PRONOMEN I DET SVENSKA

SPRÅKET ● Personliga pronomen

● Reflexiva pronomen

● Possessiva pronomen

2D+3D ● Relativa pronomen

Saba Amiri
● Personliga pronomen
Ordet pronomen betyder
ursprungligen ”istället för namn”.
”Pronomen” är ord man använder
istället för namn (substantiv) i en
mening.
Pojken – han, flickan – hon,
eleverna – de, vädret – det,
boken – den ….
OBS! Vi använder pronomen för
att språket inte skall bli fullt av
upprepningar.
● Reflexiva pronomen
Reflexiva pronomen innebär att
pronomenet syftar tillbaka på
subjektet (”den som gör något”)
i en sats
OBS! Endast i tredje person
finns en särskild form, ett
reflexivt pronomen: sig
Exempel: Sandra tvättar sig.
● Possessiva pronomen
● Relativa pronomen

Som, vilken, vilket, var, var, där, dit och vilka kallas för
relativa pronomen.
Relativa pronomen använd för att peka tillbaka till saker, personer och
djur.
Relativa pronomen I engleska: Who, which
Han hittade inte jackan, som han köpte I julas.
Den var spårlöst borta, vilket retade honom.
Han letade också efter ett par vantar, vars färg han glömt.
Som: Refererar till ordet framför. Ibland subjekt:

Jag har en hund. Hunden är jätte snäll

Jag har en hund, som är jättesnäll.

Jag har en hund. Alla barn vill klappa hunden.

Jag har en hund, som alla barn vill klappa
DÄR & DIT ( ha ett subjekt efter)

Där/ dit är relativa adverb som refererar till en plats.

Där: position
En plats, där det växer smultron. (obestämd)

Dit: destination
En plats, dit man gärna kommer tillbaka. (bestämd)
Vars (refererar till satsen framför)

Vars är genetivform: Genitiv uttrycker ägande; det vill säga vem eller vad
något tillhör. Ägande i svenskan uttrycks vanligtvis med hjälp av så kallat
s-genitiv, men kan ibland även uttryckas med hjälp av till exempel
sammansättningar eller prepositionsfraser.

Jag har en kompis, vars pappa arbetar som lärare.

Jag träffade ett barn, vars föräldrar var skilda.