyn. De berättar då följande :
För många hundra år sedan fanns det en stor stencirkel uppförd vid foten
Smittorisk på den stora vulkanen. Vem som ställde upp dem är det ingen som vet men
Smittsamheten ökar ju längre tid en person har gått med sjukdomen. För det sägs att de alla bar alviska tecken och att det växte högt frodigt gräs
att avgöra hur smittsam en person är mot sin omgivning, till exempel andra vid dessa stenar. Så småningom försvann stenarna, folk använde dem som
rollpersoner eller spelledarpersoner, se tabellen Eldpestens smittsamhet. material till sina hus, eftersom dom var så vackra och släta. Det sägs att dom
Kom ihåg att vissa spelledarpersoner är immuna mot sjukdomen. Detta fanns där för att skydda ön från något eller någon, men vad detta skulle vara
står under respektive spelledarperson. är det ingen som vet. Förr i tiden när Ilbor, Pwendyr och Frigla var små ta-
lade man om en pest som skulle dra fram över ön, en pest som skulle bränna
Botemedel som eld och som skulle skörda många offer. Det sades att om detta kunde
Med stor sannolikhet kommer rollpersonerna att börja höra sig för om vad man läsa på stenarna. De berättar att alla stenar utom en har försvunnit el-
det är som drabbat dom. På hela ön finns det bara tre personer som om de ler förstörts sedan länge. Den enda stenen som finns kvar idag sägs vara den
ser rollpersonerna kan tala om för dem att de drabbats av något som skakat som fungerar som altarskiva i klostrets helgedom, vilket är helt sant. Det
ön i dess grundvalar en gång förut. De tre är Ibor, Pwendyr och Frigla. sägs också att samtliga stenar en gång bildade en profetia som uttalades av
Hör de sig för kommer dock de allra flesta på ön att skaka på huvudet en kvinna som hetta Nora.
och stå villrådiga inför det som har drabbat rollpersonerna och som senare Har ni spelat Snösaga är detta ingen mindre än Norna ( hennes namn
sprider sig likt en löpeld över ön. De flesta kommer inte att hänvisa till Ilbor har glömts bort och förvrängts ) och detta är hennes andra spådom. Idag
eller Pwendyr eller Frigla utan istället säga att den enda som borde veta något finns tyvärr endast ett brottstycke kvar, ( se Klostret i Gloudurr, s. 29 ).

PR˜L OG

SPELLEDAREN KAN FRITT välja att rollspela hela prologen eller helt en-
kelt i korthet berätta vad som händer och låta spelarna/spelaren som roll-
spelar Gwydion och Brandw göra vissa val. Gwydion om hon ska söka upp
Brandw. Brandw om han skall följa med Gwydion till Edair’maan. Helt klart
är att inget av betydelse kommer att hända under Gwydions resa till Brandw
eller deras gemensamma ( förhoppningsvis ) resa till kusten och det skepp
som skall ta dem till De klagande vindarnas ö.
Väljer spelledaren att rollspela prologen bör man förbereda sig så att
Gwydions resa inte blir allt för tråkig. Utnötningskriget mot bulturerna har
satt sina spår i Dranvelte, trupper är i rörelse och kanske måste hon bruka
sina förmågor för att stanna och hjälpa soldater som är på väg bort från kri-
get. Både Gwydion och Brandw är dock helt ovetandes om vad som händer
på Edair’maan.
En spl‰ttrad fam‰lj
Rughla heter den familj som utgör kärnan i det här äventyret. Familjen har
gamla anor och i nästan trehundra år har familjeöverhuvudet burit titeln
» skyldmästare « i Silverormsorden, en idag i och för sig nästan betydelselös

PROLO G 9
orden med landområden i Dranvelte och på vissa öar utanför Dranveltes
kust. Fram till för knappt två år sedan bestod familjen av fem medlemmar,
Gwydrin, Eowna, Bran, Brandw och Gwydion.
Gwydrin Rughla är familjens överhuvud och det är på hans ämbete släk-
tens rikedom vilar. Eowna var hans hustru, Bran hans yngsta son. Bran är
förslavad, hustrun Eowna död, vid liv är Brandw och Gwydion.
Släkten har i alla tider haft ett gods i Dranvelte som tillhör silverormsor-
den. Som skyldmästare i Silverormsorden hade Gwydrin sin uppgift utsta-
kad. Han stationerades på Edair’maan och tog över godset Eldhwin. På ön
träffade Gwydrin den undersköna Eowna och det som skulle bli ett uppdrag
på fem år att underhålla ordens gods, blev ett uppdrag på ett helt liv.
Brandw och Gwydion skickades till fastlandet när de var endast fem år
gamla och minns i stort sätt inget av De klagande vindarnas ö. I hela sitt liv har
de levt skyddade av faderns vänner och fått lära sig både krigets och lärdomens
konster på fastlandet. Brandw skickades till fäkthallarna, Gwydion till ett klos-
ter för gavlianer. En gång om året har Gwydrin besökt sina två barn och varje
gång har han sett dom växa upp för att ta över släktens ägor i Dranvelte.
Men så hände det som splittrade familjen.
För knappt ett och ett halvt år sedan längtade Eowna så mycket efter
sina barn på fastlandet att hon beslutade sig för att besöka dom trots att
tiderna var oroliga och trots att ett krig mot bulturerna i Sylvan just hade
sett dagens ljus.
Eowna och hennes yngsta son Bran överfölls av stormländska havsvargar
på vägen mot Dranvelte. Bran såldes som slav till bulturerna, Eowna dog när
hon försökte skydda sin son.
Gwydrin använde stora delar av familjens förmögenhet för att ta reda på
vad som hade hänt, men trots detta lyckades han inte hitta sin försvunna
son. Eowna och en skara sjömän hade sköljts upp på en strand i Dranvelte.
En sen oktobernatt steg Gwydrin i land i Dranvelte och fort sökte han
upp sin son och sin dotter med dödsbudet han fått. Tillsammans höll de
en gudstjänst men Gwydrin ville att hela familjen skulle återvända till De
klagande vindarnas ö för att begrava Eowna på sedvanligt sätt. På samma
plats som hon föddes. Brandw vägrade och krävde hämnd. Han lovade att
inte återvända förrän han hade besegrat bulturerna och hittat sin förslavade
bror. Gwydrin anklagade Brandw för att splittra den del av familjen som
fortfarande var kvar. Han visste att han inte skulle kunna klara ännu ett
dödsfall och hans två barn blev nu det enda som betydde något. Gwydrin
och Brandw skildes som ovänner, Gwydion lovade att avsluta sina åtagande
och återvända hem till sin far.
Det har gått nästan ett halvår sedan Gwydrin reste tillbaka till Edair’maan
och Gwydion har avslutat det hon påbörjade och har förberett allt för att
återvända till en plats hon endast känner i sitt hjärta men vars minnen sedan
länge är utraderade av tidens nötande tand.
De klagande v‰ndarna s ö
Det var som om den svarta himlen hade öppnat sig och bestämt sig för att
skölja bort hela ön, dränka den i havet och låta vattnet sluka de svarta klip-
porna. I fem långa dagar hade det regnat oupphörligen. De få gräsplättar
som förut funnits kring gården hade spolats bort, ut i havet. Buskar, träd, ja
till och med klippblock hade följt med ner i det mörka havet.
Som om han inte hade nog med problem. En av tjänarna hade dött och
flera på gården hade drabbats av en farlig feber.
En kväll bryts tystnaden av att tunga hovslag hörs ute på gården. Regnet
öser ner med samma kraft på den leriga gårdsplanen och facklorna som sitter
på väggarna utanför sprakar och fräsar, nästan dränks av skyfallet. På gården
står sex främmande hästar – tungt bepansrade stridshästar. Fem Rortväktare
från klostret eskorterar en viktig person till gården. Mannen som anlänt med
Rortväktarna är Sorkwalan Logra, Merkul Sul’Sacs närmaste man på ön.
Merkul som anländer senare i äventyret är Ovus femte notarie i Mittland och
10 PROLO G
ledare över Inkvisitionens Tredje direktorat, det vill säga direktoratet som
renar folk från ondska. Sorkwalan visas in i huset och får träffa Gwydrin.
Följande morgon väcks tjänarna av skrikande röster från Gwydrins rum.
Männen som anlände på natten är fortfarande kvar och tjänarna hör hur
deras herre bråkar högljutt om någonting som måste göras. Minuten senare
lämnar de tungt beväpnade männen gården i rent ursinne. Med Hwil, stall-
mästaren i spetsen rusar tjänarna in i rådssalen där dom finner sin herre
chockad i rummet. Gwydrin samlar sig innan han ber Hwil att hämta en av
budbärarna. Han måste bege sig till fastlandet med ett bud, ett bud till hans
dotter. Det måste gå fort för Gwydrin fruktar för sitt liv.
Bud från havet
Gwydion som befinner sig i sitt kloster på fastlandet har slutfört det mesta
av sina åtaganden och har börjat packa sina saker, redo för att återvända
hem. Mycket oväntat får hon ett brev från sin far som ber henne att fort
hämta Brandw och tillsammans med honom bege sig till Edair’maan, De
klagande vindarnas ö.
Det hade regnat oavbrutet i fyra dygn och just när solens gyllne färger glimmade
på avstånd, mulnade himlen igen och en mörk vind lastad med regn steg upp ur
havet. Du kan tydligt se att ryttaren har färdats långt. Kappan han bär är smut-
sig och trasig. Håret är okammat och skägget har växt sig långt. Mannen har nå-
got djuriskt i blicken, som om han bestämt sig för att fullfölja det han lovat innan
han kan vila. Utan att sänka sin blick ställer han en rak och enkel fråga : » Är
du Gwydion Rughla, Gwydrins dotter ? « Du känner hur blodet rusar i kroppen
när du hör din fars namn. » Må det inte ha hänt något «, ber du tyst för sig själv.
När du nickar jakande lämnar den oborstade mannen över en läderbehållare och
försvinner ut ur rummet lika fort som han uppenbarat sig. Kvar ligger lukten av
salt och hav, en doft som får dig att minnas tiden då du var barn.
Brevet till Gwydion :
Min kära dotter.
Jag skall fatta mig kort. För endast ett par dagar sedan fick jag besök av en
präst här på ön, ett mycket oväntat och ovälkommet besök måste jag säga.
Som du minns skiljdes Brandw och jag som ovänner och jag ångrar
mycket. Men det som är gjort kan inte vara ogjort.
Gwydion, du måste till vilket pris som helst få din bror att följa med dig
till Edair’maan. Det är ont om tid och jag vet att han lyssnar på dig. Något
fruktansvärt har hänt på gården och jag anar att det har att göra med öns
mörka historia, men jag vet inte med säkerhet.
Jag har följt Brandws stordåd. Du kan hitta honom genom att söka efter
huvudstyrkan som slåss mot bulturerna. När du får brevet borde de befinna
sig på gränsen till Sylvan, norr om en by som heter Charwind.
Övertala din bror att följa med dig till Whilan, en liten kuststad. Stig på
ett skepp, men var försiktiga.
Kom snarast till min undsättning. Vi behöver all hjälp vi kan få. För att un-
derlätta ditt uppdrag ber jag dig att lämna över det andra brevet till din bror.
Din far Gwydrin
P.S. I Whilan finns en liten handelsbod, nämn bara mitt namn och visa upp
era sigillringar så kan ni få allt ni önskar där.
Gwydrin befinner sig i ett litet kloster vid en liten betydelselös stad i
de sydöstra delarna av Dranvelte. Spelledaren kan bestämma exakt position
genom att titta på kartan som finns i regelboken, eller i Jorges Bestiarium.
Samma sak gäller för placeringen av staden Charwind och Whilan som båda
är två byar med mindre än hundra invånare.
 Med en snabb häst bör det inte ta Gwydrin mer än 3–4 dagar att hitta
sin bror. Kriget har satt sina spår i landskapet och överallt är människorna
rädda. Det är inget stort krig, snarare ett utnötningskrig där små trupper
från vardera sida möter varandra i dagliga skärmytslingar. Små skaror av
sårade förs bakom det område där striderna sker och Gwydion kan gott
och väl stöta på sällskap av krigare som sårade söker sig mot säkrare marker.
Speledaren kan om han tycker att det passar låta Gwydion möta på en eller
två bulturspejare under sin resa till Brandw.
Gwydion hittar huvudstyrkan i utkanterna av Charwind. Desto närmare
hon kommer ju mer hör hon rykten om ett stort slag som stundar. Det sägs
att nu skall de båda huvudstyrkorna möta varandra för första gånger på ett
helt år. De har samlats på en plats som heter Filringahed, det är också där
hon hittar sin bror.
Kärt återseende
Brandw blickade ut över de en gång lummiga kullarna som bredde ut sig under
honom. De fortsatte så långt blicken kunde nå, ända till den plats där den askgrå
himlen mötte marken. Det regnade och hade gjort av och till i snart ett helt år.
Det var som om vintern vägrade släppa greppet om landet. Som om regnet var
det onda etter som skulle sugas ur ett sår innan det kunde renas. Solen gömde
sig bakom dunkla moln och i skydd av regnbyarna som förvandlade den bördiga
marken till lertäckta kullar gömde sig fienden. Det var en slagkraftig styrka, vär-
dig nog att få självaste Miger Ovus att frukta. Men Brandw lät sig inte skräm-
mas, ej heller skulle han visa någon nåd mot de fruktade bulturera som försökt
våldföra sig på hans kära Dranvelte.
Han väntade sig ingen nåd heller, om så skulle ske.
Hans styrkor hade gjort ett gott jobb under de två år som passerat. Det som
först verkat som en omöjlig uppgift hade sakta men säkert blivit ett bevis på den
Enda gudens styrka och den dranveltiska krigsmaktens duglighet. Det var redan
kväll men Brandw hade inga förhoppningar om att hans fiende skulle vänta till
gryningen. Nej, han hade lärt sig deras taktik nu. De skulle gå till skoningslös
attack när nattens timme var slagen. Med trummor och stridslurar skulle de
försöka skrämma sin motståndare och egga upp sig själva till ett sådant raseri att
vanliga män skulle ha flytt fältet som skrämda djur.
Han blickade ut över leden med sina män som stod uppradade. Regnet ilade
ner från himlen, smattrade mot de rustningsklädda krigarna och spred ringar
på ytan av de mer än välfyllda vattenpölar som var resultatet av nästan ett års
oupphörliga regnande.
Leriga hovar dundrade likt åskmuller i marken när en budbärare red fram
vid hans sida. Brandw tittade honom djupt i ögonen som för att hitta några spår
på rädsla.
Han såg bara trötthet.
Med kalla och blöta händer öppnade Brandw den lilla läderbehållaren och
knöt upp de band som höll fast locket. I behållaren låg ett pergament. Han drog
långsamt fram det och tittade förvånat på budbäraren.
Han fick en tom blick som svar.
Vinden tilltog i styrka och i norr kunde man se hur svarta moln tornade upp
sig som för att varna om nattens tidiga ankomst. De döda trädens nakna grenar
rasslade olycksbådande medan Brandw läste brevet. Bläcket det var skrivet med
löstes upp i takt med att regnet hastade sig ner från den mörka himlen.
Brandw lyfte drömskt blicken och tittade ännu en gång ut över sina stridsdug-
liga män. Med frusna händer lät han rulla ihop brevet och stoppade tillbaka det i
läderbehållaren. Som för att stilla en orolig själ talade han tyst för sig själv : » Det
här kom oväntat. Vid Gave, det här kom oväntat «.
Brandw som befinner sig på gränsen till Sylvan, får en natt besök av en
ung kvinna som ridit ända från Joavallds kloster utan eskort. Kvinnan är
ingen mindre än hans syster Gwydion. Budbäraren kommer att förklara för
Brandw att en kvinna som påstår sig vara hans syster finns i Brandws tält
som står uppställt i en dunge en knapp kilometer bort. Spelledaren bör ge
spelaren som rollspelar Brandw brevet. Därefter bör han själv få avgöra hur
han skall handla.
Brevet till Brandw :
Brandw min son och arvinge. Förlåt mig för alla de hårda orden, jag menade
det inte. Du är och förblir mitt allt liksom min dotter, din syster Gwydion.
Jag har hört om dina hjältedåd i kriget. Ja, även fast du kanske inte tror det
följer jag dina bragder mycket nära. Jag vet att du har en stor uppgift och att
du längtar efter att befria din bror och att bli kvitt det brinnande hatet som
äter upp oss alla..
Brandw, något fasansfullt håller på att hända, något mörkt och ondske-
fullt har drabbat gården. Min son, vi behöver dig här nu i denna ödesmättade
stund. Det handlar inte längre om vår familj, det handlar om vår överlevnad.
Snälla Brandw, följ med din syster hem igen. Jag behöver din hjälp mer än
någonsin. De som förr varit våra vänner har nu vänt sig emot oss. Inte ens
den heliga makten kan vi lita på. Snälla du, följ med din syster.
Din far Gwydrin
Brandw läser snabbt igenom brevet från sin far som ber om förlåtelse för
allt som skett och ber honom återvända hem med sin syster. Fadern skriver
inte vad som hänt men betonar att det är mycket viktigt att de ger sig av så
fort som möjligt. Gwydion bör göra allt som står i hennes makt för att få
med sig sin bror. Misslyckas detta kommer hon att återvända tillbaka själv
och Brandw är inte en del av äventyret längre.
För att förstärka gruppen ytterligare kan spelledaren låta några rollperso-
ner som är Brandws vänner följa med.
Mot De klagande v‰ndarna s ö
Whilan heter den kuststad som kommer att föra rollpersonerna bort från
fastlandet och ut på det stormiga havet mot De klagande vindarnas ö. Det
är en resa som beräknas ta fyra till sex dagar beroende på med vem rollper-
sonerna väljer att segla med.
Byn är en mindre kustby och de flesta här livnär sig på fiske eller handel.
Sporadisk handel sker med Stormländerna som ligger på andra sidan Oster-
havet. I staden anländer tid efter annan både stora och mindre skepp från
Vortland och andra stormländer.
Frågar rollpersonerna runt i staden efter skepp som kan föra dem ut på
havet kommer de att hänvisas till hamnen där två alternativ står till buds.
Det första alternativet är ett handelsskepp vars kapten går under namnet
Björklywfe, en man som stammar friskt och talar en blandning av nordvrok
och väströna. Hans skepp kallas för Ostanvind och är ett fint skepp med
dugliga sjömän. Han har just anlänt med förnödenheter till de styrkor som
kämpar i kriget på gränsen till Sylvan och säger sig inte ha något emot att
föra rollpersonerna till Edair’maan för 250 silvermynt per person.
Det andra alternativet är ett mindre skepp i dåligt skick. Det bär tydliga
spår efter sjöbataljer och kaptenen sägs vara en av få som vågar sig ut i far-
vattnen full av havsvargar. Andra menar att kaptenen som går under namnet
Garmtunga är pirat och plundrare och det är en skam att ingen har lyckats
ta honom på bar gärning ännu. Garmtunga säger sig ändå ha vägarna förbi
ön som de talar om och kan tänka sig att ta dom med för 75 silvermynt per
person, förutsatt att de arbetar på däck. Han förbjuder dem att gå ner under
däck och säger att detta är villkoret för att han skall ta dem med.
Rollpersonerna får alltså två val. Segla med Björnklywfe och hans ståtliga
tremastare eller med Garmtunga och hans sargade piratskepp.
Väljer rollpersonerna att segla med Garmtunga kommer det inte att
hända någonting under hela seglatsen förutsatt att rollpersonerna håller sig
PROLO G 11
på däck. Skulle de försöka ta sig ner under däck finns det chans att dom
blir upptäckta och kan se de sigillförsedda lådorna med Miger Ovus heliga
sigill under däck. Lådorna innehåller 3.000 präntade guldmynt som Garm-
tunga har tagit när han plundrade ett av de heliga skeppen för en tid sedan.
Upptäcks rollpersonerna under däck ( något som spelledaren måste avgöra ),
kommer Garmtunga genast att försöka döda rollpersonerna med sin man-
starka skara av rövare, totalt 0 stycken alternativt slå dom i bojor och sälja
rollpersonerna som slavar till stormländarna.
Väljer rollpersonerna att segla med Björnklywfe kommer de att bli utsatta
EDAIR’MAAN
DEN MYTOMSPUNNA ÖN ligger långt utanför Dranveltes kust och sägs
vara omgärdad av livsfarliga rev med starka havsströmmar som driver av från
söder. Dess speciella namn Edair’maan eller » de klagande vindarnas ö « har
den dock fått då överraskande kastvindar eller stormbyar dragit fram över
området och den kalla vindens sus misstagits för sjöråets klagan av skrock-
fulla sjömän. Endast ett fåtal har hört talas om någon som varit på ön och
ännu färre är dem som verkligen hittat dit. Ön är sedan fyrahundra år en
dranveltiskt koloni och skyddszon, men dess isolerade läge samt avsaknaden
av en riktig hamn gör att kontakter med fastlandet är sällsynta.
L egender och myter
Vidskepliga sjömän har i alla tider satt sjörået som ytterst ansvarig för många
olösta skeppsbrott men dess sanna hemvist har varierat med olika kulturer.
I väster har man dock samstämmigt beskyllt » de klagande vindarnas ö « för
att vara sjöråets näste. Detta har ytterligare lett till att ön förblivit isolerad
från någon större kolonisation. För att inte förarga sjörået blotar många sjö-
män fortfarande för en säker färd innan de beger sig ut på havet. Som spel-
ledare finns givetvis möjligheten att återuppliva sjörået och skrämma upp
rollpersonerna rejält på väg till eller från Edair’maan.
H‰†or‰a
Öns första riktiga kolonisatörer var en grupp alver som hade kommit till
ön för att möta den drake som var värre än alla andra, som hade dödat så
många alver att man tappat räkningen och som ensam hade förstört många
städer. De lät uppföra ett tempel på ön Gar’farkalla utanför Edair’maan för
sin hjälte som dräpte draken på vulkanens kant. Nya tider fick dock alverna
att hastigt lämna sitt verk och ön glömdes mer eller mindre bort.
Efter alvernas tidsepok stod ön orörd tills för cirka 2.400 år sedan under
bulturernas högperiod. Då anlände en grupp bulturer på upptäcktsresa till
ön under ett av vulkanens största utbrott. Bulturerna trodde att de anlänt
till Blotheims port och lät uppföra ett fängelse på en liten klippö utanför
12 E DA I R’MA A N
för pirater som har gömt sig ombord skeppet. Totalt sett är det fem storväxta
bulturer som under nattens timmar smugit sig ombord skeppet och gömt sig
i lasten under däck. Den tredje dagen kommer de att döda flera besättnings-
män och det är rollpersonerna som bör avgöra om kaptenen överlever eller
mördas. Deras insatser bör på något sätt avgöra om piraterna får kontroll
över skeppet eller om de kan segla vidare mot ön. Överlever kaptenen kom-
mer han att anklaga rollpersonerna för det inträffade och säger att aldrig på
alla sina resor har han varit med om en sådan händelse. Han kräver ytterliga-
re 00 silvermynt per person för att inte genast vända tillbaka mot fastlandet.
Edair’maan avsedd för särskilt utvalda fångar. Fängelset som kallades Am-
svartnir bestod i cirka 400 år innan det övergavs i samband med Kappmäs-
tarens förvinnande. De sista fångarna lämnades att dö i fängelset av sina
fångvaktare under mystiska omständigheter.
Efter Kappmästarens försvinnande blev ön en dranveltisk koloni och
skyddszon. Den nidendomska kyrkan har sedan dess låtit uppföra ett klos-
ter på ön och fungerar som den enda kontinuerliga länken till fastlandet.
˜m Eda ‰r’ma an
Edair’maan är ofta höljd i täta dimmor och av erfarna sjöfarare är detta en
farled som skys likt pesten då många råkat ut för fruktansvärda stormar.
Vattnen som omgärdar ön är fyllda av förlista skepp längs dess otaliga rev.
Öns lynniga väder har även gjort landstigningar riskfyllda och ön har alltid
varit isolerad från omvärlden.
Invånare
Människorna som bor på Edair’maan tillhör ursprungligen folkgrupper som
bulturer, stormländare och osttroner från Dranvelte. Dessa har blandats
samman till ett folkslag som bär spår av samtliga. Dvärgar eller halvlängds-
män har däremot sällan skymtats på ön och aldrig bosatt sig.
Andra raser
Förutom människor så finns det en stor koloni med vulkanvättar på ön.
Dessa håller sig för det mesta undan från människor och är skyggare än
andra vättar. Det finns över tvåtusen vulkanvättar gömda i hålorna kring
vulkanen som dyrkar sin gudom Klaavi och lever i sina underjordiska sam-
hällen. Även älvor brukar ses när dimman ligger tät över Edair’maan. Ingen
vet varför älvorna bara kommer fram när det är dimma.
Djurliv
Bland de däggdjur som lever på Edair’maan kan man hitta rävar, råttor och
möss. I havet finns olika valar och ett flertal sälarter. De vanligaste husdju-
ren är får, kor och hästar. Mest känd är dock Edair’maan för sina många
fåglar och bestiarien Barjo Grithien har hittills funnit över tvåhundra nya
fågelarter till sin stora glädje. Hans mål med sitt projekt är att finna den
skygga eldsfågeln. Det finns även flera flockar av happjor som delat upp ön
i olika revir.
Bland havsfiskar kan man finna torsk, kolja, havsabborre och sill, samt
skaldjur som kräfta, hummer och mussla. Öns västra delar är fattigt på vil-
lebråd ( –3 på färdigheten Jaga/Fiska ) öns östra delar är desto rikare på vil-
lebråd ( +3 på färdigheten Jaga/Fiska ).
Klimat
Tack vare varma havsströmmar från söder är klimatet mildare än på fast-
landet. Däremot är vädret mycket skiftande : En och samma dag kan man
uppleva klart solsken, tät dimma och kraftiga stormbyar.
Två gånger varje dag som rollpersonerna spenderar på ön kan spelleda-
ren slå på tabellen Väder på Edair’maan, en gång för väder och en gång för
vind, och kombinera resultaten för att bestämma vilka väderförhållanden
som råder. Detta för att simulera hur ombytligt och förrädiskt dess klimat
kan vara.
Tabell 3-1 : Väder på Edair’maan
1T20 Väder 1T20 Vind
1–2 Solsken 1–2 Vindstilla
3–8 Molnigt (slå 1T6) 3–8 Lätt bris
1 : klar sikt
2–4 : dimma
5–6 : tjock dimma
9–12 Duggregn 9–12 Vind (ej tjock dimma)
13–20 Kraftigt regn 13–20 Stark vind (ej dimma)
Vegetation
Naturen på Edair’maan är karg och öde och bara en femtedel av öns yta är
täckt av växtlighet. Kråkris, ljung och små knotiga björkar eller tallar böjda
av de kraftiga havsvindarna biter sig fast på vulkanhällarna längs kusten.
I forntiden var stora delar av ön täckt av skog, men det mesta höggs ner
av bulturerna och har aldrig vuxit upp igen. Marken är på sina håll beströdd
av väldiga flyttblock med sparsam växtlighet och tundra på större delen
av ön. Typiska växtarter inåt landet är : lågväxta blommor och gräs, mossa,
dvärgbjörk, tall och bär.
Den enda riktiga skog som finns kvar på Edair’maan är den som av invå-
narna kallas för Ferkhella där stora happjor sägs ha sin hemvist. Där växter
träden så täta att solens strålar inte hittar in i dess mörkaste skuggor och
vrår. Varför bulturerna lämnade just denna plats orörd är fortfarande ett
mysterium till denna dag – men sant är att många öbor försvunnit under
åren när de vistats i dess närhet.
Näringsliv
Den viktigaste näringen för invånarna på Edair’maan är fisket eller jakt på
sälar, då jordmånen inte är särskilt bördig. Endast en bråkdel av ön består
av odlad jord och jordbruket sker endast för inhemsk förbrukning. Fårsköt-
sel eller annan binäring fungerar som ett gott komplement till jordbruket
och fisket.
Rykten och skva ller
Det har hänt en hel del på ön på sista tiden. En hel del rykten och diskus-
sioner förs av öns invånare. I takt med att eldpesten sprider sig kommer
givetvis ryktet och diskussionen om den att ta överhanden men också till
stor del väva samman den flora av sanningar och osanningar som vindlar sig
fram över Edair’maan. Exakt vem som vet vad och vilken inställning respek-
tive SLP har till de diskussioner som förs är upp till spelledaren att avgöra.
Nedan följer ett antal rykten som finns på ön och som rollpersonerna fort
kommer att bli delaktiga i eller kan hämta information från om de är upp-
märksamma :
■ Berget har mullrat oroväckande på sista tiden. För inte så länge sedan
spydde den ut ett stort askmolm som lade sig som ett tjockt täcke över
hela ön. De gamla på ön säger att detta är ett tecken på att » den röde «
som lever i berget håller på att vakna. En del har pratat om att lämna ön.
Vad är det för best som har sådan makt att den kan få berget att spruta
eld ? Många undrar men de flesta är bara rädda.
■ Trots att det är vår och trots att solen skulle börja tina upp markerna
och få växterna att blomma ut har det istället regnat konstant sedan den
sista snön föll för fyra månvarv sedan. Många är oroliga och priset på säd
har mer än fördubblats. Munkarna som annars brukar sälja en del av sin
skörd har hittils vägrat att dela med sig av sina förråd. Det är olycksbrå-
dande och om inte regnet snart upphör kommer många att dö av svält.
Det redan hårt drabbade Edair’maan kommer att sjunka djupare ner i
fattigdomen.
■ Att Sorkwalan och Gwydrin hamnade i konflikt med varandra vet många,
men vad som har hänt är det få som vet. Många har liten förståelse för
att Sorkwalan gick så hårt fram. Det finns rykten som säger att folket på
Eldhwin kallblodigt mördades av de Rortväktare som redan kommit till
ön, andra menar bestämt att de sett Gwydrin och några till från gården
föras till klostret och menar också att de hålls fängslade där i väntan på
rättegång.
■ Ett skräckinjagande följe har dragit fram över ön. Någon som kallas
sig för Kaan men som av sina undersåtar tilltalas » konungen « har satt
skräck i delar av befolkningen. Hans blotta närvaro får folk att rygga till-
baka och den korta stund som han visade sig i Vulklama fick byborna att
gå in i sina hus och regla sina dörrar.Vem är han, denna man som kal-
las för konungen ? Vad gör han här ? Många undrar men de flesta är för
rädda för att fråga. Som om inte detta vore nog har han i sitt följe med sig
både bulturer och trollkarlar. Dessutom sägs det att han rider på en stor
ulvbest och har två fruktansvärda troll i sin hird. Hans närvaro på ön har
skapat stor oro och olust. Ingen vet råd eller bot men när Inkvisitionen
anländer blir de flesta mer väl till mods.
När Inkvisitionen kommer möts de av nyfikenhet och hoppfullhet men
också skräck och rädsla. De flesta förstår på ett eller annat vis att allt inte
står rätt till på ön. Något är i göringen, något har eller ska hända. Men att
Inkvisitionen kommer till ön betyder att någon har planer för att stoppa
detta. Många av invånarna vet dock att Inkvisitionen kommer att gå hårt
fram och att även oskyldiga kommer att straffas.
Sorg
Trettio dagar efter det att Gwydrin skickar bud till sin dotter återvänder
Sorkwalan Logra och en förstärkt skara av Demonbröder och andra tjänare.
Sorkwalan har fått upp ögonen för Gwydrin och hans ägor sedan det bör-
jade ryktas om att folk dog som flugor på godset. Med sin bön såg han saker
som gjorde att han med gott fog misstänkte att sjukdomen som spred sig
på gården inte var en vanlig sjukdom, utan en mystisk åkomma som borde
stoppas så fort det var möjligt.
De kom på natten och fort tände de eld på gården och drev ut alla som
bodde i husen. Gwydrin misshandlades hela natten och bränns till slut i grop.
Sorkwalan misstänkte att sjukomen skulle sprida sig till de andra invå-
narna på ön och lät därför bränna alla som bodde där i grop. Men Hwil, han
som fört smittan till gården lyckas undkomma avrättningarna och gömde
sig i vildmarken för att senare återvända till gården när Sorkwalan och hans
följe försvunnit. Av rädsla för att något större är i görningen låter Sorkwalan
EDAI R’MAAN 13
 sända bud till Merkul Sul’Sac en ökänd Demonbroder i Dranvelte. Föga
anar han att detta skall kosta honom livet.
När rollpersonerna återvänder till gården upptäcker de att den har blivit
nedbränd. Tillsammans finner Brandw och Gwydion sin fars kropp som
bränts i grop bredvid några döda tjänare.
Förtvivlan !
En av tjänarna undkom döden och vågar sig fram först när han ser Gwy-
dion och Brandw. Både Gwydion och Brandw känner igen tjänaren som
Hwil, stallmästaren. En person som flera gånger har besökt dom på faderns
resor till fastlandet. Han är svårt bränd men har ändå lyckats överleva. Hwil
faller då ihop framför rollpersonerna och berättar med gråten i halsen :
» Må Gave och alla starka havsgudar, skydda mig, men sent en kväll då mörk-
ret fallit på hade vi alla hört klappandet från tunga hovar som sprängde fram
på den leriga marken utanför gården. Vid den tidpunkten bar nästan alla på
det röda märket, flera hade redan dött. Det blev uppståndelse i huset och
tjänarna sprang ut med facklor och lyktor för att möta sina oväntade gäster.
Hästarna frustade och fnös som om de sprungit långt utan vila. När jag såg
hästarna förstod jag att dom var tränade för strid. Hästarna var storväxta och
högresta, större än någon häst som fanns på gården. Det var sex ryttare som
anlänt. Fem av dem bar röda mantlar med en svart ek broderad på ryggen.
Under mantlarna kunde jag skönja tunga svarta ringbrynjor och järnskodda
stridsklubbor. Det verkar som om de rustningsklädda krigarna skyddade en
sjätte person som jag kände allt för väl. Det var Sokwalan som satt på en hel-
vit springare och han hade aldrig varit speciellt välkommen på gården.«
Hwil spärrar upp ögonen och tittar på rollpersonerna med en glansig
blick. Han griper tag om en av dem runt armen så hårt att det nästan gör
ont. Han fortsätter :
» De tjärade facklorna brann med iver och lust. Som om de hungrigt vän-
tade och visste vad som komma skulle. Prästen i den mörka läderkappan
anförde de övriga och pekade med anklagande knotiga fingrar mot vår gård.
Sorkwalan drog sin mäktiga spikklubba i järn och kastade upp sin fackla på
taket. Fort följde de andra krigarna den usla prästen och gjorde gemensam
sak. Skrik blandades med eldens knastrande och den svarta natthimmeln
färgades av gula och röda flammor. Det skulle bli en lång natt för dem som
satt på den anklagandes bänk. Åhh, min herre ! så fasansfullt. Så otäckt. Jag
kunde höra hans skrik och ville komma till hans räddning, men benen för-
mådde inte röra sig.
Vänner, kan ni förlåta mig ? Ni måste, fort … om Sorkwalan får veta är ni
döda innan solen går upp … åhh … förlåt mig …«
Hwil dör och det finns inget som kan rädda honom. Pesten har hittat en
ny bärare ( samtliga RP bör smittas här eller inom 2–3 dagar ).
Läs mer om eldpesten på s. 8.
Inkv‰s‰t‰onen anländer
Tre tunga krigsskepp i svart järnek seglar fram över det stormiga havet, ivrigt
piskade av en förrädisk vårvind. Skeppen flyter ivrigt med i den tunga dansen
med vågorna. Havets skummande toppar tuggar fradga likt stridshästarna som
finns ombord. I fören på det största skeppet står Merkul och låter vinden kasta
sig mot hans ansikte. Doften av havet känns lockande men samtidigt skräm-
mande. Han älskade det. Han älskade det som komma skulle och förväntans
krafter brann som eld i hans kropp. De anklagade skulle tvingas ner på knä. De
skulle utelämna sina kroppar åt hans våld och sakta skulle han bryta ner de som
vägrade. Hade inte Ovus själv välsignat hans ämbete ? Hade inte den högste själv
låtit honom veta att allt var tillåtet i det tredje direktoratets namn ? Han längtade
14 E DA I R’MA A N
efter ön som nu visade sig vid horisonten. Edair’maan, han sög på ordet och
kände hur väl det passade med hans kommande uppdrag. Likt en höstvind skulle
han blåsa in från havet och sopa undan spåren efter sommarens vämjeliga dofter.
Edair’maan, De klagande vindarnas ö låg på knä framför hans fötter, och nog
skulle de klaga alltid. Men sådant kunde han inte bry sig om, klagans tungomål
hade han hört allt för många gånger för att bry sig längre.
Till öbornas stora förvåning anländer en sen eftermiddag tre stora krigs-
skepp i svart järnek. Alla bär blodröda segel med en svart ek som symbol. En
svart vimpel i varje mast bär den silvtrundiska trean som symbol, Det tredje
direktoratets märke, Inkvisitionen.
En rädd och förvirrad Sorkwalan har sänt bud efter Merkul Sul’Sac,
Tredje inkvisitor och Förste demonjägare i Demonbrödernas tjänst.
Ett ämbete med stor respekt, en man vars namn förknippas med fruktan.
Inkvisitionen anländer till ön med 6 härdade Demonbröder, 6 väpnare, tre
Inkvisitorer, en notarie, två smeder och Merkul Sul’Sac i egen hög person.
Totalt sett 39 personer, sjömän och skeppskrigare exkluderat. En skara som
kommer att sätta stor skräck i öborna under resten av äventyret. Befinner sig
rollpersonerna i Vulklama samma kväll som Inkvisitionen anländer kommer
de med stor säkerhet att upptäcka det. Merparten av invånarna i staden kom-
mer nämligen att söka sig ner till stenpiren för att beskåda de tre skeppen och
de nyanlända herrarna från fastlandet, en stor händelse för de som bor på ön.
Merkul och hans följeslagare möts upp i hamnen av Sorkwalan och två
av de fem Demonbröder som redan anlänt till ön. Innan solen har gått ner
har skeppen lastats av och det nyanlända sällskapet har begivit sig av mot
klostret.
Merkul Sul`Sac låter sina hullingförsedda arbetsredskap jobba hårt re-
dan samma natt. Hans första offer är Sorkwalan. Innan solen gått upp nästa
morgon är Sorkwalan död och Merkul har fått veta det mesta som finns att
veta om öborna, vilka som har kommit hit på sistone, vem som kan tänkas
ha något att dölja och vem man kan lita på. Merkul är en grym man som
lämnar lite åt slumpen, hans enda svaghet är att han är otålig.
Merkul kommer samma morgon att veta om att den person som Sork-
walan misstänkte hade något ondskefullt i sig var Gwydrin och att hans
dotter och son ( förhoppningsvis ) just anlänt till ön. Från och med nu är de
personer som färdas tillsammans med Gwydion och Brandw ett jagat byte,
liksom de två syskonen. Inom loppet av fem dagar har de 6 Rortväktarnas
väpnare fört ut budskapet till de flesta av öns gårdar att en belöning på 2.000
silvermynt finns att hämta i klostret för den som kan avslöja vart Gwydion
och Brandw finns. Att undanhålla sådan information bestraffas med döden
genom att brännas i grop, något som kommer att fresta de flesta invånarna på
ön att avslöja det som dom vet. Här gäller det för spelledaren att vara mycket
uppmärksam på olika spelledarpersoners personlighet och om/hur väl vän-
ner rollpersonerna har blivit med vissa av öborna. Har rollpersonerna gått för
hårt fram i sin iver att hitta sanningen om vad som hänt på Eldhwin kommer
förmodligen en hel del av öborna hellre förråda än hjälpa rollpersonerna.
Merkul kommer att akta sig för amurerna och lämna dem ifred så mycket
han kan tills dess att Inkvisitionen är klara med sina förhör med öborna. Mer-
kul har flera gånger hört vad amurerna gjort mot Rortväktare från Silvtrun-
der och de är därför det enda som han fruktar på ön. Innan Merkul ger sig i
kast med amurerna vill han ha rensat i de egna leden och vara säker på att ha
all information som kan vara värd att veta. När tiden är inne har han en plan
för hur de 6 Demonbröderna skall besegra amurerna som finns på ön.
Eftersom Merkul i all hast blev kallad till ön har han inte helt hunnit
sätta sig in i vad som har hänt där, inte heller vet han allt han skulle vilja veta
om » det onda « som sägs finnas på ön. Det är givetvis ingen demon, utan ett
verk av Brea och hennes systrar. Merkul är dock inte beredd på att ta någon
som helst risk utan kommer att utplåna hela ön om så krävs för att förgöra
det som han tror är en demon.
Med sig har Merkul en bok som går under namnet Ioika.
Ioika är en » kunskapsbok «. Den som dagligen studerar och läser i boken
under en månads tid får FV 3 i färdigheten Kunskap om demoner. Den som
studerar boken ytterligare två månader, dagligen, får ytterligare 2 FV i samma
färdighet. Ioika är således en mycket farlig bok i händerna på fel person, det
finns bara en hållhake, boken är skriven på estiatika, gammal sådan. Att läsa
boken kräver minst FV 0 i färdigheten Läsa/Skriva ( estiatika ). Förutom
den grundläggande kunskap som finns om iois släkte i boken finns också
två böner som en präst i nidendomen kan lära sig genom att studera texten
i tre månader/bön. De två bönerna är : Antidemonbön och Uppenbarelse ( se
regelboken, s. 29 resp. 37 ). Merkul bär ständigt med sig boken som ligger i
ett vackert skinnfodral.
Merkul kommer att låta sina tjänare arbeta fort och skoningslöst. Inkvi-
sitorerna får jobba dag och natt med att förhöra öns invånare som en efter
en förs till huset i Vulklama som de har till sitt förfogande. Demonbröderna
får vila för tillfället. Han spar på deras krafter till dess han måste ta hand om
amurerna. Sex av väpnarna placeras dock ut på ön, en i varje by eller gård för
att rapportera om vad som händer. Deras främsta uppgift är att meddela om
rollpersonerna kommer till byn eller gården. När/om detta sker kommer
väpnaren genast att bege sig till klostret för att hämta förstärkning.
När Merkul nås av budet om var rollpersonerna finns kommer han att
skicka ut en skara Rortväktare för att hämta in rollpersonerna. Truppen han
skickar är lika många som rollpersonerna minus en Demonbroder. Merkul
ser alltid till att ha med sig en av de Demonbröder som är experter på att
spåra. Han vet nämligen, vis av erfarenhet, att många som ser Inkvisitionen
försöker fly. Han tänker inte leka en katt-och-råtta-lek. I möjligaste mån
bör rollpersonerna upptäcka Demonbröderna som kommer ridande på sina
ståtliga svarta krigshästar, innan de upptäcker rollpersonerna. Ge rollperso-
nerna en chans att fly istället för att slåss.
Flyr rollpersonerna platsen kommer de således att vara förföljda av en
skara Demonbröder som gör allt för att hitta rollpersonerna. Det är givetvis
mycket upp till spelledaren att avgöra när detta sker, men i möjligaste mån
bör Demonbrödernas färdigheter avgöra. Väljer rollpersonerna att ta strid
med Demonbröderna kommer dom att möta en fasansfull fiende ( något
som spelledaren bör påpeka innan spelarna bestämmer sig för detta ). En
Demonbroder kommer att försöka fly om de andra dödas eller såras svårt.
Han kommer då direkt att bege sig till klostret för att rapportera till Mer-
kul. Sker detta kommer Merkul att bestämma sig för att skicka en ny trupp.
Denna gång med samma antal Demonbröder som rollpersonerna, plus en,
samt lika många väpnare. Merkul kommer dock alltid att ha minst fem De-
monbröder, samt deras väpnare vid sin sida i klostret. Skulle även den andra
truppen besegras kommer Merkul att pålägga ett antal byar och gårdar som
ligger i närheten av vad RP senast sågs och kräva att RP fångas in. Misslyckas
invånarna låter Merkul bränna byn eller gården som inte fångat in dem och
skicka ut två jaktlag varav han leder ett så att de kan fånga in rollpersonerna.
Det bör påpekas att detta tidigast sker efter det att klosterbröderna har
bränts i grop. En inte helt enkel uppgift för rollpersonerna.
Fångas rollpersonerna in till klostret kommer de att slås i bojor och Mer-
kul i egen hög person kommer att försöka bryta ner varje rollperson för att
få veta sanningen och vem av dem som bär på » demonen «.
Ka ans följe
Kaans följe är stort och slagkraftigt. Var än dessa befinner sig på ön, består
de av Kaan samt en elitgarmryttare, åtta stridsrustade amurer, en järngarm,
en garm och två ulvar. Troligtvis är de överlägsna både rollpersonerna och
Inkvisitionen tillsammans. Ändå så finns risken att rollpersonerna och Ka-
ans följe korsar varandras vägar innan de nått slutmålet vid vulkanen. En
sådan sammandrabbning kan i värsta fall sluta mycket olyckligt och rollper-
sonerna bör i så fall få chansen att upptäcka amurerna innan det är för sent.
Läs först upp följande stycke :
Plötsligt bryts stillheten av att några fåglar hastigt ger sig av mot skyn. Sam-
tidigt tar vinden ett hårt grepp om era kläder och en mörk skugga tycks falla
över himlavalvet som en tung sten. Temperaturen tycks sjunka flera grader
och era andetag känns tunga och orkeslösa.
Den som vill kan få slå ett svårt slag i grundegenskapen Perception för
att se vad den plötsliga störningen kan härröra från. Alla som lyckas tycks
höra ljudet av en stor styrka som hastigt närmar sig, men kan inte se den.
Vad rollpersonerna inte vet är att Kaan har lagt en osynlig slöja kring sitt
sällskap. Därför syns de inte förrän de är precis i närheten, eller rent speltek-
niskt inom 20 meter ifrån rollpersonerna.
Flyr rollpersonerna i detta läge så undkommer de ett möte med Kaan
eftersom han har viktigare saker att göra än att ränna runt ön efter personer
som undviker honom. Stannar rollpersonerna kvar för att undersöka källan
till störningen kan spelledaren läsa vidare :
Vinden avtar. Det blir åter tyst. Det blir alldeles för tyst. Så tyst att ni kan
höra era egna hjärtslag. Av någon anledning känner ni även hur era hän-
der skakar. Det blir svårt att fokusera på något trots att era sinnen är på
helspänn. Era nackhår reser sig. Det är då ni ser något där borta framför
er. Först kan ni inte urskilja vad det är eftersom allt är suddigt. Det gör ont
i ögonen. Sen ser ni diffusa rörelser längre fram. Svarta skuggor som tycks
flyta fram genom terrängen. Det är flera stycken och de rör sig snabbt framåt.
Snabbare än vad ni kan springa.
Nu har rollpersonerna sin sista chans att undvika Kaans följe, men de
måste gömma sig snabbt för att de inte skall agera mot dem. Kaan gillar när
andra varelser fruktar honom och ignorerar dem om de gömmer sig. Det
beror på terrängen om rollpersonerna skall kunna gömma sig effektivt eller
upptäckas av Kaans högvakt som i så fall kommer att slå larm. Amurerna har
gemensamt Perception 6 och får slå ett slag för varje person i rollpersonernas
grupp. Kaan vet redan att rollpersonerna är där och kommer att iaktta deras
gömställe när han passerar. Väljer rollpersonerna att inte gömma sig eller om
det inte finns något bra gömställe i närheten kan spelledaren läsa följande :
Skuggorna blir allt tydligare ju närmare de kommer. Det är ett stort och
skräckinjagande följe. Följet leds av en man klädd i svarta pälskläder som
rider på en lika svart garm. Två famnar bakom honom rider en annan garm-
ryttare med ett långt sågtandat svärd. Bakom honom rider i sin tur en ko-
lonn av ryttare som påminner om arker på stora stridshästar. Kring hela
sällskapet cirkulerar två hungriga ulvar som pendlar mellan att springa ut
och undersöka saker och sedan springa ikapp med sina mästare.
Skulle en sammandrabbning ske beror utgången av deras möte på en
enda sak – ifall rollpersonerna träffat Govannon eller inte.
Om rollpersonerna inte träffat Govannon
Om rollpersonerna inte träffat Govannon har Kaan ingenting otalt med
dem. Han ser dem som effektiva smitthärdar som kan sprida sjukdomen
vidare och ett bevis på att hans taktik fungerar. Kaan rider fram mot rollper-
sonerna med sitt sällskap bakom sig. Han stannar sin garm tre meter ifrån
dem. Trots att garmens käkar lätt skulle kunna krossa ett huvud så känner
rollpersonerna mer fruktan för dess ryttare :
Hans ansikte är ärrat och grovhugget men avslöjar inga känslor. Hans blick
är kall och livlös. Det är något med hans ögon – själens spegel. Det går inte
att möta hans ögon. Som om något gömde sig där bakom. Som om era sin-
nen försöker filtrera bort syner era psyken aldrig skulle klara av att se. Plöts-
ligt och utan förvarning talar han till er. Rösten skär som kallt stål genom era
EDAI R’MAAN 15

hjärtan. Den är skarp och vass, men samtidigt mycket kraftfull, nästan som
den ekade. Som om den hämtade luft från oändliga lungor.
Kaan talar på nordvrok :
» Jag har upplevt sorg. Jag har sett syner ni aldrig skulle förstå. Jag har sett
stormens öga. Men jag har återvänt. Jag har rest mig. Jag har segrat. Ert offer
bevisar vilka tider som skall komma. Tro mina ord. Ni kommer aldrig att
lämna den här ön levande …«
Med sitt korta tal till rollpersonerna lämnar han dem till sina öden.
Minsta provokation från rollpersonerna kommer att kalla på Kaans vrede.
Först skickar han sina följeslagare. Annars tar han hand om rollpersonerna
själv. Endast om rollpersonerna flyr kan de undkomma en strid eftersom
Kaan inte anser sig ha tid att förfölja dem. Rollpersonerna är trots allt inget
hot för honom.
Om rollpersonerna träffat Govannon
Om rollpersonerna har träffat Govannon tror Kaan att de är trolovade med
Govannons döttrar och ser dem som hinder som måste förgöras. Kaan
skickar först halva styrkan ledda av den andra garmryttaren. Misslyckas
16 E DA I R’MA A N
de med att nedbringa rollpersonerna anfaller han själv med resten av sina
soldater. Endast om rollpersonerna flyr kan de undkomma Kaan. Däremot
skickar han hela sin återstående styrka på jakt efter rollpersonerna. Själv har
han viktigare saker för sig.
Kaan och järngarmen beskrivs mer ingående i kapitlet Spelledarpersoner
( s. 66 ). Det bör alltid finnas en möjlighet till flykt. Ön är full av sprickor
från otaliga vulkanutbrott och jordskalv, terrängen är mycket kuperad på
sina ställen.
Kaans garmryttare
När Kaan har fått vetskapen om att rollpersonerna anlänt till ön så ger han
Leah och garmryttarna order om att undanröja detta hot. Hur snabbt Kaan
får veta detta beror på om hans spioner på ön hinner rapportera till honom.
Ifall rollpersonerna på ett effektivt sätt hindrat alla Kaans spioner från att
rapportera om deras existens är enda chansen att Kaan får reda på detta
via Govannon : När Govannon träffar rollpersonerna kommer hon att säga
att de planerar gifta sig med hennes döttrar oavsett om de vill det eller inte.
Konsekvensen blir att modern Fianna rapporterar till amurerna i Amsvatnir.
Skulle det vara så att rollpersonerna aldrig träffar Govannon på Allvang-
vattn samt undanröjer alla Kaans spioner som kan tänkas rapportera till
honom kan spelledaren hoppa över följande kapitel och istället låta garmryt-
tarna vara med i Kaans följe.
Kaan Tydric på
sin järngarm
 När Inkvisitionen anländer så kommer garmryttarna istället instrueras i
att söka förgöra detta nya hot med samma taktik som mot rollpersonerna.
Däremot kommer det att bli lättare för garmryttarna att spåra Inkvisitionen
på ön än det var att hitta rollpersonerna.
Garmryttarna består av Leah och två elitgarmryttare. Deras taktik är att
spåra upp sina offer och sedan bevaka dem en tid för att hitta svagheter. De
anfaller bara efter mörkrets inbrott. Till sin hjälp har de ett antal yrkesför-
mågor som påminner om besvärjelser. Förmågorna som de kan lära sig är :
■ Distraktion ( kostnad : 4 ; initiativ : 2 ). Se regelboken, s. 80.
■ Mörkerskydd ( kostnad : 6 ; initiativ : 3 ). Se regelboken, s. 92.
■ Dunkel ( kostnad : 8 ; initiativ : 4 ). Se regelboken, s. 8.
■ Besätta djur ( kostnad : 0 ; initiativ 5 ). Se regelboken, s. 79.
■ Spår ( kostnad : 2 ; initiativ 6 ). Se regelboken, s. 97.
Det tar T6 + 0 dagar för garmryttarna att hitta rollpersonerna efter det att
Kaan fått reda på att rollpersonerna har anlänt till ön. Ifall rollpersonerna
är på Gar’farkalla vid detta tillfälle väntar garmryttarna kvar på Edair’maan
tills dess att de återvänder. Rollpersonerna kan ha tur om Inkvisitionen hin-
ner anlända innan garmryttarna funnit dem. Det tar T2 dagar efter Inkvi-
sitionen anlänt fram tills dess att garmryttarna får veta detta. Då slipper
rollpersonerna detta möte. Nedan följer en lista med olika manövrar som
garmryttarna kan använda sig av när de anfaller sina fiender :
De gör ett blixtanfall utan förvarning mot för- eller eftertrupp om rollper-
sonerna reser nattetid. Vid anfallet försöker de åsamka så mycket skada som
möjligt mot sina fiender – gärna mot en och samma fiende. De använder spjut
eller svärd. Taktiken är att utplåna fienden en efter en. Detta betyder att en av
rollpersonerna riskerar att dö eftersom det är svårt att överleva en blixtattack
från tre garmryttare samt tre garmar på en och samma gång. Anfallet varar
endast i en SR. Efter attacken splittrar de på sig och rider snabbt åt olika håll
för att förvilla fienden. Eventuella förföljare skakas av innan garmryttaren gör
halt. Tänk även på att det är nästan omöjligt att sporra ens en stridstränad
häst i galopp efter en garm. De återses på en förbestämd mötesplats. Sedan
spårar de upp fienden och anfaller igen T6 +  dagar senare.
De gör ett blixtanfall på natten när fienden sover. Tänk på att både garm-
ryttarna och garmarna har mörkersyn. Vid anfallet försöker de främst skada
eventuella riddjur som fienden fört med sig. Finns inga riddjur i närheten så
koncentrerar de sig istället på de sovande fienderna. Anfallet sker i tre faser
eller SR. Den första fasen rider garmryttarna in i lägret och slår ett hugg var
mot nattvakten. Den andra fasen anfalls riddjur eller sovande fiender. Den
tredje fasen lämnar garmryttarna lägret. Ifall fienden befinner sig inomhus
tänder garmryttarna eld på huset istället och gör ett blixtanfall mot den för-
sta som försöker undkomma lågorna innan de ger sig iväg. De återses på
en förbestämd mötesplats. Sedan spårar de upp fienden och anfaller igen
T6 +  dagar senare.
De gör ett blixtanfall när fienden äter kvällsmiddag. Mörkret har precis
börjat falla. Vid anfallet försöker de främst skada den som ser ut att vara
ledaren för gruppen ( mest i STY + STO ). Anfallet varar i en SR varefter de
lämnar lägret. De återses på en förbestämd mötesplats. Sedan spårar de upp
fienden och anfaller igen T6 +  dagar senare.
Kom ihåg att garmryttarnas taktik kan verka feg men den är intränad och
djupt rotad efter år av krigföring mot en numerärt överlägsen fiende. Garm-
ryttarna står för ren utnötningstaktik. De anfaller den fientliga hären i skydd
av mörkret och nedgör ett litet antal fiender. Sedan rider de iväg åt olika håll.
Förföljare lockas in i bakhåll eller till trakter där förföljare inte längre kan ta
sig. Garmen är långt mycket bättre än hästen på att forcera svår terräng. Häs-
tens styrka är att den är snabbare. Problemet är att hästen inte klarar av att
förfölja en garm. Hästens fruktan för garmen är så djupt rotad att det krävs
en fullt stridstränad häst för att våga förfölja en garm. Endast spelledaren
kan avgöra om rollpersonerna äger en sådan häst, Rortväktarnas hästar är
definitivt tränade för sådana situationer. Undantaget är de hästar som följer
Kaan vilka också är kontrollerade av honom på samma sätt som odöda kan
göra. Amurernas bästa skydd är mörkret. Detta gör att bågskyttar och andra
soldater med avståndsvapen ofta kommer till korta. Därför gör garmryttarna
endast blixtanfall innan någon hinner mobilisera. Garmryttarnas sårbarhet
är när de spårar sina fiender på dagen. Men kom ihåg att en garmryttare till-
sammans med sin garm är ett mycket vaksamt par. Det är sällan något undgår
deras uppmärksamhet. Den främsta egenskapen är dock garmryttarnas oer-
hörda tålamod : » Förr eller senare kommer fienden att vara utplånad «.
Förföljda
Rollpersonerna bör givetvis bli förvarnade innan de blir anfallna av en sådan
mäktig fiende som garmryttarna. Annars riskerar hela gruppen att bli utplå-
nad och äventyret får ett snöpligt slut. Följande kapitel kommer att behandla
hur rollpersonerna kan undvika möten med garmryttarna samt vissa föra-
ningar om vad som skall hända så att rollpersonerna blir på sin vakt.
Att undvika garmryttarna :
Garmryttarna rider som sagt på sina garmar. Detta gör dem sårbara ifall
någon av rollpersonerna är sjökunnig och de kan färdas med båt. Skulle roll-
personerna endast färdas med båt är garmryttarna hela tiden ett steg bakom
dem men kommer aldrig att hinna ifatt dem. Då har rollpersonerna på ett
utomordentligt sätt utmanövrerat sin fiende.
Garmryttarna har svårt att fokusera på rollpersonerna om de hela tiden
omger sig av stora sällskap. Ett effektivt sätt för rollpersonerna att behålla
livhanken är att alltid resa i grupp med andra personer på ön. Det är alltid
någon som skall resa från en plats till en annan – så varför inte slå följe.
Denna taktik kan rollpersonerna använda om de har samvete nog att sända
oanande spelledarpersoner i döden.
Garmryttarna anfaller sällan på öppna slätter. De nyttjar alltid terrängen
och gömmer sig i skogar, bakom berg och bortom kullar. Därigenom inte
sagt att de inte anfaller om rollpersonerna endast väljer sådan terräng, då
hemlandet Fjal nästan endast består av öppna slätter. Lägg till T2 dagar
mellan varje anfall om rollpersonerna reser på detta sätt för att simulera den
extra tid det tar för garmryttarna att planera ett sådant anfall. Detta gäl-
ler även om rollpersonerna vidtar andra ovanliga försiktighetsåtgärder som
måste beaktas innan ett anfall.
Tecken på att rollpersonerna är förföljda
Om rollpersonerna återvänder till en plats de varit tidigare, och under förut-
sättning att de har en vän där, kan följande ske : En person kommer fram till
rollpersonerna och ber dem gå åt sidan för att prata. Personen berättar att
en kvinna och två män har frågat efter dem. Det är helt klart att dessa inte
var öbor. De påminde om arker och var enhetligt klädda i svarta pälskläder.
Kvinnan bar en björnmantel. Alla tre hade långa svärd inlindade bakom sina
mantlar. De var ytterst hotfulla och hade gula ögon som trollen. Men de
var definitivt människor. En annan sak som var underligt var deras mant-
lar. Kring mantlarna hade de ett spänne med ett grinande varghuvud fast
med röda rubinögon ( garmryttarnas emblem ). Nästan som om de tillhörde
en sekt av något slag. Innan de gick lämnade de ett guldmynt som tack för
hjälpen. Personen som talar med rollpersonerna visar ett välgjort guldmynt.
Guldmyntet bär en bister mans ansikte ( Kaans ansikte ).
Om rollpersonerna återvänder till en plats de varit tidigare, och under
förutsättning att de har en fiende där, kan följande ske. En person kom-
mer fram till rollpersonerna. Personen menar att de fått en dålig start och
erbjuder sig att bjuda på mat och dryck för att glömma tidigare groll. Om
rollpersonerna vågar anta hans erbjudande kommer han att droga ölen så att
rollpersonerna blir omtöcknade. Giftet är av klassen måttligt och har STY 3.
Den som lyckas med motståndsslaget drabbas av den lindriga effekten. När
rollpersonerna börjar falla ihop så flyr den person som förgiftat dem. Strax
efter anfaller garmryttarna de omtöcknade rollpersonerna.
EDAI R’MAAN 17
 När de är ute och reser på ön känner en av rollpersonerna en egendomlig
känsla. Som om något är fel. Men ingenting händer Låt honom sedan känna
denna känsla T4 gånger senare under äventyret med samma resultat. Den
sista gången är dock en förvarning om garmryttarnas första anfall.
En av rollpersonerna vaknar av att en varg ( garm ) ylar mitt i natten. Se-
dan kan rollpersonen höra morrande ljud i omgivningen under hela natten.
När det åter blivit dag syns inget utöver det vanliga. Alla spår efter garmen är
undanröjda. Händelsen förutsätter att rollpersonerna befann sig utomhus.
Rollpersonerna kan skymta ett sällskap som rider bakom dem borta i
horisonten. Som om de var förföljda. Om rollpersonerna lägger sig i bakhåll
eller rider närmare försvinner det mystiska sällskapet ner i en dal. Sen är
de borta. Inga mer spår eller ledtrådar kan ges av händelsen. Sällskapet var
alltför långt borta för att några detaljer kring dess uppbyggnad kan avslöjas.
En av rollpersonerna känner sig iakttagen : Inte ständigt utan ibland, lite
då och då. Problemet är att han aldrig ser vad eller vem som iakttar honom.
Detta sker minst T6 + 3 gånger under äventyret när spelledaren tycker att
det passar.
ser bleknar. Ty han är en gud från avgrunden gömd bakom en människas
mask. Lämna mig nu. Snälla …«
Rollpersonerna kan göra som hon säger och lämna henne. Då händer
inget mer av intresse och de ser henne aldrig igen. Eller så kan de gå mot
henne. Verkar de fientliga så kommer Leah att anfalla dem med alla tre gar-
marna och all sin kraft. Verkar de förlåtande så kommer Leah att sänka sitt
svärd och falla i gråt i den famn som först omfamnar henne. Nu har rollper-
sonerna chansen att vinna en stark allierad i sin kamp mot Kaan.
Efter Leah gråtit ut ber hon först om förlåtelse för deras döda fränder
om det nu finns några. Sedan säger hon att det finns ett botemedel. Sjuk-
domen de bär på kan stoppas. I ett fängelse som ligger bortom Allvangvattn
finns sanningen om sjukdomen. Men där finns också ett botemedel. Sedan
vänder hon sig mot den som omfamnade henne, om det var någon som
gjorde det. Annars kan du som spelledare hoppa direkt till nästa stycke.
Hon säger :

Räddningen »Tack för ditt stöd min vän. Tag nu denna lilla ask som ett tecken för min
Hela äventyret riskerar givetvis att rasa samman om garmryttarna lyckas de- uppskattning. Det är ett botemedel som räcker i en dos. Späd ut pulvret i as-
cimera hela skaran av rollpersoner innan de gjort sitt val. Då finns en rädd- ken med vatten och drick i samband med nästa måltid. Då skall din sjukdom
ning för dem i den bristande lojaliteten mot Kaan hos en av garmryttarna aldrig mer fortskrida. Då skall du leva.«
följt av en förklaring till hennes motiv. Det är garmryttaren Leah som är den
utlösande faktorn. Leah ger sin » vän « en väl tillsluten ask i ben med ett blått pulver. Pulvret
Leah hatar egentligen Kaan : Både för vad han gjort och för vad han bli- har en frän lukt av svavel och smakar surt och bränner i halsen. Om det
vit. Efter Kaan återvände från sitt försvinnande dödade han sin tvillingbror
och likaså Leahs enda kärlek Braen. Med onda krafter förslavade han Leahs
sinne så att hon skulle formas efter hans vilja. Men Leah har med tiden Tabell 3-2 : Tidslinje för händelser på Edair’maan
lyckats bryta sig loss ur detta grepp. När äventyret börjar är hon fri att agera Dag Händelse
i sina egna intressen. Däremot har hennes egen självbevarelsedrift hindrat –58 Kaan landstiger på Edair’maan.
henne från att desertera fram tills nu. –50 Kaan kommer till Amsvartnir.
När hon får uppdraget att söka rätt på och döda rollpersonerna ser hon –49 Brea utför ritualen som startar eldpesten.
sin chans. Hon tror att rollpersonerna är fruktansvärda krigare som kan för- –47 Folket på Eldhwin smittas av eldpesten.
inta de andra två garmryttarna. Då kan hon själv fly från Kaans bojor. Hon –34 Sorkwalan besöker Eldhwin första gången.
kan fly österut med ett skepp och skapa ett liv för sig själv i någon av Paters –32 Gwydrin sänder bud efter Gwydion och Brandw.
domäner, en ny start på hennes annars så miserabla liv. Men hennes plan –31 Sorkwalan skickar bud efter Merkul.
slås snabbt i spillror när hon inser att rollpersonerna inte är sådana mäktiga –9 De fem Rortväktarna kommer till ön.
krigare hon trodde de var. Istället börjar hon tycka synd om rollpersonerna –3 Sorkwalan bränner ner Eldhwin.
och identifierar dem med andra meningslösa offer i ett krig hon inte förstår 1 Rollpersonerna kommer till Edair’maan.
sig på. Som förlusten av Braen till exempel. 2 Kaan kidnappar Lugh.
När du som spelledare känner att rollpersonernas livslåga brinner svagt 13 Inkvisitionen kommer till ön.
under garmryttarnas svärd måste Leah agera. Det är hennes sista chans. I 14 Sorkwalan dör.
ren desperation slår hon av sina båda fränders huvuden med sitt svärd i ett 19 Samtliga på ön vet om att Merkul söker efter rollpersonerna
enda fruktansvärt hugg. Med ett kommando får hon alla tre garmarna att 26 Merkul och tio Rortväktare med väpnare lämnar klostret och beger
sjunka ner på marken bredvid henne likt tillrättavisade hundar, stilla och sig till Vulklama. De kommer tillbaka först dag 36. Under dessa dagar
harmlösa, inte alls fientliga. Tårar rinner ner för hennes kind och hon säger finns det endast en vakt på natten. Han står utanför huvudbyggnaden.
på barsk nordvrok : Övriga sover.
30 Ett stort askmoln stiger upp ur vulkanen.
» Gååå ! Gå och ingen skall skada er mer. Jag har frigjort mig från mina bojor 31 Rättegång hålls och klosterbröderna bränns i grop i Vulklama.
och skall finna ett bättre liv för mig själv i öster. Bortom alla krig och fasor. 32 Sorkwalanerna i klosterbyn begår kollektivt självmord efter ryktet om
Bortom all sorg. Där skall jag finna …« att alla bröder bränts i grop.
36 Merkul kommer tillbaka till klostret.
Leah börjar gråta. Den oavslutade meningen lyder : » Där skall jag finna 37 Inkvisitionen kommer till Allvangvattn.
kärleken igen «. 38 Stentrollen vaknar till liv.
Rollpersonerna kan göra som hon säger och lämna henne. Då händer 44 Rättegång hålls i Vulklama mot folket från Allvangvattn.
inget mer av intresse och de ser henne aldrig igen. Eller så kan de gå mot 46 Stentrollen dödar Cilda.
henne. Då höjer hon sitt svärd och skriker ut : 48 Johann beger sig till Vulklama för att utmana Whowin.
51 Johann och Whowin möts i en tvekamp, Johann dör.
» Jag är inte er fiende ! Men jag råder er inte att söka upp Kaan heller. Han 54 Whowin dör av skadorna han åtdragit sig i striden mot Johann.
kommer att förgöra er. Det han böjer bryts. Det han vidrör skakar. Det han 60 Senast dag 60. Kaan lämnar Edair’maan tillsammans med sitt följe.
Med sig har han kraften från Eldsjäl.

18 E DA I R’MA A N
intas tillsammans med vatten är det dock mildare i smaken. Pulvret innehål-
ler ett bromsande botemedel mot eldpesten. Botemedlet återställer inte de
skador som redan åsamkats på kroppen och själen, men hindrar infektionen
från att sprida sig vidare. Bakterierna lägger sig i dvala och smittar inte heller
andra längre. Eftersom personen inte blir helt botad från eldpesten kan den
inte heller smittas på nytt av andra. Botemedlet tar T4 +  dagar innan det
börjar verka om det intas som pulver. Intas det tillsammans med vatten tar
det endast en dag innan det verkar.
Leah vänder sig mot gruppen och säger :
» För att hitta fängelset måste ni be häxan Fianna leda er dit. Vägrar hon
samarbeta skall ni säga att ni vet vad hon gjorde med familjen Forgall. Inne
i fängelset lovar jag er heller ingen ro. Passa er för Brea, hon är en orm. Men
det är endast via henne ni kan botas. I sitt hjärta är hon fortfarande män-
niska. Så kanske finns det hopp för er också. Farväl …«
Efter rollpersonerna lämnat henne beger hon sig mot Vulklama för att
smyga sig ombord på en båt. Vilken som helst. Garmarna släpper hon fria i
Ferkhella ( skogen på ön ). Det är en tik och två hanar så i framtiden kommer
även garmen att frodas bland Edair’maans fauna.
Elitgarmryttarna finns beskrivna i kapitlet Spelledarpersoner ( s. 67 ).
Askj‰r
Askjir är en gård med stort hat i sitt hjärta och många av öns invånare skulle
gärna se att de alla dukade under.
Askjir var ursprungligen en liten hantverksgård med både smedja och
läderverkstad men konflikten med Wohwin och hans tre bröder och seder-
mera med hela Vulklama har förvandlat gården till ett mindre fort. Här bor
nu fem familjer bakom en svart stenmur krönt av en träpalissad med spet-
siga pålar.
Det hela hade sin upprinnelse i att Askjirs godsherre Johann Askjir ett
ö-ting för tre år sedan anklagade Whowin och hans bröder att försöka styra
Edair’maan efter eget tycke och smak. Hårda ord ledde till blodutgjutelse
och Valhim dräpte Johanns far, en beryktad kämpe, med ett kraftigt hugg i
huvudet. Johann grät inga stora tårar men hatet grodde i hans hjärta.
Enligt gammal sed på ön skulle då Valhim böta med två tunnor sälfett,
tre lass torkad fisk och sitt bästa fiskespjut, ty de två kämparna var överens
om en kamp. Hade det skett ett överilat överfall hade Valhim dömts till
döden genom att kastas ut från klipporna och ner i havet.
Johann och hans familj var inte nöjda med det som tilldelats dem utan
dräpte samma natt Valhims sex år gamla förstfödde son. Fejden var ett fak-
tum och eftersom Johann och hans släkt vägrade att följa seden och de gamla
» vulkanlagarna « frös de andra i Vulklama ut honom och hans släkt.
EDAI R’MAAN 19
 Sorkwalan, som givetvis kunde ha både straffat och friat har inte från Majnjord, 50 guldmynt och
velat lägga sig i konflikten eftersom folket i Askjir är starkt en brosch med en ädelsten
troende i Gave och att Johann har en farbror som är i ( broschen är värd mellan
högt uppsatt präst på fastlandet. Wohwin 00 och 300 guldmynt ).
och hans bröder har förvisso stor makt på Invånarna i Askjir är
ön men eftersom de aldrig har tagit till mycket försiktiga med att släppa in några
sig nidendomen har Sorkwalan aldrig främlingar. Johann hade aldrig något otalt
gillat dom. Det har uppstått ett med folket på Eldhwin ( eftersom de
dödläge i konflikten och så valde att inte frysa ut Johann ) och får
sent som för två månvarv de veta att någon av rollpersonerna
sedan drabbade Valhim och känner Gwydrin släpps de in på
Osklar samman med fyra gården.
askjiar på en av lavasträn- Väl inne försöker Johann
derna väster om Vulklama. att övertala rollpersonerna
Det slutade med att Osklar att döda Whowin. Johann
fick ett otäckt sår i magen som är beredd att betala 200
läker långsamt, och att en av ask- guldmynt och en heltäckande
jiarna bröt nacken när han i striden ringbrynja för den som åtar sig
halkade på ett par hala lavastenar. uppdraget. Nekar rollpersonerna
På gården lever Johann Askjir med kommer Johann att bli vred och krä-
sin fru, deras trälinna Cilda, deras son ver att de genast lämnar gården.
Jold som är nio år och dottern Ärla tolv En dag kommer de tre stentrollen från Vul-
år. Här finns också Johanns fyra bröder med fa- kanskogen ( se Eldjair )att ta sig in på gården och
miljer. Bröderna heter Gluter, Johll, Nerka och Pjoll- döda Cilda. Johann tror givetvis att detta är ett verk av
dr ( den sistnämnde dog för två månader sedan ). Både bröderna i Vulklama. Två dagar senare har Johann fått nog
Gluter och Johll har en liten hird på tre krigare vardera av Whowin och hans bröder och beger sig in till Vulklama. Där
som de fått som en gåva av Johanns farbror från fastlandet. Jo- utmanar han Whowin i envig på liv och död ( förutsatt att omstän-
hann har själv en vildbronja, Toke som sin livvakt. Johann köpte digheterna tillåter detta ). Whowin och Johann beslutar sig för att mötas
Toke av besökande stormländare som kom till ön för ett år sedan. Toke var mitt i staden och som enda vapen slåss med wulterkrokar. En gammal sed
en slav och vigman som skulle säljas till bulturerna i väster, men hamnade i på ön sedan bulturerna bodde här. De två slåss med långa järnkrokar som
Johanns våld istället. Något som han känner sig rätt nöjd med. de håller i en hand. Striden kommer att pågå i en timme varefter Johann dör
Det var Pjolldr som bröt nacken och dog för två månader sedan. under nesliga former. Hans buk är uppsprättad och ingen av byborna gör
Innanför muren döljer sig ett stort långhus i två plan och ett mindre för- något för att rädda honom. Whowin blir dödligt sårad då Johanns järnkrok
rådshus och smedja. Långhuset är stort och rymligt, nedre delen fungerar krossat Whowins ryggrad. Han dör tre dagar senare.
som allrum, samlingsplats, sovplats för hirdmännen och matrum med kök. I vrede spårar byborna upp de andra från Akskjir och jagar dom utför
Övre delen fungerar som sovplats för Johann och hans bröder med familjer, klipporna på öns östkust innan Merkul hinner ingripa.
men även som vapenförråd. Högst upp på huset finns ett litet torn. Här för- Samtliga invånare på gården är helt immuna mot eldpesten och kommer
varar Johann sina dyraste ägodelar, ett mästersmitt slagsvärd i ypperligt järn inte att smittas.

Askjir

20 E DA I R’MA A N
Eldja ‰r
Med tiden har Eldjair byggt upp ett konformat svart berg som är omkring
fem kilometer i diameter och .603 meter hög på sin högsta punkt. Av tryck-
et från de fördelande krafterna i sprickan under vulkanen tenderar berget att
spricka upp och ett antal stora sprickor har trasat sönder vulkanens västra
sida. Vid utbrotten har det ofta strömmat lava också ur sprickorna.
När vulkanen får ett utbrott startar det med en inledande häftig eruption
som kastar ånga och aska högt upp i luften varpå följer strömmar av lava. I
snitt sker ett mindre utbrott vart hundrade år och ett större vart tusende år.
Att Eldjair varit så aktiv genom seklerna har gjort att myter spunnits
kring berget. En av dem är tanken att det bor en röd drake i berget. Öborna
talar om » den röde «, eller » den glödande i lavan « och menar då draken
som de tror lever i berget. Andra menar att det är berget som vaknat till liv
eftersom det inte vill dränkas av havet.
Invånarna har stor respekt för vulkanen, annars vet dom att det kan sluta
illa. Detta har också Eldjair visat. Namnet är på bultvrok ( som är en idag
utdöd blandning av bulturrönan och vildvrok ) ett maskulint ord och öborna
talar om vulkanen som » Han «. Detta ger en själ åt berget och han visar ofta
att han är egensinnig och vägrar att foga sig efter invånarnas vilja. Vulkanen
är nyckfull och aktad. Stora lavakvastar kan spruta från vulkanen och kasta
klippblock stora som hus flera hundra meter upp i luften när den får ett
utbrott. Vanligtvis pyr det en mörk tjock rök från dess innandöme. En rök
som är både giftig och oönskad.
Snön som ligger kring den stora öppningen är svart och fylld av aska.
Inte förrän man når toppen och kan känna det kalla underlaget förstår man
att det är snö.
Vulkanen är brant, på sina ställen 60 grader. Detta tillsammans med den
lösa vulkanjorden gör att det är mycket svårt att ta sig fram längst med vul-
kanens kolsvarta sidor. Förflyttningen halveras mot normala förhållanden så
länge man befinner sig på vulkanen.
Trots de extrema förhållandena på och i närheten av vulkanen lever här
ändå en slags blandning av vättar och logar som kallas för vulkanvättar. Det
är ett ihärdigt släkte vars sinne är lika mörkt som vulkanen och dess forna
herre. I huvudsak lever vulkanvättarna i de stora sprickorna på vulkanens
västsida. En trött samling stentroll sover i skogen täckta av aska och
sot. De håller dock på att vakna efter sin abnormt långa sömnperiod
på hundra år. När vulkanen börjar spy ut sin rök tar det inte många
veckor ( dag 38 ) innan de är på fötterna, hungriga och förvirrade.
Rollpersonerna gör bäst i att undvika skogen efter det att vul-
kanen har börjat spy ut sin rök.
har färdigheten Kulturkännedom ( dvärgar ) kan se att statyerna bär möns-
ter som i många avseenden har stora likheter med de som buratjadvärgarna
ristar in i sina logeugnar.
En av statyerna saknar ett öga och det är den statyn som rollpersonerna
måste välta för att hitta nedgången till underjorden. Statyn står nästan halvä-
gs upp på berget och är täckt till hälften av aska och jord. Den del som sticker
upp ur jorden är tre meter hög och hela statyn är sex meter hög. Att välta
statyn kräver dels att all jord tas bort runt statyn samt att man med hjälp av
rep och tillhyggen och en sammanlagd STY ( på de som deltar ) på 35.
Samtliga statyer är olika och har unika mönster och former.
Vulkanskogen
På vulkanens sydöstra sida vid dess fot ligger en liten mörk och deformerad
skog. Här är träden knotiga, svarta och förvrida av den ständiga tortyr som
vulkanen utsätter den för. Skogen är så gott som tom på djur och villebråd
men i dess mitt sover tre stentroll som håller på att vakna. Under flera decen-
nier har de sovit och öns invånare känner inte till dessa odjur. När dom vaknar
kommer dom att hålla sig i skogen men när de efter en vecka upptäcker att
det är svårt att äta sig mätta på det lilla som skogen har att erbjuda kommer
dom att söka sig mot människornas boningar. Den första gården att drabbas
är Askjir. En natt lyckas trollen ta sig in på gården och dräpa Cilda och äta upp
stora delar av henne (se Askjir). Cildas huvud hittas inte långt ifrån gården.
Underjorden
De gångar som löper under vulkanen kallas här för » underjorden «. Det
är ett gytter av gångar, naturliga grottor och broar som spänner över brän-
nande lavafloder. Här lever vulkanvättarna och gångarna som de har grävt
fram ur berget fungerar dels som transportgångar men är faktiskt främst en
konsekvens av att dom tror att deras gud Klaavi lever i vulkanen och att de
letar efter honom. Vulkanvättarna tror att Klaavi är instängd i berget och att
de måste hitta honom och befria honom från vulkanens fjättror.
Vulkanvättarna har levt vid och i vulkanen så länge någon kan minnas och
kanske fanns dom här redan när muspeljotnarna
levde. Vulkanvättarna har ett
mörkt och ondske-
fullt sinne

Sprickorna
Stora delar av vulkanens västra sida har sprickor och djupa
klyftor ur vilka det ständigt slingrar sig en mörk och tjock
rök. Att befinna sig på den här delen av vulkanen är
mycket farligt av två anledningar. Den första är att det
på grund av röken är svårt att se sprickorna och därför
lätt att ramla ner i dessa avgrundshål, för det andra
lever vulkanvättar i sprickorna. Vulkanvättarna är
mycket aggressiva och farliga ( läs mer om vulkan-
vättarna i avsnittet Underjorden nedan ). Att ge sig in
bland sprickorna leder med stor sannolikhet till en kon-
frontation med 4T6 vulkanvättar som slåss till döds.

Statyerna
Ingen minns eller vet något om de stora statyerna som
står uppförda på vulkanens norra sida. De flesta är del-
vis eller nästan helt täckta av aska och lavajord men
några av statyerna är fullt synliga. Statyerna är enkla
figurer som stäcker sina armar upp i luften. Den som

EDAI R’MAAN 21
men fruktar människorna på ön och han därför grävt sig djupare och djupare
ner i vulkanen. Här lever de vid de stora lavafloderna som värmer deras krop-
par och hindrar dem från att stelna, och dö.
När Kaan kommer till vulkanen låter han genast befalla vulkanvättarna
att de skall visa honom vägen genom underjorden. Kaans blotta närvaro
förvandlar dessa härdade varelser till lydiga hantlangare som följer minsta
vink från Kaan. Hans ord blir deras lag och Kaan befaller vulkanvättarna att
döda allt och alla som tar sig ner i underjorden.
När rollpersonerna kommer ner i underjorden via det djupa schaktet från
statyn kommer aktiviteten att ha ökat avsevärt och vulkanvättarna har samlat
sig på utvalda ställen för att hålla ihop och spana efter eventuella inkräktare.
. Nedgången
På platsen där rollpersonerna kommer ner känns luften varm och kvav, som
om de stod mitt i en smedja. Mörkret sluter sig kring rollpersonerna likt
en tung läderrock och det enda ljud dom kan höra är sina egna flämtningar
efter den långa klättringen.
Rollpersonerna kommer till en plats där tre gångar strålar samman.
Grottväggarnas ytor är grova och skrovliga. En dvärg ser genast att detta har
gjorts med stor hast och frenesi.
2. Vaktpost
Vid det här stället löper fyra viktiga gångar samman och bildar en korsning.
Efter att Kaan hotat vulkanvättarna med en kall och frusen död om de lät
någon komma ner i underjorden har de placerat en liten grupp väktare här.
Totalt sett är det fem vulkanvättar som vaktar korsningen och så stor är
Kaans makt över dem att de kommer att anfalla och strida tills dess att de
har vunnit eller alla är döda om de stöter på något obekant i gångarna.
3. Naturlig grotta
Invid den stora lavafloden finns en stor grotta där vulkanvättarna brukar
samlas för att hålla rådslag. Hela grottans tak och väggar är täckta med små
symboler och tecken svärtade med kol. I mitten av grottan på golvet finns
en stor grovt avtecknad bild på Klaavi, deras gud. Avbilden föreställer något
som ser ut som en blandning av en drake och en eldsflamma.
Den västra delen av grottan saknar vägg och från kanten kan man se den
mäktiga lavafloden nästan femtio meter ner. Lavafloden gör att grottan till
viss del är upplyst ( mycket nedsatt syn för den som spelar med Drakar och
Demoner Expert : Rollpersonen ).
I grottan har tjugo vulkanvättekrigare samlats för att hålla vakt mot främ-
lingar. De kommer genast att gå till anfall om någon obekant närmar sig.
De tjugo vulkanvättarna leds av en schaman ( bastjurs ) som är dubbelt så
stor som någon annan vulkanvätte.
4. Lavaflodsgången
Från en brant trappa ( på vardera sida ) som söker sig ner mot lavafloden kan
man komma i nivå med själva lavaströmmen. Här nere är varmt ( nästan
60 °C ) och rollpersonerna klarar bara av att vistas här nere i PSY + FYS/
8 SR. Därefter så tar personen 3T6/SR i skada av värmen. Så här nära själva
lavafloden klarar endast vulkanvättarna av att leva. Just vid den här platsen
jagar de vanligtvis logar som lever i lavafloden. Logarna äter vulkanvättarna
upp. Jakten har gjort logarna mycket våldsamma och den som tar sig ner hit
riskerar att bli anfallen av logar som ligger på lur i lavaströmmen och väntar
på att i sin tur konsumera vulkanvättar. Risken för att anfallas av logarna ( 4
stycken ) är –7 på T20.
För spelvärden på logarna, se Jorges Bestiarium, s. 87.
5. Bostad
I denna, den största naturliga grottan i hela grottstystemet lever vulkanvät-
tarna i sina familjer när det är vinter, annars lever de bland sprickorna i vul-
22 E DA I R’MA A N
kanen. Små sovalkover är uthuggna ur berget och täcker i princip både den
östra och den västra väggen från golv till tak. Skulle rollpersonerna få för sig
att gå in i grottan kommer de att möta flera hundra vulkanvättar.
Spelledaren bör dock göra rollpersonerna uppmärksamma på de ljud
som vindlar sig ut ur grottan och in i gångarna i närheten. Det går att höra
de många hundratals vulkanvättarna så fort man kommer in i någon av de
närliggande gångarna.
5b. Broar
De fyra broar som spänner över lavafloden löper in i gångar och leder så
småningom vidare in till vulkanvättarnas bostad. Av denna anledning har
vulkanvättarna valt att placera ut vaktposter på broarna. Varje bro vaktas
av fyra vulkanvättar, som inte låter någon passera. Hamnar vulkanvättarna
i underläge kommer snabbt en av dem att försöka hämta hjälp och beger sig
mot bostaden.
6. Korsning
Vid det här stället löper tre viktiga gångar samman och bildar en korsning.
Efter att Kaan hotat vulkanvättarna med en kall och frusen död om de lät
någon komma ner i underjorden har de placerat en liten grupp väktare vid
korsningen.
Totalt sett är det fem vulkanvättar som vaktar korsningen och så stor är
Kaans makt över dem att de kommer att anfalla och strida tills dess att de
har vunnit eller alla är döda om de stöter på något obekant i gångarna.
7. Väktarnas rum
En gång för mycket länge sedan bodde en liten koloni av muspeljotnar i ett
rike som de grävt ut med stor omsorg. Här levde de i högsta samförstånd
med vulkanen och dyrkade den som om den vore en gud. Men ur vulkanens
sköte vaknade en drakbest så ondskefull och hatisk att även de storväxta
jättarna blev rädda. Vid en tid då hans makt var som störst kom till deras
undsättning en fantastisk varelse av ljus och godhet. Hans namn var Sul-
vhanha och efter det att han dräpt draken svor de att vakta det svärd som
hade fångat deras plågoande.
I många tusen år höll de vakt. Tysta satt de och stirrade på det mörka
svärdet och försökte tyda minsta tecken på att något skulle hända.
Så småningom kom vulkanutbrotten allt mer sällan, lavafloderna torkade
ut och muspeljotnarnas ledare, Lograkraft, förstod att de skulle stelna och
dö. Han beslutade sig för att förstöra hela riket och beordrade alla levande
jättar att ta plats i väktarnas rum. Han lät rasera den enda ingången hit och
jättarna satte sig ner för att vakta svärdet tills de dog.
Flera tusen år passerade och jättarna dog en efter en. De stelnade och
förvandlades från brinnande varelser till förstenade kolosser. Så en dag för
fyrahundra år sedan slog en av vulkanvättarna sin yxa i berget och upptäckte
rummet. Vulkanvättarna har aldrig vågat sig in i rummet eftersom de kän-
ner av ondskan som sipprar ut ut hålet.
Det finns i princip tre olika varianter på vad som händer när rollpersonerna
kommer hit :
■ Att rollpersonerna hittar hit mycket tidigt i äventyret och hittar platsen
före Kaan. ( inte speciellt troligt, men det kan hända ).
■ Att rollpersonerna bestämmer sig för att bege sig till vulkanen direkt ef-
ter Gar’farkalla för att hindra Kaan från att ta svärdet och därmed få ta
del av den uråldriga kraften från drakbesten men själva dö av eldpesten.
■ Att rollpersonerna beger sig till vulkanen efter det att dom räddat sig
själva från eldpesten genom att först gå till fängelset.
Hittar rollpersonerna hit före Kaan kommer de till väktarnas rum och ser
en stor järnkista i mitten av rummet. Eldslågor flammar upp ur det djupa
lavaschakt som omger den lilla avsatsen där svärdet ligger.
EDAI R’MAAN 23

Ni träder in i en stor sal. Inne i salen finns ett stort antal, jättelika stenstatyer.
Statyerna föreställer några sedan länge utdöda varelser och står utspridda
lite varstans. Salens golv är dock inte helt intakt utan är omgivet av sprickor
fulla med lava eller schakt som leder ner i avgrunden. En liten stig kan ur-
skiljas och leder till en kvadratisk avsats mitt i salen. På avsatsen står det en
stor järnkista. Längst framme vid kistan finns ett förkolnat manslik vars ena
hand tycks vara fastvuxen i kistan. När ni kommer närmare faller kroppen
ihop i en hög av aska. Eldslågor flammar upp hotfullt upp ur det djupa lava-
schakt som omger den lilla avsatsen.
Redan när rollpersonerna stiger in i rummet känner de närvaron av en
enorm ondska och måste slå på skräcktabellen med +4 på slaget.
Järnkistan som svärdet ligger i har smitts av muspeljotnarna och är myck-
et hållbar. Kistan är tung, den väger nästan ett ton och består av 0 centime-
ter tjocka järnplattor som helt smitts samman. För att ta sönder kistan krävs
det tillgång till en rejäl smedja och mycket tid. Först måste kistan hettas
upp ( tar cirka tre dagar ) och först därefter kan järnet bearbetas och kistan
öppnas. Kistan är helt svart och ett vackert alvtecken är det enda som pry-
der kistan. Tecknet är en halvmåne som strålar med sitt ljus. Det är samma
tecken som finns på svärdets blad och som betyder Månskänke.
Skulle någon mot all förmodan få upp kistan och ta på svärdet kommer
han genast att brinna upp och dö. Alla krafter som personen besatte absor-
beras av svärdet som på så sätt får ännu mer kraft. Kappmästaren lyckades
med en mäktig besvärjelse sträcka sig igenom kistan och ta i svärdet och
försvann. Ingen vet vart han tog vägen men av dem som överlevde går skild-
ringarna isär. Någon sa att hans krafter absorberas av svärdet, andra att hans
själ försvann i ett mörkt moln som sökte sig ner i lavafloden.
Endast en person som är redo och förberedd på den enorma kraften, kan
klara av att ta emot den, alla andra brinner upp.
Om rollpersonerna beger sig till vulkanen direkt efter att de varit på Gar’far-
kalla kommer de till väktarnas rum samtidigt som Kaan :
Ni träder in i en stor sal. Inne i salen finns ett stort antal jättelika stenstatyer
som sitter på golvet. Salens golv är dock inte helt intakt utan är omgivet av
sprickor fulla med lava eller schakt som leder ner i avgrunden. En liten stig
kan urskiljas och leder till en avsats mitt i salen. På avsatsen står en musku-
lös barbröstad man böjd över en stor järnkista. Längst framme vid kistan
finns det en hög med aska. Eldslågor flammar upp hotfullt upp ur det djupa
lavaschakt som omger den lilla avsatsen.
Redan när rollpersonerna stiger in i rummet känner de närvaron av en
enorm ondska och måste slå på skräcktabellen +0 på slaget. Det är Kaan
som står framme vid kistan.
Skulle rollpersonerna bestämma sig för att gå direkt till vulkanen och
offra sina egna liv för att försöka stoppa Kaan kommer de att möta honom
i rummet och Kaan har ännu inte hunnit ta i svärdet. I det här alternativet
kommer rollpersonerna med stor sannolikhet att slåss med Kaan innan han
tar i svärdet. Kaan slåss med rollpersonerna i fem SR. Sedan inträffar något
oväntat och hela grottsalen börjar skaka. Vulkanen håller på att få ett utbrott.
Hela salen med kistan störtar ner i avgrunden tillsammans med svärdet Eld-
själ, begraven i kokande magma. För att inte själv bli instängd tvingas Kaan
använda sina krafter till att rycka sönder tid och rum och försvinna genom
en dimensionsport ut till friheten. Svärdet försvinner dock ner i vulkanen
tillsammans med rollpersonerna bortom Kaans grepp för all framtid.
I det här alternativet har de hindrat Kaan från att ta del av de uråldriga
mörka krafterna genom att offra sina egna själar och liv. Många oskyldigas
själar och liv kommer därigenom att sparas under de år som följer.
Frivillig avslutning : För den som inte binds av Kaan till Entiteten finns
dock hopp även i döden. Dennes oerhörda mod och självuppoffring är så
24 E DA I R’MA A N
stor att dödsgudinnan Bodvildur låter sig imponeras. Kanske så mycket att
denne får en ny chans i livet. Chansen att hon skall bevilja detta är –9 på
T20. Då återföds rollpersonen som ett spädbarn och växer upp till en frisk
nittonåring inom loppet av ett år. Alla egenskaper, färdigheter och minnen
finns dock kvar. Däremot finns inga negativa egenskaper kvar ( såsom grund-
egenskapssänkningar ). Förutom detta får personen 3 extra grundegenskaps-
poäng att fördela fritt samt immunitet mot eldpesten.
Om rollpersonerna beger sig till vulkanen efter att de varit i fängelset kom-
mer de till väktarnas rum efter att Kaan varit där :
Ni träder in i en stor sal. Inne i salen finns resterna av ett stort antal jättelika
stenstatyer. Statyerna verkar ha blivit splittrade av en enorm kraft och står
utspridda lite varstans. Salens golv är dock inte helt intakt utan är omgivet
av sprickor fulla med lava eller schakt som leder ner i avgrunden. En liten
stig kan urskiljas och leder till en avsats mitt i salen. På avsatsen står en stor
järnkista med ett uppfläkt lock. Eldslågor flammar hotfullt upp ur det djupa
lavaschakt som omger den lilla avsatsen.
I det sista alternativet har Kaan redan varit i grottan, han har med lätt-
het öppnar kistan med sina bara händer och tagit i svärdet. En enorm kraft
slungade honom bakåt på avsatsen och gjorde att han hamnade på kanten
till lavaschaktet. Kaan blev omtumlad och förvirrad. Hans kropp fattade eld
men han skrek inte. Kaan tog emot den mörka kraften och är långt mäkti-
gare än han någonsin har varit. Kaans hud är svart och spricker upp. När
rollpersonerna kommer in i rummet är järnkistan uppfläkt, Månskänke lig-
ger på golvet förstört. Kaan är borta. Många människor, alver, dvärgar och
andra varelser kommer att känna hans vrede framöver, de flesta av dom
kommer att dö.
Kaan Tydric är nu en av entitetens utstrålningar i all sin prakt, en mäktig
odöd halvgud med krafter från forntiden.
Strax efter de funnit platsen händer något oväntat och hela grottsalen
börjar skaka. Vulkanen håller på att få ett utbrott. Hela salen håller på att
störta ner i avgrunden. Rollpersonerna har någon timme på sig innan vul-
kanutbrottet kommer. Tänk på att en vulkan spyr ut aska över hela sin om-
givning. Enda chansen att överleva är att lämna vulkanen så fort som möjligt.
Inte genom att stanna och begrunda, inte ens några minuter. Som spelledare
kan du dra en hårfin gräns mellan liv och död. Men varna först rollperso-
nerna om situationens absoluta allvar.
Kommande dag sker en enorm solförmörkelse. Vulkanutbrottet varar i
2T6 + 3 dagar innan det avtar igen. Inga skepp vågar ge sig ut på havet när
himlen är förmörkad av aska. Rollpersonerna gör bäst i att lämna ön så fort
som möjligt.
F‰ske†ugan
Vid foten på den grönklädda slutningen, precis intill vattnet ligger en oan-
senlig liten timmerstuga. Utsikten över fjorden från stugan är magnifik och
hit kom Gwydrin många gånger när han ville vara ifred. Två nätter innan
Sorkwalan kom till Eldhwin begav sig Gwydrin till fiskestugan för att göm-
ma familjen Rughlas mest ärade ägodelar. Han anade att något skulle hända
och han förstod att Sorkwalan inte skulle nöja sig med att Gwydrin lovat
att ingen från gården skulle bege sig utanför ägorna tills dess att sjukdomen
hade lagt sig.
I ett bylte gömde han följande saker under sängen som står i den lilla
fiskestugan :
■ Ett rokjärnsharnesk ( fjällpansar ) RV 2 med familjen Rughlas vapen – en
orm som rullat ihop sig.
■ En sigillring med magiska egenskaper. Bäraren kan lägga samtliga besvär-
jelser  gg/dag ; Distraktion, Långsamhet och Maktaura. Ringen är formad
som Rughlas familjevapen, en ihoprullad orm.
Stugan är inte känd av alla på ön och det är svårt att hitta den om man inte
följer stigen som leder hit från Eldhwin. Därför kan rollpersonerna gömma
sig här om de vill under i stort sätt hela äventyret förutsatt att de inte dräper
så många i Merkuls följe att den stora jakten där Merkul själv deltar börjar.
Då kommer stugan att brännas ner och genomsökas, liksom de flesta andra
husen på ön.
I anslutning till huset finns en liten träbrygga och en enkel segelbåt med
plats för fyra personer.
Ferkhella
Skogen fick det alviska namnet Ferkhella ( betyder kopparskog på alviska )
består till största delen av silvergranar och små knotiga vroktallar. I mitten
av skogen finns en stor sammling kopparblomsträd vilka planterades av al-
verna när de först kom till ön.
Skogen är mörk och tyst. Här lever få djur eller andra varelser vilket har
gjort den omtalad som en ond och farlig skog. Av olika anledningar är sko-
gen ofta insvept i en nyckfull dimma vilken täcker marken.
Mossklädda stenar med enkla runor står att hitta överallt, men vem som
ställt upp stenarna eller vad runorna betyder är det ingen som längre vet.
Somliga säger att dvärgar en gång bodde i skogen, andra att det fanns ett
stort bestånd av troll här men att de senare utrotades av bulturerna när de
kom till ön.
Ön har alltid varit känd för sitt bestånd av happjor och kanske är det
dessa varelser som en gång skapat myten om sjörået. Även skogen har en
samling happjor som lever i den del där kopparblomsträden växer. De hap-
pjor som lever i skogen har svart hud, svarta fjädrar och långt svart hår. De-
ras ögon är vita och dimmiga och ger ett mystiskt intryck. Öborna har givit
dem namnet sothappjor för att skilja dem från andra happjor som lever på
ön. Sothappjorna är nästan dubbelt så stora och mer aggressiva än vanliga
happjor. Sothappjorna är den främsta orsaken till att det finns relativt få
andra djur i skogen.
I ytterkanterna av skogen är risken att stöta på sothappjorna –4, en bit
in –8 och i mitten av skogen –5, på T20.
Sothappjorna är en större variant av vanliga happjor : KP mellan 55 och 65,
skadebonus T3, i övrigt som de beskrivs i Jorges Bestiarum, s. 59.
Vulklama
Vulklama är byn eller staden om man så vill som de allra flesta möts av då de
stiger iland på Edair’maan. Det är nämligen på just den här sidan av ön som
reven är som minst förrädiska och från havet finns en liten passage för skepp
som inte är för stora att ta sig in till stranden. Det första som möter besöka-
ren är en stenpir anlagd vid en svart lavastensstrand. En liten stig slingrar sig
brant uppför en klippvägg på vars topp en rad hus står uppförda. Utsikten
över havet är magnifik och det enda att klaga på är de hårda vindarna som
ständigt drar fram över byn.
Totalt är det tjugo större hus i staden och antalet invånare är det högsta
på hela ön med över 50 invånare. Staden lever egentligen inte på att det finns
en liten hamn eftersom det är allt för få som kommer dit, utan på en grupp
fiskare som jagar säl på de svarta vulkanstränderna som ligger som smala
remsor vid de branta klipporna.
Alla i Vulklama vet om att Eldhwin har blivit nedbränt och att Sorkwa-
lan har förbjudit någon att sätta sin fot där.
De olika invånarna som bor i husen i Vulklama beskrivs i korthet nedan.
. Wohwin Isklars hus
Wohwin och hans tre bröder har stor betydelse för staden. Det är dessa fyra
män som styr över säljakten. Wohwin är äldsta brodern och den som ärvt
gården som de alla lever på med sina fruar och barn. Bröderna heter Valhim,
Ruhwin och Osklar ordnade efter sin ålder.
Wohwins hustru heter Virvla och de har fem barn tillsammans. Äldst av
alla barnen på gården är Gohte som är femton år fyllda.
Valhims hustru heter Syni och de har tre barn tillsammans. Ruhwins
hustru heter Marijah och de har en två år gammal son. Yngste brodern
Osklar har nyligen gift sig med sin vackra hustru Mirnamin som väntar de-
ras första barn. Osklar blir ofta retad för sitt namn av de andra byborna ;
Osklar Isklar.
Få ärenden i staden ( och även på ön ) undgår Wohwin eller hans bröder. I
tio år har Wohwin eller någon av hans bröder blivit utsedda till » tingeman «,
det vill säga den som leder de årliga tingen på ön.
Wohwin och hans bröder har inte speciellt mycket till övers för vare sig
nidendomen eller gerbanis. Istället har de anammat den uråldriga havs-
dyrkan som är vanlig på öarna i Osterhavet. De äter endast fisk eller saker
som kommer från havet och har en tro att de som äter kött från landdjur är
dömda att gå igen som odöda efter sin död.
Wohwin hade respekt för Gwydrin även om de alltid höll sig på varsin
kant. Han misstänker att folket på Eldhwin kommit på kant med kyrkan
och att de därför blev dömda till döden. Något han har lite förståelse för
med tanke på det goda rykte Gwydrin hade bland folket på ön.
Wohwin eller någon av hans bröder kan tänka sig att hjälpa till att göm-
ma rollpersonerna i sin källare förutsatt att de bli vänner med någon av brö-
derna eller Wohwin själv. Att bli vän med dem är inte helt lätt och det kom-
mer att ta rollpersonerna åtskilliga dagar av gott rollspelande för att lyckas.
Bästa sättet är att erbjuda sig att hjälpa till att jaga iväg en flock happjor
som skrämmer bort sälarna på en av de största stränderna som ligger cirka
en mil öster om Vulklama. Happjorna är fyra till antalet och de har just
byggt bo på en av de branta klipporna vid stranden och därför har sälarna
flytt området.
Men det finns även andra sätt. Kvinnliga rollpersoner kan få hemlig upp-
vaktning av Ruhwin, som gör allt för att vinna deras gunst då hans hustru
Marijah inte älskar honom längre. Anledningen till detta är att Ruhwin ofta
slagit henne vilket lett till en brytning. Egentligen lever de inte som man och
hustru på något sätt annat än att ge sken om att vara gifta utåt. Wohwin har
nämligen förbjudit dem att bryta med varandra och vanära släkten. Ruhwin
kommer att lova en kvinnlig rollperson guld och gröna skogar, löften som
dock aldrig kan infrias. Vad som däremot försiggår bakom lyckta dörrar be-
rör varken Wohwin eller någon annan i hushållet. Därför kommer ett even-
tuellt förhållande att accepteras och på Ruhwins inrådan skydda rollperso-
nerna från Inkvisitionen. Från början kommer Ruhwin att vara en charmant
gentleman, men hans våldsamma lynne kommer förr eller senare att visa sig.
Ruhwin är 32 år gammal och ser mycket bra ut.
Det tredje sättet att bli vänner med Wohwin är att rädda Marijah från
att ta självmord när hon försöker hoppa från en klippa. Detta kräver en hel
del övertalning och gott rollspel. När och om detta skall ske är upp till spel-
ledaren. Lyckas rollpersonerna rädda henne kommer Wohwin att vara dem
tacksamma.
Wohwin har dock stor respekt för Inkvisitionen och om han gömmer
rollpersonerna kommer han upprepade gånger att försöka övertala dem att
ge sig till känna och överlämna sig till Inkvisitionen. Han lovar att hjälpa
rollpersonerna och menar att hans ord väger mycket tungt på ön, samt att
ingen skulle våga motsätta sig hans beslut i att inte fängsla rollpersonerna.
Skulle han veta hur fel han har skulle han nog aldrig försöka övertala roll-
personerna. Merkul kommer nämligen att bränna Wohwin och hans bröder
på bål om de går i rollpersonernas försvar.
EDAI R’MAAN 25
 Vill rollpersonerna av någon anledning bli familjen Isklars svurna fiender
ska någon av de manliga rollpersonerna falla för den förföriska Mirnamin.
Hon längtar i hemlighet bort från Edair’maan och kommer om tillfälle ges
att försöka övertala någon av rollpersonerna att ta henne med tillbaka till
fastlandet. Mirnamin kommer att försöka förföra den som hon valt ut om
han inte går att övertala. Mirnamin blir dock inte intresserad av oattraktiva
eller ohyfsade rollpersoner utan väntar då tills nästa gång främlingar dyker
upp på ön.
2. Ytwand Oldes hus
Ytwand Olde var Gwydrins största fiende. Han hade en gång tänkt äkta
Eowna, men när hon valde Gwydrin istället för honom själv blev de bittra
fiender. Ytwand har motarbetat Gwydrin och folket på Eldhwin i många
år och när han får veta att deras barn har kommit till ön kommer han
givetvis att meddela klostret detta. Träffar rollpersonerna Ytwand kom-
mer han inte själv att avslöja sitt hat och osämjan med Gwydrin. Istället
kommer han att försöka få veta så mycket han kan för att sedan använda
det för att skada de två syskonen. Frågar någon av rollpersonerna någon
annan i byn eller på ön kommer de att få reda på missämjan mellan Gwy-
drin och Ytwand.
Ytwand lever i ett enkelt litet hus en bit in från klippkanten. I sitt hushåll
har han två trälinnor vilket är mycket ovanligt på ön. De två kvinnorna har
han köpt av stormländska havsvargar för mer än tio år sedan.
Ytwand är närmare 60 år gammal och har försörjt sig på att jaga wulter-
fiskar i sin ungdom. Han äger en av öns största båtar, en båt som nu hans
enda son Itwond har tagit över. Itwond är helt i sin fars våld och lyder hans
minsta vink. Om rollpersonerna är intresserade av att hyra Itwonds skepp
är han mycket omedgörlig.
Itwond kommer genast att anmäla sig som frivillig ( på order av sin far ) i
jakten på rollpersonerna så fort det blir känt att Inkvisitionen jagar dem.
» Ibor och Pwendyr är gamla nog att veta något. Nog har jag hört hur de talat
någon gång om en farsot som ska drabba ön. Men tvi och ve, folk som dom
väver en mörk tråd i sitt inre, besök dom inte, jag lovar att dom bara kommer
att ställa till med ont för er. Nej, det finns en annan som kan veta något och
som sägs vara över 00 år gammal, nämligen den gamla kärringen i Gloudurr,
Frigla på näset heter hon visst.«
Omedvetet kan rollpersonerna dras mot klostret som också är den farli-
gaste platsen för dem på hela ön. Redan innan Merkul kommit kan det vara
farligt för dem att komma i närheten, förutsatt att Sorkwalan fått reda på att
två av dem är barn till en man han just har bränt i grop.
Mellan dag 3 och 0 kommer Brotvid att befinna sig i närheten av Fer-
khella för att samla växter och blommor till sina drycker som hon brygger.
Frågar rollpersonerna efter henne kommer de flesta byborna att säga att hon
nog är och samlar växter, men var har de ingen aning om.
Brotvid kan följande besvärjelser : Avbild, Chock, Hörsel, Kroppsvärme,
Magisk syn, Skingra havitner och Återfinna.
4. Nardil Posklas hus – Gästhuset
Ett hus i den lilla staden är mer än ett boningshus, det är ett gästhus med
bäddar för fem personer samt ett lite finare rum för den som kan betala för
sig. Huset ägs av Nardil Poskla som bor i ett intilliggande hus. Gästhuset är
det enda som ens i närheten kan kallas för ett värdshus och Nardil hyr ut
rummen till de få besökare som kommer från havet eller de på ön som har
ärenden i staden mer än några dagar. En gång i veckan håller han dock den
lilla ölstugan som ligger på nedervåningen öppen. Då serveras stormländskt
honungsmjöd och enkla rätter som tillagas av hans två döttrar Bildna och

3. Brotvid Sildas hus

Öns enda sierska och trollpacka heter Brotvid Silda
och är en kvinna som kom till ön för nästan fem-
ton år sedan. Hon försörjer sig som barnmorska
och spågumma och har dolt sina kunskaper
om hur magi skall tämjas mycket väl för
att inte stöta sig med Wohwin och
hans familj som alla hatar magi och
trollkraft. Skulle det visa sig att någon
av rollpersonerna är trollkarl och öppet
visar detta kommer Brotvid att söka upp
rollpersonerna i hopp om att kunna
dela med sig och också få lära sig
några nya besvärjelser.
Brotvid är viktig för rollperso-
nerna eftersom det är hon som
kan leda dom till de tre personer-
na som vet något om eldpesten,
eller om dess historia nämligen
Ibor, Pwendyr och Frigla. Brotivd
har inte mycket till övers för vare
sig Ibor eller Pwendyr eftersom
de misstänker att hon är en be-
svärjare och har gjort livet surt
för henne många gånger. Inte
desto mindre kommer hon att
nämna deras namn samtidigt
som hon spottar på marken och
täcker loskan med foten. Däref-
ter säger hon :

26 E DA I R’MA A N
Nadra, varav Bildna är äldst med sina 6 år. Nardils fru Thuwa ligger sjuk
sedan länge i en mystisk feber och ingen i familjen har längre något hopp om
att hon skall överleva nästa vinter.
Nardil har tagit sig en älskarinna i Jeanni Prasjes och gör ingen hemlighet
i att han tänker gifta sig med henne när hans fru dör. Något som ogillas av
många andra bybor samt av hans två döttrar.
En gäst sover för närvarande i en av bäddarna. Det är den okände bestiarien
Barjo Grithien som studerar Edair’maans över 200 olika fågelarter som häckar
i området. Främst har han dock kommit för att studera den mytomspunna
eldsfågeln som sägs finnas på ön Gar’farkalla, vars upptäckt han tror kommer
att göra honom känd och omtalad. Hittills har han inte funnit någon som kan
följa honom dit, men han hoppas att rollpersonerna vill hjälpa honom när de
anländer. Han kommer att erbjuda 200 guldmynt om de samarbetar.
Barjo är kanske den intressantaste personen i Vulklama eftersom han
kan styra rollpersonerna mot Gar’farkalla i ett tidigt stadium ; om de anser
sig ha tid med honom. Väljer rollpersonerna dock att hjälpa honom kommer
Barjo att övertala Itwond att ta honom och rollpersonerna till Gar’farkalla.
Eftersom Barjos arbete helt är tillägnat åt nidendomen så vågar Itwond inte
neka honom. Barjo Grithien är dock en klantig och tafatt man vilket rollper-
sonerna snabbt kommer att bli varse om. Under båtfärden ber han ödmjukt
om att få känna på ett av rollpersonernas vapen. Gärna ett mycket älskat
vapen för den olycklige rollpersonen som drabbas. Barjo kommer att fumla
när han skall svinga det i luften och tappa ner vapnet i havet. Detta olycksa-
liga mönster fortsätter bara. Vad än Barjo skall göra går något fel ; saker går
sönder, saker glöms bort, båtar förtöjs inte, mat lämnas framme. Listan är
oändlig. Dessutom tycks hans otur föras över på andra : Ett misslyckat slag
per spelkväll så länge Barjo är i närheten kommer att resultera i fummel
enligt spelledarens tycke. Barjo kommer därefter att följa rollpersonerna tills
de slår ihjäl honom eller på annat sätt gör sig av med honom. Han är så im-
ponerad av deras heroiska insatser att han kommer att följa dem i hemlighet
även om de ber honom lämna dem och ger tillbaka pengarna.
Barjo är äventyrslysten, otursförföljd samt en mycket duktig skribent och
bestiarie som talar, skriver och läser alviska flytande.
5. Majnvulds hus
För mindre än tre år sedan kom Majnvuld till ön efter en lång resa ända från
Majnjord sedan han flytt från en hotande dödsdom. Med sig förde han en
stor summa guldpengar och andra skatter som han håller gömda i sin källare.
Majnvuld är renrasig bultur och mycket skicklig i två saker, hantera svärdet
och att spåra. Ingen av dessa färdigheter har han behövt använda sig av spe-
ciellt mycket sedan han anlände till ön. Majnvuld kommer att vara mycket
misstänksam mot rollpersonerna när de kommer till ön eftersom han tror att
de är på jakt efter honom, lejda av den fylgiska familj som satt ett pris på hans
huvud. Majnvuld kommer att förfölja rollpersonerna på behörigt avstånd tills
dess att han känner sig trygg med deras avsikter, något som kan ta alltifrån
ett par dagar ända till slutet på äventyret. Majnvuld kommer inte att ta några
som helst risker om rollpersonerna skulle upptäcka honom. Med stort mod
och full kraft kommer han att försöka besegra rollpersonerna om han märker
att de är fientliga. I annat fall kommer han att rida därifrån.
Skulle rollpersonerna av någon anledning bli vänner med Majnvuld ( vil-
ket är mycket svårt och kräver att de lyckas övertyga Majnvuld om att de
inte är på ön för att verkställa hans dödsdom ) kommer han att överväga att
förena sig med rollpersonerna. Hamnar rollpersonerna i Inkvisitionens klor
kommer han dock att försöka fly och känner inga som helst skyldigheter
gentemot rollpersonerna.
Majnvuld har ett magiskt slagsvärd som han stoltserar med. Det är ett
vapen som ger +6 på SK samt +4 i skada.
6. Handelsboden
I staden finns en tämligen välsorterad handelsbod med allehanda utrustning.
Här säljs dock varken vapen eller rustningar, på sin höjd ett långspjut, några
yxor och knivar, men det är också allt. I övrigt kan man finna det mesta som
finns att köpa i en välsorterad handelsbod. Ägaren, Hjellar Fionn har också
tre hästar som är till salu för den som så önskar.
Priserna i boden är klart överkomliga och spelledaren bör dra av 20 %
från de priser som beskrivs i regelboken. Järnföremål är dock dyrare och
kostar 50 % mer än på fastlandet. Handelsboden säljer ingen mat utan det
får man byta till sig eller köpa från de andra invånarna i byn.
Hjellar är en mager kutryggig man med tomma, dimmiga ögon. Hans
händer fingrar ständigt och nervöst på en dolk av wulterben som hänger i
hans smala bälte. Hans hy har en sjukligt gul färg och munnen är kantad av
stora sår som varar och avger vätska.
Hjellar är tystlåten och börjar rollpersonerna ställa alltför ingående frågor
säger han sig ha brått till ett möte och vill stänga boden så fort det bara går.
Huset som inhyser handelsboden är ett av de största i byn. Det består av
två våningar där handelsboden tar upp den största platsen på nedervåningen.
Övervåningen består av ett enkelt kök och två sovrum samt ett förråd.
Till sin hjälp i boden har Hjellar en stum pojke vars båda föräldrar om-
kom i en drunkningsolycka för tre år sedan. De var fiskare från ön vars båt
drogs in mot de farliga reven och krossades. Man återfann deras sargade
kroppar i närheten av Askjir.
Pojken är endast tio år gammal och heter Ilan, men byborna kallar ho-
nom för Stumme.
7. Oklews hus
Oklew Bitreforsa och hans familj fyller en viktig funktion i Vulklama och
respekteras därför av de flesta. Oklew är en hantverkare som tillverkar fiske-
nät och gör rep som fiskarna använder i sin jakt på wulterfiskarna. Oklew är
stor och lång, den största och längsta personen i hela byn. Invånarna kallar
honom skämtsamt för »Trollet «och ingen skrattar så gott åt skämtet som
Oklew själv.
Oklew är gift med Tuldwa, en stor och bastant kvinna som många menar
styr Oklew mer än han styr henne. Tillsammans har de två söner på sex,
respektive nio år. Båda är klart överviktiga och mycket bortskämda. Oklew
hade aldrig mycket till övers för familjen Rughla och så länge inte rollper-
sonerna avslöjar sina namn eller att de tillhör familjen Rughla så kommer
han att ta emot dem som sina vänner. Får han däremot veta sanningen har
de liten hjälp att hämta från Oklew och hans familj. Många vet att Oklew
aldrig gillade Gwydrin men få vet varför. Sanningen är att Gwydrin kom på
Oklew med tidelag och hotade att avslöja honom om han inte slutade.
8. Prasjes hus
Sifa Prasje bor i ett fallfärdigt skjul med sina fem döttrar, Jeanni, Lykta,
Annha, Denniwa och Perwla. Jeanni är äldst med sina 8 år och giftaslysten.
Sifa är sömmerska och förser byborna med i första hand segeldukar och fis-
kerockar. Kläderna tillverkar de flesta invånarna själva, men när det kommer
till utrustning att använda på sjön vill dom vara säkra på att saker och ting
håller och då går de till » sömmerskan « som Sifa kallas.
Sifa var en gång en mycket vacker kvinna och många slogs om hennes
gunst. Den lycklige Lorde, son till Verkan Prasje blev dock den som fick
gifta sig med Sifa efter en tvekamp som än idag är omtalad på ön. Lorde dog
dock, liksom många andra här på ön när havet slukade hans arma själ en
mörk höstkväll då stormarna rasade som värst för 2 år sedan. Idag är Sifa
46 år gammal men har inga planer på att skaffa sig en ny make.
Sifa har sparat 00 silvermynt som hon kommer att erbjuda antingen
rollpersonerna ( om de träffar på henne ) eller Merkul Sul’Sac för att ta med
sig två av de yngsta döttrarna till fastlandet och sätta dom i kloster.
Sifa är mycket troende i nidendomen och respekterar Sorkwalan och allt
han gjort för byborna.
Jeanni Prasjes, Sifas äldsta dotter, är Nardils älskarinna. Det betyder
dock inte att Jeanni inte är intresserad av andra, det vill säga yngre eller vack-
rare, män med hållbarare löften om giftermål än Nardils.
EDAI R’MAAN 27
9. Alazais hus
Det enda huset helt i sten i Vulklama är Alazais hus. Huset är litet men
prydligt och välskött. Det syns att den som bor här har råd med det där
lilla extra. Här bor Alazais, en lärd man som förut tjänade vid klostret men
som på ålderdomens höst valde att dra tillbaka sitt löfte till Gave och istället
bosatte sig i Vulklama.
Alazais själv är normalt byggd med ett visst utmärglat utseende. Klos-
trets hårda liv har satt sina spår i ansiktet. Ögonen ligger inbäddade bakom
tjocka djupa fåror och det syns att Alazais suttit länge och djupt koncentre-
rad böjd över lärdomens texter.
I byn är Alazais känd som » gubben « och det är allmänt känt att han kan
både nordvrok, vildvrok, estiatika, alviska och väströna ( FV 2 i både tala
och läsa/skriva ). Han anses bevandrad i både historia och geografi ( FV 8 i
båda ). Sedan han drog sig tillbaka från klostret har han fungerat som öns
mantalsskrivare och noterar noga varje födelse och bortgång.
0. Ägghuset
Ett hus i byn går under namnet » ägghuset «. Det är en liten skranglig kåk
som inhyser den unga Triskwa och hennes fjortonåriga son Bwelm, samt
Triskwas far Ilbor. Familjen försörjer sig som äggplockare utmed de lodräta
klipporna på öns södra sida. Bwelm är känd som en smidig och snabb klätt-
rare, Triskwa likaså. Ilbor som nu är 89 år och öns näst äldsta person är för
gammal för att göra något annat än att sitta vid brasans värmande eld och
minnas tiden då han var ung.
Det är känt i staden att Ilbor är en av få invånare som varit på alvön
Gar’farkalla och återvänt. Han berättar inte gärna om sin upplevelse där
men om rollpersonerna pressar honom kommer han att säga följande :
»Vid de stormiga havens fruktade andar, vid skeppen som klyver dyningarna
och de skummiga vågtopparna som ivrigt slukar stränderna, ön är sanner-
ligen en hemsk plats. Jag och min bror var endast tolv år fyllda och trots
varningar tog vi vår lilla båt byggd av vrakspillror och satte årorna i den höga
sjön. En dag tog de oss att komma dit, men fylld av skräck och fasa tog det
mig själv endast en halv dag tillbaka. Min bror, ack min bror som jag älskade
så mycket blev kvar på ön.«
Efter det vägrar Ilbor att säga mer.
. Rajmondas hus
Här bor Rajmonda och hennes nu tre år gamla son. Rajmonda är Majnvulds
tjänarinna. Hon är trolovad med Jun. Rajmonda är endast 6 år gammal och
genom löften och hot tvingade Sorkwalan henne att begå otukt med honom.
Efter det fick Rajmonda sin son vars far alltså är Sorkwalan. För detta har
hon blivit utstött av många av byns invånare och tvingats ta anställning hos
den nyckfulla och aggressiva Majnvuld.
2. Brödernas hus
Guille och Jun heter de två bröder som är fiskare på Itwonds skepp. Guille
är äldst med sina 27 år, Jun yngst med sina 22. Förra hösten lovade Jun och
Rajmonda varandra evig kärlek och vid nästa ö-ting kommer de att gifta
sig. Detta har gjort Guille ängslig och orolig eftersom han då blir ensam i
huset. De två bröderna är utseendemässigt varandras motsatser. Guille är
stor, tjock, ful och bryr sig mycket lite om sitt utseende. Jun är vacker och
finlemmad, har ett långt brunt hår oftast uppsatt i en fläta på ryggen.
Trots att många andra bybor helt har förkastat Rajmonda har Jun fattat
tycke för den unga flickan vilket i sin tur har fått andra i byn att smutskasta
även Jun.
Guille kommer däremot att bli förälskad i Gwydion vid första ögonkas-
tet. Han kommer att göra allt för att få hennes uppmärksamhet. Han kan
varken erbjuda henne utseende eller rikedom. Däremot kommer han att er-
bjuda henne sin eviga kärlek. Guille är en hopplös romantiker som in i det
28 E DA I R’MA A N
sista tror att Gwydion skulle kunna bli hans. Nekar Gwydion till hans frie-
rier kommer han att bli rollpersonernas fiende när Inkvisitionen kommer.
3. Smedjan
Darc Manhwe, återvände till Edair’maan efter nästan 20 år på fastlandet.
Han är en grovsmed och läderhantverkare som tillverkar allt som byborna
behöver för sina arbeten. Darc lever i smedjan tillsammans med sin fru Sil-
jerd och deras 8 barn. Siljerd är till hälften bultur och till hälften stormländ-
ska vilket har gjort att deras barn har ett vilt och mörkt utseende.
4. Fårstugan
» Fårstugan « kallas det lilla hus där Sybille och Bernond bor. Sybille är 36
år och Bernond är 4. Huset de bor i är litet och enkelt, men av vandrar-
stavarna och utrustningen som finns utanför huset förstår man att de som
äger huset inte tillbringar speciellt mycket tid här. Sybille och Bernond har
inga barn och försörjer sig på den lilla hjorden av får som de vallar på vul-
kanslätterna norr om Vulklama. Båda två känner ön mycket väl och om roll-
personerna vill ( och kan betala för sig ) kan någon av dem tänka sig att föra
rollpersonerna vart de vill.
I sin stuga tillverkar de både ost och smör. Ullen säljer de till sömmer-
skan och skinnen till smeden. De lever ett relativt gott liv men är sorgsna för
att de inte kan få barn.
5. Stenhuggaren
Olbar Grovhugge är nidendomsk stenhuggare som arbetar åt klostret på
uppdrag av Sorkwalan, men är egentligen Merkuls hemlige spion. Han är
mycket skicklig i sitt arbete och vida känd även på fastlandet. Han placera-
des på ön för att det fanns så bra råmaterial på ön, samt för att spionera på
Sorkwalan. Hans hus ligger centralt och har två våningar samt en källare.
Bakgården är skymd av ett högt trästaket. Olbar tar sig endast tid att träffa
eller samtala med Sorkwalan eller någon annan högt uppsatt inom niden-
domen som till exempel Merkul Sul’Sac. Han kommer att erbjuda sitt eget
hem som Inkvisitionens temporära högkvarter i Vulklama när de anländer.
Övriga hus
Övriga hus som finns markerade på kartan är antingen förrådsskjul, red-
skapsbodar eller till för djur och kreatur.
Skeppet i Vulklama
Kaans krigsskepp ligger fast förankrat utanför reven för att inte slås sönder
mot de höga klipporna. De säger till öborna att de kommit från Osthem för
att handla varor på Edair’maan, men stannar lite längre för små reparationer
på skeppet. Skeppets riktige kapten heter egentligen Liva Narskiold, men
hon poserar istället som en ungmö på väg till sin fästman i Vortland för
att inte väcka misstankar hos öborna ( och senare Inkvisitionen ). Istället ut-
ges styrmannen Hraug Junker för att vara skeppets kapten, en roll som han
mer än gärna tar på sig. Resten av besättningen består av sexton män. För
att vara ett sådant stort skepp så har skeppet minimal besättning. Detta är
till amurernas fördel eftersom de då inte heller kan misstänkas för att vara
sjörövare.
Själva skeppet har två master och två däck med ett stort lastutrymme.
Det är Fjals allra största och snabbaste skepp – landets stolthet. Dess be-
sättning är följaktligen handplockade för sitt uppdrag. Skeppet är tillverkat
av samma beständiga material som Inkvisitionens skepp ( svart järnek ) men
är sparsamt utsmyckat. Faktum är att ingenting på skeppet saknar praktisk
betydelse för en lång seglats. Seglen är tillverkade av tjärfärgat lin ( impreg-
nerat ) och har en grådaskig ton, men är beständiga mot väder och vind.
Besättningen släpper inte ombord någon på skeppet, utom Inkvisitionen
när den anländer och skulle kräva att få komma ombord. Mot rollperso-
nerna och öborna är amurerna dock kallsinniga. De säger att de inte är klara
med reparationerna ännu och inte behöver någon hjälp heller. Under inga
omständigheter släpps någon annan än Inkvisitionen ombord. De flesta om-
bord talar både nordvrok och väströna och har lite finare anletsdrag än de
andra amurerna. Ett liv till sjöss har även gett dem djupare förståelse för
andra kulturer och kulturinslag. Inkvisitionen kommer därför att betraktas
med största respekt. Hela besättningen kan till och med låta sig konverte-
ras till Rortans trossatser och bekänna sig trogna inför Gave om det skulle
behövas, vilket gläder Inkvisitorerna. Skeppet bevakas dygnet runt av minst
fyra besättningsmän som jobbar i skift.
En av besättningsmännen är dock avvarad för större syften än att vakta
skeppet. Det är den sextonårige skeppspojken Jorgos som fått den ärofyllda
uppgiften att agera som kontaktperson med Kaans amurer i fängelset. Varje
gång något utöver det vanliga inträffar eller en gång varannan vecka beger
han sig till fängelset för att avge rapport. Han ger sig alltid av vid midnatt. På
natten springer han, på dagen sover han gömd under buskar, gräs och mossa.
Brea Eldstunga har överfört en mental karta på hela ön sedd uppifrån så att
Jorgos alltid ska veta exakt var han befinner sig. Detta och det faktum att
Jorgos är en bra löpare med god kondition och mörkersyn gör honom läm-
pad för uppgiften. Jorgos har likt andra amurer fört med sig drag från trollen.
I hans fall så har han mörkersyn till priset av gula ögon. Händelser som får
Jorgos att ge sig iväg i förtid kan vara att rollpersonerna eller Inkvisitionen
har anlänt. Det kan även vara att Liva sett eller hört något viktigt.
På skeppet kan den som smyger sig ombord finna allahanda skepps-
utrustning. Där finns allt från tunnor med tjära, till lin och hampa, bland
all tross som ligger utspridd. Skeppet saknar last eftersom Kaan tog med
sig allt som kan väcka misstankar till fängelset. Det enda som kan vara av
intresse vid en första anblick är lite torkad fisk samt lite koppar med Vild-
ländsk prägel. Detta är anledningen till att besättningen säger att de seglade
från Osthem. De tog helt enkelt över identiteten av en båt från Osthem som
de sänkte på vägen till Edair’maan, med allt från flaggning till papper och
loggbok. Om någon söker igenom det undre akterpartiet och lyckas med ett
slag i färdigheten Finna dolda ting kan man hitta en vapengömma bakom
ett dolt rum. Vapnen i rummet har samtliga amuriska kännetecken såsom
sågtänder, hullingar eller andra modifikationer av ovanligt slag. Det finns
2T6 + 6 vapen av alla vanliga typer ( exempelvis bredsvärd ) samt T6 + 3 va-
pen av alla ovanligare vapentyper ( exempelvis piskor ). Spelledaren kan om
han vill göra upp en lista i förväg där även hantverkskvalitet är inräknat.
Klosterbyn
Förutom vapen finns ett antal rustningsdelar. Det finns 2T6+6 heltäckande
nitläderrustningar samt T6 +  heltäckande helrustningar. Allt som saknas
är hjälmar eftersom amurerna inte använder sådana. Alla rustningar är präg-
lade med Kaans nya härtecken, Den svarta solen.
I Vulklama kan man träffa på Liva Narskiold som är ute och handlar ( spio-
nerar ). Hennes eskort består av minst en besättningsman. Brea Eldstunga
har öppnat en spirituell länk till Liva varje gång hon har haft någonting att
säga. Det har varit en så kallad envägskommunikation. Liva har främst fått
order att hålla utkik efter främlingar som anländer till ön och kan störa
Kaans planer ( till exempel rollpersonerna ). Särskilt viktigt är det om dessa
säger att de är trolovade med Govannons döttrar. Liva är mycket frågvis men
binder in sina frågor på ett förföriskt sätt, både mot kvinnor och mot män.
Liva är dock inte intresserad av att flörta in sig med någon på ön för sitt eget
behag utan använder den tekniken för att lättare erhålla informationen hon
söker. Hon har upptäckt att människans psyke fungerar så att den som får
positiv uppmärksamhet lättare släpper sin naturliga vaksamhet.
Klo†ret ‰ Gloudurr
Klostret leds av gavlianen Sorkwalan Allvione en man från Dranvelte med
mycket otukt på sitt samvete. Innan Sorkwalan kom till klostret för mer än
sexton år sedan hade det stått tomt och öde i nästan tjugo år eftersom man
hade svårt att rekrytera folk till ön. Sorkwalan förde med sig en skara på fem
andra bröder och började återomvända de öbor som hängivit sig åt gamla
havsgudar eller åt Stormes trosläror.
Klostret har sina anor ända sedan dess de första sjömännen från Dranvelte
kom till ön i mitten av Profeternas tidsålder, långt innan nidendomen fått fäs-
te i landet. I omgångar har det byggts ut och förbättrats men alltid med dåligt
virke och oskickligt folk. Trots att bröderna som är stationerade i klostret gör
så gott dom kan för att hålla klostret i gott skick är det egentligen bara själva
huvudbyggnaden som är något att skryta över. Huvudbyggnaden är en, för ön,
ståtlig byggnad med stengrund. Klostret har egentligen inte saknat resurser de
sista sexton åren. Varje år har klosteradministrationen i Dranvelte spenderat
betydande summor för att rusta upp klostret och för att prästerna på ön skall
kunna fortsätta med sitt värv. Sorkwalan har dock sett till att merparten av
de klirrande guldmynten har hamnat i en kista som är hans egen. Den lilla
skatten har han tänkt föra med sig hem till Dranvelte när han lämnar ön.
Något han planerar att göra om fyra år. Då har han tjänat beskickning-
en i tjugo år och kommer att kunna dra sig tillbaka utan misstanke
med en stor ersättning för det han uträttat i nidendomens
tjänst. Vad ingen vet är att kistan med pengar rymmer
långt mer än vad en sådan ersättning skulle vara.
Utanför klostret ligger munkarnas små åkrar
där de i den torra och näringsfattiga jorden försö-
ker att odla det som går. Innanför murarna har de
en liten svinstia och en hönsgård och klos-
tret är relativt självförsörjande även om
de då och då måste handla varor i
Vulklama.
Det är allmänt känt att
mycket få av gavlianerna
( eller gerbanis präster
som finns
EDAI R’MAAN 29

eller har funnits på ön ) har lyckats utföra någon av sina böner på ön. Om
detta beror på att de präster som kommit hit inte är tillräckligt rena i sin tro
eller att ön helt enkelt glömts bort av gudarna är det ingen som vet. För spel-
ledaren kan det vara bra att veta att när den mörka kraften började sippra
ut från svärdet blockerades den kanal som går mellan gudarna och de som
har lärt sig maktböner. För att lyckas med en bön på ön krävs mer än FV 0
i färdigheten Bönekonst, något som kommer att förvåna den av rollperso-
nerna som är präst.
Med stor sannolikhet kommer rollpersonerna att bege sig till klostret
och ställa Sorkwalan till svars för vad han har gjort. När de begär att få
träffa Sorkwalan kommer munkarna som tar emot dem först försvinna bort
och sedan återvända med budet om att Sorkwalan inte befinner sig i klostret
utan är ute på en liten missionsresa runt ön. Man säger att han väntas åter-
komma om fem dagar. Inget av detta är naturligtvis sant. Sorkwalan hatar
att lämna klostret och kvinnorna som han träffar i stort sätt varje natt.
Förr eller senare kommer rollpersonerna med stor sannolikhet att genom
våld eller hot, eller bara slumpen att stöta ihop med Sorkwalan som först är
självsäker och sedan blir mer och mer orolig. Sorkwalan kommer att luta
sig mot sitt ämbete som högste präst på ön och säger att han inte behöver
avslöja någonting om händelserna i Eldhwin. Efter påtryckningar kan han
dock avslöja att han med stor säkerhet vet att Gwydrin var besatt av en inre
ondska och behövde renas.
Sorkwalan kommer hela tiden att skylla på att han har mycket att stå i
och mycket att göra. Han försöker att skjuta på alla möten med rollperso-
nerna men lovar samtidigt att tids nog ska han berätta allt för dem. Om de
nu bara så vänligen vill vara snälla och lämna honom. Han försöker givetvis
skjuta upp deras möte tills dess att Merkul anländer. Då vet han att han inte
30 E DA I R’MA A N
behöver besvara fler frågor från rollpersonerna. Det är dom som kommer
att få svara på frågor. Sorkwalan är en riktig kappvändare och han avläser
skickligt alla situationer.
En vecka innan Sorkwalan bränner ner Eldhwin anländer ett mindre
skepp i Vulklama. I skeppet finns fem Demon-
bröder som agerar förtrupp för Merkuls stora
följe. Med dessa fem fruktade krigare vågar
Sorkwalan genomföra den räd som leder
till att Gwydrin och folket på Eldhwin
dödas. Rortväktarna kommer att hålla
sig i närheten av klostret ända till dess att
Merkul anländer. Skulle rollpersonerna bli
för våldsamma mot Sorkwalan eller någon
av de andra klosterbröderna kommer man
att kalla på de fem Rortväktarna.
En tjock men inte speciellt hög stenmur
löper runt hela klosterområdet. Muren är gjord
av svarta lavastenar, är 2 ½ meter tjock och
knappt två meter hög.
Innan Merkul kommer med hela sin styrka
finns den ingen som håller vakt annat än de
fem Rortväktaran som gör sporadiska turer runt
klostret varje natt. När Merkul väl har anlänt
kommer han själv att ta över Sorkwalans rum,
de andra låter uppföra en liten tältstad utanför
gästhuset. Dag, som natt står det en vakt vid
varje port och en vakt utanför själva huvud-
byggnaden.
A. Huvudbyggnaden
Huvudbyggnaden är uppförd delvis i sten och delvis i trä. Det är en bastant
byggnad som ger ett gediget intryck på alla besökare. Två väl tilltagna portar
i järnek hålls på plats av sex kraftiga gångjärn för varje dörr. Ett stort järn-
beslag föreställande en ek täcker varje dörr och ger ett mörkt och dystert
intryck. Ovanför porten finns ett stort märke av eken, på taket till det mit-
tersta tornet sitter en nästan fyra meter hög stiliserad ek likaså.
. Ankomstrum
Ett litet rum med två små träbänkar. I övrigt mycket enkelt inrett. En olje-
lampa hänger i taket och är tänd även nattetid. Längre än hit kommer aldrig
rollpersonerna in i klostret om de inte tar sig in som objudna gäster eller
med våld.
2. Helgedomen
Rummet är klostrets allra heligaste och här samlas bröderna två gånger per
dag för att visa sin vördnad till Gave. Helgedomen är enkelt inredd med
låga träbänkar och höga ljusstakar i järn. Ljusen som sitter i ljusstakarna är
långa ock tjocka gjorda av bivaxljus från Arje. Fyra vackra pelare i sten håller
upp taket. Pelarna är delvis täckta med enklare kopparplattor men visar en
imponerande historia över den Enda guden.
Ett imponerande altare finns vid den bortre väggen. Dess skiva är av mas-
siv vit sten och ytan är lika len och slät som en havssten. Detta är en av
alvstenarna.
Bordsskivan är tjock och tung och för att kunna läsa texten som står
på dess undersida krävs det att man vänder på den. Detta kräver ett lyckat
slag på motståndstabellen, där samtliga som försöker lyfta får använda sin
STY mot stenens STO som är 75. Varje försök som misslyckas resulterar i en
risk att man tappar stenen och den slår ner i det hårda stengolvet. Den som
lägger ihop bitarna kan fortfarande se vad som står men ljudet har med stor
sannolikhet väckt Sorkwalan om det är på natten, eller dragit till sig kloster-
brödernas uppmärksamhet om det är på dagen.
 Stenen är sliten och nött av tiden och därför syns texten mycket dåligt. Därefter pekar de alla i riktningen mot Gar’farkalla och säger » dit vill ni
På alviska står det : inte åka, ingen har återvänt så länge någon kan minnas «.

[…] regnet efter. Det finns en dörr i den bortre väggen som leder in till en korridor. En bas-
Där den första utstrålningen misslyckas tant trappa i sten leder upp till plan 2.
Skall en ny ta plats.
Bortförd av mörka vinda[…] 3. Skrivrum
[…] och […] tillbaka som […] I ett stort och luftigt rum med fyra fönster står sex skrivpulpeter. Själva bor-
den är enkla och simpla men gåspennorna som står på varje bord och bläck-
Mörka krafter väcks till liv et, tyder på att munkarna värderar sina skrifter högt och vill att kopiorna
Eld och sot skall spridas de gör skall hålla yppersta kvalité. Här görs avskrifter och översättningar
I dessa oskyldiga kroppar till klostret från de böcker man lyckats låna eller komma över på fastlandet.
Som ett gift […] etter Dagtid finns det alltid någon i rummet som arbetar. När mörkret faller på
[…] och dö […] finns här alltid tre bröder som står lutade över sina pergament. Bröderna
lämnar rummet vid skymningen. I rummet finns två bokhyllor med blan-
En vision skall de få dade skrifter och pergament, här finns också sexton helt oanvända böcker,
två val skall han ge dem sex vackra pennor och tio mindre bläckbehållare. I böckerna som finns i det
Av den som skyddar de tre här rummet kan man mest hitta enklare böner, avskrifter om Gave och en
Vid stjärnornas brunn och annan historisk händelse på ön, men inget av betydelse. I övrigt inget
På ön som är fruktad och hatad av betydelse.

[…] inget är rätt […] 4. Biblioteket

[…] båda är fel […]
På ön finns det en ramsa om en stjärnbrunn som de flesta på ön kan, stor
som liten, ung som gammal. Nämner rollpersonerna kommer den de frågar
att rabbla ramsan :
När solen faller och stjärnorna tändas
Titta i stjärnbrunnen och låt en olycka vändas.
Hitta källan på alvernas ö
Där drömmar blir verkliga och ingen kan dö
Hit in kommer man bara om man har en nyckel. Den enda som har nyckel
hit är Sorkwalan och, när Sorkwalan är död, Merkul. Dörren till biblioteket är
en bastant trädörr framför en gallerdörr. Att forcera trädörren kräver ett STY
mot BV-slag (dörrens BV = 30) på motståndstabellen. Att forcera gallerdörren
kräver två lyckade slag på motståndstabellen, den aktives STY mot dörrens BV
(gallerdörrens BV = 35). Det krävs ett lyckat slag på färdigheten Dyrka lås med
modifikationen –2 för att dyrka upp låset i dörren och – för gallergrinden.
I biblioteket finns många vackra och värdefulla böcker. De flesta är stora
och otympliga samlingsvolymer som dock har ett begränsat värde var och en.
Två böcker är dock mycket intressanta : dels Sorkwalans första bönebok som
finns här, och en kunskapsbok om växter.
I Sorkwalans bönebok finns tre maktböner som en nidendomspräst kan

EDAI R’MAAN 31

Klostrets
huvudbyggnad
försöka lära sig : Gudomlig andedräkt, Heligt skydd och Heligt ljus. Att lära
sig bönerna tar tre månaders dagliga studier i anspråk och kräver ett lyckat
färdighetsslag i färdigheten Bönekonst.
Kunskapsboken kräver dagliga studier i tre veckors tid varefter den som
har läst boken får FV 3 i färdigheten Botanik.
Båda böckerna är skriva på estiatika.
5. Inre kammaren
Den inre kammaren är ett rum helt utan fönster eller gluggar. På den västra
väggen finns ett stort skåp i järn med ett kraftigt lås ( krävs ett lyckat slag på
färdigheten Dyrka lås, med modifikationen –2 ). I skåpet förvaras de hem-
ligaste och mest dyrbara böckerna i hela biblioteket. Bland annat finns en
detaljerad kartbok över Ejland och Fynhem full av anteckningar och små no-
tiser. Dessutom finns här en bok om alver. Den som läser boken får färdig-
heten Kulturkännedom ( alver ) FV 2. Boken är skriven på estiatika. I kam-
maren finns en mängd böcker, de flesta dock rätt alldagliga religionsböcker
som beskriver nidendomens heliga riter och handlingar. Det finns även ett
par lexikon från estiatika till väströna och vice versa. Böckerna är krångligt
skrivna och kräver ett färdighetsvärde på 9 för att lyckas förstå.
I skåpet finns också en mängd brev och korrespondens mellan Sorkwalan
och Miger Ovus i Dranvelte. Den som läser breven ( krävs färdigheten Läsa/
Skriva ( väströna ) minst FV 4 ) förstår att Sorkwalan en gång varit en väldigt
högt uppsatt präst i nidendomens tjänst.
6. Hallen
En stor hall löper över nästan hela våningsplanet. Från hallen leder trappor
ner till själva kyrkan och upp till de båda tornen.
7. Förråd
Dörren till förrådet är låst. Falle och Sorkwalan har varsin nyckel som öpp-
nar låset. I förrådet förvaras mest gamla högtidskläder i två stora kistor samt
tio mindre ljustakar i järn. Dörren har BV 8.
32 E DA I R’MA A N
8. Förråd
Dörren till förrådet är låst. Falle och Sorkwalan har vars en nyckel som öpp-
nar låset. I förrådet förvaras en massa bråte som klostret har samlat på sig
under åren men som ingen har vett att slänga. Här finns stolar, pulpeter,
täcken och diverse kasserade redskap.
9. Arbetsrum
Det här är Sorkwalans arbetsrum. Oftast sitter han här under dagarna och
skriver ändlösa brev eller läser någon av de erotiska böcker som han har
smugglat in från fastlandet. Dessa böcker håller han väl gömda i en lönnlåda
i sitt skrivbord ( krävs färdigheten Finna dolda ting för att upptäcka ).
Mitt i rummet står ett bastant skrivbord med en stenskiva. En vackert
snidad trästol med högt ryggstöd reser sig imponerande bakom skrivbordet.
Dörren in till rummet är också den gjord av järnek, belagd med kraftiga
järnbeslag. När Sorkwalan befinner sig i rummet är den alltid olåst ( ingen
skulle våga gå in i rummet utan att knacka först ). Nattetid är dörren låst och
kräver då ett lyckat slag på färdigheten Dyrka lås.
0. Sorkwalans sovrum
En enkel dörr som saknar lås, men som har en regel på insidan leder in till
Sorkwalans sovrum. I rummet finns en fin säng med stoppad madrass och
en fjäderfylld kudde. I ett skåp på den norra väggen hänger hans samling
högtidskläder vilka alla håller en extremt hög klass, även i jämförelsevis vad
man bär på fastlandet. I övrigt inget av intresse.
. Mottagningsrum
Rummet är fint inrett med fyra stora fåtöljer i skinn och ett stort bord. Hit
förs de gäster som Sorkwalan kan tänkas ha på besök ( men även flickorna
från klosterbyn, om nätterna ). På golvet ligger en vacker röd matta och på
väggarna har man målat vackra motiv om öns historia. På en av målning-
arna kan man faktiskt se hur det såg ut när alla stenarna stod på plats vid
vulkanen.
B. Gravplats
Bakom huvudbyggnaden, inramad av en stenmur ligger en liten begrav-
ningsplats för klosterbröderna. Totalt sett är det fem stenhögar och under
alla ligger en begravd klosterbroder.
C. Cellbyggnaden
En bastant träbyggnad i två våningar fungerar som klosterbrödernas bostä-
der. En trappa leder upp till den första våningen och vidare upp till plan
två. På våning ett löper en lång gång längst med den västra väggen. Cellerna
ligger mot den östra väggen och är totalt 2 till antalet. Några av cellerna är
tomma. Cellerna är anspråkslösa och enkla. Endast en säng och en liten pall
tillsammans med ett förvaringsskåp finns i rummet. Samtliga rum har en
blodsdroppe målad på väggen ovanför varje säng.
Plan två innehåller ett större rum som är en matsal, och ett mindre rum
som är ett kök. Från plan två leder två stegar upp till de båda tornen som
finns på byggnaden. Tornen saknar väggar och används när bröderna blåser
i hornen för att markera när det är mässa. Två stora horn ( urholkade hrim-
tursehorn ), ett i varje torn hänger i tjocka kedjor från torntaken.
Ytterdörren till bygganden är aldrig låst.
D. Lada och stall
Byggnaden är ett stall i en hög våning. Här finns tio grisar, sex får, fem hästar
( plus de nyanlända Rortväktarnas hästar ) och tjugo höns. I den lägre vinkel-
byggnaden förvaras hö och foder år djuren.
E. Hantverkshus och verktygsbod
Ett trähus med stengrund fungerar som smedja, hantverkshus och verktygs-
bod. Här inne finns ett gytter av redskap, råvaror och halvfärdiga saker. Ul-
vir Roan håller till i huset från tidig morgon till sen kväll. Han bryr sig aldrig
om att låsa huset och ingen annan bryr sig.
F. Gästhus
En mindre byggnad i ett plan och två mindre rum fungerar som klostrets
gästbostad. De som kommer långväga för de stora mässorna eller högtider-
na kan få tränga ihop sig i huset mot en liten gåva till klostret. De fem Rort-
väktarna som kommit i förväg har tagit huset i besittning. På gårdsplanen
utanför kommer de Rortväktare som kommer med Merkul att slå upp sina
tält och göra en liten tältstad.
Annat löst folk i klostret
Förutom de åtta bröderna och Sorkwalan själv finns det i anslutning till
klostret :
■ Tre drängar som sköter svinstian, de sex hästarna och hönsgården. De
bor i stallet.
■ En matmor som gör maten. Hon sover i köket i cellbyggnaden.
■ Tre pigor som hjälper till med tvätt och mat. De sover tillsammans med
matmor i köket.
■ En springpojke. Han sover med drängarna i stallet.
Klosterbyn
I anslutning till klostret finns en liten by som allmänt kallas för Klosterbyn.
Det finns två betydande grupper i den lilla byn, dels en skara fanatiska an-
hängare till nidendomen som kom tillsammans med Sorkwalan och dels en
grupp fattighjon som lever på klostrets goda vilja. De flesta husen i byn har
ett träd planterat på sitt tak, eller en symbol som föreställer ett träd. Den
första gruppen kallas sig själva för Sorkwalaner och anser att Sorkwalan är
den gode guden Gaves språkrör. Sorkwalanerna går klädda precis som mun-
karna och för en ovan besökare kan det vara svårt att skilja på vem som är
munk och tillhör klostret och vem som lever i byn.
Sorkwalanerna har anammat den så kallade rortnidendomen, en sträng
tolkning av rortan, nidendomens heliga skrift. De lever sida vid sida i gemen-
samma grupper som delar allt ifrån fruar, barn, och boskap, till mark, pengar
och andra ägodelar. De flesta har dock valt att bilda par och har gemensam-
ma barn, men enligt utövarna av denna hårda tolkning skall man hjälpa allt
och alla och vara öppen för att ständigt stå till tjänst för
den som behöver det. Moteffekten är att de är yt-
terst sparsamma och ovilliga att hjälpa de som inte
är utövare av denna strängare tolking, varför de
också beblandar sig så lite som möjligt med andra
invånare på ön. Rollpersonerna kommer att få li-
ten hjälp från byborna om de inte visar sig mycket
mottagliga för detta hårda budskap. Fattighjonen
som lever i husen norr om vägen gör i stort sätt
vad som helst för lite pengar och mat, men utåt
sett är de givetvis starkt troende som själva valt
att bosätta sig i klosterbyn.
Sorkwalanerna ser som sin främsta upp-
gift att hjälpa klosterbröderna och se till så
att dom får så mycket tid som möjligt över
för bön och sång i Gaves ära. De flesta i
byn arbetar ute på sädesfälten, med olika
typer av enklare hantverk eller fiske
och jakt längst med kusterna.
Tre kvinnor från fattighu-
sen spenderar av och till
nätterna med Sorkwalan.
I utbyte av sina tjänster
förser han dem med bröd och
mjöd. Många av byborna vet om detta men gör ingenting. Alla är rädda för
prästen eller respekterar honom så mycket att de tror att han vet vad som är bäst.
Sorkwalanerna har ingen ledare och de gör ingenting om inte Sorkwalan
säger åt dem att göra det. Dagen efter det att klosterbröderna bränns i grop
i Vulklama begår dom kollektivt självmord genom att slänga sig ut från klip-
porna. De anser alla att de bär skuld liksom bröderna och bör straffas om
det är Merkuls åsikt att bröderna var skyldiga.
Fattighjonen har en självutnämnd ledare som heter Brajgind Vintertopp,
men som kallas för » Fattigkungen «. Brajgind är en gamal tjuv som kom till
ön på flykt undan sina plågoandar på sin ålders höst för nio år sedan. Braj-
grind är en ondskefull och egoistisk man som jobbar i det fördolda. Inte säl-
lan skickar han ut några av fattighjonen för att stjäla får eller torkad fisk från
någon av gårdarna på ön. Det var länge sedan han använde sina egna färdig-
heter eller sin utrustning men i en liten kista under hans säng kan man hitta
två vackra kastdolkar i mithril och fyra flaskor med gift. Giftet är så kallat
svart död-gift ( muskelgift ) och har STY 27. Varje flaska innehåller en dos.
I ett av kvinnofattighusen lever Frigla på näset, hon är en av de tre som
kan berätta om alvstenen i klostret. För att avslöja det hon vet kommer hon
dock att begära att rollpersonerna först tar livet av Brajgind som är hennes
värsta plågoande. Gör rollpersonerna detta ( alternativt lockar med mer än
30 silvermynt ) kommer hon att avslöja det hon vet.
Va †ja llagård
På en utskjutande klapperstensklippa nästan femtio meter ovanför havet lig-
ger Vastjallagård och tar emot de kalla vindarna från havet innan de med
kraft och beslutsamhet letar sin in över ön. Kanske är det just den här plat-
sen som en gång gav Edair’maan dess riktiga namn. Här klagar man näm-
ligen ofta över de hårda och bistra vindarna som plågar gården och dess
härdade hus. Det imponerande långhuset står direkt på klipporna eftersom
det tunna jordlagret sedan längre blåst bort med de fuktiga havsvindarna.
Bakom själva huset finns en redskapsbod och en djup brunn. Själva långhu-
set fungera som både bostad och hantverkstad och i viss mån förråd.
De flesta på gården lever på att jaga de klippmåsar som lever i stort över-
flöd bland klipporna på öns östra sida. Av fåglarna får de både kött och dun
som man sedan använder för att byta till sig kompletterande föda i Vulklama.
Klippmåsens ägg är stora och ett par gånger om året ägnar man sig istället åt
att samla in äggen vilket är en farlig uppgift eftersom samlaren måste ge sig
ner på de hala förrädiska klipporna som stupar brant ner i havet.
Vastjallagård
EDAI R’MAAN 33
 Gården är en släktgård som
gått i arv i flera generationer
och alla som bor här idag är
ättlingar till, eller ingifta i den
Jalwindska släkten. Jalwindarna
håller sig för det mesta på sin kant
liksom de andra på ön. Vid be-
hov beger de sig till Vulklama
för att inhandla varor eller
byta sina egna. Jalwindarna är
alla starkt troende i nidendo-
men och många av dem besöker
klostret minst en gång i månaden för
att delta i gudstjänsterna.
Gården styrs av Dwind Jalwind, en
ärrad hemvändare som spenderade många
år i sin ungdom på fastlandet som krigare i Dranveltes armé. När hans far
dog återvände Dwind och hävdade rätten till gården trots att hans yngre brö-
der mer eller mindre hade tagit över egendomen. De två bröderna ( som lever
på gården med sina familjer ) vågar inte sätta sig upp mot den äldre brodern
men planerar att när tiden är mogen låta honom försvinna eller förolyckas
i en hemsk olycka. Trots att bröderna har varit mycket hemliga med sina
planer är det något som Dwind fått reda på, men han håller tyst och väntar
istället på rätt tillfälle att göra det omvända. På så sätt skulle han få ett stort
hushåll att styra över utan inblandning av de andra bröderna. Dessutom har
han fattat tycke för den yngre brodern Svidhs fru. Om det är ömsesidigt vet
han inte, men Dwind är van vid att ta det han vill ha med våld.
Spelledaren kan givetvis använda den bakomliggande intrigen på flera
sätt. Kanske ber de två yngre bröderna rollpersonerna om hjälp med att
dräpa sin äldre bror, eller vice versa. Hursomhelst, den som besöker gården
märker att något inte står rätt till.
Förutom de tre bröderna och deras familjer lever även deras tre systrar
med respektive män och familj i det stora huset. Systrarna, liksom deras
män har lite att säga till om och håller sig på sin kant. Helst vill de inte
bli inblandade i brödernas maktkamp. En av systrarna Lwinda, är gift med
Oklews (Vulklamas hantverkare ) bror.
Alla på gården, inklusive Dwind är starkt troende och det är inte speciellt
troligt att de skulle hjälpa eller skydda rollpersonerna om de visste att de var
efterlysta eller jagade av Inkvisitionen. Dwind som är en slipad krigsvete-
ran kommer dock att försöka hålla kvar rollpersonerna så länge han kan på
gården samtidigt som han skickar bud till klostret om han vet att rollperso-
nerna är efterlysta. Spela då Dwind som en frikostig godsherre som gärna
vill höra nyheter från fastlandet eller dela med sig av sina egna erfarenheter.
Själva långhuset består av en nästan 30 meter lång huvudbyggnad med
ett torn i dess mitt och ett stentorn med en utkiksplats i den nordvästra
delen av huset. Långhuset är byggt i ett plan med ett stort loft som täcker
hela den östra delen. Här uppe bor de två yngre bröderna med sina familjer.
Mittentornet har förrutom dessa två våningar ytterligare två och här lever
Dwind och hans familj. Man når detta torn genom att först ta sig
upp på loftet. Hela nedre delen av bygganden är avsett för tillag-
ning av mat, en gemensam matsal och hantverksutrymme.
trä med stengrund var det första som mötte en besökare på väg uppför den
branta vägen som leder upp till godset.
Idag är allt nedbränt till grunden och endast stengrunderna står kvar,
svärtade av rök och sot. Sorkwalan har gjort ett grundligt jobb och bränt
både boskap och människor i fyra stora gropar som ligger i anslutning till
tornet. I en av groparna ligger Gwydrins sönderbrända kropp.
Det finns inget kvar på gården av värde. Läs mer under avsnittet Sorg
( s. 3 ) för mer information.
Ylfingra hus
Vid havet på kanten till de svarta lavastensstränderna ligger gårdsbyn Yl-
fingrahus. En gårdsby med tre familjer som lever på det som havet har att
erbjuda. Ylfingrahus är en av de äldsta gårdarna på hela ön och den anlades
en gång av bulturer som steg iland just på denna plats. Av deras bostäder
finns endast en liten jordkällare kvar.
Husen här är byggda av vrakgods och tjocka stockar. Området runt hu-
sen är full av störar och spjut med spetsade fiskskallar. De som lever här är
anhängare till samma typ av havsdyrkan som Whowin och hans familj i
Vulklama. Man har låtit uppföra en enkel brygga där tre mindre segelbåtar
är förtöjda. Vid kraftiga stormar eller under vintern låter man dock dra upp
båtarna på stranden.
Herreman på gårdsbyn är Olghaw Vite, en erfaren fiskare vars släkt har
funnits på ön i sju generationer. Alla i byn jobbar från tidig gryning till sen
kväll med att fiska, rensa och torka fisk. Endast de minsta barnen är befriade
från arbete. Olghaw leder en familj med sju barn, sin fru, sin far och sin mor.
De sju barnen är alla under 20 år, den yngsta endast fem månader. De bor i
det största huset som också fungerar som samlingsplats för de möten man
har på gården.
Den andra familjen består av Olghaws yngsta bror, hans fru och deras två
söner, 3 och 6 år gamla. Olghaws bror heter Ingwulf och arbetar mycket
hårt trots att han i kamp med en jättelik wulterfisk miste sin ena arm när
han var ung.
I det tredje och minsta huset bor Nulw och hans fru Eilda. De är endast
8 år gamla och sökte sig till Ylfingrahus för att de hört talas om ett hus som
Ylfingrahus

Eldhw‰n
Förut tillhörde Eldhwin en av öns vackraste gårdar. Då
fanns där ett stort långhus i två våningar med en kraftig
stengrund och vackra sniderier som täckte väg-
gen på framsidan. Tre mindre men väl upp-
förda byggnader med stengrund låg vid ena
sidan på långhuset och ett högt torn i bastant

34 E DA I R’MA A N
stod tomt och att Olghaw gärna såg att
någon som kunde tänka sig att bruka en
av båtarna som låg oanvänd, flyt-
tade till gården. Trots att de
på inget sätt är ekonomiskt
knutna till Olghaw ser bå-
de Nulw och Eilda upp till
Olghaw som om han vore
deras herreman. De arbe-
tar mycket hårt för att visa
sig dugliga inför Olghaw
och de andra i gårdsbyn.
Nulw är erkänt bäst på ön
i att hantera wulterspjut och i
sin korta men intensiva karriär
har han fångat inte mindre än
nio wulterfiskar, mer än de flesta
gör på ett helt liv. Båten som de nu fis-
kar ifrån är dock för liten för att jaga dessa
enorma bestar men det har inte hindrat Nulw från att dagli-
gen träna med sitt spjut.
Olghaws far, Pwendyr, och Gwydrin var goda vänner och ofta fick gårds-
byn besök av Gwydrin som alltid frikostligt delade med sig av varor han
hade handlat i Vulklama. Trots att Pwendyr nu är gammal och har tappat
förståndet var detta en vänskap som spillde över även mellan Gwydrin och
Olghaw. De träffades när tillfälle gavs, men oftast var det Gwydrin som be-
sökte gårdsbyn
Olghaw kan tänka sig att gömma rollpersonerna och kommer så långt
det är möjligt att undvika att avslöja dem. Först om Inkvisitionen anländer
och hotar med att döda alla i gårdsbyn kommer han med stor sorg att av-
slöja var/om han gömmer rollpersonerna.
Läs också mer under avsnittet Eldpesten ( s. 8 ) för information om vad
Pwendyr kan hjälpa rollpersonerna med.
Allvangvattn
Allvangvattn ligger på Edair’maans sydvästra sida längst upp på en avsats
som blickar likt ett vakande öga över havet mot klippön Amsvartnir. All-
vangvattn är den mest isolerade bosättningen på hela ön och består av två
gårdar som ligger ihop. Gården har en dold hamn som bara Govannon och
Fianna känner till. Från början hade Allvangvattn varit en enda stor gård
tills bulturerna övergav platsen för mer än 400 år sedan och den förföll. Rui-
nerna har restaurerats och byggts upp med den nya tidens arkitektur. Idag
finns bara det hoprasade tornet kvar som ett minne om forna dagar.
Legenden om Antorax
Många av invånarna på Allvangvattn är ättlingar till den store krigaren Anto-
rax. Govannon och hennes döttrar är bulturen Antorax blodsättlingar i rakt
nedstigande led. Givetvis kan det finnas fler ättlingar som spritt sig runt om
i Trudvang, men dessa är inte intressanta för handlingen i äventyret Eldsjäl.
Antorax var en känd krigare och hjälte som levde och dog för mer än 400
år sedan. Antorax blev känd när han drog fram över Trudvang iklädd sin
skinande rustning Gloudrak med sin tvåhandsyxa Antagor. Han uträttade
storverk. Många var de platser han besökte, otaliga var de män och kvinnor
som hade honom att tacka för sina liv. När han var som störst hade hans
namn spritts från kust till kust. Han hade blivit en levande legend. Tyvärr så
kom ett enda dåraktigt beslut på hans ålders höst att överskugga alla bedrif-
ter och hjältedåd som han åstadkommit under hela sin livstid.
Idag vet inte många varför han tog det beslut som för evigt skulle fläcka
hans rykte och få honom att både kallas för hjälte och nidingsman på sam-
ma gång. Sanningen är att det var kärleken till
en ond mans dotter som
fick honom att byta sida
– kärleken till Aine. Anto-
rax hade nämligen valt att
följa de bulturer som stred i
det stora erövringståget i väster
för mer än 400 år sedan. Den forne
hjälten hade valt att strida på Kappmäs-
tarens sida. De soldater som stred under Anto-
rax ledning gjorde det tappert och väl. De vann flera
stora strider åt Kappmästaren utan fruktan för
sina egna förluster. Där Kappmästarens egna
elitstyrkor hade kapitulerat hade An-
torax trupper stått ensamma kvar
mot övermäktiga fiender – och
segrat. Ängslig att denne Anto-
rax skulle vända sig mot sin herre
beslutade Kappmästaren att flytta
tillbaka Antorax trupper från fronten.
Antorax var aldrig någon politiker och blev snabbt utma-
növrerad innan han kunde utgöra något hot. Armén splitt-
rades och delades upp i små fraktioner som anslöt sig till
Kappmästarens. Antorax själv blev så besviken att han åter-
vände till Edair’maan, den plats han en gång föddes på och
senare även skulle dö på. I erövringstågets slutskede när det
började knaka på alla fronter ångrade den alltmer desperate Kappmästaren
sitt svek och sände efter Antorax på Edair’maan – de klagande vindarnas ö.
Men då var det redan för sent. Antorax hade dött av ett ormbett långt borta
från kriget och alla slagfälten i väster. En död som inte passade en sådan kri-
gare. Kvar i världen hade den store krigaren lämnat sin sörjande kvinna Aine.
Den kvinna han hade offrat allt för att få som sin hustru. Inne i henne växte
dock den efterlängtade sonen Antorax aldrig hann se födas. Den ättlingen
vars barn och barnbarn Antorax senare kom att resa sig ur graven för att
beskydda. Den ättlingen som förde Antorax blod vidare ända till idag.
När kriget var förlorat flydde Kappmästaren till Edair’maan där han för-
skansade sig med sina återstående trupper för att förbereda sitt sista slag.
Antorax fick således en riktig » konungabegravning « och lades till sista vilan
i en utsmyckad krypta på Kappmästarens egen begäran tillsammans med
tio väktare. Kanske gjorde Kappmästaren detta av dåligt samvete. Kanske
gjorde han detta av respekt för sin dotter. Det är det ingen som vet säkert ;
inte ens Antorax ande. Eftersom ön hade ett strategiskt läge med få naturli-
ga hamnar kunde försvararna hålla stånd mot flera stora landstigningsförsök,
men bit för bit nöttes Kappmästarens försvar ut. Slaget var förlorat. Ut-
gången var given. Det sades att Kappmästaren i ren desperation sökte efter
det legendomspunna svärdet Eldsjäl innan slutet kom. Svärdet skulle enligt
sägnen finnas gömt på ön men hade aldrig blivit hittat. Svärdet var enligt
Kappmästaren det enda som skulle kunna vända krigslyckan. Men Kapp-
mästaren försvann under mystiska omständigheter. Faktum är att ingen vet
vad som blev av honom eftersom han försvann vid sökandet tillsammans
med de flesta som var med honom. De som återvände var tokiga och dog
endast efter ett par veckor. Med Kappmästaren borta ur leken lade resten
av hans här ned sina vapen och kapitulerade inför nidendomens trupper.
Edair’maan blev en skyddszon som skulle tillhöra Dranvelte.
Kappmästarens dotter skrev under den slutgiltiga freden och fick däri-
genom behålla större delen av den förmögenhet som Kappmästaren lämnat
efter sig till henne. Detta användes främst till mutor för att skona hennes
liv, men en betydande del blev kvar. Efter fredsfördraget exkommunicerades
dock både Aine och hennes son på livstid från nidendomens läror. Dess-
utom expatrierades de med ett handelsskepp till Osthem med hot om döds-
straff ifall de någonsin skulle återvända. Aine och hennes ofödde son hade
EDAI R’MAAN 35
blivit en nagel i ögat på Rortväktarna som stridit mot Kappmästaren. Hon
fick bli en syndabock i hennes fars frånvaro.
Vid ankomsten till Vortland födde Aine en son som döptes till Grud-
hogg. Aine blev snabbt populär i österled eftersom de deporterats på själv-
aste Ovus begäran. Detta var i en tid då Rortväktarna och Järnhandsordern
fortfarande hade fallna bröder i färskt minne att hämnas på varandra. Där-
för kunde Aine under stor säkerhet och utan risk för repressalier leva ett
tämligen gott liv i Osthem. Hennes son Grudhogg växte upp i Vortland och
tränades av Järnhandsbröder i både strid och teologi. Grudhogg växte upp
till en man och fick så småningom egna barn. Detta blev starten till en bro-
kig skara ättlingar vars blodslinje har levt kvar ända till idag. Av den enorma
förmögenhet som Aine en gång hade fört med sig till Osthem för mer än
400 år sedan fanns bara en tiondel kvar när Govannon ärvde sin far. Ändå
var Govannon en av de rikaste personerna i hela Osthem med minst en gård
i varje land och ett jaktgods för varje årstid.
Hjaldars fall
För 36 år sedan hade Hjaldar Librok varit kapten för Stormehansans hird i
staden Fanengsala och tjänat direkt under köpmannen Gverig af Silverhjelm.
Gverig var i sin tur en stor man med inflytande över hela Noj och allt som
fattades Gverig var en vacker kvinna vid hans sida. Så kom det sig att Hjal-
dar fick det ärofyllda uppdraget att eskortera en ung kvinna och hennes mor
från den mäktiga staden Stormklippa i Vortland till » lilla « Fanengsala i Noj.
Kvinnan tillhörde en rik släkt med anor flera hundra år bakåt i tiden och var
trolovad med den store köpmannen. Gverig hade valt kvinnan eftersom hon
sades vara ödmjuk och diplomatisk. Dessutom talade hon flytande väströna
och staden Fanengsala var beroende av goda kontakter med länderna i väster.
Med en sådan kvinna vid sin sida skulle han bevisa att även Stormehansan
i Fanengsala var en faktor att räkna med. Dessutom skulle det stärka hans
egen ställning i landet eftersom kvinnan han avsåg att äkta var en av Ost-
hems rikaste personer.
Hjaldar hade förväntat sig att möta en högdragen och föraktfull kvinna
som vämjdes vid blotta åsynen av de lägre samhällsklasserna. Istället fann
han en kvinna fylld av humor och värme. Han fann kärleken. Kvinnan han
skulle eskortera presenterade sig som Govannon. Hon var endast 2 år gam-
mal, men hennes ögon var fyllda av visdom. Under resan mot Fanengsala
berättade Govannon den långa historien om sin familjs öde och sin mystiske
anfader Antorax. Hon relaterade hela tiden till sitt släktskap med stolthet
utan att vara högmodig samt berättade om sin anfaders mörka allians utan
att visa skam. Det fanns en gedigen uppriktighet hos Govannon som Hjal-
dar aldrig sett förr hos någon annan människa. Hjaldar kände att han kunde
lita på henne mer än någon annan i världen. Därför dröjde det inte länge
förrän Hjaldar vågade berätta att han blivit förälskad i henne. Hjaldar hade
i sin tur väckt känslor hos Govannon. Det var bara ett problem. Govan-
non var redan trolovad till en annan man ; nämligen Gverig af Silverhjelm.
Detta fick de två att dölja sina möten under resan för att inte väcka miss-
tänksamhet. Möten som blev allt mer passionerade. Innan resan hade nått
sitt mål bar Govannon på Hjaldars barn utan att veta om det. Kärleksparet
tvingades dock att säga adjö till varandra innan de kom fram till Fanengsala.
Samtidigt lovade de att hemlighålla sin förälskelse för att inte dra skam över
sig. Det hela hade fått ett abrupt slut och Govannons känslor för Hjaldar
svalnade lika snabbt som de uppkommit.
Hjaldar och Govannon hade dock iakttagits av Hjaldars underbefäl
Glupr som såg en chans att stiga i graderna. Innan bröllopet mellan Go-
vannon och Gverig framförde Glupr sina misstankar i tron att han skulle
belönas. Istället lät Gverig fängsla både Hjaldar och Glupr. Sedan berättade
han för Govannon om anklagelsen och sade att han litade på hennes oskuld.
Bröllopet skulle fortskrida enligt planerna utan att någon utomstående skul-
le få veta något. Gverig svor att han skulle vänta ett år efter bröllopet med
att röra sin hustru. Skulle hon ändå visa sig vara med barn inom den tiden
skulle Hjaldar dö för sitt svek och Govannon skulle få leva med vad hon
36 E DA I R’MA A N
gjort. Skulle hon däremot inte visa sig vara med barn inom den tiden skulle
Glupr dö för sin lögn och Govannon skulle vara fri från alla misstankar. Tills
dess skulle Govannon hållas under sträng uppsikt.
Bröllopet hölls under stor pompa och ståt. Många kända personer visade
sin vördnad med sitt deltagande. Pater lämnade sin sigillförsedda välsignelse.
Men allt var långt ifrån som vanligt när Govannon förstod att hon bli-
vit med barn. Hon insåg snabbt hur ohållbar situationen hade blivit. Hon
skulle tvingas välja mellan att låta en man som älskade henne dö eller ta
bort sitt barn. Inget av valen var acceptabelt. Hon skulle tvingas lämna Gve-
rig. Därför skickade Govannon sin mor Fianna att leja några vildbronjor
som kunde frita Hjaldar och hjälpa dem ut ur landet. Detta skulle bli ett
kostsamt företag, men till slut nappade vildbronjan Hworga på erbjudandet.
Hworga ställde upp ett skepp och ett dussin män till Fiannas förfogande.
En plan utarbetades hur man skulle samordna allt så att Gverig inte skulle
hinna reagera förrän de sammansvurna var på öppet hav.
Hworga och hans män lyckades frita Hjaldar genom att klä ut sig till
Järnhandsriddare som kommit med ett förfalskat papper för att hämta ho-
nom till rättegång i Regensby. Samtidigt smugglade Fianna ut Govannon
genom att förklä henne till en tjänsteflicka. Innan gryningen hade både Go-
vannon och Hjaldar undkommit Gverigs fångenskap. Innan de reste ville
Govannon dock vara ärlig med Hjaldar och berättade att hon inte längre
älskade honom men väntade hans barn. Det var upp till honom om han ville
ta ansvar för sitt barn och följa med henne eller om han ville söka friheten på
egen hand. Hjaldar valde att följa sitt barn utan att tveka men påpekade att
han fortfarande älskade henne. Kanske skulle han hitta tillbaka till hennes
hjärta igen. Så reste de tillsammans över havet.
Målet med resan var Edair’maan utanför Dranvelte och Govannons ät-
tegård Allvangvattn som då stod i ruiner. Med pengarna Govannon lyckades
föra med sig hyrde de in några män på ön att restaurera bosättningen. Fast
istället för en gård skulle det bli två : Hjaldar bodde på den ena gården och
Govannon bodde med sin mor på den andra. Barnet skulle de ta hand om
tillsammans.
Hjaldars död
Det dröjde inte länge förrän barnet föddes. Det var en son som döptes till
Torbjorn. Lyckan över det första barnet fick Govannon att börja längta ef-
ter fler barn. Dessutom manade Antorax ande i hennes drömmar att hon
behövde fler ättlingar. Hjaldar gick henne till mötes men paret levde likväl
åtskilda. Kort därefter följde döttrarna Ase och Marin. Familjen levde så i
många år och deras nya tillvaro verkade gå väl för dem. Ända tills en ödes-
diger natt för 29 år sedan.
När Govannon väntade Lova skymtades ett olycksbådande skepp i ho-
risonten utanför Vulklama. På skeppet fanns Gverig tillsammans med ett
tjugotal män. Genom att spåra upp Hworga hade Gverig slutligen hittat
till Edair’maan. Han hade kommit till ön för att ställa allt tillrätta. Sällska-
pet lejde en vägvisare till Allvangvattn och lade sig i bakhåll vid gryningen.
När alla vaknade avväpnades de snabbt av Gverigs män. Gverig sade att han
kommit för att hämta huvudet på den som » mördat « hans hustru Govan-
non och hennes mor. Han förklarade hur sorgsen han först blivit efter hen-
nes » död « men att han nu i egenskap av det jättelika arvet som lagligen
tillfallit honom kunnat spåra upp hennes » mördare «. Rättvisa skulle skipas.
Med det sagt gav han tecken åt sina stupemän. Hjaldar försvarade sig hjäl-
temodigt mot sina motståndare innan en fiendes yxa slog av hans huvud.
Kroppen styckades i småbitar och hängdes upp på krokar i det förfallna
tornet. Det avhuggna huvudet plockades upp för att återföras till Noj för
allmän beskådan. Innan Gverig och hans män lämnade gården vände han sig
mot sin exhustru och påminde henne att så vitt han behagade så var Govan-
non » död « för honom. Hennes döda kropp hade välsignats inför många he-
liga män. Gerbanis trossatser såg dessutom med hårda ögon på gengångare.
Gverig avslutade samtalet med att fråga om han varit tillräckligt tydlig eller
om han behövde försäkra sig om att ingenting hade förändrats.
 Govannon svarade inte. Gverig och hans män lämnade Edair’maan efter
att han knutit kontakter med handelsmännen i Vulklama.
Två svåra år följde efter Hjaldars död och Govannon tvingades att an-
ställa de unga drängarna Brut och Slagg Starkson för att klara sysslorna på
gården när Lova föddes. Bröderna var lite efterblivna och tvingades vandra
från gård till gård på ön. Sällan fick de mat eller husrum. Ofta utnyttjades de
som gratis arbetskraft. Eftersom Govannon också kände sig utstött av öbor-
na då hon var bultur tog hon dem under sitt förbarmande och lät dem bo i
det förfallna tornet. Bröderna visade sig tursamt nog vara en lönsam inves-
tering och var både arbetsamma och lojala. Govannons mor Fianna märkte
att bröderna inte hade någon teologisk skolning och de båda föll snabbt offer
för hennes hednatro. Eftersom Govannon var frisinnig gerbanistroende lät
hon saken bero och bröderna blev snabbt Fiannas springpojkar.
Blodsättlingarna
Torbjorn växte upp till att bli en man. Han var dock en liten och tanig man
som varken påminde om sin mor eller sin far. Ingen på Allvangvattn trodde
att han någonsin skulle finna en kvinna. När han var tjugo år fyllda träffade
han dock en fem år äldre kvinna på en marknad utanför Vulklama. Kvinnan
hette Dwyn Hjalte och var bördig från Ylfingrahus. Hon var storvuxen och
dominant med en röst som kunde höras långväga. Torbjorn blev omedelbart
förälskad i henne och Dwyn lät sig villigt smickras av den lille mannen. Två
problem kvarstod dock : För att Torbjorn som var bultur överhuvudtaget
skulle få gifta sig med henne skulle han tvingas konvertera till den niden-
domska tron. För det andra så var hennes far starkt emot giftermålet.
Lösningen blev då att Torbjorn snabbt svor att för resten av sina dagar
tjäna Gaves vilja och gifte sig i hemlighet med sin Dwyn. Brudens far lät sin
ilska över giftermålet stillas så snart hemgiften som Govannon skickat för
att ersätta hans dotter kom fram. Så kunde Allvangvattn äntligen se fram
emot sina ättlingar. Men tiden gick och inga barn kom. Kärleken mellan
man och hustru började sakta men säkert svalna och Dwyn förebrådde sin
man för att inga barn kom. Inte blev det lättare när även Govannon och
Fianna beklagade sig. Torbjorn blev mer och mer tillbakadragen och drog
allt oftare iväg på jaktresor med Lellek Gordiar den gavlian som en gång vigt
Torbjorn och Dwyn. Lellek hade stannat kvar på gården för att predika för
Govannons döttrar och hade snabbt blivit god vän med Torbjorn. De två
hade lärt av varandra och på deras jaktresor varvades intellektuella samtal
om Gave med simpla fiskehistorier. Tiden mellan resorna blev kortare och
resorna blev mer och mer långvariga.
Govannon som var en rådig kvinna började snabbt intressera sig för sina
döttrar istället. Problemet var att Ase, den första dottern mest var hemma
med sina hästar och aldrig visade sig bland folk. Ase var en snäll och lo-
jal kvinna men skulle aldrig finna en man så länge hon bara hade hästarna
som intresse. Marin, den andra dottern var bildad och utåtriktad men sökte
en man som passade hennes egna intellektuella standard. Något som var
omöjligt eftersom ingen beläst man på Edair’maan skulle ge sig i lag med
en bulturisk kvinna och behålla sitt anseende. Inte ens om hon bekände
nidendomen som sin tro. Lova, den tredje dottern var som ett rovdjur på
jakt och hade bara kriget i sitt blod. Men trots hennes egensinniga drag hade
hon även ärvt sin moders skönhet. Hon var den vackraste kvinnan på hela
Edair’maan och alla visste om det. Friare kom därför långväga och ibland
även från fastlandet. Lova var dock helt ointresserad eftersom hon var en
ättling till den store Antorax och hade krigarblod flytande i sina ådror. Inte
kunde hon gifta sig med en simpel man. Hon är fullständigt övertygad om
att en stor » hjälte « kommer att fria till henne innan hon fyller 30 år.
Lugh träffar Govannon
Tiderna på gården skulle dock åter förändras till det bättre när nya ansik-
ten anlände till Allvangvattn med dranveltern Lugh Forgall och hans brors
familj. Lugh bar också en lång och tragisk historia bakom sig. Orsaken till
att Lugh Forgall flyttade till Edair’maan var att han och hans storebror Eirik
hade fått sin mark konfiskerad av Rortväktarna i Dranvelte liksom många
andra gerbanistroende. Med de pengar bröderna hade kvar satte de sig på en
sliten båt med sina familjer på väg mot okänd destination. Under färden av-
led både Lughs hustru Sindra och hans bror Eirik efter en kort tids sjukdom
och begravdes i Vulklama på Edair’maan – resans slutdestination.
Tragedin var ett faktum. Lugh var strandad på en plats han aldrig hört
talas om, han var utan pengar och saknade vänner som kunde hjälpa ho-
nom. Han kände ett visst medlidande för sin brors höggravida hustru Ethne
som också blivit ensam och gifte om sig med henne samt tog förbarmande
över hennes barn. Även om någon riktig kärlek aldrig uppstod mellan Lugh
och Ethne kände de att det inte fanns mycket annat att göra. De hade bara
varandra. Familjen Forgall bodde kvar i Vulklama hela tolv år i en sjabbig
koja vid byns utkanter. De försörjde sig på att hjälpa de andra byborna med
småsysslor. Ibland fanns det mycket att göra. Ibland fanns det ingenting att
göra och lite arbete betydde lite mat. Byborna skrattade ofta bakom ryggen
på honom och vissa hånade honom öppet. Livet i Vulklama blev allt svårare
för Lugh, Ethne och de åtta barnen. I det läget när det var som svårast fick
Lugh det erbjudande han inte kunde tacka nej till.
Lugh hade funnit en vän i den bulturiska änkan Govannon som levde ett
tillbakadraget liv med sin familj långt borta i Allvangvattn. Govannon var
inte särskilt omtyckt av öborna men fick ändå en viss acceptans tack vare
hennes påstådda förmögenhet. Govannon berättade att hon sedan länge var
» änka « och hade en tom gård som Lugh kunde få arrendera mot att de båda
familjerna slog sig samman och hjälptes åt med vardagssysslorna. Lugh hade
i det läget inget val och tog med sig sin hustru och brors familj till Allvang-
vattn. Det var fem år sedan. Tiden gick och samarbetet fungerade utmärkt
mellan Govannon och Lugh. De båda familjerna kompletterade varandra
och gjorde sig stora förtjänster varje år på marknaden som hölls utanför
Vulklama. Vinsten delades broderligt och Lugh kände sig för första gången
i sitt liv som en rik man.
Lugh kidnappas
Öborna gillade dock inte den » oheliga « alliansen och spred elaka rykten
om alltför vänliga ord mellan Lugh och Govannon. Inte helt osanna rykten.
Rykten som tillslut nådde Govannons mor Fianna som blev helt förtvivlad.
Fianna hade redan från början sett en stor man i Hjaldar eftersom han äls-
kade hennes dotter mer än sig själv. Fianna hade till och med sett en stor
man i Gverig som ändå hade en viss heder. Detta » stora « såg hon aldrig i
Lugh. Fianna ansåg att Lugh var en lycksökare som bara var ute efter Govan-
nons förmögenhet. Problemet var bara att Fianna inget kunde göra för att
stoppa sin dotter att träffa honom – inte förrän Kaan anlände till gården.
Kaans skepp anlände till den dolda hamnen på natten när alla låg och sov
på Allvangvattn. Där lastade han av de flesta av sina män och förnödenheter
som sedan tog sig vidare till fängelset på Amsvartnir. Skeppet skickades till
Vulklama med en liten besättning för att lägga ankar. Där poserar kaptenen
som en köpman från Vildland och lämnar aldrig sitt skepp samt undviker
långa samtal.
Dagen efter rider Kaan in på Allvangvattn med ett litet följe. Kaan berät-
tar att han kommit med goda nyheter från Fjal – ett land Govannon aldrig
har hört talas om. Kaan berättar vidare att den gamle härföraren Mhorgon
har fallit och en ny ledare har rest sig. Nu har Kaan ett erbjudande till Go-
vannon. Govannon tar emot den långväga gästen med misstänksamhet men
vågar inte avvisa honom. Hans närvaro ger henne kalla kårar. Under midda-
gen berättar Kaan att det är han som är nuvarande härförare och att rådet har
beslutat att en ny kung skall bestiga tronen. Därför anhåller Kaan om att få
äkta någon av Govannons tre döttrar som är giftasmogna. Kaans motiv är till
detta är att han vill kunna fråga ut Antorax var Kappmästaren hittade Eldsjäl.
Detta kan han bara göra om Antorax betraktar honom som en ättling.
Hade någon annan friat till hennes döttrar, vem som helst, skulle Gov-
annon ha blivit överlycklig. Men det är något med Kaan som får henne att
skaka av rädsla. Ethnes barn gråter i hans närhet och djuren verkar oroliga.
EDAI R’MAAN 37
Han tycks veta allt, inte bara kända fakta, utan ingående detaljer som han
omöjligen kunnat känna till. Inget verkar förvåna honom. Sen är det något
med hans ögon, de är så kalla och livlösa att om han inte hade rört på sig
kunde han ha misstagits för att vara död. Han äter inte, dricker inte, varken
ler eller skrattar. Till och med högvakten han fört med sig till gården tycks
frukta honom. Deras ögon utstrålar mer än mänsklig rädsla kan rymma för
en annan människa – de utstrålar ren skräck. Hela Kaans person får Govan-
non att vilja skrika. Därför avvisar hon hans förfrågan. Hon säger att han är
för sent ute. Hennes döttrar är redan trolovade till några andra främlingar
från fastlandet som väntas anlända inom en snar framtid.
Utan att visa den minsta känsloyttring över hennes beslut erhåller Kaan
istället att få äkta henne. Govannon svarar i panik att hon är » änka « och
inte tänker viga sig åt någon ny man. Utan att svara på henne sitter Kaan
kvar på sin stol och stirrar på henne med sina kalla döda ögon. Efter en
lång tystnad reser han sig och säger att han skall återkomma. Samma natt
försvinner hela familjen Forgall spårlöst från gården. De har kidnappats av
Kaan med modern Fiannas hjälp. Kaan är ett steg närmare sitt mål. Fianna
har lyckats sära på Govannon och Lugh. Govannon blir förtvivlad och fö-
rebrår sig själv.
Tre dagar efter Kaans första besök återvänder han. Denna gång rider
han på en garm med en ännu större styrka. Han säger att om Govannon
någonsin vill återse sin älskade Lugh skall hon bifalla hans önskan inom
två månvarv. Govannon som nu förstått att han läst hennes innersta tankar
som en bok fylls av vrede istället för fruktan. Hon svarar barskt att han
aldrig skall få henne eller hennes döttrar levande. Samma sak händer om
han bara vågar skada Lugh. Kaan svarar lugnt att Govannon vill han ändå
helst inte äkta eftersom hon endast med svårighet kan ge honom några barn
i sin gamla åldrade kropp. Men har han inte sett någon av hennes döttrars
friare inom en månad kommer han att få sin vilja fram vare sig hon vill det
eller inte, döda som odöda. Med en handvinkning från Kaan sveper mörka
moln in över gården och allt ljus tycks blåsa bort med vinden. Tiden förlorar
sin betydelse. Det blir alldeles kolsvart och en egendomlig kyla biter sig fast
i ryggraden på Govannon och de andra. När ljuset kommer tillbaka är Kaan
och hela hans följe borta. Men något har förändrats. Govannon känner det.
Ase, Marin och Lova känner det. Vad ingen på gården vet är att Kaan har
brutit deras band med döden. De är inte odöda, men inte heller levande
eftersom dödsriket inte längre har någon plats för dem. Därför kan ingen av
dem dödas. De kommer att fortsätta leva oavsett hur sargade eller förstörda
deras kroppar blir. Kaan planerar att restituera deras kroppar om de blir
förstörda och därigenom psykiskt försvagade. Däremot åldras de fortfarande
vilket kommer att ha stor effekt på dem när de tids nog finner sig fängslade
i kroppar som faller samman. Men det är inte Kaans problem.
Livet på gården fortsätter. Govannon är bruten av sorg av att Lugh är
borta. Deras kärlek var så förbjuden att ingen av dem vågade ta steget fullt
ut. Nu fruktar hon för det värsta – att aldrig få återse den enda man hon
egentligen älskat. Govannon väljer att hålla Kaans närvaro på ön hemlig
medan hon själv utarbetar en plan. När rollpersonerna anländer till gården
kommer de att få ta rollerna som döttrarnas friare, oavsett hur de agerar.
Govannon offrar hellre några främlingar än sina döttrar. Det är bara det att
Govannon inte har förstått hur mäktig fiende Kaan egentligen är.
Rollpersonernas ankomst
Eventuella besökare kommer att mottas med gästfrihet. Sorg råder visserli-
gen på gården eftersom Lugh och hans familj är försvunna, men ingen vågar
avslöja att Kaan är inblandad. Govannon är den enda som visar någon större
sorg. Vill rollpersonerna undersöka familjens försvinnande kommer detta
att mottas med blandad förtjusning, vilket kan göra rollpersonerna miss-
tänksamma. Ofta refereras familjen Forgall till som » oättlingar « ett nytt ord
för rollpersonerna som däremot används flitigt på Allvangvattn. Govannon
kommer vid första lämpliga tillfälle att presentera sina tre döttrar för manli-
ga rollpersoner. Främst för att hennes äldste son Torbjorn inte verkar kunna
38 E DA I R’MA A N
få några barn som kan föra ätten vidare. Men även för att hindra Kaan från
att få gifta sig med någon av döttrarna. Vill inte rollpersonerna veta av hen-
nes döttrar kommer Govannon att låta Kaan tro att de är hennes döttrars
friare i alla fall. Finns det inte tre manliga rollpersoner i spelgruppen kan du
som spelledare låta en eller två av döttrarna ha dött i barnaålder.
Govannon tillhör en stolt bulturisk ätt som härstammar från självaste
Antorax, en stor och omtalad krigare, vilket hon gärna påpekar. Hon kan
även visa hans krypta ifall rollpersonerna inte ser ut som några uppenbara
gravplundrare. Antorax ande sägs dock hemsöka alla som träder in i hans
krypta utan att tillhöra hans ätt.
Allvangvattn är intressant för rollpersonerna av två orsaker : För det för-
sta kan de undersöka Lughs försvinnande och finna spår som leder till fäng-
elset Amsvartnir. För det andra så kan en rollperson gifta sig med någon
av Govannons döttrar och på så sätt kunna gå in i Antorax krypta utan att
hemsökas av hans ande. Antorax är nämligen är extremt kraftfull kummel-
gast som bara värnar om sin egen ätts fortlevnad. Således har endast hans
blodsättlingar eller ingifta ättlingar » rätten « att plundra hans grav. Så kal-
lade » oättlingar « göra sig inte besvär. Rollpersonerna kan alltså på detta sätt
omedvetet kringgå hans förbannelse.
Lughs försvinnande
Rollpersonerna kan om de vill fråga runt på gården om familjen Forgalls för-
svinnande. De är tolv människor som är försvunna : Lugh, Ethne, pigan Rika,
drängen Wrange, fem döttrar och tre söner. Govannon berättar då att en dag
fanns Lugh och hans familj inte längre kvar på gården. De hade inte lämnat
något meddelande och alla deras saker var borta. Familjen hade försvun-
nit spårlöst under natten. Govannon berättar allt utom Kaans inblandning.
Rollpersonerna får gärna undersöka saken närmare om de vill. Resten av
människorna på gården har fått stänga order att inte säga något och hänvisar
till att de ingenting vet mer än vad Govannon redan berättat för rollperso-
nerna. Det märks tydligt att ingen på gården vill prata om försvinnandet.
Först om rollpersonerna blir hotfulla känner sig Govannon tvungen att be-
rätta om Kaan och hur han kidnappat familjen. Detta avslöjande måste dock
föregås av mycket gott rollspel och rollpersonerna måste ha bott på gården
in minst en vecka, eller äktat någon av döttrarna.
Fiannas svek
Under rollpersonernas vistelser kommer de att vara ständigt övervakade av
Fianna. Hon följer dem på avstånd medan hon muttrar för sig själv på sitt
eget påhittade språk. Hon gillar varken att rollpersonerna är där och snokar
eller att Govannon försöker gifta bort sina döttrar till dem. Vid första bästa
tillfälle kommer hon att smyga iväg till Amsvartnir och varna Kaans män
om rollpersonerna. När hon gör detta är hon mycket försiktig så att ingen
förföljer henne. Hon förstår inte att Kaan innebos av en ond kraft, utan tror
att han är en rättfärdig kung. Hennes fantasier och svåra demens gör henne
oberäknelig för alla i sin närhet. Inklusive Kaan.
Fianna är helt övertygad att hon är skyddad av magiska krafter och tror
på fullt allvar att hon kan döda någon med blicken eller med sina förbannel-
ser. Ända sedan den dagen Hjaldar dog slog det slint och Fianna har trott att
hon är » utvald « för något större. Fiannas galenskap tar sig allt större uttryck
för varje dag som går och trots att hon är så dement att hon inte längre vet
vad hon gör blandar hon dagliga » häxbrygder « eller uttalar » besvärjelser «.
Hon har även glömt hur man förbereder olika varelsers kvarlevor inför en
andebesvärjning så alla hennes halsband saknar effekt. Däremot får rollper-
sonerna gärna tro att Fianna är en fruktansvärt mäktig häxa för det tror
nämligen alla andra på Edair’maan. Fruktan kan visa sig vara ett effektivt
vapen. När Govannon på ett övertygande sätt får bevisat att Fianna är in-
blandad i Hjaldars försvinnande kommer den gamla kvinnan ögonblickligen
att möta de branta klippornas död.
Enda sättet för rollpersonerna att bevisa Fiannas skuld är att gå den
långa vägen via bröderna Starkson. När bröderna litar tillräckligt på rollper-
sonerna och att de skyddar dem mot Fiannas vrede kommer de att brista i
gråt. Bröderna förklarar då snabbt hur de sett Fianna hjälpa Kaans män att
kidnappa familjen Forgall. Det kan sedan visa vart Kaan förde den kidnap-
pade familjen. Bröderna Starkson kan visa rollpersonerna kidnapparnas väg
ända till en grotta vid havet. Vid grottans mynning ligger högvis med för-
multnade törnbuskar som verkar ha täckt ingången. Grottan leder vidare till
tunneln vid fängelset Amsvartnir som beskrivs separat under kapitlet Am-
svartnir. Misslyckas rollpersonerna att lösa mysteriet på gården kan de hitta
till fängelset med hjälp av Leah Tydric senare.
Kryptan
Govannon visar gärna rollpersonerna till sin anfader Antorax krypta om
någon vill se. Det enda krav hon har för att någon skall få se graven är att
hon måste lita på dem. Govannon är en god människokännare och det är
upp till spelledaren hur hon skall tolka rollpersonerna. Litar hon på dem
så visar hon dem dit en kväll tillsammans med några ur familjen. De går
i kolonn med tända ljus längs en liten stig som leder in mot ön in under
ett stort vattenfall och till en stor grottsal. I salen har någon rest en sarko-
fagliknande stenkista som är två meter lång och en meter bred. Govannon
lägger några ängsblommor på kistan och familjen lämnar några tända ljus på
platsen innan de återvänder. Processen tar ungefär en halvtimme i anspråk
och Govannon håller en liten bön på nordvrok. Bönen handlar i kort om
Antorax fortlevnad och om att ingen skall störa den gamle krigarens grav.
Hela bönen är inbäddad i olika varningar om hur Antorax skall resa sig från
sin grav om någon » oättling « stör hans vila. Efter bönen berättar Govannon
att även hennes avlidne man Hjaldar finns begravd nere i kryptan. Kryptan
beskrivs närmare på s. 4.
Giftermål
Govannon kommer vid första lämpliga tillfälle att presentera sina tre döttrar
för manliga rollpersoner och flera gånger påpeka att de är giftasvuxna. Ifall
någon av rollpersonerna verkar det minsta intresserad kommer Govannon
i enrum att erbjuda honom hela 500 guldmynt i » hemgift « om han lyckas
övertala någon av hennes döttrar till giftermål. Detta är inte en helt lätt upp-
gift då hennes döttrar inte alls känner sig mogna att gifta sig med någon
av rollpersonerna. De väntar alla på den rätte. Hursomhelst så kan en roll-
person med rätt ålder, rätt egenskaper och några väl valda ord väcka någon
av döttrarnas intresse. Då kommer Govannon att ordna giftermål inom en
vecka på gården. Lellek Gordiar blir vigselförrättare. Den rollperson som
gifter sig med någon av döttrarna kommer därefter i kummelgasten Anto-
rax ögon att vara en sann ättling. Reaktioner från döttrarna Ase, Marin och
Lova beskrivs nedan. Dessa kan modifieras efter spelledarens tycke utan att
störa handlingen i äventyret.
Ase
Ase är Govannons äldsta dotter. Hon sköter om hästarna i stallet och är
minst intresserad av att hitta en man. Den rollperson som försöker få henne
kommer att få det extremt svårt. Ase behöver en snäll omtänksam man som
låter henne vara för sig själv med sina hästar. Chansen att Ase blir intres-
serad är förutom gott rollspel och rätt kvalifikationer en på tjugo. Ase blir en
lojal hustru till den som charmar henne. Annars kommer hon att brännas i
grop när Inkvisitionen anländer om hon fortfarande är kvar på gården. Dä-
remot kommer detta inte att döda henne och Kaan kan därför ta henne som
gemål efter att han restituerat henne. Ase är Kaans andra val. Hon blir inte
svår för Kaan att kontrollera då den hemska upplevelsen att brännas levande
till aska och inte dö har gjort henne vansinnig.
Marin
Marin är inte så intresserad av kärlek. Däremot söker hon en intellektuell
jämlike som kan förstå hennes djupa reflektioner om livet, döden och Gave.
Hon behöver en vältalig, nidendomsk man med gott anseende. Finner hon
en sådan klickar det direkt. Annars så förs hon bort till rättegång när Inkvi-
sitionen kommer där hon kommer att frias vilket beskrivs under Inkvisitio-
nen. Marin är Kaans tredje val. Han kommer frammana en eldstorm där
hon omkommer så att han kan restituera och äkta henne.
Lova
Lova är intresserad av att bli en stor krigare. Hon behöver en » perfekt « man
som helt saknar brister vid sin sida. Hon är inte speciellt intresserad av kär-
lek men anser att ett gott gifte kan stärka släktens ställning. Brandw som
är en stor krigshjälte kan fascinera henne. Annars kommer hon att gifta sig
med Kaan Tydric utan att göra motstånd. Lova är Kaans förstaval.
Själva vigseln kommer att utföras enligt enkel sed utan att göras så kom-
plicerat. Själva ritualen tar inte mer än en halv dag eftersom Lellek Gordiar
mest improviserar. Brudparet placeras bredvid varandra och vigselförrätta-
ren Lellek Gordiar ställer ett antal frågor till dem båda en och en. Han frå-
gar först om de båda vill förenas i äktenskap. Sedan frågar han om de har
förstått alla förpliktelser och allt vad ett äktenskap innebär. Slutligen frågar
han om de vill lova varandra evig trohet inför Gave i kropp och tanke från
denna dag tills döden infinner sig. När brudparet har gett sina tre löften ger
Lellek dem var sin halva av ett guldmynt med Antorax sigill. Nu är brudpa-
ret enligt nidendomsk lag gifta med varandra ( trots Lelleks okunskap om
teologi ). Antorax sigill består av två korslagda dubbelyxor.
Inkvisitionen
Plötsligt en kväll anländer en patrull på fyra väpnare ( Rortväktare ) med ett
uppbåd på fem bybor från Vulklama till Allvangvattn. Detta inträffar dag 37
och Inkvisitionen gör stort väsen av sig när de söker igenom gårdarna efter
de efterlysta rollpersonerna. Oavsett om rollpersonerna är där eller inte har
flera av de andra öborna tipsat om Govannon. Nu beror mycket som händer
med invånarna på gården om smittan förts dit av rollpersonerna eller inte :
Smittad gård
Har rollpersonerna varit på gården finns smittan där och uppbådet age-
rar enligt följande : Alla på gården genomgår en grundlig undersökning av
Merkuls exorcist. Samtliga smittade på gården bränns levande i grop för
onskefullt samröre. Lellek Gordiar pryglas för att han inte hade rapporte-
rat om ondskefulla aktiviteter ( som de kallar sjukdomen ) på Allvangvattn
till klostret i Gloudurr. Govannon och Marin slås i bojor för att föras till
rättegång i Vulklama för inblandning i bortförandet av Lugh Forgall och
hans familj. Gårdarna plundras av byborna och sticks i brand innan båten
avseglar igen. Rättegången hålls i Vulklama under dag 44. Marin frias helt
från skuld emedan Govannon skrivit under en bekännelse. Govannon gör
dock endast detta för att rädda sin dotter och är givetvis oskyldig. Govan-
non bränns sedan i grop tillsammans med klosterbröderna. Sen är det klart
för Kaan att restituera Govannon när allt har lugnat ner sig om han behöver.
Upplevelsen att brännas levande och inte dö har gjort Govannon galen och
ett lätt mål för Kaan. Marins teologiska kunskaper och totala insikt över
situationen på ön får Merkul Sul’Sac att förälska sig i henne. Marin själv är
heller inte särskilt känslosam över sin mors död utan ser förloppet som ett
verk av en demon. Hon inser dock aldrig att hennes mor var helt oskyldig
till bortförandet utan ser tillbaka på henne som en förvirrad kvinna som inte
visste vad hon gjorde.
Ej smittad gård
Har rollpersonerna inte varit på gården finns inte heller smittan där och upp-
bådet agerar enligt följande : Alla på gården genomgår en grundlig undersök-
ning av Merkuls exorcist. Samtliga frias om misstankar för ondskefullt sam-
röre. Lellek Gordiar kommer att belönas för att han hållit gården ren från
demoniskt inflytande med att bli Merkurs närmaste man på Edair’maan
som ersättare till Sorkwalan. Govannon och Marin slås i bojor för att föras
EDAI R’MAAN 39
till rättegång i Vulklama för inblandning i bortförandet av Lugh Forgall och
hans familj. Fyra av byborna bränns dock i grop för att ha fört med sig falska
anklagelser till Inkvisitionen innan båten avseglar igen. Rättegången hålls i
Vulklama under dag 44 med samma händelseförlopp som ovan.
Lova klarar sig oskadd från Inkvisitionen oavsett om rollpersonerna varit på
gården eller inte. Hon gömmer sig i sin anfader Antorax krypta när Inkvi-
sitionen kommer. Däremot blir hon efterlyst av Merkul för resten av sitt liv.
Lova kommer inte att träffa på rollpersonerna igen på ön om de inte av en
händelse följde henne till kryptan just den dagen och tar henne med.
Det är rollpersonerna helt fritt att försöka vända på händelseförloppet
när Inkvisitionen kommer. Annars kommer de som drabbas att få sota för
rollpersonernas brist på handling. Spelledaren kan om han vill ge rollper-
sonerna en chans att upptäcka uppbådet och hinna varna några på gården.
Han kan även utarbeta en plan om de tänker försöka rädda Marin och Go-
vannon. Detta är dock ett mycket riskfyllt uppdrag men kan vara en intres-
sant uppgift.
Fritagning
Govannon och Marin hålls fångna under en dag i det tredje direktoratets
temporära högkvarter i Vulklama. Huset tillhörde tidigare stenhuggaren Ol-
bar Grovhugge men han har fått maka på sig för Inkvisitionen. Huset ligger i
byn och har två våningar samt en källare. På bottenvåningen och bakgården
har Olbar arbetsredskap, arbetsprover och råämnen. Det mesta har täckts
över med vita lakan tills Olbar återvänder. Dörrar och fönster som inte an-
vänds har spikats igen. På övervåningen bor en tvångsinkallad vaktstyrka
med bybor som numera kallar sig pilgrimiter. De är tolv stycken till antalet
och jobbar i tre skift. Då finns alltså alltid åtta vakter på övervåningen, fyra
vakna och fyra sovande. Samt fyra som patrullerar bottenvåningen och en-
trén. I källaren finns en väpnare ur Merkuls styrka. Han har nycklarna till
tre förvaringsrum där nere. Ett är tomt, ett håller de tio klosterbröderna och
det sista gömmer Govannon och Marin. När rollpersonerna skall befria Go-
vannon och Marin vägrar Marin att lämna sitt fängelse. Hon säger att hon är
oskyldig och att Gave kommer att skydda henne. Vill de få med henne måste
de bära ut henne skrikande och protesterande. Govannon är däremot väldigt
lättad men insisterar på att ta med Marin även om det innebär att de måste
slå henne medvetslös. Agerar ingen rollperson snabbt nog slår Govannon
själv ned sin dotter.
en gåva till vår store krigare Antorax och vattnet är hämtat ur en levande
källa för god hälsa. Den som olovligen dricker ur denna brunn kommer att
drabbas av gudarnas vrede.« För att kunna läsa texten krävs färdigheten Lä-
sa/Skriva ( bultvrok ). Vattnet är sannerligen hälsobringande och läknings-
graden ökar med  KP/dag så länge man dricker av vattnet.
2. Raserat torn
Tornet hade en gång sex våningar men rasade ihop för hundra år sedan. Idag
finns bara bottenvåningen kvar och bebos av drängarna Brut och Slagg.
Brut och Slagg finns här så länge de inte har några andra sysslor. De
brukar samla ris under dagen som de eldar upp under natten. Just den nat-
ten Lugh försvann var de vakna och såg hur Fianna ledde Kaans amurer till
Lughs hus. Eftersom de båda fruktar häxan Fianna har de inte vågat berätta
något för Govannon. Dessutom är de inte tillräckligt klyftiga för att komma
på hur de skall berätta en sådan sak utan att själva bli misstänkta. För att få
reda på något om den ödesdigra natten måste rollpersonerna för det första
visa god vilja mot drängarna. Det bör vara en kombination av vänskaplighet
och gåvor. För det andra måste rollpersonerna visa på styrkan av en annan
religion än hamingjes så att de inte längre fruktar vad häxan Fianna kan
göra mot dem.
3. Farstun till Lugh Forgalls gård
Lughs farstu står tom och inga kläder eller tillhörigheter finns kvar. Längs
väggarna finns några träbänkar som man kan sitta på när man ta av sig yt-
terkläderna.
Dubbelporten hålls normalt låst av Govannon till rollpersonerna vill un-
dersöka Lughs försvinnande. Kaans amurer var effektiva när de rensade bort
alla tillhörigheter från gården för att det skulle se ut som Lugh och hans
familj gett sig av frivilligt.
4. Kokvrå
Lughs hustru Ethne hade en stor vedeldad stenugn bredvid sin kokvrå som
även värmde upp huset. All köksutrustning är borta och träskåparna står
tomma. Lite brasved står uppradat längs kortväggen.
Ett lyckat Finna dolda ting slag med en modifikation på –3 avslöjar att
det finns blodstänk i köket. Vid en liten fäll golvet vid stenugnen brukade
pigan sova. Hon överraskade Kaans amurer som tvingades slå ihjäl henne
innan hon började skrika.

Allmän överblick
Gårdarna på Allvangvattn ligger nära varandra. Bägge husen är byggda i bas-
tant gråsten med en våning och torvtak. På gårdsplanen finns det en gammal
stenbrunn och ruinerna från ett svart stentorn som rasat ihop. Tornet och
brunnen verkar äldre än alla de andra byggnaderna. Bortanför gårdarna en
bit ner från klippan finns en röd ladugård i trä och en liten hage med boskap
strax bakom. Man kan se ett dussin får i hagen samt några vingklippta gäss
som badar i en inhägnad damm. I stallet finns fem hästar och en mjölkko.
Området är inhägnat med ett enkelt stängsel för att hålla rovdjur borta.
Alla ytterdörrar på Allvangvattn anses låsta och alla innerdörrar anses
öppna om inte texten nämner något annat. Kom ihåg att vissa tider och
händelser gör att dörrar som normalt är låsta anses vara öppna och tvärtom.
Innerdörrar som inte är beskrivna anses alltid vara av kraftig ek ( BV 20 )och
kräver två lyckade slag för att kunna dyrkas. Ytterdörrarna är uteslutande av
bastant järn ( BV 40 ) och kräver fem lyckade slag för att kunna dyrkas.

. Brunn
Brunnen gjord i svart sten och har underliga runor inristade. Ett snidat trä-
lock håller objudna gäster borta från dricksvattnet och en vacker kopparhink
är fäst i ett rep som går att hissa ner i brunnen. Bredvid brunnen står några
trähinkar travade ovanpå varandra.
Runorna på brunnen är skrivna på bultvrok. Det står : » Denna brunn är

40 E DA I R’MA A N
5. Lughs sovrum
Här bodde Lugh. En enkelsäng står mitt på golvet med en liten byrå på
vänster sida. Det finns även en tom garderob i ena hörnet. Sängen saknar
sängkläder och byrån är likaså tom.
Ett lyckat Finna dolda ting slag med en modifikation på +5 avslöjar ett
lönnfack i byrålådan. Lönnfacket innehåller tolv kärleksbrev från Govan-
non till Lugh som bundits ihop med ett snöre. Breven är skrivna med stor
omsorg på estiatika och är mycket kärleksfulla. De handlar om Govannons
stora längtan och sorg över att de två inte kan vara tillsammans. I lådan finns
förutom dessa brev några tomma ark, lite bläck och en utsmyckad fjäder-
penna. Även Lugh verkar ha författat ett brev till Govannon då han skrivit
på klumpig estiatika hur mycket han längtar efter Govannon och han endast
ser sin hustru Ethne som sin syster. Brevet verkar dock inte färdigskrivet och
är fyllt av svarta bläckplumpar och felstavelser. Rollpersonerna borde förstå
av brevet att Lugh inte begett sig från gården frivilligt.
6. Stora rummet
Här finns ett stort bord i björk med tolv tillhörande stolar. Två av stolarna
har blivit omkullvälta. En träsoffa står vid den norra väggen. Annars är rum-
met helt tomt.
Drängen brukade sova på träsoffan. En lucka leder ner i en matkällare.
Där finns råvaror nog att försörja en hel familj. Ytterligare ett tecken på att
Lugh inte har lämnat gården frivilligt.
7. Barnens rum
Här bodde Ethnes barn. Rummet har fyra tomma våningssängar i trä och
verkar i övrigt städat.
Ethnes åtta barn levde med varandra i detta lilla rum. Hennes barn var i
åldrarna 7–27 så de var egentligen vuxna men tvingades ändå trängas med
varandra i brist på utrymme. Lugh planerade bygga en ny gård åt Ethnes
barn under sommaren eftersom han hade tjänat ihop pengar men fick aldrig
chansen att påbörja bygget.
8. Ethnes rum
Här bodde Ethne. En tom enkelsäng står mot den västra väggen med en
liten byrå. Det finns även en garderob och en stor spegel i rummet.
Ett lyckat Perceptionsslag avslöjar ett guldfärgat mantelspänne under
sängen. Spännet föll loss när amurerna skulle binda Ethne och de hittade
inte igen det eftersom det skymdes av ett sängben. Spännet föreställer ett
grinande varghuvud och är i solitt guld med röda rubinögon. Detta är garm-
ryttarnas speciella emblem.
9. Farstun till Govannons gård
Govannons farstu är fylld av kläder och skor. I ett speciellt vapenställ finns
det tre svärd och en yxa. Längs väggarna finns några träbänkar som man kan
sitta på när man ta av sig ytterkläderna.
Dubbelportarna hålls låsta nattetid. Svärden är expertsmidda slagsvärd
med sågtandade klingor ( sågtänderna ger + i skada om svärdet tränger ige-
nom rustningen ). Besökare hänvisas att lämna sina vapen i farstun.
0. Allrum
Ett jättelikt rum som värms upp av en brinnande stenugn. I rummet finns
två stora ekbord samt tillhörande stolar med röda sammetsdynor, guldmå-
lade och snidade träsoffor. På borden står silverljusstakar och från taket
hänger ljuskronor med brinnande ljus.
. Govannons sovrum
Ett vackert inrett sovrum i rött och guld med en stor himmelsäng. Det finns
två stora garderober och tre byråer, ett skrivbord samt en liten pall vid sängen.
Detta är Govannons sovrum och hålls alltid låst när hon inte är där själv.
Rollpersonerna bör helst inte snoka bland hennes saker och kommer att kas-
tas ut från gården om de skulle upptäckas med att snoka. En tjuv skulle lätt
kunna fylla en säck med värdesaker för över .000 gm om han fick tid att
söka igenom rummet. Dessutom finns en liten kista med ytterligare .500 gm
samt en stor kista med silvermynt och ädelstenar till ett värde av 5.000 gm.
Govannon är rikast på hela ön och detta är bara en del av hennes enorma för-
mögenhet. I en låda på skrivbordet kan man hitta liknande brev som i rum 5.
2. Gästrum
Gästrummet rymmer en stor dubbelsäng, en garderob och ett mindre för-
varingsskåp. Det verkar i allmänhet stökigt och papper och dokumentrullar
ligger huller om buller i rummet om Lellek är hemma.
Här bor Lellek Gordiar sedan en lång tid tillbaka. Han har samlat på sig
högvis med religiösa skrifter som han lånat från Gloudurr. Pigan Nia gör
ett otroligt jobb när hon försöker städa upp efter den förvirrade gavlianen.
Trots att hon städar hans rum tre gånger varje dag lyckas han stöka till det
igen så att hon måste börja om från början.
3. Torbjorn och Dwyns sovrum
Rummet rymmer en stor röd himmelsäng i svart ek, två garderober, ett
skrivbord och en spegel.
Här bor Torbjorn med sin hustru Dwyn. Här finns värdesaker för 00 gm
men annars inget av intresse.
4. Fiannas sovrum
Rummet rymmer en stor säng samt en liten säng och saknar utsmyckningar
likt de tidigare rummen. Det finns en garderob och en pall.
Här bor Fianna och pigan Nia. Fianna brukar sitta och sova i gungstolen
på nätterna istället för att använda sängen. Om någon går in i rummet vak-
nar hon vid minsta ljud. Nia sover eller vilar i den lilla sängen när hon inte
arbetar. Nia fruktar häxan Fianna och planerar att fly från gården vid bästa
tillfälle. Detta kan ske i samband med att rollpersonerna anländer om spel-
ledaren tycker att det passar. I en låda under den stora sängen finns ett antal
benhalsband och fågel- eller fiskkranier.
5. Döttrarnas sovrum
Rummet rymmer tre små sängar med var sin byrå, en spegel och en garderob.
Här bor Govannons tre döttrar Ase, Marin och Lova. De har i princip
inte fått några släktklenoder ännu eftersom de inte är gifta. Lova har slag-
svärd i mithril här med samma egenskaper som svärden i rum 9.
Antorax krypta
För att komma till Antorax krypta måste man följa en liten stig som leder
in mot ön till en serie mindre bergsformationer. Stigen följer först en smal
med djup fors som letar sig ner från höjderna och så småningom hör man
det mäktiga dånet från ett stort vattenfall. Stigen leder upp till en plats i
höjd med mitten på vattenfallet och vidare in under vattenmassorna. Bakom
vattenfallet döljer sig ett stort grottrum i vars mitt man har rest en sarko-
fagliknande stenkista som är två meter lång och en meter bred. Ingen text
smyckar den mossbeväxta stenkistan eller dess lock. För att flytta på locket
krävs en sammanlagt STY på 25. Under locket mynnar en fuktig stentrappa
i svart basalt som leder ner i djupet.
Kaan har placerat ut två garmryttare på vakt uppe vid platsen där stigen
leder in under vattenfallet för att försäkra sig om att ingen ska kunna kom-
ma in i kryptan. Detta sker dock tidigast dag 32 och efter det att Kaan själv
från Antorax fått veta var Eldsjäl finns. I det tillstånd som Kaan befinner
sig har han lite att frukta från en gast som Antorax, men likväl är han inte
säker på om han kan få Antorax att avslöja det han vet och därför tar Kaan
det säkra före det osäkra genom att försöka gifta sig med någon i släkten.
Efter dag 30 har han dock fått nog av denna lek och konfronterar Antorax
EDAI R’MAAN 41
till bekostnad av att det två möts i en viljekamp som visserligen Kaan vinner
men går försvagad ur.
Antorax krypta vilar på en förbannelse som säger att alla »oättlingar« som
stör hans vila kommer att drabbas av hans vrede. De »oättlingar« som dess-
utom stjäl från hans krypta kommer att gå en plågsam död till mötes. Det
är i alla fall vad varningarna som omger hans grav säger. För spelledaren kan
det vara bra att veta att ättlingar till Antorax ingenting har att frukta och kan
företa sig precis vad de vill i kryptan. Oättlingar kommer däremot sannerligen
att känna på Antorax fulla vrede. Rollpersoner som inte är ättlingar får alltså
inte störa Antorax vila oavsett om de följer en ättling dit eller inte. Spelledaren
får inte visa nåd här. Den som är oaktsam med varningarna får skylla sig själv.
Antorax vrede drabbar även i flera led, det vill säga om en rollperson säljer två-
handsyxan Antagor till en bonde i Vulklama kommer Antorax att lämna sin
krypta, söka upp personen och utkräva hämnd. Antorax skonar ingen från li-
vet men är särskilt hänsynslös mot dem som stulit från honom. Om en ättling
däremot går in och hämtar yxan och sedan ger bort den eller säljer den till nå-
gon annan har man kringgått förbannelsen. Det finns endast ett sätt att und-
vika denna vrede om man inte är ingift i släkten och det är att uttala de alviska
orden: »Gar vinolla iskalanta« som är alviska och betyder »vi är skyddade av
stjärnorna«. Detta kan de endast få lära sig från yggdrasen på ön Gar’farkalla.
Har de uttalat dessa ord och frågar Antorax om den hemliga passagen berättar
han att på vulkanens norra sida står en mängd stora stenstatyer. Leta efter den
med bara ett öga. Under den finns en nedgång till eldsjättarnas rike.
För att spelledaren skall kunna dra någon gräns om någon har stört An-
torax eller inte kan man säga att så fort man passerat det första väktarparet
kommer Antorax att veta om det. Begreppet » oättling « är något som Kaan
redan fått erfara och har gjort hans önskan att äkta någon av döttrarna ännu
starkare.
. Väktarnas hall
En fuktig stentrapp leder ner i djupet till en bred hall med tio väktare, fem
på vardera sidan. Kryptan är helt i svart basalt och vackert utsmyckad med
guldfärgade runor på ett underligt språk. Väktarna är iklädda roströda järn-
rustningar och silverskimrande skäggyxor.
Runorna på väggarna är skrivna på bultvrok. För att kunna läsa texten krävs
färdigheten Läsa/Skriva (bultvrok). Det står olika varningar om vilka hemska
öden som skall drabba alla »oättlingar« som hemsöker den store Antorax grav.
Väktarna tillhörde Antorax livvakt och har följt honom in i döden. Nu är de
bara deras skelett som finns kvar. Deras rustningar har sedan länge rostat sön-
der och går inte att använda. Skäggyxorna är däremot fortfarande brukbara och
gör +2 mer i skada än vanligt och har +7 i BV. Vid en närmare undersökning
riskerar väktarna dock att falla ihop i en hög av rostigt järn, ben och damm. Det
42 E DA I R’MA A N
är nämligen allt som finns kvar av de en gång så stolta väktarna. Antorax kan
dock väcka sina fränder från de döda när han behöver dem igen.
2. Antorax kummel
Antorax kummel är en mäktig syn för den girige gravplundraren. Den gamle
krigaren Antorax är iklädd en helrustning i rokjärn som skimrar av guld och
mithrilinlägg och sitter på en tron av vackert polerad sten. Dessutom skim-
rar hans rustning i ett svagt blått sken. Han har en stor tvåhandsyxa i sina
händer. Framför honom står tre stora kistor helt i guld. Vid hans fot ligger
ett smyckat lerkrus med lock.
Antorax ättlingar har till rollpersonernas förtret redan plundrat kryptan
på det mesta. Kistorna är visserligen helt i guld men väger runt 600 kg och
är fastbultade i golvet. Det finns 300 guldmynt präglade med Antorax sigill
kvar i de tre kistorna. Rollpersonerna kan bara ana vilket skatt som en gång
legat gömd här. Lerkruset innehåller Hjaldars brända kvarlevor. Den legen-
dariska tvåhandsyxan Antagor eller hans rustning Gloudrak har dock ingen
vågat lägga hand på. Rollpersonerna kommer inte att lyckas väcka Antorax
så lätt men ifall de vanhelgar hans kropp kommer han att ta ut sin hämnd på
en gång och inte vänta till midnatt då gränsen mellan Dimhall och Trudvang
är svag. Ättlingar kan dock göra vad de vill med Antorax kropp, men om de
förstör den kommer de själva att bli gastar när de dör och ta över uppgiften
att vakta hans krypta. Antorax skadar under inga omständigheter en ättling.
Genom att uttala orden de fått av yggdrasen kan de dock få liv i Antorax
som då uppenbarar sig som ett dimmoln med en mörk och mäktig stämma.
Antorax
Beskrivning : Han är en 230 cm lång gast iförd en rokjärnsrustning och en
stor tvåhandsyxa i högsta hugg.
Ras : Människa/gast Folkslag/Religion : Odöd bultur/hamingjes
Kön : Man Yrke : Tidigare ordenskrigare ( okänd orden )
Grundegenskaper : Styrka 33, Fysik 9, Smidighet 3, Storlek 9,
Intelligens 6, Perception 6, Psyke 8, Spiritus 62, Karisma .
TKP-Sys : 62 TKP : 24 ( SPI × 2 )
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 3 KP ; H. arm ( 3–4 ) 3 KP ; V. arm ( 5–6 ) 3 KP ;
Bröst ( 7– ) 62 KP ; Mage ( 2–4 ) 4 KP ; H. ben ( 5–7 ) 4 KP ; V. ben
( 8–20 ) 4 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 22 Skräckmodifikation : +8
Skadebonus : 3T6 Initiativmodifikation : – Förflyttning : L 6
Vapen : Antagor ( se nedan ) Rustning : Gloudrak ( se nedan )
Färdigheter : Avväpna FV 6, Jaga FV 9, Kroppsbyggnad FV 9, Rida ( garm )
FV 0, Rustningsteknik FV 2, Slagsmål FV 9, Taktik FV 6, Undvika
attack FV 0, Vapenteknik ( tvåhandsyxa ) FV 6.
Språk : Tala ( bultvrok ) FV 20, Läsa/Skriva ( bultvrok ) FV 6.
Förmågor : Antimagi, Frammana dimma, Förnimma levande, Dödsskri,
Mörkersyn. Förmågorna beskrivs i Jorges Bestiarium, s. 45 och 83.
Övrigt : Antorax kan väcka sina tio väktare från de döda. De fungerar då
som skelett ( se regelboken, s. 23 ). Antorax vet var Månskänke ( Eldsjäl )
finns gömd. Han berättar endast detta för en ättling och kan endast
samtala efter midnatt.
Dödas Antorax upphävs förbannelsen.
Tvåhandsyxan Antagor
Vapentyp : Bulturisk tvåhandyxa med sågtänder
Material : Rokjärn och mithril Klass : Tung IM : +6 Vikt : 6 kg
BV : 25 STY-krav : 30 Skada : 4T6 + 5
Magisk : +5 på FV i attack och parering samt ytterligare +0 i skada och
brytvärde.
Rokjärnsrustningen Gloudrak
Rustningstyp : Fjällpansar Material : Rokjärn RV : 5 BM ( FV ) : –5
FM : –6 SM ( FV ) : –3 IM : +3 Vikt : 40 kg Magisk : +5 i RV
Övrigt : Rustningen glöder svagt blått på grund av den mäktiga magi som
omger den. Passar till STO 8–23.
AM SVARTNIR
INSPRÄNGT I BERGETS djup, omgivet av havets svallande vågor, på en
plats där inget ljus kan nå dess inre gömmer sig en mörk hemlighet. Där
ligger ett gammalt fängelse som en gång i tiden brukades av bulturernas
ättlingar ända fram till Kappmästarens tid. Men något gick fel och fängelset
fick ett abrupt slut. Dess järnportar förslöts och gömdes för omvärlden i
hopp om att stänga inne en fruktansvärd pest som börjat sprida sig i fängel-
sets nedre gångar – eldpesten. För att vara säkra på att smittan aldrig skulle
spridas vidare, tog bulturerna hemligheten om sjukdomen och sveket mot
dem som stängdes inne i fängelset med sig i graven. Men smittan i fängelset
bestod, likt en infektion som aldrig kunde läka låg den tålamodigt kvar och
väntade. Väntade på att åter vakna ur sin slummer. Många år gick utan att
något levande kunde störa sjukdomens tysta dvala. Så en dyster och regning
dag för inte så länge sedan skedde det oundvikliga. Då skedde det oförlåtliga.
Portarna öppnades åter av Kaan och hans sammansvurna. Deras intrång i
det glömda riket kommer dock att få svåra konsekvenser. Med Brea Elds-
tungas hjälp planerar Kaan att återuppväcka den infektion som en gång här-
jat i fängelset. Tack vare dem riskerar sjukdomen att spridas med vindarna i
en farsot som kommer att hota ön, eller kanske ännu värre …
Fängelset ligger beläget under den lilla klippön Amsvartnir som reser sig över
havet cirka 2 km utanför Edair’maans sydvästra udde och har stått öde och
orört i över 400 år. Klippön utgörs uteslutande av svart vulkanisk sten som
omges av ett illaluktande svartfärgat vatten, därav dess namn. Amsvartnir be-
tyder på bultvrok » Den vid ett hav av mörker «. Vulkanstenarna på ön är vassa
och kantiga och skjuter upp som väldiga spjut mot skyn. Öns storlek är strax
över 300 m i diameter och den är något ovalformad med den högsta punkten
på 86 m över havet vänd mot norr. Ett trettiotal happjor har gjort öns vassa
klippor till sin boplats och cirklar ofta vakande över sitt revir. Ibland kan de
även göra en liten avstickare mot Edair’maan på jakt efter mat.
Kort h‰†or‰a
Någon gång under forntiden lät bulturerna uppföra ett fängelse under en li-
ten klippö utanför Edair’maan. Bulturerna fick idéen sedan en grupp krigare
anlänt från det land som idag är Sylvan till Edair’maan under ett av Eldjairs
största utbrott och trott att de funnit Blotheims port :
Gla c‰ären
En stor och mycket gammal glaciär täcker stora delar av öns västra och nord-
västra delar. Isen reser sig som en hög vägg av massiv is.
Glaciären är full av sprickor och livsfarliga revor. Få invånare vågar sig
upp på glaciären just för att den är så förrädisk. Högst upp på glaciären lever
ett litet bestånd av snösvin ( se Jorges Bestiarium, s. 27 ).
» Inget kunde vara mer skrämmande än att bli fängslad på en sådan plats.«
Ön valdes med omsorg eftersom en naturlig tunnel ledde från Edair’maan
under vattnet till ett stort grottsystem under klippan som kallades Amsvart-
nir. Det var den enda ingången. Den förväntade livslängden hos en fånge var
i genomsnitt fyra år. I realiteten var livslängden ännu kortare. Levnadsförhål-
landena var fruktansvärda. Fängelset användes efter färdigställandet av bul-
turerna för särskilt utvalda fångar och hann » förverka « ett okänt antal fångar
innan det plötsligt » lades ner «. På slutet var de flesta av fångarna krigsfångar
från Vastermark. De som kände till något om fängelset trodde att det över-
gavs på grund av Kappmästarens försvinnande för över 400 år sedan.
Sanningen är att eldpesten hade blossat upp i fängelset och smittat de
flesta av fångarna samt flera vakter. Sjukdomen verkade snabbt och de smit-
tade försökte göra uppror mot vakterna. Ett uppror som slogs ned med mas-
siv kraft. Övervakaren och några av fångvaktarna flydde dock i hemlighet
från fängelset under upproret och förseglade järnportarna från utsidan. De
som lämnades kvar i fängelset blev offer för de fruktansvärda scenarier som
följde när vakterna insåg att de hade blivit » begravda « levande.
Eftersom Kappmästaren hade försvunnit rapporterade Övervakaren till
Kappmästarens dotter. Men Övervakaren och vakterna klarade inte de psy-
kiska påfrestningarna efter sitt svek och kunde inte hålla tyst om det som
skett. De försvann dock spårlöst innan Rortväktarna tog ön i besittning och
kunde förhöra dem. Kappmästarens dotter Aine lät dock bevara det torn som
stod vid Allvangvattn som ett vakande öga över fängelset. Allvangvattn gick
efter Aines död i arv från generation till generation och ägs idag av Govannon.
Vetskapen om fängelset och de begravdas öde tog Aine med sig i graven.
Eldpe†ens andra utbrott
När bulturerna började föra fångar till fängelseön fanns redan eldpesten i
en ofarlig form på Edair’maan. Sjukdomen vilade latent i många av invå-
narna men av någon anledning insjuknade ingen efter dess första utbrott. Då
hände någonting som störde den ordning som rådde :
Det anlände en ond man till ön. Den onde mannen var desperat och
sökte efter Eldsjäl för att vinna sitt stora krig. Den mannen var Kappmäs-
AMSVARTNIR 43
taren. Kappmästaren lyckades också med det som ingen hade lyckats med
före honom. Han fann det magiska svärdet Eldsjäl. Men när Kappmästaren
rörde vid svärdet fångades han dock av den råa kraften som legat bevarad.
Alla som fanns i hans direkta närhet bokstavligen smälte eller förglasades
av vitner som frigjordes. Men det var inte därför Eldpesten bröt ut en andra
gång som man kanske kan tro.
Det berodde istället på att han fört med sig krigsfångar från kriget i väs-
ter. Många av fångarna var mycket nedbrutna fysiskt vilket bidrog till en
viss del. Men huvudorsaken var att de nya fångarna saknade motståndskraft
eftersom de kom västerifrån. De hade inte ärvt något skydd likt många bul-
turer hade i blodet. En av fångarna vid namn Algbar var den första att bli
infekterad. Kort efter Algbars smitta följde även andra. Sjukdomen skulle ha
stannat med västerlänningarna om den inte hade ändrat form.
Eldpesten blev tio gånger så smittsam som den varit tidigare och nu
drabbades åter bulturerna som tidigare varit immuna.
Tre dagar efter Algbars död började fångvaktarna även rapportera ab-
normaliteter bland de bulturiska fångarna. Ett tjugotal nya fångar tycktes
vara drabbade av samma mystiska sjukdom och isolerades snabbt i de nedre
gångarna där de lämnades att dö. De visade konstiga symptom och föränd-
rades fysiskt på de mest horribla sätt samt tenderade till att vara mycket
aggressiva. De sjukas kroppar hade förvridits till oigenkännlighet med blod-
röda blåsor och svulster. Samtliga visade koncentrationsproblem eller ag-
gressivitet. Innan döden inträdde återstod bara en bubblande blodig massa.
Värst av allt var att även flera fångvaktare hade insjuknat. Övervakaren
fruktade ett uppror och låste snabbt in alla misstänkta fall på de nedre gång-
arna. Samtidigt utarbetade han i hemlighet en plan om att för evigt försegla
fängelset med alla som var där inne – fångar som fångvaktare. Tolv dagar
efter Algbars död stängdes portarna.
Då hade de smittade samlat en så stor styrka nere i djupet att fångvaktar-
na inte kunde hålla dem tillbaka. När de nedre portarna sprängdes stod ett
våldsamt slag mellan fångar och fångvaktare. Samtidigt övergav Övervakaren
fängelset tillsammans med sina närmaste män. När de var ute i friheten bul-
tade igen de stora järnportarna med berått mod om vilket fruktansvärt öde
deras kamrater skulle drabbas av. De skulle bli » begravda « levande. Risken
för att sprida smittan vidare gjorde att de flesta av fångvaktarna lämnades
kvar. Fångvaktarnas öde delades också alla » friska « fångar som fortfarande
var inlåsta. Fångvaktarna som var kvar i fängelset lyckades dock slå ner upp-
roret men insåg för sent att de blivit förrådda av sin ledare. Ingen av de kvar-
varande vakterna kunde forcera järnporten mellan fängelset och friheten.
Vakterna gav snabbt fångarna skulden för sina egna öden och mördade
alla fångar i fängelset under en enda blodig natt. Det var dock för sent. Sjuk-
domen var redan i det första stadiet på flera vakter. Några av vakterna var
dock immuna mot sjukdomen och såg sina vänner dö en efter en utan att
kunna hjälpa dem. När alla smittade hade dött kunde de som var kvar bara
själva vänta på döden. De stod på vansinnets rand. Till slut gick vakterna lös
på varandra tills bara en av dem var kvar. Han stängde sedan in sig i ett rum
och väntande på döden i ensamhet. Han dog av hunger.
Ingången till fängelset växte igen med havstörnor. Tiden gick och fängel-
set glömdes bort. Ända tills Kaan Tydric åter hörde dess namn viskas i sina
drömmar : Amsvartnir – fängelset vid vindarnas ö.
Ka ans ankom†
Över 400 år senare förde amurerna i Fjals härförare Kaan Tydric med sig
ett litet följe på ett stort krigsskepp. Skeppet lämnade av en kraftfull styrka
vid Edair’maans sydvästra strand vid Allvangvattn. Samtidigt med Kaans
ankomst blåste en fruktansvärd regnstorm upp på Edair’maan. Skeppet av-
seglade snabbt för att komma undan stormen och Kaans följe red rakt mot
fängelsets yttre port i det piskande regnet. Ingen på ön lade märke till den
annars uppseendeväckande styrkan. Det var en udda samling och en skräck-
44 A M S VA RT N I R
injagande syn : Följet bestod av Kaan Tydric, Leah, Brea Eldstunga, två elds-
magiker, tre elitgarmryttare, sexton stridsrustade amurer ( ur högvakten ),
sex garmtroll, en järngarm ( Kaans ), fyra garmar och fyra ulvar.
När Kaan nått fram till porten förmultnade havstörnorna framför hans
ögon och blottade järnsportarna. Bultarna gled ut och föll till marken. En
osynlig kraft öppnade de fyra låsen på de sedan länge slutna portarna och
släppte in sitt sällskap. Kaan hade återöppnat fängelset. Han hade kommit
dit av två anledningar. För det första sökte han släppa lös eldpesten på ön så
att han skulle få söka efter Eldsjäl i lugn och ro. För det andra så tänkte han
använda fängelset som ett preliminärt basläger på ön.
Kaan tog hjälp av Breas magi för att studera de döda dyrkarna i fängelset.
Målet var att sprida sjukdomen. Det tog dem fyra dagar att utvinna ett rött
pulver med smittan ur de infekterade kropparna och ytterligare tolv dagar
att finna ett botemedel. Botemedlet var dock inte fullkomligt utan hade bara
en bromsande verkan. Detta innebär att de flesta av Kaans allierade bär på
symptomen mellan det första till det tredje stadiet av eldpesten. Kaan själv
är helt immun.
Sedan begav sig Kaan mot Eldjair där han strödde det röda pulvret i
vulkanens kokande magma. Det räckte för att de smittsamma bakterierna
skulle fortplanta sig och vulkanen svarade på reaktionen genom att skjuta
upp ett moln av sot och aska som spreds med vinden över Edair’maan. En av
de första som smittades var Gwydrins stallmästare Hwil som senare förde
vidare infektionen till Eldhwin. Hwil är även den som kommer att föra över
infektionen till rollpersonerna i början av äventyret.
Brea Eldstunga själv har stannat kvar i fängelset för att studera de in-
fekterade kropparna och lära sig mer om sjukdomen. När rollpersonerna
anländer till fängelset har hon lyckats förstå sjukdomens innersta väsen och
blir rädd för det hon ser. Med sina nyvunna kunskaper tänker hon försöka
besegra Kaan och ta hans kraftfulla själ i besittning. Därför är hon försiktig
med en direkt konfrontation med rollpersonerna. Hon vill spara på kraf-
terna. Kaan som hela tiden har sett igenom hennes lögn kommer att låta sin
garm festa på Brea och hennes systrars kroppar när tiden är mogen.
Rollpersonernas ankomst
När rollpersonerna anländer befinner sig inte hela styrkan i fängelset. Kvar
finns Brea Eldstunga, två eldssystrar, åtta vakter och de sex garmtrollen samt
två ulvar. Garmtrollen vaktar järnporten och de nedre gångarna där famil-
jen från Allvangvattn hålls fången. Amurerna sitter och spelar tärning inne
i fängelset för att fördriva tiden och behöver inte utgöra något större hot.
Brea och eldssystrarna studerar de infekterade kropparna och kan egent-
ligen befinna sig var som helst i fängelset. Brea forskar fram ett effektivare
botemedel mot sjukdomen.
För spelledaren kan det dock vara intressant att även veta hur uppbygg-
naden av Kaans följe ser ut. Var än dessa befinner sig på ön, består de av Ka-
an, en elitgarmryttare, åtta stridsrustade amurer, en järngarm, en garm och
två ulvar. Kaan är nämligen väldigt fascinerad av ön. En stor del av hans tid
går därför åt till att undersöka den. De resterande garmryttarna och Leah är
ute och jagar rollpersonerna som de tror skall äkta Govannons döttrar eller
av någon annan anledning betraktats som ett hot av Kaan.
Rollpersonerna har förmodligen anlänt till fängelset antingen för att för-
söka rädda familjen som hålls fången eller söker sin egen räddning genom
att leta efter Brea Eldstunga. Kommer rollpersonerna till fängelset innan de
har varit på Gar’farkalla kommer Brea inte att befinna sig i fängelset, endast
hennes två lärjungar som anfaller skoningslöst.
Brea Eldstunga
Brea Eldstunga och hennes eldssystrar experimenterar med de infekterade
kropparna någonstans i fängelset. Som spelledare är det mest effektfullt om
du själv bestämmer när rollpersonerna träffar Brea och hennes eldssystrar.
Det kan vara var som helst i fängelset, men om spelledaren inte vill bestäm-
ma detta själv kan Brea finnas i rum 3 ( tortyrkammaren ) i huvudfängelset.
 Mitt på golvet ligger den förvridna kroppen från en människoliknande
varelse. Dess kropp är helt vanställd. Det ser ut som den bokstavligen har
smält likt vax i en stor pöl på golvet där den förvandlats till en bubblande
oigenkännlig massa. Massan har nu stelnat och bildat ett hårt och gråsvart
skal. Endast vaga konturer avslöjar att det är en människokropp. En vacker
rödhårig kvinna sitter på knä bredvid kroppen och verkar genomföra någon
slags obduktion på den infekterade varelsen. Hon nynnar vackert men lite
malplacerat på en munter sång. Bakom henne står två andra kvinnor vars
ansikten är söndersvedda av eldslågor och vars händer kontrollerar var sitt
svävande eldklot vilket kastar rummet i ett underligt sken. Kvinnorna är
klädda i röda tunikor och en tillhörande mantel med en brinnande orange
sol på ryggsidan. De tre kvinnorna skriker till av fruktan när de upptäcker
att de inte är ensamma i rummet.
Brea Eldstunga och hennes eldssystrar gör allt för att undvika en strid. De
har nämligen funnit ett effektivt botemedel som kommer att glädja Kaan. At-
tackerar rollpersonerna dem släpper Brea dock lös all kraft hon har för att
förgöra dem med hjälp av sina systrar. Brea väcker först upp alla de infekterade
kropparna i fängelset från döden. Första stridsrundan reser sig T6 +  skelett
(se regelbokem, s. 23) i samma rum som rollpersonerna befinner sig i. Sedan
ansluter sig T4 +  skelett till striden för varje T6 SR som går efter den för-
sta. För att inte rollpersonerna skall bli helt chanslösa kan du som spelledare
sätta en begränsning på det maximala antalet skelett som har rest sig samtidigt
till 5. Då kommer de »överflödiga« skeletten att resa sig i takt med att roll-
personerna passerar dem när de flyr ut ur fängelset, som en extra effekt. Det
finns inga som helst medel att häva besvärjelsen ens om Brea dör. Effekten är
permanent. Hennes eldssystrar använder sig av eldsbesvärjelser för att hålla
rollpersonerna på avstånd så att Brea kan ladda inför en ny offensiv besvärjelse.
Efter Brea kastat två offensiva besvärjelser kommer hon att försöka fly.
Talar rollpersonerna istället vänligt till kvinnorna eller försöker lugna ner
dem ser Brea en chans att undkomma levande. Brea svarar varken på några
frågor om Kaan eller om något annat som rör deras planer. Däremot ser hon
omedelbart att rollpersonerna är sjuka och ser en utväg ifall hon botar dem.
Brea talar till rollpersonerna på väströna men alla i rummet förstår henne
ändå, oavsett vilka språk de talar, nästan som om hon talade direkt till deras
medvetande :
» Låt er inte luras av vad ni ser. Låt inte vrede drabba den ni inte känner.
Sänk era vapen och lyssna till vad jag har att säga. Jag är Brea Eldstunga, pre-
fekt och cirkelledare över Palennes eldsakademi i Silvtrunder. Förut tjänade
jag de otämjda eldslågornas princip. Genom vitner sökte jag känna energifäl-
ten som formade världen. Jag sökte efter den primära kraften. Urkraften som
brinner i alla eldar. Hela tiden letade jag på fel ställen och av fel anledningar.
Nu har mitt sökande äntligen kommit till ända. Jakten efter urkraften har
lett mig hit, så långt hemifrån, men ändå så nära. Nu fattas bara den sista
pusselbiten för att jag skall förstå hela sammanhanget. Så jag ber er. Förstör
inte det som jag byggt upp så skall jag hjälpa er i gengäld. Låt mig rena era
kroppar från den sjukdom som bryter ner er. Låt mig forma om era öden så
att ni kan åka hem igen. Skona oss så får ni själva leva. Ty den farsot som
drabbat er finner ingen bot utan min hjälp.«
Väljer rollpersonerna att ändå inte skona henne kommer Brea och hen-
nes systrar göra allt för att ta med sig så många som möjligt i döden. De
använder sig av samma taktik som tidigare, fast nu har Brea redan väckt alla
infekterade kroppar i fängelset. De ligger bara och väntar på hennes tillåtelse
att anfalla. Första stridsrundan reser sig T6 +  skelett i samma rum som
rollpersonerna befinner sig i. Sedan ansluter sig T6 +  skelett till striden för
varje SR som går efter den första.
Väljer rollpersonerna att skona henne kommer Brea Eldstunga att lugnt
gå fram mot rollpersonerna :
»Lugna era sinnen. Ty det finns bot mot den pest som greppat era själar. I min
klädnad har jag en dryck som är det enda som kan hindra er från att dö en
fasansfull död. För att jag skall kunna rädda er måste jag kunna lita på er. För
att jag skall kunna lita på er måste ni våga satsa allt ni har. Ni ställs inför valet
att sätta era liv i mina händer eller satsa på ödets vågskål och möta mig här och
nu. Jag erbjuder drycken mot mitt och mina systrars liv. Jag erbjuder er fri lejd
ut ur fängelset ända fram till järnporten som en gång förslöt denna infekterade
grav. Förhoppningsvis skall vi efter detta möte aldrig träffas igen. Vi skall skiljas
som vänner men möts vi igen kommer ni inte att överleva min vrede. En tjänare
kommer att visa er vägen ut. Gå med honom i frid och lämna fängelset omedel-
bart utan att gå några avvägar. Så ställ inte till med några mer problem här nere.
Jag råder er även att förbereda er för att lämna Edair’maan och aldrig återvända.
När ni sitter i en båt just påväg härifrån skall en av mina systrar komma till er
med drycken. Dricker ni den måste ni befinna er till havs minst en vecka annars
dör ni. Ni kommer att få feber, hög feber, kanske kommer någon av er att dö,
men förmodligen inte. Drick en klunk, inte mer. Är vi överens?«
Anfaller rollpersonerna Brea och hennes två systrar kommer hon att
slänga flaskan i golvet och deras möjligheter att överleva är för alltid förbru-
kade. Möjligtvis kan spelledaren vara så snäll att han låter det finnas något
kvar i den trasiga flaskan, tillräckligt för ett par personer. Tänk dock på att
de inte får dricka innan de sitter i en båt på väg bort från ön.
Gör de som Brea säger kommer hon att leverera flaskan och rollperso-
nerna överlever. Dricker rollpersonerna och sedan sätter sin fot på torra land
inom en vecka kommer de att dö inom ett par timmar. Närvaron av vatten
hindrar pesten från att spridas, drycken bromsar istället för att öka förloppet
( vilket annars sker ) och efter 7 dagar är de friska. Ingen kommer att dö trots
att alla får hög feber.
P‰lkl‰ppan
Området kring klippön Amsvartnir och den klippa som av lokalbefolkning-
en kallas för Pilklippan är fruktat av sjöfarare ända sedan den första männis-
kan satte sin fot på Edair’maan. Den sydvästra udden på Edair’maan omges
av kolsvarta vatten flera mil ut i havet, där det går hårda bränningar. Det till
synes » djupa « svarta havet är egentligen ett långsträckt och förrädiskt grund
där många skepp har förlist och slagits sönder i små bitar. Den svarta färgen
kommer från de algliknande havstörnorna som lever i vattnet. Havstörnorna
avger ett sotsvart extrakt som gett havsytan en klibbig oljeliknande substans.
På botten gömmer sig vassa klippor som sliter sönder allt som passerar över
dem. Grundet varierar allt från tre meter till bara någon decimeter i djup.
Kraftiga vindar från nordväst blåser ofta upp det stormiga havet och får om-
rådet att likna en sjöfarares värsta mardrömmar.
. Raukklyftan
Havets brus när vågorna slår mot klipporna är öronbedövande. Förlupna
vattendroppar letar sig snabbt inåt land likt ett pulserande duggregn som
följer vågornas mörka dans i havet. Vinden viner genom otaliga håligheter
som tusen gastars jämmer. Stigen som leder till den pilformade klippan är
kantad av vassa stenar och hala klipphällar både på den norra och på den
södra stranden. Den som följer stigen kommer först till raukklyftan, en sam-
ling av jättelika raukar ute på en udde. Raukarna ser ut som de har huggits
ut av människohänder och tar sig de mest förunderliga former. Det vackra
skådespel som utspelar sig när det svarta vattnet spolar över från strandkan-
ten mot raukarna är förtrollande, men samtidigt förrädiskt. Den som skall
passera här gör bäst i att se sig noga om var han sätter sina fötter och hålla
ett öga på de böljande vågorna så han inte spolas ner i havet.
Ingenting finns att frukta för den som tar det försiktigt och spelledaren
kan slå dolda slag som inte betyder någonting. Men om spelledaren anser
AMSVARTNIR 45
 att rollpersonerna behöver lite mer spänning kan han låta dem
slå ett lätt SMI-slag för att inte en förrädisk våg skall spola
ner dem i djupet och slita sönder dem mot de vassa klip-
porna. Strömmarna är tillräckligt starka för att ingen
skall kunna simma i vattnet.
2. Grottöppningen
En decimeterdjup svart massa av döda havstörnor
täcker stora delar av marken kring den nu blot-
tade grottöppningen. Stanken av döda alger
är fruktansvärd och det tåras i ögonen samt
fräter i näsborrarna på dem som passerar.
Den fräna lukten får tarmarna att vrida sig
nästan som om gudarna ville säga något.
Havstörnorna är en algväxt med svar-
ta törnar som avger ett förlamande gift.
Algen är köttätande och dess kost består
främst av kräftdjur eller andra smådjur som lever
i havet. Giftet verkar dock förlamande även på människor
och har STY 20. Den som förlamas blir oförmögen att röra
sig i 2T6 SR, samt tar T6 i skada av giftet. Den som klarar
motståndsslaget får T6 i skada men förlamas inte.
3. Pelarna
Fyra rostiga järnpelare reser sig från grottgolvet till taket. Texten som en
gång prytt pelarna har korroderat bort och går inte längre att läsa. Grottans
golv är blött och fuktigt.
Pelarna har 500 KP vardera och ett naturligt skydd på 6 poäng vardera
ifall någon försöker förstöra dem. Förstörs pelarna så blir fängelset förseglat
för alltid. Detta är givetvis förenat med risken att själv omkomma under
rasmassorna.
4. Järnporten
En stor dubbelport i järn blottar fyra lås. Portarna står på glänt och fyra kraf-
tiga mithrilbultar ligger på marken. Ingen bild eller text pryder dörrparet.
Två garmtroll vaktar bakom dörren. Om de har upptäckt rollpersonerna
(PER 4) ligger de i bakhåll med var sitt arbalest. Sedan försöker de kontrol-
lera striden med närstridsvapen inne i gången så att rollpersonerna inte kan
nyttja sitt numerära överläge. Garmtrollen slåss till döden och skonar ingen.
5. Tunneln
En lång mörk nedåtsluttande naturlig tunnel leder ut under havet mot Am-
svartnir. Fukt droppar från taket och gången är på sina ställen klaustrofo-
biskt trång. Tunnelns utformning tyder på att den en gång varit vattenfylld.
Tunneln är två kilometer lång. Alla sidogångar har täckts med stenar av
bulturerna så ingen ska gå vilse i tunnelsystemet. Därför är det omöjligt att
avvika från huvudgången utan att forcera dessa hinder. Spelledaren kan om
han vill låta de som blev instängda redan ha gjort detta när de förgäves sökte
en väg ut. Detta innebär givetvis att rollpersonerna riskerar att gå vilse i
dessa » nya « gångar. Friheten är stor för spelledaren att avgöra utformningen
av ett sådant labyrintsystem. Dock bör inte någon väg ut finnas tillgänglig.
Fängelset
Fängelset har varit förseglat i över 400 år. Ändå finns det kvar spår från det
som en gång skett där. Det finns tre teman som spelledaren kan ta hjälp av
när han beskriver fängelset :
■ Döden är det första temat spelledaren kan tänka på. Blodet som flöt den
ödesdigra dagen då fängelset övergavs har inpräntats i själva berggrunden.
46 A M S VA RT N I R
Kvarlevor från människor finns
lite varstans och kan när som helst
läggas till i rumsbeskrivningarna av
spelledaren för att höja stämningen.
Ingen av dem som varit fångar i fängel-
set fick någonsin lämna det, inte ens efter
döden. Det betyder alltså att kvarlevorna från
alla som dog under fängelsets aktiva tid finns kvar
där – grovt uppskattat flera hundra skelett. Många av kvarlevorna bär
tydliga spår av att någon gnagt bort köttet eller tagit vara på benmärgen.
Förmedla en känsla av Döden som överhängande och bestående. Lukten
av instängdhet och död finns alltjämt kvar.
■ Fukten är det andra temat som spelledaren kan ha i åtanke. Det är kallt
och fuktigt i fängelset. Fukten beror på havsvatten som söker sig ner i
berggrunden. Fängelset var ingen drömvistelse för dem som levde där,
fångar som fångvaktare. Överallt droppar det från taket och vattenpölar
samlas för att rinna bort i små håligheter i berget. Rostbruna fläckar pry-
der golv, väggar och tak. Järngaller och grindar har rostat igen.
■ Mörkret är det tredje temat som spelledaren bör komma ihåg. Det
finns inget ljus. Därför famlar rollpersonerna i mörkret närhelst de
saknar ljuskälla. Problemet är att en ljuskälla kan dra till sig uppmärk-
samhet från amurerna eller garmtrollen. Det gäller för rollpersonerna
att välja rätt tillfällen när de har sina facklor tända. De vet inte vad som
väntar bakom nästa hörn. De ser inte bortom facklornas ljus. Mörkret
är kompakt och tycks omsluta dem som om det kunde tränga bort lju-
set. Låt facklor eller ljuskällor slockna till synes oprovocerat och utan
förklaring.
Samtliga dörrar är rostiga gallerdörrar om inte annat nämns i texten. Undan-
tagen finns troligtvis i fångvaktarnas kvarter där det finns järndörrar. Detta
betyder att vissa lås inte fungerar fast man har en nyckel. Vissa dörrar går
helt enkelt inte att öppna fast de inte är låsta. Vissa dörrar är helt sönder-
rostade och kan forceras med en enkel knuff. Det är helt upp till spelledaren
att avgöra vilka dörrar som har drabbats och i vilken omfattning om de inte
är nämnda i texten. Järnstängerna är normalt mycket tjocka trots att de är
angripna av rost och inte så lätta att förstöra.
För att forcera en dörr eller gallergrind med våld, förutsatt att den inte
är helt sönderrostad, anses dessa ha upp till BV 23. För att forcera en järn-
dörr med våld, anses dessa ha minst BV 33. Det behövs upp till fem lyckade
slag på motståndstabellen för att bräcka en dörr. Dörrarnas hållfasthet kan
enkelt modifieras av spelledaren så länge han beaktar att platsen en gång
varit ett fängelse.
. Entré
Tunneln mynnar i en bred stentrapp som leder ytterligare 30 m ner i djupet.
Vid trappans fot reser sig en skadad gallerdörr som farit mycket illa under
årens gång. Väggar och golv är av klumpigt uthuggen gråsten där det nu bör-
jat växa droppstenar. Arbetet saknar all form av estetik. På vissa ställen syns
det dock fortfarande att fängelset är en del av en naturlig grotta. Dörrparet
står på vid gavel mot trappen och verkar ha brutits upp med en enorm kraft.
Dova röster kan höras längre in i komplexet.
Ljuset och rösterna kommer från rum 6, där åtta amurer väntar på att
Kaan skall komma tillbaka. Gallerdörren förstördes då de instängda vak-
terna i panik bröt sig igenom den ödesdigra dagen då fängelset övergavs för
över 400 år sedan.
2. Hall
Den lilla hallen är sparsamt utsmyckad av två blyhållare med utbrunna fack-
lor på den norra väggen. En välvd port leder mot det norra rummet, åt samma
håll där rösterna kan höras ifrån. Rummet mot norr är liksom hallen höljt i
mörker. Rakt fram leder en öppen men hel gallerdörr djupare in i komplexet.
Golvet i hallen är täckt av krossade eller söndergnagda benrester.
Benresterna kommer från några vakter som dödades när maten tog slut.
3. Matsal och uppehållsrum för fångvaktarna
Ett stort mörkt rum som en gång varit en matsal är täckt av bråte. Tre kraf-
tiga järndörrar vetter åt norr, väst och öst. Dessa står som tydliga kontraster
till tidens förfall i resten av fängelset. Dörren mot norr står lite på glänt och
en svag ljusstrimma kan skymtas därifrån. Även rösterna kommer från det
norra rummet. Av det som en gång varit bord eller stolar i matsalen finns inte
mycket kvar idag. I det sydvästra hörnet har dock någon nyligen snickrat ihop
ett bord och några stolar. Arbetsverktygen ligger uppradade i en hög bredvid
på golvet. Färskt sågspån avslöjar att det är mindre än tre månader sedan
någon var här och arbetade.
Varje gång någon av rollpersonerna skall gå genom rummet måste de
slå ett slag för färdigheten Smyga. Varje misslyckat slag innebär en risk att
upptäckas av Kaans amurer ( se rum 6 ). Det är även Kaans amurer som
snickrat ihop de nya » möblerna «. Detta har de gjort eftersom de skall vistas
i fängelset under en längre tid. De överblivna möblerna lämnades kvar. Verk-
tygen som ligger på golvet är : 2 handyxor,  kofot, 527 småspikar i en träask,
69 grovspikar i en järnlåda, 8 snickarhammare, 2 stämjärn,  vinkelhake, 4
träsågar,  tumstock. Även en sågbock, lite spillträ och tre tallstockar ligger
kvarlämnat. Tallstockarna kan lätt modifieras av en hantverkskunnig person
med utrustningen ovan och användas som murbräckor. Dessa har då 00
TKP vardera innan de går sönder och kan nyttjas av upp till fem personer.
Det aktiva värdet på motståndstabellen kan räknas fram genom att ta den
största i gruppens STY enligt +3 för murbräckan + för varje extra person.
Exempel : Lorak Bjornklo är störst i gruppen med STY 7. Förutom Lorak
väljer gruppen ut fyra andra individer. Murbräckans aktiva värde för grup-
pen på motståndstabellen blir då 7 + 3 + 4 = 24.
4. Fångvaktarnas bostad
Den skinande järndörren är olåst. Dörren har underliga skrapmärken. Det
är kolsvart i rummet innanför som förmodligen var den plats där fångvak-
tarna en gång levde. Sängar, möbler, draperier, allt har förstörts av tiden.
Mindre beständiga saker har bildat en blöt massa på golvet. Sönderfallet
är genomgående. Grottrummet liknar något som är taget ur en mardröm.
Längst in i rummet ligger ett manslik med ett grinande ansikte. Han har
ristat in sitt testamente på väggen med runskrift.
Inte mycket av värde finns kvar efter att Kaan länsat rummet ( förutom
mithrildolken som beskrivs nedan ). Det mesta som är kvar är förfallet. Det
finns ett antal sönderrostade svärd och yxor för den som tar sig tid att söka
igenom rummet. Mansliket tillhör den sista av de forna fångvaktarna som
låste in sig i rummet efter att alla andra hade dött. Rummet blev hans grav.
Med sin dolk ristade han in sitt testamente till omvärlden för att varna om
vad som vilade i djupet. Liksom de flesta andra i fängelset tog svälten hand
om honom innan vansinnet fått överhanden. Dolken finns inrullad i ett
förmultnat tyglakan gömd bredvid hans dödsplats. Det är en mithrildolk
som ger +6 i skada och har dubbelt BV. Spetsen på dolken har gått av då
han ristade i väggen och ligger och glimmar på golvet som en ledtråd om
dess existens. För att kunna läsa ristningarna krävs färdigheten Läsa/Skriva
( bultvrok ). Ristningarna lyder :
Idag lever jag min sista dag här på gränsen till Blotheim. Jag är ensam kvar
av alla som lämnades. Döden välkomnar mig. Ingenting kan längre avhjälpa
mitt öde. Jag har stängt mig inne i vad som skall bli min egen grav. Hoppas
vid gudarna att pesten stannar här för all framtid. Annars blir vår död förgä-
ves. Pelarna är dess fundament. Jag önskar att den som finn[…]
Mannen slutade rista när spetsen på kniven gick av. Innan mannen hann
laga kniven igen hade han dött av svält. Rollpersonerna kommer förhopp-
ningsvis att grubbla över ristningarna och hur texten avslutats på ett alldeles
för dramatiskt sätt och spekulera om någon dödat honom. Sanningen är
alltså inte så dramatisk som man kan tro.
5. Förråd
Järndörren är stängd men olåst. Rummet är helt kalt förutom på tre ny-
snickrade skåp och ett bord där det finns allehanda lyxvaror från väster. Det
finns vindruvor, äpplen, päron, apelsiner och nötter av olika slag. Det finns
kryddade viner, öltunnor, honungsbrännvin. Det finns inlagd fisk och torkat
kött i mängder.
Detta är fängelsets gamla matförråd som länsades av vakterna som blev
kvar när portarna stängdes. Nu har Kaan ställt in över trehundra dagsranso-
ner mat åt sina sammansvurna. På grund av att det är kallt i rummet har den
mesta av maten god hållbarhet. Om rollpersonerna har otur så går någon av
amurerna hit för att hämta en bit mat precis när rollpersonerna är där och
riskerar att bli upptäckta.
6. Övervakarens huvudkammare
Dubbeldörrarna i järn står lite varnande på glänt. Rösterna som hörs inifrån
är barska och korthuggna i tonen. Golv väggar och tak är täckta i vit marmor.
Guld och silverinläggningar mellan marmorplattorna bildar otroliga möns-
ter som för tankarna tillbaka till alvernas arkitektur. Järndörrens insida är
täckt av ett jättelikt öga i guld som tycks vaka över rummet. Det enda som är
enkelt i rummet är möblerna som nyligen snickrats ihop. Det står uppställt
några bord och stolar längre in. Vid borden sitter några män och kvinnor.
Två ulvar ligger på golvet bredvid.
Det är upp till åtta av Kaans amurer som sitter vid bordet. De har tråkigt
eftersom de måste vänta i fängelset medan de andra ur högvakten fick följa
Kaan. Deras enda förhållningsorder är alltså att vänta i fängelset tills Kaan
kommer och hämtar dem igen. Inte att vakta fängelset, det tar garmtrollen
hand om. Vakterna tillhör amurernas högvakt och är normalt mycket stolta
krigare. Men det är tre saker som bekymrar dem. För det första så fann de
aldrig någon mening med att lämna Fjal och har hemlängtan. För det andra
så fann de ingen ära i att kidnappa en hel familj med barn och allt. För det
tredje så känner de sig svikna och ratade för att Kaan lämnat dem bakom sig
och endast försett garmtrollen med en uppgift. De hoppas mer än allt annat
att garmtrollen ska misslyckas med sin uppgift. Därför sitter de och surar
här inne. Låt vakterna och ulvarna slå ett PER-slag för varje gång någon av
rollpersonerna misslyckas med ett Smyga-slag ute i matsalen ( rum 3 ). Hög-
AMSVARTNIR 47
 vakterna har PER 5 och krigsulvarna har PER 7. Eventuella modifikationer
appliceras av spelledaren. Ifall vakterna eller ulvarna uppmärksammas på
något konstigt mer än tre gånger kommer de att rusa in i matsalen för att
undersöka källan till oljudet. De amurer som är vakna kommer att vara fullt
stridsrustade. De amurer som låg och sov anfaller två stridsrundor senare,
fast utan rustning. Amurerna består av fem kvinnor och tre män. Dessa tu-
ras om att sova så att fyra av dem alltid är vakna. Det är dock upp till spel-
ledaren vilka som är vakna när rollpersonerna överrumplar dem.
Blir det en sammandrabbning tvingas rollpersonerna möta en fruktans-
värd fiende. Kaptenen Krug Bålklyve slungar snabbt iväg en tung sågtandad
skiva mot den störste av rollpersonerna ( den som har högst STO ). Skivan
av mithril är magisk och gör 3T6 + 6 i skada när han försöker träffa halsen.
Sedan greppar Krug sin tvåhandsyxa och går bärsärk mot rollpersonerna
för att klyva dem. Kaptenen är helt i kontroll över sin bärsärk. Han behöver
därför inte egga sig själv en hel stridsrunda utan går i bärsärk omedelbart
utan att någon handling tas i anspråk. Kaan har överlåtit ansvaret för nyck-
eln till sin kammare ( rum 7 ) till Krug Bålklyve. Denna nyckel öppnar eller
låser alla dörrar i hela fängelset inklusive de yttre portarna. Krigsulvarna
försöker störa rollpersonerna genom att försöka bita på alla oskyddade
kroppsdelar, primärt på huvudet eller i halsen. Två av vakterna är dessutom
ett par, Rina och Radagask. Dödas Radagask så kommer Rina att hämnas
hans död genom att kasta en förgiftad kniv med ett dödligt nervgift med
STY 32 mot banemannen. Hon siktar på en oskyddad kroppsdel. Dödas
Rina kommer Radagask att hämnas hennes död genom att svinga sitt två-
handssvärd mot banemannens huvud. Som hjälp att hämnas har Radagask
en förmåga som gör att han automatiskt får en perfekt träff med ett lyckat
färdighetsslag genom att lägga 0 SPI-poäng. Förmågan kan användas en
gång per vecka. Spelledaren bör inte ge någon nåd i detta fall. Varje hand-
ling har en konsekvens. Rollpersonerna bör dock ges en god möjlighet att
undvika denna strid, genom att till exempel bli varnade om att det finns nå-
gon i rummet. Striden kommer troligtvis att vända till vakternas fördel om
rollpersonerna inte består av mycket er-
farna krigare. Men om rollpersonerna
väljer att ge upp kommer de
att fängslas i cellerna a,
b, c, d, e, 2a, b, eller c.
Faktum är att alla
rollpersoner som
48 A M S VA RT N I R
lägger ned sina vapen kommer att skonas, med undantag av någon som
Rina eller Radagask eventuellt söker hämnd mot. Cellerna som rollperso-
nerna förs till är fortfarande intakta. Hur rollpersonerna senare kan fly där-
ifrån beskrivs under rum  och rum 2.
7. Den västra kupolen
Dubbeldörrarna i järn är stängda och låsta. Innanför väntar en vacker syn.
Väggar och tak är kupolformade och täckta av gnistrande kristaller. Kris-
tallvalvet är fyllt av självlysande blå symboler från en annan tidsepok. De
påminner om själva himlavalvet med alla dess stjärnor. Den nordvästra väg-
gen är förstörd av en skräckinjagande virvelsymbol som huggits ut så att
kristallerna spridits över det kala golvet. Golvet är dock av vanlig gråsten och
pryds av ett litet bord med en svart tjock duk. På bordet står ett utbrunnet
vaxljus i en grotesk silverhållare.
Kristallvalvet fanns där innan bulturerna byggde fängelset och är del av
en tvillingkonstruktion. Ingen vet vem som byggde det eller vad det står.
Ingen vet vad det fyller för funktion. När fängelset byggdes förstördes ena
väggen och värdefull kunskap gick förlorad. Rollpersonerna kan om de vill
hacka loss en bit kristall.
Kaan brukar meditera i den västra kupolen när han befinner sig i fäng-
elset. Han varken äter, sover eller dricker. Det är Kaan som har huggit ut
en svart virvelsymbol mot nordväst. Under den svarta duken har han gömt
sin skeppskista. Kistan är låst och kan endast öppnas med fem lyckade och
efterföljande slag i färdigheten Dyrka lås med modifikationen –5 på slaget. I
kistan finns T20 + .000 nypräglade guldmynt med Kaans ansikte. Ovanpå
mynten ligger Kaans loggbok som är skriven på kodad nordvrok. För att
kunna läsa texten krävs färdigheten Läsa/Skriva ( nordvrok ) samt lite klu-
righet. Varje bokstav är förskjuten sju gånger längs alfabetet. Den som lyckas
kryptera loggboken får ovärderlig information om hur man skall navigera
till Oskopnir den plats där Entiteten verkar.
8. Den östra kupolen
Dubbeldörrarna i järn är stängda men olåsta. Innan-
för väntar en vacker syn. Väggar och tak är ku-
polformade och täckta av gnistrande kristaller.
Kristallvalvet är fyllt av självlysande blå sym-
boler från en annan tidsepok. De påminner
om själva himlavalvet med alla dess stjär-
nor. Golvet är täckt av ett dussin tjocka
mastomantpälsar och yllefiltar där man
kan sova.
Kristallvalvet fanns där innan bultu-
rerna byggde fängelset och är del av en
tvillingkonstruktion. Ingen vet vem som
byggde det eller vad det står. Ingen vet hel-
ler vad det fyller för funktion.
När fängelset byggdes
förstördes ena väggen
och värdefull kunskap
gick förlorad. Rollper-
sonerna kan om de vill
hacka loss en bit kristall.
I den östra kupolen sover
Brea Eldstunga och hennes eldssystrar när de inte
är ute i fängelset och studerar de infekterade
kropparna. Här sover också Kaans amurer när
de vistas i fängelset. De har fört med sig en hel
del lyxvaror som de plundrat andra skepp under
färden mot Edair’maan. Det finns tolv tjocka mastomantpälsar samt två
dussin yllefiltar. Det finns väskor, skeppssäckar med allehanda småsaker
som amurerna samlat på sig.
9. Sluss
En mörk lång hall med tre rostiga gallerdörrar.
Denna sektion av fängelset fungerade som en sluss för fångarna och är
fortfarande brukbar. Den västra dörren måste vara stängd för att den östra
skall kunna öppnas och tvärtom. Nu är den västra dörren stängd. Låsmeka-
nismen är av rokjärn och har inte drabbats av rosten. Slussens funktion är
troligtvis mest av kuriosa för spelledaren och påverkar inte rollpersonerna
så mycket.
0. Avrättningsrum
Ett rum med en bred gallervägg som delar rummet i två. Det finns två in-
gångar en från norr och en från söder. På den södra sidan av rummet finns
en fyrkantig järnpelare som reser sig mot taket. Liksom allt annat av järn så
är gallerväggen och pelaren söndervittrade av rost.
Detta var en gång fängelsets sista anhalt. Fångar som hade gått för långt
fördes bort till detta rum förr eller senare, ofta omedelbart efter sitt brott.
Fången som skulle avrättas ställdes sedan upp mot järnpelaren där han ked-
jades fast. En bödel kunde därefter verkställa straffet genom klubbning el-
ler annan valfri metod som bragte fången om livet. Varje avrättning skedde
under noggrann insyn av Övervakaren och särskilt betrodda vakter så att
allt skulle gå rätt till.
. Cellblock norr
Ett stort rum som rymmer en bred gång och tjugo små celler, tio på var-
dera sidan. Dörrarna in till cellblocket är öppna. Cellerna är liksom resten
av fängelset sönderrostade och i olika skick. Från taket hänger svarta havs-
törnor som brutit sig ner genom berggrunden. Stora sprickor har öppnats i
taket och vatten droppar från håligheterna. Det är blött och fuktigt överallt.
De flesta av cellerna är uppbrutna. Kvarlevor från fångarna är utspridda
överallt. De celler som utmärkts med en bokstav är fortfarande intakta och
kan fungera som celler åt rollpersonerna och de tas tillfånga. Mat och vatten
får de varannan dag av amurerna. För att rollpersonerna skall lyckas fly kan
spelledaren låta en av dessa celler vara i sämre skick. Den kan anses ha BV
4 på motståndstabellen. Ett annat alternativ för en småväxt person ( STO
mindre än 7 ) kan vara att det går att krypa mellan en böjd gallerstång till
en annan mer lättforcerad cell genom att lyckas med ett svårt SMI-slag. Det
kan bli ett äventyr i sig att rädda de andra rollpersonerna. Ett sista alternativ
är att låta en av fångvaktarna fatta tycke för en av rollpersonerna och byta
sida. Detta bör dock vara den absolut sista utvägen och bör föregås av gott
rollspel och på rollpersonens initiativ.
2. Cellblock söder
Likadant som cellblock norr ovan.
3. Tortyrrum
En mörk och dyster kammare som trots alla år inte går att ta miste på dess
funktion. Detta är en tortyrkammare. Redskapen är dock förstörda av tiden.
Den södra gallerdörren och den östra dörren i järn är intryckta. Det östra
dörrparet blottar en mörk öppning som tycks absorbera allt ljus. Ett fler-
tal benrester från ett oidentifierbart antal människoliknande varelser ligger
utspridda i rummet tillsammans med ett dussin normala människoskelett.
Spåren av en stor strid finns fortfarande kvar. Rostiga tvåhandsyxor, kluvna
sköldar och sönderhuggna ringbrynjor. En kamp som båda sidor verkade ha
förlorat. Nu finns bara dödens närvaro kvar i rummet.
Rollpersonerna kan om spelledaren tycker att det passar möta Brea Elds-
tunga och hennes eldssystrar här. Då reser sig ytterligare 2T6 Skelett under
den första stridsrundan om det blir strid.
4. Trappa till de nedre gångarna
Bakom den sprängda järnporten leder en lång trappa ner i mörkret från en
bred avsats. Trots att rollpersonerna för med sig facklor tycks mörkret sluta
sig kring dem, hotfullt som om mörkret hade ett medvetande. Trappen leder
ner till de nedre gångarna.
De nedre gångarna
De nedre gångarna är obehagligare än resten av komplexet. Känslan av de-
finitivt obehag infinner sig omedelbart när rollpersonerna börjar gå nedför
trappan. Det är också här infektionen var som starkast. Idag är platsen en-
dast bebodd av garmtrollen och den kidnappade familjen. Döden, fukten
och mörkret är påtagligare här nere än någon annanstans i fängelset :
■ Känslan av döden tar sig form av att skräckfaktorn i komplexet ökar
med +3 för samtliga rollpersoner eller spelledarpersoner för alla typer av
skräckmoment. Dessutom har garmtrollen lagt ut ett flertal fällor för att
inte objudna besökare skall göra sig hemmastadda. Fällorna är marke-
rade med X på kartan.
■ Känslan av fukten tar sig form av att hela nedre gångarna är översväm-
made. Grottgolvet är täckt av decimeterdjupt vatten som sakta men sä-
kert rinner ner i avgrunden genom små håligheter. Desto djupare in i
komplexet man kommer desto djupare vadar rollpersonerna. Längst in
är det midjedjupt.
■ Känslan av mörkret tar sig form av att alla ljuskällor endast lyser med
halv kraft. Dessutom är risken stor att varje ljuskälla kan slockna. Mörk-
ret tycks kväva ljuset. För att uppnå en effekt av detta kan du som spel-
ledare rita kartan endast 5 m i taget.
Många av de numrerade platserna i de nedre gångarna har ingen rumsbe-
skrivning utan endast en paragraf för spelledaren. Detta beror på att rollper-
sonerna inte kan se så mycket i det mörka grottkomplexet. Det mesta som
finns här ligger gömt under ytan.
X. Garmtrollens fällor
Garmtrollen har lagt ut fällor på alla platser markerade med X på kartan.
Fällorna varierar i natur och har gömts i sprickor och håligheter eller under
vattnet. Fällorna är inte speciellt väl dolda och ger +0 på slaget för den som
försöker upptäcka dem ( Finna dolda ting ). Fällorna är konstruerade så att
de bara kan utlösas en gång. När en fälla löst ut så är den alltså förbrukad.
För att det hela skall bli lite mer spännande kan spelledaren slå på tabellen
Garmtrollens fällor nedan eller helt enkelt välja vad som skall hända. Rust-
ningar skyddar som vanligt och risken att utlösa en av fällorna är –6 på T20
för samtliga som passerar kryssmarkeringen och inte har någon vetskap om
var fällan är placerad. Garmtrollen behöver alltså inte oroa sig för att utlösa
sina egna fällor om inte rollpersonerna varit så fiffiga att de flyttat på dem.
För att kunna desarmera eller flytta en fälla krävs färdigheten Hantera fällor
med en modifikation på +5 på färdighetsslaget.
Tabell 4-1 : Garmtrollens fällor
1T20 Fälla
1–3 Blindgångare : Fällan utlöser inte som den ska och alarmerar rollperso-
nerna. Därefter är de förhoppningsvis lite försiktigare. Spelledaren kan
slå igen på tabellen för att se vilken typ av fälla det rörde sig om. Fum-
mel på färdigheten Hantera fällor kan stå rollpersonerna dyrt om de
mixtrar med fällan, trots att den från början varit en blindgångare.
4–15 Klämfälla : Typ : Stenar ; Skada : valfri 1T6 + 1 eller 2T6 + 2 ; Gift : Nej ;
Övrigt : Klämmer över ett ben eller en fot. Stenarna måste lyftas bort
innan offret kan fortsätta.
16–20 Spjutfälla : Typ : Spjut ; Skada : 3T6 ; Gift : Ja, allvarligt muskelgift med
STY 16 ; Övrigt : Träffar offret i brösthöjd.
. Grottsal
Den mörka trappan mynnar ut i en stor grottsal som är helt översvämmad.
De två sista trappstegen slutar under det svarta kalla vattnet som bildats
AMSVARTNIR 49

med åren. Med tiden kommer salen och förmodligen hela fängelset att bli
helt vattenfyllda. Det droppande ljudet skär genom tystnaden. Mörkret är
så kompakt att ljuset tycks flämta efter andan ; som om det inte kan brinna
med samma starka låga, som om ljuset håller på att dö. Det är något som
ligger och flyter i vattnet längre fram i rummet.
Det är tre infekterade fångar som slutat sina liv här. Deras kroppar har svällt
upp och tagit abnorma proportioner. Skeletten är dessutom fyllda av opropor-
tionerliga svarta svulster som inte liknar någon annat rollpersonerna sett. När
rollpersonerna undersöker de infekterade kropparna kan du som spelledare
låta ett av skeletten plötsligt avge ett ljud som påminner om ett kippande efter
luft. Detta kräver ett slag på skräcktabellen och symboliserar hur något som
egentligen inte betyder något förstärks till skräckupplevelser för rollpersonerna
i de nedre gångarna. Händelsen är dock inte nödvändig för äventyret och behö-
ver inte tas med om spelledaren inte tror att det uppnår någon effekt.
2. Sönderbruten gallerdörr
Resterna av en sönderrostad gallerdörr ligger under det knädjupa vattnet
i gången. För att inte fastna i den krävs ett lyckat SMI-slag varje gång man
skall passera.
3. Övergiven cell
Cellen har inte varit bebodd sedan fängelset övergavs. Under det mörka
vattnet ligger kvarlevorna från två människor.
4. Igenrostad cell
Här inne ligger tre fångar som glömdes bort efter det att fängelset stängdes.
Deras skelett ligger på botten längst inne i cellen. Enda sättet att ta sig in ge-
nom dörren är att slå in den. Celldörren kan anses ha BV 8 i det avseendet.
5. Söndersliten gallerdörr
Resterna av en sönderrostad gallerdörr ligger gömd under det midjedjupa
vattnet. För att inte skada sig på de vassa järnspjuten krävs ett lyckat SMI-
50 A M S VA RT N I R
slag. Rustning skyddar som vanligt och spjuten ger T2 i skada, men ger au-
tomatiskt ett infekterat sår som måste behandlas.
6. Dödens kammare
Hundratals lik flyter omkring i vattnet i ett stort grottrum. De har legat här
i över fyrahundra år. Trots detta är stanken fruktansvärd. Rummet lutar
kraftigt inåt och vattennivån är över tre meter längst in.
Det verkar vara hit allt vatten har samlats.
Det var här alla fångar som dog i fängelset
placerades. De döda staplades i högar och läm-
nades i rummet utan vidare ceremonier. Precis
som texten säger så är det här vattnet rinner av
genom en hålighet ännu längre ner i berget. Hå-
ligheten är dock inte tillräckligt stor för att nå-
gon av rollpersonerna skall kunna ta sig vidare.
7. Tom cell
På botten i cellen ligger en guldring och glimmar.
Ringen är inte magisk men är värd 00 gm.
8. Gallerdörr
Tre kraftiga garmtroll vaktar området omkring galler-
dörren där familjen hålls fången. De har Perception 2
och är mycket vaksamma. Det betyder att de undersö-
ker allt som verkar misstänkt. Garmtrollen är mycket
noggranna och tålmodiga när de väl fått en uppgift.
De anfaller aldrig oplanerat som andra troll, utan är
tränade i överraskning och taktik av amurerna. Inte
heller bullrar de och för ljud som andra troll när de
står på vakt, utan håller sig helst gömda i skydd av mörkret där de smyger
omkring i gångarna. Gallerdörren är låst. Nyckeln kan antingen hittas hos
garmtrollens ledare ( rum 9 ) eller bland nycklarna som Krug Bålklyve har
ansvar för, annars kan dörren slås in med murbräckan. Celldörren anses ha
BV 22 i det avseendet.
9. Arbetsrum
En grov trapp leder upp över vattenytan till ett litet grottrum där någon har
lagt en vit mastomantfäll på golvet. Mitt i rummet står ett litet bord med en
stol bredvid. På bordet ligger en karta över ett avlägset land. En oljelampa
hänger från taket i en krok och brinner med en jämn låga.
Garmtrollens ledare sitter vid bordet och studerar kartan. När rollperso-
nerna öppnar gallerdörren eller stormar in kan de se hur garmtrollet välter
oljelampan över bordet och kartan så att det börjar brinna. Sedan försöker
han spetsa rollpersonerna med sin hillebard när han stormar ner för trap-
pan. Under striden så brinner kartan sakta men säkert upp. För att kunna
se vad den föreställer eller ens kunna se vilka länder det är frågan om måste
en rollperson först lyckas passera garmtrollet, sedan lägga en hel stridsrunda
i anspråk för att studera kartan. Kartan innehåller Kaans krigsplaner som
innefattar ett stort anfall från Fjal mot Silvtrunder. Det är svårt att urskilja
några definitiva datum eller exakta truppförflyttningar från kartan. De är
nämligen fortfarande i planeringsstadiet.
0. Dödlig fälla
Garmtrollen har lagt ut en björnsax i en hålighet under vattnet vid gångens
mynning. Risken är –5 på T20 att man utlöser fällan om man inte redan
vet om den. Fällan gör 2T0 + 2 i skada och rustningar skyddar som vanligt.
Däremot har garmtrollen bestrukit fällans tänder med ett dödligt gift som
drabbar blodomloppet med STY 9. Fällan kan undvikas med ett lätt SMI-
slag om den upptäckts i tid eller desarmeras. För att upptäcka fällan krävs
ett lyckat slag på färdigheten Finna dolda ting med modifikationen +5 på
färdighetsslaget.
. Cell
En död man i en smutsig nattsärk sitter med den ena handen fastkedjad mot
bergsväggen. Han sitter lite grann på huk med hela midjan dold under det
kalla mörka vattnet. Endast kedjan hindrar honom från att sjunka ner i vatt-
net. Framför honom ligger en kvinna och flyter fritt i vattnet med huvudet
nedåt. Någon har krossat hennes bakhuvud med ett hårt föremål. Längst in
i mörkret sitter en rädd man med små ögon. Mannen är kraftigt byggd, men
verkar fruktansvärd undernärd och har den ena handen fastkedjad.
Den döda mannen är Lugh. Den döda kvinnan är Lughs piga. Den kraf-
tige undernärde mannen är drängen Wrange. Alla tre kommer från Allvang-
vattn. Wrange är smittad av sjukdomen i dess sjunde stadium.
Kedjorna går att forcera med en slägga eller en hammare. Även andra fö-
remål går att använda för att slå sönder kedjan men dessa gör bara halv ska-
da. Kedjan absorberar 6 poäng och tål 6 poäng i skada innan den brister.
2. Cell
Två döda kvinnor och en död man sitter fastkedjade mot bergsväggen. Vatt-
net är midjehögt i grottrummet. Alla de döda verkar vara under trettio år
gamla. De verkar ha dött av nedkylning.
De tre döda kommer från Allvangvattn och var Ethnes barn.
3. Cell
En äldre kvinna och två unga män sitter fastkedjade mot bergsväggen. De
verkar ha dött av nedkylning i det kalla svarta vattnet.
De tre döda kommer från Allvangvattn. De är Ethne och två av hennes
söner.
4. Cell
Tre rädda personer sitter hopkurade på en liten avsats ovanför vattenytan.
De verkar mycket rädda och undernärda.
Personerna kommer från Allvangvattn och är Ethnes barn. De tre är
sonen Alrik 23 år, dottern Sanni 22 år och den yngsta dottern Briell 7 år.
Personerna välkomnar friheten men deras livsglädje är borta för alltid. Hela
familjen är decimerad. Alla tre är smittade av sjukdomen, där Alrik är i det
åttonde stadiet, medan Sanni och Briell är i det sjätte stadiet.
Kedjorna går att forcera med en slägga eller en hammare. Även andra fö-
remål går att använda för att slå sönder kedjan men dessa gör bara halv ska-
da. Kedjan absorberar 6 poäng och tål 6 poäng i skada innan den brister.
5. Gallerdörr
Om spelledaren tycker att det behövs kan det finnas ett extra garmtroll vid
denna gallerdörr utöver de sex ursprungliga garmtrollen. Det förutsätter
dock att någon hålls fången i rum 6, vilket är helt upp till spelledaren. Trol-
let har Perception 0 och är inte lika vaksam som de andra trollen. Galler-
dörren är låst med nyckel som kan hittas hos garmtrollens ledare ( rum 9 )
eller bland nycklarna som Krug Bålklyve hade ansvar för. Annars kan den
slås in med murbräckan och celldörren anses ha BV 22 i det avseendet. Finns
inga fångar i rum 6 är gallerdörren öppen.
6. Cell
Grottrummet ligger högre än i resten av komplexet och är inte vattenfyllt.
Det är helt upp till spelledaren om en av familjemedlemmarna från rum
, 2, 3 eller 4 skall vara fängslad här istället. Annars kan fångarna i rum-
met vara ett ypperligt tillfälle att ge förstärkning till spelgruppen. Fång-
arna reste då på något av skeppen som plundrades av Kaans amurer på
vägen från Fjal. De kan vara från vilket land som helst över hela Trudvang.
Fångarna vet inte särskilt mycket om amurerna eller garmtrollen. De har
fått mat och dryck var tredje dag och är mycket undernärda. Tiden har
tappat sin betydelse så de vet inte hur länge de varit borta. Den enda
yrkesrestriktionen på fångarna är att ingen av dem bör vara en trollkarl.
Denne skulle då troligtvis ha blivit tömd på SPI av Kaan och inte överlevt
en fångenskap. Det bör dessutom högst finnas tre fångar i rummet. Ytterst
så avgör dock spelledaren vilka fångarna skall vara med ovanstående rikt-
linjer i åtanke. Fångarna är inte immuna mot sjukdomen och befinner sig i
stadium T4 + 4 av eldpesten.
Fångarna får dessutom följande modifikationer tills de blivit återställda :
■ –5 temporärt i alla färdighets- och stridskapacitetsslag
■ –3 temporärt i alla grundegenskaper
■ – permanent i FYS
■ –T6 permanent i PSY
Det tar en hel vecka med mat och värme innan någon av fångarna blivit
helt återställd. Spelledaren kan om han vill låta vissa negativa temporära
modifikationer avta under veckans gång med ett steg i taget. Detta kan vara
kopplat till en ordentlig måltid eller en god natts sömn.
7. Stenras
Ett stenras har blockerat halva gången. Det går dock att krypa igenom en
liten gång.
Stenraset döljer Algbars cell och sista viloplats. För att kunna passera sten-
raset krävs ett lyckat SMI-slag för att inte fastna. Ingen person med STO över
2 kan passera här. Tjocka kläder eller en otymplig rustning ger dessutom upp
till +2 i STO i detta avseende. Fastnar någon kan man givetvis försöka gräva
fram honom, men det tar minst tre timmar. För varje person som hjälper
till att gräva minskar tiden med trettio minuter. Maximalt tre personer kan
hjälpa till samtidigt. Varje person som hjälper till får däremot slå ett Finna
dolda ting-slag med en modifikation på –5 för att se om de upptäcker att det
finns ett grottrum bortom stenraset. Grottrummet kan nås med ytterligare
åtta timmars grävande med samma modifikationer som ovan.
8. Algbars cell
En upphöjd platå döljer ett litet grottutrymme. Tre groteska skelett sitter
längst in i cellen. De sitter i skräddarställning som om de satt och väntade
på något. Det känns mycket obehagligt att vara här.
Synen kräver ett slag på skräcktabellen. Skeletten tillhör Algbar och två
andra smittade. Detta är den felande länken och eldpestens ursprungliga
smitthärd. Detta är kroppen som Brea Eldstunga har letat efter men ännu
inte har hittat. Rummet är fyllt av ondska och ond bråd död. Den som rör
vid Algbars kropp riskerar att drabbas av en ny variant av eldpest som inte
kan botas av Brea Eldstungas. För alla som befinner sig i cellen är risken att
smittas –3 på T20. För alla som rör vid Algbar är risken att smittas –8
på T20. Den som bär på en ny smitta kan inte infektera någon som redan
bär på eldpesten. Däremot kan alla andra som rollpersonerna möter drab-
bas. Effekten är dock densamma som för eldpesten.
AMSVARTNIR 51
 GAR’ FARKALL A
DET VAR EN storhetstid för alverna tills Den långa stormen tog sin bör-
jan. Alla trodde att stormen skulle bedarra, att vinden skulle mojna och att
stjärnorna åter skulle tindra på nattsvart himmel. Med gudarnas hjälp skulle
alverna skoningslöst besegra de nyuppväckta bestarna från jordens inre. Fast
kriget blev längre och mer fasanfullt än alverna kunnat föreställa sig. Sot-
svart rök täckte skyn och elden slukade allt på denna jord. Alvernas städer
försvann i lågorna, forna skatter förintades, skogarna stod i brand och hop-
pet knastrade i flammorna.
Så småningom försvann alverna från ön. De som blev satta att vakta över
Eldsjäl övergav Gar’farkalla och sökte sig tillbaka till Valtoris.
Endast tre Utvalda prästinnor stannade kvar och svor att bevara utposten
och hålla ett vakande öga. Med hjälp av svunnen magi höll de ett löfte de av-
lagt redan i Drömmarnas tidsålder, ty dessa tre alver hade odödligheten i sitt
blod. De satt på sina troner och blickade in i stjärnbrunnen. Sakta försvann
de in i drömmarnas värld. I all tysthet slöt sig yggdrasen omkring dem.
I tusentals och åter tusentals år har ön lämnats ifred. Det viskas om ond
bråd död för den som kommer dit. Magin som omger de tre prästinnorna
skyddar också ön.
Men så satte Kaan sin fot på dess mossklädda mark. Hela hans ondskefulla
väsen fick gagntrådarna att färgas svarta och jorden att vända sig ut och in.
Yggdrasen slöt sina skyddande grenar allt tätare om de Utvalda. De krigare
som följt Sulvanaha i hans värv och begravts på ön vaknade till liv. Blotta
närvaron av en så ondskefull kraft på ön skapade en här av odöda vars enda
uppgift blev att döda allt som kom i deras väg.
De döda som väcktes till liv samlade sig runt sin konung och deras sin-
nen som en gång varit lika tindrande vita som stjärnorna var nu svarta som
himlen runt dem.
Gar’farkalla är ön som ligger nordväst om Edair’maan. Den är helt täckt av
skog, mossa och knotiga buskar. Tjocka rötter sträcker sig långt ut i vattnet
och det finns ingen strand eller naturlig hamn på hela ön.
En gång fanns här en vacker alvstad i trädens kronor. En gång för mycket
länge sedan sjöng man om Gar’farkallas skönhet i Valtoris skogar. En gång
hördes den musik man spelade här ända till fastlandet.
En gång …
Ön fick namnet Gar’farkalla. Gar var alviskans ord för väktare, farkalla ordet
för djup skog. Den som kan alviska bör få reda på detta.
I dag är prästinnorna offer för sin egen mäktiga magi. Besvärjelsen de en
gång uttalade för att kunna blicka in i stjärnbrunnen har helt fångat alverna i
ett drömfyllt slummer. Drömmar om svunna tider och legender avlöser var-
andra i en aldrig sinande ström. De tre håller varandra vid liv på ett själsligt
plan men fysiskt är de redan döda. Magin de brukar strålar ut med sådan
kraft att en trollkarl med lätthet skulle kunna påstå att de satt på en ma-
ginod. Magin håller även skjulden vid liv och hon har varit öns väktare allt
sedan de tre prästinnorna gick in i sin dvala.
Med en hygglig segelbåt bör det inte ta mer än en dag att ta sig till ön från
Edair’maan och en dag tillbaka. Med en roddbåt tar det dubbelt så långt tid.
Alla stigar i skogen är skyddade av skogen och antas gå under lövverket,
även om det inte ser ut så på kartan.
52 G A R’FA R KA L L A
Händelser ‰ skogen
Vare sig rollpersonerna går på någon av stigarna eller befinner sig mitt ute i
den mörka skogen kan spelledaren använda sig fritt av » händelser i skogen «
som är tänkt mer som en stämningshöjare och för att ge en djupare beskriv-
ning av skogen. Spelledaren kan fritt välja vilken av dessa händelser han vill
och i vilket sammanhang han vill.
Skuggor bland träden
Något mörkt och smidigt rör sig plötsligt bland träden ovanför er. Inte ett
ljud gav det ifrån sig. Skogen ligger mörk och tung, tyst och avvaktande ;
som om den väntar på något, som om den håller andan. Ni ser det igen, en
mörk skugga av en kattliknande varelse som hoppade mellan två tjocka gre-
nar högt ovanför er. Ni blickar upp mot skogens tak men det tiger om det
den just har sett.
Det är skjulden som smyger på rollpersonerna.
Skelettdelar
Gula skelettdelar sticker upp ur den tjocka mossan. En dödskalle grinar
olycksbådande mot er. Rester av ett läderbälte är täckt av löv och ogräs. En
sönderrostad kniv vars trähandtag sedan länge har multnat sönder ligger
nära skallen.
Det är Ilbors brors skelett ( se Ägghuset, s. 28 ).
Spår i marken
Djupa spår efter en kraftfull varelse korsar stigen och försvinner upp på en
tjock trädstam täckt av mossa och mull. Avtrycken i marken är vattenfyllda.
Det är skjuldens spår. Den som har färdigheten Bestiologi och som lyck-
as med ett färdighetsslag –3 samt lyckas med färdigheten Spåra vet att det
rör sig om en skjuld. Utan färdigheten Bestiologi kan man omöjligt veta att
det rör sig om en skjuld, men den som lyckas med färdigheten Spåra ( utan
modifikationer ) får veta följande :
■ Det rör sig om ett stort kattdjur
■ Det ligger en stor fjäder vid spåren vilket tyder på att kattdjuret just har
dödat en stor fågel ( vid perfekt slag kan spelledaren säga » eller att djuret
har vingar « )
■ Spåren är en dag gamla
■ Att döma av avtrycken är klorna mycket stora och farliga
Kontakt med väktaren
Bakom mörka skuggor och regntunga snår, står plötsligt en mäktig rovdjurs-
liknande varelse på stigen knappt tjugo meter längre bort. Fullkomligt stilla,

som en dunkel hägring. I hukande ställning med kraftiga ben och armar, ett
vingpar av svarta och grå fjädrar som pekar upp mot skogens tak. Den ger
er en stadig och bestämd blick från sina mörka hemlighetsfulla ögon. Gula
rovtänder sticker fram ur en mun i ett ansikte som ser nästan människolikt
ut. Ögonblicket senare vänder sig varelsen om, hoppar in i skogen och lik-
som flyger iväg in bland skuggorna till synes utan ängslan eller ansträngning.
Varelsen glider in bakom myrtallar och kopparblom med fjädrande spänstiga
steg och är borta, ett sannerligen oväntat möte. Ni släpper alla andan som ni
omedvetet har hållit och pustar ut.
Kort därefter inträffar följande :
Skjulden gömmer sig bland skuggorna och lägger besvärjelsen Känna
fiendskap. Känner skjulden att rollpersonerna är fientligt inställda till henne
kommer hon att anfalla. Ett lätt sätt att ta reda på detta är hur rollperso-
nerna agerar när de ser skjulden. Säger någon av dem då nåt i stil med » vi
skjuter «, eller » vi försöker fånga den «, bör detta tolkas som att de är fientligt
inställda. Säger de däremot att de sänker sina vapen och avvaktar bör det
tolkas som att de inte har direkt fientliga avsikter.
Uppfattar skjulden det som om rollpersonerna har fientliga avsikter kom-
mer hon att anfalla skoningslöst med alla medel hon har. Den första attacken
kommer att ske helt oförberett på den rollperson som går längst bak och
från ovan. Skjulden slåss i max tre rundor för att sedan återvända upp bland
träden. Hon återvänder när hon känner att rollpersonerna är försvagade och
kommer inte att ge sig förrän rollpersonerna ger sig eller hon drivit dem på
flykten bort från ön. Uppfattar skjulden att rollpersonerna är vänligt inställda
kommer hon att dyka upp bakom rollpersonerna på cirka tjugo meters av-
stånd. Hon tilltalar dem först på alviska, sedan på estiatiska. Kan ingen av
rollpersonerna något av dessa två språk så kommer de inte att kunna tala
med skjulden och därmed inte heller få vägvisning till stjärnbrunnen.
För att avslöja vägen till stjärnbrunnen vill skjulden att rollpersonerna
hjälper till att bryta förbannelsen som Kaan framkallade och att de dödar
skelettkonungen. Hans död kommer att få de andra att följa med tillbaka till
de dödas rike. Inte förrän rollpersonerna har gjort detta kommer skjulden
att visa dem vägen till stjärnbrunnen. Skjulden vet inte var konungen befin-
ner sig men kan visa rollpersonerna begravningshallen.
Skjulden
Se Jorges Bestiarium, s. 8, för skjuldens egenskaper .
Utvalda förmågor : Ett med naturen, Förvirring, Kameleont
Besvärjelser : Snubbla, Förstumma, Känna fiendskap, Röra sig ljudlöst, Larm,
Tryckvåg.
Övrigt : Skjulden har lagt besvärjelsen Larm på den hemliga stigen.
Nattbesök
Det prasslar oroväckande i skogen som annars varit så tyst. En gren knäcks,
och så en till. Ni hör det skrapande ljudet från ett svärd som dras, klirret
från ringbrynjor. Men ni ser inget, ingen som personifierar ljuden.
Så plötsligt, en, två, fem, tio, kanske fler. En stor samling skelett tittar
på er. Deras vita skallar grinar mot er, men ögonhålorna är lika svarta som
natten. De rör sig långsamt framåt, viskar i kör, » försvinn «, » lämna denna
plats «, ringen sluts omkring er.
Detta händer varje natt som rollpersonerna befinner sig
på ön och så längre skelettkonungen är vid » liv «. Det är
skelettväktarna som söker upp rollpersonerna. De rör sig
sakta mot dem, med sina vapen sänkta och utan att upp-
träda hotfulla. Finns det möjlighet så rör de sig i detta till-
stånd ända fram till rollpersonerna, därefter attackerar de
skoningslöst. Det går inte att prata med dem, eller förmå
skeletten att sluta sina attacker. Enda möjligheten rollper-
sonerna har att undvika en strid med skeletten är att fort ta
till flykten mitt i natten och lämna ön. De skelett som dör
väcks till liv igen inom ett par timmar.
Totalt sett är det 0–20 skelett som anfaller.
Skjuld†‰garna
Total sett finns det fyra stigar på ön. Alla används av den
skjuld som fortfarande lever här på ön. De fyra stigarna är
mer eller mindre svåra att hitta och röra sig på.
Västra stigen
Västra stigen är den som skjulden använder minst. Det är
en liten stig som är svår att upptäcka och det är lätt att
tappa spåret. Stigen leder från en öppning vid havet i nord-
väst, vidare till en öppning vid havet i sydväst. När skjulden
använder stigen flyger hon över ön och in i den nordvästra
öppningen, varefter hon med försiktighet letar sig söderut.
Chansen att stöta på skjulden här är  på T0.
Den som vill vandra på stigen måste först upptäcka den.
Detta gör man med ett lyckat slag på färdigheten Spåra.
Därefter måste man slå ett färdighetsslag för varje kilome-
ter. Den som misslyckas vandrar bort från stigen och in i
skogen.
GAR’FARKALL A 53
Prästinnorna
vid Stjärnbrunnen
Begravningshallen står uppförd ungefär i mitten av stigen, och går man
på den västra stigen kommer man också att hitta hallen.
Mittenstigen
Stigen leder från öns norra delar och hela vägen ner till öns sydspets. Detta
är en av de stigar som skjulden oftast vandrar på. Chansen att stöta på skjul-
den här är –6 på T0.
Den som vill vandra på stigen måste först upptäcka den. Detta gör man
med ett lyckat slag på färdigheten Spåra. Därefter måste man slå ett färdig-
hetsslag för varje kilometer. Den som misslyckas vandrar bort från stigen
och in i den täta skogen.
Hemliga stigen
Stigen är totalt osynlig för den som inte vet om den. Inga slag på färdigheten
Spåra hjälper för att hitta stigen. Endast med ett perfekt slag skulle man se
en eller två meter av stigen men den slukas totalt upp av skogen. Skjulden
lägger ner stor möda på att dölja alla spår som leder till Stjärnbrunnen. Det
är nämligen dit som stigen leder.
Södra stigen
Tillsammans med den hemliga stigen är den här stigen en av öns bäst beva-
rade hemligheter. Stigen går nämligen uppe bland träden. En gång var det en
viktig väg på ön och från havet fraktades fisk och andra förnödenheter längst
med stigen in till staden som sedan länge slukats upp av skogen.
Stigen löper högt upp bland träden och består till största delen av natur-
54 G A R’FA R KA L L A
liga tjocka stammar täckta av mossa. En gång fanns det rep som man kunde
hålla sig i men det har vittrat sönder.
På mitten av stigen finns skjuldens boplats i en övergiven alvboning. Det
enda förutom begravningshallen och platsen där stjärnburnnen ligger som
finns kvar av alvernas bosättning.
Stjärnbrunnen
Rollpersonerna kan hitta till Stjärnbrunnen på två sätt, antingen genom att
skjulden visar vägen eller att de hittar stigen själva. Det kan vara så att roll-
personerna av en ren slump hamnar på exakt den plats som Stjärnbrunnen
ligger på, men för att upptäcka den väl dolda trappan som är utskuren i
trädstammen krävs ett lyckat slag på färdigheten Finna dolda ting.
Platsen där de tre alvdrottningarna sitter i sina mäktiga alfarkatroner och
stirrar in i stjärnbrunnen ligger högt ovanför marken i ett av de högsta trä-
den på ön. En lång spiraltrappa är utsnidad ur trädstammen men stora delar
av trädet är täckt av murgröna och andra slingerväxter vilket gör färden upp
till toppen av trädet farlig och förrädisk. Alla som går upp längst med trädet
måste slå ett SMI-slag var femte meter för att inte ramla ner. Platån ligger
25 meter upp.
Själva rummet som de Utvalda alverna sitter i är i själva verket en ygg-
drase som format sig kring de tre. Från början var det endast ett flätat golv
med de tre tronerna. Idag är det ett rum vars väggar och tak består av en
yggdrase som levt i trädet sedan Drömmarnas tid.
 Besökaren kommer upp på plattformen genom att ta sig igenom tre me-
ter av sly och slingrande grenar och slutligen igenom ett hål i plattformen.
När rollpersonerna kommer upp på plattformen läs följande text :
Tystnaden känns som ett ok på axlarna. Ett blått genomskinligt ljus strålar
likt stjärnors över ett rum vars väggar, tak och golv består av knotiga, ur-
åldriga och väderbitna grenar som saknar löv, sammanflätade i ett ändlöst
mönster. Ni försöker fånga stillheten och tystnaden men ljuset letar sig in i
era kroppar och ni känner er kraftlösa. Ögonen blickar på tre färglösa figurer
som sitter på vars en ståtlig tron. En obetydlig stråle av ljus bryter sig ner
( solljus om det är dag, månljus om det är natt ) genom det kompakta gren-
verket. Era blickar dras återigen till det blåa ljuset i mitten av rummet. Tiden
står stilla, kanske har den i just det här rummet alltid gjort det.
Detta är ett magiskt rum i all sin prakt. Här förenas två sagoväsen i full
samhörighet. Både alverna och yggdrasen blickar in i den spegel som föder
sin betraktare med drömmar och visioner. Visionerna om kriget med dra-
karna har sedan länge ersatts med de som alverna helst vill se. De tre alverna
ser syner från Drömmarnas tid och då gudarna vandrade vid dess sida. Ygg-
drasen i sin tur blickar längre bort än så. Han ser på tiden innan alverna
kom till Trudvang, ty detta är en drömkälla som gudarna skapade.
Drömkällan är en slags öppning i dimensionerna som ger ifrån sig ett
starkt blått ljus som lyser upp hela rummet.
Så fort någon av rollpersonerna rör vid något i detta rum kommer ygg-
drasen att väckas ur sin slummer och blixtsnabbt slingra sig om dem som
befinner sig i rummet. Inom loppet av ett par stridsrundor har yggdrasen
alla i ett järngrepp. Därefter frågar han med djup mörk röst vem det är som
har tagit sig friheten att störa deras frid. Yggdrasen kommer att utnyttja sin
förmåga att känna om rollpersonerna är fientligt inställda ( upp till SL att
avgöra, men någon som har börjat hugga på trädet eller på alvdrottningarna
kommer att straffas hårt ).
Yggdrasen berättar :
» Det var i en sorgens tid, en tid av eld, sot och aska. Det var då Han hade
vaknat. En brinnande son till det som inte borde vara. Han vaknade av luk-
ten från eldarna som brann, och köttet som brändes. Hans hat fick näring
av den långa stormen och hans ondska var större än någon annans. Men
stjärnornas barn fann råd och mod, en av deras söner mötte denna avkomma
öga mot öga och dräpte honom på kanten till den mäktiga vulkanen. Hans
själ fångades i det blad som dräpt honom och stenen i dess handtag som en
gång varit vit och skinande blev svart och dunkel. Tittade man riktigt noga i
stenen såg man hur eldsflammor slungades ut från dess mitt. I många tusen
år vaktades svärdet av muspeljotnar som bodde under vulkanen och de svor
en ed att så länge de brann skulle svärdet vara i säkra händer, ty alverna
fruktade att draken kunde väckas till liv igen.
Många har försökt att hämta svärdet men det sägs att bara den med det
mörka blodet i sina ådror kan lyckas, och även då är chansen stor att uppslu-
kas av den totala ondskan.«
Han kan läsa rollpersonernas själar och säger att det som gör dem sjuka
är att tiden har kommit. Sjukdomen de bär på är ett verk av den som har
det mörka blodet i sin kropp. Han är här för att hämta svärdet och för att
underlätta det har han spridit ett gift och en pest som innebär döden.
Yggdrasen berättar att han en gång träffat en kvinna som hette Norna
och att hon uttalade följande profetia :
När eldens märke sprider sig
Och människorna dör från dess kraft
Dör hon med iskallt hjärta skall en ny ta plats
Hittar han Eldsjäl skall det börja på nytt
» Lyssna på mig, i mina drömmar har jag sett två platser. En är en plats som
en gång var ett fängelse och som nu är själva källan till det onda ni bär i er
kropp. Det andra är en plats djupt under vulkanens sköte, där Eldsjäl förva-
ras. Beger ni er först till fängelset har ni räddat era egna liv, men många an-
dra kommer att spillas av denna handling. Beger ni er till vulkanen kommer
ni att möta en ondskefull man. Lyckas ni ta från honom det han har kommit
hit för har ni skonat tusentals och åter tusentals liv framöver, men era egna
kommer att vara förverkade. Det finns en väg in till vulkanen som inte är via
de stora sprickorna där mörka varelser lever i stort överflöd, men det är bara
en varelse som vet om denna hemliga passage och som kan hjälpa er. Hans
namn är Antorax och hans kropp ligger begraven i en krypta någonstans på
ön. Innan ni stiger ner i kryptan måste ni yppa orden : ’Gar vinolla eskalanta’,
ty om ni gör det kommer han inte att skada er.
Fängelset ligger inte långt ifrån Allvangvattn. Ni når det via en klippa
som reser sig upp ur havet inte långt ifrån kusten.«
Yggdrasen tar farväl och säger att han måste skydda prästinnorna i sin
väg genom drömmarna nu. Han avslutar med att säga :
»Två val, två öden. Inget är rätt och inget är fel. Lycka till «.
Sulvana ha s begravn‰ngsha ll
På en plats nästan mitt i skogen står en stor begravningshall sammanflätad
av trädens grenar. Skogen har under de tusentals och åter tusentals år som
gått delvis slukat den uråldriga alvsalen men det går fortfarande att se själva
ingången och de två järnekarna som bildar pelare och som reser sig på varje
sida om träporten. En lång smal trappa i trä leder upp till en öppning i be-
gravningshallen.
Platsen är samlingspunkt för skeletten som ständigt drar fram längs sti-
garna och här finns aldrig färre än fyrtio skelett åt gången. De finns här för
att vakta sin konungason och hans begravningsplats.
Trots att det är en öppen plan framför rådshallen sluter sig trädens gre-
nar tätt ovanför och bildar ett valv som stänger ute det mesta av ljuset.
Skeletten står i samlad skara just utanför begravningshallen men kom-
mer genast att upptäcka om någon kommer in från stigen. Den öppna plat-
sen framför hallen är tio meter bred och tjugo meter lång.
Själva salen är nästan tio meter lång och fem meter bred. Väggarna är
spruckna och ersatta med tjocka grenar som letat sig in och förstört den vack-
ert sammanflätade väggen. Längst bort från porten står en tron i trä, flätad
med smala vidjor. Tronen har ett högt ryggstöd full av alvornamentik och
mönster. Ryggstödet kröns av två avbildade fåglar som tittar åt var sitt håll.
På tronen sitter de odöda alvernas nyuppväckta konungason Sulvanaha.
Skeletten vaktar sin konung frenetiskt och ingen får ens gå in i rådssalen
utan att skeletten anfaller. Faktum är att de anfaller så fort de ser någon
levande varelse.
Konungen är iförd en röd alvdräkt som förlorat det mesta av sin färg.
Manteln han bär var en gång svart men ser idag endast grå ut. Silvertrådarna
som är broderade i manteln glänser dock med magins hemlighetsfulla kraft.
I hans knä ligger en ofantligt vacker svärdsskida som gnistrar och glänser
av guld och ädelstenar. Det var skidan som Månskänke vilade i och den
har inga andra egenskaper än att den uppbringar ett stort värde för den
som skulle vilja sälja den. Exakt hur mycket är upp till SL att avgöra, men
en sådan klenod kommer med stor sannolikhet att dra ögonen åt sig och
så småningom kommer alverna att kräva den tillbaka. Månskänkes, var en
av de högst ärade klenoder som alverna lät forma under Drömmarnas tid.
Månskänke var ett dådsvärd, tillverkat för att utföra stordåd och beskydda
alverna från det onda som spridde sig i världen. När månen glimtade på
GAR’FARKALL A 55
 natthimlen, i halv eller full skepnad var svärdet ett fruktat vapen. Det var
nämligen då som dess krafter var som störst.
Lutad mot tronen står ett annat fruktat vapen som Sulvanaha kommer
att använda i striden, nämligen Ilkarja – trollkraftsbågen. Det är en magisk
pilbåge som har följande egenskaper :
■ Varje gång bågsträngen spänns ligger en ny vacker pil redo att avfyras.
■ Bågen ger +3 på att träffa.
■ Bågsträngen är gjord av en jättespindels attacknät och alla pilar som av-
fyras från bågen ger +3 i skada.
■ Inga andra pilar kan användas tillsammans med pilbågen.
■ Varje gång någon träffas av en pil från bågen måste personen/varelsen
UPPL ÖS NI N G E N
ROLLPERSONERNA KOMMER FÅ svårt att göra sitt val. Ska de välja livet
och låta tusentals andra drabbas av Kaans vrede och nyvunna krafter, eller
ska de hindra detta och istället själva gå under. Duktiga spelare kommer att
tänka på vad deras rollpersoner gör för val, mindre duktiga kommer att välja
det ena eller det andra baserat på hur mycket de tycker om sin rollperson
och hur mycket de vill att han eller hon ska leva eller dö.
Helt klart är detta ett av de svåraste beslut en spelare kan ställas inför,
desto duktigare spelare desto svårare val. Det är många faktorer som spelar
in och väljer de att dö är det ingen som belönar dem för det, något som spel-
ledare bör ha i åtanke inför kommande äventyr.
I och med att rollpersonerna färdas över vatten har klockan börjat ticka
på allvar ( om den inte redan har gjort det ). Från att ha varit ett äventyr
med många val och lite styrning går slutfasen in i ett antal scenarier och blir
lite mer styrt. Oavsett vad rollpersonerna väljer kommer Kaan att finnas
vid vulkanen vid den här tidpunkten och Brea kommer att befinna sig vid
fängelset.
Många av spelarna kommer att försöka sig på olika trick och få konstiga
idéer om hur de ska lyckas undkomma döden men samtidigt hindra Kaan.
Ett tips är att låta rollpersonerna prata ihop sig och komma med idéer men
tänk på att vara väldigt tydlig på vad yggdrasen sa. Det finns två val men
bara ett sätt att handla.
Slutet
Så kom då hjältarna till slutet av det här äventyret. Antingen valde de en
säker död för att rädda många andras liv, eller så valde de att rädda sina
egna liv. Helt klart är att valet inte är lätt och att gott rollspelande bör be-
lönas mer än allt annat. Det finns inget självklart slut på äventyret eller på
rollpersonernas öde. Deras öden vävdes samman med många andras och till
slut var det ett val som så många andra som måste göras, varken mer eller
mindre. Det finns två alternativa texter som spelledaren kan använda sig av
56 U PPLÖ S N I N G E N
slå ett STO-slag för att inte ramla omkull ( tar T3 SR att resa sig upp och
vara med i striden igen ).
Pilbågen är otroligt vacker, det är ett riktigt mästerverk som är gjord av al-
farkaträ och är helt svart. Vackra lövmönster i guld och silver täcker nästan
hela bågen. Varje ända på bågen, där bågsträngen hakas fast är formade som
skummande vågor och är gjorda av vitt guld. Bågsträngen som är gjord av
nätet från en jättespindel är helt svart och sammantvinnat av trådar som är
tunnare än ett hårstrå.
Skeletten finns beskrivna på s. 23 i regelboken ; Sulvanaha beskrivs kapitlet
Spelledarpersoner ( s. 72 ).
beroende på vad rollpersonerna beslutade sig för. Valde dom att gå till fäng-
elset och överlevde, läs följande när de befinner sig på öppet hav :
Från den gamla vulkanens topp vindlar sig en grå rökpelare upp mot en för-
väntansfull himmel. Kvällssolen väver sina blodröda strålar mellan upptor-
nande moln. Kanske strålar de om nytt hopp, kanske gnistrar stjärnorna
likt ädelstenar på natthimlen i natt för första gången sedan ni kom till ön.
Världens öde hade liten betydelse, inte heller vet ni vad detta öde bär i sitt
sköte. Det som var viktigt var att hålla ihop, att stötta varandra, att utstå den
smärta och den sorg ni har gått igenom. Tillsammans.
Ön försvinner bort vid horisonten och skeppets dans med vågorna känns
trygg och rogivande. En ensam solstråle leker över skeppsdäcket och fär-
gar det gult och rött. Allt som hörs är vågornas monotona trummande mot
skeppsskrovet.
Långt bort i fjärran ser ni fyra vita skepp med bleka segel. De höjer och
sänker sig likt svanar som bärs upp av vinden. På avstånd ser ni hur de le-
tar sig fram mot den skogsklädda ön som är Edair’maans syster. Alverna
har kommit för att skänka sina förfäder ro och vila. De har kommit för att
hämta hem sina trogna väktare.
Dagen blir till kväll och med stort mod övermannar solen till slut molnen
innan den i sin tur besegras av natten.
Valde rollpersonerna att möta Kaan och dör i vulkanen läs följande i
samband med att de dör ( av Kaans vrede eller av pesten ) :
Ett val är inte alltid så lätt, man måste lyssna på sitt hjärtas sång. Kanske
handlade du fel, kanske skulle du ha räddat ditt eget skinn och låta andra
förgås. Kanske blev du lurad, kanske förådde man dig.
Kanske.
Förmodligen hade den gamle yggdrasen rätt, det här var nog både rätt
och fel ; fel för dig, rätt för många andra.

Sakta sjunker du in mot mörkret, låter skuggorna, mörka men mjuka
omge dig. Långsamt söker du dig mot ljuset på andra sidan. Livet rinner ur
dig men du känner ingen ånger för du vet att många andra kommer att leva
i ditt ställe.
Äventyrspoäng
Det är svårt att ge äventyrspoäng för ett äventyr där det är mycket otydligt
att avgöra vad som var bra och vad som var dåligt. Handlade Sorkwalan
egentligen fel ? Han såg ju att en ondska spridde sig från Eldhwin, vad skulle
han göra ? Var det fel om en rollperson valde livet istället för döden, trots
att många andra skulle dö ? Det är svårt att säga och likaså svårt att dela ut
äventyrspoäng. Det som bör avgöra helt och hållet i det här äventyret är hur
spelarna rollspelade sina rollpersoner.
Uselt rollspelande.
Spelaren spelade inte sin rollperson på ett sätt som avspeglas i både bak-
grundshistoria, färdigheter, grundegenskaper eller personlighet. 0 ÄP
Mediokert rollspelande.
Spelaren rollspelade stundtals som den rollperson han har men oftast lät
han sina egna värderingar och » förmågor « avgöra vad rollpersonen skulle
göra eller inte göra. 20–40 ÄP.
Bra rollpelande
Spelaren rollspelade verkligen sin rollperson som om han vore den själv. Alla
val, alla handlingar genomsyrade väl vad rollpersonen baserat på personlig-
het, färdigheter, förmågor och egenskaper borde göra eller inte göra i vissa
situationer. Visst, det kunde ha varit bättre på vissa ställen, men som helhet
var det rollspel på hög nivå. 50–80 ÄP.
SPEL L EDARPˇRS˜N ER
I ÄVENTYRET ELDSJÄL införs begreppet förenklade spelledarpersoner.
Dessa personer tillhör visserligen en grupp som rollpersonerna interage-
rar med under vistelsen på Edair’maan, men deras roller är varken särskilt
tunga eller viktiga för äventyret i sin helhet. De fungerar som » biroller «
eller » statister « för att världen som presenteras i äventyret skall bli mer
fullständig. Ibland kan det dock bli så att spelledaren vill framhäva vissa
av dessa bikaraktärer mer eller mindre, eller helt enkelt vill ha mer kött på
benen till sin egen historia.
Därför har vi infört detta nya begrepp med förenklade spelledarpersoner.
Spelledaren kan på ett enkelt sätt föra in dessa personer i handlingen och
låta dem axla större roller än vad de från början var tänkta att ha eller låta
Man får tårar i ögonen
Spelaren kunde inte ha gjort det bättre. Gång på gång genom hela äventyret
har han levt ut varje uns av sin rollperson. Allt som rollpersonen utger sig för
att vara, eller kan, har spelaren tagit till vara på. Inte en kärnfärdighet eller
yrkesfärdighet är oanvänd och spelaren har rollpelat sin rollpersons person-
lighet helt klanderfritt. 50–80 ÄP.
Tjafs om regler, eller med spelledaren bör alltid bestraffas genom att dra av ÄP.
Vad händer sedan ?
Dör rollpersonerna händer det ingenting alls annat än att de får göra nya
rollpersoner. Överlever de lämnar samtliga ön med många frågor i sitt huvud.
En del av dem kan användas för att kasta rollpersonerna ut i nya äventyr.
■ Så fort rollpersonerna når fastlandet ( förutsatt att det är i Sylvan eller
Dranvelte ) nås de av rykten om ond bråd död. Hela den Dranveltiska
styrkan som slogs mot bulturerna är slagna i spillror. Ryktet går att bul-
turerna sökt sig in i Dranvelte för plundring och skövling. De leds av en
ny härförare. Folk ryggar för hans namn – han heter Kaan Tydric.
■ Vem var Kaan ? Vad gjorde en amur så långt österut ? Vilka var de som
följde med honom ? Brea och hennes eldssystrar, vad hade de för motiv,
egentligen ?
■ Vart tog Merkul vägen ? Kanske jagar han rollpersonerna. Kanske har
han svurit en ed på att inte vila förrän han har hittat dem och ställt dem
till svars.
■ Alla intressanta personer som fanns på ön. Många av dem bar på hemlig-
heter och egenskaper som lämpar sig väl för att bygga nya äventyr på.
Som SL kan du med hjälp av detta skapa många roliga äventyr framöver.
Väl mött och på återseende !
dem fungera som en mall åt spelledaren för att skapa nya karaktärer som
uppkommer under äventyrets gång.
Samtliga förenklade spelledarpersoner i Eldsjäl är människor och har  i
alla grundegenskaper om inte annat nämns under Övrigt ( se nedan ) :
System
Namn ( ålder ) – Kort beskrivning, karaktärsdrag, samt personlighet för den
spelledare som använder sig av personlighetsreglerna på s. 36–38 i Drakar
och Demoner Expert : Rollpersonen.
Folkslag/Religion/Yrke/Färdighetssnivå/Stridsgrupp/Eldsmärkt/Allians/
Övrigt
SPELLEDARPERSONER 57
 Exempel
Govannon Antorax ( 6 år ) – Govannon är en ståndaktig änka som lever
med sin familj på Allvangvattn. Trots sin aktningsvärda ålder ser hon
inte äldre ut än fyrtio år och är fortfarande en vacker kvinna i mångas
ögon. Hennes ögon är dock sorgsna och hon ser ofta trött ut. Govan-
non är Extrovert och Känsloinriktad, samt Laglydig + och Troende +.
/G/Krigare/M/Hjälte/Nej/Ingen/KAR 6
Skulle spelledaren vilja göra Govannon mer levande kan han utifrån ovan-
stående information snabbt göra om henne till en vanlig spelledarperson
med större betydelse :
Govannon Antorax
Beskrivning : Govannon är en ståndaktig änka som lever med sin familj
på Allvangvattn. Trots sin aktningsvärda ålder ser hon inte äldre ut än
fyrtio år och är fortfarande en vacker kvinna i mångas ögon. Hennes
ögon är dock sorgsna och hon ser ofta trött ut.
Personlighet : Extrovert och Känsloinriktad, samt Laglydig + och
Troende +.
Ras : Människa Folkslag/Religion : Bulturblod/Gerbanis
Kön : Kvinna Ålder : 6 år Yrke : Krigare
Grundegenskaper : Styrka , Fysik , Smidighet , Storlek ,
Intelligens , Perception , Psyke , Spiritus , Karisma 6.
TKP-Sys : 44 TKP : 60
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 5 KP ; H. arm ( 3–4 ) 5 KP ; V. arm ( 5–6 ) 5 KP ;
Bröst ( 7– ) 30 KP ; Mage ( 2–4 ) 20 KP ; H. ben ( 5–7 ) 20 KP ; V. ben
( 8–20 ) 20 KP.
Stridskapacitet : SK-grund  Skräckmodifikation : ±0
Skadebonus : Ingen Initiativmodifikation : ±0 Förflyttning : L 
Vapen : Vanligen inget. Annars har hon ett expertsmitt slagsvärd med
sågtandade klingor ( sågtänderna ger + i skada om svärdet tränger
igenom rustningen ).
Stridsgrund : Närstridsvapen – två attacker FV 0 ( 5 )/FV 6 (  ) ; en parering
FV 6 ( 5 ).
Rustning : Ingen.
Färdigheter : Avväpna FV , Bärsärk FV 3, Jaga/Fiska FV 6, Kunskap om
( gerbanis ) FV 6, Rida FV , Rustningsteknik FV , Slagsmål FV 9,
Vapenteknik ( enhandsfattade svärd ) FV , Vapenteknik ( enhands-
fattade yxor ) FV , Överlevnad FV 6.
Språk : Tala ( bultvrok ) FV , Tala ( nordvrok ) FV , Läsa/Skriva ( nord-
vrok ) FV 3, Tala ( väströna ) FV 3.
Folkslag
En mycket förenklad bild av de olika folkslagen som finns på Edair’maan.
Det som utmärker öborna på Edair’maan är att religion och språk är vik-
tigare än på andra ställen. Kanske beror detta på att det isolerade läget har
gjort att människorna vill ha en fast förankring till fastlandet :
0 Blandat Språk : Tala ( bultvrok ) FV 9, Läsa/Skriva ( nordvrok ) FV 5,
Tala ( nordvrok ) FV , Läsa/Skriva ( väströna ) FV 5, Tala ( väströna ) FV 7.
Färdigheter : Inga.
 Bultur, amur, ark, agrot, vildbronja Språk : Tala ( bultvrok ) FV , Tala
( nordvrok ) FV , Tala ( väströna ) FV 3, Läsa/Skriva ( bultvrok eller nord-
vrok ) FV 3. Färdigheter : Bärsärk FV 3, Jaga/Fiska FV 6, Slagsmål FV 9,
Överlevnad FV 6.
2 Stormländare Språk : Tala ( bultvrok ) FV 7, Läsa/Skriva ( nordvrok )
FV 3, Tala ( nordvrok ) FV , Tala ( väströna ) FV 3. Färdigheter : Heraldik
( Osthem ) FV 6, Jaga/Fiska FV 6, Överlevnad FV 6
58 S PE L L E DA R PE R S ON E R
3 Vastermarkare Språk : Tala ( bultvrok ) FV 5, Läsa/Skriva ( väströna )
FV 7, Tala ( väströna ) FV . Färdigheter : Administration FV 3, Retorik
FV 6, Geografi (Trudvang ) FV 3, Navigera/Orientera FV 6.
Religion
Havsdyrkan är den vanligaste hednatron på Edair’maan och sådan dyrkan
döljs ofta bakom annan dyrkan såsom nidendomen eller gerbanis för att inte
väcka vrede hos administrationen i Dranvelte. Idag är nidendomen den mest
kulturellt accepterade religionen på grund av förankringen med Rortväktar-
na och Dranvelte. Som nämndes under avsnittet om folkslag så är invånarna
på Edair’maan alltså något mer religiösa än på fastlandet :
H Hamingjes, havsdyrkan eller annan hednatro Kunskap om ( havsdyr-
kan eller annan hednatro ) FV 4, Kunskap om ( gerbanis eller nidendo-
men ) FV 2.
G Gerbanis Kunskap om ( gerbanis ) FV 6
N Nidendomen Kunskap om ( nidendomen ) FV 6
Färdighetsnivå
En förenklad spelledarperson kan aldrig ha ett högre FV i en färdighet än
värdet på respektive grundegenskap. Detta gör det sällsynt med FV över 
även om både färdighetsnivåerna Mästare och Legend tillåter detta. Det
är trots detta inte särskilt troligt att dessa människor genomgått olika
specialistträningar med omtalade och legendariska tränare. Sådant är
menat för riktiga hjältar såsom rollpersoner eller kampanjbyggande an-
tagonister.
A Amatör En valfri yrkesfärdighet upp till FV 7.
L Lärling En valfri yrkesfärdighet upp till FV 9, samt två valfria yrkesfär-
digheter upp till FV 7.
U Utövare En valfri yrkesfärdighet upp till FV , samt tre valfria yrkes-
färdigheter upp till FV 9.
M Mästare En valfri yrkesfärdighet upp till FV 3, samt fyra valfria yrkes-
färdigheter upp till FV .
LG Legend En valfri yrkesfärdighet upp till FV 5, samt fem valfria yrkes-
färdigheter upp till FV .
Stridsgrupp
De fyra stridsgrupperna karaktäriseras som Vekling, Normal, Kraftfull och
Hjälte. Observera att dessa spelledarpersoner dock aldrig kan mäta sig med
riktiga hjältar som till exempel rollpersonerna. En förenklad spelledarperson
som är Hjälte är således en lokal » hjälte «. Ute i den vida världen skulle han
snabbt tas ner på jorden :
Vekling TKP-Sys : 2 ; TKP : 24 ( 6/8/2 ) ; en attack FV 3 ; en parering FV 2
Normal TKP-Sys : 6 ; TKP : 33 ( 9//7 ) ; en attack FV 6 ; en parering FV 5
Kraftfull TKP-Sys : 3 ; TKP : 48 ( 2/6/24 ) ; två attacker FV 9 ( 5 )/FV 3 (  ) ;
en parering FV 5( 5 )
Hjälte TKP-Sys : 44 ; TKP : 60 ( 5/20/30 ) ; två attacker FV 0 ( 5 )/FV 6 (  ) ;
en parering FV 6 ( 5 )
Eldsmärkt
Ja eller Nej. Den som är Eldsmärkt riskerar att smittas vid varje expo-
nering av eldpesten. Den som inte är Eldsmärkt är således immun mot
sjukdomen. Detta för att spelledaren snabbt skall få reda på vilka som är
smittade där eldpesten härjat. Alla som inte står beskrivna antas smittas
endast om de kommer i närheten av någon som är smittad och misslyckas
stå emot pesten.
Allians
Inkvisitionen, Kaan eller ingen.
Övrigt
Särskild förmåga, utmärkande grundegenskap eller färdighet.
Alla personer som inte finns beskrivna nedan antas ha följande egenskaper :
0/H/Hantverkare/L/Vekling/Ja/Ingen.
Allvangvattn
Govannon Antorax ( 6 år ) – Govannon är en ståndaktig änka som lever
med sin familj på Allvangvattn. Trots sin aktningsvärda ålder ser hon
inte äldre ut än fyrtio år och är fortfarande en vacker kvinna i mångas
ögon. Hennes ögon är dock sorgsna och hon ser ofta trött ut. Govan-
non är Extrovert och Känsloinriktad, samt Laglydig + och Troende +.
/G/Krigare/M/Hjälte/Nej/Ingen/KAR 6
Torbjorn Hjaldarson ( 35 år ) – Torbjorn är Govannons första och ende son.
Han är kortvuxen, sjuklig, vek och späd. Han bär svart helskägg och
klär sig alltid i lumpna kläder. Torbjorn är Introvert och Intuitiv, samt
Troende +2.
/N/Specialistjägare( säl )/L/Vekling/Ja/Ingen/STY 7, STO 9, SMI 3
Dwyn Hjalte (40 år) – Dwyn är Torbjorns hustru. Hon har skrikig röst och
är mycket dominant. Hon hunsar sin man så ofta hon kan. Orsaken till
hennes lynniga beteende beror främst på att hon inte kan få barn. Men
det beror även på att hon saknar sin familj. Hennes föräldrar och syskon
lämnade ön för fem år sedan då de fick nog av den höga tolerans som
öborna visade gentemot havsdyrkan eller Stormes avgudar. Större delen
av Dwyns familj bor nu utanför ett Nidendomskt kloster i Dranvelte och
spelledaren låta rollpersonerna ha träffat hennes far Gurig Hjalte före
resan till Edair’maan. Gurig är då beredd att betala 500 sm till den som
får hans dotter att lämna ön och bege sig till sin familj i Dranvelte. Dwyn
är Extrovert och Tänkande, samt Laglydig +3 och Troende +3.
3/N/Hantverkare ( läder )/U/Normal/Ja/Inkvisitionen/STY 4, STO 6
Ase Hjaldarsdottir ( 34 år ) – Ase är Govannons första dotter. Hon är
väldigt snäll, men verkar lite blyg. Hennes stora passion är hästarna på
gården. Ase är Introvert och Intuitiv, samt Laglydig + och Troende +.
/N/Djurtränare ( häst )/A/Normal/Ja/Ingen/INT 4, SPI 7
Marin Hjaldarsdottir ( 33 år ) – Marin är Govannons andra dotter. Hon
är väldigt intellektuell men samtidigt lite högmodig. Marin läser några
stycken ur Rortan varje morgon och kväll och förebrår alla dem som
inte gör detsamma. Marin är Extrovert och Tänkande, samt Laglydig +3
och Troende +3.
/N/Skald/U/Normal/Nej/Inkvisitionen/INT 7, PSY 6
Lova Hjaldarsdottir ( 28 år ) – Lova är Govannons tredje dotter. Hon är
mest lik Govannon av alla döttrarna. Hon är inte rädd för någonting.
Hennes blick påminner om ett rovdjurs. Hennes rörelser är snabba
och vaksamma. Bakom den fientliga ytan gömmer sig dock en vacker
kvinna. Lova är Extrovert och Förnimmande, samt Lagtrotsig – och
Icke troende –.
/H/Krigare/L/Hjälte/Nej/Kaan/STY 5, SMI 8, FYS 6, KAR 7, PSY 7
Fianna Artesdottir ( >80 år ) – Fianna är Govannons mor. Hon kallas för
häxan av de andra öborna och Marin. Fianna är fullständigt vansinnig
och tror att hon är en mäktig besvärjerska. Fianna är Introvert och
Förnimmande, samt Lagtrotsig –2 och Troende +3.
2/H/Andebesvärjare( hamingjes )/A/Vekling/Ja/Kaan/Alla grundegenska-
per är under 8
Brut Starkson ( 48 år ) – Brut är dräng på Allvangvattn. Han är Slaggs
storebror. Brut Introvert och Känsloinriktad, samt Lagtrotsig – och
Troende +3.
2/H/Hantverkare/U/Kraftfull/Ja/Ingen/STY 8, FYS 6, INT 8
Slagg Starkson ( 46 år ) – Slagg är dräng på Allvangvattn. Han är Bruts
lillebror. Slagg är Introvert och Känsloinriktad, samt Lagtrotsig – och
Troende +3.
2/H/Hantverkare/U/Kraftfull/Ja/Ingen/STY 7, FYS 5, INT 7
Nia Brianne ( 22 år ) – Nia är piga på Allvangvattn. Hon vill lämna gården
men vågar inte för Fianna. Nia är Introvert och Känsloinriktad, samt
Laglydig +3 och Troende +.
3/N/Hantverkare/L/Vekling/Ja/Ingen/PER 6
Lellek Gordiar ( 50 år ) – Lellek är Gavlian och Torbjorns bästa vän. An-
ledningen till att Lellek fortfarande är kvar på Allvangvattn är att han
är utstött från Gloudurr. Han är lång och smal med grått skägg. Lellek
tycks aldrig kunna stå stilla. Han verkar orolig och pratar oavbrutet om
Gave, jakt och fiske. Lellek är Extrovert och Intuitiv, samt Laglydig +2
och Troende +2.
3/N/Gavlian/A/Normal/Nej/Inkvisitionen/INT 3
Amsvartn‰r
Brea Eldstunga
Breania Livian föddes till en inflytelserik familj i Silvtrunder som det enda bar-
net. Hennes far var en mytomspunnen riddare som tjänade under rortvakten
och hennes mor var en medlem i det kungliga hovet. När Breania fyllde sexton
år var hon den vackraste kvinnan som Vastermark hade uppbringat och skal-
der sjöng sånger om hennes skönhet. Det dröjde inte länge förrän den unge
kungen sökte äkta henne och bröllopsförberedelserna var i full gång. Tre dagar
innan bröllopet var det dock någon illvillig hovdam som stack Breanias sovrum
i brand och låste henne inne med elden. Breania överlevde attentatet men blev
svårt brännskadad. Hennes ansikte var förstört. Hennes skönhet hade smält i
lågorna. Till Breanias bestörtning vände kungen henne ryggen och ställde in
bröllopet. Till och med hennes så kallade »vänner« visade prov på sin ytlighet
och lämnade henne ensam. Breanias föräldrar kände ett sådant obehag över
sin dotters situation att de skickade bort henne till klostertjänst för att inte bli
påminda om hennes öde. Det blev droppen för Breania. Alla hon älskade hade
svikit henne. Breania flydde från klostret och antog namnet Brea Eldstunga.
Brea träffade då den gamle eldsmagikern Garndel som förbarmade sig över
den unga hjälplösa flickan. När Brea visade prov på sina talanger tog han henne
även som sin lärling. Brea accepterade hans erbjudande då Garndel verkade
som en from och uppriktig man. De första tio åren kom Brea att mogna snabbt
som en människa. Garndel lärde henne det mesta han kunde om vitnernas
hemligheter och Brea »sög i sig« kunskapen tills hon blivit så mäktig att hennes
SPELLEDARPERSONER 59
 gamle mästare inte hade något mer att lära henne. Garndel hade dock börjat
närma sig sin ålders höst och dog några månader senare. På sin dödsbädd be-
rättade Garndel att han såg Brea som sin egen dotter och hade en sista gåva till
henne innan han lämnade livet. Garndel hade testamenterat något till henne
– en livstids studier vid Palennes eldsakademie i Silvtrunder. Brea kände en oer-
hörd glädje samtidigt som hon sörjde för sin nye faders död.
I Palenne kom Brea att snabbt bli en av akademiens kunnigaste elever. Kort
därefter blev hon lärare och slutligen prefekt och cirkelledare över hela akade-
mien. Men ett ondskefullt frö hade hela tiden vuxit i Breas hjärta ända sedan
den dagen alla hade vänt henne ryggen. Det var en längtan efter hämnd. Nu var
Brea så mäktig att ingen skulle kunna stoppa henne. Nu var tiden inne för att
göra upp med sitt gamla liv en gång för alla. Breas eldstorm svepte över slot-
tet en mörk natt och lämnade ingen orörd. Över trehundra människor brann
inne den fruktansvärda natten, bland annat konungen, drottningen och Breas
föräldrar. När Brea återvände till akademien kände hon inte den lycka hon trott
skulle infinna sig. Hon kände bara sorg. Dådet hade bara gjort henne ännu mer
deprimerad. Brea sökte sig med tiden bort från all kontakt med andra män-
niskor och drog sig tillbaka i ett torn. I flera hundra år lämnades hon ostörd.
Ända tills en vacker vårdag för trehundra år sedan då en grupp kvinnor sökte
upp henne med ett erbjudande. De hade bildat ett hemligt sällskap och bestod
av tretton eldssystrar som alla var noggrant utvalda för ändamålet. Genom en
mäktig besvärjelse skulle de offra sin skönhet genom att låta eldens lågor smälta
deras ansikten så att Brea kunde få sin skönhet tillbaka. I gengäld skulle Brea
hindra dem från att åldras och hjälpa dem att finna den primära kraften – den
urkraft som brinner i alla eldar. Brea antog erbjudandet och en cirkel var slu-
ten. Brea och Eldssystrarna växte och lärde sig flera okända besvärjelser, men
i jakten efter urkraften kom de ingen vart. Det var då Brea fick höra talas om
Snösaga en sten som sades gömma en brinnande stjärnas kraft. Detta kanske
var källan till den mystiska urkraften och Brea begav sig med sina systrar kors
och tvärs över Trudvang. Nästan trehundra års sökande ledde dem till en för-
trollad skog där stenen sades finnas, bara för att de skulle bli snuvade på bytet
av en vansinnig Hrimturse som höll på att döda Brea vid sammandrabbningen.
Men den korta vistelsen nära Snösaga fick Brea att inse att hon sökt fel föremål
på fel plats. Brea och eldssystrarna var tillbaks på ruta ett igen.
Efter den långa vintern som av många benämndes som Fimbulvintern sökte
en mystisk man upp Brea i Palenne. Mannen var en amur från Fjal som hette
Kaan Tydric och reste utan hird i ett land vars armé just blivit förnedrad av
dessa amurer. Denne Kaan sade sig behöva Brea Eldstungas hjälp. Först tänkte
Brea avvisa den mystiske mannen eftersom hon inte ville ha något med en amur
att göra, särskilt inte som en dotter av Silvtrunder. Men det var något med
denne Kaan som fick Brea att skaka av rädsla och det gjorde henne nyfiken.
Kaan berättade en lång historia om ett svärd, ett svärd som kallades Eldsjäl.
Tillsammans kunde de två söka frigöra den kraft som legat gömd i detta svärd
sedan forntiden. Den så kallade Urkraften. Allt Brea Eldstunga behövde göra
var att samarbeta så skulle Kaan dela med sig av de krafter Brea behövde.
Brea gick motvilligt med på den oheliga alliansen, men kände samtidigt
att hon var på rätt spår. När hon berättade om nyheten för sina eldssystrar
jublade de alla av glädje. Den tragiska förlusten av Snösaga skulle bli början
till vändningen. När de forskade kring ämnet Eldsjäl förstod systrarna att
de funnit den felande länken. Kaan tillät Brea att ta med sig två av sina elds-
systrar på sin resa. En resa som tog sin början i Fjal och nu har lett dem tvärs
över världen till Edair’maan – De klagande vindarnas ö.
Beskrivning : Brea Eldstunga är en magiskt vacker kvinna med långt rött
hår och gnistrande blå ögon. Hon är klädd i en röd tunika och en
tillhörande röd mantel med en brinnande orange sol på ryggsidan.
Hennes utstrålning kan jämföras med en gudinnas.
Personlighet : Brea är Introvert och Känsloinriktad, samt Laglydig + och
Troende +. Hederskod : Brea håller alltid sitt ord.
Ras : Människa Folkslag/Religion : Viranner/Nidendomen ➤ Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 7 KP ; H. arm ( 3–4 ) 7 KP ; V. arm ( 5–6 ) 7 KP ; ➤
60 S PE L L E DA R PE R S ON E R
Kön : Kvinna Yrke : Besvärjerska
Ålder : 866 år, men Brea ser endast ut att vara 20–30 år på grund av ett
långvarigt bruk av rimvitnerbesvärjelsen Yngra. Detta var en av de
första besvärjelser hon lärde sig efter Garndels död.
Grundegenskaper : Styrka 0, Fysik , Smidighet 5, Storlek 0,
Intelligens 7, Perception 5, Psyke , Spiritus 8, Karisma 20*.
* Varje eldssyster som uppfyller sin del av avtalet ger Brea Eldstunga
+ poäng i Karisma under ett års tid. Utan eldssystrarna så har Brea
endast 7 i Karisma och saknar ett ansikte. Avtalet måste förnyas en
gång varje år. Annars förlorar Brea sin skönhet. En eldssyster som av
någon anledning väljer att inte förnya sin del av avtalet får då sin egen
skönhet tillbaka samtidigt som Breas skönhet minskar.
TKP-Sys : 6 TKP : 32
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 8 KP ; H. arm ( 3–4 ) 8 KP ; V. arm ( 5–6 ) 8 KP ;
Bröst ( 7– ) 6 KP ; Mage ( 2–4 ) 0 KP ; H. ben ( 5–7 ) 0 KP ; V. ben
( 8–20 ) 0 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 2 Skräckmodifikation : Ingen
Skadebonus : Ingen Initiativmodifikation : –2 Förflyttning : L 2
Färdigheter : Besvärjelsekonst FV 24, Botanik FV 3, Extraktkunskap FV 3,
Historia FV 8, Kunskap om ( magi ) FV 7, Kunskap om ( nidendomen )
FV 3, Läkevetenskap FV 7, Räkna FV 8.
Språk : Tala ( väströna ) FV 7, Tala ( nordvrok ) FV 7, Läsa/Skriva
( väströna ) FV 7, Läsa/Skriva ( nordvrok ) FV 7, Läsa/Skriva magisk
skrift FV 7.
SPI-poäng : 00
Besvärjelser : Havitner – Avläsa magi, Eldkast, Eldskydd, Flammande
hand, Frammana elementarvarelse ( eld ), Kontrollera odöd, Skingra
havitner, Tankeöverföring. Rimvitner – Animera skelett, Antimagi,
Elementarkontroll ( eld ), Explosion, Framkalla eldpest, Kontrollera högre
odöd, Kurera eldpest, Skingra rimvitner, Spirituell länk, Tankeförvaring,
Telepati, Teleportera, Yngra.
Utrustning : Allt hon behöver samt ett botemedel mot eldpesten i
Tankeförvaring.
Övrigt : Brea Eldstunga är givetvis immun mot eldpesten. Hon föredrar att
tala med andra människor via Telepati eller Tankeöverföring. Brea ani-
merar alla skelett i fängelset genom att lägga dubbel SPI-poäng-kostnad
för besvärjelsen Animera skelett. Brea Eldstungas strategi vid en strid är
att snabbt kasta två offensiva besvärjelser och sedan försöka fly genom
att Teleportera sig. Målet är att skapa en säker barriär som skyddar
Brea och hennes systrar mot fiender. I fängelset får skeletten svara för
en sådan barriär. Märker Brea att hennes offensiva besvärjelser saknar
effekt kommer hon att försöka fly tidigare.
Eldssystrar
Beskrivning : Eldssystrarna är alla kvinnor med söndersvedda ansikten. De
är klädda röda tunikor och en tillhörande röd mantel med en brinnande
orange sol på ryggsidan.
Ras : Människor Kön : Kvinnor Yrke : Besvärjerskor
Ålder : Över 300 år ( ser ut att vara 20–30 år gamla tack vare att Brea
använder rimvitnerbesvärjelsen Yngra ).
Grundegenskaper : Styrka 8, Fysik 8, Smidighet 3, Storlek 0,
Intelligens 5, Perception 3, Psyke , Spiritus 6, Karisma 7*.
* Eldssystrarnas Karisma är halverad på grund av avtalet med Brea
Eldstunga. Tack vare detta så håller Brea dem evigt unga och hjälper
dem att söka efter urkraften.
TKP-Sys : 4 TKP : 29
 Bröst ( 7– ) 4 KP ; Mage ( 2–4 ) 9 KP ; H. ben ( 5–7 ) 9 KP ; V. ben Grundegenskaper : Styrka 27, Fysik 22, Smidighet 6, Storlek 24,
( 8–20 ) 9 KP. Intelligens , Perception 7, Psyke 3, Spiritus , Karisma 3.
Stridskapacitet : SK-grund 9 Skräckmodifikation : Ingen TKP-Sys : 50 TKP : 00
Skadebonus : Ingen Initiativmodifikation : – Förflyttning : L  Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 25 KP ; H. arm ( 3–4 ) 25 KP ; V. arm ( 5–6 )
Färdigheter : Besvärjelsekonst FV 9, Botanik FV 8, Extraktkunskap FV 8, 25 KP ; Bröst ( 7– ) 50 KP ; Mage ( 2–4 ) 33 KP ; H. ben ( 5–7 ) 33 KP ;
Kunskap om ( magi ) FV 5, Kunskap om ( nidendomen ) FV 6, Läke- V. ben ( 8–20 ) 33 KP.
vetenskap FV 8. Stridskapacitet : SK-grund 2 Skräckmodifikation : +2
Språk : Tala ( väströna ) FV 5, Tala ( nordvrok ) FV 5, Läsa/Skriva ( väströna ) Skadebonus : 3T6 Initiativmodifikation : –3 Förflyttning : L 20
FV 5, Läsa/Skriva ( nordvrok ) FV 5, Läsa/Skriva magisk skrift FV 7. Naturligt skydd : Tjock hud, RV 4.
SPI-poäng : 63 Vapen : Arbalest, hillebard.
Besvärjelser : Havitner – Avläsa magi, Eldkast, Eldskydd, Flammande hand, Stridsgrund : Avståndsvapen – en attack FV, 5 ( 7 ). Närstridsvapen – två
Frammana elementarvarelse ( eld ), Skingra havitner. Rimvitner – Anti- attacker, FV 4 ( 7 )/FV  ( 7 ) ; en parering, FV 9 ( 7 ). Naturliga vapen
magi, Elementarkontroll ( eld ), Explosion, Spirituell länk, Tankeförvaring. – bett, FV 6 ( Skada : T8 + ½ SB ).
Utrustning : Allt de behöver i Tankeförvaring. Rustning : Heltäckande fjällpansar ( RV 8, FM : –4, SM : –2, IM : +2 ).
Övrigt : Eldssystrarna är givetvis immuna mot eldpesten. Färdigheter : Finna dolda ting FV 8, Hoppa FV 8, Jaga/Fiska FV 8,
Klättra FV 3, Rustningsteknik FV 8, Sköldteknik FV 8, Spåra FV 8,
Taktik FV 8, Vapenteknik ( tvåhandsfattade yxor ) FV 3, Vapenteknik
Garmtroll ( armborst ) FV 8.
Garmtrollen är framavlade av amurerna genom att korsa en garm och ett grå- Språk : Tala ( nordvrok ) FV  ( garmtroll talar endast människospråk
troll. Med mörka vitner lyckades den annorlunda sammansättningen ge en sta- eftersom de är framavlade av människor ).
bil avkomma. Kaan har tagit med sig några av dessa garmtroll till Edair’maan. Förmågor : Mörkersyn.
Övrigt : Garmtroll är immuna mot eldpesten som ju endast drabbar
Beskrivning : Garmtrollen är fruktansvärda varelser med drag både från människor. Garmtroll är bärare av sjukdomen lykantropi och är lika
gråtroll och från garm. De är storväxta vildsinta bestar med enorma smittsamma som garmar ( se Jorges Bestiarium, s. 47–48 ).
käkar, sylvassa tänder och en tjock svartgrå pälsliknande hud.
Grundegenskaper : Styrka 23, Fysik 2, Smidighet 4, Storlek 2,
Intelligens 9, Perception 4, Psyke , Spiritus , Karisma 5.
TKP-Sys : 40 TKP : 80 Ett garmtroll
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 20 KP ; H. arm ( 3–4 ) 20 KP ; V. arm ( 5–6 )
20 KP ; Bröst ( 7– ) 40 KP ; Mage ( 2–4 ) 26 KP ; H. ben ( 5–7 ) 26 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 26 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 9 Skräckmodifikation : +
Skadebonus : 2T6 Initiativmodifikation : – Förflyttning : L 3
Naturligt skydd : Tjock hud, RV 4.
Vapen : Arbalest, tvåhandsyxa.
Stridsgrund : Avståndsvapen – en attack, FV  ( 7 ). Närstridsvapen – två
attacker, FV  ( 7 )/FV 9 ( 7 ) ; en parering, FV 7 ( 5 ). Naturliga vapen
– bett, FV 3 ( Skada : T8 + ½ SB ).
Rustning : Heltäckande ringbrynja ( RV 6, FM : –2, SM : –, IM : ±0 ).
Färdigheter : Finna dolda ting FV 8, Hantera fällor FV 3, Hoppa FV 8,
Jaga/Fiska FV 8, Klättra FV 3, Rustningsteknik FV 6, Sköldteknik FV 4,
Slagsmål FV 3, Spåra FV 8, Taktik FV 6, Vapenteknik ( tvåhandsfattade
yxor ) FV 8, Vapenteknik ( armborst ) FV 4.
Språk : Tala ( nordvrok ) FV 9 ( garmtroll talar endast människospråk
eftersom de är framavlade av människor ).
Förmågor : Mörkersyn.
Övrigt : Garmtrollen som Kaan har fört med sig har PER 2–4, förutom
ledaren och det lilla trollet. Garmtroll är immuna mot eldpesten som ju
endast drabbar människor. Garmtroll är bärare av sjukdomen lykantropi
och är lika smittsamma som garmar ( se Jorges Bestiarium, s. 47–48 ).

Garmtrollens ledare
Garmtrollens ledare är bunden till Kaan och håller just nu på att planera ett
anfall mot Silvtrunder.

Beskrivning : Jättelik varelse som har drag både från gråtroll och från garm.
Den är mycket vildsint med enorma käkar, sylvassa tänder och en tjock
svartgrå pälsliknande hud. ➤

SPELLEDARPERSONER 61
Litet garmtroll
Beskrivning : Ett » litet « garmtroll som dock skulle skrämma iväg en grupp
gråtroll med lätthet.
Grundegenskaper : Styrka 20, Fysik 7, Smidighet 8, Storlek 6,
Intelligens 8, Perception 0, Psyke 7, Spiritus 7, Karisma 5.
TKP-Sys : 32 TKP : 65
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 6 KP ; H. arm ( 3–4 ) 6 KP ; V. arm ( 5–6 )
6 KP ; Bröst ( 7– ) 32 KP ; Mage ( 2–4 ) 2 KP ; H. ben ( 5–7 ) 2 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 2 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 8 Skräckmodifikation : Ingen
Skadebonus : T6 Initiativmodifikation : –5 Förflyttning : L 7
Naturligt skydd : Tjock hud, RV 3.
Vapen : Tvåhandsyxa.
Stridsgrund : Närstridsvapen – två attacker, FV 8 ( 6 )/FV 7 ( 6 ) ; en parering,
FV 7 ( 6 ). Naturliga vapen – bett, FV 0 ( Skada : T8 + ½ SB ).
Rustning : Heltäckande blandrustning av dålig kvalitet ( RV 2, FM : 0, SM : 0,
IM : 0 ).
Färdigheter : Finna dolda ting FV 4, Hoppa FV 4, Jaga/Fiska FV 4,
Klättra FV 6, Rustningsteknik FV 2, Sköldteknik FV 2, Spåra FV 6,
Taktik FV 2, Vapenteknik ( tvåhandsfattade yxor ) FV 4, Vapenteknik
( projektilvapen ) FV 2.
Språk : Tala ( nordvrok ) FV 8 ( garmtroll talar endast människospråk
eftersom de är framavlade av människor ).
Förmågor : Mörkersyn.
Övrigt : Garmtroll är immuna mot eldpesten som ju endast drabbar
människor. Garmtroll är bärare av sjukdomen lykantropi och är lika
smittsamma som garmar ( se Jorges Bestiarium, s. 47–48 ).
Askj‰r
Johann Askjir ( 43 år ) samt alla hans bröder och deras hirdmän – Johan
och folket på hans gård ligger i fejd med Whowin och hans bröder.
Laglydig –2 och Troende +2.
3/N/Krigare/U/Kraftfull/Nej/Ingen/STY 7
Eldja ‰r
Vulkanvättar
Beskrivning : Vulkanvättar är korta varelser, omkring en meter, som har
rödspräcklig hud med svarta inslag. De är ganska lika vanliga vättar
förutom till färgen och har små seniga kroppar med stora huvuden. De
är om möjligt något skyggare än andra vättar.
Grundegenskaper : Styrka 0, Fysik 0, Smidighet 3, Storlek 6,
Intelligens 7, Perception 0, Psyke 5, Spiritus 7, Karisma 9.
TKP-Sys : 5 TKP : 3
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 7 KP ; H. arm ( 3–4 ) 7 KP ; V. arm ( 5–6 ) 7 KP ;
Bröst ( 7– ) 5 KP ; Mage ( 2–4 ) 0 KP ; H. ben ( 5–7 ) 0 KP ; V. ben
( 8–20 ) 0 KP.
Stridskapacitet : SK-grund  Skräckmodifikation : Ingen
Skadebonus : Ingen Initiativmodifikation : – Förflyttning : L 0
Naturligt skydd : Inget
Vapen : Vulkanhacka (Vapengrupp : enhandsfattade yxor ; Klass : medel-
tungt ; IM : +4 ; Vikt : 2,5 kg ; BV : 2 ; STY-krav : 8 ; Skada : 2T6 + 3 ). ➤
62 S PE L L E DA R PE R S ON E R
Vulkanvättar använder hackan med tvåhandsfattning, så vapnet gör
ytterligare T3 i skada.
Stridsgrund : Närstridsvapen – två attacker, FV 7 ( 5 )/FV 7 ( 5 ) ;
en parering, FV 3 (  ).
Färdigheter : Finna dolda ting FV 6, Geologi FV 6, Grottorientering FV 7,
Gömma sig/Kamouflage FV 2, Jaga/Fiska FV 6, Klättra FV 6,
Slagsmål FV 9, Vapenteknik ( tvåhandsfattade yxor ) FV 6.
Språk : Tala ( vättiska ) FV 6.
Förmågor : Mörkersyn, Osårbarhet mot eld.
Övrigt : Vulkanvättar får –0 på allt de företar sig om de utsätts för direkt
solljus. Vulkanvättar är immuna mot eldpesten.
Vulkanvättarnas schaman
Beskrivning : Schamanen är klädd i en tjock, brun hundfäll med huvudet
och tänderna kvar. Den egendomliga klädedräkten är utsmyckad med
tusentals småben från råttor, sorkar eller grodor. I ett läderband runt
halsen har han knutit fast ett måskranium med två diamanter som fyl-
ler igen dess ögonhålor. I sin ena hand har han en stav som surrats ihop
av torkat gräs med en halvcirkel på toppen som bildar en treudd. På
toppen av staven har schamanen knutit ljusa hårstrån från en människa
som fladdrar mäktigt vid minsta vinddrag.
Grundegenskaper : Styrka 0, Fysik 0, Smidighet 5, Storlek 2,
Intelligens 9, Perception 4, Psyke 8, Spiritus 3, Karisma .
TKP-Sys : 23 TKP : 47
Kroppsdelar : Huvud ( –2 )  KP ; H. arm ( 3–4 )  KP ; V. arm ( 5–6 )  KP ;
Bröst ( 7– ) 23 KP ; Mage ( 2–4 ) 5 KP ; H. ben ( 5–7 ) 5 KP ; V. ben
( 8–20 ) 5 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 2 Skräckmodifikation : Ingen
Skadebonus : Ingen Initiativmodifikation : –2 Förflyttning : L 
Naturligt skydd : Inget
Vapen : Spetsig offerdolk.
Färdigheter : Besvärjelsekonst FV 4, Finna dolda ting FV 9, Geologi FV 6,
Grottorientering FV 7, Gömma sig/Kamouflage FV 2, Jaga/Fiska FV 6,
Klättra FV 6, Läsa/Skriva magisk skrift FV , Slagsmål FV 9.
Språk : Tala ( vättiska ) FV 6, Tala ( nordvrok ) FV 4.
SPI-poäng : 20
Besvärjelser : Finna vatten ( 2 ), Försegla ( 4 ), Känna fiendskap ( 4 ), Känna
material ( 2 ), Låga ( 2 ), Tillkalla djur ( 2 ), Virvelvind ( 4 ). ➤
En vulkanvätte
 Förmågor : Mörkersyn, Osårbarhet mot eld.
Utrustning : Grässtav.
Övrigt : Vulkanvättar får –0 på allt de företar sig om de utsätts för direkt
solljus. Schamanen gör normalt allt för att hedra sin gudom Klaavi
med olika offer. Men nu har Kaan tagit kontroll över honom, så att
även de andra vättarna kan kontrolleras. Det är bara frågan vad denne
Klaavi tycker om att andra gudar lägger sig i hans angelägenheter.
Kanske kommer vulkanen att vakna igen. Vulkanvättar är immuna mot
eldpesten.
Klo†ret ‰ Gloudurr
Gavlianen Sorkwalan Allvione ( 45 år ) – Sorkwalan är en man med ett
stort intellekt och han är en intrigernas mästare. Det gick vida rykten
om att han var tilltänkt som Migus Ovus högra hand, och spåddes en
lysande framtid. Men han hade en stor last som inte passade sig. Han
hängav sig åt otukt och förbjudna orgier och så småningom blev han
skickad till Edair’maan ( eller som han själv uttryckte det ; valde att bege
sig dit ) för att inte skada den heliga makten i Dranvelte. Sorkwalan
som tyckte bättre om kvinnor och hellre hängav sig åt köttets lustar
hade egentligen inget emot detta eftersom han då kunde göra som han
ville. Nidendomen hade bara varit ett redskap för honom att göra det
han tyckte om mest och kunde han nu i dess namn helt ostört på en
avlägsen ö göra det så var han bara glad. Sorkwalan är Introvert och
Förnimmande, samt Laglydig + och Troende +2.
3/N/Gavlian/M/Normal/Ja/Inkvisitionen/INT 7, SPI 4, Retorik FV 5,
Bönekonst FV 3. Sorkwalan kan följande böner : Antidemonbön, Hela,
Heligt vapen, Stigmata, Uppenbarelse. Det är med bönen Uppenbarelse
som Sorkwalan har blivit varse att det finns en sjukdom hos folket
på Eldhwin. En sjukdom som inte är en vanlig åkomma utan som har
något mörkt och ondskefullt i sitt sköte.
Gavlianen Falle Björnsvid ( 34 år ) – Falle är en lång man, förmodligen
längst i hela helgedomen. Men han är mager, så mager att han ser sjuk
ut. Han har djupt insjunkna ögon och ett långt svart stripigt hår som
når honom ner till axlarna. Eftersom han sover hela dagarna och går
vakt på nätterna har hans hy fått ett sjukligt blekt ljus över sig. Den
som inte känner honom kan lätt tro att Falle är sjuk och behöver vård.
Ögonen är alltid rödsprängda och det rinner kraftigt ifrån dom. Han
brukar torka sig i ögonen med en smutsig och snorig näsduk som han
förvarar innanför sina byxor. Falle är en ensamvarg. Ofta går han och
mumlar för sig själv och för den som inte vet kan man nästan tro att
han är efterbliven, men mumlandet gör han för att inte glömma vilka
lampor som han ska släcka och vilka eldar som ska tändas. Ramsan
som han mumlar på hjälper honom att hålla reda på vilka dagar olika
saker ska göras. Falles största hemlighet är att han vet att Sorkwalan
släpper in kvinnor på klostret under nattetid för att begå otukt med
dom. Falle själv deltar aldrig men brukar få ett och annat silvermynt för
att se åt ett annat håll. Det enda som skulle kunna få Falle att berätta
sin hemlighet är om någon hotar med att ta hans nattjobb ifrån honom
( och Merkuls djävulska redskap förstås ). Falle har för länge sedan tap-
pat kontakten med Gave och kan inte lägga några böner. För att detta
inte ska uppdagas och han blir ivägskickad från klostret som » otrogen «
vill han jobba natt. Vad han inte vet är att detta gäller de flesta av de
andra bröderna också. Kommer rollpersonerna på natten är det Falle ➤
som de först får träffa. Han vill inte väcka någon av de andra bröderna
och blir det bråk kommer han att ropa på de fem Demonbröderna som
redan kommit till ön. Om och hur fort dessa infinner sig för att hjälpa
till är upp till spelledaren att avgöra. Falle är Introvert och Känsloinrik-
tad, samt Laglydig + och Icke troende –.
3/N/Gavlian/U/Normal/Ja/Inkvisitionen/STO 6, Bönekonst FV 9. Kan
inte lägga några böner.
Parfwitgavlianen Junge af Vjolhem ( 62 år ) – Junge är klostrets äldsta
broder. Det är en beläst man som kan läsa och skriva både estiatika
och alviska. En del invånare i byn hävdar bestämt att Junge varit
en trollkarl innan han valde att konvertera till nidendomen och
helt lämna vävandet av de mäktiga energierna bakom sig. Junge är
gammal och kutryggig. Han bär ständigt en svart kappa med en röd
ek broderad på bröstet. En idag ovanlig symbol inom nidendomen.
Inte symbolen själv men de färger som används. Den svarta kappan
symboliserar liksom den svarta eken, döden och den röda eken som
Junge bär används endast av de bröder som tömmer sig själva på blod
för att rena sig. Detta är ovanligt och tillhör endast de mest fanatiska
av alla fanatiker inom nidendomen. Dessa bröder kallas allmänt för
parfwitgavlianer, efter parfwit som betyder ren på estiatika. Junge
visar sig endast på mässorna och håller sig vanligtvis för sig själv i
helgedomen där han låter tömma sig på blod för att hedra Gave som
dog på trädet. När klosterbröderna bränns i grop är Junge den enda
som ärligt och uppriktigt tackar Merkul för att han gör detta. Junge ser
ingen anledning till att leva om det finns risk för att han har smittats
av en ondskefull sjukdom eller om det råder minsta tveksamhet om
hans renhet. Junge möter döden med öppna armar i sin eldgrop. Han
sjunger den vitt spridda psalmen » oh du store, oh du Gave, vi skall dö
för dig «. Besöker rollpersonerna klostret innan Inkvisitionen kommer
samt att de inte avslöjar vilka dom är kan de få hjälp av Junge ( som de
då hänvisas till ) i att läsa och skriva alviska, eller att få veta i stort vilka
som bor på ön och vart de bor. Junge är gammal god vän med Alazais
som bor i Vulklama. Junge är Extrovert och Tänkande, samt Laglydig
+3 och Troende +3.
3/N/Gavlian/M/Vekling/Ja/Inkvisitionen/INT 5, Läsa/Skriva ( alviska )
FV 0, Läsa/Skriva ( estiatika ) FV 5. Bönekonst FV . Har lärt sig
flera böner men kan endast lägga Stigmata, ( vilken han ofta gör på sig
själv ).
Authi Baillwe ( 26 år ) – Authi är den av bröderna som varit kortast tid på
ön. Han kom hit för knappt ett år sedan och lever i en ständig ångest
över att inte kunna utnyttja sina böner. Authi är den av bröderna som
behärskar läkandets böner bäst men nuförtiden är det ytterst sällan
som han lyckas lägga några av de böner han lärt sig. Authi är naiv
och godtrogen. Söker rollpersonerna kontakt med honom kommer
han ha svårt att tro att de vill något ont, inte ens om han vet att dom
är efterlysta. Authi skulle dock aldrig göra något som strider mot
klosterreglerna, såsom att gömma någon innanför klostrets murar.
Authi vet i stort sätt allt av vikt som pågår på ön. Han vet till exempel
att Sorkwalan dödade folket på Eldhwin för att han trodde att de bar
på en mörk och ond sjukdom. Han vet också att Sorkwalan skickat
bud om hjälp och att Inkvisitionen förväntas komma vilken dag som
helst. Authi är Extrovert och Känsloinriktad, samt Laglydig +3 och
Troende +3.
3/N/Gavlian/L/Normal/Ja/Inkvisitionen/Bönekonst FV 6. Har lärt sig
många böner men kan inte lägga någon.
SPELLEDARPERSONER 63
 Pijor Mauri (42 år) – En man på klostret är vanställd och ser ut som ett
riktigt monster. Hans namn är Pijor men kallas av invånarna på ön för
»besten«. Pijor är stor och fet, han väger nästan 300 kg. Men det är inte
för att han är så stor som folk skyggar för honom, utan hans vanställda
ansikte och högra sida. En gång, innan Pijor kom till Edair’maan var han
en tjuv och missdådare. Han levde ett farligt liv i Silvtrunders ödemarker
och plundrade och dödade oskyldiga förbipasserare. Så småningom
fångade man in Pijor och brände honom i grop till allas beskådan.
Men trots upprepade försök fattade han aldrig riktigt eld och när man
misslyckats en tionde gång menade de flesta att Gave givit dem ett tecken.
Pijor fick komma upp ur gropen och fick sin dödsdom avskriven mot att
han svor sig åt nidendomen och den Enda guden Gave. Sagt och gjort,
Pijor blev gavlian. Men trots långa studier lyckades han aldrig lära sig
några böner och så småningom följde han med Sorkwalan, sin lärare till
Edair’maan. Innerst inne är Pijor fortfarande den tjuv och mördare han
var. På nätterna smyger han gärna ut och dödar får för att få blod på sina
händer. För ett par år sedan dödade han två unga pojkar i Vulklama. En
hemlighet som bara han och Sorkwalan vet om. Pijors ansikte är helt
sönderbränt och varar ständigt liksom hans vänstra arm, ben och sida.
Han haltar kraftigt, mest på grund av att det vänstra benet inte längre
fungerar som det ska men också för att han väger för mycket för att be-
nen skall orka hålla upp hans kropp. Pijor orkar inte med något som helst
kroppsarbete utan spenderar dagarna då de andra bröderna är ute på
åkrarna med att hålla i räkenskaperna och beställa varor från Vulklama
när så behövs. När bröderna bränns i grop kommer Pijors skrik höras
ända in på morgontimmarna. Han överlever längst trots att fettet på hans
kropp borde göra att han brann fortast, något som retar Merkul. Pijor är
Introvert och Förnimmande, samt Lagtrotsig –3 och Icke troende –.
3/N/Gavlian/L/Hjälte/Ja/Inkvisitionen/STO 2, Förflyttning L 6. KAR 5.
Har aldrig lärt sig några böner.
Arihlac Eswaldir ( 46 år ) – Arihlac är Sorkwalans största motståndare. I
princip är han den ende på hela helgedomen som kan tänka sig att
sätta sig upp mot Sorkwalan eftersom han dagligen ser den otukt som
klostrets överhuvud bedriver. Arihlac är infödd på ön men studerade en
tid i Erviddens mäktiga kloster långt bort i väster. Han är mycket lärd
och kunnig i botanikens konst liksom zoologi. Arihlac är den som skö-
ter om den lilla kryddträdgården som finns bakom munkarnas sovhall.
Han sköter örtagården med stor omsorg och spenderar allt tid han får
över efter jordbruksarbetet, i denna örtagård. Arihlac är Extrovert och
Känsloinriktad, samt Laglydig +3 och Troende +3.
3/N/Gavlian/M/Vekling/Ja/Inkvisitionen/INT 6, Botanik FV 6,
Zoologi FV 6, Bönekonst FV 9. Har lärt sig flest böner av alla bröder,
Sorkwalan undantaget, men kan inte lägga någon.
Wihland Jolke ( 30 år ) – Wihland är en tystlåten och hårt arbetande
broder. Han tjänar klostret på bästa sätt och han gör inget väsen av
sig. Wihland är omtyckt av samtliga bröder och det är han som sköter
svinstian och hönsgården, men hjälper gärna också till med jordbruket.
Wihland är Extrovert och Tänkande, samt Laglydig +3 och Troende +3.
3/N/Gavlian/L/Normal/Ja/Inkvisitionen/Bönekonst FV . Kan lägga alla
de böner han lärt sig : Fiende till vän, Gudomlig andedräkt, Mörker till
ljus och Välsignelse.
Ulvir Roan ( 36 år ) – Av de många färdigheter som klosterbröderna
behärskar är Ulvir bäst på smideskonsten. Det är han som tillverkar ➤ Stridskapacitet : SK-grund .
64 S PE L L E DA R PE R S ON E R
alla de föremål som behövs i klostret vilket är allt ifrån plogbillar till
järnljusstakar. Men som den enda riktiga hantverkaren på klostret har
han fått lära sig att garva skinn, spinna ull och väva tyg som bröderna
använder till sina kåpor. Mest håller Ulvir till i hantverkshuset och han
är en ständigt upptagen man men alldeles för mycket att göra. Ulvir
har aldrig tid för någon eller något som inte direkt tjänar brödernas
syfte. Han är vänlig men bestämd och deltar på mässorna men sällan i
de bönestunder som hålls utöver gudstjänsterna. Ulvir är Introvert och
Förnimmande, samt Laglydig +2 och Troende +2.
3/N/Gavlian/U/Normal/Ja/Inkvisitionen/Hantverk FV , Bönekonst FV 5.
Ulvir har lärt sig ett par böner men kan inte lägga någon.
Hjalar Roan ( 33 år ) – Hjalar är Ulvirs yngre bror men de har svårt
att trivas tillsammans. Det råder en slags hatkärlek mellan de båda
bröderna och oftast är det Hjalar som får vika ner sig till förmån för
Ulvirs ord och vilja. Hjalar är liksom sin bror väl lämpad för arbete
och plöjer gärna åkrarna med stor entusiasm och frenesi. Han tror att
Gave har utvalt honom till ett speciellt syfte men att han måste arbeta
hårt för att ta del av detta syfte. Hjalar är starkt troende och ser upp
till Sorkwalan som om han vore Hjalars far. Han följer gärna med
Sorkwalan på de omvändningsresor som Sorkwalan gör någon gång om
året till byarna på Edair’maan. Hjalar är Extrovert och Förnimmande,
samt Laglydig + och Troende +2.
3/N/Gavlian/U/Normal/Ja/Inkvisitionen/Bönekonst FV 4. Hjalar har lärt
sig ett par böner men kan inte lägga någon.
Inkv‰s‰t‰onen
Merkul Sul’Sac
Merkul härstammar från en lång rad av präster och notarier som tjänat
Ovus genom tiderna. När Merkul läste på klosterakademien fick han en
gudomlig vision där han såg sin livsuppgift. Han skulle bekämpa ondskan i
världen. Merkuls hängivelse fick honom snabbt att stiga i graderna till Ovus
femte notarie i Mittland och ledare över Inkvisitionens tredje direktorat, el-
ler direktoratet som renar folk från ondska.
Beskrivning : Merkul är en ståtlig man, klädd i en lång röd kaftan samt en
tillhörande röd mantelkappa med nidendomens svarta ek på ryggen.
Han har långt vitt hår i tjocka flätor samt ett välansat skägg. Runt
sin hals har han en tung guldkedja med en guldmedaljong som bär
den helige Ovus sigill. Hans blick är vänlig och hela hans person ger
ett fromt intryck. Med sig på sina resor har han alltid sin stolta vita
springare Tinder. Hästen är mästerligt stridstränad och är en mycket
ståtlig varelse.
Personlighet : Merkul är Extrovert och Förnimmande, samt Laglydig +3
och Troende +3.
Ras : Människa Folkslag/Religion : Viranner/Nidendomen
Kön : Man Ålder : 50 år Yrke : Präst. Ovus femte notarie. Ledare för
Inkvisitionens tredje direktorat.
Grundegenskaper : Styrka , Fysik , Smidighet , Storlek 3,
Intelligens 7, Perception 5, Psyke 7, Spiritus 7, Karisma 5.
TKP-Sys : 20 TKP : 4
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 0 KP ; H. arm ( 3–4 ) 0 KP ; V. arm ( 5–6 )
0 KP ; Bröst ( 7– ) 20 KP ; Mage ( 2–4 ) 3 KP ; H. ben ( 5–7 ) 3 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 3 KP.
➤
 Skräckmodifikation : –5 ( Merkul är inte rädd för något ).
Skadebonus : Ingen Initiativmodifikation : ±0 Förflyttning : L 2
Färdigheter : Administration FV 3, Bönekonst FV 7, Förhöra FV 3,
Hantverk ( teckna ) FV 8, Hantverk ( skrivkonst ) FV 8, Heraldik
( Mittland ) FV 4, Historia ( Mittland ) FV 8, Historia (Vastermark ) FV 6,
Historia ( Osthem ) FV 4, Kulturkännedom ( Mittland ) FV 8, Kulturkän-
nedom (Vastermark ) FV 6, Kunskap om ( demoner ) FV 7, Kunskap
om ( etikett ) FV 8, Kunskap om ( kartor ) FV 8, Kunskap om ( odöda )
FV 4, Kunskap om ( nidendomen ) FV 6, Kunskap om ( amurer ) FV 4,
Rida FV 8, Räkna FV 8, Sjunga FV 8, Sjökunnighet FV 6, Taktik FV 3.
Språk : Tala ( väströna ) FV 7, Tala ( estiatika ) FV 8, Tala ( nordvrok ) FV 4,
Läsa/Skriva ( väströna ) FV 3, Läsa/Skriva ( estiatika ) FV 7.
Böner : Antidemonbön, Fiende till vän, Gudomlig andedräkt, Hela, Helande
hymn, Helig mat och dryck, Heligt ljus, Heligt skydd, Heligt vapen, Ku-
rera sjukdom ( kan tyvärr inte kurera eldpest ), Läka, Skydd för väder och
vind ( används under resor ), Trädets makt ( används bara mot demoner ),
Uppenbarelse, Välsignelse Vördnad, Återuppliva ( används endast på
medlemmar inom Inkvisitionen ).
Utrustning : Kunskapsboken Ioika.
Övrigt : Merkul har missbedömt vilken kraftfull fiende Kaan är. Ett möte
mellan dem två skulle inte sluta lyckligt. Även de amurer Kaan fört med
sig är mer hårdnackade än Merkul någonsin kunnat drömma om. Trots
att Merkul är mycket skicklig i sitt ämbete har han ingen större erfaren-
het av fiender som är honom övermäktiga. Det kommer att stå honom
dyrt vid en konfrontation. Hästen Tinder är mästerligt stridstränad
och ger sin ryttare +6 på sina attacker under strid samtidigt som
fiender erhåller –6 på sina attacker och pareringar. Mer information om
stridstränade djur finns på s. 28 i regelboken.
Merkul har fört med sig tre Inkvisitorer som är experter på tortyr
och förhör till Edair’maan. De har alla FV mellan 4 och 6 i färdighe-
ten förhöra. Inkvisitorerna är klädda i helvita kaftaner och mantlar med
den svarta eken. Dessa fungerar även som exorcister.
Merkuls egen notarie som också följer med heter Solgh. Han skriver
ner allt som händer på Edair’maan i en tjock svart bok, för att Merkul
lättare skall kunna redogöra för vad som hänt när de återvänder. Solgh
nedtecknar allt från enstaka samtal till bokföring av invånare. Solgh har
förmågan att skriva i samma takt som han hör eller ser saker omkring
sig och har Perception 8.
Merkul har även två mästersmeder med sig som kan laga vapen och
rustningar. De har FV 4 respektive FV 7 i sitt hantverk.
Demonbröder
Beskrivning : Demonbröderna är iförda skinande rustningar och har röda
mantlar med den svarta eken. De har långt hår i flätor, samt välansade
skägg som sin mästare. De rider på vita stridshästar och är beväpnade
med stridsyxor och sköldar. Även sköldar och harnesk bär den svarta
ekens tecken.
Ras : Människor Folkslag/Religion : Viranner/Nidendomen
Kön : Män Ålder : 30–40 år Yrke : Demonbröder
Grundegenskaper : Styrka 6, Fysik 6, Smidighet 6, Storlek 6,
Intelligens 0, Perception 2, Psyke 6, Spiritus 6, Karisma 0.
TKP-Sys : 52 TKP : 76
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 9 KP ; H. arm ( 3–4 ) 9 KP ; V. arm ( 5–6 )
9 KP ; Bröst ( 7– ) 38 KP ; Mage ( 2–4 ) 25 KP ; H. ben ( 5–7 ) 25 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 25 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 6 Skräckmodifikation : –3
Skadebonus : T6 Initiativmodifikation : –3 Förflyttning : L 6
Vapen : Stridsyxa ( Skada : 2T8 + 3, BV 8 ), arbalest.
Stridsgrund : Avståndsvapen – en attack, FV 4 ( 7 ). Närstridsvapen
– två attacker, FV 4 ( 6 )/FV 7 ( 5 ) ; en parering FV 7 ( 5 ). Sköld – tre
pareringar, FV 9 ( 6 )/FV 6 ( 5 )/FV 6 ( 5 ). Närstridsvapen & Sköld – två
vapenattacker, FV 4 ( 6 )/FV 7 ( 5 ) ; en vapenparering, FV 7 ( 5 ) ; tre
sköldpareringar, FV 9 ( 6 )/FV 6 ( 5 )/FV 6 ( 5 ).
Rustning : Medelstor sköld ( BV 30 ), heltäckande fjällpansar ( RV 9, FM : –,
SM : –, IM : +2 ).
Färdigheter : Bönekonst FV 4, Förhöra FV , Jakt/Fiske ( spåra ) FV ,
Kroppsbyggnad FV 6, Kunskap om ( demoner ) FV 8, Kunskap om
( nidendomen ) FV 8, Rustningsteknik FV , Sköldteknik ( små sköldar )
FV 5, Taktik FV 9, Vapenteknik ( enhandsfattade yxor ) FV 2, Vapentek-
nik ( armborst ) FV 7, Överlevnad FV 9.
3 av Demonbröderna har dessutom färdigheten Spåra FV 2.
Språk : Tala ( väströna ) FV 0
Böner : Antidemonbön, Heligt Skydd, Heligt vapen, Läka ( det krävs dock
mer än FV 0 i Bönekonst för att kunna lägga några maktböner på
Edair’maan vilket kommer att förvåna Demonbröderna ).
Övrigt : Spelledaren kan om han vill låta Demonbrödernas kapten axla rol-
len som antingen Rurik, Meldor eller Salak som beskrevs på sidan 40 i
Snösaga ifall någon av dem överlevde kampanjen. Ett sådant återseende
kan resultera i att vän blir till fiende, eller något annat, beroende på
hur spelledaren tycker att det passar med vad som hände i Snösaga.
Hursomhelst så kan det bli ett intressant möte. Kaptenen har isåfall
även färdigheterna Smyga/Dold förflyttning FV , Tala ( nordvrok )
FV 0 och Retorik FV 6. Det finns totalt 2 Demonbröder på ön, varav 5
har anlänt som förtrupper hos Sorkwalan och de resterande 6 anländer
tillsammans med Merkul. Deras stridshästar är mästerligt stridstränade
och ger sina ryttare +6 på sina attacker under strid samtidigt som
fiender erhåller –6 på sina attacker och pareringar. Mer information om
stridstränade djur finns på s. 28 i regelboken. Hästarna är för övrigt
klädda i ett skimrande ringbrynjetäcke som skyddar allt utom benen
med RV 6.
Väpnare
Beskrivning : Demonbrödernas väpnare är iförda ringbrynjor och har röda
mantlar med den svarta eken. De har långt hår i flätor, samt välansade
skägg som sin mästare. De rider på stridshästar och är beväpnade med
stridsyxor och sköldar. Även sköldarna bär den svarta ekens tecken.
Ras : Människor Folkslag/Religion : Viranner/Nidendomen
Kön : Män Ålder : 20–30 år Yrke : Väpnare
Grundegenskaper : Styrka 4, Fysik 4, Smidighet 4, Storlek 2,
Intelligens 0, Perception 0, Psyke 2, Spiritus 3, Karisma 0.
TKP-Sys : 36 TKP : 57
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 4 KP ; H. arm ( 3–4 ) 4 KP ; V. arm ( 5–6 )
4 KP ; Bröst ( 7– ) 28 KP ; Mage ( 2–4 ) 9 KP ; H. ben ( 5–7 ) 9 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 9 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 4 Skräckmodifikation : –
Skadebonus : T3 Initiativmodifikation : – Förflyttning : L 4
Vapen : Stridsyxa ( Skada : 2T8+, BV 5 ), arbalest.
Stridsgrund : Avståndsvapen – en attack, FV 9 ( 7 ). Närstridsvapen – två
attacker, FV 7 ( 5 )/FV 7 ( 5 ) ; en parering, FV 6 ( 4 ). Sköld – två pare-
ringar, FV 8 ( 7 )/FV 8 ( 7 ). Närstridsvapen & Sköld – två vapenattacker,
FV 7 ( 5 )/FV 7 ( 5 ) ; en vapenparering, FV 6 ( 4 ) ; två sköldpareringar,
FV 8 ( 7 )/FV 8 ( 7 ).
Rustning : Medelstor sköld ( BV 25 ), Heltäckande ringbrynja ( RV 6, FM : –2,
➤ SM : –, IM : 0 ). ➤
SPELLEDARPERSONER 65
 Färdigheter : Bönekonst FV 2, Förhöra FV 6, Jakt/Fiske ( spåra ) FV 6,
Kroppsbyggnad FV 6, Kunskap om ( demoner ) FV 4, Kunskap om
( nidendomen ) FV 8, Rustningsteknik FV 6, Sköldteknik ( små sköldar )
FV 2, Taktik FV 4, Vapenteknik ( enhandsfattade yxor ) FV 6, Vapentek-
nik ( armborst ) FV 2, Överlevnad FV 4.
Språk : Tala ( väströna ) FV 0.
Böner : Antidemonbön, Heligt skydd ( det krävs dock mer än FV 0 i
Bönekonst för att kunna lägga några maktböner på Edair’maan vilket
kommer att förvåna väpnarna ).
Övrigt : Det finns totalt 6 väpnare på ön. Deras stridshästar är dugligt
stridstränade och ger sina ryttare +2 på sina attacker under strid
samtidigt som fiender erhåller –2 på sina attacker och pareringar. Mer
information om stridstränade djur finns på s. 28 i regelboken.
Ka ans följe
Kaan Tydric
Kaan är Den svarta solens utstrålning.
Beskrivning : Kaan är en jättelik muskulös man på nästan 230 cm. Han klär
sig i lätta svarta garmskinnskläder. Runt sin kropp har han endast svept
en lång brun mantel med en kåpa som döljer hans ansikte. Kaans hän-
der är stora och grova, likt en smeds, med smutsiga fingernaglar. Kaans
ansikte är bistert och stelt, med grova hårda anletsdrag, nästan som
på en staty. Hans hår är svart och tovigt. Hans ögon är kolsvarta likt
natten och saknar ögonvitor. Hans tänder är vässade likt ett rovdjurs.
Personlighet : Det finns inget mänskligt kvar i Kaan som kan karaktärisera
en personlighet, ty han är en mörk gud i människokläder. Kaan visar
aldrig några känslor för han har inga. Han gillar när andra fruktar
honom, fast mer för att det är praktiskt än för att han skall känna sig
stor och mäktig. Det är han redan. Kaan har inga egna sådana begär.
Han är en tjänare. Allt som finns i hans sinne är en längtan att utföra
det han existerar för : att förbereda Vägen. Andra varelser kan antingen
arbeta för honom eller emot honom, det finns ingenting däremellan.
Helst av allt skulle Kaan vilja utrota alla varelser i hela Trudvang så att
han kunde få arbeta ifred utan att någon störde honom. Tyvärr så inser
han att han inte kan lyckas utan allierade eftersom det finns alldeles för
många varelser. Därför utvärderar han alla organismer han träffar på
för att se om de är användbara. Vid varje möte står han inför valet att
binda dem till sig, förgöra dem, eller helt enkelt ignorera dem. Det sista
alternativet har Kaan kommit fram till att vara det enklaste. Kaan har
trots allt mycket viktigare saker att göra.
Ras : Kaan ser ut som en människa.
Folkslag : Kaans kropp tillhörde en amur.
Kön : Man. Entiteten lät Kaan behålla sin förmåga att reproducera sig av
någon outgrundlig anledning.
Ålder : Kaan ser ut som en man mellan 20 och 30 år. Sanningen är att han
inte längre åldras.
Grundegenskaper : Styrka 66, Fysik 4, Smidighet 9, Storlek 2,
Intelligens 33, Perception 9, Psyke 46, Spiritus 350, Karisma 20 ( Kaan
har egentligen ingen vidare utstrålning, men hans höga värde i Karisma
reflekterar hans förmåga att påverka andra genom hot eller annan
påverkan ).
TKP-Sys : 350 TKP : 700 ( SPI*2 )
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 75 KP ; H. arm ( 3–4 ) 75 KP ; V. arm ( 5–6 )
75 KP ; Bröst ( 7– ) 350 KP ; Mage ( 2–4 ) 233 KP ; H. ben ( 5–7 )
233 KP ; V. ben ( 8–20 ) 233 KP.
66 S PE L L E DA R PE R S ON E R
Stridskapacitet : SK-grund 42 Skräckmodifikation : +2 till +5
Skadebonus : 6T6 Initiativmodifikation : –6 Förflyttning : L 20
Vapen : Långspjut, slagsvärd.
Stridsgrund : Närstridsvapen – fyra attacker, FV  ( 6 )/FV 9 ( 5 )/FV 9 ( 5 )/
FV 9 ( 5 ) ; fyra pareringar, FV 0 ( 6 )/FV 9 ( 5 )/FV 9 ( 5 )/FV 9 ( 5 ).
Färdigheter : Alla nödvändiga färdigheter upp till FV 33.
Språk : Tala ( alla språk ) upp till FV 33, Läsa/Skriva ( alla språk ) upp till
FV 33.
SPI-poäng : 482
Besvärjelser : Besätta djur, Distraktion, Dunkel, Framkalla Eldpest, Kurera
Eldpest, Molnkontroll, Mörkerskydd, Skingra havitner, Skingra rimvitner,
Spår, Tankeförvaring, Tankeläsning, Telepati, Yngra, Åldra, Återvändo,
Öppna. Kaan kan många andra havitnerbesvärjelser, men använder dem
inte lika ofta. Även här är det endast spelledaren som begränsar hur
mycket Kaan kan göra.
Förmågor : Binda levande varelse – Kaan kan genom att röra vid en levande
varelse och lägga ett antal SPI-poäng binda den till sig själv och åtnjuta
total åtlydnad från den förhäxade. För att lyckas med detta måste
den förhäxade dock vara villig att ingå i en sådan pakt. Varaktigheten
är ett antal månader lika med differensen mellan de SPI-poäng som
offrades av Kaan minus offrets ( SPI + PSY ). För att Kaan skall lyckas
binda en ovillig varelse till sin tjänst måste Kaan först övervinna offrets
( SPI + PSY ) på motståndstabellen med sin egen PSY. Sedan måste
han offra ett antal permanenta SPI-poäng som är lika med offrets
( SPI + PSY ). Varaktigheten är ett antal månader lika med differensen
mellan de SPI-poäng som offrades av Kaan minus offrets ( SPI + PSY ).
Fullständig restitution – Kaan kan genom att röra vid en levande
varelse och permanent offra en SPI-poäng fullständigt återställa
balansen i en kropp så att den blir hel igen. Sänkta grundegenskaper
återställs, avhuggna kroppsdelar växer ut igen, förlorade kroppspoäng
läks, sjukdomar botas och gifter neutraliseras. Förvandlingen tar 3 SR
oavsett hur skadad varelsen var från början ; Förnimma levande, Kaan
kan känna riktningen till och hur långt bort levande varelser är inom
500 m : FV 9 ( PER ).
Kunskapsstöld – Genom att slå PSY mot PSY på motståndstabellen
kan Kaan stjäla färdigheter från andra levande varelser. Differensvärdet
på slaget avgör hur många FV Kaan permanent kan stjäla från sitt offer
i en valfri färdighet. Om differensvärdet är högre än antalet FV som kan
stjälas förlorar offret även T4 i INT permanent, men dessa poäng kan
dock inte tillvaratas av Kaan utan går förlorade för båda parter. Föränd-
ringen i den aktuella färdigheten är både permanent och ackumulativ
för Kaan, vilket möjliggör för mycket höga färdighetsvärden. Den
enda begränsningen hur bra Kaan kan bli i en färdighet på detta sätt
är hans INT. Däremot måste Kaan bestämma i förväg vilken färdighet
som skall stjälas. Saknar offret färdigheten så räknas det som om att
differensvärdet skulle ha varit högre än offrets FV.
Magisk mörkersyn.
Osårbarhet – Kaan är osårbar mot alla böner och magi ( även
rimvitner ).
Regeneration – Kaan regenererar upp till 48 KP/SR ( nuvarande
SPI-poäng ÷ 0 avrundat nedåt till närmaste heltal ) reflexmässigt utan
att någon handling tas i anspråk.
Själaförbannelse – Kaan kan genom att röra vid en levande varelse
permanent bryta deras band med döden och dödsriket. Det betyder att
den förhäxade varelsen aldrig kommer att dö. Den kommer att fortsätta
leva oavsett hur sargad eller förstörd dess kropp blir. Däremot åldras
den fortfarande och olika skador har samma effekter som tidigare. Det
är bara döden som aldrig inträffar. Det betyder att en själaförbannad
➤ som till exempel bränns i grop kommer att fortsätta leva fastän köttet ➤
 och benen har förtärts av den oerhörda hettan. Den själaförbannade
lever alltså trots att bara aska återstår. En sådan smärtsam och
chockartad upplevelse gör den drabbade helt vansinnig. Det fortsatta
livet blir inte en angenäm upplevelse : ett liv utan sinnen och tankar, ett
liv utan tid eller rum, ett liv fördömt att fortsätta leva. Skulle Kaan vara
grym nog att restituera någon efter en sådan upplevelse kommer den
restituerade att vakna i ett katatoniskt tillstånd där medvetandet är helt
förstört. En person som Kaan lätt kan binda till sig.
Övriga förmågor – Kaan kan ett antal andra förmågor som endast
begränsas av spelledarens egen tolkning av hur Kaan skall vara.
Övrigt : Vapen som tränger igenom Kaans hud löses upp av de mörka ener-
gierna som håller ihop hans kropp. För varje KP ett vapen gör i skada på
Kaan så minskar dess brytvärde permanent med 2T6. Slå för brytvär-
desminskningen steg för steg, en KP i taget, för att se hur mycket vapnet
kan göra i skada innan det är förbrukat. Ett vapen utan brytvärde kan
alltså inte göra mer skada och är helt upplöst av de mörka energierna.
Dessutom är risken att dessa energier läcker ut genom Kaans kropp
och sliter sönder omgivningen. För varje KP som någon gör i skada på
Kaan så ökar risken med  på T20 att de mörka energierna skall läcka
ut. Differensen på slaget avgör hur många SPI-poäng som läcker ut
från Kaans sår. Läckan ser ut som en svävande kolsvart och kompakt
dimma som river sönder verkligheten den strömmar genom med ett
öronbedövande och skärande ljud. Risken att träffas av detta flöde ökar
med  på T20 för varje SPI-poäng som läckte ut. Den som får direkt
hudkontakt med de mörka energierna förlorar permanent 2T6 KP för
varje SPI-poäng som läckte ut. Rustningar skyddar som vanligt, men
dess RV minskar med 2T6 för varje SPI-poäng som läckte ut. Kaan själv
riskerar att förintas om hans SPI-poäng sjunker under 0 på detta sätt.
Kaans järngarm heter Stormklo. Garmen har mästerlig stridsträning
vilket betyder att Kaan får +6 på sina attacker, samt att fienden erhåller
–6 på sina attacker och pareringar. Mer information om detta finns att
hämta på s. 28 i regelboken. Järngarmen har samma egenskaper som en
garm ( se Jorges Bestiarium, s. 49 ), med modifikationen den är svart och
att dess hud har RV 8.
Den amuriska högvakten
Beskrivning : Den amuriska högvakten karaktäriseras av tunga svarta
rustningar och stora arkaiska vapen med sågtänder och hullingar
för maximal vävnadsförstöring. De bär bruna mantlar med ett svart
emblem som liknar en virvlande sol.
Ras : Människor Folkslag : Amurer Yrke : Krigare
Grundegenskaper : Styrka 7, Fysik 3, Smidighet 2, Storlek 6,
Intelligens 4, Perception 5, Psyke 3, Spiritus , Karisma 0.
TKP-Sys : 62 TKP : 83
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 20 KP ; H. arm ( 3–4 ) 20 KP ; V. arm ( 5–6 )
20 KP ; Bröst ( 7– ) 4 KP ; Mage ( 2–4 ) 27 KP ; H. ben ( 5–7 ) 27 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 27 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 4 Skräckmodifikation : –4
Skadebonus : T6 Initiativmodifikation : 0 Förflyttning : L 4
Vapen : Tvåhandsyxa, tvåhandssvärd, tvåhandsslaga eller amuriskt slagsvärd
med sågtandad klinga ( Klass : Medeltungt, IM : +4, Vikt : 4 kg, BV : 20,
STY-krav : 3, Skada 3T6 + , samt ytterligare + om svärdet tränger
igenom rustningen ).
Stridsgrund : Närstridsvapen – två attacker, FV 4 ( 7 )/ FV 2 ( 7 ). Sköld
– två pareringar, FV 3 ( 7 )/FV 3 ( 7 ). Närstridsvapen & Sköld – två
vapenattacker, FV 4 ( 7 )/ FV 2 ( 7 ) ; två sköldpareringar, FV 3 ( 7 )/
FV 3 ( 7 ). ➤ Språk : Tala ( nordvrok ) FV 3.
Rustning : Samtliga har en svart helrustning i järn som saknar hjälm ( RV 4,
FM : –4, SM : –3, IM : +4 ). De som strider med slagsvärd bär dessutom
en stor rund träsköld ( Klass : tung, Vikt : 6 kg, BV : 30, STY-krav : 4 ).
Färdigheter : Bärsärk FV 8, Dra vapen FV 0, Jakt/Fiske FV 5, Kroppsbygg-
nad FV 2, Rida FV 8, Rustningsteknik FV 6, Sköldteknik ( stora sköl-
dar ) FV 2, Slagsmål FV 8, Taktik FV 8, Teckenspråk FV 8, Vapenteknik
( två valfria ) FV 2, Vinterfärdigheter FV 8, Överlevnad FV 8.
Språk : Tala ( nordvrok ) FV 
Förmågor : Nattsyn, Orädd ( –3 i skräckmodifikation ).
Övrigt : Högvakten är uppdelade i två grupper : En befinner sig i fängelset
(Amsvartnir ) och en befinner sig med Kaan. De är både män och
kvinnor bland högvakterna. Krigsulvarna beskrivs i Jorges Bestiarium
på sidan 46. Hästarna är under Kaans kontroll, vilket kan jämföras
med duglig stridsträning, och beskrivs i regelboken på s. 28. Det finns
sexton högvakter på Edair’maan. De är immuna mot eldpesten tack
vare Kaan och Eldstunga. Däremot har några av dem genomlidit de tre
första stadierna av sjukdomsförloppet vilket medför komplikationer :
De är lynniga och arga. Vid minsta lilla motgång kommer de att bli
ovänner med dem i sin närhet. Ett misslyckat PSY-slag medför att
slagsmål utbryter. Ett fummel innebär att en strid på liv eller död
blossar upp.
Elitgarmryttare
Beskrivning : Elitgarmryttarna är både storväxta och smidiga. Deras
svarta hår är tovigt och ovårdat. Deras ansikten pryds av grymma
krigsmålningar. Deras ögon tycks vara täckta av en sjuklig gulaktig
hinna. De klär sig i svarta pälskläder som smälter in i natten. Mantlarna
hålls samman av ett guldspänne med ett grinande varghuvud som också
återfinns på bröstplåtar och sköldar.
Ras : Människor Folkslag : Amurer Yrke : Garmryttare
Grundegenskaper : Styrka 6, Fysik 6, Smidighet 4, Storlek 6,
Intelligens 4, Perception 5, Psyke 4, Spiritus 4, Karisma 0.
TKP-Sys : 95 TKP : 8
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 29 KP ; H. arm ( 3–4 ) 29 KP ; V. arm ( 5–6 )
29 KP ; Bröst ( 7– ) 59 KP ; Mage ( 2–4 ) 39 KP ; H. ben ( 5–7 ) 39 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 39 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 5 Skräckmodifikation : –4
Skadebonus : T6 Initiativmodifikation : – Förflyttning : L 5
Vapen : Amuriskt slagsvärd med sågtandad klinga ( Klass : Medeltungt, IM :
+4, Vikt : 4 kg, BV : 20, STY-krav : 3, Skada 3T6 + , samt ytterligare +
om svärdet tränger igenom rustningen ), långspjut.
Stridsgrund : Närstridsvapen – tre attacker, FV 2 ( 5 )/ FV 6 ( 5 )/FV 3 ( — ) ;
en parering, FV 8 ( 5 ). Sköld – tre pareringar, FV 0 ( 5 )/FV 0 ( 5 )/
FV 9 ( 5 ). Närstridsvapen & Sköld – tre vapenattacker, FV 2 ( 5 )/
FV 6 ( 5 )/FV 3 ( — ) ; en vapenparering, FV 8 ( 5 ) ; tre sköldpareringar,
FV 0 ( 5 )/FV 0 ( 5 )/FV 9 ( 5 )
Rustning : Bröstplåt i svart stål med ett grinande varghuvud ( RV 4 ). Stor
rund träsköld med ett ornamenterat grinande varghuvud ( Klass : tung,
Vikt : 6 kg, BV : 30, STY-krav : 4 ).
Färdigheter : Avväpna FV 8, Bärsärk FV 8, Djurträning ( garm ) FV 8,
Dra vapen FV 8, Gömma sig/Kamouflage FV 3, Jakt/Fiske FV 3,
Kroppsbyggnad FV 6, Läkevetenskap FV 8, Rida ( garm ) FV 3,
Rustningsteknik FV 6, Sköldteknik ( stora sköldar ) FV 4, Slagsmål FV 8,
Taktik FV 3, Teckenspråk FV 8, Vapenteknik ( enhandsfattade
svärd ) FV 4, Vapenfärdigheter ( stångvapen ) FV 4, Vinterfärdig-
heter FV 8, Överlevnad FV 8.
➤
SPELLEDARPERSONER 67
 Förmågor : Nattsyn, Orädd ( –3 i skräckmodifikation ) samt T2 valfria
garmryttarförmågor : Distraktion, Mörkerskydd, Dunkel, Besätta djur,
Spår. Garmryttarförmågorna kostar SPI som motsvarande besvärjelser.
Övrigt : Garmar beskrivs i Jorges Bestiarium, s. 49. Garmarna har utmärkt
stridsträning vilket betyder att garmryttaren får +4 på sina attacker,
samt att fienden erhåller –4 på sina attacker och pareringar. Mer infor-
mation om detta finns att hämta på s. 28 i regelboken. Förbiridning är
ett exempel på en vanlig attackform.
Det finns tre elitgarmryttare förutom Leah på Edair’maan. De är
immuna mot eldpesten tack vare Kaan och Eldstunga. Däremot har
några av dem genomlidit de tre första stadierna av sjukdomsförloppet
vilket medför komplikationer : De är lynniga och arga. Vid minsta
lilla motgång kommer de att bli ovänner med dem i sin närhet. Ett
misslyckat PSY-slag medför att slagsmål utbryter. Ett fummel innebär
att en strid på liv eller död blossar upp.
Leah
Leah kände en gång människan som hette Kaan i sin barndom. Leah hade
varit Kaans flickvän under barndomen ända tills dess att Kaan försvann med
en mörk vind när de var nio år gamla. Kaans tvillingbror Braen blev efter
försvinnandet hennes enda hopp i en karg och dyster värld. Tillsammans
fann de med tiden sann kärlek och lycka. En tid som skulle vara tills Ka-
ans återkomst. Den varelse som återvände i Kaans kropp många år senare
var dock inte densamme. Det första han gjorde när de återsågs var att slita
ut hjärtat på sin tvillingbror Braen med sina bara händer. Sedan bussade
Kaan sina hungriga garmar på Braens livlösa kropp. Det gick snabbt. Innan
Leah hann fly hade Kaan slitit henne till sig. Han viskade kallt några ord
till henne som än idag skrämmer henne : Liv eller Död ? Leah valde trots
sin sorg och smärta livet. Hon ville inte dö. Det kunde hon bara inte. Då
svarade Kaan med en dånande stämma : Då skall du tjäna ! Efter den stun-
den hade Leah ingen fri vilja längre. De första åren minns hon inte ens. Det
hade varit som en vaken mardröm för henne. Men sakta började hennes
styrka återvända. Leah gjorde allt för att inte Kaan skulle misstänka något.
Hon dödade, slaktade och lemlästade åt honom utan att blinka. Hon blev en
fanatisk mordmaskin som fruktades av alla. Hon erhöll den åtråvärda titeln
som general över livhirden. Hon blev Kaans högra hand. På Edair’maan kan
Leah för den första gången på länge agera helt fritt. Kaans grepp om henne
har blivit svagt då han på den sista tiden fokuserat sig på att utvärdera elds-
magikern Brea Eldstungas användbarhet. Nu har Leah sett en chans att fly
Kaans bojor. Hon väntar bara på det rätta tillfället.
Beskrivning : Leah är 90 cm lång och har korpsvart hår i toviga flätor samt
en vitröd krigsmålning i kalk och blod. Hennes ögon är gulaktiga och
rovdjursliknande. Hon klär sig i svarta pälskläder och en björnmantel.
Manteln bär ett spänne i guld med ett grinande varghuvud. På ryggen
har hon en grotesk sköld.
Personlighet : Leah är Extrovert och Känsloinriktad, samt Lagtrotsig –3
och Icke troende –3.
Ras : Människa Folkslag : Amur
Religion : Ingen ( det kan inte finnas någon gud i denna värld – endast fasa )
Kön : Kvinna Ålder : 27 år Yrke : Garmryttare
Grundegenskaper : Styrka 5, Fysik 5, Smidighet 6, Storlek 6,
Intelligens 6, Perception 8, Psyke 6, Spiritus 8, Karisma 3.
TKP-Sys : 2 TKP : 45
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 36 KP ; H. arm ( 3–4 ) 36 KP ; V. arm ( 5–6 )
36 KP ; Bröst ( 7– ) 72 KP ; Mage ( 2–4 ) 48 KP ; H. ben ( 5–7 ) 48 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 48 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 5 Skräckmodifikation : –6
68 S PE L L E DA R PE R S ON E R
Skadebonus : T6 Initiativmodifikation : –3 Förflyttning : L 6
Färdigheter : Avväpna FV 6, Bärsärk FV 6, Djurträning ( Garm ) FV 3, Dra
vapen FV 8, Gömma sig/Kamouflage FV 3, Jakt/Fiske FV 3, Kunskap
om Gerbanis FV , Kroppsbyggnad FV 5, Läkevetenskap FV 3, Rida
( Garm ) FV 6, Rustningsteknik FV 6, Sköldteknik ( stora sköldar )
FV 6, Slagsmål FV 3, Taktik FV 6, Teckenspråk FV 8, Vapenteknik
( enhandsfattade svärd ) FV 6, Vapenfärdigheter ( stångvapen ) FV 6,
Vinterfärdigheter FV 8, Överlevnad FV 8.
Språk : Tala ( nordvrok ) FV 6.
Vapen : Amuriskt slagsvärd med sågtandad klinga ( Klass : Medeltungt, IM :
+4, Vikt : 4 kg, BV : 20, STY-krav : 3, Skada 3T6 + , samt ytterligare +
om svärdet tränger igenom rustningen ), långspjut.
Stridsgrund : Närstridsvapen – tre attacker, FV 4 ( 5 )/FV 6 ( 5 )/FV 3 ( — ) ;
en parering FV 8 ( 5 ). Sköld – tre pareringar, FV  ( 5 )/FV 0 ( 5 )/
FV 0 ( 5 ). Närstridsvapen & Sköld – tre vapenattacker, FV 4 ( 5 )/
FV 6 ( 5 )/FV 3 ( — ) ; en vapenparering, FV 8 ( 5 ) ; tre sköldpareringar,
FV  ( 5 )/FV 0 ( 5 )/FV 0 ( 5 ).
Rustning : Bröstplåt i svart stål med ett grinande varghuvud ( RV 4 ). Stor
rund träsköld med ett ornamenterat grinande varghuvud ( Klass : tung,
Vikt : 6 kg, BV : 30, STY-krav : 4 ).
Förmågor : Nattsyn, Orädd ( –3 i skräckmodifikation ) samt följande
garmryttarförmågor : Distraktion, Mörkerskydd, Dunkel, Besätta djur,
Spår. Garmryttarförmågorna kostar SPI som motsvarande besvärjelser.
Övrigt : Leahs garm heter Viitra. Garmar beskrivs i Jorges Bestiarium, s. 49.
Garmen har mästerlig stridsträning vilket betyder att Leah får +6 på
sina attacker, samt att fienden erhåller –6 på sina attacker och pare-
ringar. Mer information om detta finns att hämta på s. 28 i regelboken.
Leah blev tidigt immun mot eldpesten.
Va †ja llagård
Dwind Jalwind ( 39 år ) – Dwind är en ärrad hemvändare som levet på
fastlandet men nu kommit tillbaka och tagit över gården. Han avskyr
sina bröder och vet att dom planerar att mörda honom. Laglydig + och
Troende +3.
3/N/Krigare/M/Hjälte/Nej/Inkvisitionen/STO 8
Vulklama
Wohwin Isklar (48 år) – Wohwin är säljägare och före detta tingeman i Vul-
klama. Wohwin är Extrovert och Tänkande, Laglydig +3 och Troende +2.
0/H/Jägare/U/Kraftfull/Ja/Ingen/STY 5
Valhim och Osklar Isklar ( 40 år/30 år ) – Wohwins bröder. Bröderna är
Introverta och Känsloinriktade, samt Laglydiga +2 och Troende +2.
0/H/Jägare/U/Normal/Ja/Ingen/STY 3
Ruhwin Isklar ( 32 år ) – Wohwins bror. Charmant men våldsam mot
kvinnor. Ruhwin är Extrovert och Förnimmande, samt Laglydig + och
Troende +.
➤ 0/H/Jägare/U/Kraftfull/Nej/Ingen/KAR 6
 Mirnamin Isklar ( 22 år ) – Mirnamin är Osklars förföriska hustru. Hon
väntar barn med honom. Mirnamin är Extrovert och Intuitiv, samt
Lagtrotsig +2 och Icke troende –.
2/G/Hantverkare/L/Vekling/Nej/Ingen/KAR 5
Ytwand Olde ( 60 år ) – Gwydrins och senare RP:s fiende. Ytwand är
Introvert och Förnimmande, samt Lagtrotsig – och Troende +2.
3/N/Fiskare/U/Vekling/Ja/Inkvisitionen/INT 4
Itwond Olde ( 22 år ) – Ytwands son. Jagar RP tillsammans med Inkvisitio-
nen. Itwond är Extrovert och Förnimmande, samt Lagtrotsig –2 och
Troende +.
3/N/Fiskare/U/Kraftfull/Nej/Inkvisitionen/STY 4, FYS 4, SMI 4,
STO 6
Brotvid Silda ( >60 år ) – Brotvid är en besvärjerska som försörjer sig som
sierska och barnmorska. Hennes sanna krafter håller hon dock hemliga
för att inte stöta sig med öborna. Brotvid är Introvert och Tänkande,
samt Laglydig +.
0/G/Besvärjerska/L/Vekling/Nej/Ingen/SPI 7, SPI-poäng 40
Nardil Poskla ( 45 år ) – Äger byns Gästhus. Har en sjuk fru och en
älskarinna. Nardil är Extrovert och Förnimmande, samt Troende +.
0/N/Gästhusvärd/U/Normal/Nej/Ingen/KAR 3
Barjo Grithien
Barjo Grithien är son till en av Ovus systrar och han fick tidigt börja stu-
dera på alla de fina akademierna. Men hans omgivning blev snabbt varse
om hans oerhörda otur samt att den tycktes smitta av sig på andra. Därför
blev han skickad fram och tillbaka över Vastermark, från stad till stad, från
land till land. Till slut hade han retat upp så många att inte ens hans namn
kunde hjälpa honom. Då bestämde Barjo sig plötsligt för att bege sig iväg
österut på en storslagen expedition, till allas glädje. Han skulle nedteckna
ett bestiarium lika stort som Jorge sade han, men till nidendomens ära. Ex-
peditionen bestod från början av över hundra män. Innan de hade nått Syl-
van hade mer än hälften tvingats avbryta på grund av en serie olycksaliga
händelser. Det var där Barjo hörde talas om den mytomspunna eldsfågeln.
Han rustade snabbt ett skepp som skulle föra honom till Edair’maan – De
klagande vindarnas ö. Tyvärr så förliste skeppet utanför ön och drog med sig
hela besättningen i djupet. Den enda överlevande var Barjo som flöt iland på
Vulklamas strand. Barjo började snabbt leta efter sin eldsfågel och skickade
efter mer pengar till sin expedition. Ny utrustning köpte han av Hjellar i
Vulklama för 43 gm. Barjo har delvis kommit till ön för att studera de över
200 fågelarterna på ön. Men främst har han alltså kommit för att studera
den mytomspunna eldsfågeln. Skulle han mot förmodan finna och lyckas
konservera ett exemplar skulle hans kära bestiarium snart bli fulländat.
Beskrivning : Barjo är ganska lång och späd med orangerött spretigt hår
och små blå ögon. Hans hy är ganska ljus och tunn, nästan så att
blodådrorna syns igenom på vissa ställen. Barjo är perfektionistiskt lagd
och påpekar gärna för andra hur de skall föra sig. Däremot är han själv
en vandrande katastrof. Han är enormt klantig och tafatt. Han river
sönder saker, han glömmer saker, han verkar ständigt vara drabbad av
otur. Men värst av allt : alla i hans närhet påverkas av hans otur.
Personlighet : Barjo är Extrovert och Tänkande, samt Laglydig +3 och
Troende +3.
Ras : Människa Folkslag/Religion : Viranner/Nidendomen
Kön : Man Ålder : 35 år Yrke : Bestiarie
Grundegenskaper : Styrka 9, Fysik 9, Smidighet 4, Storlek 3,
Intelligens 8, Perception 7, Psyke 9, Spiritus 6, Karisma .
TKP-Sys : 5 TKP : 3
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 7 KP ; H. arm ( 3–4 ) 7 KP ; V. arm ( 5–6 ) 7 KP ;
Bröst ( 7– ) 5 KP ; Mage ( 2–4 ) 0 KP ; H. ben ( 5–7 ) 0 KP ; V. ben
( 8–20 ) 0 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 0 Skräckmodifikation : +
Skadebonus : Ingen Initiativmodifikation : 0 Förflyttning : L 3
Vapen : Barjos » pilkastare « – lätt armborst ( IM : +4, Vikt : 2,5 kg, Räck-
vidd : 00 m, STY-krav : 8, Skada : 2T6 + 4 ). Armborstet är av mycket
dålig kvalitet och riskerar att brytas sönder varje gång det laddas.
Risken att detta inträffar är 9–20 på T20. Barjo har köpt armborstet
för att skjuta ner eldsfågeln om han hittar den.
Stridsgrund : Avståndsvapen – en attack, FV 8 ( 7 ), där varje misslyckande
resulterar i fummel eftersom Barjo lätt blir nervös omkring vapen.
Färdigheter : Administration FV 8, Bestiologi FV 8, Botanik FV 4, Geografi
(Trudvang ) FV 8, Hantverk ( teckna ) FV 3, Kunskap om ( nidendo-
men ) FV 8, Vapenteknik ( armborst ) FV , Navigera/Orientera FV 8,
Retorik FV 8, Sjökunnighet FV 4, Värdera FV , Zoologi FV 6,
Överlevnad FV 8.
Språk : Tala ( väströna ) FV 8, Läsa/Skriva ( väströna ) FV 8, Tala
( estiatika ) FV 8, Läsa/Skriva ( estiatika ) FV 8, Tala ( alviska ) FV 2,
Läsa/Skriva ( alviska ) FV 8, Tala ( nordvrok ) FV 8, Tala ( bultvrok ) FV 3.
Utrustning : Barjos » vattenflaska « – Vattenskinn som rymmer 20 liter.
Barjo orkar egentligen inte denna tyngd och ber så ofta han får tillfälle
någon starkare om hjälp att bära. Varje gång säcken bärs av någon
annan är risken 9–20 på T20 att bärremmen går av inom 0 minuter
så att säcken rasar ner i marken och vatten stänker ut över ett pinsamt
område, vilket skapar många skratt bland omgivningen. Barjo vill i sin
tur ha 35 sm i ersättning för att personen som bar vattenskinnet varit
så vårdslös.
Barjos » äventyrssäck « – Ryggsäck ( 40 l ) som innehåller : ett
komplett set tennbestick, en tennmugg, en tenntallrik, en bläckplunta,
en yllefilt, flinta och stål, en liten järngryta, en flaska lampolja, en liten
oljelampa, en bunt pergament, en fjäderpenna, 25 m snöre, en träslev,
2 vaxljus, fem små penningpungar med totalt 207 guldmynt. Risken att
något i ryggsäcken går sönder är 9–20 på T20 varje dag. Spelledaren
avgör vad det får för konsekvenser.
Barjos Bestiarium – En påbörjad krönika med beskrivningar om
olika bestar som lever i Vastermarks utkanter. Barjo har skrivit klart
en tredjedel av boken. Pärmen och sidorna är av hög kvalitet och är
förmodligen det enda Barjo äger som inte är av dålig kvalitet.
Barjo har även tio armborstlod som han envisas med att kalla » pilar «.
Övrigt : Ett misslyckat slag per spelkväll så länge Barjo är i närheten kom-
mer att resultera i fummel enligt spelledarens tycke. Spelledaren kan
även öka antalet fummel per spelkväll om han finner det nödvändigt.
Barjo kommer däremot inte att smittas av eldpesten oavsett hur mycket
han exponeras. Kanske behöver gudarna honom vid liv för att få sig ett
gott skratt ibland.
Majnvuld ( 40 år ) – Paranoid krigare som tror att RP försöker mörda
honom. Majnvuld är Introvert och Känsloinriktad, samt Lagtrotsig –3.
3/N/Krigare/L/Hjälte/Nej/Inkvisitionen/STY 6, FYS 6, STO 8,
➤ Jakt/Fiske ( spåra ) FV 
SPELLEDARPERSONER 69
 Hjellar Fionn ( 57 år ) – Äger Handelsboden. Hjellar är Introvert och
Känsloinriktad, samt Lagtrotsig – och Troende +.
0/H/Hantverkare/U/Vekling/Ja/Ingen/SMI 3
Oklew Bitreforsa ( 42 år ) – Ännu en fiende till Gwydrin. Tillverkar nät
och rep. Oklew är Introvert och Tänkande, samt Lagtrotsig –2 och
Troende +.
0/H/Hantverkare/U/Normal/Ja/Ingen/SMI 4
Sifa Prasje ( 46 år ) – Änka sedan 2 år. Sömmerska i staden. Sifa är
Extrovert och Känsloinriktad, samt Laglydig +3 och Troende +3.
3/N/Sömmerska/U/Vekling/Ja/Ingen/SMI 2
Jeanni Prasje ( 8 år ) – Nardils älskarinna. Giftaslysten. Jeanni är Extrovert
och Känsloinriktad, samt Laglydig +2 och Troende +.
3/N/Hantverkare/A/Normal/Nej/Ingen/SMI 5
Alazai ( 66 år ) – Lärd gammal klosterman som kallas för » gubben «. Alazai
är Introvert och Tänkande, samt Laglydig + och Troende +2.
3/N/Präst/M/Vekling/Ja/Ingen/Kan nordvrok, vildvrok, estiatika, alviska
och väströna ( FV 2 i både tala och läsa/skriva ) samt historia och
geografi ( FV 8 i båda )
Ilbor ( 89 år ) – Har varit på alvön Gar’farkalla. Ilbor är Introvert och
Tänkande, samt Laglydig + och Troende +.
0/N/Fiskare/U/Vekling/Ja/Ingen/STY 6
Rajmonda ( 6 år ) – Majnvulds tjänarinna och utstött av byborna.
Rajmonda hatar Sorkwalan och kan hjälpa rollpersonerna mot Inkvi-
sitionen så länge inte hennes sons eller hennes eget liv är i fara. Hon
är trolovad med Jun. Rajmonda är Extrovert och Känsloinriktad, samt
Lagtrotsig – och Icke troende –.
0/G/Hantverkare/L/Normal/Ja/Ingen/STO 9
Guille ( 27 år ) – Fiskare på Itwonds skepp. Guille är stor och tjock, ful
och bryr sig mycket lite om sitt utseende. Han blir hopplöst förälskad
i Gwydion. Nekar hon till hans frierier söker han upp Inkvisitionen
för att hämnas. Guille är storebror till Jun. Guille är Extrovert och
Känsloinriktad, samt Lagtrotsig – och Troende +.
0/H/Fiskare/U/Normal/Ja/Ingen eller Inkvisitionen/KAR 8
Jun ( 22 år ) – Fiskare på Itwonds skepp och trolovad med Rajmonda. Jun
är vacker och finlemmad, har ett långt brunt hår oftast uppsatt i en fläta
på ryggen. Jun är lillebror till Guille. Jun är Extrovert och Känsloinrik-
tad, samt Laglydig + och Troende +.
0/H/Fiskare/U/Normal/Ja/Ingen/KAR 4
Darc Manhwe ( 50 år ) – Grovsmed i Vulklama. Darc är Extrovert och
Intuitiv, samt Laglydig + och Troende +.
2/G/Hantverkare ( smed )/U/Kraftfull/Nej/Ingen/STY 6
70 S PE L L E DA R PE R S ON E R
Sybille ( 36 år ) – Sybille är gift med Bernond. Hon är sorgsen för att de
inte kan få barn. Kan visa rollpersonerna runt på ön mot betalning.
Sybille är Introvert och Känsloinriktad, samt Laglydig +2 och Icke
troende –3.
2/G/Fårskötare/U/Normal/Ja/Ingen/PER 5
Bernond ( 4 år ) – Bernond är gift med Sybille och är ganska trevlig mot
främlingar. Han tycker synd om sin fru då hon är så ledsen. Kan visa
rollpersonerna runt på ön mot betalning. Bernond är Extrovert och
Känsloinriktad, samt Laglydig + och Icke Troende –.
2/G/Fårskötare/U/Normal/Ja/Ingen/KAR 3
Olbar Grovhugge ( 53 år ) – Merkul Sul’Sacs spion. Religiös stenhug-
gare. Olbar är Extrovert och Förnimmande, samt Lagtrotsig – och
Troende +3.
3/N/Hantverkare/L/Normal/Nej/Inkvisitionen/STY 4, SMI 6, PER 8
» Kapten « Hraug Junker
Hraug var son till en fattig fiskare i Fjal och högättad kvinna som tagits som
krigsbyte från Viranne. När han var tretton år fick han följa med på sitt första
plundringståg mot Silvtrunders oskyddade kust. Bytet blev mycket rikt och
Hraug kunde köpa sig en egen gård och en liten hird. Plundringstågen fort-
satte även efter det under hela hans liv och Hraug Junker var en av kapte-
nerna som plundrade Salax kloster i Silvtrunder vilket ledde till kriget mellan
Silvtrunder och Fjal. Hraug blev således en av de »frivilliga« som mönstrade
under kapten Liva Narskiold på den mäktiga Bodvildur för att sänka de skepp
som fraktade förnödenheter åt den Silvtrundska pilgrimitarmen. De hann
sänka tolv skepp innan kriget tog slut med det snabba krigsskeppet Bodvildur,
som sades vara uppkallat efter en dödsgudinna. Sedan dess har Hraug Junker
varit i aktiv tjänst, något som han ändå börjat gilla trots allt. Det är därför han
nu befinner sig tvärs över världen på den lilla ön Edair’maan och poserar som
kapten på det »vildländska« skeppet »Uvails spira« (Bodvildur). Hraug säger
på sitt eget lilla sätt till den som frågar att han kommer från Storhavn i Vild-
land ursprungligen, men flydde strax efter krigsutbrottet. Efter nästa resa skall
han återvända för att bygga upp sitt hus. Han säger även att han är kapten på
båten som kallas för Uvails spira. Detta är givetvis en utstuderad lögn som
han blivit tillsagd att frambringa. Hraug är dock svår att tala med och besva-
rar varje fråga med en egen fråga följd av långa meningslösa filosofiska utlägg;
Fråga: »Varför heter båten Uvails spira? Känner du Vret Uvail?« Lugnt svar:
»Varför går solen upp imorgon? Där jag känner många, känner många mig?
För när man reser på vilda vatten med vinden i sitt hår, vart skall man då vända
kappan för att se nästa hamn? Hur kan man annars vara fri? Ty vad gömmer
sig bortom de kända haven? Där alla frågor söker svar och alla svaren söker en
fråga? Har jag uträttat storverk i forna dagar? Är mitt namn känt i väst såsom
i öst? Vart bär tiden mitt namn imorgon? Vem vet? Ingen vet …«
Beskrivning : Hraug är en reslig man på nästan 95 cm. Han har långt ljust
hår och skägg med klarblå ögon. Han klär sig i svarta byxor och en vit
skjorta. Ibland har han även en brun läderrock mot vind och regn. I
bältet hänger en bred kroksabel i brons. På ryggen bär han ett slagsvärd
i en slags axelrem. Hraug kan egentligen inte ens svinga en kroksabel
utan förlitar sig på slagsvärdet och ren råstyrka – sabeln är bara för
syns skull.
Personlighet : Hraug är Extrovert och Intuitiv, samt Lagtrotsig –2 och Icke
troende –.
Ras : Människa Folkslag : Amur/Viranner ➤

Kön : Man Ålder : 45 år Yrke : Havsvarg
Grundegenskaper : Styrka 6, Fysik 6, Smidighet 6, Storlek 6,
Intelligens 6, Perception 3, Psyke 4, Spiritus , Karisma 4.
TKP-Sys : 68 TKP : 9
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 22 KP ; H. arm ( 3–4 ) 22 KP ; V. arm ( 5–6 )
22 KP ; Bröst ( 7– ) 45 KP ; Mage ( 2–4 ) 30 KP ; H. ben ( 5–7 ) 30 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 30 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 6 Skräckmodifikation : –4
Skadebonus : T6 Initiativmodifikation : –3 Förflyttning : L 6
Vapen : Slagsvärd och kroksabel.
Stridsgrund : Närstridsvapen – två attacker, FV 2 ( 7 )/FV 9 ( 7 ) ; en
parering, FV 5( 2 ).
Färdigheter : Administration FV 4, Avväpna FV 8, Dans FV 8, Dra
vapen FV 8, Förfalska FV 4, Geografi/Geologi FV 4, Hasardspel FV 3,
Hoppa FV 8, Jakt/Fiske FV 8, Kanotera FV 8, Klättra FV 8, Kropps-
byggnad FV 0, Kulturkännedom FV 8, Navigera/Orientera FV 6,
Repkonst FV 8, Retorik FV 3, Simma FV 8, Sjökunnighet FV 6, Slags-
mål FV 3, Smyga FV 8, Spå väder FV 4, Undre världen FV 3, Vapen
teknik ( enhandsfattade svärd ) FV 0, Värdera FV 8, Överlevnad FV 8.
Språk : Tala ( nordvrok ) FV 6, Läsa/Skriva ( nordvrok ) FV 8.
Förmågor : Orädd ( –3 i skräckmodifikation ).
Övrigt : Hraug är egentligen styrman på båten men utger sig för att vara
kapten, någon han gör med glädje. För att inte någon skall ställa så
mycket frågor uppträder han på ett sätt som gör honom svår att tala
med. Endast Inkvisitionen kan få honom att ge ett snabbt rakt svar
( som dock ändå givetvis är en lögn ). Hraug fick ett botemedel mot
eldpesten innan han blev smittad och är alltså immun.
Besättningsmän på Bodvildur ( » Uvails spira « )
Beskrivning : Besättningsmännen klär sig i mörka kläder och håller sig mest
i skymundan. För att slippa frågor arbetar de som besatta för att verka
upptagna trots att de egentligen står på vakt. Det finns mycket att göra
på ett skepp och inget verkar konstigt med det för ett otränat öga. De
reparationer som utförs på skeppet är förstärkning av masten, tätning
av lastutrymmet, samt byte av ruttna plankor vid kölen.
Ras : Människor Folkslag : Amurer Yrke : Havsvargar
Grundegenskaper : Styrka 3, Fysik 4, Smidighet 4, Storlek 3,
Intelligens 4, Perception 2, Psyke 4, Spiritus , Karisma .
TKP-Sys : 32 TKP : 53
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 3 KP ; H. arm ( 3–4 ) 3 KP ; V. arm ( 5–6 ) 3 KP ;
Bröst ( 7– ) 26 KP ; Mage ( 2–4 ) 7 KP ; H. ben ( 5–7 ) 7 KP ; V. ben
( 8–20 ) 7 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 3 Skräckmodifikation : –4
Skadebonus : T3 Initiativmodifikation : – Förflyttning : L 3
Vapen : Bredsvärd.
Stridsgrund : Närstridsvapen – två attacker, FV 8 ( 7 )/FV 5 ( 5 ) ; en parering,
FV 5 (  ).
Färdigheter : Avväpna FV 4, Dra vapen FV 4, Geografi/Geologi FV 2,
Hasardspel FV 8, Hoppa FV 8, Jakt/Fiske FV 8, Kanotera FV 4,
Klättra FV 8, Kroppsbyggnad FV 5, Kulturkännedom FV 8, Navi-
gera/Orientera FV 8, Repkonst FV 8, Retorik FV 8, Simma FV 8,
Sjökunnighet FV 8, Slagsmål FV , Smyga FV 8, Spå väder FV 4, Undre
världen FV 4, Vapen teknik ( enhandsfattade svärd ) FV 5.
Språk : Tala ( nordvrok ) FV 4.
Förmågor : Orädd ( –3 i skräckmodifikation ).
Övrigt : Besättningen på Bodvildur/Uvails spira fick ett botemedel mot
eldpesten innan de blev smittade och är alltså immuna.
Jorgos
Jorgos är en sextonårig pojke med förmågor utöver de vanliga. Han är en
korsning mellan ett garmtroll och en amurisk kvinna. Eftersom han över-
levde födseln anses han mycket viktig för Kaan och många kvinnor är redan
mödrar till Jorgos barn trots hans ringa ungdom. Jorgos må se ut som en
vanlig pojke men han är en man i allra högsta grad. Därför har Kaan tagit
med pojken på den långa seglatsen, främst som ett test, precis som han testar
garmtrollens användbarhet. Jorgos har fått uppdraget att agera som en länk
mellan amurerna i fängelset samt besättningen på Bodvildur.
Beskrivning : Jorgos är ganska storvuxen för sin ålder. Han har långt rufsigt
brunt hår som döljer hans ansiktsdrag. Han är oftast barfota och är
klädd i ett par svarta byxor och en grå yllekåpa. En närmare undersök-
ning avslöjar att Jorgos har knallgula ögonvitor och svarta kattliknande
pupiller. Hans tänder är formade som ett rovdjurs. Hans beteende är
snarast djuriskt än människolikt.
Personlighet : Introvert och Tänkande, Lagtrotsig –3 och Icke troende –3.
Ras : Halvblod ( garmtroll och människa ) Folkslag : Amur
Kön : Man Ålder : 6 år Yrke : Havsvarg
Grundegenskaper : Styrka 6, Fysik 7, Smidighet 8, Storlek 6,
Intelligens 4, Perception 6, Psyke 4, Spiritus , Karisma 0.
TKP-Sys : 46 TKP : 69
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 7 KP ; H. arm ( 3–4 ) 7 KP ; V. arm ( 5–6 )
7 KP ; Bröst ( 7– ) 34 KP ; Mage ( 2–4 ) 23 KP ; H. ben ( 5–7 ) 23 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 23 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 7 Skräckmodifikation : –4
Skadebonus : T6 Initiativmodifikation : –5 Förflyttning : L 7
Vapen : Två sågtandade kortsvärd av yppersta kvalitet ( IM : +2, BV : 20,
Skada : T8 + 5 samt ytterligare + i skada om vapnet tränger igenom
rustningen ).
Stridsgrund : Närstridsvapen ( två vapen ) – vapenhand, fyra attacker
FV 0 ( 5 )/FV 0 ( 5 )/FV 7 ( 5 )/ FV 5 ( 2 ) ; parerhand, två pareringar
FV 8/FV 8. Naturliga vapen – bett, FV 5 ( Skada : T8 + ½ SB ).
Färdigheter : Gömma sig/Kamouflage FV 8, Hasardspel FV 2, Hoppa FV 6,
Jakt/Fiske FV 8, Kanotera FV 4, Klättra FV 6, Kroppsbyggnad FV 5,
Kulturkännedom FV 4, Navigera/Orientera FV 8, Repkonst FV 8, Reto-
rik FV 8, Simma FV 6, Sjökunnighet FV 8, Slagsmål FV 6, Smyga FV 3,
Spå väder FV 4, Två vapen ( två kortsvärd ) FV 5, Undre världen FV 2,
Vapenteknik ( stickvapen ) FV 5.
Språk : Tala ( nordvrok ) FV 4.
Förmågor : Mörkersyn, Orädd ( –3 i skräckmodifikation ). Temporär
förmåga : Mental karta över Edair’maan som ger honom sin exakta
position för Orientering. Förmågan uppehålls av Brea Eldstunga.
Övrigt : Jorgos rapporterar till fängelset varannan vecka eller när det
händer något av intresse. Jorgos fick ett botemedel mot eldpesten
innan han blev smittad och är alltså immun. Jorgos är inte en bärare av
sjukdomen lykantropi, men risken att han smittas är tredubbelt så stor
som för en vanlig människa. För mer information om lykantropi, se
Jorges Bestiarium, s. 47–48.
Liva Narskiold » Mio Silverhjarta «
Liva Narskiold är dotter till den store sjöbusen Harald Narskiold. Haralds
namn blev känt längs alla länder vid de oändliga vågornas hav Vilore – inn-
an hans död. Harald var inte känd som en fridsam man. Under sin livstid
plundrade han allt i sin väg. Ingen gick säker. Mot slutet av sin levnad slöt
han ett avtal med den dåvarande Härföraren i Fjal om en fristad mot en stor
summa pengar. I Fjal träffade Harald en amurisk kvinna och de två fick ett
kärleksbarn. Även om Harald säkerligen hade flera andra barn längs de kus-
ter han plundrat blev Liva den första han kom att älska. Liva fick en krigares
och en sjöfarares uppfostran. Resultatet blev en kvinna lika hård och brutal
SPELLEDARPERSONER 71
 som sin far. Harald stupade vid 63 års ålder under ett plundringståg mot
Salax kloster. Efter hans död tog Liva över hans skepp Bodvildur och ställde
sina tjänster till förfogande åt Fjals nye härförare – Kaan Tydric.
Detta har lett henne till Edair’maan. Där utger hon sig för att vara ung-
mön Mio Silverhjarta som är på väg till sin fästman i Vortland. Liva agerar
som spion på ön eftersom hon är bättre lämpad än de andra besättningsmän-
nen på sådant. Hon är mycket förförisk när hon frågar ut lokalbefolkningen
eller rollpersonerna, fast hon går aldrig för långt. Hon glömmer aldrig att
hon har sin man och tre barn som väntar i Fjal och längtar hem ibland.
Beskrivning : Liva är klädd i en himmelsblå klänning och har sitt långt
ljust hår uppsatt i en liten silvertiara. Kring sina axlar bär hon en vit
sidensjal. Hennes ögon är klarblå med en fast självsäker blick. Hennes
ansikte pryds av det ljuvaste leende en ung kvinna kan frambringa.
Detta är inte hennes vanliga kläder.
Personlighet : Extrovert och Tänkande, Lagtrotsig –2 och Icke troende –.
Ras : Människa Folkslag : Viranner/Amur
Kön : Kvinna Ålder : 24 år Yrke : Krigare/Havsvarg
Grundegenskaper : Styrka 0, Fysik 7, Smidighet 7, Storlek 3,
Intelligens 8, Perception 5, Psyke 6, Spiritus 2, Karisma 5.
TKP-Sys : 54 TKP : 77
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 9 KP ; H. arm ( 3–4 ) 9 KP ; V. arm ( 5–6 )
9 KP ; Bröst ( 7– ) 38 KP ; Mage ( 2–4 ) 25 KP ; H. ben ( 5–7 ) 25 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 25 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 4 Skräckmodifikation : –3
Skadebonus : Ingen Initiativmodifikation : –4 Förflyttning : L 5
Vapen : Liva bär ingen utrustning på sig själv. Istället bär besättningen
hennes vapen för att det inte skall se misstänkt ut. Hon använder då ett
bredsvärd av vanlig kvalitet.
Stridskapacitet : Närstridsvapen – tre attacker, FV 0 ( 5 )/FV 8 ( 5 )/
FV 5 ( 4 ) ; en parering, FV 8 ( 0 ).
Färdigheter : Administration FV 8, Dans FV 3, Geografi/Geologi FV 8,
Hoppa FV 3, Jakt/Fiske FV 3, Kanotera FV 8, Klättra FV 3, Kropps-
byggnad FV 7, Kulturkännedom FV 3, Navigera/Orientera FV 3,
Repkonst FV 8, Retorik FV 5, Simma FV 3, Sjökunnighet FV 8, Slags-
mål FV 3, Smyga FV 3, Vapenteknik ( enhandsfattade svärd ) FV 7,
Överlevnad FV 3.
72 S PE L L E DA R PE R S ON E R
Språk : Tala ( nordvrok ) FV 8, Tala ( väströna ) FV 8, Läsa/Skriva
( nordvrok ) FV 0.
Övrigt : Liva fick ett botemedel mot eldpesten innan hon blev smittad och
är alltså immun. Liva offrar inte sitt liv för Kaan. Ifall någon verkar
kunna besegra henne ger hon sig omedelbart. Detta beror på att hon
vill träffa sin familj igen.
Gar'farka lla
Skelettkonungen Sulvanaha
Sulvanaha var en gång den store alvkonungens Wellithels son som under
Drömmarnas tidsålder begav sig till Edair’maan för att dräpa den fruktade
draken. Sulvanaha dog i striden och begravdes på Gar’farkalla . När Kaan
steg iland på alvön väcktes han och de krigare som en gång skyddat honom
till liv. Deras sinnen och gärningar blev lika svarta som det avgrundshål, En-
titeten som Kaan själv var sprungen ur.
Beskrivning : Sulvanaha bär trasiga kläder och en sliten ringbrynja.
Personlighet : Ingen, hans mål är att döda allt och alla.
Ras : En gång alv Folkslag : En gång alv Kön : Man
Grundegenskaper : Styrka 8, Fysik 5, Smidighet 8, Storlek 6, Intelligens 2,
Perception 6, Psyke 8, Spiritus 40, Karisma 3.
TKP-Sys : 40 TKP : 80
Kroppsdelar : Huvud ( –2 ) 20 KP ; H. arm ( 3–4 ) 20 KP ; V. arm ( 5–6 )
20 KP ; Bröst ( 7– ) 40 KP ; Mage ( 2–4 ) 27 KP ; H. ben ( 5–7 ) 27 KP ;
V. ben ( 8–20 ) 27 KP.
Stridskapacitet : SK-grund 0 Skräckmodifikation : +3
Skadebonus : T6 Initiativmodifikation : +2 Förflyttning : L 8
Vapen : Ilkarja – trollkraftsbågen ( se s. 56 ).
Stridsgrund : Avståndsvapen – två attacker, FV 4 ( 5 )/4 ( 5 ).
Färdigheter : Samma som skeletten i regelboken, s. 23, samt Vapenteknik
( pilbågar ) FV 8.
Språk : Tala ( alviska ) FV 8.
➤ Övrigt : Se avsnittet Sulvanahas begravningshall, s. 55.