Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

UPPGIFT 1: SLINKY SPRING Tid: 50 min. Materiel: Fjder, plt, linjal, kronometer, stativ och klmmor. Beskrivning: En "slinky spring" p horisontellt underlag strcks ut strckan x under inflytande av kraften F. Alla varven r d lika strckta. Om kraften F inte r fr stor kan man vnta sig att Hookes lag F=kx gller, dr k kallas fjderkonstanten. Hookes lag gller inte om kraften r s stor att fjdern r p vg att deformeras.

ostrckt fjder

Om man hnger upp en sdan hr fjder vertikalt och lter den utfra vertikala svngningar under inflytande av sin egen tyngd visar experiment att svngningstiden T (tiden fr en hel svngning fram och tillbaka) kan skrivas som T=A M k

M = den svngande fjderns massa K = den svngande fjderns fjderkonstant A = dimensionsls konstant Uppgift: Hng upp c:a 60 varv av fjdern vertikalt. Bestm konstanterna k och A. Fr fjdern finns angivet hela dess massa och antalet varv. Man kan dela av 60 varv av fjdern med en plt. Vart tionde varv p fjdern finns markerat med vit frg.

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

Experimentuppstllning fr uppgift 1.

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

UPPGIFT 2: ELEKTRONENS LADDNING Tid: 50 min Materiel: transistor, mtinstrument, spnningsaggregat, dekadresistanser, millimeterpapper, linjal och rknedosa. Beskrivning: Sambandet mellan en transisitors kollektorstrm och dess basemitter spnning ges av Ebers-Molls ekvation
U BE qe kT I =I e 1 c S

dr IC r kollektorstrmmen, UBE r spnningen mellan bas och emitter, qe r elektronens laddning, T den absoluta temperaturen och k r Boltzmanns konstant = 1.3810-23 J/grad. Is r en konstant som beror p transistorns tillverkning och 1 kan frsummas jmfrt med exponential-uttrycket. Tnk p att transisitorn skall hllas vid rumstemperatur, s begrnsa effektutvecklingen i denna.

Uppgift: Bestm elektronens laddning ur transistorns egenskaper

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

Experimentuppstllning fr uppgift 2.

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

UPPGIFT 3: VIBRATIONSENERGIN HOS MOLEKYLEN I2 Tid: 50 min Materiel: Cell med jodnga, He-Ne laser, spektrometer med gitter, optiska komponenter. Beskrivning: Enligt kvantmekaniken kan en molekyl endast befinna sig i vissa bestmda, s.k. diskreta energiniver, Etotal. Bara om en energimngd motsvarar energidifferensen mellan tv sdana niver hos molekylen kan energimngden tillfras till eller avges frn molekylen. Med den begrnsning i upplsning som ges av den aktuella experimentella utrustningen kan energin hos en tvatomig molekyl skrivas Etotal = Ee + Ev dr Ee anger, i likhet med det atomra fallet, elektronenergin som frknippas med elektron-banorna och Ev anger energitillskottet p.g.a. molekylens vibration. Figur 1 visar tv olika elektrontillstnd (med olika Ee) med sina tillhrande vibrationsniver, numrerade med s.k. vibrationskvanttal v (och med olika vibrationsenergier Ev). Inom ett elektrontillstnd kan energiniverna i det aktuella fallet approximativt beskrivas med formeln 1 Ev = a(v + 2 ) dr vibrationskonstanten a r specifik fr molekylen.
Energi . v . __________________________ 4 __________________________ 3 __________________________ 2 __________________________ 1 __________________________ 0 Exciterat elektrontillstnd

. v . __________________________ 4 __________________________ 3 __________________________ 2 __________________________ 1 __________________________ 0 Lgsta elektrontillstnd

Figur 1

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

Laserljus frn en He-Ne laser med vglngden 543 nm fokuseras i en cell med jod-nga vid lgt tryck. Fluorescensen som induceras av lasern i form av en ljusstrng kan iakttas i en gitterspektrometer, varvid man finner att ljuset r sammansatt av flera diskreta spektral-linjer. Laserljuset exciterar nmligen molekylerna frn vibrationsnivn v = 0 i det lgre elektrontillstndet (grundtillstndet) till v = 26 i ett vre tillstnd, se figur 2, ty fotonenergin motsvarar denna energidifferens och fotonerna kan allts absorberas. Fluorescensen uppstr nr molekylerna tergr till grundtillstndet, men d till olika vibrationsniver, jmf figur 2. Ngra av dessa deexcitationer r svagare n de andra och motsvarande fluorescens kan vara svr att se i spektrometern, men tminstone 4 spektrallinjer gr att mta.
Energi __________________________ 28 __________________________ 27 __________________________ 26 __________________________ 25 __________________________ 24

__________________________ 5 __________________________ 4 __________________________ 3 __________________________ 2 __________________________ 1 __________________________ 0

Figur 2

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

Uppgift: Bestm konstanten a i uttrycket fr vibrationsenergierna i grundtillstndet. Ledning: Gitterekvationen i dess enklaste form frutstter parallellt ljus som infaller vinkelrtt mot gittret, vilket kan stadkommas med hjlp av kollimatorn p spektrometern. Dessutom ska interferensen som iakttas i kikaren ske i objektivets fokalplan, dr infallande ljus bryts samman, om det r parallellt. Dessa villkor kan du uppfylla hyfsat, om du gr fljande instllning: 1. Justera kikarens okular s att du ser hrkorset skarpt utan anstrngning. Hrkorset kan belysas med en fast monterad lampa. Rikta kikaren mot ett freml ngotsnr lngt bort ("ondligt lngt bort") och stll in kikaren s att det avlgsna fremlet syns skarpt samtidigt som hrkorset. Objektivets fokalplan och hrkorset sammanfaller nu (kikaren r instlld fr parallella strlar). 2. Placera kollimatorn symmetriskt mittfr fluorescensstrngen. Observera att fluorescensstrngen fr erstta ingngsspalten, som r bortmonterad. Om du nu frsiktigt frskjuter spektrometern s att hrkors och fluorescensstrng samtidigt syns skarpt i kikaren mste fluorescensljuset ut frn kollimatorn vara parallellt, om kikaren r instlld fr parallella strlar. 3. Placera gittret centralt p spektrometerns prismabord. Notera att spektrometerns vinkelskala r graderad i hela och halva grader och att nonieskalan r graderad i bgminuter (60 bgminuter = 1 grad).

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

Experimentuppstllning fr uppgift 3

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

UPPGIFT 4: LJUSETS HASTIGHET I EN VTSKA Tid: 50 min Materiel: Vanna med vtska, tidtagarur, ngra knappnlar, linjal, ett hj- och snkbart labbord, stativ, treetexskiva, papper och pennor, rengringsmtrl och rknedosa. Beskrivning: Ljusets hastighet i vakuum r exakt = 299792458 m/s. Nr ljus utbreder sig i ett medium erhlles en fashastighet som vanligtvis blir lgre n ovanstende vrde. Ofta r denna fashastighet liktydig med utbredningshastigheten. I vgrrelselran behandlas fall nr detta inte gller och andra uttryck fr hastighet mste d infras. Vi utgr nu frn den enkla definitionen. Uppgift: Bestm ljusets utbredningshastighet i en obekant vtska p tv olika stt.

Experimentuppstllning fr uppgift 4

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

UPPGIFT 5: EN OKND METALL Tid: 50 min Hjlpmedel: Periodiska systemet samt logaritmpapper Beskriving: Skilda typer av strlning vxelverkar med materia p olika stt. Laddade partiklar och fotoner vxelverkar frmst med hljeselektronerna i ett material. Fr elektroner som faller in mot en yta gller att vissa kommer att trnga in i materialet och absorberas eller transmitteras medan andra kommer att spridas tillbaka, s.k. baktspridning. Hur mnga elektroner som transmitteras, absorberas respektive sprids tillbaka beror dels p elektronernas energi och dels p vilket material de vxelverkar med. Din uppgift r att med hjlp av den givna informationen bestmma vilken metall det oknda provet r tillverkat av. Utrustningen bestr av en detektor (GM-rr) med tillhrande elektronik fr att mta antalet baktspridda elektroner per tidsenhet. Ett -strlande radioaktivt preparat (207Bi) samt lika stora bitar av Al, Cu och Pb fr kalibrering. Var frsiktig s att du inte stter till utrustningen, mtresultatet r starkt beroende av de geometriska frutsttningarna. Uppgift: Bestm vilken metall som anvnts som provmaterial med hjlp av den tillgngliga vetenskapliga utrustningen.

10

Skolornas fysiktvling 1999 Finalens experimentella del

Experimentuppstllning fr uppgift 5

11